22.5.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/17

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Medborgarinriktat och humanistiskt perspektiv på den inre marknaden” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 143/04

Föredragande: Jorge Pegado LIZ

Den 20 januari 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

"Medborgarinriktat och humanistiskt perspektiv på den inre marknaden"

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 februari 2012.

Vid sin 478:e plenarsession den 22–23 februari 2012 (sammanträdet den 22 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 118 röster för, 3 röster emot och 8 nedlagda röster.

(José Manuel Durão Barroso, Expresso, 19 november 2011)

1.   Inledning

1.1   Vi befinner oss nu 20 år efter den tidpunkt då, enligt Jacques Delors, Europas inre marknad skulle vara fullt genomförd och alla slags hinder och barriärer undanröjda. Därför är det nu lägligt och lämpligt att det organiserade civila samhället, företrätt av EESK, frågar sig hur långt vi har kommit och vart vi är på väg.

1.2   I samband med att vi i dag reflekterar över den inre marknaden måste vi dock än en gång se över modellen för det europeiska projektet i dess helhet. Under de sextio år som har gått har många människor enträget strävat för att bygga upp Europa, medan andra har ansträngt sig för att sakta men säkert bryta ner vår världsdel. I ljuset av detta är det i högsta grad rimligt att ställa sig frågan om Europa, i enlighet med den bild som vissa av oss har av vår del av världen, även år 2050 kommer att vara en förebild ur frihetssynpunkt, en kulturens fyrbåk, en fredens förkämpe, en förespråkare av brödraskap mellan folken och jämlikhet mellan människor i en värld utan diskriminering och hinder, såsom kommissionsledamot Michel Barnier nyligen frågade sig ett välformulerat anförande vid Humboldt-universitetet.

1.3   Detta framstår allt mer tydligt i dessa oroliga tider när Europa befinner sig i en ihållande kris, som är av systemisk karaktär snarare än konjunkturbetingad. Denna kris handlar inte bara om ekonomiska och finansiella aspekter utan även om sociala och kulturella värderingar, och de olika berörda aktörer som företräds inom EESK ser inte någon omedelbar väg ut ur den.

1.4   Vi står inför en sysselsättningskris. Läget är nu sådant att Europa inte längre kan garantera sysselsättningen för sina medborgare. Den enda utvägen ur denna svåra situation är att skapa tillväxt, och det viktigaste redskapet för att skapa denna tillväxt är ett fullständigt genomförande av den inre marknaden.

1.5   Det organiserade civila samhället frågar sig därför med rätta om EU:s nuvarande institutionella modell, som fastställdes i Lissabonfördraget, har den kapacitet som krävs för att ta itu med krisen. Man ställer sig också tveksam till att det nuvarande ekonomiska och finansiella systemet klarar av att bedriva självreglering på ett lämpligt och effektivt sätt och ser med oro på bristen på enhetliga och effektiva lagstiftningsåtgärder samt förekomsten av splittrade och motstridiga beslut från olika håll. Frågan är hur man ska få till stånd en effektivare och striktare kontroll av det finansiella systemet med tanke på att det inträffar den ena börskraschen efter den andra som ger upphov till sociala och ekonomiska problem. Mot bakgrund av det överhängande hotet om en global recession riskerar krisens djupgående symtom att leda till en kollaps av den europeiska modellen i dess nuvarande form. Det civila samhället uppmanar därför de nuvarande ledarna att visa prov på de ambitioner och visioner som krävs för att reformera den ekonomiska och sociala modellen i Europa, under beaktande av de värderingar och principer som fastställs i fördraget.

1.6   Därför var det ytterst glädjande att Eftas rådgivande kommitté, parallellt med att detta yttrande utarbetades, ansåg det vara nödvändigt att utarbeta ett yttrande på samma tema och att ett gemensamt sammanträde i Oslo möjliggjorde ett ömsesidigt utbyte av synpunkter (1).

2.   Den inre marknaden: bakgrund och syfte

2.1   Tanken på en "gemensam marknad" fanns med redan i ursprungsfördraget, där den betraktades som ett avgörande instrument för en balanserad utveckling av de ekonomiska aktiviteterna, en kontinuerlig och välavvägd ekonomisk expansion, en högre grad av stabilitet, en snabbare förbättring av levnadsstandarden och närmare förbindelser mellan medlemsstaterna (artikel 2). Redan från början var tanken att den inre marknaden inte skulle vara något isolerat politikområde och att det inte bara skulle vara ett frihandelsområde såsom Efta, utan snarare ett led i en övergripande strategi.

2.2   Mot bakgrund av detta fastställdes de grundläggande principerna för utvecklingen av det som skulle komma att bli politiken för den inre marknaden, som vissa personer med rätta ansåg vara den europeiska politikens "kronjuvel". Enligt planen skulle den "genomföras progressivt" under en beräknad "övergångsperiod på tolv år" (artikel 8), dock senast 15 år efter fördragets ikraftträdande.

2.3   Trots de instrument som var avsedda att användas för genomförandet av den inre marknaden skulle den politiska, sociala och ekonomiska verkligheten komma att väga tyngre än idealen från år 1957, och 15 år senare kunde man inte annat än konstatera att man var långt ifrån att nå de mål som skulle ha möjliggjort ett effektivt genomförande av en "gemensam marknad".

2.4   I vitboken om fullbordandet av den inre marknaden från år 1985 fastställdes tydliga målsättningar som skulle göra det möjligt att nå målet senast år 1992. Samtidigt såg man ett behov av att göra ändringar i Romfördraget för att underlätta genomförandet av vitbokens politiska målsättningar. Detta var ursprunget till Europeiska enhetsakten (2) som låg till grund för viktiga ändringar beträffande den inre marknaden, särskilt på följande områden:

a)	Bestämmelsen om kvalificerad majoritet i stället för enhällighet vid antagandet av åtgärder med syftet att tillnärma lagstiftningen för att främja genomförandet av den inre marknaden (artikel 8.a och 100.a).

b)	Den första hänvisningen till en hög skyddsnivå i fråga om åtgärder på områdena hälsa, säkerhet och konsumentskydd (artikel 8.a och 100.a 3).

c)	Ett allmänt godkännande av principen om ömsesidigt erkännande mot bakgrund av den välkända Cassis de Dijon-domen i domstolen (artikel 100.b).

d)	En tydlig uppmaning om ekonomisk och social sammanhållning som ett centralt mål som bör beaktas vid genomförandet av den inre marknaden (artikel 130.a och b).

2.5   Det var dock inte förrän 1992, då Europeiska unionen upprättades genom Maastrichtfördraget (3), som de nya bestämmelserna i fråga om genomförandet av den inre marknaden kom att konkretiseras. Vid denna tidpunkt var man redan fullt införstådd med att man var långt ifrån att nå målet om att införa en inre marknad fram till år 1992 (4).

2.6   Tvärtom kunde man tydligt konstatera att antalet legislativa och icke-legislativa hinder generellt sett ökade i medlemsstaterna, kombinerat med en liberal och eftergiven politik från kommissionens sida. Detta bidrog till att arbetet med att genomföra den inre marknaden praktiskt taget avstannade på ett antal särskilt viktiga områden, inte minst i fråga om tjänster.

2.7   Många av de initiativ som togs beträffande genomförandet av den inre marknaden kom i själva verket att ge upphov till en rad osammanhängande och otillräckligt samordnade åtgärder för harmonisering av lagstiftningen, vilka saknade koppling till den övergripande politiken. Dessa initiativ motarbetades ofta genom att medlemsstaterna förde en restriktiv nationell politik i fråga om den fria konkurrensen, gav olagligt statligt stöd, införde nya kvantitativa begränsningar eller motsvarande, samt systematiskt motsatte sig alla steg framåt på avgörande områden som industriell integration, finanspolitik och ekonomiska styrelseformer.

2.8   Även till synes framgångsrika och högst välkomna initiativ – såsom antagandet av Schengenbestämmelserna, införandet av euron, det mer nyligen införda EU-området för rättvisa och frihet, inlemmandet av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna i den slutgiltiga versionen av Lissabonfördraget – kom att få begränsad effekt inte bara på grund av vissa medlemsstaters bristande efterlevnad och reservationer. Deras inverkan och tillämpning kom också att begränsas – och ibland att direkt motarbetas – och man underlät att låta dem åtföljas av andra viktiga kompletterande åtgärder såsom en egentlig europeisk finanspolitik – vilket var en orsak till Europas oförmåga att få den aktuella krisen under kontroll, vilket har fört Europa "till avgrundens rand", som Jacques Delors utryckte det i en intervju med tidningarna Le Soir och Le Temps den 18 augusti 2011.

2.9   EESK har sedan länge uppmärksammat behovet av ett tydligt paradigmskifte som innebär att kvaliteten sätts i första rummet vid genomförandet av den inre marknaden och att man ser medborgarnas – och inte minst konsumenternas och arbetstagarnas – konkreta intressen och grundläggande rättigheter som en särskilt viktig angelägenhet. Man måste fästa lika stor vikt vid de sociala aspekterna som vid de ekonomiska och anlägga ett humanistiskt synsätt som utgör en motvikt till det rent ekonomiska förhållningssätt som har dominerat så här långt och som ligger bakom de inskränkningar, förbehåll, tvivel och farhågor som har uppstått (5).

2.10   När kommissionens nuvarande ordförande inledde sin andra mandatperiod redogjorde han för sin nya vision för den inre marknaden under det tjugoförsta århundradet (6). Detta följde på ett tidigare meddelande om "En agenda för EU-medborgarna – EU skall visa resultat" (7), och det väckte naturligtvis nytt hopp, eftersom kommissionen tycktes förespråka en markant förändring av den politiska strategin för den inre marknaden, vilket i slutändan skulle gynna medborgarna och konsumenterna. Kommissionen, som följaktligen inte längre såg den som ett isolerat politikområde utan snarare som en del av en övergripande politisk strategi som förebådade den senare Europa 2020-strategin, fastställde att de centrala målen när det gällde den inre marknaden bestod i att öka konsumenternas förtroende, främja ekonomisk integration och social sammanhållning samt utveckla kunskapssamhället i ett hållbart Europa och en globaliserad värld. När det gällde denna nya strategi var de allt bättre bestämmelserna, i ett sunt och förenklat lagstiftningsklimat, ett avgörande instrument. (8)

2.11   För att befästa denna nya inriktning ombad kommissionen den tidigare kommissionsledamoten Mario Monti att utarbeta en viktig rapport, som presenterades i maj 2010 (9). Vid ungefär samma tid hade rådet bett en reflektionsgrupp bestående av framträdande personer (bl.a. Mario Monti) att under ledning av Spaniens tidigare premiärminister Felipe González utarbeta en rapport om Europas framtidsutsikter i ett perspektiv fram till år 2030 (10). Europaparlamentet hade i sin tur presenterat Grech-betänkandet (även detta i maj 2010), som låg till grund för parlamentets resolution av den 20 maj om "Förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare" (11).

2.12   I grund och botten pekar alla dessa viktiga dokument på behovet av ett radikalt paradigmskifte vad gäller definitionen och genomförandet av politiken för upprättandet av en inre marknad, eftersom den nuvarande modellen inte längre håller måttet. De visar också att de resultat som har uppnåtts visserligen har varit relevanta på vissa områden, men att man rent generellt har haft dålig kännedom om dessa resultat och att de ur flera aspekter har varit otillräckliga och en besvikelse för ett Europa som står inför oväntade utmaningar och dystra framtidsutsikter.

2.13   Dessa iakttagelser och slutsatser har för övrigt dokumenterats på ett omfattande sätt genom regelbundna och successiva "resultattavlor" med inriktning på den inre marknaden (12), genom Eurobarometers ingående återkommande analyser av medborgarnas och företagens uppfattning om och erfarenheter av den inre marknaden i medlemsstaterna, genom motsvarande "resultattavlor" med inriktning på konsumenterna på den inre marknaden (13), samt genom kommissionens årliga rapporter om tillämpningen av EU-lagstiftningen i allmänhet (14) och tillämpningen av de konsumenträttsliga bestämmelserna i synnerhet (15). Om dessa blir föremål för en korrekt tolkning, välavvägd analys och kritisk utvärdering, bekräftar de helt och hållet de farhågor och tvivel som uttrycks i ovannämnda dokument.

2.14   Man hade hoppats att kommissionen verkligen skulle ändra sin politiska strategi för den inre marknaden på ett sätt som avspeglar alla dessa slutsatser och som mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen sätter den inre marknaden under det tjugoförsta århundradet i ett helt nytt och annorlunda perspektiv och svarar mot de förväntningar som har uppstått till följd av en lång rad uttalanden av höga politiska ledare. Det var därför med viss besvikelse som man konstaterade att dokumentet om "prioriteringar för en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi", trots de positiva sidor som har framhållits, inte visade sig vara mer än 50 löst sammanhängande åtgärder utan någon klart definierad gemensam strategi. (16) Deras brister och svagheter påpekades tydligt i Europaparlamentets resolution av den 6 april 2011. (17)

2.15   Denna brist lyckades man inte råda bot på i kommissionens senast publicerade meddelande om tolv utvalda åtgärder. Det finns ingen tydlig röd tråd i den underliggande politiska strategin för genomförandet av den inre marknaden som förklarar varför man rent taktiskt har valt just dessa tolv åtgärder och inte några andra, t.ex. några av dem som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén hade tagit upp i sitt yttrande (18).

2.16   Flera offentliga uttalanden på senare tid av kommissionens ordförande och kommissionsledamot Michel Barnier, samt det program från kommissionen (19) som har presenterats sedan dess, tycks icke desto mindre bekräfta att man överväger ett effektivt paradigmskifte i det framtida genomförandet av den inre marknaden. Även Krakow-deklarationen (20) och deklarationen från den europeiska styrkommittén på tankesmedjan Notre Europe går i denna riktning.

3.   Ett nytt paradigm för genomförandet av den inre marknaden

3.1   På basis av de grundläggande principerna i Lissabonfördraget är det, vad gäller EU-politiken, viktigt att erinra om att genomförandet av en inre marknad inte är ett mål i sig utan ett medel eller ett instrument för uppnåendet av en lång rad politiska mål på olika områden. (21)

3.2   Det är också viktigt att betona att dessa mål på samma gång är av ekonomisk, social och miljömässig karaktär, och att dessa tre aspekter är lika viktiga, och att de i slutändan alltid syftar till att främja människors välmåga och värderingar såsom människovärde, jämlikhet, frihet, solidaritet, demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna (se art. 2 och 3 i EU-fördraget) (22).

3.3   Följaktligen bör åtgärderna för genomförandet av den inre marknaden (som ur rättslig synpunkt har mycket mer långtgående syften i dag än 1957) ses i ljuset av dessa principer, värderingar och målsättningar.

3.4   Den inre marknaden, som redan från början var tänkt att vara den ekonomiska stöttepelaren i ett Europa av federal karaktär, måste i dag omvärderas med hänsyn till den utveckling som har ägt rum de senaste trettio åren och den verkliga situationen i dagens samhälle. Det är sant att de rådande omständigheterna i allt högre grad tenderar att driva den inre marknaden i riktning mot ett rent frihandelsområde, i likhet med dess föregångare Efta, och att den i framtiden inte längre kommer att ses som den naturliga följden av ett politiskt projekt av överstatlig karaktär, utan som den minsta gemensamma nämnaren i de europeiska staternas nationella intressen.

3.5   Därför måste man än en gång kraftfullt betona att den inre marknaden bör utgöra ett bindemedel för dessa nationella intressen i ett fullt integrerat system för ekonomisk och finansiell styrning, och att man på kort sikt måste omdefiniera och konkretisera modellen för detta system.

3.6   Det är först och främst nödvändigt att ha en realistisk uppfattning om den inre marknadens gränser, och man ska inte försöka göra den till något som den varken kan eller bör bli genom att med tvång driva igenom åtgärder som det många gånger inte finns vare sig behov av eller motiv för, och som bara gör det svårare för företagen – i synnerhet de små och medelstora företagen, dit också de fria yrkena räknas (23) – att bedriva sin verksamhet. Ibland är det inte alltid heller motiverat att genomföra åtgärder för full harmonisering, på grund av att andra värden av olika slag, t.ex. kvalitetssäkring, har högre prioritet, vilket t.ex. är fallet med vissa områden som rör konsumenters rättigheter och konsumentskydd. Mottot "styrkan i mångfalden" borde vid sidan av harmoniseringsaspekterna få spela en central roll i den europeiska politiken för den inre marknaden.

3.7   Det kommer att vara ytterst viktigt att fortsätta programmet "bättre lagstiftning" (som EESK alltid har varit aktivt involverat i (24)) på ett beslutsamt sätt, utan att göra vare sig kompromisser eller eftergifter. Syftet med detta är inte bara att utarbeta tekniskt välgjorda dokument och att undanröja onödiga byråkratiska rutiner som har en negativ inverkan, utan att börja från grunden genom att anlägga ett proaktivt synsätt i fråga om utarbetandet av lagstiftningen och de administrativa förfarandena, och det civila samhället och berörda näringslivskretsar måste involveras i alla skeden vid dess utarbetande och utformning. Man måste inte minst fästa större vikt vid konsekvensbedömningar som görs på förhand och mer systematiskt använda förordningar i stället för direktiv som instrument för att göra lagstiftningen mer enhetlig när detta anses lämpligt. Man måste också våga testa nya och mer lämpliga instrument än den komplexa nuvarande lagstiftningen, t.ex. genom att välja icke-obligatoriska system när detta bedöms vara välmotiverat (25). Detta mod krävs också för att avstå från gemensamma initiativ om de inte leder till effektivitet och gynnsamma effekter.

3.8   På samma sätt är det viktigt att se över, förenkla och kodifiera EU:s regelverk och de administrativa rutinerna  (26), samt att omsorgsfullt göra sig av med allt det som visar sig vara onödigt, överflödigt, kontraproduktivt eller rent av skadligt (27). Detta måste dock göras med försiktighet, eftersom en bristande samordning skulle kunna leda till att viktiga grundläggande lagstiftningsaspekter på centrala områden går förlorade.

3.9   Mottot bör vara: lagstifta utan att kväva. Man kommer således inte bara att behöva vara innovativ och kreativ, utan man bör också göra en ny bedömning av förslagen i de oberoende experternas första rapport om förenklad lagstiftning och administration. De flesta av dessa förslag genomfördes aldrig i praktiken, men de är fortfarande aktuella och bör få en effektiv tillämpning (28).

3.10   Normering eller standardisering spelar en viktig roll enligt modellen för den "nya strategin", och bör användas både när det gäller varor och tjänster (29). Här borde man dock noggrant analysera behovet av, effektiviteten i och effekterna av de åtgärder som vidtas. Detta innebär att det vid normeringen av tjänster finns anledning att göra en differentiering mellan olika tjänster för den inre marknaden.

3.11   Man kommer likaledes att behöva utvidga och blåsa nytt liv i informationssystemet för den inre marknaden (IMI) genom att utöka dess tillämpningsområde och förbättra det administrativa samarbetet i enlighet med de förslag och rekommendationer som EESK har fått möjlighet att uttrycka vid flera olika tillfällen (30), och man kommer på samma sätt att behöva se över SOLVIT-nätverket och förse det med en ny ram och passande medel.

3.12   Det är också viktigt att man på nytt tar de grundläggande vägledande principerna för den inre marknadens uppbyggnad under övervägande, särskilt principerna om ömsesidigt erkännande (31), subsidiaritet (32), proportionalitet (33) och försiktighet. Dessa inskränker sig så här långt till specifika områden, t.ex. livsmedelstryggheten, men de bör upphöjas till allmän princip och man bör ge dem en ny utformning och utarbeta nya tillämpningsmetoder som ligger närmare medborgarnas verkliga intressen.

3.13   Prioriteringar måste fastställas med omsorg. Det handlar dock inte om att mer eller mindre godtyckligt välja ut några symboliska åtgärder, utan om att agera i överensstämmelse med väldefinierade kriterier som avspeglar den tydliga politiska strategi som fortfarande saknas i Europa, och som ovillkorligen bör sätta människorna i centrum.

3.14   Bland dessa prioriteringar bör man fästa särskild vikt vid tjänstesektorn i allmänhet  (34) och sektorn för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag i synnerhet  (35). På dessa områden är genomförandet av den inre marknaden särskilt otillfredsställande, men det är också just här som det krävs särskild innovationsförmåga, inte bara i fråga om åtgärderna utan även beträffande vilka instrument som ska användas. EESK uppmanar framför allt kommissionen att regelbundet och på ett öppet sätt övervaka och rapportera om genomförandet av tjänstedirektivet – den enda lagstiftning som än så länge erbjuder en öppning för gränsöverskridande handel med tjänster.

3.15   Ett område som förtjänar särskild uppmärksamhet är det praktiska genomförandet av en inre marknad för gränsöverskridande e-handel, eftersom det skulle medföra socioekonomiska fördelar för de europeiska konsumenterna i allmänhet, inte minst för dem som är bosatta i mer svårtillgängliga områden och dem som har någon form av funktionshinder, samt för EU:s företag (i synnerhet de små och medelstora företagen). Detta skulle effektivt lösa en lång rad problem och frågor som redan har kartlagts i stor utsträckning, dock utan att man har så här långt har lyckats utveckla de instrument och mekanismer som krävs för att dels vinna konsumenternas förtroende och se till att de skyddas, dels skapa ett gynnsamt klimat för företag och yrkesutövare (36).

3.16   Med detta avses i synnerhet de frågor som rör marknadsfragmentering, bristande överensstämmelse mellan de gällande reglerna, osäkerhet beträffande privatlivet och uppgiftsskyddet, säkerhet vid överföringar, rättsligt skydd vid konflikter, förekomst av olagliga tjänster på internet, piratkopiering och it-brottslighet. Kommissionens olika generaldirektorat måste gemensamt ta itu med dessa frågor i syfte att utforma en sammanhängande rättslig ram för en verklig digital inre marknad.

3.17   Ett område som kräver ytterligare insatser, och där EU tyvärr inte har lyckats uppnå några övertygande resultat, är den effektiva tillämpningen av EU-lagstiftningen. Detta är det enda sättet att garantera att lagarna respekteras och att regleringen är effektiv (37), och det begränsar sig inte bara till den trånga ramen för "administrativt samarbete" (38). I detta sammanhang är rätten till kollektiva åtgärder på europeisk nivå ytterst viktig för de europeiska medborgarna, och man bör utan ytterligare dröjsmål klart och tydligt fastställa att den utgör en sista utväg när det gäller att på ett lämpligt sätt kunna utkräva ansvar vid överträdelser av EU-bestämmelserna, och därmed bör den uppmuntra till frivillig efterlevnad (39).

3.18   Viktigast av allt kommer dock att vara att fastställa parametrarna för en inre marknad som sätter människan och medborgaren i centrum, men detta är en uppgift som inte bör anförtros en samling mer eller mindre upplysta virtuoser. Den bör snarare bygga på direkt deltagande från medborgarnas och civilsamhällets sida, och det är viktigt att vara lyhörd för deras oro, behov, frustration och besvikelse.

3.19   Brådskande insatser är nödvändiga, men det är samtidigt viktigt att de inte är dåligt samordnade eller rent impulsiva. Därför föreslår EESK att man ger tid till eftertanke under en period i samband med högtidlighållandet av att det har gått tjugo år sedan 1992. För att bidra till detta skulle EESK vilja framhålla ett par parametrar som förefaller ytterst viktiga för dessa diskussioner.

3.19.1

Först och främst måste det föras en debatt om hur man på ett tydligt sätt kan göra politiken för den inre marknaden förenlig med de grundläggande principerna och målen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt de som ingår i kapitel IV och V och med särskild tonvikt på stärkandet av den sociala dimensionen och konsumenternas rättigheter (40).

3.19.2

Utöver detta behövs det en debatt om hur man ska sammankoppla sektorspolitiken inom ramen för ett gemensam strategiskt mål som inbegriper politikområdena ekonomi, industri, handel, transport, energi, miljö, konsumentfrågor och konkurrens inom en övergripande rättslig ram som stimulerar integrationen och stärker arbetsmarknadsparternas och samhällsaktörernas förtroende (vilket bl.a. omfattar konsumenter, familjer, arbetstagare, företag och icke-statliga organisationer). Detta kan leda till att man måste göra en ny bedömning av Europa 2020-strategin och ge den ny kraft.

3.19.3

Det behövs också en debatt om hur man ska stärka och trygga den fria rörligheten för medborgarna i allmänhet och, i synnerhet, för arbetstagare (oavsett om de är anställda eller egenföretagare), lärare och studenter, och man måste även garantera att deras sociala rättigheter (social trygghet, rättsligt skydd, olycksfalls- och sjukförsäkringar, pensioner etc.) respekteras under alla omständigheter och utan åtskillnad. I samband med detta måste man också se över systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer och utbildningsbevis. I detta sammanhang måste man utgå ifrån höga kvalitetskrav i fråga om EU-konsumenternas säkerhet och hälsa.

3.19.4

I syfte att stimulera sysselsättningen och den sociala integrationen behövs en debatt om hur man på ett effektivt sätt kan öppna upp arbetsmarknaderna för alla Europas medborgare och efter noggrann prövning undanröja omotiverade begränsningar och diskriminering.

3.19.5

En aspekt som förtjänar en särskild debatt är den sedan länge emotsedda definitionen av en lämplig rättslig ram för företag inom den sociala ekonomin i allmänhet, och i synnerhet stiftelser, ömsesidiga institut och sammanslutningar i Europa.

3.19.6

På samma sätt finns det ett trängande behov av en debatt om en tydlig rättslig ram för tjänster i allmänhetens intresse, i synnerhet sociala tjänster. Man måste fastställa kvalitetskriterier för viktiga offentliga tjänster och klargöra de gällande reglerna för offentlig upphandling, konkurrens och statligt stöd (41).

3.20   Avslutningsvis måste man harmonisera resurserna och insatserna för att främja en effektiv kommunikationspolitik för den inre marknaden inom en mer omfattande ram i form av en sammanhängande och integrerad kommunikationspolitik i fråga om Europa, som involverar medborgarna och tar vederbörlig hänsyn till den allmänna opinionen och de europeiska sociala medierna för att kunna sprida tillförlitlig information till Europas medborgare, inte minst konsumenterna, genom en innovativ användning av digitala medier (42).

---

(1)  Se Eftas rådgivande kommittés och observationsgruppen för inre marknadens gemensamma slutsatser: http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.smo-observatory-smo-spotlight.21343.

(2)  EGT L 169, 29.6.1987.

(3)  EGT C 191, 29.7.1992, som bör ses som ett eko av Spinelli-projektet med syftet att försöka skapa enighet mellan federalisterna och deras motståndare.

(4)  Kommissionens meddelande "Communication from the Commission to the Council and the European Parliament - The operation of the community' s internal market after 1992. Follow-up to the Sutherland report" (SEC/92/2277, 2.12.1992) och EESK:s yttrande EGT C 201, 26.7.1993, s. 59). Slutsatserna i dessa dokument är aktuella än i dag och förtjänar att uppmärksammas.

(5)  Se bl.a. följande viktiga EESK-yttranden: EGT C 39, 12.2.1996, s. 70; EUT C 255, 14.10.2005, s. 22; EUT C 204, 9.8.2008, s. 1; EUT C 347, 18.12.2010, s. 8; EUT C 44, 11.2.2011, s. 68; samt informationsrapporten om "Lissabonfördragets inverkan på den inre marknadens funktion".

(6)  Meddelandet "En inre marknad för medborgarna", COM(2007) 60 final, 21.2.2007.

(7)  COM(2006) 211 final, 10.5.2006.

(8)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 15.

(9)  "En ny strategi för den inre marknaden – i ekonomins och samhällets tjänst för Europa".

(10)  "Projekt Europa 2030 – Utmaningar och möjligheter"; även denna publicerad i maj 2010.

(11)  Europaparlamentets resolution A7-0132/2010.

(12)  SEC(2011) 372 final, 21.3.2011.

(13)  SEC(2011) 299 final, 4.3.2011; dessutom stärks denna bild i hög grad av Eurobarometer-undersökningen av hushållens e-kommunikation från juli 2011.

(14)  COM(2010) 538 final, 1.10.2010.

(15)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 100.

(16)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 47.

(17)  Dokument A7 – 0072/2011, baserat på IMCO-utskottets rapport om "En inre marknad för européer" (2010/2278 (INI). PE 456.691v02-00 av den 24.3.2011), föredragande António Fernando Correia de Campos.

(18)  EUT C 24, 28.1.2012, s. 99.

(19)  COM(2011) 777 final, 15.11.2011.

(20)  Efter anordnandet (som vi lovordar) av forumet för den inre marknaden den 3–4 oktober 2011.

(21)  EUT C 93, 27.4.2007, s. 25.

(22)  EUT C 182, 4.8.2009, s. 1.

(23)  EUT C 376, 22.12.2011, s. 51.

(24)  EUT C 24, 31.1.2006, s. 39; EUT C 175, 27.7.2007, s. 21; EUT C 48, 15.2.2011, s. 107.

(25)  EUT C 24, 31.1.2006, s. 52; EUT C 175, 28.7.2009, s. 26; EUT C 21, 21.1.2011, s. 26.

(26)  En återgång till den strategi som kommissionen själv fastställde i sitt meddelande "Uppdatera och förenkla gemenskapens lagstiftning" (COM(2003) 71 final, 11.2.2003), som EESK gav sitt tydliga stöd (EUT C 112, 30.4.2004, s. 4) men som sedan verkar ha fallit i glömska.

(27)  Jfr yttrandena EGT C 14, 16.1.2001, s. 1; EGT C 125, 27.5.2002, s. 105; EUT C 133 , 6.6.2003, s. 5; EUT C 309, 16.12.2006, s. 18; EUT C 10, 15.1.2008, s. 8.

(28)  COM(95) 288 final, 21.6.1995.

(29)  Jfr EUT C 120, 16.5.2008, s. 1, EUT C 376, 22.12.2011, s. 69 och EUT C 68, 6.3.2012, s. 35.

(30)  Jfr EUT C 43, 15.2.2012, s. 14 samt de andra, tidigare yttrandena som citeras i det.

(31)  Vi erinrar i detta fall särskilt om kommissionens rapporter om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, som inleddes med kommissionens meddelande av den 16 juni 1999 (COM(99) 0299 final) men som senare övergavs. Jfr yttrande EGT C 116, 20.4.2001, s. 14.

(32)  En hänvisning till Molitor-rapporten för att vederlägga den orättvisa beskyllningen i efterhand om att den utgjorde "ett steg framåt och två tillbaka". (Jfr Alexis Feral, “Le principe de subsidiarité, progrés ou statu quo après le Traité d’Amsterdam?”, i Revue du Marché Unique Européen, I, 1998, s. 95) på grund av kommissionens oprofessionella sätt att använda den så att den kom att bli en sådan verklig "förändringsutmaning" som Jacques Delors drömde om.

(33)  I detta sammanhang måste man beakta EESK:s yttranden om kommissionens successiva årsrapporter, i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

(34)  Jfr yttrandena EUT C 221, 8.9.2005, s. 113; EUT C 175, 27.7.2007, s. 14; EUT C 318, 29.10.2011, s. 109.

(35)  Jfr yttrandena EGT C 56, 24.2.1997, s. 76; EGT C 95, 30.3.1998, s. 72; EGT C 209, 22.7.1999, s. 35; EUT C 157 , 28.06.2005 s. 1; EUT C 302, 7.12.2004, s. 12; EUT C 221, 8.9.2005, s. 126; EUT C 65, 17.3.2006, s. 113; EUT C 65, 17.3.2006, s. 134; EUT C 309, 16.12.2006, s. 26; EUT C 318, 23.12.2006, s. 51; EUT C 115, 16.5.2006, s. 61; EUT C 100, 30.4.2009, s. 84; EUT C 27, 3.2.2009, s. 18; EUT C 100, 30.4.2009, s. 22; EUT C 228, 22.9.2009, s. 62; EUT C 228, 22.9.2009, s. 66; EUT C 218, 11.9.2009, s. 30; EUT C 318, 29.10.2011, s. 133.

(36)  Detta trots kommissionens meddelande av den 22 oktober 2009 om "Gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU", (COM(2009)557 final).

(37)  Jfr yttrandena EUT C 317, 23.12.2009, s. 67 och EUT C 18, 19.1.2011, s. 95.

(38)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 103.

(39)  EESK har med rätta setts som en förkämpe för kollektiva åtgärder, och har utarbetat flera yttranden i denna sak, t.ex. yttrandena EUT C 309, 16.12.2006, s. 1; EUT C 324, 30.12.2006, s. 1; EUT C 162, 25.6.2008, s. 1; EUT C 228, 22.9.2009, s. 40, samt EUT C 128, 18.5.2010, s. 97.

(40)  I detta sammanhang måste man beakta och dra de slutgiltiga slutsatserna av de iakttagelser som görs i kommissionens meddelande "Om arbetet för ett väl fungerande EU-medborgarskap 2007-2010" (COM(2010) 602 final, 27.10.2010) och i den samtidigt publicerade rapporten "Om EU-medborgarskapet 2010 – Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter" (COM(2010) 603 final, 27.10.2010).

(41)  Jfr EESK:s yttrande: EUT C 161, 13.7.2007, s. 80.

(42)  Jfr EESK:s förberedande yttrande EUT C 27, 3.2.2009, s. 152, och initiativyttrandet EUT C 44, 11.2.2011, s. 62.

---