12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/179

A.

Den 17 juli 2006 antog kommissionen ett förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2201/2003 när det gäller domstols behörighet och om införande av bestämmelser om tillämplig lag i äktenskapsmål (Rom III) (KOM(2006)0399).

B.

Detta förslag grundade sig på artiklarna 61 c och 67.1 i EG-fördraget, enligt vilka det krävdes ett enhetligt beslut i rådet.

C.

Den 21 oktober 2008 godkände parlamentet kommissionens ändrade förslag i enlighet med samrådsförfarandet (1),

D.

Redan i mitten av 2008 stod det klart att vissa medlemsstater hade särskilda problem som gjorde det omöjligt för dem att godta den föreslagna förordningen. Särskilt en medlemsstat kunde inte acceptera att dess domstolar eventuellt skulle behöva tillämpa utländsk lagstiftning om äktenskapsskillnad, som den uppfattade som mer restriktiv än den egna lagstiftningen på området, och ville fortsätta att tillämpa sin egen materiella lagstiftning på mål om äktenskapsskillnad som tas upp i de egna domstolarna. Samtidigt ansåg den stora majoriteten av medlemsstaterna att lagvalsregler var ett väsentligt inslag i den föreslagna förordningen och att sådana regler i vissa fall skulle få till följd att domstolar tillämpade utländsk lagstiftning.

E.

Vid rådets möte den 5 och 6 juni 2008 konstaterades att ”det inte råder någon enhällighet om att gå vidare med Rom III-förordningen och att oöverstigliga svårigheter gör det omöjligt att nå enhällighet nu eller inom överskådlig framtid”. Man konstaterade vidare att ”målen i den förslagna förordningen inte kunde uppnås inom rimlig tid med tillämpning av relevanta bestämmelser i fördragen”.

F.

Enligt artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) kan medlemsstater, som ska vara minst nio till antalet, upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan inom ramen för unionens icke-exklusiva befogenheter, och därvid utnyttja dess institutioner och utöva dessa befogenheter genom att tillämpa bestämmelserna i fördragen inom de gränser och på de villkor som fastställs i den artikeln och i artiklarna 326–334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

G.

Hittills har fjorton medlemsstater (2) tillkännagivit sin avsikt att upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan i fråga om tillämplig lag i äktenskapsmål.

H.

Parlamentet har kontrollerat om förslaget är förenligt med artikel 20 i EU-fördraget och med artiklarna 326 till 334 i EUF-fördraget.

I.

Det fördjupade samarbetet kan i synnerhet anses främja unionens mål, skydda dess intressen och stärka dess integrationsprocess i enlighet med artikel 20 i EU-fördraget och enligt vad som kom fram vid det omfattande samråd med berörda parter som kommissionen genomförde som en del av konsekvensbedömningen då den utarbetade sin grönbok (KOM(2005)0082). Antalet ”internationella” äktenskap i unionen är stort, och 2007 genomfördes ungefär 140 000 skilsmässor med internationella inslag i unionen. Samtidigt kan man notera att två av de länder som avser att delta i det fördjupade samarbetet, nämligen Tyskland och Frankrike, stod för den största andelen av de nya ”internationella” skilsmässorna det året.

J.

En harmonisering av lagvalsreglerna kommer att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domstolsavgöranden inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, i det att en sådan harmonisering kommer att stärka det ömsesidiga förtroendet. För närvarande finns det 26 olika uppsättningar av lagvalsregler om äktenskapsskillnad i de medlemsstater som deltar i det rättsliga samarbetet i civilrättsliga frågor, och upprättandet av ett fördjupat samarbete på detta område kommer att innebära att det antalet reduceras till 13. Därmed uppnås en bättre harmonisering av reglerna inom området för internationell privaträtt, och integrationsprocessen främjas.

K.

Av tidigare initiativ framgår klart och tydligt att det föreslagna beslutet läggs fram som en sista utväg och att målen för samarbetet inte kunde uppnås inom en rimlig tidsperiod. Dessutom har minst nio medlemsstater för avsikt att delta i samarbetet och därmed uppfylls villkoren i artikel 20 i EU-fördraget.

L.

De krav som ställs i artiklarna 326 till 334 i EUF-fördraget uppfylls också.

M.

Framför allt överensstämmer ett fördjupat samarbete på detta område med fördragen och EU-rätten, eftersom det inte kommer att påverka regelverket. De enda EU-regler som finns på detta område rör nämligen domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar, och inte tillämplig lag. Samarbetet kommer inte heller att orsaka någon diskriminering på grund av nationalitet som strider mot artikel 18 i EUF-fördraget, eftersom de föreslagna lagvalsreglerna kommer att gälla samtliga parter vid domstolarna i de medlemsstater som deltar, oavsett nationalitet och hemvist.

N.

Ett fördjupat samarbete kommer inte att undergräva den inre marknaden eller den sociala och territoriella sammanhållningen och det kommer inte heller att innebära något hinder eller någon diskriminering i handeln mellan medlemsstaterna eller leda till snedvridning av konkurrensen. I stället kommer det att främja en väl fungerande inre marknad, eftersom det kommer att undanröja eventuella hinder för den fria rörligheten för personer och underlätta för såväl enskilda personer som jurister i de deltagande medlemsstaterna, utan att orsaka någon diskriminering mellan medborgarna.

O.

Ett fördjupat samarbete kommer att respektera de icke deltagande medlemsstaternas rättigheter, befogenheter och skyldigheter såtillvida att de behåller sina befintliga regler om internationell privaträtt på detta område. Det finns inte några internationella avtal mellan de deltagande och de icke deltagande medlemsstaterna som ett fördjupat samarbete skulle kunna strida mot och samarbetet kommer inte att vara i strid med Haagkonventionerna om föräldraansvar eller underhållsskyldighet.

P.

Enligt artikel 328.1 i EUF-fördraget ska de medlemsstater som önskar delta i det fördjupade samarbetet kunna ansluta sig när som helst.

Q.

Enligt artikel 333.2 i EUF-fördraget får rådet (eller snarare de rådsmedlemmar som representerar de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet) anta ett beslut som föreskriver att det ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i stället för det särskilda lagstiftningsförfarande som föreskrivs i artikel 81.3 i EUF-fördraget och enligt vilket parlamentet endast ska höras.

1.

Europaparlamentet ger sitt samtycke till utkastet till rådets beslut.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet att i enlighet med artikel 333.2 i EUF-fördraget anta ett beslut som föreskriver att det ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet beträffande förslaget till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.