(1)

Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (utträdesavtalet) ingicks på unionens vägnar genom rådets beslut (EU) 2020/135 (2) och trädde i kraft den 1 februari 2020.

(2)

I artikel 4 i protokollet om Irland/Nordirland som fogats till utträdesavtalet (protokollet) upprepas att Nordirland ingår i Förenade kungarikets tullområde och att ingenting i protokollet hindrar Förenade kungariket från att inkludera Nordirland i det territoriella tillämpningsområdet för dess listor över medgivanden som är fogade till det allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (Gatt 1994).

(3)

I artikel 13.1 i protokollet föreskrivs att, utan hinder av övriga bestämmelser i protokollet, alla hänvisningar till unionens tullområde i protokollets tillämpliga bestämmelser, eller i de unionsrättsliga bestämmelser som genom protokollet gjorts tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland, ska läsas som att de omfattar Nordirlands landterritorium.

(4)

Enligt artikel 5.3 i protokollet är unionens tullagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (3) tillämplig på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland. De bestämmelserna, jämförda med artikel 5.1 första och andra styckena i protokollet vad gäller varor som förs in i Nordirland från en plats utanför unionen, innebär att unionens tulltaxebestämmelser, inbegripet tullkvoter enligt Gemensamma tulltaxan eller relevanta internationella avtal, skulle vara tillämpliga på sådana varor när det anses föreligga en risk för att dessa varor senare införs i unionen. Dessa tullkvoter omfattar importtullkvoter i unionens listor över åtaganden enligt Gatt 1994, importtullkvoter som överenskommits i unionens bilaterala internationella avtal, inbegripet kvoter för undantag från ursprungsreglerna, importtullkvoter enligt unionens ordningar för handelspolitiska skyddsåtgärder, andra autonoma importtullkvoter, och exporttullkvoter som fastställts i avtal med tredjeländer.

(5)

Enligt artikel 5.4 i protokollet ska den unionsrätt som förtecknas i bilaga 2 till protokollet också tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland, enligt de villkor som anges i den bilagan. Den bilagan inbegriper unionslagstiftning som föreskriver vissa importkvoter.

(6)

De bilaterala arrangemangen mellan unionen och Förenade kungariket inom ramen för protokollet ger inte upphov till rättigheter och skyldigheter för tredjeländer. Följaktligen kan import inom ramen för unionens importtullkvoter eller andra importkvoter som är tillämpliga på varor med ursprung i ett tredjeland som förs in i Nordirland inte räknas in i detta tredjelands rättigheter gentemot unionen, om inte tredjelandet har godtagit detta. Denna situation utgör en risk för en väl fungerande inre marknad i unionen och för den gemensamma handelspolitikens integritet genom att medge eventuellt kringgående av unionens tullkvoter eller andra importkvoter.

(7)

För att hantera denna risk bör unionens importtullkvoter och andra importkvoter vara tillgängliga endast för varor som importeras och övergår till fri omsättning i unionen och inte i Nordirland.

(8)

Varje avtal mellan unionen och ett tredjeland som föreskriver exporttullkvoter är tillämpligt endast på varor som importeras in i unionen. Det tredjelandet skulle därför kunna vägra att utfärda exportlicenser för direktimport till Nordirland.

(9)

I kraft av artikel 5.3 och 5.4 i protokollet jämförda med artikel 13.3 är denna förordning även tillämplig på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med den artikeln ingicks avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (avtalet om utträde) av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (3).

(2)

Enligt villkoren i utträdesavtalet är Förenade kungariket sedan den 31 januari 2020 inte längre en medlemsstat i Europeiska unionen, och unionens primär- och sekundärrätt upphör att vara tillämplig på och i Förenade kungariket när den övergångsfas som anges i utträdesavtalet löper ut den 31 december 2020.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 428/2009 (4) upprättas ett gemensamt system för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden, i syfte att främja unionens och internationell säkerhet samt skapa lika villkor för unionens exportörer.

(4)

I förordning (EG) nr 428/2009 fastställs unionens generella exporttillstånd som underlättar kontroller av export med låg risk av produkter med dubbla användningsområden till vissa tredjeländer. För närvarande omfattas Australien, Förenta staterna, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge och Schweiz, inbegripet Liechtenstein, av unionens generella exporttillstånd nr EU001.

(5)

Förenade kungariket är part i relevanta internationella fördrag och medlem av internationella icke-spridningsregimer och upprätthåller fullständig efterlevnad av relevanta förpliktelser och åtaganden.

(6)

Förenade kungariket tillämpar proportionella och tillräckliga kontroller för att effektivt hantera överväganden om den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering, vilka överensstämmer med målen och bestämmelserna i förordning (EG) nr 428/2009.

(7)

Att Förenade kungariket läggs till i förteckningen över länder som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001 kommer inte att inverka negativt på unionens eller internationell säkerhet.

(8)

Med hänsyn till att Förenade kungariket är en viktig destination för produkter med dubbla användningsområden som tillverkas i unionen är det lämpligt att lägga till Förenade kungariket i förteckningen över destinationer som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001, för att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning av kontroller i hela unionen, främja lika villkor för unionens exportörer och undvika en onödig administrativ börda, samtidigt som unionens och internationell säkerhet skyddas.

(9)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt för att förverkliga de grundläggande målen att undvika oproportionella avbrott i handeln och onödigt tung administrativ börda för unionens export av produkter med dubbla användningsområden till Förenade kungariket, genom att föreskriva regler om att uppta Förenade kungariket i unionens generella exporttillstånd nr EU001. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i EU-fördraget.

(10)

Med beaktande av den brådska som följer av omständigheterna kring Förenade kungarikets utträde ur unionen anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(11)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med den 1 januari 2021 för att säkerställa att Förenade kungariket omfattas av unionens generella exporttillstånd EU001 utan dröjsmål.

(1)

I rådets förordning (EG) nr 1215/2009 (2) föreskrivs obegränsat tullfritt tillträde till unionsmarknaden för nästan alla produkter med ursprung i parterna i stabiliserings- och associeringsprocessen, i den utsträckning och till dess att bilaterala avtal med dessa förmånsparter ingås.

(2)

Stabiliserings- och associeringsavtal har nu ingåtts med alla sex förmånsparter. Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Kosovo (*), å andra sidan, är det sista avtalet som ingicks, och det trädde i kraft den 1 april 2016.

(3)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1464 (3) ändrades förordning (EG) nr 1215/2009 såtillvida att de bilaterala förmåner som beviljats Kosovo ströks, medan de unilaterala förmåner bibehölls som beviljats alla förmånsparter på västra Balkan i form av det tillfälliga upphävandet av tullar för de produkter som omfattas av kapitlen 7 och 8 i Kombinerade nomenklaturen samt deras tillgång till den övergripande vintullkvoten på 30 000 hl.

(4)

Mot bakgrund av att de tulliberaliseringar som föreskrivs i olika ordningar i stabiliserings- och associeringsavtalen mellan unionen och alla parter i stabiliserings- och associeringsprocessen inte har samma räckvidd som de förmåner som beviljas enligt förordning (EG) nr 1215/2009, är det lämpligt att tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1215/2009 förlängs till och med den 31 december 2025.

(5)

En förlängning av tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1215/2009 anses vara en lämplig garanti för unionens ökade engagemang och åtagande för västra Balkans handelsintegration. Det nuvarande systemet med autonoma handelsåtgärder är fortfarande ett värdefullt stöd för ekonomierna i partnerna på västra Balkan.

(6)

Dessutom behöver två förmånsparters namn ändras i enlighet med den senaste överenskomna namnstandarden.

(7)

Förordning (EG) nr 1215/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.