(1)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 29 november 2017 med titeln Framtiden för livsmedel och jordbruk fastställs utmaningar, mål och inriktning för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Bland målen ingår bland annat att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) måste bli mer resultatinriktad, förstärka åtgärder för modernisering och hållbarhet, även den ekonomiska, sociala, miljömässiga och klimatrelaterade hållbarheten inom jord- och skogsbruket och i landsbygdsområden, samt bidra till att minska den administrativa bördan för bidragsmottagare.

(1)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 29 november 2017 med titeln Framtiden för livsmedel och jordbruk fastställs utmaningar, mål och inriktning för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Bland målen ingår bland annat att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) måste bli mer resultatinriktad och marknadsinriktad , förstärka åtgärder för modernisering och hållbarhet, även den ekonomiska, sociala, demografiska , miljömässiga och klimatrelaterade hållbarheten inom jord- och skogsbruket och i landsbygdsområden, samt bidra till att minska den administrativa bördan för stödmottagare. Den nya politiken bör även innebära en förenkling för stödmottagarna, som bör få rimliga inkomster. Om den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna uppnå dessa mål är det av största vikt att finansieringen i den fleråriga budgetramen 2021–2027 ligger kvar på samma nivå som för 2014–2020.

(1a)

Den gemensamma jordbrukspolitiken fortsätter att spela en central roll i utvecklingen av unionens landsbygdsområden. Man måste därför försöka bromsa den gradvisa nedläggningen av jordbruksverksamhet genom att bibehålla en stark gemensam jordbrukspolitik med tillräckliga medel, så att man kan minska avfolkningen av landsbygden och fortsätta att tillmötesgå konsumenternas krav i frågor som rör miljö, livsmedelssäkerhet och djurskydd. Med tanke på de utmaningar som producenterna i unionen står inför till följd av nya lagstiftningskrav och en mer uttalad miljöambition, mot bakgrund av prisvolatilitet och unionens öppnare gränser för import från tredjeländer, bör budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken bibehållas på åtminstone samma nivå som under perioden 2014–2020.

(1b)

För att hantera den gemensamma jordbrukspolitikens globala dimension och konsekvenser bör kommissionen säkerställa konsekvens och kontinuitet i förhållande till unionens övriga externa politikområden och instrument, särskilt på områdena för utvecklingssamarbete och handel. Unionens engagemang för en konsekvent politik för utveckling innebär att man måste beakta utvecklingsmål och utvecklingsprinciper när man utformar politiken.

(2)

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna reagera bättre på de utmaningar och möjligheter som uppkommer på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, och på jordbruken, måste förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken förenklas och i sina resultat bättre anpassas till unionens mål, samtidigt som den administrativa bördan minskas avsevärt. Att grunda den gemensamma jordbrukspolitiken på prestation (genomförandemodellen) innebär att unionen bör ställa upp de grundläggande politiska parametrarna, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitikens mål och grundläggande regler, samtidigt som medlemsstaterna bör ha större ansvar för hur de uppfyller målen. Genom stärkt subsidiaritet är det möjligt att ta större hänsyn till lokala villkor och behov och skräddarsy stöden så att de så mycket som möjligt bidrar till att unionens mål uppnås.

(2)

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna reagera bättre på de utmaningar och möjligheter som uppkommer på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, och på jordbruken, måste förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken förenklas och i sina resultat bättre anpassas till unionens mål, samtidigt som den administrativa bördan minskas avsevärt , i synnerhet för de slutliga stödmottagarna . Att grunda den gemensamma jordbrukspolitiken på prestation (genomförandemodellen) innebär att unionen bör ställa upp de grundläggande politiska parametrarna, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitikens mål och grundläggande regler, samtidigt som medlemsstaterna bör ha större ansvar för hur de uppfyller målen , i kombination med att man säkerställer politisk och finansiell säkerhet för sektorn . Genom stärkt subsidiaritet är det möjligt att ta större hänsyn till lokala villkor och behov och skräddarsy stöden så att de så mycket som möjligt bidrar till att unionens mål uppnås. För att säkerställa att denna subsidiaritet inte utgör en ”åternationalisering” av den gemensamma jordbrukspolitiken bör denna förordning emellertid innehålla en tydlig uppsättning unionsregler som syftar till att förhindra en snedvridning av konkurrensen och säkerställa icke-diskriminerande behandling av alla unionsjordbrukare på unionens hela territorium.

(3)

Användningen av gemensamma definitioner som uteslutande fastställts på unionsnivå har orsakat vissa svårigheter för medlemsstaterna att ta hänsyn till sina egna särdrag på nationell, regional och lokal nivå. Medlemsstaterna bör därför ges möjlighet att precisera vissa definitioner i sina strategiska planer. För att säkerställa gemensamma likvärdiga förutsättningar måste vissa ramar dock fastställas på unionsnivå och utgöra nödvändiga grundläggande delar som ska ingå i dessa definitioner (ramdefinitioner).

(3)

Medlemsstaterna bör ges möjlighet att precisera vissa definitioner i sina strategiska planer. För att säkerställa gemensamma likvärdiga förutsättningar måste vissa ramar dock fastställas på unionsnivå och utgöra nödvändiga gemensamma delar som ska ingå i dessa definitioner (ramdefinitioner).

(4)

I syfte att säkerställa att unionen kan uppfylla sina internationella förpliktelser om internt stöd som anges i WTO-avtalet om jordbruk, och i synnerhet att det grundläggande inkomststödet för hållbarhet och därtill hörande interventioner fortsätter att anmälas som gröna boxen, dvs. stöd som inte har några, eller endast minimala, handelsstörande effekter eller effekter på produktionen, måste ramdefinition av ”jordbruksverksamhet” omfatta både produktion av jordbruksprodukter och underhåll av jordbruksarealer. För att anpassa detta till lokala förhållanden bör medlemsstaterna fastställa själva definitionen av jordbruksverksamhet i sina strategiska planer ör den gemensamma jordbrukspolitiken.

(4)

I syfte att säkerställa att unionen kan uppfylla sina internationella förpliktelser om internt stöd som anges i WTO-avtalet om jordbruk, och i synnerhet att det grundläggande inkomststödet för hållbarhet och därtill hörande interventioner fortsätter att anmälas som gröna boxen, dvs. stöd som inte har några, eller endast minimala, handelsstörande effekter eller effekter på produktionen, måste ramdefinitionen av ”jordbruksverksamhet” omfatta både produktion av jordbruksprodukter och underhåll av jordbruksarealer. För att anpassa detta till lokala förhållanden bör medlemsstaterna fastställa definitionen av jordbruksverksamhet i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken , i förenlighet med de gemensamma delarna i unionens ramdefinition .

(5)

För att bevara de väsentliga unionsomfattande element som säkerställer jämförbarhet mellan medlemsstaterna , dock utan att begränsa medlemsstaterna i deras strävan att uppnå unionens mål, bör en definition av ”jordbruksareal” fastställas. De relaterade definitionerna av ”åkermark”, ”permanenta grödor” och ”permanent gräsmark” bör anges i allmänna ordalag så att medlemsstaterna får möjlighet att ytterligare specificera definitionerna i enlighet med lokala villkor. Ramdefinitionen av ”åkermark” bör fastställas på ett sätt som gör det möjligt för medlemsstaterna att täcka olika produktionsformer, inbegripet system för trädjordbruk och odlingsbara områden med buskar och träd, och som omfattar mark i träda för att säkerställa interventionernas frikopplade karaktär. Ramdefinitionen av ”permanenta grödor” bör omfatta både areal som faktiskt används för produktion och sådan som inte används, samt plantskolor och skottskog med kort omloppstid, enligt medlemsstaternas egna definitioner. Ramdefinitionen av ”permanent gräsmark” bör ge medlemsstaterna möjlighet att ange ytterligare kriterier och ta med andra arter än gräs eller annat örtartat foder som kan användas för bete eller som kan producera foder, oavsett om de används för faktisk produktion eller inte.

(5)

För att bevara gemensamma väsentliga unionsomfattande element i syfte att säkerställa jämförbarhet mellan medlemsstaternas beslut och likabehandling av europeiska jordbrukare , dock utan att begränsa medlemsstaterna i deras strävan att uppnå unionens mål, bör en ramdefinition av ”jordbruksareal” fastställas. De relaterade definitionerna av ”åkermark”, ”permanenta grödor” och ”permanent gräsmark” bör anges i allmänna ordalag så att medlemsstaterna får möjlighet att ytterligare specificera definitionerna i enlighet med lokala villkor och traditionella metoder . Ramdefinitionen av ”åkermark” bör fastställas på ett sätt som gör det möjligt för medlemsstaterna att täcka olika produktionsformer, inbegripet system för trädjordbruk och odlingsbara områden med buskar och träd, och som omfattar mark i träda för att säkerställa interventionernas frikopplade karaktär. Ramdefinitionen av ”permanenta grödor” bör omfatta både areal som faktiskt används för produktion och sådan som inte används, samt plantskolor och skottskog med kort omloppstid, enligt medlemsstaternas egna definitioner. Ramdefinitionen av ”permanent gräsmark” bör ge medlemsstaterna möjlighet att ange ytterligare kriterier och ta med andra arter än gräs eller annat örtartat foder som uteslutande eller ej kan användas för bete, eller som kan producera foder, oavsett om de används för faktisk produktion eller inte.

(5a)

I det framtida jordbruket bör fokus ligga på att producera livsmedel av hög kvalitet, eftersom det är där som unionen har en konkurrensfördel. Unionens normer bör bibehållas och stärkas där så är möjligt. Dessutom bör åtgärder vidtas för att ytterligare öka livsmedelsindustrins produktivitet och konkurrenskraft på lång sikt och för att införa ny teknik och effektivare resursanvändning, och därigenom stärka unionens ledande roll i världen.

(8)

När det gäller arealer som används för produktion av hampa bör krav på användning av hampfrösorter med en tetrahydrokannabinolhalt som är lägre än 0,2  % ingå i definitionen av stödberättigande hektar, i syfte att skydda folkhälsan och säkerställa samstämmighet med annan lagstiftning.

(8)

När det gäller arealer som används för produktion av hampa bör krav på användning av hampfrösorter med en tetrahydrokannabinolhalt som är lägre än 0,3 % ingå i definitionen av stödberättigande hektar, i syfte att skydda folkhälsan och säkerställa samstämmighet med annan lagstiftning.

(9)

I syfte att ytterligare förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens prestation bör inkomststöd riktas till riktiga jordbrukare. För att säkerställa en gemensam strategi på EU-nivå för sådant riktat stöd, bör en ramdefinition av ”riktiga jordbrukare” med de väsentliga dragen fastställas. På grundval av denna ramdefinition bör medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken definiera vilka jordbrukare som inte ska anses vara riktiga jordbrukare, på grundval av villkor som inkomstprövning, arbetskraftsinsats på gården, företagets målsättningar och förekomst i register. Detta bör inte heller utesluta stöd till jordbrukare med flera sysslor, som aktivt utövar jordbruk, men som också är engagerade i annan verksamhet än jordbruksverksamhet utanför jordbruksföretaget, eftersom deras diversifierade verksamheter ofta förbättrar den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena.

(9)

I syfte att ytterligare förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens prestation bör inkomststöd riktas till aktiva jordbrukare. För att säkerställa en gemensam strategi på EU-nivå för sådant riktat stöd, bör en ramdefinition av ”aktiva jordbrukare” med de gemensamma dragen fastställas. Stöd till jordbrukare med flera sysslor, som aktivt utövar jordbruk men som också är engagerade i annan verksamhet än jordbruksverksamhet utanför jordbruksföretaget , bör inte uteslutas , eftersom deras diversifierade verksamheter ofta förbättrar den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena. Ramdefinitionen bör under alla omständigheter bidra till att bevara den modell med familjejordbruk som finns i unionen.

(9a)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundprincip för unionen, och jämställdhetsintegrering är ett viktigt verktyg för att integrera denna princip i den gemensamma jordbrukspolitiken. Man bör därför särskilt fokusera på att främja kvinnors deltagande i den socioekonomiska utvecklingen i landsbygdsområden. De gårdar som drivs av kvinnor tenderar att vara mindre till sin storlek, och det arbete som utförs av kvinnor, i egenskap av jordbrukares makor, är inte alltid erkänt och synligt, vilket har konsekvenser för deras ekonomiska oberoende . Denna förordning bör bidra till att säkerställa att kvinnors arbete blir mer synligt och uppskattat, och att det i högre grad beaktas i de särskilda mål som medlemsstaterna ska föreslå inom ramen för sina strategiska planer. Jämställdhet och principer om icke-diskriminering bör ingå som en grundläggande del i utformningen, genomförandet och utvärderingen av interventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Medlemsstaterna bör även stärka sin kapacitet när det gäller jämställdhetsintegrering och insamling av könsuppdelade uppgifter.

(10)

I syfte att säkerställa samstämmighet mellan direktstöd och landsbygdsutvecklingsinterventioner när det gäller målet att bidra till generationsskifte bör en ramdefinition av ”unga jordbrukare” med de väsentliga dragen fastställas på unionsnivå.

(10)

I syfte att säkerställa samstämmighet mellan direktstöd och landsbygdsutvecklingsinterventioner när det gäller målet att bidra till generationsskifte bör en ramdefinition av ”unga jordbrukare” med gemensamma delar fastställas på unionsnivå.

(10a)

I syfte att säkerställa att interventionstyperna för direktstöd och interventionstyperna för landsbygdsutveckling bidrar till uppnåendet av målet att underlätta affärsutveckling i landsbygdsområden på ett samstämt sätt, bör en ramdefinition av ”nya jordbrukare” med gemensamma delar fastställas på unionsnivå.

(11)

För att förverkliga den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt för att se till att unionen på lämpligt sätt hanterar nya utmaningar, är det lämpligt att föreskriva ett antal allmänna mål som återspeglar de riktlinjer som ges i meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk. Ett antal särskilda mål bör definieras ytterligare på unionsnivå och tillämpas av medlemsstaterna i deras strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt som man uppnår balans mellan olika aspekter av hållbar utveckling, i enlighet med konsekvensbedömningen, bör dessa särskilda mål omsätta de allmänna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken till mer konkreta prioriteringar och ta hänsyn till relevant unionslagstiftning, särskilt när det gäller klimat, energi och miljö .

(11)

För att eftersträva den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt för att se till att unionen på lämpligt sätt hanterar nya utmaningar, är det lämpligt att föreskriva ett antal allmänna mål som återspeglar de riktlinjer som ges i meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk. Ett antal särskilda mål bör definieras mer noggrant på unionsnivå och eftersträvas av medlemsstaterna i deras strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt som de säkerställer balans mellan olika aspekter av hållbar utveckling, i enlighet med konsekvensbedömningen, bör dessa särskilda mål omsätta de allmänna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken till mer konkreta prioriteringar , såväl på det ekonomiska och sociala området som på miljöområdet .

(13)

Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens genomförandemodell är det unionen som ska fastställa unionens mål och definiera vilka interventionstyper som ska göras och unionens grundläggande krav som medlemsstaterna måste uppfylla, medan medlemsstaterna ansvarar för att omsätta unionens regelverk i konkreta stödarrangemang för bidragsmottagarna. Därvid bör medlemsstaterna följa stadgan om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten, och se till att den rättsliga ramen för beviljandet av unionens stöd till bidragsmottagare grundar sig på deras strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken och är förenlig med principerna och kraven i denna förordning och [den övergripande förordningen].

(13)

Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens genomförandemodell är det unionen som ska fastställa unionens mål och definiera vilka interventionstyper som ska göras samt de gemensamma unionskrav som medlemsstaterna måste uppfylla, medan medlemsstaterna ansvarar för att omsätta unionens regelverk i konkreta stödarrangemang för bidragsmottagarna. Därvid bör medlemsstaterna följa stadgan om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten, och se till att den rättsliga ramen för beviljandet av unionens stöd till bidragsmottagare grundar sig på deras strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken och är förenlig med principerna och kraven i denna förordning och [den övergripande förordningen].

(13a)

De övergripande principerna i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 10 i EUF-fördraget, inbegripet subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i EU-fördraget, bör iakttas vid genomförandet av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Medlemsstaterna och kommissionen bör också uppfylla skyldigheterna enligt Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och säkerställa tillgänglighet i enlighet med artikel 9 i konventionen och med unionslagstiftningen om harmonisering av tillgänglighetskrav för varor och tjänster. Medlemsstaterna och kommissionen bör sträva efter att undanröja ojämlikhet och främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt jämställdhetsintegrering, och att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) bör inte stödja åtgärder som bidrar till någon form av segregering, diskriminering eller utestängning. Målen för dessa fonder bör eftersträvas mot bakgrund av en hållbar utveckling och i linje med det syfte som förespråkas inom ramen för Århuskonventionen och av unionen, att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet och bekämpa klimatförändring, enligt vad som anges i artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, i kombination med tillämpningen av principen att förorenaren betalar.

(13b)

Genomförandemodellen bör inte leda till en situation där det finns 27 olika nationella typer av jordbrukspolitik som riskerar att skada gemenskapsandan i den gemensamma jordbrukspolitiken och leda till snedvridningar. Medlemsstaterna bör ges viss flexibilitet inom ramen för ett starkt gemensamt regelverk.

(15)

Inom ramen för ökad marknadsorientering för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom föreskrivs i kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk, kan marknadsexponering, klimatförändring och den därmed sammanhängande ökade frekvensen och förstörelsekraften av allvarliga extrema klimathändelser, samt sanitära och fytosanitära kriser leda till risk för prisvolatilitet och ökat tryck på inkomsterna. Även om jordbrukarna ytterst är ansvariga för att utforma sina företagsstrategier bör en stabil ram inrättas för att säkerställa lämplig riskhantering. Därför kan medlemsstaterna och jordbrukarna få tillgång till ett unionsplattform för riskhantering för kapacitetsuppbyggnad i syfte att ge jordbrukarna lämpliga finansiella instrument för investeringar och tillgång till rörelsekapital, fortbildning, kunskapsöverföring och rådgivning.

(15)

Inom ramen för ökad marknadsorientering för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom föreskrivs i kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk, kan marknadsexponering, avsaknad av klausuler om ömsesidighet i handelsavtal med tredjeländer, klimatförändringar och den därmed sammanhängande ökade frekvensen och förstörelsekraften av allvarliga extrema klimathändelser, samt sanitära och fytosanitära kriser leda till risk för prisvolatilitet och ökat tryck på inkomsterna. Obalanser i livsmedelskedjan som i första hand missgynnar primärsektorn, som är den svagaste länken, påverkar också producenternas inkomster negativt.  Även om jordbrukarna ytterst är ansvariga för att utforma sina företagsstrategier och för att förbättra sina jordbruksföretags motståndskraft , bör en stabil ram inrättas för att säkerställa lämplig riskhantering. Därför kan medlemsstaterna och jordbrukarna få tillgång till en unionsplattform för riskhantering för kapacitetsuppbyggnad i syfte att ge jordbrukarna lämpliga finansiella instrument för investeringar och tillgång till rörelsekapital, fortbildning, kunskapsöverföring och rådgivning.

(16)

Förstärkta miljö- och klimatåtgärder och bidrag till uppnåendet av unionens mål på miljö- och klimatområdena har en mycket hög prioritet i framtiden inom unionens jordbruk och skogsbruk. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför avspegla en högre ambitionsnivå när det gäller dessa mål. I enlighet med genomförandemodellen bör de åtgärder som vidtas för att ta itu med miljöförstöring och klimatförändringar vara resultatinriktade, och artikel 11 i EUF-fördraget bör därför i detta sammanhang betraktas som en skyldighet att nå resultat.

(16)

Stöd till och förbättring av miljöskyddet, den biologiska mångfalden och den genetiska mångfalden i jordbrukssystemet samt klimatåtgärder och bidrag till uppnåendet av unionens mål på miljö- och klimatområdena har en mycket hög prioritet i framtiden inom unionens jordbruk , trädgårdsodling och skogsbruk. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför avspegla en högre ambitionsnivå när det gäller dessa mål , samtidigt som den på lämpligt sätt bör avspegla den större bördan och de striktare kraven för producenterna . I enlighet med genomförandemodellen bör de åtgärder som vidtas för att ta itu med miljöförstöring och klimatförändringar vara resultatinriktade, och artikel 11 i EUF-fördraget bör därför i detta sammanhang betraktas som en skyldighet att nå resultat.

(16a)

För att gynna den socioekonomiska hållbarheten i landsbygdsområden bör kommissionen kontrollera att medlemsstaterna i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken säkerställer att det råder samstämmighet mellan tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU  (1a) och den långsiktiga strategin för utnyttjande av medel för landsbygdsutveckling.

(16b)

Jordbruket kan vara en viktig drivkraft för tillväxt och fattigdomsminskning. I många länder är jordbruket dock ineffektivt, vilket delvis beror på att kvinnor, som ger stora bidrag till landsbygdsekonomin, möter begränsningar. Medlemsstaterna bör verkningsfullt stödja kvinnors centrala roll för landsbygdens utveckling och bevarande.

(17)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör även fortsättningsvis garantera tryggad livsmedelsförsörjning, vilket innebär tillräcklig tillgång till säker och näringsrik mat vid alla tidpunkter. Dessutom bör den bidra till att förbättra unionsjordbrukets förmåga att reagera på nya samhällskrav på livsmedel och hälsa, inbegripet hållbar jordbruksproduktion, hälsosammare näringsintag, livsmedelsavfall och djurskydd. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsätta att stödja produktion med specifika och värdefulla egenskaper, och samtidigt hjälpa jordbrukare att anpassa sin produktion efter marknadens signaler och konsumenternas efterfrågan.

(17)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör även fortsättningsvis garantera tryggad livsmedelsförsörjning, vilket innebär tillräcklig tillgång till säker , sund och näringsrik mat vid alla tidpunkter. Dessutom bör den bidra till att förbättra unionsjordbrukets förmåga att reagera på nya samhällskrav på livsmedel och hälsa, inbegripet hållbar jordbruksproduktion, hälsosammare näringsintag , produktion av hög kvalitet och kvalitetsdifferentiering , livsmedelsavfall och djurskydd. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsätta att stödja hållbar produktion med specifika och värdefulla egenskaper, såsom jordbrukssystem med högt naturvärde, och samtidigt hjälpa jordbrukare att aktivt anpassa sin produktion efter marknadens signaler och konsumenternas efterfrågan.

(17a)

I linje med engagemanget för Agenda 2030 och Parisavtalet, slutsatserna från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling och FN:s särskilda rapportörs rekommendationer om rätten till mat, bör unionen och dess medlemsstater gå över till ett hållbart europeiskt livsmedels- och jordbrukssystem. Denna övergång bör åstadkommas med hjälp av åtgärder för att främja ett diversifierat, hållbart och motståndskraftigt jordbruk som bidrar till skydd och förbättring av naturresurserna, starkare ekosystem samt anpassning till och begränsning av klimatförändringarna, genom att anpassa animalieproduktionen till ekologisk belastningsförmåga, minimera beroendet av ohållbara insatsvaror, inklusive fossila energikällor, och gradvis förbättra den biologiska mångfalden och markkvaliteten.

(17b)

Medan One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens anser vaccinering en kostnadseffektiv folkhälsoåtgärd i kampen mot antimikrobiell resistens, gör de relativt sett högre kostnaderna för diagnostik, antimikrobiella alternativ och vaccination jämfört med vanlig antibiotika det svårt att få till stånd fler vaccineringar av djur.

(17c)

För att uppfylla miljömålen i den gemensamma jordbrukspolitiken men också samhällskrav i form av ökad livsmedelssäkerhet, bör användning av gödningsmedel med mycket lågt innehåll av tungmetaller främjas.

(19a)

För att säkerställa jordbrukarnas och deras familjers välbefinnande, och med hänsyn till att stress är en viktig orsak till jordbruksolyckor, ska medlemsstaterna säkerställa politikens sociala hållbarhet genom att minimera regelbördan och den administrativa bördan, möjliggöra en sund balans mellan arbete och privatliv för jordbrukarna och säkerställa ett livskraftigt jordbruk i Europa.

(21)

Det nya systemet med villkor, som bygger på det tidigare systemet med tvärvillkor som tillämpas till år 2020, innebär att en förutsättning för att man ska kunna få hela stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken är att bidragsmottagaren lever upp till grundläggande normer i fråga om miljö, klimatförändringar, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. De grundläggande normerna omfattar, i en förenklad form, en förteckning över föreskrivna verksamhetskrav (SMR) och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC). Dessa grundläggande normer bör ta större hänsyn till miljö- och klimatpolitiska utmaningar och den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljörelaterade struktur, för att tillhandahålla en högre ambitionsnivå i fråga om miljö och klimat, såsom kommissionen tillkännagav i sitt meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk och den fleråriga budgetramen. Villkoren har som syfte att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att göra bidragsmottagarna mer medvetna om behovet av att följa dessa grundläggande normer. De har också som syfte att bättre harmonisera den gemensamma jordbrukspolitiken med samhällets förväntningar genom att förbättra överensstämmelsen mellan jordbrukspolitiken och målen för miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. Villkor bör utgöra en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitikens miljörelaterade struktur, som en del av utgångspunkten för mer ambitiösa miljö- och klimatåtaganden, och villkoren bör tillämpas i hela unionen. Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för de jordbrukare som inte uppfyller dessa krav, i enlighet med [den övergripande förordningen].

(21)

Det nya systemet med villkor, som bygger på det tidigare systemet med tvärvillkor som tillämpas till år 2020, innebär att en förutsättning för att man ska kunna få hela stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken är att bidragsmottagaren lever upp till grundläggande normer i fråga om miljö, klimatförändringar, folkhälsa, tillämpliga arbets- och anställningsvillkor, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. De grundläggande normerna omfattar, i en förenklad form, en förteckning över föreskrivna verksamhetskrav (SMR) och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC). Dessa grundläggande normer bör ta större hänsyn till miljö- och klimatpolitiska utmaningar och den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljörelaterade struktur, för att tillhandahålla en högre ambitionsnivå i fråga om miljö och klimat, såsom kommissionen tillkännagav i sitt meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk och den fleråriga budgetramen. Dessutom är det särskilt viktigt att medlemsstaterna vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa att arbetsgivare får tillgång till direktstöd endast om de uppfyller tillämpliga arbets- och anställningsvillkor och/eller arbetsgivarskyldigheter som följer av alla relevanta kollektivavtal och social- och arbetsmarknadslagstiftning på nationell nivå och unionsnivå, bland annat avseende medvetenhet om villkor för anställning, ersättning, arbetstid, hälsa och säkerhet, bostäder, jämställdhet, fri rörlighet för arbetstagare, lika behandling, utstationering av arbetstagare, villkor för tredjelandsmedborgares vistelse, personaluthyrning och samordning mellan medlemsstaterna av socialt skydd och social trygghet.

(22)

Ramverket med normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden syftar till att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar, hantering av vattenproblem, skydd och förbättring av mark samt av den biologiska mångfalden. Ramen måste anpassas för att särskilt beakta de metoder som fastställts fram till 2020 inom ramen för miljöanpassning av direktstöden, begränsning av klimatförändringar och behovet av att öka jordbrukens hållbarhet , och i synnerhet näringsämneshushållning . Det noteras att varje norm för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden bidrar till flera mål. För att genomföra denna ram bör medlemsstaterna fastställa en nationell standard för var och en av de normer som fastställts på unionsnivå, och därvid beakta de särskilda förhållandena i det berörda området, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växelbruk, jordbruksmetoder och jordbrukets struktur. Medlemsstaterna får dessutom också fastställa andra nationella standarder för de huvudsakliga mål som fastställs i bilaga III i syfte att förbättra miljö- och klimatresultaten för ramen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. I syfte att stödja jordbruksföretagens odlingsutfall och miljöprestationer kommer gödslingsplaner att fastställas med hjälp av ett särskilt elektroniskt verktyg, ett verktyg för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk, som medlemsstaterna ska ställa till de enskilda jordbrukarnas förfogande, som en del av ramen för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Verktyget bör tillhandahålla beslutsstöd för jordbruksföretaget, exempelvis minimifunktioner för hantering av näringsämnen. Omfattande interoperabilitet och modularitet bör också göra det möjligt att lägga till andra elektroniska tillämpningar för jordbruksföretag och e-förvaltning. I syfte att säkerställa lika spelregler mellan jordbrukare och över hela EU kan kommissionen ge stöd till medlemsstaterna vid utformningen av verktyget samt för de tjänster för bearbetning och lagring av uppgifter som krävs.

(22)

Ramverket med normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden syftar till att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar, hantering av vattenproblem, skydd och förbättring av mark samt av den biologiska mångfalden. Ramen måste anpassas för att särskilt beakta de metoder som fastställts fram till 2020 inom ramen för miljöanpassning av direktstöden, begränsning av klimatförändringar och behovet av att öka jordbrukens hållbarhet. Det noteras att varje norm för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden bidrar till flera mål. För att genomföra denna ram bör medlemsstaterna fastställa en nationell standard för var och en av de normer som fastställts på unionsnivå, och därvid beakta de särskilda förhållandena i det berörda området, däribland jordmåns- och klimatförhållanden, befintliga jordbrukssystem, de olika produktionssektorernas agronomiska särdrag, skillnader mellan årliga grödor, permanenta grödor och annan specialiserad produktion , markanvändning, växelbruk, lokala och traditionella jordbruksmetoder och jordbrukets struktur. Medlemsstaterna får också fastställa likvärdiga metoder eller certifieringssystem vars inverkan på klimatet och miljön är lika bra eller bättre än en eller flera av metoderna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

(22a)

För att den unionsomfattande tillbakagången för biologisk mångfald ska kunna åtgärdas måste det i alla medlemsstater säkerställas att en minimiareal av jordbruksmark tas ur produktion och att den omfattas av villkorlighetsordningar och miljösystem. I det sammanhanget bör medlemsstaterna i sina strategiska planer syfta till att ha en areal på minst 10 % där det finns landskapsinslag som är till nytta för den biologiska mångfalden. Bland dessa bör märkas erosionsskyddande vegetationsremsor, trädesmark antingen inom växelbruket eller utanför det, häckar, icke-produktiva träd, terrassväggar och vattensamlingar, vilka alla bidrar till att förbättra koldioxidbindningen, förebygga markerosion och utarmning av marken, filtrera luft och vatten och stödja anpassningen till klimatförändringarna.

(23)

Föreskrivna verksamhetskrav måste genomföras fullt ut av medlemsstaterna så att de kan integreras i jordbruksföretagens drift och säkerställa likabehandling av jordbrukarna. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av reglerna om villkor när det gäller att förbättra politikens hållbarhet bör föreskrivna verksamhetskrav omfatta den viktigaste unionslagstiftningen om miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd vars genomförande på nationell nivå förutsätter konkreta skyldigheter för enskilda jordbrukare, inklusive skyldigheter enligt rådets direktiv 92/43/EEG (11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (12) eller rådets direktiv 91/676/EEG (13). I syfte att följa upp det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet och rådet i den form som bifogats Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (14) ingår de relevanta bestämmelserna ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (15) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (16) som föreskrivna verksamhetskrav i villkoren, och förteckningen över normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden anpassas i enlighet med detta.

(23)

Föreskrivna verksamhetskrav måste genomföras fullt ut av medlemsstaterna så att de kan integreras i jordbruksföretagens drift och säkerställa likabehandling av jordbrukarna. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av reglerna om villkor när det gäller att förbättra politikens hållbarhet bör föreskrivna verksamhetskrav omfatta den viktigaste unionslagstiftningen om miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd vars genomförande på nationell nivå förutsätter konkreta skyldigheter för enskilda jordbrukare, inklusive skyldigheter enligt rådets direktiv 92/43/EEG (11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (12) eller rådets direktiv 91/676/EEG (13). I syfte att följa upp det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet och rådet i den form som bifogats Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (14) ingår de relevanta bestämmelserna ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (15) (ramdirektivet för vatten) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (16) som föreskrivna verksamhetskrav i villkoren, och förteckningen över normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden anpassas i enlighet med detta.

(24)

Medlemsstaterna bör införa jordbruksrådgivningstjänster för att förbättra jordbruks- och landsbygdsföretagens hållbara förvaltning och övergripande prestation. Dessa tjänster ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna och kartlägga nödvändiga förbättringar av alla åtgärder på gårdsnivå som anges i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådgivningstjänsterna bör göra jordbrukarna och andra GJP-bidragsmottagare mer medvetna om förhållandet mellan jordbruksdrift och markanvändning, å ena sidan, och vissa normer, krav och uppgifter (bland annat i fråga om miljö och klimat), å andra sidan. Förteckningen över dessa senare omfattar normer som gäller för eller är nödvändiga för jordbrukare och andra GJP-bidragsmottagare och som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, liksom sådana som härrör från lagstiftningen om vatten, hållbar användning av bekämpningsmedel, liksom initiativ för att bekämpa antimikrobiell resistens och för hanteringen av risker. För att främja rådgivningens kvalitet och ändamålsenlighet bör medlemsstaterna integrera rådgivare i kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (Akis) så att de kan tillhandahålla aktuell teknisk och vetenskaplig information som tagits fram genom forskning och innovation.

(24)

Medlemsstaterna bör tillhandahålla jordbruksrådgivningstjänster av hög kvalitet för att förbättra jordbruks- och landsbygdsföretagens hållbara förvaltning och övergripande prestation. Dessa tjänster ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna och kartlägga nödvändiga förbättringar av alla åtgärder på gårdsnivå som anges i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådgivningstjänsterna bör göra jordbrukarna och andra GJP-bidragsmottagare mer medvetna om förhållandet mellan jordbruksdrift och markanvändning, å ena sidan, och vissa normer, krav och uppgifter (bland annat i fråga om miljö och klimat), å andra sidan. Förteckningen över dessa senare omfattar normer som gäller för eller är nödvändiga för jordbrukare och andra GJP-bidragsmottagare och som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, liksom sådana som härrör från lagstiftningen om vatten, hållbar användning av bekämpningsmedel, liksom initiativ för att bekämpa antimikrobiell resistens och för hanteringen av risker. För att främja rådgivningens kvalitet och ändamålsenlighet bör medlemsstaterna integrera rådgivare i kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (Akis) så att de kan tillhandahålla aktuell teknisk och vetenskaplig information som tagits fram genom forskning och innovation. Alla unionsinitiativ som avser rådgivningstjänster och innovationssystem bör i den mån det är möjligt bygga på redan befintliga initiativ på medlemsstatsnivå.

(26)

Unionslagstiftningen bör föreskriva att medlemsstaterna i sina strategiska planer fastställer krav i fråga om minsta areal för frikopplat stöd. Sådana krav bör kopplas till behovet att undvika alltför stora administrativa bördor till följd av förvaltningen av många betalningar av små belopp, och att se till att stödet på ett ändamålsenligt sätt bidrar till de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som det frikopplade direktstödet bidrar till. I syfte att garantera en miniminivå av inkomststöd inom jordbruket för alla riktiga jordbrukare, samt att efterleva fördragets mål att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen, bör ett årligt arealbaserat frikopplat stöd inrättas som interventionstypen ”grundläggande inkomststöd för hållbarhet”. För att bättre rikta detta stöd kan stödbeloppen differentieras efter grupper av territorier, utgående från socioekonomiska och/eller odlingsförhållanden. I syfte att undvika störande effekter på jordbrukarnas inkomster kan medlemsstaterna välja att införa grundläggande inkomststöd för hållbarhet på grundval av stödrätt. I sådana fall bör stödrätternas värde före ytterligare konvergens stå i proportion till deras värde så som det fastställts inom ramen för grundstödordningar enligt förordning (EU) nr 1307/2013, med beaktande även av stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön. Medlemsstaterna bör också uppnå ytterligare konvergens i syfte att fortsätta att gradvis fjärma sig från historiska värden .

(26)

Unionslagstiftningen bör föreskriva att medlemsstaterna i sina strategiska planer fastställer krav i fråga om minsta areal för frikopplat stöd. Sådana krav bör kopplas till behovet att undvika alltför stora administrativa bördor till följd av förvaltningen av många betalningar av små belopp, och att se till att stödet på ett ändamålsenligt sätt bidrar till de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som det frikopplade direktstödet bidrar till. I syfte att garantera en miniminivå av inkomststöd inom jordbruket för alla aktiva jordbrukare, samt att efterleva fördragets mål att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen, bör ett årligt arealbaserat frikopplat stöd inrättas som interventionstypen ”grundläggande inkomststöd för hållbarhet”. För att bättre rikta detta stöd kan stödbeloppen differentieras efter grupper av territorier, utgående från socioekonomiska förhållanden, miljöförhållanden och/eller odlingsförhållanden. I syfte att undvika störande effekter på jordbrukarnas inkomster kan medlemsstaterna välja att införa grundläggande inkomststöd för hållbarhet på grundval av stödrätt. I sådana fall bör stödrätternas värde före ytterligare konvergens stå i proportion till deras värde så som det fastställts inom ramen för grundstödordningar enligt förordning (EU) nr 1307/2013, med beaktande även av stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön. Medlemsstaterna bör också uppnå ytterligare konvergens i syfte att gradvis röra sig mot full konvergens senast 2026 .

(26a)

Inkomststöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken är en viktig bidragande faktor till stabilitet och hållbarhet för många små jordbruk och familjejordbruk i hela Europa, och trots att förväntningarna på jordbrukarna har ökat så har de ekonomiska fördelarna inte gjort det. Den gemensamma jordbrukspolitikens totala andel av unionens budget minskar, samtidigt som marknadskriser inom sektorn och allt färre aktiva jordbrukare fortsätter att hota sektorns överlevnad. Modellen med familjejordbruk bör skyddas som ett allmänt mål för den gemensamma jordbrukspolitiken och genom medlemsstaternas strategiska planer, så att rätt utrymme ges åt den viktiga roll som modellen spelar genom dess bidrag till den sociala strukturen på landsbygden, och tillhandahållandet av en livsstil för många människor som bor i landsbygdsområden. Familjejordbruk bidrar till hållbar livsmedelsproduktion, bevarande av naturresurser, diversifieringsbehov och säkerställande av livsmedelstrygghet. De första jordbrukarna som drabbas av den enorma pressen från globaliseringen blir de som driver små familjejordbruk. En sådan situation skulle utgöra ett uppenbart misslyckande med att uppfylla målen i den gemensamma jordbrukspolitiken, och den skulle undergräva argumentet för att stödja den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden. Därför bör de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken genom sina särskilda mål sträva efter att bevara skyddet av den jordbruksmodellen.

(28)

Små jordbruk förblir en hörnsten i det europeiska jordbruket eftersom de spelar en avgörande roll för att stödja sysselsättningen på landsbygden och bidra till territoriell utveckling. För att främja en jämnare fördelning av stödet och för att minska den administrativa bördan för mottagare av små stödbelopp bör medlemsstaterna ha möjlighet att erbjuda små jordbrukare en möjlighet att ersätta andra direktstöd genom att tillhandahålla ett runt belopp för små jordbrukare.

(28)

Små jordbruk förblir en hörnsten i det europeiska jordbruket eftersom de spelar en avgörande roll för att stödja sysselsättningen på landsbygden och bidra till territoriell utveckling. För att främja en jämnare fördelning av stödet och för att minska den administrativa bördan för mottagare av små stödbelopp bör medlemsstaterna ha möjlighet att erbjuda små jordbrukare en möjlighet att ersätta direktstöd genom att tillhandahålla ett schablonbelopp för små jordbrukare. I syfte att ytterligare minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna emellertid tillåtas att i början automatiskt inkludera vissa jordbrukare i det förenklade systemet, och ge dem möjlighet att gå ur systemet inom en viss tidsperiod. Med beaktande av proportionalitetsprincipen bör medlemsstaterna ges möjlighet att införa ett reducerat system med kontroller av villkorligheten för småbrukare som deltar i det förenklade systemet.

(30a)

Ekologiskt jordbruk utvecklas i många medlemsstater och har en bevisad historia av att leverera kollektiva nyttigheter, bevara ekosystemtjänster och naturresurser, minska mängden insatsvaror, locka framför allt unga jordbrukare och kvinnor, skapa arbetstillfällen, experimentera med nya verksamhetsmodeller, bemöta samhällsbehov och ge nytt liv åt landsbygdsområden. Ändå fortsätter efterfrågan på ekologiska produkter att öka snabbare än produktionstillväxten. Medlemsstaterna bör säkerställa att deras strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken inbegriper mål för att öka andelen jordbruksmark som används för ekologiskt jordbruk för att tillgodose den ökande efterfrågan på ekologiska produkter och utveckla hela den ekologiska försörjningskedjan. Medlemsstaterna bör kunna finansiera omställning till och underhåll av ekologiska jordbruk genom antingen landsbygdsutvecklingsåtgärder eller miljösystem, eller genom en kombination av båda, och säkerställa att budgetanslagen motsvarar den förväntade tillväxten i ekologisk produktion.

(31)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkerställa att medlemsstaterna ökar sina miljömässiga resultat genom att respektera de lokala behoven och jordbrukarnas faktiska villkor. Medlemsstaterna bör inom ramen för direktstöd i den strategiska planen för jordbrukspolitiken inrätta frivilliga miljösystem för jordbrukare, som bör vara helt samordnade med de andra berörda interventionerna. Medlemsstaterna kan definiera dem antingen som en utbetalning för att uppmuntra och ersätta tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter genom jordbruksmetoder som gynnar miljön och klimatet, eller som en kompensation för införandet av sådana metoder. I båda fallen bör systemen syfta till att förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatprestationer och bör följaktligen gå utöver de obligatoriska krav som redan föreskrivs enligt systemet med villkor. Medlemsstaterna får besluta att inrätta miljösystem för jordbruksmetoder såsom förbättrad hantering av permanent betesmark och landskapselement eller ekologiskt jordbruk. Sådana system kan också omfatta ”stödordningar på basnivå”, som kan vara en förutsättning för mer ambitiösa åtaganden för landsbygdsutveckling.

(31)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkerställa att medlemsstaterna ökar sina miljömässiga resultat genom att respektera de lokala behoven och jordbrukarnas faktiska villkor. Medlemsstaterna bör inom ramen för direktstöd i den strategiska planen för jordbrukspolitiken på grundval av en förteckning från kommissionen över jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön inrätta frivilliga miljösystem för jordbrukare, som bör vara helt samordnade med de andra berörda interventionerna. Medlemsstaterna kan definiera dem antingen som en utbetalning för att uppmuntra och ge ersättning för tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter genom jordbruksmetoder som gynnar miljön och klimatet, och de bör syfta till att förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatprestationer och bör följaktligen gå utöver de obligatoriska krav som redan föreskrivs enligt systemet med villkor. Medlemsstaterna bör avsätta en viss procentandel av sitt anslag för direktstöd till miljösystemen. Medlemsstaterna får besluta att inrätta miljösystem för att främja produktionsmodeller som är gynnsamma för miljön, särskilt extensiv djuruppfödning, och alla sorters jordbruksmetoder såsom förbättrad hantering av permanent betesmark och permanenta landskapselement , och inrätta miljöcertifieringssystem, såsom ekologiskt jordbruk , integrerad produktion eller bevarande jordbruk . Sådana system kan också omfatta andra sorters åtgärder än åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk inom landsbygdsutveckling, liksom åtgärder av samma art som kan klassificeras som ”stödordningar på basnivå”, som kan vara en förutsättning för mer ambitiösa åtaganden för landsbygdsutveckling.

(33)

Det bör säkerställas att det kopplade inkomststödet är förenligt med unionens internationella åtaganden. Detta omfattar särskilt kraven i samförståndsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna om oljeväxter inom ramen för GATT  (17) , beroende på vad som är tillämpligt efter ändringar av EU:s separata basareal för oljeväxter till följd av ändringar av EU:s sammansättning. I detta syfte bör kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa detaljerade regler om detta.

(35)

Sektorsvisa interventionstyper behövs för att bidra till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och stärka synergierna med andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken. I enlighet med genomförandemodellen bör det på unionsnivå upprättas minimikrav för innehållet i och målen för sådana sektorsvisa interventioner för att säkerställa lika villkor på den inre marknaden och undvika ojämlik och illojal konkurrens. Medlemsstaterna bör motivera minimikravens införande i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken och säkerställa samstämmighet med andra interventioner på sektorsnivå. De interventionstyper som ska inrättas på unionsnivå bör omfatta sektorerna för frukt och grönsaker, vin, biodlingsprodukter, olivolja och bordsoliver, humle och andra produkter som definieras i  denna förordning , för vilka inrättandet av sektoriella program anses ha gynnsamma effekter på uppnåendet av vissa eller alla de allmänna och särskilda mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som eftersträvas genom denna förordning.

(35)

Sektorsvisa interventionstyper behövs för att bidra till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och stärka synergierna med andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken. I enlighet med genomförandemodellen bör det på unionsnivå upprättas minimikrav för innehållet i och målen för sådana sektorsvisa interventioner för att säkerställa lika villkor på den inre marknaden och undvika ojämlik och illojal konkurrens. Medlemsstaterna bör motivera minimikravens införande i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken och säkerställa samstämmighet med andra interventioner på sektorsnivå. De interventionstyper som ska inrättas på unionsnivå bör omfatta sektorerna för frukt och grönsaker, vin, biodlingsprodukter, olivolja och bordsoliver, humle och andra produkter som definieras i  artikel 39 , för vilka inrättandet av sektoriella program anses ha gynnsamma effekter på uppnåendet av vissa eller alla de allmänna och särskilda mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som eftersträvas genom denna förordning.

(35a)

Med beaktande av de ökade anslagen till biodlingssektorn, och som ett erkännande av den betydelse som denna sektor har för bevarandet av den biologiska mångfalden och produktionen av livsmedel, bör också taket för unionens medfinansieringsgrad höjas, och nya stödberättigande åtgärder som gynnar utvecklingen av sektorn bör läggas till.

(37)

För interventioner för landsbygdsutveckling definieras principer på unionsnivå, med beaktande av bland annat de grundläggande kraven för medlemsstaterna att tillämpa urvalskriterier. Medlemsstaterna bör ha stort utrymme för skönsmässig bedömning så att de kan definiera specifika villkor i enlighet med sina behov. Interventionstyperna för landsbygdsutveckling inbegriper bidrag för miljö-, klimat- och andra åtaganden som medlemsstaterna bör främja inom sina respektive territorier, i enlighet med deras specifika nationella, regionala eller lokala behov. Medlemsstaterna bör bevilja stöd till jordbrukare och andra markförvaltare som på frivillig basis gör förvaltningsåtaganden som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt till skydd och förbättring av miljön, inklusive vattenkvalitet och vattenkvantitet, luftkvalitet, mark, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, inklusive frivilliga åtaganden i Natura 2000 och stöd för den genetiska mångfalden. Stöd inom ramen för bidrag för förvaltningsåtaganden får också beviljas i form av lokala, integrerade eller kooperativa strategier och resultatbaserade interventioner.

(37)

För interventioner för landsbygdsutveckling definieras principer på unionsnivå, med beaktande av bland annat de grundläggande kraven för medlemsstaterna att tillämpa urvalskriterier. Medlemsstaterna bör ha stort utrymme för skönsmässig bedömning så att de kan definiera specifika villkor i enlighet med sina behov. Interventionstyperna för landsbygdsutveckling inbegriper bidrag för miljö-, klimat- och andra åtaganden som medlemsstaterna bör främja inom sina respektive territorier, i enlighet med deras specifika nationella, regionala eller lokala behov. Medlemsstaterna bör bevilja stöd till jordbrukare , grupper av jordbrukare och andra markförvaltare som på frivillig basis gör förvaltningsåtaganden som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt till skydd och förbättring av miljön, inklusive vattenkvalitet och vattenkvantitet, luftkvalitet, mark, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, inklusive frivilliga åtaganden i Natura 2000 och i områden med högt naturvärde samt stöd för den genetiska mångfalden. Stöd inom ramen för bidrag för förvaltningsåtaganden får också beviljas i form av lokala, integrerade , kollektiva eller kooperativa strategier och resultatbaserade interventioner.

(37a)

I syfte att säkerställa att unionens ekosystem är resilienta och att den biologiska mångfalden främjas bör medlemsstaterna tillåtas att bevilja stöd till hållbara miljövänliga jordbruksmetoder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar och för skydd och förbättring av genetiska resurser, särskilt genom traditionella avelsmetoder.

(38)

Stöd för förvaltningsåtaganden kan inbegripa premier för ekologiskt jordbruk för underhåll av och omställning till ekologisk mark, betalningar för andra interventionstyper som främjar miljövänliga produktionssystem, såsom agroekologi , bevarande jordbruk och integrerad produktion, tjänster för miljö- och klimatvänligt skogsbruk samt skogsskydd, premier för skogar och inrättande av system för trädjordbruk, djurskydd , bevarande, hållbar användning och utveckling av genetiska resurser. Medlemsstaterna får utarbeta andra system enligt denna interventionstyp, på grundval av de egna behoven. Denna typ av stöd bör endast täcka extra kostnader och inkomstbortfall till följd av åtaganden som går utöver de grundläggande obligatoriska normer och krav som fastställs i unionslagstiftning och nationell lagstiftning samt de villkor som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Åtaganden relaterade till denna interventionstyp kan ingås för en i förväg fastställd årlig eller flerårig tidsfrist och kan löpa längre än i sju år i vederbörligen motiverade fall.

(38)

Stöd för förvaltningsåtaganden ska inbegripa premier för ekologiskt jordbruk för omställning till ekologisk mark, och kan inbegripa stöd till underhåll av sådan mark , betalningar för andra interventionstyper som främjar miljövänliga produktionssystem, såsom jordbruk med högt naturvärde, agroekologi och integrerad produktion, tjänster för miljö- och klimatvänligt skogsbruk samt skogsskydd, premier för skogar och inrättande av system för trädjordbruk , skydd av traditionella jordbrukslandskap , djurs välbefinnande och djurhälsa , bevarande, hållbar användning och utveckling av genetiska resurser och biologisk mångfald . Medlemsstaterna får utarbeta andra system enligt denna interventionstyp, på grundval av de egna behoven , och de får stärka de jordbruksmiljöåtgärder som är specifika för biodlingssektorn och som redan finns i vissa av unionens regioner, samt utveckla ytterligare åtgärder . Denna typ av stöd bör endast täcka extra kostnader, ekonomiska incitament och inkomstbortfall till följd av åtaganden som går utöver de grundläggande obligatoriska normer och krav som fastställs i unionslagstiftning och nationell lagstiftning samt de villkor som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken . Medlemsstaterna bör också tillhandahålla ekonomiska incitament för stödmottagare . Åtaganden relaterade till denna interventionstyp kan ingås för en i förväg fastställd årlig eller flerårig tidsfrist och kan löpa längre än i sju år i vederbörligen motiverade fall.

(39)

Skogsbruksåtgärder bör bidra till att unionens skogsbruksstrategi genomförs , och baseras på medlemsstaternas nationella eller subnationella skogsprogram eller jämförbara instrument, som bör bygga på de åtaganden som härrör från förordningen om införande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk [LULUCF-förordningen] och från ministerkonferenserna om skydd av skogarna i Europa. Interventioner bör grunda sig på skogsbruksplaner eller motsvarande instrument och kan omfatta utveckling av skogsområden och hållbart skogsbruk, inbegripet beskogning av mark och inrättande och regenerering av system för trädjordbruk, skydd, återställande och förbättring av skogens resurser, med beaktande av anpassningsbehov, investeringar för att förbättra och stärka skogens bevarande och motståndskraft, och tillhandahållande av tjänster som har att göra med skogens ekosystem och klimatrelaterade tjänster samt åtgärder och investeringar till stöd för förnybar energi och bioekonomin.

(39)

Skogsbruksåtgärder bör bidra till en ökad tillämpning av skogsbrukssystem och till genomförandet av unionens skogsbruksstrategi, och baseras på medlemsstaternas nationella eller subnationella skogsprogram eller jämförbara instrument, som bör bygga på de åtaganden som härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841  (1a) och från ministerkonferenserna om skydd av skogarna i Europa. Interventioner bör grunda sig på hållbara skogsbruksplaner eller motsvarande instrument som åstadkommer verklig koldioxidbindning från atmosfären och samtidigt stimulerar den biologiska mångfalden, och kan omfatta utveckling av skogsområden och hållbart skogsbruk, inbegripet beskogning av mark , förebyggande av bränder och inrättande och regenerering av system för trädjordbruk, skydd, återställande och förbättring av skogens resurser, med beaktande av anpassningsbehov, investeringar för att förbättra och stärka skogens bevarande och motståndskraft, och tillhandahållande av tjänster som har att göra med skogens ekosystem och klimatrelaterade tjänster samt åtgärder och investeringar till stöd för förnybar energi och bioekonomin.

(40)

I syfte att säkerställa en rättvis inkomst och en motståndskraftig jordbrukssektor över hela unionens territorium får medlemsstaterna bevilja stöd till jordbrukare i områden med naturliga och andra områdesspecifika begränsningar. När det gäller betalningar för områden med naturliga begränsningar bör politiken för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020 fortsätta att gälla. För att den gemensamma jordbrukspolitiken ska ge ökat mervärde för unionen och stärka dess synergier med finansiering av investeringar i natur och biologisk mångfald är det nödvändigt att behålla en separat åtgärd som syftar till att kompensera bidragsmottagare för nackdelar i samband med genomförandet av Natura 2000 och ramdirektivet om vatten. För att bidra till att Natura 2000-områdena förvaltas på ett effektivt sätt bör det därför även i fortsättningen ges stöd för att hjälpa jordbrukarna och skogsägarna att klara av särskilda olägenheter till följd av genomförandet av direktiv 2009/147/EG och rådets direktiv 92/43/EEG. Stöd bör också göras tillgängligt för jordbrukare för att bistå dem för de nackdelar i avrinningsområden som följer av genomförandet av ramdirektivet för vatten. Stödet bör kopplas till särskilda krav som anges i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och som går utöver tillämpliga bindande normer och krav. Medlemsstaterna bör också se till att stöden till jordbrukarna inte leder till dubbelfinansiering från miljösystem. Medlemsstaterna bör dessutom beakta de specifika behoven inom Natura 2000-områdena vid den övergripande utformningen av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

(40)

I syfte att säkerställa en rättvis inkomst och en motståndskraftig jordbrukssektor över hela unionens territorium får medlemsstaterna bevilja stöd till jordbrukare i områden med naturliga och andra områdesspecifika begränsningar , inklusive bergsområden och öregioner . När det gäller betalningar för områden med naturliga begränsningar bör politiken för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020 fortsätta att gälla. För att den gemensamma jordbrukspolitiken ska ge ökat mervärde för unionen och stärka dess synergier med finansiering av investeringar i natur och biologisk mångfald är det nödvändigt att behålla en separat åtgärd som syftar till att kompensera bidragsmottagare för nackdelar i samband med genomförandet av Natura 2000 som infördes genom rådets direktiv 92/43/EEG  (1a) och ramdirektivet för vatten. För att bidra till att Natura 2000-områdena förvaltas på ett effektivt sätt bör det därför även i fortsättningen ges stöd för att hjälpa jordbrukarna och skogsägarna att klara av särskilda olägenheter till följd av genomförandet av direktiv 2009/147/EG och rådets direktiv 92/43/EEG. Stöd bör också göras tillgängligt för jordbrukare för att bistå dem för de nackdelar i avrinningsområden som följer av genomförandet av ramdirektivet för vatten. Stödet bör kopplas till särskilda krav som anges i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och som går utöver tillämpliga bindande normer och krav. Medlemsstaterna bör också se till att stöden till jordbrukarna inte leder till dubbelfinansiering från miljösystem , samt säkerställa tillräcklig flexibilitet i de strategiska planerna för att underlätta för olika interventioner att komplettera varandra . Medlemsstaterna bör dessutom beakta de specifika behoven inom Natura 2000-områdena vid den övergripande utformningen av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

(41)

Den gemensamma jordbrukspolitikens mål bör även eftersträvas genom stöd till investeringar, produktiva liksom icke-produktiva, och på eller utanför gårdarna . Sådana investeringar kan bland annat avse infrastruktur för utveckling, modernisering eller anpassning till klimatförändringar av jordbruk och skogsbruk, inbegripet tillgång till jord- eller skogsbruksmark, arrondering och markförbättring, trädjordbruk och försörjning med och besparing av energi och vatten. För att säkerställa bättre överensstämmelse mellan de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och unionens strategiska mål, samt för att skapa lika villkor mellan medlemsstaterna, ingår en negativ förteckning över investeringsområden i denna förordning.

(41)

Den gemensamma jordbrukspolitikens mål bör även eftersträvas genom stöd till investeringar, produktiva liksom icke-produktiva, som syftar till att göra jordbruksföretagen mer motståndskraftiga . Sådana investeringar kan bland annat avse infrastruktur för utveckling, modernisering eller anpassning till klimatförändringar av jordbruk och skogsbruk, inbegripet tillgång till jord- eller skogsbruksmark, arrondering och markförbättring, trädjordbruk och försörjning med och besparing av energi och vatten. För att säkerställa bättre överensstämmelse mellan de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och unionens strategiska mål, samt för att skapa lika villkor mellan medlemsstaterna, ingår en negativ förteckning över investeringsområden i denna förordning.

(42)

Mot bakgrund av behovet att åtgärda bristen på investeringar i unionen och öka tillgången till finansieringsinstrument för prioriterade grupper, särskilt unga jordbrukare och nya aktörer med högre riskprofil, bör användning av InvestEU-garantin och en kombination av bidrag och finansieringsinstrument uppmuntras. Eftersom användningen av finansiella instrument i medlemsstaterna varierar betydligt till följd av skillnader i fråga om tillgång till finansiering och banksektorns utveckling, förekomsten av riskkapital och de offentliga myndigheternas och de potentiella bidragsmottagarnas kunskap om sådana instrument, bör medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken fastställa lämpliga mål, bidragsmottagare och förmånliga villkor, och andra möjliga regler för stödberättigande.

(42)

Mot bakgrund av behovet att åtgärda bristen på investeringar i unionen och öka tillgången till finansieringsinstrument för prioriterade grupper, särskilt unga jordbrukare och nya aktörer med högre riskprofil, bör en kombination av bidrag och finansieringsinstrument uppmuntras. Eftersom användningen av finansiella instrument i medlemsstaterna varierar betydligt till följd av skillnader i fråga om tillgång till finansiering och banksektorns utveckling, förekomsten av riskkapital och de offentliga myndigheternas och de potentiella bidragsmottagarnas kunskap om sådana instrument, bör medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken fastställa lämpliga mål, bidragsmottagare och förmånliga villkor, och andra möjliga regler för stödberättigande.

(43)

Unga jordbrukare och nya aktörer möter fortfarande avsevärda hinder när det gäller tillgång till mark, höga priser och tillgång till krediter. Deras företag är mer utsatta för prisvolatiliteten (både för insatsvaror och produkter) och deras behov i fråga om utbildning i entreprenörskap och riskhanteringskompetens är stora. Det är därför viktigt att fortsätta att stödja inrättandet av nya företag och nya anläggningar. Medlemsstaterna bör föreskriva en strategi och fastställa klara och konsekventa interventioner för generationsförnyelsen inom det särskilda mål som avser denna fråga. I detta syfte kan medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken fastställa förmånliga villkor för finansiella instrument för unga jordbrukare och nya deltagare . De bör också i dessa strategiska planer öronmärka ett belopp motsvarande minst 2 % av det årliga anslaget för direktstöd. En ökning av det maximala beloppet för stöd för unga jordbrukare och nyetablerade företag, upp till 100,000  euro, som kan utnyttjas även genom eller i kombination med stöd i form av finansiella instrument, bör fastställas.

(43)

Unga jordbrukare och nya jordbrukare möter fortfarande avsevärda hinder när det gäller tillgång till mark, höga priser och tillgång till krediter. Deras företag är mer utsatta för prisvolatiliteten (både för insatsvaror och produkter) och deras behov i fråga om utbildning i entreprenörskap , riskförebyggande och riskhanteringskompetens är stora. Det är därför viktigt att fortsätta att stödja inrättandet av nya företag och nya anläggningar. Medlemsstaterna bör föreskriva en strategi och fastställa klara och konsekventa interventioner för generationsförnyelsen inom det särskilda mål som avser denna fråga. I detta syfte kan medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken fastställa förmånliga villkor för finansiella instrument för unga jordbrukare och nya aktörer . De bör också i dessa strategiska planer öronmärka ett belopp motsvarande minst 2 % av det årliga anslaget för direktstöd under den första pelaren . En ökning av det maximala beloppet för stöd för unga jordbrukare och nyetablerade företag, upp till 100,000  euro, som kan utnyttjas även genom eller i kombination med stöd i form av finansiella instrument, bör fastställas.

(44)

Med hänsyn till behovet av att garantera lämpliga riskhanteringsverktyg bör försäkringspremier och gemensamma fonder inrättas, finansierade genom Ejflu. Kategorin gemensamma fonder omfattar både sådana som är kopplade till produktionsförluster och allmänna och sektorsspecifika inkomststabiliserande verktyg, med koppling till inkomstförluster.

(44)

Med hänsyn till behovet av att garantera lämpliga riskhanteringsverktyg bör försäkringspremier och gemensamma fonder inrättas, finansierade genom Ejflu. Kategorin gemensamma fonder omfattar både sådana som är kopplade till produktionsförluster och allmänna och sektorsspecifika inkomststabiliserande verktyg, med koppling till inkomstförluster. I syfte att anpassa riskhanteringsverktygen till de utmaningar som jordbrukarna står inför, bland annat klimatförändringarna, bör den gemensamma jordbrukspolitikens verktygslåda inbegripa ersättning för kostnader och förluster för jordbrukare i samband med åtgärder för att bekämpa djursjukdomar och växtskadegörare, eller förluster för jordbrukare som bedriver ekologiskt jordbruk till följd av en extern förorening som de inte har något ansvar för. Det bör dock säkerställas att de interventioner som finansieras genom Ejflu är förenliga med nationella riskhanteringssystem.

(45)

Stödet bör möjliggöra inrättande och genomförande av samarbete mellan minst två enheter för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Stöd kan omfatta alla aspekter av sådant samarbete, till exempel inrättande av kvalitetssystem, kollektiva miljö- och klimatåtgärder, främjande av korta leveranskedjor och lokala marknader, pilotprojekt, operativa grupprojekt inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, smarta byar, lokala utvecklingsprojekt, köparklubbar och maskinringar, gårdspartnerskap, skogsbruksplaner, nätverk och kluster, socialt hållbart jordbruk, jordbruk med stöd från gemenskapen, åtgärder inom ramen för Leader, och inrättandet av producentgrupper och producentorganisationer samt andra former av samarbete som anses vara nödvändiga för att uppnå de särskilda målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(45)

Stödet bör möjliggöra inrättande och genomförande av samarbete mellan minst två enheter för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Stöd kan omfatta alla aspekter av sådant samarbete, till exempel inrättande , främjande och underhåll av kvalitetssystem samt kostnader för certifiering av dem , kollektiva miljö- och klimatåtgärder, främjande av korta leveranskedjor och lokala marknader, pilotprojekt, operativa grupprojekt inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, smarta byar, lokala utvecklingsprojekt, köparklubbar och maskinringar, gårdspartnerskap, skogsbruksplaner, inbegripet trädjordbruk , nätverk och kluster, socialt hållbart jordbruk, jordbruk med stöd från gemenskapen, åtgärder inom ramen för Leader, och inrättandet av producentgrupper och producentorganisationer , inbegripet producentgrupper som erkänns enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012  (1a) , samt andra former av samarbete som anses vara nödvändiga för att uppnå de särskilda målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Som ett sätt att främja generationsskifte bör man överväga att bevilja särskilt stöd till jordbrukare som vill upphöra med sin jordbruksverksamhet innan de uppnår lägsta pensionsålder och avser att överlämna sitt jordbruksföretag till en yngre jordbrukare som vill ta över.

(47)

EGFJ bör fortsätta att finansiera interventionstyper i form av direktstöd och sektorsvisa insatser, medan Ejflu bör fortsätta att finansiera åtgärder för landsbygdsutveckling i enlighet med denna förordning. Detaljerade regler för den ekonomiska förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör fastställas separat för de båda fonderna och för den verksamhet som stöds genom var och en av dem, med beaktande av att den nya genomförandemodellen ger medlemsstaterna mer flexibilitet och subsidiaritet för att uppnå sina mål. Interventionstyperna enligt denna förordning bör omfatta perioden från och med den 1 januari 2021 och den 31 december 2027.

(47)

EGFJ bör fortsätta att finansiera interventionstyper i form av direktstöd och sektorsvisa insatser, medan Ejflu bör fortsätta att finansiera åtgärder för landsbygdsutveckling i enlighet med denna förordning. Detaljerade regler för den ekonomiska förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör fastställas separat för de båda fonderna och för den verksamhet som stöds genom var och en av dem, med beaktande av att den nya genomförandemodellen ger medlemsstaterna mer flexibilitet och subsidiaritet för att uppnå sina mål. Interventionstyperna enligt denna förordning bör omfatta perioden från och med den 1 januari 2022 till den 31 december 2027.

(48)

Stöd för direktstöd inom ramen för de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör beviljas inom nationella anslag som fastställs genom denna förordning. Dessa nationella anslag bör återspegla en fortsättning på de ändringar som innebär att anslagen för medlemsstaterna med den lägsta stödnivån per hektar gradvis ökas till att stänga 50 % av klyftan till 90 % av genomsnittet för unionen. I syfte att ta hänsyn till minskningen av betalningsmekanismen och användningen av dess avkastning i den berörda medlemsstaten bör de sammanlagda vägledande finansiella anslagen per år i medlemsstatens strategiska plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken tillåtas att överskrida det nationella anslaget.

(48)

EGFJ bör inte stödja verksamhet som är skadlig för miljön, eller som inte är förenlig med klimat- och miljömål i linje med principer för hållbar jordbruksförvaltning. Stöd för direktstöd inom ramen för de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör beviljas inom nationella anslag som fastställs genom denna förordning. Dessa nationella anslag bör återspegla en fortsättning på de ändringar som innebär att anslagen för medlemsstaterna med den lägsta stödnivån per hektar gradvis ökas till att stänga 50 % av klyftan till 90 % av genomsnittet för unionen. I syfte att ta hänsyn till minskningen av betalningsmekanismen och användningen av dess avkastning i den berörda medlemsstaten bör de sammanlagda vägledande finansiella anslagen per år i medlemsstatens strategiska plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken tillåtas att överskrida det nationella anslaget.

(49)

För att underlätta förvaltningen av Ejflu-medel bör det fastställas en enda bidragsnivå för stöd från Ejflu i förhållande till de offentliga utgifterna i medlemsstaterna. För att ta hänsyn till deras särskilda betydelse eller art bör särskilda bidragsnivåer anges i förhållande till vissa typer av insatser. När det gäller mindre utvecklade regioner , de yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget och de mindre Egeiska öarna bör en lämplig bidragsnivå för Ejflu fastställas i  syfte att mildra effekterna av de särskilda hinder som uppstår till följd av utvecklingsnivån, den avlägsna belägenheten och ökaraktären .

(49)

För att underlätta förvaltningen av Ejflu-medel bör det fastställas en allmän bidragsnivå för stöd från Ejflu i förhållande till de offentliga utgifterna i medlemsstaterna. För att ta hänsyn till deras särskilda betydelse eller art bör särskilda bidragsnivåer anges i förhållande till vissa typer av insatser. I syfte att mildra effekterna av de särskilda nackdelar som är en följd av utvecklingsnivån , den avlägsna belägenheten och ökaraktären i de yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget och de mindre Egeiska öarna enligt definitionen i  artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013  (1a) , bör en högre Ejflu-bidragsnivå fastställas för dessa regioner .

(49a)

Objektiva kriterier bör fastställas för att klassificera regioner och områden på unionsnivå för stöd från Ejflu. I detta syfte bör fastställandet av regioner och områden på unionsnivå baseras på det gemensamma klassificeringssystem för regioner som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003  (1a) . De senaste klassificeringarna och uppgifterna bör användas för att säkerställa lämpligt stöd, särskilt för att åtgärda eftersläpande regioner och skillnader mellan regioner inom en medlemsstat.

(50)

Ejflu bör inte ge stöd till investeringar som skulle skada miljön. Det är därför nödvändigt att i denna förordning föreskriva ett antal regler för uteslutning samt möjligheten att vidareutveckla dessa garantier i delegerade akter. I synnerhet bör Ejflu inte finansiera investeringar i  bevattning som inte bidrar till att uppnå eller bevara en god status för det eller de berörda vattenförekomsterna, eller investeringar i  beskogning som inte är förenliga med klimat- och miljömålen enligt principerna om hållbar skogsförvaltning.

(50)

Ejflu bör i första hand stödja investeringar som ger upphov till såväl ekonomiska som miljömässiga fördelar, och samtidigt avstå från att stödja investeringar som skulle skada miljön miljön eller som inte är förenliga med klimat-, miljö- och djurskyddsmålen respektive målen för biologisk mångfald. Investeringar som genererar både ekonomiska och miljömässiga fördelar bör betonas . Det är därför nödvändigt att i denna förordning föreskriva ett antal mer specifika regler för uteslutning samt möjligheten att vidareutveckla dessa garantier i delegerade akter. I synnerhet bör Ejflu inte finansiera investeringar i  beskogning som inte är förenliga med klimat- och miljömål i linje med principerna om hållbar skogsförvaltning. Ejflu bör inte heller omfatta investeringar i bevattning som inte bidrar till uppnåendet eller bevarandet av en god status för den eller de berörda vattenförekomsterna. Medlemsstaterna bör säkerställa att myndigheter spelar en aktiv roll vad gäller ekologi och hantering av skogsbränder i alla åtgärder för beskogning eller återbeskogning av skog och stärka rollen för mjuka förebyggande åtgärder och förvaltning av markanvändning.

(51a)

För att unionen ska kunna bli oberoende av import av vegetabiliskt protein syftar den gemensamma jordbrukspolitiken till att, i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG  (1a) direktivet om förnybar energi), främja användningen av biobränsle som framställs av oljeväxtbiprodukter från proteingrödor.

(51b)

EGFJ och Ejflu bör inte ge stöd till jordbrukare vars verksamhet inbegriper uppfödning av tjurar som ska delta i tjurfäktning. Sådan finansiering är en tydlig överträdelse av Europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur.

(52)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling bör detta program bidra till att integrera klimatfrågor i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att 25  % av utgifterna i EU-budgeten bidrar till klimatmålen. Verksamheter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken förväntas bidra till klimatmål med 40 % av den totala GJP-finansieringsramen. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(52)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling bör detta program bidra till att integrera klimatfrågor och fasa ut miljöskadliga bidrag i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att minst 30  % av utgifterna i EU-budgeten bidrar till klimatmålen. Verksamheter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till klimatmål med minst 40 % av den totala GJP-finansieringsramen. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(54)

För att öka mervärdet för unionen och bevara en fungerande inre marknaden för jordbruksprodukter samt för att uppnå ovannämnda allmänna och särskilda mål bör medlemsstaterna inte fatta beslut enligt denna förordning i isolation, utan inom ramen för en strukturerad process som bör återspeglas i en strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EU:s toppstyrda bestämmelser bör fastställa specifika EU-omfattande mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, de viktigaste interventionstyperna, prestationsramen och förvaltningsstrukturen. En sådan fördelning av uppgifter syftar till att säkerställa full överensstämmelse mellan ekonomiska resurser som investerats och de resultat som uppnås.

(54)

För att öka mervärdet för unionen och bevara en fungerande inre marknad för jordbruksprodukter samt för att uppnå ovannämnda allmänna och särskilda mål bör medlemsstaterna inte fatta beslut enligt denna förordning i isolation, utan inom ramen för en strukturerad process som bör återspeglas i en strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EU:s toppstyrda bestämmelser bör fastställa specifika unionsomfattande mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, de viktigaste interventionstyperna, prestationsramen och förvaltningsstrukturen. En sådan fördelning av uppgifter syftar till att säkerställa full överensstämmelse mellan ekonomiska resurser som investerats och de resultat som uppnås.

(55)

För att säkerställa att dessa strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken får en tydlig strategisk karaktär, och för att underlätta kopplingarna till unionens övriga politik, och inte minst till etablerade långsiktiga nationella mål som följer av unionslagstiftningen eller internationella avtal (t.ex. de som gäller klimatförändringar, skog, biologisk mångfald och vatten) är det lämpligt att endast ha en enda strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken per medlemsstat.

(55)

För att säkerställa att dessa strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken får en tydlig strategisk karaktär, och för att underlätta kopplingarna till unionens övriga politik, och inte minst till etablerade långsiktiga nationella mål som följer av unionslagstiftningen eller internationella avtal (t.ex. de som gäller klimatförändringar, skog, biologisk mångfald och vatten) är det lämpligt att endast ha en enda strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken per medlemsstat. Med vederbörligt beaktande av medlemsstaternas administrativa struktur bör den strategiska planen, i lämpliga fall, inkludera regionaliserade interventioner för landsbygdsutveckling.

(55a)

Det är av yttersta vikt att de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken har en tydlig, enkel och otvetydig ram, så att överreglering av politiken på nationell, regional eller lokal nivå kan undvikas.

(55b)

Den nya genomförandemodellen bör inte äventyra den inre marknadens integritet eller den gemensamma jordbrukspolitikens historiskt sett europeiska karaktär, eftersom denna politik bör fortsätta att vara genuint gemensam så att ett unionstillvägagångssätt och lika villkor för alla kan säkerställas.

(55c)

I enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget bör unionen och medlemsstaterna säkerställa att målen för utvecklingssamarbetet beaktas i alla interventioner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och att rätten till livsmedel och rätten till utveckling respekteras. Medlemsstaterna bör också säkerställa att de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken i så hög utsträckning som möjligt bidrar till uppnåendet i tid av målen i 2030-agendan för hållbar utveckling och i Parisavtalet, samt av den europeiska gröna givens mål, unionens miljö- och klimatåtaganden och tillämplig lagstiftning som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av strategin Från jord till bord och strategin för biologisk mångfald.

(56)

När de utarbetar sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör medlemsstaterna analysera sin specifika situation och sina behov, sätta upp mål som är kopplade till uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och utforma interventioner som gör det möjligt att uppnå dessa mål, samtidigt som de anpassas till nationella och regionala sammanhang, bland annat i de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget. Detta bör främja mer subsidiaritet inom en gemensam unionsram, samtidigt som efterlevnaden av de allmänna unionsrättsliga principerna och målen för den gemensamma jordbrukspolitiken säkerställs. Det är därför lämpligt att fastställa regler om strukturen och innehållet i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

(56)

När de utarbetar sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör medlemsstaterna analysera sin specifika situation och sina behov, sätta upp mål som är realistiska, kopplade till uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och utforma interventioner som gör det möjligt att uppnå dessa mål och erbjuda säkerhet för de slutliga stödmottagarna , samtidigt som de anpassas till nationella och regionala sammanhang, bland annat i de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget. Detta bör främja mer subsidiaritet inom en gemensam unionsram, samtidigt som efterlevnaden av de allmänna unionsrättsliga principerna och målen för den gemensamma jordbrukspolitiken säkerställs. Det är därför lämpligt att fastställa regler om strukturen och innehållet i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. För att säkerställa att de mål som medlemsstaterna fastställer och utformningen av deras interventioner är ändamålsenliga och optimerar bidraget till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, samtidigt som politikens gemensamma karaktär bibehålls, behöver strategin i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken baseras på en förhandsanalys av lokala förhållanden och en bedömning av behoven i förhållande till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid genomförandet av strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken behöver man säkerställa jordbrukarnas och jordbrukarorganisationernas deltagande.

(57)

För att säkerställa att de mål som medlemsstaterna fastställer och utformningen av deras interventioner är ändamålsenliga och optimerar bidraget till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken är det nödvändigt att basera strategin i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken på en förhandsanalys av lokala förhållanden och göra en bedömning av behoven i samband med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(57)

De strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken behöver också på ett tillfredsställande sätt kunna beakta förändringar i medlemsstaternas förhållanden, strukturer (både interna och externa) och marknadssituationer, och behöver därför kunna justeras för att avspegla dessa förändringar över tiden.

(58)

De strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör syfta till att säkerställa en ökad enhetlighet mellan de olika verktygen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom planen bör omfatta alla typer av stöd i form av direkta utbetalningar, sektorsspecifika interventionstyper och interventionstyper för landsbygdsutveckling. De bör också garantera och visa att de val som medlemsstaterna gör är ändamålsenliga och överensstämmer med unionens prioriteringar och mål. Det är därför lämpligt att de innehåller en resultatinriktad interventionsstrategi som byggs upp kring de särskilda målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive kvantifierade mål i förhållande till dessa. För att göra det möjligt att övervaka målen på årsbasis är det lämpligt att de grundas på resultatindikatorer.

(58)

De strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör syfta till att säkerställa en ökad enhetlighet mellan de olika verktygen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom planen bör omfatta alla typer av stöd i form av direkta utbetalningar, sektorsspecifika interventionstyper och interventionstyper för landsbygdsutveckling. De bör också garantera och visa att de val som medlemsstaterna gör är ändamålsenliga och överensstämmer med unionens prioriteringar och mål. Det är därför lämpligt att de innehåller en resultatinriktad interventionsstrategi som byggs upp kring de särskilda målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive kvantifierade mål i förhållande till dessa. För att göra det möjligt att övervaka målen är det lämpligt att de grundas på resultatindikatorer.

(58a)

Den befintliga kunskapsbasen varierar stort när det gäller den tillgängliga informationens kvantitet och kvalitet vid övervakningen av de särskilda mål som föreskrivs i artikel 6 i denna förordning. För vissa särskilda mål, särskilt för övervakningen av biologisk mångfald, är kunskapsbasen för närvarande svag eller otillräckligt anpassad när det gäller att skapa robusta effektindikatorer, t.ex. för pollinatörer och biologisk mångfald för grödor. Särskilda mål och indikatorer som fastställs för unionen som helhet i artikel 6 respektive bilaga I bör baseras på en gemensam eller jämförbar kunskapsbas och gemensamma och jämförbara metoder i alla medlemsstater. Kommissionen bör identifiera områden där det finns kunskapsbrister eller där kunskapsbasen är otillräckligt anpassad när det gäller att övervaka den gemensamma jordbrukspolitikens effekter. Den bör använda unionens budget för att ge ett gemensamt svar på de kunskapsrelaterade hinder och övervakningshinder som hör samman med alla särskilda mål och indikatorer i artikel 6. Den bör framställa en rapport i denna fråga och offentliggöra sina rön.

(59)

Strategin bör också lyfta fram komplementariteten både mellan den gemensamma jordbrukspolitikens verktyg och med unionens övriga politik. I synnerhet bör varje enskild strategisk plan i förekommande fall beakta miljö- och klimatlagstiftning, och nationella planer som härrör från denna lagstiftning bör beskrivas inom ramen för analysen av den nuvarande situationen (nedan kallad swot-analysen). Det är lämpligt att upprätta en förteckning över de rättsakter som uttryckligen bör beaktas i den strategiska planen.

(59)

Strategin bör också lyfta fram komplementariteten både mellan den gemensamma jordbrukspolitikens verktyg och med unionens övriga politik , inbegripet sammanhållningspolitiken . I synnerhet bör varje enskild strategisk plan beakta miljö- och klimatlagstiftning, unionens åtaganden för en konsekvent politik för utveckling och nationella planer som härrör från denna lagstiftning bör beskrivas inom ramen för analysen av den nuvarande situationen (nedan kallad swot-analysen). Det är lämpligt att upprätta en förteckning över de rättsakter som uttryckligen bör beaktas i den strategiska planen.

(59a)

Eftersom systemet med inkomststöd spelar en viktig roll för att garantera jordbrukens ekonomiska livskraft finns det skäl att beakta de sociala effekter som den gemensamma jordbrukspolitiken har i fråga om att erbjuda arbetstillfällen i landsbygdsområden. Därför bör medlemsstaterna i upprättandet av sina strategiska planer också beakta den sysselsättningseffekt som ett nytt företag kommer att få på ett visst område. Åtgärder och verksamheter som skapar fler arbetsplatser bör prioriteras vid utarbetandet och genomförandet av respektive politiskt verktyg.

(60)

Det är lämpligt att de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller en beskrivning av samspelet mellan nationella och regionala interventioner, med tanke på att medlemsstaterna bör ha flexibilitet att välja att delegera en del av genomförandet av den strategiska planen på regional nivå , på grundval av en nationell ram , för att underlätta samordningen mellan regionerna när det gäller att hantera landsomfattande utmaningar.

(60)

Det är lämpligt att de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller en beskrivning av samspelet mellan nationella och regionala interventioner, med tanke på att medlemsstaterna bör ha flexibilitet att välja att delegera en del av utformningen och genomförandet av den strategiska planen på regional nivå genom program för interventioner för landsbygdsutveckling i överensstämmelse med den nationella ramen , för att underlätta samordningen mellan regionerna när det gäller att hantera landsomfattande utmaningar.

(68a)

Vatten är en grundläggande produktionsfaktor för jordbruket. Vattenförvaltning är därför en fundamental utmaning och det behövs bättre former av vattenförvaltning. Dessutom kommer klimatförändringarna att få stora konsekvenser för vattenresurserna med intensivare och oftare förekommande torrperioder, men också perioder med kraftig nederbörd. Att lagra vatten under hösten och vintern är en lösning som baseras på sunt förnuft. Dessutom bidrar vattenförekomsterna till att skapa miljöer som gynnar stor biologisk mångfald. Tack vare dem kan man även hålla en levande jordmån och bevara tillräckliga flöden i vattendragen, vilket gynnar vattenlevande djur och växter.

(69)

En förvaltningsmyndighet bör ansvara för förvaltningen och genomförandet av varje enskild strategisk plan. Myndighetens uppgifter bör fastställas i denna förordning. Förvaltningsmyndigheten bör ha möjlighet att delegera delar av sina uppgifter, samtidigt som den har kvar ansvaret för att förvaltningen utförs på ett effektivt och korrekt sätt. Medlemsstaterna bör se till att man vid förvaltning och genomförande av den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken skyddar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med [Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) X] [den nya budgetförordningen] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) X [den nya övergripande förordningen].

(69)

En förvaltningsmyndighet bör ansvara för förvaltningen och genomförandet av varje enskild strategisk plan. Om delar som rör landsbygdsutvecklingspolitiken hanteras på regional nivå bör medlemsstaterna emellertid kunna inrätta regionala förvaltningsmyndigheter. Deras uppgifter bör fastställas i denna förordning. Förvaltningsmyndigheterna bör ha möjlighet att delegera delar av sina uppgifter, samtidigt som de har kvar ansvaret för att förvaltningen utförs på ett effektivt och korrekt sätt. Medlemsstaterna bör se till att man vid förvaltning och genomförande av den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken skyddar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med [Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) X] [den nya budgetförordningen] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) X [den nya övergripande förordningen].

(70)

I enlighet med principen om delad förvaltning bistås kommissionen av kommittéer bestående av företrädare för medlemsstaterna i genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. I syfte att förenkla och rationalisera medlemsstaternas ståndpunkt inrättas endast en övervakningskommitté för genomförandet av denna förordning, dvs. en sammanslagning av kommittéerna för landsbygdsutveckling respektive direktstöd, som infördes under programperioden 2014–2020. Ansvaret för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken delas mellan förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén. Kommissionen bör också biträdas av kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(70)

I enlighet med principen om delad förvaltning bistås kommissionen av kommittéer bestående av företrädare för medlemsstaterna i genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. I syfte att förenkla och rationalisera medlemsstaternas ståndpunkt inrättas endast en övervakningskommitté för genomförandet av denna förordning, dvs. en sammanslagning av kommittéerna för landsbygdsutveckling respektive direktstöd, som infördes under programperioden 2014–2020. Ansvaret för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken delas mellan förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén. Om delar som rör landsbygdsutvecklingspolitiken hanteras på regional nivå bör medlemsstaterna emellertid kunna inrätta regionala förvaltningsmyndigheter. Kommissionen bör också biträdas av kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(71)

Ejflu bör via tekniskt bistånd på kommissionens initiativ främja åtgärder knutna till fullgörandet av de uppgifter som avses i [artikel 7 i den övergripande förordningen]. Tekniskt bistånd kan också, på initiativ av medlemsstaterna, ges för fullgörandet av de uppgifter som är nödvändiga för en effektiv förvaltning och effektivt genomförande av stöd i förhållande till den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken. En ökning av det tekniska biståndet på initiativ av medlemsstaterna är endast tillgängligt för Malta.

(71)

Ejflu bör via tekniskt bistånd på kommissionens initiativ främja åtgärder knutna till fullgörandet av de uppgifter som avses i [artikel 7 i den övergripande förordningen]. Tekniskt bistånd kan också, på initiativ av medlemsstaterna, ges för fullgörandet av de uppgifter som är nödvändiga för en effektiv förvaltning och effektivt genomförande av stöd i förhållande till den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken. En ökning av det tekniska biståndet på initiativ av medlemsstaterna är endast tillgängligt för Luxemburg och Malta.

(74)

Genomförandemodellens resultatinriktning förutsätter en stabil prestationsram, särskilt eftersom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken skulle bidra till allmänna mål för andra gemensamma strategier. En prestationsbaserad politik förutsätter årliga och fleråriga bedömning på grundval av utvald output, samt resultat- och effektindikatorer, så som fastställs i ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens resultat, övervakning och utvärdering. För detta ändamål bör en begränsad och riktad uppsättning indikatorer väljas på ett sätt som så exakt som möjligt visar huruvida den intervention som får stöd bidrar till att uppnå de uppställda målen. Resultat- och outputindikatorer i samband med klimat- och miljörelaterade mål får bland annat omfatta interventioner i nationella miljö- och klimatplaneringsinstrument som inrättats i enlighet med unionslagstiftningen.

(74)

Genomförandemodellens resultatinriktning förutsätter en stabil prestationsram, särskilt eftersom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken skulle bidra till allmänna mål för andra gemensamma strategier. En prestationsbaserad politik förutsätter bedömningar på grundval av utvald output, samt resultat- och effektindikatorer, så som fastställs i ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens resultat, övervakning och utvärdering. För detta ändamål bör en begränsad och riktad uppsättning indikatorer väljas på ett sätt som så exakt som möjligt visar huruvida den intervention som får stöd bidrar till att uppnå de uppställda målen. Resultat- och outputindikatorer i samband med klimat- och miljörelaterade mål , t.ex. vattenkvalitet och vattenkvantitet, får bland annat omfatta interventioner i nationella miljö- och klimatplaneringsinstrument som inrättats i enlighet med unionslagstiftningen.

(75)

Som en del av ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens prestationer, övervakning och utvärdering bör medlemsstaterna övervaka de framsteg som gjorts, och årligen rapportera till kommissionen om detta. Informationen från medlemsstaterna utgör grunden för kommissionens rapport om framstegen mot att uppnå de specifika målen under hela programperioden med hjälp av en uppsättning centrala indikatorer.

(75)

Som en del av ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens prestationer, övervakning och utvärdering bör medlemsstaterna övervaka de framsteg som gjorts och rapportera om detta. Informationen från medlemsstaterna utgör grunden för kommissionens rapport om framstegen mot att uppnå de specifika målen under hela programperioden med hjälp av en uppsättning centrala indikatorer.

(76)

Mekanismer bör inrättas för att skydda unionens ekonomiska intressen om den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken avviker väsentligt från de mål som satts upp. Medlemsstaterna kan således komma att uppmanas att lämna in handlingsplaner i händelse av betydande och omotiverad undermåliga prestationer. Detta skulle kunna leda till frysningar och, i slutändan, minskningar av unionens medel om de planerade resultaten inte uppnås. Dessutom införs en prestationsbaserad bonus som del av incitamentmekanismen, på grundval av fördelningen av den prestationsbaserade bonusen i syfte att uppmuntra goda miljömässiga och klimatmässiga resultat.

(76)

Mekanismer bör inrättas för att skydda unionens ekonomiska intressen om den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken avviker väsentligt från de mål som satts upp. Medlemsstaterna kan således komma att uppmanas att lämna in handlingsplaner i händelse av betydande och omotiverad undermåliga prestationer. Detta skulle kunna leda till frysningar och, i slutändan, minskningar av unionens medel om de planerade resultaten inte uppnås.

(78a)

Den bedömning som avses i artikel 106 bör genomföras på grundval av de kvantifierade målen i strategin Från jord till bord och strategin för biologisk mångfald.

(80a)

Handelsavtal som ingåtts med tredjeländer och som avser jordbrukssektorn bör innehålla mekanismer och skyddsklausuler för att säkerställa lika villkor för jordbrukare i och utanför unionen och för att skydda konsumenterna.

(81)

Personuppgifter som samlas in för tillämpningen av någon bestämmelse i denna förordning bör behandlas på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål. De bör även avidentifieras, aggregeras om de används i övervaknings- eller utvärderingssyfte, och skyddas i överensstämmelse med unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001  (19) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (20). De registrerade bör underrättas om sådan behandling och om sina rättigheter vad gäller uppgiftsskydd.

(81)

Personuppgifter som samlas in för tillämpningen av någon bestämmelse i denna förordning bör behandlas på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål. De bör även avidentifieras, aggregeras om de används i övervaknings- eller utvärderingssyfte, och skyddas i överensstämmelse med unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725  (19) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (20). De registrerade bör underrättas om sådan behandling och om sina rättigheter vad gäller uppgiftsskydd.

(83)

I syfte att garantera rättslig säkerhet, skydda jordbrukarnas rättigheter och garantera att interventionstyperna i form av direktstöd fungerar smidigt, samstämmigt och effektivt, bör kommissionen delegeras befogenheten att anta vissa akter för att fastställa regler om att stöd endast kan beviljas på villkor att certifierat utsäde av vissa hampsorter används, och att förfarandet för fastställande av hampsorter och verifiering av deras tetrahydrokannabinolhalt används, regler för goda jordbruks- och miljövillkor och vissa relaterade aspekter i samband med behörighetskraven ; regler om innehållet i deklarationen och kraven för aktivering av stödrättigheterna; regler för miljösystem, åtgärder för att undvika att de som mottar kopplat inkomststöd drabbas av strukturella marknadsobalanser inom någon sektor, inbegripet beslutet att sådant stöd kan fortsätta att betalas ut fram till 2027 på grundval av de produktionsenheter för vilka det beviljats i en tidigare referensperiod samt regler och villkor för beviljande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull samt regler för hur detta stöd ska beviljas.

(83)

I syfte att garantera rättslig säkerhet, skydda jordbrukarnas rättigheter och garantera att interventionstyperna i form av direktstöd fungerar smidigt, samstämmigt och effektivt, bör kommissionen delegeras befogenheten att anta vissa akter för att fastställa regler om att stöd endast kan beviljas på villkor att certifierat utsäde av vissa hampsorter används, och att förfarandet för fastställande av hampsorter och verifiering av deras tetrahydrokannabinolhalt används, regler för goda jordbruks- och miljövillkor och vissa relaterade aspekter i samband med behörighetskraven , fastställande av kriterier för beslut om likvärdiga åtgärder och lämpliga krav på de nationella eller regionala certifieringssystemen, upprättande av en förteckning över exempel på jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurs välbefinnande, åtgärder för att undvika att de som mottar kopplat inkomststöd drabbas av strukturella marknadsobalanser inom någon sektor, inbegripet beslutet att sådant stöd kan fortsätta att betalas ut fram till 2027 på grundval av de produktionsenheter för vilka det beviljats i en tidigare referensperiod samt regler och villkor för beviljande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull samt regler för hur detta stöd ska beviljas.

(84)

I syfte att garantera att de sektorsspecifika interventionstyperna bidrar till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och leder till synergieffekter med andra instrument inom den politiken, och för att säkerställa lika villkor på den inre marknaden och undvika ojämn eller orättvis konkurrens, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kriterier för godkännande av branschorganisationer och regler för situationer när godkända branschorganisationer inte lever upp till de kriterier och skyldigheter som gäller för producenter, regler för väl fungerande sektorsåtgärder, grunderna för hur unionens ekonomiska stöd beräknas, inbegripet referensperioder och beräkningen av värdet på saluförd produktion samt maximinivån för unionens ekonomiska stöd till återtag; regler för utgiftstak för återplantering av vingårdar; och regler för producenters återtag av biprodukter från vintillverkning och för undantag från den skyldigheten i syfte att undvika extra administrativa bördor samt regler för frivillig certifiering av destillatörer , För att garantera ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av unionens medel för interventioner inom biodlingssektorn bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på ytterligare krav avseende anmälningsskyldigheten och inrättandet av ett minsta bidrag från unionen för utgifter för genomförandet dessa interventionstyper.

(84)

I syfte att garantera att de sektorsspecifika interventionstyperna bidrar till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och leder till synergieffekter med andra instrument inom den politiken, och för att säkerställa lika villkor på den inre marknaden och undvika ojämn eller orättvis konkurrens, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kriterier för godkännande av branschorganisationer och regler för situationer när godkända branschorganisationer inte lever upp till de kriterier och skyldigheter som gäller för producenter, regler för väl fungerande sektorsåtgärder, grunderna för hur unionens ekonomiska stöd beräknas, inbegripet referensperioder och beräkningen av värdet på saluförd produktion samt maximinivån för unionens ekonomiska stöd till återtag; regler för utgiftstak för återplantering av vingårdar; regler om att producenterna ska dra tillbaka biprodukter från vinframställning samt om undantag från detta krav för att undvika ytterligare administrativa bördor, regler om frivillig certifiering av destillerier och regler för prestation , övervakning och utvärdering. Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på tillfälliga undantag från reglerna om villkorlighet vid mycket ogynnsamma förhållanden, såsom katastrofer eller epidemier. Kommissionen bör också ges befogenhet att fastställa likvärdiga metoder för jordbruksmetoder och miljöpraxis och nationella eller regionala miljöcertifieringssystem. För att garantera ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av unionens medel för interventioner inom biodlingssektorn bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på ytterligare krav avseende anmälningsskyldigheten och inrättandet av ett minsta bidrag från unionen för utgifter för genomförandet dessa interventionstyper. I syfte att utarbeta de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör befogenheten att anta akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av en uppförandekod för inrättande av ett partnerskap mellan medlemsstaten och behöriga regionala och lokala myndigheter och andra partner.

(85)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten och garantera att interventioner för landsbygdsutveckling uppnår sina mål bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på stöd för administrativa åtaganden, investeringar och samarbete .

(85)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten och garantera att interventioner för landsbygdsutveckling uppnår sina mål bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på tillägg till de lägsta och högsta stödbeloppen för vissa interventionstyper .

(86)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på medlemsstaternas anslag för interventionstypger i form av direktstöd och bestämmelser om innehållet i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken .

(86)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på medlemsstaternas anslag för interventionstyper i form av direktstöd.

(87)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och undvika illojal konkurrens eller diskriminering mellan jordbrukare bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller fastställande av referensarealer för oljeväxtfrön, regler för tillståndsgivningen för mark och sorter i samband med det grödspecifika stödet för bomull och underrättelser i samband därmed, vidare när det gäller beräkningen av minskningen när den stödberättigande bomullsarealen överskrider basarealen, unionens ekonomiska stöd för destillation av biprodukter från vinframställning, den årliga fördelningen per medlemsstat av det totala beloppet för unionens stöd för interventionstyper för landsbygdsutveckling, regler om presentationen av de uppgifter som ska ingå i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, regler för förfarande och tidsfrister för godkännande av den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och inlämning och godkännande av ansökningar om ändring av den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, enhetliga villkor för tillämpningen av informations- och offentlighetskraven om de möjligheter som erbjuds genom den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, regler för prestation, övervakning och utvärdering, regler för presentationen av innehållet i den årliga prestationsrapporten , regler om de uppgifter som av medlemsstaterna ska överlämnas till kommissionen för bedömning av prestanda, och regler om uppgiftsbehoven och synergier mellan potentiella uppgiftskällor, samt arrangemang för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för att fastställa tilldelningen av prestationsbaserad bonus till medlemsstaterna . Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (22).

(87)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och undvika illojal konkurrens eller diskriminering mellan jordbrukare bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller fastställande av referensarealer för oljeväxtfrön, regler för tillståndsgivningen för mark och sorter i samband med det grödspecifika stödet för bomull och underrättelser i samband därmed, vidare när det gäller beräkningen av minskningen när den stödberättigande bomullsarealen överskrider basarealen, unionens ekonomiska stöd för destillation av biprodukter från vinframställning, den årliga fördelningen per medlemsstat av det totala beloppet för unionens stöd för interventionstyper för landsbygdsutveckling, standardiserade former för de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, regler för förfarande och tidsfrister för godkännande av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och inlämning och godkännande av ansökningar om ändring av de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, enhetliga villkor för tillämpningen av informations- och offentlighetskraven om de möjligheter som erbjuds genom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, regler för presentationen av innehållet i den årliga prestationsrapporten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (22).

(92a)

Unionens öregioner ställs inför särskilda svårigheter när det gäller att bedriva jordbruksverksamhet och utveckla landsbygdsområden. Det bör göras en utvärdering av effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken i dessa regioner, och möjligheten att utöka åtgärderna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 till att omfatta alla öregioner i unionen bör undersökas.

(93)

För att trygga den rättsliga säkerheten och kontinuiteten bör de särskilda bestämmelserna för Kroatien om det gradvisa införandet av direktstöd och kompletterande nationellt direktstöd inom ramen för infasningsmekanismen fortsätta att tillämpas till och med den 1 januari 2021 .

(93)

För att trygga den rättsliga säkerheten och kontinuiteten bör de särskilda bestämmelserna för Kroatien om det gradvisa införandet av direktstöd och kompletterande nationellt direktstöd inom ramen för infasningsmekanismen fortsätta att tillämpas . Kroatien kommer att vara berättigat till ett belopp i enlighet med anslutningsfördraget år 2022, inklusive ett ytterligare belopp för den nationella reserven för minröjd mark i Kroatien, och denna rätt bör inkluderas i beräkningen av det nationella anslaget för 2022 .

(b)

interventionstyper och gemensamma krav för medlemsstaterna för uppnåendet av dessa mål samt de relaterade finansiella arrangemangen,

(b)

interventionstyper och gemensamma krav för medlemsstaterna för uppnåendet av dessa mål genom säkerställande av lika villkor för alla samt de relaterade finansiella arrangemangen,

(c)

strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken som medlemsstaterna ska upprätta, där mål och interventioner fastställs och medel tilldelas i linje med de särskilda målen och identifierade behoven,

(c)

strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken som medlemsstaterna ska upprätta, i vilka de, om lämpligt i samarbete med sina regioner, fastställer mål och interventioner och tilldelar medel i linje med de särskilda målen och identifierade behoven och i överensstämmelse med den inre marknaden ,

(a)

jordbrukare: fysisk eller juridisk person eller grupp fysiska eller juridiska personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars rättsliga ställning enligt nationell lagstiftning, vars jordbruksföretag ligger inom det territoriella tillämpningsområdet för fördragen enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen jämförd med artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som bedriver jordbruksverksamhet enligt medlemsstaternas definition.

(a)

jordbrukare: fysisk eller juridisk person eller grupp fysiska eller juridiska personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars rättsliga ställning enligt nationell lagstiftning, vars jordbruksföretag ligger inom det territoriella tillämpningsområdet för fördragen enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen jämförd med artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som bedriver jordbruksverksamhet i enlighet med god jordbrukspraxis enligt medlemsstaternas definition.

(ba)

kollektiva nyttigheter: varor och tjänster för vilka ersättning inte fås via marknaden och som ger miljömässiga och samhälleliga resultat som är större än vad som krävs enligt den lagstadgade miljö-, klimat- och djurskyddslagstiftningen.

(bb)

Europeiska kollektiva nyttigheter: kollektiva varor eller tjänster som endast kan tillhandahållas effektivt på unionsnivå genom interventioner för att säkerställa samordning mellan medlemsstaterna och lika villkor på unionens jordbruksmarknad; europeiska kollektiva nyttigheter omfattar särskilt vattenskydd, skydd av den biologiska mångfalden, skydd av markens bördighet, skydd av pollinerare samt djurskydd.

(e)

gemensam fond: system som ackrediteras av medlemsstaten i enlighet med dess nationella rätt och vars anslutna jordbrukare är försäkrade via fonden varvid fonden betalar ut ersättning till dem för ekonomiska förluster.

(e)

gemensam fond: system som ackrediteras av medlemsstaten i enlighet med dess nationella rätt och som gör det möjligt för anslutna jordbrukare att vidta åtgärder för att skydda sig mot risker och få ersättning för ekonomiska förluster eller sänkta inkomster.

i)

ett projekt, ett kontrakt, en åtgärd eller en grupp projekt som valts ut inom de berörda programmen ,

i)

ett projekt, ett kontrakt, en åtgärd eller en grupp projekt som valts ut enligt den berörda strategiska planen ,

ii)

när det gäller finansieringsinstrument: ett programs bidrag till ett finansieringsinstrument och det ekonomiska stöd som finansieringsinstrumentet sedan ger till slutmottagarna.

ii)

när det gäller finansieringsinstrument: en strategisk plans bidrag till ett finansieringsinstrument och det ekonomiska stöd som finansieringsinstrumentet sedan ger till slutmottagarna.

i)

ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ, en fysisk person, en juridisk person eller en enhet utan status som juridisk person med ansvar för att inleda eller för att både inleda och genomföra insatser,

i)

ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ, en enhet med eller utan status som juridisk person, en fysisk person eller en grupp fysiska eller juridiska personer med ansvar för att inleda eller för att både inleda och genomföra insatser,

ii)

när det gäller statliga stödordningar: det organ som tar emot stödet,

ii)

när det gäller statliga stödordningar: den enhet som tar emot stödet,

(i)

mål: på förhand överenskomna värden som ska uppnås i slutet av perioden i förhållande till de resultatindikatorer som ingår i ett särskilt mål.

(i)

mål: på förhand överenskomna värden som ska uppnås senast i slutet av perioden för den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken i förhållande till de resultatindikatorer som ingår i ett särskilt mål.

(j)

delmål: mellanliggande mål som ska nås vid en viss tidpunkt under programperioden i förhållande till de indikatorer som ingår i ett särskilt mål.

(j)

delmål: mellanliggande mål som ska nås av en medlemsstat vid en viss tidpunkt under perioden för den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, i syfte att säkerställa framsteg i rätt tid i förhållande till de resultatindikatorer som ingår i ett särskilt mål.

(a)

Jordbruksverksamhet ska definieras så att det omfattar både produktionen av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inbegripet bomull och skottskog med kort omloppstid, och underhåll av jordbruksareal i ett skick som gör den lämplig för bete eller odling utan några särskilda förberedande åtgärder utöver sedvanliga jordbruksmetoder och jordbruksmaskiner.

(a)

Jordbruksverksamhet ska definieras så att det omfattar både produktionen av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inbegripet bomull och skottskog med kort omloppstid och våtmarksslåtter , och underhåll av jordbruksareal i ett skick som gör den lämplig för bete eller odling utan några särskilda förberedande åtgärder utöver sedvanliga jordbruksmetoder och jordbruksmaskiner , inbegripet inom trädjordbruk .

(b)

Jordbruksareal ska definieras så att det omfattar åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark. Termerna åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark ska specificeras närmare av medlemsstaterna inom följande ram:

(b)

Jordbruksareal ska definieras så att det omfattar åkermark, permanenta grödor, permanent gräsmark och trädjordbrukssystem. Landskapselement ska ingå som komponenter i jordbruksarealen . Termerna åkermark, permanenta grödor, permanent gräsmark och trädjordbrukssystem ska specificeras närmare av medlemsstaterna inom följande ram:

i)

åkermark: mark som utnyttjas för vegetabilieproduktion eller areal som är tillgänglig för vegetabilieproduktion men som ligger i träda, inbegripet areal uttagen i enlighet med artiklarna 22, 23 och 24 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 (28), artikel 39 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (29) och artikel 28 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller artikel 65 i den här förordningen.

i)

åkermark: mark som utnyttjas för vegetabilieproduktion eller areal som är tillgänglig för vegetabilieproduktion men som ligger i träda, och den får inbegripa en kombination av grödor med träd och/eller buskar som bildar trädjordbrukssystem, och inbegripa areal uttagen i enlighet med artiklarna 22, 23 och 24 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 (28), artikel 39 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (29) och artikel 28 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller artikel 65 i den här förordningen.

ii)

permanenta grödor: grödor som inte ingår i växtföljden, utom permanent gräsmark och permanent betesmark, och som odlas i fem år eller mer och ger upprepade skördar, inbegripet plantskolor, samt skottskog med kort omloppstid.

ii)

permanenta grödor: grödor som inte ingår i växtföljden, utom permanent gräsmark och permanent betesmark, och som odlas i fem år eller mer och ger upprepade skördar, inbegripet plantskolor , även – om medlemsstaten har föreskrivit detta – när grödorna står i planteringsbehållare på folie, samt skottskog med kort omloppstid.

iii)

permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som inte har ingått i växelbruket på jordbruksföretaget under fem år eller mer, och som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd). Andra arter, såsom buskar och/eller träd som kan betas eller ger djurfoder, får ingå.

iii)

permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer samt, när medlemsstaterna så beslutar, som inte har plöjts under fem år eller mer. Andra arter, såsom buskar och/eller träd som kan betas och, när medlemsstaterna så beslutar, andra arter, såsom buskar och/eller träd som ger djurfoder, får ingå , under förutsättning att den övervägande andelen utgörs av gräs och annat örtartat foder.

iiia)

trädjordbrukssystem: markanvändningssystem där träd odlas på samma mark som används för jordbruk.

iiib)

tillfällig gräsmark: gräs- eller örtarter som odlas på åkermark (dvs. i växelbruk) under mindre än fem år i följd, eller längre än fem år om plöjning och omsådd sker.

(c)

stödberättigande hektar ska när det gäller interventioner med direktstöd definieras så att det omfattar all jordbruksareal i jordbruksföretaget,

(c)

stödberättigande hektar ska när det gäller interventioner med direktstöd definieras så att det omfattar all jordbruksareal i jordbruksföretaget, inbegripet mobila eller stationära tillfälliga tekniska anläggningar, särskilt gårdsinterna traktorvägar och vattentråg samt ensilagebalar och återställd våtmark som används för våtmarksslåtter,

i)

som, under det år för vilket stödet söks, används för jordbruksverksamhet eller, om arealen även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet, som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet, och som jordbrukaren förfogar över; stödberättigande hektar får också inbegripa vissa arealer som används till jordbruksverksamhet vartannat år, om detta är vederbörligen motiverat av miljöskäl,

i)

som, under det år för vilket stödet söks, används för jordbruksverksamhet eller, om arealen även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet, som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet, och som jordbrukaren förfogar över; stödberättigande hektar får också inbegripa vissa arealer som används till jordbruksverksamhet vart tredje år, om detta är vederbörligen motiverat av miljöskäl eller skäl som har koppling till den biologiska mångfalden och klimatet ,

ia)

som, om medlemsstaten så beslutar, får inbegripa landskapselement, inklusive biotoper såsom träd, buskar, skogsdungar och våtmarker, under förutsättning att de inte täcker mer än en tredjedel av varje jordbruksskifte enligt definitionen i artikel 63.4 i förordning (EU) …/… [den övergripande förordningen],

ii)

som berättigade till utbetalningar enligt avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 2 i denna förordning eller inom ramen för den ordning för grundstöd eller det system för enhetlig arealersättning som föreskrivs i avdelning III i förordning (EU) nr 1307/2013, och som

ii)

alla arealer i jordbruksföretaget som berättigade till utbetalningar enligt avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 2 i denna förordning eller inom ramen för den ordning för grundstöd eller det system för enhetlig arealersättning som föreskrivs i avdelning III i förordning (EU) nr 1307/2013, och som

(d)

Riktiga jordbrukare ska definieras så att det säkerställs att inget stöd beviljas dem vars jordbruksverksamhet endast utgör en obetydlig del av deras samlade ekonomiska verksamhet eller vars huvudsakliga affärsverksamhet inte gäller jordbruk , utan att jordbrukare med flera verksamheter förhindras stöd. Definitionen ska göra det möjligt att avgöra vilka jordbrukare som inte ska anses vara riktiga jordbrukare , på grundval av villkor som inkomstprövning, arbetskraftsinsats på gården, mål med företaget och/eller förekomst i register .

(d)

Aktiva jordbrukare ska definieras så att det säkerställs att stöd beviljas enbart fysiska eller juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer som bedriver åtminstone ett minimum av jordbruksverksamhet och tillhandahåller kollektiva nyttigheter i enlighet med målen i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, utan att jordbrukare med flera verksamheter förhindras stöd , särskilt deltidsjordbrukare, delvis självhushållande jordbrukare och jordbruk med högt naturvärde .

Definitionen ska under alla omständigheter bevara unionens modell för familjejordbruk, såväl enskilda som i grupper, oberoende av storlek, och får vid behov ta hänsyn till särdragen i de regioner som anges i artikel 349 i EUF-fördraget. Definitionen ska säkerställa att inget stöd beviljas fysiska eller juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer som driver flygplatser, tillhandahåller järnvägstjänster eller driver vattenverk, fastighetsföretag eller permanenta sport- och rekreationsanläggningar. Medlemsstaterna får besluta att till denna förteckning lägga till andra liknande företag som inte är jordbruksföretag eller verksamheter som inte är jordbruksverksamhet, eller ta bort sådana tillägg, och får från denna definition undanta enskilda personer eller företag som utför storskalig bearbetning av jordbruksprodukter, med undantag för grupper av jordbrukare som är involverade i sådan bearbetning.

(e)

Ung jordbrukare ska definieras så att följande innefattas :

(e)

Ung jordbrukare ska definieras på ett sätt som omfattar en åldersgräns på 40 år samt följande :

i)

En övre åldersgräns på 40 år.

iii)

Den utbildning eller de yrkesfärdigheter som krävs .

iii)

Lämplig utbildning och/ eller lämpliga yrkesfärdigheter.

(ea)

Ny jordbrukare ska definieras så att följande innefattas:

(a)

Främja en smart , motståndskraftig och diversifierad jordbrukssektor för livsmedelstryggheten .

(a)

Främja en modern, konkurrenskraftig , motståndskraftig och diversifierad jordbrukssektor för långsiktig livsmedelstrygghet, samtidigt som familjejordbruksmodellen skyddas .

(b)

Stödja miljövård och klimatåtgärder och bidra till unionens miljö- och klimatrelaterade mål.

(b)

Stödja och förbättra miljöskyddet, den biologiska mångfalden och klimatåtgärder och förverkliga unionens miljö- och klimatrelaterade mål.

(c)

Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden.

(c)

Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden i syfte att bidra till fler och varaktiga arbetstillfällen genom att garantera inkomster som jordbrukarna kan leva på, eftersträva en rättvis levnadsstandard för hela jordbruksbefolkningen och motverka avfolkningen av landsbygden, särskilt i mer glesbefolkade och mindre utvecklade regioner, samt en balanserad territoriell utveckling .

(a)

Stödja jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukets motståndskraft i unionen för att förbättra livsmedelstryggheten.

(a)

Säkerställa jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukssektorns motståndskraft i  hela unionen för att förbättra den långsiktiga livsmedelstryggheten och jordbrukets mångfald, samt tillhandahållandet av säkra livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser, så att trenden med allt färre jordbrukare kan vändas och en ekonomiskt hållbar jordbruksproduktion i unionen kan säkerställas .

(b)

Öka konkurrenskraften och marknadsorienteringen, med ett större fokus på forskning, teknik och digitalisering.

(b)

Öka marknadsorienteringen på lokala, nationella och internationella marknader samt på unionens marknader, liksom marknadsstabiliteten, risk- och krishanteringen, jordbrukets långsiktiga konkurrenskraft samt jordbruksprodukters bearbetnings- och saluföringsförmåga , med ett större fokus på kvalitativ differentiering, forskning , innovation , teknik , kunskapsöverföring, kunskapsutbyte och digitalisering , och underlätta jordbrukarnas tillgång till den cirkulära ekonomins dynamik .

(c)

Förbättra jordbrukarnas position i  värdekedjan .

(c)

Förbättra jordbrukarnas förhandlingsposition i  värdekedjorna genom att uppmuntra till sammanslutningar, producentorganisationer och kollektivförhandlingar, och främja korta leveranskedjor och ökad marknadstransparens .

(d)

Bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt till hållbar energi

(d)

Bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar genom att minska utsläppen av växthusgaser, inbegripet genom att förbättra kolsänkor och öka bindningen och lagringen av koldioxid inom jordbruks- och livsmedelssektorn, samt genom att införliva hållbar energi , samtidigt som livsmedelstryggheten och en hållbar förvaltning och ett hållbart skydd av skogen säkerställs, i linje med Parisavtalet .

(e)

Främja hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser som vatten, mark och luft.

(e)

Främja hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser som vatten, mark och luft , och samtidigt minska beroendet av kemikalier för att uppnå de mål som fastställs i relevanta lagstiftningsinstrument och belöna jordbruksmetoder och jordbrukssystem som genererar flera miljömässiga fördelar såsom motverkande av ökenspridning .

(f)

Bidra till att skydda den biologiska mångfalden, stärka ekosystemtjänster samt bevara livsmiljöer och landskap.

(f)

Stärka ekosystemtjänster och bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, bland annat genom att skydda nyttoväxter, nyttodjur och pollinerande arter, främja biologisk mångfald i jordbruket, naturskydd och trädjordbruk, bidra till en större resiliens, återställa och bevara mark, vattenförekomster, livsmiljöer och landskap , samt stödja jordbruk med högt naturvärde .

(g)

Locka unga jordbrukare och underlätta affärsutveckling i landsbygdsområden.

(g)

Locka och stödja unga jordbrukare och nya jordbrukare, främja kvinnors deltagande i jordbrukssektorn, särskilt i de mest glesbefolkade områdena och i områden med naturliga begränsningar, underlätta utbildning och erfarenheter i hela unionen, en hållbar affärsutveckling och jobbskapande i landsbygdsområden.

(h)

Främja sysselsättning, tillväxt, social delaktighet och lokal utveckling i  landsbygdsområden, inbegripet bioekonomin och hållbart skogsbruk .

(h)

Främja social och territoriell sammanhållning i landsbygdsområden, inbegripet genom skapande av sysselsättning, tillväxt och investeringar , social delaktighet, bekämpande av fattigdom på landsbygden och genom lokal utveckling , inbegripet lokala tjänster av hög kvalitet för landsbygdssamhällen, med inriktning framför allt på områden med naturliga begränsningar ; främja anständiga livs- och arbetsvillkor samt ekonomiska villkor; diversifiering av verksamheter och inkomster, inbegripet landsbygdsturism, hållbar bioekonomi, cirkulär ekonomi, hållbart bruk och skydd av skogen, samtidigt som jämställdhet säkerställs; främja lika möjligheter på landsbygden genom särskilda stödåtgärder och erkännande av kvinnors arbete inom jordbruk, hantverk, turism och närservice.

(i)

Se till att EU:s jordbruk svarar bättre på samhällets krav på livsmedel och hälsa, inbegripet säkra, näringsrika och hållbara livsmedel, matsvinn samt djurskydd.

(i)

Se till att unionens jordbruk svarar bättre på samhällets krav på livsmedel och hälsa, inbegripet säkra, näringsrika , högkvalitativa och hållbara livsmedel, jordbruk med begränsad användning av insatsmedel, ekologiskt jordbruk, minskat matsvinn, bekämpning av antimikrobiell resistens och bättre djurhälsa och djurskydd , och öka medvetenheten i samhället om jordbrukets och landsbygdsområdenas betydelse, samtidigt som man bidrar till genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling .

(b)

resultatindikatorer som rör de särskilda målen och används för kvantifierade delmål och mål i förhållande till de särskilda målen i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken samt för att bedöma de framsteg som gjorts för att nå målen; de indikatorer som rör miljö- och klimatspecifika mål får omfatta interventioner som ingår i de relevanta nationella planeringsinstrument för miljön och klimatet som härrör ur unionsrätten och som förtecknas i bilaga XI,

(b)

resultatindikatorer som rör de särskilda målen och används för kvantifierade delmål och mål i förhållande till de särskilda målen i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken samt för att bedöma de framsteg som gjorts för att nå målen; de indikatorer som rör miljö- och klimatspecifika mål får omfatta interventioner som bidrar till de åtaganden som härrör ur unionsrätten och som förtecknas i bilaga XI,

(c)

effektindikatorer som rör målen i artiklarna 5 och 6.1 och används i samband med de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken.

(c)

effektindikatorer som rör målen i artiklarna 5 och 6.1 och som används i samband med de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken , med beaktande av externa faktorer utanför den gemensamma jordbrukspolitiken.

(i)

bidra till att utveckla ett diversifierat och hållbart jordbruk och motståndskraftiga agroekologiska metoder, både i unionen och i partnerländer,

(ii)

bidra till att bevara den genetiska mångfalden hos utsäde, odlade växter, produktionsdjur och domesticerade djur och deras besläktade vilda arter i unionen och i partnerländer,

(iii)

fullständigt integrera åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar,

(a)

Klimatet och miljön.

(a)

Klimatet och miljön , däribland vatten, luft, jord, biologisk mångfald och ekosystemtjänster .

a)

alla de krav, villkor och förvaltningsåtaganden som gäller jordbrukare och andra stödmottagare och som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet krav och normer under villkor, villkor för stödordningar samt information om finansieringsinstrument och affärsplaner som upprättats enligt den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken,

a)

alla de krav, villkor och förvaltningsåtaganden som gäller jordbrukare och andra stödmottagare och som fastställs i den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet krav och normer under villkor, miljösystem, miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden enligt artikel 65 och villkor för stödordningar samt information om finansieringsinstrument och affärsplaner som upprättats enligt den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken,

b)

de krav som definieras av medlemsstaterna för genomförandet av direktiv 2000/60/EG, direktiv 92/43/EEG, direktiv 2009/147/EG, direktiv 2008/50/EG, direktiv (EU) 2016/2284, förordning (EU) 2016/2031, förordning (EU) 2016/429, artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (30) samt direktiv 2009/128/EG,

b)

de krav som definieras av medlemsstaterna för genomförandet av direktiv 2000/60/EG, direktiv 92/43/EEG, direktiv 2009/147/EG, direktiv 2008/50/EG, direktiv (EU) 2016/2284, förordning (EU) 2016/2031, förordning (EU) 2016/429, artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (30) samt direktiv 2009/128/EG,

c)

jordbruksmetoder som förhindrar utvecklingen av antimikrobiell resistens i enlighet med meddelandet En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (31),

c)

jordbruksmetoder som förhindrar utvecklingen av antimikrobiell resistens i enlighet med meddelandet En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (31),

d)

riskhantering enligt artikel 70 ,

d)

riskförebyggande och riskhantering,

e)

innovationsstöd, i synnerhet för utarbetande och genomförande av operativa grupprojekt inom det europeiska innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket som avses i artikel 114,

e)

innovationsstöd, i synnerhet för utarbetande och genomförande av operativa grupprojekt inom det europeiska innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket som avses i artikel 114,

f)

utveckling av digital teknik inom jordbruket och landsbygdsområden enligt artikel 102 b.

f)

utveckling av digital teknik inom jordbruket och landsbygdsområden enligt artikel 102 b.

fa)

teknik för att optimera produktionssystemens ekonomiska resultat, samt för förbättrad konkurrenskraft, marknadsorientering, korta leveranskedjor samt främjande av entreprenörskap,

fb)

särskild rådgivning för jordbrukare som etablerar sig för första gången,

fc)

säkerhetsnormer och psykosocial omsorg i jordbrukssamhällen,

fd)

hållbar hantering av näringsämnen, bland annat genom användning av verktyget för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk,

fe)

förbättring av agroekologiska metoder och teknik samt metoder och teknik för skogsjordbruk, både på jordbruks- och skogsmark,

ff)

koncentration på producentorganisationer och andra jordbrukargrupper,

fg)

bistånd till jordbrukare som vill ställa om sin produktion, i synnerhet på grund av ändrad efterfrågan bland konsumenterna, med rådgivning om den nya kompetens och utrustning som krävs,

fh)

rörlighet för jordbrukare och generationsväxlingstjänster,

fi)

fj)

fk)

(d)

Systemen för klimatet och miljön .

(d)

Systemen för klimatet, miljön och djurskyddet .

(da)

Systemen för att stärka konkurrenskraften.