—

I Tyskland har Bayerskt forum utvecklat ett antal åtgärder på temat ”integration genom dialog” (dvs. offentliga diskussioner). Syftet med dessa åtgärder är att öka kontakten mellan ursprungsbefolkningen och inflyttade utlänningar samt att undvika att det uppstår kulturella och språkliga getton, så kallade ”parallellsamhällen”.

—

I staden Corps-Nuds i Frankrike ses nyinflyttade som en del av samhället och uppmanas att ta del i all lokal social verksamhet. Dessutom har barn av alla nationaliteter tillträde till det allmänna skolväsendet. Även funktionshindrade och vuxna arbetssökande garanteras tillträde till offentlig utbildning, i enlighet med principen om livslångt lärande.

—

I Bremen (Tyskland) har en rad integrationspolitiska åtgärder vidtagits. Alla har det gemensamt att de främjar interkulturell och interreligiös dialog för att dels komma främlingsfientligheten in på livet, dels förebygga tendenser till radikalisering och segregering.

—

Programmet ”Porto utan gränser” (Portugal) är en strategi för analys, eftertanke och hantering av invandringsfrågan i staden. 33 invandrarorganisationer deltar i arbetet och företräder de olika invandrargrupperna i Porto. Verksamheten i programmet har en rad olika mål och syftar till att alla aktörer skall utvecklas socialt genom integration och deltagande så att social sammanhållning upprätthålls och främjas. Här tas två aktiviteter upp eftersom de återkommer regelbundet och eftersom invandrarorganisationer deltar i planeringen, utvecklingen och utvärderingen:

—

Programmet Inter-Nation i Vallonien (Belgien) grundar sig på kulturmöten och förvärvandet av specifika yrkeskunskaper. Det syftar till att skaffa arbete till sådana arbetssökande som fortfarande är alltför underutnyttjade på arbetsmarknaden. Programmet syftar särskilt till att främja den mellankulturella tillgång som människor med utländsk härkomst har i arbete med internationell koppling. Samtidigt erbjuder Inter-Nation företagen utbildad personal som kan stödja dem i deras arbete.

—

I München har man utvecklat projektet ”aktiva tillsammans i Neuperlach”, som går ut på att det i invånarnas trädgårdar anordnas kommunala aktiviteter för tyskar och invandrare som bor i samma område. Projektet ökar kommunikationen och integrationen mellan personer av olika kulturellt, etniskt och rasmässigt ursprung.

—

I Amsterdam i Nederländerna har man inlett projektet ”Andra världskriget i rätt perspektiv”, som syftar till att bekämpa diskriminering och antisemitism och till att öka toleransen och respekten.

—

I Spanien genomförs i Madridregionen den regionala integrationsplanen 2006–2008. Den utarbetas med stöd från regionens alla sociala sektorer och med deltagande av mer än 1 000 företrädare och sakkunniga för att säkerställa invandrarintegrationen. Det är första gången en spansk region har öronmärkt mer än 4,4 miljarder euro för integreringen av invandrare. Alla invandrare får, oavsett sin administrativa status, fri tillgång till Madrids utbildnings- och sjukvårdssystem, precis som övriga invånare i Madrid. Madridregionen har dessutom inrättat centrum för socialt stöd till invandrare (CASI) för att stärka det grundläggande stödnätet, i synnerhet för sårbara invandrare, och man har också inrättat centrum för invandrares deltagande och integration (CEPIS) för att främja, stimulera och visa upp invandrargruppernas kulturella rikedom.

—

I Wien har det inrättats virtuella kontor för integrationspolitik. Dessutom har en särskild avdelning för integration och mångfald inrättats för att utveckla hanteringen av mångfaldsfrågor och för att organisera och utvidga rådgivningsservicen för nya invandrare som flyttar dit. Denna avdelning samarbetar med invandrarorganisationerna och stöder integrationsrelaterade åtgärder och projekt, exempelvis på språkinlärningsområdet.

—

I regionen Emilia Romagna i Italien har det inrättats rådgivande antidiskrimineringsorgan, och de lokala myndigheterna har infört särskilda rådgivare med befogenhet att ingripa om det förekommer diskriminering på grund av ras eller kön.

—

I storstadsregionen Rennes i Frankrike erbjuds personer som flyttar till regionen olika slag av aktiviteter och utbildningar för att säkerställa att de integreras i lokalsamhället. Dessutom finns det en särskild budget för inrättandet av lokala mottagningscentrum.

—

I Wien erbjuds nyanlända invandrare alfabetiseringskurser och grundkurser i tyska språket med speciell inriktning på kvinnor och med barnomsorgsmöjligheter.

—

I Škocjan i Slovenien har det införts en integrationspolitik med hjälp av ett program som syftar till att informera om främlingsfientlighet på lokal nivå.

—

För att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden har det franska departementet Rhône-Alpes uppmanat den lokala arbetsförmedlingen att skicka arbetsgivarna anonym information om arbetssökandena där sökandens efternamn har utelämnats.

—

I Wien har alla medlemmar i lokalsamhället (oberoende av nationalitet, kön, ras eller religion) lika tillgång till stadens offentliga tjänster, och tjänsterna är av samma kvalitet för alla. Vidare har kommunerna stöttat och finansierat projekt som främjar och utvecklar pluralistiska strategier. Staden främjar en kulturell, språklig och samhällelig mångfald, och alla medlemmar i samhället har tillgång till rättshjälp i form av råd beträffande den enskilda individens ställning.

—

I Barcelona har alla registrerade personer tillgång till offentliga tjänster, även de som inte har formellt uppehållstillstånd. De katalanska lokala myndigheterna försöker anpassa befintlig lokal service till invandrares behov och målsättningar, främst i form av praktisk hjälp vid ankomst och med bostad, finansiellt stöd till åtgärder när det gäller mångfald och medborgarskap, samt kunskapsförmedling för beslutsfattande. Dessutom har Barcelonadistriktet upprättat en plan för mångfald och medborgarskap samt ett lokalt nätverk för mångfald och medborgarskap.

—

I staden Corps-Nuds i Frankrike är de kommunala bostäderna tillgängliga för familjer av alla nationaliteter, inklusive romer.

—

Den katalanska regeringen har inrättat ”La Red de Bolsa de Vivienda Social”, som syftar till att göra det enklare för alla sociala grupper att få tillgång till anständiga bostäder genom att man tillhandahåller tekniska och rättsliga garantier, försäkringar och en garanti på maximalt sex månader.

—

I Salzburg, Krems och Guntramsdorf i Österrike har invandrare och tredjelandsmedborgare fått tillgång till kommunala bostäder. Rådgivningsorganisationen ”Wohndrehscheibe”, som arbetar för att förbättra flyktingars och invandrares tillgång till bostäder, utsågs år 2004 till en av 107 ”bästa lösningar” som kandiderade till priset Dubai International Award.

—

I Tjeckien kräver programmet för byggande av servicebostäder att kommunerna stöder byggandet av nya bostäder som förses med sociala tjänster, så att man på detta sätt kan hjälpa grupper som riskerar att drabbas av social utestängning.

—

Sedan 1994 har Madridregionen utvecklat ett särskilt program för bostadsförmedling som hjälper invandrare i regionen att finna bostad. Man tillhandahåller anständiga bostäder för invandrarna, upprättar flera system för förmedling och garantier för invandrarsamfundet i samband med hyra eller köp på bostadsmarknaden. Programmet inbegriper också tillgång till bostadsdelning och underlättar skapandet av kooperativ som kan hyra eller köpa bostad.

—

I Slovenien har det införts ett program som skall sporra kommunerna att tillhandahålla hyresbostäder utan ekonomisk vinning år 2005. Genom programmet uppmanar man kommunerna att bygga och renovera bostäder som skall hyras ut utan ekonomisk vinning.

—

I staden Gent har offentliga och privata aktörer undertecknat en förklaring om icke-diskriminering på bostadsmarknaden för att säkerställa att alla former av diskriminering på bostadsmarknaden avlägsnas och förhindras.

—

I staden Verona erbjuder kooperativet ”La casa per gli Extracomunitari” bostäder åt invandrare och ser till att de har möjlighet att delta i offentliga forum där bostadspolitiken diskuteras.

—

I Italien har staden Turin beslutat att ge alla utlänningar som varit lagligt bosatta i staden under de senaste sex åren tillträde till kommunala val.

—

I Danmark anges i integrationslagstiftningen att kommunerna har möjlighet att inrätta integrationsråd med befogenheter att utarbeta rådgivande rapporter om initiativ och resultat vad avser integration i kommunen i allmänhet eller om introduktionsprogram som kommunen erbjuder. Integrationsrådet består av minst sju medlemmar bosatta inom kommunen och utsedda av kommunstyrelsen. Medlemmarna utses bland medlemmarna i lokala sammanslutningar av invandrare eller flyktingar. Dessutom utses medlemmar med anknytning till skolstyrelser och andra lokala sammanslutningar. Att upprätta ett integrationsråd ses som det första steget i invandrarnas och flyktingarnas integration i den politiska processen. Erfarenheterna visar att många invandrare och flyktingar som varit medlemmar av integrationsråd senare engagerar sig mer formellt i den politiska processen, exempelvis i kommunfullmäktige. Cirka 60 danska kommuner har inrättat integrationsråd.

—

Portos (Portugal) kommunala kommitté för invandrargrupper är ett rådgivande organ som avger rapporter till stadsfullmäktige. Dess roll är att utgöra en interaktiv plattform för information och debatt mellan de utländska folkgrupper som bor i Porto samt mellan dessa grupper och de lokala myndigheterna. Genom dessa möten får de lokala myndigheterna veta sammanslutningarnas åsikter om förslag till projekt som planeras i syfte att underlätta integrationen av de berörda folkgrupperna. Deltagarna diskuterar också de huvudsakliga hinder som sammanslutningarna står inför när de genomför sina egna projekt. De sammanslutningar som företräder invandrargrupperna i Porto har visat ett starkt intresse för den kommunala kommittén redan från början. Sammanlagt 13 sammanslutningar för närvarande är representerade i kommittén, och de lokala myndigheterna arbetar således aktivt med en tämligen representativ del av de utländska folkgrupperna i Porto. Kommittén har också gett upphov till avsevärt intresse bland institutionerna: den höge kommissarien för immigration och etniska minoriteter deltar i den som observatör. Här finns således en stabil utgångspunkt för arbetet, som man hoppas kommer att byggas ut i framtiden. Detta rådgivande organ är en viktig del i Portos stadsfullmäktiges politik för att komma närmare sina medborgare, och visar hur högt prioriterat det aktiva medborgarskapet och deltagardemokratin är. Dess syfte är att göra kommittén så representativ som möjligt med avseende på de olika folkgrupper som bor i staden, och fler sammanslutningar uppmanas delta: De som önskar delta kan sända in en ansökan till stadsfullmäktiges ordförande.

—

I Spanien garanterar Asturiens regionregering att alla personer som bor i regionen har tillgång till sociala förmåner. Vidare ger myndigheterna tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingen av de mänskliga resurserna, och de har även infört förebyggande åtgärder för att göra det lättare för olika grupper som diskrimineras eller riskerar att diskrimineras att delta i samhället. En plan för social integration har utformats med särskilda åtgärder som främjar social integration av minoriteter när det gäller bostäder, utbildning, hälsovård och sociala tjänster.

—

I Italien deltar företrädare för minoriteterna i Florens stadsfullmäktige, bland annat ledaren för den senegalesiska befolkningen i Toskana.

—

I Berlin har ett system för regelbunden övervakning av minoriteternas situation införts för att underlätta integrationen. Staden Berlin har skapat en ”grannskapsfond” som utgör ett framgångsrikt exempel på en modell som ökar det offentliga deltagandet och integrationen.

—

Med stöd av det flamländska rådets förordning om jämlikhet och lika möjligheter beviljas vissa skolor i Belgien extra medel utgående från antalet elever som tillhör missgynnade grupper, inklusive romer.

—

I Belgien inrättade den flamländska regeringen år 1997 ett flamländskt utskott för mobilt boende, vars uppgift är att utarbeta konkreta förslag till hur man skall lösa problem i anslutning till resandefolkets boende och upprättandet av boplatser för dessa.

—

I Flandern har fem ”enheter för resandefolk” inrättats i regionala integrationscenter, i enlighet med förordningen om den flamländska politiken beträffande etniska och kulturella minoriteter. Dessa enheter skall utvärdera och genomföra minoritetspolitiken. I regionen Vallonien inrättades år 2001 ett förmedlingscentrum för resandefolk som skall övervaka alla projekt som rör resandefolk och medla mellan dessa och de offentliga myndigheterna.

—

I Tjeckien finns det samordnare för romerna både på regional nivå och i huvudstaden Prag, medan romerna på lokal nivå ses som en nationell minoritet.

—

Den icke-statliga organisationen för ömsesidig samexistens och polisen i regionen Ostrava anordnade ett sommarläger för romska barn år 2004. Avsikten var att förbättra kommunikationen och samarbetet mellan polisen och romerna.

—

I Frankrike finns det i några skolor en speciallärare som underlättar integrationen av de romska barnen. Vissa skolbussar har reserverats för romska elever, och man övervakar att de verkligen deltar i undervisningen.

—

I Tyskland finns det ett centralråd för tyska sinter och romer, som är en paraplyorganisation för nio sammanslutningar på delstatsnivå och ett flertal regionala och lokala sammanslutningar. Rådet företräder de romska kommittéerna och bevakar deras intressen.

—

I staden Patros har omfattande åtgärder vidtagits för att skydda den romska minoriteten. Man har bland annat infört regelbundna läkarbesök och vaccinering, program som underlättar de lokalt bosatta romernas tillträde till arbetsmarknaden och en aktiv bostadspolitik som inkluderar statligt bostadsstöd.

—

I Ozd i Ungern har de lokala myndigheterna och det lokala minoritetsrådet startat ett program för att rusta upp ett område där det råder stort förfall och social utestängning.

—

I Slovenien garanterar konstitutionen att minoriteterna får använda sitt eget språk som officiellt språk i det område där de bor. Detta gäller de ungerska och italienska minoriteterna. Dessa två minoriteter har också i företrädare i det nationella parlamentet.

—

Genom kontoret för nationella minoriteter förbereder regeringen rättsliga åtgärder när det gäller romernas särskilda status, särskilda rättigheter och skydd i landet. Möjligen är det den första regeringen inom EU som arbetar på detta sätt. Genom lagen om lokalt självstyre och lagen om lokalval har romerna Slovenien sedan inledningen av denna mandatperiod haft möjlighet att välja fullmäktigeledamöter som företräder romerna i de områden där romer bor. Inom ramen för regeringens program för stödåtgärder till romerna kommer kommunen Rogašovci att genomföra ett program med offentliga initiativ ”om romerna för romerna”, inklusive offentlig finansiering av projekt som syftar till att lösa problem när det gäller allmännyttig infrastruktur, utbildning och sociala och kulturella frågor, samt att tillhandahålla rättsligt stöd till romerna.

—

Institutet för undervisningsforskning i Ljubljana har startat ett projekt för att integrera romska barn i det vanliga skolsystemet i Slovenien. Målet med projektet är att förbättra de romska barnens möjligheter att få undervisning på förskole- och grundskolenivå i regionen Dolenjska.

—

I Spanien har den katalanska regeringen startat programmet ”Prolloguer” i syfte att stödja romer och andra grupper som diskrimineras. Programmet är mycket enkelt: Tomma lägenheter köps upp, restaureras och hyrs ut åt invandrare och missgynnade sociala grupper.

—

Madridregionen driver sedan 1999 APOI-projektet, ett projekt för social integrering av östeuropeiska etniska minoriteter. Integrationsprocessen bygger på tre skeden: välkomnande, bosättning, inklusive sökande efter arbete och bostad, samt uppföljning. APOI verkar på fyra nivåer: individen, familjen, gruppen och folkgruppen. Arbetssättet är aktivt och inriktat på deltagande, och invandrarna görs delaktiga i sin integration. Eventuella problem behandlas på individnivå ur ett helhetsperspektiv.

—

Stadsstyrelsen i Barcelona har inrättat ett råd för stadens romska befolkning. Rådet fungerar som ett rådgivande organ vars syfte är att öka välfärden och livskvaliteten för de romer som bor i staden.

—

I Storbritannien har man inlett ett projekt för att öka romernas och resandefolkens kunskaper. Programmet går ut på att man engagerar föräldrar, intervjuar barn och ändrar eller anpassar teoretiska program så att antalet romska elever ökar. Merparten av de lokala myndigheterna har en utbildningstjänst för resandefolk, vars syfte är att främja romernas utbildning. I en skola har man till exempel infört ett flexibelt program med undervisning i läsning, skrivning, matematik och friluftsaktiviteter utanför skolan, och en kommun har utformat paket som skall underlätta övergången från grundskolan till gymnasiet.