28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/1

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/1

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/2

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/2

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/3

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 1261/2010 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull) infördes en provisorisk utjämningstull på import av vissa stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingetts den 15 februari 2010 av European Confederation of Iron and Steel Industries (Eurofer) (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av unionens totala produktion av vissa stänger av rostfritt stål.

(3)

Såsom anges i skäl 23 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av subventionering och skada perioden från och med den 1 april 2009 till och med den 31 mars 2010 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 2007 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska utjämningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Kommissionen fortsatte att inhämta alla upplysningar som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(5)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa slutliga uppgifter.

(6)

Eftersom inga synpunkter har lämnats beträffande de parter som berörs av förfarandet, bekräftas härmed skälen 5–22 i förordningen om provisorisk tull.

(7)

Det erinras om att den berörda produkten, enligt skäl 24 i förordningen om provisorisk tull, definierades som stänger av rostfritt stål, tillformade eller färdigbehandlade i kallt tillstånd men inte vidare bearbetade, andra än stänger med runt tvärsnitt med en diameter på minst 80 mm, med ursprung i Indien. Produkterna klassificeras för närvarande enligt KN-numren 7222 20 21, 7222 20 29, 7222 20 31, 7222 20 39, 7222 20 81 and 7222 20 89.

(8)

En exporterande tillverkare i Indien hävdade att stänger av rostfritt stål med runt tvärsnitt med en diameter på mindre än 80 mm, men utanför toleransen H6 till H11, borde undantas från undersökningen eftersom de inte omfattas av produktdefinitionen.

(9)

Det argumentet avvisades eftersom produktdefinitionen inte säger något om toleranser. Produktkontrollnumret i frågeformuläret innehåller ett fält för toleranser mellan H6 och H11, men det är bara för att möjliggöra jämförelser och har inga bindande konsekvenser för den produkt som är föremål för undersökning. Därför dras slutsatsen att produkter som ligger utanför toleransen H6 till H11 inte ska undantas.

(10)

Det bör noteras att produkter utanför tolerans H6 till H11 togs i beaktande för beräkningen av de provisoriska subventions- och skademarginalerna.

(11)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande den likadana produkten, bekräftas härmed skäl 25 i förordningen om provisorisk tull.

(12)

I skäl 26 i förordningen om provisorisk tull nämndes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljas:

(13)

Unionsindustrin undrade om inte kommissionen underlåtit att ta hänsyn till ett antal subventionssystem och menade att de subventioner som indiska tillverkare konstaterats erhålla därför undervärderats.

(14)

Som svar på detta bör det noteras att klagomålet omfattade ett stort antal nationella och lokala subventionssystem som togs med i frågeformuläret till exporterande tillverkare i Indien och undersöktes av kommissionen. Det var dock bara för de system som anges i skäl 12 som det konstaterades att de undersökta exporterande tillverkarna i urvalet mottagit subventioner.

(15)

Unionsindustrin hävdade också att kommissionens undersökningsresultat strider mot den slutsats som dragits av US Department of Commerce (US DOC) i ett utjämningsförfarande nyligen gällande viss stålexport från Indien, där mycket högre subventioner konstaterades. Det bör dock noteras att detta undersökningsresultat gäller en annan produkt och en annan undersökningsperiod. Således avvisas detta argument.

(16)

I avsaknad av andra synpunkter bekräftas skälen 26–28 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Flera parter hävdade att tullkreditsystemet inte borde betraktas som en utjämningsbar subvention, eftersom syftet med systemet är att avräkna importtullar. Såsom förklaras i skäl 38 i förordningen om provisorisk tull kan detta system inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom det inte uppfyller de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Detta beror bland annat på att en exportör inte är skyldig att faktiskt förbruka de varor som importeras tullfritt i tillverkningsprocessen och att krediten inte beräknas på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten eller om ett alltför stort belopp i form av importtullar har utbetalats i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvud taget. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är därför ändå berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet. Således avvisas dessa argument.

(18)

En part hävdade att det faktiska försäljningspriset vid försäljning av tullkreditlicensen var lägre än licensens värde och att förmånen därför var mindre. I det avseendet bör det noteras att förmånen inom ramen för detta system beräknades med utgångspunkt i beloppet för den kredit som beviljats enligt licensen, oavsett om licensen användes för att avräkna importtullar eller faktiskt såldes. Försäljning av en licens till ett lägre pris än det nominella värdet är ett rent kommersiellt beslut som inte påverkar storleken på den förmån som mottagits inom ramen för systemet. Således avvisas detta argument.

(19)

En part hävdade vidare att även om tullkreditsystemet betraktades som utjämningsbart, borde den förmån som erhållits inom ramen för systemet inte baseras på exportvärdet utan i stället på det faktiska utnyttjande av tullkreditlicensen. Här bör det erinras om att storleken på den utjämningsbara subventionen, i enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen, beräknades som den förmån som konstaterats för mottagaren under undersökningsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då en exporttransaktion sker inom ramen för detta system. Vid den tidpunkten blir de indiska myndigheterna förpliktade att avstå från att ta ut tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på krediten för exporttransaktionen i fråga inom ramen för tullkreditsystemet. Eftersom ett företag känner till att det kommer att erhålla en subvention inom ramen för tullkreditsystemet, befinner det sig i en mer gynnsam position eftersom det kan låta subventionen avspeglas i lägre priser. Det är tidpunkten för exporten som är avgörande vid fastställandet av huruvida en förmån beviljats och inte huruvida krediten senare används, eftersom en exportör redan med denna lagstadgade rättighet har fått en bättre finansiell ställning. Således avvisas denna begäran.

(20)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på detta system, bekräftas skälen 29–41 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

En part hävdade att systemet med förhandstillstånd borde betraktas som ett restitutionssystem, eftersom de varor som importeras används för att tillverka exportvaror. Som svar på detta argument förklarades i skäl 54 i förordningen om provisorisk tull att det delsystem som använts i detta fall inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller som ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Indiens myndigheter tillämpade inte ett effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses det att standardnormerna för den berörda produkten inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna har inte heller företagit några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Delsystemet är således utjämningsbart, och argumentet avvisas härmed.

(22)

När det gäller beräkningen av subventionsbeloppet måste förmåner inom ramen för systemet med förhandstillstånd som genereras av andra produkter än den berörda produkten tas i beaktande vid fastställandet av beloppet för den utjämningsbara förmånen, i motsats till vad som hävdats av en part. Enligt detta system finns det ingen skyldighet att begränsa användningen av förmånen till import av tullfria insatsvaror som är knutna till en särskild produkt. Den berörda produkten kan således komma i fråga för alla förmåner som uppstår inom ramen för systemet med förhandstillstånd.

(23)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på detta system, bekräftas skälen 42–58 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på detta system, bekräftas skäl 59 i förordningen om provisorisk tull.

(25)

Innan ett antal synpunkter från det företag i urvalet som hade status som exportorienterat företag bemöts, bör det erinras om att en mycket viktig skyldighet för ett exportorienterat företag enligt dokumentet om utrikeshandelspolitiken för 2004–2009 respektive 2009–2014 är att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta, dvs. att företaget under en referensperiod (5 år) uppnår ett totalt exportvärde som är högre än det totala värdet av importerade varor. Alla företag som i princip åtar sig att exportera hela sin produktion av varor eller tjänster kan inrättas inom ramen för systemet med exportorienterade företag.

(26)

I gengäld är exportorienterade företag berättigade till ett antal förmåner som anges i skäl 66 i förordningen om provisorisk tull. De är rättsligt sett knutna till exportresultat och anses följaktligen vara selektiva och utjämningsbara enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. För att få dessa subventioner är det i enlighet med punkt 6.1 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken för 2009–2014 ett oeftergivligt villkor att ett exportorienterat företag har som mål att exportera.

(27)

Alla de undantag som ett exportorienterat företag omfattas av är rättsligt knutna till exportresultat. Systemet med exportorienterade företag kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led h–i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen.

(28)

Vidare har det inte kunnat fastställas att de indiska myndigheterna tillämpar ett kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra om tull- och/eller omsättningsskattebefriade insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten och i så fall i vilka mängder (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Syftet med det kontrollsystem som finns är att övervaka skyldigheten att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta och inte förbrukningen av importvaror i förhållande till produktionen av exportvaror.

(29)

När det gäller den part som har status som exportorienterat företag, gäller två villkor för att en förmån ska vara utjämningsbar: i) ett kontrollsystem saknas; ii) alltför stor avskrivning förekommer. Som svar på detta bör det noteras att det är grundläggande att de indiska myndigheterna kan visa att ett lämpligt kontrollsystem införts för att fastställa vilka insatsvaror som förbrukats under produktionsprocessen och i vilka mängder. Avsaknaden av ett lämpligt kontrollsystem behandlas mer ingående nedan. När det gäller frågan om alltför stor avskrivning, är den bara relevant i fall där det slagits fast att ett system, i det här fallet systemet med exportorienterade företag, är ett tillåtet restitutionssystem som uppfyller kraven i bilagorna I–III i grundförordningen. Såsom redan förklarats i skäl 27 kan inte systemet med exportorienterade företag betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(30)

Parten framhöll vidare att systemet med exportorienterade företag till sin natur är sådant att det tillåter tullfri import av råvaror för export av slutprodukter. Parten hävdade att systemet med exportorienterade företag kan likställas med det särskilda tullförfarandet med aktiv förädling, inte restitution. Det hävdades att det finns stora skillnader mellan de två systemen, oavsett om de teoretiskt ger samma resultat (export av varor som innehåller råvaror för vilka importtullen uteblivit). Till stöd för sitt påstående hävdade parten att exportören inom ramen för ett restitutionssystem har rätt att begära återbetalning av tullar för råvaror som ingår i de slutliga varorna. Inom systemet med aktiv förädling är exportören befriad från eventuella importtullar men har en rättslig skyldighet att betala tull för alla slutliga varor som säljs på hemmamarknaden. Parten hävdade att det inte kan förekomma alltför stor avskrivning inom ramen för det sistnämnda systemet.

(31)

Som svar på detta bör det först och främst noteras att det kan fastslås om ett alltför stort belopp har utbetalats endast om det finns ett kontrollsystem för att övervaka förbrukningen av importvaror i förhållande till produktionen av exportvaror. När det gäller partens påstående att systemet med exportorienterade företag inte är ett restitutionssystem, bör det noteras att det i fotnot 2 i bilaga I till grundförordningen tydligt anges att avskrivning eller restitution avser hel eller delvis befrielse från eller anstånd med importavgifter. Det bör stå klart att grundprincipen för system för tullrestitution eller återbetalning av eller befrielse från importtull är densamma, dvs. att en förutsättning för befrielse från eller återbetalning av importtullar på råvaror är att råvarorna används vid tillverkning av produkter som sedan exporteras. Slutligen bör det stå klart att systemet med exportorienterade företag måste uppfylla kraven i bilagorna I–III i grundförordningen för att betraktas som ett tillåtet restitutionssystem.

(32)

Parten hävdade vidare att ett exportorienterat företag omfattas av ett lämpligt kontrollsystem och ytterligare kontrollåtgärder gällande både exporten och den inhemska försäljningen. Det hävdades att inte bara utrikeshandelspolitiken och förfarandehandboken (HOP), där de lagar och förfaranden som gäller exportorienterade företag fastställs, var relevanta. Det borde även undersökas om det finns andra indiska lagar och författningar som innebär att ett rimligt och effektivt kontrollsystem inrättas. Till stöd för sin begäran hävdade parten att man enligt avsnitt 6.10.1 i förfarandehandboken omfattas av en rättslig skyldighet att föra korrekta räkenskaper och ska lämna digitalt signerade kvartals- och årsrapporter över import, inhemska inköp, export och inhemsk försäljning. Parten hävdade vidare att man enligt lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944 har en rättslig skyldighet att vid inhemsk försäljning utfärda en skattefaktura där det bl.a. tydligt framgår vilka skatter som ska betalas. I lagen om central punktskatt anges också att parten varje månad ska lämna fullständiga uppgifter om sin inhemska försäljning till myndigheterna. Enligt bolagslagen (Companies Act) från 1956 och gällande redovisningsstandarder har parten även en rättslig skyldighet att i sina granskade årsredovisningar lämna ingående uppgifter om import och inhemsk anskaffning, samt om export och inhemsk försäljning.

(33)

Som svar på detta ifrågasätts inte att bolagslagen kanske fastställer ramarna för redovisningsstandarder i Indien. Vid bedömningen av om systemet för exportorienterade företag är utjämningsbart är dock den relevanta frågan huruvida myndigheterna har infört ett system varigenom det kan bekräftas om tull- eller skattebefriade insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exportvarorna, och i så fall i vilka mängder.

(34)

Kraven enligt lagen om central punktskatt har ett helt annat syfte, nämligen att se till att gällande skatter betalas vid försäljning på hemmamarknaden i Indien. Den innehåller inga bestämmelser om kontroll av varor som importerats tullfritt eller av det samband mellan tullfria insatsvaror och resulterande exportprodukter som krävs för restitutionssystem.

(35)

När det gäller de ytterligare kontrollmöjligheterna bör det erinras om att ett exportorienterat företag inte har någon skyldighet att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och bestämmelsen för de produkter som framställs med hjälp av de importerade varorna (se punkt 69 i förordningen om provisorisk tull). Endast sådana kontroller av sändningar skulle emellertid kunna ge Indiens myndigheter tillräcklig information om den slutliga bestämmelsen för insatsvaror, så att de kan kontrollera att befrielsen från tull och omsättningsskatt inte omfattar mer än insatsvarorna för exportproduktionen.

(36)

Trots noggrant övervägande av de uppgifter som lämnats av denna part, bekräftades det följaktligen att Indiens myndigheter inte tillämpar ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att avgöra om tull- eller omsättningsskattebefriade insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten och i så fall i vilka mängder (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). De indiska myndigheterna företog inte några ytterligare granskningar som grundade sig på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). De indiska myndigheterna kunde inte heller bevisa att det inte förekom någon alltför stor avskrivning.

(37)

Parten menade att kommissionen vid beräkningen av subventionsbeloppet borde ha tagit hänsyn till tullar som betalats på inhemsk försäljning av färdiga produkter. Som svar på detta argument bör det noteras att även om syftet med att etablera sig som ett exportorienterat företag är att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta, har ett sådant företag möjlighet att sälja en del av sin tillverkning på den inhemska marknaden. Inom ramen för systemet med exportorienterade företag behandlas varorna som importvaror, trots att bara en förmånlig tull på 50 % behöver betalas. Situationen för ett exportorienterat företag skiljer sig i det avseendet inte från situationen för andra företag som är verksamma på den inhemska marknaden, dvs. tillämpliga tullar och skatter måste betalas för köpta varor. Här bör det klargöras att ett beslut från myndigheternas sida att beskatta varor avsedda för förbrukning på den inhemska marknaden inte innebär att befrielsen från importtullar och återbetalningen av omsättningsskatt för ett exportorienterat företag inte utgör en förmån när det gäller exportförsäljningen av den berörda produkten. Dessutom har försäljningen på den inhemska marknaden ingen inverkan på den mer allmänna bedömningen av om det finns ett lämpligt kontrollsystem.

(38)

Parten menade också att kommissionen använder fel nämnare vid beräkningen av subventionsbeloppet. Man hävdade att den korrekta nämnaren är hela försäljningsomsättningen och inte exportomsättningen. Påståendet måste avvisas. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades det subventionsbelopp (täljaren) som beräknats inom systemet i proportion till den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden (nämnaren), eftersom subventionen är knuten till exportresultaten. Möjligheten för ett exportorienterat företag att sälja en del av tillverkningen på den inhemska marknaden ändrar inte det faktum att systemet med exportorienterade företag är tydligt inriktat på export.

(39)

Slutligen hävdade parten att den förmån som företaget fått borde vara lika stor som kreditkostnaderna för de indiska myndigheterna mellan tidpunkten för importen av råvarorna och tidpunkten för exporten av de färdiga stängerna av rostfritt stål från Indien. Till stöd för sitt påstående hänvisade parten till ett preliminärt undersökningsresultat från US DOC nyligen i en antisubventionsöversyn avseende en ny exportör, där obetalda tullar betraktades som räntefria lån till företaget vid tidpunkten för importen. Som svar på detta ska det noteras att kommissionen inte är bunden vid någon beräkningsmetod som tillämpas av US DOC utan måste tillämpa grundförordningens bestämmelser. I detta fall förklaras den använda beräkningsmetoden i skälen 75 och 76 i förordningen om provisorisk tull. Detta argument skulle under alla omständigheter vara relevant endast om uppskov (fotnot 3 i bilaga I till grundförordningen) med tullarna beviljats i stället för befrielse, som det handlar om här.

(40)

Mot bakgrund av detta bekräftas härmed skälen 60–77 i förordningen om provisorisk tull.

(41)

En part tillstod att man beviljats en förmånlig räntesats för sin export men menade att den var betydligt högre än de rådande räntesatserna i EU och därför inte borde betraktas som en förmån.

(42)

Som svar på detta bör det noteras att subventionsbeloppet beräknades på grundval av skillnaden mellan den ränta som betalas för exportkrediter och det belopp som skulle ha betalats för vanliga affärskrediter som utnyttjas av det berörda företaget i Indien. I det här fallet användes ett nationellt riktmärke för att beräkna subventionsbeloppet. Detta argument avvisas därför.

(43)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på detta system, bekräftas skälen 78–86 i förordningen om provisorisk tull.

(44)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är mellan 3,3 % och 4,3 %. Eftersom detta motsvarar den nivå som fastställs i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull, bekräftas det skälet.

(45)

Den metod som användes för att fastställa subventionsmarginalerna för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet beskrivs i skäl 88 i förordningen om provisorisk tull. I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen uppgick subventionsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet, beräknad på grundval av den vägda genomsnittliga subventionsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga företagen i urvalet, till 4,0 %. Skäl 88 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därmed.

(46)

Grunden för fastställandet av den landsomfattande subventionsmarginalen beskrivs i skäl 89 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom det inte inkommit några synpunkter rörande detta, bekräftas härmed skäl 89 i förordningen om provisorisk tull.

(47)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande unionsindustrin, bekräftas härmed skälen 90–93 i förordningen om provisorisk tull.

(48)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande skada, bekräftas härmed skälen 94–122 i förordningen om provisorisk tull.

(49)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande orsakssamband, bekräftas härmed skälen 123–136 i förordningen om provisorisk tull.

(50)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande unionens intresse, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 137–148 i förordningen om provisorisk tull.

(51)

En part hävdade att den genomsnittliga vinstmarginalen före skatt på 9,5 %, baserad på situationen 2007, som användes för att beräkna det icke-skadevållande priset och fastställa skademarginalen, inte var representativt för industrins vinstmarginal före skatt på lång sikt. Det hävdades att det år på vilket denna vinstmarginal baserats räknades som ett exceptionellt år och att åren 2005–2006 skulle vara mer representativa eftersom de var normala räkenskapsår med vinstmarginaler på mellan 4 % och 6 %.

(52)

Det lönsamhetsmål som tillämpades i det provisoriska skedet baserades på den vägda genomsnittliga vinstmarginal som uppnåddes av de utvalda unionstillverkarna 2007. Det året betraktades som det senaste representativa år då unionstillverkarna inte drabbades av skadevållande subventionering. Synpunkten avvisas därför, och den vinstmarginal som tillämpades i det provisoriska skedet bekräftas härmed.

(53)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på nivån för undanröjande av skada, bekräftas härmed skälen 149–153 i förordningen om provisorisk tull.

(54)

Den metod som tillämpades i förordningen om provisorisk tull bekräftas härmed.

(55)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen bör en slutgiltig utjämningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som den subventionerade importen vållat, utan att den subventionsmarginal som konstaterats överskrids.

(56)

På grundval av ovanstående har utjämningstullarnas storlek fastställts genom att marginalerna för undanröjande av skada jämförts med subventionsmarginalerna. De föreslagna utjämningstullsatserna blir då följande:

(57)

Storleken på de individuella företagsspecifika utjämningstullar som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. De återspeglar därför den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Indien som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland enheter som är närstående till dem som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller ”övriga företag”.

(58)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik utjämningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya tillverknings- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (5) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och försäljning på hemmamarknaden eller på export som hänger samman med t.ex. namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(59)

Med hänsyn till de konstaterade subventionsmarginalernas storlek och nivån på den skada som vållats unionsindustrin anses det nödvändigt att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska utjämningstull som infördes genom förordningen om provisorisk tull.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/11

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en fodertillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(2)

Användning av alfamaduramicinammonium, som tillhör gruppen koccidiostatika och andra medicinskt verksamma substanser, godkändes för tio år i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) som fodertillsats för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EG) nr 2430/1999 (3) och för kalkoner genom kommissionens förordning (EG) nr 2380/2001 (4).

(3)

Innehavaren av godkännandet har lämnat in en ansökan om ändring av godkännandet vad gäller sammansättningen av fodertillsatsens bärsubstans. Innehavaren av godkännandet har lämnat in relevanta uppgifter som stöd för begäran.

(4)

Myndigheten konstaterade i sitt yttrande av den 8 december 2010 (5) att användning av tillsatsen i dess nya sammansättning på kalkoner inte förväntas leda till några nya betänkligheter för djurs och människors hälsa eller för miljön och att den är verkningsfull när det gäller att bekämpa koccidios.

(5)

Villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(6)

Förordning (EG) nr 2380/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Eftersom ändringarna av villkoren för godkännandet inte rör säkerhetsskäl, bör en övergångsperiod för avveckling av befintliga lager av förblandningar och foderblandningar tillåtas.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/13

(1)

Genom rådets beslut 97/836/EG (2) anslöt sig unionen till FN:s ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”).

(2)

Genom beslut 97/836/EG anslöt sig unionen även till FN/ECE:s föreskrifter nr 1, 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23, 25, 26, 28, 31, 34, 37, 38, 39, 43, 44, 46, 48, 58, 66, 73, 77, 79, 80, 87, 89, 90, 91, 93, 97, 98, 99, 100 och 102.

(3)

Genom rådets beslut av den 28 februari 2000 anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 110 om specifika komponenter i motorfordon som använder komprimerad naturgas (CNG) i sina framdrivningssystem och om fordon med avseende på installation av specifika komponenter av godkänd typ för användande av komprimerad naturgas (CNG) i sina framdrivningssystem.

(4)

Genom rådets beslut 2000/710/EG (3) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 67 om typgodkännande av särskild utrustning för gasoldrivna bilar.

(5)

Genom rådets beslut av den 7 november 2000 anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 112 om enhetliga bestämmelser beträffande typgodkännande av strålkastare till motorfordon som avger ett asymmetriskt halv- eller helljus eller bådadera och som är utrustade med glödlampor och/eller lysdiodmoduler.

(6)

Genom rådets beslut 2001/395/EG (4) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 13 H om typgodkännande av personbilars bromssystem.

(7)

Genom rådets beslut 2001/505/EG (5) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 105 om typgodkännande av fordon avsedda för transport av farligt gods med avseende på deras speciella konstruktionsegenskaper.

(8)

Genom rådets beslut av den 29 april 2004 anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 116 om enhetliga tekniska bestämmelser om skydd av motorfordon mot obehörigt utnyttjande och till FN/ECE:s föreskrifter nr 118 om enhetliga tekniska föreskrifter om brinnegenskaper hos material som används i inredningen i vissa kategorier av motorfordon.

(9)

Genom rådets beslut av den 14 mars 2005 anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 121 om enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på placering och märkning av handstyrda manöverorgan, kontrollampor och visare och till FN/ECE:s föreskrifter nr 122 om enhetliga tekniska bestämmelser om godkännande av fordon i kategorierna M, N och O med avseende på uppvärmningssystem.

(10)

Genom rådets beslut 2005/614/EG (6) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 94 om godkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid frontalkollision och till FN/ECE:s föreskrifter nr 95 om godkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid sidokollision.

(11)

Genom rådets beslut 2006/364/EG (7) godkände unionen FN/ECE:s föreskrifter nr 123 om godkännande av justerbara framljussystem (AFS) för motorfordon.

(12)

Genom rådets beslut 2006/444/EG (8) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 55 om bestämmelser om godkännande av mekaniska kopplingsanordningar för fordonskombinationer.

(13)

Genom rådets beslut 2006/874/EG (9) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 107 om enhetliga bestämmelser för godkännande av fordon enligt kategori M2 eller M3 avseende deras allmänna konstruktion.

(14)

Genom rådets beslut 2007/159/EG (10) godkände unionen FN/ECE:s föreskrifter nr 125 om godkännande av motorfordon vad gäller förarens siktfält framåt.

(15)

Genom rådets beslut 2009/433/EG (11) anslöt sig unionen till FN/ECE:s föreskrifter nr 61 om enhetliga bestämmelser för godkännande av nyttofordon med avseende på deras utskjutande delar framför förarhyttens bakre vägg.

(16)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (12) kan fordonstillverkare som ansöker om godkännande för sina system, komponenter eller separata tekniska enheter se till att de uppfyller kraven antingen i de relevanta direktiven eller i motsvarande föreskrifter från FN/ECE. De flesta krav som gäller fordonsdelar i direktiven har överförts från motsvarande föreskrifter från FN/ECE. Allt eftersom tekniken framskrider ändras fortlöpande FN/ECE:s föreskrifter och de relevanta direktiven måste därför regelbundet uppdateras för att de ska stämma överens med innehållet i respektive föreskrifter från FN/ECE. För att undvika dubbelarbete rekommenderade högnivågruppen CARS 21 att flera direktiv skulle ersättas med motsvarande föreskrifter från FN/ECE.

(17)

Enligt direktiv 2007/46/EG kan FN/ECE:s föreskrifter tillämpas för obligatoriskt EG-typgodkännande och unionslagstiftningen ersättas med dessa föreskrifter från FN/ECE. Enligt förordning (EG) nr 661/2009 ska typgodkännande i enlighet med de FN/ECE-föreskrifter som ska tillämpas obligatoriskt betraktas som EG-typgodkännande i enlighet med den förordningen och dess genomförandeåtgärder.

(18)

Genom att unionslagstiftningen ersätts med FN/ECE-föreskrifter bidrar detta till att dubbelarbete undviks, dels när det gäller tekniska krav, dels när det gäller certifiering och administrativa förfaranden. Typgodkännanden som direkt grundas på internationellt fastställda standarder bör dessutom ge ökat tillträde till marknaderna i tredjeländer, särskilt i de länder som är parter i 1958 års reviderade överenskommelse, vilket därmed ökar unionsindustrins konkurrenskraft.

(19)

I förordning (EG) nr 661/2009 föreskrivs därför upphävande av flera direktiv om typgodkännande av motorfordon, deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem, vilka för EG-typgodkännande i enlighet med den förordningen bör ersättas med motsvarande FN/ECE-föreskrifter.

(20)

FN/ECE-föreskrifterna nr 1, 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 13 H, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23, 25, 26, 28, 31, 34, 37, 38, 39, 43, 44, 46, 48, 55, 58, 61, 66, 67, 73, 77, 79, 80, 87, 89, 90, 91, 93, 94, 95, 97, 98, 99, 100, 102, 105, 107, 110, 112, 116, 118, 121, 122, 123 och 125 bör därför tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 661/2009, där de FN/ECE-föreskrifter som ska tillämpas obligatoriskt förtecknas.

(21)

Förordning (EG) nr 661/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

De FN/ECE-föreskrifter som förtecknas i bilagan till denna förordning bör tillämpas efter de genomförandedatum som anges i artikel 13 i förordning (EG) nr 661/2009.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/21

(1)

Genom förordning (EG) nr 1185/2009 fastställs en ny ram för framställning av jämförbar europeisk statistik om försäljning och användning av bekämpningsmedel.

(2)

I enlighet med artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1185/2009 ska medlemsstaterna översända de statistiska uppgifterna i elektronisk form i ett lämpligt tekniskt format som ska fastställas av kommissionen.

(3)

För att garantera sekretessen kommer det att finnas en markering i överföringsfilen som anger om de uppgifter som översänds om ämnet, den kemiska klassen, produktkategorin eller huvudgruppen är konfidentiella eller inte.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/23

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 619/2008 (2) inleddes en stående anbudsinfordran för exportbidrag för naturligt smör i block med produktkod ex ex 0405 10 19 9700, smörolja i behållare med produktkod ex ex 0405 90 10 9000 och skummjölkspulver med produktkod ex ex 0402 10 19 9000. I förordningen fastställs bestämmelser för förfarandet, bland annat om anbudsperioder då anbud får lämnas in.

(2)

För att bättre kunna reagera på nedgången på mejerimarknaden i början av 2009, ändrades denna förordning så att två anbudsperioder per månad föreskrivs. Därefter har marknadssituationen förbättrats väsentligt, varför antalet anbudsperioder kan återgå till en per månad.

(3)

Förordning (EG) nr 619/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/24

(1)

I domslutet i de förenade målen C-92/09 och C-93/09 (2) rörande offentliggörande av uppgifter om mottagare av jordbruksstöd fastställer EU-domstolen att offentliggörande av personuppgifter om fysiska personer utan åtskillnad enligt relevanta kriterier som den period under vilken stöd har mottagits, stödfrekvens, stödtyp eller stödvolym, inte är proportionellt. Därför har domstolen ogiltigförklarat de bestämmelser som avser sådant offentliggörande. För att garantera fysiska personer det skydd av personuppgifter som ligger i deras intresse, och samtidigt tillgodose de olika syften som ska uppfyllas genom offentliggörande av uppgifter om mottagare av stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), så som det föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 259/2008 (3), är det lämpligt att denna skyldighet inte gäller för fysiska personer.

(2)

För öppenhetens skull bör därför förordning (EG) nr 259/2008 ändras formellt i enlighet med detta i avvaktan på att Europaparlamentet och rådet antar ett nytt system som tar hänsyn till domstolens synpunkter.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna.

1.

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

2.

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   För juridiska personer ska medlemsstaterna ha rätt att offentliggöra mer ingående uppgifter än vad som anges i punkt 1.”

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/26

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/28

(1)

Förordning (EG) nr 327/98 innehåller bestämmelser om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris, uppdelade på ursprungsland och indelade i flera delperioder i enlighet med bilaga IX till den förordningen.

(2)

April är den andra delperioden för de kvoter som avses i artikel 1.1 a i förordning (EG) nr 327/98.

(3)

Det framgår av den anmälan som gjorts i enlighet med artikel 8 a i förordning (EG) nr 327/98 att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in under de tio första arbetsdagarna i april 2011 avser en kvantitet som för kvoten med löpnummer 09.4130 överstiger den tillgängliga kvantiteten. Det bör därför beslutas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas och det bör fastställas en tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna för den berörda kvoten/de berörda kvoterna.

(4)

Av den anmälan som avses ovan framgår det också att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in under de tio första arbetsdagarna i april 2011 avser en kvantitet som för kvoten/kvoterna med löpnummer 09.4127, 09.4128 och 09.4129 understiger den tillgängliga kvantiteten.

(5)

De totala tillgängliga kvantiteterna för kvoterna med löpnummer 09.4127, 09.4128, 09.4129 och 09.4130 för nästa delperiod bör därför fastställas i enlighet med artikel 5 första stycket i förordning (EG) nr 327/98.

(6)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/30

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 1490/2002 (3) innehåller genomförandebestämmelser för den andra och tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingick cyprokonazol.

(2)

Anmälaren återkallade i enlighet med artikel 11e i förordning (EG) nr 1490/2002 sin ansökan om att det verksamma ämnet ska införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG inom två månader från det att utkastet till bedömningsrapport tagits emot. Följaktligen fastställdes det i kommissionens beslut 2008/934/EG av den 5 december 2008 om att inte ta upp vissa verksamma ämnen i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (4) att cyprokonazol inte skulle införas i bilaga I.

(3)

Den ursprungliga anmälaren (nedan kallad sökanden) har i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG lämnat in en ny ansökan och begärt ett påskyndat förfarande i enlighet med artiklarna 14–19 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (5).

(4)

Ansökan lämnades till Irland, som genom förordning (EG) nr 1490/2002 hade utsetts till rapporterande medlemsstat. Tidsfristen för det påskyndade förfarandet har följts. Specifikationen för det verksamma ämnet och de avsedda användningarna är desamma som de som anges i beslut 2008/934/EG. Ansökan uppfyller dessutom de återstående kraven gällande innehåll och förfarande i artikel 15 i förordning (EG) nr 33/2008.

(5)

Irland utvärderade de kompletterande uppgifter som sökanden lämnat och lade fram en kompletterande rapport. Rapporten lämnades till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och till kommissionen den 12 februari 2010. Myndigheten skickade den kompletterande rapporten till övriga medlemsstater och sökanden för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 33/2008 och på kommissionens begäran lade myndigheten fram sin slutsats om cyprokonazol för kommissionen den 8 november 2010 (6). Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport, den kompletterande rapporten och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 11 mars 2011 i form av kommissionens granskningsrapport om cyprokonazol.

(6)

De olika undersökningar som gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller cyprokonazol i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som har undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Cyprokonazol bör därför införas i bilaga I så att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med det direktivet.

(7)

Utan att det påverkar den slutsatsen bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Man bör därför kräva att sökanden lämnar in ytterligare uppgifter som bekräftar den toxikologiska betydelsen av föroreningarna i den tekniska specifikationen, analysmetoderna för övervakning av cyprokonazol i jord, kroppsvätskor och kroppsvävnader, resthalterna av metaboliter av triazolderivat i primära grödor, grödor vid växelbruk och produkter av animaliskt ursprung, den långsiktiga risken för växtätande däggdjur samt den eventuella miljöpåverkan av isomerblandningens preferentiella nedbrytning/omvandling.

(8)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(9)

Utan att det påverkar de skyldigheter som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna medges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att ompröva befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller cyprokonazol i syfte att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt artikel 13 och de relevanta villkoren i bilaga I, är uppfyllda. Medlemsstaterna bör vid behov ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(10)

Erfarenheter från tidigare införanden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7) har visat att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av kraven på innehavarna av befintliga godkännanden när det gäller tillgång till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter förefaller det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavarna av ett godkännande kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv om ändring av bilaga I som hittills har antagits.

(11)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

I beslut 2008/934/EG fastställs att cyprokonazol inte ska införas i bilaga I och att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne ska återkallas senast den 31 december 2011. Den rad som avser cyprokonazol i bilagan till det beslutet måste utgå.

(13)

Beslut 2008/934/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om ett växtskyddsmedel innehåller cyprokonazol som enda verksamma ämne, om så krävs, senast den 31 maj 2015 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om ett växtskyddsmedel innehåller cyprokonazol som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 maj 2015 eller senast det datum som fastställs för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv genom vilket eller vilka ämnet eller ämnena i fråga infördes i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.

28.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 108/34

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 1490/2002 (3) innehåller genomförandebestämmelser för den andra och tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingick fluometuron.

(2)

Anmälarna återkallade i enlighet med artikel 11e i förordning (EG) nr 1490/2002 sin ansökan om att det verksamma ämnet ska införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG inom två månader från det att utkastet till bedömningsrapport tagits emot. Följaktligen fastställdes det i kommissionens beslut 2008/934/EG av den 5 december 2008 om att inte ta upp vissa verksamma ämnen i bilaga I till direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (4) att fluometuron inte skulle införas i bilaga I.

(3)

De ursprungliga anmälarna (nedan kallade sökandena) har i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG lämnat in en ny ansökan och begärt ett påskyndat förfarande i enlighet med artiklarna 14–19 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (5).

(4)

Ansökan lämnades till Grekland, som genom förordning (EG) nr 1490/2002 hade utsetts till rapporterande medlemsstat. Tidsfristen för det påskyndade förfarandet har följts. Specifikationen för det verksamma ämnet och de avsedda användningarna är desamma som de som anges i beslut 2008/934/EG. Ansökan uppfyller dessutom de återstående kraven gällande innehåll och förfarande i artikel 15 i förordning (EG) nr 33/2008.

(5)

Grekland utvärderade de kompletterande uppgifter som sökandena lämnat och lade fram en kompletterande rapport. Rapporten lämnades till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och till kommissionen den 27 januari 2010. Myndigheten skickade den kompletterande rapporten till övriga medlemsstater och sökandena för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 33/2008 och på kommissionens begäran lade myndigheten fram sin slutsats om fluometuron för kommissionen den 14 december 2010 (6). Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport, den kompletterande rapporten och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 11 mars 2011 i form av kommissionens granskningsrapport om fluometuron.

(6)

De olika undersökningar som gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller fluometuron i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som har undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Fluometuron bör därför införas i bilaga I så att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med det direktivet.

(7)

Utan att det påverkar den slutsatsen bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Man bör därför kräva att sökandena lämnar in ytterligare uppgifter som bekräftar växtmetaboliten trifluorättiksyras toxikologiska egenskaper samt analysmetoderna för övervakning av fluometuron i luft och av jordmetaboliten trifluormetylanilin i jord och vatten. Om fluometuron klassificeras som ett ämne som ”misstänks kunna orsaka cancer” enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (7), ska de berörda medlemsstaterna begära in ytterligare uppgifter som bekräftar betydelsen av jordmetaboliterna desmetylfluometuron och trifluormetylanilin för grundvattnet.

(8)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(9)

Utan att det påverkar de skyldigheter som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna medges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att ompröva befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller fluometuron i syfte att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt artikel 13 och de relevanta villkoren i bilaga I, är uppfyllda. Medlemsstaterna bör vid behov ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(10)

Erfarenheter från tidigare införanden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (8) har visat att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av kraven på innehavarna av befintliga godkännanden när det gäller tillgång till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter förefaller det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavarna av ett godkännande kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv om ändring av bilaga I som hittills har antagits.

(11)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

I beslut 2008/934/EG fastställs att fluometuron inte ska införas i bilaga I och att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne ska återkallas senast den 31 december 2011. Den rad som avser fluometuron i bilagan till det beslutet måste utgå.

(13)

Beslut 2008/934/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om ett växtskyddsmedel innehåller fluometuron som enda verksamma ämne, om så krävs, senast den 31 maj 2015 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om ett växtskyddsmedel innehåller fluometuron som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 maj 2015 eller senast det datum som fastställs för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv genom vilket eller vilka ämnet eller ämnena i fråga infördes i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.