12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/1

A.

Europeiska öppenhetsinitiativet antogs av kommissionen 2005, vilket resulterade i offentliggörandet av grönboken 2006 med syftet att öka insynen, öppenheten och ansvarigheten i alla styrelseformer i EU. Offentliggörandet av information om mottagare av EU-medel är en hörnsten i öppenhetsinitiativet.

B.

Enligt systemet för delad förvaltning hanteras informationen om mottagare av EU-medel på medlemsstatsnivå, men i frånvaro av en särskild skyldighet inom EU och en stark ”styrning” från kommissionens sida skiljer sig graden av offentligt tillhandahållande av sådan information avsevärt åt mellan medlemsstaterna, vilket gör det svårt att göra jämförelser inom EU.

C.

Informationen om mottagarna av EU-finansiering gör det möjligt för allmänheten att delta i en meningsfull debatt om hur offentliga medel används, vilket är nödvändigt för fungerande demokratier.

D.

Det har inte upprättats någon koppling mellan öppenhetsinitiativet och de mer reglerade och tvingande ekonomiska kontrollerna och revisionerna.

E.

Öppenhetsinitiativet bör spela en betydande roll för att garantera öppna partnerskap i alla faser av programplaneringen inom sammanhållningspolitiken. I förordningarna klargörs det dock inte uttryckligen i vilken utsträckning partnerna bör delta i de olika programplaneringsförfarandena, och inte heller klargörs arrangemangen för ett sådant deltagande.

F.

Informationen om vad som legat till grund för kommissionens beslut om finansiering av större projekt är otillräcklig. Det föreligger sålunda en brist på öppenhet, vilken bör åtgärdas.

G.

Tanken om insyn måste gå hand i hand med förenklingen av tilldelningsförfarandet för strukturfonderna.

1.

Europaparlamentet anser att insyn i sammanhållningspolitiken och dess programplaneringsperiod, fördelning av kostnader och tillgång till information för möjliga mottagare av medel från strukturfonderna är nödvändiga villkor för att man ska kunna uppfylla sammanhållningspolitikens övergripande mål, och att insyn därför bör införas som en sektorsövergripande princip inom sammanhållningspolitikens programplaneringsförfaranden och i beslutsprocessen.

2.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att interaktiva kartor med länkar till förteckningarna över mottagare av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, som finns tillgängliga på både nationella och regionala webbplatser, har offentliggjorts på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik, i enlighet med öppenhetskraven. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med lämpliga medel främja direktoratets webbplats, i syfte att underlätta största möjliga tillgång till databasen. Parlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande är oerhört svårt för de berörda parterna att kontrollera hur offentliga medel används och uppmanar kommissionen att i stor utsträckning samråda med dessa parter om tänkbara lösningar.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra dessa medlemsstatsdatabaser fullständigt sökbara och kompatibla, i syfte att möjliggöra en EU-omfattande överblick över de aktuella uppgifterna, samtidigt som man bevarar deras lokala relevans. Parlamentet anser i detta sammanhang att det finns ett akut behov av tvåspråkiga versioner (lokala språk/något av kommissionens arbetsspråk).

4.

Europaparlamentet betonar att användbarheten av uppgifterna om mottagarna måste förbättras, både vad gäller innehåll och presentation. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa ett mer detaljerat och normativt format för att specificera den tillhandahållna informationens struktur, form och innehåll. Parlamentet anser att tillhandahållandet av den nödvändiga informationen också bör underlätta den kriteriebaserade sökningen, så att man kan få en omedelbar bild av sökresultatet.

5.

Europaparlamentet anser att man, när man offentliggör förteckningen över mottagare, bör tillhandahålla kompletterande, nödvändig information och vid behov förteckningar över berörda aktörer. Parlamentet rekommenderar därför att man utöver de rådande minimikraven beaktar om man ska inkludera uppgifter om lokalisering, sammanfattningar av godkända projekt, stödtyper och en beskrivning av de partner som deltar i projektet som en del av informationen om mottagarna. Parlamentet framhåller att de insamlade uppgifterna bör hanteras och presenteras på ett strukturerat och jämförbart sätt för att garantera att de är användbara och för att främja god insyn. Detta kan enligt parlamentet göras utan att ytterligare kostnader uppstår.

6.

Vad beträffar programmen inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet vill Europaparlamentet att alla mottagare och inte bara de viktigaste förtecknas.

7.

Europaparlamentet understryker att en fullständig efterlevnad av öppenhetskraven är nödvändig och att detta bör uppnås genom lämpliga bestämmelser, bättre vägledning, en varningsmekanism och sanktioner, som en sista utväg i fall då kraven inte efterlevs.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur öppenhetsprinciperna bör genomföras i samband med de operativa programmen och deras kommunikationsplaner. Parlamentet betonar därför att tydligare regler måste införas för tillhandahållandet av information om stödmottagare inom systemet för delad förvaltning.

9.

Europaparlamentet understryker behovet av att formulera förordningar och genomförandebestämmelser på ett sådant sätt att förfarandena blir öppna, ger bättre tillgång till strukturfonderna för möjliga mottagare och minskar de administrativa bördorna för deltagarna, i synnerhet genom ett antal centrala åtgärder, t.ex. genom att offentliggöra de vägledande meddelanden om genomförande som kommissionen och medlemsstaterna kommit överens om. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna i medlemsstaterna att på ett öppet sätt redogöra för alla stadier i projekt som finansieras av strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin åsikt att öppna och tydliga förfaranden är en del av god förvaltning och välkomnar i detta sammanhang de insatser som görs av kommissionen när det gäller att lägga fram förslag om förenklingar.

10.

Europaparlamentet konstaterar att gränsöverskridande och transnationella program står inför särskilda svårigheter på grund av de olika förvaltningskulturer, nationella bestämmelser och språk som används i medlemsstaterna och som inte enbart påverkar de kvantitativa, utan även de kvalitativa aspekterna av sådana initiativ. Det är därför enligt parlamentet ytterst viktigt att man utarbetar specifika regler om insyn i samordningen och samarbetet mellan olika förvaltningsmyndigheter.

11.

Europaparlamentet understryker att Europaparlamentets undersökning av öppenhetsinitiativet och dess inverkan på sammanhållningspolitiken visar att den bristande efterlevnaden av öppenhetsinitiativets minimikrav beror på förvaltningsmyndigheternas bristande administrativa förmåga snarare än ovilja att tillhandahålla sådana uppgifter. Mot denna bakgrund poängterar parlamentet behovet av att se till att tillhandahållandet av kompletterande uppgifter och information inte medför ökade administrativa bördor för eventuella mottagare, särskilt inte för dem som redan har svårt att uppfylla de befintliga administrativa och finansiella kraven för bidrag och offentliga kontrakt.

12.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen måste uppfylla kravet på kompletterande information och uppgifter genom att tillhandahålla ytterligare tekniskt stöd (seminarier med medverkan av tjänstemän från kommissionen och lokala/regionala tjänstemän med ansvar för förvaltningen av strukturfonderna, utbyte av bästa praxis mellan förvaltningsmyndigheter och offentliggörande av konkreta riktlinjer) till potentiella stödmottagare som inte har den tekniska kapacitet som krävs. Endast på detta sätt kommer man att kunna se till att deltagarnas strävan efter att uppfylla de kompletterande kraven om tillhandahållande av uppgifter och information inte medför att medlen snedvrids i samband med projektets genomförande.

13.

Europaparlamentet betonar vikten av att informationen är korrekt och lämnas i rätt tid av medlemsstaterna inom ramen för kontrollsystemet, och därmed behovet av att upprätta en koppling mellan öppenhetsinitiativet och de ekonomiska kontrollerna och revisionen. Parlamentet upprepar sin åsikt att systemet för tidig varning också bör fungera i nära samverkan med den centrala databasen för uteslutning av anbud.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska användningen av de ökade förskottsbetalningar som medlemsstaterna mottagit i enlighet med förenklingarna från 2009, som infördes genom förordning (EG) nr 1083/2006.

15.

Europaparlamentet upprepar sin begäran att man ska tillhandahålla information om indrivningar och uttag enligt öppenhetsinitiativet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillhandahålla denna information samt kommissionen att göra den tillgänglig för budgetmyndigheten och allmänheten tillsammans med information om ändrade tilldelningar efter ett konstaterat bedrägeri, för att på så sätt garantera höga trovärdighets- och ansvarsstandarder gentemot EU-medborgarna.

16.

Europaparlamentet uppmanar revisorerna att anta ett strängare förhållningssätt avseende kommunikations- och informationskrav, inbegripet ”uthängning” – i synnerhet om en statlig aktör är inblandad – och användandet av finansiella justeringar vid konstaterade bedrägerifall.

17.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens och revisionsrättens insatser för att samordna sina revisionsmetoder.

18.

Europaparlamentet betonar att miniminormerna för samråd är en del av öppenhetsinitiativet och välkomnar att dessa normer har främjats och tillämpats av kommissionen med hänsyn till sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att låta intressenter ge lämplig återkoppling om kvaliteten på själva samrådsprocessen. Vidare uppmanar parlamentet regionerna och medlemsstaterna att dra lärdomar av befintliga EU-erfarenheter när det gäller samråd med berörda parter.

19.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt att partnerskap är en förutsättning för insyn, lyhördhet, effektivitet och legitimitet i alla faser av programplaneringen och genomförandet av sammanhållningspolitiken, och kan öka engagemanget för och det offentliga ägandet av programmens resultat. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna att låta regionala och lokala partner och andra berörda partner delta fullt ut i alla faser av programplaneringen och genomförandet av sammanhållningspolitiken på ett tidigt stadium, bland annat genom att skapa en Internetplattform på nationell nivå där man kan få en översikt över de befintliga fonderna och de operativa programmen och genom att främja god praxis på andra sätt, samt att ge partnerna fullständig tillgång till alla projektdokument i syfte att dra större nytta av deras erfarenheter, kunskaper och bästa praxis.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer vägledning om hur partnerskapsklausulen ska tillämpas i de rådande programmen och efterlyser tillräckligt tvingande bestämmelser om partnerskap i framtida lagtexter, i synnerhet när det gäller regionala och lokala myndigheters delaktighet, dvs. valda organ som är oumbärliga partner i hela den här processen.

21.

Europaparlamentet anser att bättre riktad, regelbunden och läglig information bör tillhandahållas partnerorganisationerna, särskilt de som är en del av förvaltningsstrukturerna, och att användningen av teknisk hjälp för att stödja partnerskap bör utökas, bl.a. genom att ge partnerorganisationerna möjlighet att delta i utbildningsevenemang för utfärdandeorgan. Parlamentet kräver också att dessa utbildningsevenemang ska finnas tillgängliga i multimediaupplaga för att en större målgrupp ska kunna nås och för att partnerorganisationer ska kunna ta del av dem i efterhand. Parlamentet understryker att en sådan åtgärd är av intresse för partnerna i de mest avlägsna regionerna i unionen, t.ex. i de yttersta randområdena.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid offentliggöra information på Internet och att garantera direkt tillgång till projektdokumentation, inbegripet Jaspers-projekt (ansökan, genomförbarhetsstudie, kostnads–nyttoanalys, miljökonsekvensbedömning etc.) om större projekt så snart som möjligt efter det att kommissionen har mottagit en ansökan om finansiering från en medlemsstat och innan den fattar beslut om finansiering. Man bör kunna lämna kommentarer om dessa projekt på denna kommissionswebbplats.

23.

Europaparlamentet kräver att information om stora projekt som godkänts eller inlämnats för godkännande under programperioden 2007–2013 ska offentliggöras retroaktivt på Internet.

24.

Europaparlamentet föreslår att det ska fastslås under vilka omständigheter oanvända medel får återanvändas och vilket ansvar den institution som beslutar om omfördelning av sådana medel har.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/6

A.

Budgetförfarandet för 2011 är det första i sitt slag inom ramen för Lissabonfördraget och förfarandet med en enda behandling innebär att samarbetet och samordningen med budgetmyndighetens andra part måste öka för att en överenskommelse ska nås om samtliga utgifter under medlingsförfarandet.

B.

Syftet med trepartsmötet som ska hållas i juli är att undanröja hinder innan rådet antar sin ståndpunkt om förslaget till budget, och att i förväg fastställa de punkter som det råder enighet om.

1.

Europaparlamentet konstaterar att förslaget till budget för 2011 totalt uppgår till 142 576,4 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden (ÅB) och 130 147,2 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden (BB), vilket innebär att det återstår en marginal på 1 224,4 miljoner EUR i ÅB och 4 417,8 miljoner EUR i BB. Parlamentet konstaterar att dessa totalbelopp motsvarar 1,15 procent respektive 1,05 procent av EU:s förväntade BNI för 2011.

2.

Europaparlamentet är bekymrat över att ökningen i ÅB endast är 0,77 procent jämfört med den antagna budgeten för 2010, en skillnad som inte ligger i linje med de förväntningar som allmänt kommit till uttryck, nämligen att EU:s budget ska spela en avgörande roll för att ge stöd till Europas ekonomier efter krisen. Parlamentet noterar ökningen av BB med 5,85 procent, men påminner om att den extremt låga nivån på BB 2010 matematiskt förklarar denna ökning. Parlamentet påminner om att i enlighet med den fleråriga budgetramen är taken 142 965 miljoner EUR för ÅB och 134 280 miljoner EUR för BB, i löpande priser.

3.

Europaparlamentet erkänner att skillnaden mellan ÅB och BB har minskat jämfört med budgeten för 2010 (12 429 miljoner EUR jämfört med 18 535 miljoner EUR), vilket visar att genomförandet av EU:s budget har förbättrats, men parlamentet påpekar samtidigt att den fleråriga budgetramen medger en skillnad på endast 8 366 miljoner EUR mellan ÅB och BB för 2011. Parlamentet påminner om att dessa avvikelser skapar underskott på lång sikt och därför bör undvikas för att budgeten ska vara hållbar och hanterlig.

4.

Europaparlamentet påpekar att den stora delen (70 procent) av den totala marginalen på 1 224,4 miljoner EUR i förslaget till budget kommer från marginalen under rubrik 2 om bevarande och förvaltning av naturresurser, och att de övriga rubrikerna – särskilt rubrikerna 1a, 3b och 4 – har mycket begränsade marginaler och därmed proportionellt minskar EU:s förmåga att reagera på politiska förändringar och oförutsedda behov samtidigt som dess prioriteringar upprätthålls.

5.

Europaparlamentet betonar dessutom att marginalen i rubrik 2 faktiskt kan vara mindre eftersom marknadsvillkoren kan förändras.

6.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om hur det interinstitutionella avtalet (IIA) har fungerat (KOM(2010)0185) och påminner i detta avseende om att ett förslag om en omfattande översyn är på gång och att de svårigheter som har uppstått under tidigare budgetförfaranden när det gäller att reagera på rätt och lämpligt sätt på olika utmaningar som har uppkommit, medför att en översyn av den nuvarande fleråriga budgetramen blir oundviklig. Parlamentet påminner om att det förväntar sig att kommissionen ska lägga fram konkreta förslag om en revidering att den fleråriga budgetramen före utgången av första halvåret 2010.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar det stora antal pågående ärenden med omfattande budgetkonsekvenser som måste avslutas av budgetmyndighetens båda parter 2011 (översyn av budgeten, inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, ändringsbudgetar, översyn av det interinstitutionella avtalet, översyn av budgetförordningen, osv.).

8.

Europaparlamentet noterar de prioriteringar som kommissionen fastställt (nämligen stöd till EU:s ekonomier efter krisen och anpassning till nya krav, dvs. genomförandet av Lissabonfördraget, nya myndigheter för finansiell tillsyn, finansiering av initiativet global övervakning av miljö och säkerhet (GMES), genomförandet av Stockholmsprogrammet, osv.) och ifrågasätter om den blygsamma ökningen av ÅB jämfört med budgeten för 2010 är tillräcklig för att ta itu med dessa prioriteringar.

9.

Europaparlamentet understryker vikten av en kraftig reaktion på krisen och instabiliteten på finansmarknaderna, som bör inbegripa större finansiell kapacitet och flexibilitet för EU-budgeten. Parlamentet begär i detta hänseende ytterligare och detaljerad information från rådet och kommissionen om vilka konsekvenser som EU-mekanismen för finansiell stabilisering, vilken beslutades vid Ekofinrådets extra sammanträde den 9–10 maj 2010, kan få för EU:s budget. För att undvika framtida kriser begär parlamentet dessutom att det inrättas ett effektivt övervakningssystem och att parlamentet direkt får information.

10.

Sett ur budgetsynvinkel beklagar Europaparlamentet djupt att det är omöjligt att i budgetförslaget för 2011 se de finansiella effekterna av EU 2020-strategins flaggskeppsinitiativ, såsom Innovationsunionen, Unga på väg, Ett resurseffektivt Europa, Ny kompetens och nya arbetstillfällen, Industripolitik för en globaliserad tid, och uttrycker starka tvivel på att man inom den nuvarande budgetramen kan garantera adekvat finansiering för dessa nyckelinitiativ.

11.

Europaparlamentet påminner, i enlighet med sin resolution av den 25 mars 2010 om prioriteringar för 2011 års budget, om att ungdomen är en av de viktigaste prioriteringarna för 2011 års budget och att denna prioritering bör främjas som ett övergripande tema, samt att synergier bör utvecklas mellan olika politikområden som berör ungdomen, särskilt utbildning, sysselsättning, företagande och hälsa, samtidigt som man underlättar och uppmuntrar social delaktighet, möjlighet till inflytande, kompetensutveckling och rörlighet för unga människor. Parlamentet påpekar att ungdom bör ses som ett brett koncept som inbegriper människors förmåga att byta befattningar och status flera gånger under sina liv och att utan begränsningar växla mellan situationer såsom lärlingsutbildning, akademiska eller yrkesmässiga miljöer och yrkesutbildning, och att ett av målen därför bör vara att underlätta övergången från utbildningssystem till arbetsmarknaden.

12.

Europaparlamentet beklagar att trots en ytterst hög profil och en mycket hög genomförandegrad, som har uppgått till 95–100 procent varje år under perioden 2007–2009, är den anslagsökning som föreslås i förslaget till budget för de viktigaste ungdomsinstrumenten och -programmen, såsom Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus ganska symbolisk. Parlamentet anser att denna ökning inte gör det möjligt för EU att på ett tillräckligt sätt ta itu med denna prioritering och har därför för avsikt att ge ytterligare stöd till dessa program. Parlamentet påminner i detta avseende om att dessa program har ett obestridligt europeiskt mervärde och i hög grad bidrar till skapandet av ett starkt europeiskt civilt samhälle, trots de blygsamma ekonomiska resurser som de får.

13.

Europaparlamentet kräver ett ytterligare klargörande av uppdelningen mellan driftsutgifter och administrativa utgifter, men erkänner samtidigt de ansträngningar som gjorts när det gäller redogörelsen för de administrativa utgifterna utanför rubrik 5. Parlamentet noterar att ett redan betydande belopp av vad som i själva verket är administrativa utgifter finansieras från driftsanslag.

14.

Europaparlamentet är fast beslutet att ta itu med förhandlingarna om budgeten för budgetåret 2011 på ett konstruktivt sätt och med en öppen attityd, och att ta hänsyn till de två målen effektivitet och ett europeiskt mervärde. Parlamentet förväntar sig i gengäld att budgetmyndighetens andra part kommer att vara inriktad på samarbete och se till att föra en verklig politisk dialog och avstå från en ”redovisningsövning”, som innebär att besparingar och bidrag från medlemsstaterna ges en alltför viktig roll i förhandlingarna. Parlamentet påminner om att fördraget inte bara har ändrat budgetförfarandets rättsliga ram, det även har infört en ny metod och nya tidsfrister för att förhandla och nå fram till kompromisser.

15.

Europaparlamentet understryker att EU-budgeten är mycket begränsad jämfört med nationella budgetar och påminner därför om att det är nödvändigt att skapa synergieffekter mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna för att kunna genomföra gemensamma EU-strategier. Sammanhållning ger EU-politiken ett större genomslag och skapar ett verkligt europeiskt mervärde samtidigt som det stödjer de långsiktiga politiska målen. Parlamentet är övertygat om att EU-budgeten inom olika nyckelområden kan bidra till att stödja långsiktiga investeringar och arbetstillfällen. Parlamentet förväntar sig att rådet, när det beslutar om EU-budgeten, tar vederbörlig hänsyn till detta och avstår från nedskärningar enligt ”osthyvelsprincipen” trots att de nationella offentliga finanserna är extremt ansträngda.

16.

Europaparlamentet påminner om sina prioriteringar i enlighet med den ovannämnda resolutionen av den 25 mars 2010.

17.

Europaparlamentet noterar en ökning med 4,4 procent i ÅB (till 13 437 miljoner EUR) och med 7 procent i BB (till 11 035 miljoner EUR (4), och en marginal på 50,1 miljoner EUR (jämfört med 37 miljoner EUR i budgetplaneringen), som härrör från minskningar i anslagen för utgifter för administrativt och tekniskt stöd (de tidigare BA-posterna) och för decentraliserade organisationer och exekutiva byråer, och från minskningar i anslag för ett antal program, såsom Tull 2013 och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – programmet för entreprenörskap och innovation.

18.

Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som små och medelstora företag spelat för återhämtningen och den ekonomiska uppgången i EU. Alla program och instrument som är inriktade på att främja små och medelstora företag bör få ökat stöd och parlamentet är i detta hänseende oroat över den föreslagna minskningen av betalningsbemyndigandena för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – programmet för entreprenörskap och innovation.

19.

Europaparlamentet påminner om att ingen hänsyn tagits till de nya behov som ska finansieras under denna rubrik (programmet för avveckling av kärnkraftverket Kozloduj, europeiska myndigheter för finansiell tillsyn, ITER och GMES, och även parlamentets begäran om ökade anslag till den operativa fasen) när den nuvarande fleråriga budgetramen antogs. Parlamentet påminner om att finansieringen av dessa behov inte får ske på bekostnad av finansieringen av andra program och åtgärder under rubrik 1a, som är av avgörande betydelse för de europeiska återhämtningsansträngningarna efter krisen.

20.

Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa delvis finansieras under denna rubrik, liksom ett stort antal fleråriga program (ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, sjunde ramprogrammet, de transeuropeiska näten, Galileo/Egnos, Marco Polo II och programmet Progress), som kommer att ha slutförts 2011. Parlamentet upprepar därför sin begäran till kommissionen att lägga fram uppföljningsrapporten om genomförandet av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, inbegripet åtgärder som anförtrotts EIB.

21.

Europaparlamentet välkomnar de ökade anslagen till de viktigaste programmen (sjunde ramprogrammet: 13,8 procent, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation: 4.4 %, livslångt lärande: 2,6 procent, de transeuropeiska näten: 16,8 procent), och betonar att dessa program ger viktiga hävstångseffekter i EU:s strategi för att bekämpa den ekonomiska krisen.

22.

Europaparlamentet betonar att rubrik 1a inbegriper många flaggskeppsinitiativ från EU 2020-strategin, såsom Innovationsunionen, Unga på väg, Ett resurseffektivt Europa, Ny kompetens och nya arbetstillfällen och Industripolitik för en globaliserad tid. Parlamentet beklagar att de är omöjligt att ur budgetsynpunkt tydligt fastställa de ekonomiska konsekvenserna av EU 2020-strategin och betvivlar att det är möjligt att garantera tillräckliga medel till dessa initiativ inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen.

23.

Europaparlamentet påminner om att prioriteringarna för 2011, med hänsyn tagen till EU 2020-strategin, i huvudsak kommer att finansieras från denna rubrik, och att EU:s behörigheter till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande sannolikt kommer att få budgetkonsekvenser. Parlamentet betonar att rymdpolitik, som är ett konkret exempel på europeisk industripolitik som främjar europeiska vetenskapliga, tekniska och miljömässiga framsteg samtidigt som den stärker den industriella konkurrenskraften, kräver att både EU och medlemsstaterna gör ytterligare en ekonomisk ansträngning när det gäller GMES.

24.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ Unga på väg som syftar till att öka prestandan och den internationella dragningskraften hos Europas institutioner för högre utbildning, och höja den allmänna utbildningsstandarden i EU. Parlamentet stöder helhjärtat främjandet av lika möjligheter för alla ungdomar, oavsett utbildningsbakgrund. Parlamentet vill betona vikten av att garantera tillräckliga medel till en ambitiös politik på utbildningsområdet, inbegripet yrkesutbildningen, som spelar en avgörande roll i EU 2020-strategin. Parlamentet betonar att EU kommer att anslå alla nödvändiga resurser för att klara av denna ambitiösa utmaning, som skapar en aldrig förut skådad slagkraft för utvecklingen av en allomfattande EU-politik för ungdomen. Parlamentet betonar dock att lanseringen av ett sådant övergripande flaggskeppsinitiativ, som omfattar ett antal tydligt märkbara och väletablerade EU-program på det här området, inte bör dämpa de enskilda programmens profil.

25.

Europaparlamentet betonar att de budgetresurser som i framtiden avsätts för instrument såsom programmet livslångt lärande och övergripande kompetenser såsom e-kompetens, internationell kompetens, entreprenörsförmåga och flerspråkighet, bör återspegla det stora europeiskt mervärde som dessa program medför, och bör således prioriteras i budgeten för 2011.

26.

Europaparlamentet är besviket över att turismen, som indirekt genererar mer än 10 procent av EU:s BNP och som med Lissabonfördragets ratificering har blivit ett område där EU har full behörighet, inte tydligt framstår i budgetförslaget för 2011.

27.

Europaparlamentet konstaterar att för första gången har betalningsbemyndiganden tagits med för Europeiska globaliseringsfonden, och anser att detta är ett viktigt inslag i den övergripande diskussionen om fondens förvaltning och synlighet. Parlamentet anser dock att dessa betalningsbemyndiganden kanske inte är tillräckliga för att täcka de belopp som är nödvändiga för ansökningarna om bidrag från EGF under 2011. Parlamentet upprepar därför sitt krav på att EGF-ansökningarna inte ska finansieras endast genom överföringar från Europeiska socialfondens budgetposter, och uppmanar kommissionen att snarast identifiera och utnyttja andra budgetposter för detta syfte. Parlamentet betonar behovet av ett enklare och snabbare förfarande för att ta fonden i anspråk (5).

28.

Europaparlamentet noterar den synnerligen blygsamma ökningen, eller stagnationen (jämfört med budgeten för 2010), av åtagandebemyndiganden för Eures och de tre budgetposterna för stöd till relationer mellan arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen. Parlamentet anser att man bör förstärka dessa budgetposter i ljuset av de aktuella massuppsägningarna och strukturomvandlingarna p.g.a. krisen.

29.

Europaparlamentet noterar att förslaget till budget för 2011 innebär en ökning av ÅB med 3,2 procent till ett totalt belopp på 50 970 miljoner EUR, varav ett belopp på 39 891,5 miljoner EUR är avsett för strukturfonderna (ERUF och ESF) – ett belopp som är ungefär lika stort som motsvarande belopp 2010 – och 11 078,6 miljoner EUR för Sammanhållningsfonden.

30.

Europaparlamentet konstaterar att detta förslag är i linje med anslagen i den fleråriga budgetramen, med hänsyn tagen till den tekniska justeringen av budgetramen för 2011 (6) (en ökning med 336 miljoner EUR), i enlighet med punkt 17 i det interinstitutionella avtalet. Parlamentet förstår mot denna bakgrund marginalen på 16,9 miljoner EUR, som i huvudsak härrör från anslaget för tekniskt stöd och motsvarar 0,03 procent av rubriken.

31.

Europaparlamentet välkomnar ökningen med 16,9 procent i BB till 42 541 miljoner EUR som föreslås för 2011, men är ändå bekymrat över att betalningsbehovet har beräknats på grundval av tidigare förhållanden mellan betalningar och åtaganden, dvs. jämförelser mellan ett givet års andel av de samlade åtagandena respektive de samlade betalningarna under programplaneringsperioden 2000–2006, även om genomförandet av programmen var mycket långsammare i början av perioden 2007–2013 och kommer därför att behöva komma igen med kraft, särskilt under 2011.

32.

Europaparlamentet tvivlar på att de anpassningar som gjorts, särskilt genom tilldelning av uppskjutna betalningar som en andel av förväntade betalningar under kommande år, är helt tillräckliga för att ta itu med alla behov av ytterligare betalningar som särskilt härrör från följande:

33.

Europaparlamentet anser dessutom att det är av avgörande betydelse att anslå tillräckliga resurser för sammanhållningspolitiken för att påskynda den europeiska ekonomins återhämtning och bidra till Europa 2020-strategin för regionerna. Parlamentet framhåller synergieffekterna av EU:s makroregionala samarbete när det gäller att uppnå målen i Europa 2020-strategin, och understryker att man måste anslå tillräckliga resurser för att genomföra nuvarande makroregionala strategier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att utan dröjsmål lägga fram och anta en ändringsbudget om betalningsbemyndigandena inte skulle vara tillräckliga för att täcka behoven.

34.

Europaparlamentet begär att kommissionen ska fortsätta sitt nära samarbete med de medlemsstater som har en låg utnyttjandegrad för att förbättra situationen ytterligare när det gäller utnyttjandet på fältet. Parlamentet är medvetet om att en låg utnyttjandegrad kan äventyra ett fortlöpande genomförande av EU:s politik.

35.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att fortsätta diskutera hur det komplexa system med regler och krav som införts av kommissionen och/eller medlemsstaterna kan ändras för att fokusera mer på att uppnå mål och mindre på laglighet och korrekthet, utan att man avviker från den viktiga principen om en sund ekonomisk förvaltning. Parlamentet betonar att en sådan diskussion även bör bidra till ett bättre utarbetande av nästa programplaneringsperiods grundförordning. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det gemensamma uttalandet från november 2009 om förenkling och mer riktad användning av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden i samband med den ekonomiska krisen.

36.

Europaparlamentet påminner om att en av de viktigaste förändringarna som infördes genom EUF-fördraget är avskaffandet av åtskillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter i budgetförfarandet, så att budgetmyndighetens två parter till slut kan förhandla på lika villkor om alla årliga anslag, och påminner om att de obligatoriska utgifterna omfattade nästan 34 procent av den totala budgeten, och att den största delen återfanns under rubrik 2.

37.

Europaparlamentet betonar emellertid att under de senaste åren har budgetmyndigheten utnyttjat denna rubrik för att nå en övergripande överenskommelse om de årliga budgeterna, genom att använda marginalen eller genom att omfördela anslag till andra program och åtgärder.

38.

Europaparlamentet konstaterar att trots påståendet att anslagen förblir stabila har inkomster som ska avsättas för särskilda ändamål minskat med mer än 25 procent 2011, att marknadsstödet har minskat med nästan 22 procent (till 3 491 miljoner EUR), och att anslag till åtgärder inom det veterinära och fytosanitära området har minskat med 7,8 procent. Parlamentet uttrycker sin oro över kommissionens optimistiska antaganden (med tanke på den ökande prisvolatiliteten på marknaderna och jordbrukets sårbarhet för hälsorisker) avseende utvecklingen på jordbruksmarknaderna under 2011, som medför en minskning på ungefär 900 miljoner EUR för de marknadsrelaterade utgifterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att noggrant övervaka utvecklingen på jordbruksmarknaderna och att vara beredd att reagera snabbt och effektivt med de säkerhetsnätsåtgärder som behövs för att motverka en negativ marknadsutveckling och volatiliteten i marknadspriserna. Europaparlamentet uttrycker också sin oro över den planerade minskningen av anslagen för veterinära och fytosanitära åtgärder, med tanke på behovet av fortsatt beredskap när det gäller utrotning av djursjukdomar.

39.

Europaparlamentet välkomnar de ökade anslagen till frikopplat direktstöd (9,7 procent), programmet för frukt och grönsaker i skolan (ökning med 50 procent till 90 miljoner EUR), och skolmjölk (5,3 procent) samt anslagen öronmärkta för programmet ”stöd till de sämst ställda”. Parlamentet noterar med tillfredsställelse den stadiga minskningen av exportbidrag sedan 2007 (till 166 miljoner EUR i förslaget till budget för 2011).

40.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att omfördela anslag som flera medlemsstater inte har utnyttjat till andra medlemsstater som med framgång tillämpar programmet.

41.

Europaparlamentet noterar att klimatåtgärder är en prioritering, i enlighet med Europa 2020-strategin, och noterar ändringen i rubriken för avdelning 07 till ”Miljö- och klimatåtgärder”. Parlamentet noterar ökningen av anslagen som föreslagits för genomförandet av EU:s politik och lagstiftning om klimatåtgärder och en ny förberedande åtgärd om att införliva klimatåtgärder och klimatanpassning i all verksamhet.

42.

Europaparlamentet välkomnar ökningen av ÅB för Life+ till 333,5 miljoner EUR (en ökning med 8,7 procent), och välkomnar den markanta ökningen av BB (24,3 procent till 268,2 miljoner EUR) i linje med förbättrade genomförandegrader, inte minst med tanke på uppföljningsåtgärderna till strategin för biologisk mångfald planerad till 2010. Parlamentet pekar på de enorma miljöutmaningar som EU står inför, inbegripet vattenföroreningar, kräver att en extra ekonomisk insats görs under detta program.

43.

Europaparlamentet påminner om att den särskilda åtgärd för att stödja marknaden inom mejerisektorn som antogs inom ramen för budgeten för 2010 för att mildra konsekvenserna av krisen inom mejerisektorn var avsedd att vara en engångsåtgärd. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur medlemsstaterna använder det extra anslaget på 300 miljoner EUR till mejerisektorn och att vidarebefordra sin utvärdering av denna åtgärd tillsammans med förslag till en permanent strategi och konkreta förslag för att ta itu med prisvolatiliteten i denna sektor.

44.

Europaparlamentet är oroat över att den gemensamma fiskeripolitikens politiska betydelse inte återspeglas tillräckligt i förslaget till budget för 2011. Parlamentet påpekar att de föreslagna medlen för utveckling av en integrerad havspolitik inte är tillräckliga för att täcka de allra viktigaste delarna för lanseringen av detta nya politikområde. En ny europeisk havspolitik kan komma att utvecklas till nackdel för de befintliga prioriterade områdena inom den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller respektive områdes finansiering via budgeten. Detta område kommer att kräva finansiering via mer än en budgetpost.

45.

Europaparlamentet noterar att den totala ökningen av anslagen under denna rubrik (+12,8 procent) verkar praktiskt omsätta ambitionerna på det här området i enlighet med Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka anslagen för att förbättra fängelsevillkoren. Det är nödvändigt, vilket påpekas i Stockholmsprogrammet, att man planerar för åtgärder för social integrering och program för social omplacering samt för att stödja antidroginitiativ (med bland annat förebyggande verksamhet, rehabilitering och minskning av skadeverkningar).

47.

Europaparlamentet noterar i detta avseende kommissionens meddelande om en handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet, och välkomnar, på området invandringspolitik och stöd till integrationen av invandrare, den föreslagna ökningen av ÅB till fonden för de yttre gränserna (254 miljoner EUR, +22 procent) och Europeiska återvändandefonden (114 miljoner EUR, +29 procent) samt Europeiska flyktingfonden (94 miljoner EUR, +1,3 %).

48.

Europaparlamentet erkänner att den föreslagna minskningen av anslagen till Frontex 2011, trots byråns växande arbetsbörda, härrör från en uppdaterad utvärdering av byråns outnyttjade anslag och årliga överskott.

49.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor, och uppmanar kommissionen att se till att byrån inleder sin verksamhet i god tid före 2011 samt att tillräckligt med finansiella resurser ställs till förfogande för att byrån ska kunna inleda sitt uppdrag.

50.

Europaparlamentet beklagar att i väntan på förslaget till förordning om Europol (enligt planeringen 2013), en EU-byrå som finansierats genom EU-budgeten sedan 2010, förblir anslagsvolymen för 2011 (82,9 miljoner EUR) nästan oförändrad jämfört med 2010 (79,7 miljoner EUR), trots att Europol enligt Stockholmsprogrammet bör förstärkas.

51.

Europaparlamentet noterar att trots att tidsplanen för utvecklingen och ikraftträdandet av Schengens informationssystem II (SIS II) är osäker, föreslås det endast en liten minskning av ÅB från 35 miljoner EUR till 30 miljoner EUR, medan betalningsbemyndigandena ökar från 19,5 miljoner EUR till 21 miljoner EUR. Parlamentet påminner om att kommissionen hade räknat med 27,91 miljoner fram till det datum då SIS II inleder sin verksamhet under det fjärde kvartalet 2011. Parlamentet påpekar att utvecklandet av SIS II redan ligger efter tidsplanen och med största sannolikhet inte kommer att slutföras till slutet av 2011. Eftersom utsikterna för en övergång till SIS II ter sig allt mindre sannolik, och ett ersättningsalternativ håller på att utarbetas, anser parlamentet att det är nödvändigt att placera en del av dessa anslag i reserven, i avvaktan på ytterligare analyser.

52.

Europaparlamentet betonar att finansieringen av den planerade byrån för den operativa förvaltningen av stora IT-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa inte får leda till att det utvecklas ytterligare IT-system innan SIS II eller en alternativ lösning och VIS tagits i drift. Parlamentet begär att kostnaderna för byrån och dess projekt tydligt specificeras.

53.

Europaparlamentet påminner om att rubrik 3b omfattar frågor som är mycket viktiga för Europas medborgare, såsom ungdoms-, utbildnings- och kulturprogram, folkhälsa, konsumentskydd, instrumentet för civilskydd och kommunikationspolitik. Parlamentet konstaterar därför med stor oro att de totala anslagen minskar för andra året i följd, närmare bestämt minskar ÅB med 0,03 procent (till 667,8 miljoner EUR) och BB med 3,1 procent (till 638,9 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2010, vilket innebär en marginal på 15,2 miljoner EUR.

54.

Europaparlamentet noterar att den föreslagna ökningen för vissa program (Media 2007, Kultur 2007, Folkhälsa, osv.) har möjliggjorts genom att det saknas ÅB för åtskilliga pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet beklagar därför att den lilla marginalen kommer att ge ett begränsat handlingsutrymme när beslut fattas om att förstärka finansieringen av prioriteringar, som är till direkt nytta för medborgarna, och om att anta förslag till projekt och åtgärder.

55.

Europaparlamentet påpekar på nytt att samordnade och ämnesövergripande investeringar i ungdomen måste inledas omedelbart som ett tvärpolitiskt tema, och att en ökning av medlen till instrumenten för ungdomspolitiken därför bör föreslås. Parlamentet beklagar den brist på ambition som kommissionen visat genom att inte ta itu med denna prioritering ordentligt, och bekräftar sin avsikt att ändra förslaget till budget i syfte att se till att det finns tillräckliga medel för denna prioritering.

56.

Europaparlamentet påminner om att uppmuntrande och främjande av samarbete på området ungdom och sport är en prioritering för 2011 års budget, och betonar att ekonomiskt stöd till särskilda årliga arrangemang är ett viktigt verktyg i detta avseende. Parlamentet beklagar att inga ÅB har införts i budgetförslaget för 2011 (symboliska anslag i ÅB och endast 2,9 miljoner EUR i BB), jämfört med 9,8 miljoner EUR respektive 10,25 miljoner EUR i budgeten för 2010.

57.

Europaparlamentet välkomnar lanseringen av Europeiska året för volontärarbete 2011, som bygger på den förberedande åtgärd som infördes i budgeten för 2010, och påminner om parlamentets och rådets beslut att öka de totala anslagen i enlighet med den relevanta rättsakten till 8 miljoner EUR.

58.

Europaparlamentet är oroat över den låga anslagsnivån – vilken till och med har sänkts i vissa fall jämfört med 2010 – för program som främjar europeiskt medborgarskap samt kommunikation och information för medierna. Dessa program utgör en viktig del när det gäller att utforma en europeisk identitet och informera EU-medborgarna om europeiska projekt.

59.

Europaparlamentet beklagar den sänkta åtagandenivån för Daphneprogrammet och pekar på de eventuella negativa konsekvenserna av detta för kampen mot våldet. Parlamentet efterlyser en fortsatt finansiering av nuvarande och nya effektiva åtgärder för att bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

60.

Europaparlamentet påminner ännu en gång om den mycket snäva tillgängliga marginalen under rubrik 4, som inte gör det möjligt för EU att ordentligt reagera på återkommande och nya kriser och katastrofsituationer. Den ökande och ohållbara skillnaden mellan denna underfinansierade rubrik 4 och rådets nya politiska åtaganden i världen kan bara åtgärdas genom en revidering av taket under den befintliga fleråriga budgetramen (7).

61.

Europaparlamentet välkomnar den föreslagna ökningen av anslagen till grannskapspolitiken i söder och öster, och mer specifikt till den östra partnerskapsdimensionen av den sistnämnda. Parlamentet noterar med tillfredsställelse förslaget att tömma den budgetpost som är avsedd för EU:s Östersjöstrategi, men beklagar att ett motsvarande belopp inte anslås för denna strategi under grannskapspolitiken i öster.

62.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att, i syfte att uppfylla målen och garantera ett effektivt genomförande av det östliga partnerskapet, se till att ytterligare finansiellt stöd avsätts för de nya fleråriga vägledande programmen och nationella vägledande program inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för perioden 2011–2013 som omfattar länder inom det östliga partnerskapet.

63.

Europaparlamentet är ytterst bekymrat över den föreslagna minskningen med över 32 procent i ÅB för det ekonomiska stödet till Palestina, fredsprocessen och UNRWA, med tanke på de återkommande behoven av extra medel. Parlamentet anser att kommissionens uttalande om att de exceptionellt höga anslagen tidigare år inte kan bibehållas utan att äventyra finansieringen till andra länder i regionen understryker det brådskande behovet att göra en omfattande översyn av finansieringsmöjligheterna under rubrik 4, och inte bör leda till en minskning av det ekonomiska stödet, som är mycket viktigt för det palestinska folket, den palestinska myndigheten och UNRWA. Parlamentet upprepar sitt stöd till den palestinska myndigheten när det gäller att utöka den institutionella kapaciteten. Parlamentet påpekar att även om EU skulle vara berett att utöka sitt stödpaket till palestinierna, är detta åtagande inte förutsättningslöst, och betonar att medan humanitärt bistånd måste förbli ovillkorligt, måste EU spela en politisk roll som ger påtagliga resultat i form av framsteg i riktning mot inrättandet av en palestinsk stat, i överensstämmelse med unionens betydande finansiella stöd och ekonomiska inflytande i regionen.

64.

Europaparlamentet påpekar i detta avseende att även om hela marginalen under rubrik 4 användes helt och hållet till ekonomiskt stöd till Palestina, skulle detta inte vara tillräckligt för att nå upp till nivån för ÅB 2010 (295 miljoner EUR 2010, jämfört med ett hypotetiskt belopp på 270 miljoner EUR 2011).

65.

Europaparlamentet noterar den avsevärda ökningen av anslagen (13,2 procent) för utvidgningsprocessen, som förväntas gå framåt 2011 (pågående och potentiella förhandlingar med Kroatien, Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet och länderna i västra Balkan).

66.

Europaparlamentet anser att den föreslagna ökningen av anslagen till finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) är lämplig, men beklagar kommissionens vilseledande presentation, som pekar på en ökning med 65 miljoner EUR för miljön och en hållbar förvaltning av naturresurser som en uppföljning av Köpenhamnsavtalet, medan denna ökning i själva verket bygger på budgetplaneringen och inte på budgeten för 2010 (i budgeten för 2011 är det faktiskt fråga om en minskning med 1,2 miljoner EUR under denna budgetpost jämfört med 2010 års budget, vilket är en källa till oro). Parlamentet insisterar på att paketet för snabbt igångsättande av klimatfinansieringen måste komma utöver och inte på bekostnad av befintliga program för utvecklingssamarbete. Parlamentet uttrycker oro över samstämdheten och synligheten i EU:s bidrag för snabbt igångsättande av finansieringen, och uppmanar medlemsstaterna att snabbt göra information tillgänglig för kommissionen för att tillse att EU:s bidrag är fullständigt transparent och ges utöver andra bidrag.

67.

Europaparlamentet trycker på behovet av att öka unionens budget för att finansiera åtgärder för att hantera migrationen, i syfte att förbättra hanteringen av den lagliga migrationen, dämpa det illegala migrationsflödet och optimera migrationens effekter på utvecklingen.

68.

Europaparlamentet påminner om sitt stöd till principen om ekonomiskt stöd till de viktigaste bananexporterande AVS-länderna, men upprepar sitt starka motstånd mot finansiering av kompletterande åtgärder för banansektorn genom utnyttjande av marginalen. Parlamentet påminner om att den begränsade marginalen under rubriken inte medger finansiering av sådana åtgärder som inte beaktades när den fleråriga budgetramen antogs 2006. Parlamentet motsätter sig också bestämt varje omfördelning från nuvarande instrument under rubrik 4, som skulle äventyra nuvarande prioriteringar. Parlamentet motsätter sig därför att man enligt förslaget till budget i detta syfte omfördelar 13 miljoner EUR från instrumentet för utvecklingssamarbete och 5 miljoner EUR från det finansiella instrumentet för civilskydd.

69.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att ändra förordningen om inrättande av ett instrument för industriländer, men motsätter sig bestämt att instrumentet finansieras med anslag som varit tänkta att användas inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet framhåller att medel som öronmärkts för utvecklingssamarbete måste vara inriktade på lindring av fattigdom. Parlamentet är mycket missnöjt med att man av det totala anslag på 70,6 miljoner EUR som öronmärkts för detta nya instrument i förslaget till budget har tagit 45 miljoner EUR från instrumentet för utvecklingssamarbete.

70.

Europaparlamentet upprepar sin avsikt att tillhandahålla den europeiska avdelningen för yttre åtgärder de nödvändiga administrativa medlen för att den ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Parlamentet betonar emellertid att tilldelning av nya resurser för att integrera personer från medlemsstaternas diplomattjänster och kostnaderna för nödvändig infrastruktur bör kopplas till en lämplig ökning av EU-budgeten för yttre åtgärder.

71.

Europaparlamentet välkomnar att anslagen till Gusp har ökat till 327,4 miljoner EUR (ÅB) i enlighet med budgetplaneringen och i linje med den allt mer ambitiösa roll som EU vill spela i områden som genomgår en stabiliseringsprocess eller som är drabbade av konflikter och kriser. Parlamentet noterar att budgetposten för särskilda representanter för Europeiska unionen har tömts, i enlighet med vad som beslutades vid inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, och påminner om att de särskilda bestämmelserna om Gusp i det interinstitutionella avtalet måste omprövas grundligt inom ramen för förhandlingarna om ett reviderat interinstitutionellt avtal och antagandet av ett förslag om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

72.

Europaparlamentet noterar den föreslagna ökningen inom budgetposten för makroekonomiskt stöd (01 03 02) i förslaget till budget för 2011 jämfört med budgeten för 2010. Parlamentet påminner om att utnyttjandet av detta instrument för varje tredjeland omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och uppmanar kommissionen att närmare förklara sitt förslag till ökning.

73.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en förberedande åtgärd om en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd, med anledning av ikraftträdandet av EUF-fördraget (artikel 214), och i linje med Europeiska året för volontärarbete 2011.

74.

Europaparlamentet noterar att de totala administrativa utgifterna för samtliga institutioner beräknas uppgå till 8 266,6 miljoner EUR, dvs. en ökning med 4,5 procent, vilket ger en marginal på 149 miljoner EUR.

75.

Europaparlamentet betonar att förslagen till budgetberäkning för varje institution tillsammans med de ändringsbudgetar som lagts fram under 2010 bör ta hänsyn till alla ytterligare behov i samband med ikraftträdandet av Lissabonfördraget, särskilt när det gäller parlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det gemensamma uttalandet i november 2009 om rubrik 5, i vilket institutionerna uppmanades göra allt för att finansiera de administrativa behov som rör personalkostnader inom de budgeterade anslagen i respektive avsnitt i budgeten för 2010.

76.

Europaparlamentet noterar ökningen på 2,9 procent i kommissionens del av den administrativa budgeten. Parlamentet noterar dock att inte alla kostnader som är förenade med driften och inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder har tagits med på detta stadium. Parlamentet anser att eventuella ytterligare behov i detta avseende inte får inverka negativt på institutionernas nuvarande verksamhet. Parlamentet betonar därför med kraft behovet att uppnå en effektiv struktur med en tydlig definition av ansvar för att undvika överlappande uppgifter och onödiga (administrativa) kostnader som belastar budgeten, vilket i annat fall skulle kunna förvärra den ekonomiska situationen under denna rubrik ytterligare.

77.

Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens tillvägagångssätt att som en försiktighetsåtgärd budgetera för den löneanpassning på 3,7 procent som föreslagits 2009, och som kan komma att betalas ut om domstolen skulle döma till förmån för kommissionen. Parlamentet noterar att även om denna höga nivå utgör grunden för framtiden, beräknas löneanpassningen för slutet av 2010 fortfarande uppgå till 2,2 procent, mot bakgrund av den ekonomiska och sociala krisen, och sedan gå ned till 1,3 procent för slutet av 2011. Parlamentet uppmanar kommissionen att motivera dessa beräkningar.

78.

Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar att inte begära några ytterligare tjänster, men ser skeptiskt på dess åtagande att klara av alla sina behov, även de som avser nya prioriteringar och ikraftträdandet av EUF-fördraget, genom att enbart göra interna omplaceringar av nuvarande personalresurser.

79.

Europaparlamentet är djupt oroat över att kommissionens tendens att lägga ut verksamhet på entreprenad, i kombination med omvandlingen av tjänster till anslag för kontraktsanställda, har lett till att allt fler personer som sysselsätts av EU varken syns i institutionernas tjänsteförteckningar, såsom de antagits av budgetmyndigheten, eller avlönas under rubrik 5. Parlamentet anser därför att ändringar i kommissionens personalstyrka inte uteslutande bör övervägas på grundval av tjänster i tjänsteförteckningen, utan även när det gäller annan personal, även personal vid genomförandeorganen och de decentraliserade organen, i de fall då denna personals uppgifter har överförts från kommissionen. Parlamentet anser att även om omvandlingen av tjänster i tjänsteförteckningen till extern personal ger lönebesparingar, får denna omvandling sannolikt konsekvenser för EU:s offentliga förvaltnings kvalitet och oberoende.

80.

Europaparlamentet noterar minskningen på 13 procent i Epsos budget, som beror på lägre utgifter för uttagningsproven till följd av det nya system som föreslås i Epsos utvecklingsprogram, men hävdar åter att denna minskning inte bör ske på bekostnad av kvaliteten, insynen, rättvisan, opartiskheten och den flerspråkiga karaktären i samband med alla EU:s urvalsförfaranden. Parlamentet påminner Epso om att kandidaterna enligt förordning (EG) nr 45/2001 har en omistlig rätt att få tillgång till sina personuppgifter, inbegripet frågor och svar, och uppmanar Epso att garantera denna rättighet. Parlamentet förväntar sig ordentliga garantier från kommissionen i detta avseende.

81.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har uppnått sina övergripande mål när det gäller rekrytering av medborgare från de nya medlemsstaterna och dess åtagande att noggrant och regelbundet övervaka rekryteringen från EU-12 för att se till att rekryteringsmålen iakttas och att medborgare från EU-2 och EU-10 representeras på ett balanserat sätt i varje tjänstegrupp.

82.

Europaparlamentet noterar de ökade utgifterna för pensioner och Europaskolorna med anledning av generationsskiftet i EU:s institutioner till följd av vågen av pensioneringar av tjänstemän födda på 1950-talet och rekryteringen av ny personal. Parlamentet förväntar sig att kommissionen gör en mer djupgående analys av de budgetmässiga konsekvenserna av denna process.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i anmärkningarna till berörda budgetposter specificera de belopp som budgeterats för alla byggprojekt som kan få betydande ekonomiska konsekvenser för budgeten och som budgetmyndigheten har rätt att yttra sig om enligt artikel 179.3 i budgetförordningen.

84.

Europaparlamentet påminner om att i enlighet med punkt 46 a i det interinstitutionella avtalet bör kommissionen lämna fleråriga beräkningar och ange de marginaler som lämnats under de tillåtna utgiftstaken.

85.

Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är i egenskap av centrala verktyg för utformningen av politiska prioriteringar och för att bana väg för nya initiativ som kan komma att förvandlas till EU-verksamhet och -program som syftar till att förbättra EU-medborgarnas levnadsvillkor. Parlamentet bekräftar därför redan i detta stadium av förfarandet att det är fast beslutet att använda alla medel som står till dess förfogande för att se till att förslagen om pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2011 års budget antas.

86.

Europaparlamentet påminner om att de pilotprojekt och förberedande åtgärder som antogs inom ramen för budgeten för 2010 uppgick till totalt 103,25 miljoner EUR i ÅB för samtliga rubriker. Parlamentet betonar att om budgetmyndigheten skulle anta pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2011 på en liknande nivå och med en liknande fördelning över budgetposterna skulle 56 procent av marginalen under rubrik 1a (och 33 procent av marginalen under rubrik 1b, 59 procent under rubrik 3b och 37 procent under rubrik 4) redan ha utnyttjats, trots att det totala belopp som öronmärktes för detta syfte i budgeten för 2010 inte ens nådde upp till det högsta tillåtna beloppet enligt det interinstitutionella avtalet (103,25 miljoner EUR jämfört med 140 miljoner EUR).

87.

Europaparlamentet har för avsikt att i enlighet med del D i bilaga II till det interinstitutionella avtalet överlämna en första preliminär förteckning över potentiella pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2011 års budget, så att kommissionen kan bidra till parlamentets fastställande av ett övergripande och balanserat slutligt paket på detta område. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram en välgrundad analys av Europaparlamentets vägledande förslag. Parlamentet betonar att denna första preliminära förteckning inte ersätter det formella framläggandet och antagandet av ändringsförslag om pilotprojekt och förberedande åtgärder under parlamentets behandling av budgeten.

88.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s totala budgetutgifter för decentraliserade byråer har stabiliserats till 679,2 miljoner EUR. Parlamentet är medvetet om att inrättandet av nya byråer kräver lämplig finansiering, i enlighet med vad som föreslås för de fem nya (8) och de tre byråer som håller på att fasas in (9). Parlamentet betonar att om arbetsuppgifterna för några decentraliserade byråer (inbegripet myndigheterna för finansiell tillsyns) skulle utökas utöver vad som ursprungligen föreslogs, bör anslagsfördelningen till dessa ändras i enlighet härmed. När det gäller avgiftsberoende byråers avsatta inkomster för särskilda ändamål, motsätter sig parlamentet kommissionens tillvägagångssätt att utöka marginalerna artificiellt.

89.

Europaparlamentet noterar att av de 258 nya tjänsterna i tjänsteförteckningarna för byråerna kommer 231 att tilldelas nya byråer eller byråer som håller på att inleda sin verksamhet.

90.

Europaparlamentet undrar varför inga inkomster alls som ska avsättas för särskilda ändamål förväntas härröra från vissa byråers överskott, och uppmanar kommissionen att uppdatera det föreslagna bidraget från EU:s budget när ytterligare information föreligger, särskilt när byråernas slutliga räkenskaper antas. Parlamentet är samtidigt bekymrat över att vissa byråer ständigt har överskott i slutet av året, vilket visar på en dålig budget- och likviditetshantering, och strider mot bestämmelserna i rambudgetförordningen.

91.

Europaparlamentet är övertygat om att budgetplaneringen 2011–2013 för kemikaliemyndigheten är alltför optimistisk och anser att det är extremt orealistiskt att räkna med att denna byrå ska vara självfinansierad 2011. Parlamentet påpekar att de förväntade avgiftsbaserade inkomsterna för 2011 bygger på bedömningar som gjordes 2006. Parlamentet begär att det planeras för åtgärder som kan vidtas vid behov.

92.

Vad beträffar förlikningskommitténs förfarandemässiga aspekter, påminner Europaparlamentet om att de involverade institutionerna förväntas nå enighet vid det trepartsmöte som ska hållas i juli. Parlamentet insisterar på att det kommande ordförandeskapet för Ekofinrådet, som kommer att anta budgeten, deltar i detta trepartsmöte. Europaparlamentet anser följande punkter vara av särskilt intresse inför det trepartsmöte som ska äga rum den 30 juni 2010:

93.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/17

A.

Även om derivat kan spela en mycket viktig roll när det gäller överföring av finansiella risker i en ekonomi skiljer de sig väsentligt åt när det gäller risker, funktionssätt och marknadsaktörer. Bristen på insyn och reglering av derivatmarknaden spelade en roll genom att det förvärrade finanskrisen.

B.

Det är nödvändigt att företagen även i fortsättningen själva kan ta ansvar för att på ett målinriktat sätt och till kontrollerbara priser hantera de risker som är förenade med deras affärsverksamhet, och företagen bör, med hänsyn till de särskilda kännetecknen hos små och medelstora företag, vara ansvariga för risken när det gäller bilaterala derivat.

C.

De derivatvolymer som det handlats med globalt har mångdubblats det senaste årtiondet och därmed har frikopplingen av ekonomisk verksamhet från finansmarknadsprodukter genomgått en avsevärd utveckling.

D.

Grunden för ett internationellt samarbete bör upprättas för att hantera derivat som är föremål för internationell handel, för att minst uppnå internationella standarder och informationsdelningsarrangemang mellan centrala motparter.

E.

Det nominella värdet på alla typer av OTC-avtal uppgick i slutet av juni 2009 globalt till 605 biljoner USD, bruttomarknadsvärdena, som ger ett mått på marknadsrisken, till 25 biljoner USD, och bruttokreditexponeringen, som tar hänsyn till bilaterala nettningsavtal, till 3,7 biljoner USD. I samband med alltför stora hävstångseffekter, underkapitaliserade banksystem och förlusterna till följd av strukturerade finansiella tillgångar har OTC-derivaten bidragit till beroendeförhållanden mellan stora aktörer på marknaden, även när de är reglerade enheter.

F.

Den under tidigare år omfattande tillväxten i handelsvolymerna har lett till ett högre risktagande utan faktiska investeringar i det underliggande instrumentet och därmed till betydande hävstångseffekter.

G.

Vissa OTC-derivat har blivit allt mer komplicerade och motpartsrisken har inte alltid bedömts och prissatts på ett korrekt sätt. Derivatmarknadernas organisation uppvisar avsevärda brister och bristande insyn, vilket kräver ytterligare standardisering av instrumentens juridiska villkor och ekonomiska syfte.

H.

Regleringen av clearingen genom centrala motparter måste garantera en icke-diskriminerande åtkomst för handelsplatser för att säkerställa att marknaderna fungerar på ett rättvist och effektivt sätt.

I.

I OTC-transaktionerna klargörs inte identiteten hos de inblandade aktörerna/parterna och storleken på deras exponering.

J.

Många OTC-derivatmarknader, framför allt kreditswappmarknaden, är föremål för mycket höga koncentrationsnivåer med ett fåtal stora företag som dominerar marknaden.

K.

De händelser nyligen som involverade statskreditswappar som användes av finansiella spekulanter ledde till omotiverat höga nivåer av flera nationella spreadar. Dessa händelser och rutiner visade på behovet av ytterligare öppenhet på marknaden, och förbättrad EU-reglering av handeln med kreditswappar, särskilt de som hör samman med statsskulder.

L.

För att transaktionsregister ska kunna spela en central roll i säkerställandet av öppenhet för derivatmarknadens tillsynsorgan måste dessa ha oinskränkt åtkomst till relevanta registeruppgifter och registren måste konsolidera uppgifter om position och handel globalt per tillgångsklass.

M.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens paradigmskifte mot en skärpt reglering av OTC-derivatmarknaderna, och att man överger den allmänt gällande bedömningen att derivat inte behöver regleras ytterligare, framför allt eftersom de hanteras av fackmän och specialister. Parlamentet efterlyser därför ytterligare lagstiftning för att garantera inte bara insyn i derivatmarknaderna utan också sund reglering.

N.

Europa måste upprätta en omfattande strategi för ställande av säkerhet för derivatmarknaden, vilken måste ta hänsyn till den unika situationen för slutanvändare i affärsledet i kontrast till större marknadsaktörer och finansinstitut.

O.

De flesta av de derivat som icke-finansiella enheter använder sig av innebär inte någon systemrisk. Icke-finansiella enheter är företag som inte faller inom tillämpningsområdet för MiFID-direktivet (icke-MiFID-företag), såsom t.ex. luftfartsföretag, biltillverkare och varuhandlare, som inte har orsakat någon systemrisk för finansmarknaden och inte heller direkt har påverkats negativt genom krisen på finansmarknaden i någon betydande utsträckning.

P.

Tåliga derivatmarknader kräver en omfattande politik för ställande av säkerhet som omfattar både central och bilateral clearing.

Q.

Icke-finansiella små och stora företag som enbart använder derivatinstrument vid risksäkring när de bedriver sin huvudsakliga affärsverksamhet bör få undantag från clearing och säkring av kapitalkrav, under förutsättning att omfattningen av användningen av vissa derivat inte skapar systematisk risk (omfattas av kravet att kommissionen ska kontrollera detta undantag regelbundet) och att volymen och transaktionernas volym står i proportion till, och lämpar sig för, de reala risker som slutanvändarna står inför. Minimistandarderna måste också garanteras som skräddarsydda avtal, särskilt när det gäller säkring av derivat och kapitalkrav.

R.

OTC-derivatprodukter måste omfattas av proportionerlig reglering när de används av icke-finansiella slutanvändare, och ett minimikrav är att nödvändiga detaljerade transaktionsuppgifter lämnas till transaktionsregistren.

S.

Kreditswappar, som är finansiella försäkringsprodukter, är för närvarande föremål för handel utan någon egentlig reglering.

T.

I rekommendationen från CESR och ERGEG till Europeiska kommissionen beträffande det tredje energipaketet för den inre marknaden (Ref.: CESR/08-739, E08-FIS-07-04) förordas införandet av ett skräddarsytt system för marknadsintegritet och insyn för el- och gasmarknaderna.

U.

Alla de åtgärder som meddelats kommer att innebära nära och omfattande samarbete med G20-länderna och de amerikanska myndigheterna för att förhindra tillsynsrättsliga möjligheter till arbitrage mellan länderna och främja informationsutbytet.

V.

Systematisk risk som är kopplad till avvecklingsorganisationer kräver stadiga reglerings- och övervakningsstandarder och obehindrad fri tillgång i realtid till information om transaktioner för tillsynsmyndigheterna.

W.

Priserna på derivaten måste återspegla risken på ett tillbörligt sätt. Kostnaderna för den framtida infrastrukturen ska bäras av marknadsaktörerna.

X.

De senaste dramatiska ökningarna av ränteskillnaderna mellan i vissa länder i euroområdet till ohållbara nivåer har visat på de problematiska ekonomiska incitamenten med kreditswappkontrakt som baseras på statspapper, och visar tydligt behovet av att stärka den finansiella stabiliteten och insynen på marknaden genom krav på full redovisning till tillsynsorgan och förbud mot spekulativ kreditswapphandel i statspapper.

Y.

Samtliga transaktioner i derivatprodukter som anges i en EU-valuta, är kopplade till ett underliggande EU-organ och där ett europeiskt finansinstitut är part bör avslutas, när det är möjligt, och anmälas till avvecklingsorgan och register som ligger i, är auktoriserade av och reglerade i EU och som omfattas av europeisk lagstiftning och uppgiftsskydd. Den kommande nya lagstiftningen bör innehålla tydliga kriterier för bedömning av motsvarigheten till centrala motparter och register som ligger i tredje land för den handel som inte avvecklas eller anmäls i EU.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att för bättre reglering av derivat, särskilt OTC-derivat, för att minska riskerna på marknaderna för OTC-derivat och stabiliteten på finansmarknaderna i sin helhet och stöder kraven på juridisk standardisering av derivatavtal (bl.a. genom rättsliga incitament i kapitalkravsdirektivet när det gäller operativ risk), användning av handelsregister och central lagring av uppgifter, användning och förstärkning av centrala clearingsorganisationer och användning av centrala handelsplatser.

2.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som nyligen utförts av OTC Regulators Forum (ORF), som svar på kravet från G20 om ytterligare åtgärder för att öka öppenheten och robustheten på OTC-derivatmarknaden.

3.

Europaparlamentet kräver större öppenhet om transaktioner före handeln för alla instrument som är kvalificerade för en omfattande användning av organiserade handelsplatser samt ökad handelsöppenhet efter handeln genom redovisning av alla transaktioner till register, till förmån för både myndigheter och investerare.

4.

Europaparlamentet ställer sig bakom kravet att i framtiden införa en obligatorisk oberoende clearing mellan finansinstitut för samtliga standardiserade derivat, för att uppnå en bättre bedömning av motpartsriskerna, och stöder målet att i framtiden handla så många standardiserade derivat som möjligt på organiserade marknader. Parlamentet efterlyser incitament som främjar handel med derivatprodukter på handelsplatser som är reglerade enligt direktivet om marknader för finansiella instrument, dvs. på reglerade marknader och multilaterala handelsplattformar. Parlamentet konstaterar att likviditet måste vara ett kriterium för rätt till clearing.

5.

Europaparlamentet insisterar på att derivatens priser i framtiden bättre ska återspegla risken och att kostnaderna för den framtida marknadsinfrastrukturen ska bäras av marknadsaktörerna och inte av skattebetalarna.

6.

Europaparlamentet anser att individuellt utformade derivat är nödvändiga för att säkra särskilda risker och avvisar därför ett eventuellt krav på standardisering av samtliga derivat.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda en differentierad syn på de många typer av derivatprodukter som är tillgängliga, med hänsyn till olika riskprofiler, omfattningen av användningen för legitima säkringssyften och rollen i finanskrisen.

8.

Europaparlamentet konstaterar att när det gäller lagstiftning måste en åtskillnad göras mellan derivat som används som ett riskhanteringsredskap i syfte att säkra en reell underliggande risk som användaren är exponerad för och derivat som används för spekulation och menar att denna åtskillnad försvåras av bristen på data och specifika siffror om OTC-transaktioner.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på olika sätt minska den totala volymen derivat väsentligt så att volymen står i proportion till de bakomliggande värdepappren, för att undvika en snedvridning av prissignaler och minska risken för marknadens integritet och minska systemrisken.

10.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att vara särskilt uppmärksam på företagsderivat för vilka ett finansinstitut är motpart för att undvika att missbruka sådana kontrakt, inte som en företagsrisk utan som finansmarknadsinstrument.

11.

Europaparlamentet begär att riskhantering och transparens i större utsträckning används som avgörande instrument för ökad säkerhet på finansmarknaderna, utan att det enskilda ansvaret för risktagning åsidosätts.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det för säkrandet av företagsspecifika risker är nödvändigt med skräddarsydda derivat, då dessa kan användas som effektiva instrument för riskhantering som är anpassade till individuella krav.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra standarderna för hantering av bilaterala risker som en del av den kommande lagstiftningen om central clearing.

14.

Europaparlamentet anser att motpartsrisken kan minskas genom clearing och anpassning av kapitalkraven och genom andra regleringsinstrument. Parlamentet stöder kommissionens förslag att ställa högre kapitalkrav på finansinstitut när det gäller bilaterala kontrakt, om någon central clearing inte sker utifrån ett riskproportionerligt synsätt, och med hänsyn till effekterna av nettning, hanteringstekniker för risker med säkerheter och andra bilaterala motpartsrisker i sänkningen av motpartsriskerna.

15.

Europaparlamentet kräver att derivat som inte motsvarar kraven i IFRS 39 och därmed inte granskas av en revisor, från ett tröskelvärde som ska fastställas av kommissionen ska underkastas en central clearing genom en central motpart. Parlamentet kräver vidare att man för en bättre avgränsning ska undersöka om dessutom ett icke-finansiellt företag genom att presentera en oberoende revisorsgranskning av ett OTC-derivatkontrakt därefter kan sluta bilaterala avtal.

16.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) ska ges starka befogenheter att granska clearingorganisationer i EU och menar att det vore bra om de kontrolleras av samma myndighet eftersom de bl.a. skulle samla tillsynsexpertis i ett organ och eftersom risk kopplande till centrala motparter i EU kommer att vara gränsöverskridande.

17.

Europaparlamentet anser att centrala motparters åtkomst till centralbankspengar på ett effektivt sätt bidrar till clearingens säkerhet och integritet.

18.

Europaparlamentet insisterar på att centrala motparter och deras riskhanteringssystem inte får finansieras av användarna och inte heller konkurrera med varandra och att tillsynsrättslig reglering av clearingkostnaderna måste beaktas. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till detta i sitt lagförslag och att fastställa regler för styrning och ägande av clearingsorganisationer, bl.a. när det gäller ledningens oberoende, medlemskap och nära granskning av tillsynsmyndigheter.

19.

Europaparlamentet konstaterar att gemensamma tekniska standarder för frågor som marginalberäkning och protokoll för informationsutbyte kommer att utgöra en viktig del av säkerställandet av rättvis och icke-diskriminerande åtkomst för godkända handelsplatser till centrala motparter. Parlamentet konstaterar vidare att kommissionen måste vara mycket uppmärksam på den möjliga utvecklingen av tekniska skillnader, diskriminerande bruk och hinder mot arbetsflödet som är till skada för konkurrensen.

20.

Europaparlamentet kräver uppförandekoder och åtkomstregler för centrala motparter för att säkerställa en icke-diskriminerande åtkomst av handelsplatser. De frågor som ska tas upp är bland annat diskriminerande prissättningsbruk.

21.

Europaparlamentet stöder införandet av register för alla transaktioner och positioner som inte genomförs på en börs, och begär att det ska vara ESMA:s ansvar att reglera och utöva tillsyn över transaktionsregistren. Parlamentet kräver fastställande av bindande förfarandebestämmelser i syfte att undvika att konkurrensen snedvrids och för att åstadkomma en enhetlig tolkning i medlemsstaterna och dessutom att ESMA ska ha den slutliga beslutanderätten vid tvister. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nationella tillsynsorganen har tillgång i realtid till detaljerade uppgifter i register som hör samman med marknadsaktörer med bas i deras rättsområde och till uppgifter som rör potentiella systemrisker som kan byggas upp i deras rättsområde och tillgång till samlade uppgifter från samtliga register inklusive de som förvaras i register baserade i tredje land. Parlamentet konstaterar att den tjänst som tillhandahålls av registren bör prissättas öppet med tanke på dess allmännyttiga funktion.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta rapporteringsstandarder för samtliga derivat i linje med standarder som utarbetas på internationell nivå och se till att dessa vidarebefordras centrala motparter, börser och finansinstitut och att göra uppgifterna tillgängliga för ESMA och de nationella tillsynsmyndigheterna samt Europeiska systemrisknämnden när så krävs.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder så att tillsynsmyndigheterna får fastställa positionsbegräsningar för att motverka orimliga prissvängningar och spekulationsbubblor.

24.

Europaparlamentet ber särskilt kommissionen att se till att värderingen av alla derivat som inte är föremål för handel på en börs sker på ett oberoende och öppet sätt, där intressekonflikter undviks.

25.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att noggrant klargöra alla tekniska detaljer, särskilt när det gäller normerna och åtskillnaden mellan finansmarknadsprodukter och produkter utanför finansmarknaden och välkomnar att kommissionen redan har tagit itu med denna uppgift. Parlamentet kräver att kommissionen på ett tidigt stadium samarbetar med rådet och parlamentet.

26.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att inrätta centrala motparter enligt avtalade EU-standarder, under ESMA:s överinseende. Parlamentet kräver att viktiga marknadsaktörer inte ska ha något kontrollerande inflytande över styrningen och riskhanteringen i centrala motparter men bör sitta med i riskförvaltningsstyrelsen. Parlamentet menar också att mekanismer som innebär användbara bidrag till riskhanteringsprocessen bör föreslås.

27.

Europaparlamentet insisterar på behovet av att ha myndighetsstandarder för att säkerställa att centrala motparter behåller sin tålighet för en bredare uppsättning risker, däribland fel av flera deltagare, plötsliga försäljningar av finansiella resurser och en snabb minskning av marknadslikviditeten.

28.

Europaparlamentet anser att man bör sörja för definitionen av derivatklasserna, inrättandet av centrala motparter, registret för insyn, kapitalunderbyggnaden, inrättandet av oberoende handelsplatser samt utnyttjandet av befintliga börser, undantagsbestämmelserna för små och medelstora företag och de tekniska detaljerna i nära samordning mellan nationella tillsynsmyndigheter, internationella institutioner och den framtida europeiska tillsynsmyndigheten ESMA.

29.

Europaparlamentet kräver därför tydliga uppföranderegler och nödvändiga förpliktigande normer för utvecklingen (användardeltagande), beslutsprocessen och riskhanteringssystemet för centrala motparter. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att lägga fram en förordning om reglering av clearingorganisationer.

30.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att införa undantag och lägre kapitalkrav för små och medelstora företags bilaterala derivat. när en bakomliggande affärsrisk säkras, så länge derivaten inte är betydande i dessa små och medelstora företags balansräkningar och positionen inte skapar någon systemrisk.

31.

Europaparlamentet kräver att i första hand kreditswappar ska omfattas av en oberoende central clearing och att så många derivattyper som möjligt behandlas centralt genom clearing genom centrala motparter. Parlamentet anser att enskilda typer av derivat med kumulativa risker om nödvändigt endast bör tillåtas på vissa villkor eller i enstaka fall till och med förbjudas. Parlamentet menar att särskilt tillräckligt kapital och tillräckliga reserver bör krävas för att täcka kreditswapparna vid en kredithändelse.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt och grundligt undersöka koncentrationsnivåerna på OTC-derivatmarknaderna, och särskilt i kreditswappar, för att se till att det inte finns någon risk för manipulation av marknaden eller en intressekonflikt.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för att reglera de finansiella transaktioner som innebär försäljning av derivat för att säkerställa den finansiella stabiliteten och en öppen prissättning. Parlamentet anser att kreditswapparna i väntan på detta bör behandlas genom en europeisk central motpart för att mildra motpartsriskerna, öka öppenheten och minska den övergripande risken.

34.

Europaparlamentet kräver att skydd ska betalas för kreditswappar vid framställning och bevis för en bakomliggande obligationsexponering och begränsas till storleken på denna exponering.

35.

Europaparlamentet anser att alla finansiella derivat som rör de offentliga finanserna i EU (inklusive medlemsstaternas statsskulder och de lokala administrationernas balansräkningar) måste standardiseras och vara föremål för handel på en börs eller andra reglerade handelsplattformar, för att främja derivatmarknadernas öppenhet mot allmänheten.

36.

Europaparlamentet kräver ett förbud av handel med kreditswappar som inte grundas på krediter utan innebär rena spekulationsaffärer, där man satsar på kreditförluster, vilka leder till en konstgjord fördyring av försäkringar mot kreditförluster och följaktligen genom faktiska kreditförluster kan leda till en större systemrisk. Parlamentet kräver allra minst att man fastställer en längre tid för innehav vid blankning av värdepapper och derivat. Kommissionen uppmanas att undersöka riskrelaterade övre gränser för derivat, särskilt för kreditswappar, och att samordna dessa med de internationella partnerna.

37.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka användningen av positionsgränser för att bekämpa manipulationer av marknaden, framför allt när ett kontrakt närmar sig sin utgång (”squeezes” och ”corners”). Parlamentet konstaterar att positionsgränser bör betraktas som dynamiska lagstiftningsverktyg i stället för något absolut, och att de bör tillämpas vid behov av nationella tillsynsmyndigheter enligt riktlinjer från ESMA.

38.

Europaparlamentet kräver att varje derivatposition, oavsett om den härrör från ett finansiellt eller ett icke-finansiellt institut, över en viss tröskel (som ska anges av Esma) ska clearas centralt av en central motpart.

39.

Europaparlamentet kräver att den meddelade regleringen av derivat förhindrar den rent spekulativa handeln med råvaror och jordbruksprodukter och att det införs strikta begränsningar, särskilt när det gäller deras eventuella inverkan på priserna på baslivsmedel i utvecklingsländerna och tillstånd för utsläpp av växthusgaser. Europaparlamentet kräver att ESMA och de behöriga myndigheterna ska få befogenhet att hantera dysfunktioner på derivatmarknaderna på ett effektivt sätt, exempelvis ett tillfälligt förbud mot ren försäljning av kreditswappar eller krav på fysisk betalning för derivat och uppställande av positionsgränser för att undvika olämpliga koncentrationer av personer som handlar med kreditswappar i vissa marknadssegment.

40.

Europaparlamentet kräver att varje framtida lagstiftningsförslag om derivatmarknaderna ska följa ett funktionellt synsätt, genom vilket liknande aktiviteter är föremål för samma eller likartade regler.

41.

Europaparlamentet understryker nödvändigheten av en europeisk reglering av derivat och uppmanar kommissionen att så långt som möjligt samordna förfarandet med EU:s partner, för att uppnå en så konsekvent och internationellt samstämmig lagstiftning som möjligt och understryker vikten av att undvika godtyckligt myndighetsutövande genom otillräcklig samordning.

42.

Europaparlamentet kräver stöd för branschinitiativ och bekräftar deras värde eftersom de i vissa fall kan vara lika lämpliga som och kompletterande till lagstiftning.

43.

Europaparlamentet uppmanar till ett sammanhängande synsätt inom EU för att utnyttja varje finanscentrums styrka och ta tillfället i akt under denna kris att gå ett steg vidare i integreringen och utvecklingen av en effektiv europeisk finansmarknad.

44.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att redan i mitten av 2010 lägga fram förslag till lagstiftning om clearingorganisationer och transaktionsregister, och att i ett tidigt skede diskutera de tekniska detaljerna med samtliga institutioner på nationell nivå och EU-nivå, och särskilt med lagstiftarna rådet och parlamentet.

45.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lämna in lagstiftningsförslag om kreditswappar.

46.

Europaparlamentet framhåller vikten av att regelbundet se över den framtida lagstiftningens effektivitet i samråd med alla aktörer på marknaden och om så krävs anpassa lagbestämmelserna.

47.

Europaparlamentet kräver ett påskyndande av denna resolution så snart som möjligt.

48.

Europaparlamentet konstaterar att inte endast handeln med råvaror och jordbruksprodukter utan även handeln med utsläppsrätter måste garanteras att denna marknad fungerar på ett insynsvänligt sätt och att spekulationer motverkas. Parlamentet kräver i detta sammanhang att den riskrelaterade övre gränsen för enskilda produkter undersöks.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, de nationella regleringsmyndigheterna och ECB.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/24

A.

Internet har utvecklats snabbt under de senaste 25 åren, och denna utveckling väntas fortsätta, vilket kommer att medföra att Internet sprids ytterligare – genom utbyggnaden av bredbandsnätet – och att nya tillämpningar skapas.

B.

Sakernas Internet kan leva upp till samhällets och medborgarnas förväntningar, men det krävs forskning för att klargöra hur dessa förväntningar ser ut och för att ringa in de områden där hänsynen till och oron över skyddet av den personliga integriteten och personuppgifterna kan leda till att tillämpningar blockeras.

C.

Informations- och kommunikationstekniken (IKT) är viktig för att främja social utveckling och ekonomisk tillväxt och stimulera forskning, innovation och kreativitet inom offentliga och privata organ i EU.

D.

Unionen bör ta fram en gemensam referensram för att kunna utforma och skärpa reglerna när det gäller förvaltningen av systemet, sekretessen, informationssäkerheten, hanteringen av etikfrågor, skyddet av privatlivet, insamlingen och lagringen av personuppgifter samt konsumentupplysningen.

E.

Med begreppet sakernas Internet avses den övergripande tanken om föremål (både elektroniska föremål och vardagsföremål) som kan läsas, uppfattas, sändas, nås och/eller styras på distans via Internet.

F.

Sakernas Internet kommer förmodligen att utvecklas snabbt under de närmaste åren. Det är därför nödvändigt att ha ett säkert, väl genomlyst och multilateralt förvaltningssystem.

G.

Framtidens Internet kommer att överskrida de nuvarande traditionella gränserna för den virtuella världen genom att vara kopplat till de fysiska föremålens värld.

H.

Jämfört med streckkoder och magnetband har RFID-tekniken och annan teknik i samband med sakernas Internet en rad fördelar och betydligt fler tillämpningar som kan förbindas med andra nätverk, t.ex. mobiltelefoninät, och utvecklas ytterligare när de förbinds med sensorer som mäter aspekter såsom geografisk positionering (t.ex. satellitnavigeringssystemet Galileo), temperatur, ljus, tryck och G-kraft. Dessutom är det troligt att en stor ökning av antalet RFID-chip kommer att leda till en kraftig minskning såväl av deras styckepris som av kostnaden för tillhörande läsare.

I.

RFID-tekniken kan betraktas som en katalysator och en accelerator för den ekonomiska utvecklingen inom informations- och kommunikationssektorn.

J.

Det finns tillämpningar av RFID-teknik och annan teknik i samband med sakernas Internet som redan används inom produktions-, logistik- och försörjningssektorerna. Tekniken underlättar identifiering och spårbarhet av produkter och har en spännande utvecklingspotential inom flera olika områden, bl.a. när det gäller hälsovård, transporter, energieffektivitet, miljö, detaljhandel och bekämpning av varumärkesförfalskningar.

K.

Som i alla e-hälsovårdssystem krävs det att hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och relevanta nämnder (t.ex. uppgiftsskydds- och etiknämnder) deltar aktivt i arbetet med att utforma, utveckla och genomföra system med RFID-teknik.

L.

RFID kan bidra till att öka energieffektiviteten, minska utsläppen av växthusgaser och möjliggöra koldioxidredovisning på produktnivå.

M.

RFID-tekniken och annan teknik i samband med sakernas Internet kan ge medborgarna fördelar i form av ökad livskvalitet, trygghet, säkerhet och välfärd, förutsatt att man på rätt sätt hanterar frågorna om skyddet av privatlivet och personuppgifterna.

N.

Det behövs hållbara, energieffektiva kommunikationsstandarder som är inriktade på säkerhet och integritet och använder kompatibla eller identiska protokoll på olika frekvenser.

O.

Alla vardagsföremål (periodkort, kläder, mobiltelefoner, bilar etc.) kan förr eller senare komma att förses med RFID-chip. Detta kommer mycket snabbt att bli en viktig ekonomisk faktor med tanke på chippets många olika användningsmöjligheter.

P.

Sakernas Internet kommer att göra det möjligt att skapa nätverk mellan miljardtals maskiner, som kommer att kunna samverka och interagera sinsemellan genom trådlös teknik i kombination med logiska och fysiska adresseringsprotokoll. Sakernas Internet bör, via elektroniska identifieringssystem och trådlös mobil utrustning, möjliggöra en direkt och entydig identifiering av digitala enheter och fysiska föremål, så att man kan samla in, lagra, överföra och kontinuerligt bearbeta de därmed sammanhängande uppgifterna.

Q.

Arbetet med att skapa miniatyrprodukter för sakernas Internet innebär tekniska utmaningar, t.ex. när det gäller att integrera elektronik, sensorer och system för inmatning och överföring av RFID-uppgifter i ett chip som inte är större än några millimeter.

R.

RFID-chip kommer förvisso att användas i ännu fler tillämpningar i framtiden, men denna teknik ger upphov till nya problem i samband med skyddet av personuppgifter. Det största av dessa problem är att RFID-chippen är osynliga eller så gott som osynliga.

S.

Industristandarder är mycket viktiga. RFID-standardiseringen måste fortsätta att utvecklas och det mandat i samband med RFID-standarder som gemensamt tilldelades de europeiska standardiseringsorganisationerna CEN och ETSI 2009 kommer därför att bidra till mer innovativa produkter och tjänster som använder RFID-teknik.

T.

Det är viktigt att göra EU-medborgarna mer medvetna om ny teknik och därtill hörande tillämpningar, bl.a. om konsekvenserna för samhället och miljön, och att främja konsumenternas digitala kompetens och e-kompetens.

U.

Utvecklingen av sakernas Internet bör vara öppen och tillgänglig för alla EU-medborgare samt stödjas genom effektiv politik som syftar till att överbrygga den digitala klyftan i EU och att ge fler medborgare e-kompetens och kunskap om sin digitala omgivning.

V.

Fördelarna med tekniken för sakernas Internet måste stärkas genom en effektiv säkerhet, som behövs inom all utveckling som riskerar att äventyra datasäkerheten och allmänhetens förtroende för dem som förvaltar personuppgifterna.

W.

Det är inte känt hur utvecklingen av sakernas Internet kommer att påverka samhället. Det kan hända att den nuvarande digitala klyftan vidgas, eller så kan en ny digital klyfta skapas.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och ställer sig i princip bakom riktlinjerna i handlingsplanen, som syftar till att främja sakernas Internet.

2.

Europaparlamentet anser att spridningen av sakernas Internet kommer att göra det möjligt att skapa en bättre interaktion mellan personer och saker och mellan själva sakerna, vilket kan ge EU-medborgarna enorma fördelar, förutsatt att säkerheten, dataskyddet och den personliga integriteten respekteras.

3.

Europaparlamentet anser att kommissionen gör rätt i att fästa vikt vid tryggheten, säkerheten, personuppgiftsskyddet och skyddet av den personliga integriteten samt vid förvaltningen av sakernas Internet, eftersom man endast genom att respektera den personliga integriteten, skydda personuppgifter och verka för öppenhet och driftskompatibilitet kan ge sakernas Internet en bred samhällsförankring. Kommissionen uppmanas att uppmuntra alla europeiska och internationella aktörer att ta itu med hot som rör it-säkerheten. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra alla gällande internationella bestämmelser om it-säkerhet, bl.a. Europarådets konvention om it-brottslighet.

4.

Europaparlamentet är övertygat om att skyddet av den personliga integriteten är ett centralt värde och att alla användare bör ha kontroll över sina personuppgifter. Dataskyddsdirektivet bör därför anpassas till den nuvarande digitala miljön.

5.

Europaparlamentet uppskattar det faktum att kommissionen reagerar i god tid på den nya utvecklingen inom denna sektor så att det politiska systemet kan fastställa regler innan det är för sent.

6.

Europaparlamentet betonar att en förutsättning för främjandet av tekniken är att införa bestämmelser som stärker respekten för grundläggande värderingar, skydd av personuppgifter och integritetsskydd.

7.

Europaparlamentet betonar att säkerhets- och integritetsfrågor måste ingå i de standarder som ska utarbetas. I dessa standarder är det dessutom nödvändigt att ange olika säkerhetsfunktioner som garanterar sekretess, integritet och tillgång till tjänster.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna sitt arbete med sakernas Internet och sitt övergripande arbete med den digitala agendan.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en analys av konsekvenserna av att använda den nuvarande Internet-infrastrukturen till tillämpningar av och maskinvara för sakernas Internet, när det gäller överbelastning av nätverk och dataskydd, för att fastställa kompatibiliteten och ändamålsenligheten hos tillämpningar av och maskinvara för sakernas Internet.

10.

Europaparlamentet anser att de kommande årens utveckling av sakernas Internet och därtill hörande tillämpningar kommer att få avgörande konsekvenser för EU-medborgarnas vardag och vanor, vilket kommer att medföra en lång rad ekonomiska och sociala förändringar.

11.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att bygga upp ett sakernas Internet som är öppet, så att man från första början undviker risken – på både medlemsstatsnivå och regional nivå – för en ojämlik utveckling, spridning och användning av tekniken för sakernas Internet. Parlamentet konstaterar att kommissionen i sitt meddelande inte i tillräcklig omfattning behandlar dessa problem, som helst bör lösas innan sakernas Internet utvecklas ytterligare.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till unionens mindre utvecklade regioner när det gäller planerna för IKT och sakernas Internet. Medlemsstaterna uppmanas att samfinansiera genomförandet av denna teknik och andra IKT-projekt i dessa regioner, för att säkra deras delaktighet och förhindra att de utestängs från gemensamma EU-projekt.

13.

Europaparlamentet understryker att det kan vara effektivt att använda RFID-chip för att bekämpa varumärkesförfalskning, förhindra bortföranden av spädbarn från BB och identifiera djur samt i en rad andra fall. Användningen kan dock även vara farlig och skapa etiska problem för medborgarna och samhället. Det är nödvändigt att ta fram ett lämpligt skydd mot dessa problem.

14.

Europaparlamentet betonar vikten av att undersöka de sociala, etiska och kulturella följderna av sakernas Internet, med tanke på de genomgripande samhällsomvälvningar som denna teknik kan medföra. Därför är det viktigt att den socioekonomiska forskningen och den politiska debatten om sakernas Internet går hand i hand med den tekniska forskningen och dess framsteg. Kommissionen uppmanas att inrätta en expertgrupp som ska göra en ingående bedömning av dessa aspekter och föreslå etiska ramar för utvecklingen av tekniken och tillämpningarna i samband med detta.

15.

Europaparlamentet påpekar att den RFID-teknik och annan teknik i samband med sakernas Internet som används för att på ett intelligent sätt märka produkter och konsumtionsvaror samt för kommunikation mellan saker och personer kan användas överallt och att den är praktiskt taget ljudlös och osynlig. Kommissionen bör därför genomföra fler och mer utförliga undersökningar av denna teknik. Framför allt bör man titta närmare på

Vid behov bör tekniken också bli föremål för särskilda regler på europeisk nivå.

16.

Europaparlamentet betonar att konsumenten har rätt att skydda sin personliga integritet genom tillval och/eller genom inbyggda skyddsmekanismer, särskilt enligt en modell där etiketterna automatiskt avaktiveras vid säljtillfället, såvida inte konsumenten uttryckligen samtycker till annat. Parlamentet noterar i detta sammanhang yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen. Hänsyn måste tas till den personliga integriteten och säkerheten i ett så tidigt skede som möjligt av utvecklingen och användningen av all teknik för sakernas Internet. RFID-tillämpningar måste hanteras i enlighet med bestämmelserna om personlig integritet och dataskydd i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen uppmanas att överväga frågan om medborgarnas rätt att välja produkter som inte är utrustade med sakernas Internet eller att när som helst koppla från nätverket.

17.

Europaparlamentet konstaterar att passiva RFID-etiketter har begränsad räckvidd, medan aktiva RFID-etiketter kan sända data på mycket längre avstånd. Det krävs tydliga riktlinjer för varje typ av RFID när det gäller detta.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra frågan om vem de automatiskt insamlade och tolkade uppgifterna tillhör och vem som har rätt att förfoga över dessa.

19.

Europaparlamentet uppmanar tillverkarna att garantera rätten till ”chippens tystnad” genom RFID-etiketter som konsumenten kan avlägsna eller på annat sätt enkelt avaktivera efter köpet. Konsumenterna måste informeras om förekomsten av antingen passiva eller aktiva RFID-etiketter, avläsningsavstånd, vilken typ av data som utrustningen mottar eller vidarebefordrar samt användningen av dessa data. Denna information måste klart och tydligt märkas på all paketering och närmare beskrivas i all dokumentation.

20.

Europaparlamentet uppmanar operatörerna av RFID-tillämpningar att vidta alla rimliga åtgärder för att se till att uppgifterna i fråga inte kan knytas till en identifierad eller identifierbar fysisk person genom något medel som sannolikt kan användas av antingen operatören av RFID-tillämpningar eller någon annan person, såvida dessa uppgifter inte behandlas i enlighet med de tillämpliga principerna och rättsliga dataskyddsbestämmelserna.

21.

Europaparlamentet betonar att ett chip som installerats i en detaljhandelsprodukt inte är avsett att användas utanför försäljningsstället. Produkten bör därför redan vid tillverkningen kunna utrustas med en teknisk anordning som neutraliserar chippet och därmed begränsar lagringen av uppgifter.

22.

Europaparlamentet anser att konsumenterna bör få möjlighet att aktivt välja eller välja bort sakernas Internet. Det måste även vara möjligt att välja bort vissa delar av tekniken för sakernas Internet utan att andra tillämpningar eller en anordning som helhet slutar fungera.

23.

Europaparlamentet betonar behovet av att högsta möjliga utrustningssäkerhet och säkerhet i överföringssystemen måste ingå i all teknik för sakernas Internet, så att man förhindrar bedrägerier och möjliggör korrekt autentisering och godkännande av utrustningens identitet. Identifiering och produktförfalskning kan ske genom kloning av etiketter för sakernas Internet eller otillåten upptagning av de data som utbyts. Kommissionen uppmanas därför att säkerställa utvecklingen av ett transparent system för sakernas Internet som framför allt tar hänsyn till följande aspekter:

24.

Europaparlamentet anser att det bör vara en prioriterad målsättning att säkerställa en övergripande lagstiftningsram och en fast tidtabell på europeisk nivå, så att man främjar och underlättar offentliga och privata investeringar i sakernas Internet och i de smarta nätverk som behövs som stöd i utvecklingen av ny teknik.

25.

Europaparlamentet konstaterar att RFID-tekniken visserligen är viktig men att det även ingår annan teknik i sakernas Internet. Forskning om finansierings- och förvaltningsfrågor bör även bedrivas när det gäller denna teknik.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att använda tillämpningar av sakernas Internet för att göra framsteg i flera pågående EU-initiativ, såsom IKT för energieffektivitet, smart mätning, energimärkning, byggnaders energiprestanda samt skydd mot förfalskade läkemedel och andra produkter.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka tänkbara nya hot som uppkommer på grund av sårbarheten hos starkt integrerade system.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad verka för att se till att tekniken i samband med sakernas Internet uppfyller användarnas önskemål (t.ex. möjligheten att avaktivera spårbarhet) och respekterar enskilda personers fri- och rättigheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) spelar en avgörande roll för nätsäkerheten och informationssäkerheten och följaktligen för säkerheten i samband med sakernas Internet, vilket kommer att bidra till att skapa en högre grad av acceptans och förtroende från konsumenternas sida.

29.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av nya tillämpningar och själva funktionen av och affärspotentialen för sakernas Internet kommer att vara beroende av hur stort förtroende de europeiska konsumenterna har för systemet. Förtroende kommer att skapas när man rätat ut frågetecknen kring möjliga hot mot den personliga integriteten och mot hälsan.

30.

Europaparlamentet betonar att förtroendet måste bygga på ett tydligt regelverk, bl.a. bestämmelser om kontroll, insamling, bearbetning och användning av de data som insamlas och överförs via sakernas Internet samt det samtycke som krävs från konsumenternas sida.

31.

Europaparlamentet anser att sakernas Internet innebär många fördelar för personer med funktionsnedsättning och att det kan vara ett medel för att tillgodose behoven hos en allt äldre befolkning och erbjuda effektiva vårdtjänster. Denna teknik kan hjälpa blinda och personer med nedsatt synförmåga att genom elektroniska hjälpmedel förnimma sin miljö bättre. Åtgärder måste dock vidtas för att garantera skyddet av den personliga integriteten och se till att installation och drift underlättas samt att konsumenterna får information om tjänsterna.

32.

Europaparlamentet betonar att följdkostnaderna, till exempel när det gäller strömförbrukning vid inkoppling och användning av sakerna, måste vara transparenta för konsumenten.

33.

Europaparlamentet anser att det i samband med sakernas Internet och IKT-projekt i allmänhet krävs heltäckande informationskampanjer för att förklara för medborgarna vad genomförandet syftar till. Att informera och utbilda samhällsmedborgarna om de potentiella användningsområdena för och de klara fördelarna med t.ex. RFID är avgörande för att förhindra att projektet missuppfattas och inte vinner gehör hos medborgarna. Om sakernas Internet ska kunna användas i full utsträckning, så att både den enskilde och allmänheten gagnas, måste användarna få den e-kompetens som krävs för att de ska förstå den nya tekniken och känna sig motiverade och kapabla att använda den på rätt sätt.

34.

Europaparlamentet konstaterar att sakernas Internet kommer att medföra insamling av stora mängder data. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att lägga fram ett förslag om anpassning av det europeiska dataskyddsdirektivet när det gäller hantering av de data som samlas in och överförs via sakernas Internet.

35.

Europaparlamentet anser att det bör antas en allmän princip om att tekniken för sakernas Internet bör utformas så att man bara samlar in och använder de data som behövs för ändamålet i fråga och förhindrar att ytterligare data samlas in.

36.

Europaparlamentet begär att en stor andel av de data som utbyts av sakernas Internet görs anonyma innan de överförs, så att den personliga integriteten skyddas.

37.

Europaparlamentet påpekar för kommissionen att andra delar av värden, särskilt Asien, utvecklas snabbare inom denna sektor och att det är nödvändigt med en proaktiv strategi och ett nära samarbete med omvärlden när det gäller att utarbeta regler för det politiska systemet och fastställa tekniska standarder för sakernas Internet.

38.

Europaparlamentet understryker att man för att få fart på den europeiska ekonomin måste investera i ny informations- och kommunikationsteknik, så att man främjar den ekonomiska tillväxten genom att göra det möjligt för allt fler medborgare och företag i EU att få tillgång till nya system och nya tillämpningar. EU bör gå i bräschen för utvecklingen av Internetteknik. EU:s forskningsbudget för IKT bör fördubblas och budgeten för IKT användning bör fyrdubblas i nästa budgetram.

39.

Europaparlamentet understryker att forskningen kommer att spela en central roll för att skapa konkurrens mellan leverantörerna om att kunna erbjuda den datorkraft som krävs för att tillämpningar av sakernas Internet ska fungera i realtid.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med och utöka finansieringen av sjunde ramprogrammets forskningsprojekt inom sakernas Internet, så att man stärker den europeiska IKT-sektorn. Parlamentet stöder användningen av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, för att främja spridningen. I synnerhet bör man utforma pilotprojekt som kan få en omedelbar positiv effekt på EU-medborgarnas vardag på områdena e-hälsovård, e-lärande, e-handel, e-tillgänglighet och energieffektivitet. Parlamentet är dock bekymrat över byråkratin i samband med ramprogrammet och uppmanar kommissionen att minska den genom att omstrukturera ramprogrammets arbetsprocess och inrätta ett användarråd.

41.

Europaparlamentet anser att sakernas Internet har en stor potential när det gäller ekonomisk utveckling, produktionsutveckling, förbättring av tjänsternas kvalitet, optimering av företagens logistik- och distributionskedjor och inventering samt skapande av nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma de följder som dess föreslagna strategi kan få för de europeiska företagens produktivitet och konkurrenskraft på den internationella marknaden.

43.

Europaparlamentet anser att sakernas Internet kan bidra till att främja handelsflödena mellan EU och tredjeländer genom att marknaderna utvidgas och kvalitetsgarantier för handelsvarorna säkerställs.

44.

Europaparlamentet understryker att RFID-tekniken å ena sidan gör det möjligt för den europeiska industrin att kontrollera vilken volym varor som sätts i omlopp (genom att bara producera det som är nödvändigt, vilket medför att miljön skyddas) och å andra sidan möjliggör en effektiv bekämpning av pirattillverkning och varumärkesförfalskning, eftersom varorna kan spåras.

45.

Europaparlamentet anser att konsumtionsvarorna kommer att bli mer resurseffektiva och konkurrenskraftiga på marknaden om man använder ny teknik i tillverkningsprocessen.

46.

Europaparlamentet betonar att det behövs en tät internationell dialog och gemensamma handlingsplaner i fråga om sakernas Internet. Kommissionen uppmanas att undersöka effekterna av sakernas Internet för den internationella handeln.

47.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att fortsätta att övervaka situationen och bedöma om det finns ett behov av ytterligare harmoniserade frekvenser för sakernas Internet, med hänsyn till skillnaderna i egenskaper och kapacitet mellan olika elektromagnetiska frekvensband. Kommissionen uppmanas därför att ta hänsyn till de behov som finns i samband med sakernas Internet vid fastställandet av EU:s samordnings- och harmoniseringsmål i de fleråriga programmen för radiospektrumpolitiken. Sådana spektrum bör även fortsättningsvis vara offentliga och användningen bör regleras på ett sådant sätt att den främjar och bidrar till att finansiera en mer omfattande teknisk forskning och utveckling på området. Genom ett licensfritt spektrum bör det bli möjligt att öka användningen av ny teknik och nya tjänster (trådlöst nätverk) och därmed främja innovation.

48.

Europaparlamentet betonar risken för ett oklart rättsläge när det gäller datormoln.

49.

Europaparlamentet anser att deltagande av företrädare på alla politiska nivåer (EU-nivå samt nationell och regional nivå) är en grundförutsättning för att sakernas Internet verkligen ska kunna utvecklas och införas. Regionala och lokala myndigheter och städer kommer att ha en mycket viktig roll i samband med utvecklingen av sakernas Internet, eftersom de kan se till att användningen sträcker sig längre än till den rent privata sfären. De lokala myndigheterna kommer också att kunna använda sakernas Internet i stor utsträckning, t.ex. vid organisationen av kollektivtrafiken, sophämtningen, beräkningarna av föroreningsnivån och trafikförvaltningen. Kommissionen uppmanas att i en anda av flernivåstyre samråda på alla politiska nivåer i arbetet med sakernas Internet.

50.

Europaparlamentet påpekar att den information som lämnas av tekniken för sakernas Internet måste kunna spåras, kontrolleras och korrigeras i händelse av ett sammanbrott i ett system som bygger på denna teknik. Parlamentet framhåller att felaktig information kan innebära livsfara, eftersom denna teknik ingår i säkerhetssystem, såsom trafikstyrning och temperaturreglering.

51.

Europaparlamentet betonar att ny teknik är avgörande för att förenkla transportkedjorna, förbättra transporternas kvalitet och effektivitet, stödja utvecklingen av intelligenta transportsystem och underlätta gröna korridorer. RFID kan dessutom leda till nya affärsmetoder och samtidigt förbättra kundnöjdheten.

52.

Europaparlamentet anser att användningen av sakernas Internet i naturen kan bidra till utvecklingen av grön teknik genom att stärka energieffektiviteten och därmed även miljöskyddet. Dessutom kan man härigenom förbättra förbindelsen mellan IKT och naturen.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig för att fastställa internationella gemensamma standarder för en standardisering av RFID-tekniken och annan teknik för sakernas Internet samt därtill hörande tillämpningar för att underlätta kompatibilitet och en öppen och teknikneutral infrastruktur som medger insyn. Det krävs tydliga och erkända standarder, såsom TCP5/IP6 för Internet, för att sakernas Internet ska kunna få ett globalt genomslag och inte stanna vid RFID-lösningar.

54.

Europaparlamentet stöder förslaget om att så snabbt som möjligt anta version 6 av Internetprotokollet (IPv6) som en grundval för den framtida expansionen och förenklingen av nätet.

55.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har för avsikt att under 2010 lägga fram ett meddelande om säkerhet, personlig integritet och förtroende i informationssamhället. Parlamentet betonar vikten av detta meddelande och av de föreslagna åtgärderna för att skärpa lagstiftningen om de aspekter som rör informationssäkerheten, den personliga integriteten och skyddet av personuppgifter. Kommissionen uppmanas att aktivt involvera alla berörda aktörer, bl.a. ENISA och Europeiska datatillsynsmannen.

56.

Europaparlamentet framhåller vikten av att skydda alla grundläggande rättigheter, inte bara den personliga integriteten, vid utvecklingen av sakernas Internet.

57.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör ge rekommendationer om vilka uppgifter och vilket ansvar offentliga administrativa, lagstiftande och brottsbekämpande myndigheter ska ha när det gäller sakernas Internet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka att de redan antagna europeiska lagarna på området tillämpas på rätt sätt och att före årsskiftet lägga fram en tidtabell för de riktlinjer som man har för avsikt att föreslå på EU-nivå för att stärka säkerheten inom sakernas Internet och RFID-tillämpningarna.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en social dialog om sakernas Internet och att ge information om den nya teknikens positiva och negativa effekter i vardagslivet. Kommissionen uppmanas därför att inleda ett proaktivt samråd med den europeiska industrisektorn och verka för att denna sektor ska få en ledande roll när det gäller att utforma och föreslå innovativa, standardiserade och driftskompatibla teknikformer.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra små och medelstora företag tillräckligt delaktiga i handlingsplanen för sakernas Internet.

61.

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att regelbundet informera parlamentet om utvecklingen av dialogen med sektorsaktörerna och de berörda parterna samt om de initiativ som den avser att genomföra.

62.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka möjligheten att ytterligare minska kostnaderna för dataroaming.

63.

Europaparlamentet betonar att byråkratin måste minimeras vid förvaltningen av sakernas Internet och att alla berörda aktörer måste delta i beslutsfattandet. Parlamentet efterlyser därför ett lämpligt och ändamålsenligt regelverk på EU-nivå.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt bidra till att bestämma och fastställa principer och regler för förvaltningen av sakernas Internet med sina handelsparter i internationella forum som t.ex. Världshandelsorganisationen.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilka aspekter av förvaltningen av Internet som den för tillfället anser behöver regleras när det gäller sakernas Internet och genom vilket system det allmänna offentliga intresset kan garanteras.

66.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att med hjälp av operatörerna inom sektorn analysera problemen i samband med förvaltningen av sakernas Internet. Det är dessutom mycket viktigt att analysera aspekter som gäller säkerhetssystem för trådlösa nätverk.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/33

A.

Internet är ett centralt verktyg för kommunikation världen över som har en oerhört stor påverkan på hela samhället.

B.

Förvaltningen av Internet omfattar frågor om skyddet och säkerställandet av grundläggande rättigheter och friheter, tillträde till och användning av Internet, Internets sårbarhet för IT-attacker osv.

C.

Den IT-relaterade brottsligheten utgör ett allt större hot mot samhällen som förlitar sig på IKT och uppmaningarna till att utföra terroristattacker, liksom hatbrott och barnpornografi, har ökat och utsätter människor, däribland barn, för fara.

D.

Skärningspunkterna mellan IT relaterad brottslighet, behörighet i mål som gäller Internet samt datormoln – en växande aspekt av Internetförvaltningen på europeisk nivå – är av stor betydelse.

E.

Vissa sidor av Internetförvaltningen handlar om adresstilldelning och andra i huvudsak tekniska frågor där organisationer som ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers), IANA (Internet Assigned Numbers Authority), IETF (Internet Engineering Task Force), regionala Internetregister och andra organisationer är involverade.

F.

Hittills har det huvudsakligen varit den privata sektorn som på ett positivt sätt har gått i täten för Internet, men även de offentliga aktörernas roll bör stärkas i samband med utformningen av en övergripande strategi.

G.

Regeringarna har en viktig roll att spela när det gäller bredare förvaltningsfrågor för försvar av allmänintresset, framför allt skyddet och säkerställandet av grundläggande rättigheter och friheter samt säkerhet och integritet och Internets motståndskraft, medan den privata sektorn fyller en viktig funktion när det gäller tillhandahållandet av nödvändiga investeringar och entreprenörsinitiativ, samt nödvändig expertis.

H.

Forumet för förvaltning av Internet (IGF) och olika nationella och regionala forum är viktiga platser för flerpartsdialoger om Internetpolitiken.

I.

Europaparlamentet och de andra EU-institutionerna har sedan länge gått in för att Internet ska vara öppet och till nytta för hela världen.

1.

Europaparlamentet anser att Internet ska vara till nytta för hela världen, och förvaltas i kollektivt intresse.

2.

Europaparlamentet konstaterar att Internet är nödvändigt för utövandet av yttrandefrihet, kulturell mångfald, mediepluralism och medborgardemokrati samt för folkbildning och tillgång till information. Internet utgör således ett av de viktigaste medlen för att sprida demokratiska värderingar i världen.

3.

Europaparlamentet erinrar om att Internet blivit ett oumbärligt redskap för främjandet av demokratiska initiativ, politisk diskussion, digital kompetens samt kunskapsspridning och upprepar att tillgången till Internet både garantera och förutsätter möjligheten att utöva ett antal viktiga grundläggande rättigheter, däribland – men inte enbart – respekten för privatlivet, uppgiftsskyddet, yttrande-, förenings- och pressfriheten, friheten att uttrycka politiska åsikter och att delta i politisk verksamhet, friheten från diskriminering, rätten till utbildning samt rätten till kulturell och språklig mångfald. Parlamentet framhåller att institutioner och aktörer på alla nivåer därför delar ett allmänt ansvar för att se till att alla människor kan utöva rätten att delta i informationssamhället, bland dem också äldre människor som har större problem med att bli hemmastadda i den nya tekniken, samtidigt som det också ankommer på dem att anta den dubbla utmaningen med elektronisk analfabetism och utestängning från demokratisk delaktighet i den digitala tidsåldern.

4.

Europaparlamentet påpekar särskilt att utvecklingen av metoder med användarperspektiv och e-demokrati måste påskyndas. Men det är lika viktigt att upprätta garantier mot nya former av övervakning, kontroll och censur från offentliga och privata aktörer, så att den fria tillgången till Internet och skyddet av privatlivet fungerar inte bara i teorin utan också i praktiken.

5.

Europaparlamentet betonar behovet av att skydda och främja det europeiska kulturarvet, bl.a. via Internet. Parlamentet anser att Internet spelar en viktig roll för att stimulera innovationer och minska den digitala, sociala och kulturella klyftan i Europa gentemot andra delar av världen. Det gläder Europaparlamentet att kommissionen inser vikten av att ”överbrygga IT-klyftan” och av de utvecklingsfrågor som berörs av förvaltningen av Internet. Parlamentet anser dock att man också måste särskilt uppmärksamma de många äldre medborgare i både industriländer och utvecklingsländer som ofta känner sig åsidosatta i den nya, uppkopplade världen och konstaterar att Internet kan vara ett effektivt verktyg för social integrering och de äldre måste göras delaktiga av det. Parlamentet yrkar på stöd till utbildning i användning av de medel som Internet erbjuder och i urvalet av kriterier för hur de ska användas.

6.

Europaparlamentet medger att den ökade Internetanvändningen bland medborgare, konsumenter, företag och myndigheter visar att detta kommunikationsredskap har blivit ett av de viktigaste inslagen för att fullborda den inre marknaden inom EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är viktigt att på lämpligt sätt skydda konsumenter och innehavare av immateriella rättigheter på Internet och att garantera Internetanvändarnas medborgerliga fri- och rättigheter. Parlamentet erkänner att Internet är ett viktigt redskap för information om och främjande av konsumenternas rättigheter.

7.

Europaparlamentet betonar att förvaltningen av Internet bör förenkla e-handel och gränsöverskridande transaktioner genom att decentralisera de självreglerande rollerna, i synnerhet genom att fastställa tillträdesvillkor för nya konkurrenter.

8.

Europaparlamentet efterlyser ökad tillgång till och utveckling av Internet i de nya medlemsstaterna, särskilt på landsbygden, och i utvecklingsländer genom EU-finansierade program. Parlamentet ser även gärna att dessa länder får större inflytande i utformningen av riktlinjer för förvaltningen av Internet.

9.

Europaparlamentet anser att förvaltningen av Internet bör bygga på en bred och avvägd offentlig-privat sektorsmodell, där man förhindrar att enskilda organisationer eller grupper av organisationer dominerar och att statliga eller överstatliga myndigheter försöker styra informationsflödet på Internet, för att slå vakt om EU:s intresse att Internet ska fortsätta att vara till nytta för hela världen, samtidigt som det sker en samverkan med flerpartsprocesser för Internetförvaltning, som fortsätter att vara en effektiv mekanism för att främja internationellt samarbete.

10.

Parlamentet understryker att de värderingar som ligger till grund för unionen och som beskrivs i artikel 2 i FEU är Europeiska unionens kärnvärderingar och slutmål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att all verksamhet som hänger samman med förvaltningen av Internet ska utövas i enlighet med dessa värderingar och mål, framför allt på de globala Internetforum där länder med helt annorlunda värderingar än Europa medverkar. Parlamentet anser att man, för att undvika konflikter, bör intensifiera den internationella dialogen om reglering av Internet med dessa länder.

11.

Europaparlamentet anser att regeringarna bör koncentrera sig på frågor som rör den globala allmänna Internetpolitiken, eftersom den privata sektorns ledarskap måste vara förenligt med principerna för den offentliga politiken och befintlig lagstiftning, och i övrigt följa principen om att inte ingripa, med undantag för om detta skulle vara påkallat i exceptionella fall, och att rentav dessa ingrepp måste ske med respekt för grundläggande mänskliga rättigheter samt enligt proportionalitetsprincipen.

12.

Europaparlamentet anser att regeringarna inte bör lägga sig i den dagliga Internetförvaltningen, avstå från att införa onödig, betungande och restriktiv reglering som skadar innovation och konkurrens och inte försöka kontrollera det som är och bör fortsätta att vara en tillgång för hela världen.

13.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att inte begränsa tillträdet till Internet genom censur, blockering av webbplatser, filter eller på andra sätt eller genom att ålägga privata organisationer att göra detta. Parlamentet framhåller vikten av att trygga ett öppet Internet, där användarna kan komma åt och sprida information och använda vilka tillämpningar och tjänster de vill i enlighet med det reviderade regelverket för elektronisk kommunikation.

14.

Europaparlamentet framhåller att alla restriktioner som bedöms vara absolut nödvändiga, till exempel för att skydda underåriga, bör begränsas till ett minimum i ett demokratiskt samhälle, grunda sig på lagstiftning och vara ändamålsenliga och proportionella. Parlamentet framhåller att skyddet av underåriga måste garanteras och uppmanar medlemsstaterna att också vidta åtgärder, exempelvis genom att använda det system om information av allmänintresse som ingår i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG, direktiv 2002/58/EG och förordning (EG) nr 2006/2004 om användares rättigheter (direktivet om medborgares rättigheter) (9) för att underåriga ska kunna använda Internet och tjänster på Internet med ansvar och öka medvetandet om vilka eventuella hot de nya tjänsterna innebär.

15.

Europaparlamentet efterlyser fler initiativ för att göra Internetanvändningen säkrare för barn, sprida bästa praxis internationellt och stärka det internationella samarbetet i kampen mot skadligt och olagligt Internetinnehåll, särskilt vad gäller sexuellt utnyttjande av barn på Internet.

16.

Europaparlamentet upprepar att man vid bekämpning av nätbaserad brottslighet och barnpornografi bör radera otillåtet innehåll vid källan, innan man överväger blockering av vissa webbplatser.

17.

Europaparlamentet anser att, utöver de förvaltningsprinciper som kommissionen har fastställt, bör regeringarna också tillämpa följande principer:

18.

Europaparlamentet understryker att EU bör utveckla en samsyn på genomförandet av grundläggande principer kring Internetförvaltningen och kraftigt försvara denna i internationella forum och bilaterala förbindelser.

19.

Europaparlamentet välkomnar de Internetförvaltningsaspekter som tas upp i det spanska ordförandeskapets Granadastrategi, och åtgärderna i parlamentets betänkande ”Om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu” (10) om att utforma en europeisk stadga för medborgares och konsumenters rättigheter i den digitala miljön och utvecklandet av en ”femte frihet” som möjliggör en fri spridning av innehåll och kunskap.

20.

Europaparlamentet noterar att Förenta staterna presenterade sin nya Internetstrategi ”Internet Policy 3.0” den 24 februari 2010.

21.

Europaparlamentet framhåller att EU bör ta sig an tre brådskande frågor av allmänt intresse:

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen säkerställa skyddet av Internets infrastruktur genom en samordnad EU-strategi mot hot och incidenter och genom att slutföra inrättandet av nationella insatsgrupper för stöd vid kriser och samarbetsmekanismer mellan dessa.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att öka säkerheten på Internet inom EU samt att i tillräcklig utsträckning delta i det internationella samarbetet i denna fråga. Parlamentet understryker att det behövs en flerpartsinsats för att skapa ökad insikt och medvetenhet om behörighet i mål som gäller IT-brottslighet och om datormoln, på jämlik basis, och att det måste fastställas tydliga skyldigheter och förpliktelser för alla parter.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av att elektroniska tjänster, särskilt elektroniska signaturer, är säkra och att det behövs en offentlig infrastruktur för kryptering med öppen nyckel (PKI) på europeisk nivå, och uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk nätport för valideringsmyndigheter för att garantera gränsöverskridande driftskompatibilitet för elektroniska signaturer och öka säkerheten i samband med transaktioner som görs via Internet.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda tydlig vägledning till de medlemsstater som inte har ratificerat och genomfört Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet i syfte att få med alla medlemsstater i en gemensam insats för att bekämpa IT-relaterad brottslighet och skräppost, öka användarnas förtroende och se till att Europeiska unionens cyberrymd skyddas mot alla typer av brott. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera och genomföra Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet.

26.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera och genomföra Europarådets konvention om förebyggande av terrorism, vilket skulle möjliggöra utvecklingen av en grund för internationellt samarbete i bekämpningen av terroristers användning av Internet i form av storskaliga attacker mot och genom datorsystem, något som hotar den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller det ekonomiska välståndet.

27.

Europaparlamentet föreslår dessutom att kommissionen och medlemsstaterna ska arbeta för ökad säkerhet och stabilitet på Internet genom att vidta åtgärder för att öka mångfalden av nät och system med hjälp av konkurrenslagstiftningen, EU-standarder och upphandlingspolitik samt genom att

28.

Europaparlamentet betonar att de sociala nätverkens popularitet tillsammans med Internets tekniska kapacitet (minne och informationshantering) medför problem med bevarandet av uppgifter och utnyttjandet av dessa arkiverade uppgifter. Parlamentet beklagar i detta hänseende att det för närvarande inte finns någon ”rätt att glömmas bort” på Internet.

29.

Europaparlamentet understryker att vi måste nå fram till en lämplig balans mellan skyddet av användarnas privatliv och registreringen av personuppgifter.

30.

Europaparlamentet beklagar att den ökande användningen av Internet-nätverk ännu inte åtföljs av regler som gör det möjligt för användarna att hantera de personuppgifter som de uppger inom dessa.

31.

Europaparlamentet påpekar att en öppen och ansvarsfull förvaltning av Internet kan spela en viktig roll i övervakningen av hur information hanteras i sökmotorer i hela världen.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att utvidga tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (11) till att omfatta brott mot uppgiftsskyddet och kränkningar av privatlivet och uppmanar rådet att tillåta förhandlingar med målsättningen att ingå ett internationellt avtal som ska ge privatpersoner i EU möjligheter till effektiv prövning om deras rättigheter enligt EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd och integritet kränks.

33.

Europaparlamentet stöder främjandet av principen om inbyggda mekanismer till skydd för den personliga integriteten (privacy by design), enligt vilken krav på skydd av privatliv och uppgifter bör införas så tidigt som möjligt vid utvecklingen av ny teknik. Denna princip utgör också en garanti för medborgarnas säkerhet och för en användarvänlig miljö.

34.

Europaparlamentet framhåller att säkerhetscertifiering av webbplatser börjar bli nödvändig för att öka konsumenternas förtroende för information och tjänster på Internet.

35.

Europaparlamentet framhåller att EU:s institutioner, organ och medlemsstater bör samordna sin strategi för Internetförvaltning i de olika internationella organ som arbetar med frågan, såsom ICANN och dess rådgivande organ, inklusive den mellanstatliga rådgivande kommittén (GAC).

36.

Europaparlamentet framhåller den roll som Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) spelar vid inrättandet av ett gemensamt europeiskt informationsområde. Parlamentet noterar att Enisa kan spela en viktig roll för säkerhetsaspekter och välkomnar kommissionens kommande förslag om en modernisering av Enisa.

37.

Europaparlamentet understryker att Enisa måste bli ännu mer effektivt, t.ex. när det gäller att

38.

Europaparlamentet betonar att Enisas stöd inriktas på medlemsstater med särskilda behov och föreslår att Enisa fortsätter att utveckla forum för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och andra parter.

39.

Europaparlamentet anser att kommissionen har en viktig roll att spela när det gäller att initiera och samordna alla aspekter som rör den interna EU-organisationen för att säkerställa en enhetlig strategi inom unionen, även i forumet för förvaltning av Internet.

40.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen bygger upp kapacitet så att det civila samhället i Europa verkligen kan delta i internationella forum för Internetförvaltning samt i organisationer eller konsortium för Internetstandarder.

41.

Europaparlamentet ber kommissionen att verka för att det antas en enhetlig och heltäckande EU-strategi i forumet för förvaltning av Internet (Internet Governance Forum, IGF) och vid andra större Internetförvaltningssammankomster genom att i god tid före sådana sammankomster lägga fram ett förslag till EU:s ståndpunkt inför Europaparlamentet och rådet.

42.

Europaparlamentet stöder en fortsatt utveckling av IGF-modellen på internationell, regional – inbegripet Eurodig – och nationell nivå, som bevarar dess särdrag, den icke-bindande flerpartsprocessen, och att den fortsatt ska vara ett öppen forum för dialog och utbyte av bästa metoder mellan regeringar, det civila samhället och den privata sektorn samt en ny form av deltagandedemokrati.

43.

Europaparlamentet understryker vikten av att ta med aktörer från Asien i diskussionerna om förvaltningen av Internet, med tanke på den asiatiska marknadens särdrag.

44.

Europaparlamentet understryker behovet av att även involvera slutanvändarna i förfarandet för att skapa en förvaltningsmodell som lägger tonvikten på samarbete mellan universitet och företag på lokal, regional och nationell nivå.

45.

Europaparlamentet föreslår följande förbättringar av forumet:

46.

Europaparlamentet stöder kommissionens och de spanska och belgiska ordförandeskapens arbete när det gäller IGF-mötet i Vilnius i slutet av 2010 och uppmanar till ett större deltagande från Europaparlamentets sida.

47.

Europaparlamentet stöder i huvudsak kommissionens positiva inställning till den nuvarande förvaltningsmodellen för ICANN, baserad på den privata sektorns ledarskap.

48.

Europaparlamentet anser att ICANN har lyckats garantera stabiliteten hos domännamnssystemet.

49.

Europaparlamentet stöder en fortsättning på ICANN:s nyligen påbörjade arbete med att tilldela domännamn på icke-latinska alfabet.

50.

Europaparlamentet vill ha en ny generisk toppdomän för kulturområdets organisationer, institutioner, medier och konstnärer, exempelvis ”.culture” eller ”.art”.

51.

Europaparlamentet efterlyser ökad ansvarsskyldighet för de privata företag som registrerar och delar ut domännamn och som därmed tillhandahåller en tjänst som samhället i hög grad blivit beroende av. I detta sammanhang anser parlamentet att det finns ett behov av att fastställa gemensamma kriterier som ska följas, så att man ökar öppenheten och säkerställer att de berörda företagen tar på sig ett större ansvar.

52.

Europaparlamentet uppmanar.eu-ombudet EURid att genomföra en omfattande medie- och nätkampanj för att marknadsföra.eu-domänen i alla medlemsstater, för att främja utvecklingen av en europeisk online-miljö som grundar sig på Europeiska unionens värderingar, särdrag och politik.

53.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som den mellanstatliga rådgivande kommittén spelar i ICANN:s beslutsförfaranden, och rekommenderar att dess effektivitet förstärks, t.ex. genom att det inrättas ett sekretariat med tillräcklig stödkapacitet, och anser att det är vikigt att alla medlemsstater deltar aktivt i arbetet i denna kommitté.

54.

Europaparlamentet föreslår att ICANN förbättras genom att

55.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att IANA-arrangemangen bör omfatta mekanismer för multilateral ansvarsskyldighet och att ingen enskild regering i framtiden bör utöva ett bestämmande inflytande över IANA vars funktion i stället ska bli föremål för en ökad internationalisering som leder till multilateral översyn.

56.

Europaparlamentet anser att åtagandeförklaringen från 2009 skulle kunna utgöra en bra grund för fortsatt utveckling av ICANN, samtidigt som det betonar att

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om sammankomster rörande Internetförvaltning under det föregående året, och att den första rapporten ska överlämnas senast mars 2011.

58.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/41

A.

Kommissionen har i sitt meddelande ”Översyn av gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring” aviserat en omarbetad innovationsstrategi i form av en handlingsplan.

B.

Denna framtida innovationsstrategi måste vara nära kopplad till EU:s 2020-strategi.

C.

I sitt meddelande ”Nya horisonter för IKT – en strategi för framtida och ny teknik i Europa” tillkännagav kommissionen en ny forskningsstrategi inom framtida och ny teknik genom lansering av flaggskeppsinitiativ.

D.

Vid utformningen av en europeisk innovationspolitik måste hänsyn tas till kunskapstriangelns alla tre delar – forskning, innovation och utbildning.

E.

Företagens innovationsförmåga påverkas i stor utsträckning av tillgången till tillräcklig finansiering, och den kreditåtstramning som orsakats av den ekonomiska krisen hotar att drastiskt hämma innovationsförmågan för företagen, i synnerhet de små och medelstora företagen.

F.

Innovation är en central förutsättning för att EU på ett framgångsrikt sätt ska kunna möta dagens stora samhälleliga och miljömässiga utmaningar och förverkliga sina strategiska politiska mål när det gäller företagsamhet, konkurrenskraft, klimatförändringar, sysselsättning, demografiska förändringar och ett samhälle för alla.

G.

Europeiska unionen kommer inte att kunna uppnå sina energi- och klimatmål för 2020, i synnerhet inte målet att minska växhusgasutsläppen med 20 procent, att öka energieffektiveteten med 20 procent, samt att producera minst 20 procent av all energi från förnybara energikällor, om man inte påskyndar utvecklingen och den allmänna tillämpningen av ren, hållbar och effektiv energiteknik. Denna dimension bör vara fullständigt integrerad i framtida innovationsstrategier.

H.

Forskning i framtida och ny teknik (som kvantteknik och IKT baserad på biologi och nanoteknik) är en språngbräda för innovation genom sin inverkan på den långsiktiga konkurrenskraften. Denna forskning skapar helt nya ekonomiska verksamhetsområden och främjar nya industribranscher och högteknologiska små och medelstora företag.

I.

Den hållbara tekniken måste främjas och utvecklas, inte enbart för att vi ska kunna uppnå EU:s klimat- och energimål, utan också med tanke på de oerhört stora fördelar som detta kommer att medföra för unionen i form av framtida arbetsplatser och ekonomisk tillväxt.

J.

En ojämn fördelning av knapphändiga resurser kan bli ett hinder för innovation. EU:s politik för råmaterial bör ta itu med de viktiga utmaningarna när det gäller att säkerställa en rättvis tillgång.

K.

I tider med alltmer knapphändiga resurser minskar kan energiförsörjningssäkerheten i unionen ökas genom att man främjar hållbar och energieffektiv teknik.

L.

Den demografiska förändringen blir en av de största framtida utmaningarna och kommer att kräva nya tekniska lösningar.

M.

EU måste koncentrera sina krafter och förstärka sina starka sidor inom de industrisektorer där man för närvarande har en stark konkurrensställning samt säkerställa lika villkor på ett globalt plan.

1.

Europaparlamentet anser att det finns möjligheter till tätare kopplingar mellan forskning och innovation i Europa och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en integrerad strategi för vetenskap och innovation.

2.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att EU:s framtida innovationspolitik måste ha ett brett upplägg och i stort sett omfatta alla former av innovationer, inte bara tekniska (produkt- och processinnovationer) utan även administrativa, organisatoriska, sociala och arbetsrelaterade innovationer, inklusive nya, innovativa affärsmodeller samt innovation på tjänsteområdet. Samtidigt bör politiken även ta hänsyn till de andra två delarna av kunskapstriangeln (forskning och utbildning).

3.

Europaparlamentet framhåller att innovation i första hand är nyheter som möter konsumenternas och marknadens behov, och uppmanar därför kommissionen att se till att konsumenternas efterfrågan på ett bättre sätt erkänns som den viktigaste drivkraften för innovation. För att motverka att det uppstår nya sociala orättvisor bör innovationerna i fortsättningen värderas inte enbart utifrån de miljömässiga och ekonomiska vinster de medför, utan också utifrån sitt sociala mervärde.

4.

Europaparlamentet understryker att stärkandet av entreprenörer som den drivande kraften bakom innovation i Europa är en nödvändig förutsättning för en effektivt fungerande konkurrenskraftig inre marknad baserad på undanröjandet av handelshinder och en hög nivå av konsumentskydd och social sammanhållning.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp ambitiösa riktmärken för innovation som fokuserar på de stora samhälleliga utmaningarna och att minska den uppsplittring som för närvarande råder mellan olika EU-initiativ.

6.

Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens konstaterande att viktig möjliggörande teknik och forskning om framtida och ny teknik är en nödvändig förutsättning för att varaktigt stärka EU:s globala konkurrenskraft, och ställer sig bakom kommissionens uppmaning till medlemsstaterna om att enas om betydelsen av att använda viktig möjliggörande teknik i EU. I detta sammanhang betonar parlamentet att i) viktig möjliggörande teknik som mikro- och nanoelektronik, fotonik, bio- och nanoteknik, ii) nya material och iii) ny och framtida teknik kan erbjuda en stor potential för innovation och kan bidra till övergången till en kunskapsbaserad och koldioxidsnål ekonomi.

7.

Europaparlamentet framhåller att innovation måste sätta människan i centrum och välkomnar försöken att stärka dialogen mellan universiteten och näringslivet, en dialog som i hög grad bidrar till att främja forskning och innovation, göra det lättare för den privata sektorn att tillägna sig den kunskap som produceras på universiteten samt berika de akademiska programmen så att de kan tillgodose dagens behov inom samhälle och näringsliv.

8.

Europaparlamentet påpekar att den nuvarande viktiga möjliggörande tekniken, liksom ny och framtida teknik, måste identifieras i samarbete med näringslivet på lokal, regional och nationell nivå, bl.a. små och medelstora företag. Regionala ekonomisk-politiska mål måste också beaktas. EU uppmanas att se till att hänsyn tas till den föreslagna högnivåexpertgruppens bidrag till arbetet med att fastställa, anta och genomföra konkreta åtgärder på kort, medellång och lång sikt för att stödja denna teknik.

9.

Europaparlamentet välkomnar dessa innovationspolitiska åtgärder som komplement till nationella industristrategier som tas fram på gemenskapsnivå och över branschgränserna. Kommissionen uppmanas att fortsätta på denna väg.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kombinera genomförandet av nästa generations digitala nät och smarta nät med innovationsåtgärder så att fördelarna med dem utnyttjas fullt ut. Parlamentet betonar i detta sammanhang att tillräcklig finansiering måste tillhandahållas, bl.a. från strukturfonderna.

11.

Europaparlamentet understryker att investeringar i höghastighetsinternet och i bredbandsutbyggnad är en grundförutsättning för att förbättra och få optimal spridning på innovationsresultaten och på så vis minska innovationsklyftan mellan EU:s regioner.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka konvergensstrategierna för innovation för att utjämna skillnaderna mellan medlemsstaterna.

13.

Europaparlamentet stöder kommissionens pågående förberedelse av en europeisk rättsakt om innovation, som ska underlätta en mer sammanhållen innovationsstrategi.

14.

Europaparlamentet framhåller vikten av miljöinnovation och grönt företagande, två företeelser av vital betydelse för att koppla samman innovationspolitiken med nyckelsektorer inom EU, vilket kan ge viktiga komparativa fördelar för den europeiska ekonomin.

15.

Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som miljövänlig innovation spelar, i synnerhet för att höja resurseffektiviteten.

16.

Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som innovationskluster spelar för EU:s framtida innovationspolitik, och framför allt de möjligheter som kunskapskluster erbjuder. Parlamentet välkomnar initiativ om att det ska skapas särskilda zoner för innovation och företagande kring universitet, forskningsinstitut samt vetenskaps- och teknikparker. Man bör utforska möjligheterna att skapa en gemensam, förenklad ram för finansiering och drift av sådana nya innovationszoner.

17.

Europaparlamentet betonar att de befintliga klustren måste vidareutvecklas med hjälp av samordnade åtgärder från EU:s, medlemsstaternas och regionernas sida så att de kan behålla och utöka sin i vissa fall världsledande ställning.

18.

Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att grunden för alla klusterpolitiska åtgärder bör vara att beakta behoven för företagen – även de små och medelstora företagen, och i synnerhet de innovativa små och medelstora företagen – eftersom innovation är en viktig faktor för att stärka företagandet.

19.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer på medlemsstats- och EU-nivå att förbättra ramvillkoren för gränsöverskridande klustersamarbete.

20.

Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag spelar en viktig roll som partner i förädlingskedjor samt som självständiga producenter av innovativa produkter.

21.

Europaparlamentet uppmanar till en stärkt europeisk ansats för att finansiera innovation och förhindra den uppsplittring och kortsiktighet som för närvarande råder. Tillhandahållandet av tillräckligt kapital är oerhört viktigt för innovationsutvecklingen, och EU:s innovationsbudget bör därför ökas kraftigt. Detta bör beaktas i den kommande översynen av den nuvarande budgetramen och i samband med planeringen av den fleråriga budgetramen 2014–2010. Samtidigt bör man se över reglerna när det gäller berättigande till forsknings- och utvecklingsstöd för preindustriell och/eller experimentell forskning och utveckling. Medlemsstaterna uppmanas att öka sina FoU-anslag i syfte att uppnå det mål som sattes upp i Barcelona år 2002 om att senast år 2010 avsätta 3 procent av BNP till FoU. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att det anslås medel till forskning och innovation i ekonomiska kristider eftersom detta skapar fler arbetstillfällen på lång sikt. Det är också viktigt att avsätta mer medel från FoU-programmen till innovation.

22.

Europaparlamentet anser att EU måste inrikta sina utgifter inom forskning och innovation bland annat på att skapa incitament för näringslivet att utnyttja forskningens resultat och på att förbättra informationen om olika finansieringskällor och finansieringsmöjligheter. Det är viktigt att bevara insyn och öppenhet samt lika möjligheter i samband med tillgången till finansiering och låta den bygga på öppna anbudsförfaranden för forskningsförslag. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att utnyttja strukturfonderna för att skapa incitament till storskalig innovation. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta finansieringssystem för social innovation med en ökad tyngdpunkt på samhälleliga vinster.

23.

Europaparlamentet betonar att man förutom att öka kapitalet också måste nå en kritisk massa. Parlamentet rekommenderar att offentlig upphandling används för detta ändamål och betonar framför allt att finansiering först och främst måste sättas in där hävstångseffekten är som starkast, t.ex. inom viktig möjliggörande teknik och flaggskeppsinitiativ för ny och framtida teknik, så att ett mervärde för unionen kan uppnås. Det är viktigt att utnyttja synergieffekterna mellan ramprogrammen för forskning och innovation och strukturfonderna. De olika organ som styr sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt strukturfonderna måste bli medvetna om de möjligheter som dessa instrument erbjuder. Parlamentet beklagar att kännedomen om möjligheter till synergieffekter inom finansieringen fortfarande är otillräcklig. Regionerna och medlemsstaterna uppmanas att påskynda arbetet för att förbättra kommunikationen.

24.

Europaparlamentet gläds åt inrättandet av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) som ska stimulera och skapa världsledande innovation genom att samla högre utbildning, forskning och näringsliv kring ett gemensamt mål. Parlamentet betonar de viktiga insatser som EIT kan göra för att skapa incitament för innovationsprogram och den viktiga roll som man kan ha i det avseendet. Kommissionen uppmanas att utforma budgeten för EIT så att de ekonomiska medel som institutet disponerar, kompletterade med medel från andra finansieringskällor, kan växa och nå den resursnivå som krävs för att anta och på ett övergripande sätt granska de grundläggande utmaningar som EU:s samhällen står inför.

25.

Europaparlamentet framhåller vikten av att ta fram riktlinjer för att se till att finansieringsmedlen fördelas på ett konkurrenskraftigt sätt och utnyttjas snabbt samt att det instiftas pris för projekt som lyckas nå betydande och snabba ekonomiska resultat.

26.

Europaparlamentet understryker att Europa bör ligga i framkanten när det gäller utveckling av Internetteknik och IKT-tillämpningar med låga koldioxidutsläpp och föreslår att EU:s forskningsbudget för IKT fördubblas i nästa budgetram.

27.

Europaparlamentet betonar att innovationspolitiken bör samordnas med övrig politik i EU och medlemsstaterna (bland annat industri-, miljö- och konsumentpolitiken) och att man därvid bör hålla i åtanke att de strategier som identifieras bör vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassas till olika nationella och regionala förhållanden.

28.

Europaparlamentet beklagar att ansträngningarna för att förenkla EU:s forsknings- och innovationsinstrument inte har varit framgångsrika och att förfarandena fortfarande är alldeles för komplexa och tidsödande, vilket särskilt hämmar små och medelstora företags deltagande i dessa program.

29.

Europaparlamentet anser att man för användarvänlighetens och öppenhetens skull måste förhindra de överlappningar och det dubbelarbete mellan stödprogram som orsakas av bristande samordning mellan de olika insatsnivåerna. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att i framtiden ge ett generaldirektorat, t.ex. GD Näringsliv, huvudansvaret för EU:s stödinstrument för små och medelstora företag. Detta skulle underlätta kommunikationen utåt och ge potentiella stödmottagare en enda kontaktpunkt.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s regelverk stöder innovation och inte hindrar förändringar och att det finns ett effektivt samarbete mellan de berörda interna tjänsteenheterna och generaldirektoraten med hjälp av en struktur som t.ex. den planerade arbetsgruppen för att beakta innovationsfrågor på ett konsekvent och heltäckande sätt. Detta bör resultera i att EU-instrumenten inom ramen för innovationspolitiken blir mindre fragmenterade.

31.

Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att effektivare samordna insatserna av nationella berörda parter.

32.

Europaparlamentet konstaterar att målet för de olika EU-aktörernas gemensamma insatser bör vara att överbrygga klyftan mellan forskning och innovation å ena sidan, och de färdiga produkterna och saluföringen av dem å den andra. Det behövs beröringspunkter mellan ramprogrammen eller kopplingar mellan forsknings- och innovationsåtgärder över programgränserna.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram nya innovationsindikatorer som är bättre lämpade för allt mer kunskapsbaserade tjänsteekonomier och att anpassa de befintliga indikatorerna, så att den europeiska resultattavlan för innovation inte endast ger en jämförande analys av medlemsstaternas innovationsförmåga, utan också på ett bättre sätt urskiljer styrkorna och svagheterna i EU:s och medlemsstaternas innovationsåtgärder.

34.

Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra informationen om lämpliga investeringsformer och investeringskällor och att ge tillförlitlig information om alternativa finansieringsformer, exempelvis licensavtal, för att öka näringslivets investeringsvilja.

35.

Europaparlamentet understryker att det vid sidan av den offentliga finansieringen måste skapas starkare incitament till finansiering från den privata sektorn.

36.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är för alla deltagare att tillgången till EU-medel samordnas på ett bättre sätt så att man förbättrar de små och medelstora företagens deltagande i styrelsestrukturer och åtgärder för gemensamma teknikinitiativ.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med handlingsplanen för innovation presentera konkreta åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för innovativa företag. I detta sammanhang är det viktigt ta hänsyn till de olika finansieringsbehoven och den varierande innovationsintensiteten hos företagen under deras olika start- och tillväxtfaser.

38.

Europaparlamentet understryker vikten av att skapa förutsättningar för en förbättrad tillgång till riskvilligt kapital, också med hänsyn till de små och medelstora företagens behov, liksom att utöka EIB:s finansieringsfacilitet med riskdelning. Kommissionen uppmanas att se över vilka åtgärder som kan vidtas för att uppnå en riskfördelning som accepteras av alla inblandade aktörer, i syfte stimulera privata investeringar i innovation.

39.

Europaparlamentet uppmanar de berörda aktörerna på medlemsstats- och EU-nivå att utveckla beprövade finansieringsinstrument för små- och medelstora företag som mikrokrediter, riskkapital för unga som vill investera i innovativa företag, företagsänglar som sponsrar företagsprojekt för t.ex. unga forskare, lån och säkerheter samt att införa incitament (skatte-, finansierings-, företags- och förvaltningsmässiga) för investeringar eftersom detta skulle minska risken att företag flyttar ut på grund av ogynnsamma ramvillkor för statligt stöd och motivera företagen att anställa personal för forskning och innovation, vilket skulle främja utvecklingen av nya produkter och tjänster.

40.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att i de öppna anbudsförfaranden som offentliggörs i enlighet med forsknings- och innovationsinitiativen sörja för en lägsta tilldelning av medel för små och medelstora företag och följa samma åtagande som för sjunde ramprogrammet (15 procent av resurserna i samarbetsprogrammet).

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med bestämmelserna för den inre marknaden anpassa den nuvarande EU-lagstiftningen om statligt stöd för att understödja investeringar i ny teknik som det finns ett akut behov av och på så vis trygga EU:s konkurrenskraft på lång sikt och lika villkor på ett globalt plan. Parlamentet uppmanar särskilt rådet och kommissionen att beakta initiativet om möjliggörande teknik och att samtidigt revidera EU:s regler om statsstöd och därmed göra det möjligt för medlemsstaterna att skapa nationella stimulansordningar för att främja viktig möjliggörande teknik.

42.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt med gemensamma teknikinitiativ för att tillgodose vissa kriterier i fråga om storlek och styrelsestrukturer samt att regelbundet genomföra en konsekvensbedömning av gemensamma godkända teknikinitiativ för att se hur de bidrar till den europeiska industrins konkurrenskraft.

43.

Europaparlamentet välkomnar den översyn av gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation som ska ske 2010.

44.

Europaparlamentet anser att ett förbättrat främjande av innovation alltid måste åtföljas av en minskad administrativ börda för dem som söker stöd. Kommissionen uppmanas att minska byråkratin genom att omstrukturera ramprogrammens arbetsprocesser och genom att inrätta ett användarråd.

45.

Europaparlamentet uppmanar de berörda EU-organen att, särskilt med de små och medelstora företagen i åtanke, förbättra ramvillkoren för immateriella rättigheter, särskilt patent, eftersom patentkostnaderna och patentkvaliteten är en central förutsättning för innovation.

46.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang avsaknaden av en verklig inre marknad för innovationer i EU, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser inom detta område, särskilt när det gäller en skyndsam överenskommelse om ett gemenskapspatent och ett gemensamt system för patentdomstolar, samt betonar vikten av standardisering för utvecklingen av innovativa produkter.

47.

Europaparlamentet föreslår att man främjar en modern politik för immateriella rättigheter som uppmuntrar innovation som patentpooler, gemensamma patentplattformar och licenser med fullständiga rättigheter.

48.

Europaparlamentet understryker betydelsen för den europeiska ekonomin av att utveckla ett gemenskapspatent som gynnar små och medelstora företag, i överensstämmelse med unionens innovationspolitik.

49.

Europaparlamentet konstaterar att det blir allt vanligare att använda patent som säkerhet vid banklån, men att bankerna på grund av otillräckliga tekniska kunskaper ofta inte förmår bedöma patentens värde när de lånar ut pengar. Kommissionen uppmanas därför att undersöka om EU bör ge stöd till utvecklingen av bedömningsstandarder.

50.

Europaparlamentet framhåller vikten av program som ska få små och medelstora företag att i högre grad utnyttja teknik och forskningspersonal.

51.

Europaparlamentet betonar att kunskapstriangeln – forskning, innovation och utbildning – måste betraktas som en helhet. Det är därför viktigt att man inte drar ned på investeringarna i ut- och fortbildning av kvalificerad personal eftersom dessa investeringar har stor betydelse för innovationsförmågan och därmed EU:s konkurrenskraft. Det är angeläget att skapa så attraktiva förhållanden som möjligt för forskare och högutbildad arbetskraft, också när det gäller rörligheten, för att EU ska kunna hävda sig i den globala konkurrensen. Samtidigt måste man förbättra arbetsförhållandena för kvinnliga forskare.

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/48

A.

Minskning och utrotning av fattigdom är EU:s främsta utvecklingspolitiska mål enligt Lissabonfördraget, samt både en moralisk skyldighet och ett mål som ligger i EU:s eget långsiktiga intresse.

B.

Som världens största biståndsgivare måste EU, och även dess medlemsstater, spela en ledande roll i sammanträdet i september om millennieutvecklingsmålen och anta en ambitiös, enad ståndpunkt som kan utgöra en drivkraft för uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen i rätt tid.

C.

EU är för närvarande cirka 20 miljarder euro från att uppnå sina utgiftsåtaganden avseende millennieutvecklingsmålen.

D.

Vissa EU-medlemsstater minskar sin biståndsbudget.

E.

Värdet på de globala finansiella transaktionerna har uppnått 70 gånger världens BNI.

F.

Oförutsägbart bistånd kan vara skadligt för mottagarländerna och bistånd av bättre kvalitet kan frigöra ytterligare 3 miljarder euro per år för EU:s och EU-medlemsstaternas utvecklingsbudgetar (12).

G.

82 procent av de nya lånen från IMF har gått till länder i det europeiska området medan de minst utvecklade länderna skulle dra nytta av att få nya lån från IMF till större belopp.

H.

Även om G20 är mer representativt än G8 är FN fortfarande det mest inkluderande forumet för att hantera globala styrningsfrågor.

I.

Inkonsekvens i EU:s politik får inte undergräva påverkan av utvecklingsfinansieringen.

J.

Penningförsändelser bidrar med minst 300 miljarder US-dollar per år till utvecklingsländernas ekonomier (13).

K.

Trots att det har skett uppmuntrande framsteg inom vissa millennieutvecklingsmål uppnås för närvarande inte något av de åtta millennieutvecklingsmålen och enbart en uttrycklig politisk vilja kommer att göra det möjligt att uppnå millennieutvecklingsmålen inom de fem år som återstår före tidsfristen 2015.

L.

Några av de minst utvecklade länderna kommer inte att uppfylla något millennieutvecklingsmål.

M.

Livsmedels- och drivmedelskrisen nyligen har, tillsammans med den globala ekonomiska nedgången och klimatförändringarna, lett till bakslag i förhållande till det senaste årtiondets minskning av fattigdomen.

N.

Markägande skapar incitament för individer, familjer och samhällen att ta kontroll över sin egen utveckling och att säkra livsmedelstryggheten på lokal nivå.

O.

Att mildra klimatförändringarna i utvecklingsländer skulle år 2020 (14) kunna kosta omkring 100 miljarder US-dollar per år och den ekonomiska nedgången minst lika mycket till (15).

P.

Situationen i utvecklingsländer med ”medelinkomst” bör inte förbises vid översynen av millennieutvecklingsmålen, eftersom dessa länder fortsatt behöver stöd för att uppnå sin fulla utvecklingspotential.

Q.

Industriländerna bär det största ansvaret för klimatförändringarna och den finansiella och ekonomiska krisen.

R.

Antalet arbetande fattiga och personer på utsatta arbeten ökar.

S.

Bristande fred, säkerhet och demokrati samt bristande politisk stabilitet förhindrar ofta fattiga länder från att uppnå hela sin utvecklingspotential.

T.

Korruption minskar produktiviteten, stabiliteten och utländska investeringar.

U.

De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländerna beräknas uppgå till 641-941 miljarder US-dollar, och dessa kapitalflöden undergräver utvecklingsländernas förmåga att alstra sina egna resurser och tilldela mer medel till fattigdomsminskning (16).

V.

Även om viktiga framsteg har gjorts i förverkligandet av vissa av de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, är de tre hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, särskilt minskad mödradödlighet, längst ifrån att uppnås.

W.

13 procent av alla dödsfall bland mödrar i utvecklingsländer beror på osäkra aborter, och denna siffra är mycket högre i Afrika (17).

X.

Finansieringen för familjeplanering per kvinna har sjunkit kraftigt under det senaste årtiondet.

Y.

Även om vi uppnår alla millennieutvecklingsmål kommer det fortfarande att finnas fattigdomsrelaterade utmaningar och lidande i fattiga länder.

Z.

Om vi inte uppnår våra åtaganden avseende millennieutvecklingsmålen kommer det att leda till fortsatt lidande för miljontals fattiga människor och allvarligt minska förtroendet mellan nord och syd.

1.

Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska rådet i juni 2010 ska enas om en ambitiös och enad EU-ståndpunkt före september månads FN-möte om millennieutvecklingsmålen, som ska leda till nya, resultatinriktade, ytterligare, öppna och mätbara åtaganden.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter såsom dessa anges inom ramen för det europeiska samförståndet om utveckling.

3.

Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste förbli ett av EU:s främsta mål, och betonar att minskad fattigdom genom uppnående av millennieutvecklingsmålen entydigt måste vara den övergripande ramen för EU:s utvecklingspolitik. Detta måste klart återspeglas i all relevant utvecklingspolitik, inklusive i handelspolitiken och i förslag till rättsakter. Parlamentet anser att millennieutvecklingsmålen inte får betraktas som tekniska problem som kommer att lösas enbart genom att man beviljar mer pengar eller skapar fler handelsmöjligheter, utan att man även måste identifiera och ta itu med de underliggande orsakerna till fattigdom.

4.

Europaparlamentet understryker att de siffror som presenteras i FN:s färska rapport med titeln ”Rethinking Poverty” inte bara är oroande utan även en tydlig indikation på att risken för att millennieutvecklingsmålen inte kommer att uppnås är verklig.

5.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att uppfylla sina biståndslöften om 0,7 procent senast till 2015.

6.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa strängare regler i fråga om deras åtaganden att ge 0,7 procent av BNI i bistånd före 2015, inbegripet införandet av en inbördes utvärdering av det offentliga utvecklingsbiståndet, som inom ramen för rådet (utrikes frågor) skulle bedöma de framsteg som gjorts mot målet om 0,7 procent före 2015 och utmynna i en rapport till Europeiska rådet och Europaparlamentet.

7.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att vidta åtgärder för utvecklingsbistånd och utfärda fleråriga tidtabeller för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera maximal öppenhet när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och begär därför att den offentliggör de belopp som anslås till offentligt utvecklingsbistånd från medlemsstaternas sida.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU och OECD att inte bredda definitionen av utvecklingsbistånd och att inte räkna efterskänkande av skulder eller andra finansiella flöden som inte är offentligt utvecklingsbistånd som biståndsutgifter.

9.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att aktivt bekämpa skatteparadis, skatteflykt och olagliga finansiella flöden inom ramen för G20 och FN, och att främja större öppenhet, inbegripet automatisk information om vinster som gjorts och skatter som betalats samt ett system för redovisning land för land för att möjliggöra för utvecklingsländerna att hålla fast vid egna resurser för sin egen utveckling.

10.

Europaparlamentet uppmanar EIB att se över sin politik i fråga om offshore-centrum utifrån strängare kriterier än OECD:s förteckning över definitionen av förbjudna och övervakade jurisdiktioner samt att se till att denna politik genomförs och tillhandahålla årliga framstegsrapporter.

11.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och världssamfundet att vidta åtgärder för att göra penningöverföringar billigare.

12.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja FN:s initiativ och vidta åtgärder för att öka ansvaret för långivare och låntagare vid transaktioner med statspapper.

13.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och det internationella samfundet att vidta förnyade åtgärder för att minska skuldbördan för de minst utvecklade länder som har gett prov på ansvarsfullhet, öppenhet och god förvaltning.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla betydande finansiering för att hjälpa fattiga länder att bekämpa effekterna av klimatförändringarna och den ekonomiska krisen. Parlamentet insisterar på att dessa medel verkligen ska ligga utanför de befintliga biståndsåtagandena.

15.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att förplikta sig att avsätta betydligt mer resurser till utvecklingssamarbete och nödbistånd under nästa budgetram och den europeiska utvecklingsfonden.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sina befintliga instrument för samarbete med utvecklingsländer, inklusive handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken, det östra partnerskapet, GSP och GSP+, för att ytterligare fastställa och genomföra praktiska steg som utarbetats för att underlätta uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

17.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att väsentligt öka det bistånd som tillhandahålls genom budgetstöd, särskilt via millennieutvecklingsmålavtal, men insisterar på att demokrati, mänskliga rättigheter, styrning och andra nödvändiga kriterier ska uppfyllas och att det ska genomföras mer och bättre övervakning och revisioner.

18.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att EU fortsätter att arbeta med hjälp av en lång rad befintliga ekonomiska instrument på global och nationell nivå utöver budgetstödet, inklusive den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, och med hjälp av andra relevanta organisationer och mekanismer, särskilt civilsamhällets organisationer och grupper.

19.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att fortsätta förbättra samordningen av biståndsgivare genom att frigöra allt sitt bistånd, i enlighet med Parisförklaringen och Accraförklaringen, och därmed minska stödbudgetens överfragmentering, vilket är synnerligen viktigt för biståndets sammanhållning och obundenhet. Parlamentet inser att olika medlemsstater kan erbjuda sakkunskap inom olika geografiska områden och utvecklingssektorer.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att huvudansvaret för programmet för utvecklingsmedel och uppställningen av prioriteringar ligger kvar hos kommissionsledamoten för utveckling i den nya utformningen av EU:s institutioner.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdom genom att anta en sammanhängande politik som omfattar handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, för att undvika direkta eller indirekta negativa effekter för utvecklingsländernas ekonomi.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla principen om livsmedelstrygghet i utvecklingsländerna och att insistera på att denna princip respekteras av alla aktörer inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna.

23.

Europaparlamentet anser att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen kräver åtgärder för att främja tillgången till mark, vatten och den biologiska mångfaldens resurser samt åtgärder för att främja en politik med lokalt stöd till hållbara småjordbruk.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU att ”utvecklingssäkra” sina fiskeriavtal så att full hänsyn tas i dessa till sociala och ekonomiska effekter på lokalsamhällen, främst genom långsiktigt sektorsstöd från EU och genom en mekanism där fartygsägare står för en skälig del av åtkomstkostnaderna för EU-flottan.

25.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att stödja rättsstatsprincipen och en icke-korrupt administration, beredningsindustrin och en diversifiering av produktionen samt en effektiv infrastruktur i utvecklingsländerna, i syfte att öka deras möjligheter att konkurrera rättvist på den globala arenan.

26.

Europaparlamentet uppmanar EU att kämpa för ett snabbt, utvecklingsinriktat slutförande av WTO:s Doharunda.

27.

Europaparlamentet begär att en riskbedömning beträffande klimatförändringarna systematiskt införlivas i alla aspekter av den politiska planeringen och det politiska beslutsfattandet, inbegripet handel, jordbruk och livsmedelstrygghet. Parlamentet kräver att resultaten av denna bedömning används för att utarbeta tydliga riktlinjer för en hållbar politik för utvecklingssamarbete.

28.

Europaparlamentet betonar att det behövs ett effektivt globalt svar på problemet med klimatförändringar, där industrialiserade länder bär ansvaret och går i spetsen i kampen mot växthusgasernas effekter, som kommer att hota millennieutvecklingsmålen om de inte hanteras.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna, som är parter till protokollet om strategiska miljöbedömningar till Esbokonventionen, att helt rätta sig efter protokollets bestämmelser när man medverkar i utvecklingen av program och offentliga projekt i utvecklingsländer.

30.

Europaparlamentet anser att handel kan vara en kraftfull motor för ekonomisk tillväxt, även om handel i sig inte kan lösa några utvecklingsproblem, och menar att Doharundans långsamma framåtskridande hindrar det internationella handelssystemets bidrag till millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt slutförande av Doharundan skulle kunna bidra till att få till stånd ett stimulanspaket för ekonomin på global nivå. Parlamentet noterar det stora antal undersökningar som genomförts av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och andra institutioner, vilka visar att den omfattande avregleringen av handeln i de minst utvecklade länderna sällan har medfört varaktig och kraftig fattigdomsminskning och att den har bidragit till en försämring av utvecklingsländernas handelsvillkor, i synnerhet i afrikanska länder.

31.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av de insatser som görs för att underlätta utvecklingsländernas integrering i världsekonomin, och påpekar än en gång att öppenhet för handel och stöd för utbudskapacitet är viktiga inslag i en sammanhängande utvecklingsstrategi och att initiativ för handelrelaterat tekniskt bistånd utgör ett ytterligare verktyg för att bekämpa fattigdom och underutveckling.

32.

Europaparlamentet erinrar om att en förbättring av utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas handelskapacitet kan bidra till att dessa länder får den handelsrelaterade kompetens och infrastruktur som de behöver för att tillämpa och dra nytta av WTO-avtal, utöka sin handel, utnyttja nya och befintliga handelsmöjligheter, genomföra nya avtal och anpassa sig till en föränderlig extern handelsmiljö.

33.

Europaparlamentet välkomnar de handelsinitiativ på EU- och WTO-nivå som inletts med utvecklingsländer, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP+ ), principen om asymmetri och de övergångsperioder som förhandlats fram i samtliga europeiska partnerskapsavtal, och uppmanar kommissionen att befästa denna politiska strategi. Parlamentet framhåller att det allmänna preferenssystemet ger dess användare mer stabilitet och förutsägbarhet samt fler handelsmöjligheter, och konstaterar att det ges ytterligare förmåner (genom det allmänna preferenssystemet) till länder som har undertecknat och verkligen genomfört viktiga internationella konventioner om hållbar utveckling, sociala rättigheter och god förvaltning.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer utrymme åt utvecklingsfrågorna i de pågående WTO-förhandlingarna och de bilaterala förhandlingarna om frihandelsavtal.

35.

Europaparlamentet erinrar om att strategin för handelsrelaterat bistånd (”Aid for Trade”) syftar till att hjälpa fattiga och sårbara länder att utveckla de grundläggande ekonomiska infrastrukturer och verktyg som de behöver för att kunna utnyttja handeln som en motor för ekonomisk tillväxt och utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens uttalanden om att EU redan har uppnått sitt mål att till 2010 anslå 2 miljarder euro för handelsrelaterat bistånd, då det totala handelsrelaterade biståndet från EU och dess medlemsstater uppgick till 2,15 miljarder euro 2008 (1,14 miljarder euro från medlemsstaterna och 1,01 miljarder euro från EU). Parlamentet konstaterar att betydande framsteg även har gjorts inom den breddade agendan för handelsrelaterat bistånd, inklusive transport och energi, produktionssektorer och handelsrelaterad anpassning. Kommissionen uppmanas dock att presentera detaljerade uppgifter (inklusive siffror) om de budgetposter som används för att finansiera handelsrelaterat bistånd och strategin för handelsrelaterat bistånd.

36.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid och ge mer stöd till de minst utvecklade länderna, i syfte att öka EU:s sammanlagda handelsrelaterade bistånd, som inte ökats i någon större utsträckning på länge. Med tanke på att regional integrering blir allt viktigare i EU:s agenda för handelsrelaterat bistånd anser parlamentet att insatserna bör intensifieras så att de regionala handelsrelaterade biståndspaketen för AVS-länderna kan fullbordas. Vidare anser parlamentet att biståndseffektiviteten kan förbättras om antalet gemensamma analyser, gemensamma åtgärdsstrategier och gemensamma metoder för utbetalning av handelsrelaterat bistånd ökas.

37.

Europaparlamentet anser att syd-syd-dimensionen håller på att utvecklas till en snabbväxande del av världshandeln som kan bli alltmer relevant när det gäller att säkra utvecklingen för de fattigaste länderna och som därför bör uppmuntras och stödjas.

38.

Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla en integrerad och heltäckande strategi för millennieutvecklingsmålen, och erkänna att alla enskilda mål och riktmärken är sammankopplade, samt införa minimikrav för uppnåendet av fattigdomsutrotning.

39.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att anslå minst 20 procent av alla utvecklingsutgifter till grundläggande hälsa och utbildning, att öka sina bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria och till andra program som syftar till att stärka hälso- och sjukvården samt att prioritera mödravård och insatserna för att bekämpa spädbarnsdödlighet.

40.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att lägga minst 15 procent av sina nationella budgetar på hälso- och sjukvård och stärka sina system för hälso- och sjukvård.

41.

Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att främja en fri tillgång till hälso- och sjukvård samt utbildning.

42.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att vända den oroande nedgången av finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i anslutning till denna i utvecklingsländerna och att stödja en politik för frivillig familjeplanering, säker abort, behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländerna att ta itu med millennieutvecklingsmål 5 (om att förbättra mödravården), millennieutvecklingsmål 4 (om att minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (om hiv/aids, malaria och tuberkulos) på ett enhetligt och holistiskt sätt, tillsammans med millennieutvecklingsmål 3 (om jämställdhet och kvinnors egenmakt).

44.

Europaparlamentet begär att man i land- och regionstrategidokumenten betonar behovet av lagstiftning som syftar till att bekämpa våld mot och diskriminering av kvinnor, främjar kvinnors deltagande i beslutsfattandet och ytterligare understryker behovet av strategier som beaktar jämställdhet mellan könen.

45.

Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som använder sig av de så kallade flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att kunna erbjuda läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram. Parlamentet understryker att dessa avtal, som garanterar tillgång till generiska läkemedel, inte får urholkas i frihandelsavtal.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att rikta minst hälften av sitt bistånd till de minst utvecklade länderna och att särskilt inrikta sig på de grupper som har störst behov i dessa länder, främst kvinnor, barn och funktionshindrade, och att integrera sårbara gruppers intressen mer effektivt i sina utvecklingsstrategier.

47.

Europaparlamentet stöder i detta sammanhang kommissionens förslag att, inom ramen för halvtidsöversynen 2010 av AVS-programmen, omfördela medel till de länder som halkat långt efter i genomförandet av millennieutvecklingsmålen.

48.

Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att fästa särskild uppmärksamhet vid minoriteters rättigheter och insisterar på att EU ska föra in icke förhandlingsbara klausuler om mänskliga rättigheter och förbud mot diskriminering i sina internationella avtal, bland annat när det gäller diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller trosuppfattning, funktionshinder, ålder, sexuell läggning och diskriminering av personer som lever med hiv/aids.

49.

Europaparlamentet uppmanar EU och partnerregeringarna att öka sina investeringar i jordbruk och livsmedelstrygghet till nivåer som garanterar frihet från svält för alla, med särskild inriktning på brådskande behov, småskaliga jordbruk och sociala skyddsprogram.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja markägande som ett verktyg för fattigdomsminskning och säkrandet av livsmedelstrygghet genom att stärka äganderättigheterna och underlätta tillgången till kredit för jordbrukare, småföretag och lokalsamhällen.

51.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det aktuella beslagtagandet av jordbruksmark (särskilt i Afrika) från regeringsstödda utländska investerares sida, vilket hotar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och leda till allvarliga och långtgående konsekvenser i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med kraft FN och EU att ta itu med de negativa följderna av beslagtagandet av jordbruksmark (inbegripet expropriering av småjordbrukare och ohållbar användning av mark och vatten), genom att erkänna befolkningens rätt att kontrollera jordbruksmarken och andra centrala naturresurser.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att trappa upp sina insatser i kampen mot barnarbete, både genom att stödja specifika program och genom riktlinjerna för utvecklingspolitiken och internationell handel.

53.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och utvecklingsländernas regeringar att stödja ILO:s globala sysselsättningspakt och att på ett effektivt sätt tillämpa alla aspekter av agendan för anständigt arbete.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka arbetstagarnas sociala skydd, den sociala dialogen och de viktigaste arbetsstandarderna i utvecklingsländerna och när så är nödvändigt erbjuda incitament och tillämpa sanktioner genom handelsavtal och alla andra tillgängliga instrument.

55.

Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och IMF att tilldela de underrepresenterade länderna en rättvisare andel av rösträtterna och samtidigt säkra att låntagare och långivare har lika stora andelar av rösterna på kort sikt och att utlåning inte undergräver de principer om äganderätt som fastställts i Paris och Accra.

56.

Europaparlamentet uppmanar IMF att öka låginkomstländernas grad av tillgång till IMF:s förmånliga villkor och öka tilldelningen av särskilda dragningsrätter till låginkomstländer utifrån deras behov.

57.

Europaparlamentet avser att vid gemensamma beslut om den kommande översynen av EIB:s yttre mandat säkra att EIB fullgör sina utvecklingsskyldigheter och bättre anpassa EIB:s medel till utvecklingsländernas behov, även när det gäller ömsesidigt effektiva lånearrangemang för fattiga länder.

58.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och det internationella samfundet att se till att FN fortsätter att vara det viktigaste forumet för att hantera frågor som rör global styrning och fattigdomsrelaterade frågor.

59.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i EU och AU att investera förnyad politisk vilja i det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU och att avsätta specifika resurser som gör det möjligt för det att uppnå hela sin potential.

60.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att främja och stödja demokrati, fred, rättsstatliga principer och en korruptionsfri administration i utvecklingsländerna.

61.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att göra ett extraordinärt åtagande om stöd till offentliga myndigheter i utvecklingsländerna med det särskilda syftet att bekämpa korruption och utveckla en öppen, opartisk och rättvis administration och även erkänna den centrala roll som icke-statliga aktörer och civilsamhällets aktörer spelar.

62.

Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att snarast underteckna FN-konventionen mot korruption och genomföra dess bestämmelser konkret och effektivt samt fastställa former för övervakning av framstegen.

63.

Europaparlamentet inser utvecklingsländernas behov av att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt, och därmed uppnå en bättre global skatteförvaltning.

64.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att involvera parlament, lokala myndigheter, det civila samhället, och andra icke-statliga aktörer, i alla skeden i utformandet och genomförandet av politik.

65.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som gagnas mest av EU:s bistånd, att stärka sina goda styrelseformer inom alla offentliga områden, framför allt i samband med förvaltningen av det bistånd som de erhåller, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra ett insynsvänligt och effektivt genomförande av biståndet.

66.

Europaparlamentet inser den avgörande kopplingen mellan säkerhet och utveckling och noterar med oro bristen på framsteg när det gäller uppnåendet av fredliga lösningar i låsta konflikter i EU:s grannländer och i andra länder, och uppmanar EU att se över sina insatser på detta område.

67.

Europaparlamentet uppmanar EU att inleda en ambitiös och konstruktiv dialog med alla traditionella och nya biståndsgivare för att se till att millennieutvecklingsmålen uppfylls och att minskningen av fattigdomen fortsätter att ligga högst på den globala dagordningen.

68.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta Nationernas generalsekreterare.

12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/57

A.

Den pågående finansiella, ekonomiska och sociala krisen är fortfarande allvarlig och förväntningarna på att Europeiska rådet ska godkänna EU 2020-strategin i juni 2010 är mycket höga.

B.

I många medlemsstater stiger fortfarande arbetslösheten och kan till slut komma att påverka så många som 28 miljoner människor i EU, vilket kan skapa stora sociala och mänskliga problem om inga lämpliga politiska åtgärder vidtas på medellång sikt. Krisen har utplånat miljontals arbetstillfällen och ökat antalet otrygga anställningsformer.

C.

Ett mer hållbart produktions-, distributions- och konsumtionsmönster är ett grundläggande krav med tanke på klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och slöseriet med naturresurser.

D.

Kommissionens meddelande och rådets uttalanden om innehållet i Europa 2020-strategin, till exempel de övergripande målen, huvudförslagen, flaskhalsarna och indikatorerna, har varit mycket allmänt hållna och kommissionen måste därför snarast lägga fram mer detaljerade planer för att förklara hur dessa program ska genomföras på ett framgångsrikt sätt, och presentera planerna för Europaparlamentet.

E.

För att åstadkomma resultat måste Europas åligganden och skyldigheter på ett väl avstämt sätt delas mellan de europeiska, nationella, regionala och lokala nivåerna i den europeiska förvaltningen, som alla måste visa prov på högsta kvalitet och redovisningsskyldighet, och de verkliga förändringskrafterna – näringsliv och universitet i samarbete med lokala och regionala myndigheter och det civila samhället – bör spela nyckelroller i denna nya resultatmekanism.

F.

Den demografiska krisen och dess konsekvenser måste beaktas och kommande generationer bör inte offras för att tidigare generationers etablerade förmåner ska kunna bevaras.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över huvudpunkterna i den nya EU 2020-strategi som Europeiska rådet antog den 26 mars 2010. Europeiska rådet uppmanas att dra lärdom av den nuvarande krisen och utarbeta en verkligt långsiktig, ambitiös och samordnad strategi.

2.

Europaparlamentet begär därför att EU 2020-strategin ska ha ett bredare politiskt synsätt på framtiden med EU som en konkurrenskraftig, social och hållbar union som sätter människan och skyddet av miljön i centrum för politiken.

3.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör höja sin ekonomiska prestanda genom att inleda strukturella reformer för att optimera de offentliga utgifterna, minska byråkratin, höja medborgarnas egna ansvarstagande, främja företagsamhet och innovation, göra lagstiftningen mer gynnsam för små och medelstora företag och ge människor en chans att göra så mycket som möjligt av sin potential.

4.

Europaparlamentet menar att för att förhindra att reaktionerna på eurokrisen resulterar i en lång period av ekonomisk stagnation, bör unionen samtidigt genomföra en strategi för att påskynda hållbar ekonomisk tillväxt tillsammans med reformer för att återuppbygga och förbättra konkurrenskraften.

5.

Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådets slutsatser inte beaktar att den bräckliga återhämtningsprocess som nu är igång helt måste återspeglas i en ny 2020-strategi genom att formulera en sammanhängande politisk dagordning som till fullo integrerar den makroekonomiska politiken i denna strategi på ett sätt som säkerställer att den nödvändiga budgetkonsolideringen inte underminerar strategin.

6.

Europaparlamentet beklagar att parlamentet i egenskap av den institution som företräder medborgarna i Europa inte hörs om de indikatorer som ligger till grund för de nationella reformprogrammen i EU 2020. Parlamentet uppmanar rådet att vid sitt sammanträde i juni ge sitt stöd till nyckelfaktorerna i EU 2020-strategin, men betonar att rådet inte ska fatta slutliga beslut om de viktigaste instrumenten, målen och indikatorerna i strategin utan att så snabbt som möjligt ha hört parlamentet på ett korrekt sätt. I samma anda bör regioner, kommuner, arbetsmarknadens parter och frivilligorganisationer aktivt medverka i fastställandet och genomförandet av strategin.

7.

Europaparlamentet noterar de fem överordnade mål som Europeiska rådet fastställt om sysselsättningsgrad, forskning och utveckling, minskning av utsläppen av växthusgaser, utbildningsnivå och främjande av social integration. Parlamentet betonar att dessa mål bör fastställas inom ramen för en konsekvent och sammanhållen strategi för hållbar utveckling som förenar de ekonomiska, sociala och miljömässiga politiska dagordningarna.

8.

Europaparlamentet betonar att den inre marknaden är en av de främsta drivkrafterna för europeisk tillväxt och att den ännu inte fullständigt genomförts. Parlamentet påpekar att vissa hinder kvarstår för den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital, och att det därför krävs ytterligare ansträngningar av samtliga EU-institutioner för att skapa en rättvis, bättre, mer konkurrenskraftig och mer effektiv inre marknad.

9.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att behålla frihandel och tillträde till den globala marknaden i centrum för politiken och undvika alla former av protektionistiska åtgärder, så att nyskapande entreprenörer och företag kan blomstra på en fri och global marknad.

10.

Europaparlamentet betonar att det behövs djärvare initiativ för att fullborda den inre marknaden och göra den mer accepterad bland allmänheten. Parlamentet välkomnar därför Mario Montis förslag till betänkande, som liksom parlamentets resolution av den 20 maj 2010 (2) innehåller intressanta förslag om hur man kan bygga samförstånd och skapa en starkare inre marknad.

11.

Europaparlamentet anser att kommissionen, för att åstadkomma en effektiv inre marknad, måste ta fram tydliga politiska prioriteringar genom att anta en ”inremarknadslag” som bör omfatta både lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som syftar till att skapa en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

12.

Europaparlamentet betonar att EU måste stimulera och uppmuntra små och medelstora företag och företagande, som är av avgörande betydelse för att behålla och skapa arbetstillfällen. EU bör minska de administrativa och regleringsinriktade bördorna och förenkla bestämmelserna så att de små och medelstora företagen kan växa snabbare och fritt kunna saluföra sina produkter och tjänster till de 500 miljoner konsumenter som utgör EU:s inre marknad. Byråkratin måste minskas ytterligare. Parlamentet betonar även vikten av att man genom politiska ansträngningar på alla nivåer genomför Small Business Act fullt ut.

13.

Europaparlamentet understryker att de små och medelstora företagen är ryggraden i vår sociala marknadsekonomi, att de skapar arbetstillfällen och spelar en nyckelroll i arbetet med att få ny fart på den ekonomiska och hållbara tillväxten. Därför bör man prioritera ytterligare reformer, såsom att införa en lagstiftning som är till gagn för de små och medelstora företagen, skapa en dynamisk omgivning för företagsgrundande, uppmuntra till företagande och göra finansieringen mera lättåtkomlig. Parlamentet anser dessutom att EU 20-strategin bör omfatta mål och initiativ för att uppmuntra ökade nivåer avseende aktie- och riskkapital i företagen.

14.

Europaparlamentet påpekar att mikroföretag ofta kan hjälpa till när det gäller att bekämpa arbetslösheten, och att starta ett företag är ofta ett sätt att lyckas trots social tröghet. Den första förutsättningen för att de små och medelstora företagen ska utvecklas är deras förmåga att få ihop tillräckligt med pengar för verksamheten. Att bibehålla garantimekanismer för små och medelstora företag och att det finns dynamiska andramarknader och en banksektor som främjar ekonomisk verksamhet i Europa är därför villkor för de små och medelstora företagens utveckling.

15.

Europaparlamentet upprepar att sysselsättning av bra kvalitet bör högprioriteras inom EU 2020-strategin och att en starkare inriktning på välfungerande arbetsmarknader och på sociala villkor är absolut nödvändig för att resultaten på sysselsättningens område ska bli bättre. Parlamentet efterlyser därför en ny agenda för att främja arbete under anständiga villkor, garantera arbetstagares rättigheter runt om i Europa och förbättra arbetsförhållanden.

16.

Europaparlamentet menar att den nya strategin i högre grad måste betona anständiga arbetstillfällen och bekämpande av svartjobb, och försöka se till att människor som i dagsläget är utestängda från arbetsmarknaden kan komma in på den.

17.

Europaparlamentet anser att den nya strategin bör uppmuntra arbetsmarknader som förbättrar incitamenten och villkoren för dem som arbetar, samtidigt som de ökar incitamenten för arbetsgivarna att rekrytera och behålla personal.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha kvar det övergripande målet att 3 % av BNP ska gå till forskning och utveckling. Medlemsstaterna uppmanas att bättre utnyttja möjligheterna till samverkansvinster mellan anslagen till sammanhållningspolitiken och anslagen till forskning och utveckling och att se till att dessa instrument tar sig konkreta uttryck i form av nyskapande som ger verkliga fördelar till samhället.

19.

Europaparlamentet betonar att det krävs ett solitt, trovärdigt och hållbart ekonomiskt stöd till större forsknings- och utvecklingsprojekt, avgörande infrastrukturinvesteringar i energisektorn, EU:s nya ansvarsområden inom rymdpolitiken samt EU:s innovationspolitik, om unionens centrala mål för 2020 ska kunna uppfyllas.

20.

Europaparlamentet påpekar att EU måste stärka sin potential i fråga om utbildad arbetskraft, vetenskap, forskning och teknik, och därmed sin förmåga att vara innovativ, som nyckelaspekter för konkurrenskraften, och att kunskapstriangeln måste förbli ett centralt begrepp inom EU 2020-strategin.

21.

Europaparlamentet anser att nuvarande strukturer ofrånkomligen måste göras smidigare för att forskningen i Europa ska bli mer effektiv, och man måste få till stånd ett mera forsknings- och innovationsvänligt investeringsklimat i både den offentliga och den privata sektorn. Kommissionen uppmanas att föreslå praktiska åtgärder för att finansieringen ska bli mer lättillgänglig, framför allt i form av bättre tillgång till riskkapital.

22.

Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådets övergripande mål om växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivitet saknar ambitioner och i det hänseendet inte är anpassade för ledarskap i en värld som står inför klimatförändringar och där naturresurserna håller på att sina och de globala ekosystemen är på randen till kollaps. Parlamentet önskar därför att man omedelbart och samtidigt ska anta följande bindande mål för EU:

23.

Europaparlamentet noterar det övergripande målet om att förbättra utbildningen. Det är beklagligt att det saknas målsättningar i siffror, och parlamentet uppmanar Europeiska rådet att sätta upp ett 100-procentsmål för gymnasieutbildningen samt tydliga kvalitetsmål och indikatorer för grundskole- och gymnasieutbildningen.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att godkänna de ambitiösa mål som fastställs i kommissionens meddelande om ”EU 2020”, det vill säga att andelen elever per åldersgrupp som avbryter sin skolgång bör utgöra mindre än 10 % och att minst 40 % av befolkningen bör ha slutfört högre utbildning eller motsvarande.

25.

Europaparlamentet betonar behovet av en politik för livslångt lärande som uppmuntrar utbildningsmöjligheter och som finns tillgänglig för enskilda personer genom hela deras yrkesliv. Antalet yrkesaktiva på arbetsmarknaden måste finnas kvar och den sociala integrationen måste stärkas.

26.

Europaparlamentet insisterar på att ett mål om att minska fattigdomen i EU med hälften införs i EU 2020-strategin. En majoritet av de EU-invånare som för närvarande är fattiga eller löper risken att bli det är kvinnor, särskilt äldre kvinnor, invandrade kvinnor, ensamstående mödrar och anhörigvårdare.

27.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets förslag om social integration, särskilt och som en prioritet genom fattigdomsminskning, och betonar behovet av tydliga mål och initiativ. Parlamentet anser att detta är ett av huvudmålen i en EU 2020-strategi och efterlyser en ambitiös långsiktig strategi mot fattigdomen med vittgående mål för fattigdomsminskning, social integration –även avseende kvinnor, barn och gamla – och för bekämpande av fattigdom bland arbetande. Parlamentet betonar att man måste ha som mål att minska antalet hushåll där ingen förvärvsarbetar.

28.

Europaparlamentet beklagar att jämställdhet inte finns med bland de övergripande mål som Europeiska rådet fastställt. Parlamentet efterlyser ett program för jämställdhet för att undanröja de befintliga löneklyftorna mellan kvinnor och män och för att garantera kvinnors möjlighet att fullt ut delta på arbetsmarknaden och samtidigt främja deras karriärmöjligheter. Parlamentet betonar att det behövs bättre förutsättningar att förena familjeliv med arbetsliv.

29.

Europaparlamentet anser att ett framgångsrikt genomförande av det nya huvudinitiativet ”Innovationsunionen” är av avgörande betydelse för att ge den kunskapsbaserade ekonomin ett uppsving. Parlamentet uppmanar kommissionen att höja det totala rambeloppet avsett för forskning och innovation i gemenskapens budget.

30.

Europaparlamentet betonar vikten av att förenkla finansieringen av forskning och utveckling och minska byråkratin, så att den kunskapsbaserade affärsverksamheten kan bli så effektiv som möjligt och nya arbetstillfällen uppmuntras.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra villkoren för nyskapande, t.ex. genom att införa det särskilda EU-patentet. Parlamentet anser att välmenande program som syftar till att främja konkurrensen och skapa en hållbar ekonomi inte fungerar ordentligt, och parlamentet tror att små och medelstora företag, universitet och multinationella företag bör uppmuntras att delta i europeiska program.

32.

Europaparlamentet anser att uttryckliga målsättningar bör fastställas för att finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag ska garantera digital driftskompabilitet och tillgänglighet, och de ska uttryckligen omfatta EU-mål för miljöinnovationer.