4.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 114/17

RÅDETS STÅNDPUNKT (EU) nr 3/2010 VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden

Antagen av rådet den 1 mars 2010

(Text av betydelse för EES)

2010/C 114 E/02

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Skogen tillhandahåller en stor mängd miljömässiga, ekonomiska och sociala nyttigheter, som timmer, andra typer av skogsprodukter och miljötjänster.

(2)

Den ökande efterfrågan på timmer och trävaror över hela världen har, tillsammans med de institutionella brister och den bristfälliga styrning som karakteriserar skogssektorn i flera timmerproducerande länder, lett till att den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln blivit allt mer oroande.

(3)

Olaglig avverkning är ett stort problem med internationell dimension. Den utgör ett allvarligt hot mot skogarna, eftersom den bidrar till avskogningen, vilken är ansvarig för omkring 20 % av koldioxidutsläppen, hotar den biologiska mångfalden och underminerar det hållbara skogsbruket och dess utveckling, inbegripet den kommersiella lönsamheten för verksamhetsutövare som agerar enligt tillämplig lagstiftning. Den har dessutom sociala, politiska och ekonomiska konsekvenser.

(4)

Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 21 maj 2003 med titeln ”Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt): Förslag till en handlingsplan för EU” innehöll förslag till ett åtgärdspaket till stöd för de internationella insatser som görs för att lösa problemet med den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln.

(5)

Europaparlamentet och rådet välkomnade meddelandet och erkände behovet av att unionen bidrar till de globala insatserna för att lösa problemet med olaglig avverkning.

(6)

I enlighet med meddelandets syfte, som är att säkerställa att endast trävaror som har producerats i enlighet med producentlandets nationella lagstiftning förs in i unionen, har unionen förhandlat fram frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder (partnerländer), vilka innebär en rättsligt bindande skyldighet för parterna att införa ett licenssystem och att reglera den handel med timmer och trävaror som anges i dessa frivilliga partnerskapsavtal.

(7)

Med tanke på problemets omfattning och angelägenhetsgrad är det nödvändigt att aktivt stödja kampen mot den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln, att komplettera och stärka initiativet med frivilliga partnerskapsavtal och förbättra samverkan mellan olika strategier som syftar till att bevara skogar och att uppnå en hög grad av miljöskydd, däribland kampen mot klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald.

(8)

De insatser som gjorts av de länder som ingått frivilliga Flegtpartnerskapsavtal med unionen och de principer som ingår i dessa avtal, framför allt när det gäller definitionen av lagligt producerat timmer, bör erkännas. Det bör också beaktas att det enligt Flegtlicenssystemet endast är timmer som avverkats i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och trävaror som härrör från sådant timmer som exporteras till unionen. Därför bör timmer som använts i trävaror som finns förtecknade i bilagorna II och III till rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen (4), med ursprung i partnerländer som finns förtecknade i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 2173/2005, anses vara lagligt avverkat, under förutsättning att dessa trävaror uppfyller kraven i den förordningen och alla tillämpningsföreskrifter.

(9)

Hänsyn bör också tas till att konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) ålägger parterna i konventionen att endast bevilja Citestillstånd för export, när en art som finns förtecknad i Cites har avverkats i enlighet med bland annat nationell lagstiftning i exportlandet. Därför bör timmer från arter som finns förtecknade i bilagorna A, B eller C till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (5) anses vara lagligt avverkat, under förutsättning att det uppfyller kraven i den förordningen och alla tillämpningsföreskrifter.

(10)

Med hänsyn till att den olagliga avverkningen är mycket komplex vad beträffar bakomliggande faktorer och konsekvenser bör incitamenten för olagliga handlingar minskas genom fokusering på verksamhetsutövarnas beteende.

(11)

I brist på en internationellt erkänd definition bör lagstiftningen i det land där timret avverkas ligga till grund för definitionen av vad som utgör olaglig avverkning.

(12)

Många trävaror genomgår ett stort antal processer både innan de släpps ut på marknaden första gången och därefter. För att undvika att det införs onödiga administrativa bördor bör kraven i denna förordning endast omfatta de verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden för första gången och inte alla verksamhetsutövare som deltar i distributionskedjan.

(13)

Med tanke på att det skulle innebära en oproportionerlig börda för verksamhetsutövarna om de måste lämna information om timrets ursprung i fråga om varor som tillverkats av återvunnet timmer, bör sådana varor undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

(14)

Verksamhetsutövare som för första gången släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden bör visa tillbörlig aktsamhet genom ett system av åtgärder och förfaranden (systemet för tillbörlig aktsamhet) för att minimera risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på den inre marknaden.

(15)

Systemet för tillbörlig aktsamhet omfattar tre inslag, som ingår i riskhanteringen: tillgång till information, riskbedömning och reducering av den risk som fastställs. Systemet för tillbörlig aktsamhet bör ge tillgång till information om källorna och leverantörerna av timmer och trävaror som släpps ut på den inre marknaden för första gången samt till relevant information, till exempel om efterlevnaden av tillämplig lagstiftning. Verksamhetsutövarna bör göra en riskbedömning på grundval av denna information. När en risk fastställs, bör verksamhetsutövarna reducera risken på ett sätt som står i proportion till den fastställda risken, i syfte att förhindra att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden.

(16)

För att undvika onödiga administrativa bördor bör verksamhetsutövare som redan använder system eller förfaranden som uppfyller kraven i denna förordning inte åläggas att inrätta nya system.

(17)

För att erkänna god praxis inom skogsbrukssektorn, får certifiering eller andra system som används av tredje part och som omfattar kontroll av om tillämplig lagstiftning uppfylls användas vid riskbedömningsförfarandet.

(18)

Timmersektorn har stor betydelse för unionens ekonomi. Verksamhetsutövarnas organisationer är viktiga aktörer inom sektorn, eftersom de företräder dess intressen i bred skala och interagerar med en mångfald olika aktörer. Dessa organisationer har också den expertis och kapacitet som krävs för att analysera relevant lagstiftning och underlätta medlemmarnas efterlevnad av den, men bör inte använda denna kompetens för att dominera marknaden. För att främja genomförandet av denna förordning och bidra till utveckling av god praxis är det lämpligt att erkänna organisationer som har utarbetat system för tillbörlig aktsamhet som uppfyller kraven i denna förordning. En förteckning över sådana erkända organisationer bör offentliggöras, så att verksamhetsutövarna kan använda sig av sådana erkända övervakningsorganisationer.

(19)

De behöriga myndigheterna bör övervaka att verksamhetsutövarna faktiskt fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Därför bör de behöriga myndigheterna vid behov genomföra officiella kontroller, som kan inbegripa kontroller i verksamhetsutövarens lokaler, och bör kunna ålägga verksamhetsutövarna att vidta korrigerande åtgärder.

(20)

De behöriga myndigheterna bör föra register över kontrollerna och relevant information bör göras tillgänglig för sökande, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (6).

(21)

Eftersom den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln är internationell till sin art, bör de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra och med de administrativa myndigheterna i tredjeländer och kommissionen.

(22)

Medlemsstaterna bör se till att överträdelser av denna förordning beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(23)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt när det gäller förfaranden för erkännande och återtagande av erkännande av övervakningsorganisationer, sådana ytterligare relevanta kriterier för riskbedömning som kan visa sig nödvändiga för att komplettera dem som redan föreskrivs i denna förordning samt den förteckning över timmer och trävaror som omfattas av denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen hör experter under det förberedande arbetet, i enlighet med de åtaganden som gjorts i kommissionens meddelande av den 9 december 2009 om genomförande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(24)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(25)

Verksamhetsutövare och behöriga myndigheter bör ges en rimlig frist för att förbereda sig för att uppfylla kraven i denna förordning.

(26)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bekämpa olaglig avverkning och den därmed sammanhängande handeln, inte kan uppnås av medlemsstaterna enskilt och det därför, på grund av sin omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Genom denna förordning fastställs skyldigheterna för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden för första gången, i syfte att minimera risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   timmer och trävaror: timmer och trävaror som anges i bilagan, med undantag för trävaror som härrör från timmer eller trävaror som redan har släppts ut på marknaden samt trävaror eller sådana beståndsdelar av trävaror som tillverkats av timmer eller trävaror som avslutat sin livscykel och annars skulle ha bortskaffats som avfall.

b)   utsläppande på marknaden: leverans för första gången, oberoende av leveranssätt och försäljningsteknik, av timmer och trävaror på den inre marknaden för distribution eller användning i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. Det inbegriper också leverans genom distanskommunikation enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (8).

c)   verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som släpper ut timmer eller trävaror på marknaden.

d)   avverkningsland: det land eller det territorium där timret eller det timmer som använts i trävarorna avverkades.

e)   lagligt avverkat: avverkat i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen i avverkningslandet.

f)   olagligt avverkat: avverkat i strid med den tillämpliga lagstiftningen i avverkningslandet.

g)   tillämplig lagstiftning: den gällande lagstiftningen i avverkningslandet i fråga om

rätt till avverkning av timmer inom i vederbörlig ordning offentliggjorda gränser,

betalning för avverkningsrätter och timmer, inklusive avgifter för avverkning av timmer,

avverkning av timmer, inklusive miljö- och skogslagstiftning som är direkt relaterad till denna,

tredje parters lagliga rättigheter avseende sådan användning och besittningsrätt som påverkas av avverkning av timmer, och

handels- och tullagstiftning i den mån som skogsbrukssektorn berörs.

Artikel 3

Status för timmer och trävaror som omfattas av Flegt och Cites

Timmer som används i trävaror som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 2173/2005, och som härrör från partnerländer som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2173/2005 samt är förenliga med den förordningen och dess tillämpningsföreskrifter, ska anses vara lagligt avverkat enligt den här förordningen.

Timmer från arter som förtecknas i bilaga A, B eller C till förordning (EG) nr 338/97, och som uppfyller kraven i den förordningen och dess tillämpningsföreskrifter, ska anses vara lagligt avverkat enligt den här förordningen.

Artikel 4

Verksamhetsutövarnas skyldigheter

1.   Verksamhetsutövarna ska visa tillbörlig aktsamhet för att minimera risken för att släppa ut olagligt avverkat timmer eller trävaror som härrör från sådant timmer på marknaden. I detta syfte ska de tillämpa de förfaranden och åtgärder, nedan kallad ett system för tillbörlig aktsamhet, som anges i artikel 5.

2.   Varje verksamhetsutövare ska upprätthålla och regelbundet utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som den använder, utom när verksamhetsutövaren använder ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en övervakningsorganisation enligt artikel 7.

Artikel 5

System för tillbörlig aktsamhet

1.   Det system för tillbörlig aktsamhet som avses i artikel 4.1 ska omfatta följande:

a)

Åtgärder och förfaranden som ger tillgång till följande uppgifter om verksamhetsutövarens leveranser av timmer eller trävaror som har släppts ut på marknaden:

—

Beskrivning, inklusive fullständigt vetenskapligt namn eller vanligt namn på trädarten, handelsnamn och produkttyp.

—

Avverkningsland och i tillämpliga fall subnationell region där timret avverkades.

—

Kvantitet (uttryckt i volym, vikt eller antal enheter).

—

Namn och adress på verksamhetsutövarens leverantör.

—

Handlingar eller andra uppgifter som anger att timret och trävarorna överensstämmer med den tillämpliga lagstiftningen.

b)

Riskbedömningsförfaranden som gör det möjligt för verksamhetsutövaren att analysera och bedöma risken för att olagligt avverkat timmer eller trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden.

Dessa förfaranden ska beakta den information som anges i led a samt relevanta riskbedömningskriterier, inklusive

—

säkerställande av överensstämmelse med tillämplig lagstiftning, vilket kan innefatta certifiering eller andra av tredje part kontrollerade system som omfattar överensstämmelse med tillämplig lagstiftning,

—

allmän förekomst av olaglig avverkning av specifika trädarter,

—

allmän förekomst av olaglig avverkning eller praxis i det land och/eller den subnationella region där timret har avverkats, och

—

komplexiteten i leveranskedjan för trävaror.

c)

Med undantag för fall när den risk som fastställs vid de riskbedömningsförfaranden som avses i led b är försumbar, riskreducerande förfaranden som består av en uppsättning åtgärder och förfaranden som är tillräckliga och rimliga för att effektivt minimera den risken och som kan omfatta krav på kompletterande information eller handlingar och/eller krav på kontroll av en tredje part.

2.   Sådana detaljerade regler som är nödvändiga för att säkerställa enhetligt genomförande av punkt 1, utom när det gäller ytterligare relevanta riskbedömningskriterier enligt punkt 1 b andra stycket i denna artikel, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2. Dessa regler ska antas senast den … (9).

3.   För att ta hänsyn till marknadsutvecklingen och den erfarenhet som görs vid genomförandet av denna förordning, särskilt sådan som identifieras genom den rapportering som avses i artikel 18.3, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt beträffande sådana ytterligare riskbedömningskriterier som kan visa sig nödvändiga för att komplettera de kriterier som avses i punkt 1 b andra stycket i denna artikel. När kommissionen antar sådana delegerade akter, ska den agera i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Förfarandena i artiklarna 13, 14 och 15 ska tillämpas på de delegerade akter som avses i denna punkt.

Artikel 6

Behöriga myndigheter

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen av denna förordning.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de behöriga myndigheternas namn och adresser senast den … (10). Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla ändringar av de behöriga myndigheternas namn och adress.

2.   Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheterna, inklusive på Internet. Förteckningen ska uppdateras regelbundet.

Artikel 7

Övervakningsorganisationer

1.   En övervakningsorganisation ska utföra följande uppgifter:

a)

Upprätthålla och regelbundet utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet i enlighet med artikel 5 och bevilja verksamhetsutövare rätt att använda det.

b)

Kontrollera att dessa verksamhetsutövare använder systemet för tillbörlig aktsamhet på korrekt sätt.

c)

Vidta lämpliga åtgärder om en verksamhetsutövare underlåter att använda systemet för tillbörlig aktsamhet på korrekt sätt, vilket inbegriper underrättelse till de behöriga myndigheterna vid allvarlig eller upprepad underlåtenhet från verksamhetsutövarens sida.

2.   En organisation som uppfyller följande krav får ansöka om erkännande som övervakningsorganisation:

a)

Den är en juridisk person och är etablerad inom unionen.

b)

Den har kapacitet att utföra de uppgifter som anges i punkt 1.

c)

Den utför sina uppgifter på ett sätt som innebär att intressekonflikter undviks.

3.   En sökande som uppfyller kraven i punkt 2 ska erkännas som övervakningsorganisation på något av följande sätt:

a)

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska erkänna en övervakningsorganisation som har för avsikt att utöva sin verksamhet enbart i denna medlemsstat och därefter utan dröjsmål underrätta kommissionen.

b)

Kommissionen ska efter att ha underrättat medlemsstaterna erkänna en övervakningsorganisation som har för avsikt att utöva sin verksamhet i mer än en medlemsstat eller i hela unionen.

4.   De behöriga myndigheterna ska regelbundet genomföra kontroller för att säkerställa att de övervakningsorganisationer som utövar sin verksamhet inom de behöriga myndigheternas jurisdiktion fortsätter att utföra de uppgifter som anges i punkt 1 och att uppfylla kraven i punkt 2.

5.   Om en behörig myndighet fastställer att en övervakningsorganisation som har erkänts av kommissionen inte längre utför de uppgifter som anges i punkt 1 eller inte längre uppfyller kraven i punkt 2, ska den utan dröjsmål underrätta kommissionen.

6.   De behöriga myndigheterna eller kommissionen får återkalla ett erkännande, om den behöriga myndigheten eller kommissionen har fastställt att en övervakningsorganisation inte längre utför de uppgifter som anges i punkt 1 eller uppfyller kraven i punkt 2. Den behöriga myndigheten eller kommissionen får endast återkalla ett erkännande som den själv har utfärdat. Innan ett erkännande återkallas ska kommissionen underrätta de berörda medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om ett erkännande återkallas.

7.   För att komplettera och om erfarenheten så kräver ändra förfarandereglerna för erkännande och återkallande av erkännande av övervakningsorganisationer, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. När kommissionen antar sådana delegerade akter, ska den agera i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Förfarandena i artiklarna 13, 14 och 15 ska tillämpas på de delegerade akter vilka avses i denna punkt. Dessa regler ska antas senast den … (11).

8.   Detaljerade regler om frekvens och beskaffenhet för de kontroller som avses i punkt 4, vilket krävs för att säkerställa ett enhetligt genomförande av den punkten, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 16.2. Dessa regler ska antas senast den … (11).

Artikel 8

Förteckning över övervakningsorganisationer

Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över övervakningsorganisationer i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och på sin webbplats. Förteckningen ska uppdateras regelbundet.

Artikel 9

Kontroll av verksamhetsutövare

1.   De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller för att fastställa om verksamhetsutövarna uppfyller kraven i artiklarna 4 och 5.

2.   Verksamhetsutövarna ska erbjuda allt bistånd som är nödvändigt för att underlätta genomförandet av de kontroller som avses i punkt 1.

3.   Om det till följd av de kontroller som avses i punkt 1 framkommer att det föreligger brister, får de behöriga myndigheterna utfärda ett föreläggande om korrigerande åtgärder som verksamhetsutövaren ska vidta. Om verksamhetsutövaren underlåter att vidta sådana korrigerande åtgärder, kan detta leda till sanktioner i enlighet med artikel 17.

Artikel 10

Register över kontroller

1.   De behöriga myndigheterna ska föra register såväl över de kontroller som avses i artikel 9.1, och därvid särskilt ange deras art och resultat, som över eventuella meddelanden om korrigerande åtgärder enligt artikel 9.3. Register över alla kontroller ska sparas i minst fem år.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska göras tillgängliga för varje sökande i enlighet med direktiv 2003/4/EG.

Artikel 11

Samarbete

1.   De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra, med de administrativa myndigheterna i tredjeländer och med kommissionen för att säkerställa att denna förordning följs.

2.   De behöriga myndigheterna ska utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater samt med kommissionen om allvarliga brister som upptäcks genom de kontroller som avses i artiklarna 7.4 och 9.1 och om de typer av sanktioner som åläggs i enlighet med artikel 17.

Artikel 12

Ändringar i bilagan

För att ta hänsyn till den erfarenhet som görs vid genomförandet av denna förordning, särskilt identifierad genom den rapportering som avses i artikel 18.3, och till utvecklingen beträffande de tekniska egenskaperna, slutanvändarna och produktionsprocesserna för timret eller trävarorna, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för ändring och komplettering av förteckningen över timmer och trävaror i bilagan. Dessa akter ska inte skapa en oproportionerlig börda för verksamhetsutövare. När kommissionen antar sådana delegerade akter, ska den agera i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Förfarandena i artiklarna 13, 14 och 15 ska tillämpas på de delegerade akter som avses i denna artikel.

Artikel 13

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 7.7 och 12 ska ges till kommissionen för en period på sju år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast tre månader före utgången av en treårsperiod efter den dag då denna förordning börjar tillämpas. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 14.

2.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 14 och 15.

Artikel 14

Återkallande av delegering

1.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 7.7 och 12 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenheter ska återkallas ska underrätta den andra lagstiftaren och kommissionen senast en månad innan det slutliga beslutet fattas och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas samt skälen till återkallandet.

3.   Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet och rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten eller om både Europaparlamentet och rådet före detta datum har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända, ska den delegerade akten träda i kraft den dag som anges i dess bestämmelser.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den antagna delegerade akten, ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

Artikel 16

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) som inrättats enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2173/2005.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 17

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen och utan dröjsmål anmäla alla ändringar som påverkar dem.

Artikel 18

Rapportering

1.   Medlemsstaterna ska senast den 30 april vartannat år från den dag då denna förordning börjar tillämpas lämna en rapport om tillämpningen av förordningen under de föregående två åren.

2.   På grundval av dessa rapporter ska kommissionen utarbeta en rapport, som ska lämnas till Europaparlamentet och rådet vartannat år.

3.   Senast den … (12) och därefter vart sjätte år ska kommissionen se över denna förordnings effektivitet och sätt att fungera på grundval av rapportering om och erfarenhet av tillämpningen av denna förordning, i synnerhet när det gäller de administrativa konsekvenserna för små och medelstora företag och produktomfattning. Dessa rapporter kan vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

Artikel 19

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … (13). Artiklarna 5.2, 6.1, 7.7 och 7.8 ska dock tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

Artikel 20

Offentliggörande

Denna förordning ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

…

Ordförande

På rådets vägnar

…

Ordförande

(1)  EUT C 318, 23.12.2009, s. 88.

(2)  EUT L.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4)  EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.

(5)  EGT L 61, 3.3.1997, s. 1.

(6)  EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8)  EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(9)  18 månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(10)  Sex månader efter denna förordnings ikraftträdande.

(11)  18 månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(12)  36 + 30 månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(13)  30 månader efter det att denna förordning trätt i kraft.

BILAGA

Timmer och trävaror enligt klassifikationen i Kombinerade nomenklaturen enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/871 (1), på vilken denna förordning är tillämplig

—

4401 Brännved i form av stockar, kubbar, vedträn, kvistar, risknippen e.d., trä i form av flis eller spån, sågspån och annat träavfall, även agglomererat till vedträn, briketter, pelletar eller liknande former.

—

4403 Virke, obearbetat, barkat, befriat från splintved eller bilat eller grovt sågat på två eller fyra sidor.

—

4406 Järnvägs- och spårvägssliprar av trä.

—

4407 Trä, sågat eller kluvet i längdriktningen eller skuret eller svarvat till skivor, även hyvlat, slipat eller längdskarvat, med en tjocklek av mer än 6 mm.

—

4408 Skivor för fanering (inbegripet sådana som erhållits genom skärning av laminerat virke), skivor för plywood eller för liknande laminerat virke och annat virke, sågat i längdriktningen, skuret eller svarvat till skivor, även hyvlat, slipat, kantskarvat eller längdskarvat, med en tjocklek av högst 6 mm.

—

4409 Virke (inbegripet icke sammansatt parkettstav), likformigt bearbetat utefter hela längden (spontat, falsat, fasat, försett med pärlstav, profilerat, bearbetat till rund form e.d.) på kanter, ändar eller sidor, även hyvlat, slipat eller längdskarvat.

—

4410 Spånskivor, oriented strand board (OSB) och liknande skivor av trä, även agglomererade med harts eller andra organiska bindemedel.

—

4411 Fiberskivor av trä eller andra vedartade material, även innehållande harts eller andra organiska bindemedel.

—

4412 Kryssfaner (plywood), fanerade skivor och liknande trälaminat trä.

—

4413 00 00 Förtätat trä i block, plattor, ribbor eller profilerade former.

—

4414 00 Träramar för målningar, fotografier, speglar e.d.

—

4415 Packlådor, förpackningsaskar, häckar, tunnor och liknande förpackningar, av trä; kabeltrummor av trä; lastpallar, pallboxar och liknande anordningar, av trä; pallflänsar av trä, kistor.

(Ej sådant förpackningsmaterial som endast använts som stöd, skydd eller bärare för en annan vara som släppts ut på marknaden.)

—

4416 00 00 Fat, tunnor, kar, baljor och andra tunnbinderiarbeten samt delar till sådana arbeten, av trä, inbegripet tunnstav.

—

4418 Byggnadssnickerier och timmermansarbeten, av trä, inbegripet cellplattor, sammansatta golvskivor samt vissa takspån (”shingles” och ”shakes”), virke (inbegripet icke sammansatt parkettstav), likformigt bearbetat utefter hela längden (spontat, falsat, fasat, försett med pärlstav, profilerat, bearbetat till rund form e.d.) på kanter, ändar eller sidor, även hyvlat, slipat eller längdskarvat.

—

Massa och papper i kapitel 47 och 48 i Kombinerade nomenklaturen, med undantag av bambubaserade produkter och återvinningsprodukter (avfall och förbrukade varor).

—

9403 30, 9403 40, 9403 50 00, 9403 60 och 9403 90 30 Trämöbler.

—

9406 00 20 Monteringsfärdiga byggnader med KN-nummer.

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

1.

Den 17 oktober 2008 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden. Förslaget grundar sig på artikel 192.1 i förordningen om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

2.

Europaparlamentet antog sitt yttrande vid första behandlingen den 22 april 2009 (1). Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 1 oktober 2009 och Regionkommittén meddelade att den inte avsåg att avge något yttrande.

3.

Den 1 mars 2010 antog rådet sin ståndpunkt vid första behandlingen i enlighet med artikel 294 i EUF-fördraget.

II.   MÅL

Syftet med förordningen är att minimera risken för att olagligt avverkat timmer släpps ut på den inre marknaden. Den bygger på principen om tillbörlig aktsamhet och inriktar sig på den första gången som timmer och trävaror släpps ut på den inre marknaden. Rådet har behållit innebörden i kommissionens systeminriktade tillvägagångssätt. Det har därför koncentrerat sig på att utarbeta de rättsliga kraven för ett proaktivt beteende hos verksamhetsutövaren.

III.   ANALYS AV RÅDETS STÅNDPUNKT VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

1.   Allmänna iakttagelser

Vid första behandlingen den 22 april 2009 antog Europaparlamentet 75 ändringar.

I rådets ståndpunkt vid första behandlingen har ett antal av Europaparlamentets ändringar delvis eller till innebörden införlivats. Dessa ändringar innebär bland annat att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt förordningens konsekvenser för små och medelstora företag (ändringarna 22, 29, 47, 72), att tillämpningsområdet för förordningen inte bör undanta timmer och trävaror som är föremål för obligatoriska hållbarhetskrav (ändringarna 21, 32) och att kommissionen bör erkänna de övervakningsorganisationer som avser att bedriva verksamhet i fler än en medlemsstat (ändringarna 5156).

Andra ändringar återspeglades däremot inte i rådets ståndpunkt vid första behandlingen, eftersom rådet ansåg att de hade blivit onödiga på grund av det sätt texten hade utvecklats. Rådet införde ett antal ändringar till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget den 1 december 2009, särskilt när det gäller den rättsliga ram som kommer att inrättas för att ersätta systemet med kommittéförfarande. Eftersom Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen lämnades cirka sju månader före Lissabonfördragets ikraftträdande, beaktades inte de ändringar som gäller kommittéförfarandet, eftersom de inte längre var relevanta.

Rådets ståndpunkt vid första behandlingen inbegriper också vissa andra ändringar än de som avses i Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen. I nedanstående avsnitt förklaras ändringarna i sak. Därutöver förekommer redaktionella ändringar för att göra texten klarare eller för att säkerställa genomgående konsekvens i förordningen.

2.   Särskilda kommentarer

Definitioner

Följande ändringar av det ursprungliga förslaget gjordes:

—

Definitionen av ”timmer och trävaror” ändrades för att visa att återvunna trävaror, dvs. trävaror eller sådana beståndsdelar av trävaror som tillverkats av timmer och trävaror som har avslutat sin livscykel och annars skulle ha bortskaffats som avfall, inte ska omfattas av definitionen, eftersom man ansåg att det skulle vara orimligt att kräva att verksamhetsutövarna införskaffar uppgifter om den ursprungliga källan för det timmer som finns i återvunna varor.

—

Förslaget att undanta timmer och trävaror som är föremål för obligatoriska hållbarhetskrav avvisades (ändringarna 21, 32).

—

Det klargjordes att sådana trävaror som kommer från timmer eller trävaror som redan släppts ut på marknaden inte bör omfattas av definitionen av ”timmer och trävaror” (ändring 34).

—

Rådet specificerade innebörden av ”utsläppande på marknaden” genom att lägga till att det omfattade alla försäljningstekniker och även leverans genom distanskommunikation.

—

Begreppet ”subnationell avverkningsregion” har lagts till för att omfatta fall med regionala skillnader inom ett land.

—

Definitionen av ”avverkningsland” utvidgades till att omfatta inte bara länder utan även territorier.

—

Definitionerna av ”riskhantering” och ”övervakningsorganisation” ströks, eftersom man ansåg att dessa begrepp beskrivs mer utförligt i respektive artikel.

Tillämplig lagstiftning

Definitionen av ”tillämplig lagstiftning” är en av kärnfrågorna i utkastet till förordning, eftersom verksamhetsutövaren skulle vara skyldig att ha tillgång till information om hur timmer och trävaror överensstämmer med gällande lagstiftning. Rådet har strävat efter att hitta rätt balans mellan en utökad förteckning över lagstiftningsområden och en förteckning över relevanta lagstiftningsområden i allmänhet. Rådet har utvidgat definitionen i kommissionens förslag till att inbegripa skogsrelaterad lagstiftning, inklusive miljölagstiftning samt handels- och tullagstiftning, i den mån skogssektorn är berörd. Rådet har lagt till ”tredje parters lagliga rättigheter avseende sådan användning och besittningsrätt ...”, vilket kan anses närma sig Europaparlamentets ståndpunkt, när parlamentet nämner ”skogsägarförhållanden och ursprungsbefolkningarnas rättigheter” (ändring 38). Däremot ansåg rådet att Europaparlamentets ändring för att införa lagstiftning om arbetstagarnas och samhällenas välfärd vållar problem ur rättslig och praktisk synvinkel.

System för tillbörlig aktsamhet

Rådet ansåg att det var viktigt att förtydliga huvuddragen i utkastet till förordning. Det har därför utvecklat tre inslag i systemet för tillbörlig aktsamhet närmare: tillgång till vissa uppgifter, riskbedömningsförfarandet och riskreduceringsförfarandet. Även Europaparlamentet anser i sin ändring 37 att det är nödvändigt att de båda inslagen riskidentifiering och riskminimering tydligt fastställs.

När det gäller riskbedömningsförfarandena angav rådet fyra kriterier för riskbedömning, vilka kan kompletteras i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget.

I artikel 5.1 b och 5.1 c har rådet eftersträvat en åtskillnad mellan riskbedömningen och riskreduceringsförfarandet, beroende på olika faktorer, såsom varans komplexitet och ursprung, utan att uttryckligen ange vilka situationer som kräver särskild uppmärksamhet, i form av antingen strängare eller lindrigare krav (ändring 47).

Till skillnad från Europaparlamentet utvidgade rådet inte skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet till att omfatta andra verksamhetsutövare än de som släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden för första gången (ändringarna 15, 17, 19, 20, 31, 33, 35, 41, 42, 43, 50). Det ansågs vara orimligt betungande att utvidga denna skyldighet.

Rådet införde en möjlighet för verksamhetsutövare att välja mellan tre olika system för tillbörlig aktsamhet: deras eget, ett system för tillbörlig aktsamhet som tillhandahålls av en övervakningsorganisation eller ett system som tillhandahålls av en tredje part.

Tillämpningsområde

I likhet med Europaparlamentet strök även rådet det föreslagna undantaget i kommissionens förslag för timmer som är föremål för obligatoriska hållbarhetskrav (ändringarna 21, 32).

Bilagan

Rådet ändrade ordningen för trävarorna i bilagan i enlighet med KN-numren och lade till några varukategorier. Det ansåg att verksamhetsutövarnas börda i detta skede skulle bli för tung om man lade till andra kategorier (ändring 74, 75).

Övervakningsorganisationer

Rådet delade Europaparlamentets åsikt att det var viktigt att ha harmoniserade standarder i hela EU och föreslog att kommissionen också skulle erkänna övervakningsorganisationer. Rådet skilde mellan övervakningsorganisationer som avser att utföra verksamhet i en medlemsstat eller i flera medlemsstater. Den gick med på att kommissionen skulle erkänna de organisationer som utövar sin verksamhet i flera medlemsstater (ändringarna 51, 53, 54, 55, 56) (jfr artikel 7.3). Det ansågs emellertid mer praktiskt att den behöriga myndigheten i en medlemsstat var ansvarig för att erkänna övervakningsorganisationer som utövar sin verksamhet enbart i medlemsstaten i fråga. I likhet med Europaparlamentet ansåg rådet att det är viktigt att övervakningsorganisationen utför sina uppgifter på ett sätt där eventuella intressekonflikter undviks (ändring 51) (jfr artikel 7.2 c). Det ansågs inte vara nödvändigt att skilja mellan övervakningsorganisationer som är offentliga eller privata enheter (ändringarna 51, 52).

Påföljder

Rådet övervägde att lägga till en förteckning över påföljder (ändring 69) men beslutade efter omfattande diskussioner att behålla formuleringen i kommissionens förslag, som är den överenskomna formuleringen för EU:s lagstiftning. Många medlemsstater ansåg att nivån på och innehållet i påföljderna omfattades av medlemsstaternas behörighet. Att fastställa en förteckning över påföljder gav dessutom upphov till några praktiska frågor, t.ex. hur uttömmande förteckningen ska vara och svårigheterna med att i detta skede identifiera alla tänkbara överträdelser.

Förbud

Rådet har behållit andemeningen i kommissionens förslag om ett systeminriktat tillvägagångssätt. Verksamhetsutövarna bör använda ett system för tillbörlig aktsamhet i syfte att minimera risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning släpps ut på marknaden. Rådet instämmer inte med Europaparlamentets åsikt att ett förbud bör införas för att garantera laglighet (ändringarna 17, 19, 31, 42 (när det gäller artiklarna 3.1, 43, 50, 71). En sådan utvidgning av tillämpningsområdet ansågs inte vara i linje med förslagets andemening och kan därför inte godtas.

Tillämpning

Rådet ansåg att det vore orealistiskt att göra förordningen tillämplig endast ett år efter att den har trätt i kraft, hur önskvärd det än är (ändring 73). För att ge verksamhetsutövarna tid att anpassa sig till den nya situationen och för att genomförandeåtgärder ska kunna antas, föreslogs det därför att förordningen ska börja tillämpas 30 månader efter ikraftträdandet.

Situationen för små och medelstora företag/verksamhetsutövare

I likhet med Europaparlamentet har rådet beaktat den särskilda situationen för små och medelstora företag och verksamhetsutövare (ändringarna 22, 29, 47, 72). Det har till exempel infört begreppet försumbar risk i artikel 5.1 c. Det fastställs i artikel 12 att de delegerade akter som kommer att ändra och komplettera förteckningen över timmer och trävaror i bilagan inte får skapa en oproportionerlig börda för verksamhetsutövarna. I artikel 18 om rapportering lade rådet till att de administrativa konsekvenserna för små och medelstora företag särskilt bör beaktas vid översynen.

Skäl om och hänvisningar till miljöfrågor (hållbart skogsbruk)

Europaparlamentet har lagt till ett stort antal skäl i syfte att beakta skogsmiljö, biologisk mångfald, skogarnas ekosystem och hållbart skogsbruk (ändringarna 28, 10, 11, 14). Rådet anser att systemet för tillbörlig aktsamhet och verksamhetsutövarnas beteende för att minimera risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror släpps ut på marknaden utgör kärnan i förordningen och att sådana hänvisningar därför är överflödiga, hur önskvärda målen än är. Dessutom är skälen avsedda att motivera bestämmelserna i förordningen, medan det här inte finns några operativa bestämmelser till vilka sådan skäl skulle kunna kopplas.

Översyn

Rådet instämde med Europaparlamentet åsikt att det är nödvändigt att kommissionen gör en översyn av förordningen och att denna översyn särskilt bör behandla de administrativa konsekvenserna för små och medelstora företag (ändring 72).

3.   Andra ändringar som införts av rådet

Status för trävaror som omfattas av Flegt och Cites

Bestämmelsen om timmer och trävaror som omfattas av Flegt och Cites fastställs i en separat artikel, eftersom Flegt-licenser och Cites-certifikat enligt förordningen anses vara tillräckliga som bevis på att timret är lagligt avverkat.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Rådet ansåg att endast allvarliga brister bör bli föremål för informationsutbyte enligt artikel 11. Rådet specificerade också att de ålagda typerna av påföljder bör omfattas av informationsutbytet.

Tillämpningsområde

För att klargöra syftet med de skyldigheter som föreskrivs i förordningen har rådet lagt till att syftet är att minimera risken för att olagligt timmer och trävaror från sådant virke släpps ut på marknaden.

Ändringar till följd av Lissabonfördraget

Eftersom rådet anser att kommissionen bör delegeras befogenheter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har det lagt till tre nya artiklar, som är nödvändiga för sådana delegerade akter, i artikel 5.3 och 7.7 och 12 samt ett nytt skäl. Rådet anpassade också bestämmelserna för antagandet av genomförandebestämmelser i enlighet med artikel 291 EUF-fördraget.

IV.   SLUTSATSER

Rådet anser att dess ståndpunkt vid första behandlingen är i linje med de grundläggande målen i kommissionens förslag. Den utgör ett väl avvägt åtgärdspaket, som skulle bidra till målen för kampen mot olaglig avverkning.

Rådet ser fram emot en konstruktiv diskussion med Europaparlamentet för en genomförbar överenskommelse om denna förordning.

(1)  8881/09.