23.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/39

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Att främja politik och program till förmån för energieffektivitet på slutanvändarnivå” (initiativ yttrande)

2009/C 318/08

Föredragande: Claudio CAPPELLINI

Den 10 juli 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett initiativyttrande om

”Att främja politik och program till förmån för energieffektivitet på slutanvändarnivå” (initiativyttrande).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 september 2009. Föredragande var Claudio CAPPELLINI.

Vid sin 456:e plenarsession den 30 september–1 oktober 2009 (sammanträdet den 1 oktober 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 126 röster för och 2 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har under den senaste mandatperioden arbetat med olika frågor i samband med den europeiska politiken för energieffektivitet i alla dess olika aspekter (den externa dimensionen, utmaningar på energiområdet på kort och lång sikt, försörjningstrygghet och säkerhet) i syfte att ta fram en energipolitik som präglas av kostnadseffektivitet och hållbarhet. Kommittén betonar vikten av att främja och dra nytta av resultaten av de energieffektivitetsdagar som EESK har anordnat, i samarbete med alla de berörda parterna, slutanvändarna och medlemsstaterna. Med utgångspunkt i detta rekommenderar kommittén kommissionen och det nyvalda parlamentet att med kraft verka i den riktning som presenterats i de tidigare yttrandena (1).

1.2

EESK anser dessutom att genomförandet av en energipolitik som främjar effektivitet och ny ”ren” teknik inte bara kan utgöra en lösning på miljöproblemen, utan också minska importberoendet och därmed förbättra energiförsörjningstryggheten, samt göra det lättare att hantera de höga råvarukostnaderna och deras återverkningar på slutanvändarna.

EESK rekommenderar att man intensifierar satsningarna på att systematiskt involvera slutanvändarna (i synnerhet konsumenterna och små företag) med avseende på de nya bestämmelser som fastställdes av Europeiska rådet i mars 2007 och i syfte att mildra den nuvarande ekonomiska krisen.

1.3

Kommittén anser att arbetsmarknadsparterna på europeisk och nationell nivå kan främja ett större deltagande från slutkonsumenterna av energi, i synnerhet småföretagare, deras sammanslutningar, offentlig-privata partnerskap på lokal nivå samt kooperativ, i syfte att på ett verksammare sätt uppnå de europeiska målen för energieffektivitet och en ”grön ekonomi”. Ett sådant åtagande kan, om det ingår på lämpligt sätt till exempel i dagordningen för den europeiska sociala dialogen och sektorsdialogen, bidra konkret till ökad sysselsättning och skapandet av nya kvalificerade arbetstillfällen kopplade till energisektorn och spridningen av nya tjänster.

1.4

EESK anser att stärkandet av den europeiska dimensionen i energipolitiken också bör bidra till en starkare strategi för hållbar utveckling och utökat vetenskapligt och tekniskt samarbete på inre marknaden och de inhemska marknaderna som kan bidra till ökade offentliga och privata investeringar, omfattande olika former av förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna.

1.5

EESK vill uttrycka sin besvikelse och oro över bristen på information och enhetliga, detaljerade uppgifter om energieffektiviteten i slutanvändningen, vilket innebär att det blir svårt att ta fram statistiskt ”robusta” och harmoniserade indikatorer, särskilt eftersom det saknas historiska uppgifter på europeisk nivå som är tillgängliga för slutanvändarna.

EESK vill på nytt framhålla sin oro för att medlemsstaterna inte har utarbetat nationella energieffektivitetsplaner, vilket skulle ha skett enligt direktivet, i tid.

1.6

För att främja ett fullständigt, enhetligt och kraftfullare genomförande av den europeiska politiken för energieffektivitet på nationell nivå anser kommittén att det är nödvändigt och brådskande att man, i samarbete med Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och efter ett systematiskt samråd med företrädare för slutanvändarna, inför ett gemensamt europeiskt övervakningssystem som präglas av rättvisa, öppenhet och jämförbarhet när det gäller energiräkningarna.

1.7

Kommittén anser dessutom att man för att åstadkomma ett bättre genomförande av den europeiska politiken för energieffektivitet måste stärka de branschspecifika aspekterna av politiken i syfte att skapa större möjligheter till övervakning och konsekvensanalys. Konsekvenserna av energipolitiken skiljer sig åt mellan olika typer av ekonomisk aktivitet, både när det gäller företag som förbrukar energi (som i sin tur har olika problem beroende på förbrukningsnivå, typ av process osv.), och när det gäller företag som arbetar med tillhandahållandet av energi (till exempel producenter och konstruktörer av anläggningar, tillhandahållare av energitjänster, byggföretag osv.), där det finns enorma möjligheter till energibesparingar som ännu inte har utnyttjats.

1.8

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är dessutom övertygad om att de europeiska programmen (ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, programmet Intelligent energi – Europa och andra) snabbt måste förenklas, ett arbete som inte får skjutas upp. Det krävs större deltagande från slutanvändarnas sida och en mindre splittrad och mer integrerad ram för insatserna (som till exempel är fallet i handlingsplanen för kapaciteter [ECAP]). Vi föreslår därför ett nytt integrerat program som syftar till bättre samordning av sådana aktiviteter som främjar slutanvändarna.

EESK uppmanar EU, medlemsstaterna och företagen att investera tillräckliga resurser i tillämpad energiforskning och överföring av resultaten till slutanvändarna, i besparingar som kan uppnås genom användningen av ny informations- och kommunikationsteknik inom tekniska och högkvalificerade yrken, samt i utveckling och innovation på energiområdet. Kommittén rekommenderar också ett mer inkluderande globalt samarbete i frågan.

1.9

Kommittén anser att det är nödvändigt att EU omgående skapar instrument och vidtar politiska åtgärder på skatteområdet och när det gäller tillgång till krediter för att på ett lämpligare sätt kunna stödja energibesparingar och underlätta för alla slutanvändare, i synnerhet små och medelstora företag och offentlig-privata partnerskap, att själva eller gemensamt genomföra effektivare och långsiktigt hållbara produktionsmodeller.

EESK är medveten om den viktiga roll som utbildningen spelar för spridningen av en energieffektivitetskultur på europeisk nivå, och föreslår att man lanserar ett särskilt samråd med arbetsmarknadsparterna och alla berörda parter på europeisk och nationell nivå för att omfördela EU:s befintliga ekonomiska resurser, och befästa de yrkesmässiga profiler och kunskaper som är kopplade till energieffektivitet, samt främja informationsspridning och öka medvetenheten hos allmänheten.

2.   Målen i direktiv 2006/32/EG

2.1

Direktiv 2006/32/EG har följande syften:

—

Förbättrad energieffektivitet i slutanvändarledet i syfte att bidra till ökad energiförsörjningstrygghet.

—

Minskade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser för att motverka klimatförändringarna och på ett ekonomiskt effektivt sätt utnyttja potentiellt kostnadseffektiva energibesparingar, samt stimulera innovation och konkurrenskraft.

För att syftet ska kunna uppnås fastställs i direktivet vissa allmänna mål, t.ex. följande:

—

För medlemsstaternas fastställs vägledande besparingsmål och lämpliga mekanismer för att uppnå målen.

—

En institutionell, ekonomisk och rättslig ram fastställs i syfte att undanröja hinder och brister på marknaden som förhindrar effektiv slutanvändning av energi.

—

Förutsättningar skapas för utvecklingen av en marknad för energitjänster, i synnerhet för små och medelstora företag.

—

Medlemsstaterna ska sträva efter att för detta direktivs nionde tillämpningsår uppnå ett övergripande nationellt vägledande energibesparingsmål på 9 %, som ska uppfyllas med hjälp av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Mot bakgrund av de ambitiösa mål som ursprungligen fastställdes av kommissionen har genomförandefasen för direktiv 2006/32/EG visat sig vara otillräcklig av följande skäl:

—

Åtgärderna har ibland varit alltför tandlösa och lämnat luckor i samband med införlivandet på den nationella nivån.

—

De nationella handlingsplanerna och genomförandebestämmelserna har inte varit samordnade och verkningsfulla i den utsträckning som föreskrivits i direktivet.

—

Åtföljande program och åtgärder har varit splittrade och föga samordnade.

—

Det har funnits en brist på nödvändiga enhetliga uppgifter och information, vilket har försvårat övervakning och konsekvensanalys av direktivets inverkan på slutanvändarna, liksom brister när det gäller tillhandahållandet av de beståndsdelar som krävs för en enhetlig och hållbar utveckling av energieffektiviteten inom EU.

Erfarenheterna hittills visar att endast ett fåtal av unionens 27 medlemsstater har genomfört en energipolitik som är solid och strukturerad när det gäller att stimulera energieffektivitet och utveckla förnybara energikällor, inleda en utvecklingsprocess inom de nya sektorer som är kopplade till ovannämnda tekniker och samtidigt bidra till att minska energikostnaderna för småföretag och hushåll.

I grönboken ”Mot ett tryggt, hållbart och konkurrenskraftigt europeiskt energinät” (2) förordar kommissionen en europeisk systemansvarig för energinäten.

I tre nyligen avgivna yttranden (3) bedömer EESK att man bör undersöka huruvida det är möjligt att införa europeiska tjänster av allmänt intresse på energiområdet till fromma för den gemensamma energipolitiken. I korthet anser EESK att denna diskussion måste föras i förväg, eftersom sådana tjänster skulle avspegla europeisk solidaritet i ett läge då unionen står inför utmaningar på viktiga, multinationella och gränsöverskridande områden, till exempel energiförsörjning, förvaltning av vattenresurserna, bevarandet av biologisk mångfald, bibehållen luftkvalitet, inre och yttre säkerhet osv. Förekomsten av sådana gemenskapstjänster skulle göra samtliga slutanvändare medvetna om sitt ansvar.

3.2   Slutanvändarna och den europeiska visionen för energipolitiken

I vissa medlemsstater har det tagit mycket lång tid att uppnå energieffektivitetsmålen, och den nuvarande allvarliga ekonomiska krisen bekräftar behovet av att snabbt vidta mer samordnade åtgärder som planeras och fördelas i syfte att utnyttja gemenskapens och medlemsstaternas resurser och främja en återhämtning i de offentliga och privata investeringarna. En strategi och en vision för hållbar utveckling baserad på principerna om effektivitet, distribuerad generering, och nya, rena energikällor (inbegripet biomassa) samt en spridning av resultaten mellan medlemsstaterna och företrädare för slutanvändarna på europeisk nivå skulle kunna bidra till att man undviker en uppsplittring av den forskningsverksamhet som krävs utöver de stora satsningarna på internationell nivå.

En viktig aspekt i arbetet med att motverka den ekonomiska krisen och gjuta nytt liv i politiken för energieffektivitet och tillhörande investeringspolitik är att man måste ompröva också den europeiska politiken vad avser beskattning och krediter med beaktande av slutanvändarna, kreditsektorn och berörda energioperatörer samt de lokala förvaltningarna, så att man främjar utvecklingen av systemet för energitjänsteföretag på europeisk nivå.

3.3   Energieffektivitetskultur och nya kunskaper på detta område ur slutanvändarnas perspektiv

Det är uppenbart att det saknas allmän och branschspecifik information om och konsekvensbedömningar av EU:s energieffektivitetspolitik för slutanvändarna (framför allt de små och medelstora företagen och de andra aktörerna), liksom att det saknas metoder för att undersöka överensstämmelsen mellan internationella och europeiska mål, och en övervakningsprocess för de resultat som dessa användare uppnått.

På grundval av en första kontroll som genomförts i några medlemsstater kan man notera att tillgången till uppgifter om industriproduktionen och energiförbrukningen är kraftigt begränsad av bristen på detaljerad information.

Man behöver därför inleda testundersökningar för att samla in och bearbeta de uppgifter och indikatorer som krävs för övervakning och utvärdering av energieffektiviteten i slutanvändning och i tjänster för att kunna mäta direktivets påverkan på de strategier och åtgärder som antagits i de olika medlemsstaterna.

3.4   Indikatorer för energieffektivitet och slutanvändarnas behov

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skulle, t.ex. genom att inrätta en oberoende arbetsgrupp bestående av sakkunniga, också kunna stödja och främja utarbetandet av harmoniserade och tillförlitliga indikatorer som gör det möjligt att kvantifiera och bedöma de energibesparingar som användningen av ny informations- och kommunikationsteknik skulle kunna leda till. Sådana nya, lättförståeliga indikatorer skulle kunna utgöra en garanti för slutanvändarna, som de i sin tur skulle kunna använda på lämpligt sätt. Detta skulle bidra till att begränsa det växande vilseledande eller förvirrande bruket av begreppen ”grön” och ”ren” energi som enbart en marknadsstrategi, utan någon reell, påvisbar eller mätbar effekt när det gäller besparingar och minskade utsläpp, och förhindra otillbörliga affärsmetoder.

3.5   Ett integrerat system för övervakning och observation som är gemensamt för alla medlemsstater skulle ge unionen och medlemsstaterna möjlighet att

—

sätta in en oberoende europeisk arbetsgrupp bestående av sakkunniga och upprätta ett oberoende nätverk av organisationer för energieffektivitet inriktade på slutanvändaren, i synnerhet företag (särskilt små och medelstora företag samt hantverksföretag),

—

lägga fram regelbundna rapporter om EU:s politik och dess påverkan på slutanvändarna (i synnerhet småföretagen),

—

kunna använda en informationsplattform på flera språk som skulle vara lätt att använda och lättillgänglig, befästa och förbättra förbindelserna mellan representativa organisationer på europeisk och nationell nivå och för de viktigaste aktörerna.

3.6   Ta itu med förseningar och brister i utarbetandet av nationella energieffektivitetsplaner

De nationella energieffektivitetsplanerna visar inte på kraftfulla och seriösa satsningar från medlemsstaternas sida när det gäller att uppnå de mål som fastställts i direktivet, i synnerhet i fråga om att minska förbrukningen i de viktigaste sektorerna, nämligen transporter och bostäder. Planerna är ofta mycket allmänna, saknar konkreta uppgifter och vetenskapliga indikatorer som skulle vara lämpliga för en korrekt bedömning av de potentiella konsekvenserna av sådana planerade åtgärder som skulle göra det möjligt att uppnå direktivets mål. Initiativ på energieffektivitetsområdet måste vara mer konkreta och genomförbara, och man bör överväga att göra åtminstone några åtgärder obligatoriska och undersöka om de konkreta resultaten avviker från målen i de nationella planerna, vilket har varit fallet med avgaser från motorfordon, den allmänna koldioxidminskningen, utsläppen av växthusgaser och förnybar energi.

Kommissionens nyligen genomförda internetsamråd ”Public Consultation on the Evaluation and Revision of the Action Plan for Energy Efficiency” [COM(2006) 545] visar på brister i själva direktivet när det gäller samrådet med slutanvändarna. En årlig rapport, som EESK skulle kunna bidra till, med lämpliga metoder för samråd med samtliga slutanvändare, skulle kunna vara ett sätt att överbrygga en del av de brister som konstaterats i utarbetandet av de nationella energieffektivitetsplanerna.

3.7   En ny generation av europeiska program som är mer anpassade till slutanvändarna

Det krävs en förenkling av förfarandena för att få tillgång till programmen (ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och särskilt programmet Intelligent energi – Europa) för att underlätta tillgången också för de minsta företagen och deras representativa sammanslutningar samt för förvaltningar i missgynnade områden (bergsområden och avlägset belägna områden). Kommittén ställer sig också positiv till att man uppmuntrar offentlig-privata partnerskap och energitjänstföretag (ESCO - Energy Service Companies), särskilt på europeisk, nationell och lokal nivå, och främjar småföretagens deltagande i samband med det konkreta genomförandet av den europeiska politiken för grön upphandling. Inom ramen för arbetet med enklare och bättre lagstiftning uppmanas kommissionen att tillsammans med företrädare för europeiska och nationella sammanslutningar för slutanvändare undersöka vilka förfaranden och metoder som är mest effektiva i syfte att främja slutanvändarna och parter som berörs av direktivet i samband med införlivandet av politiken för energieffektivitet.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   I direktivet konstateras att energioperatörerna inom sektorn för energitjänster har en roll att spela (artikel 6). Detta konstaterande är särskilt bekymmersamt eftersom det på många nationella marknader har hänt att de stora energioperatörerna har bedrivit verksamhet längre ner i distributionskedjan, till exempel energitjänster och installation och service, och därvid dragit fördel av sin dominerande ställning i andra delar av kedjan (produktion, distribution och försäljning), vilket skapat stora hinder för småföretagens utveckling inom sektorn för energitjänster.

4.1.1

Det finns fortfarande avsevärda problem och svårigheter med genomförandet av direktivet när det gäller slutanvändarna, till exempel följande:

—

Tillgång till tydlig information om tillhandahållandet av energitjänster (som ofta förbehålls energioperatörerna och behöriga myndigheter) – artikel 7.

—

Korrekt mätning och upplysande fakturering av energiförbrukningen.

Man bör därför stärka åtgärderna för tillsyn, kontroll och påföljder från de behöriga organens sida i medlemsstaterna och EU och arbeta för en effektivare och mer verksam övervakning av energioperatörerna (se artiklarna 11 och 13 i direktivet).

4.1.2

Effektiv tillgång till ”finansiella instrument för energibesparingar” och god funktion hos de tillhörande ”mekanismerna” bör säkras och förbättras tekniskt och politiskt till förmån för slutanvändarna, med särskild hänsyn till energibeskattning. Det finns skäl att särskilt övervaka dessa instrument och resultaten av dem i nära samarbete med europeiska och nationella sammanslutningar av slutanvändare, med särskilt fokus framför allt på att mildra reboundeffekten. Reboundeffekten lyftes fram vid EESK:s hearing om ”politik och program till förmån för energieffektivitet på slutanvändarnivå” med Italiens ekonomiska och sociala råd (CNEL) den 9 juli 2009, och syftar på det faktum att vissa insatser för att förbättra energieffektiviteten leder till ökad energiförbrukning i stället för en minskning.

4.1.3

Även energibesiktningar och så kallade vita certifikat (art. 12) är mycket viktiga för utvecklingen av energitjänster, och bör främjas ytterligare i medlemsstaterna.

I det sammanhanget kunde även den europeiska dialogen mellan arbetsmarknadsparterna, inbegripet den branschvisa dialogen, innebära ett viktigt bidrag till genomförandet av politiken för energieffektivitet i syfte att främja nya arbetstillfällen och ökad konkurrenskraft i produktionssystemet.

4.1.4

Beräkningsmetoder för att mäta energibesparingarna utarbetas. Sådana metoder är ännu föga utvecklade, och de är inte enhetliga. Det finns alltså skäl att fastställa bättre beräkningsmetoder som är gemensamma för slutanvändarna och som används på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna.

Avslutningsvis framgår att kommissionen har inlett ett stort antal överträdelseförfaranden orsakade av att direktivet inte genomförts eller genomförts endast delvis, med tillhörande konsekvenser i fråga om byråkratiska och ekonomiska kostnader som i slutändan kommer att drabba slutanvändarna.

Bryssel den 1 oktober 2009.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI

(1)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 54, EUT C 175, 28.7.2009, s. 87, EUT C 228, 22.9.2009, s. 84, EUT C 182, 4.8.2009, s. 8.

(2)  KOM(2008) 782 slutlig/2.

(3)  EUT C 175 av den 28.7.2009, s. 43, EESK:s yttrande om ”Grönbok – Mot ett tryggt, hållbart och konkurrenskraftigt europeiskt energinät” – CESE 1029/2009 (ännu ej offentliggjord) och EESK:s yttrande under utarbetande om ”Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse: Hur bör ansvaret fördelas mellan EU och medlemsstaterna?” – CESE 966/2009 (ännu ej offentliggjord i EUT)..