Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kostnaderna för utebliven invandring och bristande integration

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 110/01)

Föredragande:	Pavel TRANTINA
Medföredragande:	José Antonio MORENO DÍAZ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	7.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	149/09/13

1.   Sammanfattning av slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att invandring har en positiv inverkan på befolkningens och arbetskraftens tillväxt. Om den naturliga befolkningstillväxten blir negativ kan invandringen bidra till att hålla kvar den totala befolkningen och arbetskraften på en jämn nivå. Invandringen är visserligen inte den slutliga lösningen på hur konsekvenserna av befolkningens åldrande i Europa ska kunna hanteras. Den skulle icke desto mindre även kunna avhjälpa brist på arbetskraft och färdigheter som inte beror på befolkningsutvecklingen.

1.2

Ett scenario utan invandring till Europa skulle innebära följande: — Medlemsstaternas ekonomier skulle drabbas hårt. Arbetsmarknaderna skulle utsättas för möjligen oförenliga påfrestningar, hela sektorer skulle slås i spillror, jordbruksproduktionen skulle minska och byggsektorn skulle inte kunna möta efterfrågan. — De demografiska utmaningarna skulle förvärras. Det kan hända att pensionssystemen blir ohållbara och att hälso- och sjukvårdssektorn kollapsar, avfolkningen av vissa områden skulle fortgå i snabb takt och i slutändan skulle den sociala sammanhållningen undergrävas. — Ett fullständigt förbud mot laglig migration skulle i sig leda till en kraftig ökning i försöken till irreguljär migration. Detta skulle i sin tur leda till överdrivna satsningar på säkerhet, repression och polis, vilket skulle medföra enorma kostnader. Det skulle stimulera marknaderna för svartarbete, exploatering och modernt slaveri och desperata försök till familjeåterförening. — Rasismen och främlingsfientligheten skulle blomstra ännu mer än i dag. Människor som redan bor här och har en invandrarbakgrund, inbegripet andra och tredje generationens invandrare, skulle bli måltavlor för misstro och övergrepp från befolkningen.

1.3

Migrationen har däremot följande potential som kan fastställas i värdländerna: vakanser och kompetensunderskott kan fyllas, ekonomisk tillväxt kan upprätthållas och tjänster till förmån för en åldrande befolkning kan vidmakthållas när det råder brist på unga människor lokalt. Pensionsunderskottet kan fyllas genom inbetalningarna från nya unga migrerande arbetstagare. Invandrare bidrar med energi och innovationer. Värdländerna berikas med kulturell och etnisk mångfald. Avfolkningsbygder kan få nytt liv, inklusive skolor som kan förvandlas. Ursprungsländerna gynnas av remitteringar (pengar som migranterna skickar hem) som är större än det utländska biståndet. Återvändande migranter för med sig besparingar, färdigheter och internationella kontakter.

1.4

För att man fullt ut ska kunna förverkliga migrationens potential krävs det en strategi som bland annat bättre tillvaratar migrantbefolkningens färdigheter. Kommittén är övertygad om att detta måste främjas genom lämpliga strategier och mekanismer för validering av färdigheter och uppmanar EU och medlemsstaterna att främja ett skyndsamt utarbetande av sådana. Ett korrekt genomförande av kompetenspartnerskap med länder utanför EU skulle dessutom vara till ömsesidig nytta för både EU och migranternas ursprungsländer.

1.5

EU bör anta strategier och åtgärder för att stödja en säker, ordnad och reguljär migration och också stärka inkludering och social sammanhållning.

1.6

Bristande integration innebär ekonomiska, sociokulturella och politiska risker och kostnader. Investeringar i integration av migranter är därför den bästa försäkringen mot potentiella framtida kostnader, problem och spänningar. Den offentliga politiken bör ta itu med den rädsla, de farhågor och den oro som finns bland olika delar av befolkningen i EU:s samhällen för att förhindra att EU-fientliga och främlingsfientliga stämningar uppstår. Strategierna för detta bör därför innefatta en tydlig, konsekvent och genomtänkt uppsättning skyldigheter för migranterna själva, men likaså ett konsekvent fördömande av retorik och beteenden som präglas av fientlighet mot migranter.

1.7

EESK understryker att det är väsentligt att främja integration för att stärka EU:s grundläggande värden och principer, där mångfald, jämlikhet och icke-diskriminering är avgörande. Integration är en fråga som angår hela samhället, inbegripet migranter som etablerar sig i ett värdland, oberoende av deras status eller ursprung. Likväl krävs det särskilda strategier för personer som är särskilt utsatta (såsom flyktingar), och ett riktat stöd som är lokalt förankrat och skräddarsytt, snarare än en patentlösning, kan kanske ge de bästa resultaten. Det är därför absolut nödvändigt att EU:s medlemsstater lär sig av varandra och uppriktigt strävar efter att främja en miljö där integration av migranter kan uppnås och riskerna undviks.

2.   Yttrandets bakgrund och mål

2.1

De största migrationsströmmarna i Europa sedan andra världskriget har väckt oro bland medborgarna för ytterligare okontrollerade migrationsströmmar och visat vikten av en gemensam strategi i kampen mot irreguljär migration och av att trygga EU:s förmåga att agera. EU:s medlemsstater har ställts inför utmaningar när det gäller hanteringen och finansieringen av och kommunikationen om migrationen, samt medborgarnas farhågor i samband med detta. Även om situationen har missbrukats av vissa politiker är kommittén övertygad om att det finns ett akut behov av att ändra det sätt på vilket migration och återvändande skildras till en rationell debatt på grundval av fakta. Flyktingar och migranter bör inte ses som ett hot utan som en möjlighet för Europas ekonomiska och sociala modell.

2.2

Det faktum att man i den nuvarande politiken sätter kontrollen av migrationen högst på dagordningen för utrikesfrågor undergräver EU:s ställning i de yttre förbindelserna och gör att EU blir ett lätt offer för utpressning och förlorar sin trovärdighet i människorättsfrågor. Kommittén är övertygad om att EU och medlemsstaterna måste gå längre än i den nuvarande modellen och se till att reguljära sätt att ta sig in i EU, sätt som underlättar ordnad migration och lyckad inkludering, främjas. Säkra och lagliga vägar kan leda till minskat tryck på EU:s asylsystem.

2.3

Så länge EU-marknaderna driver på efterfrågan på arbetskraft kommer det samtidigt att finnas migration: under reguljära eller andra former. Åtminstone i vissa yrken kommer efterfrågan att öka (vårdsektorn, hushållsarbete, sociala tjänster, byggsektorn osv.) (1).

2.4

Vid det civila samhällets dagar i juni 2017 höll Federica Mogherini, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, ett huvudanförande om det globala Europa och dess roll för fred och stabilitet (2). I anförandet hävdade hon att Europa behöver migration av ekonomiska och kulturella skäl. Hon föreslog att EESK skulle utarbeta en studie eller en rapport om kostnaderna för utebliven migration, eftersom hon fått intrycket att vissa sektorer i Europas ekonomier skulle kollapsa om alla migranter försvann från en dag till nästa. Rapporten skulle förmedla de ekonomiska och sociala aktörernas synpunkter på hur Europa skulle se ut utan migranter. Detta yttrande på eget initiativ utgör en uppföljning av hennes tanke.

2.5

Migrationen har många ansikten – den kan vara reguljär, irreguljär eller, som under de senaste tre åren, humanitär, till följd av kriget i Syrien och krig i andra delar av världen. Migrationsströmmarna är också blandade och arbetskraftsmigrationen kan vara säsongsbunden och den kan bestå av manuell eller högkvalificerad arbetskraft. I detta dokument ligger tyngdpunkten huvudsakligen på säker, ordnad och EU-stödd arbetskraftsmigration (med sammanhängande familjeåterföring). Dock noteras också andra former av invandring till EU och det potentiella bidraget från migranter som anländer inom ramen för (tillfällig) humanitär migration (asylsökande) och irreguljär migration.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Demografi – en åldrande befolkning och de minskande befolkningstalen i EU

3.1.1

I början av 2000-talet har EU en åldrande befolkning, en stagnerande eller till och med minskande inhemsk befolkning, en hög arbetslöshet och – i vissa av de centrala medlemsstaterna – även en långsam ekonomisk tillväxt. Samtidigt kvarstår EU som en de främsta destinationerna för migration (3).

3.1.2

Förändringar i arbetskraftens storlek utgör en av de främsta utmaningarna för EU. Även om arbetskraftsutbudet (arbetskraftens storlek) inte utvecklas oberoende av efterfrågan på arbetskraft kan dess framtida utvecklingstendenser uppskattas genom att man kombinerar olika scenarier för arbetskraftens deltagande med befolkningsprognoser, såsom fastställs av författarna till European Demographic Data Sheet 2018 (4). För närvarande uppgår arbetskraften inom EU till omkring 245 miljoner arbetstagare. För att uppskatta det framtida arbetskraftsutbudet fram till 2060 utarbetade författarna tre scenarier för arbetskraftsdeltagande i ett intervall från 214 miljoner till 227 miljoner respektive 245 miljoner arbetstagare.

3.1.3

Enligt andra prognoser, såsom den som presenterades i kommissionens faktablad till det sociala toppmötet i Göteborg 2017, kommer det 2060 för varje äldre person att finnas två personer i arbetsför ålder. I dagsläget finns det fyra. Detta innebär en stor risk för den europeiska sociala modellen som den ser ut i dag.

3.1.4

I gengäld har invandringen en positiv inverkan på befolkningens och arbetskraftens tillväxt. Om den naturliga befolkningstillväxten blir negativ kan invandringen bidra till att hålla kvar den totala befolkningen och arbetskraften på en jämn nivå. Invandringen skulle även kunna avhjälpa brist på arbetskraft och färdigheter som inte beror på befolkningsutvecklingen. Invandringen utgör dock inte, såsom HWWI (Hamburgisches WeltWirtschaftsInstitut) anger i sin rapport ”The Costs and Benefits of European Immigration” (5), den slutliga lösningen på hur konsekvenserna av befolkningens åldrande i Europa ska kunna hanteras (eftersom migranterna också blir äldre).

3.2   Potentialen i arbetskraftsmigrationen från tredjeländer

Följande effekter kan fastställas (6):

3.2.1

I värdländerna: — Vakanser och kompetensunderskott kan fyllas. — Ekonomisk tillväxt kan upprätthållas. — Tjänster till en åldrande befolkning kan vidmakthållas när det råder brist på unga människor lokalt. — Pensionsunderskottet kan fyllas genom inbetalningarna från nya unga migrerande arbetstagare, som också betalar skatt. — Invandrare bidrar med energi och innovationer. — Värdländerna berikas med kulturell och etnisk mångfald. — Avfolkningsbygder kan få nytt liv, inklusive skolor med vikande elevunderlag.

3.2.2

I ursprungsländerna: — Utvecklingsländer drar nytta av remitteringar (betalningar som migranter skickar hem), som numera ofta överstiger det utländska biståndet (7), men också av kulturutbyten. — Arbetslösheten minskar och unga migranter förbättrar sina livsutsikter. — Återvändande migranter för med sig besparingar, färdigheter och internationella kontakter.

4.   Kostnaderna för utebliven invandring

4.1   Att stödja ekonomisk tillväxt och tillgodose arbetsmarknadens behov

4.1.1

Invandringen från länder utanför EU har en både direkt och indirekt inverkan på den ekonomiska tillväxten: det verkar finnas ett tydligt samband mellan arbetskraftens tillväxt genom invandring och den samlade BNP-tillväxten. Exempelvis har Sverige på senare år beviljat tusentals arbetstillstånd till it-utvecklare, bärplockare och kockar. Arbetskraftsinvandringen bidrar i stor utsträckning till den svenska ekonomin: företag som rekryterar arbetskraftsinvandrare växer snabbare än liknande företag. Varje år bidrar arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och EES med över 1 000 miljoner euro till Sveriges BNP och med över 400 miljoner euro i skatteintäkter (8).

4.1.2

Migrantbefolkningen ökade arbetskraften inom EU med 70 % mellan 2004 och 2014 (9). Det är svårt att närmare ange vilka konsekvenser en arbetskraftsbrist av denna omfattning skulle få för EU:s ekonomi och de enskilda medlemsstaterna. Dessutom integreras den utlandsfödda befolkningen vanligtvis inom marknadsnischer (segmentalisering) som antingen är under stark tillväxt eller på väg att minska, vilket ökar flexibiliteten att bemöta efterfrågan på EU:s arbetsmarknad.

4.1.3

Samtidigt deltar migrantbefolkningen i sysselsättningssituationen i varje land genom att bidra till konsumtion och skapande av nya arbetstillfällen. Migranter som startar egna företag bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, ofta genom att vitalisera försummade hantverks- och handelsyrken, och de tillhandahåller i allt högre grad produkter och tjänster som ger mervärde (10). Kommittén anser därför att det om målet är att stärka migrantföretagares kreativa och innovativa förmåga krävs specifika åtgärder på EU-nivå, i medlemsstaterna och på lokal nivå. Detta ska utplåna diskriminering och skapa lika villkor för alla så att de kan bidra till inkluderande tillväxt och högkvalitativa arbetstillfällen (11).

4.1.4

EESK anser också att företagen inom den sociala ekonomin, med tanke på att de specifikt tenderar att vara verksamma inom vård och omsorg samt inom delningsekonomin och den cirkulära ekonomin, kan främja och stödja inte bara nya arbetstillfällen utan även företagande och tillträde till ekonomisk verksamhet för migranter utanför EU (12).

4.1.5

Att mäta invandringens skattemässiga konsekvenser är en komplex fråga. OECD hävdar (13) dock att migranter sammantaget har haft en neutral skattemässig inverkan under de senaste 50 åren, dvs. att alla kostnader de kan ha gett upphov till har täckts av de förtjänster som uppkommit genom de skatter och avgifter som uppburits.

4.1.6

I en forskningsstudie från Oxford Economics (14) drogs slutsatsen att migrerande arbetstagare bidragit till att upprätthålla ett tillräckligt arbetskraftsutbud för att driva på den ekonomiska högkonjunkturen 2004–2008. Tillgången till migrerande arbetstagare verkar för vissa företag ha varit avgörande för att överleva eller inte behöva utlokalisera produktionen till utlandet (författarna hänvisar till en undersökning bland 600 företag där 31 % uppgav att migranter var viktiga för att deras verksamhet skulle överleva, och denna andel uppgick till så mycket som 50 % inom hälso- och sjukvård, social omsorg och jordbruk).

4.1.7

Det är tydligt att invandringen kan vara ekonomiskt fördelaktig för både ursprungs- och värdländerna. Med de nuvarande strukturerna för ekonomi och handel är det dock de rika och mäktiga länderna som drar störst nytta av den. Migration har också en potential att föra människor samman kulturellt och att främja förståelse, men slitningar uppstår om det inte görs några insatser för att skingra de missförstånd, fördomar och myter som finns inte bara bland lokalbefolkningen utan även bland migrantgrupperna.

4.2   Att överbrygga kompetensunderskottet

4.2.1

EU:s ekonomi förlorar generellt sett mer än 5 % i produktivitet varje år på grund av glappet mellan arbetstagarnas kompetens och arbetsmarknadens behov, enligt en studie från Institute for Market Economics (IME) (15) som beställdes av EESK och som offentliggjordes den 24 juli 2018. Enligt studien motsvarar detta en förlust på 80 eurocent för varje arbetad timme. De yrken som är värst drabbade är it och kommunikationer, läkare och, mer allmänt, områdena naturvetenskap, teknik och ingenjörsväsen. Detta berör även lärare, sjuksköterskor och barnmorskor. Situationen tenderar att förvärras på grund av befolkningsminskningen och den tekniska utvecklingen, uppger författarna. Detta kompetensunderskott kan delvis överbryggas genom arbetskraftsmigration.

4.2.2

För att man fullt ut ska kunna förverkliga migrationens potential på detta område krävs det dock en strategi som bland annat bättre tillvaratar migrantbefolkningens färdigheter och kvalifikationer. Invandrare är ofta överkvalificerade för de arbetstillfällen som de erbjuds (16).

4.2.3

Kompetensunderskottet kan delvis överbryggas endast om invandrarna får sina färdigheter och kvalifikationer validerade. EU:s valideringsmekanismer håller dock fortfarande på att tas fram och är beroende av medlemsstaterna. EU:s kompetenskartläggningsverktyg används inte i tillräckligt hög grad av medlemsstaterna och aktörerna på fältet. Det finns dock icke-statliga initiativ såsom Bertelsmannstiftelsens kompetenskort eller möjligheter till yrkesmässig självbedömning online (17).

4.2.4

Ett korrekt genomförande av kompetenspartnerskap med länder utanför EU skulle vara till ömsesidig nytta för både EU och migranternas ursprungsländer.

4.3   Att stödja vården och omsorgen

4.3.1

Bristen på arbetskraft inom vård och omsorg är en ”tickande bomb”. Sektorn befinner sig i kris (18), och bristen på arbetskraft kommer att öka om inte lämpliga politiska åtgärder vidtas. Så tidigt som 1994 fastställde kommissionen att vård och omsorg är en strategisk sektor. År 2010 varnade den för att det skulle saknas två miljoner arbetstagare inom vård och omsorg 2020 om inte omedelbara åtgärder vidtogs för att råda bot på bristen på upp till en miljon arbetstagare inom långtidsvården (19).

4.3.2

I många medlemsstater råder det brist på vårdpersonal. Rekrytering av både reguljär och papperslös vårdpersonal lindrar bristen på personal inom vård och omsorg. Särskilt vården och omsorgen i Sydeuropa är starkt beroende av inneboende vårdare. I t.ex. Italien är ungefär tre fjärdedelar av arbetskraften inom hemtjänsten migranter som arbetar som inneboende vårdare (20).

4.3.3

Även länderna i Central- och Östeuropa märker av bristen på arbetskraft inom vård och omsorg och den ökande efterfrågan på vård och omsorg i Västeuropa. Polen levererar exempelvis många vårdare till andra länder, trots en total brist på egen vårdpersonal. Dessa brister avhjälps genom att arbetstagare från Ukraina och andra tredjeländer kommer till Polen (21).

4.3.4

Det är också viktigt att notera kvinnliga migranters stora ekonomiska bidrag till sina familjer och samhällen genom sitt avlönade arbete och behovet av att ta itu med ojämlikheter mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden (22). Forskning visar att de flesta av de kvinnliga migrerande arbetstagarna är anställda inom tjänstesektorn (t.ex. catering, hushållsarbete och vård och omsorg). Irreguljärt arbete, undersysselsättning och anställning med tillfälliga kontrakt kan leda till att migrerande kvinnor missgynnas på EU:s arbetsmarknader, och åtgärder för att säkerställa likabehandling och skydd för utsatta personer bör utvecklas ytterligare.

4.4   Att ta itu med avfolkningen av landsbygdsområden och avlägsna områden

4.4.1

Landsbygdsområden, bergsområden och öar håller på att avfolkas, vilket ger upphov till en nedåtgående ekonomisk och social spiral som tilltar i takt med att fler människor flyttar till städerna. Befolkningsminskningen leder till att mindre pengar cirkulerar i lokalsamhället, vilket i sin tur påverkar livskraften hos lokala företag, affärer och transportförbindelser och tillgången till grundläggande faciliteter och tjänster.

4.4.2

I vissa delar av EU, exempelvis i Irland och Brandenburg, kompenseras avfolkningen av att migranter flyttar in. Vad gäller exempelvis jordbruket har bidraget från migrerande arbetstagare i Nordirland varit avgörande för att en sektor med allvarliga problem i fråga om arbetskraftsutbud och åldrande arbetskraft ska överleva. Migrantbefolkningen är beredd att godta arbeten med löner och förhållanden som lokalbefolkningen förkastat och att bo i byar som löper stor risk för avfolkning, trots att det kan vara fråga om en i hög grad oreglerad sektor där arbetskraften riskerar att exploateras (23).

4.4.3

Inom ramen för EU:s landsbygdsutvecklingspolitik finns det möjlighet att stödja lokala landsbygdssamhällen när migranter anländer. Ett antal organisationer för landsbygdsutveckling har framhållit det potentiella stöd som landsbygdsområden kan ge migranter. De skulle kunna bidra till att ge ny kraft åt områden som lider av underbefolkning och/eller ekonomisk nedgång. Europaparlamentet har i sin studie från 2017 (24) betonat vikten av att tillhandahålla stöd för migranters sociala inkludering och integration på arbetsmarknaden.

4.5   Att hantera kulturell mångfald

4.5.1

Avsaknaden av en migrantbefolkning skulle vara till skada för mångfalden i EU-länderna och leda till ett främlingsfientligt och självbelåtet samtalsklimat som står i strid med EU:s ledande principer. Dessutom skulle vi gå miste om ett bidrag till utbredningen av värden såsom likabehandling och icke-diskriminering, där synligheten hos en befolkning med migrantbakgrund har bidragit till framsteg på senare år.

4.6

Av alla ovannämnda skäl måste utebliven invandring till EU förkastas som ett orealistiskt, ogenomförbart och oändligt skadligt scenario.

5.   Kostnaderna för bristande integration (och hur dessa kan undvikas)

5.1

För att man fullt ut ska kunna förverkliga den potential som finns i migrationen till EU, såsom anges ovan, och samtidigt minimera därmed sammanhängande och långvariga risker och socioekonomiska kostnader som kan undvikas är det ytterst viktigt att det finns förutsättningar för en lyckad integration av migranter.

5.2

De främsta punkterna som är relevanta för EU:s tolkning av begreppet finns angivna i de gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare i EU som rådet antog 2004 (25). Där ses integration som ”en dynamisk dubbelriktad process med ömsesidigt tillmötesgående mellan alla invandrare och invånare i medlemsstaterna”. Detta går stick i stäv med en utbredd missuppfattning om att integration betyder assimilering – en enkelriktad process där individer överger sina nationella och kulturella kännetecken i utbyte mot det nya bosättningslandets motsvarigheter (26). Såsom upprepades i EU:s handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare från 2016 är dock att ”förstå och stödja dessa grundläggande värderingar […] en viktig del av att leva och delta i” EU (27).

5.3

Det bör understrykas att integration angår alla migranter som etablerar sig i ett värdland, oberoende av deras status eller ursprung. Likväl krävs det särskilda strategier för personer som är särskilt utsatta (såsom flyktingar), och en strategi som är lokalt förankrad, snarare än en patentlösning, kan kanske ge de bästa resultaten.

5.4

Sysselsättning är en grundläggande del av integrationsprocessen. Medlemsstaterna samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer uppfattar alltså inkluderingen av migranter på arbetsmarknaden som en prioritering. Efterfrågan på migrerande arbetskraft kvarstår mycket riktigt som en av de huvudsakliga drivkrafterna bakom invandringen till att börja med.

5.5

Till de övriga väsentliga variabler som är avgörande för migranters integration i mottagarstaten hör följande: vissheten och förutsebarheten i fråga om migrationsstatus, möjligheterna till och hindren för att erhålla medborgarskap, möjligheterna till familjeåterförening, tillgången till språkkurser, kraven på språkliga och kulturella kunskaper, de politiska rättigheterna och den allmänna öppenheten i ett visst samhälle och dess beredskap att ta emot, bistå och interagera med nykomlingarna (och omvänt).

5.6

Dessutom hänger migranternas integration nära samman med en mängd strategier med koppling till skydd på arbetsplatsen, bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning, kvinnors rättigheter, jämlikhet och icke-diskriminering, bara för att nämna några.

5.7

I ett försök att kvantifiera de strategier som finns har Migrant Integration Policy Index (MIPEX) inrättats, som tillhandahåller jämförbara data om EU:s medlemsstater och flera andra länder (28). Resultaten visar tydligt de skillnader som finns mellan medlemsstaterna, inbegripet den bestående klyftan mellan öst och väst.

5.8

Om man fullföljer logiken bakom scenariot med ”bristande integration av migranter” kan följande risker och/eller kostnader fastställas:

5.8.1   Ekonomiska.

—	Migranter utestängs från formellt arbete (medan mängden odeklarerat arbete ökar).

—	Ökade kostnader för att hantera sociala problem när de väl är ett faktum, snarare än att förebygga dem.

—	Migranter hindras från att förverkliga sin potential fullt ut (förverkligandet överförs ofta till efterföljande generationer).

5.8.2   Sociokulturella.

—	Avsaknad av identifiering med, och godtagande av, värdlandets värden och normer.

—	Förvärrade sociokulturella skillnader mellan migranterna och värdsamhällena.

—	Strukturell diskriminering av migranter, inbegripet otillräcklig tillgång till tjänster.

—	Ökad främlingsfientlighet och ömsesidig misstro.

—	Språkliga hinder som lever vidare.

—	Rumslig segregering som leder så långt som till gettobildning.

—	Upplösning av den övergripande sociala sammanhållningen.

5.8.3   Säkerhet.

—	En uppgång i hatpropaganda och hatbrott.

—	En nedgång i brottsbekämpningen och en eventuell uppgång i brottsligheten, särskilt i socialt utsatta områden.

—	Potentiell radikalisering och ökat stöd för extrema ideologier (både inom migrantgrupper och i värdsamhället).

5.9

Mot bakgrund av ovanstående utgör investeringar i integration av migranter den bästa försäkringen mot potentiella framtida kostnader, problem och spänningar.

5.10

Strategierna för detta bör innefatta en tydlig, konsekvent och genomtänkt uppsättning skyldigheter för migranterna själva, men likaså ett konsekvent fördömande av retorik och beteenden som präglas av fientlighet mot migranter.

5.11

Det är därför absolut nödvändigt att EU:s medlemsstater lär sig av varandra och uppriktigt strävar efter att främja en miljö där integration av migranter kan uppnås och de risker som anges ovan undviks.

5.12

Man bör öppet förklara att statligt ledda insatser för att kriminalisera eller på annat sätt marginalisera migranter, underblåsa etnisk nationalism och göra nedskärningar i finansieringen av integrationsåtgärder (genom att t.ex. inte fördela medel som gjorts tillgängliga av EU) – vilket nyligen kunnat iakttas i vissa medlemsstater – står i direkt strid med dessa mål och kan leda till irreparabla skador på lång sikt.

5.13

Sist men inte minst är det väsentligt att främja integration för att stärka EU:s grundläggande värden och principer, där mångfald, jämlikhet och icke-diskriminering är avgörande.

---

(1)  Av de 4,3 miljoner invandrarna i EU 2016 var uppskattningsvis 2,0 miljoner medborgare i länder utanför EU, 1,3 miljoner medborgare i en annan EU-medlemsstat än den till vilken de migrerade, omkring 929 000 medborgare i den EU-medlemsstat som de migrerade till (t.ex. återvändande medborgare eller medborgare födda utomlands) och cirka 16 000 statslösa.

(2)  Federica Mogherinis huvudanförande vid det civila samhällets dagar 2017.

(3)  Migration data portal.

(4)  European Demographic Data Sheet 2018.

(5)  The costs and benefits of European immigration, Econstor.

(6)  Med inspiration från och med användning av slutsatserna i ”The pros and cons of Migration”, Embrace.

(7)  Perspectives on Global Development 2017, OECD.

(8)  DAMVAD Analytics (2016): Labour immigration contributes to Swedish economic development.

(9)  OECD (2014): ”Is migration good for the economy?” Migration Policy Debates.

(10)  Rath, J., Eurofound (2011), ”Promoting ethnic entrepreneurship in European cities”, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(11)  EUT C 351, 15.11.2012, s. 16.

(12)  EUT C 283, 10.8.2018, s. 1.

(13)  International Migration Outlook 2013, OECD.

(14)  Department for Employment and Learning, Förenade kungariket: The Economic, Labour Market and Skills Impacts of Migrant Workers in Northern Ireland.

(15)  EESK (2018): Skills Mismatches – An Impediment to the Competitiveness of EU Businesses (ISBN: 978-92-830-4159-7).

(16)  LABOUR-INT: ”Integration of migrants and refugees in the labour market through a multi-stakeholder approach”.

(17)  Meine Berufserfahrung zählt.

(18)  UNI Europa UNICARE (2016).

(19)  Europeiska kommissionen (2013).

(20)  Europaparlamentets utredningstjänst (2016).

(21)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 7.

(22)  Rapporten ”Migrant women in the EU labour force. Summary of findings”, Europeiska kommissionen.

(23)  Nori, M. (2017). ”The shades of green: migrants' contribution to EU agriculture: context, trends, opportunities, challenges”.

(24)  ”EU rural development policy and the integration of migrants”, Europaparlamentet.

(25)  Common Basic Principles for Immigrant Integration Policy in the EU.

(26)  Mer om begreppsskillnaden finns att läsa i t.ex. Assimilation vs integration, Centre for the Study of Islam in the UK, RE teachers Resource Area.

(27)  Handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare.

(28)  Migrant Integration Policy Index 2015: How countries are promoting integration of immigrants.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Hållbar, inkluderande bioekonomi – nya möjligheter för den europeiska ekonomin

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 110/02)

Föredragande:

Mindaugas MACIULEVIČIUS

Medföredragande:

Estelle BRENTNALL

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarigt organ	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av CCMI	25.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	205/3/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Införa en långsiktig, enhetlig och insynsvänlig politik och incitamentsram för att främja bioekonomin. Det behövs ett stort politiskt engagemang för att lösa de många övergripande samhälleliga utmaningarna, och det politiska klimatet i EU skulle kunna vara mer välkomnande gentemot innovativa biobaserade produkter och hållbara, EU-producerade råvaror. Finansiella incitament eller skatteincitament skulle kunna bidra till att stimulera nödvändiga investeringar, eftersom det är medlemsstaterna och regionerna som har behörighet på dessa områden snarare än EU. Klusterorganisationer som omfattar små och medelstora företag, samt primärproducenter av hållbar biomassa, spelar en viktig roll för att utveckla kontakter mellan aktörer i leveranskedjan. Genom en fortsatt, uppdaterad kartläggning (1), kombinerad med en mätning av bioekonomins effekter, skulle man kunna identifiera befintliga kluster som är verksamma inom det biobaserade området, och åtgärder bör vidtas för att underlätta utvecklingen av nya kluster på europeisk, regional och nationell nivå, där det finns luckor.

1.2

Den roll som jordbrukare, skogsägare och deras kooperativ spelar är avgörande för att garantera en effektiv användning av naturresurser och bidra till en cirkulär bioekonomi. En stark flerårig budgetram, gemensam jordbrukspolitik och europeisk skogsbruksstrategi behövs för att stödja konsulttjänster, utbildning och kunskapsutbyte i syfte att bättre hantera som jordbrukares och jordbrukskooperativs behov. Konkreta exempel för att öka medvetenheten och visa på bioekonomins fördelar för hela värdekedjan måste främjas. Detta kommer att locka unga jordbrukare och nya aktörer att starta nya företag på detta område. Producentorganisationerna och kooperativen bör också lyftas fram som viktiga verktyg för att öka mobiliseringen och mervärdet av befintlig biomassa i EU. Därför är stödet till EU:s jordbruks- och skogsbrukssektorer avgörande för att man fortsatt ska kunna investera i och bedriva innovation inom hållbar produktion av biomassa.

1.3

Stödja skapandet av marknader och hjälpa konsumenterna och allmänheten att göra informerade val om vilka produkter och branscher de stöder genom sina dagliga inköp. För att överbrygga konsumenternas bristande medvetenhet och sända enhetliga och korrekta budskap om biobaserade produkter måste Europeiska unionen utarbeta en kommunikationsstrategi som inbegriper alla parter i värdekedjan och övriga intressenter. Ett viktigt första steg har varit att fastställa tydliga EU-övergripande normer för biobaserade produkter, som kan bereda vägen för att införa marknadsskapande åtgärder i syfte att ytterligare öka konsumenternas och de offentliga upphandlarnas användning av EU-producerade biobaserade produkter.

1.4

Tillhandahålla en hållbar finansiell avkastning på investeringar genom en enda fond. Smart lagstiftning och konsekvent genomförande i hela EU på flera nivåer bör vara en prioritet för att undanröja hinder och minska den administrativa bördan och samtidigt säkra hållbarheten. Exempelvis skulle ett webbaserat verktyg kunna hjälpa till att hitta tillgänglig finansiering och avgöra om sökanden uppfyller urvalskriterierna för denna mekanism. Systemet skulle också ge de länkar och resurser som krävs för att ansöka direkt till finansieringsmekanismen. Det skulle kunna fungera som en marknadsplats genom att tillhandahålla finansieringsinformation och koppla samman personer som söker finansiering med potentiella finansiärer (t.ex. som en webbplats för gräsrotsfinansiering). För att främja nya och befintliga värdekedjor för biobaserade produkter och förbättra konkurrenskraften för befintliga produktionsanläggningar samt för att bidra till landsbygdsutveckling, skapa arbetstillfällen och främja näringslivet är det dessutom av avgörande betydelse att det gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI 2.0) får en fortsättning även efter den nuvarande fleråriga budgetramen.

1.5

EU:s regionala utvecklingspolitik efter 2020 bör tillhandahålla tillräckliga medel för fortsatt landsbygdsutveckling. Fokus bör främst ligga på stöd till investeringar i infrastruktur och tjänster som behövs för ett effektivt och hållbart företagande inom bioekonomin på landsbygden.

1.6

Utnyttja vetenskapliga möjligheter och stödja tillvaratagande av innovationer genom en flexibel, proportionell och robust rättslig ram. Forskning är avgörande för att möjliggöra, etablera och utvärdera innovation i bioekonomin. Det kommersiella utnyttjandet är inte endast beroende av högklassig forskning, utan även av att det finns en lämplig strategisk, rättslig och samhällelig ram för att säkerställa snabb kunskapsöverföring till industrin. Föregångare bör få det utrymme och det stöd de behöver för att bedriva innovation och göra framsteg inom föreskrivna gränser. Man bör enas med berörda parter om innovationsavtal och gröna avtal i situationer där utvecklingen av hela bioekonomin bättre kan stödjas genom reglering och där det krävs kreativa lösningar. Dessutom spelar innovation också en avgörande roll för att stärka hållbarheten i EU:s produktion av biomassa.

1.7

Stärka utbildnings-, yrkesutbildnings- och kompetensprogram för nya talanger och redan anställda. Genom att frigöra bioekonomins potential skulle man kunna skapa nya arbetstillfällen. Införandet av ny teknik medför dock betydande utmaningar för organisationen av arbetet och de färdigheter som arbetstagarna behöver. Därför är det av yttersta vikt att se till att de enskilda individerna kan fortsätta att utveckla och anpassa sina färdigheter under hela livet. Åtaganden från alla berörda parter – producenter av biomassa, utbildningsanordnare, företag, fackföreningar, offentliga arbetsförmedlingar och regeringar – om att förbättra den allmänna och yrkesinriktade utbildningens kvalitet och förmåga att svara mot behoven är avgörande för att minska kompetensglappet genom att det stärker kopplingen mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaderna. Generellt sett bör dock kompetensutvecklings- och matchningsstrategierna vara en integrerad del av en bredare uppsättning åtgärder som omfattar sysselsättnings-, industri-, investerings-, innovations- och miljöstrategier.

1.8

Utforska användningsmöjligheter för biomassa. En effektivare användning av det befintliga utbudet av biomassa måste vara en prioritering för att möta den växande efterfrågan på råvaror. Därefter måste man också höja kvaliteten på och öka mängden produktiv mark för jordbruket och stimulera användningen av övergiven, marginell eller underutnyttjad mark. Råvaruproducenter, främst jordbrukare och skogsägare, spelar en central roll i utvecklingen av bioekonomin. Man måste öka medvetenheten om potentiella möjligheter (vid användning av andra grödor) och utveckla infrastruktur för insamling, lagring och transport av biomassa. En viktig faktor kan också vara att göra systemen för rapportering om hållbarhet mindre komplexa och att göra kapaciteten för produktion och bearbetning av biomassa mer mångsidig. Avfall och rester som alternativa källor till biomassa, och en hållbar förvaltning av de europeiska skogarna skapar möjligheter för bioekonomin och bioenergin. Det behövs en utvärdering av hållbara avfallsflöden samt ytterligare investeringar i användning av trä och restprodukter. Dessutom måste teknik utvecklas för att hantera dessa produkters inneboende variationer. I vissa fall kan man behöva anpassa sin nationella politik för att ta hänsyn till användningen av avfall i biobaserade produkter.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Bioekonomi omfattar produktion av förnybara biologiska resurser och omvandling av dem till livsmedel, foder, biobaserade produkter och bioenergi. Detta omfattar jordbruk, skogsbruk och fiske samt livsmedels-, massa- och pappersproduktion samt delar av kemi-, bioteknik och energiindustrierna. Forskning om genom, cellprocesser och bioinformatik beaktas inte uttryckligen i detta yttrande. EU:s bioekonomistrategi från 2012 syftade till ”(…) att bereda vägen för ett mera innovativt, resurseffektivt och konkurrenskraftigt samhälle som förenar livsmedelstrygghet med en hållbar användning av förnybara resurser för industriändamål, samtidigt som miljöskyddet säkerställs.” Under 2017 genomförde kommissionen en översyn av bioekonomistrategin från 2012, där man fann att strategin har visat att dess mål är betydelsefulla och att vikten av de möjligheter som bioekonomin ger erkänns alltmer i och utanför Europa.

2.2

Även om målen för EU:s bioekonomistrategi från 2012 fortsätter att vara relevanta för att möta utmaningarna i samband med livsmedels- och näringstrygghet och den åtföljande handlingsplanen har uppfyllt sina föreslagna mål, anses det vara nödvändigt att omprioritera åtgärderna och utvärdera strategins tillämpningsområde mot bakgrund av den senaste tidens politiska utveckling, bland annat FN:s mål för hållbar utveckling och konventionen om klimatförändringar (åtagandena från COP21). Världens befolkning förväntas öka till nästan 10 miljarder fram till 2050 och de biologiska resurserna måste användas effektivare, så att det kan finnas säkra, näringsrika livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser för fler människor med mindre miljöpåverkan och klimatpåverkan per producerad enhet, och förnybart biologiskt material i tillräcklig mängd för att producera en stor del av vad vi för närvarande tillvaratar från fossil råolja, vid sidan av vind- och solenergi och annan förnybar energi.

2.3

Mot denna bakgrund är den hållbara bioekonomin sektorsövergripande och är kärnan i hållbara ekonomiska strategier i hela världen. Bioekonomin kan spela en viktig roll för den europeiska konkurrenskraften och det är nu viktigt att identifiera och utnyttja dess möjligheter, på både EU-nivå och nationell/regional nivå. Exempelvis har man i andra tredjeländer såsom Förenta staterna med hjälp av ett uppifrån och ned-ledarskap utvecklat en bioekonomi som genererar nästan 400 miljarder US-dollar och skapar mer än fyra miljoner arbetstillfällen genom direkta, indirekta och framkallade bidrag (2).

2.4

Bioekonomin ger alternativ som kan bidra till att minska koldioxidutsläppen och minska beroendet av importerade fossila bränslen. EU:s skogar binder t.ex. en mängd koldioxid som motsvarar 10 % av EU:s årliga utsläpp och tillhandahåller samtidigt ett kontinuerligt och konstant utbud av biomassa för förnybar energi. Vidare beräknas det att de 100 000 kemikalier som för närvarande tillverkas teoretiskt sett skulle kunna komma från förnybara råvaror. Detta innebär inte att så kommer att bli fallet, men det är teoretisk möjligt. Detta kommer inte bara att ge möjlighet att producera våra vanliga hushållsartiklar lokalt och av förnybara råvaror, utan också bidra till att skapa arbetstillfällen och tillväxt i Europa, där den tekniska spetskompetensen fortfarande är stark.

2.5

Stora hinder kvarstår dock på vägen mot mer innovation inom EU:s bioekonomi. Ett viktigt hinder avser produkternas kostnadskonkurrenskraft, både jämfört med fossila alternativ och motsvarande produkter från andra håll i världen. Kostnadskonkurrenskraften påverkas av många faktorer, bl.a. teknisk mognadsgrad, arbetskostnader, subventioner för fossila bränslen och avskrivning, samt den låga nivån på marknadsstödet för biobaserade produkter. Detta konkurrensproblem förvärras av svårigheterna att få tillgång till finansiering för innovativa projekt och produktionsanläggningar, och av slutanvändarnas ofta begränsade medvetenhet om biobaserade produkter, samt av en brist på kompetens och de operativa förbindelser som krävs för att driva sektorn framåt. Dessutom håller tillståndsförfarandena för nya biobaserade projekt på att bli utdragna och betungande, vilket leder till betydande rättslig osäkerhet och finansiella risker för ekonomiska aktörer.

3.   Särskilda kommentarer

3.1

Det uppskattas att bioekonomisektorerna i EU årligen omsätter cirka 2 biljoner euro och sysselsätter omkring 19,5 miljoner människor (3), varav de flesta bor i landsbygds- och kustområden, vilket motsvarar ungefär 8,5 % av arbetskraften i EU-28. Jordbruket, den skogsbaserade sektorn och landsbygdssamhällena i hela EU förväntas dra nytta av den framväxande biobaserade sektorn genom nya arbetstillfällen och ökade inkomster. Bearbetning av biomassa och tillverkning av biobaserade produkter ger nya affärsmöjligheter i form av odling och saluföring av olika grödor. Tillsammans med konventionella grödor såsom spannmål, oljeväxter, potatis och sockerbetor betraktas nya grödor såsom gräs, skogsbaserade grödor, alger och mikroalger som framtida inkomstkällor i landsbygds- och kustområden.

3.2

Befintliga bioraffinaderier ger redan nu familjer och samhällen på landsbygden utkomstmöjligheter och ekonomisk egenmakt. Bioraffinaderier, som är fabriker där förnybara råvaror (dvs. biomassa, biprodukter och avfall) används i stället för fossila resurser, utgör bioekonomins kärna: de är belägna i landsbygds- och kustområden, nära de förnybara råvaror som bearbetas, och befinner sig i centrum för livsmedels- och foderproduktionen, den industriella framställningen och trä- och energiproduktionen.

3.3

I bioraffinaderier används varje del av de växter som bearbetas, vilket ger en minimal mängd avfall. Genom effektiv och/eller innovativ teknik tillverkar bioraffinaderier i EU en mängd olika produkter (t.ex. livsmedel, foder, kemikalier, fibrer och bränsle) som är såväl förnybara som återvinningsbara, återanvändbara, komposterbara eller biologiskt nedbrytbara. På grund av de biobaserade produkternas och beståndsdelarnas mångsidighet kan de användas i en mängd olika tillämpningar, t.ex. inom vattenbruksfoder, bygg- och anläggningsbranschen, kosmetika, kartong, rengöringsmedel, bränslen, smörjmedel, färg, papper, läkemedel, plast och andra industriella produkter, och därmed ersätta fossilbaserade ingredienser med förnybara sådana.

3.4

Att inrätta nya bioraffinaderier, samt utveckla och utvidga befintliga sådana, är en investering i en ny typ av anläggning. Bioraffinaderier är kapitalintensiva, har långa återbetalningstider och är utsatta för tekniska och marknadsmässiga risker. Därför är en tydlig, stabil och stödjande rättslig och finansiell ram viktig för att främja dessa investeringar i Europa. Idag finns det en rad olika instrument, bl.a. Horisont 2020 (den nya Horisont Europa-lagstiftningen är ett välkommet och ambitiöst program för innovation och forskning) och det gemensamma företaget för biobaserade industrier, de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), InnovFin, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) samt Europeiska investeringsbankens (EIB) för lån och garantier. Men det kan vara svårt att få tillgång till dem. Dessa flaskhalsar skulle åtgärdas genom en enda kontaktpunkt där företagen kan få tillgång till detaljerad skräddarsydd information som passar deras behov.

3.5

I detta sammanhang är det av yttersta vikt att man för en dialog med det civila samhället, tillsammans med jordbrukare, skogsägare och industrin, för att främja debatten om utformningen av en mer konkurrenskraftig bioekonomi för Europa som gynnar alla. Att man bidrar till att informera om fördelarna med bioekonomin är avgörande för att uppnå detta paradigmskifte mot en koldioxidsnålare ekonomi baserad på förnybarhet. I detta hänseende skulle trovärdiga certifierings- och märkningssystem kunna vara viktiga verktyg för att få till stånd en hållbar och tillförlitlig bioekonomiindustri och skapa förtroende hos industriella användare, offentliga upphandlare och konsumenter.

3.6

EU, medlemsstaterna och regionala myndigheter kan hjälpa bioekonomin att växa genom att stimulera efterfrågan på förnybara, smarta och resurseffektiva produkter och tjänster. Medlemsstaterna bör i de strategiska planerna för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken inbegripa konkreta åtgärder för att utveckla och/eller ytterligare stödja investeringar och främja hållbara lösningar för EU:s jordbrukare, skogsägare och deras kooperativ i syfte att öka deras konkurrenskraft och effektivitet. I de fall biobaserade där produkter skulle kunna ersätta kolbaserade fossila alternativ på ett hållbart sätt kan detta möjliggöras dels genom ny lagstiftning, t.ex. paketet om den cirkulära ekonomin, dels genom att eventuellt revidera annan befintlig relevant lagstiftning för att uppmuntra till att traditionella kolbaserade fossila produkter ersätts med lokalproducerade biobaserade alternativ. Dessutom kan man använda befintlig standardiseringsverksamhet, t.ex. TC411, och befintliga certifieringssystem och/eller nya frivilliga märkningssystem, t.ex. biobased%.

3.7

Offentliga upphandlare på nationell och regional nivå bör i högre grad hänvisa till sådan trovärdig certifiering och märkning av biobaserat innehåll. Exempelvis lanserade det nederländska standardiseringsorganet NEN år 2016 ett nytt biobaserat certifieringssystem, Biobased% (http://www.biobasedcontent.eu/). Genom systemet fastställs den mängd biomassa som finns i en produkt, och företag får hjälp att tillhandahålla transparenta och trovärdiga uppgifter om det biobaserade innehållet i en produkt, i kommunikation såväl mellan företag som mellan företag och konsumenter. Det bygger på den europeiska standarden EN 16785–1:2015 (som tillhandahåller en metod för bestämning av biobaserat innehåll i fasta, flytande och gasformiga produkter med hjälp av kol-14-analys och grundämnesanalys). Bedömningar av överensstämmelse utförs av certifieringsorgan som har ingått en överenskommelse med NEN. Nu när denna certifiering har införts är det viktigt att öka medvetenheten och uppmuntra användning av förnybara råvaror i EU:s nuvarande och framtida lagstiftning.

3.8

I skogsbruket spelar certifieringssystem en viktig roll för att garantera hållbar användning av biomassa. Exempelvis är 60 % av EU:s skogar certifierade enligt PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) och/eller inom ramen för FSC (Forest Stewardship Council). Produktionen i EU:s skogsbruk sker enligt världens högsta miljöstandarder, på grundval av lagstiftning såsom EU:s timmerförordning, bestämmelser om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), fågeldirektivet och habitatdirektivet samt paketet om den cirkulära ekonomin.

3.9

Det är därför mycket viktigt att förbättra kommunikationen mellan företag och mellan företag och konsumenter. Att öka allmänhetens medvetenhet på grundval av korrekt, relevant och tillgänglig information är avgörande för att säkerställa utvecklingen av en smart, hållbar och inkluderande bioekonomi, skapa en marknad för hållbara biobaserade produkter och främja en mer hållbar konsumtion och produktion. Åtgärder för att öka allmänhetens medvetenhet, bl.a. priser eller utmärkelser samt utställningar om den roll som teknik och vetenskap spelar i bioekonomin, behövs särskilt på regional och lokal nivå.

3.10

Det är därför mycket viktigt att ta fram tydlig och korrekt information till allmänheten. Eftersom bioekonomin erbjuder flera möjligheter att hantera samhällsutmaningar måste den mätas med hjälp av en heltäckande ekonomisk bedömning. Denna kommer att ge information om bioekonomins sektorsövergripande storlek, samt dess bidrag till ekonomisk tillväxt och därmed sammanhängande effekter på arbetsmarknaden. I detta avseende spelar forskarsamhället en avgörande roll. Därför är det också viktigt att upprätthålla investeringarna i tvärvetenskaplig och grundläggande forskning för att EU ska kunna uppnå sin fulla potential när det gäller att bidra till global forskning och innovation för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning, för konkurrenskraft och för den kunskapsbaserade bioekonomin. Det är viktigt att EU i sin lagstiftning intar en ståndpunkt som fullt ut grundar sig på nya vetenskapliga rön och erfarenheter från hela världen och att processerna för att fatta beslut om tillsyn är insynsvänliga.

3.11

Att undervisa skolbarn och skolungdomar är avgörande för att forma en generation som förstår de utmaningar och välkomnar de möjligheter som bioekonomin erbjuder. Exempelvis kommer man genom att lära ut principerna om kretslopp och om att samtidigt agera globalt och lokalt (”glokalt”) samt genom att väcka intresset för att upptäcka nya saker bidra till att förbereda den nya generationen på att finna sin plats. Nya läroplaner, där t.ex. biovetenskap, teknik och marknadsföring kombineras, har redan utarbetats vid universitet. Genom sådan samverkan mellan olika discipliner och en stödjande omgivning för uppstartsföretag kan studerande få stöd på vägen mot att bli företagare inom bioekonomin. Yrkesutbildningen måste utvecklas för att matcha kompetenskrav inom primärproduktion, tillverkning, transport och andra relevanta sektorer. Även senare i livet behöver arbetstagare uppdatera sina färdigheter och sin kompetens. Detta kan stödjas genom program för livslångt lärande som kopplar samman utbildningsanordnare med producenter, arbetsgivare och arbetstagare, forskare och innovatörer.

---

(1)  https://biconsortium.eu/news/mapping-european-biorefineries

(2)  Se faktabladet från Förenta staterna:s jordbruksdepartement: ”An Economic Impact Analysis of the U.S. Biobased Products Industry: 2016 Update”, på https://www.biopreferred.gov/BPResources/files/BiobasedProductsEconomicAnalysis2016FS.pdf.

(3)  Alla sifferuppgifter kommer från ”JRC science for policy report: 2016 Bioeconomy Report”, som finns på http://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC103138/kjna28468enn.pdf.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att underlätta tillgången till klimatfinansiering för icke-statliga aktörer

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 110/03)

Föredragande:

Cillian LOHAN (IE–III)

Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Ansvarig facksektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	27.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	114/6/7

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Trots att avsevärda medel har utlovats i klimatfinansieringspakter vill Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betona att det är ett problem att småskaliga, icke-statliga klimataktörer har svårt att få tillgång till finansiering så att de kan se till att potentiella omställningsinitiativ stöds och kan genomföras.

1.2

Det finns ett trängande behov av att övervaka och kartlägga klimatfinansieringsflödena i Europeiska unionen. Det skulle göra det lättare att mäta icke-statliga klimataktörers påverkan och säkerställa att framstegen i fråga om en bredare omvandling av ekonomin till en koldioxidsnål modell kan bedömas.

1.3

Finansieringskällorna är skiftande, liksom de gräsrotsinitiativ som behöver få tillgång till finansiering. Det finns inga mekanismer för att hantera detta glapp. Detta skulle kunna åtgärdas genom inrättandet av ett inkluderande klimatfinansieringsforum på EU-nivå.

1.4

EESK föreslår ett klimatfinansieringsforum för att hantera de centrala frågorna där de viktigaste aktörerna samlas för att kartlägga hinder, ta fram lösningar och identifiera de lämpligaste mekanismerna för att förbättra fördelningen av finansieringen, till exempel en slags matchningstjänst som kopplar ihop projekt och lämpliga klimatfinansieringskällor.

1.5

En mekanism för att nå ut till initiativ som kräver mindre belopp måste inrättas (och kommuniceras effektivt) och den bör omfatta följande: — Ett förenklat ansökningsförfarande. — Förenklade rapporteringskrav. — Medfinansiering. — Stöd till projekt på utformningsstadiet, innan man har ansökt om finansiering. — Stöd för kapacitetsuppbyggnad, nätverkande, utbyte och plattformsutveckling på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

1.6

Ett fokus på klimatfinansiering bör inte utesluta ansvarsfull finansiering på andra områden. All finansiering bör klimatsäkras för att säkerställa att ingen finansiering som faller utanför klimatfinansieringsramen motverkar klimatåtagandena och klimatmålen. Denna princip måste följas i enlighet med artikel 2.1 c i Parisavtalet, enligt vilken befintliga finansieringsflöden måste vara förenliga med en strategi för låga utsläpp av växthusgaser och klimatresilient utveckling.

1.7

En verktygslåda bör tas fram med en tydlig kommunikationsstrategi som ger icke-statliga aktörer på alla nivåer möjlighet att förstå och få tillgång till klimatfinansiering. Verktygslådan bör göra det lättare för projektutvecklare att utforma projekt som kommer att bidra till en koldioxidsnål och klimatresilient ekonomi.

2.   Inledning

2.1

Detta yttrande bygger på de tidigare yttrandena från EESK om ”Koalition för att genomföra åtagandena i Parisavtalet” (1) och om ”Att främja icke-statliga aktörers klimatåtgärder” (2) samt på EESK:s nyligen genomförda studie (3) som belyste hindren för att involvera icke-statliga aktörer mer i klimatåtgärder.

2.2

EESK efterlyste 2018 en ”Europeisk dialog för icke-statliga klimatåtgärder” (European Dialogue on Non-State Climate Action, ED-NSCA) för att stärka och öka räckvidden och omfattningen av EU-baserade, icke-statliga klimatåtgärder. Kommittén ansåg att syftet med dialogen inte bara bör vara att lyfta fram och uppmärksamma åtgärder utan även att bemöta de icke-statliga aktörernas behov genom att inspirera till nya partnerskap bland statliga och icke-statliga aktörer, underlätta ömsesidigt lärande, utbildning och ömsesidig rådgivning bland icke-statliga aktörer, öka finansieringen samt underlätta tillgången till den.

2.2.1

Begreppet ”icke-statliga aktörer” avser aktörer som inte är part i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Detta breda begrepp omfattar olika typer av företag, inklusive små och medelstora företag och mikroföretag, investerare, kooperativ, kommuner och regioner, fackföreningar, lokalsamhällen och medborgargrupper, trosbaserade organisationer, ungdomsgrupper och andra icke-statliga organisationer.

2.2.2

Den föreslagna europeiska dialogen om processen för icke-statliga klimatåtgärder bör stödja tillgången till finansiering för icke-statliga åtgärder. Följande åtgärder bör vidtas: — Kartläggning av finansieringsmöjligheter. — Rådgivning om finansierbara planer. — Undersökning av hur den befintliga finansiella värdekedjan (både den offentliga och den privata) tillhandahåller finansiering för icke-statliga aktörers planerade klimatinvesteringar. — Analys av möjligheterna till en effektiv finansiering/finansieringsfördelning till småskaliga projekt som har potential att bidra till omställningen. — Analys av de befintliga förfarandena för dialog och samråd med icke-statliga aktörer i syfte att etablera nya metoder och fastställa bästa praxis för att bättre utnyttja de europeiska och internationella fonder som finns. — Förespråkande av att den kommande fleråriga budgetramen för EU ska tjäna icke-statliga aktörers högre klimatambitioner och uppmuntra insatser från deras sida. — Utforskning av innovativa finansieringsformer (person-till-person, gräsrots- och mikrofinansiering, gröna obligationer osv.).

2.3

Klimatfinansiering kan tolkas på flera sätt, men det ständiga utskottet för finanser inom Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) definierar den som ”finansiering som syftar till att minska utsläppen och öka sänkorna av växthusgaser och till att minska människors och ekosystems sårbarhet samt bibehålla och öka deras motståndskraft inför de negativa effekterna av klimatförändringarna”.

2.4

I detta yttrande undersöks klimatfinansiering i förhållande till EU:s medlemsstater och de som inte är parter i UNFCCC inom dessa länder, och hur organisationer i det civila samhället, kommuner och lokala och regionala myndigheter kan få tillgång till de finansieringsinstrument som behövs för att delta i utformningen och genomförandet av projekt, initiativ och verksamhet som bidrar till att minska utsläppen och klimatsäkra samhällen.

2.5

Det är viktigt att betrakta detta yttrande mot bakgrund av klimaträttvisa (4), som ett sätt att säkerställa att kostnaderna för klimatåtgärderna inte i oproportionerlig grad drabbar de fattigaste och mest utsatta i samhället.

2.6

Att finansiera de första stegen i omställningen till en koldioxidsnål ekonomi, samt åtgärder för anpassning och begränsning, är av avgörande betydelse för att säkerställa en rättvis omställning och för att påskynda åtgärderna på gräsrotsnivå.

2.7

För mikroprojekt och små projekt kan belopp på 2 000–250 000 euro vara svåra att få tillgång till. Det krävs effektiva mekanismer för att säkerställa att småskaliga, lokalt ledda åtgärder inte utesluts från klimatfinansieringens omställningspotential.

2.8

EU har under det senaste årtiondet med framgång utvecklat en rad olika finansieringsmekanismer som är skräddarsydda för sådana behov – det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), den globala klimatförändringsalliansen (GCCA) samt finansieringsinstrument för icke statlig medfinansiering och decentraliserat samarbete – som kan leda till utveckling av lämpliga klimatförändringsinstrument.

3.   Identifierade problem

Bakgrund

3.1

EESK är starkt engagerat i FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet. Om vi fortsätter i vår nuvarande riktning skulle vi dock i bästa fall endast kunna begränsa temperaturökningen till 3 oC eller mer, vilket är långt över den nivå som anges i Parisavtalet. Övergången till hållbarhet kommer att kräva stora ansträngningar och betydande investeringar. De totala årliga energirelaterade investeringarna för att mildra klimatförändringarna för perioden 2015–2050 inom ramen för strategier som begränsar uppvärmningen till 1,5 C beräknas i genomsnitt uppgå till omkring 900 miljarder US-dollar enligt IPCC:s särskilda rapport om den globala uppvärmningens effekter vid en uppvärmning på 1,5 C över de förindustriella nivåerna.

3.2

Även om de investeringar som krävs för att hantera klimatförändringarna är stora är de inte så stora som de investeringar som krävts för att rädda finanssektorns kollaps under de senaste åren. För detta gjordes investeringar på 2,5 biljoner euro tillgängliga. En potentiell kollaps av de ekosystem som håller oss vid liv förtjänar åtminstone motsvarande insatser.

3.3

Alltför ofta koncentreras diskussionerna om klimatfinansieringen på att skapa nya särskilda finansieringsposter, medan man i Parisavtalet efterlyser att alla finansieringsflöden ska vara förenliga med en strategi för låga utsläpp av växthusgaser och en klimatresilient utveckling.

3.4

Marrakechpartnerskapet och agendan för globala klimatåtgärder är möjligheter att få icke-statliga aktörer att delta i den formella processen med UNFCCC. Att identifiera åtgärder inom EU och finansiera åtgärder för att maximera deras potentiella effekter står inte i fokus när man utformar finansieringspaket.

3.5

Man har visserligen gjort framsteg när det gäller finansieringen av kampen mot den globala uppvärmningen och dess effekter, men de är otillräckliga. Rapporten från den senaste mellanstatliga panelen om klimatförändringar (5) anger tydligt att vi befinner oss i en kritisk period, där det krävs radikala åtgärder inom det närmaste årtiondet för att begränsa effekterna till hanterbara nivåer. En hållbar finansiering och en hållbar ekonomi måste prioriteras politiskt, särskilt genom tydlig, stabil och incitamentbaserad lagstiftning.

3.6

Det räcker inte att avsätta en viss procentsats av en budget till klimatfinansiering om en annan del av budgeten används till verksamhet som skadar klimatet. Alla utgifter måste beaktas i sin helhet när det gäller deras klimatpåverkan. I ett arbetsdokument från Internationella valutafonden beräknas de direkta och indirekta subventionerna av fossila bränslen på global nivå till 5,3 biljoner US-dollar per år, vilket motsvarar mer än 15 miljarder US-dollar om dagen. Inte ens med den planerade gröna klimatfonden på 100 miljarder US-dollar per år kan man motverka de negativa konsekvenserna av dessa subventioner.

3.7

Energiomställningen kommer inte att kunna genomföras i tid och i linje med EU:s åtaganden enligt Parisavtalet om frågan om energifattigdom försummas politiskt. Det behövs en rättvis fördelning av såväl de finansiella som de sociala kostnader och fördelar som är kopplade till Europas hållbara energiomställning bland samtliga myndighetsnivåer och marknadsaktörer, inbegripet medborgarna. Heat Roadmap Europes (6) vetenskapliga studie visar att Europa kan minska sina utsläpp av växthusgaser med 86 % fram till 2050 jämfört med 1990 med hjälp av befintlig teknik till ett rimligt pris och på ett kostnadseffektivt sätt.

3.8

Arbetet med detta yttrande belyste avsaknaden av information om kartläggningen av klimatfinansieringsflödena inom medlemsstaterna. Det är svårt att bedöma om medlen delas upp i mindre, tillgängliga belopp, och vilka effekter finansieringen får för omställningen. Bristen på uppföljning och rapportering ökar osäkerheten kring det upplevda problemet och utgör ett hinder för utvecklingen av de effektivaste lösningarna.

Tillgång för företag och små och medelstora företag

3.9

Tillgång till finansiering kvarstår som en av de största utmaningarna för alla typer av icke-statliga aktörer, inbegripet de olika utmaningar som små och medelstora företag och större företag står inför. Denna utmaning handlar inte bara om tillgång till mer och kompletterande finansiering utan också om att de befintliga finansieringsmekanismerna måste förtydligas.

3.10

Det är dessutom svårt att definiera vad som utgör en ”grön investering”. Investerarna intresserar sig i första hand för risk och avkastning, och det är svårt för dem att bedöma ett visst projekts potentiella påverkan på klimatet och att uppskatta dess utsikter till framgång. Privata långivare kommer att vara ovilliga att finansiera ett projekt där investeringsriskerna och mekanismerna för undanröjande av risker inte är tydliga – med andra ord där det inte finns några garantier.

Tillgång för lokala och regionala myndigheter

3.11

För lokala och regionala myndigheter omfattar faktorer som begränsar deras tillgång till finansiering följande: låga kreditbetyg, begränsad kapacitet att mobilisera privat finansiering på grund av otillräcklig storlek på investeringsmarknaden för koldioxidsnål infrastruktur och oattraktiva risk- och avkastningsprofiler samt gränser fastställda av nationella regeringar för hur mycket eller över huvud taget om lokala och regionala myndigheter alls får låna från den privata sektorn.

Tillgång för initiativ från lokala aktörer

3.12

Det finns för närvarande flera tusen gräsrotsinitiativ om klimatförändringar och hållbarhet i Europa. Dessa initiativ kan bidra betydligt till EU:s klimat-, energi- och hållbarhetsmål, men de är till största delen beroende av volontärer, och ett av de största hindren för deras utveckling och utökning är bristen på finansiering och professionellt stöd. Ofta krävs det inte så stora belopp, men utan dessa belopp har initiativen svårt att utvecklas och att komma igång med projekt. Dessa initiativs potential att bidra till omställningen utnyttjas inte.

3.13

I många fall har lokala gräsrotsinitiativ svårt att få tillgång till konventionella finansieringskällor. Ofta är också de minimibelopp för finansiering som krävs för att ansöka alltför höga och långt bortom småskaliga, lokala initiativs behov eller förvaltningsförmåga. Medfinansieringskraven skapar ytterligare hinder.

3.14

Uppfyllande av finansieringskraven, onödig byråkrati och komplicerade förfaranden är några av de problem som mindre grupper stöter på när det gäller att få tillgång till finansiering. Även om de enskilda projekten/initiativen av denna typ är små kan deras samlade effekt vara stor. Det finns även många ytterligare lokala vinster och fördelar med att stödja små, lokalt baserade program med tillräcklig finansiering.

3.15

Den största delen av finansieringen, om inte all, är inriktad på projekt och tar inte hänsyn till de resurser som måste göras tillgängliga för att stödja processer på olika nivåer, från medborgarmobilisering och kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå, till nätverkande, utbyte och plattformsutveckling på regional, nationell och europeisk nivå. Finansieringsstöd på detta område kan i hög grad bidra till att påskynda medborgarnas och samhällets engagemang för klimatåtgärder och även bidra till att se till att det finns en tillräcklig grad av organisation och samarbete för att stödja utökning och för att bidra till utvecklingen av politiken.

Tillgång till finansiering för innovation

3.16

Nyblivna entreprenörer möter också många utmaningar när det gäller tillgång till finansiering, brist på kunskap och erfarenhet, tillgång till marknader och utökning av verksamheten från det inledande stadiet. Att finansiera innovation är en mycket viktig del av lösningen på klimatkrisen, men det krävs också innovation när det gäller finansieringsmekanismerna och deras tillämpning. Initiativ som EIT Climate-KIC har som målsättning att möta dessa utmaningar genom att integrera klimatfrågan på finansmarknaderna, göra informationen om klimatrisker mer tillgänglig och stödja investeringar i innovativa nystartade företag.

4.   Föreslagna lösningar

4.1

EESK föreslår att man ska inrätta en sorts klimatfinansieringsforum på EU-nivå med ett decentraliserat nätverk. Detta skulle samla alla berörda aktörer och underlätta ett samordnat svar på de problem som identifierats på området. Det skulle vara en kanal för utveckling av de mekanismer som behövs, i enlighet med detta yttrande.

4.2

En av klimatfinansieringsforumets funktioner måste vara att utgöra en plattform för dialog för att bidra till att koppla samman särskilt lovande och effektiva icke-statliga lösningar med privata och institutionella investerare. Ett starkt fokus på projektens potential att utökas och att få efterföljare behövs dessutom i alla EU:s medlemsstater och på andra håll för att maximera effekterna. EESK är med sitt nätverk av grupper i det organiserade civila samhället i hela Europa väl placerat att delta i ett klimatfinansieringsforum, som en röst som kan föra fram gräsrotsinitiativens problem med att få tillgång till finansiering.

4.3

Effektiv kommunikation kommer att vara en mycket viktig del av alla framgångsrika strategier för att hantera problemen med klimatfinansiering. Kommunikationen måste gå i alla riktningar, vara tydligt riktad till målgruppen och på ett effektivt, precist och lämpligt sätt förmedla informationen om möjligheter och tillgång vad gäller finansieringsalternativen.

4.4

Kommissionen och övriga EU-institutioner måste utveckla vägledande dokument för hur icke-statliga aktörer kan utnyttja befintliga finansieringsmekanismer. Det behövs ett system som kan identifiera, analysera, sammanställa och sprida information om de olika finansieringskällor för klimatåtgärder som icke-statliga aktörer kan använda sig av. Det skulle kunna bygga på det arbete som gjorts av Europeiska regionkommittén och som identifierar åtgärder för att utveckla en verktygslåda med lättfattlig information till lokala och regionala myndigheter om de medel och den finansiering som finns tillgängliga för klimatåtgärder.

4.5

Det behövs en övervakningsmekanism för att tydligt kartlägga klimatfinansieringsflödena, bidra till att identifiera hindren och fokusera på praktiska lösningar för att undanröja dessa hinder. Detta är ett brådskande första steg. En kartläggningsprocess skulle också vara ett avgörande steg för att förstå vad som hindrar småskaliga icke-statliga aktörers tillgång till finansiering. En kartläggning av finansieringen kommer även att bidra till att identifiera luckor när det gäller att fånga upp positiva klimatåtgärder som borde vara en del av processen inom ramen för agendan för globala klimatåtgärder.

4.6

EESK uppmanar EU att ta på sig en ledande roll genom att tillhandahålla en modell för hur man tar vara på icke-statliga aktörers bidrag till att uppnå klimatmålen. Europeiska icke-statliga klimataktörer – särskilt mindre sådana – förväntar sig hjälp från EU:s institutioner för att mobilisera särskilda klimatfonder och få bättre tillgång till finansiering genom enklare förfaranden och rapportering. Detta skulle göra det lättare att fånga upp många åtgärder som förbises i kampen mot klimatförändringarna. Till exempel skulle projekt under en viss finansiell tröskel, på t.ex. 50 000 euro, kunna få en förenklad ansökningsblankett på en sida och en rapporteringsblankett på en sida.

4.7

Det finns behov av ytterligare finansiering i form av småskaliga stöd, med förenklade ansöknings- och rapporteringsförfaranden som särskilt riktar sig till lokala gräsrotsåtgärder på området klimatförändringar och hållbarhet, och som inte har orimliga medfinansieringsnivåer. Mekanismer som gör det möjligt för projekt att gå samman i kluster skulle kunna utformas för att öka effekten av finansieringen och underlätta tillgången till den. Det brådskar med att utveckla dessa verktyg.

4.8

Det bör utvecklas en stödmekanism som gör det möjligt för projekt att utnyttja sakkunskap innan de lämnar in en ansökan om finansiering, så att projekten utformas effektivt och med en lämplig inriktning.

4.9

Det behövs en övergripande diskussion om innovativa finansieringsmekanismer på EU-nivå. Icke-statliga aktörer bör involveras i denna diskussion från början för att säkerställa enkelhet och tydlighet när det gäller tilldelningskriterierna.

4.10

Generellt bör ett närmare samarbete mellan etablerade fonder och finansieringsprogram för klimat och hållbarhet och nätverk av icke-statliga aktörer upprättas. Det handlar om kunskapsutbyte, kommunikation och dialog. Ett klimatfinansieringsforum skulle kunna underlätta detta.

4.11

Finansieringsåtgärder skulle även kunna uppmuntra icke-statliga åtgärder eller klimatvänligt beteende från icke-statliga aktörers sida. Exempelvis skulle skatteavdrag på nationell nivå kunna bidra till en koldioxidsnål produktion och stimulera icke-statliga aktörers deltagande i klimatåtgärder.

4.12

Vid utformningen av den nya fleråriga budgetramen skulle man kunna göra det möjligt för icke-statliga klimatåtgärder på gräsrotsnivå att på ett effektivt sätt bidra till EU:s klimatåtaganden enligt Parisavtalet. I detta sammanhang efterlyser EESK en ökning på minst 40 % av de EU-utgifter som bidrar till klimatmålen (7). Vidare efterlyser EESK en snabb utfasning av subventioner av fossila bränslen och att ingen direkt eller indirekt (med)finansiering ska ske av fossilbaserad energi med hjälp av EU-medel.

4.13

Ett verktyg för klimatsäkring måste utvecklas för att se till att inga offentliga utgifter stöder verksamhet som förvärrar klimatkrisen. Detta borde även gälla privata finansieringsprogram. Tilldelning av specifika medel till klimatfinansiering bör inte innebära att andra delar av budgeten eller av finansieringen tilldelas verksamheter som motverkar klimatmålen. Det mål som fastställs i artikel 2.1 c i Parisavtalet måste uppfyllas.

4.14

EU:s främsta finansieringsverktyg till stöd för lokal utveckling på gräsrotsnivå är strategin för lokalt ledd utveckling (LLU). Den är idealisk för att stödja gräsrotsinitiativ, eftersom den har potential att tillhandahålla bidrag och stöd som är skräddarsydda för lokala förhållanden. I december 2017 antog EESK ett yttrande om ”Fördelar med en lokalt ledd utvecklingsstrategi för integrerad lokal utveckling och landsbygdsutveckling” (8), där kommissionen uppmanades att utforska och grundligt analysera möjligheterna till att skapa en reservfond för LLU på EU-nivå. Förutom detta uppmanades kommissionen att se till att alla medlemsstater har en nationell LLU-fond med bidrag från alla fyra ESI-fonderna (Ejflu, Eruf, ESF och EHFF). Denna LLU-struktur skulle kunna bli en av de kanaler som används för att stödja mikroprojekt och små projekt (se punkt 2.7).

4.15

För att göra den finansiella värdekedjan mer hållbar som helhet stöder EESK kommissionens färdplan för finansiering av hållbar tillväxt (9), som antogs i mars 2018. EESK har utarbetat konkreta rekommendationer till denna färdplan i sina olika yttranden (10).

---

(1)  EESK: s yttrande om ”Koalition för att genomföra åtagandena i Parisavtalet” (EUT C 389, 21.10.2016, s. 20).

(2)  EESK:s yttrande om ”Att främja icke-statliga aktörers klimatåtgärder” (EUT C 227, 28.6.2018, s. 35).

(3)  EESK:s studie om en verktygslåda för klimatpartnerskap med flera parter – en politisk ram för att stimulera klimatåtgärder nedifrån och upp.

(4)  EESK:s yttrande om ”Klimaträttvisa” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 22).

(5)  IPCC:s särskilda rapport om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 C över de förindustriella nivåerna (oktober 2018).

(6)  Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation enligt bidragsavtal nr 695989 – Heat Roadmap Europe.

(7)  EESK:s yttrande om Europeiska klimatfinansieringspakten (EUT C 62, 15.2.2019, s. 8).

(8)  EESK:s yttrande om ”Fördelar med en lokalt ledd utvecklingsstrategi för integrerad lokal utveckling och landsbygdsutveckling” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 36).

(9)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt.

(10)  EESK:s yttranden om Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, Hållbara finanser: taxonomi och referensvärden (EUT C 62, 15.2.2019, s. 73) och Institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter avseende hållbarhet (EUT C 62, 15.2.2019, s. 97).

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Situationen för romska kvinnor

(förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)

(2019/C 110/04)

Föredragande:

Ákos TOPOLÁNSZKY

Remiss	Europaparlamentet, 30.5.2018
Rättslig grund	Artikel 304 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	7.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/2/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

En stor andel romska kvinnor (och flickor) utsätts för flerfaldig och intersektionell diskriminering, vilket håller dem kvar i en situation där deras möjligheter att utöva sina rättigheter är begränsade. Romska kvinnor utgör EU:s mest utsatta minoritetsgrupp. Det är de europeiska demokratiernas plikt och skyldighet av högsta prioritet att råda bot på denna situation.

1.2

EESK tackar de många romska kvinnor som då som nu beslutsamt och tappert kämpar mot diskriminerande strukturer och institutionellt våld för ett liv tillsammans i fullständig frihet i ett Europa utan diskriminering.

1.3

Man bör omedelbart sätta stopp för den segregerade utbildningen, vars undermåliga nivå är kopplad till den diskriminering som karakteriserar den, och samtidigt säkerställa att romska flickor också får tillgång till alla delar av en högkvalitativ, offentlig utbildning. Formerna för specialskolor och orienteringsförfaranden bör snarast underkastas en strikt granskning.

1.4

EESK förväntar sig att medlemsstaterna prioriterar avvecklingen av hälsoförfaranden som bryter mot sådana tjänstestandarder som grundar sig på rimliga etiska normer och därmed sammanhängande lagstiftning och att de straffbelägger olagliga förfaranden såsom tvångssterilisering, vägran att tillhandahålla vård på grund av etniskt ursprung eller tjänster av lägre kvalitet.

1.5

Medlemsstaterna bör omedelbart upphöra med alla diskriminerande anställningsformer och anställningsvillkor, och samtidigt utarbeta och införa politiska åtgärder som öka chansen för romska kvinnor att hitta arbete.

1.6

Det är viktigt att fastställa och tillämpa en lägsta godtagbar norm för boende och offentliga tjänster och se till att den respekteras som en grundläggande rättighet, i förekommande fall genom att införliva den i medlemsstaternas författningar.

1.7

Åtgärder bör, med beslutsamhet och utan diskriminering, vidtas mot alla former av människohandel och hatbrott som romer och, närmare bestämt, romska kvinnor faller offer för.

1.8

Romska kvinnor har mycket få möjligheter att utveckla och utvärdera politiska program som kan påverka deras lott. Man bör se till att de kan delta i sådana program i lämplig utsträckning.

1.9

Till skillnad från vad som för närvarande sker i de flesta medlemsstater bör man ägna särskild uppmärksamhet åt romska kvinnors problem och intressen i de europeiska och nationella återhämtningsstrategierna för perioden efter 2020.

2.   Situationen för romska kvinnor i Europeiska unionen

2.1

En stor andel romska kvinnor (och flickor) utsätts för flerfaldig och intersektionell diskriminering, vilket håller dem kvar i en situation där deras möjligheter att utöva sina rättigheter är begränsade. Romska kvinnor utgör EU:s mest utsatta minoritetsgrupp. Denna situation är att betrakta som ett systematiskt angrepp mot demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna, och försvagar avsevärt den europeiska idén, som grundar sig på de värden som anges i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (1) och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2). Få framsteg har gjorts inom detta område under de senaste åren.

2.2

Trots avsaknaden av uppgifter uppdelade efter etnicitet och kön i majoriteten av medlemsstaterna ger Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter en tydlig bild av den ogynnsamma situation som romska kvinnor befinner sig i (framför allt inom ramen för studien EU-MIDIS II (3)). Det förefaller som om romska kvinnor missgynnas inom alla samhällets sektorer, inte bara i förhållande till befolkningen i allmänhet, utan också i förhållande till män i sin egen befolkningsgrupp.

2.3

EESK är av den uppfattningen att kraften hos den europeiska idé som nämns ovan står i proportion till i hur stor utsträckning de svagaste bland EU:s medborgare kan dra fördel av den. Detta är anledningen till att ett vidtagande av de åtgärder som krävs för att förbättra situationen för romska kvinnor och flickor och främja deras självbestämmande inte bara är en skyldighet för EU:s institutioner och medlemsstater, utan även utgör ett test av den demokratiska organisationens kvalitet och rättsstatens mognad.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen anger bland de grundläggande principer som understöder den europeiska idén bland annat jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet rättigheter för människor som tillhör minoriteter. Det går enbart att tala om en faktisk tillämpning av dessa rättigheter om man säkerställer konkreta förändringar också till förmån för de mest marginaliserade och diskriminerade sociala grupperna, då diskriminering, segregering och antiziganism utgör ett så uppenbart tillbakavisande av dessa värderingar.

3.2

Romska kvinnors ekonomiska självbestämmande och tillämpningen av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som de på ett politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och medborgerligt plan har rätt till och som bör vara konstitutionellt förankrade, kräver lika rättigheter för romska män och kvinnor.

3.3

Mot bakgrund av detta och som man uttryckt i tidigare yttranden (4) instämmer EESK med målen i EU:s ramstrategi och framhåller dessutom i synnerhet behovet av ett konsekvent genomförande samt att de framsteg som gjorts är otillräckliga.

3.4

Kommittén konstaterar också att antiziganismen kan konstateras på nästan samtliga verksamhetsnivåer i medlemsstaterna, inom både myndigheter och institutioner, vilket fråntar romerna likvärdig tillgång till offentliga tjänster samt hindrar dem från att göra sin rätt till jämlikhet och likabehandling gällande, delta i det politiska beslutsfattandet om de frågor som rör dem i lika stor utsträckning som de är representerade i den totala befolkningen och skydda sig mot konsekvenserna av diskriminering. Allt detta gäller i särskilt hög grad för romska kvinnor.

3.5

I syfte att upprätta en förteckning över de systematiska överträdelser som begås mot romska kvinnors rättigheter kräver kommittén att man tar fram ”vitböcker”, med bidrag från oberoende och trovärdiga organisationer inom den romska befolkningsgruppen, genom att konsultera dem och officiellt erkänna dem, och därigenom lägga grunden för en historisk försoning.

3.6

EESK tackar de många romska kvinnor som då som nu beslutsamt och tappert kämpar mot diskriminerande strukturer och institutionellt våld för ett liv tillsammans i fullständig frihet i ett Europa utan diskriminering.

4.   Särskilda områden inom offentlig politik (5)

4.1   Utbildning

4.1.1

Segregerad utbildning är alltid olaglig och leder ovillkorligen till ett ogynnsamt utfall. De negativa konsekvenserna av segregeringen i skolan väger tyngre på romska flickor och eliminerar deras möjligheter till social rörlighet. Följaktligen bör man utnyttja alla rättsliga medel och riktade hjälpmedel inom den offentliga politiken och säkerställa de ytterligare utgifter som krävs för att, i enlighet med EU:s förväntningar, avhjälpa den segregerade utbildningens låga nivå, som beror på diskriminering, och samtidigt se till att romska flickor också får tillgång till alla delar av en högkvalitativ, offentlig utbildning. Regeringarna måste se till att lämpliga personalresurser, utbildningar och pedagogiska program finns tillgängliga.

4.1.2

Då ställandet av en ogrundad diagnos om psykisk funktionsnedsättning och den segregering i skolan som romska barn kan falla offer för måste ses som en av de allvarligaste kränkningarna av deras rättigheter och ödelägger deras framtid, måste dessa utvärderingar regelbundet verifieras av oberoende, specialiserade institut. Man bör se till att verifieringsförfarandet kan inledas utan hinder på begäran av alla berörda parter, i första hand en förälder eller förmyndare, men också av skolan.

4.1.3

Vid misstanke om återkommande felbedömningar, i synnerhet systematiska, med segregering som syfte eller resultat, bör man se till att medlemsstaterna åläggs att snarast möjligt genomföra en grundlig utredning om orsakerna, publicera slutsatserna av denna, utvärdera dem inom ramen för nationella mekanismer för bekämpning av segregering och vidta de lämpliga lagstiftningsåtgärder och rättstillämpningsåtgärder som krävs.

4.1.4

I väntan på detta bör man se till att den pedagogiska nivån i specialklasserna närmar sig den i den allmänna utbildningen, så att dessa inte bara blir till pedagogiska förvaringsplatser.

4.1.5

EESK förordar en begränsning, ett stopp eller, vid systematiska problem, ett rent och skärt tillbakadragande av EU-medlen från de länder där segregeringen i skolan inte minskar utan till och med ökar. Kommittén hoppas att Europeiska unionens juridiska skyddsmekanismer (artikel 7 och mekanismen för att skydda rättsstaten) tillämpas på ett snabbt och effektivt sätt i dessa situationer.

4.1.6

För att öka deras chanser på utbildningsområdet och minska risken för skolavhopp bör man inrätta program för utbildning och fortbildning avsedda för romska kvinnor, vilka ger dem en andra chans, så att de kan få tillgång till annat än arbeten som subventioneras av offentliga myndigheter eller andra klassens arbeten, enbart delvis deklarerade eller atypiska, som berövar dem möjligheten till social rörlighet.

4.2   Hälsa

4.2.1

Romska kvinnor, som ofta lever i getton eller svårtillgängliga områden, hamnar i samband med tillhandahållande av hälso- och sjukvård ofta i situationer som innebär förkastelse, nedsättande behandling och till och med fysiskt och psykiskt våld. Vad gäller reproduktiv hälsa har de generellt sett en mycket begränsad tillgång till sina rättigheter. EESK begär att medlemsstaterna genast skapar och tar i bruk mobila enheter med lämplig utrustning och kapacitet för människor som lever i segregering. Kommittén begär också en granskning av de tjänster som hänger samman med förlossning och graviditet samt att nödvändiga förbättringar genomförs.

4.2.2

EESK förväntar sig att medlemsstaterna prioriterar avvecklingen av hälsoförfaranden som bryter mot rimliga etiska normer och därmed sammanhängande lagstiftning och att de i förekommande fall systematiskt väcker åtal. Man bör säkerställa tillgång till kostnadsfria och lättåtkomliga rättsmedel för att göra rättigheter inom hälso- och sjukvården gällande, samt införa särskilda tjänster som återspeglar de verkliga behoven hos de berörda personerna, t.ex. informationspunkter om hälsa, utbildning och ombudsmän i hälso- och sjukvårdsfrågor eller folkhälsoinitiativ som omfattar människor i getton.

4.2.3

Det är angeläget att regeringarna tydligt och offentligt förpliktar sig att värna principen om lika tillgång till hälso- och sjukvård och den konkreta tillämpningen av denna och att bekämpa förfaranden som står i strid med denna, samt att de inför informationsprogram avsedda för samtliga berörda personer. Det är viktigt att utnyttja de lagstiftningsmedel som krävs för att se till att romska kvinnor och barn som inte har en grundläggande sjukförsäkring omfattas.

4.3   Tvångssterilisering

4.3.1

I många länder där systematiska överträdelser av kvinnors reproduktiva rättigheter tidigare har begåtts, och där tvångssterilisering och obligatorisk sterilisering utförts i mycket stor omfattning och använts som ett politiskt instrument av staten, har ingen på politisk nivå ens bett om ursäkt eller tagit på sig ansvaret. I de fall då detta har skett har ingen juridisk eller ekonomisk upprättelse erhållits. Kommittén föreslår att den europeiska lagstiftaren gör sitt yttersta för att medlemsstaterna, inom ramen för harmoniseringen av den europeiska straffrätten, avsevärt förlänger, eller till och med helt avskaffar, preskriptionstiden för denna typ av straffbara gärningar – vars innebörd kan likställas med den hos brott mot mänskligheten – och antar en särskild lagstiftning för att offren ska kunna få faktisk upprättelse och ekonomisk kompensation.

4.3.2

Man bör i god tro bringa full klarhet i denna situation och säkerställa total transparens i syfte att få till stånd en försoning och att göra det omöjligt för offentliga myndigheter att begå överträdelser i framtiden. Följaktligen rekommenderar EESK att kommittéer bestående av oberoende historiker, i samarbete med offren och deras företrädare, i de berörda medlemsstaterna undersöker de överträdelser som tidigare begåtts på detta område och publicerar resultaten inom ramen för en process för samhällsförsoning, i likhet med det som har gjorts i Sverige med ”vitboken”.

4.4   Arbete

4.4.1

På arbetsmarknaden befinner sig romska kvinnor i en ännu värre situation än männen i sin befolkningsgrupp; samtliga indikatorer med koppling till sysselsättning som rör dem ligger på oerhört låga nivåer.

4.4.2

EESK uppmanar medlemsstaterna att vidta de riktade och övergripande åtgärder som krävs för att främja romska kvinnors ekonomiska självbestämmande och utrusta dem med de färdigheter som krävs för att uppnå detta. Främjandet av företag i den sociala ekonomin, införandet av program för mikrokrediter och fri tillgång utan diskriminering till bidrag med koppling till arbetsmarknaden är av särskild betydelse i kampen mot fattigdom och social utestängning.

4.4.3

Företagarna har blivit viktigare som skapare av arbetstillfällen och nyckelpersoner för lokala och regionala samhällens välfärd. Detta är särskilt relevant för de romska befolkningsgrupperna. Inom ramen för strategierna för att tillgodose behoven hos romska kvinnliga företagare och små och medelstora företag bör man vidta särskilda åtgärder inte bara för att öka de romska kvinnornas självbestämmande utan också för att stödja deras initiativ i fråga om gemenskapsprojekt och skapande av företag. Eftersom en sådan politik som särskilt syftar till att stödja romska kvinnor för närvarande helt saknas i de flesta av medlemsstaterna, efterlyser EESK ett åtagande att utnyttja de möjligheter som en sådan kan erbjuda.

4.4.4

Kommittén uppmanar de offentliga myndigheterna på alla samhällsnivåer att organisera kurser för arbetsmarknaden, skapa arbetstillfällen samt en tillräcklig mängd subventionerade anställningsformer. De bör omfattas av resekostnadsersättning och bidrag till fortbildning och vidareutbildning och med hjälp av riktade offentligpolitiska instrument hjälpa utsatta romska kvinnor att förena arbets- och familjeliv.

4.4.5

Medlemsstaterna måste göra sitt yttersta för att hjälpa romska kvinnor att ta sig ur sin utsatta position på arbetsmarknaden och utrota alla former av arbete som (i praktiken) innebär tvångsarbete, ”grått arbete” eller olagligt arbete som de faller offer för.

4.4.6

I detta syfte och med hänsyn till vikten av att dessa kvinnor integreras på arbetsmarknaden är det viktigt att införa program för att ge dem en andra chans vad gäller arbete och tillhandahålla dem hjälp i form av ombudsmän samt resekostnadsersättning och utbildningsbidrag. Man bör dessutom göra sitt yttersta för att utrota diskriminering på arbetsplatsen och öka företagsledarnas kunskaper.

4.5   Boende, offentliga tjänster

4.5.1

I situationer där segregering råder är det kvinnorna och barnen som blir mest lidande av segregeringens förödande konsekvenser i vardagslivet. EESK insisterar följaktligen på behovet av att i dessa områden också ta fram en lägsta godtagbar norm för boende, offentliga tjänster och infrastruktur, vilken ska tillämpas som en grundläggande rättighet, och helst förankras i medlemsstaternas författningar.

4.5.2

EESK föreslår att uppfyllandet av dessa behov (genom exempelvis tillhandahållandet av dricksvatten, elektricitet, rening eller behandling av avloppsvatten, asfaltering av vägar, avfallshantering, åtkomst till offentliga tjänster osv.) ska utgöra en förutsättning för fortsatta investeringar i stadsutveckling samt för tilldelning och utnyttjande av subventioner.

4.5.3

Man måste sätta stopp för omotiverade och olagliga avlägsnanden och se till att de romska kvinnor som faller offer för dessa kan utnyttja ett särskilt och lättillgängligt juridiskt skydd. De kvinnor som har traumatiserats av sådana avlägsnanden ska kunna gottgöras.

4.6   Utrotning av våldsstrukturer

4.6.1

Romska kvinnor och flickor är särskilt utsatta i situationer med diskriminering och segregering och faller lätt offer för överträdelser och våldshandlingar. De påverkas i oproportionerligt stor utsträckning av alla kända former av exploatering och människohandel.

4.6.2

Kommittén medger att alla former av människohandel och våld som drabbar romska kvinnor utgör grova kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna och uttryckligen förbjuds i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att medlemsstaterna måste agera på dessa grunder (6). Det handlar om allvarliga straffbara gärningar som svarar mot en efterfrågan och som, under mycket skilda former, visat sig vara omåttligt lönsamma för gränsöverskridande organiserad brottslighet, och för vilka romska kvinnor och barn utsätts i oproportionerligt stor utsträckning.

4.6.3

EESK hoppas att medlemsstaterna i sin nationella straffrätt utan dröjsmål straffbelägger dessa nya former av brott som ständigt utvecklas, att de vidtar samordnade och riktade juridiska åtgärder mot dem och avbryter, och om möjligt till och med undanröjer, kanalerna för vinster som uppstår under tvång. Man bör undersöka den bredare socioekonomiska kontext i vilken dessa brott begås, avgränsa situationer med misär, diskriminering och sårbarhet och på ett enhetligt sätt införa verktyg (strategiska, lagstiftningsmässiga, finansiella, utbildningsmässiga, forskningsmässiga och övriga) inom socialpolitiken som gör det möjligt att avhjälpa dem.

4.6.4

Det våld som romska kvinnor utsätts för kan ha sitt ursprung både i samhället i allmänhet och i deras egen befolkningsgrupp. Det är under alla omständigheter viktigt att beslutsamt agera mot samtliga enskilda och organiserade former av våld inom ramen för ett könsspecifikt tillvägagångssätt med fokus på offret, där hänsyn tas till kvinnors och barns särskilda utsatthet och det särskilda skydd som de måste kunna åtnjuta och som måste grunda sig på de mänskliga rättigheterna.

4.6.5

Kommittén gläder sig åt att EU, genom kommissionens underskrift, har blivit fördragsslutande part i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, vanligen kallad Istanbulkonventionen. Kommittén begär enträget att EU:s samtliga medlemsstater ratificerar den och utan förbehåll och med beslutsamhet börjar tillämpa den, och då tar hänsyn till romska kvinnors särskilda utsatthet inom detta område.

4.6.6

Romska kvinnor och flickor är dessutom i lika oproportionerlig utsträckning föremål och offer för hatbrott och i synnerhet hatpropaganda. Åtgärder bör vidtas med syfte att underlätta tillgången till rättslig prövning för de berörda och, med hjälp av organisationer inom det civila samhället, införa verktyg som gör det möjligt att sprida medvetenhet för upptäckt av denna typ av straffbara gärningar.

4.6.7

EESK stöder den geografiska utvidgningen och genomförandet av Justrom, Europarådets och kommissionens gemensamma program, i syfte att säkerställa romska kvinnors tillgång till rättslig prövning.

4.6.8

Kommittén framhåller att alla institutionella former av antiziganism och segregering också kan ses som en form av våldsbrott. Vi understryker vikten av att säkerställa ett skydd mot denna typ av överträdelser inom institutionella tjänster som finansieras av staten (institutioner för skydd av barn, sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster) samt inom statliga strukturer för upprätthållande av ordning och tillhörande strukturer (polis, rättskipning i brottmål och fängelser), vilka alla utgör sammanhang där romska kvinnors utsatthet är särskilt stor. Kommittén framhåller vikten av att säkerställa enkel och kostnadsfri tillgång till rättsligt skydd i dessa fall.

4.6.9

Den nationella och internationella rätten bör jämställa tidiga tvångsäktenskap med människohandel och agera utifrån detta. Samtliga verktyg och program för förebyggande och skydd inom ramen för kampen mot människohandel måste tillhandahållas till de barn som faller offer för tvångsäktenskap.

4.7   Inkludering och deltagande

4.7.1

Romska kvinnor har mycket få möjligheter att utveckla och utvärdera politiska program som kan påverka deras lott. EESK understryker därför att man på grundval av principen om ”inget om oss utan oss” absolut, i lämplig utsträckning, måste göra romska kvinnor delaktiga i utformningen, planeringen, genomförandet och utvärderingen av samtliga program som rör dem eller deras befolkningsgrupp. EESK föreslår att romska kvinnors aktiva deltagande ska motsvara åtminstone en majoritet för de program som är specifikt avsedda för romska kvinnor och minst 30 % för de program som är avsedda för romska befolkningsgrupper. Ett utvärderingssystem som möjliggör en tillförlitlig mätning av dessa andelar bör införas.

4.7.2

EESK föreslår att man tillämpar dessa procentsatser för deltagande på ett sätt som kan verifieras av de organ som ansvarar för den nationella och regionala politiken för inkludering (nationella, regionala och departementala samordningsråd, kommissioner som bekämpar segregering osv.).

4.7.3

Kommittén uppmuntrar regeringar och myndigheter att inleda en verklig och djupgående politisk dialog med företrädare för romska kvinnor på alla samhällets organisationsnivåer och att införa de institutionella strukturer som krävs för en sådan dialog. För detta ändamål rekommenderar kommittén att man skapar särskilda rättsliga institutioner, t.ex. kvinnokommittéer inom ramen för de nationella plattformarna för romer, i vilka romska kvinnor skulle kunna se till att de företräds på ett målinriktat sätt, eller att man inrättar en oberoende ombudsman för romska kvinnor.

4.7.4

Kommittén noterar att romska kvinnors perspektiv ofta saknas, eller endast återspeglas i liten utsträckning, både i den aktuella europeiska ramstrategin och i de nationella strategierna för integration av romer. Man bör ägna mycket större uppmärksamhet åt de åsikter som framförs av de romska kvinnornas företrädare, inte bara inom ramen för förfarandena efter 2020, utan även i utformningen av framtida strategier för social inkludering.

---

(1)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A12012M%2FTXT.

(2)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:12012P/TXT&from=sv.

(3)  http://fra.europa.eu/en/project/2015/eu-midis-ii-european-union-minorities-and-discrimination-survey/publications.

(4)  EUT C 248, 25.8.2011, s. 16, EUT C 67, 6.3.2014, s. 110, EUT C 11, 15.1.2013, s. 21.

(5)  Bland de många förslag som hittills formulerats av romerna som grupp, de organisationer i det civila samhället som verkar för romernas rättigheter, forskarsamfundet, internationella organisationer och EESK kommer vi i föreliggande yttrande endast att nämna dem som är särskilt relevanta för tillämpningen av de romska kvinnornas rättigheter.

(6)  Artikel 5.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna

(förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)

(2019/C 110/05)

Föredragande:

Helena DE FELIPE LEHTONEN

Remiss	Europaparlamentet, 3.5.2018
Rättslig grund	Artikel 29.1 i arbetsordningen
Beslut av EESK:s plenarförsamling	DD/MM/YYYY
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	7.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	151/2/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

För att förbättra jämställdheten på arbetsmarknaderna anser EESK att det måste tas fram en integrerad och ambitiös EU-strategi för att ta itu med systembetingade och strukturella hinder. Denna bör leda till en lämplig politik och till lämpliga åtgärder och EU-finansieringsprogram som kan förbättra jämställdheten och på så vis främja en mer jämlik ekonomisk självständighet för kvinnor och män. Detta skulle också bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.2

I detta yttrande upprepas behovet av att vidta ytterligare åtgärder för att bemöta flera välkända utmaningar, såsom löneklyftan mellan kvinnor och män och balansen mellan arbete och privatliv, som EESK redan har utfärdat yttranden om (1).

1.3

EESK anser att det krävs ytterligare insatser för att ta itu med den ihållande löneklyftan mellan könen. Kommittén stöder till fullo målen för Equal Pay International Coalition att verka för att löneklyftan mellan könen ska överbryggas senast 2030. Vi beklagar den låga genomförandegraden av kommissionens rekommendation från 2014 om insyn i lönesättningen, och uppmanar medlemsstaterna och EU att vidta lämpliga åtgärder för att påskynda genomförandet.

1.4

EESK påminner om att insyn i lönesättningen är viktigt för att bekämpa löneskillnaderna mellan könen (2). EESK rekommenderar könsneutrala lönesystem som ett sätt att främja opartiskhet i samband med ersättning och rekrytering.

1.5

EESK instämmer i att det krävs förstärkta åtgärder för att minska den horisontella könssegregeringen inom utbildning och på arbetsmarknaden. Informationskampanjer och andra åtgärder bör genomföras för att få bukt med könsstereotyper och könssegregering vid val av utbildning och karriär, och man bör då på bästa sätt utnyttja den nya tekniken. Bättre löner och arbetsvillkor i kvinnodominerade sektorer skulle kunna locka fler män till dessa yrken.

1.6

Det behövs större ansträngningar för att integrera kvinnor från utsatta grupper på arbetsmarknaden och öka deras självständighet, med beaktande av ett intersektionellt synsätt (3).

1.7

EESK uppskattar det arbete som kommissionen har inlett för en noggrannare övervakning av barnomsorg och långtidsvård, som en del av den europeiska planeringsterminen. Detta bör även fortsättningsvis prioriteras på medellång och lång sikt. Kommittén ställer sig positiv till att inleda en ny diskussion med medlemsstaterna om Barcelonamålen om barnomsorg från 2002, i syfte att göra målen mer ambitiösa och utvidga strategin till att omfatta vård och omsorg av andra anhöriga.

1.8

EESK uppmanar parlamentet och rådet att införa nya och lämpliga indikatorer i de framtida europeiska strukturfonderna, för att bättre övervaka EU:s ekonomiska stöd till de olika omsorgstjänsterna och till jämställdhet.

1.9

EESK välkomnar det nya förslaget om ESF+ inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027, som syftar till att stödja jämställdhet samt till att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom åtgärder för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv och tillgången till barnomsorg och annan omsorg. Kommittén anser dock också att EU-medel bör anslås på ett mer genusmedvetet sätt och att jämställdhet bör vara ett fristående mål, i stället för att slås samman med målen för antidiskriminering och antirasism.

1.10

EESK välkomnar också InvestEU-programmet för 2021–2027, som stöder investeringar i social infrastruktur. Vi uppmanar parlamentet och rådet att ge sitt starka stöd till denna nya möjlighet, för att de nödvändiga investeringarna i barnomsorg (liksom fritidsverksamhet) ska komma igång.

1.11

Kvinnligt företagande släpar efter och behöver främjas för att utnyttja den digitala ekonomins och den tekniska innovationens enorma potential. Tillgången till finansiering måste förbättras och övergången mellan arbetsformer underlättas.

2.   Bakgrund och utmaningar

2.1

EESK:s yttrande har utarbetats som svar på en begäran från Europaparlamentet om ett förberedande yttrande om jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna. På parlamentets begäran undersöks i detta yttrande effekterna av de åtgärder som beskrivs i kommissionens rekommendation om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn och behovet av ytterligare åtgärder för att komma tillrätta med löneskillnaderna mellan könen.

2.2

Såväl artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget som Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner att rätten till jämställdhet är en av unionens grundläggande värden, och detta är därför en viktig uppgift. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställer att jämställdhet och rätten till lika lön för likvärdigt arbete är en av de 20 grundläggande principerna för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem.

2.3

Europeiska unionen och medlemsstaterna har främjat jämställdhet på arbetsmarknaden genom en blandning av lagstiftningsinstrument och andra typer av instrument, rekommendationer, politisk vägledning och ekonomiskt stöd. I sitt strategiska åtagande för jämställdhet 2016–2019 slog kommissionen fast att åtgärder inom följande områden är prioriterade: samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män, lika lön för likvärdigt arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, värdighet, integritet och ett slut på könsbaserat våld samt främjande av jämställdhet utanför EU.

2.4

Under 2017 fortsatte sysselsättningsgraden bland kvinnor att sakta men säkert stiga i takt med männens, och slog med 66,5 % nytt rekord, jämfört med 78,1 % för männen. Sysselsättningsklyftan mellan könen på 11,5 procentenheter har dock förblivit oförändrad sedan 2013. Dessutom kommer EU:s 2020-mål om en sysselsättningsgrad på 75 % för kvinnor och män troligtvis inte att uppnås. Jämställdhetsindexet ökade från 62 poäng 2005 till 65 poäng 2012 men endast till 66,2 poäng 2015, vilket delvis beror på krisen. I samband med de åtgärder som vidtogs i flera medlemsstater för att bekämpa krisen tog man inte tillräcklig hänsyn till de negativa effekterna på jämställdheten.

2.5

Trots generella framsteg när det gäller jämställdheten på de europeiska arbetsmarknaderna kvarstår det ojämlikheter mellan kvinnor och män. Horisontell och vertikal segregering är viktiga faktorer som bidrar till den ojusterade klyftan mellan kvinnor och män vad gäller bruttotimlönen, som för närvarande är runt 16 %. Klyftan förvärras av att det framför allt är kvinnor som arbetar deltid och i låglönesektorer och som tar ut en större andel av föräldraledigheten, vilket leder till avbrott i yrkeslivet, färre karriärmöjligheter och lägre intjänad pension.

2.6

Den nuvarande sysselsättningsklyftan mellan kvinnor och män är en stor ekonomisk och social förlust för EU, som uppskattas uppgå till 370 miljarder euro om året. Mot bakgrund av den demografiska utmaningen och en minskande andel arbetsför befolkning måste EU ta till vara på alla kvinnors arbetspotential, med beaktande av skärningspunkten mellan ras, etniskt ursprung, social klass, ålder, sexuell läggning, nationalitet, religion, kön, funktionsnedsättning, ställning som flykting eller migrant, som kan medföra särskilda hinder för deras deltagande på arbetsmarknaden.

2.7

Kvinnor tenderar att främst arbeta inom låglöneyrken och lågkvalificerade yrken och inom sektorer såsom hälso- och sjukvård, socialt arbete, utbildning, offentlig förvaltning och detaljhandel, medan män är mer representerade inom tekniska yrken, byggnads- och anläggningsyrken samt transportyrken. Bristen på män inom utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt socialt arbete ökar och förstärks på grund av att det saknas förebilder och av de ofta mindre attraktiva arbetsvillkoren och lönerna. Detsamma gäller för kvinnor, som är underrepresenterade i yrken inom områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. År 2016 var endast 17 % av IKT-specialisterna i EU kvinnor.

2.8

Samtidigt som ny EU-lagstiftning diskuteras i rådet (direktivet om balans mellan arbete och privatliv) fortsätter kvinnor som väljer att bilda familj att missgynnas på arbetsplatsen, även under graviditeten och efter att de har fött barn. Problemet kvarstår därför i många medlemsstater. Skillnaden i sysselsättning är särskilt stor bland kvinnor med barn eller annat omsorgsansvar. År 2016 stod mer än 19 % av kvinnorna utanför arbetskraften på grund av att de måste ta hand om barn eller vuxna. Generellt sett är sysselsättningsgraden bland kvinnor med barn under sex år 9 % lägre än bland kvinnor utan barn, en skillnad som uppgår till så mycket som 30 % i vissa länder.

2.9

Kommittén är ytterst oroad över hur omfattande de sexuella trakasserierna mot kvinnor på arbetsplatserna är och över att nättrakasserier av kvinnor blir allt vanligare. Vi erinrar om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (4), som förbjuder trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen, måste tillämpas bättre (5).

2.10

EESK efterlyser också integrerade och särskilda åtgärder riktade till kvinnor som tillhör utsatta grupper, eftersom de ofta har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Kommittén understryker behovet av en intersektionell ansats för att öka möjligheterna på arbetsmarknaden för kvinnor som utsätts för flera former av diskriminering.

2.11

Kvinnors företagande är fortfarande inte tillräckligt utvecklat. Kvinnor utgör 52 % av hela Europas befolkning men endast 34,4 % av egenföretagarna i EU och 30 % av uppstartsföretagarna. Kvinnliga egenföretagare har det sämre ställt än manliga egenföretagare. 76,3 % av de kvinnliga egenföretagarna i EU-28 är egenföretagare utan anställda, jämfört med 69 % av männen. Män är alltså oftare ägare till företag med anställda, medan kvinnor oftare är egenföretagare utan några anställda och löper högre risk att få en låg inkomst. Kvinnors kreativitet och företagarpotential är en underutnyttjad källa till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, som måste utvecklas mer för att skapa framgångsrika företag.

2.12

Deltidsarbete kan vara ett värdefullt verktyg för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv för kvinnor och män. Kvinnor arbetar dock oftare deltid än män (de utgör över 70 % av de deltidsanställda) och en ökning har konstaterats inom låglöneyrken (detaljhandel, lokalvård och hjälptjänster). Nivåerna av ofrivilligt deltidsarbete för både kvinnor och män är fortfarande en källa till oro. EU:s 2020-mål om en sysselsättningsgrad på 75 % kan endast uppnås genom en integrerad strategi som består av en samstämmig policymix och åtgärder för att främja deltagande på arbetsmarknaden, arbetstillfällen av hög kvalitet, likabehandling i arbetslivet och en jämnare fördelning av omsorgsansvaret mellan föräldrar och anhörigvårdare.

3.   Områden där fler åtgärder kan vidtas för att uppnå jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna

3.1   Insyn i lönesättningen för att minska löneklyftan mellan könen

3.1.1

Löneklyftan mellan könen är ett av de mest ihållande hindren för jämställdhet på arbetsmarknaderna och i samhället och för ekonomisk tillväxt. EESK stöder till fullo Equal Pay International Coalition (EPIC), ett globalt initiativ som leds av ILO, UN Women och OECD och som omfattar regeringar, arbetsgivare, fackföreningar och det civila samhället, med målet att överbrygga löneklyftan mellan könen senast 2030. EESK uppmanar EU att intensifiera sina insatser för att se till att löneklyftan mellan könen i EU överbryggas senast 2030.

3.1.2

EESK upprepar sina rekommendationer avseende EU:s handlingsplan för att åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (6). Kommittén konstaterar också att det omarbetade jämställdhetsdirektivet 2006/54/EG och kommissionens rekommendation till medlemsstaterna om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn 2014/124/EU har spelat en viktig roll när det gäller att åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män, och fortfarande är giltiga. Det behövs dock ytterligare insatser. I sin rapport från 2013 om tillämpningen av direktiv 2006/54/EG konstaterade kommissionen att den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om lika lön i medlemsstaterna är ett av direktivets mest problematiska områden.

3.1.3

Enligt EPIC spelar bristande insyn i lönesättningen en viktig roll i löneskillnaderna mellan män och kvinnor och kan ökad insyn i lönesättningen bidra till att minska löneklyftorna mellan könen. Insyn i lönesättningen är viktigt för att bekämpa eventuell lönediskriminering. EESK ser med oro på den låga genomförandegraden av 2014 års rekommendation om bättre insyn i lönesättning. De flesta av medlemsstaterna har visserligen infört vissa åtgärder för att öka insynen i lönesättningen, men i en tredjedel av medlemsstaterna saknas sådana åtgärder helt. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att påskynda genomförandet av rekommendationen, t.ex. genom att ge enskilda möjlighet att begära upplysningar om lönenivåer eller ge möjlighet åt arbetsgivare i företag av en viss storlek (som ska fastställas) att rapportera om löner eller genomföra lönerevisioner, eftersom det skulle främja att rekrytering och ersättning går rättvist till. Behovet av full respekt för skyddet av de anställdas integritet (och personuppgifter) och för allmänna industriella förbindelser bör också beaktas.

3.1.4

För att genomföra principen om lika lön och ta itu med löneklyftan mellan könen behövs det bättre synergier mellan olika tillgängliga åtgärder. Könsneutrala lönesystem är en sådan åtgärd som rekommenderas starkt eftersom de främjar ett opartiskt tillvägagångssätt vid ersättning och rekrytering.

3.1.5

Arbetsmarknadens parter är bäst lämpade att ompröva värdet av kompetenser och yrkeskunnande. Social dialog och kollektivförhandlingar är betydelsefulla för att nå detta mål och ta itu med löneskillnaderna mellan könen.

3.1.6

På EU-nivå behandlas löneklyftan också genom den europeiska planeringsterminen. 2017 belystes löneklyftan mellan könen i landsrapporterna för nio medlemsstater. Landspecifika rekommendationer om investeringar i barnomsorgsinrättningar och negativa skatteincitament samt om andra åtgärder med koppling till löneklyftan mellan könen utfärdades till tolv medlemsstater.

3.1.7

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att öka medvetenheten om omedvetna förutfattade meningar eller hur löneklyftan förstärks vid rekrytering eller befordran. Företagsorganisationernas stöd, jämte samarbetet mellan arbetsmarknadens parter, myndigheterna och jämställdhetsorganen för att hitta lämpliga lösningar, är också relevanta faktorer som kan minska löneklyftan mellan kvinnor och män.

3.2   Utbildning, segregering och stereotyper

3.2.1

Den ihållande horisontella segregeringen inom utbildning och på arbetsmarknaden, som underblåses av stereotyper och hinder på arbetsmarknaden, måste motverkas från tidig barndom och framåt. Det finns en stark koppling mellan denna segregering och löneskillnaderna mellan könen. Benägenheten att nedvärdera vissa yrken, även inom chefspositioner, bör belysas tydligare. Bättre löner och arbetsvillkor i kvinnodominerade sektorer skulle kunna fungera som ett incitament för att locka fler män till dessa yrken, vilket därmed också skulle bidra till att åtgärda problemet med yrkesrelaterad könssegregering.

3.2.2

Trots kvinnors högre utbildningsresultat ställs de inför många hinder om de väljer en yrkesbana inom vissa manligt dominerade sektorer, såsom IKT. Även om vissa flickor väljer att utbilda sig inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik är det bara 10 % av kvinnorna som faktiskt arbetar inom dessa områden senare. Vi måste därför fokusera mer på att ta itu med segregering och stereotyper inom utbildningsväsendet och på ett bättre sätt främja denna sektor bland kvinnor.

3.2.3

Bristen på män inom utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt socialt arbete börjar anta oroväckande proportioner. EESK efterlyser informationskampanjer och främjande av förebilder, på EU-nivå såväl som på nationell nivå, i syfte att uppmuntra kvinnor att välja yrken inom IKT och naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och män att välja yrken inom utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt socialt arbete.

3.3   Omsorgstjänster för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv

3.3.1

Att kombinera arbete, privatliv och familjeliv är en av de största utmaningarna för föräldrar och andra personer med omsorgsansvar. Kvinnor berörs i oproportionerligt hög grad av detta, eftersom ansvaret för att ta hand om omsorgsberoende anhöriga i allmänhet faller på dem. Att uppnå en bättre balans mellan arbete och privatliv är särskilt svårt för ensamstående föräldrar och personer som tillhör utsatta grupper. EESK välkomnar kommissionens initiativ för att öka föräldrars arbetsmarknadsdeltagande och hjälpa dem att uppnå en bättre balans mellan arbete och privatliv.

3.3.2

Delat föräldraansvar och annat omsorgsansvar är ett viktigt mål för jämlikt deltagande på arbetsmarknaden (7). Pappornas uttag av pappa- och föräldraledighet är allmänt sett lågt, och de utnyttjar vanligtvis ledigheten endast om den är betald. Det är viktigt att införa åtgärder som uppmuntrar män att bli mer delaktiga i familjelivet, samtidigt som man tar itu med tänkbara kostnader och organisatoriska insatser från företagens sida, särskilt små företag och mikroföretag.

3.3.3

Eftersom omsorgsansvaret är en av de främsta anledningarna till kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden är Barcelonamålen oerhört betydelsefulla, men de har inte uppnåtts i tillräcklig utsträckning. Det finns belägg för ett positivt samband mellan barnomsorgsinrättningar och kvinnors sysselsättningsgrad. EESK beklagar att så få länder har uppnått Barcelonamålen, mer än 15 år efter att de antogs. Vi efterlyser en eventuell översyn för att fastställa mer ambitiösa mål som ett incitament för att främja jämställdhet.

Att ha råd med och tillgång till barnomsorg och annan omsorg är alltjämt en utmaning, särskilt för familjer med låga inkomster. En lämplig blandning av offentliga och privata omsorgsinrättningar av god kvalitet är därför viktigt. Dessutom är barnomsorgsinrättningarnas öppettider fortfarande ett verkligt hinder för förvärvsarbetande föräldrar.

3.3.4

EESK framhåller också behovet av fritidsverksamhet för barn till förvärvsarbetande föräldrar. Sådana inrättningar bör vara tillgängliga i de länder där skoldagen slutar tidigt och där föräldrarna tenderar att arbeta deltid för att täcka upp glappet. Vi behöver tillgång till mer data för att förstå omfattningen och konsekvenserna av detta strukturella problem för jämställdhet på arbetsmarknaden.

3.3.5

Utbyggnaden av omsorgssektorn, som erbjuder en stor, ännu outnyttjad sysselsättningspotential, måste ägnas särskild uppmärksamhet med hänsyn till den ihållande könssegregeringen samt de ofta dåliga arbetsvillkoren och låga lönerna. Som EESK redan har framhållit finns det ett behov av att samla in tillräckliga uppgifter om de olika aspekterna av system och preferenser för betald omsorg i Europa. Detta bör inbegripa den snabbt växande hemvården och det särskilda fallet med inneboende vårdpersonal (8), varav många är migranter inom EU eller migranter från tredjeländer som rapporterar om dåliga arbetsförhållanden och löner. EESK uppmanar kommissionen att anta en integrerad strategi för omsorgssektorn.

3.3.6

EESK uppskattar det arbete som kommissionen har inlett för en noggrannare övervakning av barnomsorg och långtidsvård, som en del av den europeiska planeringsterminen och de landspecifika rekommendationer som utfärdas till medlemsstaterna.

3.4   Finansiering av jämställdhet: den fleråriga budgetramen

3.4.1

EESK välkomnar det nya förslaget om ESF+ inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, som syftar till att stödja jämställdhet, lika möjligheter och icke-diskriminering samt till att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom åtgärder för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv och tillgången till barnomsorg. Kommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra dess rekommendation om ESF+ för att stödja jämställdhet (9).

3.4.2

EESK anser att EU-medel bör anslås på ett mer genusmedvetet sätt. Kommittén är orolig för att sammanslagningen av målen för jämställdhet, antidiskriminering och antirasism till ett enda mål ska undergräva deras synlighet och tydligheten hos de belopp som anslagits till vart och ett av dem. Man bör överväga det bästa sättet att hantera detta.

3.4.3

EESK framhåller behovet av investeringar i rimligt prissatta och tillgängliga omsorgstjänster och omsorgsinrättningar av hög kvalitet för alla. Kommissionens förslag om ESF+ är ett steg i rätt riktning med större investeringar i barnomsorg. Denna finansiering bör främjas ytterligare och bygga på god praxis som kommissionen ska samla in.

3.4.4

EESK välkomnar också InvestEU-programmet som en del av den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och dess prioritering att stimulera investeringar i social infrastruktur, som skulle kunna ha en positiv inverkan på jämställdheten.

3.4.5

Kommittén är oroad över att det för närvarande saknas en utvärdering av hur EU:s medel har använts av medlemsstaterna för att stödja tillhandahållandet av omsorgstjänster. Detta måste tas upp i kommande stödprogram genom att man inför lämpliga indikatorer för medlemsstaterna i de framtida strukturfonderna, inbegripet ESF+, för att bättre övervaka EU:s ekonomiska stöd till de olika omsorgstjänsterna och jämställdheten.

3.5   Skatte- och bidragssystemen

3.5.1

Uppgifter visar att kvinnor ofta ställs inför starkt negativa ekonomiska incitament när de kommer ut på arbetsmarknaden eller vill gå upp i arbetstid: skatte- och bidragssystemen är utformade på ett sätt som kan avskräcka andraförsörjarna, vilka oftast är kvinnor. De direkta konsekvenserna av detta är att inbetalningarna till pensionssystemet blir lägre eller obefintliga, vilket i sin tur leder till lägre pension och till och med fattigdom.

3.5.2

Det har redan framhållits i den europeiska planeringsterminen att skatte- och bidragssystemen måste ändras för att motverka starkt negativa incitament för de andraförsörjare som vill börja arbeta eller gå upp i arbetstid. Noggrann övervakning i medlemsstaterna kommer att behövas.

3.6   Kvinnligt företagande

3.6.1

Företagande kan erbjuda kvinnor en möjlighet till ekonomisk självständighet med högkvalitativa arbeten och framgångsrika karriärer, lyfta kvinnor ur fattigdom och socialt utanförskap och bidra till en jämnare könsfördelning i beslutsfattandet. Kvinnligt företagande måste stödjas genom att man förbättrar tillgången till och kvaliteten på sociala skyddsåtgärder (10) och genom att kurser i företagande integreras i utbildningen.

3.6.2

När det gäller egenföretagande är kvinnor oftare egenföretagare utan anställda och löper högre risk drabbas av fattigdom trots att de arbetar, medan män oftare äger företag med anställda. Kvinnor ställs också inför fler strukturella hinder som rör tillgång till finansiering, stereotyper och bristande förtroende. Dessa hinder måste undanröjas. Mentorer i form av affärsänglar och nya former av finansiering kan bidra till att övervinna hinder. Befintliga nätverk i företagsorganisationer bör spridas och främjas mer aktivt.

3.7   Den digitala ekonomin

3.7.1

Förändringar på arbetsmarknaden till följd av globaliseringen, den tekniska utvecklingen samt demografiska förändringar ger såväl anställda som företagare nya perspektiv. Framväxande och växande sektorer (t.ex. IKT, grön ekonomi, Industri 4.0 och e-handel) kan erbjuda många möjligheter för kvinnor i välbetalda yrken. EESK har även belyst problemet med den digitala klyftan mellan könen, som medför en rad utmaningar som måste hanteras. Vi har också gett rekommendationer om hur man kan komma till rätta med obalanserna i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden (11).

3.7.2

För att säkerställa att både kvinnor och män tryggt kan verka i den digitala ekonomin krävs det en ökad tydlighet på nationell nivå avseende rättigheter, socialförsäkringsförmåner och skyldigheter. Detta gäller vid anställningar såväl som vid avtal företag emellan. Utbildning och yrkesutbildning bör stå i centrum för de strategier som ska uppmuntra kvinnor att välja karriärer inom IKT, naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt gröna yrken och strategin för den digitala inre marknaden bör genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

3.8   Ökat samarbete mellan alla aktörer

3.8.1

Arbetsmarknadens parter spelar genom sina förhandlingar om kollektivavtal en viktig roll när det gäller att ta itu med de många dimensionerna av jämställdhet och lika lön på de europeiska arbetsmarknaderna. På EU-nivå antog arbetsmarknadens parter en åtgärdsram för jämställdhet mellan kvinnor och män 2005, som följdes upp av gemensamma åtgärder på nationell nivå för att komma till rätta med könsroller, främja kvinnor inom beslutsfattandet, bidra till en bra balans mellan arbete och privatliv samt åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män. År 2008 såg de över sitt avtal från 1996 om föräldraledighet (rådets direktiv 2010/18/EU (12)) och 2012 tog de fram en verktygslåda för att öka jämställdheten i praktiken.

3.8.2

Det civila samhällets organisationer kan också bidra på ett värdefullt sätt till att främja jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt för utsatta grupper.

3.8.3

EESK efterlyser en ny och ambitiös strategi på EU-nivå för att uppnå jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna, som ska utformas i samstämmighet med alla framtida europeiska sysselsättningsstrategier, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska dimensionen av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

---

(1)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 44, EUT C 262, 25.7.2018, s. 101.

(2)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 44.

(3)  EUT C 367, 10.10.2018, s. 20.

(4)  EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(5)  EUT C 351, 15.11.2012, s. 12, EUT C 242, 23.7.2015, s. 9, EUT C 367, 10.10.2018, s. 20.

(6)  EUT C 262, 25.7.2018, s. 101.

(7)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 44.

(8)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 7.

(9)  Se EESK:s yttrande om ”Europeiska socialfonden+” (EUT C 62, 15.2.2019, s. 165).

(10)  EUT C 173, 31.5.2017, s. 45.

(11)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 37.

(12)  EUT L 68, 18.3.2010, s. 13.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Genomförandet av EU:s miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall

(Förberedande yttrande)

(2019/C 110/06)

Föredragande:

Arnaud SCHWARTZ

Remiss	Europaparlamentet, 3.5.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
	Förberedande yttrande
Presidiets beslut	17.4.2018 (i avvaktan på remiss)
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	27.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	117/2/6

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar syftet med granskningen av genomförandet av EU:s miljölagstiftning (EIR), vilket är att ge en välunderbyggd bild av situationen i varje medlemsstat genom att kartlägga deras främsta brister i fråga om genomförandet av EU:s miljölagstiftning, samt att rekommendera korrigerande åtgärder och ge stöd till de medlemsstater som släpar efter i fråga om genomförandet, framför allt genom ett nytt peer-to-peer-verktyg för tekniskt stöd.

1.2

I sitt yttrande (1) i ämnet anser EESK anser dock att granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik visar att det bristfälliga, splittrade och ojämna genomförandet av EU:s miljölagstiftning är ett allvarligt problem i många av EU:s medlemsstater. Nu liksom tidigare verkar det, bakom de grundorsaker till det bristfälliga genomförandet som konstaterats i granskningen, alltjämt saknas politisk vilja hos många av medlemsstaternas regeringar att göra omfattande förbättringar till en politisk prioritering och att tillhandahålla tillräckliga resurser (t.ex. via den fleråriga budgetramen). Kommittén påminner därför om att ett korrekt genomförande av EU:s miljöregelverk ligger i de europeiska medborgarnas intresse och har reella ekonomiska och sociala fördelar.

1.3

Så som vi framhöll i vårt tidigare yttrande (2) är ett effektivt genomförande av miljöskyddsåtgärderna delvis beroende av att det civila samhället – arbetsgivare, arbetstagare och andra samhällföreträdare – tilldelas en aktiv roll. Kommittén upprepar därför sin efterlysning av ett starkare och mer strukturerat deltagande av det civila samhället, vilket skulle kunna stärka granskningarna. Det civila samhällets organisationer på nationell nivå måste ges möjlighet att bidra med sin sakkunskap och sina insikter till landsrapporterna samt till de strukturerade landsdialogerna och uppföljningen av dem. Kommittén är därför villig att främja dialogen med det civila samhället på EU-nivå inom ramen för en verkligt hållbar och cirkulär ekonomi.

1.4

I sitt yttrande om EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen (3) understryker EESK återigen att de nuvarande bristerna undergräver medborgarnas förtroende för effektiviteten i EU:s lagstiftning, och uppmanar på nytt medlemsstaterna och kommissionen att mobilisera betydande finansiering för rekrytering av ytterligare personal för att övervaka genomförandet av miljöstyrningen och miljölagstiftningen.

1.5

EESK understryker att det i vissa fall även krävs miljöinvesteringar, information till allmänheten eller starka system för kontroll av efterlevnad genom hela kedjan och att EU och dess medlemsstater, även om det redan finns miljöinspektörer, också behöver specialiserade domare och åklagare.

1.6

Kommittén påpekar även, såsom den anger i sitt yttrande (4), att det utöver åtgärder i berörda medlemsstater och bland allmänheten i syfte att förmedla och öka medvetenheten om de regler som ska efterlevas, måste vidtas åtgärder med hänsyn till övervakning och tillsyn på EU-nivå av kommissionen i egenskap av ”fördragets väktare”. Handlingsplanen (5) tar inte upp skälen till att lagstiftningen inte efterlevs, t.ex. opportunism eller bristande politisk vilja. Även om det är nödvändigt att stödja medlemsstaterna förtydligar EESK återigen att de icke-bindande åtgärderna i handlingsplanen inte kan vara den enda strategin för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen.

1.7

Såväl granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik som handlingsplanen följer en tvåårig tidscykel. EESK betonar att vår kommitté bör spela en aktiv roll i övervakningen och utvecklingen av innehållet i båda, så att det civila samhällets röst beaktas i det pågående arbetet med att förbättra EU:s miljöpolitik.

1.8

Mot bakgrund av att ett flertal av kommissionens dokument visar att många brister beror på bristande samarbete mellan olika förvaltningsnivåer (nationell, regional och lokal) med ansvar för att genomföra miljölagstiftningen uppmanar EESK också med kraft EU att involvera det civila samhället i den pågående övervakningen och utvärderingen av detta genomförande.

1.9

EU-medborgarna anser att miljöskydd är utomordentligt viktigt. Majoriteten av medborgarna anser dock att EU och de nationella regeringarna inte gör tillräckligt för att skydda miljön. Rådet, parlamentet och kommissionen bör därför med hjälp av EESK bedriva ett närmare samarbete för att uppfylla medborgarnas förväntningar. Denna ambition skulle konkret kunna ta sig uttryck i en begäran till kommittén om att utarbeta ett förberedande yttrande om hur det civila samhället skulle kunna bidra mer till utarbetandet och tillämpningen av EU:s miljölagstiftning.

1.10

EESK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål dela med sig av EIR-förteckningen över samtliga kartlagda brister per medlemsstat i genomförandet av EU:s miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall. Förteckningen bör delvis bygga på de uppgifter som lämnas till kommissionen, och på samråd med det organiserade civila samhället. Vi uppmanar också kommissionen att fastställa och därefter tillämpa åtgärder för att korrigera dessa brister. Kommittén är inom ramen för sina medel och sin sakkunskap beredd att bidra till detta fastställande och att delta i utvärderingen av det framtida genomförandet av sådana åtgärder.

1.11

EESK anser att kommissionen inte enbart bör föreslå lagstiftning utan även främja och stödja tillämpningen av den, samt se till att de befintliga bestämmelserna blir mer samstämmiga och mer i överensstämmelse med vetenskapliga framsteg och de internationella åtaganden som syftar till att skydda folkhälsan och återställa ekosystemen så att de fungerar ordentligt. Utan dessa ekosystem är varken ekonomisk utveckling eller social rättvisa möjlig. Framför allt genomförandet av miljölagstiftningen är viktigt för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling och genomföra klimatavtalen i praktiken. Kommittén uppmärksammar följaktligen de behöriga myndigheterna på en rad exempel på förbättringar av miljölagstiftningen på områdena luftkvalitet, vatten och avfall som tas upp i detta yttrande.

1.12

Slutligen förefaller det, mot bakgrund av det nyligen framlagda förslaget till direktiv om plast för engångsbruk, mycket troligt att den höga acceptansen för de föreslagna åtgärderna är ett resultat av de informations- och mediekampanjer om plastföroreningar i haven som starkt har ökat medborgarnas medvetenhet om problemet. EESK anser att detsamma gäller för många andra åtgärder som kan erbjuda EU:s invånare en sund livsmiljö och anpassning till klimatstörningar samt hejda den biologiska mångfaldens sammanbrott. Mot bakgrund av detta bekräftar kommittén på nytt behovet av att det civila samhället engagerar sig i folkbildning och den förväntade fördubblingen av insatser från myndigheter på EU-nivå, nationell och lokal nivå för att öka medborgarnas och de offentliga och privata beslutsfattarnas (särskilt små och medelstora företag och sektorer) medvetenhet om dessa viktiga utmaningar under 2000-talet.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar den samarbetsvilja som Europaparlamentet ger uttryck för i sin begäran om detta förberedande yttrande, som avser genomförandet av Europeiska unionens miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall.

2.2

Genomförandet av EU:s miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall berör särskilt skyddet av ekosystemen. Det banar även väg för nya ekonomiska möjligheter och en utveckling som är gynnsam för EU-medborgarnas hälsa. Genomförandet handlar inte bara om problemet med införlivandet av direktiv i den nationella lagstiftningen, detta är bara det första steget, utan förutsätter även att nödvändiga myndigheter inrättas och att befintliga resurser i form av personalresurser, kunskaper och ansvar, sakkunskap och finansiella medel ställs till förfogande. I många fall behövs (offentliga och/eller privata) miljöinvesteringar (exempelvis för vattenrening och avfallshantering) och i andra fall måste verksamhet med negativa miljökonsekvenser regleras (exempelvis för att skydda luftkvaliteten).

2.3

En förbättring av genomförandet av EU:s miljölagstiftning bör bli en prioritering i alla medlemsstater, och de myndigheter som ansvarar för dessa frågor bör förstärkas. EESK har lämnat rekommendationer om detta i många tidigare yttranden och, mer allmänt, beträffande genomförandet av unionens befintliga miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall. Kommittén vill därför hänvisa till dessa yttranden, som är specifikt inriktade på luft (6), vatten (7) eller avfall (8).

2.4

Utöver dessa yttranden om specifika frågor innehåller några av EESK:s mer övergripande yttranden också rekommendationer som kan vara relevanta för den föreliggande begäran. Dessa omfattar yttranden om tillgång till rättslig prövning (9), om det nuvarande genomförandet av lagstiftningen och styrningen (10) och om skyddet av konsumenters kollektiva intressen (11), yttranden av strategiskt slag (12) och yttranden som behandlar frågor bortom EU:s gränser, t.ex. målen för hållbar utveckling (13), frihandelsavtal (14) eller klimatfrågor (15).

2.5

Det är uppenbarligen nödvändigt att genomföra befintlig lagstiftning som underlättar inrättandet av en inre marknad som gynnar fri och icke snedvriden konkurrens och som förtjänar medborgarnas förtroende, oavsett om de är producenter eller konsumenter – lagstiftning som tillhandahåller höga kvalitets- och säkerhetsnormer för att skydda människor och miljön. Utöver detta förefaller det emellertid nödvändigt att sträva efter att minska bristerna i den befintliga lagstiftningen genom att även se till att EU i bilaterala eller multilaterala handelsförhandlingar systematiskt säkerställer att importerade produkter omfattas av motsvarande social och miljömässig lagstiftning.

2.6

Därför måste alla synpunkter, rekommendationer och slutsatser i detta förberedande yttrande betraktas inte som en risk utan som en möjlighet att styra vårt arbete så att fördelar uppstår, både konkurrensmässiga och samarbetsrelaterade, som ger vägledning och en framtid när det gäller ekonomin, samhället och miljön.

2.7

Slutligen, oavsett om det handlar om luft, vatten och avfall måste skillnader i medlemsstaternas tillämpning av EU:s lagstiftning undvikas. Annars riskerar att man att skapa snedvridningar av konkurrensen, miljömässiga och sociala orättvisor eller artificiella hinder för förvaltningen av gemensamma resurser som är gränsöverskridande till sin själva natur. För att stärka samtliga befintliga och kommande åtgärder måste vi också hitta sätt att harmonisera skatterna på föroreningar och resurser, och bemöta behovet av att finjustera de befintliga verktygen i linje med de externa effekter som ska omfattas. Miljöpolitiken bör inte längre fungera som en justeringsvariabel utan bli en central drivkraft för att åstadkomma en strategisk omorientering av mänskliga beteenden och hantverks-, jordbruks- och industriverksamhet inom unionen och också, genom positiva spridningseffekter, i andra regioner där våra politiska partner och handelspartner lever.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Genomförandet av EU:s miljölagstiftning om luftkvalitet

Tillsammans med vatten, natur och avfall är luftkvaliteten en av de sektorer som har flest överträdelseförfaranden. I maj 2018 intensifierade kommissionen verkställighetsåtgärderna mot sex medlemsstater som brutit mot EU:s regler för luftkvalitet, genom att hänvisa dem till domstolen (16). EESK konstaterar att kommissionen för närvarande genomför en kontroll av ändamålsenligheten hos direktivet om luftkvalitet, där man bedömer genomslagskraften av direktiven för luftkvalitet under perioden 2008–2018. Insatser för att förbättra genomförandet av lagstiftningen om utomhusluftens kvalitet skulle särskilt bidra till uppnåendet av hållbarhetsmål 11 om hållbara städer.

När det gäller luftkvalitet bör man också komma ihåg att luftföroreningar har tre olika effekter:

1)

På hälsan, i en sådan utsträckning att luftföroreningar inomhus och utomhus fortsätter att vara en stor riskfaktor inom och utanför EU (17). Det handlar rentav om den största hälso- och miljörisken i världen (18), som leder till att 6,5 miljoner människor dör i förtid varje år och en hög kostnad för samhället, hälso- och sjukvårdssystemen, ekonomin och för alla dem vars hälsa påverkas. I Europa uppskattas omkring 400 000 människor dö i förtid varje år, enligt en färsk rapport om luftföroreningar från Europeiska revisionsrätten. I denna rapport framhålls det att EU-medborgarnas hälsa fortfarande inte skyddas i tillräcklig utsträckning och att EU:s åtgärder inte har haft den verkan som man förväntat sig.

2)	På den biologiska mångfalden (effekter på grödor, skogar etc.).

3)	På nutida och naturligtvis också historiska byggnader med anknytning till turism.

3.1.1   Inomhusluft

a)

För att förbättra inomhusluftens kvalitet bör man med hjälp av märkningar öka konsumenternas medvetenhet om utsläppen från inhandlade produkter, t.ex. byggmaterial, inredningsartiklar, möbler eller hushållsvaror. För att åstadkomma detta bör EU jämföra medlemsstaternas lagstiftning och anta en samstämmig ram utifrån nuvarande bästa praxis.

b)	När en byggnad har uppförts och överlåtits bör det finnas en skyldighet om regelbundet underhåll och regelbunden kontroll av ventilationskvaliteten. En sådan långsiktig kontroll av byggnader skulle givetvis påverka människor hälsa positivt och också energiförbrukningen.

c)	För att skydda sårbara befolkningsgrupper, däribland dem med svaga andningsorgan eller andningsorgan som håller på att utvecklas och som behöver en bättre luftkvalitet, bör man också genomföra handlingsplaner i detta syfte i byggnader som är öppna för allmänheten, framför allt för små barn.

d)

Slutligen vore det bra att harmonisera förfarandena för luftrening. EU bör definiera kriterier för att mäta effektiviteten och säkerheten, i synnerhet för att undvika exempelvis eventuell icke-ändamålsenlig kommersialisering eller inverkan på hälsan på grund av den relativa bristen på regler i nuläget.

3.1.2   Utomhusluft

a)

För att åstadkomma en bättre luftkvalitet och öka medborgarnas förtroende för EU-institutionerna måste inte bara den gällande lagstiftningen tillämpas striktare och bristande efterlevnad av den bestraffas hårdare. Normerna i EU-direktiven måste också ta hänsyn till Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer när dessa erbjuder en högre skyddsnivå för människors hälsa.

b)

I dag är det bara partiklarna PM10 och PM2,5 som övervakas (mikrometerskalan). När det gäller hälsan kan dock vissa ultrafina partiklar påverka hälsan mycket mer (nanoskalan) eftersom de tar sig mycket längre in i människokroppen och kan lagras i livsviktiga organ. Det krävs alltså att EU-lagstiftningen tar hänsyn till detta och föreskriver att dessa partiklar ska övervakas så att deras förekomst i luften också kan minskas gradvis.

c)

Detsamma bör göras när det gäller polycykliska aromatiska kolväten och flera andra föroreningar som inte redan övervakas, i synnerhet sådana som har koppling till förbränningsugnar, båttransporter, vägfordon, byggutrustning etc., framför allt eftersom de fortsatta vetenskapliga framstegen och tekniken redan nu gör det möjligt att åstadkomma ett bättre skydd för hälsan och ekosystemen.

d)

I detta sammanhang är direktivet om nationella utsläppstak (19) avgörande för att medlemsstaterna ska minska sina utsläpp av luftföroreningar. Där föreslås dock bara vägledande åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen för medlemsstaternas uppfyllande av åtagandena om utsläppsminskning. Det genomförande som direktivet föreskriver är så flexibelt att regleringseffekten blir alltför tandlös.

e)	Det finns också utrymme för förbättringar eftersom direktivet inte föreslår utsläppsminskningsmål för metan, en viktig källa till luftföroreningar eftersom det är ett ozonbildande ämne och också en mycket kraftfull växthusgas.

f)

För att säkerställa harmonisering mellan EU:s olika bestämmelser bör den gemensamma jordbrukspolitiken införa mål för luftföroreningar från jordbrukssektorn. Denna sektor står till exempel för mer än 95 % av utsläppen av ammoniak, ett förorenande ämne som omfattas av direktivet om nationella utsläppstak. För att medlemsstaterna ska uppnå sina mål på området måste den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuda lämpliga verktyg.

g)

Slutligen påminner vi om att kvantifieringen av förorenande ämnen i nuläget baseras på deras vikt (i μg/m3), trots att toxikologer sedan många år tillbaka i samband med vetenskapliga forum har framhållit att det vore bättre att kvantifiera dem utifrån antalet partiklar. En sådan strategi vore dessutom mer ändamålsenlig, eftersom det handlar om de ultrafina partiklar som vi andas in (20).

3.2   Genomförandet av EU:s miljölagstiftning om vatten

När det gäller vattenfrågan understryker vi först och främst att ramdirektivet för vatten på det stora hela är tillfredsställande, men att genomförandet av det fortfarande är bristfälligt. De flesta medlemsstater har inte lyckats uppnå den goda miljöstatus som skulle uppnås 2015. Detsamma kan sägas om Natura 2000, på grund av ett allmänt problem med avtalsinstrumentet. Olika förbättringar och tillägg skulle kunna göras, framför allt med tanke på de vetenskapliga framstegen på området markfunktioner samt när det gäller spridning av och interaktion mellan vissa föroreningar. Detta kommer att undersökas i det följande. Framsteg när det gäller genomförandet av EU:s lagstiftning om vatten skulle bidra till att uppnå flera delmål avseende hållbarhetsmål 6 om rent vatten och sanitet.

Ett av de mest kritiska områdena med anknytning till vatten är genomförandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, där det finns stora skillnader i efterlevnaden mellan medlemsstaterna, på grund av en kombination av styrnings- och finansieringsproblem. Kommissionen har visserligen gjort stora insatser under den innevarande mandatperioden, men det finns fortfarande avsevärda finansieringsbehov på detta område, liksom styrningsrelaterade problem att lösa. På grundval av dokumenterad erfarenhet av hantering av fast avfall bör nya metoder utvecklas för att göra producenterna ansvariga för finansieringen av ytterligare avloppsvattenrening som syftar till att fånga in nya föroreningar såsom läkemedel och mikropartiklar av plast.

3.2.1   Ytvatten

a)

För att förbättra ytvattnets status, och även för att undvika en tillbakagång i fråga om miljölagstiftning och miljöstyrning, vore det bättre att definiera vissa begrepp, såsom ”ekologisk kontinuitet”, ”vattendrag” och ”våtmarker”. Det är till exempel mycket viktigt att de regler som definierar våtmarker preciseras på EU-nivå, eftersom en strategi som endast utgår från syftet att skydda är alltför komplicerad för att på ett ändamålsenligt sätt kunna införlivas i nationell lagstiftning, i alla fall i vissa medlemsstater.

b)	På samma sätt vore det bra att ha en enhetlig ram för att göra tydliga bedömningar som delas med samtliga aktörer som deltar i genomförandet av lagstiftningen på detta område.

c)

Oavsett om det rör sig om nanopartiklar – till exempel från textil- och livsmedelsindustrin – eller hormonstörande ämnen – t.ex. från läkemedelsindustrin och jordbruket – bör man minska deras spridning i miljön vid källan och fastställa gränsvärden som inte får överskridas i yt- och grundvattnet med tanke på deras inverkan på ekosystemen, framför allt de näringskedjor som människan ingår i. Vi måste därför skaffa oss verktyg för att slutligen fastställa, även på lång sikt, tröskelvärden för cocktaileffekter mellan dessa ämnen, de olika ämnen som redan övervakas och deras biprodukter från nedbrytningen.

3.2.2   Grundvatten

a)

När det gäller vattenlagstiftningen är bestämmelserna om kostnadstäckningen för olika kategorier av användare, internaliseringen av externa kostnader och ett avgiftssystem i linje med kostnaderna – i enlighet med direktivet om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (21) – varken tillräckligt bindande eller tydliga för att bli verkningsfulla.

b)

I takt med klimatförändringarna kan grundvattenbildningen bli mer och mer problematisk. Detta inträffar eftersom städernas utformning eller jordbruksmetoderna på vissa håll leder till en oönskad störning av vattencykeln, till följd av hårdgörning av mark eller mark med alltför låg biologisk aktivitet, vilket gynnar ytavrinning, erosion och jordskred snarare än infiltration, rening och naturlig lagring. För att förhindra att dessa fenomen förvärras måste unionen anta lagstiftning för att främja levande mark. Detta skulle även ha den fördelen att det åtgärdar problemen med kvaliteten på och kvantiteten av det vatten som finns tillgängligt för ekosystemen och som dricksvatten, liksom för jordbruks- och industriverksamhet.

c)

Betydligt mer uppmärksamhet bör ägnas skogar och häckar, och i mindre utsträckning även permanent gräsmark och åkermark som inte plogats under lång tid, med tanke på deras roll i att utlösa regn genom evaporation och transpiration samt i att filtrera, rena och lagra vatten i jord och grundvattenytan. Dessa bör även, när så är möjligt, etableras och spridas över hela Europa – i ännu högre grad eftersom de även i stor utsträckning är till hjälp för andra levande varelser, inklusive många nyttodjur, för att hantera värmeböljor och andra extrema väderförhållanden som blir allt vanligare.

3.2.3   Direktivet om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.

För att förbättra genomförandet av ramdirektivet för vatten bör man ändra texten i direktivet vad gäller vissa aspekter som delvis tagits upp tidigare, som gäller följande frågor:

a)	Vattenstatusen i inledningen ”[v]atten är ingen vara vilken som helst” bör ersättas av ”vatten är inte en vara”.

b)	Med tanke på vattenstatusen i Europa kräver tillämpningen av principerna om förebyggande och försiktighet att man stryker samtliga undantag, till exempel dem i artiklarna 4.5 och 7.4.

c)	Med anledning av vattenstatusen måste en miljökonsekvensbedömning krävas för samtliga projekt som kan påverka vattnet och vattenmiljön. Begreppet ”förenklat bedömningsförfarande” (artikel 16) bör strykas.

d)

Principen om att förorenaren betalar bör ses över, i synnerhet när det gäller dess genomförandebestämmelser, på följande sätt: — En omformulering av artikel 9, enligt följande: ”Medlemsstaterna ska beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster inberäknat miljö- och resurskostnader, med beaktande av den ekonomiska analys som utförs enligt bilaga III och i enlighet framför allt med principen att förorenaren betalar” bör ersättas med ”Medlemsstaterna ska tillämpa principen om täckning av direkta och indirekta kostnader till följd av mänsklig påverkan på vattnet i enlighet med principen om att förorenaren betalar”. — De undantag som anges i artikel 9.4 bör strykas. — Samtliga sektorer bör läggas till och man bör ange de tre områden (jordbruk, industri och hushåll) för vilka medlemsstaterna ska fastställa regler som syftar till att undanröja de externa kostnaderna. En årsrapport skulle förtydliga villkoren för genomförandet av denna process, per sektor.

e)	Man bör också byta ut alla formuleringar av typen ”se till att” mot en faktisk skyldighet (till exempel i artikel 11.5 eller första stycket i artikel 14).

f)	Det förefaller även nödvändigt att sänka tröskelvärdena för föroreningar, även i samstämmighet med andra direktiv (såsom nitratdirektivet, direktivet om kemiska produkter etc.) och uppdatera de prioriterade ämnena (genom att till exempel ta med perfluorerade föreningar, nanoteknik etc.).

g)	Vi måste förbättra allmänhetens deltagande (artikel 14), i synnerhet när det gäller fysisk planering. Detta bör utvidgas till programmen med grundläggande och kompletterande åtgärder, liksom samtliga föregående administrativa kontroller.

h)	Vad gäller tvister (artikel 23) bör det läggas till att medlemsstaterna, i enlighet med Århuskonventionen, ska införa regler och förfaranden för allmänhetens tillgång till rättsprocesser om vatten.

3.3   Genomförandet av EU:s miljölagstiftning om avfall

I den konsekvensbedömning som ligger till grund för den nyligen antagna avfallslagstiftningen identifierades flera problem med det rättsliga och regleringsmässiga genomförandet, samt i samband med styrning och medvetandegörande. Brister i genomförandet av ramdirektivet om avfall beror ofta på avsaknaden av ekonomiska instrument, t.ex. sådana som gör återvinning mer attraktivt än deponier. Att inrätta sådana ekonomiska instrument kan dock vara problematiskt för kommunerna. Lokala myndigheter har ofta inte kapacitet att omsätta EU:s åtgärder och instrument på lokal nivå, vilket tyder på ett styrningsproblem. Efterlevnaden är också ett stort problem i flera medlemsstater. EESK konstaterar att kommissionen under de senaste åren har arbetat med medlemsstaterna för att åtgärda sådana brister i genomförandet, genom att t.ex. tillhandahålla tekniskt stöd och särskilda riktlinjer om vad som behöver förändras via de två övningar för främjande av efterlevnad som genomfördes 2012 och 2015.

De nyligen antagna lagstiftningsförslagen om avfall bör lösa vissa av problemen med genomförandet och bidra till hållbarhetsmål 12 om hållbar konsumtion och produktion, men frågor som rör styrning och efterlevnad måste fortfarande hanteras på nationell nivå. Tillsammans med kommissionen har EESK inrättat en europeisk plattform för den cirkulära ekonomin som redan har uppnått betydande resultat, och underlättar insamling, utbyte och spridning av sakkunskap och god praxis mellan de olika aktörerna. Plattformen är ett viktigt verktyg som bör användas i större utsträckning för att främja genomförandet av EU:s lagstiftning på detta område.

3.3.1   Förebyggande av avfall

a)

Den nyligen genomförda översynen av avfallspolitiken (22) erbjuder en möjlighet att ge starkt stöd till åtgärder som minskar våra behov vid källan (inklusive vårt behov av råvaror och sekundära råvaror) liksom skapandet av framtida avfall, i synnerhet sådant som är farligt för ekosystemen och för människors hälsa. Detta innebär att vi måste ifrågasätta våra behov, vilka produkter vi producerar och hur vi utformar dem, för att få dem att hålla längre och sedan omvandla dem med så låg materialförlust som möjligt, vilket rent allmänt kommer att påverka miljön, energioberoendet och den ekonomiska hållbarheten.

b)	För att kunna tala om ”hållbara material” i stället ”avfall” och om en cirkulär ekonomi måste vi redan vid utformningen av våra produkter utesluta komponenter som är giftiga eller farliga och som kan försvåra den framtida återvinningen.

c)

När det gäller förpackningar bör måttlighet vara normen, och den fortsatta utvecklingen bör vara så omfattande som möjligt, ske gradvis och vara obligatorisk för att undvika eventuella snedvridningar av konkurrensen avseende de olika insamlings- och återanvändningssystem som finns och som kommer att införas.

d)	Förebyggandet av avfall hör också ihop med våra samhällens kapacitet att kunna återanvända och reparera våra produkter. Därför krävs ambitiös EU-lagstiftning med obligatoriska mål som måste uppnås i stället för att man begränsar sig till frivilliga åtgärder.

e)	För att frikoppla den ekonomiska utvecklingen från förbrukningen av naturresurser och de miljökonsekvenser som följer av detta måste EU sätta upp mer ambitiösa mål för unionen för att öka resurseffektiviteten hos våra produktionssystem

3.3.2   Avfallshantering

a)

För att vinna och behålla befolkningens förtroende, såväl producenternas som konsumenternas, måste den cirkulära ekonomin regelbundet ta fasta på de senaste vetenskapliga rönen och på så sätt försäkra sig mot eventuella framtida skandaler, i synnerhet folkhälsoskandaler, som kan uppstå till följd av koncentrationer eller spridning av förorenande ämnen i återvunna material (till exempel brom eller hormonstörande ämnen) eller i miljön (nano- eller mikroplaster).

b)	Detta arbete skulle bli mer trovärdigt och effektivt om man, för att förbättra återvinningsgraden för alla typer av material, i samband med tillverkningen säkerställde att alla komponenter kan spåras och om en så stor insyn som möjligt garanterades fram till dess att produkterna når konsumenterna.

c)

Samma nivå av skydd för människors hälsa och miljön bör därför gälla för återvunna material och nya material i EU. Användningen av återvinningsbara material får inte innebära att man tillåter en fortsatt användning av farliga kemiska produkter i högre koncentrationer. Följaktligen bör Europeiska kemikaliemyndigheten i samband med begränsningar och fastställandet av gränsvärden för kemikalier inom ramen för Reachförordningen (23) fastställa samma gränsvärden för återvunna material. Material som inte följer dessa gränsvärden måste behandlas så att ämnet försvinner eller inte omfattas av återanvändning eller återvinning.

d)	Utöver den ekodesign som smarta telefoner och andra el- och elektronikprodukter ska omfattas av bör EU ta fram och genomföra en avfallshanteringspolitik värdig namnet inom unionens gränser i stället för att skicka avfallet till länder utanför EU.

e)

Det framgår tydligt av livscykelanalysen att samtliga återvinningsalternativ är bättre än förbränning (framför allt på grund av den inneboende energin i till exempel plast), med undantag för trä i vissa specifika fall och även vissa farliga produkter/material. Förbränning bör, liksom deponier, gradvis försvinna och ambitiösa mål bör fastställas i detta avseende.

---

(1)  Yttrande om ”Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik” (EUT C 345, 13.10.2017, s. 114).

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Yttrande om ”EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen” (EUT C 283, 10.8.2018, s. 83).

(4)  Se fotnot 3.

(5)  COM(2018) 10 final

(6)  Yttrande om ”Ett program för ren luft i Europa” (EUT C 451, 16.12.2014, s. 134) och om ”Ett asbestfritt EU” (EUT C 251, 31.7.2015, s. 13).

(7)  Yttrande om ”En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 90), om ”Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid” (EUT C 209, 30.6.2017, s. 60) och om Kvaliteten på dricksvatten (EUT C 367, 10.10.2018, s. 107).

(8)  Yttrande om ”Begränsning av användning av vissa farliga ämnen” (EUT C 345, 13.10.2017, s. 110), om ”Genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall” (EUT C 283, 10.8.2018, s. 56), om ”En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi” (inbegripet behandling av avfall från fartyg) (EUT C 283, 10.8.2018, s. 61); om ”Avfallsenergins roll i den cirkulära ekonomin” (EUT C 345, 13.10.2017, s. 102), om ”Paketet för cirkulär ekonomi” (EUT C 264, 20.7.2016, s. 98).

(9)  Yttrande om ”Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 65).

(10)  Se fotnot 1 och fotnot 3.

(11)  Yttrande om ”En ny giv för konsumenterna” (EUT C 440, 6.12.2018, s. 66).

(12)  Yttrande om ”Övergången till en mer hållbar europeisk framtid” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 44) och om ”Nya hållbara ekonomiska modeller” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 57).

(13)  Yttrande om ”2030-agendan – Ett EU som engagerar sig för hållbar utveckling globalt”, antaget den 20 oktober 2016 (EUT C 34, 2.2.2017, s. 58) och om ”Den stora betydelsen av handel och investeringar när det gäller att uppnå och genomföra målen för hållbar utveckling” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 27).

(14)  Yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal” (EUT C 227, 28.6.2018, s. 27).

(15)  Yttrande om ”Parisprotokollet – en plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020” (EUT C 383, 17.11.2015, s. 74) och om ”Klimaträttvisa” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 22).

(16)  http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-3450_sv.htm

(17)  Enligt Europeiska miljöbyrån.

(18)  Enligt WHO.

(19)  Direktivet om nationella utsläppstak.

(20)  https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0048969711005730?via%3Dihub

(21)  Ramdirektivet för vatten.

(22)  http://ec.europa.eu/environment/waste/target_review.htm.

(23)  Reachförordningen – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, rättad i EUT L 136, 29.5.2007, s. 3).

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En europeisk detaljhandelssektor som lämpar sig för 2000-talet

[COM(2018) 219 final]

(2019/C 110/07)

Föredragande:	Ronny LANNOO
Medföredragande:	Gerardo LARGHI

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	21.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	171/3/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande om att modernisera detaljhandelssektorn. Kommittén betonar än en gång detaljhandelssektorns ekonomiska och sociala betydelse för alla berörda aktörer och för samhället i stort (1). EESK påminner om att kommittén redan i tidigare yttranden har förespråkat att man skapar en öppen ekonomisk miljö som syftar till att säkerställa rättvis konkurrens, för att skapa förutsättningar för positiv samexistens och samarbete mellan stora, medelstora, små och mycket små detaljhandlare.

1.2

Det är avgörande att mångfalden inom detaljhandelssektorn värnas och främjas för att tillgodose konsumenternas behov och för att försvara och främja det europeiska produktionssystemet. EESK anser därför att man måste hitta en balans mellan åtgärder till förmån för stora detaljhandlare, vilka anges mycket tydligt i meddelandet, och motsvarande åtgärder som tillgodoser mikroföretags och små företags behov.

1.3

EESK noterar att kommissionens förslag fokuserar alltför mycket på ”pris” som den mest intressanta aspekten för konsumenterna, på bekostnad av andra viktiga aspekter som information, produktkvalitet och individanpassning, närhet, rörlighet, den cirkulära ekonomin och hållbarhet, valuta för pengarna och service före eller efter köpet. Diversifiering av produkter bör skyddas på lämpligt sätt av kommissionen i alla parters intresse.

1.4

Kommittén anser att etableringsrätten bör hanteras i enlighet med subsidiaritetsprincipen och att det bästa sättet att tillgodose behoven hos alla berörda aktörer är genom överenskommelser på nationell, regional och lokal nivå.

1.5

EESK anser i synnerhet att vissa hinder för etableringsfriheten och vissa operativa begränsningar, som för närvarande förekommer i vissa medlemsstater, hindrar etableringen av nya företag, men att en fullständig liberalisering inte kan garantera den nödvändiga balansen mellan stora företag, små företag och familjeföretag.

1.6

EESK anser att nationella bestämmelser om butikers öppettider och arbetstider är avgörande för att säkerställa lika villkor mellan företag av olika storlek och framför allt för att garantera tillräckligt socialt skydd för både anställda och egenföretagare, där man också tar hänsyn till förändrade konsumentvanor.

1.7

EESK upprepar att överenskommelser på nationell eller subnationell nivå är det bästa sättet att fastställa öppettider och öppetdagar, i syfte att förena konsumenternas behov av att få tillgång till specifika produkter och tjänster och vissa företags önskan att hålla öppet på söndagar och helgdagar, samtidigt som man garanterar en balans mellan arbete och familjeliv för företagare och anställda och gör det möjligt att avsätta tid för utbildning.

1.8

EESK påpekar också, i linje med den sociala pelaren, behovet av att garantera rättvisa löner och arbetskvalitet för alla arbetstagare inom sektorn, både på och utanför internet. Kommittén vill särskilt fästa uppmärksamheten på att anställningsavtalen för tusentals personer som arbetar för onlineföretag fortfarande inte omfattas av kollektiva avtalsförhandlingar liksom att avtalen hos stora detaljhandlare endast är utformade för att hantera större genomströmning av kunder under helger (vilket leder till en ökning av antalet tillfälliga kontrakt) eller inte räknar helger, kvällar och nätter som övertid. Slutligen anser EESK att inrättandet av en effektiv mekanism för social dialog som även omfattar små företag och mikroföretag skulle ge företag bättre utvecklingsmöjligheter och arbetstagare ett bättre skyddssystem.

1.9

Kommittén håller med kommissionen om att man måste uppmuntra och stödja innovation i detaljhandelssektorn, livslångt lärande för arbetsgivare och arbetstagare samt säljfrämjande åtgärder på lång sikt. Kommittén anser dock att det, parallellt med kommissionens förslag, bör finnas en färdplan för denna process i samband med den digitala övergången, med lämplig finansiering och ett särskilt fokus på små företag och mikroföretag i samarbete med organisationer som företräder små och medelstora företag.

1.10

EESK uppmanar myndigheterna på alla nivåer att föra ett nära samarbete med alla berörda aktörer i syfte att utarbeta en särskild handlingsplan om framtiden för den europeiska detaljhandelssektorn på 2000-talet (dvs. information, utbildning, finansiering, god praxis, etc.).

2.   Sammanfattning av kommissionens dokument

2.1

Målet med meddelandet är att bidra till att öppna upp detaljhandelssektorns potential för EU:s ekonomi genom att fastställa bästa praxis. Det krävs därför insatser från EU-institutionerna och medlemsstaterna för att stödja sektorns konkurrenskraft i en tid då den håller på att omvandlas genom den snabba ökningen av e-handel och förändrade konsumentvanor.

2.2

För att den inre marknaden ska kunna fungera effektivt måste lämpliga åtgärder vidtas på alla nivåer. Produktiviteten i EU:s detaljhandelssektor har släpat efter andra sektorer. Detta beror på ackumuleringen av skatteregler på alla nivåer och en försening i övergången till den digitala marknaden.

2.3

Detaljhandlare måste hantera ett stort antal begränsningar när det gäller etablering av butiker och verksamheter. Många av dessa begränsningar är motiverade av legitima samhällspolitiska skäl. De kan också skapa hinder för uppstartsföretag och produktivitet.

2.4

Öppnandet av nya försäljningsställen är avgörande för sektorns överlevnad. Det är viktigt att kunna tillämpa strategier för marknadstillträde som kombinerar en närvaro på och utanför internet. Enkla, öppna och effektiva etableringsförfaranden ger detaljhandeln möjlighet att förbättra sin produktivitet.

2.5

Kommissionen rekommenderar att medlemsstaterna utvärderar och, vid behov, moderniserar sina regelverk samt där så är relevant låter sig inspireras av bästa praxis som redan utvecklats i andra medlemsstater.

2.6

Operativa begränsningar påverkar vanligen främst fysiska återförsäljare. Offentliga myndigheter bör bedöma balansen, proportionaliteten och effektiviteten i sådana begränsningar för att garantera lika konkurrensvillkor med e-handeln.

2.7

Efterlevnadskostnaderna ligger på mellan 0,4 % och 6 % av detaljhandlarnas årliga omsättning. För mikroföretag är detta en särskilt tung börda. Att främja utvecklingen av detaljhandeln på ett sätt som i slutändan gynnar konsumenterna kräver ett brett upplägg: man måste förenkla regelverken, se till att de är lämpliga för en miljö med flera distributionskanaler samt minska de alltför betungande och kostsamma åtgärder och förfaranden som detaljhandlarna måste fullgöra för att säkerställa att dessa bestämmelser efterlevs.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens försök att modernisera detaljhandeln i syfte att ta itu med de nya utmaningarna i samband med digitalisering och e-handel.

3.2

I sina tidigare yttranden, särskilt INT/682 om ”Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution” (2), har kommittén redan rekommenderat att man skapar en öppen ekonomisk miljö som syftar till att garantera rättvis konkurrens mellan företag av samma storlek. EU bör i synnerhet skapa förutsättningar för mångfald, positiv samexistens och samarbete mellan stora, medelstora, små och mycket små detaljhandlare på och utanför internet. Främjande av mångfald i EU:s detaljhandelssektor är ett utmärkt sätt att tillgodose de olika behoven hos konsumenterna, men också att försvara och främja det europeiska produktionssystemet.

3.3

EESK noterar att kommissionen i alltför hög grad fokuserar på ”pris” som den mest intressanta aspekten för kunder, medan det främsta målet bör vara att ge korrekt information till konsumenterna (konsumentmedvetenhet). Det bör stå konsumenterna fritt att ta andra faktorer i beaktande när de köper en produkt, till exempel kvalitet, individanpassning, hållbarhet, konsumentrörlighet, närhet, valuta för pengarna, service under eller efter inköp, påverkan på den cirkulära ekonomin samt miljökriterier. Diversifiering av produkter utgör ett mervärde för EU:s produktions- och detaljhandelssektorer och bör skyddas på lämpligt sätt av kommissionen (3).

3.4

EESK anser att kommissionens strategi är vinklad till förmån för stora detaljhandlare och anser att det är viktigt att balansera detta mot behoven hos små företag och mikroföretag. I synnerhet anser kommittén att en samexistens måste garanteras mellan stora företag, mikroföretag och familjeföretag.

3.5

EESK instämmer i att vissa begränsningar av etableringsrätten och operativa begränsningar i vissa medlemsstater kan utgöra ett hinder för bildandet av nya företag och deras expansion. Kommissionen anser dock att en fullständig liberalisering av etableringsrätten inte skulle vara någon patentlösning. I detta sammanhang bör subsidiaritetsprincipen respekteras och överenskommelser nås på nationell, regional och lokal nivå för att hitta lämpliga lösningar på lokala behov och behoven hos alla berörda aktörer.

3.6

EESK instämmer inte i kommissionens negativa bedömning av domen i målet Visser. EESK anser att detta mål bekräftar lagstiftarens syfte med avseende på tjänstedirektivet: det kodifierar rättspraxis från Europeiska unionens domstol om etableringsfrihet och förbjuder endast vissa krav, såsom prövning av det ekonomiska behovet, och erkänner samtidigt att ”syfte[t] avseende skydd av stadsmiljön [kan] utgöra ett tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera en sådan geografisk begränsning”. Det är viktigt att balansera sådana behov i enlighet med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna.

3.7

I detta sammanhang kan mycket göras i samband med inrättandet av en europeisk inre marknad för att förenkla förfarandena för att starta företag och göra dessa förfaranden öppna och enhetliga, samtidigt som de legitima befintliga begränsningar som i enlighet med subsidiaritetsprincipen fastställts på territoriell nivå respekteras.

3.8

EESK anser att det är ytterst viktigt att bevara och skydda vissa specifika ekonomiska miljöer, särskilt när dessa hänger samman med bevarandet av det nationella historiska och konstnärliga arvet samt socialpolitiska och kulturpolitiska mål. Ett annat tillvägagångssätt kan ha en störande inverkan på lokalsamhällen och konsumenter (4).

3.9

Generellt anser EESK att gränsöverskridande expansion, tillväxt och e-handel bör betraktas som ett seriöst alternativ, och företagen bör ges stöd i denna process i samarbete med deras organisationer, men detta kan inte anses vara en skyldighet eller det enda sättet för alla företag att växa, i linje med det primära konsumentintresset (distribution och service via flera kanaler). Därför är det mycket viktigt att uppmuntra och upprätthålla innovationsprocesser, utbildning och säljfrämjande åtgärder på lång sikt, inbegripet stöd till små företag och mikroföretag och de organisationer som företräder dem med lämplig finansiering.

3.10

I en effektiv detaljhandelspolitik måste det finnas en balans mellan lönsamhet och effektivitet med avseende på läge. Man måste ta hänsyn till överväganden som avser ett (medellångt till) långt perspektiv, särskilt när det gäller fysiska butiker och deras förhållande till den befintliga och eventuella framtida utvecklingen (bostäder, tillgängliga tjänster osv. och därmed till befintliga stadskärnor och kringliggande områden). EESK anser att kommissionen bör komplettera sitt förslag, i samarbete med de relevanta nationella och regionala organisationerna, genom att införa strukturella åtgärder i syfte att införliva territoriella utvecklingsfaktorer för lokalsamhällen och stadskärnor (turistområden, lokal fysisk planering, byggregler, villkor osv.).

3.11

EESK anser att de nationella bestämmelserna om butikers öppettider och arbetstider, i enlighet med de nya tekniska lösningarna, spelar en avgörande roll för att säkerställa lika konkurrensvillkor mellan företag av olika storlekar och garantera ett fullgott socialt skydd för både anställda och egenföretagare och att de, framför allt, är ett centralt verktyg för social trygghet för egenföretagare och anställda.

3.12

EESK upprepar att överenskommelser på nationell eller subnationell nivå med de berörda organisationerna är det bästa sättet att fastställa öppettider och öppetdagar. Det är i själva verket oerhört viktigt att man kan förena konsumenternas behov av att få tillgång till vissa produkter och tjänster och vissa företags önskan att hålla öppet på helgdagar eller kvällar med skyddet av vilobehovet för ägare till och anställda i mikroföretag, samtidigt som man garanterar en balans mellan arbete och familjeliv och gör det möjligt att avsätta tid för utbildning.

3.13

EESK påpekar också, i linje med den sociala pelaren, behovet av att garantera rättvisa löner och arbetskvalitet för alla arbetstagare inom sektorn, både på och utanför internet. Kommittén vill särskilt fästa uppmärksamheten på att anställningsavtalen för tusentals personer som arbetar för onlineföretag fortfarande inte omfattas av kollektiva avtalsförhandlingar liksom att avtalen hos stora detaljhandlare endast är utformade för att hantera större genomströmning av kunder under helger (vilket leder till en ökning av antalet tillfälliga kontrakt) eller inte räknar helger, kvällar och nätter som övertid. Slutligen anser EESK att inrättandet av en effektiv mekanism för social dialog som även omfattar små företag och mikroföretag skulle ge företag bättre utvecklingsmöjligheter och arbetstagare ett bättre skyddssystem.

3.14

EESK välkomnar rekommendationen att offentliga myndigheter ska underlätta små företags införande av digital teknik. Detta kan dock inte vara det enda alternativet. Traditionella butiker är fortfarande ett mycket viktigt inslag inte bara för tillväxten i EU utan också när det gäller social sammanhållning, särskilt i lokalsamhällen och för konsumenter som inte är uppvuxna med datorer och internet. Därför bör handel på och utanför internet samexistera. I detta sammanhang anser EESK att kommissionen underskattar de svårigheter som små företag och mikroföretag möter när det gäller att delta i och dra nytta av e-handeln.

3.15

EESK håller med kommissionen om att det finns ett behov av högkvalitativ utbildning för arbetsgivare som vill delta i e-handel. EESK anser dock att situationen är mer komplex och att små och medelstora företag, särskilt små företag och mikroföretag, står inför ett flertal utmaningar vad gäller bl.a. a) förändring och anpassning av deras interna organisation, b) kunskaper i främmande språk, c) möjlighet att få tillgång till och förstå juridisk och administrativ information, d) inrättande av ett effektivt och konkurrenskraftigt leveranssystem, e) undanröjande av skattemässig och social dumpning på EU-nivå (momsbedrägerier, förfalskningar, osv.). Av denna anledning uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att stödja små och medelstora företag och deras organisationer under hela övergången till e-handel, genom en bred strategi som tar hänsyn till alla förutsättningar som krävs för att skapa framgångsrika onlineföretag.

3.16

EESK anser att e-handeln skulle kunna vara ett viktigt alternativ för många små och medelstora företag. Kommittén påpekar dessutom att kommissionen nyligen offentliggjort det första förslaget som syftar till att reglera förbindelserna mellan plattformar och företag på den digitala marknaden. Denna åtgärd är inriktad på öppenhet, men tar inte itu med vissa vanligt förekommande otillbörliga metoder som hindrar rättvis konkurrens (t.ex. klausuler om paritetspriser, skattedumpning, olika beskattning osv.) mellan kommersiella användare och stora onlineplattformar (5). Därför rekommenderar kommittén kommissionen att skapa lika villkor för rättvis konkurrens på den digitala marknaden.

3.17

EESK anser att olika åtgärder behövs för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för detaljhandeln, särskilt när det gäller små och medelstora företag och mikroföretag som bidrar mest till att skapa nettosysselsättning, i syfte att hantera kompetensglappet: förstärka kartläggningen och planeringen av kompetensbehov, inklusive vägledning, förbättra resultaten på utbildnings- och yrkesutbildningsområdet utifrån arbetsmarknadens behov, inbegripet främjande av yrkesutbildning, förbättra ramvillkoren för att bättre matcha tillgång och efterfrågan samt tillhandahålla bättre stöd när det gäller utbildningsbehoven inom små och medelstora företag och mikroföretag.

3.18

EESK välkomnar att kommissionen uppmärksammar efterlevnadskostnaderna, särskilt för små företag, och att man framhåller den bristande medvetenheten om sektorns särdrag.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK uppmanar kommissionen att ta upp det växande problemet med att butiker slår igen i stadskärnorna och de sociala och miljömässiga följderna av detta. Hur attraktiva stora och små städer är att bo i påverkas inte minst av huruvida många små företag och mikroföretag (lokala butiker) överlever och kan tillgodose behoven hos många konsumenter, men dessa företag riskerar att gå under i konkurrensen från en allt större koncentration av de stora detaljhandelsgrupperna.

4.2

EESK beklagar att det saknas en hänvisning till en hållbar detaljhandel och den roll som små och mycket små detaljhandlare kan spela i denna process. En mer gynnsam ram behövs emellertid för att göra dem medvetna om kopplingen mellan hållbara val och konkurrenskraft och tillhandahålla skräddarsydd information och tekniskt stöd, liksom nödvändiga kreditsystem för att genomföra det som kan förbättras. Med tanke på den svaga ställning som de har när det gäller att påverka konsumenter och producenter bör små och mycket små detaljhandlare inte få val dikterade för sig.

4.3

I meddelandet ägnas ingen uppmärksamhet åt de konflikter som finns i de avtalsmässiga förbindelserna mellan företag, t.ex. obalanserade franchisingavtal, betalningsförseningar och otillbörliga affärsmetoder. Den växande maktkoncentrationen bland stora detaljhandlare i Europa utgör en allvarlig utmaning (6). För att motverka snedvridning av konkurrensen och bevara konkurrenskraften borde båda dessa frågor ha tagits upp i meddelandet.

4.4

EESK rekommenderar kommissionen att, såsom redan framhållits i yttrandet om ”En ny giv för konsumenterna”, fastställa och införa ett effektivt system för tvistlösning som gör det möjligt att ta itu med situationer till följd av missbruk av ekonomisk makt och metoder som snedvrider konkurrensen.

---

(1)  Omsättning under 2016: 9 864 468,4 miljoner euro, antal företag (2015): 6 205 080, produktionsvärde (2015): 2 687 115 miljoner euro. Under 2016 var 33 399 447 personer sysselsatta inom denna sektor, varav 27 892 082 var anställda.

(2)  EUT C 327, 12.11.2013, s. 20.

(3)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 165.

(4)  Se fotnot 2.

(5)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 177.

(6)  Se fotnot 3.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén — Rapport om EU:s konkurrenspolitik 2017

[COM(2018) 482 final]

(2019/C 110/08)

Föredragande:

Baiba MILTOVIČA

Remiss	Europeiska kommissionen, 5.9.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	21.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	188/1/9

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar den kortfattade stilen och tyngdpunkten i rapporten för 2017, som stöds av ett omfattande arbetsdokument från kommissionens avdelningar. En effektiv och verkställd konkurrenspolitik är grunden till en hållbar marknadsekonomi. En sådan politik kan ge dem som tillverkar varor och tillhandahåller tjänster lika villkor, ge konsumenterna trygghet, främja konkurrens och uppfylla grundläggande sociala mål, såsom konsumenternas valfrihet samt de politiska målen, såsom de europeiska medborgarnas välmående och främjande av den europeiska marknadsintegrationen. Med tredjeländer spelar den också en viktig roll när det gäller att stödja positiv kommersiell, miljömässig och social dynamik i den internationella handeln.

1.2

Rapporten för 2017 har ett tydligt fokus på efterlevnad och tillsyn och innehåller exempel på kraftfulla åtgärder som kommissionen vidtagit. Konsumenter och små och medelstora företag åsidosätts ofta av stora företag som möjligtvis missbrukar sin dominerande ställning på marknaden. Därför är åtgärderna för att hantera konkurrensbegränsande verksamhet särskilt välkomna.

1.3

Den konkurrensbegränsande verksamheten på de europeiska marknaderna har ökat, vilket har lett till en stadig utveckling av nationella konkurrensmyndigheter som viktiga aktörer för att kontrollera att konkurrensreglerna följs. Direktivet om Europeiska konkurrensnätverket (ECN+), som ger de nationella konkurrensmyndigheterna befogenhet att arbeta mer effektivt, stärker den nationella kapaciteten på detta område.

1.4

Det är viktigt att de nationella konkurrensmyndigheterna får arbeta oberoende och att de får lämpliga resurser. Faktiskt oberoende, expertis och utbildning krävs för att myndigheten ska kunna arbeta effektivt. Direktivet om Europeiska konkurrensnätverket bör övervakas noga för att se till att detta uppnås. Förebyggande åtgärder bör uppmuntras för att förhindra konkurrensbegränsande beteende. Dessutom bör bötesbeloppen höjas för att ha en avskräckande verkan.

1.5

EESK stöder kommissionen när det gäller privat tillämpning av konkurrensreglerna och anser att kollektiv talan bör underlättas av rättssystemen i alla medlemsstater. Kommissionen bör fortsätta kontrollen av kollektiva prövningsmöjligheter för överträdelser av konkurrensrätten i medlemsstaterna och vidta åtgärder vid behov. I detta avseende är kommissionens förslag om kollektiva prövningsmöjligheter i ”En ny giv för konsumenterna” en besvikelse.

1.6

Man bör beakta ytterligare förslag om franchising som ska inkluderas i gruppundantagsförordningen (1) för att återställa den kommersiella och avtalsmässiga balansen mellan franchisetagare och franchisegivare.

1.7

Där det förekommer betydande icke-kommersiell verksamhet som bedrivs av lokala myndigheter och som kan omfattas av offentligt stöd som leder till ojämlik konkurrens bör denna undersökas för att se om det finns behov av att anpassa reglerna för statligt stöd eller andra instrument.

1.8

Vid införlivandet och tillämpningen av direktivet om visselblåsare rekommenderas det att den nationell lagstiftningen bör bekräfta att visselblåsare alltid ska ha tillgång till fackliga ombud och att personerna under alla omständigheter ska skyddas.

1.9

Om det är tillämpligt på verkställandet av konkurrenslagstiftningen föreslås det att kommissionen analyserar praxis för energitillsynsmyndigheter i samtliga medlemsstater tillsammans med CEER och Acer ingående för att identifiera åtgärder som kan eliminera begränsande verksamhet som fortsätter att vara till skada för konsumenterna.

1.10

En ny översyn av distributionskedjan för livsmedel i kommande rapporter om konkurrenspolitiken skulle kunna identifiera och föreslå åtgärder för dominerande återförsäljares fortsatta utövande av befogenheter på marknaden, som kan visa sig vara olämpliga.

1.11

Det förekommer och skapas kontinuerligt en rad konkurrensbegränsande aktiviteter inom den digitala ekonomin. Kommittén befarar att tillräckliga resurser inte avsätts för övervakningen av denna sektor, som utvecklas snabbt och är ekonomiskt livskraftig, och efterlyser särskilda bestämmelser för att göra detta inom den fleråriga budgetramen.

1.12

Det finns ett antal faktorer som ligger utanför konkurrenspolitikens omedelbara tillämpningsområde men som skapar oro för snedvridningar av marknaden: stora skillnader i företagsbeskattning mellan medlemsstater, anställningsförhållanden som gemensamt kallas social dumpning, metoder som uppkommer inom gigekonomin och frågor som rör den cirkulära ekonomin och global ekonomisk hållbarhet. Kommittén uppmanar kommissionen att använda alla sina befogenheter och hela sin kapacitet för att se till att dessa gråzoner där konkurrensbegränsande beteende förekommer, om möjligt, övervakas, klargörs och åtgärdas.

1.13

Konkurrenslagstiftningen är en av de äldsta delarna av EU:s regelverk, men är inte alltid anpassad till utmaningarna under detta århundrade. I synnerhet den artificiella uppdelningen mellan marknaden och sociala och miljörelaterade områden skulle gynnas av en omfattande och systematisk översyn av EU:s konkurrenslagstiftning, med hänsyn tagen till ekonomiska, miljömässiga och sociala mål.

2.   Innehållet i rapporten om konkurrenspolitiken 2017

2.1

Konkurrenspolitiken är grunden för den inre marknaden och har funnits sedan Romfördraget som var början till dagens EU. Den har inrättats inom ramen av bestämmelser som artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget där dess innehåll och tillämpningsområde beskrivs.

2.2

Under 2017 genomfördes åtgärder för att stärka konsumenters rätt och den europeiska industrin inom viktiga områden: den digitala ekonomin, energisektorn, läkemedelssektorn och den jordbrukskemiska sektorn, nätverksindustrierna och de finansiella marknaderna. I den här sammanfattningen lyfts rapportens huvudpunkter fram, som i sig är en sammanfattning av ett omfattande arbete i flera ekonomiska sektorer.

2.3

Politiken behöver omsättas i regler och regler måste tillämpas. Kommissionen är en av grundarna till det internationella konkurrensnätverket och deltar även i samtliga internationella forum som rör konkurrens, inklusive OECD, Unctad, WTO och Världsbanken. Kommissionen har ett nära samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna och har föreslagit nya regler i form av ett direktiv (2) så att de nationella konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna på ett bättre sätt ska kunna kontrollera efterlevnaden av EU:s antitrustregler.

2.4

Det är viktigt att personer som har kännedom om att en kartell existerar eller om hur en kartell fungerar, eller om andra typer av överträdelser av konkurrenslagstiftningen har de medel som krävs för att rapportera sådan verksamhet. Ett nytt anonymt visselblåsarverktyg har lanserats som underlättar detta och som används aktivt.

2.5

Kraven på meddelande om mindre statliga stöd och problematiska åtgärder av enklare sort gällande statligt stöd har förenklats. Man har även infört undantag och 24 medlemsstater har anslutit sig till modulen för stödtransparens för att tillhandahålla uppgifter om statligt stöd.

2.6

Omfattande konkurrenstillsyn har genomförts på koncentrerade marknader. Kommissionen genomförde sin första tillsyn i läkemedelssektorn på grund av oro för orimlig prissättning i läkemedelsindustrin. Flera sammanslagningar i den jordbrukskemiska sektorn granskades och en sammanslagning i cementindustrin förbjöds eftersom den skulle ha begränsat konkurrensen.

2.7

I energisektorn genomfördes tillsynsåtgärder med hänsyn till statligt stöd och kapacitetsmekanismer. Undersökningen av Gazproms affärsverksamhet i Centraleuropa och Östeuropa fortsatte vilket ledde till det preliminära resultatet att EU:s antitrustregler överträtts.

2.8

I transportsektorn undersöktes förvärv inom luftfarten. Konkurrensbegränsande åtgärder identifierades inom järnvägstransporten i Litauen, vilket ledde till straffavgifter och avhjälpande åtgärder. Det statliga stödet till järnvägssektorn i Grekland och Bulgarien godkändes. Åtgärder vidtogs mot Scanias kartellbildning gällande vägtransporter, och flera bildelsföretag påfördes omfattande böter.

2.9

Utökningen av den allmänna gruppundantagsförordningen för hamnar och flygplatser underlättade tillhandahållandet av lämpligt statligt stöd.

2.10

I kommissionens utredning av den föreslagna sammanslagningen av Deutsche Börse och London Stock Exchange Group fastslogs att en sådan sammanslagning skulle innebära monopol, vilket ledde till att den förbjöds.

2.11

Det noteras att EU:s konkurrenspolitik kommer att behöva användas konstruktivt och på ett kreativt sätt när Förenade kungariket lämnar EU. Enligt Europeiska rådet ska eventuella framtida handelsavtal ske på lika villkor, särskilt när det gäller konkurrens och statligt stöd.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar rapporten för 2017, som innehåller många exempel på kommissionens riktade arbete för att fokusera på konsumentens välbefinnande och för att förebygga konsumentskador. Det här arbetssättet stärker inte bara integrationen av den inre marknaden utan även den ekonomiska utvecklingen samt relaterade socialpolitiska mål.

3.2

Under det senaste året har EESK i sina yttranden ofta påpekat vikten av en effektiv och tillämpad konkurrenspolitik. Konsumenternas välbefinnande och välståndsfaktorer tillsammans med en effektiv konkurrensstruktur utgör grunden för hantering av exploatering, utestängande åtgärder och konkurrensbegränsande avtal. Genom en tydlig konkurrenspolitik uppmuntrar man till bästa ekonomiska praxis och stärker de europeiska företagens ställning på konkurrerande världsmarknader samt främjar de sociala mål som den bygger på.

3.3   Utsläpp från bilar

3.3.1

I EESK:s yttrande om EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen (3) konstaterades att en bristande respekt för de mekanismer som säkerställer genomförandet av miljölagstiftningen och miljöstyrningen är en beklaglig bidragande faktor till illojal konkurrens och ekonomiska förluster. Kommittén noterar att det är viktigt att rättsstatsprincipen efterlevs och följs för att skapa en stark konkurrenspolitik.

3.3.2

I detta avseende uppskattar kommittén att kommissionens preliminära undersökning av en möjlig kartellbildning mellan BMW, Daimler, Volkswagen, Audi och Porsche, där företagen skulle ha begränsat utvecklingen av vissa avgasreningssystem med katalysatorer och partikelfilter och på så sätt möjligen ha begränsat lanseringen av mer miljövänlig teknik, nu har lett till att konkurrensbegränsningsgruppen har inlett en formell undersökning.

3.4   Kollektiva prövningsmöjligheter

3.4.1

Kommittén noterar det slutliga införlivandet av skadeståndsdirektivet (4) som delvis gäller för frågan om den rättsliga mekanismen för kollektiva åtgärder. Tillbakadragandet av det förslag till direktiv som GD Konkurrens utarbetade 2009 och det förslag som nyligen lagts fram i åtgärdspaketet ”En ny giv för konsumenterna” tyder emellertid på att det saknas politisk vilja att göra viktiga framsteg mot utarbetandet av ett verkligt effektivt system för kollektiva prövningsmöjligheter på EU-nivå. EESK uppmanar därför kommissionen att fortsätta sin kontroll av effektiviteten hos kollektiva prövningsmöjligheter när det gäller överträdelser av konkurrensrätten i medlemsstaterna och att vid behov vidta ytterligare åtgärder.

3.5   Franchising i detaljhandeln

3.5.1

EESK noterar att det finns ett växande problem gällande franchiseavtal i detaljhandeln som kan innebära stor inverkan på konkurrensen. Till exempel har en omfattande tvist i Nederländerna mellan franchisegivaren HEMA och ett antal franchisetagare om befintliga avtal och förtjänstandelen från internetförsäljningen lett till att franchisetagaravtal har avslutats. Kommittén uppmanar kommissionen att analysera situationen och lägga fram ytterligare förslag om franchiseverksamhet som skulle kunna inkluderas i gruppundantagsförordningen för att återställa den kommersiella och avtalsmässiga balansen mellan franchisetagare och franchisegivare.

3.6   Subventioner på lokal nivå

3.6.1

I många medlemsstater arbetar lokala myndigheter med att utveckla kommersiell verksamhet genom att använda offentligt ägda resurser eller lokaler. Detta kan leda till illojal konkurrens om det förekommer subventioner. Till exempel ställs små och medelstora företag inom livsmedelsservicesektorn och turistsektorn mot subventionerade verksamheter i matsalar på sportklubbar, fritidscentrum etc. De lokala myndigheterna äger eller tillhandahåller offentliga medel för dessa klubbar och organisationer som ofta är undantagna från mervärdesskatt och som drar nytta av sociala fördelar som t.ex. ideella insatser. Sådan icke-kommersiell verksamhet hanteras ofta (när det gäller omsättning och intäkter) som ett vanligt kommersiellt företag. Kommittén ber kommissionen att övervaka detta fenomen för att se om det går att anpassa reglerna för statligt stöd eller använda andra instrument på EU-nivå för att reglera den här typen av lokal verksamhet som i vissa fall även subventioneras med EU-medel!

3.7   Information om statligt stöd

3.7.1

Användningen av modulen för stödtransparens är särskilt välkommen eftersom den gör det möjligt för berörda aktörer (kommissionen, konkurrenter och den breda allmänheten) att kontrollera att det statliga stödet är förenligt med reglerna. Fram till i dag har cirka 30 000 stödprogram offentliggjorts.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Direktivet om Europeiska konkurrensnätverket (ECN+)

4.1.1

EESK uppmuntras av att rapporten fokuserar på tillsyn och har tagit tillfället i akt att upprepa sina synpunkter (5) om direktivet om Europeiska konkurrensnätverket (6), som ger de nationella konkurrensmyndigheterna befogenheter att arbeta mer effektivt.

4.1.2

Kommittén har tidigare uttryckt sin uppfattning att en förordning skulle kunna vara ett effektivare lagstiftningsinstrument på detta område, men erkänner behovet av proportionalitet. Dessutom skulle konkurrenspolitiken kunna garantera lika möjligheter, då de nationella konkurrensmyndigheterna har tillgång till de rättsliga åtgärder och instrument som krävs för att hantera hemliga karteller.

4.1.3

Även om direktivet om Europeiska konkurrensnätverket bör garantera oberoende arbete, resurser och effektiva verktyg för tillsyn kvarstår frågor om de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende och kapacitet. För att kunna bedriva ett fungerande arbete krävs totalt oberoende, expertis och utbildning. Förebyggande åtgärder bör uppmuntras för att förhindra konkurrensbegränsande beteende. Dessutom bör bötesbeloppen höjas för att ha en avskräckande verkan. De nationella konkurrensmyndigheterna bör även ha befogenhet att väcka talan i egen rätt.

4.2   Skydd av visselblåsare

4.2.1

Ytterligare arbete krävs för att kunna informera allmänheten om konkurrensreglerna. Detta kommer att leda till att verktygen används på ett bättre sätt när det gäller rapportering av överträdelser, som till exempel visselblåsarfunktionen. Även om EESK gläder sig åt att se att verktyget används regelbundet, finns det många oklarheter kring det föreslagna direktivet, som syftar till att stärka skyddet för visselblåsare (7).

4.2.2

EESK hänvisar kommissionen till sitt yttrande om detta direktiv (8) där man rekommenderar att direktivets omfattning inte bör begränsas till efterlevnad av EU-lagstiftningen utan i stället utökas till att även omfatta nationell lagstiftning.

4.2.3

Det är även viktigt att det hänvisas till införlivandet av arbetstagarnas rättigheter och att fackföreningsrepresentanter och icke vinstdrivande organisationer anges som exempel på juridiska personer. Visselblåsare bör ha tillgång till fackliga ombud under hela processen.

4.3   Den digitala ekonomin

4.3.1

EESK noterar att den nya förordningen om konsumentskyddssamarbete (9) som antogs i slutet av 2017 bör säkerställa bättre samordning mellan konsumentnätverk för att vidta åtgärder mot gränsöverskridande konkurrensbegränsande verksamhet. I förordningen identifieras t.ex. geoblockering i e-handelssektorn, en fråga som på grund av sin natur är gränsöverskridande. Europeiska konsumentcentrum har arbetat med frågan under många år och har samlat på sig gränsöverskridande exempel och praxis. Tillsammans med Europeiska konkurrensnätverket och samarbetsnätverket för konsumentskydd hoppas man nu på bättre samordning i fråga om tillsynsåtgärder.

4.3.2

I den snabbt växande digitala ekonomin skapas det ständigt konkurrensbegränsande praxis av många andra slag. Till exempel användning av sofistikerade algoritmer kan justera priserna på grundval av en persons uppgifter som samlats in från olika källor på internet, och det hjälper också företagen att gå med i otillåten samverkan på nätet. Kommissionen måste förfoga över tillräckliga finansiella resurser för att övervaka och motverka dessa tillvägagångssätt.

4.4

EESK anser att ett bättre samarbete mellan de nationella konkurrensmyndigheterna och konsumentorganisationer skulle gynna båda parter, särskilt eftersom de nationella konsumentorganisationerna har ett bra utgångsläge för att informera de nationella konkurrensmyndigheterna om eventuella överträdelser. Faktum är att de kan förse myndigheterna med värdefull information från sin egen klagomålshantering.

4.5

Energiunionen kan stimulera den pågående processen med att skapa rättvis konkurrens i EU:s energisektor, som fortfarande är ett område med varierande konsument- och industriprissättning och där marknadsurvalet kan begränsas. EESK anser att en detaljerad analys av tillsynspraxis, som varierar mycket mellan de olika medlemsstaterna, kan lägga grunden till en konstruktiv dialog för att lösa avvikelser. Detta ska genomföras tillsammans med nationella konkurrensmyndigheter, nationella energitillsynsmyndigheter och kommissionen. Detta kan lyfta fram bristen på urval och restriktiv praxis inom till exempel fjärrvärmesystem.

4.6

Det olämpliga utövandet av marknadsinflytande i livsmedelsdetaljhandeln är en aktuell fråga. Kommissionen lyfter frågan om huruvida stora detaljhandelskedjor har fått en för omfattande förhandlingsposition (i de bilaterala förhandlingarna med leverantörerna) och köpkraft (på marknaden i stort) tack vare sina dubbla roller som konsumenter och konkurrenter (genom egna varumärken) hos sina leverantörer. (10) Kommittén uppmanar till åtgärder enligt sitt senaste yttrande i frågan (11) och upprepar sin rekommendation om att kommissionen bör inkludera övervakning av livsmedelsdistributionskedjans funktion i kommande rapporter om konkurrenspolitiken.

4.7   Konkurrenslagstiftningen och ett bredare allmänintresse

4.7.1

Marknadsstörningar kan orsakas av en rad faktorer som ligger utanför konkurrenspolitikens omedelbara tillämpningsområde. Dessa är bland annat stora skillnader i företagsbeskattning mellan medlemsstater, anställningsförhållanden som gemensamt kallas social dumpning, metoder som uppkommer inom gigekonomin och frågor som rör den cirkulära ekonomin och global ekonomisk hållbarhet.

4.7.2

Konkurrenslagstiftningen, som har sin utgångspunkt i de ekonomiska perspektiven från mitten av 1900-talet, måste nu leva upp till 2000-talets utmaningar. För att komma till rätta med den artificiella uppdelningen mellan marknaden och sociala och miljörelaterade områden bör man inleda en övergripande och systematisk översyn av EU:s konkurrenslagstiftning med beaktande av ekonomiska, miljörelaterade och sociala mål.

4.7.3

EESK anser att EU:s åtaganden i fråga om målen för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar, utöver befintliga åtaganden i fördragen, bör beaktas som mål av allmänt intresse i tillämpningen av konkurrenslagstiftningen vid sidan av mål i konsumenternas intresse.

4.7.4

Effekterna av marknadskoncentrationer på kommande generationer av konsumenter och producenter bör erkännas. Olika beräkningsmodeller för negativa långsiktiga effekter bör bedömas, vilket man exempelvis redan har gjort för offentlig upphandling via beräkning av livscykelkostnader.

4.8

EESK har i flera yttranden (12) uppmanat till att stärka de åtgärder för rättvis beskattning som vidtas av kommissionen (gällande multinationella företag och enskilda personer) eftersom det fortfarande finns många olösta frågor. Detta inkluderar arbetet mot skattefusk, skatteparadis, aggressiv skatteplanering och ojämlik skattekonkurrens mellan medlemsstaterna.

4.9

Det finns i dag betydande snedvridningar av marknaden som orsakats av de nationella bolagsskattesystemen i medlemsstaterna som varierar stort, med en bolagsbeskattning på 9–35 %. I vissa länder är den till och med ännu lägre i sektorer som t.ex. immateriella rättigheter. Eftersom skattepolitiken sköts nationellt kommer EU:s konkurrenspolitik alltid att få arbeta med de snedvridningar som uppstått.

4.10

I direktivet mot skatteflykt, som ska tillämpas genom medlemsstaternas lagstiftning från den 1 januari 2019, fastställs bestämmelser för skatteflykt som direkt påverkar hur den inre marknaden fungerar och det innehåller delar som bör underlätta samordningen av vissa nationella metoder, något som är efterlängtat.

---

(1)  Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 (EUT L 102, 23.4.2010, s. 1),

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32010R0330.

(2)  http://ec.europa.eu/competition/antitrust/proposed_directive_sv.pdf

(3)  EUT C 283, 10.8.2018, s. 69.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU om skadeståndstalan vid överträdelser av antitrustregler (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1).

(5)  EUT C 345, 13.10.2017, s. 70.

(6)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (COM(2017) 142 final).

(7)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018) 218 final).

(8)  EESK:s yttrande om Stärkt skydd för visselblåsare på EU-nivå. Föredragande: Franca Salis-Madinier (EUT C 62, 15.2.2019, s. 155).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).

(10)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SWD(2018) 349 final.

(11)  EUT C 283, 10.8.2018, s. 69.

(12)  EUT C 262, 25.7.2018, s. 1; EUT C 197, 8.6.2018, s. 29; EUT C 81, 2.3.2018, s. 29.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd

[COM(2018) 398 final – 2018/0222 (NLE)]

(2019/C 110/09)

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

Remiss	Europeiska kommissionen, 12.7.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	21.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	205/3/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK tar del av förslaget till förordning om ändring av förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (COM(2018) 398 final), vars syfte är att införa två nya kategorier i bemyndigandeförordningen som gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantag (rådets förordning (EU) 2015/1588 (1) av den 13 juli 2015).

1.2

EESK anser att detta förslag är nödvändigt och lämpligt inom ramen för en rad nya förslag beträffande i synnerhet nästa fleråriga budgetram, eftersom det är ett grundläggande instrument för att flera av åtgärderna i dessa nya initiativ ska fungera effektivt. Det bidrar väsentligt till att kommissionen spelar en viktig roll när det gäller att välja ut projekt som ska få ekonomiskt stöd i enlighet med unionens gemensamma intresse och till att det offentliga stödet kompletterar privata investeringar med full insyn.

1.3

EESK ger därför sitt samtycke och stöd till detta nya kommissionsförslag. Kommittén anser också att det är lämpligt att uppmuntra de berörda parterna att följa vägledningen i reglerna om bästa praxis.

2.   Kommissionens förslag

2.1

Den 6 juni 2018 lade kommissionen fram förslaget till förordning om ändring av förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (2) inom ramen för en rad nya förslag beträffande i synnerhet nästa fleråriga budgetram (3).

2.2

Eftersom detta förslag syftar till att förbättra samspelet mellan vissa finansieringsprogram på EU-nivå inom ramen för i synnerhet programmen Cosme och Horisont Europa eller programmet för ett digitalt Europa, den nya InvestEU-fonden och främjandet av det europeiska territoriella samarbetet och reglerna om statligt stöd, bör det göra det möjligt att göra riktade ändringar av de nuvarande reglerna om statligt stöd så att medlemsstaternas offentliga medel – inbegripet medel från de europeiska struktur- och investeringsfonder som förvaltas på nationell nivå – och EU-medel som förvaltas centralt av kommissionen kan kombineras så smidigt som möjligt utan att konkurrensen på EU:s inre marknad snedvrids.

2.3

Syftet med förslaget är således att införa två nya kategorier i bemyndigandeförordningen som gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantag (förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015) på grundval av tydliga kriterier för förenlighet, vilka säkerställer att effekterna på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna är begränsade. Genom att anta sådana gruppundantag skulle det vara möjligt att väsentligt förenkla de administrativa förfarandena för medlemsstaterna och kommissionen på grundval av tydligt definierade, på förhand fastställda villkor för förenlighet.

2.4

I korthet föreslår kommissionen således att följande två led ska läggas till i artikel 1.1 a i förordning (EU) 2015/1588: ”xv) finansiering som kanaliseras genom eller stöds av EU:s centralt förvaltade finansieringsinstrument eller budgetgarantier, om stödet beviljas i form av ytterligare finansiering som ges med hjälp av statliga medel, xvi) projekt som stöds av EU:s program för europeiskt territoriellt samarbete.”

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK har gett sitt stöd till kommissionens nya programinitiativ i yttranden som antagits mycket nyligen, i synnerhet i sina yttranden om a) InvestEU (4), b) Horisont Europa (5), c) Artificiell intelligens för Europa (6), d) Forskning och innovation: en förnyad EU-agenda (7), e) Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (8), f) Förordningen om europeiskt territoriellt samarbete 2021–2027 (9), g) Fonden för ett sammanlänkat Europa (10), h) Genomförandet av TEN-T-projekt (11), i) Uppkopplad och automatiserad rörlighet (12), j) Programmet för ett digitalt Europa (13).

3.2

Detta kommissionsförslag är nödvändigt för att flera av åtgärderna i dessa nya initiativ – som bara nämns upplysningsvis eftersom diskussionerna mellan medlagstiftarna fortfarande pågår – ska fungera effektivt, och bidrar väsentligt till att kommissionen spelar en viktig roll när det gäller att välja ut projekt och ordningar som ska få stöd i enlighet med unionens gemensamma intresse och till att det offentliga stödet kompletterar privata investeringar med full insyn.

3.3

Artiklarna 107, 108 och 109 i kapitlet om konkurrensregler är rambestämmelserna i EU:s primärrätt (EUF-fördraget) om statligt stöd.

3.4

Med tanke på dess tillämpning föreskrivs i förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget på vissa slag av övergripande statligt stöd, oavsett om det handlar om investeringar eller statliga garantier.

3.5

Denna förordning bör anpassas för att målen i kommissionens förslag, som EESK stöder till fullo, ska kunna genomföras.

3.6

EESK ger därför sitt samtycke till de ändringar som ska införas i förordning (EU) 2015/1588 i enlighet med kommissionens förslag eftersom kommittén betraktar dem som nödvändiga för att dessa mål ska kunna uppnås.

3.7

EESK välkomnar också att kommissionen några dagar efter offentliggörandet av det förslag som behandlas i detta yttrande offentliggjorde ”regler om bästa praxis vid kontroll av statligt stöd” (14), som upphäver reglerna från 2009 och integrerar tillkännagivandet om ett förenklat förfarande (15).

3.8

EESK välkomnar detta initiativ, som syftar till att på bästa sätt utnyttja de moderniserade reglerna om statligt stöd i enlighet med detta förslag, för att ge vägledning till medlemsstater, stödmottagare och berörda parter om hur förfaranden avseende statligt stöd fungerar i praktiken och ”göra förfarandena för statligt stöd så öppna, enkla, tydliga, förutsägbara och snabba som möjligt”.

3.9

Reglerna om bästa praxis från 2018 är inte avsedda att vara uttömmande och skapar inga nya rättigheter. I dem beskrivs förfarandet och ges vägledning om det. Såsom står i reglerna bör de läsas tillsammans med alla andra texter som antagits tidigare.

3.10

Deras främsta syfte är att underlätta de berörda parternas samarbete med kommissionen vid kontroller och göra förfarandet tydligare för företagen och staterna.

3.11

De förbättrar också förfarandet för att hantera klagomål gällande statligt stöd genom att ålägga klaganden att visa påverkat intresse när klagomålsformuläret inges och fastställa vägledande tidsfrister för handläggningen av klagomål.

---

(1)  EUT L 248, 24.9.2015, s. 1.

(2)  COM(2018) 398 final.

(3)  COM(2018) 321 final av den 2 april 2018.

(4)  ECO/474 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 131).

(5)  INT/858 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 33).

(6)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 51.

(7)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 73.

(8)  ECO/462 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 90).

(9)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 116.

(10)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 191.

(11)  TEN/669 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 269).

(12)  TEN/673 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 274).

(13)  TEN/677 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 292).

(14)  Meddelande från kommissionen C(2018) 4412 final, 16.7.2018.

(15)  EUT C 136, 16.6.2009, s. 13.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

[COM(2018) 365 final — 2018/0189 (COD)]

(2019/C 110/10)

Föredragande:

Arnold PUECH D’ALISSAC

Remiss	Europaparlamentet, 10.9.2018 Rådet, 17.10.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	21.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12/12/2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	208/1/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Geografiska beteckningar utgör en unik och värdefull resurs för EU:s producenter på en alltmer liberaliserad och konkurrensutsatt världsmarknad.

1.2

Kommissionen bör alltid agera till förmån för skydd av produktionsmodeller och kvalitetsordningar som erkänns på global nivå för sin hållbarhet som gynnar konsumenter och producenter.

1.3

Beteckningarna har således egenskapen att framhålla en produkts lokala dimension och på så sätt lyfta fram de kulturella aspekterna och det lokala kunnandet, territoriet och dess agroekologiska särdrag. Dessa kännetecken måste bevaras.

1.4

Man kan på global nivå notera en betydande tendens till utarbetande av officiella kvalitets- och ursprungsmärkningar.

1.5

EESK understryker denna positiva aspekt och välkomnar kommissionens förslag, som syftar till att på internationell nivå skydda registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar enligt Genèveakten och dess rättspraxis, och anser att det är mycket viktigt att försöka skapa en harmoniserad ram för att skydda kvalitetsmärkningar på internationell nivå. Kommittén anser dock att det är viktigt att agera utifrån en övergripande strategi som syftar till att skydda och främja systemet för kvalitetsmärkningar i dess helhet.

1.6

Man bör föreslå ett system som garanterar jämlik behandling av alla europeiska producenter som vill att deras geografiska beteckning även ska erkännas på internationell nivå.

1.7

EESK anser att de rättigheter som förvärvats genom dessa geografiska beteckningar som redan registrerats och skyddas på europeisk nivå bör upprätthållas för att undvika negativa konsekvenser och ojämlik behandling.

2.   Förslaget till förordning

2.1

Syftet med kommissionens förslag är att se till att det finns en rättslig ram för att Europeiska unionen faktiskt ska kunna delta i Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens (Wipo) Lissabonunion om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar så snart som unionen blivit part i Genèveakten.

2.2

I Genèveakten fastställs varje avtalsslutande parts åtagande att skydda registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på sitt territorium inom sitt rättssystem och sin rättspraxis. Således ska en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning skyddas av varje avtalsslutande part, förutsatt att skydd inte vägrats.

2.3

När unionen har blivit part i Genèveakten föreslår kommissionen att den ska lägga fram en förteckning över sina geografiska beteckningar (enligt överenskommelse med medlemsstaterna) som ska skyddas enligt Lissabonsystemet. Efter EU:s anslutning till Lissabonunionen ska ansökningar om internationell registrering av fler geografiska beteckningar som är skyddade och registrerade i unionen kunna lämnas på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller en berörd producentgrupp.

2.4

Man bör införa lämpliga förfaranden för kommissionens bedömning av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar registrerade i det internationella registret från avtalsslutande parter som är tredjeländer. Unionens verkställighet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar registrerade i det internationella registret från avtalsslutande parter som är tredjeländer ska ske i enlighet med kapitel III i Genèveakten.

2.5

Enligt denna akt ska varje avtalsslutande part i synnerhet tillhandahålla effektiva rättsmedel för skydd av registrerade ursprungsbeteckningar och registrerade geografiska beteckningar (se artikel 14 i Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen) (1).

2.6

Sju EU-medlemsstater är medlemmar i Lissabonunionen och har därmed godtagit skydd av namn från tredjeländer. För att ge dem möjlighet att fullgöra de internationella förpliktelser de tog på sig före EU:s anslutning till Lissabonunionen bör ett system med övergångsbestämmelser införas som har verkan enbart på det nationella planet och inte påverkar handeln inom unionen eller den internationella handeln.

2.7

Avgifterna enligt Genèveakten och de gemensamma föreskrifterna för att inge en ansökan om internationell registrering av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning ska bäras av den medlemsstat där ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung (se artikel 11 i Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen) (2).

2.8

Unionen har inrättat enhetliga och heltäckande system för skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter. Genom dessa system omfattas skyddade namn på de ingående produkterna av ett långtgående skydd i hela EU genom ett enda ansökningsförfarande. Förslaget är förenligt med EU:s allmänna politik för att främja och förbättra skyddet för geografiska beteckningar genom bilaterala, regionala och multilaterala avtal.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag, som syftar till att på internationell nivå skydda registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar enligt Genèveakten och dess rättspraxis. I en situation som kännetecknas av en ständigt ökande globalisering, i synnerhet när det gäller handeln med jordbruksbaserade livsmedel, är det mycket viktigt att försöka skapa en harmoniserad ram för att skydda kvalitetsmärkningar på internationell nivå.

3.2

Kommissionen bör alltid agera till förmån för skydd av produktionsmodeller och system för kvalitetskontroll som erkänns på global nivå för sin gynnsamma inverkan på konsumenternas hälsa och den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten.

3.3

Geografiska beteckningar utgör en unik och värdefull resurs (5,7 % av den jordbruksbaserade livsmedelsindustrins försäljning, dvs. mer än 54 miljarder euro år 2010) (3) för EU:s producenter på en alltmer liberaliserad världsmarknad. Ansträngningarna för att konkurrera med kvalitet är dock meningslösa om det främsta instrument som används av våra kvalitetsprodukter, dvs. geografiska beteckningar, inte är tillräckligt skyddat mot de internationella marknaderna.

3.4

EESK betonar att geografiska beteckningar är utmärkande kännetecken som gör det möjligt att särskilja konkurrerande produkter och informera konsumenterna om en produkts ursprung. Till skillnad från varumärken syftar en geografisk beteckning till att framhäva kopplingen mellan en produkt och dess ursprungsområde. Beteckningarna har således egenskapen att framhålla en produkts lokala dimension och på så sätt lyfta fram de kulturella aspekterna och det lokala kunnandet, territoriet och dess agroekologiska särdrag. Dessa kännetecken måste bevaras.

3.5

Redan 2008 betonade EESK i sitt yttrande om ”Geografiska beteckningar och benämningar” (4) följande: ”I det europeiska civila samhället har man […] kunnat konstatera att konsumenterna successivt och kontinuerligt blir mer medvetna. De jämför jordbruksprodukters särdrag, och detta leder till att de väljer kvalitetsprodukter.” Detta uttalande gäller i dag mer än någonsin, med tanke på att de europeiska konsumenterna i allt större utsträckning efterfrågar kvalitetsprodukter som har sitt ursprung i en viss trakt, en viss region eller ett visst land och vars kvalitet och anseende, bland andra kännetecken, i grunden är kopplade till deras geografiska ursprung (5).

3.6

Enligt ett nyligen publicerat yttrande från Frankrikes råd för ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor om officiella kvalitets- och ursprungsmärkningar för livsmedel kan man på global nivå notera en betydande tendens till utarbetande av officiella kvalitets- och ursprungsmärkningar. Geografiska beteckningar vinner terräng eftersom de svarar mot en ökande efterfrågan från konsumenterna och även uppvärderar en historia, ett arv och ett nedärvt kunnande med koppling till en viss trakt.

3.7

EESK vill påpeka att enligt FAO (6) har geografiska beteckningar en mycket positiv effekt på priserna, oberoende av typ av produkt, ursprungsregion eller registreringens längd.

3.8

I alla bilaterala avtal som ingåtts eller håller på att förhandlas fram blir aspekter som hör samman med skyddet av geografiska beteckningar allt viktigare. EESK understryker denna positiva aspekt. Kommittén anser dock att det är viktigt att agera utifrån en övergripande strategi som syftar till att skydda och främja systemet för kvalitetsmärkningar i dess helhet.

3.9

För att kunna göra detta anser EESK att det är nödvändigt att ompröva förslaget att införa en positivlista på EU-nivå, som inte ligger i linje med kravet på ett övergripande skydd av systemet för geografiska beteckningar. Man bör nämligen föreslå ett system som garanterar jämlik behandling av alla europeiska producenter som vill att deras geografiska beteckning även ska erkännas på internationell nivå. Detta gäller i synnerhet som de valda kriterierna inte beaktar andra socioekonomiska kriterier som är viktiga för den ekonomiska utvecklingen i vissa områden i EU. Runt geografiska beteckningar utvecklas ofta en lokal ekonomi som skapar sysselsättning, som har mycket stora spridningseffekter i andra sektorer av ekonomin, såsom turism, och som gynnar den fysiska planeringen och användningen av marken.

3.10

EESK uppmanar kommissionen att beakta konsekvenserna av de framtida nya förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket och den inverkan som fastställandet av en positivlista skulle kunna ha på de pågående förhandlingarna, som bör föras med utgångspunkt i skyddet av EU:s kvalitetsordning som helhet. Efter utträdet måste Förenade kungariket fortsätta att iaktta de geografiska beteckningar som skyddas av en ordning som landet hittills dragit nytta av.

3.11

EESK understryker att den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn hotas starkt av förfalskade produkter. I en rapport (7) som kommissionen nyligen offentliggjorde bekräftas att de produkter som oftast förfalskas är jordbruksbaserade livsmedel.

3.12

EESK påminner om att sju EU-länder för närvarande redan är medlemmar i Lissabonöverenskommelsen (Bulgarien, Frankrike, Italien, Portugal, Slovakien, Tjeckien och Ungern) och att denna överenskommelse nu omfattar över 1 000 registrerade geografiska beteckningar, för vilka det internationella skyddet av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar säkerställs genom ett enda registreringsförfarande.

3.13

EESK anser att de rättigheter som förvärvats genom dessa geografiska beteckningar som redan registrerats och skyddas på europeisk nivå bör upprätthållas för att undvika negativa konsekvenser och ojämlik behandling.

3.14

Slutligen fäster EESK uppmärksamhet vid studien från 2012 – den enda som finns tillgänglig för närvarande – om geografiska beteckningars kommersiella värde i EU (8). Det verkar dock som att värdepremien för geografiska beteckningar (”value premium rate”) inte har ändrats i grunden sedan dess.

---

(1)  http://www.wipo.int/edocs/pubdocs/en/wipo_pub_239.pdf.

(2)  Ibid.

(3)  Se anbudsinfordran AGRI-2011-EVAL-04.

(4)  EUT C 204, 9.8.2008, s. 57.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1). https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32012R1151

(6)  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.

(7)  https://ec.europa.eu/taxation_customs/sites/taxation/files/report_on_eu_customs_enforcement_of_ipr_2017_en.pdf (För tillfället endast tillgänglig på engelska).

(8)  https://ec.europa.eu/agriculture/external-studies/value-gi_en (För tillfället endast tillgänglig på engelska).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder, förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism

[COM(2018) 646 final — 2017/0230 (COD)]

(2019/C 110/11)

Huvudföredragande:

Petr ZAHRADNÍK

Remiss	Europaparlamentet, 4.10.2018 Europeiska unionens råd, 12.11.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande vid plenarsession	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	121/0/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppskattar den flexibilitet med vilken kommissionen reagerar på de problem som fått fotfäste i olika bank- och finansinstitut och vidtar ytterligare åtgärder för att utrota penningtvätt och finansiering av terrorism.

1.2

Samtidigt anser EESK att man inte bara bör stärka samordningen mellan tillsynsmyndigheterna och effektivisera förfarandena utan även samordna insatserna med övriga berörda aktörer, så att detta mycket farliga problem hanteras på ett ändamålsenligt sätt.

1.3

EESK varnar för att teknik och kommunikationsmedel inte bara gör det möjligt att skapa innovativa finansiella produkter till förmån för insättare och investerare utan också har en stark dragningskraft på brottslingar som ägnar sig åt penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta är också ett av skälen till att kommittén anser att man i så stor utsträckning som möjligt bör rikta in de strategier som antas på förebyggande av framtida risker.

1.4

EESK framhåller att detta problem blir allt större i förhållande till tredjeländer, med tanke på försämringen i de geopolitiska, säkerhetsrelaterade och politiska riskerna, och betonar att EU måste ha full beredskap att undanröja metoder för penningtvätt och finansiering av terrorism och undanröja missbruket av sin finansiella marknad och sina finansinstitut.

1.5

Kommittén är medveten om och respekterar att de åtgärder som föreslås i lagstiftningsförslaget visserligen är viktiga men endast utgör delåtgärder som avser samordning, organisation och behörighet och som måste följas upp med ytterligare åtgärder för att problemet framgångsrikt ska kunna lösas. Samtidigt håller kommittén med kommissionen om att man, för att den väg som väljs ska bli genomförbar och hållbar, hellre bör ta ett steg i taget för att undvika större störningar i det nuvarande systemets stabilitet och funktion.

1.6

Kommittén är övertygad om att man inom ramen för den nya maktbalansen mellan tillsynsmyndigheterna bör hitta ett balanserat förhållande mellan Europeiska bankmyndigheten (EBA), med dess nya och utvidgade befogenheter, och de nationella tillsynsmyndigheterna, så att alla berörda aktörer utnyttjar sin kapacitet på bästa möjliga sätt för att uppnå den lösning på problemet som önskas.

1.7

EESK framhåller vikten av intern och extern kommunikation om penningtvätt och finansiering av terrorism för att syftet med åtgärderna ska uppnås. När det gäller den interna kommunikationen är det viktigt att förbättra och skydda informationsflödena mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. När det gäller den externa kommunikationen bör man informera och upplysa den berörda allmänheten om de former som denna form av brottslighet kan ta, i förberedande syfte och beredskapssyfte.

1.8

EESK undrar på vilka grunder banksektorn anses vara den sektor som är mest sårbar för missbruk i form av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta har lett till att EBA, men inte EU:s övriga två tillsynsmyndigheter, har fått en starkare ställning och utvidgade befogenheter.

1.9

EESK skulle uppskatta en mer detaljerad beskrivning av de nya förhållandena mellan EBA och EU:s övriga tillsynsmyndigheter, nationella tillsynsmyndigheter och framför allt tredjeländers tillsynsmyndigheter när det gäller samordning och synergier i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

2.   Förslagets allmänna sammanhang och nyckelfakta

2.1

Sedan 2011 har EU ett nytt system för finansiell tillsyn, som på ett markant sätt har bidragit till finansmarknadens stabilitet och riskbegränsning. Det har lett till en harmonisering av reglerna på EU:s finansiella marknader och till konvergens i tillsynen. Trots detta har det uppsving inom teknisk och finansiell innovation som därefter ägt rum ytterligare utvidgat möjligheterna att begå brott där finanssektorn utnyttjas för att främja brott och tvätta intäkterna av brott. Dessa båda typer av verksamhet är självfallet inte bara högst oönskade och förkastliga för samhället, utan snedvrider samtidigt de finansiella marknadernas funktion och ändamålsenlighet, eftersom deras huvudsyfte inte är att maximera vinst på grundval av tillgångarnas objektiva potential och deras värdering, utan att hemlighålla, verka i det fördolda och inte avslöja sig. Dessa metoder leder till att de finansiella medlen inte nödvändigtvis används på bästa möjliga sätt.

2.2

Syftet med de föreslagna åtgärderna är därmed inte bara att förhindra eller begränsa möjligheterna att begå brott eller tvätta intäkterna av brott, utan också att skydda de finansinstitut som utnyttjas i samband med dessa brott och se till att de är stabila och säkra för klienter och investerare. Därigenom begränsas även de politiska riskerna och riskerna för förlust av anseende, både för enskilda medlemsstater och för EU som helhet.

2.3

Med hänsyn till att de finansiella marknaderna har blivit mer multinationella och sammanlänkade än någonsin förr är det mycket viktigt att upprätta ett system som fullgör sin funktion i ett gränsöverskridande sammanhang, eftersom empiriska belägg visat att detta slags brott allt oftare är gränsöverskridande och bl.a. involverar aktörer från tredjeländer. För att dessa insatser ska krönas med framgång spelar det ingen roll hur välorganiserad bekämpningen av detta slags brott är i ett enskilt land. Därför är det mycket viktigt med ändamålsenliga synergier mellan de nationella tillsynsmyndigheterna för bekämpning av penningtvätt eller för finansiell tillsyn och EU:s organ på detta område, samt tredjeländernas tillsynsmyndigheter.

2.4

Den åtgärd som föreslås och som behandlas i detta yttrande är endast en av flera åtgärder i detta syfte. För att arbetet ska betraktas som en framgång är det helt avgörande att samordning sker med andra element som tillsammans utgör ett systematiskt och konsekvent tillvägagångssätt som gör det så svårt som möjligt att begå dessa brott.

2.5

Förslaget är huvudsakligen inriktat på följande: — Att optimera användningen av den expertis och de resurser som finns genom att centralisera de uppgifter som rör förebyggande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism till Europeiska bankmyndigheten (EBA) för hela den finansiella marknaden. — Att klargöra räckvidden för och innehållet i de uppgifter avseende penningtvättsbekämpning som anförtros EBA. — Att förstärka verktygen för penningtvättsbekämpning. — Att stärka EBA:s samordnande roll för internationella penningtvättsbekämpningsfrågor.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK anser att kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism blir allt viktigare, inte endast på grund av den snabba tekniska utvecklingen och de finansiella innovationerna, utan också på grund av flera nyligen konstaterade fall där banksystemet och det finansiella systemet i flera EU-länder har missbrukats i brottsligt syfte. Det är i detta sammanhang också viktigt att framhålla de ökade geopolitiska riskerna, däribland för terroristverksamhet.

3.2

Kommittén är bekymrad över att problemet ytterligare kompliceras av att detta slags brott, och försöken att tvätta intäkterna av brott genom den finansiella sektorn, inte bara sker över gränserna inom EU utan även också innefattar kriminell verksamhet med kopplingar till tredjeländer. Kommittén ställer sig positiv till att kommissionens förslag är aktivt inriktat på att lösa detta problem.

3.3

EESK noterar i detta sammanhang att översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn visserligen behandlades 2017 (1) och att EESK utarbetat ett yttrande (2) i frågan, som antogs vid plenarsessionen den 15 februari 2018, men att nya insikter och omständigheter har lett till ett behov av att ändra förslaget genom att ta med ytterligare faktorer som gör det mer ändamålsenligt. Det EESK-yttrandet är dock fortfarande lika relevant som tidigare. Kommittén ställer sig också positiv till kommissionens flexibla reaktion på en serie bankskandaler i en rad EU-länder som bekräftat att brottslingar är kapabla att utnyttja inte bara teknik och kommunikationsmedel utan även gällande lagstiftning och i samband med detta avslöjar svagheterna i EU:s regelverk mot penningtvätt.

3.4

EESK påpekar att de nya inslagen i förslaget framför allt är av teknisk och organisatorisk natur. Det krävs dock bredare och mer övergripande lösningar för att råda bot på den nuvarande situationen. EESK tillägger att förslaget avser en snäv grupp av frågor med koppling till ökade befogenheter för EBA och ökad samordning med nationella tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt (”AML supervisors”) och i vissa fall även en viss form av kontroll över dem. Å andra sidan berör förslaget exempelvis inte finansunderrättelseenheternas (FIU) verksamhet. Förslaget rör mer generellt samordning av verksamhet och förfaranden, snarare än konkreta åtgärder mot penningtvätt.

3.5

EESK varnar och betonar att penningtvätt inte bara gör det möjligt att tvätta intäkterna av verksamhet som anses vara kriminell och lagstridig, utan också leder till en irrationell resursfördelning, eftersom huvudsyftet med denna verksamhet är att ”inte bli avslöjad” utan att ”tvätta” de investerade medlen eller överföra dem till en plats där ytterligare brott ska begås, inte nödvändigtvis att uppnå vinst. EESK respekterar och understryker samtidigt att ändringen inte handlar om en analys av nya trender och omständigheterna kring den penningtvätt som för närvarande äger rum. Inom ramen för undanröjandet av dessa tvivelaktiga metoder är förslaget strikt inriktat på vissa områden och handlar framför allt om att stärka EBA:s roll gentemot de europeiska tillsynsmyndigheterna i samband med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt att förbättra samordningen och kommunikationen mellan EBA och de nationella tillsynsmyndigheterna för bekämpning av penningtvätt, som normalt ingår i banktillsynsmyndigheterna eller myndigheterna för finansiell tillsyn.

3.6

EESK anser att det i detta sammanhang är helt avgörande att befogenheterna mellan EBA och de nationella myndigheterna fördelas på rätt sätt och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Det är absolut nödvändigt, legitimt och berättigat att utvidga EBA:s befogenheter i samband med hantering av gränsöverskridande transaktioner. EESK anser dock att man vid hantering av rent inhemska ärenden, där EBA inte är uppenbart relevant, måste låta de nationella myndigheterna behålla sina befogenheter.

3.7

Med tanke på att frågan om penningtvätt och finansiering av terrorism är helt avgörande för en sund ekonomisk och finansiell miljö i hela EU undrar EESK om det inte vore lämpligt att inrätta en särskild organisation inom ramen för EU:s verkställande gren, exempelvis ett nytt generaldirektorat för detta område. Denna fråga blir alltmer aktuell med tanke på att den nya Europeiska kommissionen kommer att inrättas under hösten 2019.

3.8

EESK undrar också på vilka grunder det föreslås att EBA ska ha en central samordningsfunktion vid hanteringen av detta problem. Innebär det att kommissionen anser att de största möjligheterna till penningtvätt och finansiering av terrorism i EU finns inom banksektorn?

3.9

EESK instämmer i förslaget om att kommunikationen om hur problemet hanteras måste vara ändamålsenlig. Denna kommunikation bör inte bara vara inriktad på ändamålsenlig kommunikation mellan samtliga berörda myndigheter (intern kommunikation) utan också på att se till att allmänheten (både kunder i finanssektorn och den breda allmänheten) får lämplig information.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK anser att man i förslaget på ett mycket konkret sätt, i form av ett uttömmande mandat för hela den finansiella marknaden, måste avgränsa de områden och sammanhang i vilka EBA ska ha en ledande ställning jämfört med EU:s övriga tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

4.2

I samma anda efterlyser EESK ett närmare klargörande av de förutsättningar under vilka EBA får utöva tillsyn över de nationella tillsynsmyndigheternas förfaranden eller direkt utfärda beslut riktade till enskilda aktörer inom den finansiella sektorn.

4.3

Samtidigt är kommittén mycket nyfiken på hur samverkan ska se ut med tredjeländers tillsynsmyndigheter.

4.4

EESK begär också ett klargörande av hur man ska centralisera alla de relevanta uppgifter om penningtvätt och finansiering av terrorism som tillhandahålls av de nationella myndigheterna i de fall där det rör sig om hemliga eller ytterst hemliga källor, och hur dessa ska skyddas.

---

(1)  Det ursprungliga lagstiftningsförslaget COM(2017) 536 final av den 20 september 2017. Syftet var att öka de europeiska tillsynsmyndigheternas förmåga att säkerställa konvergens och effektivitet i den finansiella tillsynen, men inte att särskilt stärka myndigheternas mandat att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

(2)  EUT C 227, 28.6.2018, s. 63.