(1)

Den 14 oktober 2020 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av monoetylenglykol (MEG) med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna) och Konungariket Saudiarabien (nedan kallat Saudiarabien) (tillsammans kallade de berörda länderna) i enlighet med artikel 5 i grundförordningen.

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 31 augusti 2020 (nedan kallat klagomålet) av försvarskommittén för europeiska MEG-tillverkare (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av MEG. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada.

(3)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 14 maj 2021 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Synpunkter inkom från MEGlobal Americas Inc (nedan kallat MEGlobal Americas), Saudi Basic Industries Corporation (SABIC), Arteco NV (nedan kallat Arteco) och Committee of PET Manufacturers in Europe (CPME).

(4)

Den 11 juni 2021 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull på import av MEG med ursprung i Förenta staterna och Saudiarabien genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/939 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(5)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (nedan kallat det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade klaganden, MEGlobal Americas, Lotte Chemical Louisiana LCC (LCLA), Saudiarabiens regering, SABIC, ExxonMobil Petroleum & Chemical BV (EMPC), Helm AG (nedan kallat Helm), Oxyde Belgium BV (nedan kallat Oxyde), Tricon International Ltd och dess närstående företag (nedan kallade Tricon), Arteco, CPME och RETAL Industries Limited (RETAL) skriftliga inlagor med synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(6)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. LCLA, MEGlobal Americas, SABIC och CPME hördes. På begäran av MEGlobal Americas och SABIC hölls dessutom två höranden med förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Förhörsombudet fann att de berörda parternas rätt till försvar hade respekterats i detta förfarande.

(7)

För att komma fram till sina slutgiltiga undersökningsresultat beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina provisoriska slutsatser när så var lämpligt.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och dubbelkontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Två ytterligare dubbelkontroller på distans genomfördes med Arteco och Indorama Ventures Europe BV (nedan kallat Indorama). Kommissionen avsåg även att genomföra dubbelkontroller på distans med Helm och Oxyde, men inget av företagen var tillgängligt.

(9)

SABIC och MEGlobal Americas hävdade att kommissionen lämnade ut rapporterna från dubbelkontrollerna på distans för sent och att deras rätt till försvar därför påverkades negativt.

(10)

Kommissionen lämnade ut rapporterna om dubbelkontrollerna på distans den 14 maj 2021 tillsammans med sammanfattningen av de föreslagna tullarna, närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin, såsom anges i skäl 3. Syftet med rapporterna om dubbelkontrollerna på distans är att parterna ska erhålla en faktabaserad rapport om dessa kontroller. I rapporterna dras inga slutsatser om hur kommissionen i slutändan kommer att behandla de uppgifter som erhållits under dubbelkontrollerna på distans. Det finns ingen lagstadgad tidsfrist för utlämnande av rapporterna om dubbelkontrollerna på distans. Inga synpunkter mottogs från parterna om den information som tillhandahölls i rapporterna om dubbelkontrollerna på distans. Kommissionen anser därför inte att parternas rätt till försvar har påverkats negativt och förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden delade kommissionens uppfattning i detta avseende.

(11)

Tricon hävdade att dess namn inte angavs i förordningen om provisorisk tull, särskilt i skälen 8 och 66, fastän företaget hade samarbetat under undersökningen och att kommissionen därför agerade i strid med Tricons rätt till god förvaltning.

(12)

Vid tidpunkten för införandet av de provisoriska åtgärderna hade kommissionen inte tillräcklig information om Tricons importverksamhet i unionen, eftersom svaret på frågeformuläret hade lämnats för tre enheter som uppgetts vara belägna i Förenta staterna och inte i unionen. Kommissionen erhöll dessa uppgifter från Tricon först efter införandet av provisoriska åtgärder.

(13)

Mot bakgrund av dessa ytterligare uppgifter bör skälen 8 och 66 i förordningen om provisorisk tull, som innehåller en förteckning över vilka parter kommissionen har hört före införandet av provisoriska åtgärder samt de parter som besvarat frågeformuläret, tolkas som att även Tricon omfattas. De synpunkter som Tricon lämnade innan de provisoriska åtgärderna infördes rörde dessutom samma frågor som de synpunkter som lämnats av andra berörda parter, såsom Arteco, Helm och Oxyde, och följaktligen beaktade kommissionen dem i sak i förordningen om provisorisk tull.

(14)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade MEGlobal Americas sitt påstående i skäl 9 avseende utlämnandet av rapporterna om dubbelkontrollerna på distans. Företaget hävdade att det inte stämde att parterna inte inkommit med några synpunkter på informationen i rapporterna. Det uppgav också att det i synpunkterna på förordningen om provisorisk tull hade kommenterat sakinnehållet i rapporterna och att det sena utlämnandet hade gett parterna begränsad tid att granska dem. Vidare gjorde företaget gällande att kommissionen var föremål för höjda rättssäkerhetskrav eftersom dess förfaranden anpassats till covid-19-pandemin, men att den inte tagit hänsyn till detta i sina slutgiltiga undersökningsresultat. MEGlobal Americas hänvisade här till den sista meningen i kommissionens tillkännagivande om konsekvenserna av utbrottet av covid-19, där det anges att kommissionen kommer att fästa särskild vikt vid att rättssäkerhets- och transparenskraven säkerställs.

(15)

Såsom förklaras i skäl 10 är syftet med rapporterna om dubbelkontrollerna på distans att parterna ska erhålla en faktabaserad rapport om dessa kontroller, och i synnerhet om vilka uppgifter som kunde bekräftas och vilka som inte kunde bekräftas. I rapporterna dras inte några slutsatser om hur kommissionen i slutändan kommer att behandla de uppgifter som erhållits under dubbelkontrollerna på distans. MEGlobal Americas påpekade inga faktamisstag i rapporterna och begärde aldrig ytterligare tid för inlämnande av synpunkter på rapporterna. Företaget hänvisade bara till undersökningsresultaten i rapporterna i sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull. Kommissionen konstaterar att MEGlobal Americas inte anger exakt vad det var som kommissionen inte tog hänsyn till i sina slutgiltiga undersökningsresultat avseende rättssäkerhetskraven. Påståendet avvisades därför.

(16)

Efter införandet av provisoriska åtgärder upprepade Saudiarabiens regering de synpunkter som lämnats före införandet av åtgärderna beträffande inledandet av undersökningen. Den hävdade att klagomålet inte uppfyllde kraven i artikel 5.2 i antidumpningsavtalet eftersom 1) det saknades tillräcklig bevisning om dumpning under skadeundersökningsperioden, 2) verkningarna av importen från Förenta staterna och Saudiarabien bedömdes kumulativt utan tillräcklig motivering, 3) det saknades en objektiv bedömning av förekomsten av väsentlig skada eftersom undersökningsperioden överlappade det föregående kalenderåret och 4) klaganden inte hade lämnat någon bevisning som visade på ett orsakssamband. Dessutom ansåg Saudiarabiens regering att kommissionen inte hade beaktat dessa synpunkter i förordningen om provisorisk tull, eftersom den endast har framfört allmänna synpunkter. Saudiarabiens regering hänvisade i detta avseende till panelrapporten i Guatemala – Cement II (3) och hävdade att uttalanden om slutsatser som inte styrks av fakta inte utgjorde sådan bevisning som krävs enligt artikel 5.2 i antidumpningsavtalet och att felaktiga uppgifter inte heller kunde anses utgöra bevisning och att undersökningen därför inte borde ha inletts. Saudiarabiens regering hävdade vidare att kommissionen genom att inleda denna undersökning trots avsaknaden av bevisning i klagomålet agerade i strid med artikel 5.3 i antidumpningsavtalet, och hänvisade i detta avseende till panelrapporten i US – Softwood Lumber V (4). Det hävdades att kommissionen borde ha ifrågasatt huruvida klagandens påståenden var riktiga och tillförlitliga, särskilt när det saknades stödjande uppgifter och de uppgifter som lämnats till stöd för klagandens påståenden var uppenbart felaktiga. Saudiarabiens regering tillade att eftersom undersökningen inte inleddes i enlighet med artikel 5 i antidumpningsavtalet var det första villkoret för att införa en antidumpningstull enligt artikel 7.1 i) i antidumpningsavtalet inte uppfyllt och att ingen antidumpningstull därför borde ha införts på import av MEG med ursprung i Saudiarabien.

(17)

Kommissionen anser att det var motiverat att inleda undersökningen och att den till fullo uppfyllde kraven i antidumpningsavtalet. I synnerhet ansågs den bevisning som klaganden lämnat om kostnaderna vara tillräckligt användbar och korrekt för fastställandet av normalvärdet vid dumpningsberäkningen, med hänsyn till den rättsliga standard som var tillämplig vid inledandet. Saudiarabiens regering erinrar om att det i panelrapporten i US – Softwood Lumber V klargjordes att ansökan ska innehålla sådana uppgifter som sökanden rimligen har tillgång till för att styrka sitt påstående om bland annat påstådd dumpning, vilket innebär att ansökan inte behöver innehålla alla uppgifter som sökanden rimligen har tillgång till, utan endast uppgifter som visar att ärendet vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat. I detta fall lade klaganden fram de uppgifter som rimligen stod till dennes förfogande om tillverkningsprocessen för den berörda produkten. Dessa uppgifter var tillräckliga för att stödja beräkningen av normalvärdet och dumpningsmarginalen i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Det faktum att klaganden inte lämnade exakta uppgifter om hela produktionskedjan för den berörda produkten i Saudiarabien innebär inte att bevisningen ska anses vara otillräcklig, såsom Saudiarabiens regering har föreslagit. Om det krävs att klaganden ska tillhandahålla ytterligare och mer exakt information som inte rimligen är tillgänglig för denne skulle bördan för att genomföra den faktiska undersökningen överföras från den undersökande myndigheten till klaganden. Panelen i US – Softwood Lumber V underströk att den bevisning som krävs endast måste lämnas in i den utsträckning sökanden rimligen har tillgång till den och att ordvalet rimligen var avsett att undvika att lägga en orimlig börda på sökanden att lämna uppgifter som inte rimligen är tillgängliga för denne (5). Vidare konstaterar kommissionen att Saudiarabiens regering hävdar att de uppgifter som klaganden har lämnat utgjorde uttalanden om slutsatser som inte styrktes med fakta, men inte anger exakt vilka uttalanden i klagomålet som avses, utan endast gör ett allmänt uttalande. Kommissionen upprepar därför att klaganden har lämnat tillräcklig bevisning för förekomst av dumpning och att det därför var motiverat att inleda undersökningen.

(18)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Saudiarabiens regering återigen de synpunkter som lämnats före införandet av de provisoriska åtgärderna beträffande inledandet av undersökningen. Den hävdade ånyo att klagomålet inte uppfyllde kraven i artikel 5.2 i antidumpningsavtalet på grund av de fyra punkter som anges i skäl 16. Vidare uppgav den att klagomålet inte innehöll uppgifter som rimligen var tillgängliga för klaganden och att det inte innehöll tillräcklig bevisning om dumpning. Närmare bestämt hävdade den att klagomålet inte innehöll uppgifter om de inhemska MEG-priserna som rimligen borde varit tillgängliga för klaganden. Vidare hävdade den att klaganden beräknade normalvärdet på grundval av uppgifter från två unionstillverkare, vilket på konstlad väg blåste upp normalvärdet.

(19)

Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. Klaganden hade förklarat att den inhemska marknaden för MEG i Saudiarabien var mycket liten jämfört med exportvolymen och att den information som var offentligt tillgänglig var begränsad. Prisinformationen skulle således inte ha varit representativ. Klaganden konstruerade därför normalvärdet för Saudiarabien på grundval av produktionskostnaden plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och för vinst. Klaganden förklarade också att MEG-produktionsprocessen är likartad i alla länder och att det inte fanns några väsentliga skillnader mellan produktionsprocesserna i unionen och i Saudiarabien. Vidare erhöll klaganden uppgifter från unionstillverkarna avseende åtgången av de insatsvaror som krävs för att producera MEG, t.ex. råvaror, energi, arbetskraft med mera. Klaganden hade också erhållit uppgifter i Saudiarabien avseende alla insatsvaror för vilka offentliga uppgifter fanns tillgängliga, och en bedömning på rimlighetsgrund gjordes för vissa produktionsfaktorer för vilka offentliga uppgifter saknades. I avsnitt B.2.1.2 i klagomålet beskrivs källorna till uppgifterna för varje insatsvara. Normalvärdet hade således konstruerats på grundval av priserna på insatsvaror i Saudiarabien utifrån uppgifter som rimligen var tillgängliga för klaganden och tydde i tillräckligt hög grad på förekomst av dumpning. Påståendena avvisades därför.

(20)

MEGlobal Americas hävdade att det inte var motiverat att det tagits med i urvalet av exporterande tillverkare i Förenta staterna, eftersom företaget endast hade ett begränsat antal leveranser till unionen under undersökningsperioden och att dessa leveranser gjordes på grund av att en av klagandena inte kunde leverera MEG till MEGlobal Europe GmbH (nedan kallat MEGlobal Europe).

(21)

Kommissionen noterar att MEGlobal Americas inte lämnade några synpunkter på, eller ifrågasatte, urvalsbeslutet under den period som var avsedd för synpunkter efter tillkännagivandet, i enlighet med avsnitt 5.3.1.1 a i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen betonar att urvalet genomfördes i full överensstämmelse med artikel 17.1 i grundförordningen och att undersökningen begränsades till ett rimligt antal parter på grundval av den största representativa exportvolymen till unionen under undersökningsperioden, som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, varje exporterande tillverkares inhemska försäljning och de exporterande tillverkarnas förmåga att samarbeta genom att tillhandahålla uppgifter för undersökningsperioden. LCLA och MEGlobal Americas utgjorde de två största exportörer till unionen under undersökningsperioden som uttryckte att de var villiga att ingå i urvalet. Vidare är anledningen till parternas export inte relevant för urvalsbeslutet. Påståendet avvisades därför.

(22)

Klaganden framhöll att Sasol Chemicals North America LLC (nedan kallat Sasol) inte rapporterade någon export till unionen under undersökningsperioden i stickprovsformuläret, medan det var känt att Helm var den långvariga distributören av den MEG som Sasol tillverkar i hela världen, inbegripet i unionen. Vidare noterades att Helm i sitt svar på frågeformuläret rapporterade försäljning i unionen av den berörda produkten med ursprung i Förenta staterna. Klaganden ansåg därför att det kan ha förekommit exportförsäljning från Sasol avsedd för förbrukning i unionen och begärde därför att kommissionen skulle kontrollera om den MEG som Sasol tillverkade i Förenta staterna exporterades till unionen via handlare som Helm, och mot denna bakgrund bedöma om den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen som tillämpades på Sasol i urvalet var motiverad.

(23)

I stickprovsformuläret uppgav Sasol att företaget endast exporterade till unionen via Helm. Helm bekräftade detta påstående och rapporterade denna försäljningsvolym. Kommissionen beslutade att inte ta med Sasol i urvalet, eftersom dessa volymer var lägre än exportvolymerna från LCLA och MEGlobal Americas. Den antidumpningstull som ska tillämpas på Sasol, i egenskap av samarbetsvillig exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet, är därför det vägda genomsnittet av stickprovet.

(24)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade MEGlobal Americas samma påstående som i skäl 20. Företaget hävdade också att den uppskattade exportvolymen av den MEG som producerades av Sasol i Förenta staterna och under undersökningsperioden exporterades till unionen var högre än MEGlobal Americas exportvolym. Det hävdade att den MEG som producerades av Sasol nästan uteslutande importerades av Helm. Enligt MEGlobal Americas fattades därför beslutet att ta med MEGlobal Americas i urvalet på grundval av felaktiga uppgifter.

(25)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Utöver de förklaringar som ges i skälen 21 och 23 konstaterade kommissionen att uppgifterna från MEGlobal Americas inte innehöll information om Helms anskaffningskälla och att Helm importerade MEG från Förenta staterna från flera olika producenter utöver Sasol. Påståendet avvisades därför.

(26)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på urvalet av exporterande tillverkare i Förenta staterna bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 61 och 62 i förordningen om provisorisk tull.

(27)

I avsaknad av synpunkter beträffande urvalet av exporterande tillverkare i Saudiarabien bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 63 och 64 i förordningen om provisorisk tull.

(28)

I sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull upprepade CPME sitt påstående att den undersökningsperiod som kommissionen valt inte omfattade perioden omedelbart före inledandet av undersökningen, dvs. perioden juli–september 2020, och därför stred mot grundförordningen. Detta påstående avvisades på de grunder som beskrivs i skäl 70 i förordningen om provisorisk tull.

(29)

CPME hävdade vidare att inkluderandet av denna period skulle visa att det inte förekom någon väsentlig skada, men tillhandahöll inte någon bevisning i detta avseende. Påståendet avvisades därför.

(30)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skäl 68 i förordningen om provisorisk tull.

(31)

Den 13 september 2021 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av MEG med ursprung i Saudiarabien och Förenta staterna (nedan kallat slutligt utlämnande av uppgifter). Alla parter beviljades en period inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen mottog synpunkter från klaganden, Saudiarabiens regering, SABIC, MEGlobal Americas, LCLA, EMPC, Helm, Oxyde, Tricon, Arteco och CPME. På grundval av dessa synpunkter ändrade kommissionen några av de överväganden som låg till grund för dess avsikt att införa en slutgiltig antidumpningstull och upplyste alla berörda parter om detta (nedan kallat ytterligare slutligt utlämnande) den 4 oktober 2021.

(32)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och det ytterligare slutliga utlämnandet gavs berörda parter en möjlighet att höras i enlighet med bestämmelserna i punkt 5.7 i tillkännagivandet om inledande. SABIC, MEGlobal Americas och LCLA hördes.

(33)

SABIC upprepade sitt påstående att ”off-spec MEG” (MEG av lägre kvalitet) utgör en andra klassens produkt med ett lägre pris jämfört med högkvalitativ MEG och att marknaden för ”off-spec MEG” var mycket mindre än den för högkvalitativ MEG. Av de skäl som anges i skäl 79 i förordningen om provisorisk tull avvisades påståendet.

(34)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående att kommissionen borde utelämna ”off-spec MEG” från undersökningen på grundval av de argument som anges i skäl 33. SABIC ansåg att kommissionen inte beaktat dessa påståenden.

(35)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. I skäl 79 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen tydligt orsakerna till att påståendet förkastades.

(36)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på produktdefinitionen bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 71–79 i förordningen om provisorisk tull.

(37)

EMPC hävdade att kommissionen i skäl 80 i förordningen om provisorisk tull hänvisade till SABIC som den enda företagsgruppen med sex produktionsenheter i Saudiarabien. EMPC framhöll att Yanpet var ett samriskföretag som ägdes till hälften av ett dotterbolag till ExxonMobil (Mobil Yanbu Petrochemical Company Inc) och till hälften av SABIC och att varken EMPC eller några andra dotterbolag till ExxonMobil (nedan kallat ExxonMobil) ingick i företagsgruppen SABIC. Dessutom påpekades att tillverkningen sköttes av Yanpet, men att alla kommersiella beslut och beslut om prissättning för de tillverkade volymerna av MEG från ExxonMobil uteslutande fattades av ExxonMobil och alla kommersiella beslut och beslut om prissättning för tillverkade volymer av MEG från SABIC uteslutande fattades av SABIC. Vidare tillades att EMPC och SABIC var konkurrenter och att den landsomfattande dumpningsmarginalen för Saudiarabien enligt skälen 80–86 i förordningen om provisorisk tull beräknades på grundval av ett normalvärde för SABIC:s lönsamma försäljning på hemmamarknaden. Genom förordningen om provisorisk tull infördes därför en antidumpningstull på de volymer som ExxonMobil sålde på grundval av ett normalvärde som fastställts med beaktande av SABIC:s försäljning på hemmamarknaden och ett exportpris som delvis baserades på SABIC:s exportförsäljning. Således omfattas EMPC av en antidumpningstull som beräknades på grundval av uppgifter från en icke-närstående konkurrent, trots att det inte finns någon risk för kringgående mellan SABIC och EMPC.

(38)

Kommissionen anser att EMPC är närstående till SABIC i enlighet med artikel 127.1 g i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (6), eftersom de tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar en tredje person. Det har inte bestritts att Yanpet är ett samriskföretag vars aktier är jämnt fördelade mellan SABIC och ExxonMobil. EMPC och SABIC är representerade i samma utsträckning i Yanpets styrelse, eftersom var och en av dem har nominerat styrelsemedlemmar för bolaget. Detta är en stark indikation på att SABIC och ExxonMobil gemensamt och direkt kontrollerar bolaget. När det gäller påståendet att SABIC och ExxonMobil agerar oberoende och att det inte finns någon risk för kringgående konstaterar kommissionen att EMPC inte har styrkt detta förutom genom rena påståenden. Påståendet avvisas därför och kommissionen anser att SABIC och ExxonMobil är närstående parter i denna undersökning.

(39)

Dessutom ansåg EMPC att kommissionen åsidosatt företagets rätt till försvar, eftersom EMPC inte hade någon insyn i beräkningen av normalvärdet och exportpriset för SABIC.

(40)

Eftersom Yanpet är ett samriskföretag som ägs till hälften av SABIC erhöll bolaget samma individuella antidumpningstull som SABIC-gruppen. Såsom förklaras i det särskilda utlämnandet av uppgifter kan kommissionen inte lämna ut SABIC:s konfidentiella affärsuppgifter (såsom SABIC:s försäljning på den inhemska marknaden) till EMPC, i enlighet med den allmänna praxisen om skydd för affärshemligheter.

(41)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade EMPC samma påståenden som i skäl 37. Dessutom hävdade EMPC felaktigt att kommissionen i skäl 38 uppgav att EMPC:s beskrivning av samriskföretaget Yanpet grundades på rena påståenden. Det kommissionen i själva verket sade var att EMPC:s påstående om att det inte fanns någon risk för kringgående grundades på rena påståenden. Vidare hävdade EMPC att marknadsföringsavtalet mellan EMPC och Yanpet föreskriver att EMPC:s och SABIC:s marknadsföring och försäljning av MEG som producerats av Yanpet sker helt oberoende av varandra.

(42)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skäl 38 är Yanpet ett samriskföretag som kontrolleras direkt och gemensamt av SABIC och ExxonMobil. Dessutom tyder vissa bestämmelser i marknadsföringsavtalet mellan EMPC och Yanpet att det finns en hög risk för kringgående ifall SABIC och EMPC får olika individuella tullar. EMPC fick ingående förklaringar i det särskilda utlämnandet av uppgifter, eftersom det rörde sig om konfidentiella uppgifter.

(43)

EMPC upprepade även samma synpunkter som i skäl 39, utan att inkomma med några nya uppgifter i detta hänseende.

(44)

Av de skäl som anges i skäl 40 avvisades detta påstående.

(45)

Kommissionen mottog synpunkter från SABIC, Saudiarabiens regering och EMPC.

(46)

SABIC, Saudiarabiens regering och EMPC bestred den justering av värdet på propan som beskrivs i skälen 87–94 i förordningen om provisorisk tull. SABIC hänvisade till kommissionens slutsatser i godkännandet av företagssammanslagningen mellan SABIC och Saudi Aramco (ärende M.9410 – Saudi Aramco/SABIC) (7).

(47)

Kommissionen omprövade de preliminära undersökningsresultaten. Kommissionen noterade att beslutet om godkännande av företagssammanslagningen mellan Saudi Aramco och SABIC bekräftade att det inte fanns något samband mellan de två företagen innan förvärvet av 70 % av aktierna i SABIC i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (8). Eftersom det inte fanns några uppgifter om att försäljningen av råvaror annars inte skulle ske på marknadsmässiga villkor ändrade kommissionen fastställandet av normalvärdet för SABIC i detta avseende med hjälp av den rapporterade kostnaden för propan. Följaktligen baserades normalvärdet på det viktade genomsnittet av priserna på all inhemsk försäljning under undersökningsperioden vad gäller den försäljningsvolym som sålts till nettoförsäljningspris som var lika höga eller högre än den beräknade produktionskostnaden, vilken utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen.

(48)

Dessutom hävdade SABIC att eftersom kommissionen undersökte både inhemsk försäljning och export till unionen på företagsgruppsnivå (se skäl 80 i förordningen om provisorisk tull) borde den ha beaktat kostnaderna för alla närstående tillverkare när den fastställde om den inhemska försäljningen var lönsam. Bolaget hävdade att kommissionen inte kunde jämföra försäljningen på hemmamarknaden och exportförsäljningen från alla tillverkare som om de utgjorde en enda enhet, samtidigt som den bedömde lönsamheten specifikt för varje tillverkare.

(49)

Kommissionen håller inte med om detta. Det vore olämpligt att bedöma lönsamheten för den inhemska försäljningen i förhållande till tillverkningskostnaderna för företag som inte säljer på den inhemska marknaden, och undersökningen har visat att inte alla tillverkande enheter säljer MEG på den inhemska marknaden.

(50)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter bad EMPC kommissionen att bekräfta att den i) använt alla faktiska produktionskostnader, inbegripet de faktiska kostnaderna för de råvaror som använts för att producera eten i enlighet med vad som uppgivits av de exporterade producenterna i Saudiarabien, och ii) inte gjort kostnadsjusteringar för några råvarukostnader.

(51)

Kommissionen bekräftade att den i beräkningen av normalvärdet använt de inrapporterade produktionskostnaderna, inbegripet de inrapporterade kostnaderna för de råvaror som används för att producera eten. Kommissionen har inte justerat kostnaderna för några råvaror.

(52)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC påståendet i skäl 48 utan att inkomma med några nya uppgifter i detta hänseende.

(53)

Av de skäl som anges i skäl 49 avvisades detta påstående.

(54)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter motsatte sig klaganden kommissionens beslut att använda det pris på propan som SABIC uppgivit, i enlighet med vad som anges i skäl 47. Klaganden hävdade för det första att den lag som är tillämplig i antidumpningsundersökningar var grundförordningen, inte EG:s koncentrationsförordning som har andra kriterier och andra funktioner. Eftersom det är andra rättsliga kriterier som gäller är det ologiskt och olagligt att överföra undersökningsresultaten från ett regelverk till ett annat. För det andra hävdade klaganden att normala överväganden i fråga om ett marknadsmässigt pris inte gällde eftersom priset fastställts av Saudiarabiens regering. För det tredje uppgav den att det stred mot artikel 2.5 i grundförordningen att godta SABIC:s fasta propanpris, som inte var ”normalt ” och inte på ett rimligt sätt återspeglade de faktiskt kostnaderna. För det fjärde hävdade den att kommissionen i undersökningar mot Ryssland hade justerat priset på gas, som också hade fastställts av regeringen, och således inte tillämpat samma regler för Saudiarabien som för Ryssland i undersökningar avseende handelspolitiskt skydd, vilket var diskriminerande. För det femte gjorde den också gällande att det i ärende M.9410 inte gjordes några undersökningsresultat avseende propan. För det sjätte uppgav den att det i beslutet om sammanslagningen erkändes att det fanns en vertikal integration av leveransen i såväl tidigare som senare led i värdekedjan för etylenglykoler men att beslutet inte tog upp den vertikala kopplingens typ, det vill säga huruvida leveransen av produkter i senare led mellan Saudi Aramco och SABIC ägde rum enligt marknadsmässiga villkor. Den hävdade att kommissionen endast undersökte om det var troligt att denna vertikala koppling gav upphov till möjliga avskärmningar av marknaden. Slutligen gjorde klaganden gällande att Saudi Aramco och SABIC var närstående företag och att deras transaktioner inte ägde rum vid normal handel.

(55)

Kommissionen höll inte med om detta utan bekräftade sina undersökningsresultat om att det i detta fall var lämpligt att använda det pris på propan som SABIC uppgivit. I synnerhet behandlade beslutet om sammanslagning visst vilken typ av vertikal koppling det rörde sig om mellan de två företagen liksom prissättningsbeslut med anknytning till de två företagens verksamhet under undersökningsperioden. Exempelvis står det i beslutet att all väsentlig samordning av SABIC:s och Saudi Aramcos verksamhet skulle vara besvärlig och genomföras utan ingående kännedom om SABIC:s prissättning, kunder eller övergripande strategi (skäl 12) och att parternas handelsrelaterade interaktion är begränsad och sker på marknadsmässiga villkor, vilket parterna har lämnat in bevisning på, åtminstone på de vertikalt påverkade marknader där Saudi Aramco eller SABIC fungerar som leverantör till den andre (skäl 14). Kommissionen bekräftade därför sin bedömning i enlighet med vad som angetts i skäl 47 i denna förordning.

(56)

I avsaknad av ytterligare synpunkter beträffande fastställandet av normalvärdet bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 81–93 i förordningen om provisorisk tull, korrigerade i enlighet med vad som anges i skäl 47 i denna förordning.

(57)

Kommissionen erhöll synpunkter från SABIC och EMPC om fastställandet av exportpriset.

(58)

SABIC noterade att kommissionens analys var bristfällig, eftersom det fastställdes att exportpriset var otillförlitligt enbart på grund av att det fanns en förbindelse mellan företagen. SABIC hänvisade till panelrapporten i Förenta staterna – OCTG (Korea) (9). Enligt SABIC fann panelen att medan artikel 2.3 i antidumpningsavtalet, som återspeglar artikel 2.9 i grundförordningen, inte innehöll något krav på att fastställa att exportpriset var tillförlitligt, tillät artikel 2.3 i antidumpningsavtalet inte de undersökande myndigheterna att konstruera exportpriset när det förelåg ett förhållande. SABIC lämnade ytterligare information, bland annat förklaringar om företagets interna prissättning mellan närstående enheter, i sitt konfidentiella yttrande.

(59)

Kommissionen fann att de förklaringar som SABIC lämnat avseende den interna prissättningen mellan närstående enheter inte motiverade någon avvikelse från tillämpningen av artikel 2.9. SABIC har underrättats om denna bedömning i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter. På grundval av sin bedömning drog kommissionen slutsatsen att exportpriset var otillförlitligt i det aktuella fallet på grund av kopplingen mellan exportören, handlaren och importören. Påståendet avvisades därför.

(60)

SABIC hävdade dessutom att exportpriset inte borde konstrueras enligt artikel 2.9 i grundförordningen och att inga justeringar borde göras för transaktioner mellan närstående parter, särskilt för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, mot bakgrund av att kommissionen bedömde dumpning på "företagsgruppsnivå" och att de saudiska exporterande tillverkarna var integrerade. SABIC hävdade därför att exportpriset måste baseras på de faktiska exportpriserna, efter avdrag för alla kontrollerade försäljningskostnader.

(61)

Kommissionen noterade att dumpningsmarginalen faktiskt beräknades på företagsgruppsnivå, dvs. att alla närstående enheter erhöll samma individuella dumpningsmarginal och att alla relevanta exporttransaktioner och all inhemsk försäljning beaktades vid beräkningen av dumpningsmarginalen. Detta påverkar emellertid inte det faktum att exportpriserna behövde justeras enligt artikel 2.9 i grundförordningen i det aktuella fallet, eftersom exportpriset var otillförlitligt på grund av förhållandet mellan exportören och importören. Påståendet avvisades därför.

(62)

SABIC och EMPC bestred kommissionens användning av den vinstmarginal på 6,89 % som fastställts i antidumpningsundersökningen rörande polyvinylalkoholer med ursprung i Kina (10) av konfidentialitetsskäl beträffande de samarbetsvilliga importörernas uppgifter. SABIC begärde att kommissionen skulle använda de uppgifter som rörde lönsamheten för SABIC Petrochemicals B.V (SPC) och SABIC Italia (SI), vilka hade kontrollerats. SABIC och EMPC hävdade att den vinstkvot som kommissionen använde inte var skälig i den mening som avses i artikel 2.9 i grundförordningen, eftersom den hänförde sig till en annan produkt, import från ett annat land och en annan tidsperiod. SABIC uppgav också att den vinstmarginal som kommissionen använde inte återspeglade de faktiska funktionerna och riskerna för SPC och SI.

(63)

Kommissionen anser inte att vinstmarginalen för den närstående importören och/eller den närstående handlaren är skälig, eftersom den påverkas av förhållandet med de företag från vilka de köper MEG. Enligt artikel 2.9 i grundförordningen anses det lämpligt att använda en skälig vinstmarginal som är oberoende av den faktiska vinstmarginal som uppstår genom internpriset, i syfte att undvika eventuella snedvridande verkningar som internpriset skulle kunna ge upphov till. Efter införandet av de provisoriska åtgärderna var kommissionens avsikt dessutom att organisera dubbelkontroller på distans med två samarbetsvilliga importörer, men de var inte tillgängliga, såsom anges i skäl 8. I avsaknad av alternativa tillgängliga uppgifter som kunde användas beslutade kommissionen därför att använda den vinstmarginal som användes i det preliminära skedet (se skäl 97 i förordningen om provisorisk tull).

(64)

SABIC hävdade också att det faktum att en icke-närstående importörs vinstmarginal drogs av från försäljningen via den närstående importören (SPC) samt från den försäljning som handlaren i unionen (SI) fakturerat, medförde en dubblering.

(65)

Kommissionen noterade att de två vinstmarginalerna beaktades för olika ändamål och drogs av separat. Exportpriset för exportförsäljning genom en närstående importör i unionen konstruerades i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, dvs. på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare eller till SI. I dessa fall gjordes en justering för den förväntade vinsten för att fastställa ett tillförlitligt exportpris. För den närstående handlare i unionen som fungerade som en handlare som arbetar på provisionsbasis drogs i stället provisionen av, i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen, vilket diskuteras närmare i skäl 79. Påståendet avvisades därför.

(66)

I svaret på frågeformuläret fördelade SPC alla försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader baserade på omsättningen. Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter uppgav SABIC att eftersom SPC både var tillverkare och distributör och majoriteten av företagets personal och verksamhet hänförde sig till tillverkning av kemikalier och polymerer, bör försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader omfördelas till produkter som tillverkats av SPC, å ena sidan, och handlade MEG-produkter, å andra sidan. Det hävdades vidare att denna fördelningsmetod mer korrekt återspeglade kostnadsfördelningen.

(67)

Under dubbelkontrollen på distans hävdade SABIC inte att dess fördelning av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte var korrekt. Eftersom dubbelkontrollen på distans hade genomförts på grundval av den ursprungligen inlämnade fördelningsmetoden, kunde kommissionen inte dubbelkontrollera den tabell som nyligen ingetts och det flertal nya fördelningsnycklar som använts i detta avseende. Påståendet avvisas därför.

(68)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC samma påstående som i skäl 58 och hävdade att det exportpris som betalades till producenterna inte påverkades av förbindelserna mellan närstående företag och att producenterna fick samma pris som icke närstående kunder i unionen betalade efter avdrag för alla försäljningsutgifter. Detta påstående upprepades också av Saudiarabiens regering. I den konfidentiella version som SABIC lämnade in tillhandahöll företaget i detta hänseende marknadsföringsavtalet mellan SABIC och en av de närstående producenterna.

(69)

Kommissionen konstaterade att detta avtal inte omfattade försäljningen till unionen. Men även om villkoren i detta avtal hade varit tillämpliga på SABIC:s försäljning på unionens marknad hade det i vilket fall som helst inte påverkat kommissionens bedömning i skäl 59. Ytterligare detaljer om kommissionens bedömning lämnades till SABIC i det särskilda utlämnandet av uppgifter, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter.

(70)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC, EMPC och Saudiarabiens regering sina påståenden i skäl 62 avseende kommissionens användning av vinstmarginalen på 6,89 %. SABIC uppgav att det inte stämde att det inte fanns några alternativa uppgifter till hands eftersom SABIC hade lämnat in två oberoende uppsättningar uppgifter som kommissionen kunde ha använt för att fastställa vinstmarginalen för icke-närstående importörer.

(71)

Den första uppsättningen var en rapport framställd av Deloitte som SABIC endast lämnade in i sin konfidentiella version. Dessutom beräknades i rapporten den genomsnittliga vinstmarginalen för 17 företag som ansågs vara jämförbara med SABIC:s företag under perioden 2016–2018. Endast fem av dessa företag var belägna i unionen. Av dessa fem företag i unionen var endast ett en importör, medan de andra sysslade med distribution och försäljning av kemikalier. Enligt denna rapport var dessutom den genomsnittliga vinstmarginalen för importören i unionen under perioden 2016–2018 högre än den vinstmarginal på 6,89 % som kommissionen använde. Vidare rörda den andra uppsättningen uppgifter faktiskt finansiell information för fyra företag som SABIC hävdade var distributörer. Det fanns ingen information om vilka kriterier SABIC använt när dessa företag valdes ut. Kommissionen ansåg därför att den vinstmarginal som användes i det preliminära skedet och som beskrivs i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull är rimligast att använda av de tillgängliga uppgifterna.

(72)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC samma påstående som i skäl 66 om att kommissionen för SPC borde använda de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som är reviderade. Detta påstående upprepades också av Saudiarabiens regering. SABIC påstod att eftersom SPC var både tillverkare och distributör och att merparten av dess arbetsstyrka och verksamhet hänförde sig till tillverkning av kemikalier och polymerer var det lämpligare att fördela försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna till produkter som tillverkats av SPC och MEG och andra handelsprodukter på grundval av antalet anställda i de olika verksamheterna. Vidare påstod SABIC att kommissionen inte behövde dubbelkontrollera den nya fördelningsmetoden eftersom endast en fördelningsnyckel använts och att kommissionen hade dubbelkontrollerat försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna liksom uppgifter om antalet anställda under dubbelkontrollerna på distans.

(73)

När fördelningen av alla försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader görs på grundval av omsättning behöver kommissionen inte dubbelkontrollera ingående de utgifter som uppgivits för försäljningen av den berörda produkten på unionens marknad eftersom samma procentandel av ovan nämnda kostnader fördelas på försäljningen av alla produkter på alla marknader. Om man använder en annan metod finns det emellertid en risk att försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för den berörda produkt som säljs på unionens marknad inte fördelas korrekt. Då dubbelkontrollerar kommissionen mer ingående de uppgivna försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna. Så är fallet för de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som SABIC uppgivit. I enlighet med den nya metoden reviderade SABIC flera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader såsom reklamutgifter, kostnader för främjande av handel, andra kostnader (såsom klagomål, osäkra fordringar med mera), finansiella utgifter och inkomstrelaterade utgifter. Dessa typer av utgifter är dock mer kopplade till värdet på försäljningen av produkterna än till antalet anställda som sysslar med försäljningen av MEG. Påståendet avvisades därför.

(74)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod SABIC att avdraget av en teoretisk provision för försäljning genom SI utgör dubbelräkning. För det första hävdade företaget att kommissionen bröt mot artikel 2.9 eftersom den konstruerade exportpriset på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till SI, den närstående handlaren. För det andra påstår det att SI inte är en handlare utan en distributör, och att justeringen enligt artikel 2.10 i därför är omotiverad. Slutligen hävdade företaget att kommissionens praxis är att endast justera en gång, även då det finns många närstående parter.

(75)

Kommissionen höll inte med. Det bestrids inte att SABIC, för den försäljningskanal det här gäller, säljer den berörda produkten till oberoende kunder i unionen via närstående företag som fungerar som importörer och får provision för sin verksamhet. Kommissionen var därför tvungen att först och främst fastställa ett tillförlitligt exportpris på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen och sedan justera exportpriset för den provision som SABIC betalade ut på grundval av artikel 2.10 i) i grundförordningen. Vad gäller konstruktionen av exportpriset på grundval av artikel 2.9 gjorde drog kommissionen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt ett skäligt belopp för den vinst som en oberoende importör i vanliga fall gör från återförsäljningspriset till SPC:s första oberoende kund. För hanteringen av den provision som SABIC betalar för dessa försäljningar till unionen drog kommissionen av SI:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och ett skäligt belopp för vinst. Det spelar ingen roll om SI är distributör eller handlare eftersom SI får provision från SABIC för försäljningen i fråga, och därmed är det motiverat att göra en justering enligt artikel 2.10 i. Utan att det påverkar det ovan sagda konstaterar kommissionen på grundval av de uppgifter som SABIC tillhandahållit att även SPC får provision från SABIC för de försäljningar företaget genomför i unionen. Kommissionen ansåg att en ytterligare justering för den provisionen inte vore skäligt, i synnerhet med tanke på att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en skälig vinst redan dragits av för SPC när exportpriset konstruerades enligt artikel 2.9. En ytterligare justering enligt artikel 2.10 i för att ta hänsyn till den provision som betalats av SABIC skulle således kunna leda till en dubbelräkning och någon sådan justering företogs därför inte. Kommissionen anser att den konstruktion och den justering som gjorts enligt artikel 2.9 respektive 2.10 i ger det pris som skulle ha tagits ifall försäljningarna hade gjorts mellan två oberoende företag. Påståendet avvisas därför.

(76)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende fastställandet av exportpriset bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 95–97 i förordningen om provisorisk tull.

(77)

Kommissionen mottog synpunkter från SABIC om jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet.

(78)

SABIC hävdade att avdraget av både de provisioner som betalats för att täcka SPC:s och SI:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst och dessa företags justeringar för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst medförde en dubblering.

(79)

I det preliminära skedet drog kommissionen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinst från SI:s försäljningspris i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen. SI ansågs fylla funktionen som agent som arbetar på provisionsbasis. SI köpte och sålde den berörda produkten vidare till icke-närstående kunder i unionen, och företaget mottog en provision på denna försäljning från den exporterande tillverkaren. Dessutom drog kommissionen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt en skälig vinst från SPC:s försäljningspriser. Både SI och SPC hade bland justeringarna i sina försäljningssiffror emellertid inkluderat de provisioner som den exporterande tillverkaren betalat till båda dessa företag. Det förekom därför en dubblering. Även om kommissionen ansåg att de faktiska provisioner som betalats inte var rimliga och påverkades av förhållandet mellan SI och SPC och den exporterande tillverkaren, höll kommissionen med om att dessa provisioner inte borde dras av utöver de justeringar som redan gjorts. Storleken på dessa provisioner, vilka rapporterats som intäkter av de närstående försäljningsföretagen, drogs därför inte av som justeringar från SI:s och SPC:s försäljningspriser.

(80)

SABIC hävdade vidare att om ”off-spec MEG” inkluderades under samma produktkontrollnummer som högkvalitativ MEG skulle detta snedvrida dumpningsberäkningen.

(81)

I början av undersökningen bad kommissionen SABIC att rapportera ”off-spec MEG” som inte uppfyller specifikationerna för MEG med fiberkvalitet (typ A) som MEG utan fiberkvalitet (typ B) i svaret på frågeformuläret. SABIC rapporterade emellertid all försäljning i unionen under undersökningsperioden som MEG med fiberkvalitet. Påståendet avvisades därför.

(82)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående om att en dubbelräkning hade gjorts vad gäller SPC:s och SI:s marknadsföringsavgift, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinster. Detta påstående upprepades också av Saudiarabiens regering.

(83)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skäl 79 korrigerade kommissionen respektive dubbelräkning. SABIC fick ingående förklaringar i det särskilda utlämnandet av uppgifter, eftersom det rörde sig om konfidentiella uppgifter.

(84)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC påståendet i skäl 80 utan att tillhandahålla några nya uppgifter i detta hänseende.

(85)

Av de skäl som anges i skäl 81 avvisades detta påstående.

(86)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende jämförelse bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 102 och 103 i förordningen om provisorisk tull, med justeringar såsom förklarats i skäl 79 i denna förordning.

(87)

Kommissionen identifierade ett skrivfel i beräkningsunderlaget som ledde till att flera försäljningstransaktioner från SI av misstag inte inkluderades i beräkningen. Detta rättades.

(88)

Såsom beskrivs i skälen 47, 79 och 87 har vissa delar av normalvärdet och exportpriset reviderats efter påståenden som godtagits av kommissionen.

(89)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna har, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, fastställts till följande:

(90)

Kommissionen mottog synpunkter från MEGlobal Americas och LCLA.

(91)

MEGlobal Americas hävdade att normalvärdet måste grundas på all inhemsk försäljning av MEG (produkttyp A och B), även om MEGlobal Americas endast sålde en produkttyp till unionen under undersökningsperioden.

(92)

Kommissionen noterade att produktkontrollnumret måste beaktas vid beräkningen av normalvärdet för att jämföra identiska typer av MEG. Eftersom företaget inte exporterade produkttyp B beaktades inte den inhemska försäljningen av produkttyp B vid beräkningen av normalvärdet för produkttyp A. Därför avvisades påståendet.

(93)

MEGlobal Americas hävdade också att kommissionen inte beaktade de effekter som covid-19-pandemin medförde på de inhemska priserna. MEGlobal Americas menade att kommissionen höljde marknadsvärdet för MEG genom att inte beakta försäljning som gjordes under en tid av hög prisvolatilitet på marknaden som orsakades av covid-19-pandemin. Företaget hävdade att delar av den inhemska försäljningen som inte anses ha ägt rum vid normal handel gjordes under maj och juni 2020 när de genomsnittliga priserna på MEG gick ner på grund av obligatoriska nedstängningar som genomförts i olika regioner i världen, inbegripet i Förenta staterna. Enligt MEGlobal Americas strider slutsatsen att denna försäljning inte ägt rum vid normal handel mot artikel 2.4 i grundförordningen och artikel 2.2.1 i antidumpningsavtalet, enligt vilken försäljning endast får förbigås för att den har skett utanför normal handel om försäljningen äger rum ”under en längre tid”. MEGlobal Americas hävdade att detta villkor inte var uppfyllt eftersom den olönsamma försäljningen endast pågick under två månader, en tidsperiod som var kortare än de sex månader som anges i artikel 2.4 i grundförordningen, och bad kommissionen att ta med denna försäljning vid fastställandet av normalvärdet.

(94)

Kommissionen noterade att MEGlobal Americas kommentar grundas på en felaktig tolkning av artikel 2.4 i grundförordningen. I den artikeln fastställs förvisso de villkor som ska vara uppfyllda för att man ska kunna bortse från olönsam försäljning vid fastställandet av normalvärdet, och kommissionen ges möjlighet att bortse från olönsam försäljning när den äger rum ”i betydande mängder under en längre tid”. I artikel 2.4 i grundförordningen klargörs vidare att med en längre tidsperiod förstås normalt ett år och under inga omständigheter mindre än sex månader. Uttrycket ”under” talar för att kommissionen ska undersöka den olönsamma försäljningen inom ramen för en undersökningsperiod som normalt sett ska vara ett år och under inga omständigheter mindre än sex månader. I artikel 2.4 i grundförordningen står det vidare om hur försäljningen ”ska anses ha skett i betydande omfattning inom en sådan period”, och det krävs därför inte att kommissionen endast bortser från sådan olönsam försäljning som normalt sett ägt rum i sin helhet under ett år eller minst sex månader. I det aktuella fallet undersökte kommissionen försäljningen under en längre tid på ett år (dvs. undersökningsperioden) och följde därmed artikel 2.4 i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(95)

Kommissionen mottog också synpunkter från LCLA som hävdade att kommissionen måste dra av intäkterna från försäljningen av biprodukter från LCLA:s produktionskostnader för MEG. Enligt LCLA brukar kommissionen dra av inkomster från biprodukter från produktionskostnaderna för den berörda produkten och företaget hänvisade i detta avseende till antidumpningsförfarandet beträffande import av oxalsyra med ursprung i Kina (11). Därför begärde LCLA att kommissionen skulle dra av intäkterna från försäljningen av biprodukterna från produktionskostnaderna för MEG.

(96)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts undersökte kommissionen vidare om LCLA hade lämnat fullständiga uppgifter för att visa att alla intäkter från försäljningen av biprodukter kunde och borde dras av från tillverkningskostnaden för MEG. Även om kommissionen medger att företaget bokförde intäkterna från försäljningen av biprodukterna i sina reviderade räkenskaper som intäkter från andra tjänster, kan kommissionen inte bortse från det faktum att företaget inte har redovisat vilka volymer av biprodukter som tillverkades och såldes under undersökningsperioden. LCLA påbörjade tillverkningen av MEG två månader innan undersökningsperioden och genererade därför biprodukter även under den perioden. Endast den volym biprodukter som genererats under undersökningsperioden bör dras av från produktionskostnaden för MEG under undersökningsperioden, och relevanta uppgifter saknas i handlingarna. Dessutom har företaget inte lämnat några uppgifter om redovisningsreglerna för lagret av biprodukter. Även om LCLA hävdade att man inte kunde särskilja tillverkningskostnaderna för enbart biprodukter, noterar kommissionen att dessa biprodukter uppkommer vid en viss tidpunkt i tillverkningsprocessen för MEG och att det därför skulle vara möjligt att fördela dessa biprodukter per producerad produktvolym, vilket var möjligt för andra tillverkare av MEG. Dessutom kan kommissionen inte godta rena påståenden om att en sådan fördelning inte är möjlig, utan att företaget vidtar några ansträngningar för att tillhandahålla en rimlig fördelningsmetod, medan andra företag har gjort detta. Kommissionen konstaterade vidare att det förelåg ett problem när det gällde kostnaden och det motsvarande priset för biprodukterna. Med tanke på att detta påstående är konfidentiellt har ytterligare detaljer om kommissionens bedömning lämnats till LCLA i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom det omfattar konfidentiella affärsuppgifter. Ovanstående invändning avvisas därför.

(97)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade MEGlobal Americas samma påstående som i skäl 91. MEGlobal Americas påstod att skillnaden mellan produktkontrollnummer A och B inte var relevant för den MEG som företaget producerade och sålde, eftersom typ B inte producerades avsiktligt.

(98)

Företaget rapporterade in försäljning av produkttyperna A och B på den inhemska marknaden och av produkttyp A på exportmarknaden. Det är inte relevant att företaget inte producerade typ B avsiktligt. Såsom förklaras i skäl 92 tas produktkontrollnumret beaktande i beräkningen av normalvärdet för att så likartade typer av MEG som möjligt ska jämföras. Påståendet avvisades därför.

(99)

MEGlobal Americas upprepade också sitt påstående i skäl 93 utan att tillhandahålla några nya uppgifter i detta hänseende.

(100)

Av de skäl som anges i skäl 94 avvisades detta påstående.

(101)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom LCLA med de uppgifter som saknades enligt beskrivningen i skäl 96. De inlämnade uppgifterna om den volym biprodukter som genererats under undersökningsperioden stämde överens med de uppgifter som andra parter lämnat in och ansågs vara tillförlitliga. Kommissionen justerade därför ner kostnaderna för MEG-produktionen med den volym biprodukter som genererats under undersökningsperioden multiplicerat med försäljningspriset på de biprodukter som såldes under undersökningsperioden, vilket dubbelkontrollerades vid dubbelkontrollen på distans. Vidare stämde det totala värdet på försäljningen av biprodukter överens med de granskade räkenskaperna. Minskningen av produktionskostnaden ledde till att volymen på den lönsamma försäljningen på den inhemska marknaden vid normal handel ökade, men den var fortfarande mindre än 80 % av all inhemsk försäljning. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen.

(102)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkarna i Förenta staterna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 108–115 i förordningen om provisorisk tull.

(103)

Kommissionen mottog synpunkter från MEGlobal Americas och LCLA.

(104)

MEGlobal Americas hävdade att priserna på MEG mellan de närstående företagen var tillförlitliga, eftersom de grundades på uppgifter från en tredje part och var marknadsbaserade och därför måste användas vid fastställandet av dumpningsmarginalen.

(105)

De priser som MEGlobal Americas tar ut av det närstående företaget MEGlobal International FZE (nedan kallat MEGlobal International) och av det närstående företaget MEGlobal Europe är inte tillförlitliga, eftersom de påverkas av förhållandet mellan dessa företag i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. MEGlobal Americas har erhållit närmare uppgifter om kommissionens bedömning i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter. Påståendet avvisades därför.

(106)

MEGlobal Americas hävdade också att kommissionen inte var skyldig att konstruera exportpriset för försäljningen från MEGlobal Europe till det närstående företaget Equipolymers GmbH (nedan kallat Equipolymers) och att den borde ha undersökt huruvida denna försäljning var tillförlitlig. I detta avseende hänvisade företaget till den metod som användes i antidumpningsförfarandet beträffande import av polyetentereftalat från Indien (12), där kommissionen fann att de priser som togs ut av ett närstående företag var i linje med de priser som togs ut av icke-närstående kunder för samma produkttyper under översynsperioden och drog slutsatsen att de priser som togs ut av det närstående företaget var tillförlitliga och kunde användas för att beräkna exportpriset. MEGlobal Americas hävdade vidare att om kommissionen hade begärt information om försäljningen mellan MEGlobal Europe och Equipolymers skulle den ha funnit att dessa priser liknade de priser som togs ut av icke-närstående kunder. Dessutom hävdade företaget att kommissionen inte grundade sina undersökningsresultat på faktiska uppgifter om transaktioner mellan MEGlobal Europe och Equipolymers. Det hävdades vidare att det inte var rimligt att konstruera exportpriset på grundval av tillverkningskostnaden för PET, eftersom PET-tillverkningen är komplex och priset på insatsvaror, t.ex. MEG, inte kan dras av från kostnaden för andra insatsvaror. Företaget hävdade vidare att den metod som kommissionen använt inte var förenlig med tillämpliga redovisningsregler och redovisningsprinciper, eftersom tillverkningskostnaden skulle vara beroende av kvaliteten på den PET som tillverkades. Slutligen tog MEGlobal Americas också upp en ytterligare fråga som rörde Equipolymers i den konfidentiella versionen av sin inlaga. Kommissionens bedömning av denna del av påståendet har meddelats MEGlobal Americas i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter.

(107)

Kommissionen noterade att detta fall skiljer sig från det prejudikat till vilket MEGlobal Americas har hänvisat. Kommissionen konstaterade i samband med den aktuella undersökningen i själva verket att MEGlobal Europes pris till icke-närstående kunder inte var i linje med priset till närstående kunder. Dessutom bad kommissionen om information från Equipolymers som den ansåg vara relevant för undersökningen. Equipolymers lämnade in ett svar till bilaga I för närstående företag till en exporterande tillverkare och det fanns inget som hindrade Equipolymers från att lämna in ytterligare information under undersökningens gång som företaget ansåg vara nödvändig för att styrka sina påståenden. Under undersökningen uppmanade MEGlobal Americas dessutom kommissionen att inte använda priserna mellan MEGlobal Europe och Equipolymers som grund för fastställandet av exportpriserna eftersom de var närstående priser, vilket strider mot MEGlobal Europes påstående om att försäljningen mellan MEGlobal Europe och Equipolymers görs till ungefär samma priser som icke-närstående kunder betalar. Eftersom kommissionen fastställde exportpriset på grundval av den totala tillverkningskostnaden för PET under undersökningsperioden (se skäl 121 i förordningen om provisorisk tull) och särskilde den totala kostnaden för MEG i den totala tillverkningskostnaden för PET, var försäljningstransaktionerna av MEG från MEGlobal Europe till Equipolymers inte relevanta för denna beräkning. Kommissionen anser att påståendet att PET-tillverkningen var komplex och att priset på en insatsvara, t.ex. MEG, inte kunde särskiljas från kostnaden för andra insatsvaror var felaktigt i sak, eftersom Equipolymers lämnade in uppgifter om kostnaden för MEG och andra insatsvaror som användes vid tillverkningen av PET. Vad gäller påståendet att den metod som kommissionen använde inte var förenlig med tillämpliga redovisningsregler och redovisningsprinciper, eftersom produktionskostnaderna skulle vara beroende av kvaliteten på den PET som tillverkades, är det oklart vilket samband som kan anses föreligga mellan tillämpliga regler och principer och kvaliteten på den PET som tillverkades. I enlighet med artikel 2.9 var kommissionen därför tvungen att konstruera exportpriset på någon annan skälig grund.

(108)

I likhet med SABIC hävdade MEGlobal Americas också att den vinstmarginal som användes för att konstruera exportpriset inte var skälig och att kommissionen borde ha förlitat sig på den vinstkvot som MEGlobal Europe tillhandahöll. Företaget hävdade vidare att kommissionen inte hade fastställt något tillräckligt samband mellan den påstådda konfidentialiteten för uppgifter om icke-närstående import, eftersom den rapporterade att graden av samarbetsvilja från icke-närstående importörer/handlare var hög, och användningen av en vinstmarginal för en annan kemisk produkt som importerats från ett annat land och under en annan period. Det hävdades vidare att kommissionen enligt artikel 2.9 i grundförordningen inte får konstruera exportpriset på grundval av uppgifter som rör ett annat förfarande.

(109)

Av de orsaker som anges i skäl 63 anser kommissionen inte att vinstmarginalen från en närstående importör är skälig, eftersom den påverkas av förhållandet med de företag från vilka denne köpte MEG. Enligt artikel 2.9 i grundförordningen anses det därför lämpligt att använda en skälig vinstmarginal som är oberoende av den faktiska vinstmarginal som uppstår genom internpriset, i syfte att undvika eventuella snedvridande verkningar som internpriset skulle kunna ge upphov till. Den grad av samarbetsvilja som beskrivs i skäl 283 i förordningen om provisorisk tull hänvisar till storleken på importvolymen från de två samarbetsvilliga icke-närstående importörerna jämfört med den totala importen under undersökningsperioden och har inget samband med konfidentialitetsskälen avseende uppgifterna för dessa två företag, så kommissionen använde sig således av den vinstmarginal som använts i ett tidigare förfarande, såsom förklaras i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull. Detta faktum har inte ändrats i detta skede på grund av kommissionens misslyckade försök att organisera dubbelkontroller på distans med båda företagen (se skäl 8). Slutligen medger artikel 2.9 i grundförordningen att kommissionen konstruerar exportpriset på någon annan skälig grund och förbjuder därför inte användningen av uppgifter från ett tidigare förfarande. Kommissionen konstaterar också att MEGlobal Americas uppgav att försäljningspriset mellan MEGlobal Americas och MEGlobal International baserades på en viss formel som inbegrep en vinst som påstods vara marknadsmässig men som var mycket högre än vinsten för de icke-närstående importörer som kommissionen använde i enlighet med vad som anges i skälen 62 och 108. I avsaknad av alternativa tillgängliga uppgifter beslutade kommissionen därför att använda den vinstmarginal som användes i det preliminära skedet (se skäl 97 i förordningen om provisorisk tull).

(110)

Slutligen hävdade MEGlobal Americas att MEGlobal Europe skulle betraktas som MEGlobal Americas exportavdelning, eftersom företaget helt och hållet fungerade som en del av MEGlobals globala verksamhet, inbegripet MEGlobal Americas verksamhet, och därför agerade kommissionen i strid med artikel 2.9 i grundförordningen när den beaktade andra kostnader än de faktiska försäljningskostnaderna när exportpriset konstruerades.

(111)

Kommissionen noterar att företaget inte hade tagit upp detta påstående innan de provisoriska åtgärderna infördes. Kommissionen undersökte emellertid påståendet och noterade att MEGlobal Europe är beläget i Schweiz och att en stor del av företagets inköp av MEG levererades från ett annat företag i unionen och inte från MEGlobal Americas. Vidare strider detta påstående klart mot de uppgifter som MEGlobal Americas har lämnat i sina inlagor, där det såväl anges att MEGlobal Americas endast levererade några sändningar till unionen under undersökningsperioden som att sändningarna från MEGlobal Americas till MEGlobal Europe betecknades som ”exceptionella”. Undersökningen och företagets uttalanden visar tydligt att MEGlobal Europe fungerar som ett distributions- och leveranscentrum vars huvudsakliga uppgift är att köpa in MEG för verksamheter i senare led och inte att marknadsföra och exportera den MEG som MEGlobal Americas tillverkar. MEGlobal Europe kan därför inte betraktas som MEGlobal Americas exportavdelning. Påståendet avvisas därför.

(112)

LCLA bad kommissionen att behandla LCLA och Mitsubishi Corp som icke-närstående parter. LCLA bekräftade att kommissionen skulle genomföra ytterligare undersökningar av detta samverkans- och kompensationsarrangemang mellan dem, såsom anges i skäl 101 (13) i förordningen om provisorisk tull, men upprepade att klagandens påstående om ett förhållande mellan LCLA och Mitsubishi Corp inte är underbyggt eftersom det inte finns något samverkans- eller kompensationsarrangemang mellan dem.

(113)

Kommissionen undersökte närmare huruvida det förelåg sådana påstådda kompensationsarrangemang mellan LCLA och Mitsubishi Corp. Även om undersökningen visade att det fanns ett avtal enligt vilket LCLA tillämpade en särskild prissättningspolicy för vissa försäljningstransaktioner med Mitsubishi Corp på den inhemska marknaden, visade den i detta skede inte någon sådan praxis på unionsmarknaden. Ytterligare detaljer om kommissionens bedömning har lämnats till LCLA i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter.

(114)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade MEGlobal Americas samma påståenden som i skälen 104, 106, 108 och 110. Det var främst kommissionens slutsatser i skälen 105, 107, 109 respektive 111 som företaget inte höll med om.

(115)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade klaganden sitt påstående att kommissionen mer ingående borde undersöka möjliga kompensationsarrangemang mellan LCLA och Mitsubishi Corp, utan att tillhandahålla några nya relevanta bevis i detta avseende, och i synnerhet inga bevis för hur dessa påstådda kompensationsarrangemang skulle påverka priserna.

(116)

Av de skäl som anges i skäl 113 avvisades detta påstående.

(117)

I avsaknad av ytterligare synpunkter på fastställandet av exportpriset för exporterande tillverkare i Förenta staterna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 116–122 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Kommissionen fann att den i det preliminära skedet inte hade tagit hänsyn till vissa kostnader för att konstruera exportpriset för MEGlobal Americas för försäljning via en närstående handlare i Dubai. En justering enligt artikel 2.10 i tillämpades därför på försäljning genom detta närstående handelsföretag. På grundval av uppgifterna i svaret på frågeformuläret och under dubbelkontrollen på distans fann man att handlaren i Dubai hade liknade funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. MEGlobal Americas har erhållit närmare uppgifter om kommissionens bedömning i det särskilda utlämnandet av uppgifter till företaget, eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter. Företaget var ansvarigt för försäljningsprocessen och erhöll ett påslag för sina tjänster. Justeringen grundar sig på handelsföretagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en vinstmarginal på 6,89 % såsom beskrivs i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull. Denna vinstmarginal ansågs skälig i avsaknad av andra uppgifter (se skäl 109).

(119)

Efter att de saknade uppgifterna inkommit reviderades normalvärdet för en exporterande producent, i enlighet med vad som beskrivs i skäl 101.

(120)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna har, uttryckta i procent av cif vid unionens gräns, före tull, fastställts till följande:

(121)

Efter utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten upprepade SABIC synpunkten i skälen 135 och 139 i förordningen om provisorisk tull om att närstående enheter till unionstillverkare har importerat MEG från Saudiarabien och hävdade att det faktum att närstående företag fortsatte att importera MEG från Saudiarabien efter inledandet av undersökningen var ett tecken på att unionstillverkarna inte hade för avsikt att tillgodose användarnas behov.

(122)

Företagets påstående är helt spekulativt och stöds inte av någon bevisning. Såsom beskrivs i skäl 136 i förordningen om provisorisk tull importerade dessa närstående företag mycket marginella volymer MEG från Saudiarabien under undersökningsperioden och därför var det inte möjligt att dra någon meningsfull slutsats i detta avseende. Såsom anges i skäl 139 förordningen om provisorisk tull samarbetade dessutom inte just denna unionstillverkare och var i vilket fall som helst en väldigt liten tillverkare. Påståendet avvisades därför.

(123)

SABIC hävdade också att kommissionen i förordningen om provisorisk tull uppgett att uppgifterna för icke-samarbetsvilliga unionstillverkare beräknades på grundval av marknadsundersökningar och att dessa uppgifter borde delas med de berörda parterna.

(124)

Såsom beskrivs i skäl 133 i förordningen om provisorisk tull uppskattade klaganden uppgifterna för de icke-samarbetsvilliga unionstillverkarna på grundval av marknadsundersökningar. Kommissionen vill klargöra att en del av marknadsinformationen kommer från uppgifter som uppskattats av Wood Mackenzie Chemicals Global Supply Demand Analytic Service (nedan kallat Wood Mackenzie), och att denna information är upphovsrättsskyddad men gjordes trots detta tillgänglig för berörda parter som en del av de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, efter att nödvändigt tillstånd erhållits. Den 29 april erhöll klaganden samtycke från Wood Mackenzie att lämna ut uppgifter om den totala tillverkningen av MEG och den totala förbrukningen av MEG i EU-28 (14) under perioden 2017–2020, och dessa uppgifter inkluderades i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna i undersökningen (15). Den marginella skillnaden mellan den produktionsvolym som anges i tabell 4 i förordningen om provisorisk tull och den produktionsvolym som Wood Mackenzie uppskattat berodde på att produktionsvolymen för de unionstillverkare som ingick i urvalet baserades på faktiska uppgifter och inte på uppskattningar. De två uppsättningarna uppgifter pekar dock på samma nedåtgående trend. De uppgifter om förbrukningen som Wood Mackenzie uppskattat är något högre än de respektive uppgifter som rapporteras i tabell 1 i förordningen om provisorisk tull, eftersom uppgifterna från Wood Mackenzie baseras på EU-28 medan tabell 1 baseras på uppgifter för EU-27.

(125)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående i skäl 121 utan att tillhandahålla några nya uppgifter i detta hänseende.

(126)

Av de skäl som anges i skäl 122 avvisades detta påstående.

(127)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin samt tillverkningen i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 132–140 i förordningen om provisorisk tull.

(128)

SABIC hänvisade till det bytesavtal som beskrivs i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull och bad kommissionen att lämna mer information i detta hänseende och hävdade att om avtalet inte slutits baserat på marknadsförhållandena måste det ha påverkat den berörda unionstillverkarens resultat.

(129)

Kommissionen kan inte lämna ut närmare uppgifter om bytesavtalet, eftersom dessa innehåller konfidentiella affärsuppgifter. Hur som helst har SABIC inte specificerat vilka ytterligare uppgifter kommissionen bör lämna i detta avseende. Såsom förklaras i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull bedömde kommissionen huruvida lönsamhetsutvecklingen eller slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada skulle ha påverkats om försäljningen enligt bytesavtalet inkluderades i bedömningen av de mikroekonomiska indikatorerna och drog slutsatsen att ett sådant inkluderande inte hade påverkat undersökningsresultaten. Påståendet avvisades därför.

(130)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 141–147 i förordningen om provisorisk tull.

(131)

SABIC hävdade att analysen av förbrukningen i unionen var bristfällig, eftersom kommissionen inte förklarade varför förbrukningen minskade under skadeundersökningsperioden.

(132)

Såsom beskrivs i skäl 150 i förordningen om provisorisk tull var förbrukningen på den öppna marknaden i unionen relativt stabil och minskade med knappt 1 % under skadeundersökningsperioden. Den företagsinterna marknaden består av den företagsinterna försäljning som beskrivs i skäl 180 i förordningen om provisorisk tull, som huvudsakligen utgjordes av försäljning till kylmedelssektorn. Såsom förklaras i skäl 238 i förordningen om provisorisk tull minskade försäljningen av MEG till kylmedelssektorn under undersökningsperioden på grund av covid-19-pandemin. Därför tillbakavisades påståendet.

(133)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC samma påstående som i skäl 131. Företaget hävdade också att förklaringarna i skäl 132 inte hade stöd av de uppgifter som angavs i förordningen om provisorisk tull, eftersom försäljningsvolymen på den företagsinterna marknaden började sjunka under 2018 och den största nedgången i absoluta tal ägde rum under 2019, före covid-19-pandemin. Det hävdade även att den företagsinterna marknaden förvisso var mindre än den fria marknaden men att den ändå inte var obetydlig och att den minskade försäljningen på den företagsinterna marknaden därför påverkade unionstillverkarnas resultat. Dessutom hävdade SABIC att likartade trender med sjunkande försäljning på såväl den företagsinterna som den öppna marknaden under skadeundersökningsperioden väckte frågor eftersom kommissionen bekräftat att den minskade försäljningen på den företagsinterna marknaden inte berodde på importer från Saudiarabien eller Förenta staterna.

(134)

Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. Såsom anges i skäl 226 i förordningen om provisorisk tull utgjorde den företagsinterna försäljningen endast 12,6 % av unionsindustrins produktion. Med tanke på den företagsinterna marknadens begränsade storlek bidrar dess utveckling inte i någon betydande omfattning till och förklarar heller inte unionsindustrins försämrade situation, vilket beskrivits i skäl 227 i förordningen om provisorisk tull. Det fanns ingen förklaring till hur ett marknadssegment som endast står för 12,6 % av produktionsvolymen skulle kunna ha en större inverkan än det marknadssegment som står för 87,4 % av produktionsvolymen. I detta fall var det således försäljningen på den öppna marknaden, inte den företagsinterna marknaden, som i hög grad påverkade unionsindustrins situation.

(135)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 148–150 i förordningen om provisorisk tull.

(136)

SABIC och Saudiarabiens regering upprepade påståendet att verkan från importen från Saudiarabien inte borde slås samman med importen från Förenta staterna eftersom 1) importen från Saudiarabien inte dumpades på unionens marknad och 2) tendenserna för importvolymen och priserna med ursprung i Saudiarabien och Förenta staterna skiljde sig åt, vilket visar att importen från Saudiarabien inte konkurrerade med importen från Förenta staterna, även med beaktande av kommissionens slutsats att MEG är en förnödenhet och att konkurrensen till stor del baserades på priset. Saudiarabiens regering hänvisade i detta avseende till panelrapporten i EC – Tube or Pipe Fittings (16), i vilken panelen enligt regeringen slog fast att en i stort sett parallell utveckling och en i stort sett liknande volym- och prisutveckling mycket väl kan tyda på att importen kan slås samman på lämpligt sätt.

(137)

Såsom förklaras i skäl 152 i förordningen om provisorisk tull fastställs två villkor för en sammantagen bedömning av verkningarna av importen från mer än ett land i artikel 3.4 i grundförordningen. Det första villkoret är att varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån och att omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar. Undersökningen visade att både importen från Saudiarabien och Förenta staterna dumpades på unionsmarknaden (se skälen 89 och 120) och att importvolymen uppenbarligen inte var försumbar såsom angavs i tabell 2 i förordningen om provisorisk tull och bekräftades i det slutgiltiga skedet. När det gäller panelens hänvisning till volym- och prisutvecklingen i EG – Tube or Pipe Fittings, fann panelen faktiskt att en sådan trend var en indikation för en sammantagen bedömning och inte ett villkor för en sådan bedömning. Det andra villkoret är att det är lämpligt att slå samman verkan av importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana unionsprodukten. Såsom beskrivs närmare i skäl 154 i förordningen om provisorisk tull var konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Förenta staterna och Saudiarabien och mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten likartade, och därför var detta villkor också uppfyllt. I synnerhet konkurrerar de importerade produkterna intensivt med varandra och med den MEG som tillverkades i EU, eftersom MEG är en mycket priskänslig homogen förnödenhet som säljs till liknande kundkategorier och används för liknande användningsområden. Produkterna är också helt utbytbara. Varken SABIC eller Saudiarabiens regering har förklarat varför MEG med ursprung i Saudiarabien skulle skilja sig från MEG från andra källor eller från unionen. Det faktum att utvecklingen av importvolymen från de två länderna inte var identisk innebär inte att den inte säljs under liknande konkurrensvillkor. I detta fall tyder skillnaden i volymutveckling faktiskt precis på motsatsen. Saudiarabiens marknadsandel börjar minska just när importen från Förenta staterna ökar, och detta sker när priserna på importen från Förenta staterna sjunker under Saudiarabiens importpriser. Detta är den normala konkurrenseffekten för en mycket priskänslig homogen förnödenhet som MEG. Påståendet avvisades därför.

(138)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Saudiarabiens regering och SABIC återigen sina synpunkter på en sammantagen bedömning, vilka anges i skäl 136, utan att inkomma med några nya bevis.

(139)

Av de skäl som anges i skäl 137 avvisades detta påstående.

(140)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftades slutsatserna i skälen 151–158 i förordningen om provisorisk tull.

(141)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saudiarabiens regering att analysen av importvolymen inte byggde på en objektiv granskning av den faktiska bevisning i enlighet med vad artikel 3.1 i antidumpningsavtalet kräver, och att det inte heller gavs någon motiverad och lämplig förklaring som stödde undersökningsresultaten om att MEG-importerna från Saudiarabien eller från både Saudiarabien och Förenta staterna hade ökat betydligt sammantaget sett i den mening som avses i artikel 3.2 i antidumpningsavtalet. I synnerhet framfördes åsikten att volymen på MEG-importen från Saudiarabien minskade betydligt mellan 2018 och undersökningsperioden och att den sammantagna volymen av MEG-importen från Saudiarabien och Förenta staterna också hade minskat under undersökningsperioden jämfört med 2019.

(142)

Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. Först och främst, såsom förklaras i skäl 156 i förordningen om provisorisk tull, undersöktes importerna från Förenta staterna och Saudiarabien sammantaget med syfte att fastställa skadan eftersom alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen hade uppfyllts. Såsom förklaras i skäl 161 i förordningen om provisorisk tull ökade dessutom importen från de berörda länderna med 38 % under skadeundersökningsperioden. Tabell 2 i förordningen om provisorisk tull visar också att importen från de berörda länderna ökade för varje år mellan 2017 och 2019. Att importen under undersökningsperioden minskade i jämförelse med 2019 ändrar inte det faktum att importen från de berörda länderna över lag ökade med 38 % under skadeundersökningsperioden.

(143)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 159–161 i förordningen om provisorisk tull.

(144)

SABIC och MEGlobal Americas hävdade att kommissionen inte borde ha använt ett ”konstruerat cif-värde” för beräkningen av prisunderskridande- och skademarginalen, utan det faktiska cif-värde som de rapporterat.

(145)

Kommissionen avvisade detta påstående. Eftersom exportpriset för SABIC och MEGlobal Americas justerades i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, fastställde kommissionen det ”konstruerade cif-värdet” som fakturavärdet till den första oberoende kunden, minus justeringar för kostnader till cif-punkten, minus försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginalen som dragits av från exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen för de handlare/importörer som är belägna i unionen. Eftersom artikel 2.9 i grundförordningen hänvisar till exportpriset tillämpar kommissionen bestämmelserna i denna artikel analogt för att beräkna det konstruerade cif-priset för att jämföra det med priset i unionen.

(146)

I det preliminära skedet drog kommissionen dessutom felaktigt av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginalen för handlare/importörer utanför unionen när den fastställde det konstruerade cif-värdet för MEGlobal Americas. Detta rättades. Slutsatsen från det preliminära skedet, att importen från Förenta staterna inte medförde något prisunderskridande, ändrades inte genom denna översyn.

(147)

SABIC undrade också varför kommissionen inte kunde tillhandahålla sina faktiska priser i beräkningarna av prisunderskridande- och skademarginalen, utan endast i intervaller.

(148)

Den exportvolym och de priser som användes vid beräkningen av prisunderskridande- och skademarginalerna för SABIC omfattade även försäljningen genom de närstående samriskföretagen ExxonMobil och SPDC/Mitsubishi. Av konfidentialitetsskäl och i enlighet med artikel 19 i grundförordningen var kommissionen skyldig att lämna ut den totala volymen och priserna i intervaller, eftersom SABIC annars skulle ha kunnat rekonstruera konfidentiella försäljningsuppgifter från samriskföretagen.

(149)

SABIC och MEGlobal Americas uppgav också att de motsatte sig kommissionens slutsats i skäl 168 i förordningen om provisorisk tull, eftersom de ansåg att priserna på MEG fastställdes av unionstillverkare och användare och inte av exportörerna och att det europeiska avtalspriset fastställdes vid förhandlingar mellan unionstillverkarna och deras kunder. SABIC och MEGlobal Americas uppgav också att kommissionens slutsatser i skäl 243 i förordningen om provisorisk tull, nämligen att de amerikanska och saudiska exportörerna, även om de kopplade sina försäljningspriser på unionsmarknaden till det europeiska avtalspriset, sänkte försäljningspriset för MEG genom att öka den rabatt som köparna erbjöds, inte var tillämpliga på deras försäljning av MEG och att prisförändringarna endast berodde på fluktuationerna i det europeiska avtalspriset.

(150)

SABIC och MEGlobal Americas förefaller antyda att marknaden för MEG i unionen på något sätt är uppdelad mellan unionstillverkare och exportörer och att det inte finns någon konkurrens mellan dem. SABIC och MEGlobal Americas bortser från att även om bara unionstillverkarna deltar i undersökningarna med konsultföretagen och förser dem med nödvändig information om sina försäljningskontrakt för att fastställa det europeiska avtalspriset, så påverkar konkurrensen med exportörerna prisförhandlingarna när unionstillverkarna förhandlar om priset på unionsmarknaden med sina kunder. Unionstillverkarna konkurrerar med exportörer, importörer och handlare eftersom användarna kan köpa MEG av vilken som helst av dem. Det tryck som exportörerna från de berörda länderna utövade på unionsmarknaden fick unionstillverkarna att sänka sina försäljningspriser för att behålla åtminstone en del av sin marknadsandel, såsom anges i skälen 188–190 och 213 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom alla typer av säljare kopplar sina försäljningspriser till det europeiska avtalspriset sker pristrycket genom rabatten, vilket förklaras närmare i skäl 213. Påståendet avvisades därför.

(151)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saudiarabiens regering att kommission inte gav en lämplig förklaring till varför den använde det ”konstruerade cif-värdet” för beräkningarna av prisunderskridande- och skademarginalen, utöver att den tillämpade artikel 2.9 i grundförordningen analogt. Saudiarabiens regering, SABIC och MEGlobal Americas hävdade att artikel 2.9 i grundförordningen avsåg fastställande av exportpriset för fastställande av dumpningsmarginalen, inte skademarginalen, och uppmanade kommissionen att bedöma priseffekterna av importen från Saudiarabien utifrån de faktiska priserna på denna import.

(152)

När det gäller beräkningen av prisunderskridande beaktade kommissionen den tidpunkt då importen började konkurrera med unionstillverkarnas produkter på unionens marknad, och tittade därför på den första icke-närstående partens inköpspris, eftersom den parten kunde välja att antingen köpa in från unionsindustrin eller från leverantörer utanför EU. Vad beträffar exportpriserna till närstående importörer användes den metod som anges i artikel 2.9 i grundförordningen. En analog tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen gör det möjligt att fastställa ett pris som är fullt jämförbart med det pris som används vid granskning av försäljning till icke-närstående kunder och som också kan jämföras med unionsindustrins försäljningspris. Det var därför motiverat att dra av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader från det återförsäljningspris till icke-närstående kunder som den närstående importören tog ut.

(153)

Avdraget var även nödvändigt för att möjliggöra en korrekt beräkning av målprisunderskridandet. Unionsindustrins målpris baserades i själva verket på produktionskostnaden plus målvinsten utan att hänsyn togs till om produkterna därefter såldes i unionen till närstående eller icke-närstående kunder, och inbegrep därför inte heller försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för närstående handelsföretag i unionen.

(154)

Påståendena avvisades därför.

(155)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående om att det inte angav det europeiska avtalspriset utan följde det och att SABIC inte satte priserna på unionens marknad, eftersom priserna sattes av unionstillverkarna och användarna i unionen, utan följde dem.

(156)

Såsom förklaras i skäl 150 konkurrerar unionstillverkarna med exportörer, importörer och handlare eftersom användarna kan köpa MEG av vilken som helst av dem. När unionstillverkarna förhandlar priserna på unionens marknad med sina kunder har således konkurrensen med exportörer en inverkan på prisförhandlingarna. Vidare får man inte glömma att det europeiska avtalspriset endast är en av de faktorer som avgör det slutliga priset och att konkurrensen mellan parterna bygger på de rabatter som tillämpas på sagda avtalspris. Därför tillbakavisades påståendet.

(157)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 162–168 i förordningen om provisorisk tull.

(158)

SABIC, MEGlobal Americas och Saudiarabiens regering hävdade att bedömningen av skadan och orsakssambandet som baseras på en jämförelse av uppgifter från olika perioder 2017, 2018, 2019 och juli 2019–juni 2020 (undersökningsperioden) inte gav en korrekt och opartisk bild av situationen, eftersom året 2019 och undersökningsperioden till stor del överlappade varandra. Saudiarabiens regering hänvisade i detta avseende till överprövningsorganets rapport i Mexiko – Anti-Dumping Measures on Rice (17), i vilken fastslogs att en jämförelse mellan två mycket likartade uppsättningar av uppgifter inte kan ge en ”korrekt och opartisk bild”, eftersom detta inte gjorde det möjligt att fastställa trender på ett objektivt sätt. Dessutom framhölls att jämförelsen förvreds av MEG-försäljningens säsongsbetonade och cykliska natur. Slutligen hävdades det att kommissionen borde ha gjort en årlig analys i stället för att främst grunda sin bedömning av skadan på en jämförelse mellan undersökningsperioden och 2017, eftersom trenderna inte har varit linjära under skadeundersökningsperioden.

(159)

Det faktum att en del av undersökningsperioden delvis överlappades med sex månader av det senaste hela kalender-/räkenskapsåret snedvrider inte bedömningen av skadan och orsakssambandet, eftersom denna bedömning gjordes under hela skadeundersökningsperioden, såsom fastställs i skäl 68 i förordningen om provisorisk tull. Vidare minimeras påståendet att försäljningen av MEG är säsongsbetonad och cyklisk genom att bedömningen genomfördes under hela kalenderår och att undersökningsperioden också omfattar tolv månader. Slutligen grundades skadebedömningen inte huvudsakligen på en jämförelse mellan undersökningsperioden och 2017. Kommissionen tog hänsyn till hur samtliga makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer utvecklades under hela skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(160)

SABIC och MEGlobal Americas hävdade också att det faktum att kommissionen inte hade specificerat i förordningen om provisorisk tull att den hade kontrollerat de uppgifter som klaganden lämnat beträffande de makroekonomiska indikatorerna väckte frågor om dessa uppgifter var riktiga.

(161)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. I förordningen om provisorisk tull underlät kommissionen av misstag att specificera att den klagandes svar på det makroekonomiska frågeformuläret dubbelkontrollerades genom förfarandet med dubbelkontroller på distans. SABIC och MEGlobal Americas hade emellertid tillgång till den icke-konfidentiella versionen av rapporten om dubbelkontroller på distans i de icke-konfidentiella handlingarna från undersökningen, där det angavs att kommissionen hade dubbelkontrollerat makrofrågeformuläret och de svar på skrivelser med begäran om komplettering som klaganden lämnat i detta avseende. I förordningen om provisorisk tull identifierade kommissionen dessutom klagandens verifierade svar på frågeformuläret som källa för varje tabell som innehöll makroekonomiska indikatorer.

(162)

SABIC och MEGlobal Americas hävdade också att kommissionen använde två olika undergrupper av uppgifter för att bedöma makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer samt att detta kan ha utmynnat i subjektiva resultat och slutsatser och inte uppfyllde de höga standarder som föreskrivs i artikel 3.2 i grundförordningen. MEGlobal Americas begärde att kommissionen skulle grunda sina slutsatser på uppgifter som antingen hänförde sig till de tillverkare som ingick i urvalet eller till alla unionstillverkare.

(163)

När unionsindustrin består av ett stort antal tillverkare måste kommissionen göra ett urval av unionstillverkarna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Trots att kommissionen använder ett stickprovsförfarande är den emellertid skyldig att bedöma hela unionsindustrin och därför bedöms de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin. För att samla in uppgifter om de makroekonomiska indikatorerna sände kommissionen ett frågeformulär till klaganden som lämnade de begärda uppgifterna. Såsom förklaras i skäl 161 dubbelkontrollerade kommissionen dessa uppgifter på samma sätt som den dubbelkontrollerade de uppgifter som tillverkarna lämnat. Påståendet avvisades därför.

(164)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Saudiarabiens regering och SABIC det påstående som anges i skäl 158 utan att inkomma med någon ny information i detta hänseende.

(165)

Kommissionen står därför fast vid de slutsatser som anges i skäl 159.

(166)

Vidare hävdade Saudiarabiens regering att kommissionen inte hade gett någon motiverad och lämplig förklaring till varför de faktorer som visade positiva trender inte påverkade den övergripande slutsatsen om unionsindustrins tillstånd. Den hävdade även att flera specifika undersökningsresultat om unionsindustrins situation gjorde att man kunde ifrågasätta analysens korrekthet och objektivitet.

(167)

Kommissionen konstaterade att Saudiarabiens regering inte uppgav exakt vilka faktorer det var som visade positiva trender och inte heller vilka specifika undersökningsresultat som avsågs när det gäller unionsindustrins situation. Detta påstående avvisas därför som obestyrkt.

(168)

Utöver detta hävdade Saudiarabiens regering att kommissionen inte hade gett en lämplig förklaring till varför användningen av två undergrupper av uppgifter för bedömningen av makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer inte äventyrade bedömningens och undersökningsresultatens objektivitet.

(169)

Kommissionen konstaterade att Saudiarabiens regering inte angav varför de förklaringar som i detta hänseende getts i skäl 163 inte var lämpliga. Påståendet avvisades därför.

(170)

Vidare hävdade Saudiarabiens regering och SABIC att kommissionen inte hade gett en tillfredsställande förklaring till tillförlitligheten hos unionstillverkarnas uppgifter över lag, utan bara konstaterat att den dubbelkontrollerade uppgifterna.

(171)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skäl 163 dubbelkontrollerade kommissionen dessa uppgifter på samma sätt som den dubbelkontrollerade de uppgifter som andra parter lämnat. Detta innebär att kommissionen anordnade en dubbelkontroll på distans med klaganden på samma sätt som med andra parter och dubbelkontrollerade, bland annat. källan till de tillhandahållna uppgifterna och den beräkningsmetod som användes. Påståendet avvisades därför.

(172)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 169–173 i förordningen om provisorisk tull.

(173)

SABIC hävdade att det var felaktigt av kommissionen att jämföra importvolymen med utvecklingen inom unionstillverkningen i skäl 175 i förordningen om provisorisk tull, eftersom det inte fanns något strikt samband mellan utvecklingen av import- och produktionsvolymen.

(174)

Kommissionen håller inte med om detta. Skäl 175 i förordningen om provisorisk tull innehåller endast fakta. SABIC ifrågasätter inte dessa undersökningsresultat. Därför tillbakavisas påståendet.

(175)

SABIC hävdade att kommissionen i analysen av unionsindustrins tillväxt inte tog hänsyn till den ökade försäljningen av andra etenprodukter i senare led.

(176)

Denna undersökning hänför sig till MEG och inte till andra etenprodukter i senare led. Den påstådda tillväxten för andra etenprodukter i senare led påverkar inte skadebedömningen för unionstillverkare av MEG. Kommissionen bedömde huruvida den påstådda tillväxten av andra etenprodukter i senare led kunde utgöra en orsak till väsentlig skada för unionstillverkarna av MEG i sin bedömning av orsakssambandet i skälen 228–231 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades därför.

(177)

SABIC hävdade att kommissionen inte förklarade det högre priset på företagsintern försäljning.

(178)

Priset på den företagsinterna försäljningen var högre än det för försäljningen på den öppna marknaden under 2019 och undersökningsperioden. Detta berodde på att unionsindustrin gav lägre rabatter på det europeiska avtalspriset på MEG till sina närstående företag än till icke-närstående kunder.

(179)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende de makroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 174–186 i förordningen om provisorisk tull.

(180)

SABIC hävdade att kommissionen inte beaktade att investeringarna var begränsade under 2018, när lönsamheten var som högst för unionstillverkarna, jämfört med undersökningsperioden.

(181)

Såsom förklaras i skäl 199 var syftet med unionsindustrins investeringar att ersätta föråldrade anläggningstillgångar. Det faktum att investeringarna var låga under 2018 när unionsindustrin var som mest lönsam tyder bara på att unionsindustrin inte behövde ersätta mer föråldrade anläggningstillgångar.

(182)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende de mikroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 187–201 i förordningen om provisorisk tull.

(183)

SABIC, MEGlobal Americas och CPME hävdade att kommissionen borde beakta uppgifter från tiden efter undersökningsperioden, eftersom det europeiska avtalspriset på MEG ökade efter undersökningsperioden, vilket ska ha medfört betydande förbättringar av unionstillverkarnas lönsamhet och undersökningsperioden påverkades av covid-19-pandemin och låga priser globalt.

(184)

Vad gäller skadeanalysen erinrar kommissionen om att enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas. Det finns inte heller några uppgifter i ärendehandlingarna som bekräftar att en påstådd prisökning skulle leda till förbättringar av unionstillverkarnas ekonomiska situation eller att en viss utveckling efter undersökningsperioden skulle vara hållbar över tid och inte bara utgöra en tillfällig utveckling med hänsyn till marknadsutvecklingen inom ramen för covid-19-pandemin. Påståendet avvisades därför.

(185)

SABIC hävdade att ett antal unionstillverkare av MEG har integrerade produktionsanläggningar för eten och att det därför inte bara är vinstmarginalen för MEG som ska beaktas, eftersom unionstillverkarna kan besluta att göra hela eller största delen av sin vinst på eten och således måste lönsamheten från den integrerade värdekedjan beaktas för att göra en objektiv bedömning av integrerade unionstillverkares lönsamhet.

(186)

Denna undersökning hänför sig till MEG och inte till eten. Kommissionen måste därför bedöma lönsamheten för MEG och inte för eten. I samband med bedömningen av produktionskostnaden för MEG, för de unionstillverkare som levererade MEG inom en koncern, bedömde kommissionen dock huruvida kostnaden för eten i tillverkningskostnaden för MEG bokfördes till rimliga priser för att inte lönsamheten för MEG skulle minskas genom en konstgjord ökning av kostnaden för eten. Av undersökningen framgick att unionstillverkarna redovisade kostnaden för eten i tillverkningskostnaden för MEG till produktionskostnaden för eten plus en liten marginal. Således hade inga vinster överförts från MEG till eten. Därför tillbakavisades påståendet.

(187)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående om att priserna ökade efter undersökningsperioden. Företaget hävdade också att prisökningen inte var en tillfällig utveckling och att det inkommit med bevis i detta avseende. De bevis som SABIC hänvisar till lämnades enbart in på konfidentiell grund. Den visade en prognos för det europeiska avtalspriset på MEG fram till december 2022. Källan till denna information är Wood Mackenzie. Även CPME upprepade sitt påstående om att det europeiska avtalspriset på MEG ökade efter undersökningsperioden. Företaget lämnade in ett diagram som visade det europeiska avtalspriset på MEG mellan januari 2014 och oktober 2021. Det lämnade också in ett diagram som visar differensen mellan det europeiska avtalspriset på MEG och det europeiska avtalspriset på eten. Företaget hävdade att avtalsprisets trend för MEG och eten innebär att unionsindustrin återhämtat sig från den väsentliga skada som den vållats under undersökningsperioden.

(188)

Enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas, vilket förklaras i skäl 184. De uppgifter som parterna inkommit med avser en period efter undersökningsperioden och påverkar inte slutsatsen att unionsindustrin vållades väsentlig skada under undersökningsperioden.

(189)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod MEGlobal Americas att kommissionens undersökningsresultat visar att försäljningspriset på MEG som producerades av en viss unionstillverkare var betydligt lägre än en importörs försäljningspris, som i sin tur var lägre än MEGlobal Internationals försäljningspris. Detta bekräftade att unionstillverkaren sålde sin MEG till priser som var betydligt lägre än de på importen av den MEG som producerades av MEGlobal Americas, och att denna unionstillverkare därför var ansvarig för den skada den påstod ha vållats. Vidare uppmanade MEGlobal Americas kommissionen att bekräfta att den i sin bedömning av skademarginalen och av väsentlig skada tillämpade samma tillvägagångssätt som när den konstruerade exportpriset på den MEG som producerats av en viss unionstillverkare och såldes till Equipolymers.

(190)

Kommissionen konstaterade att MEGlobal Americas missförstått den analys som tillhandahölls i det särskilda utlämnande av uppgifter som hänvisas till i skäl 106. Det pris som MEGlobal Americas hänvisar till i skäl 189 var inte denne unionstillverkares försäljningspris, utan MEGlobal Europes inköpspris från ett närstående företag som fick MEG från unionstillverkaren på grundval av ett bytesavtal, såsom förklaras i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull. Dessa påståenden avvisas därför som obestyrkta.

(191)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende slutsatsen om skada bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 202–208 i förordningen om provisorisk tull.

(192)

MEGlobal Americas hävdade att det inte finns något samband mellan unionsindustrins resultat och importen från Förenta staterna och Saudiarabien, eftersom importvolymen av MEG från Förenta staterna och Saudiarabien ökade med 19,4 % mellan 2017 och 2018, medan unionstillverkarnas försäljningsvolym på unionsmarknaden endast minskade med 0,12 % under samma period. Det hävdades vidare att även om importen från Förenta staterna och Saudiarabien ökade linjärt mellan 2017 och 2019 var unionstillverkarnas resultat inte linjära. I synnerhet ökade unionstillverkarnas prisnivå på unionsmarknaden med 5 procentenheter mellan 2017 och 2018, men minskade under 2019, medan tillverkningskostnaden per enhet förblev stabil mellan 2017 och 2019 oberoende av ökningen av importen från Förenta staterna och Saudiarabien.

(193)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Ökningen av de berörda ländernas marknadsandel med 19,4 % mellan 2017 och 2018 berodde på en ökning av volymerna till priser som inte vållade unionsindustrin väsentlig skada. Importen från Förenta staterna och Saudiarabien ökade inte linjärt mellan 2017 och 2019. En linjär ökning innebär en konstant tillväxt varje år. Mellan 2017 och 2018 ökade importen från de berörda länderna med 93 499 ton, medan den ökade med 128 383 ton mellan 2018 och 2019 (37 % mer än mellan 2017 och 2018). Dessutom ökade marknadsandelen för importen från de berörda länderna med 4,6 procentenheter mellan 2017 och 2018 och med 7,7 procentenheter mellan 2018 och 2019. Vidare ökade marknadsandelen för importen från Förenta staterna från 4,6 % till 12,9 % mellan 2018 och 2019. Såsom förklaras i skäl 212 i förordningen om provisorisk tull är MEG en homogen förnödenhet som säljs på en mycket transparent marknad. Dessutom är de amerikanska exporterande tillverkarna exportorienterade med en ökande produktionskapacitet, såsom förklaras i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull. För att öka sin marknadsandel på unionsmarknaden var de amerikanska exporterande tillverkarna under dessa förhållanden tvungna att sälja MEG på unionsmarknaden till ett lägre pris än unionsindustrin och de saudiska exporterande tillverkarna. De saudiska tillverkarna var tvungna att följa de amerikanska företagens prisbeteende för att skydda sin marknadsandel på unionsmarknaden. Även unionstillverkarna var tvungna att sänka sina priser för att skydda sin marknadsandel. Prispressen var emellertid så hög att unionsindustrin förlorade 7,3 procentenheter av sin marknadsandel på den öppna marknaden. Denna minskning av försäljningspriset, även om produktionskostnaden per enhet också minskade mellan 2018 och 2019, ledde till förluster för unionsindustrin på mellan 8,3 % och 10,2 % under 2019. Dessutom var unionsindustrins tillverkningskostnad per enhet inte stabil mellan 2017 och 2019, vilket MEGlobal Americas hävdar, utan varierade. Den ökade först med 3 % mellan 2017 och 2018 och minskade sedan med 2 % mellan 2018 och 2019. Under 2019 tvingades därför unionsindustrin sätta sina priser långt under kostnaderna för att kunna behålla sin marknadsandel till följd av prispressen från importen från de berörda länderna till lägre priser. Det finns således ett tydligt samband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(194)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende verkningarna från den dumpade importen bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 210–213 i förordningen om provisorisk tull.

(195)

MEGlobal Americas hävdade att kommissionen inte har behandlat verkningar av andra faktorer än importen från Förenta staterna och Saudiarabien som kunde ha bidragit till unionsindustrins försämrade resultat.

(196)

Kommissionen hänvisar till skälen 210–253 i förordningen om provisorisk tull, där verkningarna av 13 sådana faktorer analyseras i detalj. Påståendet avvisades därför.

(197)

SABIC hävdade att kommissionen inte beaktade den minskade efterfrågan som en annan orsak till skada, trots att den uttryckligen anges i artikel 3.7 i grundförordningen.

(198)

I förordningen om provisorisk tull bedömde kommissionen 13 andra faktorer än den dumpade importen som kunde ha påverkat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. I artikel 3.7 i grundförordningen nämns minskad efterfrågan. Bland dessa faktorer har kommissionen inte hänvisat särskilt till konsumtion, eftersom konsumtionen på den öppna marknaden var relativt stabil under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(199)

SABIC, Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att kommissionen inte ansåg att den olycka som inträffade hos en av unionstillverkarna och beskrivs i skäl 176 i förordningen om provisorisk tull utgjorde en orsak till skada.

(200)

Såsom framgår av tabell 4 i förordningen om provisorisk tull minskade unionsindustrins totala produktionskapacitet under undersökningsperioden endast med 3 % jämfört med 2019. Denna olycka inträffade i januari 2020, dvs. under undersökningsperiodens andra hälft. Såsom förklaras i förordningen om provisorisk tull visade undersökningen att unionsindustrins situation började försämras betydligt redan 2019, således redan före olyckan. Vidare är det aktuella företaget en liten tillverkare och dess minskade tillverkningsvolym 2020 efter olyckan hade endast mindre inverkan på den nedåtgående utvecklingen av unionsindustrins produktionsvolym under undersökningsperioden.

(201)

MEGlobal Americas hävdade att kommissionen inte har genomfört någon fullständig bedömning av annan inverkan, eftersom den inte bedömde följande som andra skadefaktorer: 1) Det faktum att unionsindustrins produktionskostnader var höga och 2) inköpskartellen för eten (18).

(202)

Kommissionen noterar att de två faktorer som MEGlobal Americas lyfter fram är motstridiga. MEGlobal Americas hävdade både att unionsindustrins produktionskostnader var höga och samtidigt att de var låga på grund av inköpskartellen för eten, och sedan att båda dessa omständigheter vållade unionsindustrin skada. Trots detta vill kommissionen göra följande förtydliganden. Inledningsvis görs i skäl 235 i förordningen om provisorisk tull en bedömning av huruvida unionsindustrins högre tillverkningskostnader utgjorde en annan skadefaktor än den dumpade importen. Vidare hade eteninköpskartellen verkan fram till mars 2017. Kartellens syfte var att hålla priset på eten lägre än marknadspriset. Företaget har inte förklarat hur kartellen påverkade MEG-tillverkarnas ekonomiska situation eller lagt fram någon bevisning i detta hänseende. Påståendet avvisades därför.

(203)

Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att minskningen av företagsinterna försäljningen, som inte orsakades av importen, även om den var liten, påverkade skadesituationen för unionsindustrin.

(204)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Den företagsinterna försäljningen utgjorde främst försäljning till kylmedelsektorn. Efterfrågan på MEG från kylvätskesektorn minskade på grund av covid-19-pandemin (se skäl 238 i förordningen om provisorisk tull). I skäl 227 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen dessutom slutsatsen att den minskade företagsinterna försäljningen inte i någon betydande omfattning bidrog till och inte förklarade unionsindustrins försämrade ekonomiska situation.

(205)

Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade också att importen från Ryssland och Kuwait under importpriset från Förenta staterna och Saudiarabien inte borde avfärdas som marginell, vilket kommissionen uppgav i skäl 219 i förordningen om provisorisk tull.

(206)

Det noteras att marknadsandelen för importen från Förenta staterna varierade mellan 3,8 % och 18 % under skadeundersökningsperioden, medan importen från Saudiarabien varierade från 26,1 % till 31,3 %, och att den kumulativt varierade mellan 31,6 % och 44,1 %. Marknadsandelen för importen från Ryssland varierade mellan 0,6 % och 1,3 %, medan marknadsandelen för importen från Kuwait varierade mellan 0 % och 1,0 %. Även om importpriserna från Ryssland och Kuwait under skadeundersökningsperioden låg under importpriset från Förenta staterna och Saudiarabien vissa år, kunde importen från Ryssland och Kuwait endast ha haft en marginell inverkan på den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, med hänsyn till deras betydligt lägre marknadsandel jämfört med importen från Förenta staterna och Saudiarabien. Påståendet avvisades därför.

(207)

MEGlobal Americas, Arteco, Oxyde, Helm, Tricon och CPME hävdade också att även om kommissionen fann att ett antal faktorer, såsom import från tredjeländer, covid-19-pandemin, minskningen av den företagsinterna försäljningen och olyckan hos en av unionstillverkarna, hade vållat unionstillverkarna skada, har kommissionen underlåtit att säkerställa att verkningarna av dessa orsaker inte tillskrevs import från Förenta staterna och Saudiarabien enligt artikel 3.7 i grundförordningen. Vidare hävdade företagen att detta innebar att det vid fastställandet av skademarginalen inte hade tagits hänsyn till skadliga verkningar som vållats av andra faktorer än denna import.

(208)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. För det första drog kommissionen i skälen 219, 240 och 227 i förordningen om provisorisk tull, liksom i skäl 200 i den här förordningen, slutsatsen att dessa faktorer inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Den viktigaste faktorn var i själva verket importen från Förenta staterna och Saudiarabien. För det andra måste fastställandet av skademarginalen göras i enlighet med artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen. Kommissionen fastställde därför målpriset och lönsamhetsnivån med beaktande av de angivna faktorerna.

(209)

Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att kommissionen som helhet borde ha beaktat att MEG utgör en förnödenhet och dess integrerade karaktär på grund av flera faktorer som är sammanlänkade och motiverar unionsindustrins påstådda skadesituation.

(210)

För det första hävdades det att priserna på MEG baserades på rörliga priser som följde priserna i Asien som kollapsade under skadeundersökningsperioden och att importen från ett enskilt land därför inte kunde påverka unionsmarknaden och orsaka skada, eftersom priserna fastställdes i överensstämmelse med villkoren i Asien, inte i Europa. Detta påstående framfördes också av CPME. Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade vidare att de rabatter som de amerikanska och saudiska tillverkarna erbjöd inte påverkar priserna på MEG i unionen. De hävdade också att eftersom importen från Förenta staterna inte underskred unionens priser innebar detta att de rabatter som de amerikanska tillverkarna erbjöd inte låg över de rabatter som unionstillverkarna erbjöd.

(211)

För det andra påstod nämnda företag att unionstillverkarnas förmåga att göra vinster minskade när priserna på MEG sjönk globalt för att de hade högre kostnader än tillverkarna i Förenta staterna och Saudiarabien.

(212)

För det tredje hävdade de att unionstillverkarna valde att ställa om sin tillverkning till mer lönsamma etenoxidderivatderivat på grund av den minskade differensen mellan priserna på MEG och eten. Detta påstående upprepades också av CPME. Dessutom hävdade LCLA felaktigt att kommissionen i skäl 229 i förordningen om provisorisk tull erkände att unionsindustrin minskade sin tillverkning av MEG för att tillverka etenoxidderivat, eftersom de såldes till högre priser än MEG. LCLA hävdade också att kommissionen borde ha fastställt hur mycket tillverkningen av MEG minskade till följd av unionsindustrins beslut att fokusera på etenoxidderivat och bedömt om denna siffra motsvarade ökningen av produktionsvolymen för etenoxid. Arteco, Oxyde, Helm, Tricon och CPME hävdade också att det inte fanns några bevis för att unionstillverkarna har tillgång till tillräckligt med etenoxid för att tillverka både MEG och andra etenoxidderivat. Det hävdades vidare att tillverkarna har ett begränsat utbud av leverantörer för den eten som de behöver för att fördela till tillverkningen av olika produkter och att flaskhalsarna ytterligare förvärrades av de volymer av eten och etenoxid som såldes på den fria marknaden, vilka därför inte längre fanns tillgängliga för bearbetning av produkter i senare led, såsom MEG. Det hävdades vidare att unionstillverkarna av MEG under 2019 och 2020 främst och i allt högre grad använde sin produktionskapacitet för etenoxid för att tillverka andra etenoxidderivat än MEG. Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att de planerade kapacitetsökningarna för tillverkning av etenoxid inte visade att unionstillverkarna avsåg att tillverka MEG. De visade i själva verket att den totala leveranskedjan för eten och etenoxid inte påverkades av skada, utan av ett avsiktligt val att fokusera på tillverkning och försäljning av etenoxid och andra derivat än MEG.

(213)

Inledningsvis noterar kommissionen att de berörda parterna motsäger sig själva när det gäller priserna på MEG på unionsmarknaden. Å ena sidan uppgav SABIC och MEGlobal Americas att priserna på unionsmarknaden fastställdes av unionstillverkarna, såsom beskrivs i skäl 149. Å andra sidan hävdade Arteco, Oxyde, Helm och Tricon att priserna på unionsmarknaden fastställdes i överensstämmelse med villkoren i Asien och inte i Europa. Som en allmän regel fastställs marknadspriserna baserat på tillgång och efterfrågan på den aktuella marknaden. På grund av medling anpassar sig priserna på olika marknader, såsom europeiska eller asiatiska marknader, i viss utsträckning. Försäljningspriset för MEG på unionsmarknaden fastställs på grundval av det europeiska avtalspriset minus en rabatt. Eftersom rabatterna kan variera mellan 13 % och 20 %, vilket är betydande för en homogen vara som MEG, spelar de en viktig roll för det slutliga priset på MEG på unionsmarknaden. Nivån på det europeiska avtalspriset är därför inte avgörande när det gäller prisnivåerna på unionsmarknaden och de rabatter som säljarna tillämpar på det europeiska avtalspriset på MEG är den viktigaste faktorn när det gäller det pristryck som exportörerna utövar på unionsmarknaden. Rabatterna påverkas av konkurrensen på unionsmarknaden och är inte kopplade till nivån på det europeiska avtalspriset eller priserna i Asien. Även om det europeiska avtalspriset är offentligt är de rabatter som säljarna använder konfidentiella. Undersökningen visade att rabatterna skiljer sig från en säljare till en annan och att säljarna tillämpar olika rabatter för olika kunder. För vissa exportörer har rabattnivåerna dessutom ökat 2020 jämfört med 2019. Det faktum att importen från Förenta staterna inte underskred unionstillverkarnas priser betyder inte heller att de rabatter som de amerikanska tillverkarna erbjöd inte översteg de rabatter som unionstillverkarna erbjöd, såsom parterna hävdar. Unionsindustrins priser var förlustbringande eftersom de drogs ned av importpriserna från de berörda länderna, vilket i sin tur berodde på högre rabatter.

(214)

I förordningen om provisorisk tull angav kommissionen att priserna på eten är högre i unionen än i Saudiarabien eller Förenta staterna på grund av att olika råvaror används för att tillverka eten. Prisskillnaden för eten är emellertid inte avgörande för unionsindustrins försämrade ekonomiska situation. Samtidigt som det sjunkande europeiska avtalspriset på MEG till viss del minskade unionsindustrins lönsamhet tvingade det pristryck med dumpade priser som de exporterande tillverkarna utövade, liksom utökningen av deras rabatter på unionsmarknaden, även unionsindustrin att öka sina rabatter, vilket ledde till prissänkningar, såsom konstaterats i skäl 203 i förordningen om provisorisk tull. Även om det europeiska avtalspriset på MEG minskade mer än priset på eten och marginalen mellan det europeiska avtalspriset för MEG och eten minskade, vilket förklarar en del av unionsindustrins minskade lönsamhet, sker konkurrensen på en öppen marknad som marknaden för MEG, där alla aktörer kopplar försäljningspriset till det europeiska avtalspriset, genom de rabatter som tillämpas på detta avtalspris. Nivån på det europeiska avtalspriset påverkar samtliga parter, även om det europeiska avtalspriset på MEG ökar, men unionstillverkarna kommer att fortsätta att tappa marknadsandelar så länge exportörerna från de berörda länderna fortsätter att sälja på unionens marknad till dumpade priser med högre rabatter än unionsindustrin, såvida inte unionstillverkarna genom rabatten fastställer sina priser till samma nivå som de skadevållande priser med vilka de konkurrerar, vilka ligger under deras produktionskostnader.

(215)

Parterna har inte lagt fram några bevis, förutom påståenden och spekulationer, för att unionsindustrin för att öka produktionen av etenoxidderivat behövde minska produktionen av MEG. Det är inte uteslutet att vissa av unionstillverkare av MEG ökade sin tillverkning av etenoxidderivat och att förbrukningen av etenoxid därför ökade för att tillverka sådana derivat, men detta innebär inte att en sådan ökning endast var möjlig om tillverkningen av MEG minskade parallellt. Påståendet att unionstillverkare av MEG hade begränsat tillgång till eten har inte styrkts. Vissa av unionstillverkarna tillverkar eten och säljer även eten till andra icke-närstående parter och de unionstillverkare som ingick i urvalet är också anslutna till ett rörledningssystem (19) i vilket eten transporteras mellan Antwerpen och Rotterdam, de två största hamn- och industrikomplexen i Europa. Vidare säljer MEG-tillverkarna endast etenoxid i mycket små volymer, eftersom etenoxid är en brandfarlig gas som därför är farlig att transportera. Såsom förklaras i förordningen om provisorisk tull vidhåller unionsindustrin sitt engagemang för att tillverka MEG i unionen. Trots betydande förluster på mellan 8,3 % och 10,2 % under 2019 och mellan 10,8 % och 13,2 % under undersökningsperioden använde unionsindustrin fortfarande 65,6 % och 63,8 % av sin produktionskapacitet för MEG under 2019 respektive under undersökningsperioden, när den i stället kunde ha avbrutit tillverkningen och fokuserat på andra etenoxidderivat som parterna hävdade. Dessutom har kommissionen aldrig medgett i skäl 229 eller något annat skäl i förordningen om provisorisk tull att unionsindustrin minskade sin tillverkning av MEG för att tillverka etenoxidderivat för att de såldes till högre priser, såsom LCLA har uppgivit. I skäl 229 i förordningen om provisorisk tull uppgav kommissionen i själva verket att unionsindustrin tvingats minska sin tillverkning av MEG eftersom försäljningspriset var betydligt lägre än tillverkningskostnaden på grund av den prispress som utövades av importen från de berörda länderna. Undersökningen har inte visat att det förelåg någon brist på den huvudsakliga råvaran, eten, från unionsindustrins sida och LCLA har inte lagt fram någon bevisning för att unionsindustrin var tvungen att minska tillverkningen av MEG för att öka produktionen av etenoxidderivat. Huruvida unionsindustrin ökade tillverkningen av etenoxidderivat har därför ingen betydelse för denna undersökning, eftersom det inte finns några belägg för att det enda sättet för unionsindustrin att uppnå en sådan ökning var att minska volymen av MEG. Det faktum att unionstillverkarna har ökat produktionskapaciteten för andra produkter innebär inte heller att de inte längre hade för avsikt att tillverka MEG. Den nuvarande undersökningen omfattar inte hela leveranskedjan för eten och etenoxid, utan endast MEG. Kommissionen kan därför inte uttala sig om Artecos påstående när det gäller frågan huruvida hela leveranskedjan för eten och etenoxid påverkades av skada. Under alla omständigheter visade undersökningen tydligt att unionsindustrin minskade tillverkningen av MEG från och med 2019 på grund av de försämrade förhållandena på marknaden för MEG, till följd av den kraftigt ökade importen från de berörda länderna till låga priser.

(216)

Arteco, Oxyde och Helm hävdade även att importen till låga priser även ökade från andra länder såsom Kuwait, Kina, Japan, Singapore och Taiwan efter undersökningsperioden och att införandet av antidumpningsåtgärder därför riskerade att förflytta importen från Förenta staterna och Saudiarabien utan att detta medförde någon fördel för unionstillverkarna.

(217)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. De uppgifter som Arteco lämnat visar att importpriserna från Kina, Singapore och Taiwan efter undersökningsperioden är högre än importpriserna från Förenta staterna och Saudiarabien. Vidare finns det ingen bevisning i ärendet som talar för att denna import görs till dumpade priser och vållar unionsindustrin skada.

(218)

Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att Kina enligt marknadskonsulter fortfarande utgjorde den största mottagaren av MEG från Förenta staterna och att kommissionen därför endast spekulerade när den i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull uppgav att den kinesiska MEG-industrin också ökade sin tillverkningskapacitet med syfte att bli självförsörjande och att tillverkarna i Förenta staterna därför antagligen även fortsättningsvis kommer att vara intresserade av unionsmarknaden. Arteco hävdade vidare att Turkiet faktiskt hade blivit ett viktigt bestämmelseland för de amerikanska exportörerna.

(219)

Kommissionen noterar för det första att det påstående som behandlas i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull utgjorde ren spekulation, även om det i inlagorna lades fram som det var säkert. Kommissionens svar var dock mer försiktigt eftersom den i uttalandet där anger ”antagligen” (vilket innebär att det inte är säkert) och gav viss bevisning till stöd för denna sannolikhet. I det dokument som Arteco lämnat in om Turkiet anges också att den kinesiska kapaciteten för MEG ökade med nästan 30 % år 2020, medan den förväntades öka med mer än 40 % år 2021. Dessutom förväntades den kinesiska kapaciteten för MEG år 2023 vara mer än dubbelt så hög som 2020. Detta visar tydligt att de kinesiska tillverkarna av MEG ökar sin produktionskapacitet, vilket innebär att de blir mindre beroende av import (se skäl 247 i förordningen om provisorisk tull). Det faktum att de amerikanska exporterande tillverkarna har ökat sin export till Turkiet visar att dessa tillverkare ständigt söker efter andra marknader för att ersätta efterfrågan på import från Kina. Såsom anges i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull är de amerikanska företagen exportorienterade med ökande kapacitet. De nya amerikanska företag som inledde sin tillverkning under de senaste åren är stora företag med en mycket betydande produktionskapacitet på mellan 700 000 och 1 miljon ton per år (20), medan unionsindustrins totala produktionskapacitet uppgår till 1,4 miljoner ton. Påståendet avvisades därför.

(220)

Arteco, Oxyde och Helm hävdade att den ökade importen av PET måste beaktas som en faktor som försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(221)

Såsom beskrivs i tabell 13 i förordningen om provisorisk tull ökade importen av PET till unionen mellan 2017 och 2019 och minskade sedan under undersökningsperioden. Förbrukningen av MEG på den fria marknaden följde samma trend. Under skadeundersökningsperioden ökade importen av PET med 13 %, men förbrukningen av MEG på den fria marknaden minskade emellertid med knappt 1 %. Unionsindustrins situation försämrades inte på grund av den minskade efterfrågan på MEG, utan på grund av den kraftiga ökningen av dumpad import till låga priser. Påståendet avvisades därför.

(222)

Arteco, Oxyde och Helm hävdade att eftersom tillverkningen av MEG genererar biprodukter som dietylenglykol (DEG) och trietylenglykol (TEG) måste dessa biprodukter beaktas för att fastställa MEG-tillverkningens totala lönsamhet. Arteco hävdade vidare att det faktum att priserna på dessa biprodukter minskade parallellt med MEG utgjorde ytterligare belägg för att priserna på dessa produkter följde globala trender och inte berodde på skadevållande dumpning.

(223)

Då MEG utgör den berörda produkten bedömde kommissionen endast lönsamheten för denna produkt. Eftersom denna undersökning endast omfattar MEG bedömde kommissionen inte prisutvecklingen för biprodukterna. Såsom förklaras i skäl 213 räcker det dessutom inte att endast beakta utvecklingen av det europeiska avtalspriset vid bedömningen av priset på MEG. Den rabatt som tillämpas på det europeiska avtalspriset spelar en viktig roll för det pristryck som exportörerna har utövat på unionsmarknaden och rabattnivån är inte kopplad till någon global trend. Påståendet avvisades därför.

(224)

CPME hävdade även att kommissionen inte har undersökt verkningarna av den självförvållade skada som unionsindustrin har orsakats genom import från Saudiarabien från närstående företag till unionstillverkarna samt genom att en unionstillverkare kontaktat SABIC för att importera MEG.

(225)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom beskrivs i skäl 136 i förordningen om provisorisk tull importerade de närstående företagen till unionstillverkarna mycket marginella volymer av MEG från Saudiarabien under undersökningsperioden. Dessutom, såsom beskrivs i skäl 251 i förordningen om provisorisk tull, nåddes ingen överenskommelse mellan SABIC och unionstillverkaren. Eftersom den aktuella unionstillverkaren av MEG inte köpte någon MEG från SABIC under skadeundersökningsperioden är det inte möjligt med någon självförvållad skada. En ren diskussion kan inte orsaka skada.

(226)

CPME hävdade att kommissionen underskattade verkningarna av covid-19-pandemin på unionsindustrins situation genom att uppge att unionsindustrins situation försämrades innan pandemin. CPME hävdade att unionsindustrins dåliga resultat under 2019 kunde förklaras genom den betydande prisnedgången på global nivå. CPME hävdade också att vinstmarginalerna för unionstillverkarna av MEG minskade på grund av en minskning av efterfrågan på MEG från unionstillverkare av PET. LCLA hävdade också att kommissionen felaktigt avvisade effekten av covid-19-pandemin av tre skäl. För det första eftersom kommissionen inte bedömde den skadevållande inverkan av covid-19 på unionsindustrin innan den slog fast att den inte var huvudorsaken. LCLA hänvisade i detta avseende till rapporten från WTO:s överprövningsorgan i US – Hot-Rolled Steel (21), där det konstaterades att bedömningen av skadevållande verkningar från andra faktorer kräver en tillfredsställande förklaring av arten och omfattningen av de skadevållande verkningarna från dessa andra faktorer. För det andra hävdade LCLA att den lämpliga perioden för att bedöma inverkan från covid-19-pandemin hade varit att jämföra 2019 och undersökningsperioden och inte 2017 och undersökningsperioden, eftersom en sådan jämförelse av start- och slutpunkterna inte skulle ge någon information om unionsindustrins situation omedelbart före utbrottet av covid-19-pandemin, eller de efterföljande effekterna. I så fall fanns det en direkt koppling mellan den nedgång av förbrukningen som orsakades av covid-19 och den nedåtgående ekonomiska situationen för unionsindustrin under undersökningsperioden. För det tredje hävdade LCLA att unionsindustrin skulle ha kunnat förbättra sin ekonomiska situation om covid-19-pandemin inte hade brutit ut. Därför hävdade LCLA att kommissionen felaktigt drog slutsatsen att covid-19-pandemin inte var huvudorsaken till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(227)

Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. Såsom beskrivs i skäl 238 i förordningen om provisorisk tull visade undersökningen att unionsindustrins situation började försämras avsevärt redan under 2019, långt innan covid-19-pandemin bröt ut i unionen i början av 2020. Redan under 2019 gick unionsindustrin med förlust. Detta skedde i en miljö där förbrukningen ökade – mellan 2017 och 2019 – och parallellt med att marknadsandelen för importen från de berörda länderna ökade från 31,6 % till 43,6 %, i kombination med en minskning av deras importpriser med 25 % under samma period. Ökningen av marknadsandelen baserades i själva verket på låga priser. Eftersom MEG är en homogen förnödenhet var det enklaste sättet för de exporterande tillverkarna att vinna marknadsandelar på unionsmarknaden att sälja till lägre priser än unionsindustrin. Unionsindustrin minskade inte sin produktionsvolym på grund av bristande efterfrågan, utan för att den inte kunde sälja till så låga priser till följd av prispressen från importen från Förenta staterna och Saudiarabien. Såsom förklarats utförligt är den rabatt som säljaren tillämpade på det europeiska avtalspriset på MEG den faktor som skapade pristrycket på unionsmarknaden. LCLA spekulerar helt enkelt grundlöst när företaget hävdar att unionsindustrin skulle ha kunnat förbättra sin ekonomiska situation om inte covid-19-pandemin hade brutit ut. Slutligen erinras om att undersökningsperioden omfattade perioden 1 juli 2019–30 juni 2020. Därför påverkade verkningarna av covid-19-pandemin, som drabbade unionen under andra kvartalet 2020, omkring tre månader av undersökningsperioden. På grundval av ovanstående är det inte uteslutet att Covid-19-pandemin hade en viss inverkan på unionsindustrins situation i slutet av undersökningsperioden, men den var uppenbarligen inte huvudorsaken till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit eller kunde försvaga orsakssambandet.

(228)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav SABIC och Tricon att de inte höll med om kommissionens analys av orsakssambandet i skälen 192–227 och 214–256 i förordningen om provisorisk tull. SABIC upprepade sitt påstående om att det inte fanns något sambans mellan unionsindustrins resultat och importen från Saudiarabien och Förenta staterna och inte heller något samband mellan importvolymen och de negativa konsekvenserna för de inhemska priserna, men tillhandahöll inga nya argument för detta. Även Tricon upprepade några av de argument som redan utvärderats av kommissionen. Inga nya, i detta hänseende relevanta argument lades dock fram.

(229)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende slutsatserna i detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 214–256 i förordningen om provisorisk tull.

(230)

MEGlobal Americas, SABIC och LCLA hävdade att den vinstmarginal som kommissionen använde vid beräkningen av det icke-skadevållande priset var för hög, eftersom det var frågan om en produkt som utgör en förnödenhet och att kommissionen därför borde använda den lägsta vinstmarginal på 6 % som anges i artikel 7.2c i grundförordningen. Vidare hävdades det att kommissionen hade underlåtit att undersöka vilken påverkan eteninköpskartellen hade haft på unionsindustrins lönsamhet. LCLA hävdade att vinsterna 2017–2018 inte motsvarade den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden, eftersom priserna på MEG var onormalt höga under dessa år på grund av en global brist på MEG, särskilt i Kina, medan produktionskostnaden låg på normala nivåer, vilket ledde till höga vinster.

(231)

Den vinstmarginal som användes för att beräkna det icke-skadevållande priset var genomsnittet av vinstmarginalen för de unionstillverkare som ingick i urvalet som registrerades 2017 och 2018 före den kraftiga ökningen av den dumpade importen i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen. Ingen av de unionstillverkare av MEG som ingick i urvalet ingick i eteninköpskartellen (22). Överträdelsen ägde dessutom rum mellan den 26 december 2011 och den 29 mars 2017 och pågick därför endast tre månader under de två år som användes för att beräkna vinstmarginalen. Såsom anges i beslutet om kartellen var den berörda produkten dessutom eten som köptes på försäljningsmarknaden och omfattade inte eten som tillverkades för företagsinterna ändamål, dvs. som tillverkarna tillverkades och använde för egen förbrukning. De unionstillverkare som ingick i urvalet köper huvudsakligen eten från sina närstående företag. LCLA hävdade att vinstmarginalerna åren 2017 och 2018 inte låg på den lönsamhetsnivå som kunde förväntas under normala konkurrensförhållanden, men specificerade inte heller närmare den normala lönsamheten för denna produkt under normala konkurrensförhållanden. Slutligen framgår det tydligt av artikel 7.2c att kommissionen endast måste använda ett vinstmål på 6 % om det vinstmål som fastställts efter det att hänsyn tagits till de faktorer som nämns i den artikeln är lägre än 6 %, vilket inte är fallet i denna undersökning. Påståendet avvisades därför.

(232)

EMPC hävdade att den metod som kommissionen använde för att justera det icke-skadevållande priset för framtida efterlevnadskostnader med EU:s utsläppshandelssystem och EU:s industriutsläppsdirektiv var oförenlig med målen för det nuvarande utsläppshandelssystemet och industriutsläppsdirektivet. Det hävdades att tillvägagångssättet bakom de nuvarande åtgärderna för att förhindra koldioxidläckage inom ramen för utsläppshandelssystemet är att för varje sektor som exponeras för koldioxidläckage jämföra företag med det riktmärke som fastställts genom de 10 % av företagen som presterade bäst. Företag som uppvisar sämre resultat jämfört med riktmärket betalar högre kostnader inom utsläppshandelssystemet. Alternativt kan de minska sitt utsläpp av växthusgaser, vilket i slutändan skulle kunna medföra att de tillhör de 10 % som presterade bäst. När det gäller kostnader relaterade till industriutsläppsdirektivet hävdade EMPC att det var oklart hur dessa beräknades eller tilldelades. Enligt EMPC införde kommissionen därför, genom att inte bara ta hänsyn till klagandens faktiska kostnader utan även framtida kostnader med anknytning till utsläppshandelssystemet och industriutsläppsdirektivet, i praktiken en mekanism för anpassning av koldioxidgränserna för klaganden som inte var tillgänglig för andra industrier.

(233)

Enligt artikel 7.2d i grundförordningen ska hänsyn tas till framtida kostnader som, bland annat, är en följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, och som unionsindustrin kommer att ådra sig under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. Huruvida sådana kostnader är oförenliga med de påstådda målen för utsläppshandelssystemet och industriutsläppsdirektivet eller utgör en mekanism för justering av koldioxidgränserna för klagandena som inte var tillgänglig för andra industrier är irrelevant. Kommissionen har därför på grundval av denna bestämmelse i grundförordningen en rättslig skyldighet att beakta alla dessa kostnader oavsett ursprung så länge som villkoren för att den ska var tillämplig är uppfyllda. I skäl 265 i förordningen om provisorisk tull har kommissionen förklarat hur kostnaderna för efterlevnaden av EU:s utsläppshandelssystem beräknades.

(234)

Kommissionen bekräftade dock att justeringen endast beräknades på grundval av de ytterligare kostnader för utsläppshandelssystemet och industriutsläppsdirektivet som i genomsnitt kommer att vara tillämpliga under åtgärdernas giltighetstid i enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen. Den bevisning som kommissionen lagt fram och kontrollerat i detta avseende uppfyller villkoren i artikel 7.2d i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(235)

LCLA bad kommissionen att använda det deklarerade cif-värdet och inte det konstruerade cif-värdet som nämnare vid beräkningen av målprisunderskridandemarginalen.

(236)

Detta krav grundar sig på ett missförstånd från företagets sida, eftersom kommissionen redan använde det deklarerade cif-värdet som nämnare vid beräkningen av målprisunderskridandemarginalen.

(237)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under den period för utlämnande av uppgifter på förhand som beskrivs i skäl 3 skett en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen för att fastställa huruvida den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning ska återspeglas i fastställandet av skademarginalen.

(238)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade EMPC, utan att tillhandahålla några nya uppgifter, samma påstående som i skäl 232 om att justeringen av det icke skadevållande priset för framtida efterlevnadskostnader med anknytning till utsläppshandelssystemet och industriutsläppsdirektivet i praktiken införde en gränsjusteringsmekanism för koldioxid som endast var tillgänglig för unionstillverkarna av MEG, på ett icke tillbörligt sätt.

(239)

Eftersom det inte fanns några nya uppgifter till stöd för EMPC:s påstående höll kommissionen fast vid sina slutsatser, vilka anges i skäl 232.

(240)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade SABIC sitt påstående, utan att tillhandahålla några nya uppgifter, om att vinsten som användes för att fastställa målpriset var för högt för en råvara och att den baserades på en period då en eteninköpskartell verkade. Företaget tillade också att vinstmålet var högre än de vinstkvoter som angavs i klagomålet.

(241)

Eftersom det inte fanns några nya uppgifter till stöd för SABIC:s påstående höll kommissionen fast vid sina slutsatser, vilka anges i skäl 232. Vinstmarginaler som nämns i klagomålet kontrollerades inte, men de vinstmarginaler som användes för att fastställa vinstmålet kontrollerades dock under dubbelkontrollen på distans.

Förenta staterna

(242)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 2 var importvolymerna från Förenta staterna under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 39 % högre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det hade förekommit en betydande ökning av import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(243)

För att återspegla den ytterligare skada som vållats till följd av importökningen beslutade kommissionen att justera nivån för undanröjande av skada på grundval av den ökade importvolymen, vilken anses vara den relevanta viktningsfaktorn på grundval av bestämmelserna i artikel 9.4. Den beräknade därför en multiplikationsfaktor som fastställdes genom att dividera summan av importvolymen under de fyra veckorna av perioden för utlämnande av uppgifter på förhand på 28 852 ton och de 52 veckorna under undersökningsperioden med importvolymen under undersökningsperioden extrapolerad till 56 veckor. Siffran 1,0278 återspeglar den ytterligare skada som vållats av den fortsatta importökningen. De preliminära skademarginalerna multiplicerades således med denna faktor. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och för alla övriga företag är därför följande:

Saudiarabien

(244)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 2 var importvolymerna från Saudiarabien under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 15,3 % lägre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det inte hade förekommit en betydande ökning av import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(245)

Kommissionen justerade därför inte nivån för undanröjande av skada i detta avseende.

(246)

Kommissionen identifierade dock ett mindre skrivfel i de underliggande uppgifterna för beräkningen av skademarginalen. Mot denna bakgrund ska den reviderade skademarginalen för SABIC vara 61,5 %.

(247)

Oxyde och Helm hävdade att det inte förelåg någon realistisk risk att MEG-tillverkare skulle upphöra med sin tillverkning i unionen, eftersom de utan svårighet kunde byta mellan att tillverka MEG eller andra produkter beroende på marknadsförhållandena. Dessutom hävdade Arteco att det inte fanns några bevis för att unionsindustrin skulle upphöra med tillverkningen av MEG om antidumpningsåtgärderna inte infördes förutom dess egna påståenden. Vidare hävdade Arteco att unionsmarknaden redan kännetecknades av en oförmåga eller ovilja hos unionstillverkarna av MEG att täcka efterfrågan och lade fram bevisning från en unionstillverkare av MEG som vägrade att leverera MEG till Arteco på grund av bristande produktionsvolym.

(248)

Kommissionen håller inte med om dessa påståenden. Unionstillverkarna har redan förlorat 10,7 procentenheter av marknadsandelen på den öppna marknaden mellan 2017 och undersökningsperioden, främst till förmån för importen från de berörda länderna, som ökade sin marknadsandel med 12,5 procentenheter under samma period. Även om det europeiska avtalspriset ökade efter undersökningsperioden kommer unionsindustrin att fortsätta att förlora marknadsandelar till förmån för exportörer från de berörda länderna om de fortsätter att sälja på unionsmarknaden till skadevållande priser. Unionsindustrins tillverkningsvolym minskade redan med 19 % under skadeundersökningsperioden. Den bevisning som Arteco har ingett visar att om lika villkor inte återställs på unionsmarknaden kommer detta sannolikt att påverka de tillverkade volymerna av MEG i unionen och användarna kommer att vara beroende av import. Påståendet avvisades därför.

(249)

Oxyde, Helm och Tricon hävdade att de tre unionstillverkare som ingick i urvalet ingick i stora företagsgrupper vars ekonomiska situation inte äventyrades särskilt på grund av MEG.

(250)

Även om de unionstillverkare som ingick i urvalet ingår i stora grupper, skulle de och andra unionstillverkare påverkas negativt om inga åtgärder vidtas, och detta skulle inte enbart påverka lönsamheten, såsom förklaras i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull. Därför avvisades detta påstående.

(251)

CPME och LCLA hävdade också att grundförordningen inte hindrar kommissionen från att förlita sig på uppgifter efter undersökningsperioden vid bedömningen av unionens intresse.

(252)

Nämnda företag lade emellertid inte fram någon bevisning rörande uppgifter efter undersökningsperioden som kommissionen kunde beakta vid analysen av unionens intresse. Påståendet avvisades därför.

(253)

I avsaknad av några andra synpunkter bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 272–277 i förordningen om provisorisk tull.

(254)

CPME och LCLA hävdade att kommissionen inte beaktade att unionsindustrin saknar tillräcklig kapacitet för att tillgodose efterfrågan i unionen. CPME hävdade att unionsindustrins ökade kapacitet för etenoxid inte innebär att produktionskapaciteten för MEG kommer att öka. CPME hävdade vidare att överskottskapaciteten på andra geografiska marknader var irrelevant i ett antidumpningsfall, men att det i stället var avgörande att unionsindustrin för MEG inte hade tillräcklig kapacitet för att täcka hela efterfrågan och att import därför är nödvändig. CPME och LCLA hävdade också att andra länder än Förenta staterna och Saudiarabien inte var lämpliga försörjningskällor av geografiska, logistiska och ekonomiska skäl. CPME begärde också att kommissionen skulle göra den analys som utförts av de specialistkonsulter som beskrivs i skäl 281 i förordningen om provisorisk tull tillgänglig för berörda parter. CPME uppgav också att antidumpningstullarna på import av MEG från Förenta staterna och Saudiarabien skulle orsaka en allvarlig brist på MEG på unionsmarknaden, eftersom de i praktiken skulle blockera all import.

(255)

Av uppgifterna i tabellerna 1 och 4 framgår att produktionskapaciteten är lägre än förbrukningen. Dessutom bekräftade kommissionen tydligt detta faktum i skäl 225 i förordningen om provisorisk tull. De planerade ökningarna av produktionskapaciteten för etenoxid innebär inte att produktionskapaciteten för MEG kommer att öka, men det visar att MEG-tillverkarna kommer att ha tillgång till mer etenoxid om den behövs för tillverkning av MEG när lika villkor har återställts på marknaden. Klaganden lade dessutom fram bevisning för att unionstillverkaren PKN hade tillkännagivit planer på att öka tillverkningen av glykol i unionen (23). Dessutom är det korrekt att unionsmarknaden behöver import, och åtgärderna är inte avsedda att förhindra import utan att säkerställa att den inte görs till skadevållande dumpade priser. Dessa uppgifter sammanfattas i en not till den akt (24) som lades till i utredningsakten. Kommissionen inhämtade dessa uppgifter under dubbelkontrollerna på distans från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Den bygger på en betald undersökning från Wood Mackenzie. Såsom anges i skäl 216 betonade Arteco, Oxyde och Helm att importen från andra länder har ökat efter undersökningsperioden, vilket visar att det finns alternativa försörjningskällor. Dessa påståenden avvisades därför.

(256)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade CPME sitt påstående om att andra länder än de berörda länderna inte var lämpliga försörjningskällor av geografiska, logistiska och ekonomiska skäl. CPME påstod även att kommissionen inte tog hänsyn till den bevisning som CPME tillhandahöll i detta hänseende.

(257)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. CPME har endast kommit med påståenden utan att tillhandahålla någon stödbevisning avseende Singapores, Sydkoreas och Taiwans lediga kapacitet eller varför MEG-exporter från dessa länder inte skulle vara lämpliga. Att unionen inte har importerat MEG från dessa länder tidigare betyder inte att den inte kan komma att göra det i framtiden. Andra parter, såsom Arteco, Oxyde och Helm, lämnade dessutom in bevis för att importen från andra länder, såsom Kuwait, Kina, Japan, Singapore och Taiwan, ökade efter undersökningsperioden, i enlighet med vad som anges i skäl 216. Detta visar tydligt att det finns tillgång till andra försörjningskällor. Såsom förklaras i skäl 255 är åtgärderna dessutom inte avsedda att förhindra import utan att säkerställa att den inte görs till skadevållande dumpade priser. Vidare ligger nivån för åtgärderna mot importen från Saudiarabien och merparten av importen från Förenta staterna på mellan 3,0 % och 10,3 %, som inte är en oöverstiglig nivå. Påståendet avvisades därför.

(258)

Såsom förklaras i skälen 11–13 samarbetade Tricon i undersökningen som importör/handlare. Detta företag är beläget i Förenta staterna.

(259)

I likhet med en annan importör som beskrivs i skäl 284 i förordningen om provisorisk tull utgör MEG-verksamheten i unionen inte någon större del av omsättningen. Tricon säljer även MEG till tredjeländer och därför kommer införandet av tullar endast att ha en marginell inverkan på företagets verksamhet.

(260)

Tricon hävdade att kommissionens uttalande i förordningen om provisorisk tull att det finns andra försörjningskällor inte återspeglar de faktiska förhållandena på marknaden.

(261)

Kommissionen håller inte med om detta. Såsom Arteco, Oxyde och Helm framhöll i skäl 216 ökade importen till unionen från flera länder såsom Kuwait, Kina, Japan, Singapore och Taiwan efter undersökningsperioden. Detta visar att det faktiskt finns andra tillgängliga försörjningskällor.

(262)

I avsaknad av ytterligare synpunkter och även med hänsyn till skälen 258–261 bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 283–286 i förordningen om provisorisk tull.

(263)

Arteco hävdade att kommissionen för att bedöma antidumpningsåtgärdernas inverkan på användarna, särskilt kylmedelstillverkarna, behövde bedöma följande faktorer: 1) Kylmedelmarknadens mycket konkurrenskraftiga karaktär, 2) kundernas vilja och förmåga att byta kylmedelsleverantörer för en minimal prisskillnad, 3) betydande kostnader för forskning och utveckling (FoU) för kylmedelstillverkare som levererar till tillverkare av originalutrustning (OEM-tillverkare) och 4) antalet kylmedelstillverkare utanför EU som skulle gynnas av införandet av antidumpningsåtgärderna på MEG. Arteco hävdade också att den sysselsättning som kylmedelstillverkarna skapar överskred den från unionstillverkarna av MEG. Enligt Arteco kunde införandet av åtgärder inte anses vara i unionens intresse, eftersom det skulle åsamka ekonomin som helhet mer skada än de lättnader som den inhemska MEG-industrin erhåller.

(264)

Arteco motsäger sig själv. Å ena sidan hävdar företaget att marknaden för kylmedel är mycket konkurrenskraftig och å andra sidan hänvisar företaget i den konfidentiella versionen av sin ansökan endast till ett företag som sin enda stora konkurrent och säger att marknaden för kylmedel för OEM-tillverkare är oligopolistisk. Om det i huvudsak är två kylmedelstillverkare som konkurrerar med varandra på kylmedelsmarknaden för OEM-tillverkare är det dessutom högst osannolikt att biltillverkarna, av vilka det finns många fler än kylmedelstillverkare, kan byta kylmedelsleverantörer för en minimal prisskillnad, även med beaktande av de betydande FoU-kostnaderna för kylmedelstillverkarna. Även om det inte är uteslutet att importen av kylmedel kommer att öka i framtiden, är det högst osannolikt att biltillverkarna lättvindigt kommer att byta leverantör av kylmedel efter införandet av åtgärderna med tanke på att varje biltillverkare har en egen kylmedelsformel och att olämplig kylvätska kan orsaka betydande skador på bilmotorn.

(265)

Arteco hävdade också att införandet av åtgärder endast skulle gynna en tillverkare av kylmedel som var vertikalt integrerad och därför hade tillgång till billigare MEG.

(266)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skäl 132 görs unionsindustrins företagsinterna försäljning av MEG i praktiken huvudsakligen till kylmedelssektorn. Respektive tillverkare är integrerad på koncernnivå och MEG och kylvätska tillverkas i olika oberoende enheter. Såsom beskrivs i tabell 7 i förordningen om provisorisk tull låg det genomsnittliga försäljningspriset för MEG på den företagsinterna marknaden i genomsnitt på samma nivå som det genomsnittliga försäljningspriset för MEG på den öppna marknaden under skadeundersökningsperioden.

(267)

Arteco, Oxyde, Helm och Tricon hävdade att det inte fanns några garantier för att MEG-tillverkarna skulle fortsätta att tillverka MEG även om marknadsvillkoren förbättrades, eftersom unionsindustrin skulle fokusera på tillverkning av de produkter som ger bäst marginal, vilket avgörs av globala villkor, och det är inte garanterat att detta skulle vara MEG, vilket innebar att användarna skulle vara hänvisade till ett fåtal företag med global verksamhet.

(268)

Kommissionen noterade att detta påstående strider mot påståendet i skäl 247. Det är dessutom oklart varför dessa berörda parter anser att endast unionstillverkare av MEG skulle fokusera på mer lönsamma etenoxidderivat, men inte de amerikanska och saudiska exportörerna. Utan införandet av antidumpningsåtgärder kommer tillverkningen av MEG i unionen att minska betydligt, eftersom unionsindustrin för MEG kommer att fortsätta att förlora marknadsandelar även om marknadsförhållandena förbättras. I så fall kommer användarna att ha tillgång till ännu färre försörjningskällor, vilket Arteco, Oxyde, Helm och Tricon själva erkände, samt kommer att vara beroende av import. Genom införandet av slutgiltiga åtgärder säkerställs att MEG fortfarande kommer att tillverkas i unionen.

(269)

RETAL, en multinationell tillverkare av plastprodukter, uppgav att dess närstående företag UAB NEO GROUP (nedan kallat NEO Group), en tillverkare av PET-hartser i unionen, hade påverkats negativt av införandet av provisoriska åtgärder. RETAL hävdade att man delade de ståndpunkter och argument mot införandet av åtgärder som CPME uttryckt.

(270)

RETAL har inte lämnat någon bevisning till stöd för sitt påstående att verksamheten från dess närstående företag hade påverkats negativt av införandet av provisoriska åtgärder. Detta påstående avvisas därför som obestyrkt. Undersökningen visade dessutom att NEO Group har flera försörjningskällor, nämligen unionsindustrin, import från ett av de berörda länderna samt från andra tredjeländer. Dessutom var NEO Group lönsam under undersökningsperioden.

(271)

CPME hävdade att införandet av åtgärder på import av MEG från de berörda länderna skulle ha en betydande inverkan på PET-tillverkarna, eftersom deras lönsamhet varierade mellan 1 % och 3 %. Vidare hävdades det att PET-tillverkare redan utsattes för hård konkurrens från andra länder såsom Förenade kungariket, Egypten och Turkiet, vars import av MEG inte omfattades av antidumpningstullar eller importtullar och de därför kunde erbjuda PET på unionsmarknaden till konkurrenskraftiga priser. CPME hävdade vidare att bristen på resurser för innovation också kan få negativa konsekvenser när det gäller genomförandet av den gröna politik som syftar till att öka återvinningen av PET i unionen. Företaget hävdade vidare att antidumpningstullarna på MEG skulle minska tillverkningen av PET i unionen, vilket skulle få allvarliga negativa effekter för sysselsättning och investeringar i flera medlemsstater. CPME uppgav också att kommissionen inte föreföll ha gjort någon intresseavvägning, med hänsyn till att sysselsättningen inom PET-industrin (över 2 000 anställda) var högre än inom MEG-industrin (mindre än 100 anställda).

(272)

Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. PET-industrin har skyddats av antidumpnings- och antisubventionsåtgärder i många år. För närvarande finns det antisubventionsåtgärder på import av PET från Indien. Vid den senaste översynen som kommissionen genomförde vid giltighetstidens utgång 2018/2019 (25) hade unionsindustrin för PET en betydande marknadsandel på 71,1 % under perioden 1 april 2017–31 mars 2018. Såsom anges i skäl 292 kan införandet av åtgärder för MEG försvåra situationen för de PET-tillverkare som redan går med förlust, men det finns inga garantier för att situationen från dessa företag inte kommer att påverkas även om kommissionen beslutar att inte införa åtgärder på import av MEG från de berörda länderna. Detta beror på att unionsindustrin om inga åtgärder införs med största sannolikhet kommer att upphöra att tillverka MEG för den öppna marknaden och att PET-tillverkarna därför kommer att vara beroende av importen från de berörda länderna. Vidare är det visserligen sant att PET-industrin är större än MEG-industrin, men alla PET-tillverkare kommer emellertid inte att påverkas av införandet av åtgärder och dessa tillverkare kan därför fortsätta att genomföra den gröna politik som syftar till att öka återvinningen av PET i unionen. Dessutom varierar nivån på åtgärderna mellan 7,7 % och 14,9 %, som inte är en oöverstiglig nivå.

(273)

LCLA hävdade att kommissionen inte tillhandahöll några indikationer på antidumpningsåtgärdernas inverkan på PET-industrin när det gäller produktionskostnader eller lönsamhet och att den borde förklara varför antidumpningsåtgärderna inte skulle få en oproportionerlig inverkan på PET-industrin.

(274)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. I skäl 291 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen antidumpningsåtgärdernas inverkan på tillverkningskostnaderna för PET och lönsamheten. Dessutom redogjorde kommissionen i skälen 292–294 i förordningen om provisorisk tull för de samarbetsvilliga PET-tillverkarnas ekonomiska situation och hur deras ekonomiska situation skulle påverkas om åtgärder infördes, vilka varierade beroende på tillverkare. Kommissionen betonade att situationen för de sämst presterande företagen bestäms av andra faktorer, inte bara priset på MEG, och att deras verksamhet och de hundratals arbetstillfällen som de stöder därför i slutändan inte bestäms av åtgärderna. Såsom anges i skäl 272 finns det dessutom inga garantier för att situationen för dessa företag inte kommer att försämras även om några åtgärder inte införs.

(275)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende användarnas intressen bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 287–298 i förordningen om provisorisk tull.

(276)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende leverantörernas intressen bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 299 och 300 i förordningen om provisorisk tull.

(277)

Arteco, Oxyde och Helm hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder inte ligger i unionens intresse mot bakgrund av de svåra ekonomiska problemen i samband med covid-19-pandemin.

(278)

Parterna lämnade inga bevis eller uppgifter till stöd för detta påstående. Påståendet avvisades därför.

(279)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter förordningen om provisorisk tull motsatte SABIC sig kommissionens slutsatser i skälen 247–278 och 311 i förordningen om provisorisk tull, men tillhandahöll inga nya uppgifter i detta hänseende.

(280)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Arteco, Helm och Oxyde att kommissionens införande av slutgiltiga åtgärder inte var i unionens intresse. Tricon höll inte heller med om kommissionens bedömning av unionens intresse. Inga nya argument som stöddes av bevisning lades dock fram i detta hänseende.

(281)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CPME att kommissionen vid bedömningen av unionens intresse borde ta hänsyn till de ändrade marknadsvillkoren efter undersökningsperioden. CPME ansåg att höjningen av det europeiska avtalspriset för MEG efter undersökningsperioden är av strukturell och bestående karaktär. Företaget hävdade också att det var undersökningsperioden som präglades av mycket ovanliga villkor på grund av den globala marknadens utveckling under 2019 liksom av covid-19-pandemins utbrott, vilket tyder på att antagandet av slutgiltiga antidumpningstullar inte var motiverat. CPME hävdade dessutom att om kommissionen drog slutsatsen att marknadsutvecklingen efter undersökningsperioden var tillfällig, vilket inte är fallet, skulle de nuvarande omständigheterna såsom den mycket ovanliga ökningen av marknadspriserna i unionen, som har en koppling till unionsindustrins otillräckliga produktionskapacitet och svårigheterna att anskaffa MEG från andra länder än de berörda, föranleda ett upphävande av de slutgiltiga åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen.

(282)

Kommissionen tog i de relevanta skälen i denna förordning och i förordningen om provisorisk tull hänsyn till alla påståenden avseende covid-19-pandemins konsekvenser, unionsindustrins kapacitet och tillgången till andra anskaffningskällor, eftersom inte alla rörde unionens intresse.

(283)

Vad gäller uppgifterna som avser perioden efter undersökningsperioden och den skada som vållats unionsindustrin ges ett förklarande svar på CPME:s påstående i skäl 188 i denna förordning. Kommissionen analyserade dessa uppgifter även med avseende på unionens intresse. Enligt de inlämnade uppgifterna har det europeiska avtalspriset på MEG, liksom differensen mellan de europeiska avtalspriserna på MEG och på eten, ökat avsevärt efter undersökningsperioden.

(284)

Priset på MEG avgörs av det europeiska avtalspriset och rabatten. CPME har inte inkommit med några bevis avseende rabattens utveckling eller det slutliga priset på MEG. CPME har inte tillhandahållit några bevis för att en sådan ökning av det europeiska avtalspriset på MEG, och av differensen mellan avtalspriserna på MEG och på eten, har lett till att unionstillverkarnas ekonomiska situation har förbättrats. Följaktligen finns det ingen bevisning för att denna utveckling har lett till en svindlande ökning av såväl marknadspriserna som unionsindustrins vinster, vilket CPME hävdar. CPME har inte tillhandahållit några bevis för att en eventuell utveckling efter undersökningsperioden skulle vara hållbar över tid, såsom anges i skäl 187. Påståendet avvisades därför som obestyrkt.

(285)

Kommissionen konstaterade dessutom att begäran om upphävande enligt artikel 14.4 var allmänt hållen och ogrundad. Kommissionen får undersöka om ett upphävande är motiverat till följd av att marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återuppstå.

(286)

På grundval av ovanstående och eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sin slutsats i skäl 311 i förordningen om provisorisk tull.

(287)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband samt unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas för att förhindra att ytterligare skada orsakas på unionsindustrin på grund av den dumpade importen av den berörda produkten.

(288)

På grundval av det ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(289)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De speglar således den situation som under denna undersökning konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkt som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del inklusive enheter som är närstående de som uttryckligen anges omfattas inte av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som tillämpas på ”alla andra företag”.

(290)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar företagsnamn i ett senare skede. En sådan begäran ska ställas till kommissionen (26). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(291)

För att minimera risken för kringgående av åtgärder till följd av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av de individuella antidumpningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(292)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om importen åtföljs av en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(293)

Om exporten för något av de företag som har en lägre individuell tullsats ökar betydligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, får en sådan volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som härrör från införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(294)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(295)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade en exporterande tillverkare, LCLA, inom de tidsfrister som anges i artikel 8.2 i grundförordningen, ett erbjudande om ett prisåtagande.

(296)

Enligt artikel 8 i grundförordningen måste ett erbjudande om ett prisåtagande vara tillräckligt för att undanröja dumpningens skadevållande verkan och behöver inte godtas om det är praktiskt svårt att tillämpa det. Kommissionen bedömde erbjudandet på grundval av dessa kriterier och kom fram till att det vore praktiskt svårt att tillämpa det av följande orsaker.

(297)

Kommissionen fastställde ett antal risker. Först och främst bestod den prissättningsmetod som LCLA lade fram av ett fast minimiimportpris som beräknats på grundval av normalvärdet under undersökningsperioden. Med tanke på hur mycket MEG-priserna fluktuerar är inte denna metod lämplig när det gäller att säkerställa att åtgärderna återspeglas korrekt i ett sådant minimiimportpris på längre sikt och att de skadevållande effekterna av dumpningen undanröjs. Denna situation gör det svårt att genomdriva åtagandet. Mot bakgrund av ovanstående kan åtagandet inte godtas. Dessutom anser kommissionen att det inte verkar finnas några praktiskt genomförbara sätt att indexera sådana priser med tanke på hur MEG-priserna sätts, på vilka råvaror det rör sig om och på att det inte finns några tillförlitliga, lättillgängliga källor till relevanta uppgifter.

(298)

Vidare konstaterade kommissionen att det fanns påtagliga risker för korsvis kompensation och hinder för den praktiska övervakningen av LCLA:s försäljningsverksamhet. Övervakningen ansågs även svårgenomförbar till följd av LCLA:s inköpsverksamhet. Slutligen åtog LCLA sig inte att sälja den berörda produkten till unionen enbart via direkta försäljningar trots att företaget hade flera närstående företag i unionen. Indirekta försäljningskanaler ökar risken för korsvis kompensation och bidrar till svårigheterna att övervaka. Dessutom har ingen bestämmelse föreslagits om att minimiimportpriset justeras vid närstående försäljning, vilket gör att minimiimportpriset inte kan undanröja de skadevållande effekterna av dumpning i lika hög grad.

(299)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterade kommissionen att åtagandeerbjudandet inte kunde godtas.

(300)

Kommissionen sände en skrivelse till sökanden i vilken den angav skälen till att åtagandeerbjudandet avslogs. Inga synpunkter inkom.

(301)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i den här förordningen.

(302)

Enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (27), när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol eller till följd av en uppgörelse i godo ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(303)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.