(1)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen har enats om att samarbeta för att uppdatera och förenkla unionslagstiftningen genom det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (3).

(2)

För att rationalisera och minska omfattningen av unionslagstiftningen, är det nödvändigt att identifiera lagstiftning som är föråldrad eller inte längre ändamålsenlig. Att upphäva sådan lagstiftning bidrar till att hålla lagstiftningen öppen för insyn, tydlig och lätt att använda.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 256/2014 (4) krävs det att medlemsstaterna underrättar kommissionen om investeringsprojekt där arbetet med uppförande eller avveckling har inletts eller för vilka ett slutgiltigt investeringsbeslut har fattats.

(4)

De skyldigheter som följer av förordning (EU) nr 256/2014 om anmälan av projekt för investeringar och viss information och vissa uppgifter som avser sådana anmälningar var tidigare angivna inom ramen för rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 (5). Domstolen ogiltigförklarade förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 (6), eftersom den hade antagits på annan rättslig grund, men den hade fortsatt verkan fram till dess att förordning (EU) nr 256/2014 trädde i kraft.

(5)

Förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 var avsedd att förse kommissionen med uppgifter och information om den planerade utvecklingen av produktions-, överförings- och lagringskapacitet och om projekt inom energisektorn. Den var avsedd att ge kommissionen en bättre helhetsbild av utvecklingen av investeringar i energiinfrastruktur i unionen.

(6)

Sedan inrättandet av skyldigheterna enligt förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 och förordning (EU) nr 256/2014 har tre rapporteringsförfaranden genomförts under 2011, 2013 och 2015. Dessutom ordnade kommissionen en extern studie efter det att medlemsstaterna genomfört tre rapporteringsförfaranden i enlighet med förordning (EU) nr 256/2014. Tillräckligt med tid har därför gått för att kommissionen ska kunna utföra en evidensbaserad kritisk analys av huruvida förordning (EU) nr 256/2014 har lett till förväntade resultat.

(7)

Under 2016 genomförde kommissionen den översyn som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 256/2014, inklusive ett omfattande samråd med berörda parter som omfattar alla planerings- och rapporteringsskyldigheter inom energisektorn. Kommissionen kom fram till att det förekom betydande överlappning mellan medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter enligt förordning (EU) nr 256/2014 och medlemsstaternas skyldigheter att rapportera till det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för elektricitet (Entso-E) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso-G). Det stod också klart att kvaliteten och relevansen när det gäller den information som inkommit ofta var dålig, och att den informationen och de uppgifterna hade blivit tillgängliga för kommissionen via andra källor, såsom de europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystem (ENTSO), de tioåriga nätutvecklingsplanerna (TYNDP), de årliga rapporterna från de systemansvariga för överföringssystemen och allmännyttiga företag, samt nationella utvecklingsplaner. Dessutom konstaterades att kommissionen hade direkt tillgång till marknadsuppgifter genom Energy Market Observatory System (Emos).

(8)

Förordning (EU) nr 256/2014 har därför ännu inte gett förväntade resultat vad gäller kvantitet, kvalitet och relevans i fråga om uppgifter och information som mottagits av kommissionen.

(9)

Förordning (EU) nr 256/2014 bör därför upphävas.

1.

Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) syftar till att ge unionen möjlighet att snabbt, effektivt och flexibelt vidta åtgärder i nödsituationer för att visa solidaritet med befolkningen i regioner som drabbats av naturkatastrofer.

2.

Det högsta årliga beloppet för fonden får i enlighet med artikel 10 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) inte överskrida 500 000 000 euro per år (i 2011 års priser).

3.

Den 11 januari 2018 lämnade Bulgarien in en ansökan om ta medel ur fonden i anspråk till följd av översvämningar som orsakades av kraftiga skyfall och våldsamma oväder den 25–26 oktober 2017.

4.

Den 11 oktober 2017 lämnade Grekland in en ansökan om att ta medel ur fonden i anspråk efter det jordskalv som drabbade södra Egeiska regionen och ön Kos den 20 juli 2017.

5.

Den 22 december 2017 lämnade Litauen in en ansökan om att ta medel ur fonden i anspråk till följd av översvämningar som orsakats av kraftiga skyfall under sommaren och hösten 2017.

6.

Den 25 oktober 2017 lämnade Polen in en ansökan om att utnyttja fonden till följd av onormalt våldsamma oväder och kraftiga skyfall mellan den 9 och den 12 augusti 2017.

7.

Bulgariens, Greklands, Litauens och Polens ansökningar uppfyller villkoren i artikel 4 i förordning (EG) nr 2012/2002 för ett finansiellt bidrag från fonden.

8.

Fonden bör därför tas i anspråk för att ge ett finansiellt bidrag till Bulgarien, Grekland, Litauen och Polen.

9.

För att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk bör detta beslut tillämpas från och med den dag då det antas.

”d)

Märkesnumret på en visering för kortare vistelse … samt, i tillämpliga fall, sista giltighetsdag för viseringen för kortare vistelse.”

”d)

I tillämpliga fall, märkesnumret på en visering för kortare vistelse … samt sista giltighetsdag för viseringen för kortare vistelse.”.

”i)

ska ange vid vilken tidpunkt viseringskravet ska genomföras och vilken typ av resehandlingar och viseringar det rör sig om,”

”i)

ska ange vid vilken tidpunkt viseringskravet genomfördes och vilken typ av resehandlingar och viseringar det rör sig om,”.