(1)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter. EU-gödselprodukter innehåller komponentmaterial i en eller flera av de kategorier som förtecknas i bilaga II till den förordningen.

(2)

Enligt artikel 42.1 i förordning (EU) 2019/1009 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 i syfte att anpassa bilaga II till den tekniska utvecklingen. Enligt artikel 42.3 i förordning (EU) 2019/1009 jämförd med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (2) får kommissionen i komponentmaterialkategorierna införa material som upphör att vara avfall till följd av ett återvinningsförfarande om materialet ska användas för särskilda ändamål, om det finns en marknad för eller efterfrågan på materialet och om materialets användning inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

(3)

Kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) har identifierat vissa material av hög renhetsgrad som kan återvinnas från avfall och användas som komponentmaterial i EU-gödselprodukter (3).

(4)

De material av hög renhetsgrad som identifierats av JRC är ammoniumsalter, sulfatsalter, fosfatsalter, elementärt svavel, kalciumkarbonat och kalciumoxid. Alla dessa material omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 (4), har en betydande efterfrågan på marknaden och har visat sig ha ett högt agronomiskt värde under en lång tid av användning i praktiken.

(5)

Som en första åtgärd för att säkerställa både säkerhet och agronomisk effektivitet bör det fastställas ett minimikrav på renhetsgrad för material av hög renhetsgrad. Enligt informationen i JRC:s bedömningsrapport kommer en renhetsgrad på 95 % torrsubstans att säkerställa en hög agronomisk effektivitet med låga risker för miljö, hälsa och säkerhet. För vissa material har denna höga renhetsgrad fastställts till mer ambitiösa nivåer än de som krävs enligt förordning (EG) nr 2003/2003, men man uppskattar att en sådan högre renhetsgrad kan uppnås med gällande praxis.

(6)

Dessutom är det lämpligt att specificera att material av hög renhetsgrad återvinns från avfall genom två typer av processer, dels genom processer som isolerar salter eller andra ämnen genom (en kombination av) avancerade reningsmetoder såsom kristallisation, centrifugering eller vätske-vätske-extraktion, som ofta används inom (petro)kemiska industrier, dels genom processer för rening eller utsläppsbegränsning som är utformade för att avlägsna näringsämnen från avgaser.

(7)

Därför bör innehållet av vissa föroreningar, patogener eller förorenande ämnen som är specifika för dessa material, eller innehållet av organiskt kol, begränsas på grundval av JRC:s bedömningsrapport. Sådana kriterier bör gälla utöver de säkerhetskriterier som fastställs i bilaga I till förordning (EU) 2019/1009 för motsvarande produktfunktionskategori, och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 (5).

(8)

Följaktligen bör ytterligare gränsvärden fastställas för de förorenande ämnena totalkrom och tallium. Vissa material av hög renhetsgrad kan innehålla sådana förorenande ämnen till följd av insatsmaterialen och de processer som de utvinns ur. De föreslagna gränsvärdena för dessa förorenande ämnen bör säkerställa att användningen av EU-gödselprodukter som innehåller material av hög renhetsgrad med sådana förorenande ämnen inte leder till att ämnena ackumuleras i marken. Dessutom bör krav på halten av patogener införas för alla EU-gödselprodukter som innehåller eller består av material av hög renhetsgrad, med tanke på de många olika processer de kan erhållas från och de avfallsflöden som tillåts som insatsmaterial. Gränsvärdena för både de förorenande ämnena och patogenerna bör fastställas som koncentration i slutprodukten, i likhet med kraven i bilaga I till förordning (EU) 2019/1009. Motiveringen till det är att de säkerhetskriterier som införts som svar på eventuella identifierade särskilda risker i regel rör slutprodukten och inte ett komponentmaterial. Detta bör också underlätta marknadskontrollen av sådana produkter eftersom provningar endast ska utföras på slutprodukten.

(9)

Dessutom bör man fastställa ytterligare säkerhetskriterier för att begränsa halten av 16 polycykliska aromatiska kolväten (PAH16) (6) och av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF) (7). I förordning (EU) 2019/1021 fastställs utsläppsminskningar av PAH16 och PCDD/PCDF som oavsiktligt producerade ämnen under tillverkningsprocesser, men inga gränsvärden införs i sådana fall. Med tanke på att förekomsten av sådana föroreningar i gödselprodukter medför höga risker anses det lämpligt att införa strängare krav än de som fastställs i den förordningen. För att säkerställa överensstämmelse med förordning (EU) 2019/1021 bör sådana gränsvärden fastställas på komponentmaterialnivå och inte som koncentration i slutprodukten.

(10)

Dessa gränsvärden är kanske inte relevanta för alla de material av hög renhetsgrad som ska införas som en ny komponentmaterialkategori. Tillverkare bör därför kunna förutsätta att gödselprodukten uppfyller ett visst krav utan kontroll (såsom provning) när det är fullkomligt säkert att överensstämmelsen med kravet följer av egenskaperna hos eller återvinningsprocessen för respektive material av hög renhetsgrad eller av EU-gödselproduktens tillverkningsprocess.

(11)

Som en ytterligare säkerhetsåtgärd bör materialen med hög renhetsgrad registreras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (8), enligt de omfattande villkor som redan fastställts i förordning (EU) 2019/1009 för kemiska ämnen i andra komponentmaterialkategorier. Detta bör säkerställa att tillverkarna tar hänsyn till användningen som gödselprodukt när de utför riskbedömningen enligt den förordningen och att registreringen även görs för material i små mängder.

(12)

Dessutom kan vissa material av hög renhetsgrad finnas tillgängliga på lokala marknader i mängder som överstiger efterfrågan. För att säkerställa att det finns en efterfrågan på material av hög renhetsgrad på marknaden och att den långsiktiga lagringen under suboptimala förhållanden inte leder till negativa miljöeffekter är det lämpligt att begränsa den tidsperiod under vilken de kan användas som komponentmaterial för EU-gödselprodukter efter det att de har genererats. Tillverkarna bör vara skyldiga att underteckna en EU-försäkran om överensstämmelse för den EU-gödselprodukt som innehåller materialet i fråga inom den perioden.

(13)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att material av hög renhetsgrad, om de återvinns i enlighet med de återvinningsregler som föreslås i JRC:s bedömningsrapport, säkerställer agronomisk effektivitet i den mening som avses i artikel 42.1 första stycket led b ii i förordning (EU) 2019/1009. Dessutom uppfyller materialen kriterierna i artikel 6 i direktiv 2008/98/EG. Om de slutligen uppfyller övriga krav i förordning (EU) 2019/1009 i allmänhet och i bilaga I till den förordningen i synnerhet, utgör de ingen risk för människors, djurs eller växters hälsa, säkerheten eller miljön i den mening som avses i artikel 42.1 första stycket led b i i förordning (EU) 2019/1009. Sådana material skulle också fylla en funktion eftersom de skulle ersätta andra råvaror som används vid tillverkningen av EU-gödselprodukter. Återvunna material av hög renhetsgrad bör därför införas i bilaga II till förordning (EU) 2019/1009.

(14)

Med tanke på att material av hög renhetsgrad är återvunnet avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG bör sådana material dessutom undantas från komponentmaterialkategorierna 1 och 11 i bilaga II till förordning (EU) 2019/1009 i enlighet med artikel 42.1 tredje stycket i den förordningen.

(15)

Vissa material av hög renhetsgrad kan innehålla selen, som kan vara giftigt om det förekommer i höga koncentrationer. Vissa kan också innehålla klorid, vilket kan ge anledning till oro när det gäller salthalten i marken. Om dessa ämnen förekommer i koncentrationer över en viss gräns bör innehållet anges på etiketten så att användarna av gödselprodukten får korrekt information. Bilaga III till förordning (EU) 2019/1009 bör ändras i enlighet med detta.

(16)

Det är viktigt att se till att de gödselprodukter som innehåller material av hög renhetsgrad omfattas av ett lämpligt förfarande för bedömning av överensstämmelse, inbegripet ett kvalitetssystem som bedömts och godkänts av ett anmält organ. Bilaga IV till förordning (EU) 2019/1009 måste därför ändras så att det föreskrivs en bedömning av överensstämmelse som är lämplig för sådana gödselprodukter.

(17)

Eftersom kraven i bilagorna II och III till förordning (EU) 2019/1009 och förfarandena för bedömning av överensstämmelse i bilaga IV till den förordningen ska tillämpas från och med den 16 juli 2022 bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas till samma datum.

(1)

I förordning (EU) 2021/2116 fastställs de grundläggande reglerna för bland annat det integrerade administrations- och kontrollsystemet (det integrerade systemet) och för tillämpningen och beräkningen av administrativa sanktioner för grundvillkor. För att den nya rättsliga ramen ska fungera smidigt bör vissa regler antas för att komplettera reglerna i den förordningen på de berörda områdena.

(2)

Reglerna för det integrerade systemet och tillämpningen av sanktioner för grundvillkor bör säkerställa ett effektivt kontrollsystem för de regler som medlemsstaterna och stödmottagarna ska tillämpa inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och bör därför fastställas i en delegerad akt. Dessa nya regler bör ersätta de relevanta bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 (2).

(3)

Det bör särskilt fastställas regler för att komplettera vissa icke väsentliga delar av förordning (EU) 2021/2116 vad gäller funktionen hos det integrerade system som avses i artikel 65 i den förordningen, regler om de kvalitetsbedömningar som avses i artiklarna 68.3, 69.6 och 70.2 i den förordningen, regler om det identifieringssystem för jordbruksskiften som avses i artikel 68 i den förordningen och närmare bestämmelser om den tillämpning och beräkning av administrativa sanktioner för grundvillkor som avses i artikel 85 i den förordningen.

(4)

Identifieringssystemet för jordbruksskiften är avsett att tillhandhålla värdefull, heltäckande och tillförlitlig information som är relevant för rapportering om hur politiken presterat, bidra till ett effektivt genomförande av arealbaserade interventioner samt stödja stödmottagare när det gäller att lämna in korrekta stödansökningar. För att säkerställa att dessa mål uppnås krävs regler för att klargöra de tekniska krav som medlemsstaterna måste följa och hur den tillgängliga informationen ska struktureras och uppdateras.

(5)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att proaktivt identifiera eventuella brister i det integrerade systemet och vid behov vidta lämpliga avhjälpande åtgärder bör det fastställas regler om den årliga kvalitetsbedömningen av identifieringssystemet för jordbruksskiften, av det geospatiala ansökningssystemet och av arealövervakningssystemet. Erfarenheterna av kvalitetsbedömningen av identifieringssystemet för identifiering av jordbruksskiften i enlighet med delegerad förordning (EU) nr 640/2014 har visat att kommissionens utarbetande av teknisk vägledning har varit till särskilt stor hjälp. Sådan teknisk vägledning hjälper medlemsstaterna att tillämpa en anpassad metod för utförandet av bedömningarna. Med tanke på hur viktiga kvalitetsbedömningarna är för ett väl fungerande integrerat system som tillhandahåller tillförlitliga och kontrollerbara uppgifter i den årliga prestationsrapporteringen bör kommissionen på liknande sätt bistå medlemsstaterna vid utförandet av de kvalitetsbedömningar som föreskrivs enligt förordning (EU) 2021/2116.

(6)

Kvalitetsbedömningarna görs för att bedöma om det integrerade systemet uppfyller syftet att tillhandahålla tillförlitlig och heltäckande information som är relevant för den årliga prestationsrapporteringen, i enlighet med artikel 66.2 i förordning (EU) 2021/2116, särskilt i fråga om korrekt antal hektar för outputindikatorerna och korrekt andel arealer för resultatindikatorerna avseende arealbaserade interventioner. Detta kommer att kräva en kombination av relevanta resultat från kvalitetsbedömningen av arealövervakningssystemet och det geospatiala ansökningssystemet för att försöka undvika att överskatta denna effekt på grund av arealer där det både har skett mätfel och fattats felaktiga beslut om villkoren för stödberättigande. I detta syfte bör kontrollen av den deklarerade arealen vid kvalitetsbedömningen av det geospatiala ansökningssystemet grundas på samma urval av skiften som i kvalitetsbedömningen av arealövervakningssystemet.

(7)

Syftet med kvalitetsbedömningen av arealövervakningssystemet är dessutom att säkerställa att resultaten är jämförbara mellan medlemsstaterna, oaktat möjligheten att skjuta upp det fullständiga idrifttagandet av ett arealövervakningssystem. Denna kvalitetsbedömning bör därför omfatta alla arealbaserade interventioner och relevanta villkor för stödberättigande oavsett medlemsstatens beslut om att ha ett arealövervakningssystem helt taget i drift först från och med den 1 januari 2024, i enlighet med artikel 70.1 i förordning (EU) 2021/2116. Kvalitetsbedömningen av arealövervakningssystemet bör ge diagnostisk information, både på interventionsnivå och på nivån för villkoren för stödberättigande, som medlemsstaterna ska utgå ifrån för att vidta lämpliga avhjälpande åtgärder vid behov.

(8)

För tydlighetens skull och för att fastställa en harmoniserad grund för beräkning och tillämpning av administrativa sanktioner för grundvillkor är det nödvändigt att fastställa gemensamma definitioner och allmänna principer för bristande efterlevnad.

(9)

I förordning (EU) 2021/2116 föreskrivs att administrativa sanktioner för grundvillkor bör fastställas med beaktande av proportionalitetsprincipen. Minskningar och uteslutningar bör därför graderas med hänsyn till hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och bör gå så långt som att stödmottagaren helt utesluts från samtliga utbetalningar och samtligt stöd enligt artikel 83.1 a, b och c i den förordningen vid avsiktlig bristande efterlevnad. För att skapa rättssäkerhet för stödmottagarna bör det fastställas en tidsfrist för tillämpningen av administrativa sanktioner.

(10)

I artikel 85.1 i förordning (EU) 2021/2116 föreskrivs att beräkningen av de administrativa sanktionerna för grundvillkor ska göras på grundval av de utbetalningar som har beviljats eller skulle ha beviljats den berörda stödmottagaren avseende stödansökningar som lämnats in eller kommer att lämnas in under det kalenderår då den bristande efterlevnaden inträffade. För att säkerställa kopplingen mellan jordbrukarens agerande och sanktionen, och för att garantera likabehandling av jordbrukarna, är det lämpligt att föreskriva att, om samma bristande efterlevnad inträffar fortlöpande under flera kalenderår, det tillämpas och beräknas en administrativ sanktion för varje kalenderår det kan fastställas att den bristande efterlevnaden har inträffat.

(11)

För att garantera att de administrativa sanktionerna kan tillämpas och påföras på ett effektivt sätt är det lämpligt att föreskriva att sanktionen tillämpas eller påförs genom återkrav om sanktionen, under det kalenderår då konstaterandet gjordes, överstiger det totala stödbelopp som har beviljats eller kommer att beviljas stödmottagaren eller om stödmottagaren inte lämnar in någon stödansökan.

(12)

I enlighet med artikel 85.3 i förordning (EU) 2021/2116 ska inga administrativa sanktioner tillämpas om den oavsiktliga bristande efterlevnaden inte har några, eller endast obetydliga, konsekvenser för uppnåendet av målet för normen eller kravet i fråga, oavsett om den bristande efterlevnaden upptäcks genom arealövervakningssystem eller genom andra metoder. Eftersom fall av bristande efterlevnad som inte har några, eller endast obetydliga, konsekvenser för uppnåendet av målet för normen eller kravet i fråga är av mindre allvarlig karaktär, och för att minska den administrativa bördan, bör sådana fall av bristande efterlevnad inte beaktas vid fastställandet av huruvida det rör sig om bristande efterlevnad som är upprepad eller som kvarstår.

(13)

Enligt artikel 85.4 i förordning (EU) 2021/2116 får en medlemsstat som använder arealövervakningssystemet för att upptäcka fall av bristande efterlevnad besluta att tillämpa en lägre procentsats för minskning. Det är lämpligt att fastställa en lägsta procentsats för minskning.

(14)

Regler för beräkningen av administrativa sanktioner för flera fall av bristande efterlevnad som inträffar under samma kalenderår bör fastställas.

(15)

För att säkerställa en smidig övergång från bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (3) anses det lämpligt att fastställa övergångsbestämmelser för tillämpningen av artikel 104.1 andra stycket a led iv i förordning (EU) 2021/2116 för att undvika onödiga administrativa kostnader och bördor i samband med kontroller av grundvillkor och tvärvillkor avseende stödmottagare som får arealbaserat stöd inom ramen för både en strategisk GJP-plan enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (4) och ett landsbygdsutvecklingsprogram som genomförs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5) till och med den 31 december 2025. Arealrelaterade kontroller av grundvillkor bör därför också anses omfatta de kontroller av tvärvillkor som avses i artikel 96 i förordning (EU) nr 1306/2013. Detta motiveras av att grundvillkorsreglerna för arealbaserat stöd i allmänhet är strängare än tvärvillkorsreglerna, både vad gäller skyldigheter och sanktioner. Det kan därför antas att reglerna för tvärvillkor följs om stödmottagaren uppfyller de skyldigheter som fastställs i reglerna för grundvillkor. Om kontrollerna av grundvillkor visar på bristande efterlevnad kan medlemsstaten inte längre förutsätta att tvärvillkoren efterlevs och bör därför utföra de kontroller som avses i artikel 96 i förordning (EU) nr 1306/2013 och i detta sammanhang tillämpa reglerna för beräkning och tillämpning av administrativa sanktioner i enlighet med bestämmelserna i den förordningen.

(16)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör delegerad förordning (EU) nr 640/2014 upphävas. Den förordningen bör dock fortsätta att gälla för stödansökningar för direktstöd som lämnats in före den 1 januari 2023, för betalningsanspråk som gjorts i samband med stödåtgärder som genomförts enligt förordning (EU) nr 1305/2013 och för kontrollsystemet och administrativa sanktioner vad gäller regler om tvärvillkor.

(17)

Med beaktande av artikel 104.1 andra stycket och artikel 106 i förordning (EU) 2021/2116 bör den här förordningen gälla för interventioner som inleds från och med den 1 januari 2023 och genomförs enligt förordning (EU) 2021/2115.

(18)

Slutligen anser kommissionen, mot bakgrund av punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, att det finns en innehållsmässig koppling mellan befogenheterna i förordning (EU) 2021/2116 när det gäller reglerna om det integrerade systemet och tillämpningen och beräkningen av administrativa sanktioner för grundvillkor, och att det finns ett inbördes förhållande mellan dem. Det är därför lämpligt att fastställa dessa regler i samma delegerade akt.

(1)

I förordning (EU) 2021/2116 fastställs grundläggande regler om bland annat medlemsstaternas skyldigheter att skydda unionens ekonomiska intressen och att rapportera om hur politiken presterat. För att säkerställa att den nya rättsliga ramen fungerar smidigt måste vissa regler antas när det gäller bedömningsrapporterna om kvaliteten vad gäller tre delar (identifieringssystemet för jordbruksskiften, det geospatiala ansökningssystemet och arealövervakningssystemet) i det integrerade administrations- och kontrollsystemet (det integrerade systemet) och relaterade avhjälpande åtgärder, kraven för stödansökningar och arealövervakningssystemet, ramen för insamling av satellitdata för arealövervakningssystemet samt kontroller av godkända branschorganisationer när det gäller grödspecifikt stöd för bomull. De nya bestämmelserna ska ersätta de gällande bestämmelserna i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 (2).

(2)

Kvalitetsbedömningsrapporterna från identifieringssystemet för jordbruksskiften, det geospatiala ansökningssystemet och arealövervakningssystemet bör vara heltäckande för att göra det möjligt att bedöma tillförlitligheten hos den information som genereras av dessa delar av det integrerade systemet. Innehållet i rapporterna bör också göra det möjligt att avgöra om det finns tillräcklig säkerhet när det gäller kvaliteten av den information som används i samband med medlemsstatens skyldighet i fråga om prestationsrapportering för output- och resultatindikatorer för arealbaserade interventioner som förvaltas inom det integrerade systemet. Dessa rapporter bör därför särskilt innehålla information om det arbete som utförts inom ramen för kvalitetsbedömningen, de brister som upptäckts samt diagnostisk information om de potentiella bakomliggande orsakerna till dessa brister. Mer specifikt bör rapporterna innehålla information om de data och bilder som används för kvalitetsbedömningarna samt deras testresultat. Erfarenheterna av informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen i samband med kvalitetsbedömningen av identifieringssystemet för jordbruksskiften har visat att användningen av särskilda elektroniska informationssystem är till särskilt stor hjälp. För att underlätta medlemsstaternas arbete och deras kommunikation med kommissionen bör sådana informationssystem fortsätta att användas och vid behov vidareutvecklas för rapporterna om de tre kvalitetsbedömningar som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2116.

(3)

För att uppfylla sitt syfte att tillhandahålla tillförlitliga uppgifter för den årliga prestationsrapporten bör resultaten av de tre kvalitetsbedömningarna, och särskilt resultaten från det geospatiala ansökningssystemet och arealövervakningssystemet, kombineras för att uppskatta de arealfel i de rapporterade uppgifterna om output- och resultatindikatorer som härrör från brister i systemen. Det bör fastställas regler för de avhjälpande åtgärder som kan behövas för att åtgärda bristerna inom en fastställd tidsram. Dessutom bör de rapporter som utarbetas för åren 2024 och 2026 göra det möjligt att kontrollera att arealövervakningssystemet är korrekt inrättat i alla medlemsstater och att det gradvisa genomförandet av arealövervakningssystemet har varit framgångsrikt och omfattar alla villkor för stödberättigande och interventioner som kan övervakas. I detta syfte bör rapporterna innehålla en förteckning över alla kriterier för stödberättigande för alla arealbaserade interventioner inom det integrerade systemet, tillsammans med information om de datakällor som används för analysen.

(4)

Medlemsstaterna bör inrätta ett tillförlitligt och modernt system för att hantera stödansökningar, som möjliggör elektronisk kommunikation och fungerar i en årlig cykel. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till förenklingar för stödmottagare och nationella förvaltningar, till exempel genom att föreskriva att en ansökan kan omfatta flera interventioner eller flera stödmottagare som ansöker gemensamt, eller att en ansökan per jordbruksföretag beaktas under ett visst år vid överlåtelse av jordbruksföretaget. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa en korrekt förvaltning av interventioner när fler än ett utbetalande organ ansvarar för samma stödmottagare.

(5)

Medlemsstaterna bör utnyttja digitaliseringens fördelar genom att som regel använda elektroniska medel för all kommunikation med stödmottagarna. För att främja förenklingen bör medlemsstaterna i möjligaste mån hämta den information som krävs för att förvalta interventionerna från datakällor som står till den offentliga förvaltningens förfogande.

(6)

För att underlätta inlämningen av stödansökningar bör medlemsstaterna tillhandahålla förifyllda formulär som innehåller all information som är relevant för stödmottagarna och den senast uppdaterade informationen. Medlemsstaterna bör förebygga oriktigheter genom att tillåta ändringar av de förifyllda formulären och tillhandahålla vägledande upplysningar som hjälper stödmottagaren att identifiera potentiella fall av bristande efterlevnad och att ansöka korrekt. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till de ändringar som stödmottagarna infört för att uppdatera informationen i den nationella förvaltningens databaser. För att stödmottagarna ska behandlas lika bör ett sådant system säkerställa samma detaljnivå för stödansökan som krävs enligt denna förordning, i de fall en medlemsstat beslutar att använda det automatiska anspråkssystemet.

(7)

Stödansökningar inom det integrerade systemet bör i möjligaste mån innehålla all information som behövs för en korrekt och tillförlitlig förvaltning av de interventioner som omfattas och för en korrekt rapportering om output- och resultatindikatorer. För en korrekt förvaltning av interventionerna bör stödmottagarna förbli ansvariga för den inlämnade stödansökan, så att de kan uppfylla alla därmed sammanhängande rättigheter och skyldigheter.

(8)

Oegentligheter bör förebyggas genom att man gör det möjligt att ändra eller dra tillbaka stödansökningar inom en viss tidsfrist. När alla stödmottagare för en viss intervention omfattas av administrativa kontroller och/eller av arealövervakningssystemet är påföljdernas avskräckande effekt inte nödvändig. Därför bör ändringar eller tillbakadraganden tillåtas när som helst före en tidsfrist som är nödvändig för en korrekt förvaltning av interventionerna. Ändringar eller tillbakadraganden bör dock inte tillåtas när det gäller bristande efterlevnad av icke övervakningsbara stödberättigandevillkor som upptäcks från andra källor än arealövervakningssystemet och de administrativa kontrollerna. I andra situationer bör det inte vara tillåtet att göra ändringar eller tillbakadraganden om stödmottagaren redan har informerats om en planerad kontroll på plats eller om oriktigheter har upptäckts vid en sådan oanmäld kontroll på plats. För att stödja tillförlitligheten i den information som krävs för interventioner enligt artikel 34.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (3) när det gäller nötkreatur, får och getter bör dessutom tidsfristen för ändringar fastställas på ett sätt som gör det möjligt att ändra stödansökan och uppdatera databasen för djur före det datum då medlemsstaten fastställt att identifierings- och registreringskravet ska vara uppfyllt.

(9)

Medlemsstaterna bör säkerställa att den geospatiala ansökan innehåller den information som krävs för att förvalta arealbaserade interventioner inom det integrerade systemet och, i den mån det är nödvändigt, arealbaserade interventioner inom vinsektorn och för krav baserade på grundvillkor. En icke uttömmande förteckning över delarna i den geospatiala ansökan bör tillhandahållas för att ge medlemsstaterna användbar vägledning. När det gäller den information om användningen av växtskyddsmedel som stödmottagaren ska lämna när det är relevant för en intervention inom det integrerade systemet för vilken de söker stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), får medlemsstaterna besluta att använda denna information när det gäller skyldigheten att registrera användningen av dessa produkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (4).

(10)

För en korrekt förvaltning av djurbaserade interventioner bör vissa bestämmelser om innehållet i de relevanta stödansökningarna fastställas. För att säkerställa öppenhet och likabehandling av stödmottagarna bör det också klargöras att när ett automatiskt anspråkssystem används ska alla djur som stödmottagaren äger och som potentiellt berättigar till stöd inom en viss intervention anses vara deklarerade för den interventionen.

(11)

Genom förordning (EU) 2021/2116 infördes arealövervakningssystemet som en obligatorisk del av det integrerade systemet. För att säkerställa att denna skyldighet genomförs korrekt och på ett enhetligt sätt bör systemet för arealövervakning ha samma omfattning i alla medlemsstater och därmed omfatta alla stödmottagare och alla arealbaserade interventioner som förvaltas inom det integrerade systemet och alla övervakningsbara villkor. En automatisering av dataanalysen inom arealövervakningssystemet bör prioriteras för att stödja det övergripande målet att modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken. Av dessa skäl bör man gradvis öka antalet stödberättigandevillkor som kan anses övervakningsbara med hjälp av data från Copernicus Sentinelsatelliter eller andra data med minst samma värde. Medlemsstaterna bör därför se till att alla stödberättigandevillkor som kan anses övervakningsbara med automatisk behandling av data från Copernicus Sentinelsatelliter under 2023 och 2024 omfattas av arealövervakningssystemet. Medlemsstaterna får dock besluta om huruvida dessa övervakningsbara stödberättigandevillkor faktiskt uppfylls genom behandling av data från Copernicus Sentinelsatelliter eller av andra data med minst samma värde. Om stödberättigandevillkoren inte anses vara övervakningsbara via data från Copernicus Sentinelsatelliter får medlemsstaterna besluta att hantera dem genom att behandla andra data med minst samma värde eller annars betrakta dem som icke övervakningsbara. Från och med 2025 bör medlemsstaterna därför se till att alla stödberättigandevillkor som anses vara övervakningsbara med automatisk behandling av antingen data från Copernicus Sentinelsatelliter eller geotaggade fotografier omfattas av arealövervakningssystemet. Med tanke på det arbete och de investeringar som krävs för att inkludera geotaggade fotografier som data med minst samma värde för arealövervakningssystemet bör medlemsstaterna dock beviljas en tidsperiod för att utföra det nödvändiga förberedande arbetet. Därför måste medlemsstaterna se till att stödberättigandevillkor som kan anses övervakningsbara med geotaggade fotografier gradvis ska täckas under hela programperioden. Dessa insatser bör leda till konstanta framsteg från och med 2025. Medlemsstaterna bör besluta vilka stödberättigandevillkor som kan anses övervakningsbara med geotaggade fotografier som varje år ska omfattas av arealövervakningssystemet. För att ytterligare underlätta för medlemsstaterna att integrera denna nya teknik i arealövervakningssystemet bör medlemsstaterna dessutom låta åtminstone en viss procentandel av de interventioner för vilka stödberättigandevillkoren kan anses övervakningsbara endast med hjälp av geotaggade fotografier omfattas av arealövervakningssystemet före den 1 januari 2027. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att besluta vilka interventioner, med minst ett stödberättigandevillkor som kommer att övervakas med geotaggade fotografier inom arealövervakningssystemet, som ska ingå i den procentandelen. Medlemsstaterna bör dock i sitt beslut se till att alla arealbaserade interventioner omfattas av arealövervakningssystemet i enlighet med artikel 70 i förordning (EU) 2021/2116.

(12)

Dessutom bör även en gemensam uppsättning krav fastställas för att säkerställa att arealer som omfattas av en intervention är fria från icke stödberättigande mark, icke stödberättigande markanvändning och ändringar av kategori av jordbruksareal som skulle kunna påverka analysen av interventionsspecifika stödberättigandevillkor med hjälp av arealövervakningssystemet. Under hela ansökningsåret bör dessa krav bedömas med avseende på stödberättigandevillkoren för interventioner som ingår i en viss stödansökan, för att möjliggöra en meningsfull senare analys av arealövervakningssystemet. Markanvändningen bör bedömas inom ett avgränsat område för att utifrån en viss stödansökan och den berörda interventionen avgöra om det förväntade rumsliga eller tidsmässiga beteendet har inträffat. Vid utvecklingen av arealövervakningssystemet bör medlemsstaterna dra full nytta av dess potential genom att använda den information som finns tillgänglig för att uppdatera identifieringssystemet för jordbruksskiften och kommunicera med stödmottagarna i syfte att tillåta ändringar av stödansökningar. När medlemsstaten måste informera stödmottagaren om fall av bristande efterlevnad efter att ha fått resultaten från arealövervakningssystemet då det förekommer icke stödberättigande arealer eller icke stödberättigande markanvändning, bör informationen om överträdelsen meddelas så snart som möjligt efter upptäckten så att stödmottagaren ges möjlighet att snarast ändra stödansökan och analysen av arealövervakningssystemet kan upprepas på ett meningsfullt sätt och i god tid. Det bör också klargöras hur möjligheten att gradvis införa systemet kan genomföras i praktiken, genom att ange vilka interventioner som ska omfattas under 2023.

(13)

För att arealövervakningssystemet ska kunna täcka alla stödberättigandevillkor som kan övervakas med data från Copernicus Sentinelsatelliter eller andra data med minst samma värde för alla arealbaserade interventioner som förvaltas inom det integrerade systemet, är det nödvändigt att utöka typerna av data och tillhandahålla standarder som säkerställer att de har samma värde som satellitdata. För att undvika luckor i medlemsstaternas moderniseringsinsatser bör geotaggade fotografier betraktas som data med minst samma värde för arealövervakningssystemet.

(14)

Särskilda regler måste fastställas för ett objektivt och effektivt förfarande för inhämtande av satellitdata för arealövervakningssystemet.

(15)

För en korrekt förvaltning av interventionerna när det gäller bomull bör det fastställas vissa regler för innehållet i de kontroller som medlemsstaterna utför av de godkända branschorganisationerna.

(16)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 upphävas. Den förordningen bör dock fortsätta att gälla för stödansökningar för direktstöd som lämnats in före den 1 januari 2023 och för betalningsanspråk som gjorts i samband med stödåtgärder som genomförts enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5).

(17)

De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna, kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken och kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Erfarenheterna av genomförandet av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998 (2) har visat att det finns ett behov av smärre ändringar av formerna för genomförandet av vissa gemensamma grundläggande standarder.

(2)

Vissa detaljerade bestämmelser för luftfartsskydd bör förtydligas, harmoniseras eller förenklas för att öka den rättsliga tydligheten, standardisera den gemensamma tolkningen av lagstiftningen och ytterligare säkerställa bästa genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd. Dessutom har vissa ändringar blivit nödvändiga till följd av utvecklingen av hot- och riskbilden, den senaste utvecklingen när det gäller flygplatsernas och flygbolagens verksamhet, teknik och internationell politik. Dessa ändringar gäller flygplatssäkerhet, säkert och tryggt medförande av skjutvapen ombord, utbildning av personal, säkerhet avseende flygfrakt och flygpost, kända leverantörer av förnödenheter till flygplatsen, säkerhetsprövning, sprängämneshundar (explosive detection dogs, EDD) och detekteringsstandarder för metalldetektorbågar (walk-through metal detection equipment, WTMD).

(3)

Genomförandeförordning (EU) 2015/1998 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom en rimlig tidsperiod är nödvändig för att flygbesättnings- och kabinbesättningsmedlemmar som genomför säkerhetsåtgärder under flygning ska kunna genomgå den utbildning som fastställs i punkt 38 i bilagan till denna förordning, bör den punkten börja tillämpas först den 1 januari 2023.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 300/2008.

(1)

Den 4 maj 2018 antog Europeiska kommissionen (kommissionen) förordning (EU) 2018/683 (3) om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina (förordningen om provisorisk tull).

(2)

Den 18 oktober 2018 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2018/1579 (4) om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(3)

Den 9 november 2018 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2018/1690 (5)om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/163.

(4)

Branschorganisationen China Rubber Industry Association (CRIA) och den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (CCCMC) väckte talan om ogiltigförklaring vid tribunalen och ifrågasatte de omtvistade förordningarnas lagenlighet.

(5)

CRIA och CCCMC framförde flera invändningar mot de omtvistade förordningarna och tribunalen prövade dem på två punkter: i) kommissionens underlåtenhet att göra en rättvis prisjämförelse vid beräkningen av prisunderskridandet och skademarginalerna, och ii) vissa klagomål som i huvudsak avsåg inkonsekvenser och åsidosättande av rätten till försvar i fråga om skadeindikatorer och viktningen av uppgifter från urvalet av unionstillverkare.

(6)

Den 4 maj 2022 meddelade tribunalen sin dom i målen T-30/19 och T-72/19 genom vilken både kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1579 (antidumpningsförordningen) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690 (antisubventionsförordningen) ogiltigförklarades.

(7)

Vad gäller beräkningen av prisunderskridandemarginalerna fann tribunalen att kommissionen gjorde en orättvis jämförelse när den gjorde en justering av exportpriset – avdrag för den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en teoretisk vinst – vid försäljningen via en närstående handlare i unionen. Tribunalen noterade att unionsproducenter också hade en viss försäljning via närstående enheter och att deras försäljningspriser inte justerades. Tribunalen slog fast att kommissionens beräkning av prisunderskridandemarginalerna i de omtvistade förordningarna byggde på en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning och att beräkningen följaktligen stred mot artikel 3.2 och 3.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 8.1 och 8.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Tribunalen fann vidare att felen påverkade de övergripande slutsatserna om skada och orsakssamband samt skademarginalerna, och att det inte var möjligt att exakt fastställa i vilken utsträckning de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna delvis var välgrundade. Förordningarna om införande av dessa tullar för sökandena ogiltigförklarades därför.

(8)

Vad gäller den andra punkten fann tribunalen att kommissionen inte gjorde en objektiv undersökning (såsom krävs enligt artikel 3.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 8.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen) eftersom den inte använde alla relevanta uppgifter som den hade tillgång till genom att inte revidera beräkningarna av alla andra mikroekonomiska indikatorer än lönsamhet och inte redovisa de ändrade beräkningarna i den omtvistade förordningen. Tribunalen fann dessutom att sökandenas rätt till försvar hade åsidosatts. I synnerhet höll tribunalen inte med om att vissa uppgifter som inte lämnats ut till parterna kunde betraktas som konfidentiella och fann att alla de omtvistade uppgifterna var kopplade till konstateranden av de faktiska omständigheterna i den omtvistade förordningen. De hör därför till de ”viktigaste omständigheter och överväganden” som borde ha lämnats ut till parterna.

(9)

Mot bakgrund av ovanstående ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade antidumpningsförordningen till den del den avsåg de företag som företräddes av CRIA och CCCMC (förtecknade i bilaga I).

(10)

Dessutom ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade antisubventionsförordningen till den del den avsåg de företag som företräddes av CRIA och CCCMC (förtecknade i bilaga II).

(11)

Kommissionen undersökte huruvida det är lämpligt att göra importen av den berörda produkten föremål för registrering. I detta sammanhang tog kommissionen hänsyn till nedanstående överväganden.

(12)

Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska institutionerna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens domar. Om en rättsakt som antagits av institutionerna inom ramen för ett administrativt förfarande, såsom en antidumpnings- eller antisubventionsundersökning, ogiltigförklaras utgörs efterlevnaden av tribunalens dom av att den ogiltigförklarade rättsakten ersätts av en ny rättsakt, där den rättsstridighet som tribunalen konstaterat undanröjs (6).

(13)

Enligt domstolens rättspraxis kan förfarandet för att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten återupptas i precis det skede då rättsstridigheten inträffade (7). Detta innebär i synnerhet att i en situation där en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande ogiltigförklaras påverkar ogiltigförklarandet inte nödvändigtvis de förberedande rättsakterna, såsom inledandet av antidumpningsförfarandet. I en situation där en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder ogiltigförklaras är antidumpningsförfarandet fortfarande öppet efter ogiltigförklarandet, eftersom den rättsakt som avslutar antidumpningsförfarandet inte längre ingår i unionens rättsordning (8), med undantag för om rättsstridigheten inträffade i det inledande skedet.

(14)

Såsom förklaras i tillkännagivandet om återupptagande, och eftersom rättsstridigheten inte inträffade i det inledande skedet utan i undersökningsskedet, beslutade kommissionen att återuppta antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna till den del de rör de företag som avses i avsnitt 1.2 och i det skede då rättsstridigheten inträffade.

(15)

Enligt domstolens rättspraxis kan återupptagandet av det administrativa förfarandet och ett eventuellt återinförande av tullar inte anses strida mot förbudet mot retroaktiv verkan (9). Genom tillkännagivandet om återupptagande underrättades berörda parter, inbegripet importörer, om att resultaten av den nya undersökningen ska utgöra grunden för alla eventuella framtida betalningsförpliktelser.

(16)

På grundval av kommissionens nya avgöranden och resultatet av de återupptagna undersökningarna, som inte är känt i detta skede, kan kommissionen komma att anta förordningar om revidering av de tillämpliga tullsatserna, om så är motiverat. Eventuella reviderade tullsatser kommer att få verkan samma dag som de omtvistade förordningarna trädde i kraft.

(17)

Kommissionen uppmanade därför de nationella tullmyndigheterna att avvakta resultatet av den nya undersökningen innan de fattar beslut om eventuella ansökningar om återbetalning av de antidumpnings- och/eller utjämningstullar som ogiltigförklarats av tribunalen. Tullmyndigheterna åläggs således att vänta med att behandla ansökningar om återbetalning av ogiltigförklarade tullar till dess att resultaten av den nya undersökningen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(18)

Om de återupptagna undersökningarna skulle leda till att åtgärderna återinförs bör tullar även tas ut för den period under vilken den återupptagna undersökningen genomförs.

(19)

Kommissionen noterar i detta avseende att registrering är ett verktyg som föreskrivs i artikel 14.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 24.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen för att göra det möjligt att tillämpa åtgärder på import från och med registreringsdagen (10). I det aktuella fallet bedömer kommissionen det lämpligt att registrera import från de företag som avses i avsnitt 1.2 i syfte att underlätta uttag av antidumpnings- och utjämningstullar efter det att nivåerna reviderats i enlighet med tribunalens dom (11).

(20)

I enlighet med domstolens rättspraxis (12) är villkoren i artikel 10.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 16.4 i den grundläggande antisubventionsförordningen inte tillämpliga i det aktuella ärendet, till skillnad från när det gäller registrering som äger rum under perioden före antagandet av provisoriska åtgärder. Syftet med registreringen i samband med genomförandet av domstolens dom är inte att medge ett eventuellt retroaktivt genomförande av handelspolitiska skyddsåtgärder såsom föreskrivs i dessa bestämmelser. Syftet är snarare att säkerställa de gällande åtgärdernas ändamålsenlighet, utan onödigt avbrott från och med den dag då de omtvistade förordningarna trädde i kraft och fram till dess att de korrigerade tullarna återinförs, genom att säkerställa att det i framtiden är möjligt att genomföra åtgärder omfattande rätt belopp.

(21)

Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att det fanns grund för registrering i enlighet med artikel 14.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 24.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen,

(22)

På grundval av ovanstående måste import av den berörda produkten som tillverkas av de företag som avses i avsnitt 1.2 göras till föremål för registrering (13).

(23)

Såsom anges i tillkännagivandet om återupptagande kommer den slutgiltiga betalningsförpliktelsen avseende eventuella antidumpnings- och utjämningstullar från och med den dag då de omtvistade antidumpnings- och antisubventionsförordningarna trädde i kraft att fastställas på grundval av resultatet av den nya undersökningen.

(24)

Inga tullar högre än dem som fastställs i de omtvistade förordningarna får tas ut under perioden mellan offentliggörandet av tillkännagivandet om återupptagande och dagen för ikraftträdande av resultaten av de återupptagna undersökningarna.

(1)

Ämnena 2-hydroxi-4-metoxibensofenon/oxibenson (CAS-nr 131-57-7) som har beteckningen Benzophenone-3 i INCI-nomenklaturen (International Nomenclature of Cosmetic Ingredients) och 2-cyano-3,3-difenylakrylsyra, 2-etylhexylester/oktokrylen (CAS-nr 6197-30-4) som har beteckningen Octocrylene i INCI-nomenklaturen är för närvarande tillåtna som UV-filter i kosmetiska produkter och förtecknas i posterna 4 respektive 10 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1223/2009.

(2)

På grund av farhågor om att Benzophenone-3 och Octocrylene kan ha hormonstörande egenskaper när de används som UV-filter i kosmetiska produkter begärdes uppgifter in 2019. Berörda parter lämnade vetenskapliga belägg för att Benzophenone-3 och Octocrylene är säkra som UV-filter i kosmetiska produkter. Kommissionen bad vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet (SCCS) att göra en säkerhetsbedömning av bägge ämnena mot bakgrund av den information som lämnats.

(3)

På grundval av säkerhetsbedömningen och med tanke på farhågorna om att Benzophenone-3 kan ha hormonstörande egenskaper konstaterade SCCS i ett yttrande av den 30–31 mars 2021 (2) att Benzophenone-3 inte är säkert för konsumenterna när det används som UV-filter i den nuvarande maximala koncentrationen på 6 % i solskyddsmedel, oavsett om det används i form av hudkräm, spray med drivgas eller pumpspray.

(4)

SCCS konstaterade också att Benzophenone-3 är säkert för konsumenterna när det används som UV-filter i en maximal koncentration på 6 % i ansiktskräm, handkräm och läppstift, och att det är säkert för konsumenterna att använda Benzophenone-3 i en maximal koncentration på 0,5 % i kosmetiska produkter för att skydda produktformuleringen.

(5)

SCCS fann också att det är säkert för konsumenterna att använda Benzophenone-3 som UV-filter i en maximal koncentration på 2,2 % i hudkräm, i sprayer med drivgas och i pumpsprayer, om det inte förekommer någon ytterligare användning av Benzophenone-3 i en koncentration på 0,5 % i samma formulering för att skydda produktformuleringen. SCCS konstaterade vidare att om Benzophenone-3 också används i en koncentration på 0,5 % i samma formulering, bör halterna av Benzophenone-3 när det används som UV-filter inte överstiga 1,7 % i hudkräm, i sprayer med drivgas och i pumpsprayer.

(6)

I fråga om ämnet Octocrylene konstaterade SCCS, på grundval av säkerhetsbedömningen och med tanke på farhågorna om dess potentiella hormonstörande egenskaper, i sitt yttrande av den 30–31 mars 2021 (3) att Octocrylene är säkert som UV-filter i koncentrationer på upp till 10 % i kosmetiska produkter när de används enskilt.

(7)

SCCS fann också att Octocrylene är säkert vid en kombinerad användning av solskyddskräm eller solskyddslotion, solskyddsmedel som pumpspray, ansiktskräm, handkräm och läppstift i en koncentration på upp till 10 %, men att det inte är säkert att använda Octocrylene i koncentrationer på 10 % eller mer i solskyddsmedel i form av spray med drivgas vid kombinerad användning. SCCS ansåg att det är säkert att använda Octocrylene i sådana produkter när koncentrationen inte överstiger 9 % när dessa används tillsammans med ansiktskräm, handkräm eller läppstift som innehåller 10 % Octocrylene.

(8)

Mot bakgrund av SCCS yttranden kan det konstateras att det finns en potentiell risk för människors hälsa om Benzophenone-3 och Octocrylene används som UV-filter i kosmetiska produkter i de koncentrationer som för närvarande är tillåtna. Därför bör Benzophenone-3 och Octocrylene endast få användas vid de maximala koncentrationer som SCCS föreslagit.

(9)

Förordning (EG) nr 1223/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Industrin bör få rimlig tid på sig att anpassa sig till de nya kraven t.ex. genom att göra nödvändiga anpassningar av produktformuleringarna för att säkerställa att endast kosmetiska produkter som uppfyller de nya kraven släpps ut på marknaden. Industrin bör också få rimlig tid på sig att dra tillbaka kosmetiska produkter som inte uppfyller de nya kraven.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/683 (2) fastställs ett standardiserat format för de dokument som används för typgodkännande av motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, i form av mallar för informationsdokument, EU-intyg om enskilt fordonsgodkännande och intyg om överensstämmelse på papper.

(2)

Mallarna för informationsdokument i bilagorna I och II till genomförandeförordning (EU) 2020/683 bör ändras för att ta hänsyn de nya krav som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2144 (3) och de regleringsakter som antagits i enlighet med den förordningen.

(3)

För att möjliggöra en enhetlig numrering av godkännandeintyg bör dessutom numreringssystemet i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2020/683 ändras för att avspegla regelverkets utveckling enligt förordning (EU) 2019/2144.

(4)

Bilaga V till genomförandeförordning (EU) 2020/683, som innehåller en mall för EU-typgodkännandemärket för komponenter och separata tekniska enheter, bör också ändras genom att hänvisningarna till förordning (EU) 2019/2144 uppdateras.

(5)

I förordning (EU) 2019/2144 krävs det att nya fordon är utrustade med avancerade säkerhetssystem, inklusive nödsystem för kvarstannade i körfält, intelligent hastighetsstöd, system för varning med avseende på förartrötthet och förarens uppmärksamhet samt registreringsapparat för händelsedata. Det är lämpligt att kräva att intyget om överensstämmelse anger vilka system som fordonet är utrustat med. Det är därför lämpligt att lägga till relevanta poster i mallarna för intyg om överensstämmelse på papper i bilaga VIII till genomförandeförordning (EU) 2020/683.

(6)

Genomförandeförordning (EU) 2020/683 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

För att ge godkännandemyndigheterna, marknadskontrollmyndigheterna och registreringsmyndigheterna i medlemsstaterna samt tillverkarna tillräckligt med tid för att införliva ändringarna i intyget om överensstämmelse på papper i sina respektive system bör tillämpningsdatumet för bilaga V senareläggas.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.