(1)

Det regelverk som styr unionens sammanhållningspolitik för perioden 2021–2027, kopplat till nästa fleråriga budgetram, bidrar till fullgörandet av unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet antaget inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (5) (nedan kallat Parisavtalet), genom insatser för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriella nivåer, och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling genom att inrikta unionens finansiering på gröna mål. Denna förordning bör genomföra en av prioriteringarna i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given och ingår i investeringsplanen för ett hållbart Europa som tillhandahåller särskild finansiering genom mekanismen för en rättvis omställning inom sammanhållningspolitiken, för att hantera de sociala, ekonomiska, och miljömässiga kostnaderna för omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi där alla återstående utsläpp av växthusgaser kompenseras genom motsvarande upptag av sådana gaser.

(2)

Omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi är ett av unionens viktigaste politiska mål. Den 12 december 2019 ställde sig Europeiska rådet bakom målet att i överensstämmelse med målen i Parisavtalet uppnå en klimatneutral union senast 2050. Att bekämpa klimatförändringar och miljöförstöring kommer att gagna alla på lång sikt och skapa möjligheter och utmaningar för alla på medellång sikt, men alla regioner och medlemsstater har olika utgångslägen för omställningen och olika kapacitet att genomföra den. Vissa har hunnit längre än andra, och omställningen medför mer omfattande sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser för de regioner som är starkt beroende av fossila bränslen för sin energianvändning, särskilt kol, brunkol, torv och oljeskiffer, eller växthusgasintensiva industrier. Denna situation innebär inte bara en risk för att omställningen i fråga om klimatåtgärder kommer att gå olika snabbt i olika delar av unionen utan även att skillnaderna mellan regionerna ökar, vilket vore skadligt för målet om social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

(3)

För att omställningen ska bli framgångsrik och socialt godtagbar för alla måste den vara rättvis och inkluderande. Därför måste unionen, medlemsstaterna och deras regioner redan från början beakta de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna och utnyttja alla tänkbara verktyg för att mildra de negativa konsekvenserna. Unionens budget har här en viktig roll att spela.

(4)

Enligt den gröna given och investeringsplanen för ett hållbart Europa bör en mekanism för en rättvis omställning vara ett komplement till de andra åtgärderna inom nästa fleråriga budgetram för perioden 2021–2027. Mekanismen bör bidra till att hantera de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna, särskilt för arbetstagare som drabbas under omställningen till en klimatneutral union senast 2050, genom att sammanföra utgifterna i unionens budget för klimatmål och sociala mål på regional nivå och sikta mot höga sociala och miljömässiga normer.

(5)

Den här förordningen bör inrätta Fonden för en rättvis omställning (FRO), som är en av pelarna i den mekanism för en rättvis omställning som genomförs inom sammanhållningspolitiken. Syftena med FRO är att mildra de negativa effekterna av klimatomställningen genom att stödja de mest drabbade områdena och arbetstagarna och att främja en balanserad socioekonomisk omställning. I enlighet med det enda specifika FRO-målet bör åtgärder som får stöd från FRO direkt bidra till att mildra konsekvenserna av omställningen genom att dämpa de negativa konsekvenserna för sysselsättningen och genom att finansiera en diversifiering och modernisering av den lokala ekonomin. Det enda specifika FRO-målet fastställs på samma nivå som och förtecknas tillsammans med de politiska målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (6).

(6)

Mot bakgrund av den europeiska gröna given som unionens strategi för hållbar tillväxt och vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling är FRO avsedd att integrera klimatåtgärder och miljömässig hållbarhet och bidra till uppnåendet av målet att 30 % av alla utgifter i den fleråriga budgetramen ska anslås till integreringen av klimatmål och till ambitionen att 7,5 % av de årliga utgifterna i den fleråriga budgetramen ska anslås till mål som rör biologisk mångfald under 2024 och 10 % av de årliga utgifterna till mål som rör biologisk mångfald under 2026 och 2027, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas. Medel från FRO:s eget anslag är ett tillägg till de investeringar som krävs för att uppnå det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska bidra till klimatmålen. Dessa medel bör fullt ut bidra till att uppnå detta mål tillsammans med medel som på frivillig grund överförs från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (7) och Europeiska socialfonden plus (ESF+), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 (8). I detta sammanhang bör FRO stödja verksamhet som respekterar unionens normer och prioriteringar för klimatet och miljön och inte orsakar någon betydande skada för miljömålen i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (9) och som säkerställer omställningen till en koldioxidsnål ekonomi på vägen mot att uppnå en klimatneutral union senast 2050.

(7)

FRO-medlen bör komplettera de tillgängliga medlen inom sammanhållningspolitiken.

(8)

Omställningen till en klimatneutral ekonomi är en utmaning för alla medlemsstater. Den kommer att vara särskilt krävande för de medlemsstater som är, eller tills nyligen har varit, starkt beroende av fossila bränslen eller växthusgasintensiva industriverksamheter som ska fasas ut eller som måste anpassas vid omställningen till klimatneutralitet och som saknar de ekonomiska medlen för detta. FRO bör därför omfatta alla medlemsstater, men fördelningen av de finansiella medlen bör inriktas på de territorier som påverkas mest av klimatomställningen och den fördelningen bör avspegla medlemsstaternas kapacitet att finansiera de investeringar som krävs för att klara omställningen till klimatneutralitet.

(9)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet enligt artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1046 (10) (nedan kallad budgetförordningen) och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas enligt artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(10)

För att säkerställa en effektiv användning av FRO-medlen bör tillgången till FRO begränsas till 50 % av de nationella anslagen för de medlemsstater som ännu inte har åtagit sig att genomföra målet att uppnå en klimatneutral union senast 2050, i linje med Parisavtalets mål, och övriga 50 % göras tillgängliga när ett sådant åtagande godtas. För att säkerställa rättvisa och likabehandling av medlemsstater bör budgetåtagandet för det föregående året återtas i sin helhet det påföljande året om en medlemsstat inte senast den 31 december varje år från och med 2022 har åtagit sig att genomföra målet att uppnå en klimatneutral union senast 2050.

(11)

I enlighet med rådets förordning (EU) 2020/2094 (11) och inom ramen för de medel som anslås i den förordningen bör åtgärder för återhämtning och resiliens inom FRO vidtas för att hantera de aldrig tidigare skådade effekterna av covid-19-krisen. Sådana ytterligare medel bör användas på ett sätt som säkerställer att de tidsfrister som föreskrivs i den förordningen respekteras.

(12)

I denna förordning bör fastställas de typer av investeringar för vilka utgifterna kan få stöd från FRO. All verksamhet som får stöd bör bedrivas med full respekt för unionens åtaganden och prioriteringar på klimat- och miljöområdet samt på det sociala området. Förteckningen över investeringar bör innehålla sådana som stödjer lokala ekonomier genom att stimulera den inneboende tillväxtpotentialen i enlighet med respektive strategier för smart specialisering, inbegripet hållbar turism där så är lämpligt. Investeringarna måste vara långsiktigt hållbara, med beaktande av alla mål i den europeiska gröna given. De finansierade projekten bör bidra till en omställning till en hållbar, klimatneutral och cirkulär ekonomi, inbegripet åtgärder i syfte att öka resurseffektiviteten. Avfallsförbränning bör inte få stöd eftersom denna verksamhet tillhör den undre delen av avfallshierarkin i den cirkulära ekonomin. Konsulttjänster som bidrar till genomförandet av åtgärder som stöds genom FRO bör vara stödberättigande. Återställande av områden till naturligt tillstånd, utveckling av grön infrastruktur och vattenvård bör kunna stödjas som en del av ett projekt för restaurering av mark. I sitt stöd till energieffektivitetsåtgärder bör FRO kunna stödja investeringar, exempelvis sådana som bidrar till att minska energifattigdomen, främst genom förbättrad energieffektivitet i bostadsbeståndet. FRO bör också kunna stödja utvecklingen av innovativ lagringsteknik.

(13)

För att skydda de medborgare som är mest sårbara för klimatomställningen bör FRO också omfatta kompetenshöjning och omskolning, inbegripet yrkesutbildning, av berörda arbetstagare, oavsett om de fortfarande är anställda eller har förlorat sitt arbete på grund av omställningen. FRO bör syfta till att hjälpa dem att anpassa sig till nya sysselsättningsmöjligheter. FRO bör också tillhandahålla alla lämpliga former av stöd till arbetssökande, inbegripet stöd i arbetssökandet och aktiv inkludering på arbetsmarknaden. Alla arbetssökande som har förlorat sitt arbete inom sektorer som påverkas av omställningen i en region som omfattas av den territoriella planen för en rättvis omställning bör kunna få stöd genom FRO, även om de uppsagda arbetstagarna inte är bosatta i den regionen. Vederbörlig hänsyn bör tas till medborgare som riskerar energifattigdom, särskilt när energieffektivitetsåtgärder vidtas för att ge bättre förhållanden i subventionerade boenden.

(14)

Stöd till verksamhet inom utbildning och social delaktighet bör tillåtas, liksom stöd till social infrastruktur för barn- och äldreomsorg samt i utbildningscentrum, under förutsättning att dessa verksamheter är vederbörligen motiverade i de territoriella planerna för en rättvis omställning. För äldreomsorgen bör principen om att främja samhällsbaserad vård bevaras. Sociala och offentliga tjänster inom dessa områden kan komplettera investeringsmixen. Allt stöd på dessa områden bör kräva en lämplig motivering i de territoriella planerna för en rättvis omställning och bör följa målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(15)

För att beakta kvinnornas särskilda situation och roll i omställningen till en klimatneutral ekonomi bör jämställdhet främjas. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och entreprenörskap samt lika lön spelar en viktig roll för att säkerställa lika möjligheter. FRO bör också ägna särskild uppmärksamhet åt sårbara grupper som drabbas oproportionellt hårt av omställningens negativa effekter, såsom arbetstagare med funktionsnedsättning. Gruvsamhällenas identitet måste bevaras och kontinuiteten mellan tidigare och framtida samhällen måste skyddas. Detta innebär bland annat att särskild uppmärksamhet ägnas åt deras materiella och immateriella arv efter gruvdriften, inbegripet deras kultur.

(16)

För att öka den ekonomiska diversifieringen i de territorier som påverkas av omställningen bör FRO stödja företag och ekonomiska intressenter, bland annat genom att stödja produktiva investeringar i mikroföretag och små och medelstora företag (12). Med produktiva investeringar menas investeringar i företagens realkapital eller immateriella tillgångar, för att producera varor och tjänster och därigenom bidra till bruttoinvesteringar och sysselsättning. För andra företag än små och medelstora företag bör produktiva investeringar endast få stöd om de är nödvändiga för att begränsa den förlust av arbetstillfällen som följer av omställningen genom att de skapar eller skyddar ett betydande antal arbetstillfällen och inte leder till eller är ett resultat av omlokalisering. Investeringar i befintliga industrianläggningar, inklusive sådana som omfattas av unionens utsläppshandelssystem, bör tillåtas om de bidrar till övergången till en klimatneutral ekonomi senast 2050 och klart understiger de relevanta riktmärken som fastställts för gratis tilldelning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (13) och om de leder till att ett betydande antal arbetstillfällen skyddas. Sådana investeringar bör motiveras i enlighet med detta i den relevanta territoriella planen för en rättvis omställning. För att främja den inre marknadens och sammanhållningspolitikens integritet bör stöd till företag följa unionens regler om statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, och framför allt bör stöd till produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag begränsas till företag i områden som utses till stödområden i enlighet med artikel 107.3 a och c i EUF-fördraget.

(17)

För att tillhandahålla flexibilitet vid programplaneringen av FRO-medlen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt bör det vara möjligt att utarbeta ett fristående FRO-program eller att programplanera FRO-medel inom en eller flera prioriteringar inom ett program som får stöd från Eruf, ESF+ eller Sammanhållningsfonden. I enlighet med förordning (EU) 2021/1060 kan FRO-medlen på frivillig grund förstärkas med kompletterande finansiering från Eruf och ESF+. I detta fall bör de belopp som överförs från Eruf respektive ESF+ vara förenliga med den typ av insatser som anges i de territoriella planerna för en rättvis omställning.

(18)

FRO-stödet bör vara avhängigt av att omställningsprocessen i ett specifikt territorium faktiskt genomförs, för att uppnå en klimatneutral ekonomi. Medlemsstaterna bör därför, i social dialog och i samarbete med berörda aktörer, i enlighet med den relevanta bestämmelsen i förordning (EU) 2021/1060 om partnerskap, och med stöd från kommissionen, utarbeta territoriella planer för en rättvis omställning med detaljerade uppgifter om omställningsprocessen, som är förenliga med de integrerade nationella energi- och klimatplanerna. Kommissionen bör därför inrätta en plattform för en rättvis omställning, som bygger på den befintliga plattformen för kolregioner i omställning, för att möjliggöra bilateralt och multilateralt utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan alla berörda sektorer. Medlemsstaterna bör säkerställa att kommuner och städer är delaktiga i användningen av FRO-medlen och att deras behov i det sammanhanget tas i beaktande.

(19)

I de territoriella planerna för en rättvis omställning bör de territorier som drabbats hårdast och till vilka FRO-stödet bör riktas anges och planerna bör innehålla beskrivningar av de särskilda åtgärder som ska vidtas för att uppnå unionens energi- och klimatmål för 2030 och en klimatneutral ekonomi senast 2050, särskilt när det gäller omställningen eller stängningar av anläggningar för produktion av fossila bränslen eller annan växthusgasintensiv verksamhet. Dessa territorier bör definieras exakt och motsvara nivå 3 i den gemensamma nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (nedan kallade Nuts 3-regioner), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (14), eller delar av sådana. Planerna bör fastställa en detaljerad beskrivning av territoriernas utmaningar och behov, med beaktande av avfolkningsrisker, och dessutom ange vilken typ av insatser som behövs för att bidra till jobbskapande på planmottagarnivå och på ett sätt som säkerställer en samstämmig utveckling av klimatresilienta ekonomiska verksamheter som också är förenliga med omställningen till en klimatneutral ekonomi och med målen i den europeiska gröna given. När sådana territorier identifieras bör extra uppmärksamhet ägnas åt öars, öområdens och de yttersta randområdenas specifika karaktär, eftersom de geografiska och socioekonomiska särdragen kan kräva en annan strategi för att stödja omställningen till en klimatneutral ekonomi. Endast investeringar som överensstämmer med de territoriella planerna för en rättvis omställning bör få ekonomiskt stöd från FRO. De territoriella planerna för en rättvis omställning bör ingå i de program som kan motta stöd från antingen Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden eller FRO som godkänts av kommissionen.

(20)

För att göra användningen av FRO-medlen mer resultatinriktad bör kommissionen, i enlighet med proportionalitetsprincipen, kunna tillämpa finansiella korrigeringar vid allvarlig underprestation i förhållande till de mål som fastställs för det specifika FRO-målet.

(21)

För att fastställa en lämplig budgetram för FRO bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att fastställa den årliga fördelningen av tillgängliga medel per medlemsstat.

(22)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stödja befolkningen, ekonomin och miljön i territorier som genomgår en ekonomisk och social omvandling i samband med omställningen till en klimatneutral ekonomi inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, på grund av skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika territorierna och eftersläpningen i de minst gynnade territorierna samt medlemsstaternas och territoriernas begränsade finansiella resurser, utan snarare, på grund av behovet av en enhetlig genomföranderam som omfattar flera unionsfonder med delad förvaltning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(23)

Med anledning av antagandet av denna förordning efter det att programperioden har inletts och med beaktande av behovet av att genomföra FRO på ett samordnat och harmoniserat sätt, samt för att möjliggöra ett snabbt genomförande, bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen gemensamt den europeiska pelaren för sociala rättigheter (nedan kallad pelaren) som svar på de sociala utmaningarna i Europa. Pelarens 20 huvudprinciper är indelade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och social integration. De 20 principerna i pelaren bör ligga till grund för åtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden+ (ESF+). För att bidra till genomförandet av pelaren bör ESF+ stödja investeringar i människor och system på politikområdena sysselsättning, utbildning och social inkludering, vilket bidrar till ekonomisk, territoriell och social sammanhållning i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(2)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken (nedan kallad den europeiska planeringsterminen) ramen för att fastställa nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna utarbetar sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen i syfte att beskriva och samordna prioriterade investeringsprojekt som får stöd genom unionsfinansiering eller nationell finansiering.

De bör också hjälpa till så att unionsfinansiering används på ett enhetligt sätt och så att största möjliga mervärde utvinns från det ekonomiska stöd som ska tas emot, särskilt från de program som stöds av unionen inom ramen för, i förekommande fall, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, vilkas specifika mål och tillämpningsområde anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (4), ESF+, Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF), inrättad genom en förordning från Europaparlamentet och rådet, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5) samt InvestEU-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (6) (InvestEU-programmet).

(3)

Genom rådets beslut (EU) 2020/1512 (7) antogs reviderade riktlinjer för medlemsstaters sysselsättningspolitik. Texten i dessa riktlinjer har anpassats till principerna i pelaren, i syfte att förbättra Europas konkurrenskraft och göra Europa till en bättre plats för investeringar, skapa arbetstillfällen och främja social sammanhållning. För att säkerställa att ESF+ anpassas helt och hållet till målen för dessa riktlinjer, särskilt i fråga om sysselsättning, utbildning, vidareutbildning och kampen mot social utestängning, fattigdom och diskriminering, bör ESF+ stödja medlemsstater genom att beakta de relevanta integrerade riktlinjer och relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits enligt artiklarna 121.2, 148.2 och 148.4 i EUF-fördraget samt, när så är lämpligt, de nationella reformprogram som underbyggs av nationella strategier. ESF+ bör också bidra till relevanta aspekter av genomförandet av unionens viktigaste initiativ och verksamheter, särskilt kommissionens meddelanden av den 10 juni 2016 med titeln En ny kompetensagenda för Europa, av den 30 september 2020 med titeln Det europeiska området för utbildning och av den 7 oktober 2020 med titeln En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande liksom rådets rekommendationer av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar, av den 30 oktober 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och av den 12 mars 2021 om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet.

(4)

Den 20 juni 2017 antog rådet slutsatser med titeln En hållbar europeisk framtid: EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling. Rådet betonade att det är viktigt att hållbar utveckling uppnås i alla tre dimensioner (den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga) på ett balanserat och integrerat sätt. Det är ytterst viktigt att hållbar utveckling integreras i unionens alla interna och externa politikområden och att unionen har höga ambitioner för den politik som används för att bemöta de globala utmaningarna. Rådet välkomnade kommissionens meddelande av den 22 november 2016 med titeln Nästa steg för en hållbar europeisk framtid som ett första steg för att integrera Förenta nationernas (FN) mål för hållbar utveckling (målen för hållbar utveckling) och ha hållbar utveckling som en väsentlig vägledande princip för all unionspolitik, inbegripet genom unionens finansieringsinstrument. ESF+ bör bidra till genomförandet av målen för hållbar utveckling genom att bland annat utrota de extrema formerna av fattigdom (målet för hållbar utveckling 1), främja en inkluderande utbildning av god kvalitet (målet för hållbar utveckling 4), främja jämställdhet (målet för hållbar utveckling 5), främja varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning samt anständigt arbete för alla (målet för hållbar utveckling 8) och minska ojämlikheten (målet för hållbar utveckling 10).

(5)

Den senaste och pågående utvecklingen har förvärrat de strukturella utmaningar som hänger samman med globaliseringen av ekonomin, sociala skillnader, hanteringen av migrationsströmmar och det ökade säkerhetshotet, omställningen till ren energi, den teknologiska förändringen, den demografiska nedgången, arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och den allt äldre arbetskraften samt utmaningar som kommer från växande skillnader mellan efterfrågan och tillgång på kompetens och arbetskraft inom vissa sektorer och regioner, något som särskilt små och medelstora företag har fått erfara. Den gröna och digitala omställningen och omvandlingen av de europeiska industriekosystemen kommer sannolikt att medföra många nya möjligheter om de åtföljs av den rätta uppsättningen färdigheter liksom sysselsättnings- och socialpolitik och sysselsättningsåtgärder och sociala åtgärder. Med tanke på förändringarna i arbetslivet bör unionen vara beredd att hantera nuvarande och framtida utmaningar genom att investera i relevant kompetens, utbildning och livslångt lärande, se till att tillväxten gynnar alla och förbättra sysselsättnings- och socialpolitiken, samtidigt som hänsyn tas till ekonomisk och industriell hållbarhet och arbetskraftens rörlighet och en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden eftersträvas.

(6)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (8) inrättas ramen för åtgärder genom Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (9), EHFVF, Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet (ISF) samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och där fastställs särskilt de politiska målen och reglerna för programplanering, övervakning och utvärdering samt förvaltning och kontroll av de unionsfonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning. Det är därför nödvändigt att fastställa de allmänna målen för ESF+ och särskilda bestämmelser för vilka typer av verksamhet som kan finansieras av ESF+.

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (10) (nedan kallad budgetförordningen) fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter. Medfinansiering av bidrag får ske i form av bidragsmottagarens egna medel, inkomster från projektet eller ekonomiska bidrag eller bidrag in natura från tredje parter. I syfte att säkerställa konsekvens i genomförandet av unionens program ska budgetförordningen vara tillämplig på de åtgärder som ska genomföras inom ramen för direkt eller indirekt förvaltning inom ramen för ESF+.

(8)

Valet av formerna av unionsfinansiering och genomförandemetoder inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör detta inbegripa att användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen, övervägs. När det gäller att genomföra åtgärder som avser den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, och i enlighet med artikel 94 i förordning (EU) 2021/1060, kan kommissionen ersätta medlemsstater genom användning av förenklade kostnadsalternativ, inbegripet enhetsbelopp.

(9)

För att rationalisera och förenkla finansieringen och skapa ytterligare möjligheter till synergieffekter med hjälp av integrerade finansieringsstrategier bör de åtgärder som har fått stöd från fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 (11), och från Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 (12), integreras i ESF+. ESF+ bör bestå av två delar: delen inom ramen för delad förvaltning (nedan kallad ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning), som ska genomföras inom ramen för delad förvaltning, och delen för sysselsättning och social innovation (nedan kallad EaSI-delen), som ska genomföras inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. Detta bör bidra till att minska den administrativa bördan i samband med förvaltningen av olika fonder, särskilt för medlemsstater och bidragsmottagare, samtidigt som enklare regler för enklare insatser behålls, såsom utdelning av livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd.

(10)

Mot bakgrund av det bredare tillämpningsområdet för ESF+ är det lämpligt att målen att effektivisera arbetsmarknaderna, främja lika tillgång till sysselsättning av god kvalitet, göra tillgången till och kvaliteten på utbildning mer jämlik för att stödja återintegreringen i utbildningssystemen, främja social inkludering, underlätta tillgång till hälso- och sjukvård för utsatta personer och bidra till att utrota fattigdomen genomförs inte bara inom ramen för delad förvaltning under ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning utan också, när det gäller åtgärder på unionsnivå, inom ramen för direkt och indirekt förvaltning under EaSI-delen.

(11)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela ESF+:s löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (13), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Den bör fastställa anslaget för ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning och anslaget för åtgärder som ska genomföras inom ramen för direkt och indirekt förvaltning under EaSI-delen.

(12)

För att underlätta genomförandet av de specifika och operativa målen för EaSI-delen bör ESF+ stödja verksamhet som rör tekniskt och administrativt bistånd, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, medan kommunikations- och spridningsverksamhet bör ingå i de åtgärder som är stödberättigande under EaSI-delen.

(13)

ESF+ bör syfta till att främja sysselsättning genom aktiva insatser som möjliggör inträde och återinträde på arbetsmarknaden, i synnerhet för unga personer, särskilt via genomförandet av den förstärkta ungdomsgarantin, för långtidsarbetslösa personer, för missgynnade grupper på arbetsmarknaden och för personer utanför arbetskraften, och genom främjande av egenföretagande och den sociala ekonomin. ESF+ bör syfta till att förbättra arbetsmarknadernas funktion genom att stödja en modernisering av arbetsmarknadens institutioner, såsom offentliga arbetsförmedlingar, i syfte att förbättra deras förmåga att tillhandahålla intensifierad, riktad rådgivning och vägledning under jobbsökandet och övergången till sysselsättning och att öka arbetstagarnas rörlighet. ESF+ bör främja representativt deltagande av kvinnor och män på arbetsmarknaden genom åtgärder som syftar till att säkerställa bland annat lika arbetsvillkor, bättre balans mellan arbete och privatliv samt tillgång till barnomsorg, inbegripet förskoleverksamhet. ESF+ bör också syfta till att tillhandahålla en hälsosam och väl anpassad arbetsmiljö för att hantera hälsorisker i samband med förändrade anställningsformer och behoven hos den åldrande arbetskraften.

(14)

ESF+ bör tillhandahålla stöd för att förbättra utbildningssystemens kvalitet och graden av inkludering, ändamålsenlighet och relevans för arbetsmarknaden, inbegripet genom att främja digitalt lärande, validering av icke-formellt och informellt lärande samt fortbildning för lärare i syfte att underlätta tillägnandet av nyckelkompetenser, särskilt när det gäller de grundläggande färdigheter, inklusive hälsokompetens, mediekunnighet, entreprenörsfärdigheter, språkkunskaper, digitala färdigheter och kompetenser för hållbar utveckling som alla individer behöver för självförverkligande och personlig utveckling, sysselsättning, social inkludering och ett aktivt medborgarskap. ESF+ bör främja framsteg inom utbildning och övergång till arbete, stödja livslångt lärande och anställbarhet i syfte att bidra till fullvärdigt samhällsdeltagande för alla och bidra till konkurrenskraften, inbegripet genom uppföljning av utexaminerade, och till samhällsinnovation och ekonomisk innovation genom att stödja hållbara initiativ som kan anpassas på dessa områden som är anpassade till olika målgrupper, såsom personer med funktionsnedsättning. Sådant främjande, stöd och bidrag skulle exempelvis kunna uppnås genom nätbaserat lärande, arbetsplatsförlagd utbildning, praktik, system med varvad utbildning och lärlingsutbildning enligt definitionen i rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, livslång vägledning, planering av kompetensbehov i nära samarbete med industrin, aktuellt utbildningsmaterial och aktuella genomförandemetoder, prognoser och uppföljning av utexaminerade, utbildning av lärare, validering av läranderesultat samt erkännande av kvalifikationer och näringslivscertifieringar.

(15)

Stöd från ESF+ bör användas för att främja lika tillgång för alla, särskilt för missgynnade grupper, till icke-segregerad och inkluderande utbildning av god kvalitet – från förskola och barnomsorg, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas barn med en socioekonomiskt missgynnad bakgrund genom allmän utbildning och yrkesutbildning, särskilt lärlingsutbildning, och högre utbildning samt genom vuxenutbildning, inbegripet genom idrotts- och kulturverksamhet. ESF+ bör tillhandahålla riktat stöd till behövande studerande och minska ojämlikhet i fråga om utbildning, inbegripet den digitala klyftan, förhindra att elever lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och minska andelen sådana elever, främja övergångsmöjligheter mellan olika utbildningssektorer, stärka kopplingarna till icke-formellt och informellt lärande och underlätta rörlighet i utbildningssyfte för alla och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Synergieffekter med Erasmus+, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (14), särskilt i syfte att främja rörlighet i utbildningssyfte för missgynnade elever, bör i detta sammanhang stödjas.

(16)

ESF+ bör främja flexibla möjligheter för alla att uppgradera sina färdigheter och förvärva nya och olika färdigheter, i synnerhet entreprenörsfärdigheter och digitala färdigheter, färdigheter för viktig möjliggörande teknik samt färdigheter för grön ekonomi och industriekosystem i enlighet med kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 med titeln En ny industristrategi för EU. I linje med kompetensagendan för Europa och rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar (15) bör ESF+ stödja flexibla vägar, inklusive tillgänglig, kort, riktad, modulbaserad utbildning som leder till behörighet, i syfte att förse människor med färdigheter som är anpassade till arbetsmarknadens och industriekosystemens behov, den gröna och digitala omställningen, innovation samt sociala och ekonomiska förändringar och som underlättar omskolning, kompetenshöjning och anställbarhet, karriärövergångar samt geografisk och sektoriell rörlighet, och som särskilt stöder lågutbildade personer, personer med funktionsnedsättning och vuxna med låga kvalifikationer. ESF+ bör också underlätta tillhandahållande av stöd till enskilda personer när det gäller integrerade färdigheter, inbegripet anställda, egenföretagare och arbetslösa, genom instrument såsom individuellt utbildningskonto.

(17)

Synergieffekter med Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (16) (Horisont Europa), bör säkerställa att ESF+ kan integrera och utöka innovativa kursplaner som stöds av Horisont Europa, så att människor får de färdigheter och den kompetens som kommer att behövas för framtidens arbetstillfällen.

(18)

ESF+ bör stödja medlemsstaternas insatser för att bidra till fattigdomsutrotningen i syfte att bryta mönstret av missgynnade förhållanden som går i arv från generation till generation och främja social inkludering genom att säkerställa lika möjligheter för alla, minska hindren och ta itu med diskriminering och ojämlikhet i hälsa. Sådant stöd innebär att en rad strategier måste till som inriktas på de mest missgynnade personerna oavsett kön, sexuell läggning, ålder, religion eller övertygelse, ras eller etniskt ursprung, särskilt marginaliserade befolkningsgrupper som romer, personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, hemlösa, barn och äldre. ESF+ bör främja aktiv integration av de personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden för att säkerställa deras socioekonomiska integration. ESF+ bör också användas för att främja snabb och lika tillgång till prismässigt överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster som främjar tillgång till bostäder och personcentrerad vård, såsom hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg, särskilt familjeomsorg och närvård. ESF+ bör bidra till moderniseringen av systemen för socialt skydd med särskilt fokus på barn och missgynnade grupper och särskilt i syfte att främja sådana systems tillgänglighet, även för personer med funktionsnedsättning.

(19)

ESF+ bör bidra till fattigdomsutrotning genom att stödja nationella program som syftar till att åtgärda livsmedelsbrist och materiell fattigdom och främja social integration av människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning och av de personer som har det sämst ställt. För att det övergripande målet att minst 4 % av medlen från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning på unionsnivå ska stödja de personer som har det sämst ställt, bör medlemsstaterna avsätta minst 3 % av sina resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att komma till rätta med de typer av extrem fattigdom som i störst utsträckning leder till social utestängning, såsom hemlöshet, barnfattigdom och livsmedelsbrist. Tillhandahållandet av livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd till de personer som har det sämst ställt bör inte ersätta befintliga sociala förmåner som de erhåller inom ramen för nationella system för socialt skydd eller enligt nationell rätt. Beroende på insatsernas karaktär och typen av slutmottagare är det nödvändigt att enklare regler tillämpas på stöd som syftar till att åtgärda materiell fattigdom hos de personer som har det sämst ställt.

(20)

Mot bakgrund av det ständiga behovet av att öka insatserna för att komma till rätta med hanteringen av migrationsströmmarna i unionen som helhet och i syfte att säkerställa ett samstämmigt, starkt och konsekvent stöd till insatser som rör solidaritet och ansvarsfördelning, bör ESF+ tillhandahålla stöd som främjar den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, inbegripet migranter, som kan omfatta initiativ på lokal nivå för att komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för Amif, Eruf och andra unionsfonder som kan ha en positiv effekt på inkluderingen av tredjelandsmedborgare.

(21)

På grund av vikten av tillgång till hälso- och sjukvård bör ESF+ säkerställa synergieffekter och komplementaritet med programmet EU för hälsa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 (17), och tillämpningsområdet för ESF+ bör inbegripa tillgång till hälso- och sjukvård för personer i utsatta situationer.

(22)

ESF+ bör stödja politiska reformer och systemreformer inom områdena för sysselsättning, social inkludering, tillgång till hälso- och sjukvård för utsatta personer, långvarig vård och omsorg samt utbildning, och därigenom bidra till att utrota fattigdomen. För att bättre anpassa sig till den europeiska planeringsterminen bör medlemsstaterna avsätta en lämplig andel av sina resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till att genomföra de relevanta landsspecifika rekommendationer som avser de strukturella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga investeringar som faller inom tillämpningsområdet för ESF+, med beaktande av pelaren, den sociala resultattavlan för indikatorer, i reviderad form efter antagandet av de nya mål som anges i handlingsplanen för den sociala pelaren, och regionala särdrag.

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa samstämmighet, samordning och komplementaritet mellan ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning och andra unionsfonder, -program och -instrument, såsom Fonden för en rättvis omställning, Eruf, programmet EU för hälsa, faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (18), Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 (19), EHFVF, Erasmus+, Amif, Horisont Europa, Ejflu, programmet för ett digitalt Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (20), InvestEU-programmet, programmet Kreativa Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/818 (21), Europeiska solidaritetskåren, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/888 (22), och instrumentet för tekniskt stöd, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (23).

Det ska särskilt påpekas att kommissionen och medlemsstater i alla skeden av processen bör säkerställa ändamålsenlig samordning för att garantera konsekvens, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor, inbegripet tekniskt bistånd från dessa.

(23)

Genom att stödja de specifika målen i denna förordning, bland annat genom att bidra till det politiska målet ”ett mer socialt och inkluderande Europa genom genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter” som avses i förordning (EU) 2021/1060, kommer ESF+ att fortsätta att bidra till territoriella och lokala utvecklingsstrategier i syfte att genomföra pelaren. ESF+ kommer att stödja de verktyg som anges i artikel 28 i den förordningen och därmed också bidra till uppnåendet av det politiska målet ”ett Europa närmare medborgarna genom främjande av hållbar och integrerad utveckling av alla typer av territorier och lokala initiativ” som avses i förordning (EU) 2021/1060, bland annat genom åtgärder för minskad fattigdom och ökad social inkludering, med beaktande av särdragen i stads-, landsbygds- och kustregioner för att råda bot på socioekonomiska ojämlikheter i städer och regioner.

(24)

För att säkerställa att Europas sociala dimension, såsom anges i pelaren, vederbörligen lyfts fram och att en miniminivå av resurser är inriktade på de mest behövande, bör medlemsstaterna avsätta minst 25 % av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att främja social inkludering.

(25)

För att komma till rätta med den fortsatt höga graden av barnfattigdom i unionen och i linje med princip 11 i pelaren, vilken fastställer att barn har rätt att bli skyddade mot fattigdom och att barn från mindre gynnade förhållanden har rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter, bör medlemsstater avsätta en lämplig andel av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att genomföra den barngarantin för åtgärder för att komma till rätta med barnfattigdom i enlighet med de specifika målen för ESF+ som gör det möjligt att programplanera medel till åtgärder som direkt stöder barns lika tillgång till barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård, anständiga bostadsförhållanden och tillräcklig näring. Medlemsstater vars genomsnittliga andel barn under 18 år som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning under perioden 2017–2019 var högre än unionsgenomsnittet, enligt uppgifter från Eurostat, bör avsätta minst 5 % av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till den verksamheten. Insatser som bidrar till att uppfylla detta krav på tematisk koncentration bör räknas in i kravet på tematisk koncentration på 25 % för social inkludering när de programplaneras inom ramen för de relevanta specifika målen.

(26)

För att underlätta en inkluderande ekonomisk återhämtning efter en allvarlig kris och stödja ungdomssysselsättningen i ett föränderligt arbetsliv och med tanke på den fortsatt höga andelen ungdomar som är arbetslösa eller står utanför arbetskraften i ett antal medlemsstater och regioner, är det nödvändigt att medlemsstater investerar en lämplig andel av sina ESF+-medel i åtgärder som stöder ungdomssysselsättningen och ungdomars färdigheter, inbegripet genom att genomföra system inom ramen för ungdomsgarantin. Med utgångspunkt i de åtgärder som stöds genom ungdomssysselsättningsinitiativet under programperioden 2014–2020 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (24) och som inriktar sig på enskilda personer och på erfarenheter bör medlemsstaterna ytterligare främja sysselsättning och utbildnings- och återintegreringsstrategier av hög kvalitet, och investera i tidigt förebyggande och effektivt uppsökande arbete genom att vid behov prioritera långtidsarbetslösa, personer utanför arbetskraften och missgynnade unga, inbegripet genom ungdomsarbete. Medlemsstaterna bör också investera i åtgärder som syftar till att underlätta övergången från skola till arbetsliv och tillräcklig kapacitet för arbetsförmedlingarna, så att de tillhandahåller skräddarsytt och övergripande stöd och bättre riktade erbjudanden till unga. Genom att ungdomssysselsättningsinitiativet integreras fullt ut i ESF+ kommer genomförandet av de riktade åtgärderna för ungdomssysselsättning att bli mer ändamålsenligt och effektivt och tillämpningsområdet kommer att utvidgas till att även omfatta strukturåtgärder och strukturreformer, så att bättre överensstämmelse kan säkerställas mellan stöd från unionsfinansiering och genomförandet av den förstärkta ungdomsgarantin.

Kompetenshöjning och förvärvande av nya och olika färdigheter bör hjälpa ungdomar att tillvarata möjligheterna i växande sektorer, förbereda sig för arbetslivets föränderliga karaktär och samtidigt utnyttja de möjligheter som uppstår genom den digitala och gröna omställningen och omvandlingen av unionens industriekosystem. Därför bör medlemsstater vars genomsnittsandel unga i åldern 15–29 år som varken arbetade eller studerade under perioden 2017–2019 var högre än unionsgenomsnittet, enligt uppgifter från Eurostat, avsätta minst 12,5 % av sina medel inom ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till dessa åtgärder.

(27)

I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget och artikel 2 i protokoll nr 6 om särskilda bestämmelser för mål 6 inom ramen för strukturfonderna i Finland, Norge och Sverige bifogat till 1994 års anslutningsakt (25) är de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade regionerna berättigade till särskilda åtgärder inom ramen för den gemensamma politiken och unionsprogram. Till följd av de bestående begränsningarna, till exempel avfolkning, behöver dessa regioner särskilt stöd.

(28)

Effektivt och ändamålsenligt genomförande av ESF+-stödda åtgärder bygger på god förvaltning och partnerskap mellan alla aktörer på relevanta territoriella nivåer och socioekonomiska aktörer, särskilt arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer. Det är därför av största vikt att alla medlemsstater avsätter en lämplig andel av sina medel i ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att säkerställa meningsfullt deltagande från arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer i genomförandet av ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning. Det deltagandet bör inbegripa relevanta organ som företräder civilsamhället, t.ex. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer samt organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet och icke-diskriminering. Medlemsstater med en landsspecifik rekommendation om kapacitetsuppbyggnad hos arbetsmarknadsparter eller civilsamhällesorganisationer bör avsätta minst 0,25 % av sina medel i ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för det ändamålet på grund av de särskilda behov som de har på det området.

(29)

För att bättre kunna anpassa åtgärderna till sociala förändringar liksom att främja och stödja innovativa lösningar är stöd till social innovation viktigt. Att testa och utvärdera innovativa lösningar innan de används i större skala bidrar till effektivare åtgärder och därigenom är särskilt stöd från ESF+ motiverat. Företag inom den sociala ekonomin skulle kunna få stor betydelse för förverkligandet av social innovation och uppbyggnaden av den ekonomiska och sociala motståndskraften. Definitionen av företag inom den sociala ekonomin bör vara i linje med definitionerna i nationell rätt och i rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa. Dessutom bör medlemsstaterna, i syfte att förbättra ömsesidigt lärande och utbyte av kunskap och praxis, uppmuntras att fortsätta sina transnationella samarbetsåtgärder inom ramen för delad förvaltning på områdena sysselsättning, utbildning och social inkludering, i linje med de specifika målen för ESF+.

(30)

Medlemsstater och kommissionen bör säkerställa att ESF+ bidrar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget i syfte att främja lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män inom alla områden, även deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling. De bör också säkerställa att ESF+ främjar lika möjligheter för alla utan diskriminering i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget, främjar inkludering i samhället av personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, och bidrar till genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antagen den 13 december 2006 i New York. ESF+ bör bidra till att främja tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i syfte att förbättra integreringen inom sysselsättning och utbildning och därmed öka inkluderingen av dem i livets alla delar. Främjandet av sådan tillgänglighet bör beaktas i alla aspekter och i alla skeden i utarbetandet, övervakningen, genomförandet och utvärderingen av programmen i god tid och på ett konsekvent sätt, samtidigt som det säkerställs att särskilda åtgärder vidtas för att främja jämställdhet och lika möjligheter. ESF+ bör också stödja övergången från särskilt boende eller institutionsvård till familje- och samhällsbaserad vård, särskilt för de personer som ställs inför diskriminering på flera grunder. ESF+ bör inte stödja åtgärder som bidrar till segregering eller till social utestängning. Enligt förordning (EU) 2021/1060 föreskrivs att regler för stödberättigande utgifter fastställs på nationell nivå, utom i vissa fall där det är nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser när det gäller ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning.

(31)

Alla insatser bör väljas ut och genomföras i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Kommissionen bör göra sitt yttersta för att säkerställa att klagomål bedöms i tid, inbegripet sådana klagomål som rör överträdelser av stadgan, och bör informera klaganden om resultaten av sin bedömning i linje med kommissionens meddelande av den 19 januari 2017 med titeln EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning.

(32)

I syfte att minska den administrativa bördan för insamling av uppgifter bör rapporteringskraven hållas så enkla som möjligt. När sådana uppgifter finns tillgängliga i register eller motsvarande källor, bör medlemsstaterna kunna ge de förvaltande myndigheterna möjlighet att samla in uppgifter från register.

(33)

När det gäller behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning bör de personuppgiftsansvariga på nationell nivå utföra sina uppgifter enligt den här förordningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (26). Värdigheten och respekten för privatlivet för slutmottagarna av insatser inom ramen för det specifika målet ”motverka materiell fattigdom genom livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd till de personer som har det sämst ställt, inbegripet barn, och bidra med kompletterande åtgärder till stöd för deras sociala inkludering” bör garanteras. För att undvika eventuell stigmatisering bör de personer som får livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd inte vara skyldiga att identifiera sig när de tar emot stödet och när de deltar i undersökningar om de personer som har det sämst ställt och som har dragit nytta av ESF+.

(34)

Sociala experiment är försök i småskaliga projekt som gör det möjligt att samla in bevis om genomförbarheten av sociala innovationer. Att testa idéer på lokal nivå bör vara möjligt och uppmuntras, och genomförbara idéer bör följas upp i större skala – när så är lämpligt – eller överföras till andra sammanhang i andra regioner eller medlemsstater med ekonomiskt stöd från ESF+ eller i kombination med andra källor.

(35)

I ESF+ fastställs bestämmelser som syftar till fri rörlighet för arbetstagare på icke-diskriminerande villkor genom att nära samarbete säkerställs mellan medlemsstaternas offentliga arbetsförmedlingar, kommissionen och arbetsmarknadens parter. Det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar bör främja bättre fungerande arbetsmarknader genom att underlätta arbetstagares gränsöverskridande rörlighet, särskilt genom gränsöverskridande partnerskap, och en större öppenhet när det gäller information om arbetsmarknaden. Tillämpningsområdet för ESF+ bör omfatta utveckling av och stöd till riktade rörlighetsprogram för att tillsätta lediga platser, om det har konstaterats att det finns brister på arbetsmarknaden.

(36)

De svårigheter att få tillgång till finansiering som finns för mikroföretag, sociala företag och social ekonomi är ett av de största hindren för nyföretagande, särskilt bland dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Inom ramen för EaSI-delen bör denna förordning fastställa bestämmelser som syftar till att skapa ett marknadsekosystem för att öka utbudet av och tillgången till finansiering för sociala företag och tillgodose efterfrågan från dem som behöver det mest, särskilt arbetslösa, kvinnor och utsatta människor som vill starta eller vidareutveckla ett mikroföretag. Det målet kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom politikområdet sociala investeringar och kompetens i InvestEU-fonden. Företag inom den sociala ekonomin, när de är definierade i nationell rätt, bör ses som sociala företag i samband med EaSI-delen, oberoende av sin rättsliga status, i den mån som de företagen omfattas av definitionen av socialt företag i denna förordning.

(37)

Marknadsaktörerna i fråga om sociala investeringar, inbegripet filantropiska aktörer, skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att uppnå flera ESF+-mål, eftersom de erbjuder finansiering samt innovativa och kompletterande strategier för att bekämpa social utestängning och fattigdom, minska arbetslösheten och bidra till målen för hållbar utveckling. Filantropiska aktörer, såsom stiftelser och givare, bör därför involveras i ESF+-åtgärder, på lämpligt sätt och förutsatt att de inte har en politisk eller social agenda som strider mot unionens ideal, särskilt i de åtgärder som syftar till att utveckla den sociala investeringsmarknadens ekosystem.

(38)

Vägledning inom ramen för EaSI-delen behövs vad gäller utvecklingen av sociala infrastrukturer och därtill hörande tjänster, särskilt vad gäller subventionerat boende, barnomsorg och utbildning, hälso- och sjukvård och långtidsvård, inbegripet faciliteter som ska underlätta övergångar från institutionell vård till tjänster för samhälls- och familjebaserad vård, med beaktande av kraven på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

(39)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet, antaget inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (27), och uppfylla målen för hållbar utveckling, kommer denna förordning att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet och omprövas i samband med halvtidsutvärderingen.

(40)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (28) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering om inte annat följer av reglerna och målen för EaSI-delen och ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken de relevanta utomeuropeiska länderna och territorierna är knutna.

(41)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättats genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (29), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning enligt vilken tredjeländer ska bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(42)

Det är lämpligt att fastställa indikatorerna för rapporteringen inom EaSI-delen. Dessa indikatorer bör vara outputbaserade, objektiva, enkla att hämta och proportionella till EaSI-delens andel av hela ESF+. De bör omfatta de operativa målen och finansieringsverksamheten inom EaSI-delen utan att det krävs att motsvarande mål fastställs.

(43)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (30) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (31), (Euratom, EG) nr 2185/96 (32) och (EU) 2017/1939 (33) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Olaf befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (34). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(44)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, upphandling och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(45)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden och främja lika tillträde till sysselsättning av hög kvalitet, förbättra lika tillgång till och kvalitet på utbildning, främja social inkludering och bidra till fattigdomsutrotning liksom till de mål som eftersträvas inom ramen för EaSI-delen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(46)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra och komplettera bilagorna om indikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (35). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De genomförandebefogenheter som avser mallen för den strukturerade undersökningen av slutmottagarna bör med tanke på mallens karaktär utövas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (36).

(48)

För att möjliggöra en snabb reaktion på sådana exceptionella eller ovanliga omständigheter som avses i stabilitets- och tillväxtpakten, som kan uppstå under programperioden, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta tillfälliga åtgärder i syfte att underlätta användningen av stöd från ESF+ för att hantera sådana omständigheter, under en tidsperiod på högst 18 månader. Kommissionen bör anta de åtgärder som är mest lämpliga mot bakgrund av de exceptionella eller ovanliga omständigheter som en medlemsstat står inför samtidigt som ESF+-fondens mål bibehålls, men detta bör inte inbegripa ändringar av kraven på tematisk koncentration. Dessutom bör de genomförandebefogenheter som avser de tillfälliga åtgärderna för användning av stöd från ESF+ för att hantera exceptionella eller ovanliga omständigheter tilldelas kommissionen utan kommittéförfaranden, eftersom tillämpningsområdet för dessa åtgärder fastställs av stabilitets- och tillväxtpakten och är begränsat till de åtgärder som anges i denna förordning. Kommissionen bör också övervaka genomförandet och göra en bedömning av de tillfälliga åtgärdernas lämplighet. Om kommissionen anser det nödvändigt att ändra denna förordning på grund av exceptionella eller ovanliga omständigheter bör ändringen inte omfatta de krav på tematisk koncentration som gäller ungdomssysselsättning eller stöd till de personer som har det sämst ställt, på grund av att unga personer och de personer som har det sämst ställt ofta drabbas hårdast av sådana krissituationer. Därför är det nödvändigt att säkerställa att dessa målgrupper även fortsättningsvis får tillräckligt stort stöd.

(49)

Vid förvaltningen av ESF+ bör kommissionen biträdas av en kommitté som avses i artikel 163 i EUF-fördraget (nedan kallad ESF+-kommittén). För att ESF+-kommittén ska kunna förfoga över all nödvändig information och inhämta ett brett spektrum av synpunkter från berörda parter bör den kunna bjuda in företrädare utan rösträtt, förutsatt att mötets dagordning kräver deras deltagande, inbegripet företrädare för Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden och relevanta civilsamhällesorganisationer.

(50)

För att säkerställa att särdragen hos varje ESF+-del även fortsättningsvis beaktas bör ESF+-kommittén inrätta arbetsgrupper för varje ESF+-del. Sammansättning och uppgifter för dessa arbetsgrupper ska fastställas av ESF+-kommittén. Arbetsgrupperna bör ha möjlighet att bjuda in företrädare för civilsamhället och andra berörda parter till sina möten. Arbetsgruppernas uppgifter kan inbegripa att säkerställa samordning och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen när det gäller genomförandet av ESF+, inbegripet samråd om EaSI-delens arbetsprogram, övervakning av genomförandet av varje ESF+-del, utbyte av erfarenheter och god praxis inom och mellan ESF+-delarna och främjande av potentiella synergier med andra unionsprogram.

(51)

För att säkerställa större insyn i genomförandet av denna förordning bör kommissionen upprätta nödvändiga förbindelser med de relevanta politiska kommittéer som är verksamma på det sociala området och sysselsättningsområdet, såsom sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd eller rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

(52)

I enlighet med artikel 193.2 i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Sådana kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika sådana avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva att verksamheter och kostnader, under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och bara i vederbörligen motiverade fall, ska berättiga till stöd från och med början av budgetåret 2021, även om de genomfördes och uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

(53)

Förordning (EU) nr 1296/2013 bör därför upphävas.

(54)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas, med retroaktiv verkan vad gäller EaSI-delen, från och med den 1 januari 2021.

Del I

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 6

Del II

Kapitel I

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 12

Kapitel II

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 17

Kapitel III

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 23

Artikel 24

Del III

Kapitel I

Artikel 25

Kapitel II

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 29

Kapitel III

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32

Artikel 33

Artikel 34

Artikel 35

Artikel 36

Del IV

Artikel 37

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 42

BILAGA I

BILAGA II

BILAGA III

BILAGA IV

(1)

Enligt artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är Europeiska regionala utvecklingsfondens (Eruf) syfte att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Enligt den artikeln samt artikel 174 andra och tredje styckena i EUF-fördraget ska Eruf bidra till att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, där särskild hänsyn ska tas till regioner som påverkas av allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, däribland framför allt nackdelar till följd av demografisk nedgång, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.

(2)

Sammanhållningsfonden inrättades för att bidra till det övergripande målet att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen genom att bidra ekonomiskt till miljöområdet och till transeuropeiska nät inom området transportinfrastruktur (TEN-T) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (4).

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (5) fastställs de gemensamma bestämmelserna för Eruf, Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning, Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF), Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet och instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik, som verkar inom en gemensam ram.

(4)

I syfte att förenkla de bestämmelser som var tillämpliga på både Eruf och Sammanhållningsfonden för programperioden 2014–2020 bör tillämpliga bestämmelser för båda fonderna fastställas i en enda förordning.

(5)

De övergripande principerna i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i artikel 10 i EUF-fördraget, inklusive subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i EU-fördraget, bör respekteras vid genomförandet av Eruf och Sammanhållningsfonden, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna bör även respektera de skyldigheter som anges i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, liksom principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2017, och säkerställa tillgänglighet i enlighet med artikel 9 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den unionsrätt som harmoniserar tillgänglighetskraven för produkter och tjänster. I detta sammanhang bör Eruf och Sammanhållningsfonden, i synergi med ESF+, genomföras på ett sätt som främjar övergången från institutionsvård till familjebaserad och samhällsbaserad vård och fondernas mål bör eftersträvas i syfte att bidra till att skapa arbetstillfällen av god kvalitet, utrota fattigdom och främja social delaktighet. Medlemsstaterna och kommissionen bör sträva efter att undanröja ojämlikhet och främja jämställdhet mellan kvinnor och män, integrera ett genusperspektiv samt bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Ingendera av fonderna bör stödja åtgärder som bidrar till någon form av segregering eller utestängning och båda bör, vid finansiering av infrastruktur, säkerställa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

(6)

Målen för Eruf och Sammanhållningsfonden bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljön i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med beaktande av principen att förorenaren betalar. För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet från 2015 om klimatförändringar, som följde på den 21:a partskonferensen och som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, och att uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling (nedan kallat FN:s mål för hållbar utveckling), kommer båda fonderna att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. Insatser som rör klimatmål inom ramen för Eruf förväntas därför utgöra 30 % av Erufs totala finansieringsram. Insatser som rör klimatmål inom ramen för Sammanhållningsfonden förväntas utgöra 37 % av Sammanhållningsfondens totala finansieringsram. Vidare bör åtgärderna inom ramen för denna förordning bidra till ambitionen att 7,5 % av de årliga utgifterna i den fleråriga budgetramen ska gå till mål som rör biologisk mångfald under 2024 och 10 % av de årliga utgifterna till mål som rör biologisk mångfald under 2026 och 2027, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas.

Båda fonderna bör stödja verksamheter som respekterar unionens normer och prioriteringar i fråga om klimat och miljö och inte orsakar betydande skada för miljömålen i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (6) och som säkerställer övergången till en koldioxidsnål ekonomi på väg mot klimatneutralitet senast 2050. Programmen inom ramen för Eruf och Sammanhållningsfonden bör ta hänsyn till innehållet i de integrerade nationella energi- och klimatplaner som antagits inom ramen för styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (7).

(7)

För att skydda den inre marknadens integritet ska insatser inom ramen för Eruf och Sammanhållningsfonden som gynnar företag följa unionens regler om statligt stöd som anges i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

(8)

Principen om partnerskap är en viktig del i genomförandet av Eruf och Sammanhållningsfonden och bygger på flernivåstyre och säkerställande av delaktighet från regionala, och lokala myndigheter samt myndigheter på urban nivå och andra offentliga myndigheter, det civila samhället, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer och, i tillämpliga fall, forskningsorganisationer och universitet. Genomförandet av båda fonderna bör säkerställa samordning och komplementaritet med ESF+, Fonden för en rättvis omställning, EHFVF och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

(9)

Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser avseende Erufs stöd inom ramen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt och målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg).

(10)

För att identifiera de typer av verksamhet som kan få stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden bör specifika politiska mål för stöd från båda fonderna fastställas för att säkerställa att de bidrar till ett eller flera av de gemensamma politiska mål som fastställts i artikel 5.1 i förordning (EU) 2021/1060.

(11)

De små och medelstora företagen (SMF) utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och Eruf bör därför fortsätta att stödja deras utveckling genom att förbättra deras hållbara tillväxt och konkurrenskraft. Med beaktande av de potentiellt långtgående konsekvenserna av covid-19-pandemin eller varje annan potentiell krissituation som uppstår i framtiden som påverkar företagen och sysselsättningen bör Eruf dessutom stödja återhämtningen från sådana krissituationer genom att stödja skapandet av arbetstillfällen i SMF, inbegripet genom produktiva investeringar.

(12)

Investeringar genom Eruf bör bidra till att utveckla en heltäckande digital infrastruktur för höghastighetsnät och främja föroreningsfri och hållbar multimodal mobilitet med fokus på kollektivtrafik, delad rörlighet, gångtrafik och cykling, som en del av övergången till en ekonomi med noll nettoutsläpp.

(13)

För att man ska kunna utnyttja den digitala tidsålderns möjligheter bör Eruf bidra till utveckling av ett inkluderande digitalt samhälle där medborgare, forskningsorganisationer, företag och offentliga förvaltningar fullt ut utnyttjar de möjligheter som digitaliseringen erbjuder. En effektiv e-förvaltning på nationell, regional och lokal nivå omfattar både utveckling av verktyg och en omprövning av organisation och processer, för att enklare, snabbare, billigare och mer effektivt tillhandahålla offentliga tjänster. Framför allt bör digital teknik och telekommunikationsteknik användas för att förstärka traditionella nät och tjänster till nytta för lokalsamhällen genom att man utvecklar projekt såsom smarta städer och byar.

(14)

Stöd från Eruf inom ramen för politiskt mål 1 bör grundas på kapacitetsuppbyggnad för strategier för smart specialisering med prioriteringar på nationell eller regional nivå, eller båda, för att öka deras konkurrensfördelar genom att man utvecklar och matchar forsknings- och innovationsfördelar med företagens behov och nödvändiga färdigheter genom en entreprenörsprocess. Processen bör göra det möjligt för företagsaktörer, bl.a. näringslivet, utbildnings- och forskningsorganisationer, offentliga förvaltningar och det civila samhället, att identifiera de mest lovande områdena för hållbar ekonomisk utveckling på grundval av en regions specifika strukturer och kunskapsbas. Styrningsprocessen för smart specialisering är avgörande för strategins kvalitet och Eruf bör därför tillhandahålla stöd för utveckling och förstärkning av den kapacitet som krävs för en effektiv entreprenörsprocess och utarbetande eller uppdatering av strategier för smart specialisering.

(15)

För att främja uppnåendet av en klimatneutral union senast 2050, med vederbörlig hänsyn till de sociala och ekonomiska konsekvenserna, bör Eruf och Sammanhållningsfonden bidra till att utsläppen av växthusgaser minskar och energifattigdomen åtgärdas. I detta sammanhang är det särskilt viktigt med investeringar i energieffektivitet, bl.a. energibesparingsprogram, i hållbar förnybar energi i enlighet med de hållbarhetskriterier som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (8) och i smarta energisystem samt investeringar för att förebygga katastrofer och för att främja biologisk mångfald och grön infrastruktur, även bevarande, tillvaratagande och framhävande av skyddade naturområden, och andra åtgärder för att minska växthusgasutsläppen, såsom bevarande och återställande av naturområden med stor potential för upptag och lagring av koldioxid, inklusive genom restaurering av våtmarker, insamling av deponigas eller utsläppsminskningar vid industriprocesser eller industriproduktion. Dessutom bör investeringar för att minska alla former av föroreningar, såsom luft-, vatten-, mark-, buller- och ljusföroreningar, stödjas.

(16)

Integrerade nationella energi- och klimatplaner som beskriver politiken och åtgärderna mot energifattigdom och växthusgasutsläpp behöver beaktas vid utarbetandet av program som medfinansieras av Eruf och Sammanhållningsfonden. För att bidra till att uppnå de nationella mål för att minska energifattigdomen som anges i de integrerade nationella energi- och klimatplanerna bör Eruf stödja framför allt energieffektiviseringar när det gäller bostäder och byggnader i linje med Europaparlamentets och rådets ändrade direktiv (EU) 2018/844 (9) för att bidra till att uppnå ett byggnadsbestånd där fossila bränslen fasas ut senast 2050 för att på så sätt minska energiförbrukningen och skapa besparingar för hushåll som påverkas av energifattigdom.

(17)

För att förbättra transportförbindelserna bör Eruf och Sammanhållningsfonden främja utvecklingen av ett transeuropeiskt transportnät, som avses i förordning (EU) nr 1315/2013, genom investeringar i infrastruktur för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar, vägtransporter, sjötransporter och multimodala transporter, inklusive åtgärder för att minska buller. Eruf och Sammanhållningsfonden bör också stödja nationell, regional och lokal mobilitet samt gränsöverskridande mobilitet och urban mobilitet. Båda fonderna bör därvid sträva efter att förbättra säkerheten i synnerhet för befintliga broar och tunnlar.

(18)

I en allt mer sammanlänkad värld och med tanke på den demografiska utvecklingen och migrationsdynamiken är det tydligt att unionens migrationspolitik kräver en gemensam strategi som vilar på synergier och komplementaritet mellan olika finansieringsinstrument. Eruf bör därför ta hänsyn till demografiska utmaningar när programmen utarbetas och genomförs. För att säkerställa ett sammanhängande, starkt och enhetligt stöd för solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna när det gäller att hantera migrationen bör Eruf ge stöd på den lämpligaste territoriella nivån för att underlätta en långsiktig, inkluderande integrering av tredjelandsmedborgare, inbegripet migranter, till nytta för den sociala och ekonomiska utvecklingen, genom att inta ett förhållningssätt som syftar till att skydda deras värdighet och rättigheter.

(19)

För att främja social innovation och inkluderande tillgång till högkvalitativ sysselsättning bör Eruf stödja enheter inom den sociala ekonomin, t.ex. kooperativ, ömsesidiga företag, ideella föreningar och sociala företag.

(20)

För att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom, särskilt bland marginaliserade grupper, är det nödvändigt att förbättra tillgången, inklusive genom infrastruktur, till sociala tjänster, utbildningstjänster samt tjänster inom kultur- och rekreationsområdet, även idrott, med beaktande av de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning, barn och äldre.

(21)

Eruf och Sammanhållningsfonden bör främja den socioekonomiska inkluderingen av marginaliserade grupper, med särskild hänsyn till den nationella strategiska politiska ramen för integrering av romer som avses i bilaga IV till förordning (EU) 2021/1060 som anger integrationsåtgärder, låginkomsthushåll, däribland hushåll som löper risk för fattigdom och social utestängning, och missgynnade grupper, inklusive personer med särskilda behov. Eruf och Sammanhållningsfonden bör särskilt ha möjlighet att, i linje med princip 19 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, stödja tillhandahållandet av subventionerat boende. Med hänsyn till utmaningarna för marginaliserade romska befolkningsgrupper när det gäller tillgång till grundläggande tjänster bör Eruf och Sammanhållningsfonden bidra till att förbättra deras levnadsvillkor och utvecklingsmöjligheter.

(22)

För att stärka beredskapen för distansutbildning och nätbaserad utbildning på ett socialt inkluderande sätt bör Eruf, i samband med sitt uppdrag att förbättra lika tillgång till inkluderande tjänster av god kvalitet inom utbildning och livslångt lärande, särskilt bidra till att främja resiliens för distansstudier och nätbaserat lärande. Arbetet med att säkerställa kontinuitet i utbildningen under covid-19-pandemin har avslöjat stora brister i tillgången till nödvändig utrustning för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och konnektivitet för studerande med en missgynnad bakgrund och i avlägsna regioner. I det sammanhanget bör Eruf stödja tillhandahållandet av nödvändig IKT-utrustning och konnektivitet och på så sätt främja resiliens i utbildningssystemen för distansstudier och nätbaserat lärande.

(23)

För att stärka de offentliga hälso- och sjukvårdssystemens förmåga att förebygga, snabbt reagera på och återhämta sig från hälsokriser bör Eruf också bidra till hälso- och sjukvårdssystemens resiliens. Covid-19-pandemin är exceptionell och har gjort det tydligt hur viktigt det är med omedelbar tillgång till viktiga förnödenheter för att man effektivt ska kunna hantera en nödsituation, och därför bör också tillämpningsområdet för stödet från Eruf utvidgas för att möjliggöra inköp av förnödenheter som behövs för att stärka katastrofresiliensen och resiliensen hos hälso- och sjukvårdssystemen, inbegripet primärvården, och främja övergången från institutionsvård till familjebaserad och samhällsbaserad vård. Vid inköp av förnödenheter för att stärka hälso- och sjukvårdssystemens resiliens bör dessa vara förenliga med och inte gå utöver den nationella hälso- och sjukvårdsstrategin och säkerställa komplementaritet med programmet EU för hälsa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 (10), samt med rescEU-kapaciteten inom unionens civilskyddsmekanism, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU (11).

(24)

Eruf bör stödja och främja övergången från institutionsvård till familjebaserad eller samhällsbaserad vård genom att stödja inrättningar som strävar efter att förhindra avskildhet från samhället, underlätta integreringen av människor i samhället och säkerställa självständiga levnadsförhållanden.

(25)

Ett särskilt specifikt mål bör föreskrivas till stöd för de regionala ekonomier som är starkt beroende av turism- och kultursektorerna. På så sätt skulle man kunna utnyttja kulturens och den hållbara turismens fulla potential för ekonomisk återhämtning, social delaktighet och social innovation, utan att det påverkar möjligheterna att tillhandahålla stöd från Eruf till dessa sektorer inom andra specifika mål.

(26)

Investeringar till stöd för de kulturella och kreativa näringarna, kulturella tjänster och kulturarvsplatser skulle kunna finansieras inom ramen för valfritt politiskt mål, under förutsättning att de bidrar till de specifika målen och omfattas av tillämpningsområdet för stöd från Eruf.

(27)

För hållbar turism krävs en avvägning mellan ekonomisk, social, kulturell och miljömässig hållbarhet. Tillvägagångssättet för att stödja hållbar turism bör överensstämma med kommissionens meddelande av den 19 oktober 2007 med titeln Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism. Framför allt bör hänsyn tas till turisternas välbefinnande, natur- och kulturmiljön bör respekteras och den socioekonomiska utvecklingen och konkurrenskraften hos resmål och företag säkerställas genom en integrerad strategi med ett helhetsperspektiv.

(28)

För att stödja medlemsstaternas och regionernas ansträngningar att möta nya utmaningar och säkerställa en hög säkerhetsnivå för sina invånare och förebygga marginalisering och radikalisering med avstamp i synergier och komplementaritet med andra av unionens politikområden bör investeringar inom ramen för Eruf bidra till säkerhet inom områden där det finns ett behov av att säkerställa säkerhet och trygghet i fråga om offentliga platser och kritisk infrastruktur, såsom transport och energi och därmed bidra till att bygga samhällen som är mer inkluderande och säkrare.

(29)

Eruf bör tillhandahålla stöd inom ramen för politiskt mål 5 på ett integrerat sätt till den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen, på grundval av sektorsöverskridande territoriella strategier och med hjälp av verktyg för integrerad territoriell utveckling för att säkerställa en harmonisk utveckling av både urbana och icke-urbana områden. Dessutom bör man vid utvecklingen av urbana områden särskilt uppmärksamma stödjandet av funktionella urbana områden på grund av deras betydelse för stimuleringen av samarbete mellan lokala myndigheter och partner över administrativa gränser och förstärkningen av kopplingarna mellan urbana områden och landsbygd.

(30)

Eruf bör stödja hållbar turism på ett integrerat sätt, särskilt genom att stärka samarbetet inom funktionella territorier. För att stimulera en hållbar turisms effekter på ekonomin bör företag och offentliga myndigheter samarbeta systematiskt för att på ett mer effektivt sätt tillhandahålla tjänster av hög kvalitet i områden med en stor turismpotential, med vederbörligt beaktande av inrättandet av en stabil rättslig och administrativ miljö som främjar hållbar tillväxt i sådana områden. Åtgärder som får stöd inom området hållbar turism kan ta hänsyn till bästa praxis på området, såsom turistområdesstrategin.

(31)

På grundval av det övergripande målet för Sammanhållningsfonden i EUF-fördraget är det nödvändigt att fastställa och avgränsa de politiska mål som fonden ska stödja.

(32)

För att förbättra institutionernas samlade administrativa kapacitet och styrningen i de medlemsstater som genomför program inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt är det nödvändigt att möjliggöra stödåtgärder för programmyndigheter och sektoriella eller territoriella aktörer med ansvar för att bedriva verksamhet som är relevant för genomförandet av Eruf och Sammanhållningsfonden inom ramen för alla de specifika mål som eftersträvas, med beaktande av de övergripande principerna i förordning (EU) 2021/1060, inbegripet FN:s mål för hållbar utveckling.

(33)

För att främja och stimulera samarbetsåtgärder som ingår i program som genomförs inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt är det nödvändigt att stärka samarbetet med partner, även på lokal och regional nivå, inom en given medlemsstat eller mellan olika medlemsstater vad gäller stöd inom ramen för alla specifika mål. Detta stärkta samarbete sker utöver samarbetet inom ramen för Interreg och bör framför allt stödja samarbete inom strukturerade partnerskap i syfte att genomföra de regionala strategier som avses i kommissionens meddelande av den 18 juli 2017 med titeln Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt. Partner kan därför komma från alla regioner i unionen, men kan också inkludera gränsöverskridande regioner och regioner som omfattas av en europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 (12), en makroregional strategi eller havsområdesstrategi eller en kombination av dessa två typer av strategier.

(34)

Eruf bör bidra till att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen och till att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, inklusive i dem som står inför utmaningar till följd av åtagandena om minskade koldioxidutsläpp, och därigenom främja regional resiliens. Erufs stöd inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt bör därför koncentreras till unionens viktigaste prioriteringar i linje med de politiska mål som fastställts i förordning (EU) 2021/1060. Stöd från Eruf bör därför koncentreras till de politiska målen om ett konkurrenskraftigare och smartare Europa genom innovativ och smart ekonomisk omvandling och regional IKT-konnektivitet och en grönare och koldioxidsnål övergång på väg mot en ekonomi med noll nettoutsläpp och ett motståndskraftigare Europa genom ren och rättvis energiomställning, gröna och blå investeringar, den cirkulära ekonomin, begränsning av klimatförändringar, klimatanpassning, riskförebyggande, riskhantering och hållbar urban mobilitet. De resurser som avsätts för hållbar urban rörlighet och bredbandsinvesteringar kan delvis beaktas vid beräkningen av uppfyllandet av kraven på tematisk koncentration. Medlemsstaterna bör i sina partnerskapsöverenskommelser besluta om de ska uppfylla kraven på tematisk koncentration på regionkategorinivå eller nationell nivå för hela programperioden. Tematisk koncentration på nationell nivå bör inrättas mellan de tre grupperna av medlemsstater som bildats utgående från deras respektive bruttonationalinkomst och det bör finnas utrymme för flexibilitet på de enskilda programmens nivå. Eftersom stödet från Sammanhållningsfonden också kan bidra till den tematiska koncentrationen bör villkoren för ett sådant bidrag fastställas. Metoden för att klassificera medlemsstaterna bör dessutom fastställas i detalj, med beaktande av den särskilda situationen i de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena.

(35)

För att koncentrera stödet till unionens viktigaste prioriteringar är det även lämpligt att kraven på tematisk koncentration respekteras under hela programperioden, inklusive vid överföringar mellan prioriteringar i ett program eller mellan program.

(36)

För att Eruf inom ramen för Interreg ska kunna stödja investeringar i infrastruktur och investeringar i anslutning till dessa, samt utbildning och integration behöver det fastställas att Eruf också bör ha möjlighet att stödja verksamhet inom de specifika målen i ESF+ som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 (13).

(37)

För att på bästa sätt koncentrera användningen av begränsade resurser bör stöd från Eruf till produktiva investeringar inom relevant specifikt mål endast ges till mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (14), förutom för särskilda investeringar som anges i den här förordningen.

(38)

I samband med stöd från Eruf för produktiva investeringar är det lämpligt att klargöra att produktiva investeringar bör förstås som investeringar i företags anläggningstillgångar eller immateriella tillgångar i syfte att producera varor och tjänster och på så sätt bidra till bruttoinvesteringar och sysselsättning. Det bör också föreskrivas att Eruf och Sammanhållningsfonden, på vissa villkor, får stödja investeringar i andra företag än SMF. Vidare bör Eruf och Sammanhållningsfonden också, på grundval av erfarenheterna från tidigare programperioder, stödja investeringar i andra företag än SMF, inklusive i synnerhet allmännyttiga företag, när det handlar om investeringar i infrastruktur som säkerställer tillgång till tjänster för allmänheten på områdena energi, miljö och biologisk mångfald, transport och digital konnektivitet.

(39)

I denna förordning bör det fastställas vilka olika typer av verksamhet som bör ha möjlighet att få stöd för sina kostnader i form av investeringar från Eruf och Sammanhållningsfonden inom ramen för sina respektive mål i EUF-fördraget, inbegripet gräsrotsfinansiering. Sammanhållningsfonden bör kunna stödja investeringar i TEN-T och miljö, inklusive investeringar som rör hållbar utveckling och energi med miljömässiga fördelar. I det sammanhanget bör Sammanhållningsfonden även kunna stödja kombinerad energi- och jordbävningssäkring. När det gäller Eruf bör förteckningen över verksamheter ta hänsyn till särskilda nationella och regionala utvecklingsbehov samt platsspecifik potential och bör också förenklas. Eruf bör ha möjlighet att stödja investeringar i infrastruktur, inklusive forsknings- och innovationsinfrastruktur för SMF, bostäder för marginaliserade och missgynnade grupper, låginkomsthushåll och migranter, kultur och kulturarvet, hållbar turism och tjänster till företag, investeringar i tillgång till tjänster med särskild inriktning på missgynnade, marginaliserade och segregerade samhällsgrupper, produktiva investeringar i SMF, utrustning, mjukvara och immateriella tillgångar, åtgärder med avseende på information, kommunikation, studier, nätverkande, samarbete, utbyte av erfarenheter mellan partner och verksamhet som hänför sig till kluster. För att stödja genomförandet av ett program bör båda fonderna också kunna understödja tekniskt stöd. För att stödja fler typer av interventioner för Interregprogram bör tillämpningsområdet slutligen utvidgas till att även omfatta gemensam användning av olika slags anläggningar, mänskliga resurser samt delning av kostnader som hänger samman med åtgärder inom tillämpningsområdet för ESF+.

(40)

Transeuropeiska transportnät enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (15) ska även i fortsättningen finansieras med medel från Sammanhållningsfonden genom såväl delad som direkt förvaltning inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa som inrättats genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (nedan kallad FSE-förordningen för 2021–2027).

(41)

Samtidigt är det viktigt att förtydliga vilken typ av verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för Eruf och Sammanhållningsfonden, t.ex. investeringar för att uppnå en minskning av växthusgasutsläpp från verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (16), i syfte att undvika överlappning med befintlig finansiering inom ramen för det direktivet, och investeringar i företag i svårigheter enligt definitionen i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (17), om det inte tillåts inom ramen för stöd av mindre betydelse eller tillfälliga regler för statligt stöd som inrättats för att hantera exceptionella omständigheter. Eruf och Sammanhållningsfonden bör inte heller stödja vissa investeringar i flygplatser, anläggningar för deponering och behandling av restavfall eller fossila bränslen. Därför bör Eruf kunna stödja riktade åtgärder för begränsning av miljöpåverkan och för säkerhet på regionala flygplatser i den mån investeringarnas primära mål tydligt identifieras med avseende på unionens miljö- eller säkerhetsstandarder och är förenliga med reglerna för statligt stöd.

Vid investeringar för att öka kapaciteten vid anläggningar för hantering av restavfall bör restavfall förstås som primärt osorterat kommunalt avfall och avfall som inte kan behandlas. Modernisering av fjärrvärmenät skulle kunna stödjas i syfte att förbättra energieffektiviteten hos effektiva system för fjärrvärme enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (18), i enlighet med mål som fastställs i de integrerade nationella energi- och klimatplanerna. I syfte att främja förnybar energi skulle stöd kunna ges för fjärrvärmepannor som drivs med en kombination av gas och förnybara energikällor. Stödet från båda fonderna bör i sådana fall vara proportionellt mot andelen förnybar energi som används i sådana pannor. Dessutom bör det uttryckligen fastställas att de utomeuropeiska länder och territorier som förtecknas i bilaga II till EUF-fördraget inte är berättigade till stöd från Eruf eller Sammanhållningsfonden.

(42)

Medlemsstaterna bör med hjälp av de gemensamma output- och resultatindikatorerna i bilaga I regelbundet informera kommissionen om de framsteg som gjorts. De gemensamma output- och resultatindikatorerna får, i relevanta fall, kompletteras med programspecifika output- och resultatindikatorer. Informationen från medlemsstaterna bör utgöra den grund som kommissionen bör använda för att med hjälp av de centrala indikatorer som fastställts i bilaga II rapportera om de framsteg som gjorts för att uppnå de specifika målen under hela programperioden.

(43)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (19) bör Eruf och Sammanhållningsfonden utvärderas på grundval av den information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av båda fondernas faktiska konsekvenser.

(44)

Inom ramen för de relevanta reglerna enligt stabilitets- och tillväxtpakten, såsom de förtydligats i uppförandekoden, bör medlemsstaterna kunna lägga fram en vederbörligen motiverad begäran om ytterligare flexibilitet för offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder som bekostas av den offentliga förvaltningen genom medfinansiering av investeringar som aktiverats som en del av Eruf och Sammanhållningsfonden. Kommissionen bör utvärdera en sådan begäran i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten och uppförandekoden.

(45)

Eruf bör ta itu med problemen i missgynnade områden, särskilt landsbygdsområden och områden med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, däribland demografisk nedgång, när det gäller tillgången till grundläggande tjänster, bl.a. digitala tjänster, genom att de blir mer attraktiva för investeringar, även genom företagsinvesteringar och förbindelser med stora marknader. Eruf bör därvid uppmärksamma särskilda utvecklingsutmaningar för vissa öregioner, gränsregioner och bergsregioner. Dessutom bör Eruf särskilt uppmärksamma de specifika problemen i områden på Nuts 3-nivå och på lokala administrativa enheters nivå, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (20), som är glesbefolkade i enlighet med kriterierna i punkt 161 i Riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020, dvs. områden med en befolkningstäthet på högst 12,5 invånare per kvadratkilometer eller områden med en genomsnittlig årlig befolkningsminskning på minst 1 % av invånarna under perioden 2007–2017. Medlemsstaterna bör överväga att utarbeta särskilda frivilliga handlingsplaner på lokal nivå för sådana områden för att möta dessa befolkningsmässiga utmaningar.

(46)

För att maximera bidraget till en mer effektiv hantering av de ekonomiska, demografiska, miljömässiga och samhälleliga utmaningarna, särskilt i områden med naturbetingade och demografiska nackdelar, enligt artikel 174 i EUF-fördraget, bör åtgärder inom territoriell utveckling grunda sig på integrerade territoriella strategier, inklusive i urbana områden och landsbygdsområden och med hänsyn till kopplingarna mellan urbana områden och landsbygd. Stöd från Eruf bör därför ges i någon av de former som fastställs i artikel 28 i förordning (EU) 2021/1060, samtidigt som det säkerställs att lokala och regionala myndigheter samt myndigheter på urban nivå liksom näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, företrädare för civilsamhället och icke-statliga organisationer deltar på lämpligt sätt. Territoriella strategier bör också kunna dra nytta av en flerfondsstrategi och en integrerad strategi för Eruf, ESF+, EHFVF och Ejflu.

(47)

För att förbättra resiliensen för samhällen i landsbygdsområden och deras ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden bör stöd från Eruf användas för att utveckla sådana projekt som smarta byar, i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2018 om att hantera de särskilda behoven i landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden, särskilt genom att man utvecklar nya möjligheter, t.ex. decentraliserade tjänster och energilösningar, digital teknik och digitala innovationer.

(48)

Inom ramen för en hållbar urban utveckling anses det nödvändigt att stödja integrerad territoriell utveckling för att mer effektivt tackla de såväl ekonomiska, miljö- och klimatmässiga som demografiska och samhälleliga utmaningar som påverkar urbana områden, inbegripet funktionella urbana områden, samtidigt som behovet av att främja kopplingar mellan urbana områden och landsbygd beaktas. Stöd som är inriktat på urbana områden kan vara utformat som ett separat program eller en separat prioritering och bör kunna dra nytta av en flerfondsstrategi. Kriterier för urval av urbana områden där integrerade åtgärder för hållbar urban utveckling ska genomföras, och vägledande belopp för dessa åtgärder, bör fastställas i programmen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt, och ett minimimål på 8 % av Eruf-medlen som tilldelas på nationell nivå bör gå till detta ändamål. Det bör även fastställas att denna procentandel bör respekteras under hela programperioden när anslag överförs mellan prioriteringar i ett program eller mellan program, inklusive vid halvtidsöversynen.

(49)

För att kartlägga eller tillhandahålla lösningar för att hantera frågor som rör hållbar urban utveckling på unionsnivå, bör innovativa urbana åtgärder på området hållbar urban utveckling ersättas med ett europeiskt stadsinitiativ, under direkt eller indirekt förvaltning. Detta initiativ bör omfatta alla urbana områden, inklusive funktionella urbana områden, och stödja EU-agendan för städer. För att stimulera lokala myndigheters deltagande i de tematiska partnerskapen inom EU-agendan för städer bör Eruf tillhandahålla stöd till organisatoriska kostnader i samband med deltagandet. Initiativet kan omfatta mellanstatligt samarbete i urbana frågor, framför allt samarbete för kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. Medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör aktivt medverka vid förvaltningen och genomförandet av Europeiska stadsinitiativet. Åtgärder som godkänts inom ramen för en sådan förvaltningsmodell kan omfatta utbyte för regionala och lokala företrädare. Åtgärder som vidtas inom ramen för Europeiska stadsinitiativet bör främja kopplingar mellan urbana områden och landsbygd i funktionella urbana områden. Samarbete med det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling är särskilt betydelsefullt i detta avseende.

(50)

Kommersialisering och utökning av interregionala innovationsprojekt bör främjas i hela unionens territorium genom de nya interregionala innovationsinvesteringar som ska förvaltas av kommissionen. Genom stöd till innovationsprojekt i områden för smart specialisering, även pilotprojekt och kapacitetsuppbyggnadsåtgärder, kommer de i synnerhet att gagna mindre utvecklade regioner samt stärka deras innovationsekosystem och deras kapacitet att integreras i unionens mer omfattande värdekedjor. De bör också bidra till genomförandet av kommissionens meddelande av den 18 juli 2017 med titeln Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt, särskilt till att stödja tematiska plattformar för smart specialisering inom viktiga områden.

(51)

De yttersta randområdena bör ägnas särskild uppmärksamhet genom att åtgärder antas enligt artikel 349 i EUF-fördraget och genom att de tilldelas ytterligare anslag för att kompensera för ytterligare kostnader i dessa områden som är en följd av en eller flera av de permanenta hämmande faktorer som avses i artikel 349 i EUF-fördraget, dvs. avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling. Det anslaget bör kunna täcka investeringar, driftskostnader och allmännyttiga skyldigheter som syftar till att kompensera för ytterligare kostnader som förorsakas av sådana hämmande faktorer. Driftsstöd bör kunna täcka utgifter för godstransporter och startstöd för transporttjänster samt utgifter för insatser rörande begränsade lagringsmöjligheter, en överdimensionerad produktionsapparat och underhåll av denna samt arbetskraftsbrist på den lokala marknaden. Det anslaget bör inte omfattas av kraven på tematisk koncentration. För att skydda den inre marknadens integritet, och såsom är fallet med alla insatser som medfinansieras av Eruf och Sammanhållningsfonden bör allt stöd från Eruf för att finansiera drifts- och investeringsstöd i de yttersta randområdena följa bestämmelserna om statligt stöd i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

(52)

För att möjliggöra en snabb reaktion på sådana exceptionella och ovanliga omständigheter enligt stabilitets- och tillväxtpakten som kan uppstå under programperioden bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta tillfälliga åtgärder i syfte att underlätta användningen av stöd från Eruf för att hantera sådana omständigheter. Kommissionen bör anta de åtgärder som är mest lämpliga mot bakgrund av de exceptionella eller ovanliga omständigheter som en medlemsstat står inför samtidigt som fondens mål bibehålls. Dessutom bör de genomförandebeslut som avser en tillfällig åtgärd för användning av Eruf för att hantera exceptionella eller ovanliga omständigheter antas utan kommittéförfarande, eftersom tillämpningsområdet fastställs av stabilitets- och tillväxtpakten och är begränsat till den åtgärd som anges i denna förordning. Kommissionen bör också övervaka genomförandet och göra en bedömning av åtgärdernas lämplighet.

(53)

I syfte att ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på justeringar, i tillämpliga fall, av bilaga II där det fastställs en förteckning över indikatorer som ska användas som grund för att informera Europaparlamentet och rådet om programprestationerna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(54)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av de omfattande skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna samt de begränsade ekonomiska resurserna i medlemsstaterna och regionerna, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(55)

Med hänsyn till att denna förordning kommer att antas efter det att programperioden inletts och till behovet av att genomföra både Eruf och Sammanhållningsfonden på ett samordnat och harmoniserat sätt, och i syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande, bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

KAPITEL I

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 8

KAPITEL II

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 14

KAPITEL III

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

BILAGA I

BILAGA II