–

Proximus NV, genom P. Craddock och T. de Haan, avocats, samt E. Van Bogget, advocaat,

–

Gegevensbeschermingsautoriteit, genom C. Buggenhoudt, E. Cloots och J. Roets, advocaten,

–

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av E. De Bonis, avvocato dello Stato,

–

Lettlands regering, genom E. Bārdiņš, J. Davidoviča och K. Pommere, samtliga i egenskap av ombud,

–

Portugals regering, genom P. Barros da Costa, L. Inez Fernandes, M.J. Ramos och C. Vieira Guerra, samtliga i egenskap av ombud,

–

Rumäniens regering, av E. Gane och L. Liţu, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom S.L. Kalėda, H. Kranenborg och P.-J. Loewenthal, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 12.2 jämförd med artikel 2 andra stycket f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 11) (nedan kallat direktiv 2002/58), och av artiklarna 5.2, 17, 24 och 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1) (nedan kallad allmänna dataskyddsförordningen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan det delvis offentligägda belgiska bolaget Proximus NV och Gegevensbeschermingsautoriteit (dataskyddsmyndigheten, Belgien) (nedan kallad dataskyddsmyndigheten). Målet rör ett beslut som fattats av Geschillenkamer van de Gegevensbeschermingsautoriteit (dataskyddsmyndighetens tvistlösningsorgan, nedan kallat tvistlösningsorganet) om att vidta sanktionsåtgärder mot Proximus samt påföra företaget en sanktionsavgift på 20000 euro för åsidosättande av flera bestämmelser i allmänna dataskyddsförordningen.

3

I artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31) anges följande:

”I detta direktiv avses med

…

4

I skälen 10, 17, 38 och 39 i direktiv 2002/58 anges följande:

…

…

5

I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”1.   Genom detta direktiv harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till integritet, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter samt för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom gemenskapen.

2.   Bestämmelserna i detta direktiv skall precisera och komplettera direktiv 95/46/EG för de ändamål som avses i punkt 1. Bestämmelserna är vidare avsedda att skydda berättigade intressen för de abonnenter som är juridiska personer.

…”.

6

I artikel 2, med rubriken ”Definitioner”, anges följande i andra stycket led f:

”Dessutom skall följande definitioner gälla:

…

7

I artikel 12 i samma direktiv, med rubriken ”Abonnentförteckningar”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall säkerställa att abonnenterna kostnadsfritt och innan de tas med i abonnentförteckningen informeras om ändamålen med tryckta eller elektroniska abonnentförteckningar som är tillgängliga för allmänheten eller kan erhållas genom en nummerupplysningstjänst, där abonnenternas personuppgifter kan finnas med, och om varje ytterligare användningsmöjlighet som bygger på sökfunktioner som finns i de elektroniska versionerna av abonnentförteckningen.

2.   Medlemsstaterna skall säkerställa att abonnenterna ges möjlighet att avgöra om deras personuppgifter skall finnas med i en allmän abonnentförteckning och i så fall vilka personuppgifter, i den utsträckning uppgifterna är relevanta för det ändamål med abonnentförteckningen som fastställts av den som tillhandahåller förteckningen, och att bekräfta, rätta eller dra tillbaka sådana uppgifter. Det skall vara kostnadsfritt att inte förtecknas i allmänna abonnentförteckningar eller att kontrollera, rätta eller dra tillbaka personuppgifter från dem.

3.   Medlemsstaterna får begära att abonnenterna ombedes lämna kompletterande samtycke för alla andra ändamål med en allmän abonnentförteckning än sökning av adressuppgifter för personer grundade på deras namn och, vid behov, ett minimum av andra identifieringsuppgifter.

…”

8

Skälen 42, 66 och 173 i allmänna dataskyddsförordningen lyder enligt följande:

…

…

9

Artikel 4 leden 2, 7 och 11 i denna förordning har följande lydelse:

”I denna förordning avses med

…

…

…

10

I artikel 5 i allmänna dataskyddsförordningen, med rubriken ”Principer för behandling av personuppgifter”, anges följande:

”1.   Vid behandling av personuppgifter ska följande gälla:

…

2.   Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för och kunna visa att punkt 1 efterlevs (ansvarsskyldighet).”

11

I artikel 6 i förordningen, med rubriken ”Laglig behandling av personuppgifter”, anges följande:

”1.   Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av följande villkor är uppfyllt:

…”.

12

Artikel 7 i förordningen, med rubriken ”Villkor för samtycke”, innehåller följande bestämmelser:

”1.   Om behandlingen grundar sig på samtycke, ska den personuppgiftsansvarige kunna visa att den registrerade har samtyckt till behandling av sina personuppgifter.

…

3.   De registrerade ska ha rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Återkallandet av samtycket ska inte påverka lagligheten av behandling som grundar sig på samtycke, innan detta återkallas. Innan samtycke lämnas ska den registrerade informeras om detta. Det ska vara lika lätt att återkalla som att ge sitt samtycke.

…”

13

I förordningens artikel 16, som har rubriken ”Rätt till rättelse”, anges följande:

”Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade. Med beaktande av ändamålet med behandlingen, ska den registrerade ha rätt att komplettera ofullständiga personuppgifter, bland annat genom att tillhandahålla ett kompletterande utlåtande.”

14

I förordningens artikel 17, som har rubriken ”Rätt till radering ('rätten att bli bortglömd')”, anges följande:

”1.   Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få sina personuppgifter raderade och den personuppgiftsansvarige ska vara skyldig att utan onödigt dröjsmål radera personuppgifter om något av följande gäller:

…

…

2.   Om den personuppgiftsansvarige har offentliggjort personuppgifterna och enligt punkt 1 är skyldig att radera personuppgifterna, ska den personuppgiftsansvarige med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaden för genomförandet vidta rimliga åtgärder, inbegripet tekniska åtgärder, för att underrätta personuppgiftsansvariga som behandlar personuppgifterna om att den registrerade har begärt att de ska radera eventuella länkar till, eller kopior eller reproduktioner av dessa personuppgifter.

…”

15

Artikel 19 i förordningen, med rubriken ”Anmälningsskyldighet avseende rättelse eller radering av personuppgifter och begränsning av behandling”, har följande lydelse:

”Den personuppgiftsansvarige ska underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuella rättelser eller radering av personuppgifter eller begränsningar av behandling som skett i enlighet med artiklarna 16, 17.1 och 18, om inte detta visar sig vara omöjligt eller medföra en oproportionell ansträngning. Den personuppgiftsansvarige ska informera den registrerade om dessa mottagare på den registrerades begäran.”

16

Artikel 24 i förordningen, med rubriken ”Den personuppgiftsansvariges ansvar”, föreskriver följande:

”1.   Med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och friheter ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med denna förordning. Dessa åtgärder ska ses över och uppdateras vid behov.

2.   Om det står i proportion till behandlingen, ska de åtgärder som avses i punkt 1 omfatta den personuppgiftsansvariges genomförande av lämpliga strategier för dataskydd.

…”

17

I artikel 94 i förordningen, med rubriken ”Upphävande av direktiv 95/46/EG”, anges följande i punkt 2:

”Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till denna förordning. …”

18

I artikel 95 i förordningen, med rubriken ”Förhållande till direktiv 2002/58/EG”, anges följande:

”Denna förordning ska inte innebära några ytterligare förpliktelser för fysiska eller juridiska personer som behandlar personuppgifter inom ramen för tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i allmänna kommunikationsnät i [Europeiska] unionen, när det gäller områden inom vilka de redan omfattas av särskilda skyldigheter för samma ändamål i enlighet med direktiv 2002/58/EG.”

19

Artikel 133 i wet betreffende de elektronische communicatie (lag om elektronisk kommunikation) av den 13 juni 2005 (Belgisch Staatsblad av den 20 juni 2005, s. 28070), genom vilken artikel 12 i direktiv 2002/58 införlivas med belgisk rätt, har följande lydelse:

”§ 1.   Innan leverantörer av en allmänt tillgänglig telefonitjänst använder uppgifter om sina abonnenter i en abonnentförteckning eller en nummerupplysningstjänst ska dessa leverantörer, utan kostnad, informera abonnenterna om följande:

Endast personuppgifter som är relevanta för de syften som har angetts i enlighet med första stycket, och som abonnenten i fråga har uppgett får användas för abonnentförteckningen eller nummerupplysningstjänsten, får ingå i abonnentförteckningen eller nummerupplysningstjänsten.

För detta ändamål ställer leverantören två separata frågor till abonnenten:

…

§ 2.   Varje abonnent har rätt att ta del av de personuppgifter som rör honom eller henne i enlighet med de villkor som fastställs i eller med stöd av wet van 8 december 1992 tot bescherming van de persoonlijke levenssfeer ten opzichte van de verwerking van persoonsgegevens (lag av den 8 december 1992 om skydd för privatlivet vid behandling av personuppgifter).

Varje abonnent har dessutom rätt att utan kostnad få sina personuppgifter rättade eller borttagna från abonnentförteckningen eller nummerupplysningstjänsten, i enlighet med de förfaranden och villkor som fastställts av Konungen efter yttrande från Rådet för integritetsskydd och Institutet.”

20

Enligt artikel 45 § 2 i nämnda lag är leverantörer av telefonitjänster skyldiga att ställa uppgifter om sina abonnenter till förfogande för leverantörerna av allmänna abonnentförteckningar. Enligt artikel 45 § 3, i samma lag, ska leverantörerna spara uppgifterna om de abonnenter som har begärt att inte upptas i en abonnentförteckning separat, så att dessa abonnenter kan ta emot abonnentförteckningen utan att själva figurera i den.

21

Proximus, som är leverantör av telekommunikationstjänster i Belgien, tillhandahåller även allmänheten telefonkataloger och nummerupplysningstjänster (nedan kallade abonnentförteckningarna) i enlighet med bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation. Dessa abonnentförteckningar innehåller namn, adress och telefonnummer (nedan kallade kontaktuppgifterna) för abonnenterna hos de olika leverantörerna av allmänt tillgängliga telefonitjänster (nedan kallade operatörerna). Det finns även andra förteckningar som publiceras av tredje parter.

22

Operatörerna förser regelbundet Proximus med kontaktuppgifter beträffande sina abonnenter, med undantag för uppgifter om de abonnenter som uttryckt att de inte önskar finnas med i de abonnentförteckningar som ges ut av Proximus. I Belgien skiljer man i praktiken mellan de abonnenter som vill finnas med i en abonnentförteckning och de som inte önskar finnas med genom att varje abonnent som registreras tilldelas en kod, ”NNNNN” för de abonnenter vilkas kontaktuppgifter får figurera i förteckningen och ”XXXXX” för de abonnenter vilkas kontaktuppgifter är konfidentiella. De kontaktuppgifter som Proximus erhåller lämnar företaget även vidare till en annan leverantör av abonnentförteckningar.

23

Klaganden är abonnent hos Telenet, en operatör för telefonitjänster som är verksam på den belgiska marknaden. Telenet tillhandahåller inte några abonnentförteckningar men skickar vidare sina abonnenters kontaktuppgifter till leverantörer av abonnentförteckningar, däribland Proximus.

24

Den 13 januari 2019 bad abonnenten i fråga Proximus att inte låta dess kontaktuppgifter figurera i de abonnentförteckningar som ges ut såväl av Proximus som av tredje man. Efter denna begäran ändrade Proximus abonnentens status i sitt datasystem så att abonnentens uppgifter inte längre skulle offentliggöras.

25

Den 31 januari 2019 mottog Proximus en rutinmässig uppdatering av abonnentuppgifter från Telenet. Uppdateringen innehöll nya uppgifter om den berörda abonnenten, vilka inte betecknades som konfidentiella. Dessa uppgifter genomgick en automatisk behandling hos Proximus och registrerades på ett sådant sätt att de på nytt figurerade i Proximus abonnentförteckningar.

26

Efter att abonnenten konstaterat att dennes telefonnummer hade tagits med i de abonnentförteckningar som sammanställts av Proximus och tredje man bad abonnenten, den 14 augusti 2019, än en gång Proximus om att inte låta dessa uppgifter figurera i förteckningarna. Proximus svarade samma dag klaganden att man hade tagit bort abonnentens uppgifter ur abonnentförteckningarna och kontaktat Google för att få de relevanta länkarna till Proximus webbplats borttagna. Proximus informerade också abonnenten om att man hade vidarebefordrat abonnentens uppgifter till andra leverantörer av abonnentförteckningar och att dessa leverantörer genom de månatliga uppdateringarna hade informerats om klagandens begäran.

27

Samtidigt lämnade abonnenten in ett klagomål till dataskyddsmyndigheten mot Proximus och gjorde gällande att dennes telefonnummer figurerade i vissa av dessa abonnentförteckningar, trots abonnentens begäran om att dennes kontaktuppgifter inte skulle visas där.

28

Den 5 september 2019 ägde ytterligare meningsutbyte rum mellan den berörda abonnenten och Proximus beträffande offentliggörandet av abonnentens uppgifter i en abonnentförteckning som sammanställdes av tredje man. Proximus underströk i detta sammanhang att företaget vidarebefordrar abonnenternas kontaktuppgifter till andra leverantörer av abonnentförteckningar, men att det inte har någon insyn i hur dessa leverantörers interna procedurer fungerar.

29

Den 30 juli 2020 antog tvistlösningsorganet, efter ett kontradiktoriskt förfarande, ett beslut genom vilket det vidtog sanktionsåtgärder mot Proximus och påförde företaget en sanktionsavgift på 20000 euro för att ha åsidosatt bland annat artikel 6 jämförd med artikel 7 i allmänna dataskyddsförordningen, samt artikel 5.2 jämförd med artikel 24 i samma förordning. I synnerhet ålades Proximus att vidta lämpliga och omedelbara åtgärder med anledning av att den berörda abonnenten hade dragit tillbaka sitt samtycke och att tillmötesgå abonnentens begäran om att utöva sin rätt att få sina uppgifter raderade. Den ålade därefter Proximus att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att försäkra sig om att företagets behandling av personuppgifter skedde i enlighet med bestämmelserna i allmänna dataskyddsförordningen. Slutligen ålades Proximus att upphöra med att olagligen överföra dessa uppgifter till andra leverantörer av abonnentförteckningar.

30

Proximus överklagade detta beslut till Hof van beroep te Brussel (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) den 28 augusti 2020.

31

Enligt Proximus krävs enligt artikel 45 § 3 i lagen om elektronisk kommunikation inte abonnentens samtycke, utan abonnenterna måste själva lämna in en begäran om att inte figurera i abonnentförteckningarna i enlighet med ett så kallat opt out-system. Om någon sådan begäran inte lämnats in kan abonnenten i fråga tas med i dessa abonnentförteckningar. Proximus anser därför att det i förevarande fall inte behövs något ”samtycke”, i den mening som avses i direktiv 95/46 eller i allmänna dataskyddsförordningen, från abonnenten.

32

Dataskyddsmyndigheten, som är av motsatt uppfattning, har i huvudsak gjort gällande att artikel 12.2 i direktiv 2002/58 och artikel 133 § 1 i lagen om elektronisk kommunikation innebär ett krav på ”samtycke från abonnenterna”, i den mening som avses i allmänna dataskyddsförordningen, för att leverantörer av abonnentförteckningar ska kunna behandla och lämna vidare abonnenternas personuppgifter.

33

Den hänskjutande domstolen anser att direktiv 2002/58 utgör lex specialis i förhållande till allmänna dataskyddsförordningen, och att detta bekräftas av skäl 173 och artikel 95 i allmänna dataskyddsförordningen. I situationer där direktiv 2002/58 preciserar reglerna i allmänna dataskyddsförordningen har således de specifika bestämmelserna i det direktivet i egenskap av lex specialis företräde framför de mer allmänna bestämmelserna i allmänna dataskyddsförordningen.

34

Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang påpekat att det framgår av artikel 12.2 i direktiv 2002/58 och artikel 133 § 1 i lagen om elektronisk kommunikation att det krävs en viljeyttring från abonnenternas sida för att leverantörer av abonnentförteckningar ska få behandla deras personuppgifter, men att det i dessa bestämmelser inte preciseras hur denna viljeyttring ska komma till uttryck: genom utövande av en valmöjlighet, som Proximus hävdar, eller genom lämnande av ett verkligt samtycke, i den mening som avses i allmänna dataskyddsförordningen, såsom dataskyddsmyndigheten har anfört. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende understrukit att det i EU-domstolens praxis, särskilt i domen av den 5 maj 2011, Deutsche Telekom (C‑543/09, EU:C:2011:279, punkt 61), har slagits fast att det följer av en kontextuell och systematisk tolkning av artikel 12 i direktiv 2002/58 att viljeyttringen i fråga ska förstås som ett ”samtycke” till ändamålet med offentliggörandet av personuppgifter i en allmän abonnentförteckning och inte som ett samtycke till att offentliggörandet får genomföras av en viss leverantör.

35

Eftersom det inte finns några särskilda bestämmelser beträffande en abonnents återkallande av denna viljeyttring eller detta ”samtycke”, vare sig i direktiv 2002/58 eller i lagen om elektronisk kommunikation, och inte heller i någon genomförandeförordning, vill den hänskjutande domstolen dessutom få klarhet i huruvida samtliga bestämmelser i allmänna dataskyddsförordningen automatiskt och utan begränsningar ska tillämpas även när det gäller just abonnentförteckningar för telefoni.

36

Mot denna bakgrund beslutade Hof van beroep te Brussel (Appellationsdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

37

Proximus har gjort gällande att målet vid den nationella domstolen inte handlar om en telefonioperatörs offentliggörande av abonnentförteckningar innehållande personuppgifter och att den första tolkningsfrågan således ska avvisas i den del den avser ett sådant fall.

38

Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija, C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

39

I förevarande fall handlar det nationella målet endast om en tvist mellan en fysisk person och ett bolag, som inte är denna persons telefonioperatör, beträffande bolagets behandling av denna persons personuppgifter i samband med offentliggörandet av abonnentförteckningar. Härav följer att den första frågan inte kan tas upp till sakprövning i den del den avser tolkningen av de krav som följer av artikel 12.2 i direktiv 2002/58 i ett fall där det är den berörda personens operatör av telefonitjänster som själv offentliggör personens personuppgifter i abonnentförteckningar.

40

Av det ovan anförda följer att den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 12.2 i direktiv 2002/58 jämförd med artikel 2 andra stycket f i samma direktiv och med artikel 95 i allmänna dataskyddsförordningen, ska tolkas så, att det krävs ett ”samtycke”, i den mening som avses i artikel 4 led 11 i allmänna dataskyddsförordningen, från en telefonioperatörs abonnent för att abonnentens personuppgifter ska få figurera i abonnentförteckningar som offentliggörs av andra leverantörer av abonnentförteckningar än denna operatör.

41

För att kunna besvara denna fråga är det viktigt att erinra om att det i artikel 1.1 i direktiv 2002/58 bland annat föreskrivs en harmonisering av de nationella bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt rätten till integritet och konfidentialitet, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation.

42

Det ska i detta sammanhang erinras om att det framgår av artikel 12.1 och skäl 38 i detta direktiv att abonnenterna ska informeras om ändamålen med de allmänna abonnentförteckningarna och om de särskilda användningsområden som finns för dem – framför allt om hur de kan användas tack vare de sökfunktioner som finns inbyggda programvaran för de elektroniska versionerna av abonnentförteckningarna – innan de tas med i en sådan förteckning.

43

Angående skyldigheten att i förväg lämna information till abonnenterna enligt artikel 12.1 i nämnda direktiv anges därefter i skäl 39 i samma direktiv att ”[o]m [person]uppgifterna får överföras till en eller flera tredje parter bör abonnenten informeras om denna möjlighet och om mottagaren eller möjliga mottagarkategorier”.

44

Efter det att abonnenterna har erhållit den information som avses i artikel 12.1 i direktiv 2002/58 får de, i enlighet med vad som följer av artikel 12.2 i samma direktiv, bestämma om deras personuppgifter ska finnas med i en allmän abonnentförteckning och i så fall vilka personuppgifter.

45

Domstolen har redan slagit fast att den omständigheten att sådan information lämnas i förväg möjliggör för den berörda abonnenten att lämna sitt samtycke till att dennes personuppgifter offentliggörs i allmänna abonnentförteckningar, samt att abonnentens samtycke krävs för ett sådant offentliggörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2011, Deutsche Telekom, C‑543/09, EU:C:2011:279, punkterna 54 och 58).

46

Kravet på att få den berörda abonnentens samtycke för att få offentliggöra dessa uppgifter i abonnentförteckningar bekräftas i artikel 12.3 i direktiv 2002/58, där det anges att medlemsstaterna får begära att ”abonnenterna ombedes lämna kompletterande samtycke” för alla andra ändamål med en allmän abonnentförteckning än sökning efter adressuppgifter för personer grundade på deras namn.

47

Precis som domstolen redan tidigare har preciserat följer det dock av en kontextuell och systematisk tolkning av artikel 12 i direktiv 2002/58 att samtycket enligt punkt 2 i nämnda artikel avser ändamålet med offentliggörandet av personuppgifter i en allmän abonnentförteckning och inte vem som i det enskilda fallet tillhandahåller abonnentförteckningen. Det innebär att när abonnenten har samtyckt till att vederbörandes uppgifter offentliggörs i en abonnentförteckning med ett särskilt ändamål, saknar vederbörande i allmänhet anledning att motsätta sig att samma uppgifter offentliggörs i en annan liknande abonnentförteckning (dom av den 5 maj 2011, Deutsche Telekom, C‑543/09, EU:C:2011:279, punkterna 61 och 62).

48

I skäl 39 i direktivet bekräftas att det är tillåtet att överföra en abonnents personuppgifter till tredje parter ”på villkor att uppgifterna inte får användas för andra ändamål än de för vilka de samlades in.”

49

Därav följer att när en abonnent har blivit informerad av en telefonioperatör som Telenet om att det är möjligt att personuppgifter som rör vederbörande kan överföras av det företag som tilldelade abonnenten ett telefonnummer till ett annat företag, såsom Proximus eller andra tredje parter, för offentliggörande av dessa uppgifter i en allmän abonnentförteckning, och denna abonnent har samtyckt till att nämnda uppgifter offentliggörs i en sådan abonnentförteckning, krävs inte något nytt samtycke från abonnenten för att denna operatör eller detta företag ska få överföra dessa uppgifter till ett annat företag som avser att offentliggöra en tryckt eller elektronisk allmän abonnentförteckning eller göra sådana abonnentförteckningar tillgängliga genom nummerupplysningstjänster. Detta gäller på villkor att uppgifterna i fråga inte används för andra ändamål än dem för vilka uppgifterna samlades in inför det första offentliggörandet. Det samtycke som en vederbörligen informerad abonnent i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 2002/58 har lämnat till offentliggörandet i en allmän abonnentförteckning av personuppgifter som rör vederbörande, avser nämligen ändamålet med detta offentliggörande och utsträcker sig på så sätt till att omfatta varje senare behandling av nämnda uppgifter av tredje parter, som är aktiva på marknaden för allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, i den mån behandlingen har samma ändamål (dom av den 5 maj 2011, Deutsche Telekom, C‑543/09, EU:C:2011:279, punkt 65).

50

Om däremot den part som samlar in uppgifterna från abonnenten, eller en annan tredje part som har fått de överförda uppgifterna, vill använda uppgifterna för ett ytterligare ändamål, ska – såsom anges i skäl 39 i direktivet – ett nytt samtycke inhämtas från abonnenten.

51

Vad gäller formerna för att ge ett sådant samtycke framgår det av artikel 2 andra stycket f i direktiv 2002/58, jämförd med artiklarna 94.2 och 95 i allmänna dataskyddsförordningen, att detta samtycke i princip ska uppfylla de krav som uppställs i artikel 4 led 11 i denna förordning.

52

I artikel 4 led 11 i allmänna dataskyddsförordningen, som är den bestämmelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, definieras ”samtycke av den registrerade” på så sätt att det krävs en ”frivillig, specifik, informerad och otvetydig viljeyttring” från den registrerade, i form av ett uttalande eller ”en entydig bekräftande handling” som markerar hans eller hennes samtycke till behandlingen av de personuppgifter som rör honom eller henne.

53

Av detta följer att det krävs ett sådant samtycke för att personuppgifter beträffande en telefonioperatörs abonnent ska få figurera i abonnentförteckningar.

54

Följaktligen kan offentliggörandet av personuppgifter beträffande den berörda abonnenten i abonnentförteckningar, såsom de som Proximus eller andra leverantörer sammanställer, endast anses vara tillåtet i den mening som avses i artikel 6.1 a i allmänna dataskyddsförordningen om det föreligger ett sådant samtycke, som uttryckligen har lämnats till telefonioperatören eller till en av dessa leverantörer av abonnentförteckningar.

55

Såsom det har erinrats om ovan i punkt 49 förutsätter ett sådant samtycke emellertid inte att den registrerade, vid den tidpunkt då det lämnas, nödvändigtvis vet vilka leverantörer av abonnentförteckningar som kommer att behandla hans eller hennes personuppgifter.

56

Av det ovan anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 12.2 i direktiv 2002/58 jämförd med artikel 2 andra stycket f i samma direktiv och med artikel 95 i allmänna dataskyddsförordningen, ska tolkas så, att för att personuppgifter avseende en telefonioperatörs abonnent ska få figurera i abonnentförteckningar som offentliggörs av någon annan än denna operatör måste abonnenten lämna ett ”samtycke”, i den mening som avses i artikel 4 led 11 i allmänna dataskyddsförordningen, antingen till operatören eller till denna andra leverantör av abonnentförteckningar.

57

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 17 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att en abonnents begäran om att hans eller hennes personuppgifter ska tas bort ur abonnentförteckningar utgör ett utövande av ”rätten till radering” i den mening som avses i denna artikel.

58

Det bör först noteras att Proximus har gjort gällande att artikel 17 i allmänna dataskyddsförordningen inte är tillämplig på en leverantör av abonnentförteckningar som, såsom i förevarande fall, inte också är abonnentens telefonioperatör och att en sådan begäran som den som nämns i föregående punkt på sin höjd ska anses utgöra en begäran om rättelse i den mening som avses i artikel 16 i förordningen, vilket innebär att den andra tolkningsfrågan inte kan tas upp till sakprövning då den saknar relevans för det nationella målet.

59

De argument som denna part har anfört avser emellertid i huvudsak tillämpningsområdet för och räckvidden hos de unionsbestämmelser som är föremål för den andra frågan, och därmed tolkningen av dessa. Sådana argument, som avser prövningen i sak av tolkningsfrågan, kan följaktligen inte i sig innebära att denna fråga inte kan tas upp till prövning (dom av den 13 januari 2022, Minister Sprawiedliwości, C‑55/20, EU:C:2022:6, punkt 83).

60

Följaktligen kan den andra tolkningsfrågan tas upp till prövning.

61

Det ska för det första understrykas att abonnenterna enligt artikel 12.2 andra meningen i direktiv 2002/58 bland annat ska ha möjlighet att få de personuppgifter som rör dem borttagna från allmänt tillgängliga abonnentförteckningar.

62

Att ge abonnenterna en sådan möjlighet innebär dock inte att leverantörerna av abonnentförteckningar får en sådan ”särskild skyldighet” som avses i artikel 95 i dataskyddsförordningen och som gör det möjligt att underlåta att tillämpa de relevanta bestämmelserna i den förordningen. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 54 i sitt förslag till avgörande, innehåller direktiv 2002/58 nämligen inte några anvisningar om formerna för, genomförandet av eller följderna av en begäran om borttagande av personuppgifterna. Av detta följer, såsom för övrigt framgår av skäl 10 i direktivet, jämfört med artikel 94 i nämnda förordning, att bestämmelserna i allmänna dataskyddsförordningen kan tillämpas i ett sådant fall.

63

För det andra följer det av artikel 17.1 leden b och d i allmänna dataskyddsförordningen att den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige få sina personuppgifter raderade och att den personuppgiftsansvarige ska vara skyldig att utan onödigt dröjsmål radera personuppgifter bland annat om den registrerade ”återkallar det samtycke på vilket behandlingen grundar sig enligt artikel 6.1 a … och det [inte] finns … någon annan rättslig grund för behandlingen” eller om ”[p]ersonuppgifterna har behandlats på olagligt sätt”.

64

I detta avseende konstaterar domstolen att det framgår av svaret på den första tolkningsfrågan att offentliggörandet av en abonnents personuppgifter i abonnentförteckningar ska grunda sig på abonnentens samtycke.

65

Vidare framgår det av artikel 6.1 a och artikel 7.3 i allmänna dataskyddsförordningen att ett sådant samtycke utgör ett av de nödvändiga villkoren för att behandlingen av den berörda abonnentens personuppgifter ska kunna betecknas som laglig och att detta samtycke när som helst kan återkallas lika lätt som det har avgetts.

66

Vad gäller det aktuella fallet finner domstolen att när abonnenten begär att hans eller hennes uppgifter inte längre ska figurera i någon abonnentförteckning, återkallar denne sitt samtycke till att dessa uppgifter offentliggörs. På grundval av återkallandet av samtycket erhåller abonnenten, om det saknas annan rättslig grund för en sådan behandling, rätt att begära att få sina personuppgifter i denna abonnentförteckning raderade, med stöd av artikel 17.1 b, i allmänna dataskyddsförordningen, eller, för det fall den personuppgiftsansvarige fortsätter att olagligen offentliggöra uppgifterna, med stöd av artikel 17.1 d i denna förordning.

67

Under dessa förhållanden slår domstolen fast att en abonnents begäran om att få sina personuppgifter borttagna ur abonnentförteckningarna kan betraktas som ett utövande av ”rätten till radering” av nämnda uppgifter i den mening som avses i artikel 17 i allmänna dataskyddsförordningen.

68

Denna slutsats påverkas inte av Proximus argument att en sådan begäran bör anses syfta till att möjliggöra för abonnenten att utöva sin rätt att kräva att den personuppgiftsansvarige rättar de personuppgifter som beträffar honom eller henne med stöd av artikel 16 i allmänna dataskyddsförordningen. Det framgår nämligen av ordalydelsen i denna bestämmelse att en sådan rättelse är möjlig när uppgifterna är felaktiga och att den syftar till att göra det möjligt för den registrerade att komplettera uppgifterna.

69

I förevarande fall konstaterar domstolen emellertid att en begäran om borttagande av en abonnents uppgifter från en abonnentförteckning inte syftar till att ersätta felaktiga uppgifter med korrekta uppgifter eller att komplettera ofullständiga uppgifter, utan till att få offentliggörandet av korrekta uppgifter att upphöra.

70

Den omständigheten att ett sådant borttagande i förevarande fall sker genom en enkel ändring av den kod som den berörda abonnenten försetts med i Proximus databas varifrån abonnentens personuppgifter hämtas för offentliggörande i abonnentförteckningarna, kan inte hindra att en begäran om borttagande av personuppgifter från dessa abonnentförteckningar betraktas som en ”Begäran om radering” i den mening som avses i artikel 17 i allmänna dataskyddsförordningen. Det framgår nämligen av handlingarna i målet vid domstolen att det tillvägagångssätt som operatören har valt utgör en åtgärd av rent teknisk eller organisatorisk natur som behöver vidtas för att efterkomma en begäran om radering av den registrerades personuppgifter och för att förhindra att dessa uppgifter sprids.

71

Med hänsyn till det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 17 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att en abonnents begäran om att hans eller hennes personuppgifter ska tas bort ur abonnentförteckningar utgör ett utövande av ”rätten till radering” i den mening som avses i denna artikel.

72

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 5.2 och 24 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att en nationell tillsynsmyndighet kan kräva att en leverantör av abonnentförteckningar, i egenskap av personuppgiftsansvarig, ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att informera andra personuppgiftsansvariga – en operatör av telefonitjänster från vilken leverantören har erhållit abonnentens personuppgifter och övriga leverantörer av abonnentförteckningar till vilka leverantören i fråga själv har överfört dessa uppgifter – när abonnenten har återkallat sitt samtycke.

73

Domstolen påpekar inledningsvis att Proximus i förevarande fall behandlade personuppgifter beträffande klaganden i det nationella målet genom att offentliggöra dem och förmedla dem till andra leverantörer av abonnentförteckningar. Telenet, den registrerades telefonioperatör, behandlade också dessa uppgifter, bland annat genom att vidarebefordra dem till Proximus. Detsamma gäller för de övriga leverantörerna av abonnentförteckningar, vilka offentliggjorde klagandens kontaktuppgifter efter att ha mottagit dem från Proximus.

74

Dessutom gäller, såsom har angetts ovan i punkt 20, att även om telefonioperatörerna enligt lagen om elektronisk kommunikation är skyldiga att vidarebefordra uppgifterna om deras abonnenter till leverantörer av allmänna abonnentförteckningar så är dessa operatörer inte desto mindre skyldiga att spara uppgifterna om de abonnenter som har begärt att inte upptas i en abonnentförteckning separat, så att dessa abonnenter kan ta emot ett exemplar av abonnentförteckningen utan att själv figurera i den.

75

Det framgår av handlingarna i målet vid domstolen att det i praktiken går till så att det i allmänhet är abonnentens telefonioperatör som tar emot abonnentens samtycke till att vederbörandes personuppgifter offentliggörs i en abonnentförteckning. Detta samtycke gör det möjligt att överföra uppgifterna till en tredje part som är leverantör av abonnentförteckningar. Denna leverantör kan i sin tur lämna vidare dessa uppgifter till andra leverantörer av abonnentförteckningar, baserat på samma samtycke. De personuppgiftsansvariga formar således en kedja där var och en av dem i tur och ordning, på ett självständigt sätt, behandlar nämnda uppgifter baserat på ett och samma samtycke.

76

Vidare framgår det även av handlingarna i målet vid domstolen att den uppdatering av Proximus databas till följd av återkallandet klagandens samtycke omintetgjordes så snart klagandens telefonioperatör tillsände Proximus en ny lista med uppgifter om sina abonnenter för offentliggörande i abonnentförteckningarna, en lista som upprättats utan hänsyn till det återkallande av klagandens samtycke som hade skickats till Proximus.

77

I detta sammanhang uppkommer således frågan huruvida en leverantör av abonnentförteckningar, såsom Proximus, i en situation där en telefonioperatörs abonnent återkallar sitt samtycke till att figurera i leverantörens abonnentförteckningar, inte bara är skyldig att uppdatera sin egen databas för att ta hänsyn till återkallandet, utan även ska lämna information om återkallandet till den operatör av telefonitjänster från vilken leverantören har erhållit dessa uppgifter samt till övriga leverantörer av abonnentförteckningar som leverantören i fråga själv har försett med dessa uppgifter.

78

För det första ska det erinras om att det i artikel 6.1 a i allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att behandling är laglig om, och i den mån, den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål. Det framgår av beslutet om hänskjutande att klaganden återkallade sitt samtycke, i den mening som avses i artikel 7.3 i allmänna dataskyddsförordningen, till att hans personuppgifter behandlades med syftet att offentliggöra dem i abonnentförteckningar. Till följd av återkallandet föreligger det inte längre någon rättslig grund för behandling av dessa uppgifter för upptagande i allmänna abonnentförteckningar, vilket även gäller behandling för samma ändamål som genomförs av telefonioperatörer eller av andra leverantörer av abonnentförteckningar som baserar sig på samma samtycke. Behandlingen är således olaglig enligt artikel 6.1 a i nämnda förordning.

79

För det andra ska det erinras om att enligt artikel 5.1 a och 5.2 i allmänna dataskyddsförordningen måste den personuppgiftsansvarige förvissa sig om att kunna visa att personuppgifterna behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade.

80

I artikel 24 i allmänna dataskyddsförordningen uppställs ett krav på att den personuppgiftsansvarige, med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål, ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med denna förordning.

81

Domstolen finner, liksom generaladvokaten påpekade i punkt 67 i sitt förslag till avgörande, att artiklarna 5.2 och 24 i allmänna dataskyddsförordningen innebär att de personuppgiftsansvariga åläggs generella krav avseende ansvarsskyldighet och efterlevnad. Dessa bestämmelser kräver särskilt att de personuppgiftsansvariga, för att garantera rätten till dataskydd, ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eventuella åsidosättanden av reglerna i allmänna dataskyddsförordningen.

82

I linje med detta föreskrivs i artikel 19 i allmänna dataskyddsförordningen bland annat att den personuppgiftsansvarige ska underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuell radering av personuppgifter som skett i enlighet med artikel 17.1 i förordningen, om inte detta visar sig vara omöjligt eller medföra en oproportionell ansträngning.

83

Det följer av de allmänna skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 5.2 och 24 i allmänna dataskyddsförordningen jämförda med artikel 19 i samma förordning att en personuppgiftsansvarig, såsom Proximus, ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att informera övriga leverantörer av abonnentförteckningar till vilka denne har vidarebefordrat personuppgifter om att det samtycke som denne erhållit från den registrerade har återkallats. Under sådana omständigheter som dem som beskrivs ovan i punkt 76 ska en sådan personuppgiftsansvarig även se till att informera den operatör av telefonitjänster från vilken leverantören har erhållit dessa personuppgifter så att operatören dels kan justera den lista med personuppgifter som denne automatiskt överför till leverantören av abonnentförteckningar, dels kan se till att uppgifterna om de abonnenter som har uttryckt sin vilja att återkalla samtycket till att deras uppgifter offentliggörs sparas separat.

84

När det, såsom i förevarande fall, finns olika personuppgiftsansvariga som stöder sig på ett och samma samtycke från den registrerade för att behandla dennes personuppgifter för ett och samma ändamål, kan den registrerade, för att återkalla detta samtycke, vända sig till vilken som helst av de personuppgiftsansvariga som stöder sig på detta samtycke.

85

I enlighet med vad kommissionen har anfört gör domstolen följande bedömning. När en registrerad person har vänt sig till en personuppgiftsansvarig för att återkalla sitt samtycke till behandling av dennes personuppgifter måste den personuppgiftsansvarige – för att den ändamålsenliga verkan av den rätt att återkalla ett samtycke som föreskrivs i artikel 7.3 i allmänna dataskyddsförordningen ska kunna garanteras och för att det strikta sambandet mellan den registrerades samtycke och det ändamål för vilket det lämnats ska kunna säkerställas – vara skyldig att informera dels dem som har överlämnat uppgifterna till den personuppgiftsansvarige, dels dem till vilka den personuppgiftsansvarige i sin tur har överfört uppgifterna. De personuppgiftsansvariga som mottagit denna information är därefter, i sin tur, skyldiga att vidarebefordra informationen till de andra personuppgiftsansvariga som dessa har lämnat uppgifterna vidare till.

86

Det ska först och främst påpekas att en sådan informationsskyldighet syftar till att förebygga eventuella åsidosättanden av de regler som uppställs i allmänna dataskyddsförordningen för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd, och att den således ingår bland de lämpliga åtgärder som åsyftas i artikel 24 i denna förordning. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, faller informationsskyldigheten även under kravet i artikel 12.2 i förordningen, enligt vilket den personuppgiftsansvarige är skyldig att underlätta utövandet av den registrerades rättigheter i enlighet med bland annat artikel 17 i förordningen.

87

Vidare konstaterar domstolen att om den personuppgiftsansvarige inte hade någon sådan skyldighet att informera om återkallandet av den registrerades samtycke skulle det kunna bli väldigt svårt att återkalla ett samtycke, eftersom personen i fråga skulle kunna tro sig vara tvungen att kontakta varje enskild operatör. Ett sådant synsätt skulle därigenom strida mot artikel 7.3 allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken ett samtycke till behandling av personuppgifter ska vara lika enkelt att återkalla som att avge.

88

Slutligen konstaterar domstolen, i enlighet med den rättspraxis som avses ovan i punkt 49, att det samtycke som en vederbörligen informerad abonnent lämnar med stöd av artikel 12.2 i direktiv 2002/58 till offentliggörande i en allmän abonnentförteckning av dennes personuppgifter, avser ändamålet med detta offentliggörande och sålunda omfattar all senare behandling av nämnda uppgifter av tredje parter, som är aktiva på marknaden för abonnentförteckningar, i den mån behandlingen har samma ändamål.

89

Av detta följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, att eftersom en leverantör av abonnentförteckningar kan stödja sig på det samtycke till behandling av uppgifter som en abonnent har lämnat för detta ändamål till en annan leverantör eller till sin telefonioperatör, måste abonnenten, för att återkalla sitt samtycke, kunna vända sig till vilken som helst av leverantörerna av abonnentförteckningar eller till nämnda telefonioperatör för att få sina kontaktuppgifter borttagna från samtliga de abonnentförteckningar som offentliggjorts med stöd av det samtycke som abonnenten uttryckt vid ett enda tillfälle.

90

Med hänsyn till det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 5.2 och 24 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att en nationell tillsynsmyndighet kan kräva att en leverantör av abonnentförteckningar, i egenskap av personuppgiftsansvarig, ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att informera andra personuppgiftsansvariga – en operatör av telefonitjänster från vilken leverantören har erhållit abonnentens personuppgifter och övriga leverantörer av abonnentförteckningar till vilka leverantören i fråga själv har överfört dessa uppgifter – när abonnenten har återkallat sitt samtycke.

91

Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att den utgör hinder för att en nationell tillsynsmyndighet ålägger en leverantör av abonnentförteckningar, som av en telefonioperatörs abonnent har ombetts att inte längre offentliggöra abonnentens personuppgifter, att vidta ”rimliga åtgärder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att informera sökmotorleverantörerna om denna begäran om radering av uppgifter.

92

För att besvara denna fråga ska det erinras om att enligt artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen ska en personuppgiftsansvarig som har offentliggjort personuppgifter, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaden för genomförandet, vidta rimliga åtgärder, inbegripet tekniska åtgärder, för att underrätta personuppgiftsansvariga som behandlar personuppgifterna om att den registrerade har begärt att de ska radera eventuella länkar till, eller kopior eller reproduktioner av dessa personuppgifter.

93

Såsom framgår av skäl 66 i allmänna dataskyddsförordningen är syftet med denna skyldighet att stärka ”rätten att bli bortglömd” i nätmiljön, och den tar således i synnerhet sikte på uppgifter som tillhandahålls på internet av sökmotorleverantörer som behandlar uppgifter som har offentliggjorts online.

94

I förevarande fall framgår det att Proximus i sin abonnentförteckning offentliggjorde personuppgifter avseende klaganden i det nationella målet och att detta bolag följaktligen ska betraktas som en personuppgiftsansvarig som har offentliggjort personuppgifter, i den mening som avses i artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen.

95

Domstolen erinrar vidare dels om att det följer av fast rättspraxis att sökmotorverksamhet – som består i att lokalisera information som har publicerats eller lagts ut på internet av tredje man, indexera den automatiskt, lagra den tillfälligt och slutligen ställa den till förfogande för internetanvändare enligt en viss prioriteringsordning – ska anses utgöra ”behandling” av personuppgifter i den mening som avses i artikel 4 led 2 i allmänna dataskyddsförordningen, när informationen innehåller personuppgifter, dels om att sökmotorleverantören, med avseende på nämnda behandling, ska anses vara ”personuppgiftsansvarig” i den mening som avses i artikel 4 led 7 i förordningen, och således även i den mening som avses i förordningens artikel 17.2 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2019, GC m.fl. (Borttagande av länkar till känsliga uppgifter), C‑136/17, EU:C:2019:773, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

96

Under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet är en personuppgiftsansvarig som Proximus följaktligen skyldig, enligt artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen, att se till att vidta rimliga åtgärder för att informera sökmotorleverantörerna om den begäran som Proximus mottagit från en telefonioperatörs abonnent och som avser radering av abonnentens personuppgifter. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 76 i sitt förslag till avgörande föreskrivs det i artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen att bedömningen av rimligheten av de åtgärder som ska vidtas ska ske med hänsyn till tillgänglig teknik och kostnaden för genomförandet, och att denna bedömning huvudsakligen ska göras av den behöriga myndigheten på området och kan bli föremål för domstolsprövning.

97

I det aktuella fallet framgår det av dataskyddsmyndighetens skriftliga yttrande, vilket på denna punkt inte har bestritts av de andra parterna i förevarande mål, att antalet sökmotorleverantörer som var verksamma i Belgien under det andra kvartalet 2020 var begränsat. Framför allt innehade Google en marknadsandel på mellan 90 procent (vad gäller sökningar på stationära datorer) och 99 procent (vad gäller sökningar på smarta mobiler och surfplattor).

98

Såsom angetts i punkt 26 i förevarande dom framgår det dessutom av de handlingar som ingetts till domstolen att Proximus, till följd av abonnentens begäran om att dennes uppgifter inte längre skulle figurera i denna leverantörs abonnentförteckningar, svarade att bolaget inte bara hade tagit bort dessa uppgifter från telefonkatalogerna och nummerupplysningstjänsterna, utan även hade kontaktat Google för att få de relevanta länkarna till Proximus webbplats borttagna.

99

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 17.2 i allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att den inte hindrar att en nationell tillsynsmyndighet ålägger en leverantör av abonnentförteckningar, som av en telefonioperatörs abonnent har ombetts att inte längre offentliggöra abonnentens personuppgifter, att vidta ”rimliga åtgärder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att informera sökmotorleverantörerna om denna begäran om radering av uppgifter.

100

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: