8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/1

A.

IPA är ett nytt finansiellt instrument som ersätter instrument och program för kandidatländer och potentiella kandidatländer, nämligen Phare, Sapard, ISPA, ekonomiskt stöd till Turkiet inför anslutningen och Cardsprogrammet, och som har som mål att effektivisera EU-stödet och anpassa detta till ländernas särskilda behov och förvaltningskapacitet.

B.

Föranslutningsinstrumentet består av följande fem delar som täcker de prioriteringar som fastställts utifrån mottagarländernas behov, dvs.:

C.

IPA är en nyckelfaktor för att förbättra medborgarnas livskvalitet, social standard, infrastruktur och regionalt och gränsöverskridande samarbete, och för att främja respekten för mänskliga rättigheter i kandidatländerna och potentiella kandidatländer.

D.

Syftet med parlamentets kontroll över genomförandet av budgeten inom politikområdet för utvidgning är inte bara att säkerställa att EU-stödet har använts i enlighet med grundbestämmelserna och med EU:s prioriteringar, utan även att utvärdera om det har fördelats effektivt i enlighet med de prioriteringar som har identifierats i mottagarländernas årliga lägesrapporter och om man har uppnått de önskade resultaten med hänsyn till EU:s gemensamma intresse.

E.

Det är viktigt att noggrant och på ett tidigt stadium undersöka genomförandet av IPA, för att undvika de problem som fanns vid genomförandet av de tidigare föranslutningsinstrumenten och som då identifierades för sent, med tanke på att otillbörligheter som inte uppmärksammas i tid sprider sig och att det blir mycket svårt att åtgärda dem senare eftersom de etablerar sig som permanenta missförhållanden.

F.

Bekämpningen av korruption och sektorsreformerna (inom rättsväsende, polis och offentlig förvaltning) har betydelse inte bara för god förvaltning och för rättsstatsprincipen utan också för det allmänna näringslivsklimatet.

G.

IPA erbjuder, framför allt genom översyn av fleråriga vägledande planeringsdokument, en beaktansvärd flexibilitet som möjliggör en anpassning till mottagarländernas föränderliga behov och förvaltningskapacitet.

H.

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1085/2006 (IPA-förordningen), har kommissionen skyldighet att senast den 31 december 2010 lägga fram en utvärderingsrapport efter halva programtiden om genomförandet av IPA till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljt av ett lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning.

I.

Kommissionen har på uppmaning av parlamentet åtagit sig att redan 2009 genomföra en halvtidsöversyn av paketet för externa stödinstrument, inklusive IPA.

J.

Europaparlamentet anser att parlamentet nu bör ta kontakt med de nationella parlamenten i de medlemsstater som omfattas av IPA.

1.

Europaparlamentet välkomnar den strukturerade dialog som inletts med kommissionen om genomförandet av IPA och erinrar om sin ståndpunkt i detta hänseende. Framför allt krävs lika tillgång för samtliga mottagarländer till alla de politiska verktyg som hör till instrumentet, tillräckligt hög prioritet åt kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt större uppmärksamhet åt den institutionella kapacitetsuppbyggnaden, särskilt på parlamentarisk nivå, utvecklingen av organisationerna inom civilsamhället, åtgärder för att främja principen om tolerans och icke-diskriminering, den humanitära utvecklingen och det regionala samarbetet inom centrala politikområden.

2.

Europaparlamentet välkomnar den höga genomförandegraden av IPA-åtagandena under 2007 men beklagar att de första IPA-programmen inte antogs förrän i slutet av 2007 och att det faktiska genomförandet påbörjades först under 2008, dels på grund av det sena antagandet av det nya instrumentet, dels på grund av att inrättandet av nödvändiga strukturer och förvaltningssystem försenats i mottagarländerna. Parlamentet vädjar till kommissionen att driva på genomförandet av projekten och övervaka anslagstilldelningen och de uppnådda resultaten, så att man ser till att IPA leder till synliga resultat i de berörda länderna.

3.

Europaparlamentet anser att övervakningen, utvärderingen och rapporteringen om 2007 års IPA-program och projekt, med anledning av det sena antagandet av IPA-förordningen och förordning (EG) nr 718/2007 (IPA-tillämpningsförordningen) och följaktligen även av den första fleråriga vägledande finansieringsramen och fleråriga vägledande planeringsinstrumenten, var begränsad och ännu inte har gett resultat, och betonar att en smidig övergång till IPA från de tidigare föranslutningsinstrumenten för nya medlemsstater kräver en kontinuerlig planering, lämpligt genomförande av projekten och verkställande av betalningar.

4.

Europaparlamentet anser att samstämmigheten mellan 2007 års nationella IPA-program och EU:s föranslutningspolitik var tillfredställande genom att de flesta mål som satts upp i programmen var i linje med de prioriteringar som identifierats i kommissionens lägesrapporter.

5.

Europaparlamentet konstaterar att kandidatländerna främst inriktar sig på att genomföra EU-standarder, det vill säga standarder avseende statistik, miljö och skatter som är samstämmiga med EU:s utvidgningspolitik, men påpekar också att man inte får undergräva betydelsen av de politiska kriterierna, särskilt demokratiska styrelseformer, respekt för de mänskliga rättigheterna, religionsfrihet, kvinnors rättigheter, minoriteters rättigheter och rättsstatsprincipen, eftersom det kan leda till komplikationer och försenade förhandlingar om dessa inte uppfylls. Parlamentet anser att det borde råda en bättre balans mellan projekt som öronmärkts för att uppfylla de politiska kriterierna och projekt som öronmärkts för att genomföra regelverket.

6.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att unionens legitimitet och dess förmåga att främja reformer kan stärkas betydligt om IPA-stödet riktas till områden som direkt gynnar medborgarna i kandidatländerna och i potentiella kandidatländer, särskilt med hänsyn till de behov och utmaningar som uppstått till följd av den globala finanskrisen.

7.

Europaparlamentet anser således att syftet med IPA bör vara att stödja mottagarländernas ansträngningar för att uppfylla de krav som fastställs i färdplanen för viseringsliberalisering, så att medborgarna på västra Balkan äntligen kan få fri rörlighet och fullt ut delta i EU:s olika program. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ytterligare öka tilldelningen av IPA-medel till förmån för programmen Tempus, Erasmus Mundus och Aktiv ungdom.

8.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen hade möjlighet att ge tillstånd till decentraliserad förvaltning till Kroatien för del I–IV och till Turkiet för delarna I och II mot slutet av 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att arbeta intensivt med kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, så att det inom kort blir möjligt för dessa länder att förvalta medel på ett decentraliserat sätt och därigenom helt och hållet få tillgång till alla IPA-delar, men påpekar också att tilldelningen av förvaltningsbefogenheter är villkorlig och avhängig av dessa faktiskt utövas.

9.

Europaparlamentet betonar att användningen av IPA är ett delat ansvar mellan kommissionen och de nationella regeringarna i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samarbetet och kommunikationen mellan sina respektive delegationer och myndigheter, att inrätta permanent kontroll över förfarandena för genomförande av projekt och arbeta med gemensamma åtgärder för att förbättra den administrativa kapaciteten i mottagarländerna.

10.

Europaparlamentet framhåller behovet av en öppen och effektiv förvaltning och kontroll av IPA, där man beaktar de särskilda förutsättningarna för varje lands interna gransknings- och kontrollsystem och goda förebilder från föranslutningsförfarandena i tidigare kandidatländer.

11.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen varje år rapporterar till parlamentet och dess ansvariga budgetkontrollutskott om utbetalningar och genomförande av medel inom ramen för IPA, och om de återstående Ispa-, Ipard- och Sapard-programmen, med uppgifter om varje mottagarland och föredömliga exempel, och rapporter om alla problem och oegentligheter som man stött på.

12.

Europaparlamentet konstaterar att övergripande frågor som miljökonsekvensbeskrivningar, god förvaltning, det civila samhällets bidrag, lika möjligheter och icke-diskriminering inte är tillräckligt närvarande och synliga i 2007 års IPA-projekt, och uppmanar kommissionen att särskilt ta fram regionala eller övergripande program med flera stödmottagare, särskilt när det gäller bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, interkulturell dialog och jämställdhet.

13.

Europaparlamentet konstaterar likaså att stora geografiska områden eller omfattande politikområden tilldelas begränsat stöd och att detta stöd är uppdelat i många små projekt i stället för att vara koncentrerat till ett fåtal, mer synliga projekt, och påpekar att man i de årliga nationella programmen bör se till att det råder balans – man bör på ett lämpligt sätt fokusera på de huvudprioriteringar som identifierats i lägesrapporterna samtidigt som man undviker att medlen splittras.

14.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt och brådskande att använda IPA för att stärka bekämpningen av korruption och organiserad brottslighet i alla mottagarländer, särskilt när det gäller penningtvätt, olaglig invandring och människohandel. Parlamentet konstaterar att korruption inte beaktas i tillräcklig utsträckning i alla IPA program för 2007, trots att denna fråga har identifierats som ett allvarligt problem med största prioritet i alla lägesrapporter för 2008. Parlamentet föreslår vidare att medel bör öronmärkas för detta syfte, liksom i Kroatiens (15) och Montenegros (16) fall och uppmanar kommissionen att ta fram en mer enhetlig strategi på detta område, som bygger på erfarenheten från de senaste utvidgningarna.

15.

Europaparlamentet konstaterar att det civila samhällets organisationer i mottagarländerna bör involveras mer aktivt i utvecklingen och inledandet av projekt, och påpekar att man i de framtida IPA-programmen bör ta itu med frågan om organisationernas beroende av bidragsgivare för att undvika förekomsten av organisationer ”på begäran”. Dessutom bör man inrikta sig på att utveckla civilsamhällesorganisationer längs etnisk–politiska konfliktgränser, särskilt i Bosnien och Hercegovina, före detta jugoslaviska republiken Makedonien och Kosovo (17). Parlamentet förväntar sig att det i och med den nya finansieringsmekanismen till förmån för det civila samhället blir möjligt att ta itu med många av de problem som rör mångfalden, komplexiteten och splittringen av EU-programmen.

16.

Europaparlamentet menar att det behövs ett fortsatt stöd till frivilligorganisationerna i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna för att skapa en stimulerande och konkurrensutsatt miljö kring dem och åstadkomma långsiktighet för deras arbete med resultatorienterat genomförande av IPA och fortsatt verksamhet i programförvaltningen.

17.

Europaparlamentet konstaterar att IPA-finansierade projekt och verksamheter inte är särskilt synliga ”ute på fältet”, och att de inte har gett upphov till ett genomgripande samhällsstöd för ett ytterligare närmande till EU.

18.

Europaparlamentet anser att utbildning och sysselsättning för unga skapar förutsättningar för stabilitet på lång sikt, men att detta inte har hanterats på rätt sätt, och lyfter fram behovet av att bekämpa arbetslösheten, särskilt för unga och långtidsarbetslösa, vilket är en viktig övergripande fråga. I detta sammanhang föreslår parlamentet att kommissionen undersöker möjligheten att på ett bättre sätt utnyttja den flexibilitet som ges genom IPA för att därigenom och vid behov kunna finansiera åtgärder relaterade till delarna III-V genom de första två delarna.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det regionala finansiella stödet inom ramen för IPA storleksmässigt är relativt litet (ungefär 10 procent av IPA totalt), särskilt med tanke på att det omfattar elva insatsområden i sex länder, från utbildning och ungdomsfrågor till kärnsäkerhet.

20.

Europaparlamentet är oroat över att de sammanlagda IPA-anslagen för 2007, del II, bara utgjorde 38 800 000 EUR av 497 200 000 EUR för IPA totalt (det vill säga mindre än 8 procent). Parlamentet påpekar att detta strider mot det som kommissionen hävdar – att gränsöverskridande samarbete bidrar till försoning och goda grannskapsförbindelser och att dessa är särskilt viktiga i en region som har en konfliktfylld nutidshistoria. Parlamentet beklagar att det i praktiken varit svårt att upprätta ett effektivt samarbete av ett antal orsaker, bl.a. på grund av strukturer och förfaranden mellan några parter som inte fungerat ihop, samt politiska svårigheter. Parlamentet uppmanar mottagarländerna och kommissionen att i denna del förbättra det befintliga samarbetet och utveckla ett nytt samarbete, i enlighet med målet att främja goda grannförbindelser och ekonomisk integration, särskilt inom områdena miljö, natur och kulturarv samt bekämpning av korruption och organiserad brottslighet.

21.

Europaparlamentet är vidare bekymrat över att inga av de IPA-program för 2007 som lades fram av mottagarländerna var direkt inriktade på kvinnors rättigheter eller jämställdhet, trots att genusfrågor har identifierats som en stor utmaning både i lägesrapporter och i vägledande fleråriga programdokument. Parlamentet begär åter att kommissionen tillhandhåller föranslutningsstöd för att stärka kvinnors rättigheter på Balkan, särskilt genom icke-statliga organisationer för kvinnor och genom kvinnoorganisationer. Kommissionen uppmanas att öronmärka IPA-medel för detta, för att främja en jämställdhetsintegrerad budget i föranslutningspolitiken och uppmana mottagarländerna att lämna in relevanta projektförslag.

22.

Europaparlamentet understryker behovet att i allt större utsträckning involvera icke-statliga organisationer i arbetet med att utforma och genomföra IPA-finansierade projekt, i syfte att se till att IPA-stödet motsvarar verkliga behov och förväntningar, att göra IPA-projekten mer synliga samt att verka för en utveckling mot ett aktivt och dynamiskt civilsamhälle i mottagarländerna.

23.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att senast i slutet av 2010 lägga fram en särskild utvärdering efter halva tiden av genomförandet av IPA.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska revisionsrätten, samt regeringarna, parlamenten och de nationella revisionsorganen i de stater som omfattas av IPA.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/7

A.

Enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får ett gemenskapsinstrument på området civilrättsligt samarbete med återverkningar över gränserna övervägas endast om det kan visas att det på nationell nivå är omöjligt att avlägsna ett hinder för den inre marknadens upprättande eller funktionssätt.

B.

Försenade eller uteblivna betalningar av skulder äventyrar såväl företagens som konsumenternas intressen, i synnerhet om borgenären och de verkställande myndigheterna inte vet var gäldenären befinner sig eller saknar uppgifter om hans eller hennes tillgångar. Detta problem tillspetsas av det aktuella ekonomiska läget, där penningflödena är avgörande för företagens överlevnad.

C.

Svårigheterna med indrivning av skulder över gränserna kan lägga allvarliga hinder i vägen för den fria rörligheten för betalningsförelägganden inom EU och försvåra tillgången till rättslig prövning, och om domstolsavgöranden inte kan verkställas urholkas rättssamhället och normerna för affärsmoralen löses upp.

D.

Indrivning av skulder är generellt ett stort problem, som förvärras om fordran är av gränsöverskridande natur. Det gäller särskilt småföretag som inte har specialiserade jurister eller egna avdelningar för skuldindrivning till sitt förfogande och ofta hamnar i den olyckliga belägenheten att de måste avdela personal, knappa ekonomiska resurser och framför allt tid till problemet, resurser som kunde ha använts till produktiv verksamhet.

E.

Det finns tecken på att direktivet om sena betalningar (3) inte respekteras i tillräcklig utsträckning eller inte är tillräckligt känt. Om direktivet uppdaterades nu och tillämpades på rätt sätt skulle det kunna få avsevärda effekter för att minska de sena eller uteblivna betalningarna.

F.

Det finns stora skillnader i de olika systemen för nationell avtals- och insolvensrätt vad gäller borgenärers möjligheter att säkra sin fordran vid avtalsingåendet, särskilt genom användandet av klausuler om äganderättsförbehåll eller andra liknande mekanismer, som ibland kringgås på grund av dessa skillnader.

G.

En gemenskapslagstiftning för effektiv verkställighet av domstolsavgöranden bör gälla alla gäldenärer, utan att man på förhand gör åtskillnad mellan gäldenärer som handlar i ond eller god tro.

H.

Undandragna, försenade eller uteblivna betalningar av skulder förvärras ofta av oaktsamhet från parternas sida före och i samband med avtalsslutandet. Det behövs en större tonvikt på medvetenhet i affärslivet och eventuellt ett bruk av fakultativa klausuler av europeiskt snitt enligt den gemensamma referensramen. På så vis skulle man säkerställa att parterna beaktar dessa frågor i början av sin affärsrelation.

I.

Parlamentet har fått kännedom om att det i gränsöverskridande fall kan finnas ett allvarligt problem med besvärliga gäldenärer, dvs. personer som skulle kunna betala sina skulder eller fullgöra sina skyldigheter men som inte gör detta eller personer med vilka det finns en risk att de inte betalar vad de är skyldiga även om en dom har avkunnats mot dem. Sådana personer har ofta ansenliga tillgångar förvaltade i olika bolag, värdepappersfonder och portföljer, och verkställighet kan inte ske utan nödvändig information. Denna information behöver ofta skaffas utan att de besvärliga gäldenärerna förvarnas, så att de inte med kort varsel hinner föra över sina tillgångar till ett annat jurisdiktionsområde.

J.

Parlamentet har också fått veta att vissa suveräna stater inte respekterar skiljedomar eller domar från domstolar i andra stater, med följd att så kallade gamfonder har dykt upp. Dessa fonder köper upp utlandsskulder till ett kraftigt reducerat pris och försöker sedan göra en vinst genom att verkställa domen. Det vore bättre och mer rättvist om den ursprungliga borgenären fick möjlighet att själv kräva ersättning för sin fordran.

K.

Det finns få stater som över huvud taget inte har några utlandstillgångar, och om borgenären inte ser någon möjlighet att få domen verkställd i (enbart) den egna medlemsstaten eller i den berörda staten är domstolar utomlands, särskilt domstolar i andra EU-länder, den enda utvägen för en effektiv prövning.

L.

Enligt Bryssel I-förordningen (4) har varje medlemsstat sina egna interimistiska åtgärder, som utformats och styrts av den nationella lagstiftningen. Ensidiga förelägganden (ex parte) är inte föremål för ömsedigt erkännande och verkställighet enligt den förordningen, medan förelägganden mellan parterna (inter partes) verkställs av en mottagande domstol med hjälp av närmast motsvarande ersättning som är tillgänglig från den domstolen.

M.

De interimistiska åtgärderna omfattar i) förelägganden om utlämnande av uppgifter om tillgångar som kan bli föremål för åtgärder för verkställighet av en dom, ii) förelägganden om frysning av tillgångar i avvaktan på verkställighet samt iii) interimistiska betalningsförelägganden, där borgenären tillerkänns omedelbar betalning i avvaktan på en lösning av den bakomliggande tvisten.

N.

Beviljandet av interimistiska åtgärder bör vara föremål för villkor som liknar de villkor som tillämpas av domstolen, nämligen att borgenären skulle vara tvungen att övertyga domstolen om att han eller hon har en rättmätig fordran (en verkställbar rätt i form av ett domstolsavgörande eller en officiell handling eller bevis på att fordran utgör ett prima facie-fall – fumus boni juris) och visa att ärendet är av brådskande natur (en verklig risk för att verkställigheten av fordran kan hindras om åtgärden inte beviljas (periculum in mora)). Beviljandet av sådana åtgärder får göras föremål för fastställandet av en säkerhet.

O.

I mindre omfattande mål, särskilt sådana där rättskostnaderna annars skulle bli för höga, är ”försenad rättvisa förnekad rättvisa”. När det gäller större mål kan i stället bristen på information om tillgångar visa sig vara det största hindret. Därför kan interimistiska åtgärder utgöra en smidig lösning i båda fallen.

P.

Alla slags gemenskapsåtgärder för att göra information tillgänglig måste också övervägas i samband med denna typ av fall, där brist på information leder till allvarliga orättvisor. Borgenärer kommer bara att kunna få domar verkställda om de förfogar över information om vilka tillgångar hos gäldenärerna (särskilt de besvärliga gäldenärerna) som kan beslagtas.

Q.

I praktiken är detta problem inte begränsat till fall där en redan fälld dom inte har åtlytts utan kan också uppstå innan en kärande har framställt sina anspråk.

R.

Det är emellertid av helt avgörande betydelse att alla åtgärder som föreslås är proportionerliga. Vidare bör de inte bara överlappa sådant som redan kan uppnås genom befintliga nationella åtgärder. De bör också vara begränsade till gränsöverskridande anspråk, och onödig och olämplig harmonisering bör undvikas.

S.

Det har yppats farhågor om att vissa av tankarna om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen genom insyn i gäldenärers tillgångar skulle kunna kränka grundläggande rättigheter, bland annat rätten till personlig integritet (dataskydd), urholka rättssäkerhetsgarantier och gå stick i stäv med de konstitutionella traditionerna i många medlemsstater.

T.

Alla förslag som läggs fram måste vara kostnadseffektiva och integreras med övriga delar av gemenskapens politik, så att onödigt dubbelarbete undviks.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda grönbok av den 6 mars 2008, eftersom den bidrar till Lissabonstrategin.

2.

Europaparlamentet anser att bristen på information som är nödvändig för att tvinga gäldenären att uppfylla sina skyldigheter strider mot de gemensamma principerna om god tro och ansvarsskyldighet. Parlamentet hävdar att bristen på kunskap om nationell lagstiftning avseende verkställighetsvägar eller lagstiftningens bristande effektivitet kan bromsa upp förverkligandet av en enhetlig inre marknad och medför oberättigade kostnader.

3.

Europaparlamentet påpekar att de försenade eller uteblivna betalningarna och svårigheten att driva in dessa fordringar skadar företag och konsumenter som har en fordran, minskar förtroendet för den inre marknaden och underminerar rättsliga åtgärder.

4.

Europaparlamentet stöder en integrerad och effektiv strategi enligt principerna för ”bättre lagstiftning” och anser att man ska nå målet att trygga betalningarna, samtidigt som man säkerställer icke-diskriminering, skydd av känsliga uppgifter och rättssäkerhet, med proportionerliga åtgärder som medför nödvändig insyn och avsevärt minskar informations- och administrationskostnaderna.

5.

Europaparlamentet stöder att borgenären, utöver den information som är offentlig, ska kunna, under en behörig myndighets kontroll eller medverkan och utan svårigheter på hela den inre marknaden, få tillgång till nödvändiga uppgifter för att inleda verkställighetsförfarandet och kunna driva in sin fordran.

6.

Europaparlamentet är ense med kommissionen om att gränsöverskridande skuldindrivning genom verkställighet av domstolsavgöranden vållar stora problem på den inre marknaden, men anser att det behövs ytterligare arbete med de lösningar som förs fram av kommissionen för att på ett tillfredsställande sätt åtgärda det allvarligaste problemet, nämligen besvärliga gäldenärer.

7.

Europaparlamentet noterar att handboken kan bli mödosam och kostsam att ta fram och uppdatera. För enskilda som söker gottgörelse kan det vara lättare att enbart ha att göra med ett system och i det största flertalet fall kommer borgenären att bli tvungen att rådfråga advokater i den relevanta utländska jurisdiktionen. Parlamentet anser dock att en enhetlig version kan vara av nytta i brist på ett fungerande gränsöverskridande system.

8.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att det vore bra att offentliggöra nationella register över utländska advokater som utövar sina rättigheter på den inre marknaden enligt direktiven 77/249/EEG (5) och 98/5/EG (6). Parlamentet påpekar att dessa nationella register skulle kunna vara kopplade till kommissionens webbplats och komplettera handboken.

9.

Europaparlamentet är emot att ge omotiverad, urskillningslös och godtycklig tillgång till folkbokförings-, socialförsäkrings- och skatteregister och stöder inrättandet av en proportionerlig ram som garanterar en effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen.

10.

Europaparlamentet anser att tillgång till folkbokföringsregister (där sådana finns att tillgå) skulle kunna användas för att spåra otursamma privatpersoner som inte sköter sina underhållsbetalningar eller avbetalningar på privatlån samt för att undvika missbruk.

11.

Europaparlamentet anser att en förbättrad tillgång till socialförsäkrings- och skatteregister har varit en framgångsrik innovation inom vissa jurisdiktioner men att man också måste se till att reglerna om dataskydd och sekretess respekteras. Parlamentet påpekar att detta är en känslig fråga för allmänheten. Vidare kan det mycket väl tillstöta rättsliga komplikationer om man ska använda uppgifter i ett annat syfte än det som de ursprungligen samlades in för.

12.

Skattedeklarationer och socialförsäkringsuppgifter är sekretessbelagda i många medlemsstater, och Europaparlamentet framhåller att tanken på ett register – med den därmed förknippade risken att uppgifter kommer på villovägar – inte skulle tas emot välvilligt i dessa medlemsstater utan skulle ses som ett överskridande av den verkställande maktens befogenheter.

13.

Europaparlamentet vidhåller att om förslaget inte står i proportion till det mål som eftersträvas skulle det kunna leda till missbruk och kan utgöra en kränkning av rätten till personlig integritet.

14.

Europaparlamentet menar att idén om ett förbättrat samarbete mellan offentliga verkställande myndigheter kan vara värd att utreda vidare men påpekar samtidigt att sådana myndigheter inte finns i alla medlemsstater.

15.

Europaparlamentet anser att en deklaration från gäldenären med fördel skulle kunna utgöra en del av förfarandet för verkställighet av domar i de fall där deklarationen åtföljs av sanktionsmöjligheter i den nationella lagstiftningen.

16.

Europaparlamentet anser inte att det finns något behov av gemenskapsåtgärder på detta område om det inte har bevisats att medlemsstaternas befintliga instrument är ineffektiva.

17.

Europaparlamentet anser att man kunde överväga att införa en provisorisk åtgärd av något slag på gemenskapsnivå, utöver de åtgärder som kan vidtas av nationella domstolar. Denna åtgärd skulle kunna utformas som ett enkelt, flexibelt förfarande som får effekt i hela EU, så att man undviker förseningar och onödiga utgifter. Parlamentet anser att en sådan lösning även skulle vara effektiv och rättvis för icke-parter.

18.

Europaparlamentet föreslår att en sådan åtgärd skulle kunna gälla krav på skiljedomar. Åtgärden skulle också kunna tas i beaktande i samband med den kommande översynen av Bryssel I-förordningen.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera behandlingen av detta ärende och göra a) en detaljerad bedömning av problemet, b) en genomförbarhetsstudie av möjliga gemenskapsinstrument och c) en konsekvensbedömning av möjliga åtgärder enligt gemenskapslagstiftningen när det gäller gränsöverskridande aspekter. Parlamentet anser att man i kommissionens undersökning även bör fastställa och vederbörligen motivera den korrekta rättsliga grunden för eventuella förslag till gemenskapsinstrument, som bör begränsas till gränsöverskridande fall och komplettera och inte hindra tillämpningen av nationella åtgärder på detta område.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo överväga sådana åtgärder före och i samband med avtal som skulle kunna kopplas till utvecklingen av den gemensamma referensramen och till eventuella frivilliga instrument som utgår från denna, så att man säkerställer att parter till gränsöverskridande EU-avtal beaktar frågan om försenade eller uteblivna betalningar vid avtalsingåendet.

21.

Europaparlamentet emotser otåligt översynen av direktivet om sena betalningar och uppmanar kommissionen att slutföra denna snarast möjligt, med tanke på det rådande ekonomiska klimatet.

22.

Europaparlamentet föreslår att en utredning genomförs av skillnaderna i de nationella rättsordningarna vad gäller äganderättsförbehåll och andra liknande mekanismer, i syfte att säkerställa ömsesidigt erkännande.

23.

Europaparlamentet föreslår att den som erhåller rättigheter till tillgångar genom ett domstolsavgörande ska kunna utöva sin rättighet under samma förutsättningar som den som överlåter dessa.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/12

A.

Framställningsförfarandet med dess särskilda egenskaper är betydelsefullt eftersom det gör det möjligt för det ansvariga utskottet att söka efter lösningar och förklaringar åt EU-medborgare som inger framställningar till parlamentet.

B.

Antalet EU-medborgare som inger framställningar till parlamentet ökar. Samtidigt strävar framställningsutskottet efter att påskynda sina förfaranden ytterligare för att på bättre sätt bistå de medborgare som vänder sig till utskottet för hjälp.

C.

Flera av de rekommendationer som antogs i årsrapporten 2007 har ännu inte genomförts av parlamentsmyndigheterna. Detta gäller bland annat begäran om att snarast ge utskottet för framställningar bättre administrativa resurser, bland annat språklig och juridisk expertis, så att parlamentets kapacitet att genomföra oberoende undersökningar av de framställningar det mottar ökar, och till exempel ett närmare samarbete med Solvit när det gäller framställningar och klagomål som rör den inre marknaden samt inrättandet av en gemensam EU-portal för unionens medborgare.

D.

Trots betydande framsteg under perioden när det gäller att utveckla Europeiska unionens strukturer och politik möter medborgarna fortfarande många brister i tillämpningen av unionens politik och program när dessa berör dem direkt och detta är ofta föremål för de mottagna framställningarna.

E.

Inrättandet av det ”medborgarinitiativ” som beskrivs i Lissabonfördraget kommer att leda till att allmänhetens deltagande i EU:s verksamhet och arbete ökar.

F.

Parlamentet har följaktligen en skyldighet att på EU-medborgarnas och EU-invånarnas vägnar se till att gemenskapslagstiftningen tillämpas bättre av de enskilda medlemsstaterna och således att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att uppnå detta mål.

G.

Många medlemsstater är dock fortfarande obenägna att samarbeta aktivt med det ansvariga utskottet och underlåter bland annat att delta i möten med utskottet. Detta tyder på bristande lojalitet i samarbetet med institutionen.

H.

Underlåtenhet från den berörda medlemsstatens sida att aktivt och i god tid delta i det ansvariga utskottets arbete för att medverka till en korrekt tillämpning av gemenskapsrätten väcker tvivel om deras vilja och avsikt att tillämpa EU:s politik och mål på rätt sätt. Myndigheterna riskerar därmed att utsättas för de åtgärder i form av sanktioner och böter som är tillgängliga enligt fördragen, och även för offentlig kritik.

I.

Många medlemsstater visar dock ett gott samarbete och arbetar tillsammans med parlamentet för att försöka besvara de frågor som medborgarna framför genom framställningsprocessen.

J.

Europaparlamentet är tacksamt för det konstruktiva bidraget vid handläggningen av framställningarna från kommissionens avdelningar, vilka regelbundet på begäran av det ansvariga utskottet lämnar preliminära utlåtanden om många av de mottagna framställningarna.

K.

Detta samarbete kan och bör ytterligare förstärkas, särskilt i förfaranden enligt artiklarna 226 och 228 i EG-fördraget i motiverade fall.

L.

Parlamentet har ansett sig ha laglig rätt att, om det visar sig behövas, använda sig av sina befogenheter enligt artikel 230 i EG-fördraget för att sätta stopp för en allvarlig överträdelse av gemenskapsrätten som framkommit när en framställning har granskats och när det fortsatt råder stora tolkningsskillnader mellan parlamentet och kommissionen om vilka åtgärder som gemenskapsrätten kräver för att skydda den berörda medborgarens intressen i fallet i fråga.

M.

Överträdelseförfarandet är inte en gottgörelse för framställarna ens om en medlemsstat av EG-domstolen åläggs att ändra sin lagstiftning så att den överensstämmer med EU:s rättsakter.

N.

Att EU-medborgare som drabbats av bristande tillämpning av EU-rätten inte kan få någon direkt gottgörelse utanför domstol är en grundläggande orättvisa som EU:s institutioner, särskilt parlamentet, behöver överväga närmare.

O.

Parlamentet har enligt artikel 230 i EG-fördraget rätt att väcka talan vid domstolen på samma villkor som rådet och kommissionen, och i enlighet med artikel 201 i EG-fördraget har det befogenhet att utöva kontroll över kommissionens verksamhet, och det förfogar därmed över både de rättsliga och de politiska instrumenten som krävs för att mer effektivt tillgodose medborgarnas legitima intressen.

P.

Parlamentet bör se över sitt eget förfarande, särskilt artikel 121 i arbetsordningen, för att göra det lättare att väcka talan vid EG-domstolen när framställarnas rättigheter står på spel.

Q.

Artikel 6 i EU-fördraget anger att Europeiska unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, principer som även ligger till grund för Köpenhamnskriterierna för anslutning till EU, medan artikel 7 i EU-fördraget föreskriver de specifika förfaranden som kan inledas vid allvarliga och ihållande överträdelser av dessa principer eller om risk för sådana överträdelser föreligger.

R.

Med tanke på de framställningar som mottagits om konsekvenserna av Nord Stream-gasledningen i Östersjön och om oseriösa katalogföretag har utskottet under 2008 lagt fram förslag till resolutioner som antagits av en överväldigande majoritet av ledamöterna i kammaren, i enlighet med artikel 192.1 i arbetsordningen.

S.

Växande oro över tryggheten i energiförsörjningen har lett till satsningar på projekt att bygga ut rörledningar för naturgas och flytande naturgas vilka, särskilt när de genomförs i hast utan vederbörlig bedömning av risker och alternativ, har rest farhågor hos framställare om den brist på hänsyn som tagits till de potentiellt allvarliga risker för miljön och människans hälsa och säkerhet särskilt i samband med projekt i Östersjön, Wales och Irland.

T.

En granskning av inkomna framställningar ger vid handen att det i den projektförteckning som nämns i bilagorna till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1) i dess ändrade lydelse saknas ett antal viktiga anläggningar och verksamheter som har uppstått sedan den senaste ändringen av dessa bilagor, exempelvis återförgasningsanläggningar och biodieselanläggningar.

U.

De många framställningarna som ingivits i samband med Natura 2000-nätverket fortsätter att visa att uppgiften att hindra förlust av biologisk mångfald utgör en stor utmaning för EU och att habitat- (2)och fågeldirektiven (3) utgör grundläggande och oumbärliga verktyg för att uppfylla EU:s åtagande att senast 2010 få stopp på förlusten av biologisk mångfald.

V.

Granskningen av framställningar visar också att bristen på färskvattentillgångar ofta försvåras av andra faktorer såsom den växande efterfrågan på vatten som följd av överdrivna utvecklingsplaner för bebyggelse och fritidsanläggningar, otillräckligt underhåll av befintlig infrastruktur, inbegripet åtgärder för att förhindra läckage, intensiv vattenanvändning för storskaligt jordbruk och en prissättningspolitik som inte uppmuntrar till en hållbar vattenkonsumtion.

W.

Efter besök i Fos-sur-Mer, Cypern och Rumänien har utskottet för framställningar lagt fram rekommendationer.

X.

Utskottet för framställningar framförde sina betänkligheter i samband med vissa infrastrukturprojekt i Bulgarien i Rilabergen, som besöktes under ett undersökningsuppdrag 2008.

Y.

Den brittiska parlamentariska ombudsmannen för hälsovårdstjänster Ann Abraham talade inför utskottet i december 2008 och presenterade då resultatet av sina undersökningar, som det hade tagit henne fyra år att slutföra, men den brittiska regeringens svar i januari 2009, som omfattade en möjlig ex gratia-ersättning till dem som drabbats oproportionerligt hårt, kan inte ses som en korrekt gottgörelse för de många offren för detta debacle.

Z.

Europaparlamentet är tacksamt för det positiva och konstruktiva samarbetet med Europeiska ombudsmannen under 2008. Utskottet för framställningar gav sitt stöd till de rekommendationer som ombudsmannen presenterade i sin årsrapport för 2007 och i sina två specialrapporter om klagomålen 1487/2005 avseende de språk som rådet använder respektive 3453/2005 om kommissionens tillämpning av överträdelseförfarandet. Parlamentet välkomnar ändringarna av ombudsmannastadgan, som det har godkänt.

AA.

Utskottet för framställningar tog under 2008 emot 1 886 framställningar, varav 1 065 förklarades tillåtliga och 821 förklarades otillåtliga. Antalet framställningar som inte uppfyller villkoren enligt artikel 191.1 i arbetsordningen har ökat avsevärt sedan början av 2007.

1.

Europaparlamentet välkomnar deltagandet av och bidragen från framställare vid varje sammanträde som hålls i utskottet för framställningar, vilket ger möjlighet till en direkt och öppen dialog med företrädare för Europaparlamentet, och fortsätter att uppmuntra enskilda EU-medborgare och sammanslutningar i gemenskapen att lägga fram problem som gäller EU:s verksamhetsområde och som berör dem direkt. Parlamentet anser att denna process gör det möjligt för parlamentet som institution att inta en viktig övervakande roll när det gäller medlemsstaternas tillämpning av gemenskapens lagstiftning och att bättre försvara och främja alla EU-medborgares grundläggande rättigheter enligt EU-fördraget.

2.

Europaparlamentet uppmanar de nationella och regionala parlamenten att som företrädare för medborgarna fortsätta att vara vaksamma på hur medlemsstaterna tillämpar fördragen och EU:s rättsakter, särskilt i fråga om problem som gäller miljön, sociala rättigheter och anställningsrättigheter, den fria rörligheten för personer, varor och tjänster, finansiella tjänster, medborgarnas grundläggande rättigheter, inbegripet deras rätt till lagligen förvärvad egendom, erkännande av deras yrkeskvalifikationer samt alla former av diskriminering, och uppmanar EU:s institutioner att kommunicera effektivt med medborgarna så att dessa är medvetna om sina rättigheter och om de skyldigheter som åligger nationella och lokala myndigheter.

3.

Europaparlamentet framhåller att i enlighet med subsidiaritetsprincipen kan parlamentet inte betrakta sådana framställningar som tillåtliga i vilka framställaren vill överklaga beslut som fattats av de behöriga myndigheterna eller rättsorganen i medlemsstaterna och att framställarna måste informeras om detta på ett tydligt och lättbegripligt sätt. Vidare framhåller parlamentet att klagomål måste uppfylla de villkor som anges i artikel 191.1. i parlamentets arbetsordning innan de kan förklaras tillåtliga.

4.

Europaparlamentet kräver att de rekommendationer som antogs i årsrapporten 2007 men ännu inte tillämpats genomförs inom en rimlig tidsram.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och deras nationella, regionala och lokala institutioner att, tillsammans med sina ständiga representationer, på lojal och konstruktiv grundval samarbeta fullt ut med Europaparlamentets ansvariga utskott i undersökningar av anklagelser eller förslag som framförs i framställningar för att försöka finna lösningar på problem som framkommer under framställningsprocessen.

6.

Europaparlamentet önskar att tänkbara förfaranden för att tillförsäkra EU-medborgarna avhjälpande åtgärder utreds till fullo av de ansvariga organen i Europaparlamentet, kommissionen och rådet och att ett nytt interinstitutionellt avtal som innehåller förstärkta befogenheter för undersökningskommittéer förhandlas fram för att ytterligare stärka EU-medborgarnas rättigheter.

7.

Europaparlamentet anser att en sådan granskning skulle komplettera det slutliga genomförandet av Lissabonfördraget genom att ge ytterligare skydd grundat på EU-medborgarnas och EU-institutionernas uttryckliga rättigheter och skyldigheter.

8.

Europaparlamentet erinrar om att det i sin resolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen (4) betonade det särskilda ansvar som parlamentet har i sin egenskap av EU-medborgarnas direktvalda företrädare när det gäller respekten för och främjandet av unionens värden och försvaret av demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Vidare framhöll parlamentet i denna resolution att ”man, genom att inte diskutera det faktum att det kan komma att bli nödvändigt att införa sanktioner, ger intrycket av att unionen inte vill eller kan utnyttja alla till buds stående medel för att slå vakt om sina värden”.

9.

Europaparlamentet uppmanar ännu en gång kommissionen att se till att framställningsförfarandet får ökat erkännande och betonas mer, särskilt vad gäller tillämpningen av överträdelseförfaranden och kravet på att informera utskottet för framställningar direkt och officiellt när beslut fattas om att inleda talan enligt artiklarna 226 och/eller 228 om frågor som väckts i enskilda framställningar.

10.

Europaparlamentet erinrar om sin uppfattning att anklagelser om allvarliga kränkningar av gemenskapens lagstiftning som framställningsutskottet, efter att ha granskat framställningar, finner välgrundade men som den berörda medlemsstaten vägrar att erkänna och som kan väntas få prejudicerande verkan på nationell nivå, i sista hand bör prövas av EG-domstolen för att säkerställa en enhetligt och konsekvent tillämpning av gemenskapsrätten och den inre marknadens verklighet (5).

11.

Europaparlamentet erkänner att överträdelseförfaranden, även när de lyckas, inte nödvändigtvis leder till att den fråga som en enskild framställare har rest finner en omedelbar lösning och att detta ofta får till följd att allmänhetens förtroende för EU-institutionernas förmåga att uppfylla dess förväntningar undergrävs.

12.

Europaparlamentet anser att eftersom det finns tydliga tecken på att målsättningen att senast 2010 få stopp på förlusten av biologisk mångfald i EU inte kan uppnås måste brådskande åtgärder vidtas för att se till att habitat- och fågeldirektiven tillämpas på ett mer effektivt sätt, och uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att se till att medlemsstaterna tillämpar direktiven på ett sätt som överensstämmer med detta syfte.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med parlamentet övertyga medlemsstaterna om vikten av framåtriktat tänkande – särskilt när det gäller byggnadslov – för att bidra till att förhindra potentiella överträdelser av bestämmelser i gemenskapsrätten som antagits men som ännu inte trätt i kraft.

14.

Europaparlamentet är medvetet om att lösningar på framställarnas klagomål ibland inte kan hittas på grund av svagheter i själva den tillämpliga gemenskapslagstiftningen.

15.

Europaparlamentet bekymras av det stora antalet framställningar som utskottet har mottagit angående begäran om rösträtt vid lokala val för i Lettland bosatta ”icke-medborgare”. Parlamentet erinrar om att FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, FN:s kommitté för eliminering av rasdiskriminering, Europarådets parlamentariska församling, Europarådets kommunalkongress, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans samt OSSE:s parlamentariska församling har rekommenderat att göra det möjligt för icke-medborgare att delta i lokala val. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noga övervaka och främja åtgärderna för att reglera statusen för Lettlands ”icke-medborgare”, av vilka många är födda i landet.

16.

Europaparlamentet konstaterar att många av de framställningar det mottagit från individer och föreningar till stor del gäller fall som inte utgör överträdelser av gemenskapens lagstiftning och som därför bör lösas genom att uttömma alla rättsliga möjligheter till prövning i de berörda medlemsstaterna. Lämplig instans för överklaganden, då alla lämpliga åtgärder vidtagits på nationell nivå, är Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

17.

Europaparlamentet konstaterar att framställningen om ”ett enda säte”, som undertecknades av 1 500 000 personer och vars mål är att parlamentet ska ha ett enda säte, ännu inte behandlats tillräckligt. Parlamentet rekommenderar att utskottet för framställningar ger prioritet åt denna fråga under nästa valperiod.

18.

Europaparlamentet uppmanar därför ansvariga lagstiftande utskott att komma ihåg de förslag som utskottet för framställningar då och då framför om medlemsstaternas tillämpning av viss EU-lagstiftning inför en eventuell översyn eller fortsatt utredning.

19.

Europaparlamentet erinrar om sin begäran till kommissionen om att utöka sin övervakning av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (6) avseende dess tillämpning på företag som marknadsför vilseledande företagskataloger, och att redogöra för parlamentet om möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EC av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (7) samt om konsekvenserna av detta, särskilt om man ersätter ordet ”konsument” med orden ”målet för verksamheten”.

20.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens uppmaning till rådet att utöka språkvalen på ordförandeskapets webbplats till att omfatta de EU-språk som har flest talare och på så sätt se till att medborgarna har direkt tillgång till ordförandeskapets verksamhet. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till rådets franska ordförandeskap som offentliggjorde sin officiella webbplats i enlighet med ombudsmannens rekommendationer.

21.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens uppmaning till rådet, med hänvisning till genomförandet av arbetstidsdirektivet (8), att bemöta klagomål från medborgarna på ett sätt som är förenligt med god förvaltning när det gäller kommissionens befogenheter att inleda överträdelseförfaranden.

22.

Europaparlamentet välkomnar det konstruktiva samarbetet mellan ombudsmannen och EU inom en lämplig institutionell ram. Parlamentet stöder ombudsmannens upprepade uppmaningar om behovet av att anta en kodex för god förvaltningssed, som ska vara gemensam för EU:s samtliga institutioner och organ, i enlighet med parlamentets resolution av den 6 september 2001 om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter undersökningen på eget initiativ av om de olika gemenskapsinstitutionerna och -organen antagit någon kodex för god förvaltningssed som är tillgänglig för allmänheten (9). Parlamentet anser att ombudsmannen, kommissionen och parlamentet bör utarbeta en gemensam EU-portal där klagomål riktade till EU:s institutioner kan behandlas.

23.

Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda parter att tillämpa FN:s säkerhetsråds resolution 550 (1984) angående Cypern. så att egendom helt och fullt kan återbördas till sina rättmätiga ägare i Varosha. Om inga resultat kan uppvisas före utgången av 2009 föreslår parlamentet att det ansvariga utskottet skulle kunna besluta att i plenum ta upp denna fråga som rests av framställare i Famagusta.

24.

Europaparlamentet uppmanar de rumänska myndigheterna att vidta åtgärder för att bevara och skydda landets kulturella och arkitektoniska arv i enlighet med artikel 151 i EG-fördraget, vilket krävdes i parlamentets förklaring av den 11 oktober 2007 om behovet av åtgärder för att skydda ett hotat historiskt och arkitektoniskt monument – den romersk-katolska Sankt Josef-katedralen i Bukarest i Rumänien (10). Vad gäller problemet med att återbörda egendom som konfiskerades under kommunistregimen påpekar parlamentet att artikel 295 i EG-fördraget fastställer att frågor som rör äganderätten faller under nationell behörighet.

25.

Europaparlamentet begär att de franska myndigheterna förbereder en epidemiologisk utvärdering för att fastställa vilka konsekvenser den förbränningsanläggning som är under uppförande i Fos-sur-Mer kommer att få för närområdet kring Fos-Berre. Parlamentet konstaterar att rådets direktiv 1999/30/EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften (11) inte förbjuder uppförande av en förbränningsanläggning i ett område som redan drabbats av luftföroreningar, men framhåller samtidigt att det enligt direktiv 1999/30/EG och rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (12) ska vidtas åtgärder för att säkerställa att europeiska regler om luftföroreningar upprätthålls.

26.

Europaparlamentet erinrar om rekommendationerna i årsrapporten för 2007 från utskottet för framställningar om behovet att se över de administrativa förfarandena för behandlingen av framställningar i vad som exempelvis avser överföring av registreringen av framställningar till framställningsutskottets sekretariat, närmare samarbete med Solvit, ytterligare förstärkning av databasen för framställningar, utveckling av en gemensam EU-portal för unionens medborgare och så vidare. Parlamentet välkomnar ledamöternas initiativ att utarbeta en uppförandekod för behandlingen av framställningar, som skulle kunna komma att träda i kraft i början av nästa valperiod.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt dessa parlaments utskott för framställningar och ländernas nationella ombudsmän eller liknande behöriga organ.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/18

A.

Jämställdheten mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i gemenskapsrätten, och i enlighet med artikel 2 i fördraget ingår den i gemenskapens uppdrag.

B.

I artikel 3.2 i fördraget fastställs principen om integrering av jämställdhet genom föreskriften att gemenskapen i alla sina åtgärder ska sträva efter att undanröja ojämlikheter och främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

C.

Andelen kvinnor bland parlamentsledamöterna har stadigt ökat från 17,5 procent 1979 till 31,08 procent 2009.

D.

När det gäller toppositioner i parlamentets institutionella organ (exempelvis ordförande för utskotten eller delegationerna eller medlemmar av presidierna för dessa) är de kvinnliga ledamöterna underrepresenterade.

E.

Inom parlamentets generaldirektorat för intern respektive extern politik är kvinnor överrepresenterade och utgör 66,5 procent respektive 66 procent av personalen. Inom generaldirektoratet för intern politik har stora framsteg gjorts under de senaste åren, framsteg som fått ett erkännande genom utmärkelsen för jämställdhet och goda metoder 2007, detta både för att man lyckats skapa en arbetsmiljö som främjar jämställdhet och jämställdhetsintegrering och för att antalet kvinnor i viktiga positioner ökat i ansenlig mån (exempelvis har antalet kvinnliga enhetschefer ökat från 5 procent till 30 procent sedan 2005).

F.

Majoriteten av parlamentsutskotten fäster i allmänhet en viss vikt vid integreringen av jämställdhetsperspektivet (till exempel inom ramen för lagstiftningsarbetet, i de formella förbindelserna med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och i utarbetandet av handlingsplaner för jämställdhet), medan en minoritet av utskotten sällan eller aldrig intresserar sig för detta.

G.

Nätverket för jämställdhetsintegrering inom parlamentsutskotten, som inbegriper ledamöter och personal vid sekretariaten, har fram till dags dato inte fungerat på ett sätt som lett till önskvärda resultat.

H.

Högnivågruppen för jämställdhet och mångfald har föreslagit att ett liknande nätverk skapas även för de interparlamentariska delegationerna med målet att införliva jämställdhetsfrågorna i EU:s yttre förbindelser.

1.

Europaparlamentet betonar att kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män bör leda till en praktisk inriktning där kvinnor och män inte ställs mot varandra.

2.

Europaparlamentet betonar att integreringen av jämställdhet utgör en positiv utveckling för både kvinnor och män.

3.

Europaparlamentet framhåller att integreringen av jämställdhet förutsätter omorganisation, förbättring, utveckling och utvärdering av politiken så att de aktörer som normalt medverkar i politiska beslut integrerar jämställdhetsperspektivet i all sin politik på alla nivåer och i alla skeden.

4.

Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt att anta och tillämpa en strategi med konkreta mål för integrering av jämställdhetsperspektivet i den gemenskapspolitik som tillhör parlamentsutskottens och parlamentsdelegationernas behörighetsområden.

5.

Europaparlamentet understryker vikten av mandatet för högnivågruppen för jämställdhet och mångfald och uppmanar den att fortsätta att stimulera och främja denna process i hela parlamentet samt i förbindelserna och samarbetet med kommissionen, rådet och övriga institutioner.

6.

Europaparlamentet lyckönskar de utskott som har genomfört integreringen av jämställdhetsperspektivet i sitt arbete och uppmanar övriga utskott samt delegationerna att göra detsamma.

7.

Europaparlamentet kräver att nätverket för jämställdhetsintegrering stärks så att det även omfattar interparlamentariska delegationer och valobservatörsuppdrag.

8.

Europaparlamentet uppmuntrar generalsekreteraren att prioritera utbildning om integreringen av jämställdhetsperspektivet för tjänstemän på alla nivåer i parlamentets utskott och delegationer. Parlamentet upprepar sitt krav på att alla parlamentsledamöter från och med början av den kommande mandatperioden ska få jämställdhetsutbildning.

9.

Europaparlamentet fortsätter att arbeta för inrättandet av ett nätverk för jämställdhetsintegrering bland de tjänstemän i parlamentsutskottens sekretariat och interparlamentariska delegationer som inom generaldirektoraten för intern och extern politik fått särskild utbildning i jämställdhetsintegrering så att de regelbundet kan utväxla information om bra metoder.

10.

Europaparlamentet betonar att dess utskott och delegationer behöver lämpliga verktyg för att få god kännedom om jämställdhetsintegrering, exempelvis indikatorer, uppgifter och statistik uppdelade på kön, och fördela budgetmedlen från jämställdhetssynpunkt.

11.

Europaparlamentet betonar att man vid jämställdhetsintegreringen bör beakta varje utskotts och delegations särdrag. Parlamentet uppmanar utskotten och delegationerna att delta aktivt i de utvärderingar som regelbundet görs under ledning av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, på grundval av den enkät som skickats till ordförandena och vice ordförandena med ansvar för jämställdhetsintegrering, genom att redovisa brister i utskottens och delegationernas arbete samt de framsteg som gjorts i fråga om att integrera jämställdhet i respektive utskott.

12.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för utskotten och delegationerna att deras roll och ansvarsområden inom jämställdhetsintegrering är väl definierade.

13.

Europaparlamentet understryker vikten av ett effektivt och samordnat samarbete mellan högnivågruppen för jämställdhet och mångfald, nätverket för jämställdhetsintegrering i utskotten och de interparlamentariska delegationerna och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

14.

Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att sörja för fortsatt genomförande av den integrerade strategin för förenande av arbetsliv och familjeliv och underlättande av de kvinnliga tjänstemännens karriärutveckling.

15.

Europaparlamentet uppmanar de politiska grupperna att beakta målsättningen om ett balanserat deltagande av kvinnor och män när de utser personer till höga ansvarsbefattningar.

16.

Europaparlamentet uppmanar presidiet att i kontakterna med medlemsstaternas parlament lyfta fram den positiva förebild som högnivågruppen för jämställdhet och mångfald utgör.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europarådet.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/20

A.

Förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Turkmenistan omfattas för närvarande av avtalet om handel och kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen och Sovjetunionen som ingicks i december 1989. Detta avtal innehåller ingen människorättsklausul.

B.

Interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor av den 2 december 1998 mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, håller på att godkännas av rådet.

C.

Ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Turkmenistan paraferades i maj 1997 och undertecknades 1998. Elva medlemsstater har sedan dess ratificerat partnerskaps- och samarbetsavtalet – Frankrike, Irland, Förenade kungariket och Grekland ska ännu ratificera det – och de tolv nya medlemsstaterna kommer att ratificera det genom ett gemensamt protokoll. Turkmenistan ratificerade partnerskaps- och samarbetsavtalet 2004.

D.

Efter ratificeringen kommer partnerskaps- och samarbetsavtalet att ingås för en inledande period på 10 år och därefter kommer det årligen att förnyas, förutsatt att ingendera parten säger upp avtalet. Parterna kan utvidga eller ändra avtalet eller vidareutveckla det, i syfte att beakta nya element.

E.

Turkmenistan innehar en viktig roll i Centralasien och därför är ett nära samarbete med EU önskvärt.

F.

Situationen i Turkmenistan har förbättrats sedan presidentbytet. Regimen har signalerat att den är villig att genomföra omfattande reformer. Betydande framsteg måste ännu uppnås inom flera nyckelområden, såsom mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, demokrati och individuella friheter.

G.

I det föreslagna interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Turkmenistan fastställs det att respekten för demokrati och mänskliga rättigheter är villkor för samarbetet.

H.

Interimsavtalet kunde därför komma att bidra till framsteg när det gäller de pågående demokratiska reformerna i Turkmenistan.

I.

I interimsavtalet fastställs en mekanism som gör det möjligt för endera parten att upphäva avtalet genom att meddela den andra parten.

1.

Europaparlamentet konstaterar att det efter presidentbytet i Turkmenistan verkar finnas en vilja att genomföra reformer inom en rad nyckelområden. Parlamentet välkomnar särskilt inrättandet av ett nationellt institut för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar processen för översyn av konstitutionen, vilken syftar till att främja demokrati, individuella friheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet noterar även översynen av vallagstiftningen. Parlamentet välkomnar anslutningen till internationella konventioner såsom det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till att avskaffa dödsstraffet, och konventionen om kvinnors politiska rättigheter. Parlamentet välkomnar reformerna inom utbildningssystemet, som syftar till kvalitetsförbättringar och jämställdhet mellan studerandena.

2.

Europaparlamentet uppmanar Turkmenistans regering att genomföra en snabb förändring i riktning mot demokrati och rättsstatliga förhållanden. Parlamentet efterlyser i synnerhet öppna och demokratiska val, trosfrihet, skapande av ett genuint civilt samhälle och frigivning av politiska fångar och samvetsfångar, upphävande av reserestriktioner och tillträde för oberoende övervakare.

3.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten för EU att främja denna utveckling. Parlamentet understryker att regeringens verksamhet noggrant och regelbundet måste granskas.

4.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att regelbundet lämna detaljerade uppgifter om läget avseende de mänskliga rättigheterna i Turkmenistan.

5.

Europarlamentet beklagar att situationen fortfarande är otillfredsställande inom flera områden, i synnerhet i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet påminner särskilt om att alla politiska fångar ovillkorligen måste friges. Parlamentet betonar nödvändigheten att undanröja alla hinder för fri rörlighet och fritt tillträde för oberoende övervakare, inbegripet Internationella röda korset. Parlamentet kräver ytterligare framsteg när det gäller medborgerliga friheter, även för icke-statliga organisationer. Parlamentet betonar nödvändigheten att genomföra reformerna på alla administrativa nivåer och områden.

6.

Europaparlamentet betonar vikten av förbindelser avseende ekonomi och handel för det turkmenistanska samhällets öppnande för omvärlden och för en förbättring av den demokratiska, ekonomiska och sociala situationen för turkmenistanska medborgarna.

7.

Eftersom man i interimsavtalet också fastställer regler som styr de ekonomiska förbindelserna, ser Europaparlamentet avtalet som ett potentiellt viktigt steg mot regelbundna och hållbara förbindelser mellan EU och Turkmenistan. Parlamentet ser också interimsavtalet som en möjlig hävstångseffekt för att främja reformprocessen i Turkmenistan.

8.

Europaparlamentet understryker att interimsavtalet inte är någon in blanco-check för Turkmenistan. Parlamentet kräver därför en sträng övervakning och regelbunden översyn av utvecklingen inom nyckelområden i Turkmenistan samt möjligheten att tillfälligt säga upp avtalet om det finns bevis för att villkoren inte uppfylls. Parlamentet begär att kommissionen och rådet regelbundet rapporterar om övervakningen.

9.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera en tydlig suspensiv människorättsklausul i partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet betonar att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Parlamentet begär att rådet hörsammar en eventuell begäran från parlamentet om att tillfälligt upphäva avtalet.

10.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att också inkludera en översynsklausul i partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet begär att bli hört i anslutning till varje översyn av partnerskaps- och samarbetsavtalet.

11.

Europaparlamentet påpekar att partnerskaps- och samarbetsavtalet, för att träda i kraft, kräver parlamentets samtycke. Interimsavtalet med Turkmenistan kräver tyvärr inte parlamentets samtycke. Parlamentet begär att de synpunkter som tas upp i denna resolution till fullo beaktas, eftersom parlamentet i annat fall kanske inte kan ge sitt samtycke till partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet har för avsikt att grunda sina synpunkter på interimsavtalet på rådets och kommissionens svar i deras uttalanden.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Turkmenistans regering och parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/23

A.

Invandringen till EU kommer att vara en realitet så länge det finns betydande skillnader i välstånd och livskvalitet mellan EU och andra regioner i världen.

B.

En gemensam strategi för invandring i EU har blivit nödvändig, i synnerhet i ett gemensamt område utan inre gränskontroller där åtgärder eller brist på åtgärder av en medlemsstat har omedelbara återverkningar på de övriga medlemsstaterna och på Europeiska unionen som helhet.

C.

En dåligt hanterad migration kan störa den sociala sammanhållningen i destinationsländerna och kan även vara skadlig för ursprungsländerna och för migranterna själva.

D.

Reguljär migration innebär en möjlighet som både migranterna, ursprungsländerna (eftersom de har nytta av de pengar som migranterna skickar hem) och medlemsstaterna kan dra nytta av. Framsteg på området reguljär migration måste dock gå hand i hand med verksamma åtgärder mot irreguljär invandring, varvid man framför allt måste beakta att denna invandring gynnar förekomsten av kriminella organisationer som sysslar med människohandel.

E.

Med beaktande av att en verklig gemenskapspolitik för migration måste vara grundad inte enbart på en bekämpning av den irreguljära migrationen, utan också på ett samarbete med tredjeländer och transiteringsländer och på en fungerande politik för integrering av migranterna.

F.

EU:s migrationspolitik måste följa normerna i den internationella rätten, särskilt de som berör mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och asylrätt.

G.

Europeiska unionen är och bör förbli en generös miljö för dem som får rätt att vistas i unionen, oavsett om de migrerat på grund av arbete, familjeanslutning eller studier, eller är personer som har behov av internationellt skydd.

H.

Med beaktande av att migranter har haft en mycket viktig roll i utvecklingen av EU och det europeiska projektet under de senaste årtiondena och att det är av grundläggande betydelse att erkänna denna roll och att samtidigt inse att EU även i framtiden behöver migranternas arbete.

I.

Enligt Eurostat kommer en åldrande befolkning inom EU att bli verklighet på medellång sikt eftersom befolkningen i aktiv ålder kan väntas minska med omkring 50 miljoner fram till 2060. Invandringen kan komma att stimulera en god ekonomisk utveckling inom EU.

J.

Lissabonstrategins perspektiv på tillväxt och sysselsättning kommer eventuellt att hejdas av en brist på arbetskraft som kan stå i vägen för uppfyllandet av dess målsättningar, och arbetslösheten är för närvarande på uppåtgång. Denna brist på arbetskraft kan på kort sikt avhjälpas genom en lämplig och strukturerad politik för ekonomisk invandring.

K.

Migranterna hamnar ofta i otrygga arbeten som kräver få kvalifikationer eller för vilka de är överkvalificerade.

L.

EU bör även öka sina insatser för att internt hantera bristen på arbetskraft och kompetens genom att utnyttja undersysselsatta grupper såsom människor med funktionshinder eller med bristande utbildning, långtidsarbetslösa, redan bosatta asylsökande etc.

M.

Antalet invandrarkvinnor i EU svarar för ungefär 54 procent av det totala antalet invandrare och ökar ständigt.

N.

De flesta invandrarkvinnor har avsevärda svårigheter att integreras och komma in på arbetsmarknaden på grund av sin låga utbildningsnivå och de negativa stereotyper och sedvänjor som de har med sig från sina ursprungsländer, liksom de negativa stereotyper och den diskriminering som råder i medlemsstaterna. Många unga kvinnor med hög utbildningsnivå kommer i alla fall till EU för att ta relativt okvalificerade arbeten.

1.

Europaparlamentet stöder starkt upprättandet av en gemensam invandringspolitik i EU som grundas på en hög grad av politisk och verksamhetsmässig solidaritet, ömsesidigt förtroende, insyn, partnerskap, delat ansvar och gemensamma insatser enligt gemensamma principer och med konkreta åtgärder med stöd i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Europaparlamentet upprepar att hanteringen av migrationsströmmar måste grundas på en samordnad strategi där hänsyn tas till EU:s och medlemsstaternas demografiska och ekonomiska situation.

3.

Europaparlamentet anser att utvidgade och regelbundna samråd med företrädare för det civila samhället, såsom organisationer som verkar för och tillsammans med invandrarföreningar, i hög grad skulle främja utarbetandet av en gemensam invandringspolitik.

4.

Europaparlamentet beklagar att man hittills inte har fastställt en tillräckligt omfattande gemensam politik för laglig invandring och välkomnar de nya lagstiftningsinstrument som har antagits inom ramen för den gemensamma europeiska politiken för laglig invandring.

5.

Europaparlamentet betonar att en samstämmig och välavvägd gemensam europeisk invandringspolitik ökar EU:s trovärdighet i förbindelserna med tredjeländer.

6.

Europaparlamentet upprepar att en effektiv hantering av migrationen kräver engagemang från regionala och lokala myndigheter samt ett verkligt partnerskap och samarbete med tredjeländer som är ursprungs- och transiteringsländer, vilka ofta uppfattar det som att beslut som påverkar dem tas utan deras medverkan. Parlamentet betonar att ett sådant samarbete kan föras endast om tredjelandet respekterar den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och skydd, och har undertecknat Genèvekonventionen från 1951 beträffande flyktingars status.

7.

Europaparlamentet anser att invandring till EU inte är rätta lösningen på utvecklingsländernas problem och att en gemensam invandringspolitik måste åtföljas av en ändamålsenlig politik för utveckling av ursprungsländerna.

8.

Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda europeiska pakten för invandring och asyl, och de åtgärder, verktyg och förslag som lades fram av kommissionen i dess ovannämnda meddelande ”En gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg”. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att skyndsamt inleda genomförandet av dessa åtaganden.

9.

Europaparlamentet välkomnar de institutionella konsekvenserna av Lissabonfördraget, särskilt att medbestämmandeförfarandet och förfarandet för omröstning med kvalificerad majoritet utvidgas till att omfatta all invandringspolitik, förtydligandet av EU:s behörighet när det gäller viseringar och gränskontroller samt EU:s utökade behörighet i asylfrågor och frågor som rör laglig och irreguljär migration.

10.

Europaparlamentet anser att en gemensam invandringspolitik också nödvändigtvis kräver inrättandet av en gemensam asylpolitik och erinrar om den ovannämnda resolutionen om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet samt kommissionens förslag till förordning om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor.

11.

Europaparlamentet anser att laglig migration fortsatt är nödvändig för att tillgodose EU:s demografiska, arbetsmarknadsmässiga och kunskapsmässiga behov, vilka beror på hur den demografiska tillbakagången och den allt äldre befolkningen påverkar ekonomin. Den lagliga migrationen bidrar också till att tredjeländerna utvecklas genom utbyte av kunskap och expertis och genom att EU:s migranter skickar tillbaka pengar. Parlamentet efterlyser införandet av säkra system som underlättar dessa ekonomiska överföringar till tredjeländer.

12.

Europaparlamentet anser att den reguljära migrationen måste vara ett alternativ till irreguljär migration eftersom den erbjuder ett lagligt, säkert och organiserat inträde till EU.

13.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt de prognoser som den har lagt fram beräknar att det kommer att behövas 60 miljoner migrerande arbetstagare 2050 och detta kommer att kräva att kanaler för laglig migration öppnas.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av en övergripande bedömning av EU:s yrkesfärdigheter och marknadsbehov. Parlamentet anser dock att varje medlemsstat bör behålla kontrollen över det antal personer som behövs för dess arbetsmarknad och att de ska ta hänsyn till principen om gemenskapspreferens så länge som övergångsåtgärderna är tillämpliga.

15.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av nationella ”invandringsprofiler” i syfte att ge en helhetsbild av invandringssituationen inom varje medlemsstat vid en viss tidpunkt, och betonar att arbetsmarknadens behov bör vara en central aspekt i dessa profiler.

16.

Europaparlamentet framhåller på nytt behovet av att öka EU:s dragningskraft för högkvalificerade arbetstagare, även via den information om destinations- och mottagarlandets arbetsmarknad som finns tillgänglig, och samtidigt ta hänsyn till den möjliga kunskapsflykten från ursprungsländerna. Det anser att kunskapsflykten kan mildras med tillfällig eller cirkulär migration genom att erbjuda vidareutbildning i ursprungsländerna för att behålla posterna inom centrala sektorer, särskilt utbildnings- och hälsovårdsektorerna, och genom att upprätta samarbetsavtal med ursprungsländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från aktiv rekryteringsverksamhet i utvecklingsländer som lider brist på mänskliga resurser inom ovannämnda centrala sektorer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram mekanismer, riktlinjer och andra instrument för att underlätta cirkulär och tillfällig migration, och att i samarbete med ursprungsländerna vidta åtgärder för att kompensera för förlusten av mänskliga resurser genom att tillhandahålla konkret stöd för yrkesutbildning inom centrala sektorer som försvagas till följd av kunskapsflykten.

18.

Europaparlamentet välkomnar att texten om ”blåkort” öppnat för en gemensam politik för laglig invandring, men uppmanar medlemsstaterna att i högre grad arbeta mot gemensamma regler för invandringspolitik som inte endast omfattar välutbildade arbetstagare.

19.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortet), och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för andra kategorier av arbeten så snart som möjligt, även i syfte att vidare motarbeta irreguljär invandring och utnyttjande av papperslösa invandrare.

20.

Europaparlamentet efterlyser nya åtgärder för att ytterligare underlätta mottagandet av studerande och forskare och deras rörlighet inom EU.

21.

Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att invandrarnas kompetens erkänns, i synnerhet genom att hänsyn tas till de formella och informella kvalifikationer som de har förvärvat i hemlandet. Parlamentet anser att ett sådant erkännande skulle motverka det kompetensslöseri som man ser otaliga exempel på bland invandrare, särskilt kvinnliga, som hänvisas till arbeten som de är överkvalificerade för.

22.

Europaparlamentet begär att kommissionen i sina framtida dokument i detta ärende beaktar frågan om kompetenserkännande, liksom incitament för ett livslångt lärande och samtidigt ser till att medlemsstaterna ger invandrare möjligheter till undervisning i mottagarlandets språk som en form av social, yrkesmässig och kulturell integrering i Europeiska unionen, och förbättrar deras möjlighet att stödja sina barns utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att även använda resultaten från debatten om invandrarbarns språkinlärning och undervisning av ursprungslandets språk och kultur i den medlemsstat de bosätter sig i. Parlamentet önskar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras i det ramverk som snart kommer att läggas fram.

23.

Europaparlamentet fastslår att Europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) är ett av de verktyg som kan användas för att på ett öppet, ansvarsfullt och effektivt sätt skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet föreslår också att konceptet med Eures-nätverk utvidgas så att det underlättar kontakterna mellan europeiska arbetsgivare som söker anställda med bestämda kvalifikationer och arbetssökande från tredjeländer. Parlamentet föreslår att man utnyttjar de särskilda anläggningarna (de redan inrättade och de som kommer att inrättas) eller EU:s representationer i tredjeländer som plattform för att bygga ut Eures-nätverket och garantera att rådgivningsarbetet fortsätter och utvidgas i fråga om verktyg och stöd för eget företagande eller tillgång till mikrokrediter. Parlamentet betonar att Europas behov av högkvalificerad arbetskraft inte bör leda till kompetensflykt från tredjeländer eftersom det har negativa effekter för deras tillväxtekonomier och sociala infrastruktur.

24.

Europaparlamentet anser att invandrare från så kallade tredjeländer bör ha rätt till rörlighet inom EU så att de, som lagligt bosatta i en medlemsstat, kan ta anställning som gränsarbetare i en annan medlemsstat utan att behöva ansöka om arbetstillstånd. Efter det att dessa invandrare har varit legalt bosatta i en medlemsstat i fem år ska de ges full rörelsefrihet som arbetstagare.

25.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av samordning mellan lokala och regionala myndigheter med särskilt ansvar för utbildning och mellan nationella och europeiska myndigheter när det gäller styrning av arbetsmarknadens behov enligt principen om gemenskapsföreträde. Parlamentet understryker att ett sådant samarbete är oumbärligt om man effektivt ska kunna genomdriva en invandringspolitik som motverkar den arbetskraftsbrist som kan konstateras inom vissa sektorer och medlemsstater och verka för en effektiv och lämplig integrering av invandrarna.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mer information tillgänglig i ursprungsländerna om möjligheterna i samband med laglig migration och om invandrarnas rättigheter och skyldigheter när de väl har kommit till EU.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett tillfredsställande sätt använda gemenskapens finansieringsinstrument för invandrarpolitik för att skapa fler och bättre jobb för migranter.

28.

Europaparlamentet betonar att integrationen ökar den kulturella mångfalden i EU och bör grundas på social delaktighet, icke-diskriminering och lika möjligheter, närmare bestämt genom tillgång till hälsovård, utbildning, språkundervisning och anställning. Parlamentet anser att integrationspolitiken också ska grunda sig på lämpliga innovativa program och inser den nyckelroll som spelas av lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, invandrarorganisationer, yrkesorganisationer och förbund för integration av invandrare.

29.

Europaparlamentet stöder de integrationsansträngningar som görs av medlemsstater, reguljära migranter och personer under internationellt skydd, med hänsyn tagen till respekten för EU:s och dess medlemsstaters identitet och värden, inklusive respekten för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, demokrati, tolerans och jämlikhet, yttrandefrihet och obligatorisk skolgång för barn. Parlamentet påminner om att integration är en tvåvägsprocess som innebär att både invandrarna och värdlandets befolkning måste anpassa sig i enlighet med de gemensamma grundläggande principer som antagits av rådet och där utbytet av bästa metoder kan vara till nytta. Parlamentet inser att integration är svårare att uppnå i medlemsstater som är utsatta för ett betydande invandringstryck beroende på deras specifika geografiska läge, men detta måste ändå vara en målsättning som inte får överges. Parlamentet uppmanar andra medlemsstater att solidariskt bidra till att mildra detta tryck för att på så sätt underlätta integrationen för personer under internationellt skydd vilka befinner sig i någon av EU:s medlemsstater, samtidigt som laglig migration ska främjas.

30.

Europaparlamentet betonar att en effektiv integrationsprocess är det bästa verktyget för att undanröja misstro och misstänksamhet mellan infödda medborgare och migranter, vilket är mycket viktigt för att motverka främlingsfientliga tendenser eller handlingar.

31.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av ömsesidiga mekanismer för lärande och utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att stärka mottagarländernas förmåga att hantera den ökande mångfalden, och även ett system med gemensamma indikatorer och lämplig statistisk kapacitet som medlemsstaterna kan använda för att utvärdera resultaten av sin invandringspolitik.

32.

Europaparlamentet påminner om att det är mycket viktigt att se till att invandrarorganisationerna är delaktiga eftersom de spelar en unik roll i integrationsprocessen genom att ge migranterna möjligheter till demokratiskt deltagande. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja system för att stödja det civila samhället i integrationsprocessen genom att se till att migranterna deltar i värdsamhällets medborgerliga och politiska liv, och även underlätta migranternas deltagande i politiska partier och fackföreningar och deras möjligheter att rösta i lokala val.

33.

Europaparlamentet välkomnar det initiativ som kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har tagit för att förbättra samstämmigheten i integrationspolitiken genom att inrätta ett europeiskt integrationsforum med deltagande och engagemang från samhälls- och invandrarorganisationer i syfte att utbyta erfarenheter och utarbeta rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina integrationsinsatser genom att utbyta bästa metoder om sina nationella integrationsplaner.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera ekonomiskt stöd till en strukturell och kulturell integration av invandrare, även med hjälp av EU-programmen ”Livslångt lärande”, ”Ett Europa för medborgarna”, ”Aktiv ungdom” samt ”Kultur 2007–2013”. Parlamentet konstaterar att lärare ofta är dåligt förberedda på en situation med många barn till migranter i klasserna och efterlyser bättre utbildning för lärarna och tillräckliga ekonomiska resurser.

35.

Europaparlamentet understryker det faktum att skolprogram och livslångt lärande spelar en avgörande roll i integrationsprocessen genom att de utvecklar färdigheter, i synnerhet språkfärdigheter. Ett fritt deltagande i utbildningsprogram och livslångt lärande bör dessutom vara en rättighet och möjlighet för nyanlända invandrare.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att främja antidiskrimineringspolitik, och även den politik som tillämpas av offentliga myndigheter.

37.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna respekterar och stöder de relevanta direktiven: rådets direktiv 2000/78/EG (17), 2000/43/EG (18) och 2004/113/EG (19), i syfte att bekämpa diskriminering.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990 (20).

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in könsrelaterade uppgifter om invandringen till EU och att ge Europeiska jämställdhetsinstitutet i uppgift att analysera dem för att ytterligare belysa invandrarkvinnors särskilda behov och problem och de lämpligaste metoderna för att integrera dem i värdländernas samhällen.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vederbörligen beakta genusaspekten samt invandrarkvinnornas speciella situation och behov när de utarbetar sin integrationspolitik.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att invandrarkvinnors grundläggande rättigheter respekteras, oavsett om deras status är laglig eller inte.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja informationskampanjer som riktar sig till invandrarkvinnor för att informera dem om deras rättigheter, möjligheter till utbildning och språkinlärning, yrkesutbildning och anställning och för att förhindra tvångsäktenskap, könsstympning och andra former av psykiskt eller fysiskt tvång.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av en heltäckande huvudplan för att fastställa de övergripande målen för och uppbyggnaden av EU:s gränsförvaltningsstrategi. Planen bör omfatta uppgifter om hur alla relaterade program och system inom detta område kan optimeras ytterligare. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen först och främst bör analysera effektiviteten hos medlemsstaternas befintliga gränsförvaltningssystem när den överväger EU:s gränsförvaltningsstrategi, i syfte att skapa optimala synergier mellan dem och tillhandahålla ytterligare information om kostnadseffektiviteten för de nya föreslagna systemen, närmare bestämt systemet för in- och utresa, det elektroniska systemet för resetillstånd, automatiska gränskontroller och programmet för registrerade resenärer, inom ramen för EU:s integrerade gränsförvaltning.

44.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att man inom den integrerade gränsförvaltningen skapar rätt balans mellan behovet av att garantera fri rörlighet för ett ökande antal personer över gränserna och ökad säkerhet för EU-medborgarna. Parlamentet förnekar inte att det finns tydliga fördelar med användningen av personuppgifter, men anser samtidigt att allmänhetens förtroende för staternas åtgärder på detta område endast kan upprätthållas om det finns tillräckliga garantier för uppgiftsskydd, övervakning och tillgång till prövning.

45.

Europaparlamentet efterlyser en genomförbarhetsstudie för en integrerad strategi i fyra steg, där systematiska kontroller skulle göras i varje skede under en invandrares resa till unionen.

46.

Europaparlamentet betonar att EU:s gränsstrategi även bör kompletteras med konkreta åtgärder för att stärka tredjeländernas gränser inom ramen för EU–Afrika-partnerskapet och den europeiska grannskapspolitiken (östra partnerskapet, Euromed).

47.

Europaparlamentet efterlyser enhetliga europeiska Schengenvisum i stället för dagens nationella Schengenvisum eftersom sådana skulle öppna för likabehandling av alla visumsökande. Parlamentet vill bli informerat om den exakta tidsplanen och detaljerna för kommissionens politiska och tekniska studie, där man kommer att analysera genomförbarheten och de praktiska följderna och effekterna av ett system där medborgare från tredjeländer måste få elektroniskt godkännande för inresa innan de reser in på EU-territorium (det elektroniska systemet för resetillstånd, Esta). Parlamentet efterlyser ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas konsulat och ett gradvist inrättande av ett system för gemensamma konsulära tjänster för viseringar.

48.

Europaparlamentet uppmanar rådet att införa mekanismer som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna för att fördela bördorna på grund av gränskontrollen och samordna medlemsstaternas nationella politik.

49.

Europaparlamentet anser att effektivt bekämpande av irreguljär invandring är en central del av en heltäckande migrationspolitik för EU, och beklagar därför att en effektiv beslutsprocess på detta område förhindras av medlemsstaternas bristande förmåga att föra ett verkligt samarbete på detta område, vilket ligger i deras ömsesidiga intresse.

50.

Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över den mänskliga tragedi som orsakas av olaglig invandring sjövägen, särskilt vid unionens södra havsgränser, där båtfolk lämnar den afrikanska kusten för att företa riskfyllda överfarter till Europa. Parlamentet efterlyser starkt skyndsamma åtgärder som kan sätta stopp för denna mänskliga tragedi en gång för alla och förstärka dialogen och samarbetet med ursprungsländerna.

51.

Europaparlamentet erinrar om att irreguljär invandring ofta drivs av kriminella nätverk som hittills har visat sig vara mer effektiva än de gemensamma EU-åtgärderna. Parlamentet är övertygat om att sådana nätverk är ansvariga för hundratals människors död, vilkas liv går förlorade till havs varje år. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna, med hänsyn till sina internationella åtaganden, har ett gemensamt ansvar för att rädda liv till havs. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att fördubbla sina ansträngningar i kampen mot den organiserade brottslighet, människohandel och smuggling som förekommer på flera håll inom EU, och i synnerhet att eftersträva att rasera dessa nätverk genom att inte bara angripa människosmugglarna, som endast är ansvariga utåt, utan också de personer i toppen av kedjan som tjänar mest på denna kriminella verksamhet.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera upplysningskampanjerna om farorna med irreguljär migration i transit- och ursprungsländerna.

53.

Europaparlamentet välkomnar det nya direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU. Parlamentet anser att direktivet är ett effektivt verktyg för att förhindra att migrerande arbetstagare exploateras, och på så sätt även se till att en av de starkaste drivkrafterna för irreguljär migration förlorar sin lockelse.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte skjuta upp införlivandet av det nya direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.

55.

Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att förstärka kanalerna för dialog med ursprungsländerna och att upprätta samarbetsavtal med dessa länder, med syfte att sätta stopp för denna irreguljära migration, som är omänsklig och upprörande.

56.

Europaparlamentet anser att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), trots att dess budgetmedel vid ett flertal tillfällen har ökats på parlamentets begäran, ännu inte kan tillhandahålla en ändamålsenlig samordning av övervakningsinsatser vid unionens yttre gränser på grund av sitt begränsade mandat, och på grund av att de berörda tredjeländerna inte engageras tillräckligt, särskilt när det gäller operationer till havs.

57.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till ett förslag att se över Frontex mandat och anser att en förstärkning av detta mandat är av nöden, särskilt genom att utvidga dess samordningsförmåga och dess möjlighet att samordna permanenta uppdrag i områden med högt migrationsstryck på begäran av de berörda medlemsstaterna samt förmågan att agera i tredjeländer. Parlamentet anser att man även bör inrikta sig på att förstärka Frontex resurser för riskanalyser och insamling av underrättelser.

58.

Europaparlamentet anser att Frontex behöver tillräckliga resurser, och inte bara ekonomiska resurser, om man ska kunna genomföra sitt uppdrag på ett meningsfullt sätt, och uppmanar medlemsstaterna att tillämpa ny teknik för att bekämpa irreguljär migration och öka den gemensamma förvaltningen av tekniska medel, samt kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för att införa obligatorisk samarbetsskyldighet på samma villkor som man planerar för de snabba gränsinsatsenheterna.

59.

Europaparlamentet uppmanar Frontex och kommissionen att genomföra en studie, med uppskattningar, om möjligheten för Frontex att få sin egen utrustning och om vad som krävs för en möjlig utökning av Frontex verksamhet till havs till en EU-kustbevakning, utan att undergräva medlemsstaternas kontroller av sina gränser.

60.

Europaparlamentet anser att Frontex endast kan bli helt ändamålsenligt om man ökar insatserna för kompletterande åtgärder, såsom återtagande och samarbete med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja Frontex i detta avseende.

61.

Europaparlamentet stöder inrättandet av specialicerade Frontex-kontor för att man ska kunna ta hänsyn till och bättre utvärdera den speciella situationen vid särskilt känsliga gränser, i synnerhet när det gäller landgränsen i öster och havsgränsen i söder.

62.

Europaparlamentet konstaterar att skillnader i tolkningen av rättsliga begrepp, tolkningen av den internationella havsrätten och skillnader i nationella lagstiftningar och förfaranden har hindrat Frontex verksamhet. Parlamentet efterlyser därför en genomgripande undersökning när det gäller att utforma en gemensam strategi och reda ut motstridiga skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna och förfarandena.

63.

Europaparlamentet efterlyser ett utökat och permanent samarbete mellan Frontex och de nationella organen och byråerna.

64.

Europaparlamentet anser att förslaget om ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) bör utvecklas ytterligare, bland annat genom att samordningen mellan medlemsstaterna förbättras.

65.

Europaparlamentet konstaterar att fiskare, privata fartyg och privata arbetstagare till sjöss ofta träffar på olagliga invandrare före ett lands marinstyrka, och betonar behovet av att tydligare informera dessa parter om deras internationella rättsliga skyldigheter att hjälpa invandrare i sjönöd. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ersättningsmekanism för förlorad arbetsinkomst till följd av räddningsoperationer.

66.

Europaparlamentet betonar att det finns ett tydligt behov av tillförlitlig statistik för att inrätta konkreta verktyg för bekämpningen av irreguljär migration på EU-nivå, och uppmanar därför kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla sådan statistik.

67.

Europaparlamentet anser att migranter som inte har rätt till internationellt skydd och som uppehåller sig irreguljärt på medlemsstaternas territorium måste anmodas att lämna Europeiska unionens territorium. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang antagandet av återvändandedirektivet och kräver att medlemsstaterna, inom ramen för direktivets införlivande, ska se till att bevara de mest gynnsamma befintliga bestämmelserna i den nationella lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera återvandring med tillbörlig respekt för lagen och värdigheten hos de berörda personerna, och att ge företräde åt frivillig återvandring.

68.

Europaparlamentet påpekar att ett system för rådgivning om återvandring bör inrättas vid stängda och öppna mottagningsförläggningar, vilket ska fungera som en kontaktpunkt för personer som vill får mer information om hjälp vid återvandring.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett system för övervakning och stöd för social och yrkesmässig återanpassning av återtagna migranter i ursprungsländerna.

70.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera ett införande av sin återtagandepolitik inom ramen för en gemensam politik, och helst i bilaterala avtal.

71.

Europaparlamentet begär angående återtagandeavtal att parlamentet och dess behöriga utskott under diskussionerna med tredjeländer regelbundet ska informeras om hur diskussionerna framskrider och om eventuella hinder för förhandlingarna.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försäkra sig om att medlemsstaterna endast har bilaterala återtagandeavtal med tredjeländer som kan lämna fullständiga garantier för att de återtagna personernas mänskliga rättigheter respekteras och som har undertecknat Genèvekonventionen från 1951.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter ett effektivt verkställande av tredjeländernas skyldighet att ta tillbaka de medborgare som uppehåller sig irreguljärt på EU:s territorium, i enlighet med artikel 13 i Cotonouavtalet av den 23 juni 2000. Parlamentet efterlyser ett stärkande av dessa bestämmelser under förhandlingarna om det nya AVS-avtalet.

74.

Europaparlamentet betonar behovet av en verklig EU-dimension i fråga om återvandringspolitiken, genom ömsesidigt erkännande av återvandringsbeslut. Parlamentet vädjar om mer samarbete mellan medlemsstaterna i samband med verkställandet av återvandringsbeslut och stärkandet av Frontex roll i gemensamma återvandringsärenden.

75.

Europaparlamentet efterlyser ett stärkande av samarbetet, inklusive genom konsulärt samarbete, med ursprungs- och transiteringsländerna för att underlätta återtagandeförfarandena, och uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga återtagandeavtal för att underlätta deras tillämpning och inhämta lärdomar inför förhandlingarna om framtida avtal.

76.

Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att anta rättsliga bestämmelser för att införa en europeisk ”laissez-passer” – en passersedel som ska utfärdas till tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt i en medlemsstat i syfte att underlätta återsändande till tredjeländer. En bestämmelse om dessa passersedlar bör inbegripas i unionens återtagandeavtal så att de blir bindande för de berörda tredjeländerna.

77.

Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att medlemsstaterna har visat otillräcklig solidaritet inför den växande utmaningen med invandring. Parlamentet efterlyser en brådskande granskning av ramprogrammet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar för perioden 2007–2013 (21) och dess fyra finansiella instrument, så att de kan spegla den nya verklighet som uppstår genom ökande migrationstryck och användas vid brådskande behov, såsom vid massinvandring.

78.

Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaternas åtaganden i ovannämnda europeiska pakt för invandring och asyl när det gäller behovet av solidaritet. Parlamentet välkomnar särskilt införandet av en frivillig mekanism för fördelning av bördan som möjliggör omplacering inom EU av personer som beviljats internationellt skydd, från medlemsstater som utsätts för specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, vilket framför allt är en följd av deras geografiska eller demografiska situation, till andra medlemsstater, samt uppmanar medlemsstaterna att fullgöra dessa åtaganden. Parlamentet välkomnar också tilldelningen av 5 miljoner EUR i EU:s budget för 2009 för detta ändamål inom ramen för Europeiska flyktingfonden, men insisterar på att bindande instrument införs. Parlamentet uppmanar kommissionen att genast tillämpa denna mekanism och omedelbart föreslå ett lagstiftningsinitiativ för att på ett varaktigt sätt införa en sådan mekanism på EU-nivå.

79.

Europaparlamentet välkomnar omarbetningen av Dublinförordningen och de föreslagna bestämmelserna om en mekanism för att inställa överföringar i enlighet med Dublinförordningen om det råder tvivel om huruvida en sådan överföring skulle kunna leda till att de sökande inte åtnjuter en tillräckligt hög skyddsnivå i den ansvariga medlemsstaten, särskilt när det gäller villkor för mottagande och tillträde till asylförfaranden, och i fall där ett sådant överförande skulle öka bördan för de medlemsstater som står inför ett specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, särskilt med avseende på deras geografiska eller demografiska situation. Parlamentet betonar emellertid att dessa bestämmelser sannolikt enbart blir en politisk utfästelse i stället för ett effektivt instrument för att verkligen stödja en medlemsstat utan införandet av ett dubbelriktat, tvingande instrument för alla medlemsstater.

80.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en omarbetning av förordningen om inrättande av ”Eurodac” för jämförelse av fingeravtryck, och påminner medlemsstaterna om deras skyldigheter att ta fingeravtryck och översända uppgifter i enlighet med den gällande Eurodac-förordningen. Parlamentet anser att biometriska uppgifter, såsom fingeravtryck, måste utnyttjas för att öka effektiviteten i gränskontrollerna.

81.

Europaparlamentet beklagar att samarbetet med tredjeländer inte har gett avsedda resultat, med undantag för Spaniens samarbete med tredjeländer som exempelvis Senegal och andra länder i Afrika söder om Sahara och i Nordafrika. Parlamentet efterlyser ett målinriktat stöd för tredjeländer som är transiterings- och ursprungsländer och som kan hjälpa dem att skapa ett effektivt system för gränshantering, med delaktighet av Frontex vid gränsbevakningshjälp i dessa länder.

82.

Europaparlamentet påminner kommissionen, rådet och medlemsstaterna om att det är mycket viktigt att fortsätta den dialog som har inletts med ursprungs- och transitländerna i enlighet med de ministerkonferenser mellan EU och Afrika om migration och utveckling som har hållits i Tripoli, Rabat och Lissabon.

83.

Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att genomföra de politiska instrument som tagits fram inom ramen för den övergripande strategin för migration (22) och ”Rabat-processen” från 2006 om migration och utveckling, samt EU-Afrika-partnerskapet om migration, rörlighet och arbetstillfällen, som parterna enades om i Lissabon i december 2007.

84.

Europaparlamentet betonar vikten av en utvecklingspolitik i tredjeländer som är ursprungs- och transiteringsländer som ett medel för att ta itu med själva orsakerna till invandringsproblematiken. Parlamentet efterlyser en förbättrad samordning av unionens invandrings- och utvecklingspolitik, i vilken man till fullo tar hänsyn till strategiska mål såsom millennieutvecklingsmålen.

85.

Europaparlamentet konstaterar dock att utvecklingspolitiken inte kan utgöra det enda alternativet till migration eftersom en solidarisk utveckling är omöjlig utan permanent rörlighet.

86.

Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete med Internationella organisationen för migration och andra internationella organisationer för att nya regionala kontor ska kunna inrättas i känsliga områden där det finns behov av praktisk hjälp bland annat med laglig migration och i samband med invandrare som frivilligt vill återvandra.

87.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att inrätta centrum för information om och hantering av migration, som det centrum som invigdes i Mali i oktober 2008. Parlamentet anser vidare att dessa centrum bör kunna bidra avsevärt till att ta itu med migrationsproblemen genom att stå till tjänst med rådgivning för potentiella migranter, migranter som återsänds och migranter som uppehåller sig i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna nödvändig information om projekten för att inrätta fler centrum inom ramen för EU–Afrika-partnerskapet, och att överväga möjligheten att inrätta sådana centrum i de östra grannländerna.

88.

Europaparlamentet betonar att alla avtal med ursprungs- och transiteringsländer bör omfatta kapitel om invandringssamarbete, och efterlyser en ambitiös politik tillsammans med tredjeländer i fråga om polisiärt och rättsligt samarbete i kampen mot internationella brottsorganisationer inblandade i människohandel och när det gäller att ställa de berörda personerna inför rätta med hjälp av Europol och Eurojust. Parlamentet uppmanar också kommissionen att stärka stödet, inklusive ekonomisk och teknisk hjälp, till tredjeländer för att skapa ekonomiska och sociala förhållanden som bidrar till att motverka irreguljär migration, narkotikahandel och organiserad brottslighet.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja förhandlingarna om övergripande EU-avtal som det som ingåtts med Kap Verde, att göra framsteg i de övergripande förhandlingar som förs med Marocko, Senegal och Libyen, och att även stödja ingående av avtal med de främsta ursprungsländerna i samband med invandring.

90.

Europaparlamentet påpekar behovet av att stödja tredjeländerna i deras arbete för att utforma nationella rättsliga ramar och inrätta invandrings- och asylsystem i full överensstämmelse med internationell rätt. Parlamentet uppmanar likaså tredjeländer som är transiteringsländer att underteckna och följa 1951 års Genèvekonvention.

91.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att reflektera över frågan med ”miljöflyktingar”, det vill säga flyktingar som för närvarande inte kan betraktas som ekonomiska flyktingar och som inte heller erkänns som flyktingar enligt Genèvekonventionen.

92.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/35

A.

Den politiska definitionen av TEN-T-politiken, såsom den beskrivs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (3) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 884/2004/EG av den 29 april 2004 om ändring av beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (4), ledde till en ”önskelista” på 30 prioriterade projekt som i huvudsak inspirerats av nationella intressen.

B.

Den yttre konkurrenskraften för godstransporter på järnväg och sjöfart i förhållande till vägtransporter måste förbättras, i syfte att säkerställa en välavvägd användning av höghastighetsleder till sjöss och korridorer för järnvägsfrakt.

C.

30 prioriterade projekt ledde till ett förslag från kommissionen om att bevilja cirka 20 miljarder EUR i EU-medel inom ramen för budgetplanen 2007–2013 till det transeuropeiska transportnätet i sin helhet, ett belopp som slutligen minskades till cirka 8 miljarder EUR, varav endast 5,3 miljarder EUR avsatts till de 30 prioriterade projekten, efter krav från rådet.

D.

Europeiska unionens uppenbara oförmåga att efterleva finansieringsreglerna för TEN-T, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (5), leder till osäkerhet i projektfinansieringsplaneringen.

E.

Det är nödvändigt att öka kommissionens kapacitet att genomföra stora gränsöverskridande projekt, särskilt järnvägsprojekt, som kräver en förstärkt och kontinuerlig samordning mellan de involverade medlemsstaterna och en flerårig finansiering som överskrider budgetramens tidsramar.

F.

Av bilagorna till kommissionens ovannämnda meddelande av den 14 maj 2008 framgår det visserligen att det inom ramen för transportprojekten kommer att anslås ca 49 % för vägar, ca 31 % för järnvägar och ca 9 % för stadstrafik, men det preciseras inte vilka konkreta projekt som kommer att samfinansieras.

1.

Europaparlamentet konstaterar att de första försöken att utveckla en transportinfrastrukturpolitik inom EU, som inspirerades av de felande länkarna från European Roundtable of Industrialists (ERT), stimulerades av kommissionens meddelande av den 2 december 1992 om den framtida utvecklingen av den gemensamma transportpolitiken, med motiveringen att få till stånd ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning och inleddes av f.d. transportkommissionären Karel Van Miert. Parlamentet konstaterar att man i rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (6) och i beslut nr 884/2004/EG försökte orientera sig mot ovannämnda mål. Man bör även betona de insatser för att främja denna politik som gjordes av kommissionens förra vice ordförande med ansvar för energi och transport, Loyola de Palacio.

2.

Europaparlamentet anser att rapporterna från TEN-T-samordnarna är intressanta exempel för framtida samordning och integrering av ett begränsat urval viktiga projekt, och uppmanar följaktligen kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sitt arbete med att förbättra de prioriterade projekten. Investeringar på medellång och lång sikt bör fortlöpa i enlighet med målsättningen att färdigställa nätverket.

3.

Europaparlamentet välkomnar det tidiga framläggandet av det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 4 februari 2009, som syftar till att grundligt se över EU:s transportinfrastruktur och TEN-T-politiken i enlighet med nuvarande och framtida utmaningar vad gäller transport, gränsöverskridande rörlighet, finanser, ekonomiska, regionala (inklusive regioner med bestående handikapp) och sociala frågor samt säkerheten och miljön.

4.

Europaparlamentet ser i detta avseende ingen logisk grund till att införa ett vagt begrepp som ”begreppsbaserad pelare” för TEN-T, vilket endast skulle överbelasta prioriteringslistan. Tvärtemot kommissionens påstådda målsättning kan en pelare som uttryckligen beskrivs som begreppsmässig inte förbättra TEN-T-politikens trovärdighet, vilken ligger i dess förmåga att utveckla konkreta projekt.

5.

Europaparlamentet håller därför med om att man bör utveckla ett mer sammanhängande och integrerat nätverk som återspeglar behoven av intermodala anslutningar för medborgare och gods. Parlamentet betonar därför att järnvägar, hamnar, hållbara yttre och inre vattenvägar och deras inlandsförbindelser eller intermodala knutpunkter i infrastrukturlänkar mellan och inom nya medlemsstater måste ges prioritet, och att särskild vikt även bör fästas vid gränsöverskridande transportförbindelser samt bättre förbindelser med flygplatser och hamnar inom det transeuropeiska nätet. Parlamentet betonar att de olika men kompletterande behoven inom passagerar- och godstrafiken måste uppmärksammas. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna förbättrar mellanliggande stationer och lokala förbindelser som fungerar som förbindelser till TEN-T i syfte att minimera kostnaderna relaterade till ett avlägset läge.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt stödja prioriterade projekt för intermodala förbindelser med permanent driftskompatibilitet som löper genom flera medlemsstater. Parlamentet påpekar att det är en nationell uppgift att sammanlänka de ekonomiska områdena längs dessa prioriterade projekt.

7.

Europaparlamentet håller med om att miljövänliga transportsätt i förteckningen över prioriterade projekt proportionellt sett ska betonas mer än andra. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att snarast se till att denna proportionella prioritet även bibehålls i samband med genomförandet av projekten.

8.

Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatskydd och hållbara utvecklingsstrategier i alla transportslag i den europeiska infrastrukturpolitiken och att uppfylla EU:s mål att minska koldioxidutsläppen.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att medlemsstaterna ska integrera den europeiska miljölagstiftningen i beslutsfattandet om och planeringen av TEN-T-projekt, såsom Natura 2000, SMB, MKB, luftkvalitet, vattenramdirektivet, habitat- och fågeldirektivet samt rapporter från transport- och miljörapporteringsmekanismen (TERM) om indikatorer för transport och miljö från Europeiska miljöbyrån.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska oklara eller motsägelsefulla bestämmelser rörande förklaringar av allmänt intresse och tillämpning av miljölagstiftning. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna inte får missbruka den EU-lagstiftning som nämns i punkt 9 för att blockera genomförande av TEN-T-projekt när ett projekt väl beviljats TEN-T-status.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta den senaste tidens utveckling, såsom den globala finanskrisen, de demografiska förändringarna, utvidgningen, de nya grannländerna, samt de intensifierade förbindelserna med länderna i Östeuropa och Medelhavsområdet, som viktiga faktorer som påverkar den europeiska transportinfrastrukturpolitiken.

12.

Europaparlamentet understryker, särskilt med tanke på den ekonomiska krisen, att utvecklingen av TEN-T och samordningen av EU:s transporter med transporterna i grannländerna är det säkraste sättet att garantera långsiktig hållbarhet för den inre marknaden och ekonomisk och social sammanhållning i EU.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att garantera en bättre europeisk samordning av den territoriella utvecklingen (EU:s territoriella agenda och principen för territoriell sammanhållning) och transportplaneringen, så att man genom att i ökad utsträckning upprätta nätverk mellan regionerna tar hänsyn till regional tillgänglighet. Stora skillnader mellan bergs-, kust- och öregioner samt mellan centrala, perifera och andra gränsöverskridande regioner måste tas i beaktande, såväl som behovet av bättre integrering av stadstrafiksystemen i TEN-T.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt prioritera projekt som omfattar de viktigaste järnvägs-, väg- och inlandsvattenlederna och syftar till att upprätta gränsöverskridande förbindelser med nya medlemsstater och tredjeländer.

15.

Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att programmet för regional utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP) ska utgöra grund för planeringen och att tillgängliga ESPON-undersökningar bör inbegripas som vetenskaplig och regionalt inriktad bakgrundsinformation för transportutvecklingen.

16.

Europaparlamentet betonar att både målen i Lissabonstrategin och målen i återhämtningsplanen måste integreras i utvecklingen av TEN-T-politiken, med beaktande av att frågor som rörlighet, tillgänglighet och logistik är viktiga för EU:s konkurrenskraft samt för att sammanhållningen mellan territorierna ska kunna förbättras.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera gröna korridorer, järnvägsnät för godstransporter, korridorer för det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), höghastighetsleder till sjöss, såsom närsjöfart, befintliga inre vattenvägar med begränsad kapacitet eller slussar med otillräcklig kapacitet, torrhamnar, logistikplattformar och knutpunkter för rörlighet i städerna, samt den planerade utvidgningen av TEN-T till att omfatta länderna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och länderna i Östeuropa och Medelhavsområdet, i ett intermodalt TEN-T-koncept som grundar sig på planerade åtgärder till förmån för mer miljövänliga, mindre oljekonsumerande och säkrare transportslag, för att garantera en optimal användning av alla transportslag och främja kompabilitet mellan de olika transportslagen, särskilt för järnvägsförbindelser i hamnar. Parlamentet begär dessutom att det nuvarande och framtida ramverket för TEN-T och den föreslagna lagstiftningen om korridorer för järnvägsfrakt samordnas.

18.

Europaparlamentet noterar att hittills endast 1 % av EU:s infrastrukturmedel använts till inre vattenvägar enligt de senaste undersökningarna. Parlamentet anser att tillräckliga EU-medel behövs för att utveckla EU:s infrastruktur för inre vattenvägar, så att de inre vattenvägarnas fulla potential som ett hållbart och pålitligt transportslag kan utnyttjas.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till kravet på ökad näteffektivitet och snabbare transporter verka för en snabbare ökning av godstrafiken på järnväg.

20.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik (KOM(2008)0852) och det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 18 oktober 2007.

21.

Europaparlamentet understryker vikten av att möjliggöra informationsutbyte inom den intermodala transporten, för att främja och stödja växelverkan mellan mjuk och hård infrastruktur (informationssystem såsom ERTMS/flodinformationstjänster (RIS)/intelligenta transportsystem (ITS)/Sesar/Galileo), att förbättra driftskompatibiliteten, rullande järnvägsmateriel (ERTMS hård- och mjukvara i tåg och ljuddämpning av godsvagnar), grön logistik, intermodala anslutningar och knutpunkter, decentraliserade leveranskedjetjänster från dörr till dörr och trafikstyrning.

22.

Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla harmoniserade och standardiserade intelligenta transportsystem för TEN-T för att få till stånd en effektivare, smidigare, säkrare och miljövänligare transportförvaltning.

23.

Europaparlamentet föreslår att man förbättrar genomförandet av TEN-T genom att inrätta en öppen samordningsmetod som inkluderar prestandamätning och utbyte av bästa praxis för att på detta sätt underlätta tillgången till information med hjälp av informationssystem som TENtec.

24.

Europaparlamentet fokuserar på behovet av att främja effektiviteten i den infrastruktur som redan finns inom TEN-T-projekten på kort sikt, särskilt när genomförandet av sådana projekt redan inletts, i syfte att göra korridorerna mer hållbara och effektiva och utan att bara vänta på det långsiktiga förverkligandet av mycket stora projekt inom dessa korridorer.

25.

Europaparlamentet stöder grönbokens strukturella alternativ 3 för utformningen av 5TEN-T, det vill säga, två nivåer som består av ett övergripande nät som grundar sig på de nuvarande TEN-T-kartorna och ett intermodalt ”stomnät” som ännu ska fastställas och där man prioriterar järnvägar, hållbara vattenvägar och hamnar samt deras anslutning till logistiska knutpunkter.

26.

Europaparlamentet stöder idén med ett ”stomnät” som består av en ”geografisk pelare” och en ”begreppsbaserad pelare”, där den ”begreppsbaserade pelaren” innehåller kriterier och projekt, vilket gör det möjligt att under tidens gång fastställa projekt, korridorer och nätdelar på ett flexibelt sätt, och inte strikt i början av budgetperioden för hela perioden. Parlamentet anser att TEN-T måste kunna utvidgas flexibelt under budgetperioden så att hänsyn kan tas till ändrade marknadsvillkor.

27.

Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som medlemsstaterna, i samråd med regionala och lokala myndigheter, intressenter från det civila samhället och lokalbefolkningen, spelar när det gäller att besluta, planera och finansiera transportinfrastruktur, inklusive europeisk gränsöverskridande samordning och samarbete. Parlamentet förväntar sig ökad samstämmighet i Europeiska rådet mellan krav på TEN-T-projekt och beslut om TEN-T-budgetar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, mot bakgrund av halvtidsutvärderingen av EU:s budgetram och med anledning av den pågående diskussionen om EU:s återhämtningsplan, ingående överväga att göra frågan om behovet av ekonomiskt stöd till infrastruktur som ingår i TEN-T-nätet till en prioritering, i enlighet med de strategier som hittills utarbetats inom EU.

28.

Europaparlamentet ställer sig bakom gemenskapens mål om att minska den administrativa bördan, och uppmuntrar således med kraft kommissionen att se över finansieringsramen för prioriterade TEN-T-projekt i syfte att ytterligare minska byråkratin.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förbättra samordningen av den politik som bedrivs på nationell nivå för att uppnå enhetlighet i samfinansieringen och genomförandet av TEN-T-programmet, i enlighet med artiklarna 154 och 155 i EG-fördraget.

30.

Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att finanskrisen sätter större tryck på EU, medlemsstaterna och regionerna att grunda beslut om transportinfrastrukturprojekt på sunda kostnadsnyttoanalyser, hållbarhet och europeiskt gränsöverskridande mervärde.

31.

Europaparlamentet framhåller dock att investeringar i transportinfrastruktur är ett nyckelområde för att hantera den ekonomiska och finansiella krisen, och uppmanar kommissionen att påskynda TEN-T-relaterade infrastrukturprojekt som finansieras med hjälp av strukturfonderna och/eller Sammanhållningsfonden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ompröva sina investeringsprioriteringar med hänsyn till denna ståndpunkt, i syfte att påskynda de TEN-T-projekt som de är ansvariga för, särskilt i gränsöverskridande avsnitt.

32.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU:s samfinansiering av transportinfrastrukturprojekt via TEN-T, Sammanhållningsfonden och de regionala fonderna och Europeiska investeringsbanken måste överensstämma med följande kriterier: ekonomisk bärkraft, förstärkning av konkurrenskraften, främjande av den gemensamma marknaden, en hållbar miljö, insyn för skattebetalare och medborgarnas medverkan (partnerskapsprincipen). Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att utveckla offentlig-privata partnerskap för finansieringen av TEN-T samt behovet av att föreslå flexibla lösningar på problem som uppstår i projekt av denna storleksklass (svårigheter relaterade till terrängförhållanden, tekniska svårigheter, motstånd från allmänheten m.m.).

33.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se till att det i projekt som bedöms inom ramen för EU:s finansiella program tas hänsyn till eventuella återverkningar på den nationella finansieringen av andra nödvändiga investeringar (som inte stöds med EU-medel). Parlamentet anser framför allt att medlemsstaternas utnyttjande av medel för att utvidga EU-finansierade projekt inte får ske på bekostnad av upprätthållande av eller investeringar i matartrafik. Parlamentet anser däremot att projekt därför åtminstone delvis bör fastställas och bedömas på basis av möjligheterna att integrera (och inte åsidosätta) utveckling och upprätthållande av nödvändig kompletterande infrastruktur för matartrafik.

34.

Europaparlamentet påpekar det snabbt ökande behovet av investeringar i den europeiska marknaden för lufttransporter inom ramen för paketet för ett gemensamt europeiskt luftrum, SES II, såväl som i det föreslagna ”total aviation system approach”, och uppmanar följaktligen kommissionen att överväga att tilldela en större del av de tillgängliga medlen till flygplatser och flygledning/ flygtrafiktjänster när TEN-T:s budgetram ses över.

35.

Europaparlamentet noterar att mer forskning och utveckling behövs om bästa och effektivaste metoder inom transportinfrastrukturfinansieringen och dess positiva effekter på konkurrenskraften och på den kvantitativa och kvalitativa sysselsättningen, inklusive erfarenheten av offentlig-privata partnerskap i detta avseende, något som redan påpekats i kommissionens studier.

36.

Europaparlamentet understryker behovet av att inrätta en arbetsgrupp inom den verkställande byrån för TEN-T i syfte att öka användningen av offentlig-privata partnerskap för att finansiera vissa prioriterade projekt eller avsnitt och för att sprida bästa praxis-lösningar.

37.

Europaparlamentet understryker att den ökande tilliten till offentlig-privata partnerskap och Europeiska investeringsbanken inte kan ersätta betydliga budgetanslag till storskaliga projekt med generationsöverskridande återbetalningsperioder.

38.

Europaparlamentet stöder en omprövning av TEN-T-budgeten av medlemsstaterna i samband med halvtidsöversynen av budgetramen för 2009–2010, för att motverka den drastiska nedskärningen av övriga projekt och minskad ambition att utveckla järnvägar och vattenvägar relaterade till dessa projekt.

39.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att avsätta en del av avgifterna för väginfrastruktur till att finansiera TEN-T-projekt för att öka hävstångseffekten på lånen.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett antal exempel på regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser, som har avvecklats eller övergivits, och som särskilt gynnar dem som kan ansluta sig till TEN-T.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se det europeiska cykelnätverket EuroVelo och järnridåleden som en möjlighet att främja ett europeiskt gränsöverskridande infrastrukturnätverk för cyklar, stödja ett miljövänligt resande och en hållbar turism.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av dess mandat lägga fram ett lagstiftningsinitiativ angående en öppning av de inhemska järnvägsmarknaderna för persontransporter från och med den 1 januari 2012, i syfte att främja hela TEN-T-järnvägsnätets konkurrenskraft.

43.

Europaparlamentet beklagar det långsamma genomförandet av prioriterade projekt som berör gränsöverskridande avsnitt, särskilt i Pyrenéerna, och som är av avgörande betydelse för Iberiska halvön och Frankrike.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet och Europeiska rådet engagerat i sina fleråriga/årsvisa förslag och val om medfinansiering av TEN-T-projekt.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och minst en gång per år rapportera till Europaparlamentet och rådet om varje enskilt prioriterat projekt. Rapporten ska redogöra för hur långt varje projekt har kommit, tillförlitligheten i de uppgivna projektkostnaderna, projektets genomförbarhet och tidsplanen för genomförandet.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB att i analogi med samfinansieringen av TEN-T årligen lägga fram en förteckning för parlamentet och rådet över konkreta samfinansierade projekt även när det gäller TEN-T-projekt som samfinansieras via regionalfonden, Sammanhållningsfonden och EIB.

47.

Europaparlamentet betonar att det ur ekologisk och ekonomisk synvinkel ofta är endast multimodala trafikmodeller – som gör det möjligt att utnyttja olika transportsätt på en transportsträcka – som har framtidspotential och är hållbara.

48.

Europaparlamentet understryker att transportinfrastrukturen mellan Väst- och Östeuropa är förknippad med en ekonomisk tillväxtpotential och därför har en enorm betydelse inom det nyligen utvidgade Schengenområdet, särskilt i de nya medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bygga ut och främja transnationella väg- och järnvägsförbindelser mellan Öst- och Västeuropa genom att särskilt stödja gränsöverskridande transportinfrastruktur via ett särskilt handlingsprogram som genomförs i samarbete med lokala, regionala och nationella myndigheter. Parlamentet påminner även om att en bättre förbindelse mellan de europeiska transportnäten och utvecklingsländernas transportnät skulle förbättra särskilt gränsområdenas ställning och bidra med ett mervärde för samarbetet mellan regionerna och för hela EU.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/41

A.

EU:s målsättning är att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C och halvera minskningen av den biologiska mångfalden. Enligt ”The Eliasch Review” kommer det att krävas uppskattningsvis 17–33 miljarder USD årligen för att halvera avskogningen till 2030.

B.

Ett hållbart skogsbruk är av grundläggande betydelse i kampen mot avskogning och en viktig aspekt av den ekonomiska utvecklingen.

C.

Avskogningen svarar för ungefär 20 procent av världens växthusgasutsläpp, är en viktig faktor bakom minskningen av den biologiska mångfalden och utgör ett allvarligt hot mot utvecklingen, framför allt mot försörjningen för världens fattiga.

D.

Avskogningen sker i en oroande takt. Årligen försvinner 13 miljoner hektar skog, framför allt i de tropiska skogarna, men i viss mån även i Europa, särskilt i Central- och Östeuropa.

E.

Avskogningen ger upphov till näst intill oåterkalleliga skador på miljön, exempelvis en varaktig störning av de hydrologiska förhållandena, stäppbildning, ökenspridning och en minskning av den biologiska mångfalden. De totala ekonomiska kostnaderna för dessa skador är betydligt högre än utgifterna för förebyggande och återställande åtgärder.

F.

Skogsdegraderingen tar sig flera olika uttryck och är svår att definiera men har stor betydelse för klimatet, den biologiska mångfalden och andra varor och tjänster.

G.

För att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C måste de tilltagande utsläppen till följd av ett BAU-scenario (scenario med oförändrade förhållanden) i utvecklingsländerna begränsas, vilket inbegriper en minskning av de utsläpp som bidrar till avskogningen. Detta måste ske utöver utsläppsminskningen i industriländerna med 25-40 procent fram till 2020 i jämförelse med 1990 års nivåer, enligt den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar.

H.

En minskning av avskogningen kommer att spela en viktig roll, inte bara för att begränsa klimatförändringen, utan också för en anpassning till den.

1.

Europaparlamentet understryker behovet av större samordning mellan arbetet för att bevara skogarna och politiken för hållbar förvaltning och annan EU-intern och EU-extern politik. Parlamentet efterlyser en kvantifierad utvärdering av EU-politikens betydelse för skogarna, exempelvis inom områdena energi (särskilt biobränslen), jordbruk, hållbar produktion och konsumtion, upphandling, handel och utvecklingssamarbete.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet och rådet förslag om stränga hållbarhetskrav inom gemenskapen för allt virke och alla virkesprodukter från skog.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2009 offentliggöra en omfattande studie av den inverkan EU:s produktion och konsumtion av samt handel med livsmedel och andra varor har på avskogningen och skogsdegraderingen. Studien bör inbegripa en utvärdering och en förteckning över olika industrisektorers negativa bidrag, samt ge förslag på ytterligare politiska prioriteringar och innovationer för att minska denna skadliga inverkan.

4.

Europaparlamentet framhåller att de hydrologiska förhållandena måste ägnas stor uppmärksamhet inom skogsbruket och att en gemensam förvaltning av skogs- och vattenresurserna liksom en harmonisering av den berörda EU-politiken är av yttersta vikt för att återigen bygga upp respektive öka ekosystemens vattenhållningsförmåga.

5.

Europaparlamentet välkomnar strategierna för miljöanpassad offentlig upphandling och främjandet av instrument som miljömärkning och system för skogscertifiering, samt efterlyser ett snabbt antagande och genomförande av strategierna för miljöanpassad offentlig upphandling av träprodukter i hela EU. Medlemsstaterna uppmanas att basera sina strategier för offentlig upphandling på höga hållbarhetsstandarder och att fastställa rimliga mål i förhållande till de här standarderna.

6

Europaparlamentet anser att betydande ekonomiskt stöd måste tilldelas utvecklingsländerna för att senast 2020 stoppa bruttoavskogningen, och att det kommer att vara av avgörande betydelse att visa sitt engagemang i denna fråga vid de internationella förhandlingarna om ett omfattande internationellt klimatavtal för tiden efter 2012.

7

Europaparlamentet erkänner att det kommer att vara helt nödvändigt att avsätta tillräckliga medel inom ramen för ett globalt klimatavtal för att halvera och slutligen hejda den globala avskogningen. Parlamentet stöder i detta sammanhang kommissionens förslag att inrätta mekanismen Global Forest Carbon Mechanism (GFCM) inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (UNFCCC), som grundar sig på en permanent finansieringsordning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja åtaganden som gjorts inom respektive land för att stoppa den globala avskogningen och skogsförstörelsen genom att öronmärka en betydande del av auktionsintäkterna från EU:s system för utsläppshandel för att minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna. Medlemsstaterna uppmanas vidare att stödja kommissionens förslag om att anta det finansieringsförslag som Norge lagt fram och att delvis anslå framtida intäkter från auktioner på tilldelade utsläppsenheter till GFCM, samt att i förhandlingarna fokusera på finansieringskällor i enlighet med kommissionens meddelande av den 28 januari 2009”På väg mot ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn” (KOM (2009) 0039).

8.

Europaparlamentet förespråkar att stöd som tilldelas genom finansieringsmekanismen GFCM ska vara resultatbaserat och ges på grundval av resultat som kontrollerats vad gäller minskad bruttoavskogning och bruttoskogsdegradering. Stödet bör även generera sidovinster i form av skydd av biologisk mångfald, ökad återhämtningsförmåga och förbättrade försörjningsmöjligheter i skogsregionerna.

9.

Europaparlamentet understryker behovet av att fullt ut respektera lokala skogsbefolkningars rättigheter, inklusive ursprungsbefolkningars rätt att ge sitt fria och väl underbyggda förhandssamtycke till användningen av skog som traditionellt används av dem. Parlamentet anser att det är viktigt att lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar involveras på ett meningsfullt och omfattande sätt och på alla plan när åtgärderna för att minska utsläppen från skogsförstörelse och avskogning bedöms, planeras och genomförs.

10.

Europaparlamentet påpekar att mekanismerna inom ramen för Förenta nationernas samarbetsprogram om minskning av utsläppen från avskogning och skogsdegradering i utvecklingsländerna, som upprättats som en del av det internationella klimatavtalet för tiden efter 2012, först och främst bör se till att äldre skog skyddas.

11.

Europaparlamentet påpekar att avskogningsprocessen i Östeuropa bidrar till att skada den naturliga miljön och bland annat även påverkar människornas livskvalitet.

12.

Europaparlamentet konstaterar att koldioxidkrediter för skogsbruk, om tillförlitliga metoder och mekanismer för att mäta och övervaka skogarnas koldioxidlager kan säkerställas, på medellång och lång sikt kan utgöra en del av olika strategier för att bekämpa avskogningen. Parlamentet understryker att ett slutligt beslut om att införa koldioxidkrediter för skogsbruk inom systemet för utsläppshandel ska tas efter grundliga genomförbarhetsstudier av alla potentiella finansieringsmekanismer och efter en utvärdering av resultaten av partsmötet i Köpenhamn och de slutsatser som dragits från pilotprojekten.

13.

Europaparlamentet påminner om att koldioxidkrediter från skogsprojekt som används för att kompensera för växthusgasutsläppen i industriländer inte kan inräknas i minskningsmålen för utsläpp vid ett BAU-scenario, vilka utvecklingsländerna är tänkta att förbinda sig till genom det internationella klimatavtalet för tiden efter 2012.

14.

Europaparlamentet påpekar att man inom ersättningssystemet för att minska avskogning och skogsdegradering inom ramen för framtidens klimatsystem inte bara måste ta hänsyn till kolsänkor utan också till de ekosystemtjänster och sociala förmåner som skogar tillhandahåller.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja kraftfulla sociala och miljömässiga standarder för minskning av utsläppen från avskogning och skogsdegradering (REDD), samt att förespråka REDD-mekanismer som går utöver den befintliga projektstrategin i mekanismen för ren utveckling och som tar itu med underliggande orsaker till avskogning, t.ex. bristfällig förvaltning, fattigdom, korruption och svagt upprätthållande av lagar, genom att stödja politiska och institutionella reformer på både lokal och nationell nivå.

16.

Europaparlamentet beklagar att meddelandet, tvärtemot titeln, inte handlar om skogsdegradering. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta handlingsplaner och pilotprojekt samt att förbinda sig att i sin egen skogspolitik verka för att stoppa inte bara avskogningen utan även skogsdegraderingen (även i EU), genom att dessutom utarbeta och införa ordentliga övervakningssystem för att få fram adekvata uppgifter om skogsmark och skogsbiomassa.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/43

A.

Stadstransporterna representerar en stor andel av de totala transporterna och därför utgör artiklarna 70–80 i EG-fördraget den rättsliga grund som ger Europeiska unionen delade befogenheter tillsammans med medlemsstaterna på detta område.

B.

Många europeiska övergripande eller modala direktiv och förordningar inverkar på stadstransporterna och måste harmoniseras med hjälp av en särskild strategi anpassad till problematiken inom stadstransportsektorn.

C.

Europeiska rådet antog den 8–9 mars 2007 en europeisk klimatplan, i vilken man fastställer ambitiösa mål om en minskning med 20 % av energiförbrukningen, en minskning av koldioxidutsläppen på 20 % och en andel förnybar energi på 20 % av den totala energianvändningen fram till 2020. Dessa mål kan inte uppnås utan en strategi som på lämpligt sätt anpassas till stadstransporterna.

D.

Civitasprogrammet för forskning och utveckling har nått stora framgångar, vilket speglar de lokala myndigheternas och transportbolagens intresse för europeiska investeringar i innovativa program för transporter i städerna.

E.

Sammanhållningsfonderna och strukturfonderna finansierar program för rörlighet i städerna, men har två nackdelar, nämligen att de saknar en europeisk strategi och europeiska mål för rörlighet i städerna och att de fördelas ojämnt inom unionen.

F.

Stadsområdena utgör privilegierade centra för intermodalitet och förbindelser mellan de transeuropeiska transportnäten, och måste gemensamt bidra till de allmänna målen att uppnå en hållbar rörlighet i Europa och en varaktig konkurrenskraft för unionens nätverk av städer.

G.

Städerna är viktiga centrum för affärsverksamhet. Godstransporterna är väsentliga för att tillmötesgå befolkningens behov, men står samtidigt inför utmaningar på grund av begränsade lagerytor och korta leveranstider.

H.

Den strikta respekten av subsidiaritetsprincipen och rätten till kommunal självständighet i fråga om fysisk planering utesluter möjligheten att utforma en föreskrivande europeisk politik, men unionen kan dock anta en stimulansstrategi av samma slag som för dess regionala politik och sammanhållningspolitiken, utan att tvinga fram toppstyrda lösningar.

I.

Problematiken i stadsområdena kan inte hanteras med modala åtgärder, utan det krävs en strategi som utgår från användarna och de integrerade transportsystemen.

J.

En effektiv och hållbar stadstransportpolitik till förmån för både de europeiska medborgarna och den europeiska ekonomin kan endast garanteras genom att man säkrar lika behandling mellan transport av varor och personer och mellan de olika transportsätten.

K.

En stadsplanering som tar hänsyn till demografiska förändringar i samhället, genom att man exempelvis skapar äldreboenden i städernas centrum och ser till att det finns affärer i närheten av bostadsområdena, kan i stor utsträckning bidra till att transporter kan undvikas.

L.

Det krävs solida stadstransportstrategier som optimerar instrumenten för stadstransporter genom att utveckla intermodala bytespunkter och integrera de olika transportsystemen.

M.

Det behövs tillförlitlig och mer systematisk statistik som möjliggör en bedömning av de lokala myndigheternas åtgärder och ett utbyte av bästa praxis på stadstransportområdet.

N.

Den varierande teknik som tillämpas på området för stadstransporter är av stor ekonomisk och teknologisk betydelse för EU:s konkurrenskraft och utrikeshandel.

O.

Det förestående valet till Europaparlamentet innebär att den tidsplan som ursprungligen fastställdes för diskussionen i parlamentet om kommissionens aviserade handlingsplan för stadstransporter måste respekteras.

1.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens aviserade handlingsplan för stadstransporter inte offentliggjorts. Parlamentet kan acceptera enskilda initiativ men betonar att det behövs en sammanhållen strategi. Parlamentet beslutar därför att utarbeta sitt initiativbetänkande, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och lägga fram förslag till en europeisk handlingsplan för rörlighet i städerna.

2.

Europaparlamentet erinrar om att stadstrafik omfattas av subsidiaritetsprincipen, men understryker ändå att de lokala myndigheterna ofta inte kan lösa problemen utan samarbete och samordning inom EU. Kommissionen bör därför tillhandahålla undersökningar, en rättslig ram och forskningsfinansiering samt främja och sprida goda metoder i format som är allmänt tillgängliga på samtliga EU-språk.

3.

Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bindande EU-regelsamling på området och föreslå regionerna och städerna sammanhängande referensramar som underlättar deras val i samband med planering och genomförande av utvecklingsstrategier.

4.

Europaparlamentet föreslår att omedelbart inleda ett program vid Eurostat för att förbättra statistik och databaser om rörlighet i städerna, i synnerhet

5.

Europaparlamentet föreslår att omedelbart starta en europeisk Internetportal och ett europeiskt Internetforum om rörlighet i städer för att underlätta utbyte och spridning av information, bästa praxis och innovativa erfarenheter, särskilt i fråga om ”mjuka” transportmedel.

6.

Europaparlamentet föreslår att man instiftar ett årligt europeiskt pris, så att Civitas-utmärkelserna kan integreras i den europeiska veckan för rörlighet, i syfte att belöna framstående initiativ och projekt för stadstransporter som kan tjäna som exempel för andra.

7.

Europaparlamentet föreslår att utveckla en ny generation Civitas (Civitas IV) på grundval av uppmaningar att lämna förslag till projekt som bland annat omfattar

8.

Europaparlamentet föreslår att förstärka forskning och utveckling om intelligenta transportsystem (ITS), se till att detta bättre samordnas med stadsbornas och de lokala myndigheternas behov och mål och inrikta det på

9.

Europaparlamentet begär att de nationella anslagen och EU-anslagen till ITS-tillämpningarna ökas så att de i högre grad kan utnyttjas av de lokala myndigheterna.

10.

Europaparlamentet begär att principen om ett integrerat förhållningssätt främjas inom ramen för ett partnerskapsstyre, som förenar alla berörda parter i städerna och runt städerna samt på nationellt och europeiskt plan och som beaktar transportrelevanta frågor, såsom social integrering, buller, säkerhet, konkurrenskraft, miljö m.m. Parlamentet upprepar sin begäran att ett integrerat förhållningssätt ska vara obligatoriskt i programplaneringen och i urvalet av projekt för strukturfonderna.

11.

Europaparlamentet rekommenderar genomförandet av hållbara och integrerade transportplaner för stadsområden med mer än 100 000 invånare. Planerna ska omfatta

12.

Europaparlamentet stöder inrättandet av ett permanent europeiskt forum för representativa transportansvariga myndigheter, vilket också ska omfatta användar- och medborgarorganisationer och branschorganisationer för transportoperatörer, för diskussioner om förvaltningen av stadstransporterna i syfte att utbyta och sprida bästa metoder.

13.

Europaparlamentet föreslår att EU-finansiering på området för stadstransporter endast ska beviljas om det finns integrerade planer för rörlighet i städerna (transportplaner för städerna).

14.

Europaparlamentet uppmuntrar till samarbete och operativ integration mellan de myndigheter som ansvarar för offentliga transporter, trafik och parkering i europeiska städer på mer än 250 000 invånare, i regioner med samma rörlighetsmönster för människor och varor och med respekt för lokala särdrag.

15.

Europaparlamentet uppmanar de transportansvariga myndigheterna att fastställa kraftfulla och konsekventa mål för minskningen av utsläppen av växthusgaser med hjälp av de åtgärder för rörlighet som fastställs i de ovannämnda integrerade, hållbara transportplanerna för städer, och att omvandla dessa mål till specifika åtaganden att uppnå ett resultat för offentliga eller privata transporttjänsteleverantörer.

16.

Europaparlamentet föreslår att man utvärderar erfarenheterna av integrerade avgiftssystem (bland annat projektet ”Interoperable Fare Management”), intermodal information och information mellan transportansvariga myndigheter i unionens stadsområden för att underlätta utbyten av bästa metoder.

17.

Europaparlamentet önskar att ett observatorium för rörlighet i städerna inrättas inom kommissionen, men vill inte att en ny byrå skapas.

18.

Europaparlamentet beklagar att endast cirka nio procent (8 000 000 000 EUR) av samtliga strukturfondsmedel som är öronmärkta för transporter (82 000 000 000 EUR) under innevarande stödperiod 2007–2013 avsatts för stadstrafik. Parlamentet anser att denna andel är otillräcklig för att man ska kunna tackla de utmaningar som en lämpligt utformad rörlighet i de europeiska städerna samt miljö- och klimatskyddet innebär.

19.

Europaparlamentet rekommenderar bestämt att man inom ramen för budgetramen för 2014–2020 inleder en undersökning av ett europeiskt finansieringsinstrument för rörlighet i städerna (integrerat program liknande Marco Polo), som gör det möjligt att samfinansiera

Parlamentet föreslår att denna finansiering beviljas i form av incitament på grundval av anbudsförfaranden i enlighet med EU:s bestämmelser.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om zoner med tillträdesregler i stadsområden för att bedöma hur de inverkar på rörlighet, livskvalitet, utsläpp och externa effekter, hälsa och säkerhet, med hänsyn till behovet av ett system för att bekämpa straffrättsliga och icke-straffrättsliga vägtrafikbrott.

21.

Europaparlamentet föreslår att man inför ett informations- och biljettförsäljningsnät för kollektivtrafiken i de främsta destinationsstäderna i EU, vilket ska vara tillgängligt på järnvägsstationer och flygplatser på avreseorten, om denna befinner sig i EU.

22.

Europaparlamentet rekommenderar att man utarbetar en ”användarstadga” för stadstransporter, som ska inkludera fotgängare och cyklister samt varu- och tjänsteleveranser, och för indelningen av gatorna, så att de nuvarande skillnaderna kan minskas.

23.

Europaparlamentet anser att idén om en stad som är planerad för att möjliggöra korta förflyttningar är den bäst lämpade för att få till stånd en rörlighet som respekterar miljön och klimatet i städerna.

24.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och de lokala myndigheterna att intensifiera och utvidga sina initiativ rörande bilfria dagar, såsom man har gjort i samband med den årliga europeiska bilfria dagen.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt föreslå en harmoniserad strategi till förmån för gröna zoner och att införa ett gemensamt europeiskt miljözonmärke för att förhindra att olika system införs i de enskilda städerna eller medlemsstaterna, vilket inte skulle vara särskilt praktiskt för medborgarna.

26.

Europaparlamentet anser att initiativ för rörlighet i städerna även måste omfatta inrättandet av transportnät för att förbinda storstäder, säkerställa deras ekonomiska utveckling och möjliggöra snabba person- och godstransporter.

27.

Europaparlamentet föreslår att man inför en europeisk politik för standardisering och certifiering av materiel när det gäller säkerhet och hälsa, komfort (buller, vibrationer m.m.), driftskompatibilitet mellan näten (bussbanor, spårvagn, m.m.), tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet eller med barnvagnar, ”mjuka” transportmedel och rena fordon (buss, taxi m.m.) på grundval av en kolbalans och en konsekvensbedömning av kostnaderna för operatörer och användare.

28.

Europaparlamentet förslår att man alltid ska eftersträva ett rimligt förhållande mellan kostnader och nytta och ta hänsyn till användare med begränsade ekonomiska möjligheter.

29.

Europaparlamentet föreslår att man utfärdar riktlinjer med minimirekommendationer för tjänstekvalitet, utvärdering och användarnas och medborgarnas deltagande inom ramen för konkurrensutsättningen av stadstransportnäten i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007.

30.

Europaparlamentet föreslår att en betydande andel av de medel som frigörs genom den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa används till att finansiera sådana transportinvesteringar och pågående anläggningsarbeten i städerna som omedelbart kan finansieras och verkställas före den 31 december 2009.

31.

Europaparlamentet noterar att det inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har avsatts strukturfondsmedel för hållbara infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utan dröjsmål avsätta en betydande andel av dessa medel för klimatanpassad stadstrafik.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta del av förslagen i denna resolution och att i enlighet med Europaparlamentets önskan ta initiativ på detta område för att snarast möjligt utarbeta en handlingsplan.

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/50

A.

Intelligenta transportsystem (ITS) är avancerade tillämpningar där informations- och kommunikationsteknik används för transport och erbjuder innovativa tjänster för transportsätt och trafikledning.

B.

ITS erbjuder stora möjligheter för en mer effektiv användning av alla transportsätt som kan täcka den europeiska transportpolitikens behov och utmaningar.

C.

Trafikstockningar berör 10 procent av vägnätet, och de årliga kostnaderna uppgår till 1 procent av EU:s BNP. Antalet vägolyckor med dödsfall i trafiken uppgår fortfarande till 42 953 (2006), vilket är långt över det fastställda delmålet att minska dem till 25 000 fram till 2010, och vägtransporterna står för 72 procent av alla transportrelaterade koldioxidutsläpp, medan 40 procent av EU:s vägtransportutsläpp av koldioxid beror på stadstrafiken.

D.

Det har visat sig att ITS spelar en viktig roll för att minska energikonsumtionen och för grönare transporter.

E.

Intelligenta tillämpningar har utvecklats för olika transportsätt, till exempel järnvägstransporter (ERTMS och TAF-TSI), transporter till havs och på inre vattenvägar (LRITS, SafeSeaNet, VTMIS, RIS), flygtransporter (Sesar) och landsvägstransporter, till exempel djurtransporter.

1.

Europaparlamentet betonar att intelligenta transportsystem är ett mycket viktigt instrument för att använda befintlig infrastruktur effektivt och för att göra transporterna effektivare, säkrare och miljövänligare och att de på detta sätt bidrar till utvecklingen av en hållbar rörlighet för medborgarna och ekonomin.

2.

Europaparlamentet betonar den positiva inverkan som ITS har på en hållbar utveckling för en ökad ekonomisk avkastning för samtliga regioner, inklusive stadsområdena, eftersom de skapar villkor för ömsesidig tillgänglighet, ökar den lokala och interregionala handeln och utvecklar Europeiska unionens inre marknad och den sysselsättning som är kopplad till aktiviteter som är beroende av genomförandet av ITS.

3.

Europaparlamentet anser att ITS kan förbättra de europeiska medborgarnas levnadsvillkor, i synnerhet för dem som lever i stadsområden, och menar att intelligenta transportsystem även kommer att bidra till att trafiksäkerheten förbättras, utsläppen av skadliga ämnen och luftföroreningar minskar, transporteffektiviteten höjs, tillgängligheten i randområdena förbättras samt till att prioriteringen om att minska trafiken fullföljs.

4.

Europaparlamentet beklagar förseningen med att inrätta en gemensam ram för att genomföra ITS i EU och avsaknaden av en samordnad utbyggnad av ITS med särskilda mål, huvudsakligen på grund av hinder för driftskompabiliteten, bristen på effektivt samarbete mellan alla aktörer och olösta problem med dataskydd och ansvarsskyldighet.

5.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för ITS (handlingsplanen) som en gemensam ram för åtgärder och program med tydliga tidsfrister för att visa resultat.

6.

Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att inrätta ett instrument för att främja användningen av ITS i transportpolitiken och stöder införandet av ett lagstiftningsinstrument för att fastställa ramen för utbyggnaden av ITS. Parlamentet kräver att kommissionen ska ge bättre information om den nuvarande situationen när det gäller åtgärder, finansiering och planering inom ramen för handlingsplanen för att se till att tydliga åtgärder med tidsfrister anges i direktivet där ramen för utbyggnaden av ITS fastställs.

7.

Europaparlamentet är medvetet om det begränsade gemenskapsstöd som (2008) anslogs till åtgärden EasyWay, ett projekt för en omfattande utbyggnad av ITS i de viktigaste transeuropeiska vägnätskorridorerna (TERN) i 21 EU-medlemsstater lett av nationella vägmyndigheter och operatörer med associerade partner från offentliga och privata intressenter.

8.

Europaparlamentet påpekar att ITS bör byggas ut inom alla transportsätt och för alla resenärer i Europa genom en samordnad strategi med Galileo-tillämpningar. Parlamentet stöder starkt en omedelbar utbyggnad av ITS för att öka intermodaliteten mellan den offentliga och privata sektorn och inom kollektivtrafiken genom förbättring av den övergripande informationen och ökad driftskapacitet.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med frågan om ansvarsskyldighet, som utgör ett stort hinder för en smidig och sammanhängande utveckling av ITS i Europa.

10.

Europaparlamentet anser att driftskompabilitet i utvecklandet av ITS är av största vikt för en sammanhängande och effektiv utveckling av ITS i Europa. Vad gäller investeringar i de transeuropeiska vägnäten (byggande och underhåll) betonar parlamentet att man bör arbeta för att anpassa dessa till den nödvändiga utvecklingen av ITS-tjänster.

11.

Eftersom det redan finns ett betydande utbud på den europeiska ITS-marknaden, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att specificera miniminivåer för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som kan uppnås av alla medlemsstater och som är nödvändiga för att på ett effektivt sätt utveckla, genomföra och driva ITS.

12.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att göra en bedömning av efterfrågan på marknaden där man utvärderar det verkliga behovet av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster utöver den fastställda miniminivån och att stärka de inre marknadsaspekterna på ITS genom standardisering och ett lämpligt regelverk.

13.

Europaparlamentet betonar vikten av gränsöverskridande samarbete både på teknisk och administrativ nivå vid EU:s yttre gränser, vilket är avgörande för ett effektivt genomförande av ITS i EU.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av att tillhandahålla den kritiska massan av uppgifter och information inom de följande fem grundläggande områdena som ett minimum för en effektiv utbyggnad av ITS: trafik- och reseinformation i realtid, uppgifter om vägnät, offentliga uppgifter för digitala kartor, minimiutbud av allmänna trafikinformationstjänster och multimodala verktyg för färdplanering från dörr till dörr.

15.

Europaparlamentet efterlyser ett minimiutbud av allmänna informationstjänster som ska täcka det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).

16.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt för antagandet och införandet av ITS i stor skala att beakta både information om trafiken och den tidsplan som fastställts för de olika kommunikationsmedlen.

17.

Europaparlamentet betonar vikten av att förse resenärerna med information i realtid och för infrastrukturen och att göra detta mer exakt, tillförlitligt och enhetligt samtidigt som man respekterar Europas särdrag (geografiska, kulturella och språkliga) och garanterar geografisk kontinuitet.

18.

Europaparlamentet anser att det är viktigt för utvecklingen av ITS att se till att den privata sektorn får tillgång till väg-, trafik- och reseuppgifter, samtidigt som man respekterar den personliga integriteten och tar itu med frågan om de immateriella rättigheterna.

19.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att garantera harmoniserade, interoperabla och tillförlitliga ITS, samtidigt som man bevarar användarnas frihet att välja system.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna och koppla samman ITS med EU-initiativ för rörlighet i städer för att uppnå effektivare transportrörlighet och driftflexibilitet och minska trafikstockningarna på vägar, i TEN-T-korridorer, godstransportkorridorer och storstadsområden.

21.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med samarbete över gränserna och att utveckla program för effektiv utbyggnad och genomförande av ITS, till exempel EasyWay-projektet.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga uppgifter om prioriteringar, transportutrustning och fordonsnormer för att främja utbyggnaden av ITS och åtgärder för att främja en mer harmoniserad infrastruktur på motorvägarna.

23.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppskattningen av den ekonomiska kostnaden per fordon och för den infrastruktur som ITS-utbyggnaden medför baseras på en kostnads- och intäktsanalys som täcker alla tillhörande kostnader (ekonomiska, samhälls- och miljörelaterade).

24.

Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar förfaranden och system för information till användarna om utbudet av stadstransporter och den aktuella situationen för transportnäten, t.ex. genom användning av GSM-teknik.

25.

Europaparlamentet rekommenderar att man undersöker möjligheterna till prisintegration mellan myndigheterna i en viss region och då särskilt de tekniska aspekterna av en sådan integration.

26.

Europaparlamentet uppmuntrar utveckling av multimodal teknik som möjliggör bättre tillgång för personer med nedsatt rörlighet till transporter och till rörlighet i städer.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, så snart standardiseringstesterna är klara, senast 2010 förbereda den harmoniserade utvecklingen och införlivandet av eCall-tillämpningen i alla EU-länder.

28.

Europaparlamentet anser att man vid ITS-tillämpningarna bör

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta mot en ytterligare minskning av kommunikationskostnaderna så att kommunikations- och informationsutrustning som grundas på telekommunikation kan användas i större utsträckning.

30.

Europaparlamentet välkomnar det föreslagna ”e-frakt”-initiativet och uppmanar kommissionen att införa principen om ”intelligenta godstransporter” i syfte att uppnå en multimodal strategi för ITS-tjänster för transporter, med inriktning på farligt gods.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma passagerare och gods i samma utsträckning, för att undvika diskriminering av passagerartrafiken, vilket särskilt missgynnar personers rörlighet.

32.

Europaparlamentet förespråkar ett lämpligt regelverk för användargränssnitt och andra ITS-protokoll och understryker behovet av att ta itu med frågor om ansvarsskyldighet.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med frågan om oskyddade transportanvändare, inklusive personer med nedsatt rörlighet, och att utöka åtgärderna med att främja utbyggnaden av ADAS och andra system, till exempel ITS och användargränssnitt för tvåhjulingar, enligt de delåtgärdsområden som föreslås i handlingsplanen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den potential som ITS har med avseende på förebyggande åtgärder för att undvika smog och alltför höga ozonkoncentrationer samt för minskning av buller, damm och utsläpp av kväveoxider (NOx) och koldioxid (CO2).

35.

Europaparlamentet understryker vikten av att utarbeta en gemensam plattformsarkitektur för standardiserade gränssnitt och protokoll som skulle underlätta användningen av intelligenta transportsystem, samverkande system och specifikationer för kommunikation mellan infrastruktur och infrastruktur (I2I), mellan fordon och infrastruktur (V2I) och mellan fordon och fordon (V2V).

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en färdplan över ITS med gemensamma plattformar om ITS-tillämpningar och -utbyggnad och med deltagande av de privata och offentliga sektorerna, och att fastställa den lämpliga ramen för att lösa frågor om ansvarsskyldigheten när det gäller ITS.

37.

Europaparlamentet konstaterar att utbildning om ITS-tillämpningar bör välkomnas för att öka användarnas transportförmåga och underlätta människors möjligheter att använda tekniken.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla ett öppet forum för utbyte av information och för att hantera frågor som rör ITS.

39.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att respektera den personliga integriteten och att beakta datasäkerhet och frågor om skydd av personuppgifter från de tidiga stadierna av utvecklingen av ITS-utformningen. Parlamentet anser att frågor om personlig integritet bör beaktas från början när man beslutar om åtgärder för utformning och genomförande (”privacy by design”).

40.

Europaparlamentet uppmanar alla parter som är inblandade i ITS-tillämpningarna att följa EG-direktiven om skydd av personuppgifter och personlig integritet i samband med kommunikationstjänster (direktiven 95/46/EG (11) och 2002/58/EG (12)) och uppmanar kommissionen att säkerställa att uppgifterna används på lämpligt sätt i samband med ITS-tillämpningarna och -utbyggnaden.

41.

Europaparlamentet anser att användningen av anonyma uppgifter i ITS-tillämpningarna är nödvändig för en obehindrad utbyggnad av ITS samtidigt som man säkerställer den personliga integriteten och efterlevnaden av EG:s regelverk för skydd av personuppgifter.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett starkt ledarskap och ändamålsenliga styrelseformer för utbyggnaden av ITS i Europa.

43.

Europaparlamentet uppmuntrar främjandet av utvecklingen av nationella och europeiska multimodala verktyg för färdplanering från dörr till dörr, med vederbörlig hänsyn till olika former av kollektivtransport och deras sammanlänkning inom Europa.

44.

Europaparlamentet anmodar kommissionen att på ett bättre sätt utnyttja EU:s möjligheter att använda satellitnavigeringssystemen (GNSS) Egnos och Galileo, och att förstärka den multimodala samtrafikförmågan.

45.

Europaparlamentet betonar att denna teknik bör tillämpas på så sätt att man undviker inkompatibilitet mellan transportsätt, och att det bör finnas en valfrihet mellan dessa olika tekniker för användaren.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till att ITS aktivt måste involvera lokala och regionala myndigheter samt berörda parter som är verksamma på europeiskt territorium i planerings- och genomförandeprocessen.

47.

Europaparlamentet betonar betydelsen av partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn för införandet av ITS, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt vidta åtgärder för att främja och underlätta sådana partnerskap.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en fullständig motivering av finansieringen av handlingsplanen och dess planering och rådet att garantera tillräcklig finansiering.

49.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att med anledning av halvtidsöversynen av användningen av strukturfondsmedel uppmärksamma frågorna i samband med rörlighet i städerna och minskning av trafikstockningarna genom ITS och att ta upp dessa i förteckningen över prioriteringar för 2010–2013.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av att bättre definiera och värdera stadsområdenas betydande potential och understryker den roll som landsbygden och randområdena kan ha när det gäller att uppnå en balanserad utveckling och förverkliga målen på medellång och lång sikt.

51.

Europaparlamentet anser det vara av största vikt att genomföra intelligenta transportnät i områden med stor turistpotential, i syfte att förbättra trafikflödena, minska antalet olyckor och öka säkerheten. Parlamentet anser att ITS kan bidra till den ekonomiska utvecklingen i regionerna, inbegripet i randområdena.

52.

Europaparlamentet understryker vikten av ett interregionalt, gränsöverskridande och transnationellt samarbete för utvecklingen och genomförandet av ITS. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp ett system för utbyte av god praxis som är allmänt tillgängligt på samtliga EU-språk, och medlemsstaterna uppmanas att dela med sig av och utbyta bästa praxis mellan regionerna med den dubbla målsättningen att överföra kunnande inom ITS och undvika intern splittring inom systemet.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.