27.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 225/114

—

Kommittén framhåller att en överdriven tematisk koncentration inskränker de strategiska valen och efterlyser större flexibilitet för att stärka regionernas konkurrenskraft ytterligare.

—

Kommittén uppmanar kommissionen att i dialog med medlemsstaterna och regionerna göra de enskilda investeringsprioriteringarna mer flexibla med avseende på innehåll och omfattning från fall till fall.

—

Kommittén välkomnar gemensamma indikatorer, men ser fortfarande ett optimeringsbehov.

—

Kommittén anser att Eruf-medlen måste kunna sättas in på ett flexibelt sätt och utan att vissa typer av områden privilegieras eller diskrimineras, med hänsyn till alla typer av stadsområden, landsbygdsområden och funktionella områden.

—

Kommittén anser att bättre kopplingar mellan Horisont 2020 och strukturfonderna bör säkerställas genom fastställande av gränssnitt och anslutningspunkter i båda programmen.

—

Kommittén framhåller att en förteckning över städer där åtgärder för en hållbar utveckling i städerna ska genomföras bara bör ha en vägledande funktion och bör utarbetas i partnerskap med lokala och regionala myndigheter på grundval av en infordran av intresseanmälningar. Regionerna måste ha möjlighet att ge stöd på ett flexibelt sätt i överensstämmelse med de lokala och regionala behoven.

—

Kommittén påminner om att andelen Eruf-medel som används för att stödja en hållbar utveckling i städerna, och lokal utveckling i allmänhet, bör vara ett resultat av planeringen av de operativa programmen.

—

Kommittén hänvisar till arbetet inom Urbact-programmet och uppmanar kommissionen att motivera det mervärde som plattformen för stadsutveckling medför.

—

Kommittén erbjuder kommissionen sitt samarbete för en starkare politisk dialog om stadsutvecklingskoncept och samverkan mellan stads- och landsbygdsområden i Europa.

—

Man bör i större utsträckning beakta de utmaningar som finns i områden med naturbetingade eller demografiska nackdelar i de operativa programmen än vad som ska ske enligt artikel 111 i utkastet till allmän förordning.

Föredragande

Michael SCHNEIDER (DE–PPE), statssekreterare i Sachsen-Anhalts delstatsregering, med ansvar för delstatens representation på federal nivå

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden och målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006

COM(2011) 614 final

1.

Regionkommittén anser att kommissionens förslag är en god grund för de fortsatta förhandlingarna om vilken utformning stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) bör ha i Europa i framtiden.

2.

Det krävs dock vissa förändringar för att ta hänsyn till framför allt de lokala och regionala myndigheternas intressen i EU.

3.

Regionkommittén hänvisar i detta sammanhang också till Regionkommitténs yttrande om ramförordningen (1) samt till tidigare yttranden om sammanhållningspolitikens utformning efter 2013 (2).

4.

Regionkommittén framhåller den uppgiftsbeskrivning för Eruf som ges i . Enligt denna ska Eruf förstärka den ekonomiska, sociala och territoriala sammanhållningen genom att motverka regionala obalanser. Kommittén konstaterar att vidareutvecklingen av Eruf-stödet måste grunda sig på denna målsättning även i framtiden. Kommittén vill dock påpeka att det också hör till Erufs uppgifter, enligt artikel 174 jämförd med artikel 176 i EUF-fördraget, att minska dels klyftan i utvecklingsnivå mellan olika regioner, dels den grad av eftersläpning som kännetecknar de minst gynnade regionerna. Bland de berörda regionerna ska särskild hänsyn tas till dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar och dels regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.

5.

Vidare betonar kommittén att Eruf-stödet i första hand bör bidra till att uppfylla målet om att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, samt att man måste ta tillbörlig hänsyn till de yttersta randområdenas särskilda och unika situation, som behandlas i artikel 349 i EUF-fördraget.

6.

Regionkommittén anser att de tillämpningsområden för Eruf som nämns i i princip är väl lämpade att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, utjämna regionala obalanser och samtidigt främja målen i Europa 2020-strategin. På grund av interna skillnader i utvecklingen kan det dock också bli nödvändigt att i mer utvecklade regioner stödja investeringar i infrastruktur för grundläggande tjänster till medborgarna på områdena miljö, transport samt informations- och kommunikationsteknik (IKT).

7.

Trots fonden för ett sammanlänkat Europa måste därför bestämmelsen om att stöd inte ges till infrastruktur göras mer konkret och flexibel i dialog med medlemsstaterna och regionerna. Således är det viktigt att ta hänsyn till produktionsstrukturen i varje region.

8.

Kommittén välkomnar att de små och medelstora företagens konkurrenskraft ingår bland de prioriterade investeringarna (artikel 5 i förslaget till Eruf-förordning) och framhåller att frågan är särskilt aktuell i tider av kris då det är synnerligen svårt för små och medelstora företag att tillgå finansiering och investeringar samtidigt som deras roll när det gäller sysselsättning och innovation är helt avgörande för sammanhållningen och återhämtningen. Kommittén betonar emellertid att även större företag i framtiden måste kunna komma i fråga för stöd. Dessa företag spelar en viktig strukturpolitisk roll, exempelvis som partner vid utveckling av industrikluster, i syfte att uppnå målen i flaggskeppsinitiativet ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid” och inte minst som uppdragsgivare till små och medelstora företag.

9.

Regionkommittén anser i princip att förhållandet mellan tillämpningsområdena enligt artikel 3 och de investeringsprioriteringar som räknas upp i artikel 5 behöver förtydligas och efterlyser en precisering på denna punkt.

10.

Regionkommittén anser att det kan bli viktigare med privatekonomiska initiativ i framtiden med tanke på de begränsade offentliga budgetmedlen, och att tillämpningsområdet för Eruf därför borde möjliggöra stöd åt både offentliga och privata forsknings- och innovationsorgan. Kommittén betonar vikten av att man på EU-nivå även fortsättningsvis främjar forskning som utförs gemensamt av privata företag, universitet och forskningscentrum.

11.

Regionkommittén anser att det nätverksarbete, samarbete och utbyte av erfarenheter mellan regioner, städer samt relevanta aktörer inom samhälle, ekonomi och miljö som det talas om i artikel 3.1 d iv också förutsätter att aktörer inom vetenskap och forskning involveras. Detta måste förtydligas.

12.

Regionkommittén stöder i princip idén om att koncentrera medlen på tydliga tematiska mål. Denna koncentration bör dock ske i de regionala operativa programmen. Kvoterna och fördelningen av medel till enskilda fonder eller investeringsprioriteringar bör därför inte fastställas på central nivå. Den tematiska koncentration som ska ske enligt måste – med hänsyn tagen till subsidiaritetsprincipen – begränsas till partnerskapet. Partnerskapskontraktet mellan medlemsstaten och kommissionen måste baseras på överenskommelserna mellan medlemsstaten och de lokala och regionala myndigheterna. Medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna måste – inom ramen för sina befogenheter – få möjlighet att på egen hand formulera sina territoriella utvecklingsstrategier i programplaneringen och att fastställa och motivera sina egna prioriteringar med avseende på både målen i Europa 2020-strategin och sina specifika regionalpolitiska behov.

13.

Kommittén motsätter sig därför den restriktiva koncentrationen av Eruf-medel på de tematiska målen ”Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation”, ”Att öka små och medelstora företags konkurrenskraft” och ”Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer”, i synnerhet i de regioner vars BNP per capita under perioden 2007–2013 var lägre än 75 % av EU-25:s genomsnittliga BNP under referensperioden.

14.

Regionkommittén framhåller att koncentrationen på enbart dessa tre mål inskränker Erufs möjligheter att stödja smart och hållbar tillväxt för alla och dess förmåga att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna inom EU. Man bör erinra om att Erufs syfte, enligt artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Detta innebär att även om det är lämpligt att använda Eruf för att ge ny fart åt Europa 2020-strategin, så får detta inte ske på bekostnad av det huvudsakliga målet om att minska de regionala obalanserna. Fokuseringen på dessa tre målsättningar gör det också svårt för medlemsstaterna och regionerna att till fullo uppfylla kraven i artikel 7 (Främjande av lika möjligheter) och artikel 8 (Hållbar utveckling och klimatförändring), eftersom de begränsade tematiska målen inte är särskilt väl lämpade för att ta itu med dem. En överdriven koncentration begränsar också de strategiska val som är föremål för förhandsbedömning och försvagar förhandsbedömningsprocessen. För att genomföra komplexa program i syfte att stödja en hållbar, integrerad och regional ekonomisk utveckling krävs det mer flexibilitet på plats. Detta är nödvändigt om man vill stärka regionernas konkurrenskraft ytterligare.

15.

Regionkommittén motsätter sig återigen den stelbenta kvoteringen av utgifter för enskilda eller förenade tematiska mål. De stora skillnader mellan regionerna i fråga om potential och behov som till och med finns inom de olika regionkategorierna står i vägen för en odifferentierad viktning av tematiska mål. Centralt fastställda utgiftskvoter tillintetgör sammanhållningspolitikens mervärde, som grundar sig på en skräddarsydd utformning av regionala och territoriella utvecklingsstrategier.

16.

Regionkommittén konstaterar att de investeringsprioriteringar som föreslås i och som Eruf ska stödja inom ramen för de enskilda tematiska målen innefattar viktiga områden där fonden kan ge stöd. Vi förstår dock inte varför vissa investeringar, t.ex. investeringar för att åstadkomma en förskjutning i transportströmmarna, som entydigt bidrar till Europa 2020-stategin, inte räknas till investeringsprioriteringarna.

17.

Regionkommittén välkomnar investeringsprioriteringen om ”övergång till en koldioxidsnål ekonomi” och vill poängtera dess betydelse för Europas framtid. ReK vill dock att den procentuella andel av Eruf-medel som, enligt kommissionens förslag, ska koncentreras till detta ändamål ska slås fast i det partnerskapsavtal som sluts mellan kommissionen, den berörda medlemsstaten och myndigheterna på regional och lokal nivå. På så sätt kan en lämpligt anpassad andel av Eruf-medlen användas för respektive medlemsland och region.

18.

På detta område ser Regionkommittén framför allt ett behov av åtgärder för investeringsprioriteringarna under det tematiska målet ”Att öka små och medelstora företags konkurrenskraft”. Om man ser till detta måls betydelse för tillväxt och sysselsättning i Europa och med tanke på det mycket breda spektrum av lovande stödmöjligheter som finns krävs det en tydlig utvidgning av investeringsprioriteringarna just på detta område. Enligt Regionkommittén måste man framför allt prioritera främjandet av produktiva investeringar som bidrar till att skapa och bibehålla varaktiga arbetstillfällen i samband med att företag upprättas, utvidgas eller diversifieras eller i samband med en grundläggande omställning av förfarandena för att producera varor och tjänster. Sådana investeringar i företagen är en förutsättning för att den strukturomvandling som krävs i Europa ska lyckas och för att tillväxt- och sysselsättningsmålen över huvud taget ska kunna uppnås. Om stödet till företagsinvesteringar inom Eruf inskränktes till investeringar i nystartade företag, såsom kommissionen uppenbarligen planerar, skulle detta strida mot utvecklingskraven i regionerna och i Europa.

19.

Stödet till investeringar i infrastruktur med näringslivsanknytning, i utbyggnad av turisminfrastruktur, i utbyggnad av infrastruktur för yrkesutbildning och fortbildning och i företagskuvöser i alla regioner måste vidare räknas till de investeringsprioriteringar inom Eruf som man kan ägna särskild uppmärksamhet åt vid den tematiska koncentrationen när de operativa programmen utarbetas.

20.

Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att i dialog med medlemsstaterna och regionerna göra de enskilda investeringsprioriteringarna mer flexibla med avseende på innehåll och omfattning från fall till fall. På samma sätt bör det inte finnas enskilda Eruf-prioriteringar per medlemsstat, utan varje operativt program bör kunna prioritera det som är relevant.

21.

Regionkommittén välkomnar de gemensamma indikatorer som föreslås i för att mäta resultaten av Eruf-stödet inom ramen för målet ”Investering för tillväxt och sysselsättning”. I vissa enskilda fall finns det dock fortfarande ett optimeringsbehov. Det är t.ex. svårt att mäta antalet nya produkter som lanseras på marknaden till följd av projekt inom forskning och utveckling och det sker med stor fördröjning. Denna indikator är alltså lika olämpad för en EU-omfattande prestationsbedömning som indikatorn ”Uppskattad minskning av läckage i vattendistributionsnät”.

22.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i partnerskapsbaserade diskussioner med medlemsstaterna och regionerna återigen granska de 43 indikatorerna med avseende på informationsvärde, tydlighet och framför allt hanterbarhet samt eventuellt förenkla dem. Varje operativt program bör kunna välja endast de indikatorer som passar för dess prioriteringar. Däremot bör förvaltningsmyndigheter och stödmottagare inte hållas ansvariga för underprestationer vad gäller resultat för vilka de inte har ett direkt ansvar.

23.

Regionkommittén ställer sig positiv till att Eruf bland annat också ska kunna främja övergripande åtgärder för en hållbar stadsutveckling för att tackla de ekonomiska, miljö- och klimatmässiga samt de samhälleliga utmaningarna i stadsområdena. Kommittén konstaterar att Eruf redan under innevarande stödperiod har gett omfattande stöd till den urbana dimensionen och stöder därför Europeiska kommissionens avsikt att under kommande stödperiod stärka den urbana dimensionen.

24.

Regionkommittén anser dock att Eruf-medlen i princip måste kunna sättas in på ett flexibelt sätt och utan att vissa typer av områden privilegieras eller diskrimineras, eftersom det annars finns risk för att landsbygdsområden samt stadsnära och funktionella områden utestängs från de fördelar som Eruf ger. Beslut om en geografisk fokusering av Eruf-medlen på olika typer av områden ska fattas inom ramen för programplaneringsprocessen i samråd med lokala och regionala myndigheter.

25.

Kommittén anser att bättre kopplingar mellan Horisont 2020 och strukturfonderna bör säkerställas genom fastställande av gränssnitt och anslutningspunkter i båda programmen. Hittills har det inte varit möjligt att stödja integrerade projekt genom det europeiska forskningsprogrammet och strukturfonderna. Genom närmare kopplingar mellan programmen skulle synergieffekterna öka och kunskapsbasen i alla regioner stärkas. Därför bör också överensstämmelsen mellan Horisont 2020 och strukturfonderna återspeglas på ett rimligt sätt i de operativa programmen och strategierna för forskning, innovation och smart specialisering.

26.

Regionkommittén framhåller, med anledning av förslaget enligt om att ålägga medlemsstaterna en skyldighet att redan i förväg lägga fram en förteckning över städer där åtgärder för en hållbar utveckling i städerna ska genomföras, att denna förteckning bara bör vara vägledande. Den skulle kunna vara resultatet av en partnerskapsdiskussion med behöriga lokala och regionala myndigheter på grundval av en infordran av intresseanmälningar som är öppen för alla städer i de enskilda medlemsstaterna. Hållbar utveckling i städerna borde vara en möjlighet för alla städer, inklusive små och medelstora sådana, i respektive programområde. Det måste vara möjligt för regionerna att ge stöd på ett flexibelt sätt och på grundval av sina operativa program och sin budgetram i överensstämmelse med de lokala och regionala behoven.

27.

Regionkommittén påminner om att andelen Eruf-medel som i en medlemsstat ska användas för stöd till en hållbar utveckling i städerna, och lokal utveckling i allmänhet, bör vara ett resultat av planeringen av de operativa programmen. Kommittén framhåller dock att varje medlemsstat även ska ha möjlighet att öka denna andel, så att det också i fortsättningen är möjligt att använda ett brett spektrum av stödåtgärder inom de operativa programmen för att främja en hållbar urban och lokal utveckling. Detta bör, i de fall det är nödvändigt på grund av lokala geografiska förhållanden, ske inom ramen för ett partnerskap med angränsande stadsnära områden, landsbygdsområden och funktionella områden samt i förekommande fall en integrerad strategisk planering över kommungränserna. Medlemsstaterna och regionerna behöver flexibilitet för att genomföra dessa åtgärder under stödperioden och i enlighet med de regional- och strukturpolitiska behoven samt för att välja ut projekt med utgångspunkt i kvalitetskriterier.

28.

Regionkommittén framhåller att det borde finnas en möjlighet att föreslå en delegation av uppgifter till städer inom ramen för de ”integrerade territoriella investeringar” som avses i artikel 99 i den allmänna förordningen. De lokala och regionala myndigheterna bör med hänsyn till sin institutionella och tekniska kapacitet själva kunna besluta huruvida och i vilken utsträckning de kan överta uppgifter.

29.

När det gäller den plattform för stadsutveckling som föreslås i hänvisar Regionkommittén till det arbete som hittills har genomförts inom Urbact-programmet, som framför allt är inriktat på utbyte av erfarenheter av stadsutvecklingskoncept i EU. Kommittén uppmanar därför Europeiska kommissionen att motivera det mervärde som plattformen medför i den form som kommissionen föreslår för att undvika överlappning mellan plattformen och Urbact-programmet, och att lämna tydligare uppgifter om Urbact-programmet under kommande programplaneringsperiod.

30.

För en starkare politisk dialog om stadsutvecklingskoncept och samverkan mellan stads- och landsbygdsområden i Europa erbjuder Regionkommittén kommissionen sitt nära samarbete och gemensamma åtgärder (årliga gemensamma konferenser), eftersom Regionkommittén ser detta som en viktig uppgift.

31.

Regionkommittén välkomnar det stöd till innovativa åtgärder på området hållbar utveckling av stadsområden som föreslås i i förslaget till förordning som en möjlighet att främja innovativa projekt utan att de ansvariga regionernas administrativa belastning ökas på grund av denna särskilda form av stöd. Kommittén välkomnar också att begreppet innovation inte begränsas till enbart teknisk innovation utan även omfattar social innovation. Regionkommittén anser dessutom att man också bör erbjuda regionerna alternativet att själva testa innovativa stödstrategier, även när det gäller smart specialisering, inom ramen för de operativa programmen.

32.

När det gäller de uttalanden som i i förslaget till förordning görs om områden med naturbetingade och demografiska nackdelar bör man i större utsträckning beakta de utmaningar som de demografiska förändringarna medför i de operativa programmen än vad som ska ske enligt artikel 111 i utkastet till allmän förordning i fråga om anpassning av samfinansieringssatser. Mot bakgrund av en markant befolkningsminskning kan utvandring av framför allt unga och högkvalificerade personer och en fortsatt stigande genomsnittsålder leda till att den demografiska utvecklingen blir en svår och varaktig nackdel som i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget måste få särskild uppmärksamhet inom sammanhållningspolitiken. Detta bör man ta hänsyn till när man betraktar möjligheterna att använda Eruf. Tematisk koncentration och investeringsprioriteringar borde medge tillräckligt spelrum för att innovativa lösningar ska kunna utarbetas och genomföras.

33.

Regionkommittén stöder de förslag som läggs fram i för de yttersta randområdena och ser dem som en god grund för fortsatt stöd till dessa regioner. Kommittén anser att en lämplig stödnivå för de yttersta randområdena bör säkras och att det bör skapas större flexibilitet i fråga om den tematiska koncentrationen.

34.

När det gäller den befogenhetsdelegering som ska kunna ske enligt i förslaget till förordning har Regionkommittén principiella invändningar i fråga om tillämpningen av delegerade rättsakter. Enligt artikel 290 i EUF-fördraget får delegering endast avse vissa icke väsentliga bestämmelser. Vidare måste mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas.

35.

Kommissionens förslag till förordning inskränker i alltför hög grad Erufs stödmöjligheter och ger inte medlemsstaterna och regionerna det regional- och strukturpolitiska spelrum som de behöver för att kunna ta hänsyn till målen med fördraget och samtidigt också Europa 2020-strategin med åtgärder som passar territoriellt. Detta innebär inskränkta möjligheter att skapa integrerade territoriella utvecklingsstrategier med stöd från Eruf, strategier där hänsyn tas till områdenas starka sidor och behov och där man just därigenom gör en stor insats för att öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

36.

Regionkommittén anser att man i de pågående förhandlingarna borde ta ännu större hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, så att Eruf-stödet inte blir centraliserat, överreglerat och ännu mer byråkratiskt. Detta skulle inverka menligt på uppbackningen för den europeiska sammanhållningspolitiken och dess anseende bland medborgarna och bland företagen i regionerna.

37.

Regionkommittén anser därför att det finns ett stort utrymme för förbättringar och uppmanar kommissionen att i dialog med rådet och Europaparlamentet omarbeta förslaget till förordning därefter.

38.

Regionkommittén framhåller för kommissionen, rådet och Europaparlamentet att den även i fortsättningen är beredd att bidra med de lokala och regionala myndigheternas sakkunskaper i denna förhandlingsprocess.