C_2012229SV.01002401.xml

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet”

Den 13 juli 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Den 21 november 2011 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet”

Den 6 december 2011 gav Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning i uppdrag att utarbeta ett yttrande på eget initiativ i ärendet.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 7 maj 2012.

Vid sin 481:a plenarsession den 23–24 maj 2012 (sammanträdet den 24 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 151 röster för, 2 röster emot och 5 nedlagda röster.

1.1 Den europeiska Atlantkusten, som är Europas port mot väster, bör inta en mer central roll för att undvika risken att den avlägsnar sig från Europas politiska och ekonomiska centrum. Via Atlanten knyter Europa ekonomiska och politiska band med Amerika och Afrika.

1.2 Den atlantiska makroregionen omfattar regioner och öar längs kusterna i Irland, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Portugal. Island, som förhandlar om EU-medlemskap, Norge, som tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), samt Grönland och Färöarna bör också knytas till denna region. Även om Nordsjöregionerna har gemensamma intressen i Atlantområdet kommer de eventuellt i framtiden att utforma en särskild strategi.

1.3 Det europeiska Atlantområdet har en lång tradition av politiskt samarbete som syftar till att genomföra åtgärder av gemensamt intresse via projekt som ingår i transnationella EU-program. I detta samarbete deltar såväl de regionala myndigheterna som det civila samhället.

1.4 EESK ser positivt på Europeiska kommissionens förslag om Atlanten inom ramen för den integrerade havspolitiken: både stöden till de nya framväxande branscherna och den nya impulsen till de traditionella branscherna som ett led i en hållbar utveckling.

1.5 EESK föreslår dock ett mer ambitiöst grepp: En makroregional strategi som utöver havsdimensionen också omfattar den territoriella dimensionen och som bygger på erfarenheterna från Östersjöregionen och Donauregionen.

1.6 EESK:s förslag ansluter sig till Europaparlamentets ståndpunkt och till synpunkterna inom de regionala myndigheter som ingår i kommissionen för Atlantbågen och inom de ekonomiska och sociala råden i det transnationella atlantiska nätverket samt bland många aktörer i det civila samhället (arbetsgivare, fackföreningar, handelskammare, städer osv.).

1.7 EESK anser att det atlantiska forum som planeras i den marina strategin för Atlantområdet utgör ett första steg mot att omvandla den marina strategin för Atlantområdet till en makroregional strategi. Forumet kommer att utnyttja de samlade erfarenheterna vid utarbetande, uppföljning och utvärdering av de maritima frågorna för att omvandla sig till det framtida makroregionala forumet, som ska definiera de strategiska handlingsriktlinjerna och de prioriterade projekten för territoriell sammanhållning i Atlantregionerna.

1.8 EESK, som deltar i det atlantiska forumets ledarskapsgrupp, har föreslagit att det transnationella atlantiska nätverket av ekonomiska och sociala råd också ska medverka i forumet, eftersom det består av aktörer på gräsrotsnivå som är oundgängliga när det gäller att kartlägga och genomföra projekt. För att handlingsplanen ska bli framgångsrik bör de viktigaste sociala och regionala aktörerna delta i dess utarbetande.

1.9 Den atlantiska makroregionens prioriterade mål bör ingå bland Europa 2020-strategins bärande teman. EESK anser att Atlantstrategin är mycket viktig, inte bara för de direkt berörda regionerna utan för hela Europeiska unionen.

1.10 Atlantstrategin bör ingå i både sektorspolitiken och sammanhållningspolitiken. EESK föreslår därför att man överskrider begränsningarna i de ”tre nejen” så att de makroregionala strategierna i framtiden har adekvat lagstiftning, riktad finansiering och den administrativa organisation som krävs.

2. De makroregionala strategierna i EU: nya instrument för samarbete och territoriell sammanhållning

2.1 Europeiska kommissionen lade i juni 2009 fram EU:s strategi för Östersjöområdet (1) som främjar territoriellt samarbete och definierar en flersektoriell och integrerad strategisk geografisk ram utifrån olika specifika mål för att lösa gemensamma problem. Sedan dess har man inlett strategin för Donauregionen (2).

2.2 Kommissionen definierar makroregioner som ett område som omfattar ett antal administrativa regioner med tillräckligt många gemensamma problemställningar för att motivera ett enda strategiskt synsätt (3). Makroregioner definieras på funktionsnivå utifrån en geografisk grundval.

2.3 De administrativa, rättsliga och finansiella villkoren bygger på de ”tre nejen”: nej till extra finansiering, nej till nya förvaltningsstrukturer och nej till ny lagstiftning. Även om det var det villkor som medlemsstaterna framförde i rådet är EESK inte enig om dessa begränsningar.

2.4 I strategin för Östersjöområdet deltar åtta EU-länder och tre grannländer.

2.5 År 2011 lanserade EU strategin för Donauregionen, med medverkan av åtta EU-länder och sex länder utanför EU (4).

2.6 Den första funktionsanalysen av Östersjöstrategin (5) visar att den är ett tillfredsställande instrument för att förbättra det makroregionala samarbetet och ta itu med de utmaningar och möjligheter som överskrider den regionala och nationella nivån samt att den är ett mycket värdefullt instrument för målet om territoriell sammanhållning och Europa 2020-strategin.

2.7 EESK håller med om att denna typ av instrument bör utvidgas till andra makroregioner som kan tillföra ett mervärde.

2.8 Lissabonfördraget, som vid sidan av ekonomisk och social sammanhållning fastställer målet om territoriell sammanhållning, utgör en drivkraft för de makroregionala strategierna.

2.9 Den territoriella agendan 2020 (6), som antogs i maj 2011 i Gödöllő, fastställer en innovativ och platsbaserad ansats (place-based approach) som tar hänsyn till de befintliga makroregionala strategierna.

2.10 Sammanhållningspolitiken är det grundläggande instrumentet för att gripa sig an utmaningarna för EU:s territoriella politik och främja makroregionernas interna utveckling.

2.11 Arbetet med att fastställa EU:s nya fleråriga finansieringsram och sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020 har redan påbörjats.

2.12 Det territoriella samarbetet utgör fortfarande ett mål inom sammanhållningspolitiken, vilket bör öka dess budgetanslag. Det kommer att bygga på en förordning och uttryckligen omfatta nya former av territoriellt samarbete i form av anpassad respons på makroregionala utmaningar (7).

3.1 Det europeiska Atlantområdet (bilaga I) utgör ett omfattande geografiskt område som sträcker sig från nord till syd med Atlanten som grundläggande förbindelseled. Den atlantiska makroregionen omfattar regioner och öar längs kusterna i Irland, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Portugal. Island, som har inlett förhandlingar om EU-medlemskap, och Norge, som tillhör EES, är också intresserade parter, liksom Färöarna och Grönland.

3.2 Regionens belägenhet i västra delen av den europeiska kontinenten och dess öppenhet mot havet har under århundraden utgjort en viktig faktor för dess dynamik och välstånd.

3.3 Den marina dimensionen utgör ett väsentligt inslag i detta område, vars gemensamma ekonomiska, tekniska och kulturella arv omfattar aktivteter som fiske, varvsindustri, metallindustri, ingenjörsverksamhet, forskning och vetenskap, hamnar, handel och havstransporter.

3.4 Den europeiska Atlantkusten ligger långt bort från Europas ekonomiska och politiska centrum. Till det ska läggas svårtillgänglighet, bristfälliga infrastrukturer för transport, energi och kommunikationer mellan Atlantregionerna inbördes och med de mest välmående områdena i Europa.

3.4.1 De flesta Atlantregionerna har en inkomst under EU-genomsnittet och några regioner omfattas av sammanhållningspolitikens konvergensmål (bilaga II).

3.4.2 Situationen är på väg att förvärras eftersom de traditionella Atlantaktiviteterna genomgår en betydande tillbakagång, med en fiskerisektor som har för stor kapacitet och som drastiskt har minskat arbetskraften och fångsterna, nedgången för varven och en underutnyttjad havs- och hamntransport.

3.5 Den andra sidan av myntet är att Atlanten har värdefulla, fortfarande outnyttjade resurser som kan utgöra en källa till välstånd, ekonomisk diversifiering, fler arbetstillfällen och förbättring av miljön, till exempel förnybar havsenergi, resurser under havsbottnen, marin bioteknik, fritidsaktiviteter till havs och turism.

3.6 Enligt EESK består Atlantområdet av många olikartade territorier med sina egna utvecklingsproblem och vars enhet och särdrag har sina rötter i deras maritima karaktär och öppenhet mot världen samt i deras bristfälliga förbindelser med Europas ekonomiska och politiska centra.

4.1 På Europaparlamentets och rådets begäran offentliggjorde Europeiska kommissionen den 21 november meddelandet ”Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet” (8).

4.2 Med det överordnade målet att skapa hållbar sysselsättning och tillväxt behandlar strategin utmaningarna och möjligheterna för Atlantområdet, som samlas under fem ämnesområden:

4.3 EU:s instrument utgör en strategisk kombination av EU:s finansiella och rättsliga instrument.

4.4 Genomförande av strategin: En handlingsplan kommer att antas i slutet av 2013.

4.4.1 Följande verktyg kommer att användas: politiskt samarbete, riktade åtgärder inom ramen för befintliga avtal och strukturer samt rättsliga och finansiella instrument.

4.4.2 Det kommer att inrättas ett atlantiskt forum som medlemsstaterna, Europaparlamentet, de regionala myndigheterna, det civila samhället och företrädarna för befintliga och nya industrier kommer att bidra till genom sitt deltagande. Forumet, som inleder sitt arbete 2012 och upplöses 2013, kommer att innefatta tematiska workshops och en tankesmedja.

5.1 EESK ser positivt på initiativet från Europeiska kommissionen, som föreslår en strategi för Atlanten inom EU:s integrerade havspolitik. Den integrerade havspolitiken utgör en gemensam ram för all sektorspolitik med påverkan på havet och syftar till att undvika bristande samstämmighet och effektivitet.

5.2 EESK anser att en konkret tillämpning av den integrerade havspolitiken i Atlantområdet kommer att möjliggöra ett nytt synsätt för att utarbeta havsrelaterade åtgärder och utnyttja de möjligheter som Atlanten har för den ekonomiska och sociala utvecklingen.

5.3 EESK stöder det synsätt som strategin är baserad på: både stöden till de nya framväxande branscherna och den nya impulsen till de traditionella branscherna som ett led i en hållbar utveckling.

5.4 Kommittén anser att förnybar havsenergi bör få största möjliga politiska och ekonomiska stöd från EU-institutionerna, eftersom det gör det möjligt att minska koldioxidavtrycket i Europa och utveckla en mycket viktig ekonomisk och industriell verksamhet som är större än verksamheten kring hamnarna i närheten av vindkraftverken.

5.5 Strategin ska fungera som en drivkraft för forskning, teknisk utveckling och produktion inom havsenergiindustrin samt inom relaterad industri och logistiksystem i Atlantregionerna. Detta kommer att möjliggöra en diversifiering av näringslivet och en omställning inom branscher på tillbakagång.

5.6 Denna kapacitet gäller inte bara vindkraftverk på betongfundament utan också flytande vindkraftverk.

5.7 Vågor och tidvatten utgör en ekonomisk energiresurs med stor potential eftersom dessa resurser i Atlanten hör till de bästa på global nivå. EESK föreslår att man inom strategin för Atlanten ökar stödet till forskning och utveckling av dessa aktiviteter.

5.8 Förnybara energikällor till havs kräver en förbindelse mellan de viktigaste produktions- och konsumtionscentren. Nätanslutningarna mellan dessa centra är avgörande för att kunna utnyttja havets energipotential, och det behövs därför maritima energinät som är sammankopplade med landbaserade nät.

5.9 Varvsindustrin är också en traditionell näring i Atlantregionerna som förtjänar stöd, men utifrån nya grundvalar. Konstruktionen av tekniskt avancerade och miljövänligare fartyg som uppfyller de strikta reglerna för utsläpps- och föroreningsnivåer samt de olika båtar som är knutna till marin vindkraftsenergi är nya framtidssektorer för varven längs Atlantkusten.

5.10 Att många samhällen vid Atlantkusten är avlägset belägna, särskilt öar, gör det nödvändigt att använda de nya kommunikationsteknologierna för att utveckla innovativa ekonomiska verksamheter samt att etablera nät och kontakt med marknaderna.

5.11 EESK föreslår att man stärker åtgärderna för att främja en socialt integrerande tillväxt i Atlantregionerna. Utbildning för framför allt ungdomar är ytterst viktigt. Man måste säkerställa överföring av kunskaper och färdigheter mellan generationerna. Det behövs ett fördjupat samarbete mellan universitet, företag och högstadie- och gymnasieskolor. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter bör också förstärkas.

5.12 Fiskeri är en sektor som har förlorat många arbetstillfällen de senaste årtiondena. EESK anser därför att de kustsamhällen som traditionellt ägnar sig åt denna verksamhet kräver diversifieringsåtgärder och stöd till nya verksamheter. Småskaligt kustfiske, skaldjursfiske och vattenbruk utgör de mest hållbara verksamheterna som är av grundläggande betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i vissa kustregioner och har stor kulturell betydelse.

5.13 EESK föreslår att man ökar användningen av varutransporter till havs och minskar vägtransporterna. Man bör främja höghastighetssjövägarna, vilket kräver att man förbättrar systemen för intermodalitet mellan hamnar och järnvägar.

5.14 En rad olyckor har visat att säkerheten vid katastrofer och hot utgör en stor utmaning. Det bör installeras anordningar och system som kan höja beredskapen och säkerheten. EESK föreslår att Europeiska sjösäkerhetsbyrån ska få en viktigare roll och att man ska förbättra samordningen mellan medlemsstaterna samt införa adekvat lagstiftning för att undvika de nuvarande riskerna.

5.15 Strategin för Atlanten är en möjlighet för de berörda regionerna. EESK föreslår att man går mycket ambitiöst till väga för att mobilisera alla resurser.

5.16 Det atlantiska forumet måste på ett lämpligt sätt uppmuntra alla berörda parter att delta i den strategiska utvecklingen av Atlanten. Det är mycket viktigt att de regionala myndigheterna och det civila samhällets organisationer deltar vid sidan om medlemsstaterna och EU:s institutioner.

5.17 EESK, som deltar i atlantiska forumets ledarskapsgrupp, har föreslagit att det transnationella atlantiska nätverket av ekonomiska och sociala råd ska medverka i forumet, eftersom det består av aktörer på gräsrotsnivå som är oundgängliga när det gäller att identifiera och genomföra projekt. För att handlingsplanen ska bli en framgång bör de viktigaste sociala och regionala aktörerna delta i dess utarbetande.

5.18 Forumet kan spela en viktig roll i övervakningen och utvärderingen av genomförandet av handlingsplanen och strategin, och därför är det beklagligt att kommissionen planerar att upplösa forumet just när genomförandet av projekten går in i den operativa fasen. Kommittén föreslår att det atlantiska forumet ska förbli aktivt även efter det att handlingsplanen har utarbetats.

6. Det atlantiska samarbetet: transnationella samarbetsnätverk och samarbetsprojekt

6.1 För att främja en balanserad utveckling inom EU har man skapat nätverk av regioner i Irland, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Portugal, av städer och aktörer inom det civila samhället i dessa regioner: ekonomiska och sociala råd, handelskammare, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, organisationer inom den sociala ekonomin, icke-statliga organisationer, universitet etc.

6.2 Kommissionen för Atlantbågen (9) är en av de sex geografiska kommissionerna inom Konferensen för perifera kustregioner i Europa. Den omfattar 24 regioner vid Atlantkusten. Det är ett politiskt forum om regionala intressen som uppmuntrar transnationellt atlantiskt samarbete genom gemensamma projekt. Dessutom arbetar städer längs Atlantkusten med liknande målsättningar inom ramen för konferensen för Atlantbågens städer (10).

6.3 Det transnationella atlantiska nätverket (11) av ekonomiska och sociala aktörer inrättades 2003. I detta nätverk deltar ekonomiska och sociala råd och liknande organ ifrån Storbritanniens, Frankrikes, Spaniens och Portugals Atlantkust i en samarbetsplattform för det civila samhället i Atlantområdet. Dess mål är att främja samarbete och ge impulser till politiska strategier som, inom ramen för den europeiska integrationen, inverkar positivt på utvecklingen i regionerna längs Atlantkusten genom att öka konkurrenskraften och den sociala och territoriella sammanhållningen samt motverka de nackdelar som det geografiska läget medför.

6.4 Det transnationella atlantiska nätverket har utarbetat flera olika studier och förslag på områdena innovation, tekniköverföring och intermodalitet vid godstransporter, med särskilt fokus på transporter till sjöss, hamnar och deras kringliggande områden, samt sjösäkerhet i Atlantområdet. Nätverket har på senare tid arbetat med frågor som rör utvecklingen av förnybar havsenergi och den europeiska strategin för Atlanten.

6.5 Det finns även andra atlantiska nätverk såsom Atlantbågens jordbrukskammare(AC3A), samt andra nätverk inom universitetsvärlden. Sedan 2007 medverkar företrädare för alla dessa nätverk i Kommissionen för Atlantbågens samordningskommitté, en gemensam plattform för diskussioner om frågor av strategisk karaktär för Atlantområdet.

6.6 Samarbetet inleddes 1989 genom Interreg. Under den nuvarande programperioden håller man på att utarbeta omfattande projekt av integrerande karaktär med inriktning på transporter samt inrättandet av ett atlantiskt kluster för förnybar havsenergi.

6.7 EESK ställer sig bakom de berörda aktörernas synpunkt att det atlantiska samarbetet har påverkats negativt av de generella begränsningarna av det transnationella territoriella samarbetet, frånvaron av en strategisk vision, bristande samordning mellan olika projekt, samt den därav följande förlusten av samverkanseffekter och uppsplittringen av icke-operativa projekt (12).

6.8 EESK anser att detta dynamiska och diversifierade samarbete mellan aktörer från Atlantområdet utgör en mycket stabil grund för genomförandet av nya samarbetsåtgärder med högre ambitioner och en starkare strategisk dimension.

7.1 EESK anser att en makroregional strategi är ett lämpligt instrument för Atlantområdet. Genom att främja utvecklingen av den atlantiska makroregionen på basis av en omfattande strategi kommer man att ge Atlantområdet ett bättre utgångsläge i förhållande till EU:s och Europa 2020-strategins målsättningar.

7.2 Rådet har uppmanat medlemsstaterna och kommissionen att driva arbetet med de nuvarande makroregionala strategierna vidare och att överväga genomförandet av andra strategier i framtiden.

7.3 EESK anser att målet om territoriell balans i EU motiverar genomförandet av en makroregional strategi i Atlantområdet som gör det möjligt att ta itu med de transnationella utmaningarna i detta område. Situationen för Atlantbågen i västra Europa bör ses i ett nytt ljus med tanke på den inverkan som de två nuvarande makroregionala strategierna har haft på regionerna i norra och centrala Europa.

7.4 Mot bakgrund av utarbetandet av den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 och utformningen av de politiska strategierna under den nya perioden är det nu rätt tid att fatta lämpliga beslut.

7.5 En makroregional strategi innebär en möjlighet att dra nytta av de rika och omfattande samlade erfarenheterna av samarbete och att göra ett kvalitativt genombrott när det gäller införandet av mer komplexa och ambitiösa samarbetsformer: den atlantiska regionen behöver utarbeta gemensamma storskaliga projekt, men detta är inte möjligt med de nuvarande instrumenten.

7.6 Den maritima atlantiska dimensionen omfattar många av Atlantområdets utmaningar och möjligheter, men EESK, som är övertygad om att sambandet mellan hav och land har en avgörande betydelse, föreslår att man inte bara ska inkludera den maritima dimensionen utan även den territoriella. Det är på land som man förvaltar och utvecklar de områden som ligger närmast havet, och utan dessa är det omöjligt att dra nytta av den maritima potentialen. Områdena längs kusten måste vara aktiva och dynamiska, och man måste skapa samverkanseffekter som möjliggör en enhetlig utveckling av kustregionerna som helhet.

7.7 Europaparlamentet har också uttalat sig till förmån för en makroregional strategi som omfattar både maritima och regionala aspekter i Atlantområdet (13).

8.1 EESK rekommenderar att man använder ett system liknande Östersjöstrategins:

8.1.1 Ett tydligt och handlingsorienterat strategiskt dokument som omfattar de tematiska pelarna.

8.1.2 En handlingsplan med prioriterade åtgärder som utvecklar de tematiska pelarna och flaggskeppsprojekten.

8.1.3 EESK anser att det är nödvändigt att införa system för utvärdering av strategins framsteg, eftersom det handlar om en dynamisk och nydanande process som bör omfatta mekanismer för övervakning, utvärdering och översyn.

8.2 EESK föreslår att Europa 2020-strategins tematiska pelare ska utgöra grunden för den makroregionala strategin för Atlantregionen. På så sätt kommer det tematiska innehållet och de sektorsspecifika strategierna att sammanlänkas på ett integrerat sätt.

8.3.1 Island och Norge är två europeiska länder som också tillhör Atlantregionen, och de bör i likhet med Grönland och Färöarna delta i den makroregionala strategin. Det kan också vara intressant för medlemsstaterna i Nordsjöregionen att införa en makroregional strategi för detta område.

8.3.2 Atlantens geopolitiska betydelse, de historiska och kulturella kopplingarna samt de tidigare erfarenheterna av samarbete måste beaktas i en makroregional atlantisk strategi. Den transatlantiska dimensionen är avgörande eftersom EU har strategiska förbindelser med USA, Centralamerika, Sydamerika och Afrika.

8.4.1 Atlantregionen behöver ett mer hållbart transportsystem som minskar beroendet av vägtransporter, eftersom dessa släpper ut mer koldioxid än andra transporter. Trafiken bör omdirigeras till sjöss genom att man främjar sjötransporter: sjömotorvägar och hamnknutpunkter på land, där transporter med tåg bör prioriteras. Detta medför krav på planering av hamnområden, förbindelser mellan hamnar och städer samt transportnät och transportplattformar rent generellt. Sjösäkerhet och samarbete när det gäller förebyggande av och insatser vid katastrofer bör ingå.

8.4.2 Det finns ett nära samband till havsmiljöns hållbarhet, som är mycket känslig för de påfrestningar som människornas olika verksamheter innebär, även när det gäller spridning av markföroreningar samt vattendrag som mynnar i Atlanten.

8.4.3 När det gäller kustområdenas hållbarhet och integrerade förvaltning bör man inte bara koncentrera sig på föroreningarna och den ekonomiska verksamheten i dessa områden, utan även på den starkt koncentrerade stadsutvecklingen till våra kuster samt förhållandet mellan kust och inland.

8.4.4 Man bör inkludera åtgärder för anpassning till och förebyggande av klimatförändringen och dess återverkningar i bebyggda och obebyggda kustområden.

8.4.5 Atlantområdet har en stor potential när det gäller förnybar energi och skulle kunna utgöra en enorm källa till ren och inhemsk energi, som dock fortfarande inte har utvecklats.

8.5.1 Atlantens färdvägar i nord-sydlig riktning och vidare förbindelser med marknaderna i Central- och Östeuropa utgör en mycket viktig faktor ur konkurrenssynpunkt, och man bör främja deras tillgänglighet genom att skapa en atlantisk hamn- och järnvägskorridor. Flygförbindelserna i Atlantområdet är också otillräckliga.

8.5.2 Användningen av Atlantens resurser, t.ex. förnybar havsenergi, marin bioteknik eller andra tillgångar på havsbotten innebär en möjlighet till blomstrande och mycket innovativa ekonomiska sektorer som kan skapa ekonomiska vinster och nya arbetstillfällen.

8.5.3 Dessa politiska strategier kommer att kräva en betydande mobilisering av ekonomiska, sociala, vetenskapliga, tekniska och finansiella aktörer. Man kommer att behöva utarbeta målsättningar på områden såsom infrastruktur, industri, utbildning, forskning, utveckling och innovation, samarbete mellan universitet, tekniska institut och företag, samt utveckling av kluster.

8.5.4 Forskningen på området avancerade miljörelaterade system och tekniker håller på att bana väg för nya strategier och nya horisonter för traditionella verksamheter i Atlantområdet som nu befinner sig på nedgång, t.ex. fisket och varvsindustrin. Fartygssektorn är mycket kraftfull och deltar i utvecklingsstrategierna.

8.5.5 Båtturism och semesterresor har en stark ställning som bör utvecklas ännu mer, och man bör i detta sammanhang fokusera både på områdets naturvärden och på dess kulturarv. Turismen ger upphov till ekonomisk verksamhet och nya arbetstillfällen, och bidrar dessutom till utvecklingen av en atlantisk och europeisk identitet.

8.6.1 Strategin för Atlanten bör omfatta en betydande social dimension. Den ekonomiska utvecklingen och skapandet av nya arbetstillfällen bör bidra till att öka livskvaliteten för befolkningen i Atlantområdet, samt förebygga att människor flyttar ifrån detta område.

8.6.2 De regionala myndigheterna bör främja dialogen med arbetsmarknadens parter och uppmuntra arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället att delta.

8.6.3 Man bör satsa på att förbättra utbildningen på området hav och sjöfart samt samarbetet mellan universitet och utbildningscentrum.

8.6.4 Informationstekniken behöver utvecklas ännu mer och förbindelserna måste förbättras, framför allt i Atlantområdets mest avlägsna delar.

8.6.5 När det gäller den territoriella sammanhållningen måste man ur ett integrerat perspektiv ta hänsyn till situationen för små byar i kustområdena, öar, städer, storstadsområden och landsbygdssamhällen.

9.1 Enligt EESK innehåller fördraget många artiklar som kan utgöra rättslig grund, bl.a. artiklarna 174–178 (sammanhållning), 38 och 39 (jordbruk och fiskeri), 90–100 (transport), 170–171 (europeiska transportnät), 173 (industri), 191–193 (miljö), 194 (energi), 195 (turism) och 349 (de yttersta randområdena).

9.2 Strategin måste ha en europeisk karaktär och den måste utarbetas av kommissionen, godkännas av rådet och parlamentet samt stödjas av EESK och ReK. Det krävs ett starkt engagemang från medlemsstaterna i Atlantområdet för att strategin ska kunna genomföras.

9.3 Den måste genomföras på basis av en omfattande samråds- och dialogprocess med deltagande av alla berörda parter på nationell, regional och lokal nivå, och såväl den institutionella sfären som det organiserade civila samhället måste företrädas.

9.4 Det är viktigt att engagera olika aktörer som endast kan mobiliseras genom en modell med flernivåstyre som omfattar alla dessa aktörer och gör det lättare för dem att delta och bidra på ett balanserat och strukturerat sätt.

9.5 Med hänsyn till erfarenheterna från Östersjöområdet och Donauregionen anser EESK att man bör stryka den begränsande ”tre nej-regeln”, för i framtiden kommer man att behöva förfoga över nya rättsliga, administrativa och finansiella instrument för att kunna göra de makroregionala strategierna till en framgång.

9.6 Europeiska kommissionens roll bör vara att underlätta och samordna åtgärderna.

9.7 Man bör utse en högnivågrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna, kommissionen, Europaparlamentet, EESK och ReK.

9.8 Kontaktpunkterna i var och en av de fem berörda medlemsstaterna kommer att ansvara för samordningen av de nationella åtgärderna inom ramen för strategin.

9.9 Samordnarna för de prioriterade områdena och samordnarna för projekten kan komma från statliga, regionala eller lokala organ.

9.10 EESK vill betona vikten av det atlantiska forumet, som med flernivåstyre som utgångspunkt kommer att sammanträda och utgöra en kanal för deltagande och bidrag från alla berörda parter, inte bara i samband med utarbetandet utan också under strategins övervaknings-, utvärderings- och översynsprocess. Regionala myndigheter och organisationer från det civila samhället bör delta i det atlantiska forumet: företag, fackföreningar, företrädare för den sociala ekonomin, universitet, tekniska institut och andra aktörer bör delta aktivt i forumets verksamhet.

9.11 Principen ”nej till extra finansiering” innebär att de sammanhållningspolitiska fonderna är den makroregionala strategins viktigaste finansieringskälla, men enligt EESK:s bedömning kommer det i framtiden att vara nödvändigt att förfoga över specifika medel.

9.12 EESK anser att de fonder som används för närvarande har ett antal begränsningar när det gäller finansieringen av vissa strategiska projekt. Man måste utöka finansieringsinstrumenten genom att också använda de EU-fonder som är kopplade till sektorsspecifika politiska strategier.

9.13 Europeiska investeringsbanken kan också bidra till finansieringen av konkreta projekt. Nationella, regionala och lokala resurser bör användas till samfinansiering av projekten, liksom offentlig-privata partnerskap.

9.14 För närvarande håller man på att utforma den fleråriga ramen för EU-finansiering och reformera EU:s regionalpolitik, och detta är ett lämpligt tillfälle för att säkerställa att regleringen av fonderna gör det möjligt att finansiera de makroregionala strategierna.

9.15 För att åtgärderna och projekten inom ramen för den makroregionala strategin för Atlanten ska kunna omfattas av programplaneringen under programperioden 2014–2020 vore det lämpligt att fatta beslut under 2013, så att den makroregionala strategin är operativ när den nya programperioden inleds.

Bryssel den 24 maj 2012

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON

(1) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s strategi för Östersjöområdet (10 juni 2009), COM(2009) 248 final.

(2) Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Europeiska unionens strategi för Donauregionen, COM(2010) 715 final.

(5) Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av EU-strategin för Östersjöregionen (COM (2011) 381 final).

(6) Europeiska unionens territoriella agenda: På väg mot ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner, 19 maj 2011.

(7) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete, COM (2011) 611 final.

(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet, 21.11.2011, COM(2011) 782 final.

(11) Welsh Economic Forum, Conseils Économiques, Sociaux et Environnementaux Régionaux de Basse-Normandie, Bretagne, Pays de la Loire, Poitou-Charentes, Aquitaine, Centre et Limousin; Consejos Económicos y Sociales de País Vasco, Cantabria, Asturias, Galicia y Canarias; Instituto de Soldadura e Qualidade de Lisboa, USALGARVE.

(12) Schéma de Développement de l'Espace Atlantique (SDEA), Kommissionen för Atlantbågen–Konferensen för perifera kustregioner i Europa.

(13) Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för Atlantområdet.