1.   Denna förordning ska, med undantag för artikel 12, tillämpas på fartyg som för en medlemsstats flagg.

Artikel 12 ska tillämpas på fartyg som för ett tredjelands flagg och som anlöper en medlemsstats hamn eller ankarplats.

2.   Denna förordning ska inte tillämpas på

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   fartyg: alla typer av fartyg som är eller har använts i marina vatten, såsom undervattensfartyg, flytande farkoster, flytande plattformar, självlyftande plattformar, flytande lagringsenheter (FSU) samt flytande enheter för produktion, lagring och avlastning (FPSO) liksom även sådana fartyg som har blivit rensade på utrustning eller blir bogserade.

2.   nytt fartyg: ett fartyg

3.   tanker: en oljetanker enligt definitionen i bilaga I till konventionen om förhindrande av förorening från fartyg (Marpolkonventionen) eller en tanker för skadliga flytande ämnen (NLS-tanker) enligt definitionen i bilaga II till den konventionen.

4.   farligt material: alla material eller ämnen som kan vara skadliga för människors hälsa, och/eller miljön.

5.   fartygsgenererat avfall: avloppsvatten och restprodukter som uppstår under ett fartygs normala användning och som omfattas av kraven i Marpolkonventionen.

6.   fartygsåtervinning: aktiviteten att helt eller delvis ta isär ett fartyg på en fartygsåtervinningsanläggning för att ta till vara delar och material för omarbetning, förberedelse för återanvändning eller återanvändning, samtidigt som omhändertagandet av farligt, och annat, material säkerställs, vilket också inkluderar lagring och behandling av delar och material på plats; vidare bearbetning eller bortforsling till andra anläggningar omfattas dock inte.

7.   fartygsåtervinningsanläggning: ett angivet område som är ett varv eller en anläggning i en medlemsstat eller ett tredjeland och som används för att återvinna fartyg.

8.   fartygsåtervinningsföretag: den som äger fartygsåtervinningsanläggningen eller en annan organisation eller en fysisk eller juridisk person som har åtagit sig ansvaret för att genomföra fartygsåtervinningsverksamheten i stället för ägaren till fartygsåtervinningsanläggningen.

9.   ansvarig myndighet: en statlig myndighet som har utsetts av en medlemsstat att ansvara för uppgifter relaterade till fartyg som för den statens flagg eller verkar med den statens godkännande.

10.   erkänd organisation: en organisation som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (12)

11.   behörig myndighet: en eller flera statliga myndigheter som en medlemsstat eller ett tredjeland har utsett att ansvara för fartygsåtervinningsanläggningar, inom ett definierat geografiskt område eller et kunskapsområde, med avseende på all verksamhet inom den statens jurisdiktion.

12.   bruttodräktighet: den bruttodräktighet som räknas ut enligt reglerna för tonnagemätning i bilaga I till 1969 års internationella konvention om skeppsmätning eller annan konvention som kan komma att ersätta den.

13.   kompetent person: en person med lämplig behörighet, utbildning och tillräckligt kunnande samt tillräcklig erfarenhet och skicklighet för att utföra en viss arbetsuppgift.

14.   fartygsägare: den fysiska eller juridiska person som är registrerad som ägare av fartyget, även sådana som äger fartyget under en begränsad tid i väntan på försäljning eller överlämnande till en fartygsåtervinningsanläggning, eller, om det inte finns någon registrering, den fysiska eller juridisk person som äger fartyget eller någon annan fysisk eller juridisk person som har övertagit fartygets drift, såsom chefen eller bareboatfraktaren samt den juridiska person som driver ett fartyg ägt av ett land.

15.   ny installation: installation av system, utrustning, isolering eller andra material på ett fartyg efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

16.   fartygets återvinningsplan: en plan som tas fram av den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen för varje enskilt fartyg som ska återvinnas under dess ansvar, med beaktande av relevanta riktlinjer och resolutioner från IMO.

17.   plan för fartygsåtervinningsanläggningen: en plan som utarbetas av den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen och som antas av styrelsen eller fartygsåtervinningsföretagets motsvarande beslutande organ och som innehåller en beskrivning av driftsförfaranden och -processer som tillämpas på fartygsåtervinningsanläggningen vid fartygsåtervinning och som i synnerhet omfattar arbetstagarnas säkerhet och utbildning, skydd för människors hälsa och för miljön, identifiering av personalens roller och ansvar, krisberedskap och handlingsplan samt övervaknings-, rapporterings- och registreringssystem, och som beaktar relevanta vägledningar och resolutioner från IMO.

18.   säkert att beträda: ett utrymme som uppfyller samtliga följande kriterier:

19.   säker för heta arbeten: ett utrymme i vilket samtliga följande kriterier är uppfyllda:

20.   intyg om slutförd återvinning: ett skriftlig utlåtande där den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen bekräftar att fartygsåtervinningen har genomförts i enlighet med denna förordning.

21.   inventeringsintyg: ett fartygsspecifikt intyg som utfärdas för fartyg som för en medlemsstats flagg, i enlighet med artikel 9 och som kompletteras med en förteckning över farliga material i enlighet med artikel 5.

22.   återvinningsintyg: ett fartygsspecifikt intyg som utfärdas till fartyg som för en medlemsstats flagg, i enlighet med kraven i artikel 9.9 och som kompletteras med en förteckning över farliga material i enlighet med artikel 5.7 och fartygets godkända återvinningsplan enligt artikel 7.

23.   intyg om överensstämmelse: ett fartygsspecifikt intyg och som utfärdas för fartyg som för ett tredjelands flagg och som kompletteras med en förteckning av farliga material i enlighet med artikel 12.

24.   ton lätt deplacement (ldt): ett fartygs vikt i ton utan last, bränsle, smörjoljor i lagringstankar, ballastvatten, färskvatten, matarvatten, proviantförråd, passagerare och besättning inklusive deras personliga tillhörigheter och som utgörs av summan av vikten av ett fartygs skrov, konstruktion, maskineri, utrustning och inpassning.

2.   Vid tillämpning av artikel 7.2 d och artiklarna 13, 15 och 16 gäller följande definitioner:

a)   avfall, farligt avfall, behandling och avfallshantering: samma innebörd som i artikel 3 i direktiv 2008/98/EG.

b)   anläggningsinspektion: en inspektion av en fartygsåtervinningsanläggning för att bedöma om förhållandena i anläggningen överensstämmer med dem som beskrivs i relevant tillhandahållen dokumentation.

c)   arbetstagare: en person som utför arbete, oavsett om det är tillfälligt eller stadigvarande, om det liknar ett anställningsförhållande, även personal som arbetar för leverantörer och underleverantörer.

d)   miljöriktigt omhändertagande: hantering som innebär att alla rimliga åtgärder vidtas för att se till att avfall och farliga material omhändertas på ett sätt som skyddar människors hälsa och miljön mot sådana negativa effekter som detta avfall och dessa material kan medföra.

3.   Vid tillämpning av punkt 1.13 kan en kompetent person vara en erfaren arbetstagare eller en anställd med ledande befattning som klarar av att känna igen och utvärdera arbetsrisker och anställdas exponering för potentiellt farliga material eller osäkra förhållanden på en fartygsåtervinningsanläggning och som kan specificera nödvändig skyddsutrustning och de nödvändiga försiktighetsåtgärder som vidtas för att minska eller eliminera dessa risker eller den exponeringen.

Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (13) får den behöriga myndigheten definiera lämpliga kriterier som kompetenta personer måste uppfylla, och den får även föreskriva vilka uppgifter dessa ska utföra.

1.   Varje nytt fartyg ska ombord medföra en förteckning över farliga material som åtminstone ska ange de farliga material som avses i bilaga II och som ingår i fartygets konstruktion eller utrustning, var materialen finns och deras ungefärliga mängder.

2.   Om inte annat följer av artikel 32.2 b, ska ett befintligt fartyg så långt som det är praktiskt möjligt uppfylla kraven i punkt 1.

När det gäller fartyg som ska återvinnas ska dessa så långt som det är praktiskt möjligt uppfylla kraven i punkt 1 i denna artikel från och med dagen för offentliggörandet av den europeiska förteckningen över fartygsåtervinningsanläggningar (nedan kallad den europeiska förteckningen) enligt artikel 16.2.

Om inte annat följer av artikel 32.2 b ska, när förteckningen över farliga material utarbetas, åtminstone de farliga material som upptas i bilaga I anges.

3.   Förteckningen över farliga material ska

4.   Utöver vad som föreskrivs i punkt 3 ska det för existerande fartyg sammanställas en plan som visar vilken okulär besiktning eller vilka andra prover som används för att utarbeta förteckningen över farliga material och som beaktar relevanta riktlinjer från IMO.

5.   Förteckningen över farliga material ska bestå av tre delar:

6.   Del I av förteckningen över farliga material ska regelbundet ses över och uppdateras under fartygets hela livslängd, och omfatta nya installationer som innehåller farliga material som avses i bilaga II och relevanta ändringar av fartygets konstruktion och utrustning.

7.   Innan ett fartyg återvinns och med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO ska förteckningen över farliga material, utöver del I, som setts över och uppdaterats korrekt, även innehålla del II avseende fartygsgenererat avfall och del III avseende förrådsmaterial, och ha verifierats av den ansvariga myndigheten eller en erkänd organisation som administrationen auktoriserat.

8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 med avseende på en uppdatering av posterna för förteckningen över farliga material i bilagorna I och II för att se till att åtminstone de ämnen som anges i tilläggen I och II till Hongkongkonventionen finns med.

Kommissionen ska anta en separat delegerad akt för varje ämne som ska läggas till i eller strykas från bilaga I eller II.

1.   När ett fartyg förbereds för återvinning ska fartygsägaren

2.   Fartygsägare ska se till att fartyg som ska återvinnas

3.   Fartygsägarna ska se till att tankfartyg anländer till fartygsåtervinningsanläggningen med lasttankar och pumprum i sådant skick att utrymmena kan certifieras som säkra för heta arbeten.

4.   Fartygsägarna ska förse den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen med en kopia av det återvinningsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 9.

5.   Fartygsägarna ska ansvara för fartyget och se till att det fortsätter att uppfylla de krav som uppställs av den ansvariga myndigheten i den medlemsstat vars flagg den för fram till den tidpunkt då den driftsansvarige för fartygsåtervinningsanläggningen godtar ansvaret för det. Den driftsansvarige för fartygsåtervinningsanläggningen får vägra att ta emot fartyget för återvinning om dess skick i stor utsträckning avviker från uppgifterna i inventeringsintyget, inklusive om del I i förteckningen över farliga material inte har setts över och uppdaterats korrekt eller inte visar ändringar av fartygets konstruktion och utrustning. Under sådana omständigheter ska fartygsägaren behålla ansvaret för fartyget och upplysa den ansvariga myndigheten om detta utan dröjsmål.

1.   En fartygsspecifik återvinningsplan ska utarbetas innan någon återvinning får påbörjas. Fartygets återvinningsplan ska reglera eventuella fartygsspecifika överväganden som inte ingår i planen för fartygsåtervinningsanläggningen eller som kräver särskilda förfaranden.

2.   Fartygets återvinningsplan ska

3.   I förekommande fall ska fartygets återvinningsplan ges ett tyst eller uttryckligt godkännande av behörig myndighet i enlighet med krav uppställda av den stat där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen.

Uttryckligt godkännande har givits om den behöriga myndigheten översänt ett skriftligt meddelande om sitt beslut avseende fartygets återvinningsplan till den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen, fartygsägaren och den ansvariga myndigheten.

Tyst godkännande ska anses ha givits om den behöriga myndigheten inte har översänt och enligt artikel 15.2 b anmält skriftliga invändningar mot fartygets återvinningsplan till den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen, fartygsägaren och den ansvariga myndigheten inom en handläggningstid som, i förekommande fall, fastställts i enlighet med krav uppställda av den stat där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen.

4.   Medlemsstaterna får anmoda den ansvariga myndigheten att till den behöriga myndigheten i den stat där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen skicka den information som fartygsägaren lämnat enligt artikel 6.1 b och följande uppgifter:

1.   Besiktningar av fartyg ska utföras av den ansvariga myndighetens tjänstemän eller av en erkänd organisation som den auktoriserat och med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO.

2.   Om den ansvariga myndigheten använder erkända organisationer för att genomföra besiktningar enligt punkt 1, ska den åtminstone delegera sådana erkända organisationer rätten att

3.   Fartygen ska vara föremål för följande besiktningar:

4.   Den inledande besiktningen av ett nytt fartyg ska genomföras innan fartyget tas i bruk eller innan inventeringsintyget utfärdas. Den inledande besiktningen av ett existerande fartyg ska genomföras senast den 31 december 2020. Besiktningen ska säkerställa att del I i förteckningen över farliga material uppfyller kraven enligt denna förordning.

5.   Besiktning för förnyande av intyg ska genomföras med de intervall som den ansvariga myndigheten fastställer, dock högst fem år. Besiktningen för förnyande av intyg ska säkerställa att del I i förteckningen över farliga material uppfyller kraven enligt denna förordning.

6.   Tilläggsbesiktningen ska helt eller delvis, beroende på omständigheterna, genomföras om fartygsägaren begär detta efter ändring, utbyte eller betydande reparation av fartygets konstruktion, utrustning, system, inpassning, arrangemang och material, som har en inverkan på förteckningen över farliga material. Besiktningen ska säkerställa att inga sådana ändringar, utbyten eller betydande reparationer har medfört att fartyget inte längre uppfyller kraven i denna förordning och att nödvändiga ändringar görs i del I i förteckningen över farliga material.

7.   Den slutliga besiktningen ska genomföras innan fartyget tas ur bruk och innan återvinningen av fartyget påbörjas.

Den besiktningen ska bekräfta

8.   För existerande fartyg som ska återvinnas får den inledande och den slutliga besiktningen genomföras vid ett och samma tillfälle.

1.   När en inledande besiktning eller en besiktning för förnyande av intyg är genomförd utan anmärkning ska den ansvariga myndigheten eller en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat utfärda ett inventeringsintyg. Det intyget ska kompletteras av del I i förteckningen över farliga material, som avses i artikel 5.5 a.

Om den inledande och den slutliga besiktningen genomförs vid ett och samma tillfälle i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 8.8 ska endast det återvinningsintyg som avses i punkt 9 i den här artikeln utfärdas.

Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att fastställa formatet för inventeringsintyget för att säkerställa att det står i överensstämmelse med tillägg 3 till Hongkongkonventionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 25 i denna förordning.

2.   På fartygsägarens begäran ska antingen administrationen eller en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat godkänna ett inventeringsintyg efter det att tilläggsbesiktningen enligt artikel 8.6 har genomförts utan anmärkning.

3.   Om inte annat följer av punkt 4, ska den ansvariga myndigheten eller en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat utfärda, eller i förekommande fall godkänna, ett inventeringsintyg, om besiktningen för förnyande av intyg har genomförts utan anmärkning

4.   Om en besiktning för förnyande av intyg har genomförts och ett nytt inventeringsintyg inte kan utfärdas eller placeras ombord på fartyget före det att det befintliga intygets giltighetsdatum har löpt ut, ska den ansvariga myndigheten eller den erkända organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat godkänna det befintliga intyget, och ett sådant intyg ska accepteras som giltigt under en ytterligare period om högst fem månader från den dag då intygets giltighetsdatum har löpt ut.

5.   Om ett inventeringsintyg utfärdas för en kortare tid än fem år får den ansvariga myndigheten eller den erkända organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat förlänga det befintliga intygets giltighetstid med ytterligare en period om högst fem år.

6.   Under särskilda omständigheter som fastställs av den ansvariga myndigheten behöver ett nytt inventeringsintygs giltighetstid inte räknas från den dag då det befintliga intyget upphörde att gälla i enlighet med vad som krävs i punkt 3 a och 3 b och punkterna 7 och 8. Under sådana omständigheter ska det nya intyget vara giltigt under en period om högst fem år från den dag då besiktningen för förnyande av intyg slutfördes.

7.   Om ett fartyg inte befinner sig i den hamn eller ankarplats där det ska besiktigas när inventeringsintygets giltighetstid löper ut får den ansvariga myndigheten, om detta är lämpligt, förlänga inventeringsintygets giltighetstid med en period om högst tre månader för att göra det möjligt för fartyget att avsluta sin resa till den hamn där det ska besiktigas. Eventuell förlängning ska villkoras av att besiktningen slutförs i nämnda hamn innan fartyget lämnar den. Ett fartyg som beviljats en sådan förlängning ska när det anlöper den hamn där det ska besiktigas inte ha rätt att, på grundval av denna förlängning, lämna hamnen utan att ha ett nytt intyg. När besiktningen för förnyande av intyg är slutförd ska det nya inventeringsintyget vara giltigt under en period om högst fem år från det att det befintliga intygets giltighetsdatum har löpt ut innan förlängningen beviljades.

8.   Om ett inventeringsintyg avser ett fartyg som endast genomför kortare resor och inte har förlängts enligt de villkor som avses i punkt 7, får intyget förlängas av den ansvariga myndigheten med upp till en månad från intygets utgångsdatum. När besiktningen för förnyande av inventeringsintyget har slutförts ska det nya intyget vara giltigt under en period om högst fem år från det att det befintliga intygets giltighetsdatum har löpt ut innan förlängningen beviljades.

9.   Efter det att en slutlig besiktning har genomförts utan anmärkningar i enlighet med artikel 8.7 ska den ansvariga myndigheten eller en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat utfärda ett återvinningsintyg. Det intyget ska åtföljas av förteckningen över farliga material och fartygets återvinningsplan.

Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att fastställa formatet för återvinningsintyget för att säkerställa att det står i överensstämmelse med tillägg 4 till Hongkongkonventionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 25 i denna förordning. Ett återvinningsintyg som har utfärdats efter en slutlig besiktning enligt första stycket i denna punkt ska godkännas av de övriga medlemsstaterna och ska vid tillämpning av denna förordning anses ha samma giltighet som ett återvinningsintyg som har utfärdats av dessa.

1.   Med förbehåll för artikel 9 ska ett inventeringsintyg utfärdas för den period som den ansvariga myndigheten fastställer, dock för högst fem år.

2.   Ett inventeringsintyg som utfärdats eller godkänts enligt artikel 9 ska upphöra att gälla i följande fall:

3.   Ett återvinningsintyg ska utfärdas av den ansvariga myndigheten, eller av en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat, för en period på högst tre månader.

4.   Ett återvinningsintyg som utfärdats enligt artikel 9.9 ska upphöra att gälla om fartygets skick avviker från uppgifterna i inventeringsintyget.

5.   Med avvikelse från punkt 3, får giltighetstiden för ett återvinningsintyg förlängas av den ansvariga myndigheten eller av en erkänd organisation som den ansvariga myndigheten auktoriserat för en enkel resa till fartygsåtervinningsanläggningen.

1.   Medlemsstaterna ska tillämpa kontrollbestämmelserna för fartyg i enlighet med sin nationella rätt och med beaktande av direktiv 2009/16/EG. Om inte annat följer av punkt 2 ska varje sådan inspektion begränsas till att kontrollera om det finns antingen ett inventeringsintyg eller ett återvinningsintyg ombord som, om det är giltigt, ska anses som tillräckligt för att inspektionen ska godkännas.

2.   En utökad inspektion får företas av den berörda myndighet som handhar hamnstatskontroll, med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO om ett fartyg inte har ett giltigt intyg eller om det föreligger starka skäl att tro att

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 får ett fartyg varnas, kvarhållas, avvisas eller utestängas från hamnar eller havsterminaler i en medlemsstat om det underlåter att till berörda myndigheter i den medlemsstaten på deras begäran lämna en kopia av inventeringsintyget eller i förekommande fall återvinningsintyget. Den medlemsstat som vidtar en sådan åtgärd ska omedelbart informera den berörda den ansvariga myndigheten. Underlåtenhet att uppdatera förteckningen över farliga material utgör inte en överträdelse som kan leda till ett kvarhållande, men alla avvikelser i förteckningen över farliga material måste rapporteras till den berörda den ansvariga myndigheten och ska vara åtgärdade vid nästa besiktning.

4.   Tillträde till en anvisad hamn eller ankringsplats får medges av berörd myndighet i medlemsstaten om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl föreligger, eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister, förutsatt att fartygets ägare, den driftsansvarige eller befälhavaren har vidtagit lämpliga åtgärder som har godkänts av den berörda myndigheten i den medlemsstaten för att garantera ett säkert anlöp.

1.   Om inte annat följer av artikel 32.2 b ska ett fartyg som för ett tredjelands flagg, när det anlöper en hamn eller ankarplats i en medlemsstat, ha en förteckning över farliga material ombord, som står i överensstämmelse med artikel 5.2.

Utan hinder av första stycket får tillträde till en anvisad hamn eller ankringsplats medges av berörd myndighet i medlemsstaten om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl föreligger, eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister, förutsatt att fartygets ägare, den driftsansvarige eller befälhavaren har vidtagit lämpliga åtgärder som har godkänts av den berörda myndigheten i den medlemsstaten för att garantera ett säkert anlöp.

2.   En installation av farliga material enligt bilaga I, ombord på fartyg som för ett tredjelands flagg när de befinner sig i hamn eller ankringsplats i en medlemsstat, ska förbjudas eller begränsas enligt vad som föreskrivs i bilaga I.

En användning av farliga material enligt bilaga I, ombord på fartyg som för ett tredjelands flagg, när de befinner sig i hamn eller ankringsplats i en medlemsstat, ska förbjudas eller begränsas enligt vad som föreskrivs i bilaga I utan att detta påverkar de undantag och övergångsarrangemang som gäller avseende sådana material enligt internationell rätt.

3.   Förteckningen över farliga material ska vara fartygsspecifik, upprättas med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO och tjäna till att klargöra att fartyget uppfyller kraven i punkt 2 i denna artikel. När förteckningen över farliga material utarbetas ska den åtminstone ange de farliga material som upptas i bilaga I. För det fartyg som för ett tredjelands flagg ska det utarbetas en plan som beskriver vilken okulär besiktning och vilka andra prover som används för utarbetandet av förteckningen över farliga material och som beaktar relevanta riktlinjer från IMO.

4.   Förteckningen över farliga material ska ses över och uppdateras under hela fartygets livslängd, och ska innehålla sådana nya installationer som innehåller farliga material enligt bilaga II och relevanta ändringar av fartygets konstruktion och utrustning samt ta hänsyn till de undantag och övergångsarrangemang som gäller avseende sådana material enligt internationell rätt.

5.   Ett fartyg som för ett tredjelands flagg får varnas, kvarhållas, avvisas eller utestängas från hamnar eller havsterminaler i en medlemsstat om det underlåter att till berörda myndigheter i den medlemsstaten på deras begäran lämna en kopia av det intyg om överensstämmelse i enlighet med punkterna 6 och 7 samt i förekommande fall förteckningen över farliga material. En medlemsstat som vidtar en sådan åtgärd ska omedelbart informera den berörda myndigheten i det tredjeland vars flagg fartyget för. Underlåtenhet att uppdatera förteckningen över farliga material utgör inte en överträdelse som kan leda till ett kvarhållande, men alla avvikelser i förteckningen över farliga material måste rapporteras till den de berörda myndigheterna i det tredjeland vars flagg fartyget för.

6.   Intyget om överensstämmelse ska utfärdas efter det att de berörda myndigheterna i det tredjeland vars flagg fartyget för, eller en organisation som dessa myndigheter i enlighet med nationella krav har auktoriserat, har verifierat förteckningen över farliga material. Intyget om överensstämmelse får utformas med utgångspunkt i tillägg 3 till Hongkongkonventionen.

7.   Intyget om överensstämmelse och förteckningen över farliga material ska utfärdas på ett officiellt språk som används av de utfärdande berörda myndigheterna i det tredjeland vars flagg fartyget för och om detta språk inte är engelska, franska eller spanska ska texten innehålla en översättning till något av dessa språk.

8.   Om inte annat följer av artikel 32.2 b ska fartyg som för ett tredjelands flagg och som ansöker om registrering under en medlemsstats flagg se till att det ombord finns en förteckning över farliga material enligt artikel 5.2 eller att en sådan upprättas inom sex månader från registreringen under den medlemsstatens flagg eller vid någon av de efterföljande besiktningarna enligt artikel 8.3, beroende på vilket som inträffar först.

1.   För att en fartygsåtervinningsanläggning ska upptas i den europeiska förteckningen måste den uppfylla följande krav i enlighet med relevanta bestämmelser i Hongkongkonventionen och med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO, ILO, Baselkonventionen och Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och andra internationella riktlinjer:

2.   Den driftsansvarige på fartygsåtervinningsanläggningen ska

3.   Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer formatet för

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 25 i denna förordning.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av relevanta bestämmelser i unionsrätten ska de behöriga myndigheterna auktorisera fartygsåtervinningsanläggningar som är belägna inom deras territorium och som uppfyller de krav som anges i artikel 13 att genomföra fartygsåtervinning. Auktoriseringen av en viss fartygsåtervinningsanläggning får beviljas för högst fem år och ska förnyas i enlighet med detta.

Under förutsättning att kraven i denna förordning uppfylls kan alla tillstånd som utfärdats i enlighet med bestämmelser i annan relevant nationell rätt eller unionsrätt kombineras med auktoriseringen enligt denna artikel till ett enda tillstånd, om man därigenom kan undvika onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för den driftsansvarige för fartygsåtervinningsanläggningen eller fartygsåtervinningsföretaget eller den behöriga myndigheten. I sådana fall får auktoriseringen förlängas i enlighet med den tillståndsordning som avses i första stycket, dock som längst med fem år.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa och uppdatera en förteckning över fartygsåtervinningsanläggningar som de har auktoriserat enligt punkt 1.

3.   Den förteckning som avses i punkt 2 ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål, dock senast den 31 mars 2015.

4.   Om en fartygsåtervinningsanläggning inte längre uppfyller kraven i artikel 13 ska den medlemsstat där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen tillfälligt upphäva eller återkalla dess auktorisering eller kräva att det berörda fartygsåtervinningsföretaget vidtar rättelse och utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

5.   När en fartygsåtervinningsanläggning har auktoriserats enligt punkt 1 ska den berörda medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

1.   Ett fartygsåtervinningsföretag som äger en fartygsåtervinningsanläggning i ett tredjeland och som avser att genomföra återvinning av fartyg som för en medlemsstats flagg ska lämna in en ansökan till kommissionen om att den fartygsåtervinningsanläggningen ska upptas i den europeiska förteckningen.

2.   Den ansökan som avses i punkt 1 ska åtföljas av bevis för att den berörda fartygsåtervinningsanläggningen uppfyller kraven i artikel 13 för att få genomföra fartygsåtervinning och bli upptagen i den europeiska förteckningen i enlighet med artikel 16.

Fartygsåtervinningsföretaget ska i synnerhet

3.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange formatet för den information som krävs för att identifiera fartygsåtervinningsanläggningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 25.

4.   För att fartygsåtervinningsanläggningar som är belägna i tredjeländer ska kunna tas upp på den europeiska förteckningen krävs en certifiering av att de uppfyller kraven i artikel 13; en sådan kan erhållas efter en anläggningsinspektion som utförts av en oberoende kontrollör med lämpliga kvalifikationer. Certifieringen ska överlämnas till kommissionen av fartygsåtervinningsanläggningen i samband med ansökan om upptagande på den europeiska förteckningen och därefter vart femte år när upptagandet på den europeiska förteckningen förnyas. Det ursprungliga upptagandet på förteckningen och förnyelsen av detta ska åtföljas av en halvtidsöversyn för att bekräfta efterlevnaden av kraven i artikel 13.

När fartygsåtervinningsföretag ansöker om att bli upptagna på den europeiska förteckningen godkänner de samtidigt att den berörda fartygsåtervinningsanläggningen kan bli föremål för en anläggningsinspektion som kommissionen eller ombud som agerar för dess räkning gör före eller efter det att anläggningen upptas på den europeiska förteckningen i syfte att verifiera att anläggningen uppfyller kraven i artikel 13. Den oberoende kontrollören, kommissionen eller ombud som agerar för dess räkning ska samarbeta med behöriga myndigheter i det tredjeland där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen för att genomföra dessa anläggningsinspektioner.

Kommissionen får utfärda tekniska riktlinjer för att underlätta en sådan certifiering.

5.   Vid tillämpning av artikel 13 får, vad gäller den berörda återvinningen eller bortforslingen av avfall, miljöriktigt omhändertagande endast anses föreligga under förutsättning att fartygsåtervinningsföretaget i fråga kan påvisa att den fartygsåtervinningsanläggning som tar emot avfallet kommer att drivas i enlighet med sådana normer för skyddet av människors hälsa och miljön som i huvudsak motsvarar relevanta internationella och unionsnormer.

6.   Fartygsåtervinningsföretaget ska utan dröjsmål tillhandahålla uppdaterad bevisning om det skett ändringar med avseende på den information som lämnats till kommissionen och ska under alla omständigheter tre månader före utgången av varje femårsperiod efter upptagandet på den europeiska förteckningen förklara att

1.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa en europeisk förteckning över fartygsåtervinningsanläggningar som

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 25.

2.   Den europeiska förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och på kommissionens webbplats senast den 31 december 2016. Den ska delas upp i två olika underförteckningar med fartygsåtervinningsanläggningar i en medlemsstat respektive fartygsåtervinningsanläggningar i ett tredjeland.

Den europeiska förteckningen ska innehålla samtliga följande uppgifter om fartygsåtervinningsanläggningen:

3.   Den europeiska förteckningen ska ange när fartygsåtervinningsanläggningens upptagande på förteckningen upphör. Ett upptagande ska gälla i högst fem år och vara möjligt att förnya.

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att regelbundet uppdatera den europeiska förteckningen, för

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.

5.   Vid upprättande och uppdatering av den europeiska förteckningen ska kommissionen agera enligt de principer som fastslås i fördragen och enligt unionens internationella åtaganden.

6.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med all information som kan vara relevant när det gäller uppdateringen av den europeiska förteckningen. Kommissionen ska vidarebefordra all relevant information till de andra medlemsstaterna.

1.   Fartygets återvinningsplan enligt artikel 7 ska upprättas på ett språk som den stat som auktoriserat fartygsåtervinningsanläggningen godkänner. Om språket inte är engelska, franska eller spanska ska fartygets återvinningsplan översättas till ett av de språken, om inte den ansvariga myndigheten anser en översättning obehövlig.

2.   Inventeringsintyg och återvinningsintyget som utfärdats enligt artikel 9 ska upprättas på ett officiellt språk i den utfärdande ansvariga myndigheten. Om det språket inte är engelska, franska eller spanska ska en översättning till ett av de språken bifogas.

1.   Medlemsstaterna ska utnämna de behöriga myndigheter och ansvariga myndigheter som har ansvar för tillämpningen av denna förordning och underrätta kommissionen om utnämningarna. Medlemsstaterna ska omgående anmäla alla ändringar av dessa uppgifter till kommissionen.

2.   Kommissionen ska offentliggöra förteckningarna över utnämnda behöriga myndigheter och ansvariga myndigheter på sin webbplats och ska uppdatera dessa när så är lämpligt.

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska var för sig utnämna en eller flera kontaktpersoner med ansvar för att underrätta eller bistå fysiska eller juridiska personer som gör förfrågningar. Kommissionens kontaktperson ska till medlemsstaternas kontaktpersoner vidarebefordra alla mottagna frågor som berör de senare, och vice versa.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om utnämningen av kontaktpersoner. Medlemsstaterna ska omgående anmäla alla ändringar av dessa uppgifter till kommissionen.

3.   Kommissionen ska offentliggöra förteckningarna över utnämnda kontaktpersoner på sin webbplats och uppdatera dessa när så är lämpligt.

1.   Varje medlemsstat ska till kommissionen överlämna en rapport som innehåller följande:

2.   Varje medlemsstat ska vart tredje år lämna in sin rapport elektroniskt till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.

Den första elektroniska rapporten ska omfatta perioden från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas till och med slutet av den första reguljära rapporteringsperioden på tre år, enligt artikel 5 i rådets direktiv 91/692/EEG (14), som infaller efter den första rapporteringsperiodens inledningsdag.

Kommissionen ska senast nio månader efter det att den mottagit rapporterna från medlemsstaterna offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

3.   Kommissionen ska föra in informationen i en elektronisk databas som alltid är tillgänglig för allmänheten.

1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska samarbeta bilateralt eller multilateralt för att underlätta förebyggande och upptäckt av potentiellt kringgående och potentiella överträdelser av denna förordning.

3.   Medlemsstaterna ska utnämna de personer i sin fast anställda personal som har ansvar för det samarbete som avses i punkt 2. Denna information ska lämnas till kommissionen, som ska skicka ut en sammanställd förteckning till dessa personer.

4.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de bestämmelser i nationell rätt som rör efterlevnaden av denna förordning och tillämpliga sanktioner.

1.   Fysiska eller juridiska personer som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av överträdelser av artikel 13 jämförd med artiklarna 15, och 16.1 b i denna förordning, eller som har skäliga intressen i beslutsprocesser om miljön som rör överträdelser av artikel 13 jämförd med artiklarna 15 och 16.1 b i denna förordning ska ha rätt att begära att kommissionen vidtar åtgärder enligt denna förordning med avseende på sådana överträdelser eller överhängande risk för sådana överträdelser.

Det intresse som icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd som uppfyller kraven i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 (15) har ska anses vara tillräckligt med avseende på tillämpningen av första stycket.

2.   Begäran om åtgärder ska åtföljas av relevant information och uppgifter som stöd för denna begäran.

3.   När en begäran om åtgärder och åtföljande information och uppgifter på ett rimligt sätt ger belägg för att en överträdelse av artikel 13 jämförd med artiklarna 15 och 16.1 b har inträffat, eller det finns en överhängande risk för en sådan överträdelse, ska kommissionen beakta varje sådan begäran och åtföljande information och uppgifter. Under sådana omständigheter ska kommissionen ge det berörda skeppsåtervinningsföretaget en möjlighet att ge sina synpunkter på begäran om åtgärder och åtföljande information och uppgifter.

4.   Kommissionen ska snarast möjligt och i enlighet med tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen underrätta de personer som lämnat in en begäran i enlighet med punkt 1 om sitt beslut att tillmötesgå eller avslå begäran om åtgärder, och ska ange skälen till detta.

1.   Befogenheterna att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.8 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 december 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenheter som avses i artikel 5.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Beslutet om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 5.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

1.   Kommissionen ska bedöma vilka överträdelser av denna förordning som ska omfattas av direktiv 2008/99/EG, för att bestämmelserna om överträdelser i denna förordning och i förordning (EG) nr 1013/2006 ska bli likvärdiga. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 rapportera om resultaten till Europaparlamentet och rådet; rapporten ska i förekommande fall åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

2.   Kommissionen ska se över denna förordning senast 18 månader innan Hongkongkonventionen träder i kraft och i förekommande fall samtidigt överlämna eventuella lämpliga lagstiftningsförslag i detta syfte. Vid översynen ska det övervägas om fartygsåtervinningsanläggningar som har auktoriserats enligt Hongkongkonventionen ska tas upp på den europeiska förteckningen i syfte att undvika dubbelarbete och administrativ börda.

3.   Kommissionen ska regelbundet se över denna förordning och, när det är motiverat, på ett ändamålsenligt sätt lägga fram förslag för att beakta utvecklingen i fråga om internationella konventioner, bland annat Baselkonventionen, om så krävs.

4.   Utan hinder av punkt 2 ska kommissionen senast fem år efter det att denna förordning börjar tillämpas förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om tillämpningen av denna förordning, som i förekommande fall ska åtföljas av lagstiftningsförslag för att säkerställa att målen uppnås och förordningen får vederbörligt genomslag.

1.   Denna förordning ska tillämpas från och med den av följande två dagar som inträder först, dock inte före den 31 december 2015:

2.   Med avseende på följande bestämmelser ska dock följande tillämpningsdatum gälla:

3.   När de villkor som avses i punkt 1 a har uppfyllts ska kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett meddelande om vilken dag denna förordning ska börja tillämpas.

4.   Om en medlemsstat har avslutat sitt nationella fartygsregister eller under tre år inte har haft några fartyg registrerade under sin flagg får medlemsstaten, så länge inget fartyg registreras under dess flagg, avvika från bestämmelserna i denna förordning, med undantag för artiklarna 4, 5, 11, 12, 13, 14, 16.6, 18, 19, 20, 21 och 22. Om en medlemsstat har för avsikt att utnyttja detta undantag ska den meddela kommissionen senast den dag då denna förordning börjar tillämpas. Kommissionen ska även underrättas om alla eventuella senare ändringar.

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) lämna uppgifter om sina stadigvarande bosatta vid referenstidpunkten. Uppgifterna ska omfatta befolkning efter ålder, kön och bosättningsregion.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) lämna uppgifter om sina demografiska händelser under referensperioden. Medlemsstaterna ska använda samma definition av befolkning som den de använder för de uppgifter som avses i punkt 1. Uppgifterna ska omfatta följande variabler:

3.   Medlemsstaterna ska använda samma definition av befolkning för alla nationella och regionala nivåer såsom de definieras i denna förordning.

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga villkor för uppdelningen av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 samt för frister och revideringar av uppgifter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.

1.   Med avseende på rådets omröstningar då kvalificerad majoritet krävs, ska medlemsstaterna till kommissionen (Eurostat) lämna uppgifter om totalbefolkningen på nationell nivå vid referenstidpunkten, i enlighet med artikel 2 c, inom åtta månader efter referensårets utgång.

2.   Medlemsstaterna får uppskatta totalbefolkningen som avses i punkt 1 med utgångspunkt i den folkbokförda befolkningen med hjälp av vetenskapligt grundade, väldokumenterade och offentligt tillgängliga statistiska skattningsmetoder.

1.   Varje år ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen (Eurostat) för föregående år om sin befolkning och om sina demografiska händelser som avses i artiklarna 3.1 och 3.2 a och b.

2.   Varje år ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen (Eurostat) om totalbefolkningen på nationell nivå enligt artikel 4.

3.   Vid tillämpning av denna förordning ska med referenstidpunkten avses antingen den referensdag som avses i punkt 4 eller den referensperiod som avses i punkt 5, beroende på vad som är lämpligt.

4.   Referensdagen för befolkningsuppgifter ska vara slutet av referensperioden (midnatt den 31 december). Den första referensdagen ska infalla under 2013 och den sista referensdagen ska infalla under 2027.

5.   Referensperioden för demografiska händelser ska vara det kalenderår under vilket händelserna inträffade. Den första referensperioden ska vara 2013 och den sista referensperioden ska vara 2027.

1.   Medlemsstaterna ska utföra genomförbarhetsstudier om användningen av definitionen av stadigvarande bosättning för befolkning och demografiska händelser i enlighet med artikel 3.1 och 3.2.

2.   Resultatet av de genomförbarhetsstudier som avses i punkt 1 ska läggas fram för kommissionen senast den 31 december 2016.

3.   För att underlätta utförandet av de genomförbarhetsstudier som avses i punkt 1 i denna artikel får unionen ge ekonomiskt stöd till de nationella statistikbyråer och andra nationella myndigheter som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 223/2009.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa kvaliteten på de översända uppgifterna.

2.   Vid tillämpningen av denna förordning ska kvalitetskriterierna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som ska översändas.

3.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med metadata med användning av det europeiska statistiksystemets standarder, och särskilt ange vilka datakällor, definitioner och skattningsmetoder som använts för det första referensåret, samt hålla kommissionen underrättad om eventuella ändringar i dessa.

4.   På begäran av kommissionen (Eurostat) ska medlemsstaterna tillhandahålla all information som behövs för att utvärdera den statistiska informationens kvalitet.

5.   Medlemsstaterna ska se till att de befolkningsuppgifter som krävs enligt artikel 3 i denna förordning är konsistenta med dem som krävs enligt artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 862/2007.

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, inrättad genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2018 lämna en första rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning och en andra rapport senast den 31 december 2023. I de rapporterna ska kommissionen beakta relevant information från medlemsstaterna och utvärdera kvaliteten på de översända uppgifterna, de metoder som använts för uppgiftsinsamling, den ytterligare bördan för medlemsstaterna och uppgiftslämnarna och jämförbarheten när det gäller denna statistik. De rapporterna ska utvärdera användningen av vetenskapligt baserade och väldokumenterade statistiska skattningsmetoder, för skattningen av stadigvarande bosatta med utgångspunkt i den folkbokförda befolkningen. Den första rapporten ska även omfatta resultaten av de genomförbarhetsstudier som avses i artikel 8.

2.   De rapporterna ska om så är lämpligt åtföljas av förslag i syfte att ytterligare förbättra den gemensamma rättsliga ramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik över befolkning och demografiska händelser enligt denna förordning.