19.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 41/24

—

med beaktande av artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 21–22 juni 2007 om arbetet med fördragsreformen,

—

med beaktande av den nya artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, som infördes genom artikel 1.4 i Lissabonfördraget, som föreskriver att unionen ”ska bekämpa ( …) diskriminering samt främja ( …) skydd av barnets rättigheter” och att unionen ”i sina förbindelser med den övriga världen ska ( …) bidra till ( …) skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter”,

—

med beaktande av det beslut som stats- och regeringscheferna fattade i slutet av regeringskonferensen i Lissabon den 19 oktober 2007 om att göra Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1) rättsligt bindande och av artikel 24 i stadgan som innehåller särskilda bestämmelser om ”barnets rättigheter” och framför allt slår fast att ”vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet”,

—

med beaktande av unionens beslut att ansluta sig till 1950 års europeiska konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), där det fastställs påföljder för de medlemsländer som inte tillämpar konventionen,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och de frivilliga protokollen till denna konvention, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989,

—

med beaktande av FN:s handlingsplan som antogs på den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo i september 1994,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juli 2006 med titeln ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”(KOM(2006)0367),

—

med beaktande av lägesrapporten av den 1 mars 2007 från Europaparlamentets ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister, där kommissionen, parlamentet och andra institutioner informerades om den dramatiska ökningen av bortföranden vid vårdnadstvister,

—

med beaktande av resultaten från Rädda Barnens och Plan Internationals samråd om kommissionens ovannämnda meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” (3),

—

med beaktande av Europeiska forumet för barns rättigheter som kommissionen inrättade efter offentliggörandet av detta meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” och som höll sitt första möte i Berlin den 4 juni 2007,

—

med beaktande av den politiska deklaration som antogs i Berlin den 4 juni 2007 i samband med det första forumet, där man inskärper vikten av att hänsyn systematiskt tas till barns rättigheter i Europeiska unionens interna och externa politik,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2006 om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi (4),

—

med beaktande av den tematiska undersökningen nr 4 ”Implementing the rights of the child in the European Union” av den 25 maj 2006 från EU:s nätverk av oberoende exporter om grundläggande rättigheter (5),

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn, vilken lades fram för FN:s generalförsamling den 11 oktober 2006,

—

med beaktande av Unicefs riktlinjer från september 2006 om skydd av barn som fallit offer för människohandel,

—

med beaktande av rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi (6),

—

med beaktande av artiklarna 34 och 35 i FN:s konvention om barnets rättigheter som berör skydd av barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp och som syftar till att förhindra att barn bortförs, säljs eller blir föremål för handel,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2007”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet”(KOM(2007)0267),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A6-0520/2007), och av följande skäl:

A.

Huvudsyftet med kommissionens ovannämnda meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”är att främja en uttrycklig bekräftelse av barns rättigheter, särskilt rätten till en egen identitet, rätten att växa upp under trygga förhållanden/rätten till omvårdnad, rätten till en familj, rätten att vara älskad, rätten till lek och rätten till hälsa, utbildning, social integrering, lika möjligheter, idrott och en ren och skyddad miljö samt rätten att informeras om dessa rättigheter. Det bör skapas ett barnvänligt samhälle där barn kan känna sig omvårdade och aktivt delaktiga.

B.

Artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säger att ”varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa”.

C.

Enligt artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter är det viktigt att alla barn har rätt till delaktighet och att deras erfarenheter och åsikter alltid beaktas i frågor som rör dem samt att hänsyn tas till barnets ålder, mognad och intellektuella utveckling. Denna rättighet är absolut och får inte inskränkas. Det måste finnas former för att kommunicera med alla barn, även de som inte uttrycker sig på ett sätt som är lätt för vuxna att förstå, till exempel småbarn, barn med funktionshinder och barn med ett annat språk än det vi själva talar.

D.

Det är mycket viktigt att barns rättigheter införlivas och skyddas i all EU-politik som påverkar barn direkt och indirekt (sk. mainstreaming).

E.

Om föräldrarna är fattiga och socialt utslagna är det mycket svårt för barnen att utöva sina rättigheter. Det finns dessutom många andra faktorer som förhindrar barn från att utöva sina rättigheter, till exempel föräldrar som mindre väl klarar sin föräldraroll, krav på att barn ska företrädas av en vuxen i domstol eller det faktum att barnet kan åtnjuta rätt till hälsovård endast med tillåtelse från vårdnadshavaren.

F.

Vuxna bör ge barn goda möjligheter att komma till tals, så att de kan uttrycka sina åsikter och bli lyssnade på. De vuxna bör också främja barnens fredliga och vänskapliga gester och uppmuntra dem att umgås med andra barn. Tiden är en viktig faktor för att skapa goda förutsättningar för lyhördhet och för att ge barn en möjlighet att komma till tals, inte enbart vid särskilda tillfällen. Detta bör beaktas vid finansieringen av offentliga program.

G.

Kränkningar av barnens rättigheter, våld mot barn och handel med barn för olagliga adoptioner, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, tiggeri på gatan eller andra ändamål är fortfarande ett problem inom EU.

H.

Alltfler barn lider av kroniska sjukdomar som neurodermit och allergier samt av luftvägssjukdomar och bullerbelastning.

I.

Barns ekologiska rättigheter finns förankrade i FN:s barnkonvention.

J.

Familjen är en gynnsam miljö för att skydda barnens rättigheter, utveckla deras personligheter, bygga upp deras förmågor och ge dem de kunskaper som krävs för att de ska kunna utöva sina rättigheter och bli medvetna om sina skyldigheter. Alla tänkbara åtgärder bör därför vidtas för att stödja familjerna genom lämpliga offentliga åtgärder. Alla barn som saknar en sådan miljö, till exempel föräldralösa, hemlösa och flyktingar, bör dock i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter åtnjuta ett annat skydd som gör det möjligt för dem att växa upp utan att bli utsatta för någon som helst diskriminering.

K.

EU:s strategi för barnets rättigheter bör utgå från de värderingar och principer som fastställts i FN:s konvention om barnets rättigheter.

L.

Barn bör tillerkännas rätten att vara självständiga rättspersoner, men trots nationell och internationell lagstiftning utsätts kvinnor och flickor ofta för juridisk, social och ekonomisk diskriminering, vilket påverkar deras möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter, såsom lika tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård, säkra livsmedel och rent vatten och reproduktiva rättigheter för ungdomar.

M.

De grundläggande värderingarna och rättigheterna, bland annat jämställdhet mellan kvinnor och män, bör utgöra en nödvändig del av barns uppfostran och ligga till grund för alla följande etapper i livet.

N.

Det är mycket viktigt att jämställdhetsperspektivet integreras i all politik som berör barn eftersom jämställdheten börjar med att flickors och pojkars lika rättigheter erkänns redan under de första levnadsåren.

O.

Kränkningar av invandrarkvinnors och invandrarflickors mänskliga rättigheter i form av så kallade hedersrelaterade brott, tvångsäktenskap, könsstympning eller andra kränkningar kan inte rättfärdigas på någon som helst kulturell eller religiös grund och kan under inga omständigheter tolereras.

P.

I Europa utsätts barn redan vid en tidig ålder för skräckskildringar, pornografi och våld i media, vilket kan få förödande psykosociala följder för barn, såsom ångesttillstånd, depressioner, ökad aggressivitet och problem i skolan.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ, där det tydligt klargörs att barn omfattas av samtliga konventioner om grundläggande mänskliga rättigheter på samma sätt som vuxna, samt utöver det ett antal fler rättigheter, bland annat genom FN:s konvention om barnets rättigheter, som har formulerats utifrån barns och ungas särskilda förutsättningar.

2.

Europaparlamentet gläds åt att regeringskonferensen den 19 oktober 2007 beslutade att ta med barns rättigheter i Lissabonfördraget som ett av EU:s mål och därmed skapa en ny rättslig ram för barns rättigheter.

3.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har utarbetat en handlingsplan om barn i samband med yttre förbindelser, vilken kommer att falla inom den godkända ramen för och de godkända åtagandena i EU:s strategi för barnets rättigheter.

4.

Europaparlamentet konstaterar att ett ökande antal områden som omfattas av EU:s befogenheter påverkar barns rättigheter direkt eller indirekt. Kommissionen uppmanas att i den konsekvensanalys som föreskrivs av meddelandet av den 27 april 2005”Hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna ska upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll”(KOM(2005)0172) ta med ett avsnitt där man bedömer i vilken utsträckning juridisk hänsyn tas till barns rättigheter.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att skapa en särskild budgetpost för barns rättigheter, så att det blir möjligt att finansiera arbetet med att genomföra kommissionens ovannämnda meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” samt särskilda projekt som rör barn, såsom exempelvis det europeiska systemet för tidig varning för bortföranden av barn och ett samordningsorgan som består av företrädare för de centrala myndigheterna i medlemsstaterna som ska ha till uppgift att minska antalet bortföranden av barn. Denna budgetpost bör även omfatta stöd till nätverk av frivilligorganisationer som arbetar inom detta område och se till att barn är delaktiga i arbetet med att genomföra ovannämnda meddelandet och de ovannämnda projekten.

6.

Europaparlamentet efterlyser ett effektivt övervakningssystem som stöds med ekonomiska medel och en årlig rapport för att se till att de åtaganden som fastställts i kommissionens meddelande ”Mot en EU strategi för barnets rättigheter” och den framtida strategin för barnets rättigheter genomförs.

7.

Europaparlamentet påminner om att en framgångsrik kommande strategi kräver att man engagerar sig och vidtar åtgärder på lång sikt, att man övervakar genomförandet av barns rättigheter i högre grad och effektivt genom att utveckla indikatorer och genom att involvera frivilligorganisationer och föräldraföreningar och föreningar inom skolan och att man samordnar strategin med nationella och internationella initiativ och strategier som rör skydd av barnets rättigheter.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att från 2008 utarbeta en omfattande rapport om barn och ungdomar i Europeiska unionen. Denna rapport bör publiceras vartannat år.

9.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer att införa en hjälptelefonlinje för barn i hela EU och påpekar att denna tjänst måste vara gratis och tillgänglig dygnet runt. Medlemsstaterna uppmanas att genom olika informationsåtgärder informera barnen om möjligheten att använda denna tjänst.

10.

Europaparlamentet emotser med intresse kommissionens rapport om medlemsstaternas genomförande av ovannämnda 2003 års rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

11.

Europaparlamentet begär att barns rättigheter, enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, ska tas med bland de prioriterade frågorna i det fleråriga ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (nedan kallad byrån). Parlamentet begär att byrån så snart som möjligt ska skapa ett nätverk för samarbete med internationella institutioner, i synnerhet barnombudsmän och frivilligorganisationer som arbetar inom detta område, så att deras erfarenheter och kunskaper tillvaratas fullt ut.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, byrån och medlemsstaterna att samarbeta med relevanta FN-organ, internationella organisationer och forskningscentrum för att förbättra insamlingen av jämförbara statistiska uppgifter om barnens situation i EU, om så krävs genom att utöka Eurostats mandat. Syftet bör vara att utveckla och ta med ett större antal indikatorer som särskilt rör barn, exempelvis fattigdom och socialt utanförskap bland barn. Barnens delaktighet i datainsamlingen bör garanteras.

13.

Europaparlamentet begär att kommissionen ska samla in köns- och åldersuppdelad statistik över alla former av diskriminering och våld som riktar sig mot barn. Kommissionen bör också föra in jämställdhetsperspektivet i alla politiska åtgärder och instrument för den kommande strategin, till exempel inom forumet för barnets rättigheter samt se till att dessa följs upp och utvärderas, bland annat med hjälp av en genusbaserad budget.

14.

Europaparlamentet begär att barnens rättigheter integreras i EU:s yttre politik och åtgärder, inklusive den europeiska grannskapspolitiken och det strategiska partnerskapet med Ryssland, såsom fastställs i kommissionens kommande arbetsdokument om Europeiska unionens åtgärdsplan om barns rättigheter i yttre förbindelser, samt i utvidgningsprocessen. Dessa riktlinjer bör erkännas vara kraftfulla verktyg som ger möjlighet att främja barnens rättigheter. Kommissionen uppmanas att omvandla dessa möjligheter till specifika mål i gemenskapens och medlemsstaternas externa arbete

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om möjligheten att i alla internationella överenskommelser mellan Europeiska gemenskapen och tredjeländer införa en särskild, juridiskt bindande klausul om respekten för barns rättigheter så som de fastställs på internationell nivå.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördubbla sina ansträngningar för att bistå utvecklingsländer i arbetet med att se till att bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter och i de tillhörande frivilliga protokollen införlivas i deras nationella lagstiftning.

17.

Europaparlamentet anser att det bör övervägas att låta EU ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter och de båda frivilliga protokollen till den konventionen samt Europarådets konventioner om barnets rättigheter, bland annat den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och konventionerna om utövande av barnets rättigheter, adoptioner, utnyttjande och sexuellt ofredande. Rådet uppmanas att komma med ett principiellt ställningstagande för att göra det möjligt för EU att delta i förhandlingar om framtida konventioner som framför allt rör barns rättigheter.

18.

Europaparlamentet påpekar att alla strategier för barnets rättigheter bör utgå från de värderingar och fyra grundprinciper som ingår i FN:s konvention om barnets rättigheter: skydd mot alla former av diskriminering, barnets bästa i första rummet, rätten till liv och utveckling och rätten att uttrycka sin åsikt och att bli lyssnad på i alla frågor eller förfaranden som påverkar barnet.

19.

Europaparlamentet beklagar att alla medlemsstater ännu inte har tillsatt en barnombudsman, i enlighet med uppmaningen från FN:s kommitté för barnets rättigheter, för att främja förverkligandet av barnens rättigheter och det fortsatta genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter, och uppmanar de medlemsstater som inte har gjort det att göra det snarast. EU bör dessutom ge ekonomiskt stöd till det europeiska nätverket för barnombudsmän (ENOC) så att det får möjlighet att arbeta mer ingående och på EU-nivå med frågor som rör barns rättigheter.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer och bättre rutiner i syfte att förtydliga och underlätta de nationella myndigheternas tillämpning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (7), eftersom denna ger utrymme för olika tolkningar.

21.

Europaparlamentet framhåller vikten av att medlemsstaterna och kandidatländerna genomför befintliga internationella åtaganden fullt ut, särskilt FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, som innehåller särskilda bestämmelser för barn med funktionshinder och ILO:s konventioner om barnarbete.

22.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn att göra detta. EU-institutionerna uppmanas att uppmuntra tredjeländer att ratificera de viktigaste internationella instrumenten för skydd av barns rättigheter, i synnerhet de som syftar till att förbättra situationen för invandrande barn.

23.

Europaparlamentet uppmanar EU att genom information och rekommendationer aktivt verka för att öka kännedomen om FN:s konvention om barnets rättigheter inom och utanför unionen.

24.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de utan dröjsmål måste uppfylla sina åtaganden på EU-nivå och på internationell nivå när det gäller skydd av barnets rättigheter.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa utbytesprogram för lärare och elever med länder utanför EU, särskilt länder i Mellanöstern och utvecklingsländer, samt att sprida och främja barns rättigheter, med tyngdpunkten på rätten till utbildning och jämställdhet mellan könen.

26.

Europaparlamentet poängterar hur viktigt det är att barns behov beaktas på flera olika sätt. Ett bra exempel är rapport nr 7 från Unicefs Innocenti Research Center som innehåller sex dimensioner av barnens välfärd: materiellt välbefinnande, hälsa och trygghet, utbildning, familje- och vänskapsband, beteende och risker samt subjektivt välbefinnande.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera att förståndshandikappade barns rättigheter tillvaratas, i synnerhet deras rätt till frihet, utbildning och tillgång till rättsväsendet, och att de skyddas mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

28.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att barn har en effektiv och oberoende företrädare i domstol eller domstolsliknande förhandlingar som rör dem. Barn bör även ha en behörig vårdnadshavare om ingen ansvarsfull, kompetent och lämplig vuxen familjemedlem finns som kan uppfylla sådana plikter.

29.

Europaparlamentet betonar att eftersom de allra flesta barn, särskilt små barn, får omsorg inom en familj måste en strategi för barnets rättigheter innehålla bestämmelser som främjar familjers välfärd.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategier och vidta omfattande och övergripande åtgärder som syftar till att skydda barns rättigheter och på så sätt uppnå rättvisa mellan barn i olika områden och lika möjligheter för barn.

31.

Europaparlamentet föreslår att EU med begreppet ”barn i fara” ska avse alla barn som är offer för en social situation som äventyrar deras psykiska eller fysiska hälsa och/eller utsätter dem för risken att bli involverade i brottslighet, som gärningsmän eller offer.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder (informationskampanjer, utbyte av bästa praxis etc.) för att förhindra att barn utsätts för fara, bland annat genom att förebygga ungdomsbrottslighet.

33.

Europaparlamentet påpekar att rätten till utbildning och fortbildning är en grundläggande social rättighet och uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer att garantera denna rättighet, oavsett vilket socialt och etniskt ursprung barnet eller föräldrarna har eller vilken fysisk eller juridisk situation barnet eller föräldrarna befinner sig i.

34.

Europaparlamentet begär att den kommande EU-strategin om barnets rättigheter ska omfatta insatser för förebyggande av könsrelaterat våld, med tyngdpunkten på bland annat upplysningskampanjer om jämlikhet mellan könen som riktar sig till flickor och pojkar, föräldrar, lärare och utsatta samhällsgrupper. Syftet bör vara att flickor ska bli mer självständiga, att deras lika möjligheter ska säkerställas och att deras rättigheter bättre ska skyddas. Pojkars och mäns aktiva delaktighet i de nyss nämnda förebyggande åtgärderna bör främjas. Kommissionen uppmanas att göra sin strategi för utvecklingsstöd och sina handelsavtal avhängiga av införandet av lagstiftning som säkrar jämställdhet mellan kvinnor och män och förbjuder alla typer av våld mot kvinnor och barn.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förbindelser med tredjeländer uppmuntra ratificering av internationella konventioner vars syfte är att undanröja diskriminering av kvinnor och att främja deras deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet och på så sätt bidra till deras barns välbefinnande.

36.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har sjösatt ett forum som sammanför representanter för medlemsstaterna, parlamentet, kommissionen, frivilligorganisationer och nationella och internationella organisationer som arbetar med barns rättigheter samt barnen själva. Ett av forumets huvudmål bör vara att göra barnen delaktiga. Kommissionen uppmanas att se till att barn och barnombudsmännen i medlemsstaterna är delaktiga liksom även föräldra- och familjeföreningar.

37.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har tillsatt en avdelningsövergripande grupp och utsett en samordnare för barns rättigheter, och begär att det i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget inrättas en samordningsenhet i parlamentet som ska samarbeta med kommissionens avdelningsövergripande enhet och koordinera och förenkla alla parlamentets initiativ och aktiviteter när det gäller barns rättigheter. Dessa organ bör också utgöra ett nätverk för utbyte av information och god praxis i fråga om de nationella strategiska planer för barn som genomförs av vissa medlemsstater. Organen uppmanas att knyta direkta kontakter med barn- och ungdomsorganisationer för att utveckla, genomföra, övervaka och säkra barns meningsfulla och faktiska delaktighet i alla beslut som rör dem.

38.

Europaparlamentet påminner om att barn och ungdomar, oavsett ålder, har rätt att uttrycka sina åsikter. Rätten att komma till tals gäller både flickor och pojkar och bör säkerställas i arbetet med att utarbeta en EU-strategi för barnets rättigheter, och ett balanserat deltagande mellan flickor och pojkar bör garanteras.

39.

Europaparlamentet inser att ett aktivt deltagande är nära förknippat med information och välkomnar utarbetandet av en informations- och kommunikationsstrategi som syftar till att offentliggöra EU-åtgärder på ett barnvänligt sätt och göra dem tillgängliga för alla.

40.

Europaparlamentet ser med intresse fram emot att kommissionen under 2008 offentliggör sin undersökning som utvärderar befintliga EU-åtgärders inverkan på barns rättigheter och ett samrådsdokument som har till syfte att fastställa de främsta prioriteringarna i EU:s framtida åtgärder när det gäller barns rättigheter. Målet bör i detta fall vara att anta en vitbok. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till resultaten från det ovannämnda samrådet som Rädda Barnen och Plan International höll med omkring ett tusen barn i början av 2007. Av detta samråd framgick att de prioriterade frågorna för barnen själva är våld mot barn, diskriminering, social utestängning och rasism, drogernas, alkoholens och rökningens effekter, prostitution, handel med barn och miljöskydd. Förutom dessa specifika prioriterade frågor måste strategins övergripande mål vara barnens rätt att delta och påverka. Kommissionen uppmanas därför att utveckla en process där alla berörda intressenter, inklusive barn, kan delta i det samråd som är avsett att utforma EU:s strategi för barns rättigheter.

41.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att information om barnens rättigheter förmedlas till barn på ett barnvänligt sätt och med lämpliga medel. Kommissionen uppmanas att

42.

Europaparlamentet hävdar bestämt att varje form av våld mot barn är oberättigat, även i hemmet, och att allt sådant våld måste fördömas. Parlamentet efterlyser därför gemenskapslagstiftning som förbjuder alla former av våld, sexuellt utnyttjande, förnedrande bestraffning och skadliga traditionella sedvänjor. Parlamentet fördömer alla former av våld mot barn, inklusive fysiskt, psykiskt och sexuellt våld såsom tortyr, utnyttjande och exploatering av barn, bortförande av barn, handel med eller försäljning av barn och deras organ, våld i hemmet, barnpornografi, barnprostitution, pedofili eller skadliga traditioner som till exempel kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott.

43.

Europaparlamentet erinrar om rekommendationerna i FN:s generalsekreterares ovannämnda studie om våld mot barn när det gäller att förhindra och reagera på alla former av våld mot barn. Parlamentet erkänner i synnerhet behovet att prioritera förebyggande politik och stärka de sociala tjänsterna, särskilt de tjänster som avser familjerådgivning och behovet att förbättra stödet till våldsoffren, ställa förövarna inför rätta och stärka insamlingen och analysen av uppgifter om detta dolda problem. Parlamentet begär att man inom ramen för politiken för att förhindra våld mot barn ska främja en ökad medvetenhet, informations- och utbildningskampanjer och kapacitetsuppbyggnad för yrkesgrupper som arbetar med och för barn.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att antingen särlagstifta mot kvinnlig könsstympning eller att anta lagar enligt vilka alla som utför könsstympning kan åtalas.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera mot hedersbrott oavsett orsak, dvs. oberoende av om brottet sker i samband med homosexualitet, religion eller könsidentitet, arrangerade äktenskap eller äktenskap med minderåriga.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra läkare mer uppmärksamma på de skadliga traditionerna och se till att överträdelser av gällande lag bestraffas på ett konsekvent sätt genom att särskilt uppmärksamma sårbara grupper såsom flickor och kvinnor som invandrat, tillhör etniska minoritetsgrupper eller är funktionshindrade.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga vårdpersonal att registrera samtliga fall av kvinnlig könsstympning och att även registrera fall där det misstänks att könsstympning kan komma att utföras.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ställning mot traditionsbaserat våld mot kvinnor, fördöma familjegrundade kränkningar av invandrarflickors mänskliga rättigheter och att se efter vilka lagar som kan tillämpas för att hålla familjemedlemmarna ansvariga, framför allt när det gäller s.k. hedersrelaterade brott.

49.

Europaparlamentet anser att om våld mot och utnyttjande av barn ska diagnostiseras och tacklas på ett tidigt stadium, måste ett särskilt förfarandeprotokoll införas för att registrera och behandla sådana fall. Man måste även tillhandahålla utbildning för medicinsk personal och vårdpersonal med ansvar för frågor i samband med barns fysiska och psykiska hälsa.

50.

Europaparlamentet understöder utnämningen av en särskild representant för FN:s generalsekreterare när det gäller eliminering av våld mot barn. Denne bör ges det mandat och de resurser som behövs för att se till att de globala åtagandena för att sätta stopp för våldet mot barn fullgörs.

51.

Europaparlamentet understryker att det måste skapas en rättslig ram beträffande sexuellt utnyttjande av barn och övergrepp mot barn, och att det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna, Europol, Eurojust samt alla behöriga internationella organ bör stärkas.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta resurser för utbildnings- och mediekampanjer avsedda för föräldrar och yrkesmän och att säkerställa barnvänliga juridiska, medicinska och psykosociala tjänster.

53.

Europaparlamentet uppmanar samtliga institutioner och medlemsstater att aktivt delta i arbetet för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn, handel med barn, pedofili, sexuellt utnyttjande av barn på Internet, barnprostitution samt barnsexturism, genom att vidta alla åtgärder som krävs för att fullborda harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning på grundval av de gemensamma minimiprinciper som fastställs i ovannämnda rambeslut 2004/68/RIF och i andra lagstiftningsinstrument som möjliggör deltagande av offentliga och privata aktörer, i överensstämmelse med kommissionens ovannämnda meddelande ”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet”.

54.

Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att sexuellt utnyttjande av barn i straffrättsligt hänseende bör likställas med våldtäkt. Försvårande omständigheter bör beaktas när ett barn blir sexuellt utnyttjat eller utsätts för sexuella övergrepp.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa en könsneutral lagstiftning när det gäller sexuellt våld och att överväga att kriminalisera sexköp av barn (dvs. minderåriga) i enlighet med artikel 1 i det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter som gäller barnhandel, barnprostitution och barnpornografi och som antogs av FN:s generalförsamling den 25 maj 2000. Medvetenhet bland allmänheten är avgörande för att bekämpa och minska efterfrågan på barnprostitution och barnpornografi.

56.

Europaparlamentet påminner om sin rekommendation till rådet av den 16 november 2006 om kampen mot människohandel – ett integrerat tillvägagångssätt och förslag till en handlingsplan (8). I punkt E anför parlamentet att det bör uppställas ett mål om att halvera antalet offer för människohandel under de tio kommande åren även om det allt överskuggande målet naturligtvis bör vara att omgående eliminera denna brottslighet.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, däribland insamling av köns- och åldersuppdelade uppgifter, i syfte att förebygga och avskaffa alla former av våld som förekommer på deras territorium, såväl i den privata som i den offentliga sfären.

58.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att stödja en snabb ratificering av det ovannämnda frivilliga tilläggsprotokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter och det frivilliga tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter.

59.

Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner och medlemsstater att se till att offer för människohandel får bästa tänkbara stöd och hjälp. Det är särskilt angeläget att hitta en lämplig och hållbar lösning för barnoffer för människohandel.

60.

Europaparlamentet uppmanar alla institutioner och medlemsstater att aktivt delta i bekämpandet av handel med barn för alla former av utnyttjande, inklusive arbete (exempelvis barnarbete (9), tvångsarbete, slaveriliknande arbete i hemmet, slaveri, skuldslaveri och tiggeri), tvångsäktenskap, olagliga adoptioner och olaglig verksamhet (exempelvis narkotikahandel och ficktjuveri), sexuellt utnyttjande och prostitution osv.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart genomföra en utvärdering av de nationella genomförandebestämmelserna antagna enligt rambeslut 2004/68/RIF i syfte att utarbeta ett förslag till en omedelbar ändring av de nationella bestämmelser som strider mot detta beslut. Parlamentet stöder kommissionens åtagande om att tillsammans med de största kreditkortsföretagen bedöma om det är tekniskt genomförbart att stänga ner det nätbaserade betalningssystemet för webbplatser som är involverade i försäljning på nätet av barnpornografiskt material eller införa andra restriktioner. Parlamentet uppmanar också andra aktörer inom näringslivet, såsom exempelvis banker, växlingskontor, Internettjänsteleverantörer och sökmotorföretag att aktivt delta i arbetet mot barnpornografi samt annan kommersiell exploatering av barn. Mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (10) uppmanas rådet och kommissionen att förbjuda barnpornografi och våld mot barn i alla audiovisuella medier. En av kommissionens grundläggande prioriteringar bör vara att stärka de gränsöverskridande insatserna mot barnpornografiska Internetsidor och att förbättra samarbetet mellan de offentliga myndigheterna och den privata sektorn i syfte att få till stånd ett åtagande om att stänga illegala webbplatser.

62.

Europaparlamentet påpekar att barn och ungdomar utnyttjas inom mode, musik, film och idrott.

63.

Europaparlamentet är angeläget om att skydda barnets rättigheter och begär därför att det inrättas ett ändamålsenligt, effektivt och proportionerligt regelsystem i dialog med tjänsteleverantörerna, medierna (offentliga och privata TV-bolag, reklambranschen, pressen, videospel, mobiltelefoner och Internet) och industrin. Syftet med detta system bör bland annat vara att förbjuda sändningar av skadligt bildmaterial och innehåll (bland annat mobbning på nätet) och marknadsföring av våldsamma TV-spel som genom att uppmuntra till våld och sexism kan hämma barnens fysiska och psykiska utveckling. Parlamentet noterar med oro det allt större problemet med att pornografiska bilder och bilder som tagits i samband med sexuella övergrepp mot barn sprids via mms. Parlamentet stöder programmet Safer Internet om operativa och tekniska åtgärder för en säkrare Internetanvändning, särskilt för att skydda barn. Medlemsstaterna och Internetleverantörerna uppmanas att i samarbete med sökmotorföretag och polisen genomföra blockeringsteknik för att förhindra Internetanvändare att få tillträde till olagliga webbplatser som rör sexuellt utnyttjande av barn och allmänheten att få tillgång till material som visar sexuellt utnyttjande av barn.

64.

Europaparlamentet välkomnar genomförandet av en europeisk ram för säkrare mobiltelefonanvändning bland barn och ungdomar. Denna ram har införts som en självregleringskodex bland ledande företag i branschen i EU och kommer även att följas av nationella självregleringskodexar. Detta är ett första viktigt steg för att skydda minderåriga mot de faror som är förenade med användningen av mobiltelefoner. Det krävs dock att kommissionen ständigt övervakar och utvärderar tillämpningen på nationell nivå för att kunna göra en bedömning av resultaten och undersöka behovet av ett lagstiftningsinitiativ på gemenskapsnivå.

65.

Europaparlamentet anser att EU behöver ett enhetligt system för klassificering och märkning i samband med försäljning och spridning av audiovisuella medietjänster och videospel till minderåriga, så att det europeiska systemet kan fungera som förebild för länder utanför EU.

66.

Europaparlamentet påminner om det befintliga Europeiska systemet för åldersmärkning av dator- och TV-spel (PEGI) som nyligen kompletterats med särskild märkning av onlinespel. Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmuntra och ytterligare stödja denna typ av självreglering för märkning av spel i syfte att bättre skydda minderåriga mot olämpligt innehåll och informera föräldrar om de eventuella risker som spel medför samt goda exempel.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skärpa sina kontroller av innehållet i de TV-program som sänds på tider då det är flest barn bland TV-tittarna, och främja föräldrakontrollen genom att tillhandahålla lämplig och likartad information om TV-programmen. Informationstekniken ger barnen nya möjligheter att när som helst få tillgång till TV-program från varje dator med Internetanslutning. Större uppmärksamhet bör fästas vid att granska massmediernas obegränsade rätt att rikta sig till barn och barnets rätt till fullt tillträde till massmedierna.

68.

Europaparlamentet noterar att det i alla medlemsstater skett en mycket oroande ökning av ungdomsbrottsligheten, som involverar ungdomar som gärningsmän och oftast även som offer. Denna ökning måste bemötas med integrerade politiska åtgärder, inte bara på nationell nivå utan även på gemenskapsnivå. Parlamentet rekommenderar därför att man omedelbart genomför en grundlig undersökning av problemet och att man därefter utarbetar planer för ett övergripande ramprogram på gemenskapsnivå för att kombinera åtgärder kring tre vägledande principer: förebyggande åtgärder, social integration av ungdomsbrottslingar och rättsliga och utomrättsliga ingripanden.

69.

Europaparlamentet betonar behovet av ökade satsningar på barnkultur genom EU-programmen Media och Kultur och uppmanar rådet och kommissionen att använda nyskapande projekt i barnvänlig form för att väcka intresse för europeisk kultur och europeiska språk samt tidigt stimulera barns vetgirighet. Samtidigt understryker parlamentet vikten av mediekompetens, för att man med hjälp av pedagogiskt innehåll ska främja en mera medveten användning av de olika medierna.

70.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i den kommande strategin utarbeta en omfattande plan för att förhindra brott och mobbning i skolor, annan kränkande behandling, samt det särskilda problemet med ungdomsgäng genom att framför allt engagera familjerna, skolan och sociala tjänster som arbetar med att hjälpa familjer, samt idrotts- och ungdomscentrum och ungdomarna själva med avsikt att skapa möjligheter och främja ett aktivt deltagande i samhället. Dessutom bör medlemsstaterna utbyta god praxis med varandra.

71.

Europaparlamentet efterlyser säkra, utannonserade, konfidentiella och tillgängliga mekanismer för barn, deras representanter och andra för att anmäla våld mot barn. Alla barn, inklusive omhändertagna barn och barn inom rättsliga institutioner, bör vara medvetna om att det finns mekanismer för klagomål.

72.

Europaparlamentet hoppas att medlemsstaterna kan införa ett system där man kan få tillgång till information om fällande domar för övergrepp mot barn. Syftet med ett sådant system bör vara att se till att personer som dömts för sexuella övergrepp betraktas som helt olämpliga för arbeten med barn för all framtid och att de därmed inom hela EU nekas tillträde till vissa yrken där man kommer i kontakt med barn i enlighet med parlamentets ståndpunkt av den 1 juni 2006 om Konungariket Belgiens initiativ inför antagandet av rådets rambeslut om erkännande och verkställighet i Europeiska unionen av förbud till följd av fällande domar för sexualbrott mot barn (11). Åtgärder bör i dessa fall vidtas för att förhindra återfall i brott till exempel då tidigare dömda för sexualbrott mot barn reser utomlands. I detta sammanhang välkomnar parlamentet de framsteg som gjorts i rådet när det gäller utbytet av information mellan medlemsstaterna om nationella straffrättsliga domar. Rådet uppmanas att agera snabbt för att samordna de nationella kriminalregistren genom ett europeiskt nätverk.

73.

Europaparlamentet begär att försäljning och konsumtion av droger och alkohol i skolorna och i skolornas närhet bekämpas, och att barn informeras om riskerna med droger och alkohol.

74.

Europaparlamentet begär att medlemsstaterna enas om vad som avses med övergrepp mot barn, med tanke på att det förekommer olikheter i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller till exempel åldern för samtycke till sexuellt umgänge.

75.

Europaparlamentet kräver effektivt skydd av barn mot sexuellt utnyttjande bland annat genom att betrakta barnsexturism som ett brott i samtliga medlemsstater som regleras av en extraterritoriell strafflagstiftning. Parlamentet begär att alla medborgare i unionen som begår ett brott i ett tredjeland ska omfattas av en enhetlig extraterritoriell strafflagstiftning som ska vara tillämplig i hela EU, i enlighet med det frivilliga protokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter som avser handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

76.

Europaparlamentet begär att Europol ges befogenheter att samarbeta med medlemsstaternas polismyndigheter och de länder som påverkas av denna turism. Syftet bör vara att genomföra utredningar så att man kan identifiera dem som är ansvariga för dessa brott. För detta ändamål bör det inrättas europeiska sambandsmän. Parlamentet efterlyser även tillräckliga åtgärder för rehabiliteringen och integreringen i samhället av offer för sexuellt utnyttjande som har befriats från sina profitörer. Dessutom efterlyser parlamentet mer information om barnsexturismen i medlemsstaterna.

77.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stifta lagar som straffbelägger barnsexturism och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undersöka möjligheterna att anta en samordnad EU-strategi mot barnsexturism och att underteckna och främja uppförandekoder för hotell- och turistnäringen, till exempel ECPAT:s (12) Code of Conduct for the Protection of Children from Sexual Exploitation in Travel and Tourism (uppförandekoden om skydd av barn mot sexuellt utnyttjande inom resande och turism) av den 21 april 2004.

78.

Europaparlamentet betonar att den stora majoriteten av barn som fallit offer för människohandel för kommersiell sexuell exploatering, såsom prostitution och produktion av barnpornografi, men också när det gäller tvångsgifte, är tonårsflickor, vilket gör människohandeln till en viktig könsfråga. Parlamentet understryker dessutom att det även inom grupper som försöker få bukt med och stoppa människohandel fortfarande finns konventionella attityder om relationerna mellan könen och traditionella uppfattningar om kvinnors och flickors roller.

79.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att betrakta ett barn som har blivit vittne till våld i hemmet som ett brottsoffer.

80.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket kompletterar FN-konventionen mot gränsöverskridande brottslighet, som antogs av FN i Palermo år 2000, att göra detta och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla skydd för barn som fallit offer för människohandel, bland annat genom att tillåta offer för människohandel att stanna kvar inom deras territorium tillfälligt eller stadigvarande.

81.

Europaparlamentet rekommenderar att den framtida EU-strategin ger särskild tyngd åt den medicinska, psykiska och sociala vården av barn som utsatts för försummelse, övergrepp, misshandel, utnyttjande och direkt och/eller indirekt våld, med tanke på att barnets bästa måste komma i första hand och med tanke på jämställdhetsperspektivet. Parlamentet påminner om att det indirekta våldets konsekvenser på barns hälsa och förebyggandet av detta våld bör tas upp i kommissionens arbete. Parlamentet betonar att dessa frågor ofta hör ihop med fattigdom och social utslagning bland familjer och att man därför måste lösa problemen med nya och mer solidariska socialpolitiska åtgärder.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att redovisa vilken roll efterfrågan har på såväl kommersiell sexuell exploatering av barn som andra former av exploatering av barn. Parlamentet kräver därefter att åtgärder vidtas för att stävja denna efterfrågan, bland annat genom kampanjer riktade till allmänheten. Då människohandel med barn är en organiserad brottslighet, krävs gemensamma ansträngningar från medlemsstaterna för att bekämpa brottsligheten och sätta barnets rätt till skydd främst.

83.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att erkänna att flickor är överrepresenterade bland sexutnyttjade barn och att åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn därför bör genomföras ur ett könsperspektiv.

84.

Europaparlamentet anser att könsrelationerna mellan flickor och pojkar i livets tidiga stadier banar vägen för jämställdhet mellan könen i senare livsskeden.

85.

Europaparlamentet begär att det ska finnas andra straff än fängelsestraff för minderåriga som har begått brott, exempelvis ungdomstjänst. Straffen bör dock stå i proportion till de brott som begåtts. Parlamentet begär också att det ska finnas fortbildningsåtgärder för att underlätta den sociala och yrkesmässiga återanpassningen för dessa personer. Det är viktigt att lära de minderåriga att de inte bara har rättigheter utan även skyldigheter. Kvarhållande av minderåriga lagöverträdare bör endast tillämpas som en sista utväg och för en så kort tid som möjligt. Parlamentet efterlyser också utbildningsåtgärder som möjliggör en återanpassning till samhället och arbetslivet. Fortbildningsåtgärderna ska bland annat syfta till att ge ungdomarna kunskap och verktyg för att hantera den verklighet som de ska leva i. Ungdomarna måste få klart för sig att de är skyldiga att respektera andra människors rättigheter och leva i enlighet med de lagar och regler som samhället har ställt upp. För att göra det möjligt för ungdomarna att utvecklas till ansvarstagande individer krävs att de görs delaktiga och får rätt till inflytande över sin situation och de frågor som rör dem.

86.

Europaparlamentet konstaterar att straffmyndighetsåldern i medlemsstaterna idag varierar. Parlamentet begär att kommissionen genomför en studie om medlemsstaternas olika syn på straffmyndighetsåldern, deras behandling av minderåriga lagöverträdare och deras effektiva strategier för att för att förebygga ungdomsbrottslighet.

87.

Europaparlamentet understryker att de personer som arbetar med ungdomsbrottslighet (åklagare, advokater, socialtjänstemän och poliser) måste få särskild utbildning.

88.

Europaparlamentet önskar att det inom Europadomstolen för mänskliga rättigheter inrättas en särskild avdelning för barnets rättigheter.

89.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftåtgärder för att förbjuda alla möjliga former av utnyttjande av barn, bland annat utnyttjande för prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande verksamhet, användning av barn för tiggeri, olaglig verksamhet, sport och liknande aktiviteter, olagliga adoptioner, tvångsäktenskap eller andra former av utnyttjande.

90.

Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas för att lösa problemet med internationella bortföranden av barn, som ofta är en följd av att föräldrarna strider om vårdnaden efter separationer eller skilsmässor. Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet.

91.

Europaparlamentet betonar att det i artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter fastställs att ”vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet.” Av Haagkonventionen om de civila aspekterna på bortföranden av barn (Haag-konventionen) framgår att barnets bästa även omfattar en snabb återvändo efter ett bortförande. Barnets bästa omfattar emellertid mer än enbart en snabb återvändo, exempelvis en säker fysisk närmiljö, en kärleksfull omgivning, en stödjande och flexibel familjestruktur, lämpligt beteende av föräldern som förebild, kontinuitet i uppfostran och omvårdnad och anständiga levnadsvillkor. Haagkonventionen tar inte hänsyn till dessa kriterier. Man tittar till exempel inte på vem av föräldrarna som för bort barnet, om det är en vårdnadshavare eller ej, hur gammalt barnet är, hur länge barnet stannar i ett annat land, om det går i skola där och har fått vänner osv. Trots de goda avsikterna i Haagkonventionen och förordning (EG) nr 2201/2003 blir slutsatsen att barnets rättigheter ofta inte skyddas på ett bra sätt. Kommissionen uppmanas därför att vidta åtgärder för att även på dessa områden bättre skydda barnets rättigheter och att lägga fram förslag i denna riktning.

92.

Europaparlamentet begär att lämpliga och snabba åtgärder ska vidtas för att söka efter och hitta saknade och bortförda barn, och att bland annat Schengens informationssystem ska användas för att förhindra att saknade barn passerar nationsgränserna. Parlamentet välkomnar den europeiska telefonlinjen för försvunna barn och frivilligorganisationernas motsvarande insatser och uppmanar kommissionen att främja inrättandet av en europeisk telefonjour för barn och ungdomar med problem.

93.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra FN:s generalförsamlings resolutioner A/RES/46/121, A/RES/47/134 och A/RES/49/179 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, A/RES/47/196 om införande av en internationell dag för utrotning av fattigdomen och A/RES/50/107 om firandet av det internationella året för utrotning av fattigdomen och utropandet av FN:s första decennium för utrotning av fattigdomen, samt dokumenten från FN:s ekonomiska och sociala råd E/CN.4/Sub.2/1996/13, E/CN4/1987/NGO/2, E/CN4/1987/SR.29 och E/CN.4/1990/15 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, E/CN.4/1996/25 om rätten till utveckling och E/CN.4/SUB.2/RES/1996/25 om genomförandet av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

94.

Europaparlamentet påminner om att 19 procent av barnen i EU lever under fattigdomsgränsen och att det därför måste vidtas lämpliga stödåtgärder som utgår från barnets behov, bland annat åtgärder för att stödja deras familjer. Medlemsstaterna uppmanas att anta ambitiösa och uppnåeliga mål för att minska – och till slut utrota – fattigdom bland barn.

95.

Europaparlamentet förespråkar att det i medlemsstaterna inrättas lämpliga strukturer i syfte att hjälpa barn och föräldrar att anpassa sig till förändrade familjesituationer.

96.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som gör att barn tillåts vara barn och delta i barnaktiviteter utan social diskriminering och utanförskap.

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka integrera strategier som i synnerhet riktar sig mot fattigdom bland barn, ungdomsarbetslöshet och social integrering av minoriteter i alla relevanta utvecklingsstrategier, bland annat strategidokumenten för minskad fattigdom och de vägledande programmen.

98.

Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att erbjuda barn möjligheten att ge ett verkligt bidrag i kampen mot fattigdomen. För att öka effektiviteten i kampen mot fattigdom bland barn kräver parlamentet att alla berörda parter, även de allra fattigaste barnen, verkligen aktiveras i att utforma, genomföra och utvärdera de projekt som har som mål att utrota extrem fattigdom.

99.

Europaparlamentet betonar att åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn, dvs. handel med barn i sexuella syften, barnpornografi och barnsexturism, bör vara ett av strategins främsta mål, särskilt med tanke på FN:s millennieutvecklingsmål. Fattigdom är ofta en av flera orsaker till social utestängning, diskriminering och barns utsatthet. Kommersiell sexuell exploatering av barn finner dock sin grundorsak i en efterfrågan på sex med barn, och den organiserade brottsligheten som är beredd att profitera på barns utsatthet.

100.

Europaparlamentet uppmanar till att överväga möjligheten att tillhandahålla psykosocialt och emotionellt stöd till barn som lever under svåra förhållanden, såsom väpnade konflikter eller kriser, till tvångsförflyttande barn och barn som lever i extrem fattigdom.

101.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sin skyldighet att hjälpa till och skydda alla barn mot riskerna för undernäring, sjukdom, vanvård och misshandel, oavsett barnens eller deras föräldrars sociala situation och/eller rättsliga ställning.

102.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett direktiv som täcker alla de former av diskriminering som avses i artikel 13 i EG-fördraget och alla de områden som omfattas av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (13).

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid alla former av diskriminering av barn, bland annat diskriminering av barn som lider av inlärningssvårigheter (exempelvis dyslexi, dyskalkyli, dyspraxi) eller andra former av funktionshinder.

104.

Europaparlamentet gläds åt att det finns många frivilligorganisationer och volontärer som arbetar för att främja vänskap och solidaritet mellan de mest missgynnade barnen och barn med olika social bakgrund för att bekämpa extrem fattigdom och social utslagning. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att se till att även de allra fattigaste barnen kan dra nytta av gemenskapsprojekten och att projekten inom den europeiska volontärtjänsten ger dessa organisationer möjlighet att ta emot unga volontärer.

105.

Europaparlamentet begär framför allt att romska barn och barn som tillhör andra nationella minoriteter omfattas av riktade åtgärder, särskilt för att se till att de inte utsätts för diskriminering, segregation, social utestängning, utslagning i skolan och utnyttjande, vilket är vanligt bland romska barn. Medlemsstaterna uppmanas också att sträva efter att åtgärda det faktum att romska barn är överrepresenterade på institutioner för personer med psykiska funktionshinder. Parlamentet begär också att man ska främja utbildningskampanjer, åtgärder för att motverka att ungdomar avslutar sin skolgång i förtid samt förebyggande hälsoskydds- och stödprojekt, bland annat vaccinationer.

106.

Europaparlamentet anser att EU bör sätta upp ett mål om att det inte ska finnas hemlösa barn eller gatubarn inom EU. Parlamentet efterlyser lämpliga och riktade åtgärder för att hjälpa hemlösa barn och gatubarn eftersom de flesta av dem är mycket traumatiserade och socialt utestängda, inte får formell utbildning eller hälsovård, lätt kan bli offer för människohandel (till exempel prostitution, organhandel och olagliga adoptioner), narkotikaberoende och brottslighet eller ofta är tvungna att tigga.

107.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta problemen för tusentals gatubarn och barn som tvingas till tiggeri som en allvarlig social och människorättslig fråga som bryter mot FN-konventionen om barnets rättigheter. Medlemsstaterna uppmanas också att införa påföljder mot de personer som bär ansvaret för att barn tvingas till tiggeri.

108.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen, medlemsstaterna och föreningarna i det civila samhället att se till att alla barn får möjlighet att tillhöra en grupp eller en förening för barn, så att det blir möjligt för dem att träffa andra barn och utbyta tankar med dem. Det krävs stödåtgärder av vuxna som tillåter varje barn att ha sin plats i gruppen och uttrycka sig. Därför begär parlamentet att medlemsstaterna och de relevanta lokala myndigheterna uppmuntrar projekt som är inriktade på att låta barnen komma till tals, till exempel kommunala barnråd eller barnparlament, och att samtidigt se till att även de mest utstötta barnen är delaktiga.

109.

Europaparlamentet begär att man ska överväga möjligheten att ta fram ett gemenskapsinstrument för adoptioner som utvecklas i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och andra relevanta internationella standarder. Detta gemenskapsinstrument bör förbättra informationstjänsternas kvalitet, förberedandet av internationella adoptioner, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningstjänsterna efter en adoption. Det bör beaktas att alla internationella konventioner om skydd för barns rättigheter erkänner de övergivna och föräldralösa barnens rättighet till en familj och till omvårdnad.

110.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera för att tillförsäkra barns grundläggande rätt till en familj. Medlemsstaterna uppmanas därför att ta fram effektiva lösningar för att förhindra att barn överges och att övergivna och föräldralösa barn spärras in på institutioner. Barnets bästa måste alltid komma i första rummet, så som det föreskrivs i FN:s konvention för barnets rättigheter.

111.

Europaparlamentet anser att adoptioner kan ske inom barnets hemland eller genom att hitta en familj genom internationella adoptioner, i enlighet med nationell lagstiftning och internationella konventioner. Att placera barn på barnhem bör bara vara en provisorisk lösning. Ett alternativ kan vara att låta barnen komma till fosterfamiljer. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att, tillsammans med Haagkonferensen, Europarådet och barnorganisationer, skapa en ram som garanterar insyn, en effektiv uppföljning av dessa barns utveckling och att samordna sina åtgärder så att handel med barn förhindras. Medlemsstaterna uppmanas att ta särskild hänsyn till barn med särskilda behov, till exempel barn som behöver läkarvård och funktionshindrade barn.

112.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder till förmån för ungdomar som tidigare varit på barnhem eller institutioner så att dessa personer med hjälp av stödåtgärder kan planera sin yrkesframtid och lättare integreras i samhället.

113.

Europaparlamentet framhåller att ungdomsbrottslingar befinner sig i ett socialt utanförskap som mycket ofta gör det omöjligt för dem att i praktiken återintegreras i samhället på ett normalt sätt. Medlemsstaterna uppmanas därför att utarbeta uppföljningsstrategier för de minderåriga eller unga vuxna som är i riskzonen, så att man hjälper dem att planera sin yrkesframtid och lättare återintegreras i samhället.

114.

Europaparlamentet konstaterar att de barn som tar hand om föräldrar eller syskon med särskilda behov ska ha rätt till särskilt riktat stöd.

115.

Europaparlamentet påpekar att man i den kommande EU-strategin bör erkänna familjens viktiga roll som den samhällsinstitution som har huvudansvaret för barnets överlevnad, skydd och utveckling. Barnets rättigheter bör beaktas fullt ut vid strävandena att förena yrkesliv, familjeliv och arbetstid, där särskilt situationen för mödrar som själva har funktionshinder eller som har barn med funktionshinder ska lyftas fram, samt vid utarbetandet av strategier för statliga och/eller privata stödåtgärder för barn och deras föräldrar, för att båda föräldrarna ska kunna klara av och dela på ansvaret för uppfostran och omvårdnad. Det ska erkännas att alltfler människor nuförtiden lever i alternativa familjestrukturer som inte stämmer överens med bilden av den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och deras biologiska barn.

116.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa alla restriktioner i föräldrars möjligheter att träffa sina barn till följd av nationella olikheter, i synnerhet när gäller rätten att tala ett annat språk än landets officiella. Avskaffade restriktioner i samband med en konflikt mellan föräldrarna i ett internationellt äktenskap bör innebära full frihet att tala det språk som barnet och föräldern väljer, med vederbörlig hänsyn till eventuella domstolskrav på att mötena ska vara övervakade.

117.

Europaparlamentet välkomnar tillsättandet av barnombudsmän och uppmanar samtliga medlemsstater att underlätta inrättandet av en sådan tjänst både nationellt och lokalt.

118.

Europaparlamentet betonar att det är av central betydelse att se till att de barn som i rättslig bemärkelse är tillräckligt gamla för att få anställning avlönas i enlighet med principen om lika lön för lika arbete.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de överläggningar som hålls av människorättskommittéer och undergrupper som inrättats inom ramen för handels- och samarbetsavtal fokuserar på problemet med barnarbete och skyddet av barn mot varje form av övergrepp, utnyttjande och diskriminering.

120.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att se till att all politik, både intern och extern, i medlemsstaterna och i EU, strävar efter att eliminera alla former av barnarbete. Heltidsutbildning är den bästa lösningen på problemet för såväl flickor som pojkar, både för att förebygga utnyttjande av barn och för att i framtiden bryta den onda cirkeln med analfabetism och fattigdom.

121.

Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av barnarbete, slavarbete och tvångsarbete samt annat arbete som har negativa konsekvenser för barns hälsa och säkerhet. Kommissionen och rådet uppmanas att i större utsträckning göra en koppling mellan EU:s handel med och bistånd till tredjeländer och dessa länders tillämpning av ILO-konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffandet av alla former av barnarbete.

122.

Europaparlamentet påpekar att produkter som säljs i EU kan ha tillverkats av barnarbetare. Kommissionen uppmanas att genomföra ett system som gör att barn som utnyttjats som barnarbetare kan söka upprättelse gentemot EU-företag inför medlemsstaternas nationella domstolar. Vidare uppmanas kommissionen att se till att hela distributionskedjan följer gällande bestämmelser, och att det framför allt utarbetas mekanismer som gör huvudleverantören ansvarig i EU i de fall brott mot FN-konventionerna om barnarbete förekommer i någon del av distributionskedjan. EU uppmanas därför att bland annat tillämpa det allmänna preferenssystemet för att effektivare bekämpa exploateringen av barnarbetare i olika delar av världen och vidta särskilda åtgärder mot farligt arbete, som många barn tvingas utföra.

123.

Europaparlamentet begär att barnets bästa ska tillgodoses och att särskild uppmärksamhet ska riktas åt situationen för flyktingbarn, asylsökande och migrerade barn, och barn vars föräldrar är asylsökande, flyktingar eller olagliga invandrare, så att man ser till att dessa barn kan åtnjuta sina rättigheter oavsett deras föräldrars rättsliga ställning och så att man ser till att dessa barn inte lider av konsekvenserna av en situation som de inte kan hållas ansvariga för, och att deras särskilda behov beaktas. Man bör särskilt se till att familjesammanhållningen bevaras, om detta ligger i barnets intresse.

124.

Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet riktas mot ensamkommande barn i alla slags migrationsärenden, eftersom den organiserade brottsligheten utnyttjar alla möjligheter att föra in ett barn i ett land för att kunna exploatera barnet. Därför måste medlemsstaterna vara uppmärksamma och se till att det finns ”child protection policies” i alla tänkbara situationer.

125.

Europaparlamentet begär att invandrarbarn ges tillträde till utbildning och att det ur ett interkulturellt perspektiv inrättas program och avsätts resurser med särskild inriktning på utsatta barn och barn utan medföljande vuxen.

126.

Europaparlamentet påminner om att de internationella bestämmelserna om skydd av barn även gäller ensamma flyktingbarn som kommer till Europeiska unionens territorium genom olaglig invandring. Alla lokala, regionala och nationella myndigheter och EU-institutioner uppmanas att samarbeta i största möjliga utsträckning i fråga om omhändertagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Kommissionen uppmanas också att införa förfaranden för internationellt stödsamarbete med ursprungsländerna utanför EU. Förfarandena ska garantera att barnen återsänds till sina respektive ursprungsländer på korrekt sätt. Dessutom bör det inrättas mekanismer för omhändertagande av dessa minderåriga efter det att de återvänt till sina ursprungsländer, antingen till sina biologiska familjer eller via system eller institutioner som kan garantera dem ett fullgott skydd.

127.

Europaparlamentet begär att skyddet av barns rättigheter ska ges en framträdande roll när det gäller att enligt medbeslutandeförfarandet anta nya instrument som ska ligga till grund för det gemensamma asylsystemet. Parlamentet begär att det för detta ändamål ska vidtas särskilda åtgärder som tar vederbörlig hänsyn till barnens utsatthet. Barn bör i synnerhet förses med tillräckligt tillträde till asylsystemet, rådgivning i barnrelaterade förfaranden med vederbörlig hänsyn till de individuella grunderna för asyl för ett barn i en familj som söker asyl och en vidare syn på familjeåterförening inom asylprocessen.

128.

Europaparlamentet uppmärksammar den särskilda situationen för migrerade barn som separerats från båda sina föräldrar eller sin tidigare juridiska eller normala vårdnadshavare och ber att behovet av en engagerad EU-åtgärd om rätt till hjälp för ensamma barn beaktas. Åtgärden bör ta hänsyn till tillträde till området, utnämning av vårdnadshavare och deras roll, rätten att bli lyssnad på, mottagningsförhållanden och åtgärder för att spåra familjen samt eventuellt även hållbara lösningar.

129.

Europaparlamentet uppmärksammar att barn utan medföljande vuxen, statslösa barn och barn som inte registrerades vid födseln är särskilt utsatta. Medlemsstaterna uppmanas att vidta särskilda åtgärder baserade på vad som är bäst för det enskilda barnet, enligt definitionen i FN:s konvention om barnets rättigheter och den definition som gjorts av FN:s flyktingkommissariat.

130.

Europaparlamentet understryker vikten av utbildning, och anser att utbildningen bör vara jämställd och fri från användning av våld eller kroppsaga. Kommissionen uppmanas att avsätta nödvändiga resurser för att förebygga alla typer av våld inom flyktinggrupper, särskilt könsbetingat våld och sexuellt utnyttjande, genom att inrätta utbildnings- och informationsprogram avseende kön, mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnlig könsstympning och hiv/aids. Dessa program bör rikta sig till både flickor och pojkar.

131.

Europaparlamentet framhåller den klyfta som finns mellan lagstiftning och praxis när det gäller genomförandet av europeiska asylinstrument och de stora skillnader som alltjämt råder mellan hur barn med flyktingstatus behandlas i de olika medlemsstaterna.

132.

Europaparlamentet påpekar att 5 procent av de asylsökande är minderåriga utan medföljande vuxen, vilket tyder på att det finns ett behov av att utse välutbildade vårdnadshavare för ensamkommande barn för att ta tillvara deras intressen efter ankomsten till värdlandet. Parlamentet kräver en förbättring av barns levnadsvillkor på mottagningsanläggningarna och beklagar att man inte tar hänsyn till barn vid asylförfaranden.

133.

Europaparlamentet uppmärksammar att många av de risker som flyktingbarn utsätts för även gäller barn som har tvångsförflyttats inom sina egna länder.

134.

Europaparlamentet hävdar att barn endast bör skickas tillbaka till sina ursprungsländer om man har förvissat sig om att det är säkert, och framhåller behovet av att spåra och återförena familjer. Det måste vara förbjudet att skicka tillbaka barn vid risk för allvarlig skada genom exempelvis barnarbete, sexuellt utnyttjande, våld, risk för kvinnlig könsstympning eller social utslagning, eller inblandning i en väpnad konflikt.

135.

Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra insamlingen av uppgifter om barn som söker flyktingstatus, barn som olagligen uppehåller sig i en annan stat utan att söka flyktingstatus, utfallet av asylförfaranden och framtiden för dessa barn till följd av ett slutligt positivt eller negativt beslut om deras asylansökan för att förhindra att dessa barn försvinner ut i det okända eller faller offer för brottsliga handlingar.

136.

Europaparlamentet understryker utvandringens negativa följder och den osäkra situationen för barn som lämnats kvar ensamma i sitt land av föräldrar som har utvandrat. Parlamentet betonar behovet av att garantera omfattande omsorg om, integration av och utbildning för sådana barn samt återförening med deras familjer när detta är möjligt.

137.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera möjligheten för barn som föds i EU, oavsett föräldrarnas rättsliga status, att erbjudas europeiskt medborgarskap.

138.

Europaparlamentet påpekar att administrativt kvarhållande av barn till invandrare endast bör ske i undantagsfall. Barn som åtföljs av sina familjer får kvarhållas endast som en sista utväg, under kortast möjliga tid, och om detta ligger i deras intresse i enlighet med artikel 37 b i FN-konventionen om barnets rättigheter. Minderåriga utan medföljande vuxen får inte kvarhållas eller avvisas.

139.

Europaparlamentet påminner om att barn till migranter har rätt till utbildning och fritidsaktiviteter.

140.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta ett effektivt system för att se till att barn, i såväl hemmen som skolorna och i förhållande till deras ålder och mognad, får information om och ges möjlighet att utöva sina rättigheter.

141.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare för unga flickor att få information och upplysning om reproduktiv hälsa och tjänster inom området reproduktiv hälsa.

142.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra kvaliteten på barnomsorgen, inklusive fortlöpande yrkesutbildning och utbildning i barns rättigheter, goda arbetsvillkor och rimlig lön för dem som arbetar inom barnomsorgen, eftersom förskolorna och deras personal ger barnen en stabil grund för framtiden samtidigt som också föräldrarna gynnas, inte minst genom att mödrarnas och de ensamstående mödrarnas arbetsbörda minskas, vilket i sin tur bidrar till att minska fattigdomen bland kvinnor och följaktligen också bland barn.

143.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samordnad insats för att hjälpa partnerländerna att uppnå målet med allmän kostnadsfri grundskoleutbildning (millennieutvecklingsmål 2). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anslå tillräckliga medel för programmet Utbildning för alla (Education for All – Fast Track Initiative).

144.

Europaparlamentet betonar behovet av att särskilt uppmärksamma millennieutvecklingsmål 3 om jämställdhet mellan könen och att utbilda flickor, anställa och utbilda lokala kvinnliga lärare, avskaffa varje form av manlig dominans i kursplanerna, placera skolorna närmare de samhällen som utnyttjar deras tjänster samt erbjuda ändamålsenliga sanitära inrättningar. Skolorna ska vara ”säkerhetszoner” där barnens rättigheter skyddas, och sexuella trakasserier och våld i och runt skolorna ska med kraft förebyggas och kan inte tolereras.

145.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja projekt för gemensamt boende med flera generationer (dvs. hus med generationsboende) för att göra det möjligt för barn att växa upp tillsammans med äldre och på motsvarande sätt för de äldre att kunna använda sig av ett socialt kontaktnätverk och bidra till barnens utveckling genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

146.

Europaparlamentet understryker att rätten till utbildning är en grundförutsättning för barns sociala utveckling och att alla barn måste ges tillgång till utbildning på grundval av deras individuella färdigheter samt oberoende av etnisk bakgrund, sociala bakgrund eller familjeförhållanden.

147.

Europaparlamentet anser att barn bör ha tillgång till utbildning oberoende av vilken ställning de själva eller deras föräldrar har. Det är viktigt att invandrar- och/eller flyktingbarn ges möjlighet att gå i skolan.

148.

Europaparlamentet betonar att rätten till utbildning på grundval av lika möjligheter och icke-diskriminering bör erkännas i den framtida EU-strategin.

149.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att trycka på att det i läroplanerna ska ingå undervisning i mänskliga rättigheter och i den gemensamma värdegrund som ligger till grund för det demokratiska medborgarskapet.

150.

Europaparlamentet begär att en av prioriteringarna i EU-strategin ska vara att anta en konsekvent uppsättning åtgärder för att se till att barn med funktionshinder får sina rättigheter tillgodosedda. Syftet bör vara att sätta stopp för varje form av diskriminering och främja de funktionshindrade barnens integrering i utbildningsväsendet, det sociala livet och yrkeslivet under livets alla skeden.

151.

Europaparlamentet rekommenderar också kommissionen och medlemsstaterna att undersöka funktionshindrade elevers särskilda behov och att skapa möjlighet till individuellt anpassad skolgång som främjar barnens integrering i samhället.

152.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt integrerad utbildning av barn med funktionshinder för att på så sätt se till att de på ett problemfritt sätt integreras i samhället medan de fortfarande går i skolan och för att öka friska icke-funktionshindrade barns tolerans inför funktionshinder och sociala olikheter.

153.

Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas för att man mer beslutsamt ska kunna ta itu med frågor som rör diskriminering, social mångfald, spridning av tolerans i skolorna och förmedling av kunskaper om hälsosamt leverne, näringslära, förebyggande av alkohol- och drogmissbruk och överkonsumtion av läkemedel, psykotropa ämnen och andra rusframkallande ämnen samt lämplig undervisning om sexuell hälsa.

154.

Europaparlamentet påminner om att tidig barnomsorg i kollektiva strukturer (dvs. daghem, skola) är ett av de bästa sätten för att åstadkomma balans mellan yrkes- och familjeliv. Dessutom är det ett sätt att redan i ett tidigt skede av barnens utveckling se till att de får lika möjligheter och blir socialt kompetenta.

155.

Europaparlamentet påpekar att det är oberättigat och därmed oacceptabelt att på kulturella eller religiösa grunder hindra flickor från att delta i skolundervisning och idrott, såsom simning.

156.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge alla barn gratis eller förmånligt tillträde till lek- och idrottsanläggningar som passar deras ålder.

157.

Europaparlamentet pekar på det oroande faktumet att fetma, i synnerhet bland barn, blir allt vanligare i Europa. Enligt uppskattningar finns det över 21 miljoner överviktiga barn i EU och siffran ökar med 400 000 årligen. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för att reglera aggressiv och vilseledande reklam och att förbättra bestämmelserna om livsmedelsmärkning för förädlade livsmedel för att ta itu med det växande problemet med fetma.

158.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras relevanta myndigheter att göra sitt yttersta för att garantera att barn får leva i en hälsosam fysisk miljö med tanke på den oproportionerliga inverkan som föroreningar och dåliga levnadsförhållanden har på unga. Vederbörlig uppmärksamhet bör även fästas vid förhållandena i barnens inlärningsmiljö. Dessutom bör det införas lämpliga standarder.

159.

Europaparlamentet påminner om barns rätt till hälsa och särskilt ungdomars rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och betonar att hälsoskyddet för mödrar måste utgöra en väsentlig del i den kommande strategin för barnets rättigheter, som bör främja levnads- och arbetsförhållanden som är anpassade efter gravida eller ammande kvinnor, och håller fast vid att gällande lagstiftning som garanterar kvinnliga arbetstagares rättigheter ska följas, liksom lika och allmän tillgång för alla kvinnor till offentlig mödravård av god kvalitet, både före och efter födseln, för att minska mödra- och spädbarnsdödligheten samt överföringen av sjukdom från mor till barn. Parlamentet betonar föräldraledighetens enorma vikt för barnets utveckling, i synnerhet genom en nära kontakt med modern inte bara under de första månaderna efter födseln utan också under barnets första år.

160.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen erkänner att barn har mycket olika behov under olika utvecklingsstadier i sina liv, från födseln till vuxen ålder. Parlamentet påminner om barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa och, i synnerhet, ungdomars rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och familjeplanering. Detta måste därför utgöra en del av den framtida EU-strategin för barnets rättigheter.

161.

Europaparlamentet konstaterar att barns rättigheter, såsom de framställs i FN:s konvention om barnets rättigheter, rör alla människor under 18 års ålder och att ungdomars särskilda behov av hälsa och rättigheter i fråga om sexualitet och reproduktivitet måste erkännas.

162.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja politik om sexuell och reproduktiv hälsa för att minska och eventuellt förhindra sexuellt överförbara infektionssjukdomar inklusive (hiv/aids), oönskade graviditeter och olagliga och riskfyllda aborter för unga kvinnor och förhindra unga människors brist på förståelse för sina egna behov av reproduktiv hälsa.

163.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda barn till aidssjuka föräldrar, och framhåller behovet att uppfylla millennieutvecklingsmål 5 (Förbättra mödrahälsan), millennieutvecklingsmål 4 (Minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar). Parlamentet efterlyser också investeringar i forskning om och utveckling av pediatrisk antiretroviral behandling, i tillhandahållandet av sängnät som skydd mot malaria och i främjandet av immunisering via GAVI Alliance (tidigare kallat Global Alliance for Vaccines and Immunisation).

164.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla sexualupplysning, information och rådgivning för att öka medvetenheten och respekten för sexualiteten och att hindra oönskade graviditeter och spridning av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt att underlätta tillgången till och informationen om olika preventivmedel.

165.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla barn och ungdomar, vare sig de går i skolan eller inte, får anpassad och utförlig vetenskaplig information om sexuell och reproduktiv hälsa för att de ska kunna göra välgrundande val om frågor som rör deras personliga välbefinnande, inklusive förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar och hiv/aids.

166.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att både inom och utanför EU främja lika tillgång till utbildning på samtliga nivåer liksom till hälsovård för flickor och pojkar. Man bör särskilt uppmärksamma utsatta barn och alldeles särskilt dem som tillhör etniska och sociala minoritetsgrupper.

167.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mera för att bekämpa alkoholrelaterade skador bland kvinnor och barn genom att

168.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att förutsättningar finns för att samtliga barn ska kunna få tillträde till alla typer av sjukvård på alla nivåer, och vid behov vidta positiva åtgärder för att göra det möjligt för missgynnade grupper att utnyttja sjukvårdsalternativ som de annars inte skulle ha tillträde till.

169.

Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (14) fastställs anställningsrättigheter för gravida och ammande kvinnor, enligt vilka det krävs att arbetsgivarna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varken kvinnan eller fostret utsätts för hälsorisker på arbetsplatsen.

170.

Europaparlamentet begär att miljöpåverkan på hormonsystemet, nervsystemet, det psykiska systemet och immunsystemet undersöks och utvärderas. Parlamentet begär också att barnkonsekvensbedömningar införs för all trafikplanering och fysisk planering, och att man inför en positiv märkning av importerade leksaker som tillverkats utan barnarbete.

171.

Europaparlamentet erkänner varje barns rätt att genom födelseregistrering få ett rättsligt erkännande av att det finns och att det har rätt till nationalitet och identitet, oberoende av barnets kön eller etniska ursprung eller föräldrarnas nationalitet eller status som flyktingar, invandrare eller asylsökande.

172.

Europaparlamentet inser att födelseattester bidrar till att skydda ett barn mot rättighetskränkningar som beror på tvivel om hans eller hennes ålder eller identitet. En noggrann födelseregistrering förhindrar handeln med barn och barns organ, begränsar olagliga adoptioner och gör det omöjligt att hävda att ett barn är äldre än vad det är i syfte att framtvinga tidigt äktenskap, militär värvning av minderåriga, sexuellt utnyttjande, barnarbete (15) och rättslig behandling av minderåriga enligt samma regler som gäller för vuxna.

173.

Europaparlamentet framhåller att barn som inte registrerats är ännu mer utsatta på grund av att de är ”osynliga” och att kränkningar av deras rättigheter sannolikt inte påtalas.

174.

Europaparlamentet beklagar att det i vissa länder förekommer könsdiskriminering i samband med födelseregistreringen genom lagstiftning och praxis som strider mot FN-konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Detta inbegriper fall då ensamstående mödrar nekas registrering, moderns nationalitet inte erkänns och diskriminering vid registreringen av flickor som inte går i skolan i de fall då registreringen grundar sig på utbildningssystemet.

175.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och organisationer som försvarar barns rättigheter samt biståndsorganisationer att delta i verksamhet för att informera om behovet av födelseregistrering i tredjeländer. Barn som saknar födelseattest kan komma att nekas tillgång till skolor, hälsovård och materiellt bistånd från staten eller möjligheten att få eventuella arvsrättigheter erkända. Parlamentet begär att åtgärder främjas för att tillse att alla personer tillhandahålls sådana tjänster till dess att en officiell registrering kan göras.

176.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förmå medlemsstaterna att bilda varaktiga registreringssystem som gäller från nationell nivå till bynivå med gratis tillträde för hela befolkningen, däribland dem som lever i avlägsna områden, genom att vid behov inrätta mobila registreringsenheter, erbjuda lämplig utbildning för folkbokföringspersonal och anslå tillräckligt med medel för att finansiera dessa initiativ.

177.

Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att säkra en effektiv samordning av sin politik för främjande av födelseregistrering, särskilt med FN och berörda FN-organ, i syfte att komma överens om en gemensam agenda som främjar en effektiv insats på global nivå.

178.

Europaparlamentet betonar det avgörande behovet av att genomföra EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter.

179.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i sina nationella lagar och att undersöka, åtala och straffa alla som olagligen har värvat barn till väpnade styrkor/grupper eller utnyttjat dem till att aktivt delta i konfliktsituationer för att därmed se till att alla ansträngningar görs för att sätta stopp för den straffrihetskultur som råder för dessa brott.

180.

Europaparlamentet välkomnar uppdateringen av Kapstadsprinciperna från 1997 genom de åtaganden som antogs i Paris 2007 för att skydda barn mot att olagligen värvas eller utnyttjas av väpnade styrkor eller grupper och uppmanar alla stater att anta dem.

181.

Europaparlamentet anser att det krävs åtgärder för att se till att behandlingen av frihetsberövade barn följer internationell humanitär lagstiftning och människorättslagar, med hänsyn till deras särskilda ställning som barn, och för att förbjuda att barn kvarhålls tillsammans med vuxna, med undantag för föräldrar med små barn. Parlamentet betonar behovet av att främja program för att skapa en medvetenhet hos tjänstemän och annan personal inom rätts- och polisväsendet i de länder där det har konstaterats att pojkar och flickor används som soldater.

182.

Europaparlamentet framhåller behovet av att behandla barn enligt bestämmelserna om ungdomsrättsvård och att hitta alternativ till rättsprocesser. Parlamentet kräver att specialiserade ungdomsåklagare och advokater verksamma inom det socialrättsliga området ska assistera barnen vid rättegångar samt att man bildar sannings- och försoningskommissioner.

183.

Europaparlamentet ställer krav på återintegrering och fysisk, social och psykisk rehabilitering av före detta barnsoldater och andra barn som drabbats av väpnade konflikter. Parlamentet begär också att dessa barn ska återförenas med sina familjer, erbjudas alternativ vård om en återförening inte är möjlig och kurser där barnen kan ta igen det de har missat i skolan. Dessutom måste det spridas information om hiv/aids. Parlamentet understryker behovet av att åtgärda de särskilda bristerna i återintegreringen av flicksoldater, som ofta är socialt utstötta och marginaliserade, genom att avsätta särskilda resurser för att inrätta program som rör utbildning, sexuell hälsa, psykologiskt stöd och familjerådgivning.

184.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste vidta gemensamma diplomatiska åtgärder varje gång det inkommer uppgifter om att barn värvats till krigsförband eller väpnade grupper.

185.

Europaparlamentet konstaterar att nödåtgärder riktade till barn i konfliktdrabbade instabila länder sällan omfattar lämplig utbildning. Kommissionen uppmanas att stödja utbildningsverksamhet, inklusive genomförandet av de miniminormer som utformats av Inter-Agency Network for Education in Emergencies, både i nödsituationer och i övergångsfasen från kris till utveckling.

186.

Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en slutgiltig lösning på låsta konflikter skapar en situation där rättsstatsprincipen åsidosätts och mänskliga rättigheter kränks i berörda områden. Detta utgör ett stort hinder för att garantera att barnets samtliga rättigheter respekteras. Parlamentet efterlyser åtgärder för att uppmärksamma barns och deras familjers särskilda behov i områden där det förekommer en låst konflikt.

187.

Europaparlamentet betonar barnens rätt att växa upp i ett fritt och öppet samhälle där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet respekteras och där inga dödsstraff längre tillämpas, i synnerhet inte på minderåriga personer.

188.

Europaparlamentet betonar att barnens situation i odemokratiska stater är mycket otrygg och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till denna människogrupp.

189.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tag i frågan om att öka barnens och ungdomarnas politiska medvetenhet i tredjeländer där demokratin är begränsad, så att dessa unga människor kan utvecklas till politiskt medvetna medborgare.

190.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betona vikten av att unga människor ges möjlighet att uttala sina åsikter frivilligt via (politiska) ungdomsorganisationer.

191.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, det europeiska nätverket med nationella myndigheter som övervakar barns rättigheter (ChildONEurope), Europarådet, FN:s kommitté för barnets rättigheter, Unicef, Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Världshälsoorganisationen (WHO).