25.4.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/1

(1)

Riskkapital erbjuder finansiering åt företag som i allmänhet är mycket små, som befinner sig i sitt uppstartsskede och som har stor tillväxt- och expansionspotential. Riskkapitalfonder kan också ge företag värdefull sakkunskap och praktiskt kunnande, affärskontakter, varumärkeskapital och strategisk rådgivning. Genom finansiering och rådgivning till sådana företag kan riskkapitalfonder främja ekonomisk tillväxt och bidra till att skapa arbetstillfällen och anskaffa riskkapital, främja startande och expansion av innovativa företag, öka dessas investeringar i forskning och utveckling och främja entreprenörskap, innovation och konkurrenskraft i linje med målen i Europa 2020-strategin i kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln: ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (Europa 2020) och inom ramen för medlemsstaternas långsiktiga utmaningar, såsom de som beskrivs i rapporten från det europeiska systemet för strategisk och politisk analys (European Strategy and Policy Analysis System) från mars 2012 med titeln ”Global Trends 2030 – citizens in an interconnected and polycentric world”.

(2)

Det är nödvändigt att genom enhetliga bestämmelser i unionen fastställa ett gemensamt regelverk för användning av beteckningen EuVECA för godkända riskkapitalfonder, särskilt avseende portföljsammansättningen hos fonder som verkar under den beteckningen, deras tillåtna investeringssyften, de investeringsverktyg de får använda och de kategorier av investerare som tillåts investera i dem. Utan ett sådant gemensamt regelverk finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan olika åtgärder på nationell nivå, vilket skulle ha direkt negativ inverkan på den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom riskkapitalfonder som vill bedriva verksamhet i hela unionen skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater. Dessutom skulle sinsemellan olika kvalitetskrav på portföljsammansättning, investeringsmål och tillåtna investerare kunna leda till olika nivåer av investerarskydd och skapa oklarhet avseende investeringserbjudanden knutna till godkända riskkapitalfonder. Investerare bör också kunna jämföra investeringserbjudanden från olika godkända riskkapitalfonder. Det är nödvändigt att undanröja väsentliga hinder för godkända riskkapitalfonders gränsöverskridande kapitalanskaffning för att undvika snedvridning av konkurrensen mellan fonderna och förhindra att ytterligare potentiella hinder för handeln och att betydande snedvridning av konkurrensen uppstår i framtiden. Därför är den lämpliga rättsliga grunden för denna förordning artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), tolkad enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis.

(3)

Det är nödvändigt att anta en förordning om enhetliga bestämmelser för godkända riskkapitalfonder och om införande av motsvarande skyldigheter för deras förvaltare i alla medlemsstater, som vill anskaffa kapital i hela unionen under beteckningen EuVECA. Dessa krav bör säkerställa förtroende hos investerare som vill investera i riskkapitalfonder.

(4)

Genom att kvalitetskraven på användningen av beteckningen EuVECA definieras i en förordning, säkerställs att dessa krav direkt blir tillämpliga på förvaltare av företag för kollektiva investeringar som anskaffar kapital under denna beteckning. Det säkerställer också enhetliga villkor för användningen av beteckningen genom att man undviker sinsemellan olika nationella krav till följd av genomförandet av ett direktiv. Förvaltare av företag för kollektiva investeringar som använder beteckningen bör följa samma regler i hela unionen, vilket också kommer att öka förtroendet hos investerare. Denna förordning minskar lagstiftningens komplexitet och förvaltarnas kostnader för att följa ofta sinsemellan olika nationella bestämmelser som reglerar riskkapitalfonder, särskilt för förvaltare som vill anskaffa kapital över gränserna. Den bidrar också till att eliminera snedvridning av konkurrensen.

(5)

Enligt kommissionens meddelande av den 7 december 2011”En åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering” skulle kommissionen under år 2012 slutföra sin granskning av skattehindren för gränsöverskridande riskkapitalinvesteringar i syfte att lägga fram lösningar under 2013, med syftet att undanröja hindren, samtidigt som skatteundandragande eller skatteflykt förhindras.

(6)

En godkänd riskkapitalfond bör kunna förvaltas externt eller internt. När en godkänd riskkapitalfond förvaltas internt är fonden även förvaltare och bör därför uppfylla alla relevanta krav för förvaltare enligt denna förordning och registreras i enlighet med denna förordning. En godkänd riskkapitalfond som förvaltas internt bör emellertid inte tillåtas vara extern förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar eller företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag, UCITS).

(7)

För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och andra bestämmelser om fondföretag och deras förvaltare, måste det fastställas att denna förordning endast omfattar förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar än fondföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4), som är etablerade inom unionen och registrerade hos den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (5), under förutsättning att dessa förvaltare förvaltar godkända riskkapitalfonders portföljer. Externa förvaltare av godkända riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning bör också tillåtas att förvalta fondföretag förutsatt att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv 2009/65/EG.

(8)

Dessutom är denna förordning endast tillämplig på förvaltare av de företag för kollektiva investeringar vilkas förvaltade tillgångar totalt inte överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU. Beräkningen av tröskelvärdet vid tillämpningen av denna förordning är densamma som för det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU.

(9)

Förvaltare av riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning och vars förvaltade tillgångar senare totalt överskrider det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som därmed, i enlighet med artikel 6 i det direktivet, kommer att omfattas av krav på auktorisation av de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat, bör emellertid fortsättningsvis kunna använda beteckningen EuVECA vid marknadsföringen av godkända riskkapitalfonder i unionen, under förutsättning att de uppfyller kraven i det direktivet, och att de även i fortsättningen vid alla tidpunkter uppfyller vissa krav för användningen av beteckningen EuVECA, som anges i denna förordning, för godkända riskkapitalfonder. Detta gäller både befintliga godkända riskkapitalfonder och godkända riskkapitalfonder som etablerats efter det att tröskelvärdet har överstigits.

(10)

Om förvaltare av företag för kollektiva investeringar inte har för avsikt att använda beteckningen EuVECA, bör denna förordning inte vara tillämplig. I sådana fall bör befintliga nationella bestämmelser och unionens allmänna bestämmelser fortsätta att tillämpas.

(11)

I denna förordning bör enhetliga regler fastställas för hur godkända riskkapitalfonder ska vara beskaffade, särskilt om vilka godkända portföljföretag som godkända riskkapitalfonder ska tillåtas investera i och om vilka investeringsinstrument som ska användas. Detta är nödvändigt så att en tydlig skiljelinje kan dras mellan en godkänd riskkapitalfond och alternativa investeringsfonder som tillämpar andra, mindre specialiserade investeringsstrategier, exempelvis företagsuppköp eller spekulativa fastighetsinvesteringar, som denna förordning inte syftar till att främja.

(12)

I linje med syftet att noggrant avgränsa vilka företag för kollektiva investeringar som ska omfattas av denna förordning och för att säkerställa inriktningen på att tillhandahålla kapital till små företag i deras uppstartsskede, bör godkända riskkapitalfonder anses vara fonder som har för avsikt att investera minst 70 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser, i sådana företag. Godkända riskkapitalfonder bör inte tillåtas investera mer än 30 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser i andra tillgångar än godkända investeringar. Detta innebär att tröskelvärdet på 30 % alltid bör vara maxgränsen för icke-godkända investeringar, medan tröskelvärdet på 70 % bör reserveras för godkända investeringar under den godkända riskkapitalfondens livstid. Dessa tröskelvärden bör beräknas utifrån investeringsbara belopp efter avdrag för alla relevanta kostnader och innehav av kontanter och likvida tillgångar. I denna förordning bör de uppgifter som krävs för beräkningen av tröskelvärdena fastställas.

(13)

Syftet med denna förordning är att främja tillväxt och innovation i små och medelstora företag i unionen. Investeringar i godkända portföljföretag som är etablerade i tredjeländer kan föra med sig mer kapital till godkända riskkapitalfonder och på så sätt gynna små och medelstora företag i unionen. Denna förordning bör dock under inga omständigheter gynna investeringar i portföljföretag etablerade i tredjeländer som kännetecknas av brist på lämpliga samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten för förvaltaren av den godkända riskkapitalfonden och varje annan medlemsstat där fondandelarna eller aktierna i den godkända riskkapitalfonden är avsedda att marknadsföras eller av brist på effektivt informationsutbyte i skatteärenden.

(14)

En godkänd riskkapitalfond bör, som ett första steg, vara etablerad i unionen för att ha rätt att använda beteckningen EuVECA i enlighet med denna förordning. Kommissionen bör inom två år från tillämpningsdagen för denna förordning se över begränsningen av användningen av beteckningen EuVECA till fonder som är etablerade i unionen, med beaktande av erfarenheterna av tillämpningen av kommissionens rekommendation om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor.

(15)

Förvaltare av godkända riskkapitalfonder bör ha möjlighet att attrahera ytterligare kapitalutfästelser under fondens livstid. Sådana ytterligare kapitalutfästelser under fondens livstid bör beaktas när man överväger nästa investering i andra tillgångar än godkända tillgångar. Ytterligare kapitalutfästelser bör tillåtas i enlighet med kriterier och villkor som anges i den godkända riskkapitalfondens fondbestämmelser eller bolagsordning.

(16)

Godkända investeringar bör ha formen av egetkapital- eller hybridkapitalinstrument. Hybridkapitalinstrument omfattar en typ av finansieringsinstrument som är en kombination av eget kapital och lån, där instrumentets avkastning är kopplad till det godkända portföljföretagets vinst eller förlust och där återbetalningen av instrumentet i händelse av obestånd inte är helt garanterad. Till dessa instrument hör en rad finansieringsinstrument som exempelvis efterställda lån, passivt delägande, vinstandelslån, vinstandelsbevis, konvertibler och obligationer med optionsrätt. Som ett möjligt komplement till, men inte som ersättning för, egetkapital- eller hybridkapitalinstrument, bör lån med eller utan säkerhet, såsom överbryggande finansiering, som den godkända riskkapitalfonden beviljar ett godkänt portföljföretag, i vilket den godkända riskkapitalfonden redan innehar godkända investeringar, tillåtas, under förutsättning att högst 30 % av den godkända riskkapitalfondens summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser används för sådana lån. Dessutom bör en godkänd riskkapitalfond, för att spegla gällande affärspraxis på riskkapitalmarknaden, tillåtas att köpa befintliga aktier i ett godkänt portföljföretag från detta företags befintliga aktieägare. För att säkerställa så vida möjligheter som möjligt för kapitalanskaffning bör även investeringar i andra godkända riskkapitalfonder tillåtas. För att förhindra utspädning av investeringarna i godkända portföljföretag bör godkända riskkapitalfonder endast tillåtas att investera i andra godkända riskkapitalfonder under förutsättning att dessa godkända riskkapitalfonder inte själva har investerat mer än 10 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser i andra godkända riskkapitalfonder.

(17)

Riskkapitalfondernas kärnverksamhet är att tillhandahålla små och medelstora företag finansiering genom primärinvesteringar. Riskkapitalfonder bör varken medverka i systemviktiga bankverksamheter utanför det vanliga tillsynsregelverket (”skuggbankverksamhet”) eller följa typiska private equity-strategier, exempelvis lånefinansierade företagsuppköp.

(18)

I linje med Europa 2020 syftar denna förordning till att främja riskkapitalinvesteringar i innovativa små och medelstora företag som är förankrade i den reala ekonomin. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsföretag, finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet bör därför inte omfattas av definitionen av godkända portföljföretag enligt denna förordning.

(19)

För att införa en väsentlig säkerhetsmekanism för att skilja mellan godkända riskkapitalfonder enligt denna förordning och den bredare kategori av alternativa investeringsfonder som handlar med emitterade värdepapper på andrahandsmarknader, är det nödvändigt att fastställa regler så att godkända riskkapitalfonder främst investerar i direkt emitterade instrument.

(20)

För att ge förvaltare av godkända riskkapitalfonder viss flexibilitet vid förvaltningen av deras godkända riskkapitalfonders investeringar och likviditetshantering, bör handel med exempelvis aktier eller andelar i icke-godkända portföljföretag eller förvärv av icke-godkända investeringar tillåtas upp till ett tröskelvärde på 30 % av summerat inbetalt kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser.

(21)

För att säkerställa att beteckningen EuVECA är tillförlitlig och lätt igenkännbar för investerare i hela unionen, bör endast förvaltare av godkända riskkapitalfonder som uppfyller de enhetliga kvalitetskriterier som fastställs i denna förordning tillåtas använda beteckningen EuVECA vid marknadsföring av godkända riskkapitalfonder i unionen.

(22)

För att säkerställa att godkända riskkapitalfonder har en klar och tydlig profil som passar deras syfte, bör det finnas enhetliga regler om portföljsammansättning och fondernas tillåtna investeringmetoder.

(23)

För att säkerställa att riskkapitalfonder inte bidrar till systemrisker och att deras investeringar inriktas på att stödja godkända portföljföretag, bör belåning av fonden inte tillåtas. Förvaltare av godkända riskkapitalfonder bör endast tillåtas att låna för den godkända riskkapitalfondens räkning, utfärdande av skuldförbindelser eller ställande av säkerhet, under förutsättning att dessa lån, skuldförbindelser eller säkerheter täcks av ej inbetalda kapitalutfästelser och således inte ökar fondens riskexponering utöver nivån för dess kapitalutfästelser. Förskott från investerare i godkända riskkapitalfonder, som till fullo täcks av kapitalutfästelser från dessa investerare, ökar inte den godkända riskkapitalfondens exponering och bör därför tillåtas. Kortfristiga lån bör också tillåtas, under förutsättning att summan av dessa lån inte överskrider ej inbetalda kapitalutfästelser, för att fonden ska kunna täcka extraordinära likviditetsbehov som kan uppstå under tiden från ett avrop av utfäst kapital från investerare till dess att kapitalet faktiskt betalas in.

(24)

Vissa särskilda skyddsmekanismer bör fastställas för att säkerställa att godkända riskkapitalfonder endast marknadsförs till investerare som har den erfarenhet, det praktiska kunnande och den sakkunskap som fordras för att fatta egna investeringsbeslut och göra en korrekt bedömning av riskerna hos dessa fonder och för att bevara investerarnas förtroende för och tillit till godkända riskkapitalfonder. Därför bör godkända riskkapitalfonder bara marknadsföras till investerare som är professionella kunder eller kan behandlas som sådana enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (6). För att få en tillräckligt bred investerarbas för investeringar i godkända riskkapitalfonder är det också önskvärt att vissa andra investerare får tillgång till godkända riskkapitalfonder, däribland förmögna privatpersoner. För dessa andra investerare bör dock särskilda skyddsmekanismer fastställas, för att se till att godkända riskkapitalfonder bara marknadsförs till investerare med en lämplig profil för sådana investeringar. Dessa skyddsmekanismer utesluter marknadsföring med användning av periodiska sparplaner. Vidare bör företagsledare, styrelseledamöter eller anställda som deltar i förvaltningen av en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond kunna investera i den godkända riskkapitalfond som de förvaltar, eftersom dessa personer har tillräckliga kunskaper för att delta i riskkapitalinvesteringar.

(25)

För att säkerställa att endast förvaltare av godkända riskkapitalfonder som uppfyller enhetliga kvalitetskriterier avseende deras agerande på marknaden använder beteckningen EuVECA, bör det finnas uppföranderegler och regler om förhållandet mellan dessa förvaltare och deras investerare. Av samma skäl bör enhetliga villkor för hur sådana förvaltare ska hantera intressekonflikter fastställas. I dessa regler och villkor bör det även krävas att förvaltare har erforderliga organisatoriska och administrativa rutiner för att trygga korrekt hantering av intressekonflikter.

(26)

Om en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond avser att delegera uppgifter till tredje part bör förvaltarens ansvar gentemot riskkapitalfonden och dess investerare inte påverkas av en sådan delegering av uppgifter till en tredje part. Vidare bör förvaltaren inte delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av en godkänd riskkapitalfond utan i stället blivit ett brevlådeföretag. Förvaltaren bör förbli ansvarig för att de delegerade uppgifterna utförs korrekt och att denna förordning alltid efterlevs. Delegeringen av uppgifter bör inte försvåra en effektiv tillsyn av förvaltaren och i synnerhet inte hindra förvaltaren från att agera, eller fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

(27)

För att säkerställa att beteckningen EuVECA har integritet bör kvalitetskriterier för organisationen av förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond fastställas. Därför bör enhetliga, proportionella krav avseende behovet av att ha lämpliga tekniska resurser och personalresurser fastställas.

(28)

För att säkerställa korrekt förvaltning av godkända riskkapitalfonder och förvaltarens förmåga att hantera potentiella risker som uppstår i verksamheten bör enhetliga, proportionella krav på förvaltarna av godkända riskkapitalfonder att inneha tillräckliga egna medel föreskrivas. Dessa egna medel bör vara tillräckliga för att säkerställa korrekt förvaltning av godkända riskkapitalfonder och dess kontinuitet.

(29)

För investerarskyddet är det nödvändigt att säkerställa att tillgångarna i den godkända riskkapitalfonden värderas på ett korrekt sätt. Därför bör godkända riskkapitalfonders fondbestämmelser eller bolagsordning innehålla bestämmelser om värderingen av tillgångar. Detta bör trygga värderingens integritet och transparens.

(30)

Enhetliga bestämmelser om årsredovisning bör fastställas för att säkerställa att förvaltare av godkända riskkapitalfonder som använder beteckningen EuVECA redovisar sin verksamhet i tillräcklig utsträckning.

(31)

För att gentemot investerarna säkerställa att beteckningen EuVECA har integritet, bör den bara användas av förvaltare av godkända riskkapitalfonder som ger full insyn i sin investeringspolitik och sina investeringsmål. Enhetliga bestämmelser om informationskrav som en sådan förvaltare ska uppfylla gentemot sina investerare bör därför fastställas. Viktigast bland dessa är skyldigheten att lämna information före avtal om den godkända riskkapitalfondens investeringsstrategi och mål, om använda investeringsinstrument, om kostnader och tillhörande avgifter samt om risk- och avkastningsprofilen för den investering som föreslås i en godkänd fond. För att uppnå en hög grad av transparens bör kraven också omfatta information om hur ersättningar till förvaltarna beräknas.

(32)

För att säkerställa en effektiv tillsyn av de enhetliga kraven i denna förordning, bör den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kontrollera att förvaltare av godkända riskkapitalfonder följer de enhetliga krav som anges i denna förordning. Därför bör de förvaltare som avser marknadsföra sina godkända fonder under beteckningen EuVECA underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om den avsikten. Den behöriga myndigheten bör registrera fondförvaltaren om alla nödvändiga uppgifter har lämnats in och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna förordning. Den registreringen bör gälla i hela unionen.

(33)

För att underlätta effektiv gränsöverskridande marknadsföring av godkända riskkapitalfonder bör registreringen av förvaltaren ske så snabbt som möjligt.

(34)

Även om det i denna förordning finns skyddsmekanismer för att fastställa att medel används på ett korrekt sätt, bör tillsynsmyndigheterna vara vaksamma när de förvissar sig om att dessa skyddsmekanismer följs.

(35)

För att säkerställa effektiv tillsyn av efterlevnaden av de enhetliga kriterier som fastställs i denna förordning, bör också regler fastställas om under vilka förutsättningar uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten behöver uppdateras.

(36)

För en effektiv tillsyn av de krav som fastställs i denna förordning, bör den även föreskriva ett förfarande för gränsöverskridande anmälningar mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna, som ska utlösas av registreringen av en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond i dennes hemmedlemsstat.

(37)

För att upprätthålla transparenta villkor för godkända riskkapitalfonders marknadsföring i hela unionen, bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7) ges i uppgift att upprätthålla en central databas över förvaltare av godkända riskkapitalfonder och de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar som registrerats i enlighet med denna förordning.

(38)

Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och påvisbara skäl att tro att förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond handlar i strid med denna förordning inom dess territorium, bör den snarast informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om detta, vilken bör vidta lämpliga åtgärder.

(39)

Om en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond fortsätter att handla på ett sätt som tydligt bryter mot denna förordning, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit, eller om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte vidtar åtgärder inom rimlig tid, bör den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, ha möjlighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna, inklusive att eventuellt hindra den berörda förvaltaren från att fortsätta med eventuell marknadsföring av sina riskkapitalfonder i värdmedlemsstaten.

(40)

För att säkerställa effektiv övervakning av de enhetliga kriterier som fastställs i denna förordning, innehåller denna förordning en förteckning över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter måste ha till sitt förfogande.

(41)

För att säkerställa efterlevnaden innehåller denna förordning administrativa sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av huvudbestämmelserna i denna förordning, nämligen bestämmelserna om portföljsammansättning, skyddsåtgärder avseende tillåtna investerares identitet och om att användningen av beteckningen EuVECA förbehålls förvaltare av godkända riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning. En överträdelse av dessa huvudbestämmelser bör i tillämpliga fall medföra förbud mot att använda beteckningen och avregistrering av den berörda förvaltaren.

(42)

Tillsynsinformation bör utbytas mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna och Esma.

(43)

Effektivt samarbete på tillsynsområdet mellan organ som ska övervaka efterlevnaden av de enhetliga kriterierna i denna förordning förutsätter att en hög grad av tystnadsplikt bör tillämpas för alla berörda nationella myndigheter och för Esma.

(44)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen i syfte att specificera denna förordnings krav samt olika kategorier av sådana intressekonflikter som förvaltare av godkända riskkapitalfonder måste undvika samt vilka åtgärder som bör vidtas i detta avseende. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sina förberedelser, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(45)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och hög tillsynsnivå i hela unionen. Då Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och lämpligt att ge organet i uppdrag att för kommissionen ta fram förslag till tekniska standarder för genomförande som inte inbegriper politiska val.

(46)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma bör åläggas att utforma tekniska genomförandestandarder gällande formatet för den anmälan som avses i den här förordningen.

(47)

Inom fyra år från den dag då denna förordning börjar tillämpas bör kommissionen genomföra en översyn av denna förordning för att bedöma riskkapitalmarknadens utveckling. Översynen bör innehålla en allmän granskning av hur denna förordnings bestämmelser har fungerat och vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag.

(48)

Dessutom bör kommissionen inom fyra år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas inleda en översyn av samspelet mellan denna förordning och andra bestämmelser om företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare, särskilt bestämmelserna i direktiv 2011/61/EU. Denna översyn bör särskilt ta upp denna förordnings räckvidd, och utvärdera huruvida det är nödvändigt att utvidga räckvidden så att större förvaltare av alternativa investeringsfonder kan utnyttja beteckningen EuVECA. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag.

(49)

Inom ramen för den översynen bör kommissionen utvärdera eventuella hinder som kan ha påverkat investerares intresse för fonderna negativt, inklusive hur institutionella investerare påverkas av andra regleringar av tillsynskaraktär som kan gälla för dem. Dessutom bör kommissionen samla in uppgifter för att utvärdera beteckningen EuVECA:s bidrag till andra unionsprogram, t.ex. Horisont 2020, som också syftar till att stödja innovation inom unionen.

(50)

Mot bakgrund av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen” och kommissionens meddelande av den 7 december 2011 om en åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering är det viktigt att säkerställa effektiviteten i offentliga program som bedrivs i unionen för att stödja riskkapitalmarknaden samt samordningen och den ömsesidiga samstämmigheten mellan unionens olika politikområden som syftar till att främja innovation, däribland konkurrens- och forskningspolitik. En viktig tyngdpunkt för unionens politik för innovation och tillväxt är grön teknik, med hänsyn till unionens mål att vara en global ledare när det gäller smart och hållbar tillväxt och energi och resurseffektivitet, även när det gäller finansiering för små och medelstora företag. Vid en översyn av denna förordning bör kommissionen bedöma dess inverkan på framstegen mot detta mål.

(51)

Esma bör göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna enligt denna förordning och översända en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

(52)

Europeiska investeringsfonden (EIF) investerar bland annat i riskkapitalfonder i unionen. Åtgärderna i denna förordning som ska göra det lättare att identifiera riskkapitalfonder som uppvisar fastställda gemensamma särdrag, bör göra det lättare för EIF att identifiera riskkapitalfonder enligt denna förordning som möjliga investeringsmål. EIF bör därför uppmuntras att investera i godkända riskkapitalfonder.

(53)

I denna förordning respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för privat- och familjeliv (artikel 7) samt näringsfrihet (artikel 16).

(54)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8) reglerar behandlingen av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för denna förordning och under tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (9) reglerar behandlingen av personuppgifter som utförs av Esma, inom ramen för den här förordningen och under överinseende av den europeiska datatillsynsmannen.

(55)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av reglerna för statligt stöd på godkända riskkapitalfonder.

(56)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa enhetliga krav på marknadsföring av godkända riskkapitalfonder och att inrätta ett enkelt registreringssystem för förvaltare av godkända riskkapitalfonder och därmed underlätta marknadsföringen av godkända riskkapitalfonder i hela unionen, samtidigt som full hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerhet och tillförlitlighet i samband med användningen av beteckningen EuVECA vägs mot en effektivt fungerande riskkapitalmarknad samt kostnaderna för dess olika intressenter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av deras omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

Deras totala förvaltade tillgångar överskrider inte det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU.

b)

De är etablerade i unionen.

c)

De är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat i enlighet med artikel 3.3 a i direktiv 2011/61/EU.

d)

De förvaltar portföljer av godkända riskkapitalfonder.

a)

uppfyller kraven i direktiv 2011/61/EU, och

b)

fortsätter att uppfylla artiklarna 3 och 5 och artikel 13.1 c och 13.1 i i denna förordning.

—

inte är upptaget till handel på en reglerad marknad eller på en multilateral handelsplattform (MTF-plattform) enligt definitionen i artikel 4.1.14 och 4.1.15 i direktiv 2004/39/EG,

—

har färre än 250 anställda, och

—

har en årsomsättning på högst 50 miljoner EUR eller en balansomslutning på högst 43 miljoner EUR,

—

ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (10),

—

ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG,

—

ett försäkringsinstitut enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (11),

—

ett finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.19 i direktiv 2006/48/EG, eller

—

ett holdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.20 i direktiv 2006/48/EG,

—

inte är upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

—

har undertecknat en överenskommelse med hemmedlemsstaten för förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond och med varje annan medlemsstat där fondandelarna eller aktierna i den godkända riskkapitalfonden är avsedda att marknadsföras för att säkerställa att tredjelandet till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och att det säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden inbegripet eventuella multilaterala skatteavtal.

—

ett godkänt portföljföretag och som den godkända riskkapitalfonden direkt förvärvat av det godkända portföljföretaget,

—

ett godkänt portföljföretag i utbyte mot egetkapitalinstrument som det godkända portföljföretaget emitterat, eller

—

ett företag som det godkända portföljföretaget är ett majoritetsägt dotterföretag till och som den godkända riskkapitalfonden förvärvat i utbyte mot aktier som det godkända portföljföretaget emitterat.

a)

utfäster sig att investera minst 100 000 EUR, och

b)

skriftligen, i en annan handling än det avtal som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

a)

Handla hederligt, rättvist och med vederbörlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet när de bedriver sin verksamhet.

b)

Tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden för att förhindra oegentligheter som rimligen kan förväntas påverka investerarnas och de godkända portföljföretagens intressen.

c)

Bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den på bästa sätt gagnar de förvaltade godkända riskkapitalfonderna, dess investerare och marknadens integritet.

d)

Sorgfälligt välja och löpande övervaka investeringar i godkända portföljföretag.

e)

Inneha tillräcklig kunskap om och insikt i de godkända portföljföretag som de investerar i.

f)

Behandla sina investerare rättvist.

g)

Säkerställa att ingen investerare ges förmånsbehandling, såvida inte uppgifter om sådan förmånsbehandling lämnas i den godkända riskkapitalfondens fondbestämmelser eller bolagsordning.

a)

förvaltare av godkända riskkapitalfonder, personer som i praktiken leder verksamheten i dessa, anställda eller varje person som direkt eller indirekt kontrollerar eller kontrolleras av dessa förvaltare och den godkända riskkapitalfond som förvaltas av dessa förvaltare eller dess investerare,

b)

den godkända riskkapitalfonden eller dess investerare och en annan godkänd riskkapitalfond som förvaltas av samma förvaltare eller dess investerare.

c)

den godkända riskkapitalfonden eller dess investerare och ett företag för kollektiva investeringar eller fondföretag som förvaltas av samma förvaltare eller dess investerare.

a)

de typer av intressekonflikter som avses i punkt 2 i denna artikel,

b)

de åtgärder som förvaltare av godkända riskkapitalfonder måste vidta i fråga om strukturer och organisatoriska och administrativa förfaranden för att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och informera om intressekonflikter.

a)

Identiteten avseende förvaltaren och eventuella andra tjänsteleverantörer som den förvaltaren anlitar för sin förvaltning av de godkända riskkapitalfonderna samt en beskrivning av deras arbetsuppgifter.

b)

De egna medel som den förvaltaren förfogar över, och ett detaljerat uttalande om varför förvaltaren anser att det beloppet är tillräckligt för att upprätthålla adekvata personella och tekniska resurser som krävs för en korrekt förvaltning av dess godkända riskkapitalfonder.

c)

En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens investeringsstrategi och syfte, inklusive

d)

En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens riskprofil och av eventuella risker som är förbundna med tillgångarna som fonden kan investera i, eller med investeringsteknik som kan användas.

e)

En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens värderingsförfarande och av dess prissättningsmetod vid värderingen av tillgångarna, inklusive värderingsmetoder för godkända portföljföretag.

f)

En beskrivning av hur ersättningen till förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond beräknas.

g)

En beskrivning av alla relevanta kostnader och av deras högsta belopp.

h)

Den godkända riskkapitalfondens tidigare avkastning, om sådana uppgifter är tillgängliga.

i)

Affärsstödjande tjänster och annan stödverksamhet som förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond tillhandahåller eller organiserar genom tredje part för att underlätta utveckling, tillväxt eller andra aspekter av den löpande verksamheten i de godkända portföljföretag som den godkända riskkapitalfonden investerar i eller, om dessa tjänster eller denna verksamhet inte tillhandahålls, en förklaring till detta.

j)

En beskrivning av formerna för ändringar av den godkända riskkapitalfondens investeringsstrategi och/eller investeringspolitik.

a)

Vilka personer som i praktiken sköter förvaltningen av de godkända riskkapitalfonderna.

b)

De godkända riskkapitalfonder vars andelar eller aktier ska marknadsföras och deras investeringsstrategier.

c)

Vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla kraven i kapitel II.

d)

En förteckning över de medlemsstater där förvaltaren av godkända riskkapitalfonder avser att marknadsföra respektive godkänd riskkapitalfond.

e)

En förteckning över medlemsstater där förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond har etablerat, eller avser att etablera, godkända riskkapitalfonder.

a)

De personer som i praktiken sköter förvaltningen av godkända riskkapitalfonder har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet, även i fråga om de investeringsstrategier som förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond tillämpar.

b)

De uppgifter som krävs enligt punkt 1 är fullständiga.

c)

De åtgärder som anmälts enligt punkt 1 c är lämpliga för att uppfylla kraven i kapitel II.

d)

Den förteckning som lämnats enligt punkt 1 e i denna artikel visar att samtliga godkända riskkapitalfonder är etablerade i enlighet med artikel 3 b iii.

a)

en ny godkänd riskkapitalfond, eller

b)

en befintlig godkänd riskkapitalfond i en medlemsstat som inte nämns i den förteckning som avses i artikel 14.1 d.

a)

begära tillgång till och kopiera eller få en kopia av varje handling, oberoende av dess form,

b)

kräva att förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond lämnar upplysningar utan dröjsmål,

c)

begära upplysningar från varje person med anknytning till förvaltaren av en godkänd riskkapitalfonds verksamhet eller till den godkända riskkapitalfonden,

d)

genomföra inspektioner på plats med eller utan föranmälan,

e)

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond fortsätter att följa denna förordning,

f)

utfärda ett föreläggande för att säkerställa att en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond följer denna förordning och avhåller sig från att upprepa ett beteende som kan utgöra en överträdelse av denna förordning.

a)

i strid med artikel 5 underlåter att uppfylla kraven på portföljsammansättning,

b)

i strid med artikel 6 marknadsför andelar och aktier i en godkänd riskkapitalfond till icke-tillåtna investerare,

c)

använder beteckningen EuVECA utan att vara registrerad i enlighet med artikel 14,

d)

använder beteckningen EuVECA för marknadsföring av fonder som inte är etablerade i enlighet med artikel 3 b iii,

e)

i strid med artikel 14 har blivit registrerad genom att lämna oriktig information eller på något annat otillbörligt sätt,

f)

i strid med artikel 7 a inte handlar hederligt, rättvist, eller med vederbörlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet när de bedriver sin verksamhet,

g)

i strid med artikel 7 b underlåter att tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden för att förhindra oegentligheter,

h)

vid upprepade tillfällen underlåter att uppfylla kraven enligt artikel 12 med avseende på årsredovisningen,

i)

vid upprepade tillfällen underlåter att fullgöra skyldigheten att informera investerare i enlighet med artikel 13.

a)

vidta åtgärder för att säkerställa att den berörda förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond uppfyller kraven i artiklarna 5, 6, 7 a, 7 b, 12, 13 och 14,

b)

förbjuda användning av beteckningen EuVECA och avföra den berörda förvaltaren av en godkänd riskkapitalfond från registret.

a)

I vilken utsträckning beteckningen EuVECA har använts av förvaltare av godkända riskkapitalfonder i olika medlemsstater, antingen inom landet eller på gränsöverskridande basis.

b)

Den geografiska och sektoriella fördelningen av de investeringar som godkända riskkapitalfonder har gjort.

c)

Ändamålsenligheten när det gäller informationskraven i artikel 13, särskilt huruvida dessa är tillräckliga för att investerare ska kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut.

d)

Förvaltaren av godkända riskkapitalfonders användning av olika godkända investeringar och särskilt huruvida det är nödvändigt att anpassa de godkända investeringarna i denna förordning.

e)

Möjligheten att utvidga marknadsföringen av europeiska godkända riskkapitalfonder till icke-professionella investerare.

f)

Effektiviteten, proportionaliteten och tillämpningen av administrativa sanktioner och andra åtgärder som medlemsstaterna fastställer i enlighet med denna förordning.

g)

Effekterna av denna förordning på riskkapitalmarknaden.

h)

Möjligheten att låta riskkapitalfonder som är etablerade i ett tredjeland använda beteckningen EuVECA, med beaktande av erfarenheterna av tillämpningen av kommissionens rekommendation om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor.

i)

Det lämpliga i att komplettera denna förordning med ett system med förvaringsinstitut.

j)

En utvärdering av eventuella hinder som kan ha förhindrat investeringar i fonder som använder beteckningen EuVECA, inklusive hur institutionella investerare påverkas av annan unionsrätt av tillsynskaraktär.

a)

senast den 22 juli 2017 när det gäller leden a–g, i och j, och

b)

senast den 22 juli 2015 när det gäller led h.

25.4.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/18

(1)

I takt med att investerare i allt större utsträckning eftersträvar sociala mål och inte bara ekonomisk avkastning har en marknad för sociala investeringar vuxit fram i unionen, delvis i form av investeringsfonder med inriktning på sociala företag. Sådana investeringsfonder anskaffar medel till sociala företag som fungerar som drivkrafter för social förändring genom att erbjuda innovativa lösningar på sociala problem, exempelvis genom att bidra till att hantera finanskrisens sociala konsekvenser, och genom att ge värdefulla bidrag till ansträngningarna att nå målen i Europa 2020-strategin i kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln: ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”.

(2)

Denna förordning ingår i initiativet för socialt företagande som presenterades av kommissionen i dess meddelande av den 25 oktober 2011”Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation”.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för användning av beteckningen EuSEF för godkända europeiska fonder för socialt företagande, särskilt avseende portföljsammansättningen hos fonder med denna beteckning, dessas tillåtna investeringsmål, de investeringsverktyg de får använda och de kategorier av investerare som tillåts investera i dem, genom enhetliga bestämmelser i unionen. Utan ett sådant regelverk finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan olika åtgärder på nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom fonder som vill bedriva verksamhet i hela unionen skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater. Dessutom skulle sinsemellan olika kvalitetskrav på portföljsammansättning, investeringsmål och tillåtna investerare kunna leda till olika nivåer på investerarskyddet och skapa oklarhet kring investeringsförslag knutna till godkända fonder för socialt företagande. Investerare bör också kunna jämföra investeringserbjudanden från olika godkända fonder för socialt företagande. Det är nödvändigt att undanröja väsentliga hinder för gränsöverskridande kapitalanskaffning för godkända fonder för socialt företagande för att undvika snedvridning av konkurrensen mellan fonderna och förhindra ytterligare potentiella hinder för handeln och att betydande snedvridning av konkurrensen uppstår i framtiden. Därför är den lämpliga rättsliga grunden för denna förordning artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), tolkad enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis.

(4)

Det är nödvändigt att anta en förordning om enhetliga bestämmelser för godkända fonder för socialt företagande och om införande av motsvarande skyldigheter för deras förvaltare i alla medlemsstater, som vill anskaffa kapital i hela unionen under beteckningen EuSEF. Dessa krav bör säkerställa förtroende hos investerare som vill investera i sådana fonder. Förordningen bör inte tillämpas på existerande nationella arrangemang som medger investeringar i socialt företagande och som inte använder beteckningen EuSEF.

(5)

Genom att kvalitetskraven på användningen av beteckningen EuSEF definieras i en förordning, säkerställs att dessa krav direkt blir tillämpliga på förvaltare av företag för kollektiva investeringar som anskaffar kapital under denna beteckning. Det säkerställer också enhetliga villkor för användningen av beteckningen genom att man undviker sinsemellan olika nationella krav till följd av genomförandet av ett direktiv. Förvaltare av företag för kollektiva investeringar som använder beteckningen bör följa samma regler i hela unionen, vilket även kommer att öka förtroendet hos investerare. Denna förordning minskar också lagstiftningens komplexitet och förvaltarnas kostnader för att följa ofta sinsemellan olika nationella bestämmelser som reglerar sådana fonder, särskilt för förvaltare som vill anskaffa kapital över gränserna. Den bidrar också till att eliminera snedvridning av konkurrensen.

(6)

En godkänd fond för socialt företagande bör kunna förvaltas externt eller internt. När en godkänd fond för socialt företagande förvaltas internt är fonden även förvaltare och bör därför uppfylla alla relevanta krav för förvaltare enligt denna förordning och registreras i enlighet med denna förordning. En godkänd fond för socialt företagande som förvaltas internt bör dock inte tillåtas vara extern förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar eller företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag, UCITS).

(7)

För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och andra bestämmelser om fondföretag och deras förvaltare, måste det fastställas att denna förordning endast omfattar förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar än fondföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4), som är etablerade inom unionen och registrerade hos den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (5), under förutsättning att dessa förvaltare förvaltar portföljer för godkända fonder för socialt företagande. Externa förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som är registrerade i enlighet med denna förordning bör också tillåtas förvalta fondföretag förutsatt att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv 2009/65/EG.

(8)

Dessutom är denna förordning endast tillämplig på förvaltare av de företag för kollektiva investeringar vilkas förvaltade tillgångar totalt inte överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU. Beräkningen av tröskelvärdet vid tillämpningen av denna förordning är densamma som för det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU.

(9)

Förvaltare som är registrerade i enlighet med denna förordning och vars tillgångar senare totalt överskrider det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som därmed, i enlighet med artikel 6 i det direktivet, kommer att omfattas av krav på auktorisation av de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat, bör emellertid fortsättningsvis kunna använda beteckningen EuSEF vid marknadsföringen av godkända fonder för socialt företagande i unionen, under förutsättning att de uppfyller kraven i det direktivet och att de även i fortsättningen vid alla tidpunkter uppfyller vissa krav för användning av beteckningen EuSEF, som anges i denna förordning, för godkända fonder för socialt företagande. Detta gäller både befintliga godkända fonder för socialt företagande och godkända fonder för socialt företagande som har etablerats efter det att tröskelvärdet överskridits.

(10)

Om förvaltare av fondföretag inte har för avsikt att använda beteckningen EuSEF bör denna förordning inte vara tillämplig. I sådana fall bör befintliga nationella regler och allmänna unionsregler fortsatt tillämpas.

(11)

I denna förordning bör enhetliga regler fastställas för hur godkända fonder för socialt företagande ska vara beskaffade, särskilt om vilka godkända portföljföretag godkända fonder för sociala investeringar ska tillåtas att investera i och om vilka investeringsinstrument som ska användas. Detta är nödvändigt så att en tydlig skiljelinje kan dras mellan godkända fonder för sociala investeringar och alternativa investeringsfonder som har andra, mindre specialiserade investeringsstrategier, t.ex. företagsuppköp, som denna förordning inte syftar till att främja.

(12)

För att säkerställa nödvändig tydlighet och rättssäkerhet bör denna förordning också fastställa enhetliga kriterier för att identifiera sociala företag som godkända portföljföretag. Ett socialt företag bör definieras som en aktör inom den sociala ekonomin, vars främsta mål är att skapa sociala effekter snarare än att skapa vinst för sina ägare eller aktieägare. Det ägnar sig åt att tillhandahålla marknaden varor och tjänster, och använder sina vinster primärt till att nå sociala mål. Det förvaltas på ett ansvarsfullt och transparent sätt, särskilt genom att involvera anställda, kunder och intressenter som berörs av dess kommersiella verksamhet.

(13)

Eftersom det främsta syftet med sociala företag snarare är att åstadkomma positiva sociala effekter än att maximera vinster bör denna förordning endast främja stöd till godkända portföljföretag som har som inriktning att uppnå en mätbar och positiv social effekt. En mätbar och positiv social effekt kan t.ex. vara tillhandahållande av stöd till invandrare som inte är stödberättigade eller återintegrering av marginaliserade grupper på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla anställning, utbildning eller annat stöd. Sociala företag använder sina vinster för att uppnå sina primära sociala mål och förvaltas på ett ansvarsfullt och transparent sätt. Om ett godkänt portföljföretag i undantagsfall önskar dela ut vinster till sina aktieägare och ägare, bör det på förhand ha definierat förfaranden och regler om hur vinstmedel ska delas ut. Dessa regler bör närmare precisera att sådana vinstutdelningar inte undergräver det godkända sociala portföljföretagets primära sociala mål.

(14)

Sociala företag omfattar ett stort antal företag, med olika rättslig form, som tillhandahåller sociala tjänster eller varor till sårbara, marginaliserade, missgynnade eller utestängda personer. Dessa tjänster inbegriper tillgång till bostad, sjukvård, stöd för äldre eller personer med funktionshinder, barnomsorg, tillgång till sysselsättning och utbildning liksom hantering av beroendeförhållanden. Sociala företag innefattar också företag som tillämpar en metod för framställning av varor eller tjänster som uttrycker deras sociala ändamål, men vars verksamhet kan tänkas omfatta annat än tillhandahållande av sociala varor eller tjänster. De verksamheterna omfattar social och yrkesmässig integration genom tillträde till arbetsmarknaden för personer som är missgynnade särskilt på grund av bristande kvalifikationer eller sociala eller yrkesmässiga problem som leder till att de utestängs och marginaliseras. Dessa verksamheter kan också avse miljöskydd med samhälleliga effekter, t.ex. bekämpning av föroreningar, återvinning och förnybar energi.

(15)

I linje med syftet att noggrant avgränsa vilka företag för kollektiva investeringar som ska omfattas av denna förordning och för att säkerställa inriktningen på att tillhandahålla kapital till sociala företag, bör godkända fonder för socialt företagande anses vara fonder som avser att investera minst 70 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser, i sådana företag. Godkända fonder för socialt företagande bör inte tillåtas investera mer än 30 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser i andra tillgångar än godkända investeringar. Detta innebär att tröskelvärdet på 30 % alltid bör vara maxgränsen för icke-godkända investeringar, medan tröskelvärdet på 70 % bör reserveras för godkända investeringar under livstiden för den godkända fonden för socialt företagande. Dessa tröskelvärden bör beräknas utifrån investeringsbara belopp efter avdrag för alla relevanta kostnader och innehav av kontanter och likvida tillgångar. I denna förordning bör de uppgifter som krävs för beräkningen av de tröskelvärden som avses fastställas.

(16)

Syftet med denna förordning är att främja de sociala företagens tillväxt i unionen. Investeringar i godkända portföljföretag som är etablerade i tredjeländer kan föra med sig mer kapital till godkända fonder för socialt företagande och på så sätt gynna sociala företag i unionen. Denna förordning bör dock under inga omständigheter gynna investeringar i portföljföretag som är etablerade i tredjeländer som särskilt kännetecknas av brist på lämpliga samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten för förvaltaren av den godkända fonden för socialt företagande och med varje annan medlemsstat där fondandelarna eller aktierna i den godkända fonden för socialt företagande är avsedda att marknadsföras eller av brist på effektivt informationsutbyte i skatteärenden.

(17)

En godkänd fond för socialt företagande bör, som ett första steg, vara etablerad i unionen för att ha rätt att använda beteckningen EuSEF i enlighet med denna förordning. Kommissionen bör inom två år från tillämpningsdagen för denna förordning se över begränsningen av användningen av beteckningen EuSEF till fonder som är etablerade i unionen, med beaktande av erfarenheterna av tillämpningen av kommissionens rekommendation om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor.

(18)

Förvaltare av fonder för socialt företagande bör ha möjlighet att attrahera ytterligare kapitalutfästelser under en fonds livstid. Sådana ytterligare kapitalutfästelser under livstiden för den godkända fonden för socialt företagande bör beaktas när man överväger nästa investering i andra tillgångar än godkända tillgångar. Ytterligare kapitalutfästelser bör tillåtas i enlighet med kriterier och villkor som anges i fondbestämmelser eller bolagsordning för den godkända fonden för socialt företagande.

(19)

Med tanke på de sociala företagens särskilda finansieringsbehov är det nödvändigt att skapa klarhet om vilka typer av instrument en godkänd fond för socialt företagande bör använda för sådan finansiering. Denna förordning fastställer därför enhetliga bestämmelser om vilka instrument en godkänd fond för socialt företagande tillåts använda för investeringar, inberäknat egetkapital- eller hybridkapitalinstrument, skuldinstrument, bl.a. löpande skuldebrev och sparcertifikat, investeringar i andra godkända fonder för socialt företagande, lån med eller utan säkerhet samt bidrag. För att förhindra utspädning av investeringarna i godkända portföljföretag bör en godkänd fond för socialt företagande få investera i andra godkända fonder för socialt företagande endast när dessa fonder själva inte har investerat mer än 10 % av sitt summerade inbetalda kapital och ej inbetalda kapitalutfästelser i andra godkända fonder för socialt företagande.

(20)

Kärnverksamheten för godkända fonder för socialt företagande är att tillhandahålla finansiering för sociala företag genom primärinvesteringar. Godkända fonder för socialt företagande bör varken medverka i systemviktiga bankverksamheter utanför det vanliga tillsynsregelverket (skuggbankverksamhet) eller följa typiska private equity-strategier, exempelvis lånefinansierade företagsuppköp.

(21)

För att bibehålla nödvändig flexibilitet i sin investeringsportfölj får godkända fonder för socialt företagande investera i andra tillgångar än godkända investeringar i den mån dessa investeringar inte överstiger tröskelvärdet på 30 % för ej godkända investeringar. Innehav av kontanter och likvida tillgångar bör inte beaktas vid beräkningen av det tröskelvärdet, därför att sådana innehav inte ska betraktas som investeringar. Godkända fonder för socialt företagande bör investera på ett sätt som stämmer överens med fondernas etiska investeringsstrategier; de bör t.ex. inte göra investeringar som finansierar vapenindustrin, som riskerar att leda till kränkning av mänskliga rättigheter eller som har kopplingar till dumpning av elektroniskt avfall.

(22)

För att säkerställa att beteckningen EuSEF är tillförlitlig och lätt igenkännbar för investerare i hela unionen bör endast förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som uppfyller de enhetliga kvalitetskriterier som fastställs i denna förordning tillåtas använda beteckningen vid marknadsföring av godkända fonder för socialt företagande i unionen.

(23)

För att säkerställa att godkända fonder för socialt företagande har en klar och tydlig profil som passar deras syfte, bör det finnas enhetliga regler om portföljsammansättning och fondernas tillåtna investeringsmetoder.

(24)

För att säkerställa att godkända fonder för socialt företagande inte bidrar till systemrisker och att deras investeringar inriktas på att stödja godkända portföljföretag, bör belåning av fonden inte tillåtas. Förvaltare av godkända fonder för socialt företagande bör endast tillåtas att låna för den godkända fonden för socialt företagandes räkning, utfärdande av eller ställande av säkerhet under förutsättning att dessa lån, skuldförbindelser eller säkerheter täcks av ej inbetalda kapitalutfästelser och således inte ökar fondens riskexponering utöver nivån för dess kapitalutfästelser. Förskott från investerare i den godkända fonden för socialt företagande, som till fullo täcks av kapitalutfästelser från dessa investerare, ökar inte riskexponeringen för den godkända fonden för socialt företagande och bör därför tillåtas. Kortfristiga lån bör också tillåtas, under förutsättning att summan av dessa lån inte överskrider ej inbetalda kapitalutfästelser, för att fonden ska kunna täcka extraordinära likviditetsbehov som kan uppstå under tiden från ett avrop av utfäst kapital från investerare till dess att kapitalet faktiskt betalas in.

(25)

Vissa särskilda skyddsmekanismer bör fastställas för att säkerställa att godkända fonder för socialt företagande endast marknadsförs till investerare som har den erfarenhet, det praktiska kunnande och den sakkunskap som fordras för att fatta egna investeringsbeslut och korrekt bedöma riskerna hos dessa fonder och för att bevara investerarnas förtroende för och tillit till godkända fonder för socialt företagande. Därför bör godkända fonder för socialt företagande bara marknadsföras till investerare som är professionella kunder eller kan behandlas som sådana enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (6). För att få en tillräckligt bred investerarbas i godkända fonder för socialt företagande är det också önskvärt att vissa andra investerare får tillgång till dessa fonder, däribland förmögna privatpersoner. För dessa andra investerare bör dock särskilda skyddsmekanismer fastställas, för att se till att godkända fonder för socialt företagande bara marknadsförs till investerare med en lämplig profil för sådana investeringar. Dessa skyddsmekanismer utesluter marknadsföring med användning av periodiska sparplaner. Vidare bör företagsledare, styrelseledamöter eller anställda som deltar i förvaltningen av en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande kunna investera i de godkända fonder för socialt företagande som de förvaltar, eftersom dessa personer har tillräckliga kunskaper för att delta i sådana investeringar.

(26)

För att säkerställa att endast förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som uppfyller enhetliga kvalitetskriterier avseende deras agerande på marknaden använder beteckningen EuSEF, bör det finnas uppföranderegler och regler om förhållandet mellan dessa förvaltare och deras investerare. Av samma skäl bör enhetliga villkor för hur sådana förvaltare ska hantera intressekonflikter fastställas. I dessa regler och villkor bör det även krävas att förvaltaren har infört erforderliga organisatoriska och administrativa rutiner för att trygga korrekt hantering av intressekonflikter.

(27)

Om en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande avser att delegera uppgifter till tredje part, bör förvaltarens ansvar gentemot den godkända fonden för socialt företagande och dess investerare inte påverkas av en sådan delegering till en tredje part. Vidare bör förvaltaren inte delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande, utan i stället har blivit ett brevlådeföretag. Förvaltaren bör förbli ansvarig för att de delegerade uppgifterna utförs korrekt och att denna förordning alltid efterlevs. Delegeringen av uppgifter bör inte försvåra en effektiv tillsyn av förvaltaren och bör i synnerhet inte hindra förvaltaren från att agera, eller fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

(28)

Investeringsfonder med inriktning på sociala företag kännetecknas främst av att de förutom att ge investerare ekonomisk avkastning eftersträvar att uppnå positiva sociala effekter, vilket skiljer dem från andra typer av investeringsfonder. Denna förordning bör därför ålägga förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande att inrätta förfaranden för att mäta de positiva sociala effekter som ska uppnås genom investeringar i godkända företag för portföljinvesteringar.

(29)

Fonder som är inriktade på sociala resultat eller effekter utvärderar och kollationerar för närvarande vanligtvis information om i vilken utsträckning som sociala företag uppnår de resultat eller effekter som de strävar efter. Det finns ett brett spektrum av olika sociala resultat eller effekter som ett socialt företag kan fokusera på. Olika sätt att identifiera och mäta de sociala resultaten eller effekterna har därmed utvecklats. Till exempel kan ett företag som är inriktat på att anställa missgynnade personer rapportera hur många sådana personer som anställts, som annars inte hade fått anställning och ett företag som strävar efter att återintegrera interner i samhället kan mäta sitt resultat via återfallsfrekvensen. Fonderna hjälper sociala företag att ta fram och tillhandahålla information om sina mål och resultat, och samla in denna information för investerare. Information om sociala resultat och effekter är mycket viktig för investerarna, men det är svårt att göra jämförelser mellan olika sociala företag och olika fonder, både p.g.a. skillnaderna mellan de sociala resultat eller effekter som eftersträvas och olikheterna i fråga om tillvägagångssätt. För att bidra till att denna information blir så enhetlig och jämförbar som möjligt på lång sikt, samt att de förfaranden varigenom informationen erhålls blir så effektiva som möjligt, bör delegerade akter utformas inom detta område. Sådana delegerade akter bör också säkerställa ökad klarhet för tillsynsmyndigheter, godkända fonder för socialt företagande och sociala företag.

(30)

För att säkerställa att beteckningen EuSEF har integritet bör kvalitetskriterier för organisationen av en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande fastställas. Därför bör enhetliga, proportionella krav på lämpliga tekniska resurser och personalresurser fastställas.

(31)

För att säkerställa korrekt förvaltning av godkända fonder för socialt företagande och förvaltarens förmåga att hantera potentiella risker som uppstår i verksamheten bör enhetliga, proportionella krav på förvaltare av godkända fonder för socialt företagande att inneha tillräckliga egna medel förskrivas. Dessa egna medel bör vara tillräckliga för att säkerställa korrekt förvaltning av den godkända fonden för socialt företagande och dess kontinuitet.

(32)

För investerarskyddet är det nödvändigt att säkerställa att tillgångarna i godkända fonder för socialt företagande utvärderas korrekt. Därför bör fondbestämmelser eller bolagsordning för godkända fonder för socialt företagande innehålla bestämmelser om värdering av tillgångar. Detta bör trygga värderingens integritet och transparens.

(33)

Enhetliga bestämmelser om årsredovisning bör fastställas för att säkerställa att förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som använder beteckningen EuSEF redovisar sin verksamhet i tillräcklig utsträckning.

(34)

Även om det i denna förordning finns skyddsmekanismer som garanterar att medel används på ett korrekt sätt, bör tillsynsmyndigheterna vara vaksamma när de förvissar sig om att dessa skyddsmekanismer fungerar.

(35)

För att gentemot investerarna säkerställa att beteckningen EuSEF har integritet bör den endast användas av förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som ger full insyn i sin investeringspolitik och sina investeringsmål. Enhetliga bestämmelser om informationskrav som förvaltare ska uppfylla gentemot sina investerare bör därför fastställas. I dessa bestämmelser bör inslag som är specifika för investeringar i sociala företag ingå, så att större enhetlighet och jämförbarhet avseende denna information kan uppnås. Detta inbegriper information om de kriterier och förfaranden som används för att välja ut särskilda godkända portföljföretag som möjliga investeringsobjekt. I detta ingår också information om de positiva sociala effekter som man avser att uppnå genom denna investeringspolitik och hur detta bör övervakas och utvärderas. För att säkerställa det förtroende och den tillit som krävs bland investerare för sådana investeringar inbegrips häri också information om de tillgångar i godkända fonder för socialt företagande som inte har investerats i godkända portföljföretag och hur dessa har valts ut.

(36)

För att säkerställa effektiv tillsyn av de enhetliga kraven i denna förordning, bör den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kontrollera att förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande följer de enhetliga krav som anges i denna förordning. Därför bör förvaltare som avser marknadsföra sina fonder under beteckningen EuSEF underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om den avsikten. Den behöriga myndigheten bör registrera förvaltaren om alla nödvändiga uppgifter har lämnats och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna förordning. Denna registrering bör gälla i hela unionen.

(37)

För att underlätta effektiv gränsöverskridande marknadsföring av godkända fonder för socialt företagande bör registreringen av förvaltaren ske så snabbt som möjligt.

(38)

För att säkerställa effektiv tillsyn av efterlevnaden av de enhetliga kriterier som fastställs i denna förordning, bör också regler fastställas om under vilka förutsättningar uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten behöver uppdateras.

(39)

För en effektiv tillsyn av de krav som fastställs i denna förordning, bör den även föreskriva ett förfarande för gränsöverskridande anmälningar mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna, som ska utlösas av registreringen av en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande i dennes hemmedlemsstat.

(40)

För att upprätthålla transparenta villkor för marknadsföringen av godkända fonder för socialt företagande i hela unionen, bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7) ges i uppgift att upprätthålla en central databas över alla förvaltare av godkända fonder för socialt företagande och de godkända fonder för socialt företagande som de förvaltar och som registrerats i enlighet med den här förordningen.

(41)

Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och påvisbara skäl att tro att en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande handlar i strid med denna förordning inom dess territorium, bör den snarast informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om detta, vilken bör vidta lämpliga åtgärder.

(42)

Om en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande fortsätter att handla på ett sätt som tydligt bryter mot denna förordning, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit, eller om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte vidtar åtgärder inom rimlig tid, bör den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, ha möjlighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna, inklusive att eventuellt hindra den berörda förvaltaren från att fortsätta med eventuell marknadsföring av sina godkända fonder för socialt företagande i värdmedlemsstaten.

(43)

För att säkerställa effektiv övervakning av de enhetliga kriterier som fastställts innehåller denna förordning en förteckning över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter måste ha till sitt förfogande.

(44)

För att säkerställa efterlevnaden innehåller denna förordning administrativa sanktioner och andra åtgärder vid överträdelse av dess huvudbestämmelser, nämligen bestämmelserna om portföljsammansättning, skyddsåtgärder avseende tillåtna investerares identitet och om att användningen av beteckningen EuSEF förbehålls förvaltare av godkända fonder för socialt företagande som är registrerade i enlighet med denna förordning. En överträdelse av dessa huvudbestämmelser bör i tillämpliga fall medföra förbud mot att använda beteckningen och avregistrering av förvaltaren.

(45)

Tillsynsinformation bör utbytas mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna och Esma.

(46)

Effektivt samarbete på tillsynsområdet mellan organ som ska övervaka efterlevnaden av de enhetliga kriterierna i denna förordning förutsätter att en hög grad av tystnadsplikt bör tillämpas för alla berörda nationella myndigheter och för Esma.

(47)

I vad mån godkända fonder för socialt företagande kan bidra till framväxten av en europeisk marknad för sociala investeringar beror på hur intresserade förvaltare av godkända fonder för socialt företagande är av att använda beteckningen EuSEF och hur investerarna accepterar den samt utvecklingen av ett starkt ekosystem för sociala företag i hela unionen, som hjälper dessa företag att utnyttja de finansieringsmöjligheter som tillhandahålls. I det syftet bör alla intressenter, inklusive marknadsaktörer, medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och andra relevanta aktörer i unionen sträva efter att åstadkomma en bred kunskap om vilka möjligheter som erbjuds genom denna förordning.

(48)

För att specificera de krav som fastställs i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att specificera de typer av varor och tjänster eller de metoder för framställning av varor och tjänster som uttrycker ett socialt mål och de situationer då vinsterna kan fördelas bland ägare och investerare, de typer av intressekonflikter som förvaltare av godkända fonder för socialt företagande måste undvika och de mått och steg som ska vidtas i detta sammanhang, den närmare utformningen av procedurerna för att mäta de sociala effekter som de godkända portföljföretagen ska uppnå och innehållet i och de närmare bestämmelserna för informationen till investerarna. Det är särskilt viktigt att kommissionen samråder, bl. a. med experter under sitt förberedande arbete, och tar hänsyn till självreglerande initiativ och uppförandekoder. Berörda intressenter och Esma bör involveras i det samråd som kommissionen genomför under sitt förberedande arbete med delegerade akter avseende detaljerna i de procedurer som ska mäta de sociala effekter som de godkända portföljföretagen ska uppnå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(49)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och hög tillsynsnivå i hela unionen. Eftersom Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och lämpligt att ge organet i uppdrag att för kommissionen ta fram förslag till tekniska genomförandestandarder som inte inbegriper politiska val.

(50)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma bör åläggas att utforma tekniska genomförandestandarder gällande formatet för den anmälan som avses i den här förordningen.

(51)

Inom fyra år från den dag då denna förordning börjar tillämpas bör kommissionen genomföra en översyn av denna förordning för att bedöma hur marknaden för fonder för socialt företagande utvecklas i unionen. Översynen bör innehålla en allmän genomgång av hur bestämmelserna i detta direktiv har fungerat och vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag.

(52)

Dessutom bör kommissionen inom fyra år från den dag då denna förordning börjar tillämpas inleda en översyn av samspelet mellan denna förordning och andra bestämmelser om företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare, särskilt de som avses i direktiv 2011/61/EU. Denna översyn bör särskilt ta upp denna förordnings räckvidd, och utvärdera huruvida det är nödvändigt att utvidga räckvidden så att större förvaltare av alternativa investeringsfonder kan utnyttja beteckningen EuSEF. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag.

(53)

Inom ramen för den översynen bör kommissionen utvärdera eventuella hinder som kan ha påverkat investerares intresse för fonderna negativt, inklusive hur institutionella investerare påverkas av andra regleringar av tillsynskaraktär som kan gälla för dem. Dessutom bör kommissionen samla in uppgifter för att utvärdera i vilken mån beteckningen EuSEF bidragit till andra unionsprogram, t.ex. Horisont 2020, som också syftar till att stödja innovation inom unionen.

(54)

I samband med kommissionens genomgång av skattehinder för gränsöverskridande riskkapitalinvesteringar, vilken föreskrivs i kommissionens meddelande av den 7 december 2011 med rubriken ”En handlingsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering” och översynen av denna förordning, bör kommissionen överväga att göra en likadan genomgång av eventuella skattehinder för fonder för socialt företagande och utvärdera eventuella skatteincitament som skulle kunna uppmuntra socialt företagande i unionen.

(55)

Esma bör göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna enligt denna förordning och översända en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

(56)

I denna förordning respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för privat- och familjeliv (artikel 7) samt näringsfrihet (artikel 16).

(57)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8) reglerar behandlingen av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för denna förordning och under tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (9) reglerar behandlingen av personuppgifter som utförs av Esma, inom ramen för den här förordningen och under överinseende av den europeiska datatillsynsmannen.

(58)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att utveckla en inre marknad för godkända fonder för socialt företagande genom att fastställa en ram för registrering av förvaltare av godkända fonder för socialt företagande för att underlätta marknadsföringen av godkända fonder för socialt företagande i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

Deras totala förvaltade tillgångar överskrider inte det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU.

b)

De är etablerade i unionen.

c)

De är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat i enlighet med artikel 3.3 a i direktiv 2011/61/EU.

d)

De förvaltar portföljer av godkända fonder för socialt företagande.

a)

uppfyller kraven i direktiv 2011/61/EU, och

b)

fortsätter att uppfylla artiklarna 3, 5, 10, 13.2 och 14.1 d, e och f i denna förordning.

—

tillhandahåller tjänster eller varor till utsatta, marginaliserade, missgynnade eller utestängda personer,

—

använder en metod för produktion av varor eller tjänster som uttrycker dess sociala mål, eller

—

ger finansiellt stöd uteslutande till sociala företag enligt definitionen i de första två strecksatserna,

—

inte är upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

—

har undertecknat en överenskommelse med hemmedlemsstaten för förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande och med varje annan medlemsstat där fondandelarna eller aktierna i den godkända fonden för socialt företagande är avsedda att marknadsföras för att säkerställa att tredjelandet till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och att det säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inbegripet eventuella multilaterala skatteavtal,

—

ett godkänt portföljföretag och som den godkända fonden för socialt företagande direkt förvärvat av det godkända portföljföretaget,

—

ett godkänt portföljföretag i utbyte mot egetkapitalinstrument som det godkända portföljföretaget emitterat, eller

—

ett företag som det godkända portföljföretaget är ett majoritetsägt dotterföretag till och som den godkända fonden för socialt företagande förvärvat i utbyte mot aktier som det godkända portföljföretaget emitterat.

a)

utfäster sig att investera minst 100 000 EUR, och

b)

skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om de risker som är förenade med det avsedda åtagandet.

a)

handla hederligt, rättvist och med vederbörlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet när de bedriver sin verksamhet,

b)

tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden för att förhindra oegentligheter som rimligen kan förväntas påverka investerarnas och de godkända portföljföretagens intressen,

c)

bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den på bästa sätt gagnar de positiva sociala effekterna av de godkända portföljföretag som de har investerat i, de fonder för socialt företagande som de förvaltar, dess investerare och marknadens integritet,

d)

sorgfälligt välja och löpande övervaka investeringar i godkända portföljföretag och deras positiva sociala effekter,

e)

ha tillräcklig kunskap om och insikt i de godkända portföljföretag som de investerar i,

f)

behandla sina investerare rättvist,

g)

säkerställa att ingen investerare ges förmånsbehandling, såvida inte uppgifter om sådan förmånsbehandling lämnas i den godkända fonden för socialt företagandes fondbestämmelser eller bolagsordning.

a)

förvaltare av godkända fonder för socialt företagande, personer som i praktiken leder verksamheten i dessa, anställda eller personer som direkt eller indirekt kontrollerar eller kontrolleras av dessa förvaltare, och den godkända fond för socialt företagande som förvaltas av dessa förvaltare eller dess investerare,

b)

en godkänd fond för socialt företagande eller dess investerare, och en annan godkänd fond för socialt företagande som förvaltas av samma förvaltare, eller dess investerare,

c)

en godkänd fond för socialt företagande eller dess investerare, och ett företag för kollektiva investeringar eller fondföretag som förvaltas av samma förvaltare eller dess investerare.

a)

de typer av intressekonflikter som avses i punkt 2 i denna artikel,

b)

de åtgärder som förvaltare av godkända fonder för socialt företagande måste vidta i fråga om strukturer och organisatoriska och administrativa rutiner för att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och informera om intressekonflikter.

a)

Sysselsättning och arbetsmarknader.

b)

Normer och rättigheter i fråga om kvalitet i arbetet.

c)

Social integration och skydd av särskilda grupper,

d)

Likabehandling, lika möjligheter och icke-diskriminering.

e)

Folkhälsa och trygghet.

f)

Tillgång till och effekter för socialt skydd och för hälso- och utbildningssystem.

a)

Uppgifter, när så är lämpligt, om de övergripande sociala resultat som har uppnåtts med hjälp av investeringsstrategin och den metod som används för att mäta dessa resultat.

b)

En förklaring om eventuella avyttringar som gäller godkända portföljföretag.

c)

En redogörelse för huruvida avyttringar i förhållande till andra tillgångar i den godkända fonden för socialt företagande som inte investerats i godkända portföljföretag skett på grundval av de kriterier som avses i artikel 14.1 f.

d)

En sammanfattning av den verksamhet som förvaltaren av godkända fonder för socialt företagande har bedrivit i förhållande till de godkända portföljföretagen enligt artikel 14.1 l.

e)

Uppgifter om art och ändamål när det gäller andra investeringar än godkända investeringar som avses i artikel 5.1.

a)

Identiteten avseende den förvaltaren och eventuella andra tjänsteleverantörer som den förvaltaren anlitar för sin förvaltning samt en beskrivning av deras arbetsuppgifter.

b)

De egna medel som den förvaltaren förfogar över samt ett detaljerat uttalande om varför förvaltaren anser att det beloppet är tillräckligt för att upprätthålla adekvata personella och tekniska resurser som krävs för en korrekt förvaltning av dess godkända fonder för socialt företagande.

c)

En beskrivning av investeringsstrategi och syfte för den godkända fonden för socialt företagande, inklusive

d)

De positiva sociala effekter som investeringsstrategin för den godkända fonden för socialt företagande inriktas på, inklusive i tillämpliga fall, prognoser över sådana resultat som kan vara rimliga samt information om tidigare uppnådda resultat på detta område.

e)

De metodiker som kommer att användas för att mäta sociala effekter.

f)

En beskrivning av andra tillgångar än godkända portföljföretag och det förfarande och de kriterier som används för att välja ut dessa tillgångar såvida det inte rör sig om kontanter eller likvida tillgångar.

g)

En beskrivning av riskprofilen för den godkända fonden för socialt företagande och de eventuella risker som är förenade med de tillgångar som fonden får investera i eller med de investeringstekniker som får användas.

h)

En beskrivning av värderingsförfarandet i den godkända fonden för socialt företagande och av dess prissättningsmetod vid värderingen av tillgångarna, inklusive värderingsmetoder för godkända portföljföretag.

i)

En beskrivning av hur ersättningen till förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande beräknas.

j)

En beskrivning av alla relevanta kostnader och av deras högsta sammanlagda belopp.

k)

Tidigare avkastning för den godkända fonden för socialt företagande, om sådana uppgifter är tillgängliga.

l)

Affärsstödjande tjänster och annan stödverksamhet som förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande tillhandahåller eller organiserar genom tredje part för att underlätta utveckling, tillväxt eller andra aspekter av de godkända portföljföretagens löpande verksamhet som den godkända av fonden för socialt företagande investerar i eller, om dessa tjänster eller denna verksamhet inte tillhandahålls, en förklaring till detta.

m)

En beskrivning av formerna för ändringar av investeringsstrategi och/eller investeringspolitik för den godkända fonden för socialt företagande.

a)

innehållet i den information som avses i punkt 1 c–f och l i denna artikel,

b)

hur den information som avses i punkt 1 c–f och 1 i denna artikel kan presenteras på ett enhetligt sätt för att säkerställa högsta möjliga nivå av jämförbarhet.

a)

Vilka personer som i praktiken sköter förvaltningen av godkända fonder för socialt företagande.

b)

De godkända fonder för socialt företagande vars andelar eller aktier ska marknadsföras samt deras investeringsstrategier.

c)

Vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla kraven i kapitel II.

d)

En förteckning över medlemsstater där förvaltaren av godkända fonder för socialt företagande avser att marknadsföra respektive godkänd fond för socialt företagande.

e)

En förteckning över medlemsstater där förvaltaren av godkända fonder för socialt företagande har etablerat eller avser att etablera godkända fonder för socialt företagande.

a)

De personer som i praktiken sköter förvaltningen av godkända fonder för socialt företagande har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet, även i fråga om de investeringsstrategier som förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande tillämpar.

b)

De uppgifter som krävs enligt punkt 1 är fullständiga.

c)

De åtgärder som anmälts enligt punkt 1 c är lämpliga för att uppfylla kraven i kapitel II.

d)

Den förteckning som lämnats i enlighet med punkt 1 e visar att samtliga godkända fonder för socialt företagande är etablerade i enlighet med artikel 3.1 b iii i denna förordning.

a)

en ny godkänd fond för socialt företagande, eller

b)

en befintlig godkänd fond för socialt företagande i en medlemsstat som inte nämns i den förteckning som avses i artikel 15.1 d.

a)

begära tillgång till och kopiera eller få en kopia av varje handling, oberoende av dess form,

b)

kräva att förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande lämnar upplysningar utan dröjsmål,

c)

begära upplysningar från varje person med anknytning till förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagandes verksamhet eller till den godkända fonden för socialt företagande,

d)

genomföra inspektioner på plats med eller utan föranmälan,

e)

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande fortsätter att följa denna förordning.

f)

utfärda ett föreläggande för att säkerställa att en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande följer denna förordning och avhåller sig från att upprepa ett beteende som kan utgöra en överträdelse av denna förordning.

a)

i strid med artikel 5 underlåter att uppfylla kraven på portföljsammansättning.

b)

i strid med artikel 6 marknadsför andelar och aktier i en godkänd fond för socialt företagande till icke-tillåtna investerare.

c)

använder beteckningen EuSEF utan att vara registrerad i enlighet med artikel 15.

d)

använder beteckningen EuSEF vid marknadsföringen av fonder som inte är etablerade i enlighet med artikel 3.1 b iii.

e)

i strid med artikel 15 har blivit registrerad genom att lämna oriktig information eller på något annat otillbörligt sätt.

f)

i strid med artikel 7 a inte handlar hederligt, rättvist, med vederbörlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet vid utövande av sin verksamhet.

g)

i strid med artikel 7 b inte tillämpar adekvata riktlinjer och förfaranden för att förhindra oegentligheter.

h)

vid upprepade tillfällen underlåter att uppfylla kraven enligt artikel 13 om årsredovisning.

i)

vid upprepade tillfällen underlåter att fullgöra skyldigheten att informera investerare i enlighet med artikel 14.

a)

Vidta åtgärder för att säkerställa att den berörda förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande uppfyller kraven i artiklarna 5, 6, 7 a och b, 13, 14 och 15.

b)

Förbjuda användning av beteckningen EuSEF och avföra den berörda förvaltaren av en godkänd fond för socialt företagande från registret.

a)

I vilken utsträckning beteckningen EuSEF har använts av förvaltare av godkända fonder för socialt företagande i olika medlemsstater, antingen inom landet eller på gränsöverskridande basis.

b)

Den geografiska och sektoriella fördelningen av de investeringar som de godkända fonderna för socialt företagande har gjort.

c)

Ändamålsenligheten när det gäller informationskraven enligt artikel 14, särskilt om huruvida de är tillräckliga för att investerarna ska kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut.

d)

Användningen av de olika godkända investeringar som de godkända fonderna för socialt företagande har gjort och hur detta har påverkat utvecklingen av sociala företag inom hela unionen.

e)

Lämpligheten av att införa en europeisk märkning för ”sociala företag”.

f)

Möjligheten att låta fonder för socialt företagande som är etablerade i ett tredjeland använda beteckningen EuSEF, med beaktande av erfarenheterna av tillämpningen av kommissionens rekommendation om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor.

g)

Den praktiska tillämpningen av kriterierna för att identifiera godkända portföljföretag, vilka effekter detta har fått på utvecklingen av sociala företag inom hela unionen och deras positiva sociala effekter.

h)

En analys av de förfaranden som förvaltarna av godkända fonder för socialt företagande har använt för att mäta de positiva sociala effekter som de godkända portföljföretag som avses i artikel 10 har åstadkommit samt en utvärdering av möjligheterna att införa harmoniserade standarder för mätning av de sociala effekterna på unionsnivå, på ett sätt som överensstämmer med unionens socialpolitik.

i)

Möjligheten att utsträcka marknadsföringen av godkända fonder för socialt företagande till icke-professionella investerare.

j)

Lämpligheten av att inkludera godkända fonder för socialt företagande bland godkända tillgångar enligt direktiv 2009/65/EG.

k)

Lämpligheten av att komplettera denna förordning med ett system med förvaringsinstitut.

l)

En genomgång av eventuella skattehinder för godkända fonder för socialt företagande och en utvärdering av eventuella skatteincitament som skulle kunna uppmuntra socialt företagande i unionen.

m)

En utvärdering av eventuella hinder som kan ha förhindrat investeringar i fonder som använder beteckningen EuSEF, inklusive hur institutionella investerare påverkas av annan unionsrätt av tillsynskaraktär.

a)

senast den 22 juli 2017 när det gäller leden a–e och g–m, och

b)

senast den 22 juli 2015 när det gäller led f.

25.4.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/39

(1)

Den 26 mars 2010 godkände Europeiska rådet kommissionens förslag om att inleda en ny strategi ”Europa 2020”. En av prioriteringarna i Europa 2020-strategin är hållbar tillväxt, som ska uppnås genom främjande av en resurseffektivare, hållbarare och konkurrenskraftigare ekonomi. Strategin lyfter fram energiinfrastrukturer som en del av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” genom att understryka behovet av att så snabbt som möjligt uppgradera Europas energinät och sammanlänka dem på kontinental nivå, vilket är särskilt viktigt för att integrera förnybara energikällor.

(2)

Det mål som överenskoms i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002, att medlemsstaterna ska ha en nivå av sammankoppling mellan elnäten på minst 10 % av sin installerade produktionskapacitet, har ännu inte uppnåtts.

(3)

I kommissionens meddelande ”Prioriteringar för energiinfrastruktur för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk”, följt av rådets slutsatser av den 28 februari 2011 och Europaparlamentets resolution (4), efterlyses en ny energipolitik för att optimera nätverksutvecklingen på europeisk nivå fram till 2020 och därefter, så att unionen kan nå sina viktigaste energipolitiska mål om konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet.

(4)

Vid Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 underströks behovet av att modernisera och utvidga Europas energiinfrastruktur och koppla samman näten över gränserna för att få en fungerande solidaritet mellan medlemsstaterna, tillhandahålla alternativa tillförsel- och transitvägar och energikällor och utveckla förnybara energikällor som kan konkurrera med traditionella energikällor. Det betonades också att ingen medlemsstat bör vara isolerad från de europeiska gas- och elnäten efter 2015 eller riskera sin energiförsörjning på grund av att det saknas lämpliga anslutningar.

(5)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG (5) fastställs riktlinjer för transeuropeiska energinät (TEN-E). Målet med dessa riktlinjer är att stödja fullbordandet av unionens inre energimarknad och att samtidigt uppmuntra en rationell produktion, transport, distribution och användning av energiresurser, minska isoleringen av mindre gynnade områden och öregioner, trygga och diversifiera unionens energiförsörjning samt dess försörjningskällor och tillförselvägar, även genom samarbete med tredjeländer, samt bidra till hållbar utveckling och skydd av miljön.

(6)

Utvärderingar av det nuvarande TEN-E-ramverket har tydligt visat att detta ramverk visserligen bidrar positivt till vissa utvalda projekt genom att synliggöra dem på det politiska planet, men att det samtidigt saknar vision, fokus och flexibilitet för att åtgärda brister i infrastrukturen. Unionen bör därför öka sina ansträngningar för att bemöta framtidens utmaningar på detta område och ägna vederbörlig uppmärksamhet åt att identifiera eventuella framtida brister när det gäller energiefterfrågan och energiförsörjning.

(7)

Att påskynda uppgraderingen av existerande energiinfrastruktur, och utvecklingen av ny energiinfrastruktur, är avgörande för att uppnå unionens energi- och klimatpolitiska mål, som består i att fullborda den inre energimarknaden, att garantera en trygg energiförsörjning, särskilt i fråga om gas och olja, att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % (30 % om förutsättningarna är de rätta), att öka andelen förnybar energi i den slutgiltiga energianvändningen till 20 % (6) och att höja energieffektiviteten med 20 % till 2020, varvid ökad energieffektivitet kan minska behovet av ny infrastruktur. Samtidigt måste unionen i ett längre perspektiv förbereda sin infrastruktur så att dess energisystem minskar kolanvändningen fram till 2050. Denna förordning bör därför också medge utrymme för hantering av de mål som unionen i framtiden eventuellt kan ha inom energi- och klimatpolitiken.

(8)

Trots att det i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (8) föreskrivs om en inre marknad för energi, är den marknaden fortfarande splittrad på grund av otillräckliga sammanlänkningar mellan nationella energinät och till följd av att nuvarande energinfrastruktur inte används optimalt. Unionsomfattande integrerade nät och utveckling av smarta nät, är dock avgörande för att säkerställa en konkurrenskraftig och välfungerande integrerad marknad, för optimal användning av energiinfrastrukturen, förbättrad energieffektivitet och integration av distribuerade förnybara energikällor samt främjande av tillväxt, sysselsättning och hållbar utveckling.

(9)

Unionens energiinfrastruktur bör uppgraderas för att förebygga tekniska fel, och öka motståndskraften mot sådana fel, naturliga eller av människan orsakade katastrofer, negativa konsekvenser av klimatförändringar och hot mot infrastrukturens säkerhet, särskilt när det gäller europeisk kritisk infrastruktur enligt rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (9).

(10)

Oljetransporter genom rörledningar på land i stället för till sjöss kan i stor utsträckning bidra till att minska miljöriskerna vid oljetransporter.

(11)

Vikten av att använda smarta nät för att uppnå unionens energipolitiska mål har bekräftats i kommissionens meddelande av den 12 april 2011 med titeln ”Smarta nät: från innovation till utbyggnad”.

(12)

Energilagringsanläggningar och anläggningar för mottagning, lagring och återförgasning av flytande naturgas eller dekompression (LNG) och komprimerad naturgas (CNG) får en allt större roll i den europeiska energiinfrastrukturen. Utbyggnaden av sådana anläggningar för energiinfrastruktur är ett viktigt inslag i en välfungerande nätinfrastruktur.

(13)

I kommissionens meddelande av den 7 september 2011 med titeln ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser” betonas att unionen i sina yttre förbindelser måste främja utvecklingen av energiinfrastruktur för att stödja den socioekonomiska utvecklingen utanför sina gränser. Unionen bör främja infrastrukturprojekt som sammanlänkar unionens energinät med energinäten i tredjeländer, särskilt inom grannländer och inom länder med vilka unionen inlett särskilt energisamarbete.

(14)

För att säkerställa spännings- och frekvensstabiliteten bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det europeiska elnätets stabilitet under de ändrade förutsättningar som blir följden av ökad inmatning av energi från förnybara källor som är variabla till sin natur.

(15)

Fram till år 2020 beräknas behovet av investeringar i el- och gasöverföringsinfrastruktur av europeisk betydelse att ligga runt 200 miljarder EUR. Investeringsvolymerna är avsevärt större jämfört med den tidigare utvecklingen, och detta i kombination med det brådskande behovet av att genomföra den prioriterade energiinfrastrukturen gör att det krävs nya sätt att reglera och finansiera energiinfrastruktur, särskilt gränsöverskridande sådan.

(16)

I ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar till rådet av den 10 juni 2011 med titeln ”Energy infrastructure investment needs and financing requirements” (Investeringsbehov och investeringskrav för energiinfrastruktur) framhålls att det finns en risk för att ungefär hälften av de investeringar som behövs fram till 2020 inte kommer att genomföras i tid, eller inte alls, på grund av hinder förknippade med tillståndsprocesser, regleringsfrågor och finansiering.

(17)

I denna förordning fastställs regler för snabb utveckling av, och driftskompatibilitet för, transeuropeiska energinät för att uppnå målen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om att säkra en fungerande inre energimarknad och en trygg energiförsörjning i unionen, främja energieffektivitet och energibesparingar och utveckling av nya och förnybara energiformer samt främja sammanlänkning av energinät. Genom att sträva efter att uppnå dessa mål bidrar denna förordning till en smart och hållbar tillväxt för alla och medför fördelar för hela unionen när det gäller konkurrenskraft samt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

(18)

Utvecklingen av transeuropeiska nät och en effektiv driftskompatibilitet mellan dem förutsätter samordnad drift mellan de systemansvariga för elöverföringsnäten. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (10) i detta hänseende, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (11). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av riktlinjerna för samordning av driften mellan de systemansvariga för elöverföringsnäten på unionsnivå, eftersom dessa riktlinjer kommer att gälla generellt för alla systemansvariga för överföringssystem.

(19)

Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 (12) tilldelas viktiga nya uppgifter i den här förordningen och bör få ta ut avgifter för vissa av dessa nya uppgifter.

(20)

Efter nära samråd med alla medlemsstater och intressenter har kommissionen identifierat tolv strategiska transeuropeiska prioriteringar för energiinfrastruktur vars genomförande fram till 2020 är av avgörande vikt för att nå unionens energi- och klimatpolitiska mål. Dessa prioriteringar sträcker sig över olika geografiska regioner och tematiska områden inom överföring och lagring av el, överföring och lagring av gas, infrastruktur för flytande eller komprimerad naturgas, smarta nät, motorvägar för el, koldioxidtransport samt oljeinfrastruktur.

(21)

Projekt av gemensamt intresse bör stämma överens med gemensamma, transparenta och objektiva kriterier med beaktande av deras bidrag till de energipolitiska målen. Projekt för el och gas bör, för att kunna uppföras på den andra unionsförteckningen och därpå följande unionsförteckningar, ingå i den senast tillgängliga tioåriga nätutvecklingsplanen. Denna plan bör särskilt beakta slutsatserna från Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 avseende behovet av att integrera perifera energimarknader.

(22)

Regionala grupper bör inrättas, med uppgift att föreslå och se över projekt av gemensamt intresse, så att det fastställs regionala förteckningar över projekt av gemensamt intresse. För att skapa bred samsyn bör dessa regionala grupper sörja för ett nära samarbete mellan medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter, projektansvariga och berörda intressenter. Samarbetet bör i möjligaste mån utgå från befintliga regionala samarbetsstrukturer för nationella tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem samt andra strukturer som inrättats av medlemsstaterna och kommissionen. Vid detta samarbete bör de nationella tillsynsmyndigheterna vid behov bistå de regionala grupperna med rådgivning, bland annat om huruvida de föreslagna projekten kan genomföras ur lagstiftningssynvinkel och om den tidtabell som föreslagits för det reglerade godkännandet kan förväntas hålla.

(23)

För att säkerställa att förteckningen över projekt av gemensamt intresse för hela unionen (nedan kallad unionsförteckningen) begränsas till att endast omfatta de projekt som tillför mest till de strategiska prioriteringarna för korridorer och områden för energiinfrastruktur bör befogenheten att anta och se över unionsförteckningen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, som samtidigt bör respektera medlemsstaternas rätt att godkänna projekt av gemensamt intresse som är kopplade till deras territorium. Enligt analysen i den konsekvensbedömning som bifogats det förslag som har resulterat i denna förordning uppskattas antalet sådana projekt till ett hundratal på elområdet och runt femtio på gasområdet. Med hänsyn till denna uppskattning och behovet av att säkerställa huvudinriktningen för denna förordning bör det sammanlagda antalet projekt av gemensamt intresse hållas på en hanterlig nivå och därför inte väsentligt överskrida 220. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta dokument samtidigt, i rätt tid och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet.

(24)

En ny unionsförteckning bör upprättas vartannat år. Projekt av gemensamt intresse som slutförts eller som inte längre uppfyller de relevanta kriterier och krav som fastställts i denna förordning bör inte finnas med i nästa unionsförteckning. Befintliga projekt av gemensamt intresse som ska uppföras i nästa unionsförteckning bör därför omfattas av samma urvalsprocess för upprättandet av regionala förteckningar och för upprättandet av unionens förteckning som föreslagna projekt. Den administrativa bördan bör dock minskas så mycket som möjligt, till exempel genom att man i möjligaste mån använder tidigare inlämnad information och genom att man tar hänsyn till de projektansvarigas årliga rapporter.

(25)

Projekt av gemensamt intresse bör genomföras så fort som möjligt samt övervakas och utvärderas noga, samtidigt som den administrativa bördan för de projektansvariga bör minimeras. Kommissionen bör utse europeiska samordnare för projekt med särskilda svårigheter.

(26)

Tillståndsprocesserna bör varken leda till att den administrativa bördan blir oproportionerligt stor i förhållande till projektets omfattning eller komplexitet, eller skapa hinder för utveckling av transeuropeiska energinät och för marknadstillträde. I slutsatserna från rådets möte den 19 februari 2009 framhölls vikten av att identifiera och avlägsna hinder för investeringar, bland annat genom att effektivisera rutinerna för planering och samråd. Dessa slutsatser bekräftades ytterligare i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 4 februari 2011, som åter framhöll vikten av att effektivisera och förbättra tillståndsprocesserna och samtidigt respektera den nationella behörigheten.

(27)

Planering och genomförande av unionsprojekt av gemensamt intresse på områdena infrastruktur för energi, transporter och telekommunikationer bör samordnas för att skapa synergieffekter när detta verkar förnuftigt med beaktande av faktorer som ekonomi, teknik, miljö och fysisk planering och det bör ske med vederbörlig hänsyn till relevanta säkerhetsaspekter. I samband med planeringen av de olika transeuropeiska näten bör det således strävas efter att i första hand integrera transport-, kommunikations- och energinät, för att se till att så lite mark som möjligt tas i anspråk, samtidigt som det säkerställs, när så är möjligt, att befintliga eller övergivna rutter tas i bruk på nytt; för att på så sätt minimera eventuella negativa konsekvenser för samhälle, ekonomi, miljö och finanser.

(28)

Projekt av gemensamt intresse bör på nationell nivå få ”prioriterad ställning” för att säkerställa snabb handläggning. De behöriga myndigheterna bör betrakta dessa projekt som projekt av allmänintresse. Projekt som påverkar miljön negativt bör ges tillstånd om de anses vara av väsentligt allmänintresse och uppfyller alla villkor i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (13) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (14).

(29)

Inrättandet av en eller flera behöriga myndigheter som sammanför eller samordnar alla tillståndsprocesser (gemensam kontaktpunkt) bör minska komplexiteten, öka effektiviteten och insynen samt främja samarbetet mellan medlemsstaterna. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att inleda sin verksamhet så fort som möjligt efter det att de har utsetts.

(30)

Trots att det finns etablerade standarder för allmänhetens medverkan i beslutsprocessen på miljöområdet, behövs ytterligare åtgärder för att skapa högsta möjliga standarder för insyn och allmänhetens medverkan i alla frågor som är av betydelse för tillståndsprocessen för projekt av gemensamt intresse.

(31)

Ett korrekt och samordnat genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (15), av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (16), i tillämpliga fall, av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus den 25 juni 1998 (17) (nedan kallad Århuskonventionen) och av Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (nedan kallad Esbokonventionen) bör leda till att huvudprinciperna för bedömning av miljökonsekvenser harmoniseras, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Medlemsstaterna bör samordna sina bedömningar av projekt av gemensamt intresse och tillhandahålla gemensamma utvärderingar när så är möjligt. Medlemsstaterna bör uppmuntras till utbyte av bästa praxis om tillståndsprocesser och till kapacitetsuppbyggnad inför dessa tillståndsprocesser.

(32)

Det är viktigt att tillståndsprocesserna effektiviseras och förbättras, samtidigt som man i möjligaste mån och med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen respekterar de nationella befogenheter och förfaranden som gäller i samband med att ny infrastruktur anläggs. Med tanke på det brådskande behovet av att utveckla energiinfrastruktur bör förenklingen av tillståndsprocesserna åtföljas av en tydlig tidsfrist för de respektive myndigheternas beslut om anläggningen av projektet. Tidsfristen bör uppmuntra till större effektivitet vid fastställandet och handläggningen av förfarandena, och bör under inga omständigheter äventyra de höga standarderna för miljöskydd och allmänhetens medverkan. Medlemsstaterna kan dock sträva efter att ytterligare förkorta maximala tidsfrister som fastställs i denna förordning, om det är möjligt. De behöriga myndigheterna bör se till att tidsfristerna följs och medlemsstaterna bör sträva efter att se till att överklaganden som avser ifrågasättande av den materiella eller formella giltigheten av ett övergripande beslut handläggs så effektivt som möjligt.

(33)

Om medlemsstaterna anser det lämpligt kan de låta det övergripande beslutet innefatta beslut som fattats i samband med dels förhandlingar med enskilda markägare för att bereda tillträde till, ge äganderätt eller besittningsrätt till mark, dels fysisk planering där det i stora drag fastställs hur marken i en bestämd region ska användas, bland annat för vägar, järnvägar, byggnader, naturskyddsområden, förutsatt att planeringen inte görs endast för det planerade projektet, dels även beviljande av driftstillstånd. Vid tillståndsprocesserna skulle ett projekt av gemensamt intresse också kunna omfatta anknuten infrastruktur i den utsträckning den ofrånkomligen behövs för att projektet ska kunna anläggas eller fungera.

(34)

Denna förordning, särskilt bestämmelserna om tillståndsgivning, allmänhetens medverkan och genomförande av projekt av gemensamt intresse, bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt och unionsrätten, exempelvis bestämmelser om skydd av miljön och människors hälsa och bestämmelser som antagits inom ramen för den gemensamma fiskeri- och havspolitiken.

(35)

Kostnaderna för att utveckla, anlägga, driva och underhålla projekt av gemensamt intresse bör överlag bäras helt och hållet av dem som använder infrastrukturen. Projekt av gemensamt intresse bör vara berättigade till gränsöverskridande kostnadsanslag om en bedömning av efterfrågan på marknaden eller av de förväntade effekterna på avgifterna har visat att kostnaderna inte kan förväntas bli täckta av de avgifter som betalas av infrastrukturanvändarna.

(36)

Utgångspunkten för diskussionerna om lämplig kostnadsfördelning bör vara analysen av de kostnader och fördelar som är förenade med ett infrastrukturprojekt mot bakgrund av en harmoniserad metod för analys av hela energisystemet, inom ramen för de tioåriga nätutvecklingsplaner som tagits fram av de europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystem i enlighet med förordning (EG) nr 714/2009 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (18), och vilka byrån har gjort en översyn av. I denna analys skulle hänsyn kunna tas till indikatorer och motsvarande referensvärden för jämförelsen av investeringskostnaderna per enhet.

(37)

På en alltmer integrerad inre energimarknad är tydliga och transparenta regler för gränsöverskridande kostnadsfördelning nödvändiga för att påskynda investeringar i gränsöverskridande infrastruktur. Vid Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 uppmärksammades vikten av att främja ett regelverk som är attraktivt för investeringar i näten, med tariffer på en nivå som överensstämmer med finansieringsbehoven och med en lämplig kostnadsfördelning för gränsöverskridande investeringar, samtidigt som konkurrensen och konkurrenskraften förbättras och konsekvenserna för konsumenterna beaktas. Vid beslut om gränsöverskridande kostnadsfördelning bör de nationella tillsynsmyndigheterna se till att kostnadsfördelningens inverkan på de nationella tarifferna inte åsamkar konsumenterna en orimlig börda. De nationella tillsynsmyndigheterna bör även förebygga risken för att dubbelt stöd betalas ut till projekt, genom att beakta de faktiska eller uppskattade avgifterna och intäkterna. Dessa avgifter och intäkter bör beaktas endast till den del de är avsedda att täcka de berörda kostnaderna och ha så stor anknytning till projektet som möjligt. När nyttan utanför den berörda medlemsstatens gränser beaktas i samband med en investeringsförfrågan bör de nationella tillsynsmyndigheterna samråda med de berörda systemansvariga för överföringssystemen om den projektspecifika kostnads-nyttoanalysen.

(38)

Gällande lagstiftning för den inre energimarknaden föreskriver att avgifter för tillträde till gas- och elnät ska ge adekvata incitament för investeringar. När de nationella tillsynsmyndigheterna tillämpar lagstiftningen för den inre energimarknaden bör de se till att lagstiftningsramen är stabil och förutsägbar, med incitament för projekt av gemensamt intresse, även incitament på längre sikt, som står i proportion till det specifika projektets risknivå. Detta gäller särskilt innovativ överföringsteknik inom elsektorn som ska möjliggöra storskalig integrering av förnybar energi, distribuerade energiresurser och efterfrågerespons i sammanlänkade energinät; det gäller även gasöverföringsinfrastruktur som tillför avancerad kapacitet eller extra flexibilitet på marknaden för att möjliggöra kortfristig handel eller reservleveranser i samband med leveransstörningar.

(39)

Denna förordning gäller endast tillståndsgivning till, allmänhetens medverkan i samt reglering av projekt av gemensamt intresse i den betydelse som anges i förordningen. Medlemsstaterna kan dock med stöd av nationell lagstiftning tillämpa samma eller liknande regler på andra projekt som inte är att anse som projekt av gemensamt intresse inom tillämpningsområdet för denna förordning. Beträffande rättsliga incitament kan medlemsstaterna, med stöd av sin nationella lagstiftning, tillämpa samma eller liknande regler på projekt av gemensamt intresse som omfattas av kategorin ellagring.

(40)

De medlemsstater som för närvarande inte har fastställt en juridisk status för den största möjliga nationella betydelse som kan tillerkännas energiinfrastrukturprojekt vid tillståndsprocesser bör överväga att införa en sådan status, framför allt genom att utvärdera om detta skulle påskynda tillståndsprocesserna.

(41)

Det europeiska energiprogrammet för återhämtning (EEPR) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 663/2009 (19) har påvisat mervärdet i att komplettera privat finansiering med betydande finansiellt stöd från unionen i syfte att genomföra projekt av europeiskt intresse. Vid Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 konstaterades att vissa energiinfrastrukturprojekt kan komma att kräva begränsad offentlig finansiering som komplement till privat finansiering. Mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen och budgetrestriktionerna bör riktat stöd genom både bidrag och finansieringsinstrument tas fram i nästa fleråriga budgetram, vilket kommer att locka nya investerare till de prioriterade korridorerna och områdena för energiinfrastruktur, samtidigt som bidraget från unionens budget hålls så lågt som möjligt. Åtgärderna bör bygga på de erfarenheter som gjorts under den pilotfas som följde efter införandet av projektobligationer för finansiering av infrastrukturprojekt.

(42)

Projekt av gemensamt intresse inom el, gas och koldioxid bör vara berättigade till finansiellt stöd från unionen för studier och, under vissa villkor, för bygg- och anläggningsarbeten, så fort som sådana anslag blir tillgängliga, inom ramen för den berörda förordningen om inrättande av Fonden för ett sammankopplat Europa, i form av bidrag eller i form av innovativa finansieringsinstrument. På så vis kan skräddarsytt stöd erbjudas sådana projekt av gemensamt intresse som inte är bärkraftiga enligt det befintliga regelverket och under rådande marknadsvillkor. Det är viktigt att all snedvridning av konkurrensen undviks, framför allt mellan projekt som bidrar till förverkligandet av en och samma prioriterade unionskorridor. Sådant finansiellt stöd bör skapa nödvändiga synergier med strukturfonderna, som kommer att finansiera smarta energiöverföringsnät av lokal eller regional betydelse. Vid investeringar i projekt av gemensamt intresse bör en lösningsmodell med tre etapper användas. För det första bör investeringar från marknaden prioriteras. För det andra, om inga investeringar kan uppbådas från marknaden, bör lösningar med hjälp av lagar och andra författningar undersökas, och vid behov bör gällande bestämmelser anpassas och det bör säkerställas att gällande bestämmelser tillämpas korrekt. För det tredje, om det inte räcker med de första två etapperna för att få fram nödvändiga investeringar i projekt av gemensamt intresse kan det bli aktuellt med finansiellt stöd från unionen, om projekt av gemensamt intresse uppfyller gällande kriterier för stödberättigande.

(43)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen utveckling av transeuropeiska energinät samt driftskompatibilitet mellan och anslutning till dem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(44)

Förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(45)

Beslut nr 1364/2006/EG bör därför upphävas.

a)

hantera identifieringen av sådana projekt av gemensamt intresse som är nödvändiga för att förverkliga prioriterade korridorer och områden och som omfattas av de energiinfrastrukturkategorier för el, gas, olja och koldioxid som anges i bilaga II (nedan kallade energiinfrastrukturkategorier),

b)

underlätta ett snabbt genomförande av projekt av gemensamt intresse genom att effektivisera, närmare samordna och påskynda tillståndsprocesserna och stärka allmänhetens medverkan,

c)

tillhandahålla regler och riktlinjer för gränsöverskridande fördelning av kostnader och riskrelaterade incitament för projekt av gemensamt intresse,

d)

fastställa villkoren för berättigande till finansiellt stöd från unionen för projekt av gemensamt intresse.

a)

en systemansvarig för överföringssystem eller för distributionssystem eller en annan operatör eller investerare som utvecklar ett projekt av gemensamt intresse,

b)

om det finns flera systemansvariga för överföringssystem eller systemansvariga för distributionssystem eller flera andra operatörer eller investerare, eller grupper av dessa: den enhet med rättskapacitet i enlighet med gällande nationell lagstiftning som utsetts genom avtal mellan parterna och som har befogenhet att ingå rättsliga förpliktelser och ta på sig ekonomiskt ansvar på avtalsparternas vägnar.

a)

ska varje enskilt förslag till projekt av gemensamt intresse godkännas av den eller de medlemsstater i vars territorium projektet gäller; om en medlemsstat beslutar att inte ge sitt godkännande ska medlemsstaten inför den berörda gruppen motivera sitt beslut,

b)

ska gruppen ta hänsyn till de råd från kommissionen som syftar till att hålla det sammanlagda antalet projekt av gemensamt intresse på en hanterlig nivå.

a)

se till att bara sådana projekt som uppfyller de kriterier som avses i artikel 4 tas med,

b)

se till att det råder förenlighet mellan regionerna och därvid ta hänsyn till det yttrande från den byrå som avses i bilaga III.2.12,

c)

ta hänsyn till de eventuella yttranden från medlemsstaterna som avses i bilaga III.2.9 och

d)

sträva efter att hålla det sammanlagda antalet projekt av gemensamt intresse i unionsförteckningen på en hanterbar nivå.

a)

Projektet är nödvändigt för minst en av de prioriterade korridorerna och områdena för energiinfrastruktur.

b)

Den potentiella totala nyttan med projektet, baserad på en bedömning i enlighet med de respektive specifika kriterierna i punkt 2, uppväger kostnaderna för det, även på lång sikt.

c)

Projektet ska uppfylla minst ett av följande kriterier:

a)

Vid elöverförings- och ellagringsprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i bilaga II.1 a–d ska projektet avsevärt bidra till minst ett av följande specifika kriterier:

b)

Vid gasprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i bilaga II.2 ska projektet avsevärt bidra till minst ett av följande specifika kriterier:

c)

Vid projekt för smarta elnät som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i bilaga II.1 e ska projektet avsevärt bidra till samtliga följande specifika kriterier:

d)

Vid oljetransportprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i bilaga II.3 ska projektet avsevärt bidra till samtliga följande specifika kriterier:

e)

Vid koldioxidtransportprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i bilaga II.4 ska projektet avsevärt bidra till samtliga följande specifika kriterier:

a)

hur angeläget varje föreslaget projekt är för att uppnå unionens energipolitiska mål om marknadsintegration, bland annat genom att bryta isoleringen för åtminstone en medlemsstat, konkurrens, hållbarhet och försörjningstrygghet,

b)

hur många medlemsländer som berörs av projektet, varvid projekt som berör avsides belägna medlemsstater ska tillförsäkras lika möjligheter,

c)

hur projektet bidrar till den territoriella sammanhållningen, och

d)

hur det kompletterar andra föreslagna projekt.

a)

genomförbarhetsstudier och förberedande studier,

b)

godkännande från den nationella tillsynsmyndigheten eller eventuell annan berörd myndighet,

c)

anläggning och idrifttagning,

d)

det schema för tillståndsgivning som avses i artikel 10.4 b.

a)

hur utvecklingen, anläggningen och idrifttagningen av projektet fortskrider, särskilt i fråga om tillståndsgivning och samrådsförfaranden,

b)

i förekommande fall förseningar jämfört med genomförandeplanen, orsakerna till förseningarna samt andra svårigheter som uppstått,

c)

i förekommande fall en reviderad plan som syftar till att komma till rätta med förseningarna.

a)

I den mån de åtgärder som avses i artikel 22.7 a, b eller c i direktiv 2009/72/EG och direktiv 2009/73/EG är tillämpliga i enlighet med respektive nationell lagstiftning ska de nationella tillsynsmyndigheterna se till att investeringen genomförs.

b)

Om de nationella tillsynsmyndigheternas åtgärder enligt led a inte är tillämpliga, ska den projektansvarige välja en tredje part för finansiering eller anläggning av hela projektet eller delar därav. Den projektansvarige ska göra detta innan förseningen jämfört med datumet för idrifttagningen i genomförandeplanen överskrider två år.

c)

Om en tredje part inte väljs i enlighet med led b, får medlemsstaten, eller, om medlemsstaten så föreskriver, den nationella tillsynsmyndigheten, inom två månader från utgången av den tidsperiod som avses i led b utse en tredje part för finansiering eller anläggning av projektet, vilken ska godkännas av den projektansvarige.

d)

Om förseningen jämfört med datumet för idrifttagning i genomförandeplanen överskrider två år och två månader får kommissionen, förutsatt att överenskommelse uppnåtts med den berörda medlemsstaten och med denna medlemsstats fulla medverkan, utlysa ett anbudsförfarande som är öppet för alla tredje parter som har förmåga att bli projektansvariga, i syfte att slutföra projektet inom en överenskommen tidsram.

e)

Om led c eller d tillämpas, ska den systemansvarige inom vars område investeringen görs förse den eller de operatörer eller den eller de investerare eller tredje parter som genomför projektet med all information som behövs för att genomföra investeringen, och ansluta nya tillgångar till överföringsnätet samt rent allmänt efter bästa förmåga underlätta genomförandet av investeringen och en säker, pålitlig och effektiv drift och underhåll av projektet av gemensamt intresse.

a)

Främja de projekt för vilka han har utsetts till europeisk samordnare samt den gränsöverskridande dialogen mellan de projektansvariga och alla berörda intressenter.

b)

Vid behov bistå alla parter med att höra berörda intressenter och med att inhämta nödvändiga tillstånd för projekten.

c)

I förekommande fall ge de projektansvariga råd om projektfinansieringen.

d)

Se till att de berörda medlemsstaterna tillhandahåller lämpligt stöd och strategisk ledning för förberedandet och genomförandet av projekten.

e)

Varje år samt, om så är lämpligt, efter utfört uppdrag, överlämna en rapport till kommissionen om hur projekten fortskrider och om svårigheter eller hinder som avsevärt kan försena idrifttagningen. Kommissionen ska vidarebefordra rapporten till Europaparlamentet och de berörda grupperna.

a)

den behöriga myndigheten underrättar kommissionen om denna delegering och informationen i denna offentliggörs antingen av den behöriga myndigheten eller av den projektansvarige, på den webbplats som avses i artikel 9.7,

b)

en enda myndighet har ansvaret per projekt av gemensamt intresse, fungerar som enda kontaktpunkt för den projektansvarige i det förfarande som leder fram till det övergripande beslutet om ett givet projekt av gemensamt intresse och samordnar inlämningen av all relevant dokumentation och information.

a)

Föransökningsförfarandet, som omfattar perioden från tillståndsprocessens startdatum och fram till dess att den inlämnade ansökan godtas av den behöriga myndigheten, ska genomföras under en indikativ period på två år.

Detta förfarande ska innefatta arbetet med eventuella miljörapporter som ska sammanställas av de projektansvariga.

För att tillståndsprocessens startdatum ska kunna fastställas, ska de projektansvariga skriftligen anmäla projektet till den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna och inbegripa en rimligt detaljerad beskrivning av projektet. Senast tre månader efter det att den behöriga myndigheten har mottagit anmälan ska den godta eller, om den anser att projektet inte har framskridit tillräckligt för att en tillståndsprocess ska kunna inledas, avslå anmälan skriftligen, vilket ska göras även på de andra berörda myndigheternas vägnar. Om anmälan avslås ska den behöriga myndigheten motivera sitt beslut, även på de andra berörda myndigheternas vägnar. Den dag då den behöriga myndigheten undertecknar sin bekräftelse av att den mottagit anmälan ska anses utgöra startdatum för tillståndsprocessen. När två eller flera medlemsstater är berörda ska tillståndsprocessens startdatum vara den dag då den sista berörda behöriga myndigheten godtar anmälan.

b)

Det formella tillståndsförfarandet, som omfattar perioden från dagen då den inlämnade ansökan godtas och fram till dess att det övergripande beslutet fattas, får pågå i högst ett år och sex månader. Denna tidsfrist får förkortas av medlemsstaterna om de anser det lämpligt.

a)

Efter det att anmälan godtagits i enlighet med punkt 1 a ska den behöriga myndigheten, i nära samarbete med övriga berörda myndigheter och i förekommande fall utgående från ett förslag från den projektansvarige, fastställa hur omfattande material och hur detaljerad information den projektansvarige ska skicka in i sin ansökan om ett övergripande beslut. När detta fastställs ska den checklista som avses i bilaga VI.1 e tjäna som utgångspunkt.

b)

Den behöriga myndigheten ska i nära samarbete med den projektansvarige och andra berörda myndigheter, och med beaktande av resultaten av den verksamhet som bedrivits enligt led a, utarbeta ett detaljerat schema för tillståndsprocessen i enlighet med riktlinjerna i bilaga VI.2.

Vid projekt som överskrider två eller flera medlemsstaters gränser ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna utarbeta ett gemensamt schema i vilket de strävar efter att sammanjämka sina tidtabeller.

c)

När den behöriga myndigheten har mottagit utkastet till ansökan ska den vid behov, och även på andra berörda myndigheters vägnar, begära in ytterligare information från den projektansvarige, dock bara i sådana frågor som tas upp i led a. Senast tre månader efter det att den behöriga myndigheten har mottagit den ytterligare informationen ska den skriftligen godta ansökan för behandling. En begäran om ytterligare information får endast framställas om det motiveras av nya omständigheter.

a)

En projektspecifik kostnads-nyttoanalys som är förenlig med den metod som utarbetats enligt artikel 11 och i vilken det tas hänsyn till nyttan också utanför den berörda medlemsstatens gränser.

b)

En affärsplan med en analys av projektets ekonomiska bärkraft, inklusive uppgifter om den finansieringslösning som valts, och, för ett projekt av gemensamt intresse som omfattas av kategorin i bilaga II.2, resultaten av marknadstester.

c)

Om de projektansvariga är överens om detta: ett underbyggt förslag till gränsöverskridande kostnadsfördelning.

—

kapacitetsavgifter eller andra avgifter,

—

intäkter som härrör från kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystemen, vilken inrättats enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 714/2009.

a)

En utvärdering av effekterna, bland annat för nättarifferna, i var och en av de berörda medlemsstaterna.

b)

En utvärdering av den affärsplan som avses i punkt 3 b.

c)

Positiva regionala eller unionsomfattande externa effekter som projektet skulle få.

d)

Resultatet av samrådet med de projektansvariga.

a)

undantag från artiklarna 32, 33, 34, 41.6, 41.8 och 41.10 i direktiv 2009/73/EG, i enlighet med artikel 36 i direktiv 2009/73/EG,

b)

undantag från artikel 16.6 i förordning (EG) nr 714/2009 eller undantag från artiklarna 32, 37.6 och 37.10 i direktiv 2009/72/EG, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009,

c)

undantag enligt artikel 22 i direktiv 2003/55/EG (20), eller

d)

undantag enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003 (21).

a)

undantag från artiklarna 32, 33, 34, 41.6, 41.8 och 41.10 i direktiv 2009/73/EG, i enlighet med artikel 36 i direktiv 2009/73/EG,

b)

undantag från artikel 16.6 i förordning (EG) nr 714/2009 eller undantag från artiklarna 32, 37.6 och 37.10 i direktiv 2009/72/EG, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009,

c)

undantag enligt artikel 22 i direktiv 2003/55/EG, eller

d)

undantag enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003.

a)

reglerna för förhandsinvesteringar, eller

b)

reglerna för erkännande av de faktiska kostnader som uppstått innan projektet tas i drift, eller

c)

reglerna för medgivande av extra avkastning på det kapital som investerats i projektet, eller

d)

alla andra åtgärder som anses nödvändiga och lämpliga.

a)

de incitament som avses i punkt 1, på grundval av en jämförelse av bästa praxis från nationella tillsynsmyndigheter,

b)

en gemensam metod för att utvärdera de högre risker som investeringar i el- och gasinfrastrukturprojekt medför.

a)

Den projektspecifika kostnads-nyttoanalysen enligt artikel 12.3 a visar att det finns betydande positiva externa effekter, exempelvis försörjningstrygghet, solidaritet eller innovation.

b)

Projektet har blivit föremål för ett beslut om gränsöverskridande kostnadsfördelning i enlighet med artikel 12, eller, för projekt av gemensamt intresse som omfattas av kategorin i bilaga II.1 c och därför inte blir föremål för något beslut om gränsöverskridande kostnadsfördelning, projektet ska syfta till att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, åstadkomma teknisk innovation och garantera säkerheten vid gränsöverskridande nätverksdrift.

c)

Projektet är inte kommersiellt bärkraftigt enligt affärsplanen och andra bedömningar som gjorts, särskilt av potentiella investerare eller långivare eller den nationella tillsynsmyndigheten. Vid bedömningen av projektets kommersiella bärkraft ska hänsyn tas till beslutet om incitament och dess motivering enligt artikel 13.2.

a)

Framstegen i fråga om planering, utveckling, anläggning och idrifttagning av projekt av gemensamt intresse som har valts ut enligt artikel 3, samt eventuella förseningar och andra svårigheter som uppstått.

b)

De medel som unionen anslagit och utbetalat för projekt av gemensamt intresse, i förhållande till totalvärdet av finansierade projekt av gemensamt intresse.

c)

Beträffande el- och gassektorerna, hur graden av sammanlänkning mellan medlemsstaterna utvecklats och hur detta har slagit igenom på energipriserna, samt antalet avbrott som konstaterats i nätsystemen, orsakerna till dem och kostnaderna för dem.

d)

Tillståndsgivning och allmänhetens medverkan, särskilt:

e)

Reglering, särskilt:

f)

I vilken utsträckning denna förordning effektivt bidrar till att målen för en integrerad marknad uppnås senast 2014 och 2015, samt till uppnåendet av klimat- och energimålen för 2020 och, på längre sikt, till arbetet med att uppnå ett utsläppssnålt samhälle senast 2050.

a)

Allmän, uppdaterad information, bland annat geografiska uppgifter, för varje projekt av gemensamt intresse.

b)

Genomförandeplanen enligt artikel 5.1 för varje projekt av gemensamt intresse.

c)

De viktigaste resultaten från den kostnads-nyttoanalys som gjorts på grundval av den metod som utarbetats enligt artikel 11 för de berörda projekten av gemensamt intresse, utom i de fall det rör sig om kommersiellt känslig information.

d)

Unionsförteckningen.

e)

De belopp som unionen anslagit och betalat ut för varje projekt av gemensamt intresse.

1.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Kostnader

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Entso för el och som avses i artiklarna 4–12 och i artikel 11 i förordning (EU) nr 347/2013 ska bäras av de systemansvariga för överföringssystemen och tas med i avgiftsberäkningen. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna dessa kostnader endast om de är rimliga och lämpliga.”

3.

I artikel 18 ska följande punkt införas:

”4a.   Kommissionen får anta riktlinjer för hur driften ska samordnas på unionsnivå mellan de systemansvariga för överföringssystemen. Dessa riktlinjer ska överensstämma med och bygga på de nätföreskrifter som avses i artikel 6 i denna förordning och bygga på de antagna specifikationerna och byråns yttrande, vilka avses i artikel 8.3 a i denna förordning. Vid antagandet av dessa riktlinjer ska kommissionen ta hänsyn till de olika krav som ställs på driften på regional och nationell nivå.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 23.3.”

4.

I artikel 23 ska följande punkt införas:

”3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (26) tillämpas.

1.

Artikel 8.10 a ska ersättas med följande:

2.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Kostnader

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Entso för gas och som avses i artiklarna 4–12 i denna förordning och i artikel 11 i förordning (EU) nr 347/2013 ska bäras av de systemansvariga för överföringssystemen och tas med i avgiftsberäkningen. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna dessa kostnader endast om de är rimliga och lämpliga.”