30.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 226/9

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (3) krävs det i synnerhet att verifikationer läggs fram för att påvisa att de produkter för vilka exportbidrag söks verkligen har importeras i oförändrat skick till ett visst tredjeland då det rör sig om ett enhetligt bidrag för det tredjelandet. Förfarandena för dessa verifikationer bör förenklas samtidigt som gemenskapens finansiella intressen skyddas. Kommissionen och medlemsstaterna bör övervaka användningen av förenklade förfaranden och vidta lämpliga åtgärder vid missbruk.

(2)

I praktiken är de tredjeländer för vilka exportbidrag för en viss produkt differentierats till ett värde under genomsnittet eller noll vanligtvis belägna närmare gemenskapen. Bidrag för länder som är belägna längre från gemenskapen fastställs vanligtvis på en högre, likvärdig nivå. Ofta är det svårt för exportörerna att skaffa bevis för importen till dessa mera avlägsna länder.

(3)

De länder för vilka högre likvärdiga bidragsnivåer har fastställts kan för den berörda produktens del betraktas som ”avlägsna bidragszoner”. Däremot bör avlägsna länder vars differentierade del av bidraget är lägre än genomsnittet eller noll inte anses höra till en sådan zon. Inte heller de länder där det finns risk för omläggning av handeln eller länder där det finns sektorer med risk för omläggning av handeln får höra till en sådan zon.

(4)

Om en exportdeklaration lämnas för ett land i en avlägsen bidragszon och exporten sker i container med sjötransport ger kommersiell containerhantering och en godsdeklaration kombinerat med en ganska inflexibel transportform en rimlig garanti för att produkten har importerats till ett visst tredjeland. Under sådana omständigheter kan beviset för att produkten har transporterats till och lossats av i ett land i den avlägsna bidragszonen utgöras av en godsdeklaration och ett lossningsintyg för en hamn i mottagarlandet eller en hamn som betjänar bakomliggande länder.

(5)

Om containerfraktförarens kommersiella datoriserade spårnings- och lokaliseringssystem uppfyller de operativa säkerhetskraven i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (4) och ger motsvarande information som den i godsdeklarationen kan medlemsstaterna välja att använda denna information i stället för handlingar i pappersformat som bevis för transport till mottagarlandet.

(6)

I artikel 17 i förordning (EG) nr 800/1999 föreskrivs undantag för bidrag vars differentierade del inte överskrider 2 400 euro och 12 000 euro för intilliggande eller avlägsna destinationer. Det anses meningsfullt att införa ett nytt undantag för containertransport till sjöss till avlägsna bidragszoner, vilket förutsätter godsdeklaration och ett av de lossningsintyg som avses i artikel 16.2 a, b eller c. Ett sådant undantag kan beviljas endast om man får information om lossningen i hamnen i den avlägsna bidragszonen. För att garantera att de bevis som ges vid tillämpning av dessa undantag är pålitliga bör dessa undantag beviljas med tillstånd som kan återkallas.

(7)

För att minska risken för utbyte bör alla transportmedel eller kollin förseglas, utom när produkterna kan identifieras på annat sätt enligt artikel 340a och artikel 357 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (5). Detta krav fastställs i artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 2090/2002 av den 26 november 2002 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 386/90 vad gäller fysisk kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag (6). Eftersom detta krav utgör en del av formaliteterna för exportdeklarationen och är av allmän natur bör det utgå i förordning (EG) nr 2090/2002 och en liknande bestämmelse bör införas i förordning (EG) nr 800/1999.

(8)

Utfartstullkontoret behöver information på kontrollexemplar T5 om kontroll beträffande utbyte av de produkter som uppvisas kan utföras enligt kraven i artikel 10 i förordning (EG) nr 2090/2002. Eftersom kontrollexemplar T5 även får användas för produkter som inte kontrolleras beträffande utbyte bör det anges i fält 107 på kontrollexemplar T5 om produkten är berättigad till exportbidrag.

(9)

Förordningarna (EG) nr 800/1999 och (EG) nr 2090/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De bestämmelser i denna förordning som gäller som bevis på att varor har anlänt till destinationen, bör tillämpas på bidragsansökningar som lämnats in från och med den dag då denna förordning träder i kraft. Eftersom avsikten med denna förordning är att förenkla förvaltningen av systemet för både näringsidkare och medlemsstater bör det vara möjligt att på exportörens begäran tillämpa den även på bidragsansökningar som lämnats in före den dagen, förutsatt att tidsgränsen för inlämnande av bevis inte har löpt ut.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från berörda förvaltningskommittéer.

1.

I artikel 2 skall följande punkt läggas till som punkt 1:

2.

I artikel 5 skall följande punkt läggas till:

”8.   Varor för vilka exportbidrag söks skall plomberas av eller under tillsyn av exporttullkontoret. Artikel 340a och artikel 357.2–357.4 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall gälla i tillämpliga delar.”

3.

I artikel 8 skall följande punkt läggas till:

”Om bidrag söks skall en av uppgifterna i bilaga XII anges i fält 107.”

4.

I artikel 15 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Inom 12 månader efter det att exportdeklarationen togs emot skall produkterna

En förlängning av fristen får dock beviljas enligt villkoren i artikel 49.”

5.

Artikel 16 skall ändras på följande sätt:

6.

Artikel 17 skall ersättas med följande:

”Artikel 17

1.   Medlemsstaterna kan undanta exportörer från kravet att uppvisa annat bevis enligt artikel 16 än transportdokumentet eller dess elektroniska motsvarighet enligt artikel 16.3 om en exportdeklaration ger rätt till bidrag

2.   Undantaget i punkt 1.b i skall tillämpas endast om följande villkor uppfylls:

På exportörens begäran kan, när det gäller sjötransport i container, en medlemsstat godkänna att det bevis för lossning som avses i punkt c första stycket i stället tillhandahålls i form av motsvarande information som den i lossningsintyget om denna fås från ett informationssystem som sköts av en tredje part med ansvar för transporten av containern till bestämmelseorten, förutsatt att denna tredje part är specialiserad på sådan verksamhet och säkerheten hos informationssystemet godkänns av medlemsstaten enligt de kriterier som fastställts i någon av följande internationellt godkända standarder, i den version som är tillämplig under den berörda perioden, enligt punkt 3.B i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 885/2006.

Bevis för lossning får tillhandahålls enligt punkt c första stycket eller enligt andra stycket utan att exportörerna behöver bevisa att de vidtagit lämpliga åtgärder för att skaffa fram det dokument som avses i artikel 16.1 a eller 16.1.b.

3.   Undantaget i punkt 1.a beviljas automatiskt utom vid tillämpning av punkt 4.

Undantaget i punkt 1.b beviljas för tre år i form av ett skriftligt tillstånd före export på exportörens begäran. Exportörer som använder dessa godkännanden skall hänvisa till godkännandenumret i sin begäran om betalning.

4.   Om medlemsstaten anser att produkterna för vilka exportören söker undantag enligt denna artikel har exporterats till ett annat land än det som anges i exportdeklarationen, eller, allt efter omständigheterna, till ett land utanför den berörda avlägsna bidragszon för vilken bidraget har fastställts, eller om exportören på ett konstlat sätt har delat upp en exporttransaktion för att dra nytta av ett undantag, skall medlemsstaten omedelbart återkalla varje undantag enligt denna artikel för den berörda exportören.

Den berörda exportören skall inte kunna beviljas nya undantag enligt denna artikel under två år från det att godkännandet återkallades.

Om ett undantag återkallas skall de berörda produkterna inte längre vara berättigade till exportbidrag och bidraget skall återbetalas om exportören inte kan lägga fram de bevis som krävs enligt artikel 16 för de berörda produkterna.

Rätten till exportbidrag skall inte heller längre gälla för produkter som omfattas av en exportdeklaration som utfärdats efter den dag då den gärning som ledde till att rätten till bidrag återkallades, och bidragen skall återbetalas om exportören inte kan lägga fram de bevis som krävs enligt artikel 16 för de berörda produkterna.”

7.

I bilaga IV skall rubriken ersättas med följande:

8.

Texten i bilagan till den här förordningen skall läggas till som bilagorna XI och XII.