16.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/121

1.1

Den 20 april 2004 gav kommissionen ett positivt yttrande om Kroatiens ansökan om EU-medlemskap. Den 20 december 2004 beslutade Europeiska rådet att öppna anslutningsförhandlingarna i mars 2005, vilket senare uppsköts till oktober 2005.

1.2

Den gemensamma screeningprocessen avslutades framgångsrikt i oktober 2006 och de bilaterala anslutningsförhandlingarna kunde öppnas. Under tiden hade redan avsevärda framsteg med avseende på de politiska och ekonomiska kriterierna samt införlivandet av gemenskapslagstiftningen gjorts.

1.3

EESK välkomnar förhandlingarnas snabba genomförande och det breda deltagandet från Kroatiens organiserade civila samhälle i processen, men vill betona att alla berörda representativa organisationer i det civila samhället, i synnerhet arbetsmarknadsparterna, måste få delta i förhandlingarna om de kapitel som är relevanta för dem. I detta sammanhang hänvisar kommittén till sitt yttrande av den 31 mars 2004, särskilt det som sägs i punkt 5.5, som fortfarande är giltigt och som därför bör understrykas (1).

1.4

I följande yttrande avstår vi från att göra en ny analys av befintligt statistiskt material. Yttrandet behandlar i stället i första hand situationen för Kroatiens organiserade civila samhälle i form av en analys av dess förutsättningar, möjligheter och utmaningar.

2.1

Framväxten av det organiserade civila samhället i de s.k. gamla medlemsstaterna skiljer sig högst väsentligt från hur det civila samhället bildats i de s.k. nya medlemsstaterna, vilkas situation med viss tidsförskjutning gäller också för Kroatien: I det första fallet togs civilsamhälleliga initiativ som en följd av nödvändighet och behov eller som försvar för bestämda intressen i enlighet med principen nedifrån-och-upp, i det andra fallet fanns ett engagemang från det civila samhället för en idé eller ett önskemål, men mestadels först och främst mot den övermäktiga staten (detta gäller emellertid inte för arbetsmarknadsparterna, som alltid i första hand varit intresseorganisationer). I detta ursprung finns också orsaken till att det i alla dessa stater fanns en mindre eller större eftersläpning på de områden där det handlar om väsentliga beståndsdelar i det civila samhällets funktion, t.ex. förtroende, solidaritet, öppenhet eller självständighet.

2.2

Frågan om hur det civila samhället ska beskrivas behandlades för första gången år 1999 av kommittén, som då formulerade några väsentliga kännetecken (2). I samband med analysen av det civila samhällets situation och roll i Kroatien är det viktigt att klargöra att arbetsmarknadsparterna i sin egenskap av företrädare för arbetsgivarna och arbetstagarna – och av historiska skäl – utgör den ”hårda kärnan” bland aktörerna i det civila samhället. Gemensamt för alla företrädare för det organiserade civila samhället är att de inte bara är intresseföreträdare utan också förpliktade att arbeta för det allmänna bästa, vilket är en klar skillnad i förhållande till lobbyorganisationer, som också företräder vissa intressen. Denna sammansatta och öppna definition av det organiserade civila samhället anser kommittén var av stor betydelse, särskilt med tanke på situationen i Kroatien, där ibland icke-statliga organisationer jämställs med det civila samhället som begrepp. Kommittén vill uttryckligen avråda från att hålla fast vid denna enligt kommitténs mening ofullständiga definition, eftersom den per definition utesluter arbetsmarknadsparterna från deltagande i varje form av civilsamhällelig verksamhet.

2.3

Det område som företrädare för det organiserade civila samhället verkar inom omfattar (vid sidan av intresserepresentation) deltagande i opinionsbildning i praktiskt taget alla former. Bland de många olika formerna för konkret deltagande är den sociala dialogen och den civila dialogen de viktigaste uttrycksformerna för deltagandedemokratin. Medan den sociala dialogen redan genom sina ämnen är strikt begränsad till arbetsmarknadsparterna och inte går att utvidga är den civila dialogen öppen för alla företrädare för det organiserade civila samhället, om dessa uppfyller de nödvändiga representativitetskriterierna. Medan den sociala dialogen är lätt att beskriva saknas motsvarande definition för den civila dialogen fortfarande. Närmast den civila dialogens väsen kommer en beskrivning av Jürgen Habermas, som menar att den civila dialogen som beståndsdel i deltagandedemokratin är en interaktiv diskurs där rent normativt innehåll kan komma att beaktas. I likhet med den sociala dialogen kan den civila dialogen föras såväl vertikalt (alltså mellan stat och det organiserade civila samhället) som horisontellt (mellan aktörerna i det organiserade civila samhället). Kommittén vill understryka vikten av att skilja på begreppen social och civil dialog: Den civila dialogen kompletterar den sociala dialogen, men ersätter den inte.

På europeisk nivå är Europeiska ekonomiska och sociala kommittén den institution som företräder det organiserade civila samhället i medlemsstaterna – kommittén är därmed ”den civila dialogens hem”, men inte den plats där den sociala dialogen förs.

2.4.

Frågan om representativiteten bland det civila samhällets aktörer är enligt kommitténs mening särskilt viktig, eftersom den berör aktörernas demokratiska legitimitet. Det räcker inte att företräda ett tillräckligt antal berörda eller intresserade, alltså att vara kvantitativt representativ, utan en organisation i det civila samhället måste dessutom, och till och med i första hand, vara kvalitativt representativ, dvs. kunna delta konstruktivt i skeendena genom sina fackkunskaper, erfarenheter och särskilda kompetens. Ytterligare kvalitativa behörighetskriterier av särskild betydelse för en organisation i det civila samhället är, särskilt i de nya demokratierna, faktorer som öppenhet, demokratiska beslutsstrukturer, långsiktighet, ekonomiskt oberoende och självständighet. Kommittén har i ett flertal yttranden uttalat sig både om det organiserade civila samhällets sammansättning och om representativiteten hos dess företrädare, samt har sammanställt en förteckning över civilsamhälleliga aktörer och redovisat exempel på representativitetskriterier (3).

3.1.1

Den ekonomiska situationen i Kroatien är stabil men varierar mellan olika regioner. Den stadiga ekonomiska tillväxt på cirka 4,8 % som kännetecknat de senaste åren (2002–2006) kommer enligt prognoserna att ligga på samma nivå även under de kommande två åren. De fortsatt stora skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan olika regioner bör emellertid påpekas. Den genomsnittliga konsumentprisinflationen uppgick 2006 till 3,2 %, vilket innebär en genomsnittlig ökning med 0,8 % sedan 2002. Totalt sett kunde ändå prisstabiliteten säkerställas. En negativ utveckling har emellertid ägt rum när det gäller handelsbalansunderskottet och utlandsskulden. Statsskulden har också ökat. När det gäller kampen mot skuldsättningen växer medvetenheten i Kroatien om att en ökad investeringsverksamhet och offentlig-privata partnerskap är önskvärda.

Kommittén vill i detta sammanhang hänvisa till att sådana offentliga åtgärder är nödvändiga inte enbart för anslutningen till unionen, utan också på längre sikt som ett tecken på viljan att uppfylla konvergenskriterierna för den tredje etappen av valutaunionen.

3.1.2

När det gäller sociala frågor kvarstår trots lovvärda framsteg under de senaste åren fortfarande behov av åtgärder t.ex. för att hantera problemen på arbetsmarknaden:

Dessutom finns liksom tidigare behov av åtgärder när det gäller de relativt låga genomsnittsinkomsterna för hushållen.

3.1.3

I en rapport från Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor i Dublin (4) tecknas en bild av den sociala situationen i Kroatien och bl.a. följande rekommendationer ges: ”En regionalt balanserad utveckling är nödvändig för en kontinuerlig tillväxt och skapandet av högkvalitativa arbetsplatser. Inom sysselsättningspolitiken måste tyngdpunkten flyttas från inkomststöd till utbildningsåtgärder för att öka de arbetslösas beredskap och motivation för att söka arbete. För familjer som inte har råd att skaffa en bostad på den fria marknaden måste överkomliga bostäder tas fram. Det behövs stimulansåtgärder för att ge barn och ungdom möjlighet till utbildning och tillhandahålla ekonomiskt överkomlig barnomsorg, åtgärder för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och för att hjälpa föräldrar att förena arbete och familj. Det allmänna politiska budskapet måste vara att en förbättring av levnadsvillkoren och den sociala integrationen är en prioriterad uppgift för utformningen och genomförandet av politiken på alla områden så att ett övergripande och omfattande helhetsgrepp säkerställs i syfte att förhindra och minska fattigdom, ojämlikhet och social uteslutning.”

3.1.4

Det har tagits många initiativ för att främja småföretagens tillväxt, dels av den kroatiska regeringen, dels av nationella och internationella finansieringskällor och det civila samhället.

Kommittén anser att det är särskilt viktigt att skapa en gynnsam miljö för företagen, i synnerhet för småföretagen som är drivkraften bakom tillväxt och sysselsättning, särskilt i missgynnade regioner. Mot den bakgrunden välkomnar kommittén den ökade aktiviteten i sammanslutningen för små och medelstora företag inom den kroatiska arbetsgivarorganisationen (HUP).

3.1.5

Jordbruket är enligt kommitténs mening ett nyckelområde när det gäller anslutningsförhandlingarna. Jordbruksproduktionen vilar på småbruk, familjeföretag med en genomsnittlig storlek på 2,4 ha, som står för cirka 80 % av jordbruksmarken och djurbestånden. Många områden som skulle kunna utnyttjas för jordbruk kan inte användas som en följd av krigsskador som ännu inte återställts (t.ex. minerade områden). Oklara ägarförhållanden utgör också ett problem i många fall. Kroatiens jordbruk är i dagsläget föga konkurrenskraftigt och befinner sig i omvandling. Det behövs en genomgripande reform av den kroatiska jordbrukspolitiken, även mot bakgrund av den önskade EU-anslutningen. Jordbruksministeriet har därför redan inlett strategiska utvecklingsprojekt som syftar till ökad konkurrenskraft för den inhemska produktionen. Man kan också notera framsteg vad gäller genomförandet av program för landsbygdsutveckling, kvalitetspolitik och ekologiskt jordbruk. Fortfarande krävs emellertid en övergripande strategi för livsmedelssäkerhet.

Helt nödvändigt är det också att inrätta lämpliga strukturer för införlivandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och att inrätta en politiskt fristående intresseorganisation, något som är nödvändigt inte bara av politiska skäl (säkerställande av medbestämmanderätten) utan också av praktiska skäl (hjälp med förvaltningen av gemenskapsmedel inom ramen för föranslutningsstrategin i anslutningsfasen och hjälp i arbetet med att förvalta och fördela medel efter anslutningen).

3.1.6

Befolkningens åldrande är en process som kännetecknar alla europeiska länder och som innebär en utmaning för utformningen av den offentliga politiken för social trygghet. De demografiska förändringarna innebär också för Kroatien ett problem även om den genomsnittliga förväntade livslängden – särskilt i jämförelse med de så kallade gamla medlemsstaterna – är lägre i Kroatien än i många andra europeiska stater. Det kroatiska socialförsäkringssystemet är inte utformat så att det klarar av den ökande genomsnittsåldern i befolkningen. Reformerna av socialförsäkringssystemet har skett med starkt inflytande från internationella finansiella institutioner.

De äldre befolkningsskiktens intressen har först på senare tid beaktats i den kroatiska politiken.

3.1.7

In- och utvandringen är förhållandevis liten i Kroatien. Invandringen är nästan tre gånger större än utvandringen. Både in- och utvandringen minskar emellertid och utgör inte någon viktig statistisk faktor.

3.2.1

Det förestående parlamentsvalet (november 2007) har enligt kommitténs mening ingen påverkan på det politiskt stabila läget i Kroatien. Opinionsundersökningar inför valet har fått mycket olika resultat, men de viktigaste partierna har en pro-europeisk inställning vilket innebär att det är osannolikt att den kroatiska politiken kommer att avvika från den nuvarande EU-vänliga inriktningen. Alla partier strävar mot samma mål, nämligen ett kroatiskt EU-inträde 2009.

3.2.2

För närvarande genomförs inom den offentliga sektorn flera reformer: En reform av de offentliga tjänsterna med målet att göra den offentliga förvaltningen effektivare och kvalitativt bättre, och en reform av rättsväsendet som syftar till att arbeta bort fall som tillhör den gamla tiden och till att främja rättsstatens principer.

3.2.3

I linje med interna och externa analyser har korruptionsbekämpning en framträdande plats på dagordningen inför Kroatiens EU-anslutning. Den civila sektorn involveras allt mer i myndigheternas statsrättsliga förfaranden vilket innebär större krav på transparens och lagenlighet i fråga om partistöd och anbudsförfaranden samt tillgång till information och undvikande av intressekonflikter. Detta arbete försvåras emellertid av bristande förtroende för institutionerna. På medellång sikt kommer emellertid en brett anlagd offentlig informationskampanj säkerligen att åstadkomma framsteg.

I detta sammanhang fortsätter det organiserade civila samhället att spela en viktig roll och bidra till kampen mot korruption. Det regionala partnerskapsprojektet ”Utveckling av lokala medborgarinitiativ genom kapacitetsutbyggnad på flera nivåer” resulterade i att tio sammanslutningar från åtta kroatiska städer samlades i ett sektorsövergripande nätverk med beteckningen ”Bura”.

3.2.4

När det gäller minoritetsskyddet krävs ytterligare ansträngningar, bland annat främjande och skydd av minoriteternas rättigheter, som bör leda till en integrering av minoriteterna i vardagen. I detta sammanhang välkomnar kommittén att den kroatiska regeringen i sysselsättningsplanen för 2007 uttryckligen tar upp och vill genomföra de nationella minoriteternas rätt till likabehandling inom offentlig anställning. 2007 års val till de nationella minoriteternas råd bör också nämnas i detta sammanhang. Integreringen av romerna i skolväsendet är ett förebildligt exempel. Vid sidan av skyddet av minoriteternas rättigheter krävs emellertid även fortsättningsvis ett ökat medvetande om behovet av att sluta återföra flyktingar och internflyktingar och i stället anpassa dem till samhället samt återintegrera återvändande flyktingar, och att säkerställa återuppbyggnad inte bara av infrastrukturen utan också samhället. På det hela taget har emellertid stora steg i rätt riktning tagits.

3.3.1

De rättsliga ramarna för det civila samhället i Kroatien vilar i första hand på följande grunder:

3.3.2

Det sker också en utveckling i det kroatiska civila samhället när det gäller de icke-statliga organisationernas verksamhet: I centrum för den civila sektorns arbete, som hittills inriktats mot skydd och främjande av mänskliga rättigheter och humanitär verksamhet, står i dag alltmer utformningen av socialpolitiken och de sociala rättigheterna.

Även miljöorganisationer har visat en förmåga att agera tillsammans genom att inrätta formella och informella nätverk inriktade på särskilda åtgärder.

En tendens mot ökat arbete i nätverk och grupper av organisationer kan noteras också för ungdomsorganisationer, organisationer för funktionshindrade och kvinnoförbund.

Det kroatiska konsumentskyddsorganisationerna arbetar för att värna konsumenternas rättigheter, men saknar tillräcklig personal och ekonomiska resurser för att på lång sikt kunna hantera konsumentskydd, konsumentinformation och lobbyarbete för konsumenternas räkning.

3.3.3

Inom ramen för det civila samhällets verksamhet i Kroatien förtjänar den sociala dialogen mellan arbetsmarknadsparterna på olika nivåer särskild uppmärksamhet.

De institutionella ramarna för en trepartsdialog i sociala frågor (arbetsgivare och fackföreningar som partner till regeringen) är väl utvecklade i form av det kroatiska ekonomiska och sociala rådet. Hittills har emellertid inga konkreta resultat uppnåtts. En av orsakerna ligger i den ännu icke slutgiltigt lösta problematiken med splittringen bland intresseorganisationerna, inte bara på arbetstagarsidan. Ytterligare samverkan för olika intressen på organisationsnivå vore enligt kommitténs åsikt önskvärt, också med tanke på representativiteten i enskilda organisationer. Det finns också en orsak i det konkreta arbetssättet: Till exempel är den tid som arbetsmarknadsparterna har på sig för att lämna in ett yttrande mestadels för kort (i många fall endast 3–4 dagar), och återkoppling om varför vissa bestämda förslag inte beaktats förekommer inte.

En oberoende social tvåpartsdialog finns redan på företagsnivå. På denna nivå påverkar den starkast förhållandet mellan både arbetstagare och arbetsgivare och fackföreningar och arbetsgivare i form av ett flertal kollektivavtal och även via arbetsplatsråd. Den självständiga sociala dialogen mellan två parter har emellertid fortfarande stor utvecklingspotential när det gäller att lösa frågan om fackföreningarnas representativitet hos enskilda arbetsgivare och att upprätta representationen på arbetstagarsidan i kollektivförhandlingarna. I småföretagen är arbetstagarintressena dessutom dåligt företrädda och organisationsgraden är låg.

På sektorsnivå saknas oftast en social dialog. Orsaken till detta är delvis den inte helt lösta frågan om arbetstagar- och arbetsgivarrepresentation och problem med att fastställa lämpliga förhandlingsenheter inom sektorer och branscher. Med tanke på hur viktiga förhandlingarna på sektorsnivå är när det gäller påverkan på de övergripande ekonomiska villkoren bör man fokusera på utvecklingen av den sociala dialogen på denna nivå.

Eftersom regeringen fortfarande dominerar den sociala dialogen ligger tyngdpunkten på trepartssamråden. Men utan ett oberoende system för tvåpartsdialog på nationell nivå och sektorsnivå och utan tonvikt på sektorsvisa kollektivförhandlingar kommer det att bli svårt att utveckla ett välstrukturerat och balanserat system för förbindelserna inom näringslivet. Mot den bakgrunden bör även statistiken över kollektivförhandlingarnas omfattning och deltagare offentliggöras.

3.3.4

Liksom i många europeiska länder saknas också i Kroatien fortfarande förståelsen för de olika formerna av civil dialog. Trots att den kroatiska regeringen redan har upprättat ändamålsenliga och väl fungerande ramvillkor för denna civila dialog är den fortfarande i sin linda. Hittills har det endast sällan varit fallet att man i samband med ett bestämt problem verkligen lyckats åstadkomma omfattande samförstånd i den civila sektorn genom bred representation av olika intressen. Engagemanget för lagförslaget om information till allmänheten och miljöfrågorna i samband med gas- och oljeledningsprojektet Družba-Adria och konstruktionen av en terminal för gasol (LNG) på den Adriatiska kusten ger dock anledning till optimism.

3.3.5.

EESK betonar i detta sammanhang att en strukturerad civil dialog som komplement till den sociala dialogen är en nödvändig beståndsdel i deltagandedemokratin. Dialogen får emellertid inte enbart inskränka sig till möjligheten till samråd, utan måste framför allt säkerställa rätten till deltagande, i enlighet med den nedifrån-och-upp-princip som är naturlig för det civila samhällets verksamhet.

3.3.6.

I vilket fall som helst är den befintliga institutionella ramen för inrättande av en modern modell av deltagandedemokrati i Kroatien lovande:

3.3.6.1.

Den kroatiska regeringens myndighet för samarbete med icke-statliga organisationer ( ”Ured Vlade Republike Hrvatske za udruge” ) som inrättades 1998 var den första offentliga myndighet som hade till uppgift att bygga upp ett strukturerat samarbete mellan staten och det civila samhället. Denna myndighet förvaltar tämligen stora anslag (85,94 miljoner HRK), avsedda till stöd för det kroatiska civila samhället, den föreslår lagstiftningsmässiga lösningar för sektorn och samordnar nationella, regionala och lokala aktörers verksamhet. Under 2006 anslogs totalt 321 626 823,06 HRK (cirka 44,1 miljoner euro) till organisationer i det civila samhället i Kroatien.

Myndigheten ansvarar också för tillsyn och genomförande av den nationella strategin för skapandet av villkor som främjar det civila samhällets utveckling som antogs i juni 2006.

I strategin redovisas situationen för det civila samhället och målen inom tio områden:

Den handlingsplan (”Operativni Plan”) som regeringen antog den 1 februari 2007 innehåller konkreta åtgärder för perioden 2007–2011 och fastställer ansvariga institutioner.

3.3.6.2.

Rådet för det civila samhällets utveckling (”Savjet za razvoj civilnog društva”) bildades 2002. Det är ett sektorsövergripande rådgivningsorgan till den kroatiska regeringen med uppgift att utarbeta strategier för det civila samhällets utveckling och övervaka genomförandet av regeringens samarbetsprogram med sektorn. Rådet är partssammansatt med tio företrädare för ansvariga regeringsorgan och tio företrädare för det organiserade civila samhället samt tre sakkunniga. Rådets andra mandatperiod avslutades officiellt i juli 2006, men förlängdes av regeringen till den 1 februari 2007. När rådet konstituerades på nytt den 16 februari 2007 utsågs en ny ordförande. Rådet har hållit fem sammanträden fram till mitten av juli 2007.

3.3.6.3.

Den nationella stiftelsen för utvecklingen av det civila samhället (”Nacionalna zaklada za razvoj civilnoga društva” ) inrättades av det kroatiska parlamentet 2003 och agerar utanför den nationella och lokala förvaltningsstrukturen. Huvuduppgiften för denna stiftelse är att tillhandahålla ekonomiska medel och kompetens för program som syftar till främjande av hållbarheten i allmännyttiga organisationer, sektorsövergripande samarbete, medborgarinitiativ, frivilliga aktiviteter osv. Stiftelsen finansieras genom statsbudgeten, genom inkomster från statliga lotterier samt genom utländska bidrag (t.ex från Europeiska kommissionen). Denna innovativa struktur står under ledning av myndighetsföreträdare, företrädare för organisationer i det civila samhället och sakkunniga.

4.1

EESK erkänner och uppskattar Kroatiens ansträngningar att snabbt genomföra anslutningsförhandlingarna och ser också goda förutsättningar för att den snabba takten inte bryts av valkampanjen inför valen hösten 2007.

Kommittén vill emellertid påpeka att de åtgärder som vidtagits på lagstiftningsområdet och i samband med förvaltningsreformen bör vara så enkla, överskådliga och framför allt hållbara som möjligt. Den kroatiska regeringens initiativ att i Kroatien införa ett system med en enda kontaktpunkt för registrering av organisationer är enligt kommitténs åsikt ett mycket viktigt steg i denna riktning. Mot den bakgrunden välkomnar kommittén eftertryckligt genomförandet av ”Hitrorez”-projektet som syftar till att minska antalet ineffektiva och förlegade lagar och bestämmelser – så många som 420 bestämmelser inom näringslivssektorn föreslås strykas. Man måste emellertid se till att dessa lagstiftningsåtgärder inte leder till en avveckling av nödvändigt arbetarskydd och att minst samma nivå upprätthålls när det gäller säkerställandet av sociala och kollektiva mänskliga rättigheter. Kommittén anser annars att tydligare och enklare lagstiftning utgör ytterligare ett instrument i kampen mot korruption, och menar att Kroatien med detta åtgärdspaket kan ses som en förebild för regionen.

Också inom ramen för processrätten krävs en förenkling. Nya lagstiftningsåtgärder får emellertid inte strida mot EU-anpassade lagar eftersom det skulle ge upphov till negativa effekter under den första känsliga fasen av medlemskapet, till exempel oönskad rättsosäkerhet.

Alltför utdragna rättegångar är också, enligt kommitténs åsikt, ett problem som måste lösas. Ofta missgynnas socialt svaga parter av domstolsförfaranden som ibland kan ta flera år i anspråk, eller avskräcks från att inleda förfaranden. Ett förslag till lösning i fråga om arbetsrätt vore inrättandet av arbetsdomstolar och skiljedomstolar, i syfte att skapa snabbare och enklare förfaranden.

Också i fråga om markförvärv krävs ytterligare åtgärder i riktning mot ökad öppenhet för att ge utländska investerare den nödvändiga planeringssäkerheten. Ett viktigt steg mot att uppnå detta mål är den digitaliseringsprocess som den kroatiska regeringen inlett, och tillhandahållandet av fastighetsregister via Internet.

4.2

I detta sammanhang konstaterar kommittén att Kroatiens läge är särskilt svårt eftersom landet samtidigt förbereder anslutningen och bearbetar konsekvenserna av självständighetskriget (”Domovinski rat”).

4.3

Ett formellt uppfyllande av anslutningskriterierna bör inte vara anslutningsförhandlingarnas enda mål, anser kommittén. Den aktiva roll som det organiserade civila samhällets kvalitativt och kvantitativt representativa aktörer kan spela och det bidrag de kan lämna är just i den sista fasen före anslutningen väsentligt på många områden för de kroatiska medborgarnas inställning till anslutningen. Efter anslutningen kommer dessa företrädare för det organiserade civila samhället både inom ramen för den redan befintliga sociala dialogen och som aktörer i den civila dialogen att bidra väsentligt till att gemenskapslagstiftningens normer verkligen införlivas och tillämpas inom alla områden. Man bör också nämna att starka och långsiktigt effektiva organisationer i det civila samhället fyller en viktig funktion den första tiden efter Kroatiens anslutning till EU när det gäller genomförandet av gemenskapslagstiftningen och tillsynen. Det får också en betydande roll på det administrativa området, t.ex. i hanteringen av gemenskapens stödmedel. På många områden (t.ex. småföretag, fria yrken, jordbruk) saknas fortfarande övergripande och långsiktigt hållbara strukturer som motsvarar dessa krav. En skärpning av alla representativitetskriterier för aktörerna i det civila samhället är därför inte uteslutande ett mål för anslutningsförhandlingarna, utan en åtgärd som kommer att få positiva följder också efter Kroatiens anslutning till EU.

5.1

Den kroatiska regeringen har satt upp som mål att skapa de nödvändiga förutsättningarna för ett EU-inträde senast 2009. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är inom ramen för sina befogenheter fast besluten att ge Kroatien sitt starka stöd i dess ansträngningar att nå detta mål.

Kommittén har under de senaste båda utvidgningarna samlat viktiga erfarenheter som den nu (där konkreta möjligheter finns) kan använda i det pågående utvidgningsförfarandet med Kroatien i båda sidors intresse och till ömsesidig nytta.

5.2

Kommittén anser att detta samarbete bör genomföras på ett så pragmatiskt och problemrelaterat sätt som möjligt. Samarbetet måste ta sin utgångspunkt i den gemensamma övertygelsen om att det organiserade civila samhället inte bara fungerar som en viktig rådgivande partner i opinionsbildningen under anslutningsprocessen, utan dessutom och framför allt har en långsiktig roll att spela efter inträdet – effektiva organisationer i det civila samhället som uppfyller de väsentliga kvalitativa och kvantitativa representationskriterierna krävs när det gäller att göra den participativa aspekten av det moderna demokratiska samhället levande. Samarbetet kommer också att innebära ett oersättligt stöd till Kroatien som ny medlemsstat i EU när det gäller genomförande och praktisk användning av den anpassade lagstiftningen. När det gäller hanteringen av dessa aktuella och kommande uppgifter erbjuder kommittén sin hjälp och sitt samarbete, bland annat i följande form: