Europeiska unionens L 83/2010

30.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 267/2010

av den 24 mars 2010

om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1534/91 av den 31 maj 1991 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (1), särskilt artikel 1.1 a, b, c och e,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning,

efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EEG) nr 1534/91 får kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2) på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden på försäkringsområdet som syftar till samarbete i följande avseenden:

—	Fastställande av gemensamma tariffer för riskpremier på grundval av gemensamt upprättad statistik om antalet försäkringsfall.

—	Fastställande av gemensamma standardvillkor.

—	Gemensam täckning av vissa typer av risker.

—	Skadereglering.

—	Provning och godkännande av säkerhetsanordningar.

—	Registerföring av och information om förhöjda risker.

(2)

Med stöd av förordning (EEG) nr 1534/91 antog kommissionen förordning (EG) nr 358/2003 av den 27 februari 2003 om tillämpningen av fördragets artikel 81.3 på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (3). Förordning (EG) nr 358/2003 upphör att gälla den 31 mars 2010.

(3)

Förordning (EG) nr 358/2003 medger inte något undantag för avtal som gäller skadereglering eller registerföring och information om förhöjda risker. Kommissionen ansåg att den saknade tillräcklig erfarenhet av att handlägga enskilda ärenden för att kunna använda sina befogenheter enligt förordning (EEG) nr 1534/91 på de områdena. Den situationen har inte förändrats. I förordning (EG) nr 358/2003 föreskrivs ett undantag för fastställande av gemensamma standardvillkor och provning och godkännande av säkerhetsanordningar, men något sådant undantag bör inte finnas i den här förordningen, eftersom kommissionens utvärdering av hur förordning (EG) nr 358/2003 fungerat visade att det inte längre var nödvändigt att låta sådana avtal omfattas av en sektorspecifik gruppundantagsförordning. I sådana sammanhang där de båda avtalskategorierna inte är specifika för försäkringssektorn och, som utvärderingen visade, kan orsaka konkurrensproblem är det lämpligare att de omfattas av en självbedömning.

(4)

Efter ett offentligt samråd som inleddes den 17 april 2008 antog kommissionen den 24 mars 2009 en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur förordning (EG) nr 358/2003 har fungerat (rapporten) (4). I rapporten och det åtföljande arbetsdokumentet lade kommissionen fram preliminära förslag till ändringar av förordning (EG) nr 358/2003. Den 2 juni 2009 höll kommissionen ett samrådsmöte om resultaten och förslagen i rapporten med berörda parter, däribland företrädare för försäkringssektorn, konsumentorganisationer och de nationella konkurrensmyndigheterna.

(5)

Denna förordning bör garantera ett effektivt skydd av konkurrensen och samtidigt ge fördelar åt konsumenterna och tillräcklig klarhet om rättsläget åt företagen. I strävan att uppnå de målen bör man beakta kommissionens erfarenhet på detta område och resultaten av de samråd som hölls innan förordningen antogs.

(6)

I förordning (EEG) nr 1534/91 sägs att det i kommissionens förordning om undantag ska anges vilka grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden som den är tillämplig på, vilka begränsningar eller bestämmelser som avtal, beslut och samordnade förfaranden får eller inte får innehålla, och vilka bestämmelser som avtal, beslut och samordnade förfaranden ska innehålla eller vilka andra villkor som ska vara uppfyllda.

(7)	Det är dock skäl att fortsätta använda metoden i förordning (EG) nr 358/2003, dvs. att lägga tonvikten på att ange vilka grupper av avtal som är undantagna upp till en viss marknadsandel och specificera vilka begränsningar eller bestämmelser sådana avtal inte får innehålla.

(8)

Förmånen av det gruppundantag som inrättas genom denna förordning bör begränsas till de avtal som med tillräcklig säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget. För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom förordning behöver det inte fastställas vilka avtal som kan omfattas av artikel 101.1 i fördraget. Samtidigt finns det ingen presumtion om att avtal som inte omfattas av denna förordning antingen omfattas av artikel 101.1 i fördraget eller att de inte uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Vid bedömningen av enskilda avtal enligt artikel 101.1 i fördraget måste flera faktorer beaktas, särskilt marknadsstrukturen på den relevanta marknaden.

(9)

Samarbete mellan försäkringsföretag eller inom företagssammanslutningar vid sammanställningen av uppgifter (som också kan omfatta statistiska beräkningar) för att beräkna genomsnittskostnaden för att täcka en viss risk i det förflutna eller, när det gäller livförsäkringar, tabeller över dödstal eller över frekvensen av sjukdomar, olyckor och invaliditet gör det möjligt att förbättra kunskaperna om risker och underlättar riskbedömning för enskilda företag. Detta kan i sin tur underlätta inträde på marknaden, vilket gynnar konsumenterna. Detsamma gäller gemensamma undersökningar av de sannolika följderna av yttre omständigheter som kan påverka försäkringsfallens frekvens eller storlek, eller avkastningen från olika investeringsformer. Det är emellertid nödvändigt att säkerställa att sådant samarbete undantas endast i den mån som det är nödvändigt för att nå dessa mål. Det bör därför framför allt fastställas att avtal om bruttopremier inte ska undantas. Bruttopremierna kan faktiskt vara lägre än de belopp som indikeras av sammanställningarna, tabellerna eller resultaten av undersökningarna i fråga, eftersom försäkringsföretagen kan använda intäkter från sina investeringar för att sänka premierna. Dessutom bör sammanställningarna, tabellerna eller undersökningarna i fråga inte vara bindande och endast anges i referenssyfte. Utbyte av information som inte är nödvändig för att uppnå de mål som fastställs i detta skäl bör inte omfattas av denna förordning.

(10)

Ju snävare kategorier man använder för statistik om kostnader för att försäkra en viss risk i det förflutna, desto större möjlighet har försäkringsbolagen att differentiera sina bruttopremier när de beräknar dem. Det finns därför skäl att undanta gemensamma sammanställningar av tidigare kostnader för en viss risk, på villkor att den tillgängliga statistiken är så detaljerad och varierad som det är befogat från aktuariell synpunkt.

(11)

Både försäkringsföretag som är verksamma på den geografiska marknaden eller produktmarknaden i fråga och företag som överväger att gå in på marknaden behöver tillgång till sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat. På samma sätt kan tillgången till sådana sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat vara av värde för konsument- eller kundorganisationer. Försäkringsföretag som ännu inte är verksamma på marknaden i fråga samt konsument- och kundorganisationer måste ges tillgång till sådana sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat på rimliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser jämfört med försäkringsföretag som redan är verksamma på marknaden. Sådana villkor kan till exempel innefatta att ett försäkringsföretag som ännu inte är verksamt på marknaden åtar sig att lämna statistiska uppgifter om försäkringsfall, om företaget beslutar sig för att komma in på marknaden, och kan också innefatta medlemskap i den sammanslutning av försäkringsgivare som gör sammanställningarna. Det bör dock vara möjligt att, med hänvisning till den allmänna säkerheten, göra undantag från kravet på att konsument- och kundorganisationer ska ges tillgång till information, exempelvis om informationen avser säkerhetssystem i kärnkraftverk eller svagheter i system för att hindra översvämningar.

(12)

Tillförlitligheten hos gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar ökar ju fler statistiska uppgifter de grundas på. Försäkringsgivare med stora marknadsandelar kan göra upp tillräcklig statistik internt för att kunna göra tillförlitliga sammanställningar, medan detta kan vara svårt för försäkringsgivare med små marknadsandelar och ännu svårare för nya marknadsaktörer. Om information från alla försäkringsgivare på en marknad, även stora, införlivas i sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar, främjar detta i princip konkurrensen genom att det hjälper mindre försäkringsgivare och underlättar marknadsinträde. Med tanke på detta särdrag hos försäkringssektorn är det inte lämpligt att fastställa tröskelvärden för marknadsandelar för sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar.

(13)

Samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler kan under vissa begränsade omständigheter vara nödvändiga för att ge de företag som deltar i poolen möjlighet att försäkra eller återförsäkra risker för vilka de endast kan ge ett otillräckligt skydd om det inte finns någon pool. Pooler av det slaget ger i regel inte upphov till en konkurrensbegränsning enligt artikel 101.1 i fördraget och är således inte förbjudna enligt fördraget.

(14)

Samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler kan ge försäkringsgivare och återförsäkringsgivare möjlighet att försäkra eller återförsäkra risker även om poolen går längre än vad som är nödvändigt för att se till att risken är försäkrad. Poolerna kan dock i sådana fall medföra konkurrensbegränsningar, till exempel standardiserade försäkringsvillkor och till och med standardiserade försäkringsbelopp och premier. Det finns därför skäl att fastställa under vilka omständigheter sådana pooler kan beviljas undantag.

(15)

Beträffande helt nya risker är det inte möjligt att veta på förhand vilken teckningskapacitet som är nödvändig för att täcka risken, och inte heller om två eller flera pooler skulle kunna samverka för att tillhandahålla den specifika typ av försäkring som berörs. Ett arrangemang med pooling som erbjuder samförsäkring eller samåterförsäkring av sådana nya risker kan därför undantas för en begränsad period utan tröskelvärde för marknadsandelar. Tre år är en lämplig tid för att bygga upp tillräcklig statistik om försäkringsfall för att bedöma om en pool behövs.

(16)

Risker som inte fanns tidigare bör betraktas som nya risker. I undantagsfall kan emellertid en risk betraktas som en ny risk om en objektiv analys visar att riskens karaktär har förändrats så påtagligt att det inte längre är möjligt att i förväg veta vilken teckningskapacitet som krävs för att täcka risken.

(17)

I fråga om risker som inte är nya kan samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler som begränsar konkurrensen under vissa specifika omständigheter medföra fördelar som berättigar ett undantag enligt artikel 101.3 i fördraget, även om de skulle kunna ersättas av två eller flera konkurrerande försäkringsenheter. De kan till exempel låta de deltagande företagen skaffa sig de nödvändiga erfarenheterna av försäkringsområdet i fråga eller möjliggöra kostnadsbesparingar eller en sänkning av bruttopremierna tack vare gemensam återförsäkring på förmånliga villkor. Ett eventuellt undantag bör dock begränsas till avtal som inte ger de berörda företagen någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en betydande del av produkterna i fråga. Konsumenterna kan dock effektivt dra fördel av poolerna endast i den mån tillräcklig konkurrens råder på de relevanta marknader där poolerna verkar. Detta villkor bör anses uppfyllt när marknadsandelen för en pool inte överskrider ett visst tröskelvärde och därför kan antas vara utsatt för faktisk eller potentiell konkurrens från företag som inte deltar i den poolen.

(18)

Genom denna förordning bör därför undantag beviljas för en samförsäkrande eller samåterförsäkrande pool som funnits i mer än tre år, eller som inte har bildats för att täcka en ny risk, på villkor att den sammanlagda marknadsandelen för de deltagande företagen inte överstiger vissa tröskelvärden. Tröskelvärdet för samförsäkrande pooler bör vara lägre eftersom sådana pooler kan inbegripa gemensamma försäkringsvillkor och bruttopremier. För att det ska kunna bedömas om en pool uppfyller villkoret om marknadsandelar bör de deltagande företagens totala marknadsandelar aggregeras. Marknadsandelen för vart och ett av de deltagande företagen grundar sig på marknadsvärdet av den totala försäljningen för ett sådant företag både inom och utanför den poolen på samma relevanta marknad. Dessa undantag bör dock gälla endast om poolen uppfyller de ytterligare villkor som fastställs i denna förordning, som ska garantera att konkurrensen mellan de företag som deltar i poolen begränsas i minsta möjliga utsträckning. I sådana fall krävs en individuell analys för att avgöra om villkoren i denna förordning är uppfyllda.

(19)	För att underlätta ingående av avtal, av vilka en del kan omfatta betydande investeringsbeslut, bör giltighetstiden för denna förordning fastställas till sju år.

(20)

I enlighet med artikel 29.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (5) får kommissionen återkalla rätten att omfattas av den här förordningen, om den i ett visst fall finner att ett avtal som omfattas av undantaget i denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget.

(21)

Konkurrensmyndigheten i en medlemsstat får, med stöd av artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003, återkalla undantaget enligt den här förordningen på den medlemsstatens territorium eller en del av detta, om ett avtal som omfattas av undantagen i denna förordning i ett visst fall ändå har sådana verkningar på den medlemsstatens territorium eller en del av detta som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget, och om detta territorium har samtliga kännetecken på en avgränsad geografisk marknad.

(22)

Vid avgörandet av om undantaget enligt den här förordningen ska återkallas enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1/2003 är de eventuella konkurrensbegränsande effekterna av kopplingar mellan en samförsäkrande eller samåterförsäkrande pool och/eller de deltagande företagen och andra pooler och/eller de deltagande företagen på samma relevanta marknad av särskild betydelse.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

DEFINITIONER

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. avtal: ett avtal, ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande.

2. deltagande företag: företag som är parter i ett avtal och deras respektive anknutna företag.

3. anknutna företag:

företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

i)	har befogenhet att utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

ii)	har rätt att utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

iii)	har rätt att leda företagets verksamhet,

b)	företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

c)	företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

d)	företag i vilka en avtalspart tillsammans med ett eller flera av de företag som avses i led a, b eller c eller i vilka två eller flera av dessa företag gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i led a gemensamt innehas av:

i)	avtalsparter eller deras respektive anknutna företag som avses i leden a-d, eller

ii)	en eller flera avtalsparter eller en eller flera av deras anknutna företag som avses i leden a–d, samt en eller flera tredje parter.

4. samförsäkrande pooler: grupper som bildas av försäkringsföretag antingen direkt eller genom mäklare eller auktoriserade ombud, med undantag för samförsäkringsavtal för särskilda ändamål på teckningsmarknaden genom vilka en bestämd del av en viss risk täcks av en ledande försäkringsgivare och återstoden av andra försäkringsgivare som uppmanas att täcka den återstoden, och som

5. samåterförsäkrande pooler: grupper som bildas av försäkringsföretag antingen direkt eller genom mäklare eller auktoriserade ombud, eventuellt med hjälp av ett eller flera återförsäkringsföretag, med undantag för samåterförsäkringsavtal för särskilda ändamål på teckningsmarknaden genom vilka en bestämd del av en viss risk täcks av en ledande försäkringsgivare och återstoden av andra försäkringsgivare som uppmanas att täcka den återstoden, och som

6. ny risk:

a)	en risk som inte funnits tidigare, och för vilken ett försäkringsskydd kräver att man utvecklar en helt ny försäkringsprodukt, som inte innebär någon utvidgning, förbättring eller ersättning av en befintlig försäkringsprodukt, eller

b)	i exceptionella fall, risker vars karaktär enligt en objektiv analys har ändrats så påtagligt att det inte är möjligt att i förväg känna till vilken teckningsrisk som krävs för att täcka en sådan risk.

7. bruttopremie: det pris som köparen av en försäkring får betala.

KAPITEL II

GEMENSAMMA SAMMANSTÄLLNINGAR, TABELLER OCH UNDERSÖKNINGAR

Artikel 2

Undantag

Gemensamma sammanställningar och spridning av information som krävs

i)	för att beräkna genomsnittskostnaden för att täcka en viss risk i det förflutna (nedan kallade sammanställningar), och

ii)	för att utarbeta dödlighetstabeller samt tabeller över sjukdoms-, olycks- och invaliditetsfrekvenser i samband med försäkringar som innehåller ett sparmoment (nedan kallade tabeller).

Gemensamma undersökningar om de sannolika effekterna av allmänna omständigheter utanför de berörda företagen, antingen om frekvensen eller storleken på framtida försäkringsfall för en viss risk eller riskkategori eller om lönsamheten för olika typer av investeringar (nedan kallade undersökningar) samt spridning av resultaten av dessa undersökningar.

Artikel 3

Villkor för undantag

1. Undantaget enligt artikel 2 a ska gälla på villkor att sammanställningarna eller tabellerna

grundas på insamling av uppgifter som är fördelade på ett antal riskår som väljs som observationsperiod, som omfattar ett tillräckligt stort antal identiska eller jämförbara risker för att kunna utgöra ett statistiskt användbart underlag för siffror om bland annat:

i)	antalet försäkringsfall under den valda observationsperioden,

ii)	antalet enskilda risker som har försäkrats under varje riskår under perioden,

iii)	den totala ersättning som har betalats ut eller ska betalas ut för krav som har uppstått under perioden,

iv)	det totala försäkringsbeloppet för varje riskår under perioden,

b)	innehåller en så detaljerad redovisning av tillgänglig statistik som är befogat från aktuariell synpunkt,

c)	inte innehåller några som helst tillägg för oförutsedda utgifter, intäkter från reserver, administrativa eller kommersiella kostnader eller skattemässiga eller skatteliknande avgifter, och inte tar hänsyn till vare sig intäkter från investeringar eller förväntade vinster.

2. Undantagen i artikel 2 ska gälla på villkor att sammanställningarna, tabellerna eller undersökningsresultaten

a)	inte röjer de berörda försäkringsföretagens eller någon försäkringstagares identitet,

b)	när de sammanställs och sprids innehåller uppgifter om att de inte är bindande,

c)	inte innehåller några som helst uppgifter om nivån på bruttopremier,

görs tillgängliga på skäliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser för alla försäkringsföretag som begär ett exemplar av dem, däribland också försäkringsföretag som inte är verksamma på den geografiska marknad eller produktmarknad som dessa sammanställningar, tabeller eller undersökningsresultat avser,

görs tillgängliga på skäliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser för konsument- eller kundorganisationer som begär tillgång till dem på ett välavgränsat och noga angivet sätt för ett ändamål som vederbörligen motiveras, utom om det med hänvisning till den allmänna säkerheten av objektiva skäl är motiverat att inte lämna ut dem.

Artikel 4

Avtal som inte omfattas av undantaget

Undantagen i artikel 2 gäller inte om deltagande företag förbinder eller åtar sig eller ålägger andra företag att inte använda sig av andra sammanställningar eller tabeller än de som avses i artikel 2 a eller att inte frångå de undersökningsresultat som avses i artikel 2 b.

KAPITEL III

GEMENSAM TÄCKNING AV VISSA TYPER AV RISKER

Artikel 5

Undantag

I enlighet med artikel 101.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning ska artikel 101.1 i fördraget inte gälla avtal som ingås mellan två eller flera företag inom försäkringssektorn och som avser bildande och drift av pooler av försäkringsföretag eller av försäkringsföretag och återförsäkringsföretag för gemensam täckning av en viss kategori av risker i form av samförsäkring eller samåterförsäkring.

Artikel 6

Tillämpning av undantag och tröskelvärde för marknadsandelar

1. För samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler som bildas endast för att täcka nya risker gäller undantaget i artikel 5 under en treårsperiod från och med den dag då poolen först bildades, oavsett poolens marknadsandel.

2. För samförsäkrande och samåterförsäkrande pooler som inte omfattas av punkt 1 gäller undantaget i artikel 5 så länge denna förordning är i kraft, under förutsättning att den sammanlagda marknadsandelen för de deltagande företagen inte överskrider

a)	20 % av varje relevant marknad för samförsäkrande pooler, och

b)	25 % av varje relevant marknad för samåterförsäkrande pooler.

3. Vid beräkningen av marknadsandelen för ett deltagande företag på den relevanta marknaden ska hänsyn tas till

a)	det deltagande företagets marknadsandel inom poolen i fråga,

b)	det deltagande företagets marknadsandel inom en annan pool på samma relevanta marknad som den berörda pool i vilken det deltagande företaget är part, och

c)	det deltagande företagets marknadsandel på samma relevanta marknad som poolen i fråga, utanför varje pool.

4. För tillämpningen av tröskelvärdet för marknadsandelar enligt punkt 2 gäller följande regler:

Marknadsandelen ska beräknas på grundval av marknadsvärdet av försäljningen. Om det inte finns några uppgifter om marknadsvärdet av försäljningen, kan uppskattningar som grundar sig på annan tillförlitlig marknadsinformation, till exempel det försäkringsskydd som erbjuds eller det försäkrade riskvärdet, användas för att fastställa de berörda företagens marknadsandel.

b)	Marknadsandelen ska beräknas på grundval av uppgifter som avser det föregående kalenderåret.

5. Om den marknadsandel som anges i punkt 2 a inledningsvis är högst 20 % men sedan ökar utan att överskrida 25 %, ska det undantag som fastställs i artikel 5 fortsätta att gälla under de två på varandra följande kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 20 % först överskreds.

6. Om den marknadsandel som anges i punkt 2 a inledningsvis är högst 20 % men sedan ökar till över 25 %, ska det undantag som fastställs i artikel 5 fortsätta att gälla under det kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 25 % först överskreds.

7. Punkterna 5 och 6 får inte utnyttjas tillsammans, så att undantaget fortsätter att gälla längre än två kalenderår.

8. Om den marknadsandel som anges i punkt 2 b inledningsvis är högst 25 % men sedan ökar utan att överskrida 30 %, ska undantaget i artikel 5 fortsätta att gälla under de två på varandra följande kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 25 % först överskreds.

9. Om den marknadsandel som anges i punkt 2 b inledningsvis är högst 25 % men sedan ökar till över 30 %, ska undantaget i artikel 5 fortsätta att gälla under det kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 30 % först överskreds.

10. Punkterna 8 och 9 får inte utnyttjas tillsammans, så att undantaget fortsätter att gälla längre än två kalenderår.

Artikel 7

Villkor för undantag

Undantaget enligt artikel 5 gäller på följande villkor:

a)	Varje deltagande företag har rätt att utträda ur poolen efter en rimlig uppsägningstid utan att ådra sig några sanktioner.

b)	Poolens regler ålägger inte något av de företag som deltar i poolen att försäkra eller återförsäkra genom poolen och hindrar inte något av dem från att helt eller delvis försäkra eller återförsäkra en risk av den typ som omfattas av poolen utanför poolen.

c)	Poolens regler begränsar inte poolens eller de deltagande företagens verksamhet till försäkring eller återförsäkring av risker som är belägna inom ett visst geografiskt område i unionen.

d)	Avtalet begränsar inte produktion eller försäljning.

e)	Avtalet innebär inte att marknader eller kunder delas upp.

f)	De deltagande företagen i en samåterförsäkrande pool kommer inte överens om de bruttopremier som de tar ut för direktförsäkring.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 8

Övergångsperiod

Förbudet i artikel 101.1 i fördraget ska inte gälla under tiden från och med den 1 april 2010 till och med den 30 september 2010 i fråga om avtal som redan gällde den 31 mars 2010 och som inte uppfyller villkoren för undantag enligt denna förordning, men som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning (EG) nr 358/2003.

Artikel 9

Giltighetsperiod

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010.

Den upphör att gälla den 31 mars 2017.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EGT L 143, 7.6.1991, s. 1.

(2) Med verkan från och med den 1 december 2009 har artikel 81 i EG-fördraget ersatts av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De två artiklarna är dock i sak oförändrade. I denna förordning bör hänvisningar till artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i förekommande fall förstås som hänvisningar till artikel 81 i EG-fördraget.

(3) EUT L 53, 28.2.2003, s. 8.

(4) KOM(2009) 138.

(5) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

30.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/13

RÅDETS BESLUT

av den 16 februari 2010

med föreläggande för Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga i syfte att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna

(2010/182/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.9 jämförd med artikel 136,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 126.1 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)	Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet att ha sunda offentliga finanser, som förbättrar förutsättningarna för prisstabilitet och kraftig varaktig tillväxt som i sin tur leder till att nya arbetstillfällen skapas.

(3)

Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 avsåg att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden skulle beaktas under alla steg av förfarandet vid alltför stora underskott. Härigenom blev pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(4)

Den 27 april 2009 fastställde rådet i enlighet med artikel 104.6 i EG-fördraget att ett alltför stort underskott förelåg i Grekland och rådet utfärdade därför rekommendationer om att Grekland skulle åtgärda situationen senast 2010, i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1). Rådet fastställde också att effektiva åtgärder skulle vidtas senast den 27 oktober 2009.

(5)

Det faktiska och förväntade offentliga underskottet och de skuldnivåer som Grekland anmälde i april 2009 justerades upp kraftigt i den anmälan som gjordes i oktober 2009. Underskottet för 2008 ökade till 7¾ % av BNP (från 5 % av BNP enligt anmälan i april 2009), och skuldkvoten nådde vid utgången av 2008 99 % av BNP (jämfört med 97,6 % enligt anmälan i april 2009). I enlighet med artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2) uttryckte kommissionen (Eurostat) en allmän reservation mot kvaliteten på de faktiska uppgifter som Grekland rapporterat in, på grund av betydande osäkerhet kring de från Grekland inrapporterade sifferuppgifterna. Kommissionens (Eurostat) reservation gentemot den grekiska regeringens finansstatistik har ännu inte dragits tillbaka, vilket innebär att den grekiska regeringens finansstatistik ännu inte är godkänd och att den är föremål för ytterligare genomgång. Enligt kommissionens höstprognos 2009 och uppdateringen från januari 2010 av det grekiska stabilitetsprogrammet (nedan kallad uppdateringen från januari 2010) uppgick det offentliga underskottet 2009 till 12 ¾ % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 3,7 % enligt uppdateringen från januari 2009. Mot bakgrund av den officiellt beräknade nedgången i real BNP på – 1/4 % för år 2010 ligger budgetmålet för 2010 på 8,7 % av BNP, vilket är klart över referensvärdet på 3 % av BNP.

(6)	Den 2 december 2009 fastställde rådet i enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget att Grekland inte hade vidtagit några effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendation i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget av den 27 april 2009 (nedan kallad rådets rekommendation av den 27 april 2009).

(7)

Den 11 februari 2010 betraktade Europeiska rådet den finansiella situationen i Grekland, stödde den grekiska regeringens ansträngningar och åtaganden att göra vadhelst som krävs, inklusive antagande av ytterligare åtgärder, för att säkerställa att de ambitiösa mål som anges i stabilitetsprogrammet uppfylls samt anmodade Grekland att genomföra alla åtgärder på ett strikt och beslutsamt sätt för att effektivt minska det finanspolitiska underskottet med 4 procentenheter av BNP under 2010.

(8)

Om en medlemsstat fortsätter att underlåta att efterkomma rådets rekommendationer kan rådet enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget besluta att förelägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsfrist vidta åtgärder för att minska underskottet. Detta är inte första gången rådet beslutar om ett föreläggande för Grekland enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Den 17 februari 2005 beslutade rådet att i enlighet med artikel 104.9 i EG-fördraget förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som ansågs nödvändiga i syfte att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott.

(9)

Följande faktorer bör beaktas när innehållet i föreläggandet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget fastställs, inklusive en tidsfrist för att korrigera det alltför stora underskottet. För det första är det uppskattade underskottet för 2009 väsentligt större än vad som förväntades när rådets rekommendation av den 27 april 2009 antogs, och utgiftsöverskridandena och inkomstbortfallen mer än uppväger effekterna av de åtgärder för budgetkonsolidering som genomfördes under 2009. För att korrigera det alltför stora underskottet krävs justeringar på sammanlagt mer än 9¾ % av BNP. För det andra uppgår den nominella budgetjustering som väntas enligt uppdateringen från januari 2010 till 4 procentenheter av BNP, av viket en tredjedel enligt de grekiska myndigheterna är resultatet av varaktiga åtgärder.

(10)	Mot bakgrund av dessa faktorer behöver den tidsfrist för korrigering av det alltför stora underskottet i Grekland som anges i rådets rekommendation av den 27 april 2009 förlängas med två år – till 2012 – bara utifrån storleken på konsolideringsbehovet, i linje med uppdateringen från januari 2010.

(11)

Den 16 februari 2010 antog rådet en rekommendation (3) till Grekland i syfte att få oförenligheten mellan Greklands ekonomiska politik och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att upphöra samt avlägsna risken för att den ekonomiska och monetära unionens funktion äventyras (nedan kallad rådets rekommendation av den 16 februari 2010).

(12)

Utifrån den tillväxt i real BNP på –1/4 % respektive ¾ %, som enligt kommissionens höstprognos 2009 väntas under 2010 och 2011, och på grund av riskerna för budgetutfallen är ett strikt genomförande av 2010 års budget avgörande för att det alltför stora underskottet ska kunna korrigeras till 2012. Konkreta varaktiga åtgärder måste antas under 2011 och 2012 för att det offentliga underskottet inte ska överskrida 5,6 % av BNP 2011 och 2,8 % 2012. I strukturella termer bör de finanspolitiska ansträngningar som krävs för sådana minskningar av underskottet uppgå till minst 3½ % av BNP 2010 och 2011 och minst 2½ % av BNP 2012.

(13)

Korrigeringen av det alltför stora underskottet kräver flera riktade nedskärningar i de offentliga utgifterna (främst minskade lönekostnader och sociala transfereringar samt ett minskat antal offentliganställda) och ökade intäkter (främst en skattereform och ökade punktskatter och fastighetsskatter), men även också flera förbättringar av de grekiska finanspolitiska ramarna (såsom medelfristig budgetering, antagande av finanspolitiska regler och ett antal institutionella förändringar). De flesta av dessa åtgärder anges av de grekiska myndigheterna själva i uppdateringen från januari 2010. Det bör uttryckligen krävas att samtliga nödvändiga åtgärder genomförs fullt ut inom angivna tidsfrister, eftersom det är absolut nödvändigt för en trovärdig och hållbar sanering av de offentliga finanserna i Grekland. Mot bakgrund av de risker som är kopplade till den planerade finanspolitiska konsolideringsvägen ska Grekland, i enlighet med stabilitetsprogrammet, vara redo att anta ytterligare åtgärder och genomföra dem för att säkerställa att anpassningsvägen följs.

(14)

På grund av de allvarliga och återkommande brister som konstaterats i den grekiska finansräkenskapsstatistiken och för att möjliggöra en adekvat övervakning av situationen för de offentliga finanserna i Grekland krävs ytterligare ansträngningar för att förbättra insamling och bearbetning av den generella offentliga statistik som behövs i enlighet med gällande regelverk, särskilt genom en förstärkning av de mekanismer som säkerställer att dessa uppgifter tillhandahålls snabbt och korrekt. Häri ingår att den offentliga finansstatistiken bör sammanställas varje kvartal och år i enlighet med förordningarna (EG) nr 2223/96 (4), (EG) nr 264/2000 (5), (EG) nr 1221/2002 (6), (EG) nr 501/2004 (7), (EG) nr 1222/2004 (8), (EG) nr 1161/2005 (9) och (EG) nr 479/2009, jämte offentliggörande varje månad av uppgifterna om genomförandet av den offentliga budgeten och snabbt tillgängliggörande av de finansiella uppgifterna om socialförsäkringar, lokal förvaltning och medel utanför budgeten. Eftersom det kan ta tid att genomföra de administrativa förändringar som krävs för att få finansräkenskapsstatistiken pålitlig och tillförlitlig är det viktigt att förändringar i den offentliga skuldnivån regelbundet övervakas och att politiska mål sätts för såväl underskottet som förändringen av skuldnivå.

(15)

Den offentliga bruttoskulden beräknas vid utgången av 2009 ha överskridit 113 % av BNP. Den är en av de högsta skuldkvoterna i unionen, och överstiger betydligt EUF-fördragets referensvärde på 60 % av BNP. Tillsammans med utvecklingen på marknaden och omvärderingen av risker gör detta inte enbart finansieringen av alla ytterligare skuldemissioner mer kostsam, utan ökar dessutom kostnaden för refinansiering av den befintliga offentliga skuldstocken. Dessutom har också andra faktorer än nettoupplåning i hög grad bidragit till att förändra skuldnivån. Det är nödvändigt att Grekland vidtar ytterligare åtgärder för att kontrollera dessa faktorer och därmed minska skuldkvoten i en tillfredsställande takt, i enlighet med beräkningarna av saldot i de offentliga finanserna och den nominella BNP-tillväxten. Den årliga förändringen av den offentliga sektorns nominella skuldnivå under perioden 2010–2012 bör vara förenlig med underskottsmålen och en total stock-/flödesjustering på ¼ % av BNP per år under åren 2010, 2011 och 2012.

(16)

Grekland bör senast den 16 mars 2010 lämna in en rapport där det anges vilka åtgärder som krävs för att budgetmålen för 2010 ska nås och hur tidsplanen för åtgärderna ser ut. Grekland bör också regelbundet lämna in rapporter till rådet och kommissionen där det anges hur åtgärderna enligt detta beslut genomförs. Med hänsyn till den allvarliga finanspolitiska situationen i Grekland bör dessa rapporter lämnas in regelbundet från och med den 15 maj 2010 och offentliggöras. Rapporterna bör framför allt innehålla en beskrivning av de åtgärder som har genomförts och de som kommer att genomföras under 2010 i syfte att konsolidera de offentliga finanserna och förbättra deras hållbarhet på lång sikt. Med beaktande av samspelet mellan budgetkonsolideringen och behovet av att genomföra strukturreformer och öka konkurrenskraften bör Grekland i rapporterna också ta upp de åtgärder som vidtas som reaktion på rådets rekommendation av den 16 februari 2010. Rapporterna bör vidare också innehålla uppgifter om det månatliga genomförandet av stadsbudgeten, socialförsäkringssystemets och lokalförvaltningarnas budgetgenomförande, skuldemissioner, utvecklingen av sysselsättningen inom den offentliga sektorn, utestående betalningar, samt en gång per år den ekonomiska situationen för offentliga företag. Med beaktande av samspelet mellan budgetkonsolideringen och behovet av att genomföra strukturreformer och öka konkurrenskraften har rådet uppmanat Grekland att i samband med de kvartalsrapporter som föreskrivs i detta beslut även rapportera vilka åtgärder som vidtagits som reaktion på rådets rekommendation av den 16 februari 2010. Kommissionen och rådet kommer att granska rapporterna i syfte att bedöma hur korrigeringen av det alltför stora underskottet framskrider.

(17)	I uttalandet av Europeiska unionens stats- eller regeringschefer den 11 februari 2010 uppmanades kommissionen att nära övervaka genomförandet av detta beslut i samarbete med ECB och att föreslå de ytterligare åtgärder som krävs.

(18)

När det alltför stora underskottet har korrigerats bör Grekland vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, en balanserad budget i strukturella termer, uppnås så snart som möjligt. Därför bör de grekiska myndigheterna fortsätta att se till att varaktiga åtgärder genomförs för att kontrollera de löpande primära utgifterna, framför allt lönerna, sociala transfereringar, stöd och andra överföringar. Dessutom bör Grekland säkerställa att budgetkonsolideringen också främjar kvaliteten på de offentliga finanserna och bidrar till att återskapa ekonomins konkurrenskraft inom ramarna för ett omfattande reformprogram, samtidigt som ytterligare reformer av skatteförvaltningen snabbt genomförs. Med hänsyn till den ökande skuldsättningsgraden och den väntade ökningen av de demografiskt betingade utgifterna bör de grekiska myndigheterna fortsätta med insatserna för att öka de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Grekland ska få den rådande situationen med ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna att upphöra så snart som möjligt och senast vid tidsfristen 2012.

2. Den planerade anpassningen i syfte att korrigera det alltför stora underskottet ska omfatta en strukturell årlig anpassning på minst 3½ % av BNP under 2010 och 2011 och minst 2½ % av BNP under 2012.

3. För att få till stånd anpassningen enligt punkt 2 får underskottet i de offentliga finanserna inte överstiga 21 270 miljoner EUR år 2010, 14 170 miljoner EUR år 2011 och 7 360 miljoner EUR år 2012.

4. För att få till stånd anpassningen enligt punkt 2 får den årliga förändringen av den konsoliderade offentliga bruttoskulden inte överstiga 21 760 miljoner EUR år 2010, 14 680 miljoner EUR år 2011 och 7 880 miljoner EUR år 2012.

5. Minskningen av underskottet bör påskyndas om de ekonomiska eller budgetmässiga villkoren visar sig bättre än vad som för närvarande kan förväntas.

Artikel 2

För att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra och för att få till stånd den planerade anpassningen ska Grekland genomföra ett flertal åtgärder för att konsolidera de offentliga finanserna, inklusive de som anges i stabilitetsprogrammet, och särskilt följande:

A. BRÅDSKANDE FINANSPOLITISKA ÅTGÄRDER SOM SKA VIDTAS SENAST DEN 15 MAJ 2010

I enlighet med vad som beskrivs i stabilitetsprogrammet, och inklusive de finanspolitiska åtgärder som meddelades den 2 februari 2010, ska Grekland vidta följande åtgärder:

Utgifter

10 % av ministeriernas budgetanslag (andra än löner och pensioner) ska i budgeten för 2010 flyttas till en reserv för oförutsedda utgifter, i väntan på en omfördelning av anslagen mellan ministerierna och ett fastställande av vilka utgiftsprogram som ska stramas åt, med målet att uppnå en väsentlig varaktig utgiftsminskning.

Lönekostnaderna ska minska, inklusive genom en frysning av de genomsnittliga nominella lönerna (statsförvaltning, lokalförvaltning, statliga organ och andra offentliga institutioner) och en nedskärning av antalet anställda. Ett anställningsstopp ska införas 2010 och inga lediga (ej heller tillfälliga) tjänster ska utlysas inom offentlig förvaltning; till exempel ska fast anställda tjänstemän som pensioneras inte ersättas.

Nedskärningar i särskilda ersättningar till offentliganställda (även från konton utanför budgeten), vilket innebär en nedskärning av den sammanlagda ersättningen i den allmänna offentliga sektorn, som ett första steg mot ett förbättrat offentligt lönesystem och en rationalisering av den offentliga löneskalan.

d)	Nominella nedskärningar ska antas i transfereringarna från socialförsäkringssystemet, inklusive genom åtgärder som begränsar indexeringen av bidrag och ersättningar.

Inkomster

e)	En progressiv skatteskala ska införas för alla inkomstkällor, och horisontell rättvisa ska etableras mellan tjänste- och kapitalinkomster.

f)	Alla undantag och särskilda skatteregler i skattesystemet ska upphävas, inklusive inkomster från särskilda ersättningar till offentliganställda.

g)	Schablonbeskattning ska införas för egenföretagare.

h)	Varaktiga avgifter ska införas för byggnader och fastighetsskatten ska höjas i förhållande till skattesatserna per den 31 december 2009.

i)	Punktskatterna på tobak, alkohol och bränsle ska höjas i förhållande till skattesatserna per den 31 december 2009.

j)	De skattereformer som nu planeras ska beskrivas ingående och genomföras före utgången av mars 2010, och de potentiella effektivitetsvinster detta medför ska användas till att ytterligare minska underskottet.

B. STÖDÅTGÄRDER I SYFTE ATT SÄKRA BUDGETMÅLEN FÖR 2010

I den utsträckning som flera risker kopplade till de i artikel 1.3 och 1.4 angivna underskotts- och skuldtaken förverkligas, ska Grekland i den rapport som ska läggas fram senast den 16 mars 2010 meddela - i förhållande till åtgärderna i artikel 2 avsnitt A - ytterligare åtgärder för att säkerställa att budgetmålet för 2010 uppnås. Ytterligare åtgärder bör inriktas på utgiftsminskningar (t.ex. ytterligare nedskärningar av löpande utgifter och kapitalutgifter, inklusive genom annullering av budgetanslag i reserven för oförutsedda utgifter) men också omfatta inkomstförstärkande åtgärder (t.ex. ökning av mervärdesintäkter, fastställande av punktskatter på lyxvaror, inklusive privatbilar, ytterligare höjd punktskatt på energiprodukter). Den första utvärderingen i detta hänseende kommer att ske i samband med den första rapporteringen av den 16 mars 2010.

C. ANDRA ÅTGÄRDER SOM SKA ANTAS FÖRE UTGÅNGEN AV 2010

Utgifter

Nödvändiga reformer av vård- och pensionssystemen ska antas för att väsentligt minska den påverkan befolkningens åldrande har på budgeten, vilka reformer ska godkännas med hjälp av en expertgranskning i kommittén för ekonomisk politik. I synnerhet bör ändrade parametrar i pensionssystemet göra systemet ekonomiskt hållbart i förhållande till en åldrande befolkning. Reformerna bör därför omfatta en sänkning av den övre pensionsgränserna, en progressiv ökning av den lagstadgade pensionsåldern för både kvinnor och män samt ändrade sätt att beräkna pensionerna så att de bättre motsvarar de bidrag som har betalats in under en pensions hela yrkesverksamma liv och så att rättvisan mellan generationerna ökas och systemet om pensionstillägg vid låga pensioner rationaliseras.

b)	Antalet statsanställda i den allmänna offentliga sektorn ska minska genom att antalet tillfälliga kontrakt begränsas ytterligare och regeln om en nyanställning per fem pensionsavgångar tillämpas.

Lönesystemet för direkt anställda inom offentlig förvaltning ska reformeras genom enhetliga principer för lönesättning och löneplanering. Löneskalan ska rationaliseras i syfte att minska lönekostnaderna. Dessutom måste lönekostnaderna minska på lokal nivå. Den nya enhetliga löneskalan för statsanställda måste utökas och också förfinas till att även omfatta lokal förvaltning och olika andra organ, samt även för att säkerställa att högpresterarna stannar kvar inom den offentliga sektorn.

Inkomster

Kampen mot skatteundandragande och skattebedrägeri ska intensifieras (särskilt när det gäller mervärdesskatt, bolagsskatt och beskattningen av egenföretagare), genom att också skärpa kontrollen av den rättsliga efterlevnaden av skattebetalningar och att använda potentiella intäkterna till att ytterligare minska underskottet.

Moderniseringen av skatteförvaltningen ska fortsätta, inklusive genom att en fullt ansvarig myndighet för skatteuppbörd inrättas, som fastställer årliga mål och agerar inom ramen för bedömningssystem genom vilka skattekontorens arbete övervakas. Nödvändiga resurser ska ställas till förfogande i form av kvalificerad personal, infrastruktur och utrustning, ledningsorganisation och system för informationsutbyte. Detta bör ha ett tillräckligt skydd mot politisk inblandning.

Finanspolitiska ramar

f)	Det ska göras en utförlig redogörelse av de åtgärder som ska genomföras under 2011 och 2012 för att målen i uppdateringen från januari 2010 ska uppfyllas.

g)	Finansministeriets ställning ska stärkas i förhållande till fackministerierna vid det årliga utarbetandet av budgetlagstiftningen och dess kontrollmöjligheter under budgetgenomförandet ska förbättras. Dessutom ska det säkerställas att en programbudgetering genomförs effektivt.

Reformen av det statliga ekonomiverket (General Accounting Office) ska fortsätta, inklusive genom att en fullt ansvarig budgetmyndighet inrättas, som ska fastställa fleråriga utgiftsmål och övervaka resultatinriktade bedömningssystem. Nödvändiga resurser ska ställas till förfogande i form av kvalificerad personal, infrastruktur och utrustning, ledningsorganisation och system för informationsutbyte. Detta bör ha ett tillräckligt skydd mot politisk inblandning.

Ett medelfristigt finanspolitiskt regelverk, inklusive bindande utgiftstak som utgår från en flerårig utgiftsregel, ska antas och en oberoende myndighet för finanspolitik inrättas; myndigheten ska offentliggöra aktuella rapporter om budgetplaner och budgetgenomförande för alla statliga organ som förvaltar offentliga medel.

j)	Inom ramen för den i led i angivna budgetplanen på medellång sikt ska utan dröjsmål ytterligare varaktiga utgiftsminskande åtgärder tillkännages på medellång sikt.

k)	Kampen mot korruption inom offentlig förvaltning ska verkligen intensifieras, framför allt när det gäller offentliga löner och lönetillägg, offentlig upphandling, taxering och skatteuppbörd.

l)	Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att undvika att den genomsnittliga löptiden för offentliga skulder minskar.

m)	Ansträngningar ska fortsättas för att kontrollera andra faktorer än nettoupplåning, som bidrar till förändringen i skuldnivån.

D. ÖVRIGA FINANSPOLITISKA ÅTGÄRDER SOM SKA ANTAS SENAST 2012

Utgifter

Under 2011 och 2012 ska varaktiga anpassningsåtgärder vidtas, som huvudsakligen är inriktade på de löpande utgifterna. Närmare bestämt ska utgiftsminskningarna avse varaktiga besparingar i den offentliga sektorns konsumtionsutgifter, däribland lönekostnader och sociala transfereringar, samt ett minskat antal offentliganställda.

Inkomster

b)	Inom ramen för budgetplanen på medellång sikt ska reformen av skatteförvaltningen även fortsättningsvis genomföras strikt och de potentiella intäkterna användas till att minska underskottet.

Finanspolitiska ramar

De institutionella mekanismerna ska stärkas för att möjliggöra pålitliga och trovärdiga officiella budgetprognoser där hänsyn tas till tillgängliga upplysningar om den senaste tidens utveckling och tendens i genomförandet. Därför ska de officiella makroekonomiska prognoserna gås igenom av externa experter. Kommissionens prognoser ska användas som riktmärke.

d)	Underskottsbegränsande engångsåtgärder bör inte införlivas i budgetmålen.

e)	Inom ramen för budgetplanen på medellång sikt ska ytterligare varaktiga utgiftsbegränsande åtgärder vidtas för att nå det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott.

Artikel 3

För att möjliggöra en aktuell och effektiv inkomst- och utgiftskontroll och en fungerande övervakning av den finanspolitiska utvecklingen bör Grekland

a)	senast den 15 maj 2010 anta lagstiftning som gör det obligatoriskt att lägga fram offentliga månatliga rapporter om budgetgenomförandet senast tio dagar efter månadsskiftet,

b)	se till att socialförsäkringsfonder och sjukhus fullgör sina rättsliga skyldigheter att offentliggöra årliga officiella räkenskaper och balansräkningar,

fortsätta arbetet med att förbättra insamling och bearbetning av allmänna offentliga uppgifter, framför allt genom att stärka kontrollmekanismerna hos statistikmyndigheter och det statliga ekonomiverket och säkerställa personligt ansvar vid felrapportering, så att det kan säkerställas att offentliga uppgifter av hög kvalitet snabbt lämnas in i enlighet med förordningarna (EG) nr 2223/96, (EG) nr 264/2000, (EG) nr 1221/2002, (EG) nr 501/2004, (EG) nr 1222/2004, (EG) nr 1161/2005, (EG) nr 223/2009 (10) och (EG) nr 479/2009,

d)	samarbeta med kommissionen (Eurostat) för att snabbt få till stånd en åtgärdsplan för att komma till rätta med statistiska, institutionella och administrativa brister,

e)	samarbeta med kommissionen (Eurostat) och ta emot tekniskt stöd som är lämpligt och anpassat för insamling av finansstatistik och annan makroekonomisk statistik.

Artikel 4

1. Grekland ska senast den 16 mars 2010 offentliggöra och för rådet och kommissionen lägga fram en rapport med en tidsplan för genomförandet av de åtgärder som anges i artikel 2 i detta beslut i syfte att nå budgetmålen för 2010, inklusive nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 2 avsnitt B.

2. Grekland ska senast den 15 maj 2010 offentliggöra och för rådet och kommissionen lägga fram en rapport med en redogörelse för de politiska åtgärder som antagits för att efterleva detta beslut. Därefter ska Grekland offentliggöra och lägga fram sådana rapporter varje kvartal.

3. De rapporter som avses i punkt 2 bör innehålla närmare uppgifter om

a)	konkreta åtgärder som har genomförts när rapporten läggs fram, i syfte att efterleva detta beslut, inklusive deras kvantifierade budgetpåverkan,

b)	konkreta åtgärder som planeras att genomföras efter rapporteringsdatumet, i syfte att efterleva detta beslut, tidsplanen för genomförandet och en uppskattning av deras budgetpåverkan,

c)	det månatliga genomförandet av statsbudgeten,

d)	genomförandet av budgeten under året på områdena socialförsäkring, lokal förvaltning och medel utanför budgeten,

e)	statliga skuldemissioner och återbetalningar,

f)	utvecklingen när det gäller tillsvidareanställningar och visstidsanställningar inom den offentliga sektorn,

g)	utestående offentliga utgifter (kumulerade skulder), och

h)	den ekonomiska situationen i offentliga företag och andra offentliga enheter (dessa uppgifter bör tillhandahållas årligen).

4. Kommissionen och rådet ska analysera rapporterna för att avgöra om Grekland efterlever detta beslut.

Mot bakgrund av dessa utvärderingar får kommissionen ange de åtgärder som är nödvändiga för att följa den anpassning till en korrigering av det alltför stora underskottet som fastställs i detta beslut.

Artikel 5

Grekland ska vidta effektiva åtgärder för att följa detta beslut senast den 15 maj 2010.

Artikel 6

Detta beslut får verkan samma dag som det delges.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till Republiken Grekland.

Utfärdat i Bryssel den 16 februari 2010.

På rådets vägnar

E. SALGADO

Ordförande

(1) EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(2) EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

(3) Se sidan 65 i detta nummer av EUT.

(4) Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1).

(5) Kommissionens förordning (EG) nr 264/2000 av den 3 februari 2000 om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 2223/96 på kortfristig statistik över offentliga finanser (EGT L 29, 4.2.2000, s. 4).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2002 av den 10 juni 2002 om kvartalsvisa konton för icke-finansiella transaktioner för den offentliga sektorn (EGT L 179, 9.7.2002, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 501/2004 av den 10 mars 2004 om kvartalsvisa konton för finansiella transaktioner för den offentliga sektorn (EUT L 81, 19.3.2004, s. 1).

(8) Rådets förordning (EG) nr 1222/2004 av den 28 juni 2004 om sammanställning och rapportering av uppgifter om den offentliga sektorns kvartalsvisa skuldsättning (EUT L 233, 2.7.2004, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor (EUT L 191, 22.7.2005, s. 22).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

30.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/24

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 mars 2010

om att tillåta medlemsstaterna att anta vissa undantag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar

[delgivet med nr K(2010) 1610]

(2010/187/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (1), särskilt artikel 6.2 och 6.4, och

av följande skäl:

(1)	Bilaga I avsnitt I.3, bilaga II avsnitt II.3 och bilaga III avsnitt III.3 till direktiv 2008/68/EG innehåller förteckningar över nationella undantag, som gör det möjligt att beakta specifika nationella omständigheter. Dessa förteckningar bör uppdateras så att de omfattar nya nationella undantag.

(2)	Av tydlighetsskäl är det lämpligt att ersätta de avsnitten helt och hållet.

(3)	Direktiv 2008/68/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)	De åtgärder som avses i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté för transport av farligt gods som inrättats genom direktiv 2008/68/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De medlemsstater som anges i bilagan till det här beslutet ges rätt att bevilja de undantag som anges i bilagan för transport av farligt gods inom sitt territorium.

Dessa undantag ska tillämpas utan åtskillnad.

Artikel 2

Bilaga I avsnitt I.3, bilaga II avsnitt II.3 och bilaga III avsnitt III.3 till direktiv 2008/68/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 mars 2010.

På kommissionens vägnar

Siim KALLAS

Vice ordförande

(1) EUT L 260, 30.9.2008, s. 13.

BILAGA

Bilaga I avsnitt I.3, bilaga II avsnitt II.3 och bilaga III avsnitt III.3 till direktiv 2008/68/EG ska ändras på följande vis:

Avsnitt I.3 i bilaga I ska ersättas med följande:

”I.3 Nationella undantag

Undantag för medlemsstaterna för transport av farligt gods på deras territorier i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/68/EG.

Numrering av undantag: RO-a/bi/bii-MS-nn

RO = väg

a/bi/bii = artikel 6.2 a/bi/bii

MS = medlemsstat

nn = löpnummer

På grundval av artikel 6.2 a i direktiv 2008/68/EG

BE Belgien

RO–a–BE-1

Typ: Klass 1 – Små mängder.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.3.6

Innehållet i bilagan till direktivet: Genom artikel 1.1.3.6 begränsas mängden av de explosiva ämnen för gruvdrift som kan transporteras i ett normalt fordon till 20 kg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för innehavare av magasin som är avlägset belägna från leverantörer att transportera högst 25 kg dynamit eller kraftiga explosiva ämnen och 300 sprängkapslar i normala motorfordon, och endast enligt bestämmelser som ska fastställas av byrån för explosiva ämnen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Article 111 de l’arrêté royal 23 septembre 1958 sur les produits explosifs.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–BE–2

Typ: Transport av ej rengjorda, tömda containrar som har innehållit produkter av olika klasser.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.6

Den nationella lagstiftningens innehåll: Angivelse på godsdeklarationen av ’ej rengjorda, tömda förpackningar som har innehållit produkter av olika klasser’.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Dérogation 6-97.

Kommentarer: Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 21 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–BE–3

Typ: Antagande av RO–a–UK–4.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–BE–4

Typ: Undantag från samtliga ADR-krav på nationell transport av maximalt 1 000 använda joniska rökdetektorer från privata hushåll till behandlingsanläggningen i Belgien via de insamlingsställen som ingår i planerna för selektiv insamling av rökdetektorer.

Hänvisning till ADR: samtliga krav

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG:

Den nationella lagstiftningens innehåll: Om rökdetektorn är av godkänd typ omfattas privat användning av joniska rökdetektorer inte av regelverket ur radiologisk synpunkt. Transporten av sådana rökdetektorer till slutanvändaren är också undantagna från ADR-kraven. (Se 2.2.7.1.2 d.)

Direktiv 2002/96/EG (om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter) innehåller krav på selektiv insamling av rökdetektorer för behandling av kretskorten och, i fråga om joniska rökdetektorer, för att avlägsna radioaktiva ämnen. För att göra den selektiva insamlingen möjlig har det utarbetats en plan för att uppmuntra privata hushåll att ta sina använda rökdetektorer till ett insamlingsställe. Från det stället kan detektorerna därefter transporteras till en behandlingsanläggning, vilket ibland sker via ett andra insamlingsställe eller en tillfällig lagringsplats.

Vid insamlingsställena kommer det att finnas metallbehållare med en maximikapacitet på 1 000 rökdetektorer. Från insamlingsställena kan därefter en sådan behållare med rökdetektorer transporteras tillsammans med annat avfall till en tillfällig lagringsplats eller till behandlingsanläggningen. Behållaren kommer att vara märkt med ordet ’rökdetektor’.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Planen för selektiv insamling av rökdetektorer utgör del av villkoren för bortskaffande av godkända instrument i enlighet med artikel 3.1.d.2 i kungliga dekretet av den 20 juli 2001: Allmänna regler för strålningsskydd.

Kommentarer: Det här undantaget är nödvändigt för att möjliggöra selektiv insamling av använda joniska rökdetektorer.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DE Tyskland

RO–a–DE–1

Typ: Samemballering och samlastning av bildelar med klassificeringen 1.4G tillsammans med visst farligt gods (n4).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.1.10 och 7.5.2.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om samemballering och samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: UN 0431 och UN 0503 får lastas tillsammans med visst farligt gods (produkter som avser biltillverkning) i vissa mängder, som anges i undantaget. Värdet 1 000 (jämfört med 1.1.3.6.4) får inte överskridas.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 28.

Kommentarer: Undantaget krävs för snabb leverans av säkerhetsdetaljer till bilar i takt med den lokala efterfrågan. På grund av det stora utbudet av dessa produkter är det ovanligt att de lagerhålls i de lokala bilverkstäderna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–2

Typ: Undantag från kravet att medföra en godsdeklaration och ett avsändarintygande avseende vissa mängder av farligt gods enligt definitionen i 1.1.3.6 (n1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.1 och 5.4.1.1.6.

Innehållet i bilagan till direktivet: Godsdeklarationens innehåll.

Den nationella lagstiftningens innehåll: För alla klasser utom klass 7 krävs ingen godsdeklaration, förutsatt att mängden transporterat gods inte överskrider de mängder som anges i 1.1.3.6.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 18.

Kommentarer: De uppgifter som ges i märkningen och på etiketterna på förpackningar betraktas som tillräckliga för nationella transporter, eftersom en godsdeklaration inte alltid är lämplig när det rör sig om lokal distribution.

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 22 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–3

Typ: Transport av mätstandarder och bränslepumpar (tömda, ej rengjorda).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG. Bestämmelser avseende UN-nummer 1202, 1203 och 1223.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förpackning, märkning, dokument, transport- och hanteringsinstruktioner samt instruktioner för fordonsbesättningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Angivande av tillämpliga bestämmelser och kompletterande bestämmelser för att tillämpa undantag upp till 1 000 liter: jämförbara med tömda, ej rengjorda förpackningar och över 1 000 liter: överensstämmelse med vissa förordningar för tankar, transport av endast tömda och ej rengjorda behållare.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 24.

Kommentarer: Förteckningarna nr 7, 38 och 38a.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–5

Typ: Tillstånd för samemballering.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.1.10.4 MP2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förbud mot samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 1.4S, 2, 3 och 6.1; tillstånd för samemballering av föremål i klass 1.4S (patroner till små vapen), aerosolbehållare (klass 2) och rengörings- och behandlingsmaterial i klass 3 och 6.1 (UN-nummer) som ska säljas som set i samemballering i förpackningsgrupp II och i mindre mängder.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 21.

Kommentarer: Förteckning nr 30*, 30a, 30b, 30c, 30d, 30e, 30f, 30g.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DK Danmark

RO–a–DK–1

Typ: Vägtransport av förpackningar eller artiklar innehållande avfall eller rester av farligt gods som samlats in från hushåll och laboratorier i syfte att bortskaffas.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Del 2, 3, 4.1, 5.2, 5.4 och 8.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Principer för klassificering, särskilda bestämmelser, bestämmelser om emballering, bestämmelser om märkning och etikettering, bestämmelser om godsdeklaration och om utbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Innerförpackningar eller artiklar innehållande avfall eller rester av farligt gods som samlats in från hushåll eller laboratorier får packas tillsammans i ytterförpackningar. Innehållet i varje enskild innerförpackning eller ytterförpackning får inte överstiga de föreskrivna högsta tillåtna mängderna eller volymerna. Undantag från bestämmelserna om klassificering, förpackning, märkning och etikettering samt dokumentation och utbildning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 437 af 6. juni 2005 om vejtransport af farligt gods, § 4 stk. 3.

Kommentarer: När avfall eller rester av farligt gods samlas in från hushåll och vissa företag i syfte att bortskaffas är det inte möjligt att göra en korrekt klassificering och tillämpa samtliga ADR-bestämmelser. Avfallet är i regel förpackat i förpackningar som sålts i detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DK–2

Typ: Vägtransport av förpackningar innehållande explosiva ämnen och förpackningar av sprängkapslar på samma fordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Reglerna i ADR måste följas när farligt gods transporteras på väg.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 729 af 15. august 2001 om vejtransport af farligt gods, § 4, stk. l.

Kommentarer: Det finns ett praktiskt behov av att kunna förpacka explosiva ämnen tillsammans med sprängkapslar på samma fordon när dessa varor transporteras från lagringsplatsen till arbetsplatsen och tillbaka.

När den danska lagstiftningen om transport av farligt gods har ändrats kommer de danska myndigheterna att tillåta sådan transport på följande villkor:

(1)	Transporten får högst innehålla 25 kg explosiva ämnen i grupp D.

(2)	Högst 200 sprängkapslar i grupp B får transporteras.

(3)	Sprängkapslar och explosiva ämnen måste förpackas separat i UN-godkända förpackningar i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2000/61/EG om ändring av direktiv 94/55/EG.

(4)

Avståndet mellan förpackningar som innehåller sprängkapslar och förpackningar som innehåller explosiva ämnen måste minst vara 1 meter. Detta avstånd måste även bibehållas vid plötslig inbromsning. Förpackningar som innehåller explosiva ämnen och förpackningar som innehåller sprängkapslar måste placeras så att de snabbt kan avlägsnas från fordonet.

(5)	Alla övriga bestämmelser om vägtransport av farligt gods måste iakttas.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FI Finland

RO–a–FI–1

Typ: Transport av farligt gods i vissa mängder i bussar och små mängder radioaktivt material för sjukvårds- och forskningsändamål.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.1, 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om förpackning, dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Det är tillåtet att transportera farligt gods i vissa mängder i enlighet med 1.1.3.6 med högsta nettomassa på 200 kg i bussar utan krav på godsdeklaration och utan att samtliga förpackningskrav är uppfyllda. Vid transport av högst 50 kg lågaktivt radioaktivt material för sjukvårds- och forskningsändamål behöver fordonet inte märkas och utrustas i enlighet med ADR.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003; 312/2005).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FI–2

Typ: Beskrivning av tömda tankar i godsdeklarationen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.6.

Innehållet i bilagan till direktivet: Särskilda bestämmelser för tömda, ej rengjorda förpackningar, fordon, containrar, tankar, batterifordon och gasbehållare bestående av flera element (’MEGC’).

Den nationella lagstiftningens innehåll: När det rör sig om tömda, ej rengjorda tankfordon som transporterat två eller flera ämnen med UN-numren 1202, 1203 och 1223, kan beskrivningen i godsdeklarationerna kompletteras med orden ’senaste last’ tillsammans med namnet på den produkt som har den lägsta flampunkten. ’Tömt tankfordon, 3, senaste last: UN 1203, bensin, II’.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FI–3

Typ: Etikettering och märkning av transportenheten för explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3.2.1.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Allmänna bestämmelser för orangefärgad skylt.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transportenheter som transporterar (normalt sett i skåpbilar) små mängder explosiva ämnen (högst 1 000 kg [netto]) till stenbrott och arbetsplatser kan märkas fram och bak med skylt nr 1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FR Frankrike

RO–a–FR–2

Typ: Transport av avfall från sjukvårdverksamhet som medför smittorisker och som omfattas av UN 3291 med en massa på högst 15 kg.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från ADR-bestämmelserna för transport av avfall från sjukvårdverksamhet som medför smittorisker och som omfattas av UN 3291 med en massa på högst 15 kg.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route — Article 12.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FR–5

Typ: Transport av farligt gods i kollektivtrafikfordon (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.3.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Transport av passagerare och farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av farligt gods förutom det i klass 7 som får medföras som handbagage i kollektivtrafikfordon: Endast de bestämmelser om förpackning, märkning och etikettering av paket som fastställs i 4.1, 5.2 och 3.4 gäller.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 29 mai 2009 relatif au transport des marchandises dangereuses par voies terrestres, annexe I paragraphe 3.1.

Kommentarer: I handbagage får endast medföras farligt gods för personligt eller eget yrkesmässigt bruk. Bärbara gasbehållare i den mängd som krävs för en resa tillåts för patienter med andningsproblem.

Sista giltighetsdag: 29 februari 2016.

RO–a–FR–6

Typ: Transport av små mängder av farligt gods för egen räkning (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på innehav av en godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport för egen räkning av så små mängder av farligt gods förutom det i klass 7, som inte överskrider de gränsvärden som fastställs i 1.1.3.6, omfattas inte av det krav på innehav av en godsdeklaration som fastställs i 5.4.1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 29 mai 2009 relatif au transport des marchandises dangereuses par voies terrestres, annexe I, paragraphe 3.2.1.

Sista giltighetsdag: 29 februari 2016.

IE Irland

RO–a–IE–1

Typ: Undantag från kravet på godsdeklaration i punkt 5.4.0 i ADR för transport av bekämpningsmedel i ADR-klass 3, som tagits upp under 2.2.3.3 som FT2-bekämpningsmedel (flampunkt < 23 °C) och ADR-klass 6.1, som tagits upp under 2.2.61.3 som T6-bekämpningsmedel, vätskor (flampunkt minst 23 °C), om den mängd farligt gods som transporteras inte överstiger de mängder som anges i 1.1.3.6 i ADR.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på innehav av en godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Godsdeklaration krävs inte för transport av bekämpningsmedel i ADR-klasserna 3 och 6.1 om den mängd farligt gods som transporteras inte överstiger de mängder som anges i 1.1.3.6 i ADR.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(9) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 2004’.

Kommentarer: Onödiga, betungande krav för lokala transporter och leveranser av sådana bekämpningsmedel.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–2

Typ: Undantag från kraven i några av ADR-bestämmelserna om förpackning, märkning och etikettering vid transport av små mängder (under gränserna i 1.1.3.6) utgångna pyrotekniska artiklar med klassificeringskoderna 1.3G, 1.4G och 1.4S i ADR-klass 1, som är försedda med ämnesidentifieringsnummer UN 0092, UN 0093, UN 0191, UN 0195, UN 0197, UN 0240, UN 0312, UN 0403, UN 0404 respektive UN 0453, till närmaste militäranläggning för bortskaffande.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.3.6, 4.1, 5.2 och 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bortskaffande av utgångna pyrotekniska artiklar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: ADR-bestämmelserna om förpackning, märkning och etikettering vid transport av utgångna pyrotekniska artiklar som är försedda med respektive UN-nummer UN 0092, UN 0093, UN 0191, UN 0195, UN 0197, UN 0240, UN 0312, UN 0403, UN 0404 respektive UN 0453 till närmaste militäranläggning är inte tillämpliga om ADR:s allmänna förpackningsbestämmelser är uppfyllda och godsdeklarationen innehåller kompletterande information. Detta gäller endast lokala transporter, till närmaste militäranläggning, av små mängder av dessa utgångna pyrotekniska artiklar för säkert bortskaffande.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(10) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 2004’.

Kommentarer: Transporter av små mängder av utgångna nödraketer till militäranläggningar för säkert bortskaffande, som utförs av fritidsbåtägare och företag för båttillbehör, har skapat problem, framför allt i fråga om förpackningskraven. Undantaget gäller små mängder (mindre än de som anges i 1.1.3.6) vid lokala transporter.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–3

Typ: Undantag från kraven i 6.7 och 6.8 för vägtransport av praktiskt taget tömda, ej rengjorda lagertankar (för stationär lagring) som ska rengöras, repareras, testas eller skrotas.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 6,7 och 6,8.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av bulkcontainrar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från kraven i 6.7 och 6.8 i ADR för vägtransport av praktiskt taget tomma ej rengjorda lagertankar (för stationär lagring) som ska rengöras, repareras, testas eller skrotas, på villkor att a) rören som var kopplade till tanken är borttagna så mycket det är praktiskt möjligt, b) en lämplig tryckavlastningsventil, som ska vara inkopplad under transporten, är monterad på tanken och c) samtliga öppningar i tanken (se b)), samt de rör som varit kopplade till öppningarna, har förseglats så långt det är möjligt för att förhindra att farliga ämnen läcker ut.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Tankarna används för lagring av ämnen på fasta platser och inte för godstransport. Vid transport till andra platser för rengöring eller reparation innehåller de mycket små mängder farligt gods.

Tidigare artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–4

Typ: Undantag från kraven i 5.3, 5.4, 7 och bilaga B i ADR i fråga om transport av gaskärl för utskänkningsställen (för drycker) när de transporteras på samma fordon som dryckerna (som de ska användas för).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3 och 5.4, 7 och bilaga B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Märkning av fordonet, den dokumentation som ska medföras samt bestämmelserna för transportutrustning och transporter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från kraven i 5.3 och 5.4, 7 och bilaga B i ADR i fråga om gaskärl som används vid utskänkning av drycker när de transporteras på samma fordon som dryckerna (som de ska användas för).

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Huvudverksamheten utgörs av distribution av förpackade dryckesvaror, som inte ingår i ADR, samt små mängder av små kärl som innehåller samma typ av gaser.

Tidigare artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–5

Typ: Undantag för nationella transporter i Irland från konstruktions- och testkraven för behållare, samt bestämmelserna om användning av dem, i 6.2 och 4.1 i ADR för kärl och tryckfat för gaser i klass 2, som ingått i en multimodal transport, inklusive till havs, och där följande krav är uppfyllda: i) kärlen och tryckfaten har tillverkats, provats och använts i enlighet med IMDG-koden, ii) kärlen och tryckfaten återfylls inte i Irland utan returneras praktiskt taget tömda till ursprungslandet för den multimodala transporten och iii) kärlen och tryckfaten distribueras lokalt i små mängder.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.4.2, 4.1 och 6.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om multimodala transporter, även till havs, användning av kärl och tryckfat för gaser i ADR-klass 2, samt konstruktion och provning av dessa kärl och tryckfat för gaser i ADR-klass 2.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelserna i 4.1 och 6.2 gäller inte kärl och tryckfat för gaser i klass 2 under följande förutsättningar: i) kärlen och tryckfaten har tillverkats och provats i enlighet med IMDG-koden, ii) kärlen och tryckfaten används i enlighet med IMDG-koden, iii) kärlen och tryckfaten transporterades till avsändaren med multimodal transport, inklusive till havs, iv) transporten av kärlen och tryckfaten till slutanvändaren består av en enskild transport, som genomförts på en dag, från mottagaren av den multimodala transporten (som det hänvisas till i led iii ovan), v) kärlen och tryckfaten återfylls inte inom landet och returneras praktiskt taget tömda till ursprungslandet för den multimodala transporten (som det hänvisas till i led iii ovan) och vi) kärlen och tryckfaten distribueras lokalt inom landet i små mängder.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Gaserna i dessa kärl och tryckfat har sådana egenskaper, vilka specificerats av slutanvändarna, att det är nödvändigt att importera dem från områden som inte omfattas av ADR. Efter användning ska dessa praktiskt taget tömda kärl och tryckfat returneras till ursprungslandet för återfyllning med särskilt specificerade gaser. De får inte återfyllas i Irland eller inom ADR-området. Även om de inte uppfyller ADR-kraven uppfyller de IMDG-koden och är godkända för den. Den multimodala transporten, som påbörjas utanför ADR-området, förväntas avslutas vid importörens lokaler, varifrån distribution av kärlen och tryckfaten ska ske i små mängder till slutanvändaren i Irland. Sådan transport inom Irland omfattas av artikeln 6.9 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

LT Litauen

RO–a–LT–1

Typ: Antagande av RO–a–UK–6.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Lietuvos Respublikos Vyriausybės 2000 m. kovo 23 d. nutarimas Nr. 337 ’Dėl pavojingų krovinių vežimo kelių transportu Lietuvos Respublikoje’ (Regeringsresolution nr 337 om vägtransport av farligt gods i Litauen, antagen den 23 mars 2000).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

UK Förenade kungariket

RO–a–UK–1

Typ: Transport av vissa produkter innehållande relativt ofarliga radioaktiva ämnen, som klockor, armbandsur, rökdetektorer och kompassrosor (E1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: De flesta bestämmelserna i ADR.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelserna om transport av ämnen av klass 7.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vissa varor som innehåller begränsade mängder radioaktiva ämnen undantas helt från de nationella bestämmelserna. (En självlysande anordning som är avsedd att bäras på kroppen; högst 500 rökdetektorer för privat bruk med en aktivitet på högst 40 kBq per fordon eller järnvägsvagn eller högst fem lysanordningar med gasformig tritium med en aktivitet per anordning på högst 10 GBq per fordon eller järnvägsvagn.)

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002: Regulation 5(4)(d). The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(10).

Kommentarer: Detta undantag är en kortsiktig åtgärd, som inte längre kommer att vara nödvändig när liknande ändringar av Internationella atomenergiorganets (IAEA) föreskrifter har införlivats med ADR.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–2

Typ: Undantag från kravet att medföra en godsdeklaration för vissa mängder av farligt gods (annat än klass 7) enligt definitionen i 1.1.3.6 (E2).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.3.6.2 och 1.1.3.6.3.

Innehållet i bilagan till direktivet: Undantag från vissa krav för vissa mängder per transportenhet.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Det krävs ingen godsdeklaration för begränsade mängder förutsatt att dessa inte utgör en del av en större last.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(7)(a).

Kommentarer: Detta undantag avser nationella transporter, eftersom en godsdeklaration inte alltid är lämplig när det rör sig om lokal distribution.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–3

Typ: Undantag från kravet på brandsläckningsutrustning för fordon som transporterar lågradioaktivt material (E4).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.1.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på att fordon medför brandsläckningsutrustning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelser om avskaffande av kravet på att medföra brandsläckningsutrustning vid transport av enbart sådana förpackningar som omfattas av undantag (UN 2908, UN 2909, UN 2910 och UN 2911).

Begränsade krav för transport av endast ett litet antal förpackningar.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002: Regulation 5(4)(d).

Kommentarer: Det är i praktiken ofta ovidkommande huruvida brandsläckningsutrustning medförs eller inte vid transport av UN 2908, 2909, 2910 och 2911, som ofta kan transporteras i små fordon.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–4

Typ: Distribution av gods i innerförpackningar till återförsäljare och användare (med undantag av sådant gods som tillhör klasserna 1, 4.2, 6.2 och 7) från lokala distributionsmagasin till återförsäljare eller användare och från återförsäljare till slutanvändare (N1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förpackningarna måste inte bära ett RID/ADR- eller UN-märke eller vara märkta på något annat sätt om de innehåller gods som ingår i förteckning 3.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7(4) and Regulation 36 Authorisation Number 13.

Kommentarer: Det är olämpligt att tillämpa bestämmelserna i ADR när det gäller de sista transportsträckorna från ett distributionsmagasin till en återförsäljare eller användare, eller från en återförsäljare till en slutanvändare. Detta undantag syftar till att tillåta transport av innerkärl för gods utan ytterförpackningar på den sista delsträckan av den lokala distributionsresan, om det är ämnat för detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–5

Typ: Bestämmelser om att tillåta olika högsta totalmängder per transportenhet för gods av klass 1 i transportkategorierna 1 och 2 i tabell 1.1.3.6.3 (N10).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG. 1.1.3.6.3 och 1.1.3.6.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Undantag avseende transporterade mängder per transportenhet.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Regler om undantag för begränsade kvantiteter och samlastade explosiva ämnen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg. 13 and Schedule 5; reg. 14 and Schedule 4.

Kommentarer: Bestämmelser om att tillåta olika högsta totalmängder per transportenhet för gods av klass 1, närmare bestämt 50 för kategori 1 och 500 för kategori 2. Vid beräkning av samlastning används multiplikationsfaktorn 20 för transportkategori 1 och multiplikationsfaktorn 2 för transportkategori 2.

Tidigare artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–6

Typ: Ökad maximal nettomassa för explosiva föremål som tillåts i EX/II-fordon (N13).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG. 7.5.5.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Begränsning av de mängder explosiva ämnen och föremål som får transporteras.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Begränsning av de mängder explosiva ämnen och föremål som får transporteras.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg. 13, Schedule 3.

Kommentarer: Enligt Förenade kungarikets bestämmelser tillåts en maximal nettomassa på 5 000 kg i fordon av typ II när det gäller samhanteringsgrupperna 1.1C, 1.1D, 1.1E och 1.1J.

Många föremål i klasserna 1.1C, 1,1D, 1.1E och 1.1J som transporteras inom EU är stora eller skrymmande och längre än 2,5 m. Det rör sig främst om explosiva föremål för militär användning. Konstruktionsbegränsningarna för EX/III-fordon (som måste vara täckta fordon) gör det mycket svårt att lasta och lossa sådana föremål. Vissa föremål skulle kräva specialutrustning för lastning och lossning vid transportens båda ändpunkter. Sådan utrustning finns sällan i praktiken. Endast ett fåtal EX/III-fordon används i Förenade kungariket och det skulle vara extremt betungande för industrin att kräva att fler specialiserade EX/III-fordon byggs för transport av denna typ av explosiva föremål och ämnen.

I Förenade kungariket transporteras militära explosiva föremål och ämnen oftast av privata företag, som inte kan utnyttja undantaget för militärfordon i ramdirektivet. För att lösa detta problem har Förenade kungariket alltid tillåtit transport av upp till 5 000 kg av explosiva ämnen och föremål på EX/II-fordon. Den gällande gränsen räcker inte alltid till eftersom ett föremål kan innehålla mer än 1 000 kg explosiva ämnen.

Efter 1950 har endast två tillbud inträffat (båda på 1950-talet) med sprängämnen med en vikt på mer än 5 000 kg. Det ena tillbudet utlöstes av ett brinnande däck och det andra av att fordonets kapell antändes av ett hett avgassystem. Bränderna hade även kunnat uppstå med en mindre last. Inga personer skadades eller omkom vid dessa tillbud.

Erfarenheten visar att det är osannolikt att explosiva föremål som förpackas på ett korrekt sätt exploderar vid stötar, exempelvis vid fordonskollisioner. Belägg från militära rapporter och från provning av missilers anslag visar att den anslagshastighet som krävs är högre än den som uppkommer vid ett fallprov från 12 meter för att patroner ska explodera.

Gällande säkerhetsnormer påverkas inte.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–7

Typ: Undantag från övervakningskravet för små mängder av vissa typer av gods i klass 1 (N12).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.4 och 8.5 S1(6).

Innehållet i bilagan till direktivet: Övervakningskrav avseende fordon som transporterar vissa mängder farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelser om säkra uppställningsplatser och övervakningsanordningar, enligt vilka det inte krävs att vissa laster av klass 1 alltid ska övervakas i enlighet med 8.5 S1(6) i ADR.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 24.

Kommentarer: Övervakningskraven enligt ADR är inte alltid genomförbara på nationell nivå.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–8

Typ: Lättnad av begränsningarna för transporter av samlastade explosiva ämnen och för transporter av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods, i vagnar, fordon och containrar (N4/5/6).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.2.1 och 7.5.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Begränsningar av vissa typer av samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella lagstiftningen är mindre begränsande när det gäller samlastning av explosiva ämnen, förutsatt att sådana transporter kan ske riskfritt.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 18.

Kommentarer: Förenade kungariket vill tillåta vissa anpassningar av bestämmelserna för samlastning av explosiva ämnen med andra explosiva ämnen och samlastning av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods. Alla anpassningar kommer dock att innebära en begränsning av mängden av en eller flera delar av lasten och tillåts endast förutsatt att alla rimliga och genomförbara åtgärder har vidtagits för att förhindra att de explosiva ämnena kommer i kontakt med, eller på annat sätt äventyrar eller blir utsatt för fara från, sådant gods.

Exempel på anpassningar som Förenade kungariket kan komma att tillåta är:

Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0029, 0030, 0042, 0065, 0081, 0082, 0104, 0241, 0255, 0267, 0283, 0289, 0290, 0331, 0332, 0360 eller 0361 får transporteras i samma fordon som farligt gods som klassificerats med UN-nummer 1942. Mängden av UN 1942 som får transporteras ska begränsas genom att det betraktas som ett explosivt ämne enligt 1.1D.

Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0191, 0197, 0312, 0336, 0403, 0431 eller 0453 får transporteras i samma fordon som farligt gods (med undantag av brandfarliga gaser, smittfarliga ämnen och giftiga ämnen) i transportkategori 2 eller farligt gods i transportkategori 3, eller en kombination av dessa, förutsatt att den totala vikten eller volymen av farligt gods i transportkategori 2 inte överstiger 500 kg eller liter och att den sammanlagda nettovikten för sådana explosiva ämnen inte överstiger 500 kg.

Explosiva ämnen enligt 1.4G får transporteras med brandfarliga vätskor och gaser i transportkategori 2 eller ej brandfarliga, ej giftiga gaser i transportkategori 3, eller en kombination av dessa i samma fordon, förutsatt att den totala vikten eller volymen för farligt gods inte överstiger 200 kg eller liter och den sammanlagda nettovikten för explosiva ämnen inte överstiger 20 kg.

4.	Explosiva föremål som klassificerats med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får transporteras med explosiva föremål i samhanteringsgrupp D, E eller F av vilka de utgör beståndsdelar. Den totala mängden av explosiva ämnen med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får inte överstiga 20 kg.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–9

Typ: Alternativ till orangefärgade skyltar vid transport av små mängder radioaktivt material i små fordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på orangefärgade skyltar vid transport av små mängder radioaktivt material i små fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lagstiftningen tillåter undantag som godkänts enligt detta förfarande. Det begärda undantaget avser följande:

Fordonen ska antingen

a)	märkas enligt gällande bestämmelser i ADR punkt 5.3.2, eller

b)	märkas med skyltar som uppfyller kraven i nationell lagstiftning när det gäller fordon som transporterar färre än tio förpackningar med icke klyvbart eller undantaget klyvbart material och summan av dessa förpackningars transportindex inte överskrider 3.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002, Regulation 5(4)(d).

Kommentarer:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

På grundval av artikel 6.2 b i i direktiv 2008/68/EG

BE Belgien

RO–bi–BE–1

Typ: Transporter i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmänna vägar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantagen gäller dokumentationen för, etiketteringen och märkningen av förpackningar samt förarintyget.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Dérogations 2–89, 4–97 et 2–2 000.

Kommentarer: Förflyttning av farligt gods mellan olika platser:

—	Undantag 2–89: Transporten korsar allmän väg (kemikalier i förpackningar).

—	Undantag 4–97: En sträcka på 2 km (tackjärn vid en temperatur på 600 °C).

—	Undantag 2–2 000: En sträcka på ungefär 500 m (IBC-behållare (intermediate bulk container), PG II, III klasserna 3, 5.1, 6.1, 8 och 9).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–3

Typ: Förarutbildning.

Lokala transporter av UN 1202, 1203 och 1223 i förpackningar och tankar (i Belgien inom en radie av 75 km från företagets säte).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.2.

Innehållet i bilagan till direktivet:

Uppbyggnad av utbildningen:

(1)	Utbildning avseende förpackningar.

(2)	Utbildning avseende tankar.

(3)	Särskild utbildning avseende Cl 1.

(4)	Särskild utbildning avseende Cl 7.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Definitioner, intyg, utfärdanden, dubbletter, giltighet och förlängning, anordnande av kurser och prov, undantag, påföljder och slutbestämmelser.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Specificeras i kommande bestämmelser.

Kommentarer: Förslaget omfattar en inledande kurs som följs av ett prov som begränsas till transporter av UN 1202, 1203 och 1223 i förpackningar och tankar inom en radie av 75 km från företagets säte. Utbildningens längd måste uppfylla ADR-bestämmelserna. Efter fem år måste föraren delta i en repetitionskurs och med godkänt resultat genomgå ett prov. I intyget ska följande anges: ’Nationell transport av UN 1202, 1203 och 1223 i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/68/EG’.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–4

Typ: Transport i tankar av farligt gods avsett för destruktion genom förbränning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 3.2.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Genom ett undantag från tabellen i 3.2 tillåts användning av en tankcontainer med tankkoden L4BH i stället för L4DH för transport av vattenreaktiv vätska, giftig, III, inte närmare specificerad, på vissa villkor.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Dérogation 01 – 2002.

Kommentarer: Denna bestämmelse får endast användas för transport av farligt avfall på en kort sträcka.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–5

Typ: Transport av avfall till avfallsanläggningar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.2, 5.4, 6.1 (tidigare bestämmelse A5, 2X14, 2X12).

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, märkning och förpackningskrav.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I stället för att avfallet klassificeras enligt ADR kan det delas in i olika grupper (brandfarliga lösningsmedel, färger, syror, batterier etc.) för att undvika farliga reaktioner inom en grupp. Kraven för förpackningarnas konstruktion är mindre stränga.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté royal relatif au transport de marchandises dangereuses par route.

Kommentarer: Denna bestämmelse kan tillämpas vid transport av små avfallsmängder till avfallsanläggningar.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–6

Typ: Antagande av RO–bi–SE–5.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–7

Typ: Antagande av RO–bi–SE–6.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–8

Typ: Antagande av RO–bi–UK–2.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DE Tyskland

RO–bi–DE–1

Typ: Utelämnande av vissa uppgifter i godsdeklarationen (n2).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Godsdeklarationens innehåll.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Avser alla klasser utom klasserna 1 (utom 1.4S), 5.2 och 7.

I godsdeklarationen krävs inga uppgifter om följande:

a)	Mottagaren när det gäller lokal distribution (utom för kompletta laster och transporter på vissa rutter).

b)	Antal förpackningar och typ av förpackningar, om 1.1.3.6 inte tillämpas och om fordonet uppfyller alla bestämmelser i bilagorna A och B.

c)	Godsdeklarationen för den senaste lasten är tillräcklig för tömda, ej rengjorda tankar.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 18.

Kommentarer: Det skulle inte vara praktiskt möjligt att tillämpa alla bestämmelser i den berörda typen av transport.

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 22 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DE–2

Typ: Transporter av klass 9 PCB-kontaminerat material i bulk.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.3.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bulktransporter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för bulktransporter i fordon med växelflak eller containrar som förseglats för att inte släppa in vätskor eller damm.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 11.

Kommentarer: Undantag 11 begränsat t.o.m. den 31 december 2004. Från och med 2005 gäller samma bestämmelser i ADR och RID.

Se även det multilaterala avtalet M137.

Förteckning nr 4*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DE–3

Typ: Transporter av förpackat farligt avfall.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1–5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, förpackning och märkning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 2 till 6.1, 8 och 9. Samemballering och transport av farligt avfall i förpackningar och IBC (småbulkbehållare). Avfall måste vara förpackat i inre förpackningar (när det samlas in) och delas in i specifika avfallsgrupper (för att undvika farliga reaktioner inom en avfallsgrupp). Användning av skriftliga specialinstruktioner som rör avfallsgrupperna och som fraktsedel. Insamling av avfall från hushåll, laboratorier, etc.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung — GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 20.

Kommentarer: Förteckning nr 6*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DK Danmark

RO–bi–DK–1

Typ: UN 1202, 1203, 1223 och klass 2 – ingen godsdeklaration.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av mineraloljeprodukter i klass 3, UN 1202, 1203 och 1223 och gaser i klass 2 i samband med distribution (av gods till två eller flera mottagare och insamling av returnerat gods i liknande situationer) krävs ingen godsdeklaration, förutsatt att de skriftliga anvisningarna, förutom de upplysningar som krävs enligt ADR, innehåller upplysningar om UN-nr, namn och klass.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 729 af 15/08/2001 om vejtransport af farligt gods.

Kommentarer: Skälet till att det finns ett nationellt undantag enligt ovan är utvecklingen av elektronisk utrustning, vilket gör det möjligt för exempelvis oljebolag, som använder elektronisk utrustning, att kontinuerligt överföra information om kunderna till fordonen. Eftersom denna information inte finns tillgänglig i början av transporten och därför kommer att överföras under transporten, är det inte möjligt att före transporten sammanställa en godsdeklaration. Denna typ av transport begränsas till vissa områden.

Danmark har redan beviljats undantag för en liknande bestämmelse inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DK–2

Typ: Antagande av RO–bi–SE–6.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 437 af 6. juni 2005 om vejtransport af farligt gods, i dess ändrade version.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DK–3

Typ: Antagande av RO–bi–UK–1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 437 af 6. juni 2005 om vejtransport af farligt gods, i dess ändrade version.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

EL Grekland

RO–bi–EL–1

Typ: Undantag från säkerhetsbestämmelserna för fasta tankar (tankfordon), som registrerats före den 31 december 2001, vid lokala transporter eller transport av små mängder av vissa kategorier av farligt gods.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.6.3.6, 6.8.2.4.2, 6.8.2.4.3, 6.8.2.4.4, 6.8.2.4.5, 6.8.2.1.17–6.8.2.1.22, 6.8.2.1.28, 6.8.2.2, 6.8.2.2.1, 6.8.2.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav avseende konstruktion, utrustning, typgodkännande, inspektioner och provning samt märkning av fasta tankar (tankfordon), avmonterbara tankar och tankbehållare samt tank- växelflak med tankvägg av metall, och batterifordon och gasbehållare bestående av flera element (MEGC).

Den nationella lagstiftningens innehåll: Övergångsbestämmelser: Fasta tankar (tankfordon), avmonterbara tankar och tankbehållare som för första gången registrerades i Grekland mellan den 1 januari 1985 och den 31 december 2001 kan fortsätta att användas fram till och med den 31 december 2010. Denna övergångsbestämmelse avser fordon avsedda för transport av följande typer av farligt gods (UN 1202, 1268, 1223, 1863, 2614, 1212, 1203, 1170, 1090, 1193, 1245, 1294, 1208, 1230, 3262, 3257). Sådan transport omfattar små mängder eller utgörs av lokal transport med fordon som registrerats inom referensperioden ovan. Övergångsbestämmelserna kommer att gälla för tankfordon som anpassats i enlighet med följande:

1.	Punkterna i ADR för inspektion och provning: 6.8.2.4.2, 6.8.2.4.3, 6.8.2.4.4, 6.8.2.4.5, (ADR 1999: 211 151, 211 152, 211 153, 211 154).

2.	Minsta tjocklek på tankväggen ska vara 3 mm för tankar som rymmer upp till 3 500 liter och minst 4 mm gjutstål för tankar som rymmer upp till 6 000 liter, oberoende av skiljeväggarnas tjocklek.

Om tanken är gjord av aluminium eller annan metall ska den uppfylla alla krav avseende tjocklek och andra tekniska specifikationer som hänför sig till tekniska ritningar som godkänts av lokala myndigheter i det land där fordonen tidigare varit registrerade. Om tekniska ritningar saknas ska tankarna uppfylla kraven i 6.8.2.1.17 (211 127).

4.	Tankarna ska uppfylla kraven i punkterna 211 128, 6.8.2.1.28 (211 129), punkt 6.8.2.2 med delpunkterna 6.8.2.2.1 och 6.8.2.2.2 (211 130, 211 131).

Detta innebär att tankfordon under 4 ton som används för lokal transport av enbart gasol (UN 1202), som registrerats för första gången före den 31 december 2002 och vars hölje är tunnare än 3 mm endast får användas om de anpassas i enlighet med punkt 211 127 (5)b4 (6.8.2.1.20).

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Τεχνικές Προδιαγραφές κατασκευής, εξοπλισμού και ελέγχων των δεξαμενών μεταφοράς συγκεκριμένων κατηγοριών επικινδύνων εμπορευμάτων για σταθερές δεξαμενές (οχήματα-δεξαμενές), αποσυναρμολογούμενες δεξαμενές που βρίσκονται σε κυκλοφορία (Krav avseende konstruktion, utrustning, inspektioner och provning av fasta tankar [tankfordon], avmonterbara tankar som befinner sig i cirkulation, för vissa kategorier av farligt gods).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–EL–2

Typ: Undantag från konstruktionsbestämmelserna för grundfordon, beträffande fordon avsedda för lokal transport av farligt gods som registrerats för första gången före den 31 december 2001.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: ADR 2001: 9.2, 9.2.3.2, 9.2.3.3.

Innehållet i bilagan till direktivet: Villkor för konstruktion av basfordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantaget avser fordon avsedda för lokal transport av farligt gods (kategorierna UN 1202, 1268, 1223, 1863, 2614, 1212, 1203, 1170, 1090, 1193, 1245, 1294, 1208, 1230, 3262 och 3257), som registrerats för första gången före den 31 december 2001.

Fordonen ska överensstämma med kraven i 9 (9.2.1 till 9.2.6) i bilaga B till direktiv 94/55/EG, med följande avvikelser:

Överensstämmelse med kraven i 9.2.3.2 krävs endast om fordonet är utrustat med fabriksmonterade ABS-bromsar och ska förses med tillsatsbromsanordningar enligt definitionen i 9.2.3.3.1, som dock inte behöver överensstämma med 9.2.3.3.2 och 9.2.3.3.3.

Färdskrivarens elförsörjning ska förses med en säkerhetsspärr som kopplas direkt till batteriet (marginalnummer 220 514) och den elektriska utrustningen för lyftmekanismen för boggiaxlar ska installeras på den plats där den ursprungligen installerats av fordonstillverkaren och skyddas med lämpligt förseglat hölje (marginalnummer 220 517).

Tankfordon med en maximivikt på högst 4 ton avsedda för lokal transport av diesel-eldningsolja (UN 1202) måste överensstämma med kraven i 9.2.2.3, 9.2.2.6, 9.2.4.3 och 9.2.4.5, men inte nödvändigtvis med övriga punkter.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Τεχνικές Προδιαγραφές ήδη κυκλοφορούντων οχημάτων που διενεργούν εθνικές μεταφορές ορισμένων κατηγοριών επικινδύνων εμπορευμάτων (Tekniska krav för fordon som är i bruk, avsedda för lokala transporter av vissa kategorier av farligt gods).

Kommentarer: Det rör sig om ett litet antal fordon, jämfört med det sammanlagda antalet registrerade fordon. Dessutom är de endast avsedda för lokala transporter. Den begärda undantagsformen, den berörda fordonsparken och den typ av gods som omfattas av transporterna leder inte till trafiksäkerhetsproblem.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

ES Spanien

RO–bi–ES–2

Typ: Specialutrustning för distribution av vattenfri ammoniak.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 6.8.2.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: För att förhindra att innehåll går förlorat om de yttre tillbehören (rör, sidomonterade avstängningsventiler) skulle skadas, måste den inre stoppventilen och dess förankring vara skyddade så att de inte lossnar på grund av yttre påverkan eller vara utformade för att motstå sådan påverkan. Påfyllnings- och tömningsanordningarna (inklusive flänsar och gängade pluggar) samt skyddskåpor (om sådana finns) ska kunna säkras mot oavsiktligt öppnande.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tankar som används inom jordbruket för utkörning och spridning av vattenfri ammoniak, och som togs i drift före den 1 januari 1997, får utrustas med yttre, i stället för inre, säkerhetsanordningar, under förutsättning att de erbjuder samma skydd som väggen på tanken.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Real Decreto 551/2006. Anejo 1. Apartado 3.

Kommentarer: Före den 1 januari 1997 användes en typ av tank utrustad med yttre säkerhetsanordningar enbart inom jordbruket för att sprida vattenfri ammoniak direkt på marken. Tankar av den här typen används fortfarande. De körs sällan lastade på vägar utan används enbart för gödselspridning på större gårdar.

Sista giltighetsdag: 29 februari 2016.

FI Finland

RO–bi–FI–1

Typ: Ändring av informationen i godsdokumentet för explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.2.1 a.

Innehållet i bilagan till direktivet: Särskilda bestämmelser för klass 1.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I godsdokumentet är det tillåtet att ange antalet tändhattar (1 000 tändhattar motsvarar 1 kilo explosiva ämnen) i stället för den faktiska nettomassan explosiva ämnen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Kommentarer: Informationen anses tillräcklig för nationell transport. Detta undantag avser huvudsakligen sprängämnesindustrin och små mängder i lokala transporter.

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 31.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FI–2

Typ: Antagande av RO–bi–SE–10.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FI–3

Typ: Antagande av RO–bi–DE–1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 29 februari 2016.

FR Frankrike

RO–bi–FR–1

Typ: Användning av ett sjöfartsdokument som godsdeklaration för korta transporter efter fartygslossning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Uppgifter som ska finnas i det dokument som används som godsdeklaration för farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Sjöfartsdokumentet används som godsdeklaration för transporter inom en radie på 15 km.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route — Article 23–4.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FR–3

Typ: Transport av fasta lagertankar för LPG (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Särskilda bestämmelser gäller för transport av fasta lagertankar för LPG. Gäller endast för korta sträckor.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route – Article 30.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FR–4

Typ: Särskilda villkor för förarutbildning och godkännande av de fordon som används för jordbrukstransporter (korta sträckor).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 6.8.3.2; 8.2.1 och 8.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Tankutrustning och förarutbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Särskilda bestämmelser om godkännande av fordon.

Särskild förarutbildning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par route – Article 29–2 – Annexe D4.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

IE Irland

RO–bi–IE–1

Typ: Undantag från kravet i punkt 5.4.1.1.1 på att godsdeklarationen ska innehålla i) mottagarens namn och adress, ii) antal och beskrivning av förpackningarna samt iii) den totala mängden farligt gods i de fall fotogen, diesel eller LPG med identifieringsnummer UN 1223, UN 1202 respektive UN 1965 transporteras till slutanvändare.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I de fall fotogen, diesel eller LPG med identifieringsnummer UN 1223, UN 1202 respektive UN 1965 i enlighet med specifikationen i tillägg B.5 till bilaga B till ADR transporteras till slutanvändaren, behöver inte mottagarens namn och adress, antal och beskrivning av förpackningarna, bulkcontainrar eller behållare, eller den totala mängd som transporteras, anges på transportenheten.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(2) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: När eldningsolja levereras till hushållskunder är det praxis att tanken fylls ända upp och följaktligen är den faktiskt levererade mängden okänd och även antalet kunder under en enskild runda är okänd när den fullastade tankbilen inleder körningen. När LPG-behållare levereras till hushåll är det praxis att tömda behållare ersätts med fulla, vilket även i det fallet innebär att antalet kunder och hur mycket som levereras till var och en av dem är okänt när transporten inleds.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–2

Typ: Undantag för att tillåta att den godsdeklaration som krävs i 5.4.1.1.1 ska kunna vara samma som användes för den senaste lasten i de fall tömda, ej rengjorda tankar transporteras.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av tömda, ej rengjorda tankar, är godsdeklarationen för den senaste lasten tillräcklig.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(3) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Framför allt vid bensin- och/eller dieselleveranser till bensinstationer återvänder tankbilen direkt till centrallagret (för att fylla tankarna inför kommande leveranser) omedelbart efter den sista leveransen.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–3

Typ: Undantag för lastning och lossning av farligt gods, som omfattas av specialbestämmelsen CV1 i 7.5.11 eller S1 i 8.5, på en offentlig plats utan specialtillstånd från behöriga myndigheter.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5 och 8.5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Kompletterande bestämmelser om lastning, lossning och hantering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lastning och lossning av farligt gods på en offentlig plats är tillåtet utan specialtillstånd från behöriga myndigheter, vilket innebär en avvikelse från kraven i 7.5.11 eller 8.5.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(5) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: När det gäller nationella transporter inom statens gränser, utgör denna bestämmelse en mycket tung börda för de behöriga myndigheterna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–5

Typ: Undantag från förbudet mot samlastning enligt 7.5.2.1 för artiklar i samhanteringsgrupp B och ämnen och artiklar i samhanteringsgrupp D på samma fordon som farligt gods i klasserna 3, 5.1 och 8 i tankar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om lastning, lossning och hantering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förpackningar som innehåller artiklar i samhanteringsgrupp B i ADR-klass 1 och förpackningar som innehåller ämnen och artiklar i samhanteringsgrupp D i ADR-klass 1 får transporteras på samma fordon som farligt gods i ADR-klass 3, 5.1 eller 8 förutsatt att: a) nämnda förpackningar i ADR-klass 1 transporteras i separata containrar/avdelningar som är godkända av behöriga myndigheter och på villkor som samma myndigheter godkänt, och b) nämnda ämnen i ADR-klass 3, 5.1 eller 8 transporteras i kärl som uppfyller de behöriga myndigheternas krav på utformning, tillverkning, inspektion, provning, drift och användning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(7) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Tillstånd, på villkor som de behöriga myndigheterna godkänt, för lastning av artiklar och ämnen i klass 1 i samhanteringsgrupperna B och D på samma fordon som transporterar farligt gods i klasserna 3, 5.1 och 8 i tankar, dvs. så kallade pump trucks.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–6

Typ: Undantag från kravet i 4.3.4.2.2 om att böjliga påfyllnings- och tömningsrör som inte är ständigt fastsatta på tanken på tankvagn ska vara tömda under transport.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.3.

Innehållet i bilagan till direktivet: Användning av tankfordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Upprullade böjliga slangar (även fasta rör som är en del av slangarna) monterade på tankbilar som används för distribution av petroleumprodukter med ämnesidentifieringsnummer UN 1011, UN 1202, UN 1223, UN 1863 och UN 1978 behöver inte vara tömda under transport på väg under förutsättning att lämpliga åtgärder vidtagits för att förhindra att innehållet läcker ut.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(8) of the ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Böjliga slangar monterade på tankfordon för leverans till hushåll måste vara fyllda, även under transport. Tömningssystemet är av ’wet-line’-typ, vilket innebär att tankfordonets mätare och slangar måste vara fyllda så att det garanteras att kunden får rätt mängd.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–7

Typ: Undantag från vissa av kraven i 5.4.0, 5.4.1.1.1 och 7.5.11 i ADR för bulktransport av ammoniumnitratgödselmedel UN 2067 från hamnar till mottagare.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.0, 5.4.1.1.1 och 7.5.11.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på separat godsdokument som ska innehålla korrekt total kvantitet för den särskilda last som avses, för varje transport, och krav på att fordonet ska rengöras före och efter resan.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Föreslaget undantag för att tillåta ändringar av kraven i ADR för godsdokument och fordonsrengöring. Syftet är att ta hänsyn till de praktiska problemen vid bulktransport från hamn till mottagare.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to ’Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004’.

Kommentarer: Enligt bestämmelserna i ADR krävs a) ett separat godsdokument med uppgifter om den totala massan farligt gods som transporteras i den aktuella lasten och b) specialbestämmelsen ’CV24’ om rengöring vid samtliga laster som transporteras mellan hamnen och mottagaren vid lossning av bulkfartyg. Eftersom transporten är lokal och omfattar lossning av ett bulkfartyg och där flera laster (på samma dag eller under flera på varandra följande dagar) av samma ämne transporteras mellan bulkfartyget och mottagaren räcker det med ett enda godsdokument som innehåller en uppskattning av totalmassan för varje last. Att kräva specialbestämmelse ’CV24’ borde inte vara nödvändigt.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

LT Litauen

RO–bi–LT–1

Typ: Antagande av RO–bi–EL–1.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–LT–2

Typ: Antagande av RO–bi–EL–2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

NL Nederländerna

RO–bi–NL–13

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2004.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.3.6, 3.3, 4.1.4, 4.1.6, 4.1.8, 4.1.10, 5.1.2, 5.4.0, 5.4.1, 5.4.3, 6.1, 7.5.4, 7.5.7, 7.5.9, 8 och 9.

Innehållet i bilagan till direktivet: Undantag för vissa kvantiteter: särskilda bestämmelser, användning av förpackning, användning av yttre förpackning, dokumentation, konstruktion och testning av förpackningar, lastning, lossning och hantering, bemanning, utrustning, drift, fordon och dokumentation, konstruktion och godkännande av fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: 17 materiella bestämmelser om transport av farligt hushållsavfall som samlas in i små mängder. Eftersom det rör sig om små mängder vid varje insamlingstillfälle och med tanke på ämnenas skiftande karaktär, är det omöjligt att genomföra transporterna helt i enlighet med ADR-bestämmelserna. I enlighet med det ovannämnda systemet fastställs därför en förenklad variant som avviker från en del av ADR-bestämmelserna.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: System för transport av farligt hushållsavfall 2004.

Kommentarer: Systemet inrättades för att privatpersoner skulle kunna lämna små mängder kemiskt avfall vid ett enda ställe. De aktuella ämnena består därför av rester, exempelvis färgavfall. Risknivån begränsas av valet av transportmedel, där det bland annat handlar om särskilda transportenheter, och av väl synliga skyltar som anger ’rökning förbjuden’ samt en väl synlig gul blinkande lampa. När det gäller transporter är den viktigaste aspekten att säkerheten kan garanteras. För att uppnå det målet kan man exempelvis transportera ämnena i förseglade förpackningar för att undvika att ämnena sprids, eller att giftiga ångor läcker ut eller samlas i fordonet. I fordonet finns enheter som är lämpliga för att lagra olika avfallskategorier och som skyddar mot att lasten förskjuts eller oavsiktligen öppnas. Trots att det rör sig om små mängder avfall, måste transportoperatören kunna uppvisa bevis på yrkesmässig utbildning med tanke på att det rör sig om olika typer av ämnen. Med tanke på privatpersoners dåliga kunskaper i fråga om riskerna förknippade med dessa ämnen bör det finnas skriftliga instruktioner i enlighet med bilagan till systemet.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

PT Portugal

RO–bi–PT–1

Typ: Transportdokumentation för UN 1965.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav avseende godsdeklarationen.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den transportbenämning som enligt avsnitt 5.4.1 i Regulamento Nacional de Transporte de Mercadorias Perigosas por Estrada (RPE) ska anges i godsdeklarationen när det gäller kommersiella butan- och propangaser som omfattas av UN 1965 (kolvätegasblandning, kondenserad, n.o.s.) och som transporteras i cylindrar får ersättas med andra handelsnamn enligt följande:

’UN 1965 Butan’ för blandningarna A, A01, A02 och A0 i enlighet med beskrivningen i underavsnitt 2.2.2.3 i RPE och som transporteras i cylindrar.

’UN 1965 Propan’ för blandning C i enlighet med beskrivningen i underavsnitt 2.2.2.3 i RPE och som transporteras i cylindrar.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Despacho DGTT 7560/2004, 16 april 2004, enligt artikel 5, nr 1, i Decreto-Lei No 267-A/2003 av den 27 oktober.

Kommentarer: Det finns behov av att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna att fylla i godsdeklarationerna för farligt gods, men säkerheten får inte äventyras.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–PT–2

Typ: Godsdeklarationer för tömda, icke rengjorda tankar och tankcontainrar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav avseende godsdeklarationen.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Under returtransporten av tomma tankar och behållare som använts för transport av farligt gods får den godsdeklaration som anges i avsnitt 5.4.1 i RPE ersättas med den godsdeklaration som använts för den omedelbart föregående transporten för att leverera det farliga godset.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Despacho DGTT 15162/2004, 28 juli 2004, enligt artikel 5, nr 1, i Decreto-Lei nr 267-A/2003, av den 27 oktober.

Kommentarer: Kravet på att tomma tankar och containrar som har innehållit farligt gods ska åtföljas av en godsdeklaration i enlighet med RPE har i vissa fall skapat praktiska problem, vilka på detta sätt kan minimeras utan att säkerheten äventyras.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

SE Sverige

RO–bi–SE–1

Typ: Transport av farligt avfall till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 2, 5.2 och 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, märkning och etikettering samt bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar.

I stället för att farligt avfall klassificeras i enlighet med ADR delas det in i olika avfallsgrupper. Varje avfallsgrupp innehåller ämnen som i enlighet med ADR kan samemballeras.

Varje förpackning ska märkas med koden för den berörda avfallsgruppen i stället för UN-numret.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa bestämmelser får endast tillämpas för transport av farligt avfall från offentliga återvinningsstationer till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–2

Typ: Avsändarens namn och adress i godsdeklarationen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Allmänna uppgifter i godsdeklarationen.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Enligt den nationella lagstiftningen krävs ingen uppgift om avsändarens namn och adress i samband med att tömda ej rengjorda förpackningar returneras inom ett distributionssystem.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Tömda ej rengjorda förpackningar som returneras kommer i de flesta fall att innehålla små mängder av farligt gods.

Detta undantag tillämpas främst av industrier för retur av tömda, ej rengjorda gasbehållare i utbyte mot fyllda.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–3

Typ: Transport av farligt gods i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmän väg mellan olika delar av industriområden.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på allmän väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av farligt gods i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmän väg mellan olika delar av industriområden. Undantagen rör etikettering och märkning av förpackningar, godsdeklarationer, förarintyg och godkännandecertifikat enligt 9.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Det förekommer i ett antal situationer att farligt gods transporteras mellan områden som ligger på varsin sida om en allmän väg. Denna transportform utgör inte transport av farligt gods på privat väg och bör därför omfattas av de tillämpliga bestämmelserna. Jämför även med artikel 6.14 i direktiv 96/49/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–4

Typ: Transport av farligt gods som beslagtagits av myndigheterna.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Avvikelser från bestämmelserna kan tillåtas om de kan motiveras genom hänvisning till arbetarskydd, lossningsrisker, överlämnande av bevis, m.m.

Avvikelser från bestämmelserna kan endast tillåtas om tillfredsställande säkerhet garanteras under normala transportförhållanden.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa undantag får endast tillämpas av myndigheter som beslagtar farligt gods.

Undantaget avser lokal transport av gods som beslagtagits av polisen, exempelvis explosiva ämnen eller stulen egendom. Problemet med dessa typer av gods är att man aldrig kan vara säker på dess klassificering. Dessutom är godset ofta inte förpackat, märkt eller etiketterat i enlighet med ADR. Hundratals sådana transporter genomförs årligen av polisen. Smuggelsprit ska transporteras från den plats där den beslagtogs till en anläggning där bevismaterial förvaras och därefter till en anläggning där spriten förstörs. Avståndet mellan de två senare kan vara långt. De tillåtna avvikelserna är följande: a) varje förpackning behöver inte vara etiketterad, och b) godkända förpackningar behöver inte användas. Varje pall som innehåller sådana förpackningar måste emellertid vara etiketterad på ett korrekt sätt. Alla övriga krav måste uppfyllas. Ungefär 20 sådana transporter genomförs varje år.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–5

Typ: Transport av farligt gods i och i närheten av hamnar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.1.2, 8.1.5, 9.1.2

Innehållet i bilagan till direktivet: Dokument som ska medföras i transportenheten. Varje transportenhet som transporterar farligt gods ska vara utrustad med den angivna utrustningen. Godkännande av fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Handlingar (med undantag av förarintyget) som inte måste medföras i transportenheten.

En transportenhet behöver inte vara utrustad med den utrustning som anges i 8.1.5.

Det behöver inte finnas ett godkännandecertifikat för dragbilar.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Jämför med artikel 6.14 i direktiv 96/49/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–6

Typ: Intyg om ADR-utbildning för inspektörer.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.2.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Fordonsförarna måste genomgå utbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Inspektörer som utför årliga tekniska besiktningar av fordon behöver inte delta i den utbildning som avses i 8.2 eller inneha ett intyg om ADR-utbildning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: I vissa fall kan de fordon som provas vid den tekniska besiktningen medföra farligt gods i lasten, exempelvis i form av ej rengjorda, tömda tankar.

Bestämmelserna i 1.3 och 8.2.3 gäller fortfarande.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–7

Typ: Lokal distribution av UN 1202, 1203 och 1223 i tankfordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.1.6, 5.4.1.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: För tömda, ej rengjorda tankar och tankcontainrar ska beskrivningen överensstämma med 5.4.1.1.6. Flera mottagares namn och adress får anges i andra handlingar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: För tömda, ej rengjorda tankar och tankcontainrar krävs det inte någon beskrivning i godsdeklarationen enligt 5.4.1.1.6 om mängden av ämnet i lastningsplanen anges som 0. Mottagarnas namn och adress krävs inte i några handlingar i fordonet.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–9

Typ: Lokala transporter inom jordbruksområden och byggplatser.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4, 6.8 och 9.1.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Godsdeklaration, konstruktion av tankar, godkännandecertifikat.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lokala transporter inom jordbruksområden och byggplatser behöver inte uppfylla vissa krav:

a)	En deklaration av farligt gods krävs inte.

b)	Äldre tankar/containrar som inte konstruerats i enlighet med 6.8 utan enligt äldre nationell lagstiftning och som monterats på depåvagnar får fortfarande användas.

c)	Äldre tankar, som inte uppfyller kraven i 6.7 eller 6.8, avsedda för transport av ämnen enligt UN 1268, 1999, 3256 och 3257, med eller utan vägbeläggningsutrustning, får fortfarande användas för lokala transporter och i närheten av vägarbeten.

d)	Godkännandecertifikat krävs inte för depåvagnar och tankfordon med eller utan vägbeläggningsutrustning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: En depåvagn är en typ av bod för manskapet med dels ett manskapsutrymme, dels en icke-godkänd tank/container för dieselbränsle avsett för driften av skogsbrukstraktorer.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–10

Typ: Transport i tankar av explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.1.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Explosiva ämnen får endast förpackas i förpackningar enligt 4.1.4.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella behöriga myndigheten godkänner fordon som är avsedda för transport i tankar av explosiva ämnen. Transport i tankar godkänns endast i fråga om sådana explosiva ämnen som anges i förordningen eller genom ett specialgodkännande från den behöriga myndigheten.

Ett fordon som är lastat med explosiva ämnen i tankar måste vara märkt och etiketterat i enlighet med reglerna i 5.3.2.1.1, 5.3.1.1.2 och 5.3.1.4. Endast ett fordon i transportenheten får transportera farligt gods.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg S – Särskilda regler för inrikes transport av farligt gods på väg. Utgivet i enlighet med lagen om transport av farligt gods på väg och den svenska föreskriften SÄIFS 1993:4.

Kommentarer: Detta gäller endast inrikes transporter och om transporten till största delen sker lokalt. De aktuella bestämmelserna var i kraft innan Sverige blev medlem av Europeiska unionen.

Endast två företag utför transporter med explosiva ämnen i tankfordon. Inom en snar framtid förväntas en övergång till emulsioner ske.

Gammalt undantag: nr 84.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–11

Typ: Körkort.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på utbildning av fordonets besättning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förarutbildning får inte ske i något av de fordon som anges i 8.2.1.1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg S – Särskilda regler för inrikes transport av farligt gods på väg, utgivet i enlighet med lagen om transport av farligt gods på väg.

Kommentarer: Lokal transport.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–12

Typ: Transport av UN 0335 Fyrverkerier.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilaga B, 7.2.4, V2 (1).

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om bruk av EX/II- och EX/III-fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av UN 0335 Fyrverkerier är specialbestämmelsen V2 (1) i 7.2.4 endast tillämplig om det explosiva innehållets nettovikt överstiger 3 000 kg (4 000 kg med släpfordon) och fyrverkerierna är klassificerade som UN 0335 enligt tabellen för standardklassificering av fyrverkerier i 2.1.3.5.5 i den fjortonde reviderade utgåvan av Förenta nationernas

rekommendationer om transport av farligt gods.

En sådan klassificering ska ske med samtycke av den behöriga myndigheten. En bekräftelse av klassificeringen ska medföras i transportenheten.

Kommentarer: Fyrverkerier transporteras endast under två korta perioder varje år, nämligen vid årsskiftet och vid månadsskiftet april/maj. Transporten från leverantör till terminal kan utan större svårigheter utföras med den nuvarande fordonsparken av EX-godkända fordon. Distributionen av fyrverkerierna från terminalerna till återförsäljarna och av överskottsvaror tillbaka till terminalerna begränsas emellertid av bristen på EX-godkända fordon. Transportörerna är inte intresserade av att investera i sådana godkännanden eftersom de inte kan få sina utgifter täckta. Eftersom fyrverkerileverantörerna då inte kan få ut sina produkter på marknaden utgör detta ett hot mot deras affärsverksamhet.

När detta undantag tillämpas måste fyrverkerierna ha klassificerats enligt standardförteckningen i FN:s rekommendationer för att klassificeringen ska vara så aktuell som möjligt.

Ett liknande undantag har införts för UN 0336. Fyrverkerier enligt särbestämmelse 651, avsnitt 3.3.1 i ADR 2005.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

UK Förenade kungariket

RO–bi–UK–1

Typ: Bestämmelser i de fall fordon som medför farligt gods korsar allmänna vägar (N8).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på allmän väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelserna om farligt gods tillämpas inte på transporter inom privata områden som skiljs åt av en väg. När det gäller klass 7 gäller detta undantag inte bestämmelserna i Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 3 Schedule 2(3)(b); Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg 3(3)(b).

Kommentarer: Det uppstår ofta situationer där farligt gods transporteras mellan privatägda områden som ligger på varsin sida om en väg. Sådana transporter utgör inte transport av farligt gods på allmän väg i vanlig bemärkelse, och ingen av bestämmelserna om farligt gods bör tillämpas i sådana fall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–2

Typ: Undantag från förbudet för förare eller medhjälpare att öppna en förpackning med farligt gods i en lokal distributionskedja under transport från ett lokalt distributionsmagasin till en återförsäljare eller slutanvändare, eller från en återförsäljare till en slutanvändare (med undantag av klass 7) (N11).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 8.3.3.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förbud för förare eller medhjälpare att öppna en förpackning med farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förbudet mot öppnande av förpackningar inskränks av förbehållet ’om inte tillstånd erhållits för det ändamålet av den som ansvarar för fordonets drift’.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 12 (3).

Kommentarer: Vid en ordagrann tolkning kan förbudet enligt dess ordalydelse i bilagan skapa allvarliga problem för distributionen till detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–3

Typ: Alternativa bestämmelser för transport av trätunnor innehållande UN 3065 i förpackningsklass III.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.4, 4.1, 5.2 och 5.3.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förpacknings- och märkningskrav.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för transport av alkoholhaltiga drycker på mellan 24 och 70 volymprocent (förpackningsgrupp III) i trätunnor som inte är UN-godkända och utan varningsmärken, på villkor att striktare lastnings- och fordonskrav iakttas.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7 (13) and (14).

Kommentarer: Den aktuella produkten är en dyr produkt som omfattas av statlig punktskatt och som måste transporteras från destilleriet till förseglade lagerlokaler i säkra och förseglade fordon med skattemärken. För att garantera säkerheten beaktas de mildrade förpacknings- och märkningskraven i de kompletterande bestämmelserna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–4

Typ: Antagande av RO–bi–SE–12.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2007 Part 1.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–5

Typ: Uppsamling av begagnade batterier för bortskaffande eller återvinning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till direktiv 2008/68/EG: Bilagorna A och B.

Innehållet i bilagan till direktivet: Special Provision 636.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I lagstiftningen anges följande alternativ till den särskilda föreskriften nr 636 i kapitel 3.3:

Begagnade litiumbatterier (UN 3090 och UN 3091) som samlats in för transport från den insamlingsplats där allmänheten lämnar batterier till mellanbearbetningsanläggningen tillsammans med andra batterier (UN 2800 och UN 3028) ska inte omfattas av övriga bestämmelser i ADR om de uppfyller följande villkor:

De ska vara förpackade i fat 1H2 eller lådor 4H2, som uppfyller provningskraven för fasta ämnen i förpackningsgrupp II.

Endast 5 % av varje förpackning får utgöras av litium- och litiumjonbatterier.

Varje enskild förpacknings bruttovikt får ej överstiga 25 kg.

Den samlade vikten per transportenhet får inte överstiga 333 kg.

Inget annat farligt gods får ingå i transporten.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment 2007 part 1.

Kommentarer: Insamlingsställen för konsumenter finns ofta hos detaljister och det är inte rimligt att lära ett stort antal människor att sortera och förpacka uttjänta batterier i enlighet med ADR. Det brittiska systemet skulle skötas i enlighet med riktlinjerna i det brittiska ’Waste and Resources Action Programme’ och skulle innebära att man måste tillhandahålla lämpliga förpackningar som uppfyller ADR-kraven samt lämpliga instruktioner.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.”

Avsnitt II.3 i bilaga II ska ersättas med följande:

”II.3 Nationella undantag

Undantag för medlemsstaterna för transport av farligt gods på deras territorier i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/68/EG.

Numrering av undantag: RA-a/bi/bii-MS-nn

RA = Järnväg

a/bi/bii = artikel 6.2 a/bi/bii

MS = medlemsstat

nn = löpnummer

På grundval av artikel 6.2 a i direktiv 2008/68/EG

DE Tyskland

RA–a–DE–2

Typ: Tillstånd för samemballering.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 4.1.10.4 MP2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förbud mot samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 1.4S, 2, 3 och 6.1, tillstånd för samemballering av föremål i klass 1.4S (patroner till små vapen), aerosolbehållare (klass 2) och rengörings- och behandlingsmaterial i klass 3 och 6.1 (UN-nummer) som ska säljas som set i samemballering i förpackningsgrupp II och i mindre mängder.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung - GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 21.

Kommentarer: Förteckning nr 30*, 30a, 30b, 30c, 30d, 30e, 30f, 30g.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FR Frankrike

RA–a–FR–3

Typ: Transporter för järnvägsföretagets räkning.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Uppgifter om farligt gods ska anges på fraktsedeln.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Farligt gods i mängder som inte överskrider begränsningarna enligt 1.1.3.6 och som transporteras för järnvägsföretagets räkning behöver inte anges i lastdeklarationen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 20.2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–FR–4

Typ: Undantag från märkning av vissa postvagnar.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på att vagnar förses med etiketter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Etiketter måste endast sättas på postvagnar som transporterar mer än tre ton ämnen av samma klass (med undantag för klasserna 1, 6.2 och 7).

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 21.1.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

SE Sverige

RA–a–SE–1

Typ: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods som expressgods behöver inte vara försedda med etiketter.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods ska vara försedda med etiketter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods som expressgods behöver inte vara försedda med etiketter.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Gods som betecknas som expressgods enligt RID omfattas av kvantitativa begränsningar. Med andra ord rör det sig om små mängder.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

UK Förenade kungariket

RA–a–UK–1

Typ: Transport av vissa relativt ofarliga radioaktiva föremål, exempelvis klockor, armbandsur, rökdetektorer och kompassrosor.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: Största delen av bestämmelserna i RID.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelserna om transport av ämnen av klass 7.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vissa varor som innehåller begränsade mängder radioaktiva ämnen undantas helt från de nationella bestämmelserna.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Packaging, Labelling and Carriage of Radioactive Material by Rail Regulations 1996, reg. 2(6) (as amended by Schedule 5 of the Carriage of Dangerous Goods [Amendment] Regulations 1999).

Kommentarer: Detta undantag är en kortsiktig åtgärd, som inte längre kommer att vara nödvändig när liknande ändringar av IAEA:s föreskrifter har införlivats med RID.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–2

Typ: Lättnad av begränsningarna för transporter av samlastade explosiva ämnen och för transporter av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods, i vagnar, fordon och containrar (N4/5/6).

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.2.1 och 7.5.2.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Begränsningar av vissa typer av samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella lagstiftningen är mindre begränsande när det gäller samlastning av explosiva ämnen, förutsatt att sådana transporter kan ske riskfritt.

Kommentarer: Förenade kungariket vill tillåta vissa anpassningar av bestämmelserna för samlastning av explosiva ämnen med andra explosiva ämnen och samlastning av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods. Alla anpassningar kommer dock att innebära en begränsning av mängden av en eller flera delar av lasten och kommer endast att tillåtas förutsatt att alla rimliga och genomförbara åtgärder har vidtagits för att förhindra att de explosiva ämnena kommer i kontakt med, eller på annat sätt utgör en fara för eller utsätts för en fara från sådant gods.

Exempel på anpassningar som Förenade kungariket kan komma att tillåta är:

4.	Explosiva föremål som klassificerats med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får transporteras med explosiva föremål i samhanteringsgrupp D, E eller F av vilka de utgör beståndsdelar. Den totala mängden av explosiva ämnen med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får inte överstiga 20 kg.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–3

Typ: Tillstånd för olika maximala totala kvantiteter per transportenhet för gods av klass 1 i kategorierna 1 och 2 i tabellen i 1.1.3.1.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 1.1.3.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Undantag beroende på transportens art.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Fastställande av regler om undantag för begränsade kvantiteter och samlastade explosiva ämnen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(7)(b).

Kommentarer: Att tillåta olika begränsade kvantitetsgränser och multiplikationsfaktorer för samlastat gods av klass 1, dvs. 50 för kategori 1 och 500 för kategori 2. Vid beräkning av blandad last ska multiplikationsfaktorerna anges som 20 för transportkategori 1 och 2 för transportkategori 2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–4

Typ: Antagande av RA–a–FR–6.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 5.3.1.3.2.

Innehållet i bilagan till direktivet: Lättnader i kravet på etikettering vid kombitransport.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Kravet på stor etikettering är inte tillämpligt när fordonets stora etiketter är klart synliga.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7(12).

Kommentarer: Detta har alltid varit en nationell bestämmelse i Förenade kungariket.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–5

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Inget krav på att förpackningar ska vara försedda med RID/ADR- eller UN-märkning.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2007: Regulation 26.

Kommentarer: Det är olämpligt att tillämpa RID-bestämmelserna när det gäller de sista transportsträckorna från ett distributionsmagasin till en återförsäljare eller användare, eller från en återförsäljare till en slutanvändare. Detta undantag syftar till att tillåta transport av innerkärl för gods utan ytterförpackningar på järnvägssträckan av den lokala distributionsresan, om det är ämnat för detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

På grundval av artikel 6.2 b i i direktiv 2008/68/EG

DE Tyskland

RA–bi–DE–2

Typ: Transporter av förpackat farligt avfall.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 1–5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, förpackning och märkning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klasserna 2 till 6.1, 8 och 9. Samemballering och transport av farligt avfall i förpackningar och IBC (småbulkbehållare). Avfall måste vara förpackat i inre förpackningar (när det samlas in) och delas in i specifika avfallsgrupper (för att undvika farliga reaktioner inom en avfallsgrupp). Användning av skriftliga specialinstruktioner som rör avfallsgrupperna och som fraktsedel. Insamling av avfall från hushåll, laboratorier etc.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung - GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 20.

Kommentarer: Förteckning nr 6*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DK Danmark

RA–bi–DK–1

Typ: Transport av farligt gods i tunnlar.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Lastning, lossning och säkerhetsavstånd.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I lagstiftningen fastställs alternativa bestämmelser till dem i bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG i fråga om transport via järnvägstunneln i den fasta förbindelsen över Stora Bält. Dessa alternativa bestämmelser gäller endast lastvolym och avståndet mellan laster av farligt gods.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bestemmelser om transport af eksplosiver i jernbanetunnelerne på Storebælt og Øresund, 15 February 2005.

Kommentarer:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–bi–DK–2

Typ: Transport av farligt gods i tunnlar.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 7.5.

Innehållet i bilagan till direktivet: Lastning, lossning och säkerhetsavstånd.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I lagstiftningen fastställs alternativa bestämmelser till dem i bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG i fråga om transport via järnvägstunneln i den fasta förbindelsen över Öresund. Dessa alternativa bestämmelser gäller endast lastvolym och avståndet mellan laster av farligt gods.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bestemmelser om transport af eksplosiver i jernbanetunnelerne på Storebælt og Øresund, 15 February 2005.

Kommentarer:

Sista giltighetsdag: 29 februari 2016.

SE Sverige

RA–bi–SE–1

Typ: Transport av farligt avfall till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till direktiv 2008/68/EG: 2, 5.2 och 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, märkning och etikettering samt bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lagstiftningen innehåller förenklade klassificeringskriterier, mindre stränga krav för tillverkning och provning av förpackningar, och ändrade bestämmelser om märkning och etikettering. I stället för att farligt avfall klassificeras i enlighet med RID delas det in i olika avfallsgrupper. Varje avfallsgrupp innehåller ämnen som i enlighet med RID kan samemballeras. Varje förpackning ska märkas med koden för den berörda avfallsgruppen i stället för UN-numret.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa bestämmelser får endast tillämpas för transport av farligt avfall från offentliga återvinningsstationer till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.”

3.	Avsnitt III.3 i bilaga III ska ersättas med följande: ”III.3 Nationella undantag — …”

30.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/65

RÅDETS REKOMMENDATION

av den 16 februari 2010

om att få Greklands ekonomiska politik att överensstämma med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och undanröja risken att den ekonomiska och monetära unionens funktion äventyras

(2010/190/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 121.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Det senaste året har Greklands makroekonomiska och finanspolitiska situation försämrats markant och de grekiska offentliga finanserna har försämrats mycket mer än konjunkturnedgångens förväntade inverkan. Denna utveckling beror till stor del på att nationella faktorer har förstärkts under lång tid och lett till en försämring av den grekiska ekonomins finansiella nettolåneposition samt stora och ihållande yttre obalanser, vilket är en återspegling av förlorad konkurrenskraft och den markanta försämringen av den finansiella ställningen.

(2)	Nationell politik som berör finanspolitiken, den offentliga förvaltningens effektivitet och bristen på strukturreformer (där indikatorer visar att Grekland rankas lågt i förhållande till internationella riktmärken) har bidragit till svaga ekonomiska och finanspolitiska resultat.

(3)

Den nuvarande situationen innebär stora utmaningar för den grekiska ekonomins långsiktiga hållbarhet och den ekonomiska och finanspolitiska situationen kan få negativa externa effekter på andra medlemsstater i euroområdet, vilket yttrat sig i rörelser på flera medlemsstaters finansiella spreadar. Den nuvarande situationen riskerar även att äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion.

(4)

Vid olika multilaterala övervakningsinsatser har rådet och kommissionen upprepade gånger framhållit den grekiska ekonomins långsiktiga strukturproblem. Så har bland annat skett vid den finanspolitiska tillsynen inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och Lissabonstrategin, där de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (1) utgör en allmän referensram för strukturreformer i unionen och euroområdet. Dessa innehåller rekommendationer till medlemsstater om att efterleva sina mål för de offentliga finanserna på medellång sikt och att vidta effektiva åtgärder för en snabb korrigering av alltför stora underskott, samt också söka korrigera underskott i bytesbalansen genom att genomföra strukturreformer som stärker konkurrenskraften gentemot omvärlden och bidrar till en korrigering via finanspolitiken.

(5)

Med anledning av den grekiska ekonomins allvarliga strukturproblem konstaterade rådet den 25 juni 2009 (2) om finanspolitiken och arbets- och varumarknaderna att det för Grekland är ”absolut nödvändigt att öka ansträngningarna för att åtgärda den makroekonomiska obalansen och de strukturella svagheterna i Greklands ekonomi”, och riktade här landsspecifika rekommendationer till Grekland, inklusive om att landet bör fortsätta den finanspolitiska konsolideringen, öka konkurrensen inom de fria yrkena, vidta reformer för att öka investeringar i forskning och utveckling, använda strukturfonderna mer effektivt, genomföra reformer av den offentliga förvaltningen och vidta omfattande arbetsmarknadsåtgärder inom ramen för en integrerad strategi för flexicurity. Samtidigt rekommenderade rådet Grekland att som medlem av euroområdet säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet och kvalitet, modernisera den offentliga förvaltningen och genomföra unionens gemensamma flexicurity-principer.

(6)

I Greklands fall ligger den ekonomiska politiken och budgetpolitiken inte i linje med den landsspecifika rekommendationen enligt de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och inte heller med rekommendationerna till medlemsstaterna inom euroområdet, i enlighet med rådets rekommendation av den 14 maj 2008 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.

(7)

Den 15 januari 2010 lämnade Grekland in uppdateringen av sitt stabilitetsprogram för 2010 som innehåller budgetmål för perioden till 2013 och som bör ses i samband med budgeten för 2010, antagen av det grekiska parlamentet den 23 december 2009, rådet yttrade sig den 16 februari 2010 om uppdateringen av det grekiska stabilitetsprogrammet för 2010 i enlighet med artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3). Den 16 februari 2010 antog rådet också ett beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget om att förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att undanröja situationen med ett alltför stort underskott (4) (nedan kallat rådets beslut av den 16 februari 2010).

(8)

För att samordningen av den ekonomiska politiken i euroområdet ska fungera väl, krävs att instrumenten enligt artikel 121 i EUF-fördraget används i rätt tid. Enligt artikel 121.4 i EUF-fördraget får kommissionen varna den berörda medlemsstaten och rekommendera rådet att lämna de rekommendationer som behövs till medlemsstaten. Mot bakgrund av situationens allvar och till säkerställande av överensstämmelse med rådets beslut av den 16 februari 2010, är det lämpligt att rådet antar de nödvändiga rekommendationerna. Dessutom kan rådet på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra sina rekommendationer.

(9)

Även om de makroekonomiska villkoren under 2009 försämrades mer än myndigheterna väntat, har de offentliga finanserna försämrats mycket mer än den förväntade inverkan av en kraftigare nedgång än väntat. Försämringen är mycket ett resultat av den grekiska regeringens budgetpolitik. Det offentliga underskottet 2009 beräknas för närvarande bli 12,75 % av BNP, jämfört med målet på 3,75 % i uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2009.

(10)

Budgeten för 2010 antogs av det grekiska parlamentet den 23 december 2009 och angav för 2010 ett underskottsmål på 9,1 % av BNP. Samtidigt aviserade de grekiska myndigheterna att de avsåg att förstärka den finanspolitiska korrigeringen redan 2010, genom att sätta målet för de offentliga finanserna för 2010 till 8,7 % av BNP. I uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2010 bekräftades detta ändrade mål för de offentliga finanserna för 2010 på 8,7 % av BNP.

(11)

Befolkningens åldrande har långsiktigt klart större effekter på de offentliga finanserna än unionsgenomsnittet, framför allt på grund av den beräknade mycket stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. Bland annat i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 pekar indikatorer på mycket stora risker för de offentliga finansernas hållbarhet, vilket liksom konsolideringen av de offentliga finanserna måste åtgärdas genom reformer av pensionssystemet och hälso-/sjukvårdssystemet. Det grekiska pensionssystemet har flera typer av problem, inklusive att det är inte heltäckande. Grekland har förvisso en av de högsta genomsnittliga ersättningskvoterna i unionen – med negativa konsekvenser för viljan att arbeta, vilket särskilt yttrar sig i låg sysselsättningsgrad bland äldre arbetskraft - men landets fattigdomstal för äldre är bland de högsta. Det finns också problem med förtidspensionering som erbjuder alternativa, men dyra möjligheter till pensionering. Sjuk- och hälsovårdssystemet måste också reformeras, särskilt för att förbättra effektivitet och förvaltning då dessa förorsakat regelbundna budgetöverskridanden. Reformer av arbetsmarknaden bör stödja den ökade arbetskraftstillgången så att bidragsbasen ökas.

(12)

Grekland bör återta förlorad konkurrenskraft och åtgärda de stora externa obalanserna. Enligt de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör Grekland här sträva efter att korrigera underskottet i bytesbalansen ”genom att genomföra strukturreformer, stärka konkurrenskraften gentemot omvärlden och […] bidra till korrigeringen via finanspolitiken”. I detta syfte bör de grekiska myndigheterna vidta varaktiga åtgärder för att få kontroll över löpande primära utgifter, inklusive offentliga lönekostnader, och skyndsamt genomföra strukturreformer på arbets- och varumarknaderna. De grekiska myndigheterna bör särskilt säkerställa att de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna även inriktas på att höja de offentliga finansernas kvalitet inom ramen för ett heltäckande reformprogram och samtidigt utan dröjsmål genomföra politiska åtgärder för en fortsatt reform av skatteförvaltningen.

(13)

Flera indikatorer och analyser bekräftar att Greklands priskonkurrenskraft har försämrats starkt och oavbrutet under de senaste 10 åren. En förklaring är att lönerna ökat mer än produktivitetsökningarna. I Grekland har den offentliga sektorns löner i förhållande till den privata sektorns stigit snabbare än i andra ekonomier i euroområdet, och detta har påverkat löneförhandlingarna i stort, vilket understryker att den offentliga sektorn måste ha en ledande roll vid återställandet av återhållsam löneutveckling. Dessutom kan vissa inslag i de grekiska kollektivförhandlingarna (exempelvis förhandlingar på mellannivå) också förklara skillnaderna mellan löne- och produktivitetsutvecklingen och kräva ändringar av arbetsmarknadens parter. Med blick på framtiden måste löneförhandlingssystemet stödja löneförändringar som närmare reflekterar konkurrenskraft, produktivitetsutveckling och lokala arbetsmarknadsvillkor.

(14)

Den offentliga förvaltningen har varit ett stort hinder för ökad effektivitet i Grekland. I flertalet internationella jämförelser får Greklands offentliga sektor dåligt betyg och många problem anses bero på bristande administrativ kapacitet och effektivitet. Myndigheterna har åtagit sig att få den att fungera bättre. Detta bör innebära personalminskningar, förbättrad personalpolitik i offentliga organ, besparingar, ökad öppenhet och insyn, ökad rättslig säkerhet och effektivare genomförande av politik.

(15)

Grekland har betydande möjligheter att förbättra sitt affärsklimat och varumarknadens funktionssätt. Företagen ställs inför komplicerade, tungrodda och utdragna administrativa förfaranden. De fria yrkena är starkt reglerade och konkurrenshindren bland de största i unionen. Dessutom släpar liberaliseringen av nätverksindustrierna (exempelvis energin) efter unionsgenomsnittet, liksom öppnandet av marknader inom transportsektorn, särskilt järnvägarna. På dessa områden bör reformer öka de privata investeringarna och sysselsättningen, till låga kostnader för de offentliga finanserna. Reformer på varumarknaderna bör också kunna underlätta arbetsmarknadsreformer genom att lätta på kostnadstrycket.

(16)

Greklands arbetsmarknad behöver också reformeras i linje med de gemensamma principer om flexicurity som rådet noterade i sina rekommendationer från 2009 om genomförandet av sysselsättningspolitiken. Särskilt bör ungdomar uppmärksammas, eftersom ungdomar har svårt att få formell anställning. Det finns stor behov av omställningar på arbetsmarknaden bland annat genom förbättrad undervisnings- och utbildningspolitik, uppgradering av arbetskraftens kompetens och effektivisering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken – även med stöd av Europeiska socialfonden. Det finns också ett behov att lätta på anställningsskyddslagstiftningen. Det är av central betydelse för den grekiska ekonomin att dessa rekommendationer genomförs. Sysselsättningseffekterna av de strukturåtgärder som genomförs på det ekonomiska området bör således vederbörligen beaktas.

(17)

Ett snabbare och effektivare utnyttjande av unionens struktur- och sammanhållningsfonder kan vara avgörande för om insatserna för återställd konkurrenskraft och hållbara offentliga finanser blir framgångsrika. Jämfört med andra medlemsstater har framstegen med fondutnyttjandet varit långsamma. Samtidigt som Grekland i samarbete med kommissionen söker förbättra fondutnyttjandet och de operativa programmens utformning, skulle landet kunna finansiera offentliga nyckelinvesteringar som stärker den långsiktiga tillväxtpotentialen på samma gång som den finanspolitiska konsolideringen fortskrider. Särskilt bör de operativa programmen ”Förvaltningsreform” och ”Digital konvergens” uppmärksammas, eftersom de ska främja viktiga reformer inom offentliga förvaltning som är centrala för den reformstrategi som beskrivs i uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2010. Exempelvis kan unionens strukturfonder med dessa operativa program stödja reformer inom den offentliga sektorn av hälso-/sjukvårdssystemet, arbetsförmedlingarna, livslångt lärande, bekämpande av svartarbete samt förstärkning av effektiv myndighetskontroll och efterlevnad.

(18)

De grekiska bankerna framstår som relativt sunda när det gäller lönsamhet och kapitaltäckning. Dessutom har sektorns återhämtningsförmåga bekräftats vid omfattande stresstester. Vidare har bankerna en låg andel nödlidande lån (cirka 7,2 % av den totala lånevolymen) och relativt låg kvot mellan utlåning och inlåning. Emellertid har den grekiska banksektorn haft svårt att få lån på interbankmarknaderna, vilket i stort sett hänvisat bankerna till Eurosystemet. Sammantaget är det grekiska banksystemet i det stora hela robust och har drabbats mindre av finanskrisen än vissa andra medlemsstater, men det är osannolikt att det inte skulle påverkas av de grekiska offentliga finansernas svårigheter. Vidare är effekterna av vissa av Greklands grannländers ekonomiska och finansiella problem av oro.

(19)	Den globala finansiella och ekonomiska krisens påverkan på den grekiska ekonomin gör att den resulterande omvärderingen av riskerna ytterligare ökar pressen på skuldbördan och ökar riskpåläggen för den offentliga skulden.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Med beaktande av att de offentliga finanserna och ekonomin i Grekland generellt utmärks av institutionell svaghet, bör Grekland med start så snart som möjligt under 2010 utforma och genomföra ett djärvt och omfattande strukturreformpaket som är mer långtgående än de åtgärder som beskrevs i uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2010. Tydliga och detaljerade tidsplaner bör tillhandahållas för de föreslagna reformerna och under genomförandet. Grekland bör särskilt göra följande, med beaktande av hur viktigt det är att säkerställa löneförhandlingssystemets effektivitet och behovet av en allmänt återhållsam löneutveckling, mot en bakgrund av förlorad konkurrenskraft:

a)	Sänka den offentliga sektorns löneutgifter, för att se till att denna sektors lönepolitik spelar en ledande roll för den privata sektorns lönebildning och bidrar till en allmänt återhållsam löneutveckling.

b)	Rationalisera löneutbetalningssystemet för direkt anställda inom offentlig förvaltning genom tillhandahållande av enhetliga principer för lönesättning och löneplanering samt rationalisering av löneskalan. Denna lönepolitik bör utvidgas till ersättningsregler för anställda på offentliga företag.

Öka lönebildningssystemets flexibilitet genom att främja mer decentraliserade löneförhandlingar på företagsnivå (exempelvis undvika att kollektivavtal utvidgas till företag som inte berörs av förhandlingarna), inklusive en frikoppling från den offentliga sektorns löneutveckling. Förbättra genomförandet av löneförhandlingslagen genom att begränsa användningen av undantagsklausulen.

Grekland bör göra följande på grund av det trängande behovet av att reformera pensionssystemet och till följd av problemen med de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet:

a)	I god tid genomföra en övergripande pensionsreform för att främja de offentliga finansernas hållbarhet.

b)	Tillnärma mäns och kvinnors lagstadgade pensionsålder och införa ytterligare parametrar som automatiskt anpassar pensionsnivån och den lagstadgade pensionsåldern till förändringar av underliggande ekonomiska och demografiska faktorer.

c)	Säkerställa att övergripande arbetsmarknadsreformer stödjer ökad arbetskraftstillgång och sysselsättning för att vidga bidragsbasen.

d)	Anpassa pensionsberäkningen genom att stärka bandet mellan inbetalningar och förmåner samt prisindexera pensionerna, i stället för, som hittills, diskretionär indexering.

e)	Höja medelåldern för utträde från arbetsmarknaden genom striktare kriterier för förtidspensionering. Väsentligt minska den i dag alltför långa förteckningen över yrken som berättigar till förtidspensionering.

f)	Förenkla det fragmenterade pensionssystemet och införa en allmänt bindande lagstiftning om pensionsrättigheter, pensionsinbetalningar, ackumulering och indexering.

g)	Anta nödvändiga rättsakter redan 2010.

Inom hälso-/sjukvård bör reformerna inriktas på följande:

a)	Översyn av hälso-/sjukvårdssystemets alltför fragmenterade struktur och dess förvaltning.

b)	Höjning av den offentliga primärvårdens kvalitet och effektivitet.

c)	Modernisering av sjukhusens administration och revision.

d)	Upphandlingsförfaranden, samtidigt med en översyn av förteckningen över köpta läkemedel.

Den offentliga förvaltningen behöver effektiviseras. I detta syfte bör Grekland göra följande:

Utforma, anta och genomföra den strategiska reform som behövs för att säkerställa en betydande förbättring av den offentliga förvaltningens insyn, öppenhet och effektivitet. Detta skulle baseras på en oberoende funktionsstudie av den offentliga förvaltningens helhetsstruktur, i syfte att öka dess effektivitet på olika politikområden, särskilt vad gäller beslutsfattande, ansvarsfördelningen mellan institutioner, nyckelministeriernas interna organisation, översikt och verkställighetsansvar samt bemanningsnivåer och personaladministration. Den uppåtgående trenden för sysselsättningen i offentlig förvaltning bör vändas.

b)	Konsolidera antalet kommuner och landsbygdskommuner, med betydande besparingar som följd.

c)	Vidta åtgärder för att trygga kostnadseffektiv, öppen och konkurrenskraftig offentlig upphandling.

Redan 2010 bör också en förbättring av varumarknaden och företagsklimatet prioriteras. I detta syfte bör Grekland göra följande:

Uppnå målen i programmet för bättre lagstiftning genom att förenkla förfarandena för start, tillståndsgivning och drift av företag. Rationalisera och förenkla Greklands regelverk genom att på alla ministerier skapa specialiserade enheter för bättre lagstiftning, stärka konsekvensanalysernas roll och generellt påskynda genomförandet av programmet för minskade administrativa bördor.

b)	Anta och genomföra klara och handlingsinriktade politiska ramar för konkurrensen, inklusive en översyn av prioriteringsregler och reform av tillämpningsförfaranden. Stärka den grekiska konkurrensmyndighetens roll och kapacitet (Hellenic Competition Commission).

c)	Skyndsamt och ambitiöst genomföra tjänstedirektivets regler.

d)	Vidta effektiva åtgärder för att öka konkurrensen inom de fria yrkena.

Ytterligare främja och övervaka avregleringen av transport- och energisektorn, särskilt genom att avskaffa prisregleringen och hinder för marknadsinträde beträffande vägtransporter, genom att fullt ut genomföra det första järnvägspaketet (5) för att öppna järnvägsmarknaden samt intensifiera liberaliseringen av elsektorn genom att avveckla tidigare monopoloperatörer.

f)	Lätta på regleringen av detaljistsektorn.

Grekland bör göra följande för ökad produktivitet och sysselsättning:

a)	Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa svartarbete.

b)	Se över arbetsmarknadslagstiftningen, inklusive anställningsskyddslagstiftningen, för att öka tillgången på arbetskraft.

c)	Öka efterfrågan på arbetskraft genom riktade sänkningar av arbetskostnaderna.

d)	Anta reformer inom utbildningssystemet för att höja arbetskraftens kompetensnivå och öka anpassningen till arbetsmarknadens behov.

Mot bakgrund av svårigheterna att öka produktiviteten även med prioriterade offentliga investeringsstrategier bör Grekland vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivisera och intensifiera utnyttjandet av unionens strukturfonder. Uppmärksammas bör här särskilt ett snabbt och effektivt genomförande av de operativa programmen ”Förvaltningsreform” och ”Digital konvergens”, eftersom de ska främja viktiga reformer inom offentlig förvaltning som är centrala för den reformstrategi som beskrivs i uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2010.

Grekland uppmanas rapportera om de åtgärder som vidtas med anledning av denna rekommendation och om tidsplanen för genomförandet av de strukturåtgärder som anges i uppdateringen av stabilitetsprogrammet från januari 2010, i samband med de kvartalsrapporter som föreskrivs i artikel 4.2 i rådets beslut av den 16 februari 2010.

Denna rekommendation riktar sig till Republiken Grekland.

Utfärdad i Bryssel den 16 februari 2010.

På rådets vägnar

E. SALGADO

Ordförande

(1) http://ec.europa.eu/economy_finance/structural_reforms/growth_jobs/guidelines/index_en.htm

(2) Rådets rekommendation av den 25 juni 2009 om 2009 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 183, 15.7.2009, s. 1).

(3) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(4) EGT L 83, 30.3.2010, s. 13.

(5) Direktiv 91/440/EEG (EGT L 237, 24.8.1991, s. 25), 95/18/EG (EGT L 143,27.6.1995, s. 70) och 2001/14/EG (EGT L 75, 15.3.2001, s. 29).

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 267/2010 av den 24 mars 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn ( 1 )	1
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 268/2010 av den 29 mars 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG vad avser tillgången för gemenskapens institutioner och organ till medlemsstaternas rumsliga datamängder och datatjänster på harmoniserade villkor	8
		Kommissionens förordning (EU) nr 269/2010 av den 29 mars 2010 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	10
		BESLUT
		2010/181/EU
	*	Rådets beslut av den 16 februari 2010 om offentliggörande av rekommendation 2010/190/EU om att få Greklands ekonomiska politik att överensstämma med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och undanröja risken att den ekonomiska och monetära unionens funktion äventyras	12
		2010/182/EU
	*	Rådets beslut av den 16 februari 2010 med föreläggande för Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga i syfte att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna	13
		2010/183/EU
	*	Rådets beslut av den 16 mars 2010 om ändring av beslut 2009/459/EG om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Rumänien	19
		2010/184/Gusp
	*	Beslut Atalanta/1/2010 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 5 mars 2010 om ändring av beslut Atalanta/2/2009 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik om godtagande av bidrag från tredjestater till Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta) och beslut Atalanta/3/2009 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik om inrättande av en bidragande länders kommitté för Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta)	20
		2010/185/Gusp
	*	Beslut Atalanta/2/2010 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 23 mars 2010 om utnämning av EU-styrkans befälhavare för Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta)	22
	*	Rådets beslut 2010/186/Gusp av den 29 mars 2010 om ändring av gemensam ståndpunkt 2009/788/Gusp om restriktiva åtgärder mot Republiken Guinea	23
		2010/187/EU
	*	Kommissionens beslut av den 25 mars 2010 om att tillåta medlemsstaterna att anta vissa undantag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar [delgivet med nr K(2010) 1610]	24
		2010/188/EU
	*	Kommissionens beslut av den 29 mars 2010 om ändring av bilaga III till beslut 2003/467/EG vad gäller fastställande av att vissa administrativa regioner i Polen och Portugal är officiellt fria från enzootisk bovin leukos [delgivet med nr K(2010) 1912] ( 1 )	59
		2010/189/EU
	*	Kommissionens beslut av den 29 mars 2010 om förebyggande vaccinering mot lågpatogen aviär influensa hos gräsänder i Portugal och vissa åtgärder som begränsar förflyttning av sådana fjäderfän och produkter av dem [delgivet med nr K(2010) 1914]	62
		REKOMMENDATIONER
		2010/190/EU
	*	Rådets rekommendation av den 16 februari 2010 om att få Greklands ekonomiska politik att överensstämma med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och undanröja risken att den ekonomiska och monetära unionens funktion äventyras	65
		2010/191/EU
	*	Kommissionens rekommendation av den 22 mars 2010 om omfattningen och effekterna av eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel	70

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	IL	156,4
	JO	64,0
	MA	141,2
	TN	160,3
	TR	101,1
	ZZ	124,6
0707 00 05	JO	75,8
	MA	87,9
	TR	126,5
	ZZ	96,7
0709 90 70	MA	143,4
	TR	108,5
	ZZ	126,0
0805 10 20	EG	46,7
	IL	56,3
	MA	53,6
	TN	47,0
	TR	65,5
	ZZ	53,8
0805 50 10	EG	66,4
	IL	91,6
	MA	49,1
	TR	68,9
	ZA	69,5
	ZZ	69,1
0808 10 80	AR	80,9
	BR	83,8
	CA	100,2
	CL	85,6
	CN	76,2
	MK	23,6
	US	130,0
	ZA	94,1
	ZZ	84,3
0808 20 50	AR	75,5
	CL	96,3
	CN	35,0
	MX	100,0
	UY	106,8
	ZA	100,8
	ZZ	85,7

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2010.083.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 83

Svensk utgåva	Lagstiftning	53 årgången 30 mars 2010