(1)

Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) system för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) har använts sedan 2019 när det gäller övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp och är avsett att vara en globalt tillämpad marknadsbaserad åtgärd som syftar till att från och med den 1 januari 2021 kompensera för koldioxidutsläpp från internationell luftfart över en fastställd utsläppsnivå med vissa utsläppskrediter.

(2)

Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (4), trädde i kraft i november 2016. Parterna i Parisavtalet har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Det åtagandet har förstärkts genom antagandet av klimatpakten från Glasgow i november 2021, i vilken partskonferensen konstaterade att klimatförändringarnas konsekvenser skulle vara mycket mindre vid en temperaturökning på 1,5 °C, jämfört med 2 °C, och föresatte sig att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C.

(3)

Med förbehåll för skillnaderna mellan unionslagstiftningen och bestämmelserna i den första utgåvan av volym IV i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart, systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart, som inrättade internationella standarder och rekommenderade metoder på miljöskyddsområdet för Corsia, vilka meddelats Icao efter antagandet av rådets beslut (EU) 2018/2027 (5), och med förbehåll för det sätt på vilket Europaparlamentet och rådet ändrar unionslagstiftningen, avser unionen att genomföra Corsia genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (6).

(4)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 (7) antogs för att på lämpligt sätt genomföra Corsias regler för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp från luftfarten. Kompensation i den mening som avses i de internationella standarderna och rekommenderade metoderna för Corsia beräknas på grundval av koldioxidutsläpp som verifierats i enlighet med den delegerade förordningen.

(5)

På grund av att utsläppen från luftfarten minskade avsevärt under 2020 till följd av covid-19-pandemin beslutade Icao-rådet vid sitt 220:e möte i juni 2020 att 2019 års utsläpp bör användas som referensvärde för att beräkna den kompensation som luftfartygsoperatörerna ska genomföra för åren 2021–2023. Det beslutet godkändes av Icaos 41:a församling i oktober 2022.

(6)

Utsläppen från luftfarten år 2021 översteg inte de sammanlagda nivåerna för 2019. Den 31 oktober 2022 fastställde Icao att sektorns tillväxtfaktor för 2021 års utsläpp är noll. Sektorns tillväxtfaktor är en parameter inom Corsia-metoden som används för att beräkna operatörernas årliga kompensationskrav. Därför ska luftfartygsoperatörernas ytterligare kompensation vara noll för år 2021.

(7)

Medlemsstaterna bör genomföra Corsia genom att senast den 30 november 2022 underrätta luftfartygsoperatörer som innehar ett drifttillstånd (AOC, air operator certificate) som utfärdats av en medlemsstat och luftfartygsoperatörer som är registrerade i en medlemsstat om deras kompensation för år 2021.

(8)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och effekter, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(9)

Det är viktigt att så snart som möjligt under 2022 säkerställa rättslig säkerhet för nationella myndigheter och luftfartygsoperatörer vad gäller kompensationen enligt Corsia för år 2021. Därför bör detta beslut träda i kraft utan dröjsmål.

(10)

Utan att det påverkar antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller luftfartens bidrag till unionens utsläppsminskningsmål som omfattar hela ekonomin och ett lämpligt genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd, är detta beslut avsett att vara en enbart tillfällig åtgärd som bara ska gälla till dess att införlivandeperioden för det direktivet löper ut. Om införlivandeperioden inte har löpt ut senast den 30 november 2023, och om Icao fastställer att sektorns tillväxtfaktor för 2022 års utsläpp är noll, bör medlemsstaterna underrätta luftfartygsoperatörerna om att deras kompensationskrav för 2022 är noll. Om sektorns tillväxtfaktor för 2022 års utsläpp är något annat än noll bör kommissionen vid behov kunna lägga fram ett nytt förslag med avseende på beräkning av och underrättelse om de kompensationskraven.

(11)

Direktiv 2003/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.