(1)

Halvledare är kärnan i alla digitala enheter och i unionens digitala omställning: i allt från smarta telefoner och bilar, kritiska tillämpningar och infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, energi, kommunikation och automatisering till de flesta andra industrisektorer. Eftersom halvledare är centrala för den digitala ekonomin är de kraftfulla möjliggörande faktorer för hållbarhet och den gröna omställningen, och de bidrar därmed till målen i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given. Halvledare är viktiga för att dagens ekonomi och samhälle, försvar och säkerhet ska fungera, men unionen har upplevt aldrig tidigare skådade störningar i försörjningen av dem, vilket har fått betydande konsekvenser. Dessa pågående störningar har blottlagt långvariga sårbarheter på området, i synnerhet ett starkt beroende av tredjeländer när det gäller tillverkning och design av chip. Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för att upprätthålla en stark industri-, konkurrens- och hållbarhetsbas i unionen som främjar innovation för alla typer av chip.

(2)

En ram för att öka unionens resiliens på området för halvledarteknik bör inrättas, för att förstärka unionens halvledarekosystem genom att minska beroendet, stärka den digitala suveräniteten samt stimulera investeringar, stärka förmågan, säkerheten, anpassningsbarheten och resiliensen i unionens leveranskedja för halvledare och öka samarbetet mellan medlemsstaterna, kommissionen och internationella strategiska partner.

(3)

Denna ram har två allmänna mål. Det första målet är att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för unionens konkurrenskraft och innovationsförmåga och att säkerställa att industrin kan anpassa sig till strukturella förändringar till följd av snabba innovationscykler och behovet av hållbarhet, samtidigt som det unionsomfattande halvledarekosystemet stärks med samlad kunskap, samlad expertis och samlade resurser liksom gemensamma styrkor. Det andra målet, som är separat från och kompletterar det första, är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig unionsram för att öka unionens långsiktiga resiliens och dess förmåga att nyskapa och tillhandahålla försörjningstrygghet på området halvledarteknik i syfte att öka robusticiteten mot störningar.

(4)

Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bygga upp kapacitet och stärka unionens halvledarekosystem i enlighet med artikel 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Dessa åtgärder bör inte innebära någon harmonisering av nationella lagar och andra författningar. I detta avseende bör unionen stärka konkurrenskraften och resiliensen hos den tekniska och industriella basen för halvledare och samtidigt stärka innovationskapaciteten inom halvledarekosystemet i hela unionen, minska beroendet av ett begränsat antal företag och geografiska områden i tredjeländer och stärka sin kapacitet att utforma och tillverka, kapsla in, återanvända och återvinna avancerade halvledare. Initiativet chip för Europa (initiativet) som inrättas genom denna förordning bör stödja dessa mål genom att överbrygga klyftan mellan unionens avancerade forsknings- och innovationsförmåga och dess hållbara industriella utnyttjande. Initiativet bör främja kapacitetsuppbyggnad för att möjliggöra design, produktion och systemintegration i nästa generations halvledarteknik och bör förbättra samarbetet mellan nyckelaktörer i hela unionen, stärka unionens försörjnings- och värdekedjor för halvledare, tjäna viktiga industrisektorer och skapa nya marknader.

(5)

Eftersom halvledare finns överallt har den senaste tidens brister direkt eller indirekt påverkat företag i hela unionen negativt och gett starka ekonomiska återverkningar. De ekonomiska och sociala effekterna har lett till en ökad medvetenhet hos allmänheten och de ekonomiska aktörerna, vilket har satt press på medlemsstaterna att ta itu med de strategiska beroendeförhållandena när det gäller halvledare. Samtidigt kännetecknas halvledarsektorn av ömsesidigt beroende i hela värdekedjan, där inget enskilt geografiskt område dominerar alla steg i värdekedjan. Denna gränsöverskridande karaktär understryks ytterligare av halvledarprodukternas karaktär som en möjliggörande faktor för industrier i senare led. Tillverkningen av halvledare kan vara koncentrerad till vissa regioner, men användarindustrin är spridd över hela unionen. Mot denna bakgrund kan försörjningstryggheten för halvledare och resiliensen i halvledarekosystemet bäst hanteras genom unionens harmoniserande rätt på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget. Det måste finnas ett enda enhetligt regelverk som harmoniserar vissa villkor för operatörer vid genomförandet av specifika projekt som bidrar till försörjningstryggheten och resiliensen i unionens halvledarekosystem. Dessutom bör man inrätta en samordnad mekanism för övervakning, strategisk kartläggning, krisförebyggande och krishantering för att ta itu med brister i försörjningen, förebygga hinder för den inre marknadens enhetlighet och undvika skillnader mellan medlemsstaternas åtgärder.

(6)

För att stärka unionens kritiska infrastruktur och säkerhet samt dess tekniska ledarskap krävs både banbrytande och mogna chip, särskilt för framtidssäkring av strategiska sektorer.

(7)

En styrningsmekanism bör understödja strävandena att uppnå dessa mål. Genom denna förordning bör en europeisk nämnd för halvledare på unionsnivå, som består av företrädare för medlemsstaterna och som leds av kommissionen, inrättas för att underlätta ett smidigt, ändamålsenligt och harmoniserat genomförande av denna förordning, samarbete och informationsutbyte. Europeiska nämnden för halvledare bör ge råd till och bistå kommissionen i specifika frågor, inbegripet om ett konsekvent genomförande av denna förordning, underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och utbyta information om frågor som rör denna förordning. Europeiska nämnden för halvledare bör också ge råd till kommissionen om det internationella samarbetet på halvledarområdet. Europeiska nämnden för halvledare bör hålla separata möten för sina uppgifter enligt de olika kapitlen i denna förordning. De olika mötena kan omfatta olika sammansättningar av företrädare på hög nivå, och kommissionen får inrätta arbetsgrupper.

(8)

Med tanke på att leveranskedjan för halvledare är så globaliserad är internationellt samarbete med tredjeländer en viktig faktor för att uppnå resiliens i unionens halvledarekosystem. De åtgärder som vidtas inom ramen för denna förordning bör också göra det möjligt för unionen att spela en starkare roll som kompetenscentrum i ett bättre fungerande och inbördes beroende globalt ekosystem för halvledare. Europeiska nämnden för halvledare bör i detta syfte ge kommissionen råd i frågor som rör samordning av dessa insatser och förbättrat samarbete längs den globala värdekedjan för halvledare mellan unionen och tredjeländer, och i förekommande fall beakta synpunkterna från alliansen för processorer och halvledarteknik och från andra berörda parter.

(9)

I enlighet med internationella skyldigheter och tillämpliga förfarandekrav kan unionen och medlemsstaterna, även diplomatiskt, samarbeta med internationella strategiska partner som har fördelar inom halvledarindustrin, i syfte att hitta lösningar för att stärka försörjningstryggheten och avhjälpa framtida störningar i leveranskedjan för halvledare, t.ex. sådana som uppstår till följd av tredjeländers exportrestriktioner, för att fastställa tillgången till råvaror och halvfabrikat. Detta kan, när så är lämpligt, inbegripa samordning i relevanta internationella forum, ingående av investerings- och handelsavtal eller andra diplomatiska insatser i enlighet med tillämpliga förfarandekrav eller samarbete med berörda parter.

(10)

För att bygga vidare på åtagandet att tillgodose behovet av arbetskraft i hela leveranskedjan för halvledare bör kommissionen säkerställa synergier med befintliga unionsprogram, och den bör stödja och uppmuntra medlemsstaterna när det gäller att inrätta initiativ som bidrar till utbyte av akademisk kunskap med internationella strategiska partner.

(11)

Det är ett tydligt mål för unionen att främja internationellt samarbete och kunskapsutbyte på grundval av unionens intressen, ömsesidiga fördelar, internationella åtaganden och, i möjligaste mån, ömsesidighet. Intrång i immateriella rättigheter, obehörigt röjande av företagshemligheter eller läckage av känslig ny teknik inom halvledarsektorn kan dock äventyra unionens säkerhetsintressen. Mot denna bakgrund undersöker kommissionen konkreta förslag för att stärka unionens ramar för investerings-och exportkontroll. Dessutom bör unionen och medlemsstaterna samarbeta med strategiska partner för att stärka det gemensamma tekniska och industriella ledarskapet i enlighet med tillämpliga förfarandekrav.

(12)

Halvledarsektorn kännetecknas av mycket höga utvecklings- och innovationskostnader och mycket höga kostnader för att bygga upp de senaste anläggningarna för testning och validering till stöd för industriproduktionen. Detta har en direkt inverkan på unionsindustrins konkurrenskraft och innovationskapacitet samt på försörjningstryggheten och resiliensen i unionens halvledarekosystem Mot bakgrund av de lärdomar som dragits av den senaste tidens brister i unionen och över hela världen och den snabba utvecklingen av tekniska utmaningar och innovationscykler som påverkar värdekedjan för halvledare, är det nödvändigt att stärka unionens befintliga styrkor och därmed öka dess konkurrenskraft, resiliens, forskning och innovationskapacitet genom att inrätta initiativet.

(13)

Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för att upprätthålla en stark industri-, konkurrens-, hållbarhets- och innovationsbas i unionen. Forsknings- och innovationsutmaningarnas art och omfattning när det gäller halvledare kräver dock att åtgärder vidtas gemensamt på unionsnivå.

(14)

För att förse unionen med den forsknings- och innovationskapacitet inom halvledarteknik som krävs för att den ska kunna behålla sin ledande roll vad gäller forsknings- och industriinvesteringar i framkant, och för att överbrygga den nuvarande klyftan mellan forskning och utveckling (FoU) och tillverkning, bör unionen och medlemsstaterna samordna sina insatser bättre och saminvestera. De aktuella utmaningarna för unionens halvledarekosystem förutsätter att storskalig kapacitet uppnås och kräver en gemensam insats från medlemsstaternas sida för att, tillsammans med unionen, stödja utvecklingen och utbyggnaden av storskalig kapacitet. Den gemensamma insatsen inbegriper tillhandahållande av finansiella medel i enlighet med initiativets ambition att stödja utvecklingen av och en bred tillgång till innovativ kapacitet och omfattande digitala infrastrukturer, vilket inbegriper en virtuell designplattform, pilotlinjer, även för kvantchip, och spridning av kunskap, färdigheter och kompetens till förmån för hela halvledarekosystemet. För att uppnå detta bör unionen och medlemsstaterna beakta målen för den gröna och digitala omställningen. I detta sammanhang erbjuder halvledarkomponenter och tillverkningsprocesser betydande möjligheter att minska industrins miljöpåverkan och, i synnerhet, koldioxidpåverkan, och bidrar därigenom till ambitionerna i till exempel, kommissionens meddelande av den 14 juli 2021 med titeln 55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet, faciliteten för återhämtning och resiliens som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (4) och kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 med titeln REPowerEU-planen. Initiativet bör i möjligaste mån integrera och maximera fördelarna med tillämpning av halvledarteknik i alla komponenter och åtgärder som en kraftfull möjliggörande faktor för övergången till hållbarhet som i sin tur kan leda till nya produkter och en effektivare, mer ändamålsenlig, ren och hållbar användning av resurser, inbegripet energi och material som behövs för produktion och användning av halvledare under hela livscykeln.

(15)

För att initiativet ska kunna uppnå sitt allmänna mål och möta utmaningarna både på sidan för tillgång och för efterfrågan i det nuvarande ekosystemet för halvledare bör det innehålla fem operativa mål. För det första bör initiativet, i syfte av att stärka unionens designkapacitet, stödja åtgärder för att bygga upp en virtuell designplattform som är tillgänglig i hela unionen. Den virtuella designplattformen bör koppla samman grupper av företag på designområdet, uppstartsföretag, små och medelstora företag och, leverantörer av immateriella rättigheter och verktyg med forsknings- och teknikorganisationer för att tillhandahålla virtuella prototyplösningar som bygger på gemensam teknikutveckling.

(16)

För det andra bör initiativet, för att skapa en grund för att stärka försörjningstryggheten och unionens halvledarekosystem, stödja förbättringen av befintliga och utvecklingen av nya avancerade pilotlinjer för att möjliggöra utveckling och spridning av avancerad halvledarteknik och nästa generations halvledarteknik. Pilotlinjerna bör möjliggöra för industrin att testa, experimentera med och validera halvledarteknik och systemdesign med högre teknisk mognadsgrad över nivå 3 men under nivå 8, samtidigt som miljöpåverkan minskas så mycket som möjligt. Investeringar i pilotlinjer som unionen gör tillsammans med medlemsstaterna och den privata sektorn är nödvändiga för att bemöta de strukturella utmaningar och marknadsmisslyckanden som uppstår när sådana faciliteter inte finns tillgängliga i unionen, vilket hämmar innovationspotentialen och unionens globala konkurrenskraft.

(17)

För det tredje bör initiativet, för att påskynda den innovativa utvecklingen av kvantchip och tillhörande halvledarteknik, inbegripet sådan som är baserad på halvledarmaterial eller integrerad med fotonik, som främjar utvecklingen av halvledarsektorn, stödja åtgärder som designbibliotek för kvantchip, pilotlinjer för konstruktion av kvantchip och anläggningar för testning och validering av kvantchip som tillverkas inom ramen för pilotlinjer.

(18)

För det fjärde bör initiativet, för att främja användningen av halvledarteknik, ge tillgång till design- och pilotlinjeanläggningar och åtgärda färdighetsbrister i hela unionen, ge medlemsstaterna möjlighet att inrätta minst ett kompetenscentrum för halvledare i varje medlemsstat genom att förbättra befintliga centrum eller skapa nya anläggningar. Tillgång till offentligt finansierad infrastruktur, såsom pilot- och testanläggningar, och till kompetenscentrum, bör vara öppen för ett brett spektrum av användare och bör beviljas på ett transparent och icke-diskriminerande sätt och på marknadsvillkor (eller på grundval av kostnader plus rimlig marginal) för stora företag, samtidigt som små och medelstora företag och akademiska institut bör kunna dra nytta av förmånstillträde eller lägre priser. Sådan tillgång, även för internationella forskningspartner och handelspartner, kan leda till bredare korsbefruktning och ökad kunskap och spetskompetens, samtidigt som den bidrar till kostnadstäckning.

(19)

För det femte bör kommissionen inrätta ett investeringsinstrument med särskild inriktning på halvledare (som en del av den investeringsfrämjande verksamhet som gemensamt beskrivs som chipfonden) som erbjuder lösningar både vad gäller eget kapital och lån, inbegripet ett blandfinansieringsinstrument, inom ramen för InvestEU-fonden inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (5), i nära samarbete med Europeiska investeringsbanksgruppen och tillsammans med andra genomförandepartner, såsom nationella utvecklingsbanker och -institutioner. Chipfondens verksamhet bör stödja utvecklingen av ett dynamiskt och resilient halvledarekosystem genom att möjliggöra ökad tillgång till medel som ska stödja tillväxten i uppstartsföretag och små och medelstora företag samt investeringar i hela värdekedjan, även för andra företag i värdekedjan för halvledare. I detta avseende bör stöd och tydlig vägledning ges, särskilt till små och medelstora företag, i syfte att bistå dem i ansökningsprocessen. I detta sammanhang förväntas Europeiska innovationsrådet tillhandahålla ytterligare särskilt stöd genom bidrag och kapitalinvesteringar till marknadsskapande högriskinnovatörer.

(20)

För att övervinna begränsningarna i de nuvarande fragmenterade offentliga och privata investeringsinsatserna, underlätta integration, korsbefruktning och avkastning på investeringar i de pågående programmen och eftersträva en gemensam strategisk unionsvision om halvledare som ett sätt att förverkliga unionens och medlemsstaternas ambition att säkerställa en ledande roll i den digitala ekonomin, bör initiativet underlätta bättre samordning och närmare synergier mellan befintliga finansieringsprogram på unionsnivå och nationell nivå, bättre samordning och samarbete med industrin och viktiga aktörer inom den privata sektorn samt ytterligare gemensamma investeringar med medlemsstaterna. Genomförandet av initiativet har utformats så att det för samman resurser från unionen, medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till befintliga unionsprogram, samt den privata sektorn. För att initiativet ska kunna bli framgångsrikt krävs därför en gemensam insats från medlemsstaternas och unionens sida för att stödja såväl de betydande investeringskostnaderna som en bred tillgång till virtuell design, testning och pilotresurser samt spridning av kunskap, färdigheter och kompetens. När så är lämpligt, med tanke på de berörda åtgärdernas särdrag, bör målen för initiativet, särskilt verksamheten inom ramen för chipfonden, också stödjas genom ett blandfinansieringsinstrument inom ramen för InvestEU-fonden.

(21)

Stöd från initiativet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer till följd av hög kapitalintensitet, hög risk och det komplexa halvledarekosystemet på ett proportionellt och kostnadseffektivt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt mervärde för hela unionen.

(22)

Det primära genomförandet av initiativet bör anförtros det gemensamma företaget för halvledare, som inrättas genom rådets förordning (EU) 2021/2085 (6) (gemensamma företaget för halvledare).

(23)

Initiativet bör bygga på en stark kunskapsbas och bör öka synergieffekterna med insatser som för närvarande stöds av unionen och medlemsstaterna genom program och insatser inom forskning och innovation på halvledarområdet och genom utvecklingen av en del av leveranskedjan. Detta bör ske särskilt genom Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (7) (Horisont Europa), och programmet för ett digitalt Europa, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (8). Syftet är att till 2030 stärka unionen som global aktör inom halvledarteknik och teknikens tillämpningar, med en växande global andel av tillverkningen, i enlighet med kommissionens meddelande av den 9 mars 2021 med titeln Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet. Dessutom förväntas privata investeringar mobiliseras för att komplettera finansieringen av initiativet, vilket bör bidra till att dess mål uppnås. Som ett komplement till dessa verksamheter skulle initiativet föra ett nära samarbete med andra berörda parter, bland annat med alliansen för processorer och halvledarteknik.

(24)

För att möjliggöra synergier mellan unionens och medlemsstaternas program bör arbetsprogrammen för det gemensamma företaget för halvledare inom ramen för initiativet i enlighet med artiklarna 17.2 k och 137 aa i förordning (EU) 2021/2085, i dess ändrade lydelse, tydligt skilja mellan åtgärder för att stödja forskning och innovation på halvledarområdet och åtgärder som syftar till att utveckla delar av leveranskedjan, för att säkerställa lämpligt deltagande av offentliga och privata enheter.

(25)

I syfte att underlätta genomförandet av specifika åtgärder som stöds av initiativet, såsom den virtuella designplattformen eller pilotlinjer, är det nödvändigt att tillhandahålla en möjlighet att inrätta ett nytt rättsligt instrument, det europeiska konsortiet för chipinfrastruktur (konsortiet). Konsortiet bör vara en juridisk person. Detta innebär att konsortiet självt, och inte de enskilda enheter som ingår i konsortiet, kan vara sökanden i samband med ansökan avseende specifika åtgärder som ska finansieras genom initiativet. I enlighet med artikel 134.3 i förordning (EU) 2021/2085, är emellertid inbjudningarna att lämna förslag enligt arbetsprogrammet inom ramen för initiativet öppna för olika rättsliga former av samarbete och andra deltagare, och urvalet av förslag som ska finansieras grundar sig inte på en särskild rättslig form av samarbete. Konsortiets främsta syfte bör vara att uppmuntra ett effektivt och strukturerat samarbete mellan rättsliga enheter, däribland forsknings- och teknikorganisationer, industrin och medlemsstaterna. Konsortiet bör ha minst tre medlemmar, nämligen medlemsstater, offentliga eller privata rättsliga enheter från minst tre medlemsstater, eller en kombination av dessa, varvid syftet är att uppnå en bred representation från hela unionen. Eftersom ett konsortium är en juridisk person kommer det att ha tillräcklig frihet att fastställa sin sammansättning, sin styrning, sin finansiering, sin budget, förfarandena för ekonomiska bidrag och bidrag in natura, sin samordning, sin förvaltning av immateriella rättigheter och sina arbetsmetoder. Konsortiets medlemmar bör ha full flexibilitet när det gäller att fastställa tillämplig rätt, stadgeenligt säte och rösträtt. Urvalet av offentliga eller privata rättsliga enheter som ska genomföra konsortiets arbetsplan bör vara rättvist, transparent och öppet. För att säkerställa rättvis och lika tillgång till deltagande, bör ett konsortium under hela sin livslängd vara öppet för nya medlemmar, nämligen medlemsstater eller offentliga eller privata rättsliga enheter. Framför allt medlemsstater bör när som helst kunna ansluta sig till ett konsortium, antingen som fullvärdiga medlemmar eller som observatörer, medan andra offentliga eller privata rättsliga enheter bör kunna ansluta sig när som helst på rättvisa och rimliga villkor som anges i stadgarna. De offentliga deltagarnas råd i det gemensamma företaget för halvledare bör kunna kontrollera öppenheten i ett konsortium och rekommendera att vissa korrigerande åtgärder vidtas vid behov. Inrättandet av ett konsortium bör inte innebära att ett nytt unionsorgan inrättas. Det bör åtgärda bristerna i den verktygslåda som unionen förfogar över för att kombinera finansiering från medlemsstaterna, unionens budget och privata investeringar i syfte att genomföra specifika åtgärder som stöds av initiativet. Kommissionen bör inte vara en medlem av konsortiet.

(26)

Ett konsortium som inte har privata enheter som medlemmar bör erkännas som ett internationellt organ i den mening som avses i artiklarna 143.1 g och 151.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG (9) och som en internationell organisation i den mening som avses i artikel 11.1 b i rådets direktiv (EU) 2020/262 (10). Ett konsortium som har privata enheter som medlemmar bör inte erkännas som ett sådant internationellt organ eller en sådan internationell organisation.

(27)

FoU inom unionen utsätts i allt högre grad för metoder som syftar till olaglig anskaffning av konfidentiell information, företagshemligheter och skyddade uppgifter, såsom stöld av immateriella rättigheter, påtvingad tekniköverföring och industrispionage. För att förhindra negativa konsekvenser för unionens intressen och initiativets mål är det nödvändigt att anta en strategi som säkerställer skyddet av tillgången till och användningen av känslig information eller känsliga resultat, inbegripet data och know-how, säkerhet och överlåtelse av äganderätten till resultat samt innehåll som skyddas av immateriella rättigheter och som genereras i samband med eller till följd av åtgärder som stöds av initiativet. För att säkerställa detta skydd bör alla åtgärder som stöds av initiativet och finansieras genom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa följa de relevanta bestämmelserna i dessa program, t.ex. om deltagande av enheter som är etablerade i tredjeländer som är associerade till programmet, bidragsavtal, äganderätt och skydd, säkerhet, utnyttjande och spridning, överlåtelse och licensiering samt åtkomsträtt. Det är möjligt att fastställa särskilda bestämmelser vid genomförandet av dessa program, särskilt vad gäller begränsningar av överlåtelse och licensiering i enlighet med artikel 40.4 i förordning (EU) 2021/695 och begränsning av deltagandet av rättsliga enheter som är etablerade i särskilt angivna associerade länder eller andra tredjeländer med anledning av unionens och dess medlemsstaters strategiska tillgångar, intressen, oberoende eller säkerhet, i enlighet med artikel 22.5 i förordning (EU) 2021/695 och artikel 12.6 i förordning (EU) 2021/694. Dessutom bör hanteringen av känslig information, säkerhet och konfidentialitet, skyddet av företagshemligheter och immateriella rättigheter regleras genom all unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (11) och 2004/48/EG (12) och nationell rätt. Det är möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att skydda tekniköverföringar av skäl som rör unionens och nationella säkerhetsintressen i samband med investeringar i anläggningar som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 (13).

(28)

För att underlätta tillgången till teknisk sakkunskap och säkerställa spridning av kunskap i hela unionen samt stöd till olika kompetensinitiativ bör det inrättas ett nätverk av kompetenscentrum. I det syftet bör det gemensamma företaget för halvledare fastställa förfarandet för inrättande av kompetenscentrum, inbegripet urvalskriterierna, samt ange närmare former för genomförandet av de uppgifter och funktioner som nämns i denna förordning. De kompetenscentrum som ingår i nätverket bör väljas ut av det gemensamma företaget för halvledare och bör ha en betydande övergripande frihet att fastställa sin organisation, sin sammansättning och sina arbetsmetoder. Deras organisation, sammansättning och arbetsmetoder bör dock vara förenliga med och bidra till denna förordnings och initiativets mål.

(29)

Kompetenscentrumen bör bidra till att unionen behåller sin ledande roll vad gäller forskning, utveckling och innovations- och designförmåga på halvledarområdet genom att fokusera på främjande av forskning, utveckling, innovation och design, i kombination med fokus på tillverkning. Främjande av människors potential och färdigheter genom utbildning i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik till postdoktorandnivå är avgörande för att detta mål ska kunna uppnås. Kompetenscentrumen bör i synnerhet tillhandahålla tjänster till berörda parter på halvledarområdet, bland annat uppstartsföretag och små och medelstora företag. Det kan till exempel vara att underlätta tillgången till pilotlinjer och till den virtuella designplattformen, tillhandahålla utbildning och kompetensutveckling, hjälpa till att hitta investerare, utnyttja befintlig lokal kompetens och etablera kontakt med relevanta vertikala industrier. Tjänsterna bör tillhandahållas på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande sätt. Varje kompetenscentrum bör ansluta sig till och ingå i det europeiska nätverket av kompetenscentrum för halvledare och bör fungera som en åtkomstpunkt till andra knutpunkter i nätverket. I detta avseende bör synergierna med befintliga liknande strukturer, såsom europeiska digitala innovationsknutpunkter inrättade enligt programmet för ett digitalt Europa, maximeras. Medlemsstaterna skulle till exempel kunna utse en befintlig europeisk digital innovationsknutpunkt med inriktning på halvledare till ett kompetenscentrum i enlighet med denna förordning, förutsatt att förbudet mot dubbelfinansiering inte överträds.

(30)

Chipdesign är en avgörande förmåga när det gäller att genomföra innovation och funktioner i elektroniska lösningar som är anpassade till olika tillämpningar och behoven hos användare av halvledare. Design utgör därför en central del av värdekedjan för halvledare, och stödet till utvidgningen av designförmågan i unionen är av avgörande betydelse. För att erkänna designcentrumens centrala roll och deras bidrag till europeisk spetskompetens inom avancerad chipdesign genom tjänsteerbjudanden eller genom förstärkning av designfärdigheter och designförmåga i unionen, bör kommissionen kunna bevilja centrumen en utmärkelse som ”designkompetenscentrum”. Med tanke på deras betydelse när det gäller att möjliggöra ett resilient halvledarekosystem bör designkompetenscentrum anses vara av allmänintresse. För att bidra till resiliensen i unionens halvledarekosystem bör medlemsstaterna, på ett proportionellt sätt, kunna tillämpa stödåtgärder om sådana designkompetenscentrum är små eller medelstora företag. Detta påverkar, i tillämpliga fall, inte kommissionens behörighet på området för statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget och kommissionens meddelande av den 19 oktober 2022 med titeln Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation. Rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation syftar till att underlätta forskning, utveckling och innovation som på grund av marknadsmisslyckanden inte skulle äga rum utan offentligt stöd. I detta sammanhang kan medlemsstaterna, på grundval av rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, på vissa villkor ge företag och forskarsamhället de incitament som krävs för att dessa viktiga verksamheter och investeringar ska genomföras inom detta område. Enligt de reviderade rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation kan högsta tillåtna stödnivåer på upp till 80 % tillåtas för stöd till FoU-projekt som genomförs av medelstora företag och upp till 90 % för projekt som genomförs av små företag. För att maximera synergieffekterna bör dessutom kompetenscentrum som inrättas inom ramen för initiativet och som inriktar sig på den senaste tekniken i fråga om chipdesign kunna ansöka om att beviljas utmärkelsen som designkompetenscentrum. Samtidigt kan medlemsstaterna utse ett designkompetenscentrum som sin kandidat till kompetenscentrum.

(31)

Offentligt stöd kan vara lämpligt för att uppmuntra inrättandet av nödvändig tillverkningsförmåga och tillhörande designförmåga och därigenom säkerställa försörjningstryggheten och stärka resiliensen i unionens halvledarekosystem, förutsatt att detta inte leder till snedvridningar på den inre marknaden. I detta avseende är det nödvändigt att harmonisera vissa villkor för operatörer vid genomförandet av specifika projekt på unionsnivå som bidrar till att målen i denna förordning uppnås och att skilja mellan två typer av anläggningar, nämligen integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning. Företagsmodellen bör vara den särskiljande faktorn vid kvalificering av typen av anläggning. EU-anläggningar för uppdragstillverkning erbjuder produktionskapacitet till andra företag. Integrerade produktionsanläggningar producerar för sina egna kommersiella ändamål och kan integrera andra steg i leveranskedjan utöver tillverkning i sin företagsmodell, såsom design och försäljning av produkter.

(32)

Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör tillhandahålla förmåga för tillverkning av halvledare eller för produktion av utrustning eller centrala komponenter till sådan utrustning som huvudsakligen används vid tillverkning av halvledare och som är den första av sitt slag i unionen, och bidra till försörjningstryggheten och halvledarekosystemets resiliens på den inre marknaden. Den avgörande faktorn för att något ska betraktas som den första anläggningen av sitt slag är att det förs in ett innovativt inslag på den inre marknaden när det gäller tillverkningsprocesserna eller slutprodukten som kan bygga på nya eller befintliga processnoder. Relevanta innovativa inslag kan ha att göra med processnoden eller substratmaterial eller metoder som leder till förbättringar av datorkraft eller andra prestandaegenskaper, energieffektivitet, skydds-, säkerhets- eller tillförlitlighetsnivån samt integrering av nya funktioner, såsom artificiell intelligens (AI), minneskapacitet m.m. Integrering av olika processer som leder till effektivitetsvinster eller automatisering av kapsling och montering är också exempel på innovation. När det gäller miljövinster omfattar innovativa inslag en mätbar minskning av den mängd energi, vatten eller kemikalier som används eller en förbättring av återvinningsbarheten. Dessa innovativa inslag kan gälla såväl mogna som banbrytande processnoder. En sådan innovation bör ännu inte i väsentlig utsträckning finnas i unionen, och det bör inte finnas något åtagande om att det ska byggas en. Liknande innovation inom ramen för FoU eller småskalig produktion kommer till exempel inte nödvändigtvis att utesluta att den senare betraktas som den första anläggningen av sitt slag. Installation av antingen en ny eller en väsentligt uppgraderad anläggning kan leda till att anläggningen betraktas som den första anläggningen av sitt slag.

(33)

Om en EU-anläggning för uppdragstillverkning erbjuder produktionskapacitet till företag som inte är knutna till anläggningens operatör bör anläggningen inrätta, genomföra och upprätthålla lämplig och effektiv funktionell åtskillnad för att förhindra utbyte av konfidentiell information mellan intern och extern produktion. Detta bör gälla all information som inhämtas under designstadiet och i processerna för frontend- eller backend-tillverkning.

(34)

För att betraktas som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör anläggningens inrättande på medellång till lång sikt ha en tydlig positiv inverkan, med spridningseffekter utöver det berörda företaget eller den berörda medlemsstaten, på värdekedjan för halvledare i unionen, i syfte att säkerställa försörjningstryggheten och resiliensen i halvledarekosystemet och bidra till unionens dubbla digitala och gröna omställning. Olika typer av verksamhet som syftar till att skapa positiva spridningseffekter kan övervägas för att en anläggning ska betraktas som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning. Det kan till exempel vara att ge tillträde till tillverkningsanläggningar mot en marknadsmässig avgift, tillhandahålla processdesignsatser (Process Design Kits) till mindre designföretag eller till den virtuella designplattformen, sprida resultaten av FoU-verksamhet, delta i forskningssamarbete med europeiska universitet och forskningsinstitut, samarbeta med nationella myndigheter eller utbildnings- och yrkesutbildningsinstitutioner för att bidra till kompetensutveckling, bidra till unionsomfattande forskningsprojekt, eller erbjuda särskilda stödmöjligheter för uppstartsföretag och små och medelstora företag. Inverkan på flera medlemsstater, bland annat när det gäller sammanhållningsmålen, bör betraktas som en av indikatorerna för integrerade produktionsanläggningars eller uppdragstillverkningsanläggningars tydliga positiva inverkan på värdekedjan för halvledare i unionen.

(35)

Det är viktigt att integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning inte omfattas av extraterritoriell tillämpning av skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som åläggs av tredjeländer, som skulle kunna undergräva dessa anläggningars förmåga att använda sin infrastruktur och programvara, sina tjänster, faciliteter, tillgångar, resurser och immateriella rättigheter eller den kunskap som krävs för att fullgöra den skyldighet om prioritetsklassade order inom ramen för denna förordning som de skulle behöva förbinda sig till.

(36)

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen av halvledarteknik och för att stärka unionens framtida industriella konkurrenskraft bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning investera i fortsatt innovation i unionen i syfte att uppnå konkreta framsteg inom halvledarteknik eller förbereda nästa generations teknik. I ljuset av detta bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning kunna testa och experimentera med ny utveckling genom förmånstillträde till de pilotlinjer som inrättats genom initiativet genom påskyndade ansökningar avseende deras tjänster. Ett sådant förmånstillträde bör varken utesluta eller hindra faktiskt tillträde på rättvisa villkor till pilotlinjerna för andra intresserade företag, särskilt uppstartsföretag och små och medelstora företag.

(37)

Med tanke på vikten av kvalificerad och kompetent arbetskraft för att målen i denna förordning ska kunna uppnås bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning stödja tillförseln av arbetskraft i unionen genom att utveckla och genomföra praktik och kompetensutveckling och genom att öka reserven av kvalificerad och kompetent arbetskraft.

(38)

För att möjliggöra ett enhetligt och öppet förfarande för att få status som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör beslutet att bevilja sådan status antas av kommissionen efter ansökan från ett enskilt företag eller ett konsortium av flera företag. Denna status bör vara möjlig för både installation av en ny anläggning för tillverkning av halvledare och en betydande ökning eller innovativ omställning av en befintlig anläggning för tillverkning av halvledare. För att ta hänsyn till vikten av ett samordnat och samarbetsinriktat genomförande av den planerade anläggningen bör kommissionen i sin bedömning beakta beredskapen hos en eller flera medlemsstater att stödja inrättandet av sådana anläggningar där den sökande avser att inrätta sina anläggningar. Vid bedömningen av affärsplanens bärkraft skulle kommissionen dessutom kunna beakta sökandens samlade resultat.

(39)

Mot bakgrund av de rättigheter som är knutna till erkännandet som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör kommissionen övervaka huruvida anläggningar som har beviljats den statusen fortsätter att uppfylla de krav som fastställs i denna förordning. Om så inte längre är fallet, bör kommissionen ha rätt att ompröva och vid behov upphäva statusen och därmed de rättigheter som är knutna till denna status. Varje beslut om upphävande av status bör fattas först efter samråd med europeiska nämnden för halvledare och bör vara vederbörligen motiverat. På motsvarande sätt bör det företag som driver en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning ha möjlighet att i förebyggande syfte begära en översyn av statusens varaktighet eller genomförandeplanerna om oförutsedda yttre omständigheter, såsom allvarliga störningar med direkta ekonomiska effekter på den erkända anläggningen, skulle kunna påverka dess förmåga att uppfylla kriterierna. För att ta hänsyn till att de flesta rättigheter beviljas under inrättandeperioden bör anläggningarna även om statusen upphävs fortsätta att omfattas av skyldigheten att följa prioritetsklassade order för den tid som återstår fram till dess att statusen skulle ha löpt ut.

(40)

Med tanke på deras betydelse för att säkerställa försörjningstryggheten och möjliggöra ett resilient halvledarekosystem bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning anses vara av allmänintresse. Att säkerställa försörjningstryggheten för halvledare är viktigt även för digitalisering som möjliggör en grön omställning i många andra sektorer. För att attrahera investeringar till unionens halvledarsektor och bidra till försörjningstryggheten för halvledare och resiliensen i unionens halvledarekosystem får medlemsstaterna tillämpa stödåtgärder, inbegripet incitament, och tillhandahålla administrativt stöd i nationella tillståndsförfaranden för integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning. Detta påverkar i tillämpliga fall inte kommissionens behörighet på området för statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. För att säkerställa en korrekt och effektiv tillämpning av reglerna för statligt stöd har kommissionen redan i sitt meddelande av den 8 februari 2022 med titeln En rättsakt om halvledare för Europa erkänt behovet av att från fall till fall göra en bedömning av statligt stöd som beviljas avancerade anläggningar för tillverkning av halvledare i syfte att skydda unionens försörjningstrygghet och leveranskedjans resiliens och samtidigt generera betydande positiva effekter på den övergripande ekonomin. Dessutom kommer förfarandena för erkännande av ”integrerade produktionsanläggningar” eller ”EU-anläggningar för uppdragstillverkning” och för godkännande av statligt stöd i tillämpliga fall att äga rum parallellt i syfte att påskynda beslutsprocessen. Medlemsstaterna bör stödja inrättandet av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning i enlighet med unionsrätten. När medlemsstaterna vidtar stödåtgärder till förmån för integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör de kunna överväga att införa icke-diskriminerande krav som rör skydd av immateriella rättigheter och säkerhet, inbegripet cybersäkerhet, och konfidentialitet, och kan rekommendera begränsande åtgärder för att hantera särskilda risker i samband med inblandning, påtvingad tekniköverföring och stöld av immateriella rättigheter som begås av enheter från tredjeländer.

(41)

För att uppmuntra inrättandet av nödvändig tillhörande designförmåga får medlemsstaterna ge stöd till sådan verksamhet i enlighet med reglerna för statligt stöd på grundval av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, inbegripet enligt rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation eller kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (14).

(42)

Det är nödvändigt att integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning inrättas så snabbt som möjligt, samtidigt som den administrativa bördan begränsas till ett minimum. Därför bör medlemsstaterna behandla ansökningar som rör planering, uppförande och drift av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning så snabbt som möjligt. Medlemsstaterna bör kunna utse en myndighet som för att underlätta och samordna tillståndsförfarandena som kan utse en samordnare som ska fungera som en gemensam kontaktpunkt för projektet. Om det är nödvändigt för att bevilja undantag enligt rådets direktiv 92/43/EEG (15) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (16) kan inrättandet och driften av dessa anläggningar anses vara av ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i dessa direktiv, förutsatt att de övriga villkor som anges i dessa bestämmelser är uppfyllda. Detta påverkar inte tillämpligheten eller genomförandet av annan unionsrätt på miljöområdet.

(43)

Innovativa högteknologiska företag utsätts i allt högre grad för metoder som syftar till olaglig anskaffning av konfidentiell information, företagshemligheter och skyddade uppgifter, såsom stöld av immateriella rättigheter, otillåten kopiering, påtvingad tekniköverföring, industrispionage eller konfidentialitetsbrott, som begås av aktörer inom men i synnerhet utanför unionen. Utvecklingen på senare tid, exempelvis ökad utkontraktering, längre globala värdekedjor och ökad användning av informations- och kommunikationsteknik, bidrar till att öka risken för att sådana metoder används. Om någon olagligen anskaffar, utnyttjar eller röjer konfidentiell information, företagshemligheter och skyddade uppgifter äventyrar detta möjligheten att genom innovationsrelaterade satsningar uppnå de vinster som tillfaller den som är först på marknaden. För att säkerställa skyddet av konfidentiell information, företagshemligheter och skyddade uppgifter bör denna förordning genomföras på ett sätt som fullt ut respekterar unionsramen och den internationella ramen för skydd och säkerställande av skyddet för uppgifter och immateriella rättigheter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (17), direktiven 2004/48/EG och (EU) 2016/943 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 (18). För att ytterligare hantera centrala risker i leveranskedjan får medlemsstaterna utnyttja den möjlighet som ges i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 (19) att utföra samordnade säkerhetsriskbedömningar av kritiska leveranskedjor, vilket redan gjorts för 5G-nät efter kommissionens rekommendation (EU) 2019/534 (20), i syfte att per sektor identifiera relevanta hot och sårbarheter samt fastställa åtgärder, riskreduceringsplaner och bästa praxis för att motverka kritiska beroenden, potentiella felkritiska systemdelar, hot, sårbarheter och andra risker kopplade till leveranskedjan.

(44)

Den inre marknaden skulle dra stor fördel av gemensamma standarder för gröna, hållbart tillverkade, tillförlitliga och säkra chip. Framtida smarta enheter, system och konnektivitetsplattformar kommer att behöva förlita sig på avancerade halvledarchip och de kommer att behöva uppfylla miljö-, förtroende- och cybersäkerhetskrav som till stor del kommer att bero på den underliggande teknikens egenskaper. I detta syfte bör unionen utveckla referensförfaranden för certifiering och kräva att industrin gemensamt utvecklar sådana förfaranden för specifika sektorer och tekniker med potentiellt stora sociala effekter.

(45)

Mot bakgrund av detta bör kommissionen, i samråd med europeiska nämnden för halvledare och med vederbörligt deltagande av berörda parter, identifiera de sektorer och produkter som är beroende av eller i stor utsträckning använder halvledarteknik och som är i behov av gröna, betrodda och säkra certifierade chip. Identifieringen av sådana sektorer och produkter kan stimulera införandet av europeiska och internationella standarder för riskhantering.

(46)

Mot bakgrund av komplexiteten i leveranskedjan för halvledare och risken för framtida brister bör denna förordning innehålla instrument för en samordnad strategi för strategisk kartläggning och övervakning av halvledarsektorn och effektiv hantering av eventuella marknadsstörningar på ett proportionellt sätt.

(47)

Målet med en strategisk kartläggning av halvledarsektorn bör vara att tillhandahålla en analys av unionens styrkor och svagheter i de globala halvledarsektorerna i syfte att ge underlag till åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten och resiliensen i unionens halvledarekosystem. I detta syfte bör den strategiska kartläggningen identifiera faktorer såsom viktiga produkter och kritiska infrastrukturer på den inre marknaden som är beroende av utbudet av halvledare, de viktigaste användarindustrierna och deras nuvarande och förväntade behov, nyckelsegment i unionens leveranskedja för halvledare, tekniska egenskaper, beroendet av tredjelandsteknik och utländska leverantörer, flaskhalsar i unionens halvledarsektor, nuvarande och förväntade behov av färdigheter och tillgång till kvalificerad arbetskraft och, i förekommande fall, de potentiella effekterna av åtgärderna i verktygslådan för krissituationer. Den strategiska kartläggningen bör baseras på offentligt och kommersiellt tillgängliga uppgifter och vid behov på uppgifter som blir tillgängliga till följd av frivilliga begäranden om information som riktas till företag, i samråd med europeiska nämnden för halvledare.

(48)

För att förutse och förbereda sig för framtida störningar i de olika etapperna i värdekedjan för halvledare i unionen och i handeln inom unionen bör kommissionen, biträdd av europeiska nämnden för halvledare och på grundval av resultatet av den strategiska kartläggningen, fastställa och utarbeta en förteckning över indikatorer för tidig varning. Sådana indikatorer kan omfatta atypiska förlängningar av ledtiden, tillgången på de råvaror, de halvfabrikat och det humankapital som behövs för tillverkning av halvledare, eller lämplig tillverkningsutrustning, den prognostiserade efterfrågan på halvledare på unionsmarknaden och de globala marknaderna, prisökningar som överstiger normala prisfluktuationer, effekterna av olyckor, attacker, naturkatastrofer eller andra allvarliga händelser, effekterna av handelspolitik, tullar, exportrestriktioner, handelshinder och andra handelsrelaterade åtgärder samt effekterna av företagsnedläggningar, utlokalisering eller förvärv av centrala marknadsaktörer. Kommissionens övervakningsverksamhet bör inriktas på dessa indikatorer för tidig varning.

(49)

På grund av de komplexa, snabbt föränderliga och med olika aktörer sammanlänkade värdekedjorna för halvledare är det nödvändigt med en samordnad strategi för övervakning för att förbättra förmågan att minska risker som kan påverka utbudet av halvledare negativt och för att öka förståelsen för dynamiken i värdekedjan för halvledare. Kommissionen bör i samråd med europeiska nämnden för halvledare övervaka värdekedjan för halvledare och inrikta sig på indikatorer för tidig varning och identifiera bästa praxis för riskreducering och ökad transparens i värdekedjan för halvledare, på ett sådant sätt att det inte medför en alltför stor administrativ börda för företagen, särskilt små och medelstora företag.

(50)

För att minimera bördan för de företag som deltar i övervakningen och säkerställa att den information som inhämtas kan sammanställas på ett meningsfullt sätt, bör kommissionen fastställa standardiserade och säkra metoder för all insamling av information. Dessa metoder bör säkerställa att all insamlad information behandlas konfidentiellt, och samtidigt säkerställa företagssekretess och cybersäkerhet.

(51)

Relevanta resultat, inbegripet information från berörda parter och branschorganisationer, bör lämnas till europeiska nämnden för halvledare för att möjliggöra ett regelbundet informationsutbyte och integrering av informationen i en övervakningsöversikt över värdekedjorna för halvledare.

(52)

För att möjliggöra denna övervakningsverksamhet bör medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter upprätta en kontaktlista över alla relevanta företag som är verksamma längs leveranskedjan för halvledare och som är etablerade på deras nationella territorium. Den listan bör göra det möjligt att identifiera lämpliga uppgiftslämnare för frivilliga begäranden om information. Listan behöver inte vara uttömmande. Listan bör hanteras på ett sätt som fullt ut respekterar gällande sekretessregler.

(53)

Tillgången till tillräckliga personella, ekonomiska och tekniska resurser skulle möjliggöra ett effektivt genomförande av uppgifterna enligt denna förordning och bidra till att de mål som fastställs i den uppnås. Därför bör kommissionen, utan att det påverkar budgetförfarandet eller kommissionens administrativa självständighet, utnyttja resurserna optimalt för att säkerställa att den effektivt kan utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter enligt denna förordning.

(54)

Ett antal företag som tillhandahåller varor eller tjänster kopplade till halvledare antas vara väsentliga för en effektiv leveranskedja för halvledare i unionens halvledarekosystem, på grund av antalet unionsföretag som är beroende av deras produkter, deras unionsmarknadsandel eller globala marknadsandel, deras betydelse för att säkerställa en tillräcklig leveransnivå eller de möjliga effekterna av ett avbrott i leveranserna av deras produkter eller tjänster. Medlemsstaterna bör i samarbete med kommissionen identifiera dessa centrala marknadsaktörer på sina territorier.

(55)

Enligt artikel 4 i förordning (EU) 2019/452, får medlemsstaterna och kommissionen, när de fastställer huruvida en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning, överväga dess potentiella effekter på kritisk teknik och produkter med dubbla användningsområden enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 (21), inbegripet halvledare.

(56)

Som en del av övervakningen bör medlemsstaterna särskilt överväga integriteten hos den verksamhet som bedrivs av centrala marknadsaktörer. Den berörda medlemsstaten kan uppmärksamma europeiska nämnden för halvledare på sådana frågor.

(57)

För att göra det möjligt att förutse eventuella brister bör de nationella behöriga myndigheterna varna kommissionen om de får kännedom om att det föreligger en risk för allvarliga avbrott i försörjningen av halvledare eller har konkret och tillförlitlig information om någon annan relevant riskfaktor eller händelse som är på väg att uppstå. I syfte att säkerställa en samordnad strategi bör kommissionen, om den till följd av en varning eller tack vare information från internationella partner får kännedom om att det föreligger en risk för allvarliga avbrott i försörjningen av halvledare eller har konkret eller tillförlitlig information om någon annan relevant riskfaktor eller händelse som är på väg att uppstå, kalla till ett extra möte i europeiska nämnden för halvledare för att diskutera hur allvarliga avbrotten i försörjningen av halvledare är samt ett möjligt inledande av förfarandet för att aktivera krisfasen, och huruvida det kan vara lämpligt, nödvändigt och proportionellt för medlemsstaterna att genomföra samordnade gemensamma upphandlingar som en förebyggande åtgärd samt för att inleda en dialog med berörda parter i syfte att identifiera, förbereda och eventuellt samordna sådana förebyggande åtgärder. Europeiska nämnden för halvledare och kommissionen bör inom ramen för denna dialog beakta synpunkterna från berörda parter i värdekedjan för halvledare. Kommissionen bör samråda och samarbeta med relevanta tredjeländer i syfte att gemensamt hantera störningar i leveranskedjan, i enlighet med internationella skyldigheter och utan att det påverkar förfarandekraven.

(58)

Krisfasen för halvledare bör aktiveras om det finns konkreta, allvarliga och tillförlitliga bevis för en sådan kris. En halvledarkris inträffar om det uppstår allvarliga avbrott i försörjningen av halvledare eller allvarliga hinder för handeln med halvledare i unionen som orsakar betydande brist på halvledare, halvfabrikat, råvaror eller bearbetade varor, och sådana betydande brister hindrar leverans, reparation och underhåll av väsentliga varor som används av kritiska sektorer, till exempel medicinsk och diagnostisk utrustning, i en sådan utsträckning att krisen får allvarliga negativa effekter för de kritiska sektorernas funktion på grund av dessa sektorers inverkan på samhället, ekonomin och säkerheten i unionen.

(59)

För att säkerställa ett smidigt och effektivt svar på en sådan halvledarkris bör kommissionen, om den får kännedom om en potentiell halvledarkris, bedöma om villkoren för att aktivera krisfasen är uppfyllda. Om denna bedömning ger konkreta, allvarliga och tillförlitliga bevis för en halvledarkris bör kommissionen kunna lägga fram ett förslag för rådet om att aktivera krisfasen under en förutbestämd tidsperiod på högst tolv månader, med beaktande av yttrandet från europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen bör bedöma behovet av att förlänga eller avsluta krisfasen i förtid och inleda ett sådant förfarande om ett sådant behov skulle fastställas, med beaktande av yttrandet från europeiska nämnden för halvledare.

(60)

På grund av den känsliga karaktären hos aktiveringen av krisfasen och de potentiella åtgärder som kan vidtas som svar på denna, inbegripet den betydande inverkan som sådana åtgärder kan ha på privata företag i unionen, bör befogenheten att anta en genomförandeakt om aktivering, förlängning och avslutande av krisfasen i en halvledarkris tilldelas rådet.

(61)

Nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna och samordning av alla nationella åtgärder som vidtas med avseende på leveranskedjan för halvledare är absolut nödvändigt under krisfasen för att hantera störningar med nödvändig samstämmighet, resiliens och effektivitet. I det syftet bör europeiska nämnden för halvledare vid behov hålla extra möten. De eventuella åtgärder som vidtas bör vara strikt begränsade till krisfasens varaktighet.

(62)

För att unionen snabbt, effektivt och samordnat ska kunna reagera på en halvledarkris är det nödvändigt att i god tid genom europeiska nämnden för halvledare förse kommissionen och medlemsstaterna med aktuell information om den pågående operativa situationen samt att säkerställa att effektiva åtgärder kan vidtas för att trygga försörjningen av halvledare till berörda kritiska sektorer. Lämpliga, effektiva och proportionella åtgärder bör identifieras och genomföras när krisfasen aktiveras, utan att det påverkar ett eventuellt fortsatt internationellt samarbete med relevanta partner, i syfte att begränsa den pågående krissituationen. När så är lämpligt bör kommissionen begära information från företag längs hela leveranskedjan för halvledare. Dessutom bör kommissionen, när så är nödvändigt och proportionellt, kunna ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera en order på produktion av krisnödvändiga produkter och fungera som inköpscentral på uppdrag av medlemsstaterna. Kommissionen bör begränsa åtgärderna till vissa kritiska sektorer. Europeiska nämnden för halvledare kan också bedöma och yttra sig om lämpliga och effektiva åtgärder. Dessutom kan europeiska nämnden för halvledare yttra sig om behovet av att införa skyddsåtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479 (22). Användningen av alla nödåtgärder bör vara proportionell och begränsas till vad som är nödvändigt för att hantera halvledarkrisen, i den mån detta ligger i unionens intresse. Kommissionen bör regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om de åtgärder som vidtagits och de bakomliggande orsakerna. Kommissionen får, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, utfärda ytterligare vägledning om genomförandet och användningen av nödåtgärderna.

(63)

Ett antal sektorer är avgörande för att den inre marknaden ska fungera väl. Med avseende på tillämpningen av denna förordning bör dessa kritiska sektorer förtecknas i en bilaga till denna förordning. Den förteckningen bör vara begränsad till de sektorer och delsektorer som förtecknas i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 (23), i den version som är i kraft den 19 September 2023, där försvars- och säkerhetssektorerna läggs till på grundval av deras viktiga roll när det gäller att säkerställa nödvändiga samhällsfunktioner. Vissa åtgärder bör endast vidtas för att trygga försörjningen till kritiska sektorer. Kommissionen får begränsa nödåtgärderna till vissa av de sektorerna eller till vissa delar av dem när halvledarkrisen har stört eller hotar att störa deras verksamhet.

(64)

Syftet med de begäranden om information som under krisfasen riktas till företag längs leveranskedjan för halvledare, som är etablerade i unionen, är att möjliggöra exakta bedömningar av halvledarkrisen eller att identifiera och förbereda potentiella begränsnings- eller nödåtgärder på unionsnivå eller nationell nivå. Sådan information kan omfatta produktionsförmåga, produktionskapacitet och föreliggande primära störningar och flaskhalsar. Dessa aspekter skulle kunna inbegripa det typiska och aktuella faktiska lagret av krisnödvändiga produkter i företagets produktionsanläggningar belägna i unionen och i produktionsanläggningar som är belägna i tredjeländer när dessa företag driver eller ingår kontrakt med eller köper leveranser från; den typiska och aktuella genomsnittliga ledtiden för de vanligaste tillverkade produkterna; förväntad produktion under de följande tre månaderna för varje produktionsanläggning i unionen; eller skäl till att den reella produktionskapaciteten inte kan uppnås. Sådan information bör begränsas till vad som är nödvändigt för att bedöma halvledarkrisens karaktär eller potentiella begränsnings- eller nödåtgärder på unionsnivå nationell nivå. Begäranden om information bör inte medföra att information vars utlämnande strider mot medlemsstaternas nationella säkerhetsintressen tillhandahålls. Den konkreta information som ska begäras kan utvecklas på grundval av förhandsrådgivning från ett representativt antal relevanta företag genom frivilligt samråd, i samarbete med europeiska nämnden för halvledare. Varje begäran bör vara proportionell, ta hänsyn till företagets legitima mål och till de kostnader och ansträngningar som krävs för att göra uppgifterna tillgängliga samt ange lämpliga tidsfrister för att tillhandahålla den begärda informationen. Företagen bör åläggas att tillmötesgå begäran och kan bli föremål för sanktioner om de underlåter att tillmötesgå den eller lämnar oriktiga uppgifter. All information som inhämtas bör endast användas för denna förordnings syften och bör omfattas av sekretessregler. För att säkerställa att de medlemsstater där företaget har sin produktionsanläggning deltar fullt ut bör kommissionen utan dröjsmål översända en kopia av begäran om information till den nationella behöriga myndigheten och, om den nationella behöriga myndigheten så begär, dela den inhämtade informationen med den nationella behöriga myndigheten på ett säkert sätt. Om ett företag mottar en begäran om information om dess halvledarverksamhet från ett tredjeland, bör det informera kommissionen så att kommissionen kan bedöma om en begäran om information från kommissionen är motiverad.

(65)

Som en sista utväg för att säkerställa att kritiska sektorer kan fortsätta sin verksamhet i kristider och endast när det är nödvändigt och proportionellt för detta ändamål, kan kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera order på krisnödvändiga produkter. Potentiella mottagare av prioritetsklassade order bör vara enheter från kritiska sektorer eller företag som levererar till kritiska sektorer vars verksamhet störs eller riskerar att störas till följd av bristen. För att säkerställa att prioritetsklassade order används endast när det är nödvändigt, bör de begränsas till mottagare som, efter att ha genomfört riskreducerande åtgärder, till exempel genom sina upphandlingsmetoder, inte har kunnat undvika eller mildra effekterna av bristen på andra sätt, till exempel genom att använda befintliga lager. Denna skyldighet kan även utvidgas till att omfatta anläggningar för tillverkning av halvledare som har godtagit en sådan möjlighet inom ramen för mottagande av offentligt stöd, om detta offentliga stöd syftar till att främja förmågan att öka produktionskapaciteten. Beslutet om en prioritetsklassad order bör fattas i enlighet med alla tillämpliga unionsrättsliga skyldigheter, med beaktande av omständigheterna i ärendet. Skyldigheten att utföra prioritetsklassade order bör ha företräde framför eventuella prestationsåtaganden enligt privaträtten eller offentlig rätt, samtidigt som den bör ta hänsyn till företagens legitima mål och till de kostnader och ansträngningar som krävs för varje förändring av tillverkningsserien. Varje prioritetsklassad order bör läggas till ett skäligt och rimligt pris. Beräkningen av ett sådant pris kan göras på grundval av de genomsnittliga marknadspriserna under de senaste åren, förutsatt att eventuella ökningar motiveras, exempelvis med hänsyn till inflationen eller de ökade energikostnaderna. Företag kan bli föremål för sanktioner om de underlåter att uppfylla skyldigheten avseende prioritetsklassade order.

(66)

För anläggningar som utför en prioritetsklassad order kan det vara fördelaktigt för kommissionen, biträdd av europeiska nämnden för halvledare, och medlemsstaterna att utbyta bästa praxis när det gäller verkställandet av dessa order, inklusive bästa administrativa praxis.

(67)

Det berörda företaget bör åläggas att godta och prioritera en prioritetsklassad order. I syfte att säkerställa att prioritetsklassade order är anpassade till anläggningens kapacitet och produktionsportfölj bör kommissionen ge den berörda anläggningen möjlighet att höras om genomförbarheten och detaljerna för den prioritetsklassade ordern. Kommissionen bör inte utfärda den prioritetsklassade ordern om anläggningen inte kan uppfylla ordern även om den prioriteras, antingen på grund av otillräcklig produktionsförmåga eller produktionskapacitet eller av tekniska skäl, eller om produkten inte tillhandahålls eller tjänsten inte utförs av anläggningen eller om detta skulle innebära en orimlig ekonomisk börda och medföra särskilda svårigheter för företaget, inbegripet betydande risker för driftskontinuiteten.

(68)

För att säkerställa en öppen och tydlig ram för genomförandet av prioritetsklassade order bör kommissionen ges befogenhet att anta en genomförandeakt som fastställer de praktiska och operativa arrangemangen. Genomförandeakten bör omfatta skyddsåtgärder för att säkerställa att prioritetsklassade order genomförs i enlighet med principerna om nödvändighet och proportionalitet, såsom en mekanism som tar hänsyn till befintliga order och en mekanism för att säkerställa att volymerna av prioritetsklassade order inte överskrider vad som är nödvändigt.

(69)

Under den exceptionella omständigheten att ett företag som är verksamt längs leveranskedjan för halvledare i unionen mottar en begäran om en prioritetsklassad order från ett tredjeland, bör det underrätta kommissionen om en sådan begäran, så att denna information kan ligga till grund för en bedömning av huruvida kommissionen, i det fall försörjningstryggheten för kritiska sektorer påverkas väsentligt och de övriga kraven på nödvändighet, proportionalitet och laglighet är uppfyllda med beaktande av omständigheterna i ärendet, även bör införa en skyldighet om en prioritetsklassad order.

(70)

Mot bakgrund av vikten av att säkerställa försörjningstryggheten för kritiska sektorer som utför nödvändiga samhällsfunktioner bör fullgörandet av skyldigheten att utföra en prioritetsklassad order inte medföra skadeståndsansvar gentemot tredje part för ett eventuellt åsidosättande av avtalsförpliktelser som kan bli följden av nödvändiga tillfälliga ändringar av den berörda tillverkarens operativa processer, begränsat till den utsträckning i vilken åsidosättandet av avtalsförpliktelserna var nödvändigt för att uppfylla den föreskrivna prioriteringen. Företag som potentiellt omfattas av skyldigheten att genomföra en prioritetsklassad order bör föregripa denna möjlighet i villkoren i sina kommersiella avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser påverkas inte det skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister som föreskrivs i rådets direktiv 85/374/EEG (24) av detta undantag från ansvar.

(71)

Skyldigheten att prioritera tillverkningen av vissa produkter respekterar det väsentliga innehållet i näringsfriheten, och den avtalsfrihet som följer därav, vilken fastställs i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), liksom det väsentliga innehållet i rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan, och kommer inte att påverka dessa på ett oproportionellt sätt. Varje begränsning av dessa rättigheter i denna förordning kommer, i enlighet med artikel 52.1 i stadgan, att vara föreskriven i lag, förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och förenlig med proportionalitetsprincipen.

(72)

När krisfasen aktiveras kan två eller flera medlemsstater ge kommissionen i uppdrag att aggregera efterfrågan och agera på deras vägnar i en offentlig upphandling av allmänintresse, i enlighet med unionens befintliga regler och förfaranden, och därigenom samla dess köpkraft. Gemensamma inköp bör endast användas för att hantera avbrott i leveranskedjan för halvledare under en kris. Mandatet skulle kunna bemyndiga kommissionen att ingå avtal om inköp av krisnödvändiga produkter för vissa kritiska sektorer. Kommissionen bör för varje begäran bedöma nyttan, nödvändigheten och proportionaliteten i samråd med europeiska nämnden för halvledare. Om den har för avsikt att inte följa begäran bör den informera de berörda medlemsstaterna och europeiska nämnden för halvledare och ange skälen till detta. De närmare uppgifterna om förfarandet bör fastställas i ett avtal mellan kommissionen och de deltagande medlemsstaterna, inbegripet en motivering för användningen av den gemensamma inköpsmekanismen och de åtaganden som ska fullgöras. Ett sådant avtal kan inbegripa uppgifter om antalet avtal som ska ingås och villkoren för det gemensamma inköpet, såsom priser, leveranstider, kvantiteter och klausuler om deltagande eller icke-deltagande. Det gemensamma inköpet kan leda till undertecknandet av ett kontrakt som täcker behoven i alla medlemsstater eller flera kontrakt som vart och ett täcker behoven i en eller flera medlemsstater. Dessutom bör de deltagande medlemsstaterna ha rätt att utse företrädare som ska ge vägledning och rådgivning under upphandlingsförfarandena och vid förhandlingarna om inköpsavtalen. Ibruktagandet, användningen eller återförsäljningen av inköpta produkter bör ligga kvar inom de deltagande medlemsstaternas ansvarsområde.

(73)

Under en kris i form av halvledarbrist kan unionen behöva överväga skyddsåtgärder. Europeiska nämnden för halvledare bör kunna framföra sina synpunkter som underlag för kommissionens bedömning av huruvida marknadssituationen utgör en betydande brist på väsentliga varor i enlighet med förordning (EU) 2015/479.

(74)

Den institutionella ramen för expertgrupper, inklusive reglerna om transparens för enheten och dess arbetsgrupper, bör tillämpas på europeiska nämnden för halvledare utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning. Europeiska nämnden för halvledare bör ge råd till och bistå kommissionen i specifika frågor. Dessa frågor bör inbegripa att ge råd om initiativet till de offentliga deltagarnas råd i det gemensamma företaget för halvledare, utbyta information om hur de integrerade produktionsanläggningarna och EU-anläggningarna för uppdragstillverkning fungerar, diskutera och förbereda identifieringen av specifika sektorer och teknik med potentiellt stor social inverkan och säkerhetsbetydelse som kräver certifiering med avseende på betrodda produkter och hantera samordnad övervakning och krishantering. Dessutom bör europeiska nämnden för halvledare säkerställa en konsekvent tillämpning av denna förordning samt underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och informationsutbytet i frågor som rör denna förordning. Europeiska nämnden för halvledare bör också utbyta åsikter med kommissionen om hur man på bästa sätt kan säkerställa ett effektivt skydd, och hävdande, av immateriella rättigheter, av konfidentiell information och av företagshemligheter, med vederbörligt deltagande av berörda parter när det gäller halvledarsektorn. Europeiska nämnden för halvledare bör stödja kommissionen i det internationella samarbetet i enlighet med internationella skyldigheter. Den bör fungera som ett forum för diskussioner om bland annat hur man kan förbättra samarbetet längs den globala värdekedjan för halvledare, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets befogenheter i enlighet med fördragen. I detta syfte bör europeiska nämnden för halvledare beakta synpunkterna från alliansen för processorer och halvledarteknik och från andra berörda parter. Dessutom bör europeiska nämnden för halvledare samordna, samarbeta och utbyta information med andra unionsstrukturer för krishantering och krisberedskap i syfte att säkerställa en enhetlig och samordnad unionsstrategi när det gäller krishantering och krisberedskapsåtgärder vid halvledarkriser.

(75)

En företrädare för kommissionen bör vara ordförande i europeiska nämnden för halvledare. Varje medlemsstat bör utse minst en företrädare på hög nivå till europeiska nämnden för halvledare. De kan också utse olika företrädare i samband med olika uppgifter i europeiska nämnden för halvledare, till exempel beroende på vilken del av denna förordning som diskuteras vid mötena i europeiska nämnden för halvledare. För att få viktig rådgivning om verksamheten vid europeiska nämnden för halvledare och möjliggöra lämpligt deltagande av berörda parter, bör ordföranden kunna inrätta arbetsgrupper och bör ha rätt att fastställa arbetsformer genom att bjuda in experter och observatörer att delta i mötena på ad hoc-basis eller bjuda in berörda parter, särskilt organisationer som företräder intressena i unionens halvledarindustri, såsom alliansen för processorer och halvledarteknik, i dess arbetsgrupper som observatörer.

(76)

Europeiska nämnden för halvledare bör hålla separata möten för sina uppgifter vad gäller initiativet och för sina uppgifter vad gäller försörjningstrygghet och resiliens samt övervakning och krishantering. Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa ett ändamålsenligt och effektivt samarbete i europeiska nämnden för halvledare. Ordföranden bör kunna underlätta utbyten mellan europeiska nämnden för halvledare och andra unionsorgan, unionsbyråer och expertgrupper samt rådgivande grupper. Med tanke på hur viktigt utbudet av halvledare är för andra sektorer och det därav följande behovet av samordning bör ordföranden säkerställa att andra unionsinstitutioner och unionsorgan deltar som observatörer i möten i europeiska nämnden för halvledare när så är relevant och lämpligt med avseende på den övervaknings- och krishanteringsmekanism som inrättas enligt denna förordning. För att fortsätta och dra nytta av det arbete som följer på genomförandet av kommissionens rekommendation (EU) 2022/210 (25) bör europeiska nämnden för halvledare överta de uppgifter som utförs av europeiska expertgruppen för halvledare. När europeiska nämnden för halvledare blivit operativ bör denna expertgrupp upphöra att existera.

(77)

Medlemsstaterna har en central roll i tillämpningen och verkställigheten av denna förordning. I detta avseende bör varje medlemsstat utse en eller flera nationella behöriga myndigheter ansvariga för ett effektivt genomförande av denna förordning och säkerställa att dessa myndigheter har tillräckliga befogenheter och resurser. Medlemsstaterna kan utse en eller flera befintliga myndigheter. För att öka organisationseffektiviteten i medlemsstaterna och inrätta en officiell kontaktpunkt gentemot allmänheten och andra motparter på unions- och medlemsstatsnivå, inbegripet kommissionen och europeiska nämnden för halvledare, bör varje medlemsstat, inom en av de myndigheter som den har utsett till behörig myndighet enligt denna förordning, utse en nationell gemensam kontaktpunkt med ansvar för att samordna frågor som rör denna förordning och gränsöverskridande samarbete med behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

(78)

För att säkerställa ett förtroendefullt och konstruktivt samarbete mellan behöriga myndigheter på unionsnivå och nationell nivå bör alla parter som är involverade i tillämpningen av denna förordning respektera konfidentialiteten för information och data som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter så att framför allt immateriella rättigheter, känslig företagsinformation och företagshemligheter skyddas. All information som inhämtas i ansökan om erkännande av status som integrerad produktionsanläggning eller EU-anläggning för uppdragstillverkning inom ramen för begäranden om information eller anmälningsskyldigheter enligt denna förordning bör endast användas för denna förordnings syften och bör omfattas av tystnadsplikt i enlighet med artikel 339 i EUF-fördraget, samt kommissionens interna regler om säker datahantering, särskilt kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (26). Kommissionen och de nationella behöriga myndigheterna, deras tjänstemän, anställda och andra personer som arbetar under dessa myndigheters tillsyn samt tjänstemän vid andra myndigheter i medlemsstaterna bör säkerställa konfidentialiteten för information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter och sin verksamhet. Detta bör även gälla för europeiska nämnden för halvledare och den kommitté för halvledare som inrättas genom denna förordning. När så är lämpligt bör kommissionen kunna anta genomförandeakter för att specificera de praktiska arrangemangen för behandlingen av konfidentiell information i samband med insamling av information.

(79)

För att säkerställa att de skyldigheter som åläggs enligt denna förordning fullgörs bör böter och viten kunna åläggas. I detta syfte bör lämpliga bötesnivåer fastställas för underlåtenhet att tillmötesgå begäranden om information eller uppfylla anmälningsskyldigheter enligt denna förordning, med beaktande av hur allvarlig underlåtenheten är med avseende på de båda skyldigheterna, varvid olika tak bör tillämpas för små och medelstora företag. Vidare bör viten fastställas för underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att godta och utföra prioritetsklassade order, vilka bör vara proportionella och återspegla prisnivåerna på marknaden under de senaste 90 dagarna, varvid olika tak bör tillämpas för små och medelstora företag. Preskriptionstider bör gälla för åläggande av böter och viten, utöver preskriptionstider för verkställande av sanktioner. Dessutom bör kommissionen ge det berörda företaget eller de berörda företagens representativa organisationer rätt att bli hörda.

(80)

För att återspegla tekniska förändringar och marknadsutveckling, för att säkerställa effektivt genomförande och effektiv utvärdering av initiativet och för att fastställa detaljerade regler för utmärkelsen som designkompetenscentrum, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att ändra denna förordning vad gäller de åtgärder som stöds av initiativet på ett sätt som överensstämmer med dess mål och vad gäller de mätbara indikatorerna för övervakning av initiativets genomförande och för att rapportera om framstegen med att uppnå dess mål, samt i syfte att komplettera denna förordning genom att fastställa förfarandet för ansökningar samt kraven och villkoren för beviljande, övervakning och återkallande av utmärkelsen för designkompetenscentrum. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (27). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(81)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på urvalet av konsortier för europeisk chipinfrastruktur så att initiativets mål uppnås, fastställandet av de praktiska och operativa arrangemangen för hur prioritetsklassade order ska fungera och fastställandet av de praktiska arrangemangen för behandlingen av konfidentiell information. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 (28).

(82)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en ram för att stärka halvledarekosystemet på unionsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(83)

För att denna förordning ska kunna börja genomföras så snart som möjligt med sikte på uppfyllandet av dess mål, bör den träda i kraft så snart som möjligt.