4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/1

(1)

I bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 av den 9 juli 2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) (3) föreskrivs att Galileoprogrammets specifika mål är att säkerställa att de signaler som sänds ut av det system som upprättats enligt det programmet kan användas bland annat för att erbjuda en offentlig reglerad tjänst (nedan kallad PRS) som är förbehållen användare med myndighetstillstånd, för känsliga tillämpningar som kräver effektiv tillträdeskontroll och där behovet av tjänstekontinuitet är stort.

(2)

Även om relevanta bestämmelser i förordning (EG) nr 683/2008 också är tillämpliga på de tjänster, inklusive PRS, som förtecknas i bilagan till den förordningen, är det med tanke på kopplingarna mellan det system som upprättats genom Galileoprogrammet och PRS ur ett rättsligt, tekniskt, operativt och ekonomiskt perspektiv samt ur ett ägandeperspektiv lämpligt att återge de relevanta reglerna om tillämpningen av säkerhetsföreskrifter i detta beslut.

(3)

Europaparlamentet och rådet har upprepade gånger påmint om att det system som upprättats genom Galileoprogrammet är ett civilt system under civil kontroll, dvs. upprättat enligt civila standarder som bygger på civila krav och står under unionsinstitutionernas kontroll.

(4)

Galileoprogrammet är av strategisk betydelse för unionens oberoende när det gäller satellitnavigering, positionsbestämning och tidsbestämning och ger ett viktigt bidrag till genomförandet av Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

(5)

PRS är den säkraste och samtidigt den känsligaste av de olika tjänster som tillhandahålls av de europeiska satellitnavigeringssystemen och är därför lämplig för tjänster med krav på stabilitet och absolut tillförlitlighet. Det är nödvändigt att PRS säkerställer att tjänsten är kontinuerligt tillgänglig för deltagarna, även i svåra krissituationer. Följderna av en överträdelse av säkerhetsreglerna vid användning av tjänsten är inte begränsade till den berörda användaren utan kan eventuellt påverka andra användare. Medlemsstaterna ansvarar därför gemensamt för användningen och förvaltningen av PRS i syfte att trygga säkerheten i unionen och sin egen säkerhet. Tillträdet till PRS måste därför strikt begränsas till vissa användarkategorier som är föremål för kontinuerlig kontroll.

(6)

Det är därför nödvändigt att fastställa föreskrifter för tillträde till, och förvaltning av, PRS, särskilt genom att fastställa de allmänna principerna för detta tillträde, de olika förvaltnings- och övervakningsorganens funktioner, villkoren för tillverkning av mottagare och säkerhet samt exportkontrollsystemet.

(7)

Vad gäller de allmänna principerna för tillträde till PRS bör tjänsten, med tanke på dess egentliga syfte och dess karaktär, begränsas strikt; medlemsstaterna, rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör få diskretionärt, obegränsat och oavbrutet tillträde världen över. Dessutom bör varje medlemsstat självständigt kunna besluta vilka PRS-användare som ska bemyndigas samt fastställa tjänstens användningsområden, däribland användningsområden som rör säkerhet, i enlighet med de gemensamma minimistandarderna.

(8)

För att underlätta användningen av europeisk teknik världen över, bör det vara möjligt för vissa tredjeländer och internationella organisationer att bli PRS-deltagare genom att separata avtal ingås med dem. För säkra statliga tillämpningar för satellitnavigering bör villkoren och bestämmelserna för tredjeländers och internationella organisationers PRS-användning fastställas i internationella avtal, då det bör klargöras att efterlevnad av säkerhetskraven alltid är obligatoriskt. Inom ramen för dessa avtal bör det vara möjligt att tillåta tillverkning av PRS-mottagare, om vissa specifika villkor och krav är uppfyllda, förutsatt att dessa minst motsvarar de villkor och krav som gäller för medlemsstaterna. Dessa avtal bör dock inte omfatta särskilt säkerhetskänsliga frågor, till exempel tillverkning av säkerhetsmoduler.

(9)

Vid förhandlingarna om avtal med tredjeländer eller internationella organisationer bör full hänsyn tas till vikten av att trygga respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, och tankefriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten samt yttrande- och informationsfriheten, människans värdighet, principerna om likabehandling och solidaritet och respekten för principerna i Förenta nationernas stadga och internationell rätt.

(10)

Europeiska rymdorganisationens säkerhetsföreskrifter bör ge en skyddsnivå som minst motsvarar skyddsnivån i säkerhetsreglerna enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (4) och i rådets beslut 2011/292/EU av den 31 mars 2011 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (5).

(11)

Unionen och medlemsstaterna måste göra sitt yttersta för att säkerställa att såväl det system som upprättats genom Galileoprogrammet som PRS-tekniken och PRS-utrustningen är tillförlitliga och säkra samt för att förhindra att PRS-signaler används av fysiska eller juridiska personer som saknar tillstånd, och hindra fientlig användning av PRS gentemot dem.

(12)

Det är i detta sammanhang viktigt att medlemsstater fastställer bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas om de skyldigheter som följer av detta beslut åsidosätts och se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(13)

Vad gäller förvaltnings- och kontrollorgan förefaller lösningen där PRS-deltagarna utser en behörig PRS-myndighet som är ansvarig för förvaltning och kontroll av användare vara det bästa sättet att effektivt hantera PRS-användningen, eftersom detta underlättar förbindelserna mellan de olika säkerhetsansvariga aktörerna och säkerställer en kontroll av användare, särskilt nationella användare, i enlighet med de gemensamma minimistandarderna. Det bör dock finnas flexibilitet så att medlemsstaterna kan fördela ansvaret på ett effektivt sätt.

(14)

Vid genomförandet av detta beslut ska all behandling av personuppgifter ske i enlighet med unionslagstiftningen, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (7).

(15)

En av uppgifterna för det säkerhetscentrum för Galileo (nedan kallat säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo eller GSMC) som avses i artikel 16 a ii i förordning (EG) nr 683/2008 bör vara att tillhandahålla ett operativt gränssnitt mellan de olika aktörer som är ansvariga för säkerheten avseende PRS.

(16)

Även rådet och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör ha en uppgift inom PRS-förvaltningen genom tillämpningen av rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp av den 12 juli 2004 om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen (8). Rådet bör godkänna internationella avtal som tillåter ett tredjeland eller en internationell organisation att använda PRS.

(17)

Vad gäller tillverkning av och säkerhet avseende mottagare bör denna uppgift på grund av säkerhetskraven endast anförtros en medlemsstat som utsett en behörig PRS-myndighet eller företag som är etablerade i en medlemsstat som utsett en behörig PRS-myndighet. Dessutom måste mottagartillverkaren i vederbörlig ordning ha fått tillstånd från styrelsen för säkerhetsackreditering av europeiska GNSS-system som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 (9) (nedan kallad styrelsen för säkerhetsackreditering) och måste följa dess beslut. Det åligger de behöriga PRS-myndigheterna att kontinuerligt kontrollera efterlevnaden både av det tillståndskravet och besluten och av särskilda tekniska krav enligt de gemensamma minimistandarderna.

(18)

Medlemsstater som inte har utsett någon behörig PRS-myndighet bör åtminstone utse en kontaktpunkt för att hantera eventuell upptäckt skadlig elektromagnetisk interferens som påverkar PRS. Den kontaktpunkten bör vara ett organ, en fysisk eller juridisk person som har till uppgift att ta emot rapporter, eller en adress, som kommissionen kan kontakta i händelse av potentiellt skadlig elektromagnetisk interferens för att åtgärda denna.

(19)

Vad gäller exportrestriktioner måste export utanför unionen av utrustning eller teknik och mjukvara för användningen av PRS samt utveckling av och tillverkning för PRS, oavsett om den berörda utrustningen, mjukvaran eller tekniken förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (10) begränsas till de tredjeländer som beviljats tillstånd tilltillträde till PRS enligt ett internationellt avtal med unionen. Ett tredjeland på vars territorium det installerats en referensstation med PRS-utrustning som tillhör det system som upprättats enligt Galileoprogrammet ska inte betraktas som en PRS-deltagare enbart på grund av detta.

(20)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör ges till kommissionen med avseende på de gemensamma minimistandarderna på de områden som anges i bilagan och, vid behov, för att uppdatera och ändra den med hänsyn till utvecklingar av Galileoprogrammet. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(21)

Det är av största vikt att gemensamma föreskrifter om tillträde till PRS och tillverkning av PRS-mottagare och säkerhetsmoduler tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater mot bakgrund av deras potentiella inverkan på säkerheten hos det system som upprättats enligt Galileoprogrammet och på unionen och dess medlemsstater, både var för sig och tillsammans. Det är därför nödvändigt att kommissionen ges behörighet att anta detaljerade krav, riktlinjer och andra åtgärder så att de gemensamma minimistandarderna får verkan. För att säkerställa enhetliga förutsättningar för genomförandet av detta beslut bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (11).

(22)

De revisioner och inspektioner som kommissionen ska genomföra med bistånd av medlemsstaterna bör, efter behov, genomföras på ett sätt som motsvarar det som anges i del VII i bilaga III till beslut 2011/292/EU.

(23)

Föreskrifter för tillträde till den PRS som erbjuds genom det system som upprättats enligt Galileoprogrammet är en förutsättning för genomförandet av PRS. Kommissionen bör analysera huruvida ett avgiftssystem för PRS bör inrättas, däribland för tredjeländer och internationella organisationer, och rapportera till Europaparlamentet och rådet om resultatet av den analysen.

(24)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att fastställa föreskrifter för medlemsstaternas, rådets, kommissionens, Europeiska utrikestjänstens, unionsorganens, tredjeländers och internationella organisationers tillträde till PRS, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(25)

Så snart PRS förklaras vara operativ bör en rapporterings- och översynsmekanism inrättas.

a)

ett informationssäkerhetsavtal i vilket ramarna för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerad information fastställs och där en skyddsnivå som minst motsvarar medlemsstaternas föreskrivs,

b)

ett avtal där de detaljerade villkoren och formerna för det tredjelandets eller den internationella organisationens tillträde till PRS fastställs; ett sådant avtal kan, på särskilda villkor, omfatta tillverkning av PRS-mottagare, med undantag för säkerhetsmoduler.

a)

informera upphovsmannen till de säkerhetsskyddsklassificerade PRS-uppgifterna,

b)

bedöma den potentiella skada som åsamkats unionens eller medlemsstaternas intressen,

c)

underrätta de relevanta myndigheterna om resultaten av denna bedömning samt avge en rekommendation om hur situationen ska lösas, i vilket fall de berörda myndigheterna utan dröjsmål ska informera kommissionen om de åtgärder de avser att vidta eller redan har vidtagit, inbegripet åtgärder för att förhindra upprepningar, samt om resultaten av dessa åtgärder, och

d)

på lämpligt sätt underrätta Europaparlamentet och rådet om de resultaten.

a)

varje medlemsstat som använder PRS och varje medlemsstat på vars territorium något av de organ som avses i artikel 7.1 är etablerat; i detta fall ska den behöriga PRS-myndigheten etableras i den berörda medlemsstaten, som utan dröjsmål ska underrätta kommissionen om detta,

b)

rådet, kommissionen och utrikestjänsten, om de använder PRS. I detta fall får byrån för europeiska GNSS som inrättats genom förordning (EU) nr 912/2010 (nedan kallad byrån för europeiska GNSS) i enlighet med lämpliga arrangemang utses till behörig PRS-myndighet,

c)

unionsorgan och internationella organisationer, i enlighet med de avtal som avses i artikel 3.4 och 3.5. I dessa fall kan byrån för europeiska GNSS utses som behörig PRS-myndighet,

d)

tredjeländer, i enlighet med de avtal som avses i artikel 3.5.

a)

PRS-användare kopplas ihop med GSMC för förvaltningen av PRS,

b)

tillträdesrättigheterna till PRS för varje grupp eller användare fastställs och förvaltas,

c)

PRS-nycklar och annan därtill relaterad säkerhetsskyddsklassificerad information erhålls från GSMC,

d)

PRS-nycklar och annan därtill relaterad säkerhetsskyddsklassificerad information distribueras till användarna,

e)

säkerheten för mottagarna och därtill relaterad säkerhetsskyddsklassificerad teknik och information förvaltas samt att riskbedömning genomförs,

f)

en kontaktpunkt inrättas, med uppgift att vid behov bistå vid rapporteringen av upptäckt potentiellt skadlig elektromagnetisk interferens som påverkar PRS.

a)

vederbörligen har givits tillstånd av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EU) nr 912/2010, och

b)

uppfyller kraven i såväl de beslut som fattats av styrelsen för säkerhetsackreditering, och artikel 8 och punkt 2 i bilagan om utveckling och tillverkning av PRS-mottagare eller säkerhetsmoduler, förutsatt att de hänför sig till organets verksamhet.

a)

kommissionen när den agerar som programförvaltare för Galileo,

b)

användarna av det system som upprättats enligt Galileoprogrammet, endast för de syften som är kopplade till deras ansvarsområden, i enlighet med ett särskilt arrangemang med kommissionen,

c)

byrån för europeiska GNSS, för utförandet av dess uppgifter, i enlighet med ett särskilt arrangemang med kommissionen,

d)

Europeiska rymdorganisationen, endast för forskning, utveckling och infrastrukturutbyggnad, i enlighet med ett särskilt arrangemang med kommissionen.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/9

(1)

På grundval av artikel 17.3 a i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (2) upprättades genom besluten SCH/Com-ex (98) 56 (3) och SCH/Com-ex (99) 14 (4) en handbok om resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas. De besluten bör anpassas till unionens institutionella och rättsliga ram.

(2)

Förteckningen över resehandlingar utfärdade av tredjeland bör övervakas systematiskt för att säkerställa att medlemsstaternas myndigheter med ansvar för behandling av viseringsansökningar och gränskontroll förfogar över riktiga upplysningar om de resehandlingar som uppvisas av tredjelandsmedborgare. Utbytet av information mellan medlemsstaterna om utfärdade resehandlingar och om medlemsstaternas erkännande av dessa resehandlingar och tillgängliggörandet för allmänheten av denna information i sin helhet bör moderniseras och effektiviseras.

(3)

Förteckningen över resehandlingar har två syften: För det första ger den gränskontrollmyndigheterna möjlighet att kontrollera om en viss resehandling erkänns med avseende på passage av de yttre gränserna i enlighet med artikel 5.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (5). För det andra ger den konsulär personal möjlighet att kontrollera om medlemsstaterna erkänner en viss resehandling för påförande av ett viseringsmärke.

(4)

Enligt artikel 48.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (6) ska en uttömmande förteckning över resehandlingar som utfärdas av värdlandet upprättas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet.

(5)

Det bör införas en mekanism som säkerställer att förteckningen över resehandlingar ständigt uppdateras.

(6)

Eftersom resehandlingarnas säkerhet är relevant, med avseende på ett eventuellt erkännande av dem, bör kommissionen vid behov tillhandahålla en teknisk bedömning med hjälp av experter från medlemsstaterna.

(7)

Medlemsstaterna bör förbli behöriga för erkännandet av resehandlingar med avseende på passage av de yttre gränserna och med avseende på påförande av ett viseringsmärke.

(8)

Medlemsstaterna bör meddela sina ställningstaganden beträffande samtliga resehandlingar och sträva efter att harmonisera ställningstagandena beträffande de olika typerna av resehandlingar. Eftersom innehavare av en resehandling kan få problem om en medlemsstat inte har meddelat sitt ställningstagande beträffande denna resehandling, bör det införas en mekanism som gör det obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ställning till om de erkänner handlingarna eller inte. En sådan mekanism bör inte kunna hindra medlemsstaterna från att när som helst meddela ett ändrat ställningstagande.

(9)

På lång sikt bör det upprättas en onlinedatabas som innehåller provexemplar på alla resehandlingar i syfte att underlätta gränskontrollmyndigheternas och den konsulära personalens granskning av en viss resehandling. Databasen bör uppdateras i enlighet med eventuella ändringar av medlemsstaters tidigare ställningstagande till om en resehandling erkänns eller inte.

(10)

För informationsändamål bör kommissionen upprätta en icke uttömmande förteckning över kända låtsaspass och fiktiva pass som medlemsstaterna har uppmärksammat kommissionen på. Låtsaspassen och de fiktiva passen i denna förteckning bör inte omfattas av kravet på erkännande eller icke-erkännande. De bör inte ge innehavaren rätt att passera de yttre gränserna, och en visering bör inte införas i dem.

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för sammanställning och uppdatering av förteckningen över resehandlingar bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (7).

(12)

Det rådgivande förfarandet bör användas för upprättande och uppdatering av förteckningen över resehandlingar, eftersom sådana åtgärder endast innebär ett sammanställande av utfärdade resehandlingar.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B och C i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (9).

(14)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (10), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B och C i beslut 1999/437/EG, jämfört med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (11).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B och C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (12).

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. Eftersom detta beslut är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om detta beslut, besluta huruvida landet ska genomföra det i sin nationella lagstiftning.

(17)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (13). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(18)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om en begäran från Irland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (14). Irland deltar därför inte i antagandet av beslutet, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(19)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en akt som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(20)

Detta beslut utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

a)

Resehandlingar utfärdade till tredjelandsmedborgare.

b)

Resehandlingar utfärdade till flyktingar enligt Förenade nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951.

c)

Resehandlingar utfärdade till statslösa personer enligt Förenade nationernas konvention om statslösa personers rättsliga ställning av den 28 september 1954.

d)

Resehandlingar utfärdade till personer som inte är medborgare i något land och som är bosatta i en medlemsstat.

e)

Resehandlingar utfärdade av Förenade kungariket till brittiska medborgare som inte är medborgare i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland i den mening som avses i unionslagstiftningen.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/13

(1)

Genom rådets förordning (EU) nr 57/2011 (1) fastställs fiskemöjligheterna för år 2011 för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten.

(2)

En inkonsekvens mellan lydelsen av förordning (EU) nr 57/2011 och lydelsen av uppgifterna i bilaga IA till denna om vitlinglyra bör rättas till.

(3)

Förordning (EU) nr 57/2011 förbjuder fiske av håbrand i internationella vatten, med krav på omedelbart frisläppande vid oavsiktliga fångster. Bilaga IA till den förordningen fastställer den totala tillåtna fångstmängden för håbrand till 0 ton i vissa Ices-områden (inga bestämmelser om oavsiktliga fångster). Därför gäller inga begränsningar för fångsterna av håbrand inom vissa områden inom EU:s vatten, medan det inom andra (Atlanten) finns områden (Ices-områden) som har tilldelats total tillåten fångstmängd (TAC) och andra som inte har det (Cecaf-områden). Med tanke på artens tillstånd och de pågående diskussionerna om att eventuellt ta upp den i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites-konventionen) (bilaga III), är det lämpligt att införa ökat skydd för håbrand som gäller i alla områden och för både EU-fartyg och fartyg från tredjeland som fiskar i EU-vatten.

(4)

Den vetenskapliga bedömningen av torsk i Keltiska havet visar på förbättringar, och har bekräftat att det utlåtande som den nuvarande TAC:en grundas på underskattade den starka årsklassen 2009 och därmed den dynamiska ökningen av biomassa för detta bestånd. Mot bakgrund av de nya selektivitetsåtgärder som planeras av den regionala rådgivande nämnden för nordvästliga vatten (NWWRAC), som skulle minska risken för att kolja och vitling kastas över bord vid torskfiske, bör TAC:en för torsk i Keltiska havet anpassas till de nya vetenskapliga rekommendationerna för återstoden av 2011.

(5)

Den 29 juli 2011 underrättade Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) alla de avtalsslutande parterna om antagandet av en ändring av Nafos TAC för 2011 för kungsfiskar i delområde 2, sektionerna 1F och 3K, med omedelbar verkan. Kommissionen översände den 1 augusti 2011 samma information till alla medlemsstater som har intressen i detta fiske. Ändringen bör genomföras i unionslagstiftningen och tillämpas på EU-fartyg från och med den 2 augusti 2011.

(6)

Vid fastställande av fiskemöjligheter och i enlighet med förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden (2), får rådet på förslag av kommissionen och på grundval av den information som lämnas av medlemsstaterna och utlåtanden från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskenäringen (STECF) utesluta vissa fartygsgrupper från tillämpningen av det system för förvaltning av fiskeansträngningen, under förutsättning att lämpliga uppgifter om torskfångster och fångster som kastas överbord finns tillgängliga för berörd fartygsgrupp, att procentandelen av torskfångsten inte överstiger 1,5 % av varje berörd fartygsgrupps totala fångster och att inbegripande av dessa fartygsgrupper i systemet skulle innebära en administrativ arbetsbörda som är oproportionerlig i förhållande till dessa fartygs totala inverkan på torskbestånden.

(7)

På grundval av förordning (EG) nr 1342/2008, uteslöts i förordning (EG) nr 754/2009 (3) vissa fartygsgrupper från det system med fiskeansträngningar som fastställs i förordning (EG) nr 1342/2008.

(8)

Irland har lämnat uppgifter om de torskfångster som görs av en fartygsgrupp som fiskar väster om Skottland och använder bottentrålar med nätstycken med kvadratiska maskor med en maskstorlek på minst 120 mm i området som anges i punkt 6.1 i bilaga III i rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (4), och som använder 100 mm maskstorlek i andra områden väster om Skottland. På grundval av denna information kan det enligt STECF:s bedömning fastställas att dessa fartygsgruppers torskfångster, inklusive fångster som kastas överbord, inte överstiger 1,5 % av den totala fångsten. De införda kontroll- och övervakningsåtgärderna säkerställer dessutom övervakning och kontroll av dessa fartygsgrupper. Slutligen skulle ett inbegripande av denna grupp i systemet innebära en administrativ arbetsbörda som är oproportionerlig i förhållande till den totala inverkan på torskbestånden. Det är därför lämpligt att ändra förordning (EG) nr 754/2009 för att kunna utesluta denna fartygsgrupp från det system med fiskeansträngningar som fastställs i förordning (EG) nr 1342/2008. De begränsningar för ansträngningarna som anges för Irland i förordning (EU) nr 57/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(9)

En fartygsgrupp från Tyskland är för närvarande utesluten från tillämpningen av det system som fastställs i förordning (EG) nr 1342/2008. På grundval av den information som lämnats av Tyskland under 2011 var STECF oförmögen att göra bedömningen huruvida villkoren i förordning (EG) nr 1342/2008 uppfylldes även under förvaltningsperioden 2010. Det är därför lämpligt att på nytt inbegripa denna tyska fartygsgrupp i det fiskeansträngningssystemet. Förordning (EG) nr 754/2009 bör ändras i enlighet med detta.

(10)

Förordning (EU) nr 57/2011 ska i allmänhet tillämpas från och med den 1 januari 2011. De begränsningar av fiskeansträngningarna som fastställs i förordning (EU) nr 57/2011 gäller emellertid under en ettårsperiod från och med den 1 februari 2011. Därför bör bestämmelserna i denna förordning gällande fångstbegränsningar och tilldelning gälla från och med den 1 januari 2011, med undantag för de nya bestämmelserna om kungsfiskar i delområde 2, sektionerna 1F och 3K, som bör gälla från och med den 2 augusti 2011. Bestämmelserna i denna förordning gällande begränsningar av fiskeansträngningarna bör gälla från och med den 1 februari 2011. En sådan tillämpning med retroaktiv verkan kommer inte att påverka rättssäkerheten då de berörda fiskemöjligheterna ännu inte har uttömts. Eftersom ändringar av systemet direkt påverkar de berörda flottornas ekonomiska verksamhet, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

1.

Artikel 5.4 b ska ersättas med följande:

2.

Artikel 8.1 e ska ersättas med följande:

3.

Artikel 37.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det ska vara förbjudet för fartyg från tredjeland att fiska efter, behålla ombord, lasta om eller landa följande arter:

4.

I bilaga IA ska uppgifterna om torsk i områdena VIIb, VIIc, VIIe–k, VIII, IX och X; EU-vatten i Cecaf 34.1.1 ersättas med följande:

5.

I bilaga IA ska uppgifterna om håbrand i EU:s vatten och i internationella vatten i III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X och XII ersättas med följande:

6.

I bilaga IA ska uppgifterna om havskräfta i VII ersättas med följande:

7.

I bilaga IC ska uppgifterna om kungsfiskar i Nafo delområde 2, sektionerna IF och 3K ersättas med följande:

8.

Tillägg 1 till bilaga IIA ska ändras på följande sätt:

a)

Led f ska utgå.

b)

Följande led ska läggas till:

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/17

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/19

(1)

Särskilda bestämmelser för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för vanligt vete av annan kvalitet än hög inom ramen för tullkvoterna med löpnummer 09.4123, 09.4124 och 09.4125, för korn inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4126 och för majs inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4131 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1067/2008 av den 30 oktober 2008 om öppnande och förvaltning av gemenskapstullkvoter för vanligt vete av annan kvalitet än hög från tredjeländer och om undantag från rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5), kommissionens förordning (EG) nr 2305/2003 av den 29 december 2003 om öppnande och förvaltning av en gemenskapstullkvot för import av korn från tredje land (6) och kommissionens förordning (EG) nr 969/2006 av den 29 juni 2006 om öppnande och förvaltning av en gemenskapstullkvot för import av majs från tredjeland (7).

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 2058/96 av den 28 oktober 1996 om öppnande och förvaltning av en tullkvot för brutet ris som omfattas av KN-nummer 1006 40 00, för produktion av livsmedelsberedningar som omfattas av KN-nummer 1901 10 (8) och kommissionens förordning (EG) nr 1964/2006 av den 22 december 2006 om närmare bestämmelser om öppnande och förvaltning av importtullen för ris med ursprung i Bangladesh i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 3491/90 (9) innehåller särskilda bestämmelser för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för brutet ris inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4079 och för ris med ursprung i Bangladesh inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4517.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 828/2009 av den 10 september 2009 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2009/10 till 2014/15 för import och raffinering av produkter från sockersektorn med HS-nummer 1701 inom ramen för förmånsavtal (10) innehåller särskilda bestämmelser för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av importlicenser inom ramen för tullkvoterna med löpnummer 09.4221, 09.4231 och 09.4241–09.4247.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 1918/2006 av den 20 december 2006 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för olivolja med ursprung i Tunisien (11) innehåller särskilda bestämmelser för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för olivolja inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4032.

(5)

Med hänsyn till hur helgdagarna infaller under 2012 bör det, för att de aktuella kvotmängderna inte ska överskridas, under vissa perioder göras undantag från förordningarna (EG) nr 2058/96, (EG) nr 2305/2003, (EG) nr 969/2006, (EG) nr 1918/2006, (EG) nr 1964/2006, (EG) nr 1067/2008 och (EG) nr 828/2009 vad avser tidpunkterna för inlämnande av ansökningar om importlicenser och för utfärdande av dessa.

(6)

Enligt artikel 12.1 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 382/2008 av den 21 april 2008 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn (12), artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1518/2003 av den 28 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom grisköttssektorn (13), artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1178/2010 av den 13 december 2010 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom äggsektorn (14) och artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 90/2011 av den 3 februari 2011 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom sektorn för fjäderfäkött (15) ska exportlicenser utfärdas onsdagen efter den vecka under vilken licensansökningarna lämnades in, såvida kommissionen inte under tiden har vidtagit någon särskild åtgärd.

(7)

Enligt artikel 7d.1 i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av den 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (16) ska exportlicenser för utomkvotssocker och utomkvotsisoglukos utfärdas från och med fredagen veckan efter den vecka under vilken licensansökningarna lämnades in, såvida kommissionen inte under tiden har vidtagit någon särskild åtgärd.

(8)

Med tanke på hur helgdagarna infaller under 2012 och de konsekvenser som detta kommer att få för utgivningen av Europeiska unionens officiella tidning kommer perioden mellan inlämnandet av ansökningarna och dagen för utfärdandet av licenserna att vara för kort för att garantera en god förvaltning av marknaden. Denna period bör följaktligen förlängas.

(9)

Kommissionens förordning (EG) nr 1000/2010 (17) om undantag från vissa förordningar när det gäller datum för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av import- och exportlicenser under 2011 bör därför upphävas.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/23

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 2075/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött (2) fastställs metoder för påvisande av trikiner i prover av slaktkroppar. Referensmetoden anges i kapitel I i bilaga I till den förordningen. Tre detektionsmetoder som är likvärdiga med referensmetoden anges i kapitel II i bilaga I till den förordningen.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 2075/2005, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1245/2007 (3), är det tillåtet att använda pepsinlösning för påvisande av trikiner i kött och i förordningen fastställs kraven för användning av pepsinlösning som reagens i detektionsmetoder. Även för likvärdiga detektionsmetoder bör det, i förekommande fall, fastställas identiska krav. Del C i kapitel II i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

Vidare har privata företag börjat tillverka nya apparater för undersökning av trikiner som använder en digestionsmetod som är likvärdig med referensmetoden. Till följd av denna utveckling antogs riktlinjer för validering av nya apparater för undersökning av trikiner med digestionsmetoden enhälligt vid mötet i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 16 december 2008.

(4)

En metod med ny apparatur för undersökning av trikiner hos tamsvin validerades 2010 av EU:s referenslaboratorium för parasiter i enlighet med dessa riktlinjer.

(5)

Valideringsresultaten visar att den nya apparaturen och den relaterade metoden för påvisande av trikiner, som validerats av EU:s referenslaboratorium enligt kod nr EURLP_D_001/2011 (4), är likvärdig med referensmetoden i kapitel I i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005. Metoden bör därför införas i förteckningen över likvärdiga detektionsmetoder i kapitel II i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005.

(6)

Kapitel II i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/27

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av enzympreparatet endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (CBS 114044) har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av enzympreparatet av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (CBS 114044) som fodertillsats för värphöns, mindre fjäderfäarter och slaktgrisar.

(4)

Användningen av preparatet har tillåtits i tio år för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, slaktkalkoner, kalkoner som föds upp för avel och avvanda smågrisar genom kommissionens förordning (EG) nr 902/2009 (2).

(5)

Nya uppgifter har lämnats till stöd för ansökan om godkännande av enzympreparatet av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (CBS 114044) för värphöns, mindre fjäderfäarter och slaktgrisar. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) fann i sitt yttrande av den 14 juni 2011 (3) att endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (CBS 114044) under föreslagna användningsvillkor inte har någon negativ inverkan på djurs eller människors hälsa eller miljön, och att användning av preparatet kan öka hönsens värpproduktivitet, och tillväxten hos andra mindre fjäderfäarter och slaktgrisar. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Myndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (CBS 114044) visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/30

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av Lactobacillus plantarum (NCIMB 30236) har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av Lactobacillus plantarum (NCIMB 30236) som fodertillsats för alla djurarter i kategorin ”tekniska tillsatser”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) fann i sitt yttrande av den 14 juni 2011 (2) att Lactobacillus plantarum (NCIMB 30236) under föreslagna användningsvillkor varken skadar djurs eller människors hälsa eller miljön och att preparatet kan förbättra produktionen av ensilage från alla slags vallfoder genom att minska pH-värdet och bevara mer torrsubstans och protein. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats in av det referenslaboratorium som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av Lactobacillus plantarum (NCIMB 30236) visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/32

(1)

Kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 av den 12 mars 2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska unionen samt kraven för veterinärintyg (2) innehåller kraven på utfärdande av veterinärintyg för införsel av vissa sändningar av färskt kött av klövdjur och hästdjur avsedda som livsmedel till unionen. Enligt förordningen får sådana sändningar endast införas om de har sitt ursprung i tredjeländer, områden eller delar därav som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordningen.

(2)

Den 19 september 2011 anmälde Paraguay ett utbrott av mul- och klövsjuka till Världsorganisationen för djurhälsa (OIE). Utbrottet har skett i distriktet San Pedro och bekräftades den 18 september 2011 genom laboratorieanalys (Elisa och EITB).

(3)

Enligt del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 får färskt kött av tama nötkreatur importeras från Paraguay.

(4)

På grund av risken att mul- och klövsjuka förs in i unionen genom import av färskt nötkött från Paraguay och i avsaknad av garantier som skulle möjliggöra en regionalisering av Paraguay bör sådan import inte längre vara tillåten. Uppgifterna om Paraguay i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 bör ändras i enlighet med detta.

(5)

Förordning (EU) nr 206/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/34

4.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/36

(1)

Om den mängd stallgödsel som en medlemsstat avser sprida per hektar och år skiljer sig från den mängd som anges i punkt 2 andra stycket första meningen och i punkt 2 a i bilaga 3 till direktiv 91/676/EEG, bör mängden fastställas så att den inte inverkar på möjligheten att uppnå de mål som anges i artikel 1 i det direktivet. Den måste också vara motiverad på grundval av objektiva kriterier, exempelvis, såsom i detta fall, lång vegetationsperiod och grödor med stor kväveupptagningsförmåga.

(2)

Italien har för regionerna Emilia-Romagnas, Lombardiets, Piemontes och Venetos räkning lämnat in en begäran om undantag till kommissionen enligt punkt 2 tredje stycket i bilaga 3 till direktiv 91/676/EEG.

(3)

Det begärda undantaget gäller Italiens planer på att i regionerna Emilia-Romagna, Lombardiet, Piemonte och Veneto tillåta spridning av upp till 250 kg kväve per hektar och år från stallgödsel och separerad grisgödsel på gårdar där andelen grödor med högt kvävebehov och lång vegetationsperiod uppgår till minst 70 %. Undantaget kan komma att omfatta ungefär 10 313 nötkreatursgårdar och 1 241 grisuppfödningar i Emilia-Romagna, Lombardiet, Piemonte och Veneto, vilket motsvarar ungefär 15,9 % respektive 9,7 % av det totala antalet nötkreatursgårdar och grisuppfödningar, 10,7 % av den utnyttjade jordbruksarealen, 29,1 % av det totala antalet mjölkkor samt 49,3 % av det totala antalet grisar i dessa regioner. Även åkerbruk kan komma att omfattas av undantaget.

(4)

Den lagstiftning som genomför direktiv 91/676/EEG och som inrättar åtgärdsprogrammen i Emilia-Romagna (beslut nr 1273/2011 5.9.2011), Lombardiet (beslut nr IX/2208, 14.9.2011), Piemonte (beslut 18–2612, 19.9.2011) och Veneto (beslut nr 1150, 26.7.2011) har antagits och ska tillämpas tillsammans med detta beslut under perioden 2012–2015.

(5)

Den förteckning över känsliga områden som åtgärdsprogrammen gäller omfattar cirka 63 % av den utnyttjade jordbruksarealen i Emilia-Romagna, 82 % av den utnyttjade jordbruksarealen i Lombardiet, 38 % av den utnyttjade jordbruksarealen i Piemonte och 87 % av den utnyttjade jordbruksarealen i Veneto.

(6)

Uppgifter om vattenkvalitet som har redovisats för grundvattnet i Emilia-Romagna, Lombardiet, Piemonte och Veneto visar att 89 % av grundvattenförekomsterna har nitrathalter som ligger under 50 mg/l, och 63 % har genomsnittliga nitrathalter som ligger under 25 mg/l. När det gäller ytvattnet har över 98 % av övervakningsstationerna genomsnittliga nitrathalter som ligger under 25 mg/l, och inga stationer har nitrathalter som ligger över 50 mg/l.

(7)

Mer än 70 % av alla produktionsdjur i Italien finns i regionerna Emilia-Romagna, Lombardiet, Piemonte och Veneto, närmare bestämt 67,1 % av alla mjölkkor, 60,6 % av alla övriga nötkreatur, 81 % av alla grisar och 79,4 % av alla fjäderfän. Antalet produktionsdjur minskade under perioden 1982–2007 (i genomsnitt 20 % i de fyra regionerna).

(8)

Under perioden 1979–2008 minskade användningen av kemiskt kväve och mineralfosforgödsel, där de senare har minskat med 70 %.

(9)

Vall, majs som skördas till spannmål, majsensilage och höstspannmål odlas på cirka 53 % av den totala jordbruksarealen i Emilia-Romagna, Lombardiet, Piemonte och Veneto.

(10)

Det underlagsmaterial som presenteras i begäran om undantag visar att den föreslagna mängden på 250 kg kväve per hektar och år från stallgödsel och separerad grisgödsel är motiverad utifrån objektiva kriterier såsom högt nederbördsöverskott, lång vegetationsperiod och stora skördar av grödor med stor kväveupptagningsförmåga.

(11)

Kommissionen anser efter att ha gjort en granskning av begäran att den föreslagna mängden på 250 kg kväve per hektar och år från stallgödsel och separerad grisgödsel inte inverkar på möjligheten att uppnå de mål som anges i direktiv 91/676/EEG, under förutsättning att vissa strikta villkor uppfylls.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den nitratkommitté som inrättades enligt artikel 9 i direktiv 91/676/EEG.

a)

Typen av gödselseparering.

b)

Separeringsanläggningens kapacitet och huvudegenskaper, inklusive dess effektivitet.

c)

Mängden gödsel som har sänts till separering.

d)

Mängden och sammansättningen för den fasta fraktionen, inklusive dess kväve- och fosforhalt samt bestämmelseort.

e)

Mängden och sammansättningen för den separerade gödseln, inklusive dess kväve- och fosforhalt samt bestämmelseort.

f)

En uppskattning av gasförlusterna under separeringen.

a)

Antalet djur och en beskrivning av inhysnings- och lagringssystemen, inklusive lagringskapaciteten (volym) och typen av lager.

b)

En beräkning av kväve- och fosformängderna i den stallgödsel som produceras på gården.

c)

En beskrivning av gödselsepareringen och den separerade gödselns egenskaper (om tillämpligt).

d)

Mängd, typ och egenskaper för den stallgödsel som skickas från eller tas emot på gården.

e)

Växtföljd och areal för skiften med grödor med högt kvävebehov och lång vegetationsperiod och för skiften med andra grödor.

f)

Den beräknade avkastningen för varje gröda som odlas, beroende på tillgången till vatten och näringsämnen samt lokala förhållanden som klimat, jordtyp osv.

g)

Grödornas beräknade kväve- och fosforbehov för varje skifte.

h)

En beräkning av kväve- och fosformängder i den stallgödsel som ska spridas på varje skifte.

i)

En beräkning av kvävemängden från den handelsgödsel som ska spridas på varje skifte.

j)

En beräkning av den mängd vatten som krävs för bevattning och en noggrann angivelse av vattenkällan samt godkännandet av vattenuttag eller vattenanvändningsavtalet med det relevanta ”vattenkonsortiet” eller en karta som visar att gården ligger inom områden där det ytliga grundvattnet står i kontakt med rotzonen.

a)

På 70 % eller mer av gårdens arealer ska grödor med högt kvävebehov och lång vegetationsperiod odlas.

b)

Tillfällig vall ska plöjas på våren.

c)

Tillfällig och permanent vall får inte innehålla mer än 50 % baljväxter eller andra växter som binder atmosfäriskt kväve.

d)

Majs som mognar sent ska skördas (hela växten).

e)

Höstgräs, t.ex. italienskt rajgräs, korn, rågvete eller höstråg, ska sås inom två veckor efter att majs eller sorghum har skördats, och ska skördas tidigast två veckor innan majs eller sorghum sås.

f)

Sommargräs, t.ex. majs, sorghum, kolvhirs eller hirs ska sås senast två veckor efter att höstspannmål har skördats och ska skördas tidigast två veckor innan höstspannmål sås.

g)

En gröda med högt kvävebehov ska sås inom två veckor efter att vall har plöjts, och gödselmedel får inte spridas det år då permanent vall plöjs.

a)

En utvärdering av tillämpningen av villkoren i undantaget genom kontroller på gårdsnivå och genom kontroller av gödseltransporter, samt uppgifter om gårdar som inte uppfyller villkoren grundat på administrativa kontroller och fältkontroller.

b)

Uppgifter om gödselseparering, inklusive vidare bearbetning och användning av den fasta fraktionen, detaljerade uppgifter om separeringssystemens egenskaper och deras effektivitet, den separerade gödselns sammansättning samt den fasta fraktionens bestämmelseort.

c)

Kartor över områden med låg halt av organisk substans samt en beskrivning av vilka åtgärder som har vidtagits för att främja att stabiliserad fast fraktion används på jordar med låg halt av organisk substans enligt artikel 5.2.

d)

Vilka metoder som har använts för att bedöma den separerade gödselns sammansättning, variationerna i sammansättningen och effektiviteten i separationen för varje gård som omfattas av ett enskilt undantag enligt artikel 5.3.

e)

Förteckningen över ammoniak och andra utsläpp från gödselseparering enligt artikel 5.4.

f)

Det protokoll som jordbrukare ska använda för att mäta elektrisk ledningsförmåga och de kartor över områden som löper risk att drabbas av försaltning enligt artikel 6.12.

g)

Vilka metoder som används för att kontrollera att de beviljade undantagen är förenliga med separeringsanläggningarnas kapacitet enligt artikel 8.1.

h)

Vilka metoder som används för att kontrollera att varje beviljat undantag är förenligt med den godkända vattenanvändningen på den gård som omfattas av undantaget enligt artikel 8.2.

i)

Kartor över procentandelen gårdar, procentandelen djur och procentandelen jordbruksmark som omfattas av undantag, kartor över lokal markanvändning samt uppgifter om växtföljder och jordbruksmetoder på gårdar som omfattas av undantag enligt artikel 10.1.

j)

Resultaten av vattenövervakningen, inklusive uppgifter om trenderna för vattenkvaliteten i grund- och ytvattnet samt om undantagets effekter på vattenkvaliteten enligt artikel 10.2.

k)

Listan över mycket känsliga vattenförekomster enligt artikel 10.3.

l)

En sammanfattning och utvärdering av de uppgifter som har samlats in vid de övervakningsstationer som avses i artikel 10.4.