5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/3

(1)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (nedan kallat stabiliserings- och associeringsavtalet) undertecknades i Luxemburg den 15 oktober 2007. Stabiliserings- och associeringsavtalet är på väg att ratificeras.

(2)

Den 15 oktober 2007 ingicks ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (2) (nedan kallat interimsavtalet), som godkändes genom rådets beslut 2007/855/EG av den 15 oktober 2007 (3). Genom interimsavtalet träder stabiliserings- och associeringsavtalets bestämmelser om handel och handelsrelaterade frågor i kraft i förtid, dvs. den 1 januari 2008.

(3)

I interimsavtalet och i stabiliserings- och associeringsavtalet föreskrivs att viss fisk och vissa fiskeriprodukter med ursprung i Montenegro får importeras till gemenskapen till nedsatt tullsats eller till nolltullsats inom ramen för gemenskapstullkvoter.

(4)

De tullkvoter som anges i interimsavtalet och i stabiliserings- och associeringsavtalet är årliga och gäller för en obestämd tidsperiod. Det är nödvändigt att öppna gemenskapstullkvoterna för 2008 och de därpå följande åren och att fastställa ett gemensamt system för förvaltningen av dessa.

(5)

Denna gemensamma förvaltning bör säkerställa att alla importörer i gemenskapen har lika och oavbruten tillgång till tullkvoterna och att de fastställda kvottullsatserna tillämpas genomgående på all import av produkterna i fråga till alla medlemsstater till dess att kvoterna är förbrukade. För att systemet ska vara effektivt bör medlemsstaterna tillåtas att från kvotvolymerna dra av de kvantiteter som motsvarar deras faktiska import. Ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen krävs, och kommissionen måste i synnerhet kunna övervaka i vilken takt kvoterna förbrukas och underrätta medlemsstaterna om detta. För att kommunikationen mellan medlemsstaterna och kommissionen ska vara snabb och effektiv bör den i största möjliga utsträckning ske genom elektronisk överföring.

(6)

De kvoter som öppnas genom denna förordning bör därför förvaltas i enlighet med det system för förvaltning av tullförmåner inom ramen för tullkvoter enligt vilket uttag ur kvoterna ska beviljas i den kronologiska ordning i vilken tulldeklarationerna godtagits som fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4).

(7)

I enlighet med stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet bör tullkvoterna för beredda eller konserverade sardiner och för beredd eller konserverad ansjovis ökas till 250 ton från och med den 1 januari det fjärde året efter det att interimsavtalet har trätt i kraft, förutsatt att minst 80 % av den totala mängden av föregående års tullkvot har använts senast den 31 december det året. De högre kvotvolymerna bör, om de genomförs, fortsätta att gälla till dess att parterna i stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet kommer överens om en annan ordning.

(8)

Eftersom interimsavtalet träder i kraft den 1 januari 2008 bör denna förordning gälla från och med samma dag och vara fortsatt tillämplig efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet träder i kraft.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/7

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2) införs bestämmelser om övervakning av importen av de produkter som förtecknas i bilaga XVII till förordningen. Denna övervakning ska ske i enlighet med artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

I enlighet med artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2005, 2006 och 2007, bör en anpassning göras av tröskelvolymerna för tilläggstullen för tomater, aprikoser, citroner, plommon, persikor (inbegripet nektariner), päron och bordsdruvor.

(3)

Förordning (EG) nr 1580/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/9

(1)

Enligt artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan produkter som förtecknas i den artikeln som ska exporteras i bearbetad eller obearbetad form berättiga till exportbidrag om de uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs i artikel 167 i samma förordning. Genom artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007 ges dessutom kommissionen möjlighet att fastställa ytterligare villkor för beviljande av exportbidrag för en eller flera produkter. De villkoren fastställs för närvarande i rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaden för de sektorer som förtecknas i artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Eftersom de förordningarna ska upphöra att gälla enligt artikel 201 i förordning (EG) nr 1234/2007 bör det fastställas övergripande bestämmelser från och med de datum då förordning (EG) nr 1234/2007 ska börja gälla enligt artikel 204 i den förordningen.

(2)

Övergripande bestämmelser finns redan i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (3). Det är därför lämpligt att ändra den förordningen för att fastställa de villkor som avses i artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaderna för fjäderfä, ägg, griskött och ris kan exportbidrag beviljas för produkter med ursprung i tredjeland, som importerats och därefter exporterats utan att ha blivit väsentligt bearbetade i den mening som avses i artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4). Bidragen är i så fall begränsade till den importtull som betalats och dessutom måste exportören bevisa att de importerade produkterna är desamma som de exporterade. Eftersom regeln är mycket besvärlig att använda och av ringa praktisk betydelse, bör den av förenklings- och harmoniseringsskäl avskaffas.

(4)

Gemenskapsursprung som förutsättning för berättigande till exportbidrag är ett viktigt led i att skydda gemenskapens budget mot missbruk. Syftet är i synnerhet att förebygga omläggning av handeln i form av import som inte har som syfte att sätta varorna i omsättning på den inre marknaden, utan som uteslutande går ut på att få exportbidrag vid export. Detta skydd gäller för spannmål, ris, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, ägg och fjäderfäkött och bör behållas. För att fortsätta skydda gemenskapens budget mot missbruk bör det fastställas en övergripande bestämmelse som gäller för alla sektorer i artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(5)

För att trygga leveranserna av socker till raffinaderierna i hela gemenskapen har det i de på varandra följande marknadsordningarna för socker införts en särskild förmånsordning för tillträde till gemenskapsmarknaden, enligt vilken raffineringsindustrin ges möjlighet att på särskilda villkor importera vissa kvantiteter rårörsocker med ursprung i de AVS-stater som har undertecknat protokoll nr 3 till bilaga IV till partnerskapsavtalet mellan AVS-EG samt i Indien och andra stater i enlighet med avtal som ingåtts med dessa stater. Denna förmånsordning för import infördes inom ramen för den gemensamma marknadsordningen för socker. Enligt artikel 27.12 b i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (5) skulle det därför beviljas bidrag för produkter som importerades enligt denna ordning. I samband med detta beslutade rådet att det inte skulle krävas bevis på gemenskapsursprung för att få rätt till bidrag enligt den gemensamma marknadsordningen för socker som upprättades genom rådets förordning (EG) nr 318/2006 (6). Kravet på gemenskapsursprung bör därför inte gälla för socker.

(6)

Till följd av avskaffandet av exportbidrag för vissa produkter har förteckningen över exportbidragsberättigande sammansatta produkter, för vilka exportbidraget fastställs på grundval av en beståndsdel, blivit kortare. Därför bör bara de återstående produkterna nämnas i detta sammanhang.

(7)

Kravet på gemenskapsursprung har redan fastställts för spannmål genom artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (7). Av tydlighets- och rationaliseringsskäl bör detta krav ersättas med den övergripande bestämmelsen om krav på gemenskapsursprung.

(8)

Förordningarna (EG) nr 1501/95 och (EG) nr 800/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om undantag för vissa produkter, fastställs i denna förordning gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag (nedan kallade bidrag)

2.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

1.   Oaktat om en produkts förpackning uppfyller tullkraven, ska bidrag beviljas för de produkter som avses i artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 som är i fri omsättning och är av gemenskapsursprung.

För de sockerprodukter som avses i artikel 162.1 a iii och b i förordning (EG) nr 1234/2007 får dock bidrag beviljas, om de enbart är i fri omsättning.

2.   För beviljande av bidrag anses produkterna vara av gemenskapsursprung om de i sin helhet framställts i gemenskapen eller om de genomgick sin sista väsentliga bearbetning eller behandling i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 23 eller 24 i förordning (EEG) nr 2913/92.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, ska produkter som framställts av följande inte anses uppfylla kraven för bidrag:

3.   Om det ställs som villkor för bidraget att produkten ska ha gemenskapsursprung, måste exportören deklarera ursprunget enligt definitionen i punkt 2, i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning.

4.   Vid export av sammansatta produkter, för vilka bidraget fastställs på grundval av en eller flera av beståndsdelarna, ska bidraget betalas ut om den eller de beståndsdelar för vilka bidraget begärs uppfyller villkoren i punkt 1.

Bidrag ska även beviljas om den eller de beståndsdelar för vilken eller vilka bidraget begärdes ursprungligen hade gemenskapsursprung eller var i fri omsättning enligt punkt 1 och inte längre befinner sig i fri omsättning enbart på grund av att de nu ingår i andra produkter.

5.   Vid tillämpning av punkt 4 ska följande bidrag anses vara bidrag som fastställs på grundval av en beståndsdel:

a)

från och med den 1 juli 2008 när det gäller sektorerna för spannmål, nöt- och kalvkött, griskött, mjölk och mjölkprodukter, ägg och fjäderfäkött,

b)

från och med den 1 september 2008 när det gäller rissektorn,

c)

från och med den 1 oktober 2008 när det gäller sockersektorn.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/12

(1)

Den 12 oktober 2004 ansökte företaget Wacker Chemie hos de behöriga myndigheterna i Belgien om att få släppa ut alfa-cyklodextrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 29 juni 2005 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Belgien sin första utvärderingsrapport. Dess slutsats var att användningen av alfa-cyklodextrin är säkert som livsmedel.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 28 september 2005.

(4)

Inom den period på 60 dagar som fastställs i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 restes i enlighet med denna bestämmelse motiverade invändningar mot utsläppandet av denna produkt på marknaden.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ombads därför den 28 oktober 2006 att yttra sig i frågan.

(6)

Den 6 juli 2007 antog Efsa ett yttrande från den vetenskapliga panelen för dietprodukter, nutrition och allergier, avgett på begäran av kommissionen för bedömning av säkerheten hos alfa-cyklodextrin.

(7)

I yttrandet drog panelen slutsatsen att den föreslagna mängden för användning och den förväntade konsumtionen av alfa-cyklodextrin inte ger anledning till oro beträffande säkerheten.

(8)

På grundval av den vetenskapliga utvärderingen fastställs det att alfa-cyklodextrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/16

(1)

Under 2007 konstaterades utbrott av mul- och klövsjuka i Cypern. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen.

(2)

För att förhindra att sjukdomen sprids och för att bidra till att den utrotas så snabbt som möjligt bör gemenskapen bidra finansiellt till de utgifter i medlemsstaten som berättigar till stöd och som beror på åtgärder för att bekämpa sjukdomen, enligt vad som anges i beslut 90/424/EEG.

(3)

Bestämmelser om finansiellt stöd från gemenskapen för åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka finns i kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (2).

(4)

Den 7 januari 2008 lade Cypern fram en sista beräkning av kostnaderna för att utrota sjukdomen.

(5)

De cypriotiska myndigheterna har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 11.2 i beslut 90/424/EEG och artikel 6 i förordning (EG) nr 349/2005.

(6)

Det finansiella stödet från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/17

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som ska tillämpas vid bestämning av gemenskapens ekonomiska stöd till särskilda veterinäråtgärder, inklusive nödåtgärder. Enligt artikel 3a i det beslutet kan medlemsstaterna få finansiellt gemenskapsstöd för kostnaderna för vissa åtgärder för att utrota aviär influensa.

(2)

I artikel 3a.3 i beslut 90/424/EEG återfinns reglerna om den andel av medlemsstaternas kostnader som kan täckas av det finansiella gemenskapsstödet.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (2) omfattar inte längre aviär influensa i och med ändringen av beslut 90/424/EEG genom beslut 2006/53/EG (3). Det är därför nödvändigt att i det här beslutet uttryckligen föreskriva att beviljande av finansiellt stöd till Förenade kungariket förutsätter att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 349/2005 följs.

(4)

Utbrott av aviär influensa kunde konstateras i Förenade kungariket under 2007. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen. Förenade kungariket har vidtagit de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG för att bekämpa dessa utbrott.

(5)

Förenade kungariket har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artiklarna 3.3 och 3a.2 i beslut 90/424/EEG och artikel 6 i förordning (EG) nr 349/2005.

(6)

Förenade kungariket lämnade den 13 december 2007 information till kommissionen om de kostnader som uppstått och har därefter fortsatt att lämna alla nödvändiga uppgifter om kostnader för kompensation samt driftskostnader.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/19

(1)

När Lissabonstrategin nylanserades 2005 betonade EU:s stats- och regeringschefer vilken viktig funktion som bättre förbindelser mellan offentliga forskningsorganisationer, som universiteten, och näringslivet har för arbetet med att främja cirkulering och användning av idéer i ett dynamiskt kunskapssamhälle och förbättra konkurrenskraften och välfärden.

(2)

Insatser bör göras för att bättre omvandla kunskap till socioekonomiska vinster. Därför behöver offentliga forskningsorganisationer sprida och använda offentligfinansierade forskningsresultat effektivare så att de kan utnyttjas för nya produkter och tjänster. Detta kan ske genom exempelvis samarbeten mellan näringslivet och den akademiska världen (forskningssamverkan eller kontraktsforskning som genomförs eller finansieras tillsammans med en privata sektorn) licensavtal och bildandet av avknoppningsföretag.

(3)

Ett effektivt utnyttjande av offentligfinansierade forskningsresultat förutsätter en fungerande förvaltning av immateriella rättigheter (dvs. kunskap i bredast tänkbara bemärkelse, som omfattar allt från uppfinningar och mjukvara till databaser och mikroorganismer, oavsett om dessa skyddas av rättsliga instrument, som patent), utveckling av en entreprenörsanda och entreprenörsfärdigheter inom offentliga forskningsorganisationer samt bättre kommunikation och interaktion mellan offentlig och privat sektor.

(4)

De offentliga organisationerna behöver delta aktivt i förvaltningen av immateriella rättigheter och kunskapsöverföringen för att socioekonomiska vinster ska kunna genereras och för att man ska kunna locka till sig studenter, forskare och nya forskningsmedel.

(5)

På senare år har medlemsstaterna tagit olika initiativ för att främja kunskapsöverföring på nationell nivå, men det finns kvar stora skillnader mellan medlemsstaternas regelverk, politik och praxis, och metoderna för förvaltning av immateriella rättigheter inom offentliga forskningsorganisationer varierar, vilket kan förhindra eller hämma den gränsöverskridande kunskapsöverföringen i Europa och genomförandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet.

(6)

Efter kommissionens meddelande från 2007 (1), som behandlar tillvägagångssätten för en gemensam europeisk ram för kunskapsöverföring, uppmanade Europeiska rådet i juni 2007 kommissionen att utarbeta riktlinjer för de offentliga forskningsorganisationernas förvaltning av immateriella rättigheter i form av en rekommendation till medlemsstaterna.

(7)

Avsikten med den här rekommendationen är att ge medlemsstaterna och regionerna politiska riktlinjer för utvecklingen eller uppdateringen av nationella riktlinjer och ramar samt att ge de offentliga forskningsorganisationerna en uppförandekod, för att förbättra de offentliga forskningsorganens förvaltning av immateriella rättigheter och kunskapsöverföring.

(8)

Samverkan inom området forskning och utveckling och kunskapsöverföring mellan gemenskapen och tredjeländer bör bygga på tydliga och enhetliga rekommendationer och metoder som säkrar rättvis och lika tillgång till sådana immateriella rättigheter som uppkommer genom internationell forskningssamverkan, till gagn för alla berörda parter. Den bifogade uppförandekoden bör användas som referens i detta sammanhang.

(9)

Ett antal goda metoder, som bör hjälpa medlemsstaterna att genomföra den här rekommendationen, anges. Medlemsstaterna kan själva välja vilka förfaranden och metoder som bäst kan säkerställa att principerna i den här rekommendationen följs, med hänsyn till förhållandena i det egna landet, eftersom de metoder som fungerar bra i en medlemsstat inte nödvändigtvis fungerar lika bra i en annan. Hänsyn bör också tas till befintliga riktlinjer på gemenskaps- och OECD-nivå.

(10)

Kommissionen och medlemsstaterna bör övervaka genomförandet av den här rekommendationen och dess effekter samt främja ett utbyte av goda metoder för kunskapsöverföring.

1.

ser till att alla offentliga forskningsorganisationer sätter upp kunskapsöverföring som ett strategiskt uppdrag,

2.

uppmuntrar offentliga forskningsorganisationer att utarbeta och offentliggöra strategier och förfaranden för förvaltning av immateriella rättigheter i enlighet med uppförandekoden i bilaga I,

3.

stöder utvecklingen av kunskapsöverföringskapacitet och -kompetenser i offentliga forskningsorganisationer och av åtgärder för att öka studenters medvetenhet och kompetens (framför allt inom teknik och vetenskap) när det gäller immateriella rättigheter, kunskapsöverföring och företagande,

4.

främjar spridning på bred front av kunskap som skapas med hjälp av offentliga medel, genom att vidta åtgärder för att främja öppen tillgång till forskningsresultat och samtidigt göra det möjligt att skydda eventuella immateriella rättigheter som berörs,

5.

samarbetar och vidtar åtgärder för att förbättra enhetligheten för sina respektive ordningar för ägande av immateriella rättigheter på ett sådant sätt att det främjar samverkan över gränser och kunskapsöverföring inom forsknings- och utvecklingsområdet,

6.

använder de principer som beskrivs i den här rekommendationen som underlag för införande eller ändring av nationella riktlinjer och lagar för förvaltningen av immateriella rättigheter och för offentliga forskningsorganisationers kunskapsöverföring, för överenskommelser om forskningssamarbete med tredjeländer och för varje annan åtgärd för att främja kunskapsöverföring, liksom i samband med utarbetandet av politiska strategier eller finansieringssystem inom detta område, med beaktande av bestämmelserna om statligt stöd,

7.

vidtar åtgärder för att se till att uppförandekoden genomförs i största möjliga utsträckning, antingen direkt eller genom de regler som fastställs av nationella forskningsorgan,

8.

ser till att deltagare i internationella forskningsprojekt som kommer från medlemsstater respektive tredjeländer behandlas lika och rättvist när det gäller ägande och tillgång till immateriella rättigheter, till ömsesidig gagn för alla berörda parter,

9.

utser en nationell kontaktpunkt som ska ha till uppgift att samordna åtgärder som rör kunskapsöverföring mellan offentliga forskningsorganisationer och den privata sektorn (även transnationella frågor) i samarbete med liknande kontaktpunkter i andra medlemsstater,

10.

granskar och tillämpar bästa praxis enligt bilaga II, med beaktande av de nationella förhållandena,

11.

senast den 15 juli 2010 och därefter vartannat år informerar kommissionen om de åtgärder som vidtagits utifrån den här rekommendationen och om de effekter de haft.