ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 146

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

51 årgången
5 juni 2008


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 496/2008 av den 4 juni 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 497/2008 av den 4 juni 2008 om öppnande och förvaltning av gemenskapstullkvoter för viss fisk och vissa fiskeriprodukter med ursprung i Montenegro

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 498/2008 av den 4 juni 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1580/2007 vad beträffar tröskelvolymerna för tilläggstullen för tomater, aprikoser, citroner, plommon, persikor (inbegripet nektariner), päron och bordsdruvor

7

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 499/2008 av den 4 juni 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1501/95 och förordning (EG) nr 800/1999 när det gäller villkoren för beviljande av exportbidrag för jordbruksprodukter

9

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Kommissionen

 

 

2008/413/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 26 maj 2008 om tillstånd för utsläppande på marknaden av alfa-cyklodextrin som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 [delgivet med nr K(2008) 1954]

12

 

 

2008/414/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 26 maj 2008 om ett finansiellt stöd från gemenskapen till åtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka i Cypern 2007 [delgivet med nr K(2008) 1974]

16

 

 

2008/415/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 28 maj 2008 om ett finansiellt stöd från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Förenade kungariket 2007 [delgivet med nr K(2008) 2169]

17

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

Kommissionen

 

 

2008/416/EG

 

*

Kommissionens rekommendation av den 10 april 2008 om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer [delgivet med nr K(2008) 1329]  ( 1 )

19

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 496/2008

av den 4 juni 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsakter (1), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 5 juni 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 juni 2008.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

till kommissionens förordning av den 4 juni 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MA

41,9

MK

44,3

TR

70,2

ZZ

52,1

0707 00 05

MK

30,3

TR

121,8

ZZ

76,1

0709 90 70

TR

100,9

ZZ

100,9

0805 50 10

AR

131,9

IL

134,6

TR

144,8

US

139,2

UY

61,8

ZA

132,2

ZZ

124,1

0808 10 80

AR

104,4

BR

85,8

CA

61,8

CL

90,1

CN

96,5

MK

50,7

NZ

109,6

TR

85,9

US

100,8

UY

107,4

ZA

88,1

ZZ

89,2

0809 10 00

TR

176,2

ZZ

176,2

0809 20 95

TR

523,0

US

204,8

ZZ

363,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 497/2008

av den 4 juni 2008

om öppnande och förvaltning av gemenskapstullkvoter för viss fisk och vissa fiskeriprodukter med ursprung i Montenegro

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 140/2008 av den 19 november 2007 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan, och av interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (1), särskilt artikel 2, och

av följande skäl:

(1)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (nedan kallat stabiliserings- och associeringsavtalet) undertecknades i Luxemburg den 15 oktober 2007. Stabiliserings- och associeringsavtalet är på väg att ratificeras.

(2)

Den 15 oktober 2007 ingicks ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (2) (nedan kallat interimsavtalet), som godkändes genom rådets beslut 2007/855/EG av den 15 oktober 2007 (3). Genom interimsavtalet träder stabiliserings- och associeringsavtalets bestämmelser om handel och handelsrelaterade frågor i kraft i förtid, dvs. den 1 januari 2008.

(3)

I interimsavtalet och i stabiliserings- och associeringsavtalet föreskrivs att viss fisk och vissa fiskeriprodukter med ursprung i Montenegro får importeras till gemenskapen till nedsatt tullsats eller till nolltullsats inom ramen för gemenskapstullkvoter.

(4)

De tullkvoter som anges i interimsavtalet och i stabiliserings- och associeringsavtalet är årliga och gäller för en obestämd tidsperiod. Det är nödvändigt att öppna gemenskapstullkvoterna för 2008 och de därpå följande åren och att fastställa ett gemensamt system för förvaltningen av dessa.

(5)

Denna gemensamma förvaltning bör säkerställa att alla importörer i gemenskapen har lika och oavbruten tillgång till tullkvoterna och att de fastställda kvottullsatserna tillämpas genomgående på all import av produkterna i fråga till alla medlemsstater till dess att kvoterna är förbrukade. För att systemet ska vara effektivt bör medlemsstaterna tillåtas att från kvotvolymerna dra av de kvantiteter som motsvarar deras faktiska import. Ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen krävs, och kommissionen måste i synnerhet kunna övervaka i vilken takt kvoterna förbrukas och underrätta medlemsstaterna om detta. För att kommunikationen mellan medlemsstaterna och kommissionen ska vara snabb och effektiv bör den i största möjliga utsträckning ske genom elektronisk överföring.

(6)

De kvoter som öppnas genom denna förordning bör därför förvaltas i enlighet med det system för förvaltning av tullförmåner inom ramen för tullkvoter enligt vilket uttag ur kvoterna ska beviljas i den kronologiska ordning i vilken tulldeklarationerna godtagits som fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4).

(7)

I enlighet med stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet bör tullkvoterna för beredda eller konserverade sardiner och för beredd eller konserverad ansjovis ökas till 250 ton från och med den 1 januari det fjärde året efter det att interimsavtalet har trätt i kraft, förutsatt att minst 80 % av den totala mängden av föregående års tullkvot har använts senast den 31 december det året. De högre kvotvolymerna bör, om de genomförs, fortsätta att gälla till dess att parterna i stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet kommer överens om en annan ordning.

(8)

Eftersom interimsavtalet träder i kraft den 1 januari 2008 bör denna förordning gälla från och med samma dag och vara fortsatt tillämplig efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet träder i kraft.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Fisk och fiskeriprodukter med ursprung i Montenegro som förtecknas i bilagan och som övergår till fri omsättning i gemenskapen ska omfattas av en nedsatt tullsats eller en nolltullsats på de nivåer och inom de årliga gemenskapstullkvoter som fastställs i bilagan.

För att omfattas av dessa förmånstullsatser ska dessa produkter åtföljas av ett ursprungsintyg i enlighet med protokoll 3 till interimsavtalet med Montenegro eller protokoll 3 till stabiliserings- och associeringsavtalet med Montenegro.

Artikel 2

1.   De tullkvoter som avses i artikel 1 ska förvaltas av kommissionen i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c i förordning (EEG) nr 2454/93.

2.   Kommunikationen mellan medlemsstaterna och kommissionen beträffande förvaltningen av tullkvoterna ska i största möjliga utsträckning ske genom elektronisk överföring.

Artikel 3

1.   De tullkvoter för beredda eller konserverade sardiner och för beredd eller konserverad ansjovis som anges i bilagan under löpnummer 09.1524 och 09.1525 ska ökas till 250 ton från och med den 1 januari 2012 för 2012 och de därpå följande åren.

2.   Den ökning som avses i punkt 1 får tillämpas endast om minst 80 % av de kvotvolymer som öppnats under det föregående året har utnyttjats det fjärde året efter det att interimsavtalet har trätt i kraft.

Artikel 4

Medlemsstaterna och kommissionen ska ha ett nära samarbete i syfte att se till att denna förordning efterlevs.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 juni 2008.

På kommissionens vägnar

László KOVÁCS

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 43, 19.2.2008, s. 1.

(2)  EUT L 345, 28.12.2007, s. 2.

(3)  EUT L 345, 28.12.2007, s. 1.

(4)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (EUT L 62, 1.3.2007, s. 6).


BILAGA

Utan hinder av reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen ska lydelsen i kolumnen för varuslag endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet inom ramen för denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. I de fall ”ex” anges före KN-numret ska förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och den tillhörande varubeskrivningen tillämpas tillsammans.

FISK OCH FISKERIPRODUKTER

Löpnummer

KN-nummer

Taric-nummer

Varuslag

Årlig tullkvot

(nettovikt i ton)

Kvottullsats

09.1516

0301 91 10

 

Öring (Salmo trutta, Oncorhynchus mykiss, Oncorhynchus clarki, Oncorhynchus aguabonita, Oncorhynchus gilae, Oncorhynchus apache och Oncorhynchus chrysogaster): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

20 ton

Fri

0301 91 90

 

0302 11 10

 

0302 11 20

 

0302 11 80

 

0303 21 10

 

0303 21 20

 

0303 21 80

 

0304 19 15

 

0304 19 17

 

ex 0304 19 19

30

ex 0304 19 91

10

0304 29 15

 

0304 29 17

 

ex 0304 29 19

30

ex 0304 99 21

11, 12, 20

ex 0305 10 00

10

ex 0305 30 90

50

0305 49 45

 

ex 0305 59 80

61

ex 0305 69 80

61

09.1518

0301 93 00

 

Karp: levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

10 ton

Fri

0302 69 11

 

0303 79 11

 

ex 0304 19 19

20

ex 0304 19 91

20

ex 0304 29 19

20

ex 0304 99 21

16

ex 0305 10 00

20

ex 0305 30 90

60

ex 0305 49 80

30

ex 0305 59 80

63

ex 0305 69 80

63

09.1520

ex 0301 99 80

80

Havsruda (Dentex dentex och Pagellus spp.): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

20 ton

Fri

0302 69 61

 

0303 79 71

 

ex 0304 19 39

80

ex 0304 19 99

77

ex 0304 29 99

50

ex 0304 99 99

20

ex 0305 10 00

30

ex 0305 30 90

70

ex 0305 49 80

40

ex 0305 59 80

65

ex 0305 69 80

65

09.1522

ex 0301 99 80

22

Havsabborre (Dicentrarchus labrax): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

20 ton

Fri

0302 69 94

 

ex 0303 77 00

10

ex 0304 19 39

85

ex 0304 19 99

79

ex 0304 29 99

60

ex 0304 99 99

70

ex 0305 10 00

40

ex 0305 30 90

80

ex 0305 49 80

50

ex 0305 59 80

67

ex 0305 69 80

67

09.1524

1604 13 11

 

Sardiner, beredda eller konserverade

200 ton (1)

6 %

1604 13 19

 

ex 1604 20 50

10, 19

09.1525

1604 16 00

 

Ansjovis, beredd eller konserverad

200 ton (1)

12,5 %

1604 20 40

 


(1)  Från och med den 1 januari 2012 ska tullkvoterna för 2012 och de därpå följande åren ökas till 250 ton, förutsatt att minst 80 % av det föregående årets kvot har använts senast den 31 december det året. Den högre kvotvolymen kommer, om den genomförs, att tillämpas till dess att parterna kommer överens om en annan ordning.


5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/7


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 498/2008

av den 4 juni 2008

om ändring av förordning (EG) nr 1580/2007 vad beträffar tröskelvolymerna för tilläggstullen för tomater, aprikoser, citroner, plommon, persikor (inbegripet nektariner), päron och bordsdruvor

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96 (1), särskilt artikel 35.4 och artikel 42, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2) införs bestämmelser om övervakning av importen av de produkter som förtecknas i bilaga XVII till förordningen. Denna övervakning ska ske i enlighet med artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

I enlighet med artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2005, 2006 och 2007, bör en anpassning göras av tröskelvolymerna för tilläggstullen för tomater, aprikoser, citroner, plommon, persikor (inbegripet nektariner), päron och bordsdruvor.

(3)

Förordning (EG) nr 1580/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga XVII till förordning (EG) nr 1580/2007 ska ersättas med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 juni 2008.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 273, 17.10.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 352/2008 (EUT L 109, 19.4.2008, s. 9).

(3)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (EUT L 62, 1.3.2007, s. 6).

(4)  EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.


BILAGA

”BILAGA XVII

TILLÄGGSIMPORTTULLAR: AVDELNING IV KAPITEL II AVSNITT 2

Utan att tillämpningen av reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen påverkas ska varuslaget endast anses som vägledande. Tillämpningsområdet för tilläggstullarna i denna bilaga avgörs genom KN-numrens omfattning vid den tidpunkt då den här förordningen antogs.

Löpnummer

KN-nr

Varuslag

Tillämpningsperiod

Tröskelvolymer

(ton)

78.0015

0702 00 00

Tomater

1 oktober till 31 maj

638 044

78.0020

1 juni till 30 september

181 614

78.0065

0707 00 05

Gurka

1 maj till 31 oktober

70 873

78.0075

1 november till 30 april

46 491

78.0085

0709 90 80

Kronärtskockor

1 november till 30 juni

19 799

78.0100

0709 90 70

Zucchini

1 januari till 31 december

117 360

78.0110

0805 10 20

Apelsiner

1 december till 31 maj

454 253

78.0120

0805 20 10

Klementiner

1 november till slutet av februari

606 155

78.0130

0805 20 30

0805 20 50

0805 20 70

0805 20 90

Mandariner (inbegripet tangeriner och satsumas); wilkings och hybrider som liknar citrusfrukter

1 november till slutet av februari

104 626

78.0155

0805 50 10

Citroner

1 juni till 31 december

335 545

78.0160

1 januari till 31 maj

64 453

78.0170

0806 10 10

Bordsdruvor

21 juli till 20 november

89 754

78.0175

0808 10 80

Äpplen

1 januari till 31 augusti

886 383

78.0180

1 september till 31 december

81 237

78.0220

0808 20 50

Päron

1 januari till 30 april

257 029

78.0235

1 juli till 31 december

37 083

78.0250

0809 10 00

Aprikoser

1 juni till 31 juli

4 199

78.0265

0809 20 95

Körsbär, andra än surkörsbär

21 maj till 10 augusti

151 059

78.0270

0809 30

Persikor, inbegripet nektariner

11 juni till 30 september

39 144

78.0280

0809 40 05

Plommon och sviskon

11 juni till 30 september

7 658”


5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/9


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 499/2008

av den 4 juni 2008

om ändring av förordning (EG) nr 1501/95 och förordning (EG) nr 800/1999 när det gäller villkoren för beviljande av exportbidrag för jordbruksprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1), särskilt artikel 63,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (2), särskilt artikel 167 och artikel 170 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan produkter som förtecknas i den artikeln som ska exporteras i bearbetad eller obearbetad form berättiga till exportbidrag om de uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs i artikel 167 i samma förordning. Genom artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007 ges dessutom kommissionen möjlighet att fastställa ytterligare villkor för beviljande av exportbidrag för en eller flera produkter. De villkoren fastställs för närvarande i rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaden för de sektorer som förtecknas i artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Eftersom de förordningarna ska upphöra att gälla enligt artikel 201 i förordning (EG) nr 1234/2007 bör det fastställas övergripande bestämmelser från och med de datum då förordning (EG) nr 1234/2007 ska börja gälla enligt artikel 204 i den förordningen.

(2)

Övergripande bestämmelser finns redan i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (3). Det är därför lämpligt att ändra den förordningen för att fastställa de villkor som avses i artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaderna för fjäderfä, ägg, griskött och ris kan exportbidrag beviljas för produkter med ursprung i tredjeland, som importerats och därefter exporterats utan att ha blivit väsentligt bearbetade i den mening som avses i artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4). Bidragen är i så fall begränsade till den importtull som betalats och dessutom måste exportören bevisa att de importerade produkterna är desamma som de exporterade. Eftersom regeln är mycket besvärlig att använda och av ringa praktisk betydelse, bör den av förenklings- och harmoniseringsskäl avskaffas.

(4)

Gemenskapsursprung som förutsättning för berättigande till exportbidrag är ett viktigt led i att skydda gemenskapens budget mot missbruk. Syftet är i synnerhet att förebygga omläggning av handeln i form av import som inte har som syfte att sätta varorna i omsättning på den inre marknaden, utan som uteslutande går ut på att få exportbidrag vid export. Detta skydd gäller för spannmål, ris, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, ägg och fjäderfäkött och bör behållas. För att fortsätta skydda gemenskapens budget mot missbruk bör det fastställas en övergripande bestämmelse som gäller för alla sektorer i artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(5)

För att trygga leveranserna av socker till raffinaderierna i hela gemenskapen har det i de på varandra följande marknadsordningarna för socker införts en särskild förmånsordning för tillträde till gemenskapsmarknaden, enligt vilken raffineringsindustrin ges möjlighet att på särskilda villkor importera vissa kvantiteter rårörsocker med ursprung i de AVS-stater som har undertecknat protokoll nr 3 till bilaga IV till partnerskapsavtalet mellan AVS-EG samt i Indien och andra stater i enlighet med avtal som ingåtts med dessa stater. Denna förmånsordning för import infördes inom ramen för den gemensamma marknadsordningen för socker. Enligt artikel 27.12 b i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (5) skulle det därför beviljas bidrag för produkter som importerades enligt denna ordning. I samband med detta beslutade rådet att det inte skulle krävas bevis på gemenskapsursprung för att få rätt till bidrag enligt den gemensamma marknadsordningen för socker som upprättades genom rådets förordning (EG) nr 318/2006 (6). Kravet på gemenskapsursprung bör därför inte gälla för socker.

(6)

Till följd av avskaffandet av exportbidrag för vissa produkter har förteckningen över exportbidragsberättigande sammansatta produkter, för vilka exportbidraget fastställs på grundval av en beståndsdel, blivit kortare. Därför bör bara de återstående produkterna nämnas i detta sammanhang.

(7)

Kravet på gemenskapsursprung har redan fastställts för spannmål genom artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (7). Av tydlighets- och rationaliseringsskäl bör detta krav ersättas med den övergripande bestämmelsen om krav på gemenskapsursprung.

(8)

Förordningarna (EG) nr 1501/95 och (EG) nr 800/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 12 i förordning (EG) nr 1501/95 ska utgå.

Artikel 2

Förordning (EG) nr 800/1999 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om undantag för vissa produkter, fastställs i denna förordning gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag (nedan kallade bidrag)

a)

för produkter inom de sektorer som anges i artikel 162.1 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (8),

b)

som regleras i artikel 63 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 (9).

2.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

1.   Oaktat om en produkts förpackning uppfyller tullkraven, ska bidrag beviljas för de produkter som avses i artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 som är i fri omsättning och är av gemenskapsursprung.

För de sockerprodukter som avses i artikel 162.1 a iii och b i förordning (EG) nr 1234/2007 får dock bidrag beviljas, om de enbart är i fri omsättning.

2.   För beviljande av bidrag anses produkterna vara av gemenskapsursprung om de i sin helhet framställts i gemenskapen eller om de genomgick sin sista väsentliga bearbetning eller behandling i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 23 eller 24 i förordning (EEG) nr 2913/92.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, ska produkter som framställts av följande inte anses uppfylla kraven för bidrag:

a)

Material med ursprung i gemenskapen.

b)

Sådant från tredjeland importerat jordbruksmaterial som omfattas av de förordningar som avses i artikel 1 och som inte genomgått en väsentlig bearbetning i gemenskapen.

3.   Om det ställs som villkor för bidraget att produkten ska ha gemenskapsursprung, måste exportören deklarera ursprunget enligt definitionen i punkt 2, i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning.

4.   Vid export av sammansatta produkter, för vilka bidraget fastställs på grundval av en eller flera av beståndsdelarna, ska bidraget betalas ut om den eller de beståndsdelar för vilka bidraget begärs uppfyller villkoren i punkt 1.

Bidrag ska även beviljas om den eller de beståndsdelar för vilken eller vilka bidraget begärdes ursprungligen hade gemenskapsursprung eller var i fri omsättning enligt punkt 1 och inte längre befinner sig i fri omsättning enbart på grund av att de nu ingår i andra produkter.

5.   Vid tillämpning av punkt 4 ska följande bidrag anses vara bidrag som fastställs på grundval av en beståndsdel:

a)

Bidrag för produkter inom sektorerna för spannmål, ägg, ris, socker, mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av en av de varor som avses i bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 (10).

b)

Bidrag för vitt socker och råsocker enligt KN-nummer 1701, isoglukos enligt KN-numren 1702 30 10, 1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30 samt sirap och andra lösningar av sockerbetor eller sockerrör enligt KN-numren 1702 60 95 och 1702 90 95, vilka används i produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 2201/96.

c)

Bidrag för produkter inom sektorerna mjölk och mjölkprodukter samt socker som exporteras i form av produkter enligt KN-numren 0402 10 91–99, 0402 29, 0402 99, 0403 10 31–39, 0403 90 31–39, 0403 90 61–69, 0404 10 26–38, 0404 10 72–84 och 0404 90 81–89 och som exporteras i form av produkter enligt KN-nummer 0406 30 som inte är produkter som har sitt ursprung i medlemsstaterna eller produkter från tredjeland som är i fri omsättning i medlemsstaterna.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska dock tillämpas

a)

från och med den 1 juli 2008 när det gäller sektorerna för spannmål, nöt- och kalvkött, griskött, mjölk och mjölkprodukter, ägg och fjäderfäkött,

b)

från och med den 1 september 2008 när det gäller rissektorn,

c)

från och med den 1 oktober 2008 när det gäller sockersektorn.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 juni 2008.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 361/2008 (EUT L 121, 7.5.2008, s. 1).

(3)  EGT L 102, 17.4.1999, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 159/2008 (EUT L 48, 22.2.2008, s. 19).

(4)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(5)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 318/2006 (EUT L 58, 28.2.2006, s. 1).

(6)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1260/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 1). Med verkan från och med den 1 oktober 2008 ersätts förordning (EG) nr 318/2006 av förordning (EG) nr 1234/2007.

(7)  EGT L 147, 30.6.1995, s. 7. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1996/2006 (EUT L 398, 30.12.2006, s. 1).

(8)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(9)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.”

(10)  EUT L 172, 5.7.2005, s. 24.”


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Kommissionen

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/12


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 26 maj 2008

om tillstånd för utsläppande på marknaden av alfa-cyklodextrin som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97

[delgivet med nr K(2008) 1954]

(Endast den tyska texten är giltig)

(2008/413/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och

av följande skäl:

(1)

Den 12 oktober 2004 ansökte företaget Wacker Chemie hos de behöriga myndigheterna i Belgien om att få släppa ut alfa-cyklodextrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 29 juni 2005 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Belgien sin första utvärderingsrapport. Dess slutsats var att användningen av alfa-cyklodextrin är säkert som livsmedel.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 28 september 2005.

(4)

Inom den period på 60 dagar som fastställs i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 restes i enlighet med denna bestämmelse motiverade invändningar mot utsläppandet av denna produkt på marknaden.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ombads därför den 28 oktober 2006 att yttra sig i frågan.

(6)

Den 6 juli 2007 antog Efsa ett yttrande från den vetenskapliga panelen för dietprodukter, nutrition och allergier, avgett på begäran av kommissionen för bedömning av säkerheten hos alfa-cyklodextrin.

(7)

I yttrandet drog panelen slutsatsen att den föreslagna mängden för användning och den förväntade konsumtionen av alfa-cyklodextrin inte ger anledning till oro beträffande säkerheten.

(8)

På grundval av den vetenskapliga utvärderingen fastställs det att alfa-cyklodextrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Alfa-cyklodextrin i enlighet med bilagan får släppas ut på marknaden i gemenskapen som en ny livsmedelsingrediens.

Artikel 2

Beteckningen ”alfa-cyklodextrin” eller ”α-cyklodextrin” ska anges i innehållsförteckningen för livsmedel som innehåller ämnet.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Wacker, Consortium für elektrochemische Industrie GmbH, Zielstattstrasse 20, D-81379 München.

Utfärdad i Bryssel den 26 maj 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 43, 14.2.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).


BILAGA

SPECIFIKATION AV ALFA-CYKLODEXTRIN

Synonymer

α-cyklodextrin, α-dextrin, cyklohexaamylos, cyklomaltohexaos, α-cykloamylos

Definition

Alfa-cyklodextrin är en icke-reducerande cyklisk sackarid bestående av sex D-glukopyranosylenheter som är sammankopplade med α-1,4-bindningar på hydrolyserad stärkelse. Den framställs genom att glukosyltransferas (CGTase, EC 2.4.1.19) får reagera med hydrolyserad stärkelse. Återvinning och rening av α-cyklodextrin kan ske med någon av följande metoder: 1) Utfällning av ett komplex av α-cyclodextrin med 1-dekanol, upplösning i uppvärmt vatten och förnyad utfällning, ångstripping av komplexbildaren och kristallisation av α-cyklodextrin ur lösningen, eller 2) jonbyteskromatografi eller gelfiltrering åtföljt av kristallisation av α-cyklodextrin ur den renade moderlösningen, eller 3) membranseparationsmetoder, såsom ultrafiltrering och omvänd osmos.

Kemiskt namn:

Cyklohexaamylos

CAS-nummer:

10016-20-3

Summaformel:

(C6H10O5)6

Strukturformel:

Image

Relativ formelmassa:

972,85

Halt:

Minst 98 % (beräknat på torrsubstans)

Beskrivning

Praktiskt taget luktfritt, vitt eller nästan vitt kristallint, fast ämne

Egenskaper

Identifiering

Smältintervall:

Bryts ned vid en temperatur över 278 °C

Löslighet:

Lättlösligt i vatten, mycket svagt lösligt i etanol

Specifik rotation:

[α]D 25: Mellan + 145° och +151° (1-procentig lösning)

Kromatografi:

Retentionstiden för den största toppen i ett vätskekromatogram av provet är densamma som för en referenslösning av α-cyklodextrin i ett kromatogram av referensen α-cyklodextrin (tillgänglig från Consortium für elektrochemische Industrie GmbH, München, Tyskland eller Wacker Biochem Group, Adrian, MI, USA) vid de betingelser som anges under rubriken ANALYSMETOD.

Renhetsgrad

Vatten:

Högst 11 % (Karl Fischer-metoden)

Rest av komplexbildare:

Högst 20 mg/kg

(1-dekanol)

Reducerande ämnen:

Högst 0,5 % (uttryckt som glukos)

Sulfataska:

Högst 0,1 %

Bly:

Högst 0,5 mg/kg

Analysmetod

Bestämning med vätskekromatografi vid följande betingelser.

Provlösning: Väg noggrant upp cirka 100 mg prov i en 10 ml mätkolv och tillsätt omkring 8 ml avjoniserat vatten. Lös provet helt genom att placera mätkolven i ett ultraljudbad (10–15 minuter) och späd sedan till märket med renat, avjoniserat vatten. Filtrera lösningen genom ett filter med en porstorlek på 0,45 mikrometer.

Referenslösning: Väg noggrant upp cirka 100 mg α-cyklodextrin i en 10 ml mätkolv och tillsätt 8 ml avjoniserat vatten. Lös provet helt genom att placera mätkolven i ultraljudbad och späd sedan till märket med renat, avjoniserat vatten.

Kromatografi: Vätskekromatograf försedd med RI-detektor och en integrerad skrivare.

Kolonn och packning: Nucleosil-100-NH2 (10 μm) (Macherey & Nagel Co. Düren, Tyskland) eller motsvarande.

Längd: 250 mm

Diameter: 4 mm

Temperatur: 40 °C

Mobil fas: acetonitril/vatten (67/33, v/v)

Flödeshastighet: 2,0 ml/min

Injektionsvolym: 10 μl

Förfarande: Injicera provlösningen i kromatografen, registrera kromatogrammet och mät topparean för alfa-cyklodextrinpiken. Beräkna andelen alfa-cyklodextrin i provet med hjälp av följande formel:

% α-cyklodextrin (på torrsubstans) = 100 × (AS/AR) (WR/WS)

där:

 

As och AR är toppareorna för α-cyklodextrin i provlösningen respektive referenslösningen.

 

Ws och WR är vikten (mg) α-cyklodextrin i provet respektive referensen, efter korrigering för vattenhalten.


5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/16


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 26 maj 2008

om ett finansiellt stöd från gemenskapen till åtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka i Cypern 2007

[delgivet med nr K(2008) 1974]

(Endast den grekiska texten är giltig)

(2008/414/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artiklarna 3.3 och 11.4, och

av följande skäl:

(1)

Under 2007 konstaterades utbrott av mul- och klövsjuka i Cypern. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen.

(2)

För att förhindra att sjukdomen sprids och för att bidra till att den utrotas så snabbt som möjligt bör gemenskapen bidra finansiellt till de utgifter i medlemsstaten som berättigar till stöd och som beror på åtgärder för att bekämpa sjukdomen, enligt vad som anges i beslut 90/424/EEG.

(3)

Bestämmelser om finansiellt stöd från gemenskapen för åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka finns i kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (2).

(4)

Den 7 januari 2008 lade Cypern fram en sista beräkning av kostnaderna för att utrota sjukdomen.

(5)

De cypriotiska myndigheterna har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 11.2 i beslut 90/424/EEG och artikel 6 i förordning (EG) nr 349/2005.

(6)

Det finansiella stödet från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansiellt stöd från gemenskapen

1.   Cypern får beviljas ett finansiellt stöd från gemenskapen för sina kostnader i samband med de åtgärder som avses i artikel 11.4 a i–iv och b i beslut 90/424/EEG för att bekämpa mul- och klövsjuka under 2007.

2.   Det finansiella stödet från gemenskapen ska motsvara 60 % av de kostnader som berättigar till gemenskapsstöd enligt punkt 1. Det ska utbetalas enligt villkoren i förordning (EG) nr 349/2005.

Artikel 2

Villkor för utbetalning av stödet

En första del på 185 000 euro ska utbetalas av det finansiella stöd från gemenskapen som anges i artikel 1.

Artikel 3

Adressat

Detta beslut riktar sig till Republiken Cypern.

Utfärdat i Bryssel den 26 maj 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.


5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/17


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 28 maj 2008

om ett finansiellt stöd från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Förenade kungariket 2007

[delgivet med nr K(2008) 2169]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2008/415/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artiklarna 3.3 och 3a.1, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som ska tillämpas vid bestämning av gemenskapens ekonomiska stöd till särskilda veterinäråtgärder, inklusive nödåtgärder. Enligt artikel 3a i det beslutet kan medlemsstaterna få finansiellt gemenskapsstöd för kostnaderna för vissa åtgärder för att utrota aviär influensa.

(2)

I artikel 3a.3 i beslut 90/424/EEG återfinns reglerna om den andel av medlemsstaternas kostnader som kan täckas av det finansiella gemenskapsstödet.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (2) omfattar inte längre aviär influensa i och med ändringen av beslut 90/424/EEG genom beslut 2006/53/EG (3). Det är därför nödvändigt att i det här beslutet uttryckligen föreskriva att beviljande av finansiellt stöd till Förenade kungariket förutsätter att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 349/2005 följs.

(4)

Utbrott av aviär influensa kunde konstateras i Förenade kungariket under 2007. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen. Förenade kungariket har vidtagit de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG för att bekämpa dessa utbrott.

(5)

Förenade kungariket har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artiklarna 3.3 och 3a.2 i beslut 90/424/EEG och artikel 6 i förordning (EG) nr 349/2005.

(6)

Förenade kungariket lämnade den 13 december 2007 information till kommissionen om de kostnader som uppstått och har därefter fortsatt att lämna alla nödvändiga uppgifter om kostnader för kompensation samt driftskostnader.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansiellt stöd från gemenskapen till Förenade kungariket

1.   Förenade kungariket får beviljas ett finansiellt stöd från gemenskapen för sina kostnader i samband med de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG för att bekämpa aviär influensa under 2007.

2.   Vid tillämpningen av detta beslut ska artiklarna 2–5, 7, 8, 9.2, 9.3 och 9.4 samt 10 i förordning (EG) nr 349/2005 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 2

Adressat

Detta beslut riktar sig till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Utfärdat i Bryssel den 28 maj 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.

(3)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 37.


REKOMMENDATIONER

Kommissionen

5.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/19


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 10 april 2008

om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer

[delgivet med nr K(2008) 1329]

(Text av betydelse för EES)

(2008/416/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 165, och

av följande skäl:

(1)

När Lissabonstrategin nylanserades 2005 betonade EU:s stats- och regeringschefer vilken viktig funktion som bättre förbindelser mellan offentliga forskningsorganisationer, som universiteten, och näringslivet har för arbetet med att främja cirkulering och användning av idéer i ett dynamiskt kunskapssamhälle och förbättra konkurrenskraften och välfärden.

(2)

Insatser bör göras för att bättre omvandla kunskap till socioekonomiska vinster. Därför behöver offentliga forskningsorganisationer sprida och använda offentligfinansierade forskningsresultat effektivare så att de kan utnyttjas för nya produkter och tjänster. Detta kan ske genom exempelvis samarbeten mellan näringslivet och den akademiska världen (forskningssamverkan eller kontraktsforskning som genomförs eller finansieras tillsammans med en privata sektorn) licensavtal och bildandet av avknoppningsföretag.

(3)

Ett effektivt utnyttjande av offentligfinansierade forskningsresultat förutsätter en fungerande förvaltning av immateriella rättigheter (dvs. kunskap i bredast tänkbara bemärkelse, som omfattar allt från uppfinningar och mjukvara till databaser och mikroorganismer, oavsett om dessa skyddas av rättsliga instrument, som patent), utveckling av en entreprenörsanda och entreprenörsfärdigheter inom offentliga forskningsorganisationer samt bättre kommunikation och interaktion mellan offentlig och privat sektor.

(4)

De offentliga organisationerna behöver delta aktivt i förvaltningen av immateriella rättigheter och kunskapsöverföringen för att socioekonomiska vinster ska kunna genereras och för att man ska kunna locka till sig studenter, forskare och nya forskningsmedel.

(5)

På senare år har medlemsstaterna tagit olika initiativ för att främja kunskapsöverföring på nationell nivå, men det finns kvar stora skillnader mellan medlemsstaternas regelverk, politik och praxis, och metoderna för förvaltning av immateriella rättigheter inom offentliga forskningsorganisationer varierar, vilket kan förhindra eller hämma den gränsöverskridande kunskapsöverföringen i Europa och genomförandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet.

(6)

Efter kommissionens meddelande från 2007 (1), som behandlar tillvägagångssätten för en gemensam europeisk ram för kunskapsöverföring, uppmanade Europeiska rådet i juni 2007 kommissionen att utarbeta riktlinjer för de offentliga forskningsorganisationernas förvaltning av immateriella rättigheter i form av en rekommendation till medlemsstaterna.

(7)

Avsikten med den här rekommendationen är att ge medlemsstaterna och regionerna politiska riktlinjer för utvecklingen eller uppdateringen av nationella riktlinjer och ramar samt att ge de offentliga forskningsorganisationerna en uppförandekod, för att förbättra de offentliga forskningsorganens förvaltning av immateriella rättigheter och kunskapsöverföring.

(8)

Samverkan inom området forskning och utveckling och kunskapsöverföring mellan gemenskapen och tredjeländer bör bygga på tydliga och enhetliga rekommendationer och metoder som säkrar rättvis och lika tillgång till sådana immateriella rättigheter som uppkommer genom internationell forskningssamverkan, till gagn för alla berörda parter. Den bifogade uppförandekoden bör användas som referens i detta sammanhang.

(9)

Ett antal goda metoder, som bör hjälpa medlemsstaterna att genomföra den här rekommendationen, anges. Medlemsstaterna kan själva välja vilka förfaranden och metoder som bäst kan säkerställa att principerna i den här rekommendationen följs, med hänsyn till förhållandena i det egna landet, eftersom de metoder som fungerar bra i en medlemsstat inte nödvändigtvis fungerar lika bra i en annan. Hänsyn bör också tas till befintliga riktlinjer på gemenskaps- och OECD-nivå.

(10)

Kommissionen och medlemsstaterna bör övervaka genomförandet av den här rekommendationen och dess effekter samt främja ett utbyte av goda metoder för kunskapsöverföring.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS ATT MEDLEMSSTATERNA

1.

ser till att alla offentliga forskningsorganisationer sätter upp kunskapsöverföring som ett strategiskt uppdrag,

2.

uppmuntrar offentliga forskningsorganisationer att utarbeta och offentliggöra strategier och förfaranden för förvaltning av immateriella rättigheter i enlighet med uppförandekoden i bilaga I,

3.

stöder utvecklingen av kunskapsöverföringskapacitet och -kompetenser i offentliga forskningsorganisationer och av åtgärder för att öka studenters medvetenhet och kompetens (framför allt inom teknik och vetenskap) när det gäller immateriella rättigheter, kunskapsöverföring och företagande,

4.

främjar spridning på bred front av kunskap som skapas med hjälp av offentliga medel, genom att vidta åtgärder för att främja öppen tillgång till forskningsresultat och samtidigt göra det möjligt att skydda eventuella immateriella rättigheter som berörs,

5.

samarbetar och vidtar åtgärder för att förbättra enhetligheten för sina respektive ordningar för ägande av immateriella rättigheter på ett sådant sätt att det främjar samverkan över gränser och kunskapsöverföring inom forsknings- och utvecklingsområdet,

6.

använder de principer som beskrivs i den här rekommendationen som underlag för införande eller ändring av nationella riktlinjer och lagar för förvaltningen av immateriella rättigheter och för offentliga forskningsorganisationers kunskapsöverföring, för överenskommelser om forskningssamarbete med tredjeländer och för varje annan åtgärd för att främja kunskapsöverföring, liksom i samband med utarbetandet av politiska strategier eller finansieringssystem inom detta område, med beaktande av bestämmelserna om statligt stöd,

7.

vidtar åtgärder för att se till att uppförandekoden genomförs i största möjliga utsträckning, antingen direkt eller genom de regler som fastställs av nationella forskningsorgan,

8.

ser till att deltagare i internationella forskningsprojekt som kommer från medlemsstater respektive tredjeländer behandlas lika och rättvist när det gäller ägande och tillgång till immateriella rättigheter, till ömsesidig gagn för alla berörda parter,

9.

utser en nationell kontaktpunkt som ska ha till uppgift att samordna åtgärder som rör kunskapsöverföring mellan offentliga forskningsorganisationer och den privata sektorn (även transnationella frågor) i samarbete med liknande kontaktpunkter i andra medlemsstater,

10.

granskar och tillämpar bästa praxis enligt bilaga II, med beaktande av de nationella förhållandena,

11.

senast den 15 juli 2010 och därefter vartannat år informerar kommissionen om de åtgärder som vidtagits utifrån den här rekommendationen och om de effekter de haft.

Utfärdad i Bryssel den 10 april 2008.

På kommissionens vägnar

Janez POTOČNIK

Ledamot av kommissionen


(1)  KOM(2007) 182.


BILAGA I

Uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring

Den här uppförandekoden består av tre huvudgrupper av principer.

Principerna för en intern policy för immateriella rättigheter, som består av de grundläggande principer som offentliga forskningsorganisationer bör genomföra för att på ett effektivt sätt förvalta de immateriella rättigheter som deras forsknings- och utvecklingsverksamhet (egen eller i samverkan) ger upphov till.

Principerna för kunskapsöverföring kompletterar principerna för immateriella rättigheter genom att mer specifikt inriktas på aktiv överföring och användning av sådana immateriell egendom, oavsett om den är skyddad av immateriella rättigheter.

Principerna för forskningssamverkan och kontraktsforskning är avsedda att omfatta alla typer av forskningsverksamhet som utförs eller finansieras gemensamt av ett offentligt forskningsorgan och den privata sektorn, framför allt forskningssamverkan (där alla parter utför FoU-uppgifter) och kontraktsforskning (där ett privat företag lägger ut FoU på ett offentligt forskningsorgan).

Principer för en intern policy för immateriella rättigheter

1.

Utveckla en policy för immateriella rättigheter som ett led i den offentliga forskningsorganisationens långsiktiga strategi och uppdrag. Den ska offentliggöras internt och externt och en enda ansvarig kontaktpunkt ska utses.

2.

Denna policy ska innehålla tydligt formulerade regler för personal och studenter om hur nya idéer som kan vara av kommersiellt intresse ska tillkännages och om äganderätten till forskningsresultat, dokumentation, hantering av intressekonflikter och interaktion med tredje part.

3.

Främja kartläggning, utnyttjande och, vid behov, skydd av immateriella rättigheter, i enlighet med den offentliga forskningsorganisationens strategi och uppdrag och i syfte att maximera de socioekonomiska vinsterna. För detta ändamål kan olika strategier antas – eventuellt differentierade efter respektive vetenskapligt/tekniskt område – exempelvis strategin för allmän egendom och strategin för öppen innovation.

4.

Tillhandahålla lämpliga incitament som säkerställer att all berörd personal deltar aktivt i genomförandet av policyn för immateriella rättigheter. Dessa incitament ska inte uteslutande vara av finansiell art utan bör också främja karriärutveckling, genom att aspekter som rör immateriella rättigheter och kunskapsöverföring beaktas i bedömningsförfaranden, vid sidan av akademiska kriterier.

5.

Överväga att se till att den offentliga forskningsorganisationen skapar enhetliga portföljer av immateriella rättigheter – t.ex. inom särskilda teknikområden – och när så är lämpligt inrättar pooler av patent och immateriella rättigheter, som inkluderar andra offentliga forskningsorganisationers immateriella rättigheter. Detta kan främja utnyttjandet, i och med att en kritisk massa skapas och transaktionskostnaderna minskas för tredje part.

6.

Öka kunskaperna och de grundläggande kompetenserna när det gäller immateriella rättigheter och kunskapsöverföring, genom utbildning av studenter och forskningspersonal och genom att se till att personal med ansvar för förvaltning av immateriella rättigheter och kunskapsöverföring har den kompetens som krävs och får den utbildning som de behöver.

7.

Utveckla och offentliggöra en policy för offentliggörande och spridning som främjar en bred spridning av forsknings- och utvecklingsresultat (t.ex. genom publicering med fri tillgång) och samtidigt acceptera eventuella fördröjningar i de fall då skydd av den immateriella rättigheten planeras, även om detta bör begränsas till ett minimum.

Principer för en policy för kunskapsöverföring

8.

För att främja användningen av offentligfinansierade forskningsresultat och maximera deras socioekonomiska effekter, överväga alla tänkbara utnyttjandemekanismer (som licensavtal och avknoppningsföretag) och alla tänkbara partner i utnyttjandet i detta avseende (som avknoppningsföretag eller befintliga företag, andra offentliga forskningsorganisationer, investerare eller stödtjänster eller -stödorgan) och välja de lämpligaste.

9.

En proaktiv policy för immateriella rättigheter och kunskapsöverföring kan generera ytterligare medel för den offentliga forskningsorganisationen, men detta får inte betraktas som huvudmålet.

10.

Se till att den offentliga forskningsorganisationen har tillgång till eller besitter professionella kunskapsöverföringstjänster, t.ex. enheter för juridiska, finansiella och affärsrelaterade frågor samt för skydd av immateriella rättigheter samt personal med teknisk bakgrund.

11.

Utveckla och offentliggöra en policy för licensavtal, för att harmonisera arbetsmetoderna inom den offentliga forskningsorganisationen och säkerställa att alla överenskommelser är rättvisa. Överhuvudtaget bör överföring av ägandet till immateriella rättigheter som tillhör den offentliga forskningsorganisationen och beviljandet av exklusiva licenser (1) vara föremål för en ingående bedömning, särskilt när det gäller tredje part från länder utanför Europa. Licenser för utnyttjandeändamål bör omfatta lämplig ersättning, finansiell eller annan.

12.

Utveckla och offentliggöra en policy för bildandet av avknoppningsföretag, som möjliggör och uppmuntrar att den offentliga forskningsorganisationens personal deltar i bildandet av avknoppningsföretag när så är lämpligt och som klargör förhållandena på längre sikt mellan avknoppningsföretagen och den offentliga forskningsorganisationen.

13.

Fastställa entydiga principer för hur man ska dela upp finansiell avkastning på inkomster från kunskapsöverföring mellan den offentliga forskningsorganisationen, avdelningen och uppfinnarna.

14.

Övervaka skyddet av immateriella rättigheter och kunskapsöverföring och framgångarna inom sådan verksamhet samt regelbundet offentliggöra dessa. Den offentliga forskningsorganisationens forskningsresultat, expertis och immateriella rättigheter bör synliggöras för den privata sektorn, för att främja utnyttjandet.

Principer för forskningssamverkan och kontraktsforskning (2)

15.

Bestämmelserna för forskningssamverkan och kontraktsforskning ska vara förenliga med varje parts uppdrag. De bör ta hänsyn till nivån på den privata finansieringen och vara förenliga med forskningsverksamhetens syften. Man ska framför allt inrikta sig på att maximera forskningens kommersiella och socioekonomiska effekter, att främja den offentliga forskningsorganisationens mål att locka privata forskningsmedel, att inta ett förhållningssätt till immateriella rättigheter som möjliggör ytterligare akademisk forskning och forskningssamverkan och att se till att spridningen av FoU-resultat inte hindras.

16.

Frågor som rör immateriella rättigheter bör klargöras på ledningsnivå så tidigt som möjligt i forskningsprojektet, helst innan det inleds. Dessa frågor omfattar fördelning av ägandet till sådana immateriella rättigheter som uppstår inom ramen för projektet (nedan kallade förgrund), kartläggning av de immateriella rättigheter som parterna äger innan projektet inleds (nedan kallade bakgrund) och som behövs för genomförandet av projektet eller för utnyttjandeändamål, liksom tillträdesrätter (3) avseende förgrund och bakgrund för dessa ändamål, samt fördelningen av inkomster.

17.

I ett projekt för forskningssamverkan ska ägandet av förgrunden kvarstå hos den part som genererat den, men det kan tilldelas de olika parterna på grundval av avtal som sluts i förväg; dessa ska på lämpligt sätt återspegla respektive parts intressen, uppgifter och finansiella eller andra bidrag till projektet. Vid kontraktsforskning ska den förgrund som genereras av den offentliga forskningsorganisationen ägas av parten från den privata sektorn. Ägarskapet till bakgrunden ska inte påverkas av projektet.

18.

Tillträdesrätter (3) bör klargöras av parterna så tidigt som möjligt i forskningsprojektet, helst innan det inleds. När det är nödvändigt för utförandet av forskningsprojektet, eller för utnyttjandet av en parts förgrund, bör tillträdesrätt kunna ges till andra parters förgrund och bakgrund, enligt villkor som på lämpligt sätt återspeglar respektive parts intressen, uppgifter och finansiella eller andra bidrag till projektet.


(1)  För FoU-resultat som har flera tänkbara tillämpningsområden bör man undvika exklusiva licenser som utfärdas utan att begränsas till något visst användningsområde. I princip ska också offentliga forskningsorganisationen reservera de rättigheter som behövs för att underlätta spridning och ytterligare forskning.

(2)  När en offentlig forskningsorganisation deltar i kontraktsforskning eller forskningssamverkan med en partner från näringslivet kommer kommissionen automatiskt (dvs. utan något anmälningskrav) att anse att inget indirekt statligt stöd beviljas till näringslivspartnern via den offentliga forskningsorganisationen om de villkor som fastställs i Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 323, 30.12.2006 – särskilt punkterna 3.2.1 och 3.2.2) uppfylls.

(3)  Tillträdesrätter avser rättigheter som parterna beviljar varandra, till skillnad från licenser till tredje part. De bör fastställa vilka parter som har rätt att använda vilka delar av förgrunden/bakgrunden, i forskningssyfte och/eller för utnyttjande av forskningsresultat, samt villkoren för detta.


BILAGA II

Identifierad myndighetspraxis för att underlätta förvaltningen av immateriella rättigheter vid kunskapsöverföring från universitet och andra offentliga forskningsorganisationer

Kunskapsöverföring som ett strategiskt uppdrag vid offentliga forskningsorganisationer

1.

Kunskapsöverföring mellan universitet och näringsliv måste bli en permanent politisk och verksamhetsanknuten prioritering för alla offentliga organ för forskningsfinansiering i en medlemsstat, både på nationell och regional nivå.

2.

Ansvaret för frågan faller utan tvekan på det ministerium som har hand om att samordna initiativ för att främja kunskapsöverföring med andra ministerier.

3.

Varje ministerium och regional myndighet som arbetar med kunskapsöverföring ska utse en person som är officiellt ansvarig för att övervaka effekterna. De ska sammanträda regelbundet för att utbyta information och diskutera olika sätt att förbättra kunskapsöverföringen.

Strategier för att förvalta immateriella rättigheter

4.

Man bör främja en god förvaltning av immateriella rättigheter som uppstår till följd av offentlig finansiering. Förvaltningen bör alltså ske enligt etablerade principer som tar hänsyn till näringslivets rättmätiga intressen (t.ex. tillfälliga sekretesskrav).

5.

Den forskningspolicy som tillämpas bör bygga på att den privata sektorn hjälper till att kartlägga tekniska behov och främja privata investeringar i forskning, samt uppmuntra utnyttjandet av offentligfinansierade forskningsresultat.

Kunskapsöverföringskapacitet och -kompetenser

6.

Offentliga forskningsorganisationer och deras personal måste få tillräckliga resurser och incitament för att kunna ägna sig åt kunskapsöverföring.

7.

Det måste vidtas åtgärder som garanterar att de offentliga forskningsorganisationerna har tillgång till och kan anställa utbildad personal (särskild personal med ansvar för kunskapsöverföring).

8.

Det ska finnas en uppsättning standardkontrakt och ett verktyg som, på grundval av en rad parametrar, ska tjäna som beslutsunderlag vid valet av lämpligt standardkontrakt.

9.

Innan det fastställs nya mekanismer för att främja kunskapsöverföring (som mobilitets- eller finansieringsordningar) ska lämpliga intressegrupper som små och medelstora företag och storföretag såväl som offentliga forskningsorgan konsulteras.

10.

Sammanslagning av resurser mellan offentliga forskningsorganisationer på lokal eller regional nivå ska främjas när dessa inte har den kritiska massa av forskningsutgifter som motiverar att de förfogar över ett eget kontor för kunskapsöverföring eller egen tjänst för förvaltning av immateriella rättigheter.

11.

Det ska startas program för stöd till avknoppningsföretag där det ingår utbildning i företagande och där de offentliga forskningsorganen arbetar i närkontakt med lokala företagskuvöser, investerare, stödtjänster för näringslivet etc.

12.

Statliga medel ska göras tillgängliga för stöd till kunskapsöverföring och engagemang i näringslivet vid offentliga forskningsorganisationer, bland annat genom inhyrda experter.

Enhetlighet inom det transnationella samarbetet

13.

För att främja transnationell kunskapsöverföring och underlätta samarbetet med parter från andra länder, ska ägaren till immateriella rättigheter från offentligfinansierad forskning definieras enligt tydliga regler och denna information, tillsammans med eventuella finansieringsvillkor som kan påverka kunskapsöverföringen, ska göras lättåtkomliga. I de flesta medlemsstater är det huvudsakligen institutionerna – och inte forskarna – som står som ägare till de immateriella rättigheterna.

14.

Vid undertecknandet av internationella avtal om forskningssamarbete ska de villkor och bestämmelser som rör de projekt som finansieras av båda länder ge samma rättigheter åt alla parter, särskilt i fråga om immateriella rättigheter och begränsningar av utnyttjanderätten.

Kunskapsspridning

15.

Organ som finansierar offentlig forskning ska se till att vetenskapliga publikationer som utarbetas på grundval av den offentliga forskningen och som är godkända av alla parter blir fritt tillgängliga.

16.

Fri tillgång till forskningsdata ska främjas, i enlighet med OECD:s principer och riktlinjer för tillgång till data från offentligt finansierad forskning och med hänsyn till begränsningar i samband med kommersiellt utnyttjande.

17.

För att garantera fri tillgång ska det med hjälp av offentliga medel inrättas arkiv för forskningsresultat (som t.ex. Internetbaserade databaser).

Uppföljning av genomförandet

18.

Det ska införas mekanismer för att övervaka och se över utvecklingen inom de offentliga forskningsorganisationernas kunskapsöverföring, t.ex. genom årliga rapporter från de enskilda offentliga forskningsorganisationerna. Denna information ska tillsammans med bästa praxis göras tillgänglig för andra medlemsstater.