EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31999L0042

Europaparlamentets och Rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer

EGT L 201, 31.7.1999, p. 77–93 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (CS, ET, LV, LT, HU, MT, PL, SK, SL, BG, RO)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 19/10/2007; upphävd genom 32005L0036

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1999/42/oj

31999L0042

Europaparlamentets och Rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 201 , 31/07/1999 s. 0077 - 0093


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 1999/42/EG

av den 7 juni 1999

om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 40, artikel 47.1 och 47.2 första och tredje meningarna samt artikel 55 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och mot bakgrund av det gemensamma utkast som godkändes av förlikningskommittén den 22 april 1999, och

av följande skäl:

1. Enligt fördraget är all diskriminerande behandling på grund av nationalitet när det gäller etablering och tillhandahållande av tjänster förbjuden efter övergångsperiodens utgång. Detta innebär att vissa bestämmelser i de direktiv som är tillämpliga inom detta område saknar betydelse för tillämpningen av regeln om nationell behandling, eftersom den regeln gäller, med omedelbar verkan, genom själva fördraget.

2. Vissa bestämmelser i dessa direktiv som avser att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster bör behållas, särskilt sådana bestämmelser i vilka det anges på ett ändamålsenligt sätt hur skyldigheter enligt fördraget skall fullgöras.

3. För att underlätta utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster för ett antal verksamheter har direktiv med övergångsåtgärder antagits i avvaktan på ett ömsesidigt erkännande av kvalifikationer. Enligt dessa direktiv är det en tillräcklig kvalifikation för att starta ifrågavarande verksamheter i de medlemsstater som har regler för att starta dessa verksamheter att medborgaren utövat verksamheten i fråga under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden.

4. De viktigaste bestämmelserna i ovan nämnda direktiv bör ersättas i överensstämmelse med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11 och 12 december 1992 avseende subsidiaritet, förenkling av gemenskapslagstiftningen och i synnerhet kommissionens översyn av de förhållandevis gamla direktiven om yrkesmässiga kvalifikationer. Direktiven i fråga bör därför upphävas.

5. Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier(4) och rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG(5) är inte tillämpliga på vissa av de former av yrkesverksamhet som omfattas av de direktiv som är tillämpliga inom detta område (del 1 i bilaga A till det här direktivet). Det bör därför införas ett system för erkännande av kvalifikationer för sådana former av yrkesverksamhet som inte omfattas av direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG. De former av yrkesverksamhet som anges i del 2 i bilaga A till det här direktivet omfattas till största delen av direktiv 92/51/EEG när det gäller erkännande av examensbevis.

6. Ett förslag har översänts till rådet om att ändra direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG med hänsyn till det intyg om ekonomisk ställning och det intyg om en försäkring mot ekonomiska risker som en värdmedlemsstat kan kräva av förmånstagaren. Rådet avser att behandla detta förslag i ett senare skede.

7. Ett förslag har översänts till rådet om att underlätta den fria rörligheten för specialiserade sjuksköterskor utan någon av de kvalifikationer som avses i artikel 3 i direktiv 77/452/EEG(6). Rådet avser att behandla detta förslag i ett senare skede.

8. Regelbundna rapporter om detta direktivs genomförande bör sammanställas.

9. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Räckvidd

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv när sådana fysiska personer, bolag eller företag (nedan kallade förmånstagare) som avses i avdelning I i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster(7) och av etableringsfriheten(8) skall etablera sig eller tillhandahålla tjänster på sitt territorium och önskar utöva de verksamheter som anges i bilaga A.

2. Detta direktiv skall tillämpas på de verksamheter som anges i bilaga A vilka medlemsstaternas medborgare önskar utöva i en värdmedlemsstat, antingen som egenföretagare eller som anställd.

Artikel 2

När det i en medlemsstat ställs särskilda krav på vilka kvalifikationer som måste innehas för att starta eller utöva någon av de verksamheter som anges i bilaga A, skall denna medlemsstat se till att förmånstagare innan de etablerar sig eller börjar tillhandahålla tjänster, på begäran underrättas om de regler som gäller för den yrkesverksamhet som de tänker utöva.

AVDELNING II

Erkännande av behörighetsbevis som utfärdats av en annan medlemsstat

Artikel 3

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 gäller att en medlemsstat, med hänvisning till otillräckliga kvalifikationer, inte får vägra att ge en medborgare i en annan medlemsstat tillstånd att, på samma villkor som medlemsstatens egna medborgare, starta eller utöva någon av de verksamheter som anges i del 1 i bilaga A utan att först ha jämfört de kunskaper och färdigheter som förmånstagaren enligt sina examens-, utbildnings- eller andra behörighetsbevis har förvärvat för att utöva samma verksamhet någon annanstans i gemenskapen, med de kunskaper och färdigheter som krävs enligt nationella regler. Om jämförelsen visar att de kunskaper och färdigheter som framgår av examens-, utbildnings- eller andra behörighetsbevis utfärdade av en annan medlemsstat svarar mot dem som krävs enligt nationella regler, får värdmedlemsstaten inte vägra innehavaren av dem rätten att utöva verksamheten i fråga. Om det av jämförelsen emellertid framgår att det föreligger en väsentlig diskrepans, skall värdmedlemsstaten ge förmånstagaren tillfälle att visa att han har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som saknades. I detta fall skall värdmedlemsstaten låta sökanden välja mellan en anpassningstid och ett lämplighetsprov i enlighet med direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG.

Med undantag från denna regel kan värdmedlemsstaten kräva att en migrerande person antingen genomgår en anpassningstid eller klarar ett lämplighetsprov, om den migrerande personen önskar utöva yrkesverksamhet, som omfattas av bilaga A, del 1, som egenföretagare eller som företagsledare, och där kunskap om och tillämpning av gällande specifika nationella föreskrifter fordras, under förutsättning att värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kräver kunskap om och tillämpning av dessa nationella föreskrifter för att egna medborgare skall få starta dessa verksamheter.

Medlemsstaterna skall sträva efter att ta hänsyn till förmånstagarens val mellan dessa alternativ.

2. Ansökningar om erkännande i den mening som avses i punkt 1 skall behandlas så snabbt som möjligt, och ett motiverat beslut skall meddelas av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten senast fyra månader efter det att ansökningen med fullständig dokumentation lämnades in. Sökanden skall ha rätt att enligt nationell rätt överklaga ett beslut eller, om något beslut inte fattats, att få saken rättsligt prövad.

AVDELNING III

Erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer som förvärvats genom yrkeserfarenhet i en annan medlemsstat

Artikel 4

Om det i en medlemsstat krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för att starta eller utöva någon av de verksamheter som anges i bilaga A, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta faktiskt utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. För verksamhet som anges i del 1 i bilaga A gäller följande:

1) För de verksamheter som anges i förteckning I gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

c) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

d) utövat verksamheten under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år i sådan ställning som kräver fackkunskaper och innebär ansvar för en eller flera avdelningar inom företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod.

I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den ansökan som avses i artikel 8 lämnas in.

2) För de verksamheter som anges i förteckning II gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) - utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

- utövat verksamheten under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst två år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

c) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år,

d) - utövat verksamheten under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

- utövat verksamheten under sex år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst två år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod.

I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den ansökan som avses i artikel 8 lämnas in.

3) För de verksamheter som anges i förteckning III gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

c) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år.

I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den ansökan som avses i artikel 8 lämnas in.

4) För de verksamheter som anges i förteckning IV gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) utövat verksamheten under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

c) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst två år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

d) utövat verksamheten under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

e) utövat verksamheten under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som omfattar minst två år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod.

5) För de verksamheter som anges i punkterna a och b i förteckning V gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under tre år som egenföretagare eller företagsledare förutsatt att verksamheten i fråga inte upphört tidigare än två år före den dag då den ansökan som avses i artikel 8 lämnas in, eller

b) utövat verksamheten under tre år som egenföretagare eller företagsledare, förutsatt att verksamheten i fråga inte upphört tidigare än två år före den dag då den ansökan som avses artikel 8 lämnas in, om inte värdmedlemsstaten godtar att de egna medborgarna gör längre uppehåll i utövandet av den verksamheten.

6) För de verksamheter som anges i förteckning VI gäller att förmånstagaren skall ha

a) utövat verksamheten under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) utövat verksamheten under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod, eller

c) utövat verksamheten under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

d) utövat verksamheten under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som av en behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod.

I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den ansökan som avses i artikel 8 lämnas in.

Artikel 5

Om en förmånstagare innehar ett nationellt erkänt bevis från en medlemsstat som intygar kunskap och förmåga i verksamheten i fråga som motsvarar minst två eller vid behov tre års yrkesutbildning, får detta bevis behandlas av värdmedlemsstaten på samma sätt som ett bevis om utbildning av den längd som krävs enligt artikel 4.1 b, 4.1 d, 4.2 b, 4.2 d, 4.3 b, 4.4 b, 4.4 c och 4.4 e.

Artikel 6

Om förmånstagarens utbildning har varat i två år men mindre än tre år, skall kraven i artikel 4 anses vara uppfyllda om varaktigheten av den yrkeserfarenhet som egenföretagare eller anställd eller företagsledare som anges i artikel 4.1 b, 4.1 d, 4.2 b första strecksatsen, 4.3 b samt 4.4 b, eller som anställd enligt artikel 4.2 d första strecksatsen, utökas i samma utsträckning så att den täcker skillnaden i utbildningens längd.

Artikel 7

En person skall anses ha utövat en verksamhet som företagsledare i den mening som avses i artikel 4 om han har utövat verksamheten i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

a) som företagsledare eller chef för en filial, eller

b) som ställföreträdare till ägaren till ett företag eller till en företagsledare om befattningen innebär att han har ett ansvar jämförbart med ägarens eller företagsledarens, eller

c) i en arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärsmässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdelningar inom företaget.

Artikel 8

Bevis för att de villkor som föreskrivs i artikel 4 är uppfyllda skall företes genom ett intyg om arten och varaktigheten av verksamheten, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i hemlandet eller i den medlemsstat som förmånstagaren kommer från, och detta intyg skall av förmånstagaren läggas fram som stöd för ansökan om tillstånd att utöva verksamheten eller verksamheterna i fråga i värdmedlemsstaten.

AVDELNING IV

Erkännande av andra yrkesmässiga kvalifikationer som förvärvats i en annan medlemsstat

Artikel 9

1. Om en värdmedlemsstat av sina egna medborgare som önskar starta någon av de verksamheter som avses i artikel 1.2, kräver bevis både för att de har gott namn och för att de inte är försatta i eller tidigare har varit försatta i konkurs, eller bevis för något av detta, skall denna stat för medborgare i övriga medlemsstater som tillräcklig bevisning godta ett utdrag ur straffregistret eller, om detta inte är möjligt, ett likvärdigt dokument som är utfärdat av en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemlandet eller i den medlemsstat förmånstagaren kommer från, och av vilket det skall framgå att dessa krav är uppfyllda.

2. Om en värdmedlemsstat på sina egna medborgare som önskar starta någon av de verksamheter som avses i artikel 1.2 ställer vissa krav på att de skall ha gott namn och kräver att de skall bevisa att de inte är försatta i eller tidigare har varit försatta i konkurs och att de tidigare inte varit föremål för några disciplinära åtgärder av yrkesmässig eller administrativ art (t.ex. återkallande av rätten att inneha vissa befattningar, avstängning eller uteslutning), och detta inte går att bevisa med hjälp av det dokument som avses i punkt 1 i denna artikel, skall denna stat när det gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräcklig bevisning godta ett intyg som är utfärdat av en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemlandet eller i den medlemsstat förmånstagaren kommer från, och av vilket det skall framgå att dessa krav är uppfyllda. Intyget skall endast gälla särskilda omständigheter som värdmedlemsstaten anser vara relevanta.

3. Om hemlandet eller den medlemsstat som förmånstagaren kommer från inte utfärdar ett sådant dokument som avses i punkterna 1 och 2, skall det ersättas av en försäkran under ed eller i medlemsstater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en högtidlig försäkran - som skall lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i denna medlemsstat; denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg om äktheten av den lämnade försäkran under ed eller den högtidliga försäkran. En försäkran om att personen inte tidigare har varit försatt i konkurs kan också göras inför en behörig yrkesorganisation i denna medlemsstat.

4. Om en värdmedlemsstat kräver intyg angående ekonomisk ställning skall denna stat betrakta intyg utfärdade av banker i hemlandet eller i den medlemsstat som förmånstagaren kommer från som likvärdiga med intyg utfärdade på värdmedlemsstatens eget territorium.

5. Om en värdmedlemsstat av sina egna medborgare som önskar starta eller utöva någon av de verksamheter som avses i artikel 1.2, kräver bevis för att de är försäkrade mot ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar, skall denna stat godta intyg utfärdade av försäkringsföretag i andra medlemsstater som likvärdiga med intyg utfärdade på dess eget territorium. Av detta intyg skall framgå att försäkringsföretaget följer gällande lagar och bestämmelser i värdmedlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning.

6. De dokument som avses i punkterna 1-3 och punkt 5 får inte vara äldre än tre månader när de visas upp.

AVDELNING V

Förfarandebestämmelser

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall inom den tid som föreskrivs i artikel 14 utse de myndigheter och organ som skall vara behöriga att utfärda de intyg som avses i artikel 8 samt artikel 9.1, 9.2 och 9.3 och de skall omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta.

2. Varje medlemsstat får utnämna en samordnare för myndigheternas och organens verksamhet enligt punkt 1 till den samordningsgrupp som inrättats genom artikel 9.2 i direktiv 89/48/EEG. Samordningsgruppens uppgifter skall även vara följande:

- Att underlätta genomförandet av detta direktiv.

- Att samla in all information som kan vara av värde för direktivets tillämpning i medlemsstaterna och i synnerhet att samla in och jämföra information om de olika yrkesmässiga kvalifikationerna inom de verksamhetsområden som omfattas av detta direktiv.

AVDELNING VI

Slutbestämmelser

Artikel 11

1. Direktiven i bilaga B upphör härmed att gälla.

2. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall betraktas som hänvisningar till det här direktivet.

Artikel 12

Från och med den 1 januari 2001 skall medlemsstaterna vartannat år till kommissionen inge en rapport om tillämpningen av den ordning som införts.

Utöver allmänna anmärkningar skall denna rapport innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats och en beskrivning av de viktigaste problem som uppkommit vid tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 13

Senast fem år efter det datum som nämns i artikel 14 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av direktivet, särskilt av artikel 5, i medlemsstaterna.

När kommissionen har hört alla berörda parter, särskilt samordnarna, skall kommissionen meddela om den anser att de gällande bestämmelserna bör ändras. Om så krävs, skall kommissionen också lägga fram förslag till förbättringar av de gällande bestämmelserna i syfte att underlätta den fria rörligheten för personer, etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra förordningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 juli 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 7 juni 1999.

På Europaparlamentets vägnar

J. M. GIL-ROBLES

Ordförande

På rådets vägnar

E. BULMAHN

Ordförande

(1) EGT C 115, 19.4.1996, s. 16 och

EGT C 264, 30.8.1997, s. 5.

(2) EGT C 295, 7.10.1996, s. 43.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 20 februari 1997 (EGT C 85, 17.3.1997, s. 114), rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 juni 1998 (EGT C 262, 19.8.1998, s. 12), Europaparlamentets beslut av den 8 oktober 1998 (EGT C 328, 26.10.1998, s. 156). Europaparlamentets beslut av den 7 maj 1999 och rådets beslut av den 11 maj 1999.

(4) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16.

(5) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/38/EG (EGT L 184, 12.7.1997, s. 31).

(6) Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 176, 15.7.1977, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/658/EEG (EGT L 353, 17.12.1990, s. 73).

(7) EGT 2, 15.1.1962, s. 32/62.

(8) EGT 2, 15.1.1962, s. 36/62.

BILAGA A

DEL 1

VERKSAMHETER MED ANKNYTING TILL OLIKA SLAG AV YRKESERFARENHET

Förteckning 1

Huvudgrupperna omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG, 75/368/EEG och 75/369/EEG

1

Direktiv 64/427/EEG

(Liberaliseringsdirektiv 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

>Plats för tabell>

2

Direktiv 68/366/EEG

(Liberaliseringsdirektiv 68/365/EEG)

NICE-nomenklaturen

>Plats för tabell>

3

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

4

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a) Köp och försäljning av varor

- genom handelsresande och hemförsäljare, gårdfarihandlare eller gatuförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

- på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnäms.

Förteckning II

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen.

Dessa verksamheter omfattar särskilt att

- direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering, uppehälle, utflykter etc.) oavsett orsak bakom förflyttningen (artikel 2 B a).

Förteckning III

Direktiv 82/489/EEG

>Plats för tabell>

Förteckning IV

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen.

Dessa verksamheter omfattar särskilt följande uppgifter:

- Förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expedierar eller mottar varor och som utövar följande former av därmed besläktad verksamhet:

aa) Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb) Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc) Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd) Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

ee) Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff) Att dels förse transportföretagen med frakt, dels människor som expedierar eller mottar varor med transportmöjligheter.

- Beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

- Utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamnmyndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 Aa, 2 A b och 2 A d)

Förteckning V

Direktiven 64/222/EEG och 70/523/EEG

a

(se artikel 4.5 a i det här direktivet)

Direktiv 64/222/EEG

(Liberaliseringsdirektiv 64/224/EEG)

1. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstransaktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

2. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande uppdrag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereda deras handelstransaktioner eller hjälpa till att genomföra dem.

3. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstransaktioner för annans räkning.

4. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

5. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställningar.

6. Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en förmedlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

b

(se artikel 4.5 b i det här direktivet)

Direktiv 70/523/EEG

Verksamheter som egenföretagare inom partihandeln med kol och som förmedlare inom kolhandeln (ex ISIC-grupp 6112, ISIC-nomenklaturen)

Förteckning VI

Direktiven 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEG

1

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv 68/363/EEG)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

ex ISIC-huvudgrupp 85:

1. Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852)

2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853)

3

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5 i det direktivet (förteckning 1, nr 3 i den här bilagan).

>Plats för tabell>

4

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a) Köp och försäljning av varor

- genom handelsresande och hemförsäljare, gårdfarihandlare eller gatuförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

- köp och försäljning av varor på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

5

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D)

Dessa verksamheter omfattar särskilt att

- hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

- förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

- förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

- åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tullförfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor, etc.,

- lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

- tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

- utföra teknisk kontroll av motorfordon,

- mäta eller väga varor.

DEL 2

VERKSAMHETER SOM INTE NÄMNS I DEL 1

1

Direktiven 63/261/EEG, 63/262/EEG, 65/1/EEG, 67/530/EEG, 67/531/EEG, 67/532/EEG, 68/192/EEG, 68/415/EEG och 71/18/EEG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

särskilt

a) allmänt jordbruk inklusive åkerbruk och vinodling, odling av frukt, nötter, frön, grönsaker och blommor såväl i det fria som under glas,

b) boskapsskötsel, uppfödning av fjäderfä, kaniner, pälsdjur eller andra djur, bin, produktion av kött, mjölk, ull, hudar och pälsar, ägg och honung,

c) tjänster inom jordbruk, kreatursuppfödning och trädgårdsskötsel mot vederlag eller enligt avtal.

2

Direktiv 63/607/EEG

(Filmer)

3

Direktiv 64/223/EEG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

4

Direktiv 64/428/EEG

NICE-nomenklaturen

>Plats för tabell>

5

Direktiv 65/264/EEG

(Filmindustri)

6

Direktiv 66/162/EEG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

7

Direktiv 67/43/EEG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

8

Direktiv 67/654/EEG

ISIC nomenklaturen

>Plats för tabell>

9

Direktiven 68/369/EEG och 70/451/EEG

ISIG-nomenklaturen

>Plats för tabell>

10

Direktiv 69/82/EEG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

11

Direktiv 70/522/EG

ISIC-nomenklaturen

>Plats för tabell>

BILAGA B

DIREKTIV SOM SKALL UPPHÖRA ATT GÄLLA

DEL 1: LIBERALISERINGSDIREKTIV

>Plats för tabell>

DEL 2: DIREKTIV OM ÖVERGÅNGSÅTGÄRDER

>Plats för tabell>

Top