—

Kroatiens regering, genom A. Metelko-Zgombić, i egenskap av ombud,

—

Spaniens regering, genom V. Ester Casas, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom C. Cattabriga, S. Ječmenica och M. Wilderspin, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15, och rättelse i EUT L 97, 2005, s. 64).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Ibrica Zulfikarpašić och Slaven Gajer. Målet rör en ansökan om utfärdande av ett intyg om europeisk exekutionstitel avseende ett beslut om verkställighet som en notarie i Kroatien har antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord”.

3

Skälen 3, 5, 7, 10, 12 och 18 i förordning nr 805/2004 har följande lydelse:

…

…

…

…

…

4

I artikel 1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Syftet med denna förordning är att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, vilket, genom att det fastställs miniminormer, kommer att möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater utan att erkännande och verkställighet skall föregås av mellanliggande förfaranden i den medlemsstat där verkställighet begärs.”

5

Artikel 3.1 i förordningen har följande lydelse:

”Denna förordning skall tillämpas på domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.

En fordran skall anses som obestridd, om

6

I artikel 4 i förordningen föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med

1.   dom: varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader,

2.   fordran: en fordran som avser betalning av ett bestämt penningbelopp och som är förfallen till betalning eller vars förfallodag anges i domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller officiella handlingar,

3.   officiell handling:

…

6.   domstol som meddelat domen: den domstol vid vilken handläggningen av förfarandet pågick vid tidpunkten för att de villkor som avses i artikel 3.1 a, b och c är uppfyllda,

7.   I Sverige avses vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande med uttrycket domstol också svensk kronofogdemyndighet.”

7

I artikel 5 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Upphävande av exekvatur”, föreskrivs följande:

”En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande.”

8

I kapitel III i förordningen, som innehåller artiklarna 12–19, föreskrivs miniminormer för förfaranden om obestridda fordringar, däribland avseende delgivning av stämningsansökan eller motsvarande handling och underrättelse till gäldenären.

9

I artikel 12 i förordningen, med rubriken ”Miniminormernas tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1.   En dom avseende en fordran som är obestridd i den mening som avses i artikel 3.1 b eller c kan endast intygas vara en europeisk exekutionstitel om domstolsförfarandena i ursprungsmedlemsstaten uppfyllde de processuella kraven i detta kapitel.

2.   Samma krav skall tillämpas vid utfärdandet av ett intyg om en europeisk exekutionstitel eller ett intyg som ersätter det förra i den mening som avses i artikel 6.3 avseende ett beslut som har utfärdats efter det att talan har förts mot en annan dom, om villkoren i artikel 3.1 b eller c vid tidpunkten för det beslutet är uppfyllda.”

10

I artikel 16 i förordningen, med rubriken ”Vederbörlig underrättelse till gäldenären om fordran”, anges följande:

”För att gäldenären på vederbörligt sätt skall ha underrättats om fordran, skall stämningsansökan eller motsvarande handling ha innehållit följande uppgifter:

11

Artikel 25.1 i nämnda förordning, avseende intygande av officiella handlingar, har följande lydelse:

”En officiell handling avseende en fordran enligt artikel 4.2, vilken är verkställbar i en medlemsstat, skall på ansökan till den myndighet som utsetts av ursprungsmedlemsstaten intygas vara en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga III.”

12

Av artikel 30.1 c i förordning nr 805/2004 framgår medlemsstaternas skyldighet att till kommissionen meddela ”de förteckningar över myndigheter som avses i artikel 25 … samt alla ändringar av dessa.”

13

I enlighet med artikel 30.1 c meddelade Republiken Kroatien följande förteckning:

”Behöriga domstolar, administrativa myndigheter, notarier, fysiska och juridiska personer som ägnar sig åt myndighetsutövning och som är behöriga att utfärda verkställbara handlingar eller exekutionstitlar avseende obestridda fordringar i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.”

14

I artikel 31 i Ovršni zakon (lag om exekutiva åtgärder, Narodne novine, br. 112/12, 25/13 och 93/14) föreskrivs följande:

”1)   Med handling som äger vitsord avses enligt denna lag en faktura, … ett bokföringsutdrag, en privat legaliserad handling samt varje handling som enligt särskilda föreskrifter anses utgöra en officiell handling. Beräkning av ränta anses också utgöra en faktura.

2)   En handling som äger vitsord är verkställbar om den anger borgenärens och gäldenärens identitet samt betalningsskyldighetens föremål, art, omfattning och tidpunkten för betalningsskyldighetens inträde.

3)   Utöver de upplysningar som anges i punkt 2 i denna artikel ska en faktura ställd till en fysisk person som inte bedriver registrerad näringsverksamhet informera gäldenären om att borgenären, vid utebliven betalning av en penningfordran som förfallit till betalning, kan begära verkställighet på grundval av en handling som äger vitsord.

…”

15

Artikel 278 i nämnda lag har följande lydelse:

”Notarier ska avgöra en ansökan om verkställighet som grundar sig på en handling som äger vitsord i enlighet med bestämmelserna i denna lag.”

16

Av artikel 281.1 i samma lag framgår under vilka omständigheter notarier kan anta beslut om verkställighet på grundval av en ”handling som äger vitsord”, medan punkterna 2–8 i artikeln avser förfarandets gång i de fall då notarien inte antar ett sådant beslut.

17

Artikel 282 i samma lag föreskriver att talan kan väckas mot notariens beslut om verkställighet genom invändning däremot, samt definierar granskningsförfarandet för en sådan talan.

18

I artikel 283.1 i lagen om exekutiva åtgärder föreskrivs att för det fall att det inte har framställts någon invändning inom åtta dagar efter det att fristen för att framställa en sådan invändning har löpt ut, ska notarien, på sökandens begäran, göra en anteckning på det beslut om verkställighet som notarien antagit om att beslutet får verkställas.

19

I artikel 356 i samma lag anges följande:

”Bestämmelserna i förevarande lag regleras av förfarandet för utfärdande av intyg om europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar enligt förordning [nr 805/2004] och instiftar ett verkställighetsförfarande på grundval av en europeisk exekutionstitel.”

20

I artikel 357 i nämnda lag föreskrivs följande:

”I Republiken Kroatien är följande myndigheter och personer behöriga att utfärda:

…

…

domstolar, administrativa myndigheter, notarier, fysiska och juridiska personer som ägnar sig åt myndighetsutövning och som är behöriga att utfärda intyg om verkställighet av en europeisk exekutionshandling som utfärdats av en nationell domstol avseende obestridda fordringar.”

21

I artikel 358 i samma lag anges följande:

”1)   De intyg som avses i artikel 9.1, artikel 24.1, artikel 25.1 och artikel 6.3 i förordningen utfärdas utan att gäldenären först hörs.

2)   Den myndighet eller den person som utfärdat intyget är skyldig att tillhandahålla gäldenären en kopia därav.

…

4)   För det fall att notarien finner att de villkor för utfärdande av intyg som avses i punkt 1 i denna artikel inte är uppfyllda, ska notarien överföra ansökan om utfärdande av intyg jämte en kopia av tillhörande dokument och handlingar till den regionala domstol inom vars jurisdiktion notarien har sitt säte för beslut. Notarien är skyldig att uppge skälen till varför denne anser att de uppställda villkoren för att bevilja partens ansökan inte är uppfyllda.”

22

Ibrica Zulfikarpašić, som är verksam som advokat, ingick ett avtal om bistånd och representation med sin klient Slaven Gajer, som inte betalade den faktura som utställdes till honom.

23

Ibrica Zulfikarpašić ansökte hos en notarie om verkställighet gentemot Slaven Gajer på grundval av nämnda faktura, som enligt lagen om exekutiva åtgärder anses vara en ”handling som äger vitsord”. Den 12 februari 2014 antog notarien ett beslut om verkställighet på grundval av denna handling och beslutet vann laga kraft då gäldenären inte framställt någon invändning däremot.

24

Den 13 november 2014 ansökte Ibrica Zulfikarpašić hos en notarie om att denne skulle utfärda ett intyg om europeisk exekutionstitel avseende nämnda beslut om verkställighet.

25

Notarien ansåg emellertid att villkoren för att utfärda det sökta intyget inte var uppfyllda. Notarien angav att enligt artikel 3.1 i förordning nr 805/2004 ska fordringen anses vara obestridd. Fordringar kan emellertid endast anses obestridda om de antingen har varit föremål för ett domstolsförfarande enligt artikel 3.1 a–c i förordningen, eller uttryckligen har godkänts i en officiell handling enligt artikel 3.1 d i förordningen. Begreppet officiell handling, i den mening som avses i förordningens bestämmelser, ska omfatta den handling som upprättats av notarien, såsom ett beslut om verkställighet som antagits på grundval av en ”handling som äger vitsord”. Ett sådant beslut uppfyller emellertid inte villkoret att gäldenären uttryckligen ska ha godkänt fordran.

26

Notarien anförde vidare att även om artikel 4.7 i förordning nr 805/2004 innehåller en särskild regel om att, i Sverige, avser, vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande, uttrycket ”domstol” också svensk kronofogdemyndighet, jämställer varken nämnda bestämmelse, övriga bestämmelser i förordningen eller bestämmelser i andra unionsrättsakter avseende verkställighetsförfaranden notarier i Kroatien med en ”domstol”.

27

I enlighet med artikel 358.4 i lagen om exekutiva åtgärder överförde samma notarie följaktligen det ärende som är aktuellt i det nationella målet till Općinski sud u Novom Zagrebu, Stalna služba u Samoboru (Domstolen i första instans i Novi Zagreb, permanent lokalkontor i Samobor, Kroatien) för att denna domstol skulle pröva Ibrica Zulfikarpašićs ansökan om utfärdande av intyg.

28

Under dessa förhållanden beslutade Općinski sud u Novom Zagrebu – Stalna služba u Samoboru (Domstolen i första instans i Novi Zagreb, permanent lokalkontor i Samobor, Kroatien), att vilandeförklaramålet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Är bestämmelserna i lagen om exekutiva åtgärder som avser europeisk exekutionstitel förenliga med förordning nr 805/2004 och, närmare bestämt, beträffande förfarandet i Kroatien för att anta ett beslut om verkställighet på grundval av en handling som äger vitsord, omfattar begreppet ”domstol” även notarier, och kan notarier utfärda intyg om europeisk exekutionstitel som avser lagakraftvunna och verkställbara beslut om verkställighet som notarierna har antagit på grundval av handlingar som äger vitsord när det inte framställts någon invändning mot dessa beslut? För det fall att sistnämnda fråga ska besvaras nekande, kan en domstol utfärda intyg om europeisk exekutionstitel med stöd av ett beslut om verkställighet som en notarie har antagit på grundval av en handling som äger vitsord, när detta beslut avser en obestridd fordran och, om så är fallet, vilket formulär ska användas?”

29

Den hänskjutna frågan ska delas upp i tre delar.

30

Genom den första delen av tolkningsfrågan söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att notarier i Kroatien som agerar inom ramen för de befogenheter som tillkommer dem enligt nationell rätt vid förfaranden för verkställighet på grundval av en ”handling som äger vitsord” omfattas av begreppet ”domstol”, i den mening som avses i nämnda förordning.

31

Kroatiens regering och Spaniens regering anser att denna fråga ska besvaras jakande. Begreppen ”domstol” och ”domstolsförfarande” som anges i förordning nr 805/2004 omfattar inte enbart domstolar i strikt mening, utan även, rent allmänt, vilken myndighet som helst när denna utövar en i huvudsak rättslig funktion, vilket här är fallet. Kommissionen anser å sin sida att frågan ska besvaras nekande.

32

Domstolen vill inledningsvis erinra om att följande framgår av domstolens fasta praxis. Det följer såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (dom av den 13 oktober 2016, Mikołajczyk, C‑294/15, EU:C:2016:772, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

33

Beträffande systematiken i förordning nr 805/2004 noterar domstolen att även om förordningen vid upprepade tillfällen hänvisar till begreppen ”domstol” och ”domstolsförfarande”, specificeras inte begreppens väsentliga faktorer däri. Således definieras i artikel 4 led 6 i förordningen begreppet ”domstol som meddelat domen” som ”den domstol vid vilken handläggningen av förfarandet pågick vid tidpunkten för att de villkor som avses i artikel 3.1 a, b och c är uppfyllda”. I artikel 4 led 1 i förordningen definieras begreppet ”dom” som ”varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat”.

34

I artikel 4 led 7 i samma förordning anges att, i Sverige, avses vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande med uttrycket domstol också svensk kronofogdemyndighet. Eftersom denna artikel tydligt endast rör den myndighet som anges där, omfattas inte kroatiska notarier av den artikeln.

35

I artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107) anges exempelvis att med begreppet ”domstol” avses i den förordningen inte enbart rättsliga myndigheter, utan även alla andra myndigheter med behörighet på området som utövar rättsliga funktioner och som uppfyller vissa villkor som uppställs i samma bestämmelse. Förordning nr 805/2004 innehåller till skillnad från ovannämnda förordning inte någon allmän bestämmelse med liknande innebörd.

36

Detta konstaterande stöds av rättspraxis avseende Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), i vilken domstolen har fastställt att artikel 3 i den förordningen, som föreskriver att begreppet ”domstol” inkluderar den svenska kronofogdemyndigheten och notarier i Ungern, inte omfattar notarier i Kroatien (se, för ett liknande resonemang, dom av i dag, Pula Parking, C‑551/15, punkt 46).

37

Såsom erinrats om i punkt 32 ovan ska begreppen ”domstol” och ”domstolsförfarande” således undersökas mot bakgrund av de eftersträvade syftena med förordning nr 805/2004, vars tolkning den hänskjutande domstolen har efterfrågat i förevarande mål.

38

I detta hänseende noterar domstolen att det av lydelsen av artikel 1 i förordningen framgår att dess syfte är att – avseende obestridda fordringar – möjliggöra fri rörlighet för domar i alla medlemsstater, utan att erkännande och verkställighet ska föregås av mellanliggande förfaranden i den medlemsstat där verkställighet begärs.

39

Enligt skäl 10 i nämnda förordning får detta syfte emellertid inte uppnås genom att rätten att gå i svaromål på något sätt försvagas (se, analogt, dom av den 14 december 2006, ASML, C‑283/05, EU:C:2006:787, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

40

Det framgår dessutom av skäl 3 i förordning nr 805/2004 att principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden utgör en hörnsten i arbetet med att upprätta ett verkligt rättsligt område. Denna princip, som skäl 18 i förordningen hänvisar till, vilar bland annat på ömsesidigt förtroende för rättsskipningen i medlemsstaterna.

41

Principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna har nämligen en grundläggande betydelse inom unionsrätten, eftersom den gör det möjligt att skapa och upprätthålla ett område utan inre gränser genom att den grundar sig på den höga grad av förtroende som ska finnas mellan medlemsstaterna (dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru, C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 78).

42

I enlighet med artikel 5 i förordning nr 805/2004 kommer denna princip till uttryck genom att domar som intygats vara europeiska exekutionstitlar av den domstol som utfärdat domen ska erkännas och verkställas i de andra medlemsstaterna.

43

För att upprätthålla principen om skydd för berättigade förväntningar – i sammanhang som rör fri rörlighet för domar, vilket har behandlats i punkterna 38 och 39 ovan – krävs en strikt bedömning av de faktorer som definierar begreppet ”domstol”, i den mening som avses i förordningen, så att de nationella myndigheterna ges möjlighet att identifiera domar som meddelats av de andra medlemsstaternas domstolar. Iakttagandet av principen om ömsesidigt förtroende för rättskipningen i medlemsstaterna, som ligger till grund för förordningens tillämpning, medför nämligen ett föregående krav på, bland annat, att de beslut som begärs verkställda i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten har meddelats genom ett rättsligt förfarande som erbjuder garantier för oberoende och opartiskhet, och som följer den kontradiktoriska principen.

44

I förevarande fall erinrar domstolen om att i enlighet med bestämmelserna i lagen om exekutiva åtgärder är notarier i Kroatien behöriga att genom beslut pröva ansökningar om att inleda ett verkställighetsförfarande på grundval av handlingar som äger vitsord. Så snart svaranden har delgivits beslutet kan denne framställa en invändning däremot. Den notarie, mot vars beslut gäldenären har framställt en motiverad invändning som kan tas upp till prövning inom den föreskrivna fristen, ska inom ramen för invändningsförfarandet överföra ärendet till behörig domstol som ska pröva invändningen.

45

Det framgår av dessa bestämmelser att ett beslut om verkställighet som notarien har antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord” inte delges gäldenären förrän beslutet redan har antagits, utan att gäldenären har underrättats om den ansökan notarien ska pröva.

46

Gäldenären kan förvisso framställa en invändning mot det beslut om verkställighet som notarien antagit och det mesta tyder på att notarien utövar de befogenheter och skyldigheter som tillkommer denne inom ramen för ett verkställighetsförfarande på grundval av en ”handling som äger vitsord” under tillsyn av en domstol, till vilken notarien måste översända eventuella bestridanden. Faktum kvarstår emellertid att en notaries prövning, i Kroatien, av en ansökan om utfärdande av ett beslut om verkställighet på grundval av en sådan handling inte är kontradiktoriskt.

47

Enligt artikel 12 i förordning nr 805/2004 kan en dom avseende en fordran som är obestridd, i den mening som avses i artikel 3.1 b eller c i förordningen, endast intygas vara en europeisk exekutionstitel om domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten genomförts på ett sätt som uppfyller de miniminormer som avses i förordningens kapitel III.

48

I artikel 16 i nämnda förordning, jämförd med skäl 12 i samma förordning, föreskrivs att gäldenären ska få ”vederbörlig” underrättelse om fordran, så att denne ges möjlighet att förbereda sitt försvar, och garanterar således att förfarandet som leder till ett utfärdande av en exekutionstitel som kan läggas till grund för utfärdande av ett intyg är kontradiktoriskt. Dessa miniminormer återspeglar unionslagstiftarens avsikt att säkerställa att de förfaranden som föregår antagandet av beslut avseende en obestridd fordran erbjuder tillräckliga garantier för att rätten till försvar iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi, C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 44).

49

Ett nationellt förfarande för att anta ett beslut om verkställighet där gäldenären inte delges stämningsansökan eller motsvarande handling och denna handling inte innehåller någon uppgift om fordran, vilket leder till att gäldenären inte får kännedom om fordran förrän den tidpunkt då denne delges beslutet, kan emellertid inte anses vara kontradiktoriskt.

50

Mot bakgrund av ovanstående ska den första delen av tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att notarier i Kroatien som agerar inom ramen för de befogenheter som tillkommer dem enligt nationell rätt vid förfaranden för verkställighet på grundval av en ”handling som äger vitsord” inte omfattas av begreppet ”domstol”, i den mening som avses i nämnda förordning.

51

Genom den andra och den tredje delen av tolkningsfrågan, vilka ska prövas gemensamt, söker den hänskjutande domstolen klarhet i dels huruvida förordning nr 805 ska tolkas så, att ett beslut om verkställighet som en notarie i Kroatien har antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord”, varvid ingen invändning har framställts däremot, kan intygas vara en europeisk exekutionstitel, dels huruvida förordningen ska tolkas så, att behörigheten att utfärda ett sådant intyg tillkommer notarier eller att denna behörighet tillkommer de nationella domstolarna.

52

Artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Exekutionstitlar som skall intygas vara europeiska exekutionstitlar”, anger under vilka förutsättningar en fordran ska anses som obestridd genom att särskilja de situationer som anges i punkt 1 a–c avseende fordringar som fastställts inom ramen för ett domstolsförfarande från de situationer som anges i punkt 1 d avseende fordringar som gäldenären uttryckligen godkänt i en officiell handling.

53

Även om det av svaret på den första delen av tolkningsfrågan framgår att ett beslut om verkställighet som en notarie i Kroatien antar på grundval av en ”handling som äger vitsord” inte kan anses vara ett rättsligt avgörande, eftersom denna nationella myndighet inte är en domstol och det därmed inte kan anses att beslutet i fråga har utfärdats inom ramen för ett rättsligt förfarande, så ska det likväl prövas om ett sådant beslut kan anses vara en officiell handling avseende en obestridd fordran, i den mening som avses i artikel 3.1 d i förordning nr 805/2004.

54

Härvidlag definieras i artikel 4 led 3 i förordningen en officiell handling som en handling som antingen har upprättats eller registrerats som en officiell handling, vars äkthet avser dess underskrift och innehåll, samt har bestyrkts av en bemyndigad myndighet, eller som ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför en administrativ myndighet eller bestyrkts av en sådan myndighet.

55

Det kan konstateras att även om notarier, i den kroatiska rättsordningen, är behöriga att upprätta officiella handlingar, är ett annat villkor inte uppfyllt, nämligen villkoret att den fordran som fastställts genom ett beslut om verkställighet som antagits på grundval av en ”handling som äger vitsord” ska vara obestridd.

56

I enlighet med skäl 5 i förordning nr 805/2004 föreskrivs nämligen i artikel 3.1 d i samma förordning att en officiell handling endast kan intygas vara en europeisk exekutionstitel försåvitt gäldenären i denna handling uttryckligen har godkänt fordran.

57

I det nationella målet har notarien antagit ett beslut om verkställighet på grundval av en ”handling som äger vitsord”, det vill säga den faktura som utställts av Ibrica Zulfikarpašić enligt ett avtal om bistånd och representation som upprättats ensidigt av advokaten. Det framgår inte av innehållet i nämnda beslut att gäldenären uttryckligen godkänt fordran.

58

Avsaknaden av invändning från gäldenären kan inte heller jämställas med ett uttryckligt godkännande av fordran, i den mening som avses i artikel 3.1 d i förordning nr 805/2004, eftersom detta godkännande måste framgå av den officiella handling som är föremål för intygande.

59

Mot bakgrund av ovanstående ska den andra och den tredje delen av tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att ett beslut om verkställighet som en notarie i Kroatien har antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord”, varvid ingen invändning har framställts däremot, inte kan intygas vara en europeisk exekutionstitel, eftersom beslutet inte avser en obestridd fordran, i den mening som avses i artikel 3.1 d i förordningen.

60

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: