EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011IR0239
Opinion of the Committee of the Regions on ‘Legislative proposals on the reform of the common fisheries policy’
Yttrande från Regionkommittén om ”Lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken”
Yttrande från Regionkommittén om ”Lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken”
EUT C 225, 27.7.2012, p. 20–45
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
27.7.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 225/20 |
Yttrande från Regionkommittén om ”Lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken”
2012/C 225/04
REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT
|
— |
Regionkommittén stöder kommissionens åtgärder, som är ett resultat av världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, i syfte att begränsa minskningen av många bestånd och säkerställa utnyttjandet av de marina biologiska resurserna på nivåer som möjliggör ett maximalt hållbart uttag senast 2015 där så är möjligt. |
|
— |
När så är möjligt bör ett förbud mot utkast införas successivt och i huvudsak beröra arter som används industriellt. Man bör emellertid tillåta att sådana marina organismer kastas överbord som kan överleva när de återvänder till havet. |
|
— |
Regionkommittén riktar uppmärksamhet på de potentiella hot och negativa effekter som ett obligatoriskt införande av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter kan medföra och rekommenderar att sådana system ska vara frivilliga och falla inom medlemsstaternas behörighetsområde. |
|
— |
Med hänsyn till vattenbrukets ekonomiska och strategiska betydelse anser ReK att det är motiverat att vidta åtgärder för att främja detta område genom en separat förordning. |
|
— |
Regionkommittén efterlyser en ökad regionalisering av den gemensamma fiskeripolitiken och stöder till fullo införandet av en ordning som tar hänsyn till regionernas särart och behov, inbegripet samarbete med de regionala rådgivande nämnderna i syfte att anta bevarandeåtgärder och tekniska åtgärder för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken så att det i fiskeripolitiken kan tas bättre hänsyn till faktiska förhållanden och särdrag vad gäller de enskilda fiskena, inbegripet problem av gränsöverskridande art. |
|
— |
Regionkommittén välkomnar att Europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF) kommer att ingå i den nya gemensamma strategiska ramen och anpassas till de övriga regionala och landsbygdsanknutna fonderna. Kommittén kräver dock garantier om finansiering som främjar fisket och vattenbruket samt regionalt deltagande i deras strategiska genomförande. |
|
Föredragande |
Mieczysław STRUK (PL–PPE), regionpresident i Pomorskie-regionen (Pommern) |
|
Referensdokument |
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter COM(2011) 416 final Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den gemensamma fiskeripolitiken COM(2011) 417 final Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om rapporteringskrav enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken COM(2011) 418 final Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension COM(2011) 424 final Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken COM(2011) 425 final |
I. POLITISKA REKOMMENDATIONER
REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT
Långsiktig förvaltning
|
1. |
Regionkommittén anser att den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till långsiktiga balanserade miljömässiga, ekonomiska och sociala förhållanden. Den bör också möjliggöra en förbättrad levnadsstandard i fiskesektorn, en stabil marknad, tryggad livsmedelsförsörjning och skäliga konsumentpriser. |
|
2. |
ReK stöder kommissionens åtgärder, som är ett resultat av världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, i syfte att begränsa minskningen av många bestånd och säkerställa utnyttjandet av de marina biologiska resurserna på nivåer som möjliggör ett maximalt hållbart uttag senast 2015 där så är möjligt. |
|
3. |
Kommittén vill rikta uppmärksamhet på att det för vissa bestånd är särskilt bråttom med insatser för att nå målen. Den brådskan kan föra med sig negativa sociala och ekonomiska konsekvenser. Det är angeläget att det parallellt med begränsnings- och skyddsåtgärder görs ett aktivt omställningsarbete med insatser avseende t.ex. näringslivsutveckling, utbildning och trygga pensionsvillkor. Finansiering för detta arbete bör sökas såväl på nationell och regional nivå, i linje med regionernas kapacitet och befogenheter, som på EU-nivå. |
|
4. |
ReK instämmer i att ett balanserat utnyttjande av de biologiska resurserna bör bygga på försiktighets- och ekosystemansatsen i syfte att begränsa fiskeriverksamhetens inverkan på miljön samt minimera och gradvis eliminera oönskade fångster. |
|
5. |
Kommittén framhåller att målet om ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna måste uppnås genom en flerårig strategi för fiskeriförvaltningen, med i första hand fleråriga förvaltningsplaner som tar hänsyn till de enskilda fiskenas särdrag och innehåller skyddsåtgärder som möjliggör nödvändiga beslut i händelse av oförutsedd utveckling. |
|
6. |
ReK anser att de fleråriga planerna som ett led i ett ekosystembaserat synsätt om möjligt bör omfatta flera bestånd om dessa bestånd utnyttjas samtidigt. För de bestånd för vilka det inte har fastställts några fleråriga planer bör man fastställa indikatorer för utnyttjandet som ger maximalt hållbart uttag genom att det anges begränsningar för fångst och/eller fiskeansträngning.
|
|
7. |
För att kunna förvalta fisket utifrån bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, och med beaktande av de traditionella ekologiska kunskaper som överförts mellan fiskare generation efter generation, krävs harmoniserade, tillförlitliga och korrekta data. Kommittén vill peka på vikten av att samarbeta med fiskerisektorn vid insamlingen av uppgifter och uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att anslå extra budgetmedel till forskning och expertis. Vi vill understryka betydelsen av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) som en vetenskaplig instans med möjlighet att stödja kommissionens åtgärder för en hållbar förvaltning av fisket. |
|
8. |
Datainsamlingen är nödvändig för den ekonomiska och socioekonomiska bedömningen av de aktörer som är verksamma inom fiske, vattenbruk och beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter och uppgifter om sysselsättningstrender inom sektorn. EU bör därför anslå tillräckliga resurser till de nationella och regionala organ som ska samla in dessa uppgifter. |
Tillträde till kustvatten
|
9. |
Regionkommittén välkomnar kommissionens ståndpunkt att de regler som finns och som innebär att en medlemsstat kan begränsa tillträdet till ett område tolv sjömil från dess baslinje har fungerat bra och har gjort det möjligt att bevara resurserna genom att fiskeansträngningen begränsas i de mest känsliga områdena av unionens vatten. Kommittén anser därför att de reglerna bör fortsätta att gälla. |
|
10. |
Mot bakgrund av de strukturella, sociala och ekonomiska villkor som gäller för de yttersta randområdena bör de marina biologiska resurserna i vattnen kring de yttersta randområdena omfattas av särskilt skydd även i framtiden, då dessa bidrar till att bevara de yttersta randområdenas lokala ekonomier. |
|
11. |
ReK påminner om principen om ursprungsstat i FN:s havsrättskonvention och uppmuntrar medlemsstaterna att efterleva dess bestämmelser i sina egna ekonomiska zoner för att bevara livskraften hos utrotningshotade vilda bestånd av vandringsfisk (anadroma bestånd). |
|
12. |
Kommittén anser också att medlemsstaterna inom sin territorialvattengräns på tolv nautiska mil, och med hänsyn till de miljörelaterade och socioekonomiska konsekvenserna inom ett geografiskt delområde eller på en lägre nivå, bör ha rätt att anta bevarande- och förvaltningsåtgärder som gäller för alla unionsfiskefartyg, förutsatt att dessa åtgärder – när de gäller unionsfiskefartyg från andra medlemsstater – inte är diskriminerande och har föregåtts av lämpligt samråd med och adekvat information till berörda medlemsstater, och att unionen inte har antagit särskilda bevarande- och förvaltningsåtgärder inom just det tolvmilsområdet. |
Minskning av utkasten
|
13. |
Regionkommittén instämmer i att det behövs åtgärder som kan begränsa och om möjligt eliminera de nu mycket stora andelarna oönskade fångster och bruket att kasta fisk överbord. Oönskade fångster och utkast är ett stort slöseri med resurserna och motverkar ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna och de marina ekosystemen och påverkar också fiskets ekonomiska livskraft negativt. Mot den bakgrunden anser kommittén att man bör uppmuntra en förstärkning av fiskeredskapens selektivitet och förbättrade fiskemetoder för att i möjligaste mån minska utkasten. När så är möjligt bör ett förbud mot utkast införas successivt och i huvudsak beröra arter som används industriellt. Man bör emellertid tillåta att sådana marina organismer kastas överbord som kan överleva när de återvänder till havet. |
|
14. |
Aktörerna bör inte få full ekonomisk vinst för landning av oönskade fångster. ReK anser inte heller att tillverkning av fiskmjöl av dessa fångster är rätt lösning för att uppnå kommissionens miljömål. |
|
15. |
Kommittén anser inte att grundförordningen är rätt plats för en detaljerad förteckning över arter för vilka landning är obligatorisk. Ett sådant krav skulle kunna specificeras på ett bättre sätt i enskilda, artspecifika förvaltningsplaner (som omfattar en eller flera arter). |
Tillträde till resurserna
|
16. |
De medlemsstater som så önskar har redan med den nuvarande lagstiftningen möjlighet att införa system med individuellt överförbara kvoter, med de risker detta innebär med avseende på både spekulation och koncentrationer. Mot denna bakgrund är det olämpligt att införa krav på att alla medlemsstater ska införa fiskenyttjanderätter som kan överlåtas eller leasas. |
|
17. |
När det gäller alla system med överlåtbara fiskenyttjanderätter anser kommittén dessutom att det bör vara medlemsstaternas sak att fastställa giltighetstiden. |
|
18. |
ReK riktar uppmärksamhet på de potentiella hot och negativa effekter som ett obligatoriskt införande av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter kan medföra och rekommenderar att sådana system ska vara frivilliga och falla inom medlemsstaternas behörighetsområde. |
|
19. |
Vi anser att innan medlemsstaterna inför ett frivilligt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör fastställa egna bestämmelser för att på lämpligt sätt värna kustfiskets intressen och samtidigt skydda mot negativa följder av införandet av systemet, t.ex. alltför stor koncentration eller spekulation. |
|
20. |
I samband med diskussionen om avveckling av överkapacitet vill kommittén påminna om de positiva erfarenheterna av stöd till fartygsnedmontering. |
|
21. |
Kommittén anser att sektorns särskilda egenskaper och socioekonomiska sårbarhet i många medlemsstater och skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om prioriteringarna för fiskeripolitiken gör det olämpligt med ett obligatoriskt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter och att beslut om hur fiskemöjligheter ska fördelas och om alla regler för överlåtelse av dessa även i fortsättningen bör fattas på medlemsstatsnivå. |
|
22. |
Man måste också ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i de yttre randområdena när taken för fiskekapaciteten fastställs för flottan för småskaligt fiske genom att man bibehåller de nuvarande referensnivåerna. |
Den externa dimensionen
|
23. |
Regionkommittén anser att unionen bör främja den gemensamma fiskeripolitikens mål på internationell nivå. Unionen bör i detta syfte sträva efter att förbättra regionala och internationella organisationers insatser vad gäller bevarande och förvaltning av internationella fiskbestånd genom att främja vetenskapsbaserat beslutsfattande, bättre efterlevnad, ökad insyn och större delaktighet från olika aktörers sida, särskilt fiskares, samt genom att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). |
|
24. |
Kommittén instämmer i att avtalen med tredjeländer om hållbart fiske bör ge tillträdesrätter i utbyte mot ett ekonomiskt bidrag från unionen, och bör säkra att det i dessa länder inrättas en högkvalitativ styrningsram som inriktas på effektiv övervakning, kontroll och tillsyn av ett hållbart utnyttjande av fiskeriresurserna. Dessutom bör avtalen med tredje land leda till stabilitet, förbättrad bärkraft och lönsamhet för EU:s fiskeflotta, som är beroende av dessa avtal, och därmed trygga dess framtid. |
|
25. |
Kommittén hävdar att partnerskapsavtalen för fiske med tredjeländer bör utgöra en rättslig, ekonomisk och miljömässig ram för det fiske som bedrivs av fartyg från EU och för de investeringar som görs av EU-företag på fiskeriområdet i enlighet med gällande bestämmelser som antagits av internationella organisationer, bland annat regionala fiskeorganisationer. Avsikten med fiskeavtalen är bland annat att säkra att fisket i tredjeländer är hållbart och sker på ömsesidigt tillfredsställande villkor. |
Vattenbruk
|
26. |
Med hänsyn till vattenbrukets ekonomiska och strategiska betydelse anser ReK att det är motiverat att vidta åtgärder för att främja detta område genom en separat förordning som omfattar EU-riktlinjer för nationella strategiska planer i syfte att stärka vattenbrukets konkurrenskraft, genom att främja utveckling och innovation för ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet i hela produktions- och saluföringskedjan, främja lokal förädling och diversifiering och därmed också främja bättre livskvalitet i kust- och landsbygdsområden; vidare bör det upprättas mekanismer för utbyte av information och goda metoder mellan medlemsstaterna genom en öppen metod för samordning av nationella åtgärder rörande företagssäkerhet, tillträde till unionens vatten och områden, särskilt med avseende på dess förenlighet med bevarandet av den marina miljön och utvecklingen av verksamheten i områden som ingår i nätverket Natura 2000, samt förenkling av förfarandena för beviljande av licenser och tillstånd. |
|
27. |
ReK konstaterar att det finns ett behov av att inrätta en rådgivande nämnd för vattenbruk som verkligen representerar sektorn och därmed har ett tillräckligt antal representanter för näringslivet (branschorganisationer, producentorganisationer eller handelskammare). |
Marknaden för fiske
|
28. |
Eftersom fisket är oförutsägbart instämmer ReK i att det bör inrättas en mekanism för lagring av fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel för att skapa större stabilitet på marknaden och öka produktavkastningen, särskilt genom att skapa mervärde. Denna mekanism bör även omfatta vattenbruksprodukter. |
|
29. |
Tillämpningen av gemensamma handelsnormer bör innebära att marknaden förses med hållbara produkter, att potentialen på den inre marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter utnyttjas fullt ut och att det blir lättare med handel baserad på sund konkurrens, vilket hjälper till att förbättra produktionens lönsamhet. |
|
30. |
Kommittén anser att det allt större utbudet av fiskeri- och vattenbruksprodukter gör det nödvändigt att ge konsumenterna viss obligatorisk information om produkternas viktigaste egenskaper som är tydlig, lättförståelig och lättillgänglig. |
|
31. |
Den gemensamma marknadsordningen bör genomföras i enlighet med unionens internationella åtaganden, särskilt Världshandelsorganisationens bestämmelser, utan att det påverkar fastställandet av enhetliga hygieniska och sanitära bestämmelser när det gäller produkter från tredjeländer samt utarbetandet av en handelspraxis för produkter från havet som underlättar utrotandet av det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket. |
|
32. |
Kommittén menar att det där så är möjligt bör införas en offentlig certifiering av fiskeriprodukter från EU för att säkerställa att de kommer från ett ansvarsfullt förvaltat fiske. |
Regionalisering
|
33. |
Regionkommittén efterlyser en ökad regionalisering av den gemensamma fiskeripolitiken så att alla aktörers kunskap och erfarenheter, särskilt de lokala och regionala myndigheternas, kommer den gemensamma fiskeripolitiken till godo. Kommittén vill framhålla betydelsen av makroekonomiska strategier. |
|
34. |
Kommittén betonar det växande samspelet mellan sportfisket, yrkesfiskare och fiskesamhällen. |
|
35. |
ReK stöder till fullo införandet av en ordning som tar hänsyn till regionernas särart och behov, inbegripet samarbete med de regionala rådgivande nämnderna i syfte att anta bevarandeåtgärder och tekniska åtgärder för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken så att det i fiskeripolitiken kan tas bättre hänsyn till faktiska förhållanden och särdrag vad gäller de enskilda fiskena, inbegripet problem av gränsöverskridande art. |
|
36. |
ReK anser att de regionala rådgivande nämnderna eller andra liknande partnerskap bör stärkas för att garantera att lokalsamhällen inte bara rådfrågas, utan också deltar i förvaltningen av de lokala fiskeresurserna. |
|
37. |
Vid genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken bör hänsyn tas till hur den samverkar med andra havsfrågor. Kommittén konstaterar att alla frågor som rör Europas hav påverkar varandra, även fysisk planering i kust- och havsområdena, vilket stärker den integrerade havspolitiken. |
|
38. |
Vi betonar att den gemensamma fiskeripolitiken inte får bortse från skyddet av akvatiska ekosystem, deras komplexitet och interaktion, med tanke på att vatten i övergångszonen och i miljökorridorer i floder och sjöar är känsligt. Samma sak gäller fiskbestånden i det. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot att bibehålla och stärka utrotningshotad ädelfisk, och framför allt anadroma och katadroma arter. |
Europeiska fonden för sjöfart och fiske
|
39. |
Regionkommittén är medveten om att medlemsstaterna själva inte helt kan uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål utan lämpligt finansiellt stöd, på grund av problemen när det gäller utvecklingen och förvaltningen av fiskerinäringen och på grund av medlemsstaternas begränsade ekonomiska resurser. |
|
40. |
Av ovanstående skäl anser kommittén att inrättandet av ett lämpligt, flerårigt EU-finansieringsstöd med inriktning på prioriteringarna i fiskeripolitiken i syfte att bidra till att målen uppnås, särskilt när det gäller en förbättring av den ekonomiska effektiviteten i sektorn (särskilt fiskeflottan), skapandet av nya arbetstillfällen och ökad modernisering och innovation, bl.a. utveckling av säkra och miljövänliga fartyg. |
|
41. |
Kommittén begär att de ekonomiska stöden till upprustning och modernisering av fiskeflottan i de yttersta randområdena ska återinföras under perioden 2014–2020. |
|
42. |
Ekonomiskt stöd från unionen bör endast beviljas på villkor att medlemsstaterna och aktörerna efterlever den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. Det ekonomiska stödet bör därför avbrytas, dras in eller korrigeras om medlemsstaterna inte iakttar reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken och om aktörerna vid upprepade tillfällen begår allvarliga överträdelser av bestämmelserna. |
|
43. |
Kommittén välkomnar att Europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF) kommer att ingå i den nya gemensamma strategiska ramen och anpassas till de övriga regionala och landsbygdsanknutna fonderna för att möjliggöra inrättande av integrerade lokala utvecklingsramverk och göra det lättare att få tillgång till fondmedel på lokal och regional nivå. Kommittén kräver dock garantier om finansiering som främjar fisket och vattenbruket samt regionalt deltagande i deras strategiska genomförande. |
|
44. |
Kommittén erkänner det biologiska, produktiva och historiska värdet av fiskbestånd och livsmiljöer i sjöar och floder och anser att man bör överväga att införa EU-stöd till sektorn, även för att minska de marina fångsterna, minska importen och stärka regionernas konkurrenskraft. |
Europeiska kommissionens befogenheter
|
45. |
För att nå målen för den gemensamma fiskeripolitiken bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att komplettera eller ändra icke väsentliga delar av grundförordningen. ReK rekommenderar ändå att en så omfattande användning av delegerade akter från kommissionens sida utvärderas noggrant och ingående med avseende på de rättsliga och politiska aspekterna och att man säkerställer att denna befogenhet är tydligt definierad vad gäller mål, innehåll, omfattning och varaktighet. |
|
46. |
ReK anser att det är synnerligen viktigt att kommissionen genomför relevanta samråd under sitt förberedande arbete inför antagandet av delegerade akter, även på expertnivå och med regionala myndigheter. |
|
47. |
Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på lämpligt sätt till Europaparlamentet och rådet. |
|
48. |
ReK uppmuntrar och stöder kraftfullt användningen av lokalt ledd utveckling, enligt kommissionens allmänna förordning om den gemensamma strategiska ramen, som en metod för den lokala och regionala nivån att kunna utnyttja resurser från Europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF), jämsides med strukturfonderna och fonderna för landsbygdsutveckling. Samordningen av fonderna bör ske med hjälp av en flexibel ram och tillåta att man stärker åtgärdsmöjligheterna inom fonderna. Lokala och regionala myndigheter bör delta aktivt vid utarbetandet av den strategiska ramen och de operativa programmen. |
|
49. |
Kommittén understryker att det för en framgångsrik fiskeripolitik krävs ett effektivt system för kontroll, inspektion och tillsyn, även för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Inom ramen för unionssystemet för kontroll, inspektion och tillsyn bör användningen av modern teknik främjas. Medlemsstaterna och kommissionen bör ha möjlighet att genomföra pilotprojekt avseende ny kontrollteknik och system för datahantering. |
|
50. |
Regionkommittén anser att en översyn av efterlevnaden av EU:s förordning bör genomföras vart femte år. |
II. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER
COM(2011) 425 final
Ändringsrekommendation 1
Skäl 5
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 förband sig unionen och dess medlemsstater att vidta åtgärder mot att många fiskbestånd fortsätter att minska. Unionen bör därför se det som ett prioriterat mål att förbättra sin gemensamma fiskeripolitik på ett sådant sätt att det är möjligt att återställa och bevara utnyttjandenivåerna för de marina biologiska resurserna på sådana nivåer att man till 2015 kan uppnå maximalt hållbart uttag från de bestånd som fiskas. Om vetenskaplig information saknas kan det vara nödvändigt att använda approximativa värden för maximalt hållbart uttag |
Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 förband sig unionen och dess medlemsstater att vidta åtgärder mot att många fiskbestånd fortsätter att minska. Unionen bör därför se det som ett prioriterat mål att förbättra sin gemensamma fiskeripolitik på ett sådant sätt att det är möjligt att återställa och bevara utnyttjandenivåerna för de marina biologiska resurserna på sådana nivåer att man till 2015, , kan uppnå maximalt hållbart uttag från de bestånd som fiskas. Om vetenskaplig information saknas kan det vara nödvändigt att använda approximativa värden för maximalt hållbart uttag. |
Motivering
I överenskommelsen från Johannesburg 2002 erkände man att det för vissa arter och bestånd kanske inte skulle vara möjligt att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015, och uttrycket ”where possible” lades till för att ta hänsyn till detta. EU bör inte försöka gå längre än sina internationella förpliktelser.
Ändringsrekommendation 2
Skäl 6
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Mål för fisket har fastställts i det beslut som fattades av partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald om en strategisk plan för biologisk mångfald 2011–2020[20] och den gemensamma fiskeripolitiken bör därför utformas på ett sådant sätt att den överensstämmer med de mål för den biologiska mångfalden som antagits av Europeiska rådet[21] och med de mål som fastställs i kommissionens meddelande Vår livförsäkring, vårt naturkapital - en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 [22], särskilt vad gäller målet att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015. |
Mål för fisket har fastställts i det beslut som fattades av partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald om en strategisk plan för biologisk mångfald 2011–2020[20] och den gemensamma fiskeripolitiken bör därför utformas på ett sådant sätt att den överensstämmer med de mål för den biologiska mångfalden som antagits av Europeiska rådet[21] och med de mål som fastställs i kommissionens meddelande Vår livförsäkring, vårt naturkapital - en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 [22], särskilt vad gäller målet att, uppnå maximalt hållbart uttag till 2015. |
Motivering
I överenskommelsen från Johannesburg 2002 erkände man att det för vissa arter och bestånd kanske inte skulle vara möjligt att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015, och uttrycket ”where possible” lades till för att ta hänsyn till detta. EU bör inte försöka gå längre än sina internationella förpliktelser.
Ändringsrekommendation 3
Skäl 15
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Mot bakgrund av de strukturella, sociala och ekonomiska villkor som gäller för Azorerna, Madeira och Kanarieöarna bör de marina biologiska resurserna i vattnen kring öarna skyddas även i framtiden, då dessa bidrar till att bevara öarnas lokala ekonomier. Det är därför lämpligt att behålla bestämmelserna om att viss fiskeverksamhet i vattnen kring Azorerna, Madeira och Kanarieöarna är begränsad till fiskefartyg som är registrerade i hamnar på öarna. |
Mot bakgrund av de strukturella, sociala och ekonomiska villkor som gäller för bör de marina biologiska resurserna i vattnen kring öarna skyddas även i framtiden, då dessa bidrar till att bevara öarnas lokala ekonomier. Det är därför lämpligt att behålla bestämmelserna om att viss fiskeverksamhet i vattnen är begränsad till fiskefartyg som är registrerade i hamnar . |
Motivering
Situationen för de yttersta randområdena är svår, och man bör ta hänsyn till alla regioner av denna typ för att bättre kunna följa deras utveckling, som i hög grad är beroende av att de marina resurserna (och den marina miljön rent generellt) befinner sig i ett gott skick. Genom denna ändringsrekommendation beaktas också EU:s yttersta randområden som helhet.
Ändringsrekommendation 4
Skäl 18
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Det behövs åtgärder som kan begränsa och eliminera den nu mycket stora andelarna oönskade fångster och bruket att kasta fisk överbord. Oönskade fångster och utkast är ett stort slöseri med resurserna och motverkar ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna och de marina ekosystemen och påverkar också fiskets ekonomiska livskraft negativt. Det bör införas en skyldighet att landa alla fångster av förvaltade bestånd som görs vid fiske i unionsvatten eller som görs av unionsfiskefartyg, och skyldigheten bör genomföras gradvis. |
Det behövs åtgärder som kan begränsa och eliminera den nu mycket stora andelarna oönskade fångster och bruket att kasta fisk överbord. Oönskade fångster och utkast är ett stort slöseri med resurserna och motverka ett hållbart utnyttjande av de marina biologiska resurserna och de marina ekosystemen och påverkar också fiskets ekonomiska livskraft negativt. bör införas en skyldighet att landa alla fångster av förvaltade som antingen i unionsvatten eller av unionsfiskefartyg, och skyldigheten bör genomföras gradvis. |
Ändringsrekommendation 5
Skäl 29
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Senast den 31 december 2013 bör det införas ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för merparten av de bestånd som förvaltas inom den gemensamma fiskeripolitiken och systemet bör gälla för alla fartyg med en längd på tolv meter eller mer och för alla fiskefartyg med släpredskap. Medlemsstaterna får utesluta fartyg på upp till 12 meters längd som inte har släpredskap från systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. Systemet bör bidra till att fiskerinäringen själv reducerar flottkapaciteten och ökar den ekonomiska lönsamheten samtidigt som det skapas ett juridisk säkert och exklusivt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för medlemsstaternas årliga fiskemöjligheter. Då de marina biologiska resurserna är en gemensam tillgång bör de överlåtbara fiskenyttjanderätterna endast avse nyttjanderätt till en medlemsstats del av årliga fiskemöjligheter och den bör kunna återkallas i enlighet med fastställda regler. |
tt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för merparten av de bestånd som förvaltas inom den gemensamma fiskeripolitiken alla fartyg med en längd på tolv meter eller mer och alla . Systemet bör bidra till att fiskerinäringen själv reducerar flottkapaciteten och ökar den ekonomiska lönsamheten samtidigt som det skapas ett juridisk säkert och exklusivt system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för medlemsstaternas årliga fiskemöjligheter. Då de marina biologiska resurserna är en gemensam tillgång bör de överlåtbara fiskenyttjanderätterna endast avse nyttjanderätt till en medlemsstats del av årliga fiskemöjligheter och den bör kunna återkallas i enlighet med fastställda regler. |
Motivering
Införandet av överlåtbara fiskenyttjanderätter bör överlåtas till medlemsstaterna och inte vara obligatoriskt.
Ändringsrekommendation 6
Skäl 31
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Mot bakgrund av vissa småskaliga flottors särskilda egenskaper och socioekonomiska sårbarhet är det motiverat att det obligatoriska systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter begränsas till stora fartyg. Systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör endast gälla för bestånd för vilka det tilldelas fiskemöjligheter. |
Mot bakgrund av vissa småskaliga flottors särskilda egenskaper och socioekonomiska sårbarhet är det motiverat att systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter stora fartyg. Systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör endast gälla för bestånd för vilka det tilldelas fiskemöjligheter. |
Motivering
Detta skäl ändras för att stämma överens med artikel 27.1 och för att bekräfta att tillämpningen av överlåtbara fiskenyttjanderätter är frivillig.
Ändringsrekommendation 7
Artikel 2
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Allmänna mål 1. Den gemensamma fiskeripolitiken ska säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna skapar långsiktigt hållbara miljömässiga, ekonomiska och sociala villkor och bidrar till att trygga livsmedelsförsörjning. 2. Den gemensamma fiskeripolitiken ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och målet ska vara att säkerställa att utnyttjandet av de levande marina biologiska resurserna återupprättas till och upprätthålls på nivåer som säkerställer att populationerna av de skördade arterna ger maximalt hållbart uttag senast 2015. 3. Den gemensamma fiskeripolitiken ska införa en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen begränsas. 4. Den gemensamma fiskeripolitiken ska integrera kraven i unionens miljölagstiftning. |
Allmänna mål 1. Den gemensamma fiskeripolitiken ska säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna skapar långsiktigt hållbara miljömässiga, ekonomiska och sociala villkor och bidrar till att trygga livsmedelsförsörjning. 2. Den gemensamma fiskeripolitiken ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och målet ska vara att säkerställa att utnyttjandet av de levande marina biologiska resurserna återupprättas till och upprätthålls på nivåer som säkerställer att populationerna av de skördade arterna ger maximalt hållbart uttag senast 2015 . 3. Den gemensamma fiskeripolitiken ska införa en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen begränsas. 4. Den gemensamma fiskeripolitiken ska integrera kraven i unionens miljölagstiftning. |
Motivering
I överenskommelsen från Johannesburg 2002 erkände man att det för vissa arter och bestånd kanske inte skulle vara möjligt att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015, och uttrycket ”where possible” lades till för att ta hänsyn till detta. EU bör inte försöka gå längre än sina internationella förpliktelser.
Ändringsrekommendation 8
Artikel 2.3
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Den gemensamma fiskeripolitiken ska införa en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen begränsas. |
Den gemensamma fiskeripolitiken ska införa en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen begränsas. |
Motivering
I Johannesburgöverenskommelsen från 2002 erkändes att man för vissa arter och bestånd kanske inte skulle kunna uppnå maximalt hållbart uttag till 2015. För att täcka in sådana fall tog man med orden ”där så är möjligt”.
Ändringsrekommendation 9
Artikel 3
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
Särskilda mål För att uppnå de allmänna mål som fastställs i artikel 2 ska den gemensamma fiskeripolitiken bland annat
|
Särskilda mål För att uppnå de allmänna mål som fastställs i artikel 2 ska den gemensamma fiskeripolitiken bland annat
|
Ändringsrekommendation 10
Artikel 4
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||||||||||||
|
Principerna om god förvaltning Den gemensamma fiskeripolitiken ska genomsyras av följande principer om god förvaltning:
|
Principerna om god förvaltning Den gemensamma fiskeripolitiken ska genomsyras av följande principer om god förvaltning:
|
Motivering
Vi anser att rådets och parlamentets politiska beslutanderätt vad gäller genomförandet av målsättningar och principer bör respekteras när man fattar beslut på detta område, för att trygga ett gott styre.
Lägg till en ny punkt c) till principerna om god förvaltning av den gemensamma fiskeripolitiken. Det är absolut nödvändigt att utgångspunkten för den gemensamma fiskeripolitiken är principerna för ett gradvist genomförande och en gradvis övergång.
Syftet är att betona vikten av regionaliseringen i den gemensamma fiskeripolitiken genom att ge de regionala rådgivande nämnderna en större roll.
Punkt g) förbryllar oss, eftersom den innebär att man placerar den integrerade havspolitiken på samma nivå som den gemensamma fiskeripolitiken och annan unionspolitik. Vi anser att den gemensamma fiskeripolitiken är en integrerad del av den integrerade havspolitiken, och det viktigaste är den interna överensstämmelsen inom ramen för samma politik under ledning av samma personer.
Ändringsrekommendation 11
Artikel 5
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Definitioner I denna förordning gäller följande definitioner: — unionsvatten: de vatten som omfattas av medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag för vatten som gränsar till de territorier som anges i bilaga II till fördraget. — marina biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande marina akvatiska arter, inklusive anadroma och katadroma arter under samtliga stadier i deras livscykel. — limniska biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande limniska akvatiska arter. — fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt fiske efter marina biologiska resurser. — unionsfiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen. — maximalt hållbart uttag: den maximala fångst som kan tas ur ett bestånd under obegränsad tid. — försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som innebär att avsaknaden av tillförlitlig vetenskaplig information inte får tas som intäkt för att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, associerade arter eller arter som är beroende av dessa, icke-målarter samt deras livsmiljö. — ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som säkerställer hög nytta från levande akvatiska resurser samtidigt som fiskeinsatsernas direkta och indirekta inverkan på de marina ekosystemen är låg och inte skadar ekosystemens framtida funktion, mångfald och struktur. — fiskeridödlighet: fångsterna av ett bestånd under en viss period i förhållande till det genomsnittliga bestånd som finns tillgängligt för fisket under den perioden. — bestånd: en marin biologisk resurs med särskiljande egenskaper i ett visst förvaltningsområde. — fångstbegränsning: en kvantitativ begränsning av landningarna av ett bestånd eller en grupp av bestånd under en viss tidsperiod. — referenspunkt för bevarande: de värden på populationsparametrar för fiskbestånd (t.ex. biomassa eller fiskeridödlighet) som används i fiskeriförvaltningen, t.ex. med avseende på en godtagbar biologisk risknivå eller en önskvärd uttagsnivå. — skyddsåtgärd: en åtgärd som är avsedd att förebygga eller förhindra en oönskad händelse. — tekniska åtgärder: bestämmelser som reglerar fångsternas artsammansättning, storlekssammansättning och fiskets inverkan på delar av ekosystemen genom att fastställa villkor för fiskeredskapens användning och utformning och genom att begränsa tillträdet till fiskeområden. — fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska, uttryckt som fångst och/eller fiskeansträngning, och de villkor som är funktionellt förbundna därmed och som är nödvändiga för att kvantifiera dem på en viss nivå. — fiskeansträngning: produkten av ett fiskefartygs kapacitet och aktivitet. För en grupp av fartyg är fiskeansträngningen summan av fiskeansträngningen för alla fartyg i gruppen. — överlåtbara fiskenyttjanderätter: återkallbara rätt till en viss del av de fiskemöjligheter som en medlemsstat tilldelats eller som fastställts i en förvaltningsplan som antagits av en medlemsstat i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1967/2006 (1), som innehavaren får överlåta till andra godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter. — individuella fiskemöjligheter: de årliga fiskemöjligheter som tilldelas innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter i en medlemsstat på grundval av medlemsstatens fiskemöjligheter. — fiskekapacitet: ett fartygs dräktighet i bruttoton och dess maskinstyrka i kW enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (2). — vattenbruk: uppfödning eller odling av vattenlevande organismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet, varvid organismerna förblir en fysisk eller juridisk persons egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden. — fiskelicens: en licens i enlighet med artikel 4.9 i förordning (EG) nr 1224/2009. — fisketillstånd: ett tillstånd i enlighet med artikel 4.10 i förordning (EG) nr 1224/2009. — fiske: insamling eller fångst av vattenlevande organismer i dessas naturliga miljö, eller avsiktlig användning av varje metod för sådan insamling eller fångst. — fiskeriprodukter: vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet. — aktör: en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, saluföring, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede. — allvarlig överträdelse: en överträdelse enligt definitionen i artikel 42.1 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och i artikel 90.1 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009. — slutanvändare av vetenskapliga data: ett organ med forsknings- eller förvaltningsrelaterat intresse av vetenskaplig analys av data inom fiskerisektorn. — återstoden av den tillåtna fångstmängden: den del av den tillåtna fångstmängden som en kuststat inte har kapacitet att skörda. — vattenbruksprodukter: vattenlevande organismer som, oavsett i vilket stadium i livscykeln de befinner sig, erhålls genom vattenbruksverksamhet. — lekbiomassa: en uppskattning av den biomassa av en viss resurs som reproducerar sig vid en viss tidpunkt, inbegripet både hon- och hanfiskar och levandefödande fiskar. — blandfiske: fiske där det i området förekommer flera arter som kan fångas i fiskeredskapen. — avtal om hållbart fiske: internationella avtal som ingåtts med en annan stat för att få tillträde till resurser eller vatten i utbyte mot ekonomisk ersättning från unionen. |
Definitioner I denna förordning gäller följande definitioner: — unionsvatten: de vatten som omfattas av medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag för vatten som gränsar till de territorier som anges i bilaga II till fördraget. — marina biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande marina akvatiska arter, inklusive anadroma och katadroma arter under samtliga stadier i deras livscykel. — limniska biologiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande limniska akvatiska arter. — fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt fiske efter marina biologiska resurser. — unionsfiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen. — maximalt hållbart uttag: den maximala fångst som kan tas ur ett bestånd . — försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som innebär att avsaknaden av tillförlitlig vetenskaplig information inte får tas som intäkt för att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, associerade arter eller arter som är beroende av dessa, icke-målarter samt deras livsmiljö. — ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen: en ansats som säkerställer hög nytta från levande akvatiska resurser samtidigt som fiskeinsatsernas direkta och indirekta inverkan på de marina ekosystemen är låg och inte skadar ekosystemens framtida funktion, mångfald och struktur. — fiskeridödlighet: fisket . — bestånd: en . — fångstbegränsning: en kvantitativ begränsning av landningarna av ett bestånd eller en grupp av bestånd under en viss tidsperiod. — referenspunkt för bevarande: de värden på populationsparametrar för fiskbestånd (t.ex. biomassa eller fiskeridödlighet) som används i fiskeriförvaltningen, t.ex. med avseende på en godtagbar biologisk risknivå eller en önskvärd uttagsnivå. — skyddsåtgärd: en åtgärd som är avsedd att förebygga eller förhindra en oönskad händelse. — tekniska åtgärder: bestämmelser som reglerar fångsternas artsammansättning, storlekssammansättning och fiskets inverkan på delar av ekosystemen genom att fastställa villkor för fiskeredskapens användning och utformning och genom att begränsa tillträdet till fiskeområden. — fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska, uttryckt som fångst och/eller fiskeansträngning, och de villkor som är funktionellt förbundna därmed och som är nödvändiga för att kvantifiera dem på en viss nivå. — fiskeansträngning: produkten av ett fiskefartygs kapacitet och aktivitet. För en grupp av fartyg är fiskeansträngningen summan av fiskeansträngningen för alla fartyg i gruppen. — överlåtbara fiskenyttjanderätter: återkallbara rätt till en viss del av de fiskemöjligheter som tilldelats eller som fastställts i en förvaltningsplan som antagits av i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1967/2006 (1), som innehavaren får överlåta till andra godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter. — individuella fiskemöjligheter: de årliga fiskemöjligheter som tilldelas innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter i på grundval av fiskemöjligheter. — fiskekapacitet: ett fartygs dräktighet i bruttoton och dess maskinstyrka i kW enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (2). — vattenbruk: uppfödning eller odling av vattenlevande organismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet, varvid organismerna förblir en fysisk eller juridisk persons egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden. — fiskelicens: en licens i enlighet med artikel 4.9 i förordning (EG) nr 1224/2009. — fisketillstånd: ett tillstånd i enlighet med artikel 4.10 i förordning (EG) nr 1224/2009. — fiske: insamling eller fångst av vattenlevande organismer i dessas naturliga miljö, eller avsiktlig användning av varje metod för sådan insamling eller fångst. — fiskeriprodukter: vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet. — aktör: en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, saluföring, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede. — allvarlig överträdelse: en överträdelse enligt definitionen i artikel 42.1 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och i artikel 90.1 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009. — slutanvändare av vetenskapliga data: ett organ med forsknings- eller förvaltningsrelaterat intresse av vetenskaplig analys av data inom fiskerisektorn. — återstoden av den tillåtna fångstmängden: den del av den tillåtna fångstmängden som en kuststat inte har kapacitet att skörda. — vattenbruksprodukter: vattenlevande organismer som, oavsett i vilket stadium i livscykeln de befinner sig, erhålls genom vattenbruksverksamhet. — lekbiomassa: en uppskattning av den biomassa av en viss resurs som reproducerar sig vid en viss tidpunkt, inbegripet både hon- och hanfiskar och levandefödande fiskar. — blandfiske: fiske där det i området förekommer flera arter som kan fångas i fiskeredskapen. — avtal om hållbart fiske: internationella avtal som ingåtts med en annan stat för att få tillträde till resurser eller vatten i utbyte mot ekonomisk ersättning från unionen. — småskaligt kustfiske: — fiskproduktion: |
Motivering
Fiskerisektorn har breddats och fått fler verksamhetsformer. Definitionen av ”aktör” få inte begränsas endast till sådan fysiska eller juridiska personer som driver eller innehar ett företag. Det finns även föreningar och andra sammanslutningar. Exempelvis fritidsfiskets betydelse för tillvaratagande av fiskeresurserna är stor i vissa delar av Europa. Som en följd av urbaniseringen kan fritidsfisket erbjuda goda möjligheter för människan att öka sina naturkunskaper. Fritidsfisket lockar människor ut i naturen och samtidigt tar de bättre hand om sin fysiska och psykiska rekreation och hälsa. Fiske med guide och fisketurismen i allmänhet har ökat, även i ekonomiskt hänseende. Fiske utgör även ett viktigt bidrag till utvecklingen av turistnäringen, och därmed upprätthålls livskraften för samhällen vid kusten och kring älvar. Det är alltså skäl att utvidga begreppet ”aktör”. Detta kan även motiveras genom att exempelvis fritidsfisket redan nu är en del av den gemensamma fiskeripolitiken såväl via tillsynsförordningen som via de nya planerna för bruk och vård av nya fiskarter.
För att kunna beakta den variation och de särdrag som fisket i Europas olika regioner uppvisar bör det finnas flexibilitet i en eventuell EU-definition av ”småskaligt småfiske”.
Fiskproduktion börjar få en avgörande roll när det gäller att bibehålla fiskarter med högt marknadsvärde genom utplantering, och begränsa främmande arter som upptar viktiga nischer i habitaten.
Ändringsrekommendation 12
Artikel 6
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Allmänna regler för tillträde till vatten 1. Unionsfiskefartyg ska ha lika tillträde till vatten och resurser i alla unionens vatten utom de som avses i punkterna 2 och 3, med förbehåll för de åtgärder som vidtas enligt del III. 2. Medlemsstaterna ska från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2022 ha rätt att begränsa fisket i vatten upp till tolv sjömil från baslinjerna under deras överhöghet eller jurisdiktion till fiskefartyg som traditionellt fiskar i dessa vatten från hamnar vid den angränsande kusten, utan att det påverkar tillämpningen av arrangemangen för de unionsfiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg, enligt befintliga grannförbindelser mellan medlemsstater samt arrangemangen i bilaga I i vilka det för varje medlemsstat fastställs geografiska områden inom andra medlemsstaters kustband där fiskeverksamhet bedrivs samt berörda arter. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de begränsningar som införs enligt denna punkt. 3. Berörda medlemsstater ska från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2022 ha rätt att i vatten upp till 100 sjömil från baslinjerna för Azorerna, Madeira och Kanarieöarna begränsa fisket till fartyg som är registrerade i dessa öars hamnar. Begränsningarna ska inte gälla för unionsfartyg som traditionellt fiskar i de vattnen, förutsatt att de inte överskrider fiskeansträngningens traditionella nivå. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de begränsningar som införs enligt denna punkt. 4. Senast den 31 december 2022 ska de bestämmelser som ska följa efter de arrangemang som anges i punkterna 2 och 3 antas. |
Allmänna regler för tillträde till vatten 1. Unionsfiskefartyg ska ha lika tillträde till vatten och resurser i alla unionens vatten utom de som avses i punkterna 2 och 3, med förbehåll för de åtgärder som vidtas enligt del III. 2. Medlemsstaterna ska från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2022 ha rätt att begränsa fisket i vatten upp till tolv sjömil från baslinjerna under deras överhöghet eller jurisdiktion till fiskefartyg som traditionellt fiskar i dessa vatten från hamnar vid den angränsande kusten, utan att det påverkar tillämpningen av arrangemangen för de unionsfiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg, enligt befintliga grannförbindelser mellan medlemsstater samt arrangemangen i bilaga I i vilka det för varje medlemsstat fastställs geografiska områden inom andra medlemsstaters kustband där fiskeverksamhet bedrivs samt berörda arter. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de begränsningar som införs enligt denna punkt. 3. Berörda medlemsstater ska från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2022 ha rätt att i vatten upp till 100 sjömil från baslinjerna för begränsa fisket till fartyg som är registrerade i dessa öars hamnar. Begränsningarna ska inte gälla för unionsfartyg som traditionellt fiskar i de vattnen, förutsatt att de inte överskrider fiskeansträngningens traditionella nivå. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de begränsningar som införs enligt denna punkt. 4. Senast den 31 december 2022 ska de bestämmelser som ska följa efter de arrangemang som anges i punkterna 2 och 3 antas. |
Motivering
Med tanke på att de yttersta randområdena befinner sig i en svår situation är det viktigt att man tar hänsyn till alla sådana områden för att på ett bättre sätt stödja deras utveckling, som är mycket beroende av en god miljöstatus i de marina resurserna och den marina miljön i allmänhet. Genom denna ändringsrekommendation tar man hänsyn till samtliga av EU:s yttersta randområden.
Ändringsrekommendation 13
Artikel 8
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||
|
Typer av tekniska åtgärder
|
Typer av tekniska åtgärder
|
Motivering
Det är inte alltid bättre med mer selektivitet. Vi skulle hellre vilja tala om förbättrad selektivitet, vilket bekräftas av artikel 14 a. Artikel 8 begränsas inte till den bentiska zonen utan omfattar också den pelagiska zonen och de fiskeredskap som används i det området.
Ändringsrekommendation 14
Artikel 9
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||
|
Fleråriga planer 1. Det ska som högsta prioritet upprättas fleråriga planer med bevarandeåtgärder för att bevara eller återupprätta fiskbestånden över de nivåer som krävs för att ge maximalt hållbart uttag. 2. I de fleråriga planerna ska fastställas
3. De fleråriga planerna ska, om möjligt, omfatta antingen fiske som utnyttjar ett enda bestånd eller fiske som utnyttjar en blandning av bestånd, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till växelverkan mellan bestånden och fisket. 4. De fleråriga planerna ska grundas på försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och ska på ett vetenskapligt sätt ta hänsyn till tillgängliga datas och bedömningsmetodernas begränsningar och till samtliga kvantifierade osäkerhetskällor. |
Fleråriga planer 1. Det ska som högsta prioritet upprättas fleråriga planer med bevarandeåtgärder för att bevara eller återupprätta fiskbestånden över de nivåer som krävs för att ge maximalt hållbart uttag . 2. I de fleråriga planerna ska fastställas
3. De fleråriga planerna ska, om möjligt, omfatta antingen fiske som utnyttjar ett enda bestånd eller fiske som utnyttjar en blandning av bestånd, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till växelverkan mellan bestånden och fisket . 4. De fleråriga planerna ska grundas på försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och ska på ett vetenskapligt sätt ta hänsyn till tillgängliga datas och bedömningsmetodernas begränsningar och till samtliga kvantifierade osäkerhetskällor. |
Motivering
De regionala rådgivande nämnderna inrättades 2004 av EU för att på ett relevant sätt belysa en regionaliserad strategi för den gemensamma fiskeripolitiken. Man bör involvera dem på ett bättre sätt i beslutsfattandet genom att be dem att formulera synpunkter på de fleråriga planerna. Planerna skulle på så sätt också få större acceptans bland de yrkesverksamma och bli lättare att genomföra.
I överenskommelsen från Johannesburg 2002 erkände man att det för vissa arter och bestånd kanske inte skulle vara möjligt att uppnå maximalt hållbart uttag till 2015, och uttrycket ”where possible” lades till för att ta hänsyn till detta. EU bör inte försöka gå längre än sina internationella förpliktelser. I de fleråriga planerna anges mål för en gradvis minskning av den andel av fångsten som kastas överbord genom åtgärder på regional nivå. Åtgärderna för att minska utkastnivåerna bör baseras på en rad olika verktyg som de berörda aktörerna skulle kunna föreslå, till exempel selektivitet, fredningsperioder och fredade områden, införande av fångstkvoter för vissa känsliga arter i vissa områden. Aktörerna bör spela en viktig roll på detta område via de förstärkta regionala rådgivande nämnderna. De fleråriga planerna bör formellt ta hänsyn till frågor rörande marina skyddsområden, eftersom det i vissa av dem pågår ett omfattande fiske. De måste även omfatta en ekosystemdimension för att säkerställa fiskbeståndens fortlevnad.
Det är viktigt att påpeka att de fleråriga planerna också måste omfatta åtgärder för att återställa en god miljö. Annars finns det risk för att miljön försämras ytterligare, till skada för de marina ekosystemens naturliga produktionsförmåga.
God förvaltning av de skyddade marina områdena är en av målsättningarna i konventionen om biologisk mångfald. Det är därför naturligt att man i den gemensamma fiskeripolitiken tar hänsyn till dessa.
Ändringsrekommendation 15
Artikel 10
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Mål för de fleråriga planerna 1. De fleråriga planerna ska innehålla anpassningar av fiskeridödligheten, vilka ska resultera i en fiskeridödlighet som återställer och bevarar bestånden på nivåer över vad som krävs för maximalt hållbart uttag till 2015. 2. Om det inte är möjligt att fastställa en fiskeridödlighet som återställer och bevarar bestånden på nivåer över vad som krävs för maximalt hållbart uttag ska de fleråriga planerna innehålla säkerhetsåtgärder som säkerställer en jämförbar bevarandenivå för de berörda bestånden. |
Mål för de fleråriga planerna 1. De fleråriga planerna ska innehålla anpassningar av fiskeridödligheten, vilka ska resultera i en fiskeridödlighet som återställer och bevarar bestånden på nivåer över vad som krävs för maximalt hållbart uttag till 2015. 2. Om det inte är möjligt att fastställa en fiskeridödlighet som återställer och bevarar bestånden på nivåer över vad som krävs för maximalt hållbart uttag ska de fleråriga planerna innehålla säkerhetsåtgärder som säkerställer en jämförbar bevarandenivå för de berörda bestånden. |
Ändringsrekommendation 16
Artikel 11
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
De fleråriga planernas innehåll En flerårig plan ska innehålla följande:
|
De fleråriga planernas innehåll En flerårig plan ska innehålla följande:
|
Motivering
För att trygga den naturliga mångfalden och en hållbar fiskehushållning krävs det att åtgärder vidtas i fråga om vandrande fiskbestånd. Anadroma fiskbestånd, dvs. sådana som stiger upp i älvar för att föröka sig, bör få eget utrymme inom EU:s gemensamma fiskeripolitik. Man bör skapa en tudelning inom den gemensamma fiskeripolitiken, för vård av anadroma fiskbestånd å ena sidan och skötsel av andra fiskbestånd å den andra. Principerna för reglering av fiske av vandrande fiskbestånd bör tillämpas i enlighet med artikel V.66 i FN:s havsrättskonvention, där det fastställs att anadroma fiskbestånd ska regleras separat från andra fiskarter.
Förvaltningen av levande resurser är en dynamisk process och det är ibland nödvändigt att fatta snabba beslut, vilket med tanke på det mycket byråkratiska och långsamma medbeslutandeförfarandet kan visa sig bli särskilt svårt, vilket har visat sig tidigare i fråga om Östersjön och Nordsjön. Fleråriga planer innehåller en klausul om utvärdering efter 3–5 år av hur planen fungerar. Man har emellertid inte formellt tagit fram någon beredskapsmekanism för oförutsedda situationer som kräver snabba insatser. Det bör vara medlemsstaternas sak att fastställa i vilka fall och på vilket sätt åtgärder ska vidtas i sådana situationer.
Ändringsrekommendation 17
Artikel 15
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||||||
|
Skyldighet att landa alla fångster 1. Alla fångster av följande fiskbestånd, som omfattas av fångstbegränsningar, som görs vid fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg i vatten utanför unionens vatten, från och med de datum som anges nedan, ska tas ombord och behållas ombord på fiskefartygen samt registreras och landas, utom om fångsterna används som levande bete:
2. Minimireferensstorlekar för bevarande ska fastställas för de bestånd som anges i punkt 1. Fisk ur de bestånden som är mindre än minimireferensstorleken ska endast få säljas för beredning till fiskmjöl eller djurfoder. 3. Handelsnormer för fisk som fångats utöver de fastställda fiskemöjligheterna ska fastställas i enlighet med artikel 27 i [förordningen om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter]. 4. Varje medlemsstat ska se till att de unionsfiskefartyg som för dess flagg är utrustade på ett sådant sätt att allt fiske och all beredningsverksamhet kan dokumenteras fullständigt för att kontrollera efterlevnaden av skyldigheten att landa alla fångster. 5. Punkt 1 ska gälla utan att det påverkar internationella åtaganden. 6. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 för att närmare ange den åtgärd som anges i punkt 1 så att unionens internationella åtaganden fullgörs. |
1. fångster av följande , som omfattas av fångstbegränsningar, som görs vid fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg i vatten utanför unionens vatten
2. Minimireferensstorlekar för bevarande ska fastställas för de bestånd som anges i punkt 1. Fisk ur de bestånden som är mindre än minimireferensstorleken ska endast få säljas för beredning till fiskmjöl eller djurfoder. 3. Handelsnormer för fisk som fångats utöver de fastställda fiskemöjligheterna ska fastställas i enlighet med artikel 27 i [förordningen om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter]. 4. Varje medlemsstat ska se till att de unionsfiskefartyg som för dess flagg är utrustade på ett sådant sätt att allt fiske och all beredningsverksamhet kan dokumenteras fullständigt för att kontrollera efterlevnaden av . 5. Punkt 1 ska gälla utan att det påverkar internationella åtaganden. 6. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 för att närmare ange den åtgärd som anges i punkt 1 så att unionens internationella åtaganden fullgörs.
|
Motivering
I ändringsrekommendationen föreslås att man utarbetar fleråriga planer för minskning av utkast, men det dokument som behandlas innehåller inget sådant förslag. Kommissionen föreslår ett beslut som innebär en skyldighet att landa alla fångster av kommersiella arter från ett visst datum. Åtgärder för att genomföra ett sådant kommissionsbeslut bör utarbetas av de regionala rådgivande nämnderna eller medlemsstaterna, beroende på situationen. Det är därför kanske olämpligt att tala om fleråriga planer eftersom sådana skulle behöva vara långsiktigare.
Det är av olika orsaker vanligt att fiskar kastas tillbaka i sjön. Genom att utveckla fiskemetoderna och genom att ta fram tekniska lösningar för att uppnå större selektivitet i fångsten, kan man minska oavsiktlig fångst. Innehållet i detta tilläggsförslag ingår redan bland Regionkommitténs ståndpunkter i de politiska rekommendationerna i början av yttrandet, varför det även bör läggas till i ändringsrekommendationerna.
Ändringsrekommendation 18
Artikel 16
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Fiskemöjligheter 1. De fiskemöjligheter som tilldelas medlemsstaterna ska tillförsäkra var och en av medlemsstaterna relativ stabilitet i fisket för vart och ett av bestånden eller fiskena. Vid fördelningen av nya fiskemöjligheter ska hänsyn tas till de enskilda medlemsstaternas intressen. 2. Fiskemöjligheter för bifångster får reserveras inom de samlade fiskemöjligheterna. 3. Fiskemöjligheterna ska överensstämma med de kvantifierbara mål, tidsramar och marginaler som fastställs i enlighet med artikel 9.2 och 11 leden b, c och h. 4. Efter anmälan till kommissionen kan medlemsstaterna utbyta alla eller delar av de fiskemöjligheter som tilldelats dem. |
Fiskemöjligheter 1. De fiskemöjligheter som tilldelas medlemsstaterna ska tillförsäkra var och en av medlemsstaterna relativ stabilitet i fisket för vart och ett av bestånden eller fiskena. Vid fördelningen av nya fiskemöjligheter ska hänsyn tas till de enskilda medlemsstaternas intressen. 2. Fiskemöjligheter för bifångster får reserveras inom de samlade fiskemöjligheterna. 3. Fiskemöjligheterna ska överensstämma med de kvantifierbara mål, tidsramar och marginaler som fastställs i enlighet med artikel 9.2 och 11 leden b, c och h. 4. Efter anmälan till kommissionen kan medlemsstaterna utbyta alla eller delar av de fiskemöjligheter som tilldelats dem. 5. |
Motivering
Den nya punkt som lagts till återspeglar den nuvarande förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Fördelningen av fiskemöjligheter bör även fortsättningsvis falla inom medlemsstaternas behörighetsområde, eftersom denna fördelning är det viktigaste tillgängliga instrumentet när det gäller att påverka fiskesektorns struktur och kapacitet. Det är en fråga om prioriteringsbeslut som bör fattas på medlemsstatsnivå i enlighet med motsvarande socioekonomiska prioriteringar.
Ändringsrekommendation 19
Artikel 17
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||
|
Bevarandeåtgärder som antas i enlighet med fleråriga planer 1. I en flerårig plan som antas enligt artiklarna 9, 10 och 11 får medlemsstaterna ges tillåtelse att anta bestämmelser, som är förenliga med den fleråriga planen och som närmare anger vilka bevarandeåtgärder som gäller för de fartyg som för medlemsstatens flagg och för de bestånd i unionens vatten för vilka medlemsstaten har tilldelats fiskemöjligheter. 2. Medlemsstaterna ska se till att de bevarandeåtgärder som antas enligt punkt 1
|
Bevarandeåtgärder som antas i enlighet med fleråriga planer 1. I en flerårig plan som antas enligt artiklarna 9, 10 och 11 får medlemsstaterna ges tillåtelse att anta bestämmelser, som är förenliga med den fleråriga planen och som närmare anger vilka bevarandeåtgärder som gäller för de fartyg som för medlemsstatens flagg och för de bestånd i unionens vatten för vilka medlemsstaten har tilldelats fiskemöjligheter. . Medlemsstaterna ska se till att de bevarandeåtgärder som antas enligt punkt
|
Motivering
De regionala rådgivande nämnderna inrättades 2004 av EU för att på ett relevant sätt belysa en regionaliserad strategi för den gemensamma fiskeripolitiken. Man bör involvera dem på ett bättre sätt i beslutsfattandet genom att be dem att formulera synpunkter på de fleråriga planerna. Planerna skulle på så sätt också få större acceptans bland de yrkesverksamma och bli lättare att genomföra.
Ändringsrekommendation 20
Artikel 21
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||
|
Tekniska åtgärder I det ramverk för tekniska åtgärder som inrättas genom artikel 14 får medlemsstaterna ges tillåtelse att anta bestämmelser, som är förenliga med ramverket för tekniska åtgärder och som närmare anger vilka tekniska åtgärder som gäller för de fartyg som för medlemsstatens flagg och för de bestånd i dess vatten för vilka medlemsstaten har tilldelats fiskemöjligheter. Medlemsstaterna ska se till att de tekniska åtgärderna
|
Tekniska åtgärder I det ramverk för tekniska åtgärder som inrättas genom artikel 14 får medlemsstaterna ges tillåtelse att anta bestämmelser, som är förenliga med ramverket för tekniska åtgärder och som närmare anger vilka tekniska åtgärder som gäller för de fartyg som för medlemsstatens flagg och för de bestånd i dess vatten för vilka medlemsstaten har tilldelats fiskemöjligheter. Medlemsstaterna ska se till att de tekniska åtgärderna
|
Motivering
De regionala rådgivande nämnderna inrättades 2004 av EU för att på ett relevant sätt belysa en regionaliserad strategi för den gemensamma fiskeripolitiken. Man bör involvera dem på ett bättre sätt i beslutsfattandet genom att be dem att formulera synpunkter på de fleråriga planerna. Planerna skulle på så sätt också få större acceptans bland de yrkesverksamma och bli lättare att genomföra.
Ändringsrekommendation 21
Artikel 27.1
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||
|
Varje medlemsstat ska senast den 31 december 2013 inrätta ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för
|
Varje medlemsstat inrätta ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för
|
Motivering
Införande av överlåtbara fiskenyttjanderätter bör uppmuntras, men det bör falla inom medlemsstaterna behörighetsområde och de bör själva få avgöra tidpunkten. De överlåtbara fiskenyttjanderätterna bör omfatta reglerade bestånd, och det har konstaterats ovan att fartygets storlek inte är relevant för utnyttjandegraden när det gäller sådana bestånd.
Ändringsrekommendation 22
Artikel 27.2
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Medlemsstaterna får utvidga systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter till att även omfatta fiskefartyg med en längd på mindre än tolv meter som använder andra redskap än släpredskap och ska i så fall underrätta kommissionen om detta. |
Medlemsstaterna får utvidga systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter till att även omfatta fiskefartyg med en längd på mindre än tolv meter som använder andra redskap än släpredskap och ska i så fall underrätta kommissionen om detta. |
Motivering
[Ändringsrekommendationen berör inte den svenska språkversionen.]
Ändringsrekommendation 23
Artikel 28.1
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Tilldelning av överlåtbara fiskenyttjanderätter En överlåtbar fiskenyttjanderätt ska medföra en rätt att utnyttja de individuella fiskemöjligheter som tilldelas i enlighet med artikel 29.1. |
Tilldelning av överlåtbara fiskenyttjanderätter n överlåtbar fiskenyttjanderätt medföra en rätt att utnyttja de individuella fiskemöjligheter som tilldelas i enlighet med artikel 29.1. |
Motivering
Antagandet av ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter bör vara frivilligt för medlemsstaterna. Texten bör därför ändras, så att det framgår att de rättsliga ramarna för förvaltningen av överlåtbara fiskenyttjanderätter endast är tillämplig om man valt att införa dem.
Ändringsrekommendation 24
Artikel 28.2
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Varje medlemsstat ska tilldela överlåtbara fiskenyttjanderätter på grundval av öppna kriterier, för alla de bestånd eller grupper av bestånd för vilka fiskemöjligheter tilldelas enligt artikel 16, med undantag för de fiskemöjligheter som följer av avtal om hållbart fiske. |
arje medlemsstat tilldela överlåtbara fiskenyttjanderätter på grundval av öppna kriterier, för alla de bestånd eller grupper av bestånd för vilka fiskemöjligheter tilldelas enligt artikel 16, med undantag för de fiskemöjligheter som följer av avtal om hållbart fiske. |
Ändringsrekommendation 25
Artikel 28.5
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Tilldelning av överlåtbara fiskenyttjanderätter Medlemsstaterna får begränsa de överlåtbara fiskenyttjanderätternas giltighetstid till minst 15 år i syfte att omfördela nyttjanderätterna. Begränsar medlemsstaterna inte de överlåtbara fiskenyttjanderätternas giltighetstid får de återkalla nyttjanderätterna med minst 15 års varsel. |
Tilldelning av överlåtbara fiskenyttjanderätter Medlemsstaterna får begränsa de överlåtbara fiskenyttjanderätternas giltighetstid . |
Motivering
De enskilda medlemsstaterna borde ha befogenhet att bestämma hur fiskenyttjanderätterna ska överlåtas. I Lettland och flera andra medlemsstater finns det redan lagstiftning som på ett effektivt sätt reglerar överlåtandet av fiskenyttjanderätter. Införandet av ett nytt system skulle leda till en ökad administrativ börda och behov av ytterligare ekonomiska anslag, men det finns inga garantier för att det skulle vara mer effektivt än det nuvarande systemet.
Ändringsrekommendation 26
Artikel 28.6
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Medlemsstaterna får återkalla överlåtbara fiskenyttjanderätter med kortare varsel, om det konstateras att innehavaren har begått en allvarlig överträdelse. Nyttjanderätter som återkallas på detta sätt ska, om så krävs, göras med omedelbar verkan och på ett sätt som ger full verkan åt den gemensamma fiskeripolitiken och proportionalitetsprincipen. |
Medlemsstaterna får återkalla överlåtbara fiskenyttjanderätter med kortare varsel, om det konstateras att innehavaren har begått en allvarlig överträdelse . Nyttjanderätter som återkallas på detta sätt ska, om så krävs, göras med omedelbar verkan och på ett sätt som ger full verkan åt den gemensamma fiskeripolitiken och proportionalitetsprincipen. |
Ändringsrekommendation 27
Artikel 28.7
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 5 och 6 får medlemsstaterna återkalla överlåtbara fiskenyttjanderätter som ett fiskefartyg inte har utnyttjat under period på tre på varandra följande år. |
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 5 och 6 får medlemsstaterna återkalla överlåtbara fiskenyttjanderätter som ett fiskefartyg inte har utnyttjat under period på på varandra följande år. |
Motivering
Den föreslagna perioden på tre år är för lång och börjar redan bli föremål för spekulation. Man måste dock visa flexibilitet med hänsyn till varaktigheten för att inte på lång sikt äventyra de företag som befinner sig i en speciell situation.
Ändringsrekommendation 28
Artikel 28.8
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
|
Lägg till en ny punkt: |
Ändringsrekommendation 29
Artikel 29
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Tilldelning av individuella fiskemöjligheter 1. Medlemsstaterna ska tilldela innehavarna av överlåtbara fiskenyttjanderätter enligt artikel 28 individuella fiskemöjligheter på grundval av de fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaterna eller som fastställts i de förvaltningsplaner som antas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1967/2006. 2. Medlemsstaterna ska fastställa vilka fiskemöjligheter avseende arter för vilka rådet inte har fastställt några fiskemöjligheter som mot bakgrund av bästa tillgångliga vetenskapliga rådgivning kan tilldelas fiskefartyg som för deras flagg. 3. Fiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet om de förfogar över tillräckliga individuella fiskemöjligheter för att täcka hela den potentiella fångsten. 4. Medlemsstaterna får reservera upp till 5 % av fiskemöjligheterna. De ska fastställa mål och öppna kriterier för fördelningen av de reserverade fiskemöjligheterna. De fiskemöjligheterna får endast tilldelas godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter enligt artikel 28.4. 5. När en medlemsstat tilldelar överlåtbara fiskenyttjanderätter i enlighet med artikel 28 och fiskemöjligheter i enlighet med punkt 1 i denna artikel får medlemsstaten erbjuda fiskefartyg som använder selektiva redskap som eliminerar oönskade bifångster incitament inom ramen för de fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaten. 6. Medlemsstaterna får fastställa avgifter för utnyttjandet av de individuella fiskemöjligheterna som ett bidrag till kostnaderna för fiskeriförvaltningen. |
Tilldelning av individuella fiskemöjligheter
. När en medlemsstat tilldelar överlåtbara fiskenyttjanderätter i enlighet med artikel 28 och fiskemöjligheter i enlighet med punkt 1 i denna artikel får medlemsstaten erbjuda fiskefartyg som använder selektiva redskap som eliminerar oönskade bifångster incitament inom ramen för de fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaten. . Medlemsstaterna får fastställa avgifter för utnyttjandet av de individuella fiskemöjligheterna som ett bidrag till kostnaderna för fiskeriförvaltningen. |
Motivering
Fördelningen av fiskemöjligheterna borde även i fortsättningen vara en fråga för medlemsstaterna.
Ändringsrekommendation 30
Artikel 31.1
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Överlåtande av överlåtbara fiskenyttjanderätter 1. Godkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter får i en medlemsstat sinsemellan överlåta överlåtbara fiskenyttjanderätter, både avseende hela nyttjanderätten eller delar av denna. 2. Medlemsstaterna får tillåta överlåtande av överlåtbara fiskenyttjanderätter till och från andra medlemsstater. [Artikel 31.3 saknas i kommissionens dokument, ö.a.] |
Överlåtande av överlåtbara fiskenyttjanderätter 1. odkända innehavare av överlåtbara fiskenyttjanderätter i en medlemsstat sinsemellan överlåta överlåtbara fiskenyttjanderätter, både avseende hela nyttjanderätten eller delar av denna.
[Artikel 31.3 saknas i kommissionens dokument, ö.a.] |
Motivering
Systemet med överlåtbara fiskeutnyttjanderätter borde vara frivilligt för medlemsstaterna. Ramarna för förvaltningen av överlåtbara fiskenyttjanderätter är endast tillämpliga när detta alternativ väljs.
Överlåtbara fiskenyttjanderätter kan överlåtas inom en medlemsstat, men av de skäl rörande relativ stabilitet i fisket som nämns i artikel. 16.1 tycks det tycks inte vara lämpligt att tillåta överlåtelse av överlåtbara fiskenyttjanderätter eftersom det kan strida mot den allmänna och icke-ifrågasatta principen om relativ stabilitet i fisket.
Ändringsrekommendation 31
Artikel 32.2
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Leasing av individuella fiskemöjligheter 1. Individuella fiskemöjligheter får leasas inom en medlemsstat, både avseende hela fiskemöjligheter eller delar av dessa. 2. Medlemsstaterna får tillåta leasing av individuella fiskemöjligheter till och från andra medlemsstater. |
Leasing av individuella fiskemöjligheter 1. Individuella fiskemöjligheter får leasas inom en medlemsstat, både avseende hela fiskemöjligheter eller delar av dessa.
|
Motivering
Överlåtbara fiskenyttjanderätter kan överlåtas inom en medlemsstat, men av de skäl rörande relativ stabilitet i fisket som nämns i artikel. 16.1 tycks det tycks inte vara lämpligt att tillåta överlåtelse av överlåtbara fiskenyttjanderätter eftersom det kan strida mot den allmänna och icke-ifrågasatta principen om relativ stabilitet i fisket.
Ändringsrekommendation 32
Artikel 35
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
Förvaltning av fiskekapaciteten 1. Samtliga medlemsstaters flottor ska omfattas av de tak för fiskekapacitet som anges i bilaga II. 2. Medlemsstaterna får begära att kommissionen undantar fiskefartyg som omfattas av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter enligt artikel 27 från de fiskekapacitetstak som fastställs i enlighet med punkt 1. I sådana fall ska fiskekapacitetstaken räknas om så att endast de fartyg ingår som inte omfattas av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. 3. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 vad gäller omräkningen av fiskekapacitetstaken enligt punkterna 1 och 2. |
Förvaltning av fiskekapaciteten 1. Samtliga medlemsstaters flottor ska omfattas av de tak för fiskekapacitet som anges i bilaga II. 2. Medlemsstaterna får begära att kommissionen undantar fiskefartyg som omfattas av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter enligt artikel 27 från de fiskekapacitetstak som fastställs i enlighet med punkt 1. I sådana fall ska fiskekapacitetstaken räknas om så att endast de fartyg ingår som inte omfattas av systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. 3. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 vad gäller omräkningen av fiskekapacitetstaken enligt punkterna 1 och 2. |
Motivering
Flottan i de yttre randområdena består huvudsakligen av mindre fartyg som huvudsakligen används för kustfiske, verksamheten är småskalig och avkastningen osäker. De nya referensnivåer som föreslås och som grundar sig på flottans situation den 31 december 2010 skulle få en förödande effekt på fiskets livskraft i de yttre randområdena.
Ändringsrekommendation 33
Artikel 53
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||
|
De rådgivande nämndernas uppgifter 1. De rådgivande nämnderna får
2. Kommissionen och, när så är lämpligt, den berörda medlemsstaten, ska inom rimlig tid lämna svar på varje rekommendation, förslag eller information som mottas i enlighet med punkt 1. |
De rådgivande nämndernas uppgifter 1. De rådgivande nämnderna
2. Kommissionen och, när så är lämpligt, den berörda medlemsstaten, ska inom rimlig tid lämna svar på varje rekommendation, förslag eller information som mottas i enlighet med punkt 1. |
Motivering
Det är viktigt att uppmuntra en decentraliserad förvaltning, och denna bör införas inom ramen för utarbetandet av bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken genom en förstärkning av den regionala nivån, både i utarbetandefasen och i genomförandefasen. De rådgivande nämnderna bör spela en viktig roll i denna decentraliserade förvaltning (större befogenheter att lägga förslag, ökat beaktande av deras yttranden), vilket också förutsätter att medlemsstaterna och de olika berörda parterna involveras mer i deras arbete. De rådgivande nämnderna skulle då få större legitimitet och utgöra en lämplig ram för diskussioner i enlighet med ett fiskesektorsbaserat arbetssätt, och de skulle kunna genomföra vetenskapliga uppföljningar utgående från de regionala utmaningarna. Nämnderna skulle få tillgång till Europeiska havs- och fiskerifondens finansiella stöd, och sammansättningen skulle utvidgas till att omfatta medlemsstater och relevanta vetenskapliga institut. Inom ramen för detta nya arbetssätt skulle ett yttrande från en ”utvidgad” rådgivande nämnd, där medlemsstaterna och de berörda parterna ingick, kunna antas i samförstånd. Kommissionen skulle slutligen kunna lägga fram ett nytt förslag för lagstiftaren med beaktande av de ståndpunkter som framförts. I förekommande fall skulle nämnderna också kunna utarbeta lagförslag till kommissionen.
Ändringsrekommendation 34
Artikel 45
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
|
De rådgivande nämndernas sammansättning, funktion och finansiering 1. Rådgivande nämnder ska bestå av organisationer som företräder fiskeriaktörer och andra intressegrupper som påverkas av den gemensamma fiskeripolitiken. 2. Varje rådgivande nämnd ska bestå av en generalförsamling och en verkställande kommitté och ska anta de åtgärder som krävs för dess organisation och för att säkerställa öppenhet och insyn och respekt för alla åsikter som uttrycks. 3. Rådgivande nämnder får såsom organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse ansöka om ekonomiskt bistånd från unionen. 4. Kommissionen ska ha rätt att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 vad gäller de rådgivande nämndernas sammansättning och funktion. |
De rådgivande nämndernas sammansättning, funktion och finansiering 1. Rådgivande nämnder ska bestå av organisationer som företräder fiskeriaktörer och andra intressegrupper som påverkas av den gemensamma fiskeripolitiken. 2. Varje rådgivande nämnd ska bestå av en generalförsamling och en verkställande kommitté och ska anta de åtgärder som krävs för dess organisation och för att säkerställa öppenhet och insyn och respekt för alla åsikter som uttrycks. 3. Rådgivande nämnder får såsom organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse ansöka om ekonomiskt bistånd från unionen. 4. Kommissionen ska ha rätt att anta delegerade akter i enlighet med artikel 55 vad gäller de rådgivande nämndernas sammansättning och funktion. |
Motivering
För att bli effektivare och få större legitimitet bör de rådgivande nämnderna utvidgas så att de omfattar medlemsstater och relevanta vetenskapliga institut, vilket ger möjlighet till mer givande debatter avseende regionala utmaningar på fiskeriområdet.
COM(2011) 416 final
Ändringsrekommendation 35
Artikel 8
|
Kommissionens förslag |
ReK:s ändringsrekommendation |
||||||||||||||||
|
|
Motivering
Det är en grundläggande skillnad mellan att kostnadsfritt distribuera (producentorganisationen står helt för kostnaderna) och kostnadsfritt tillhandahålla (producentorganisationen eller mottagaren kan stå för kostnaderna).
Bryssel den 4 maj 2012
Regionkommitténs ordförande
Mercedes BRESSO
(1) EUT L 409, 30.12.2006, s. 11.
(2) EGT L 274, 25.9.1986, s. 1.