25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/1

(1)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts efter införandet av stödet för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön (förgröningsstödet), som föreskrivs i avdelning III kapitel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (2), är det lämpligt att förenkla vissa regler avseende den beräkningsmetod för förgröningsstödet som fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 (3).

(2)

Inom det integrerade administrations- och kontrollsystemet grundar sig beräkningen av det stöd som stödmottagaren är berättigad till på begreppet odlingsgrupp. Detta begrepp verkar dock inte vara nödvändigt i samband med just förgröningsstödet, eftersom det stödet baseras på jordbruksföretagets totala areal. I förenklingssyfte bör begreppet odlingsgrupp därför avskaffas när det gäller förgröningsstödet.

(3)

Artiklarna 24 och 26 i delegerad förordning (EU) nr 640/2014 innehåller regler för beräkning av minskningen av förgröningsstödet vid felaktigheter som avser krav på diversifiering av grödor respektive krav på arealer med ekologiskt fokus. Dessa beräkningar inbegriper en avvikelsegrad och en minskningsfaktor på 50 %. Av tydlighetsskäl är det motiverat att, utan att ändra minskningsnivån, omformulera dessa bestämmelser och ersätta avvikelsegraden och minskningsfaktorn på 50 % med en multiplikator.

(4)

För att åstadkomma en bättre balans mellan minskningarnas allvarlighetsgrad och behovet av att behålla proportionella och rimliga minskningar, är det lämpligt att mildra minskningarna av förgröningsstödet när kravet på diversifiering av grödor innebär att tre olika grödor måste odlas.

(5)

Delegerad förordning (EU) nr 640/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att undvika en situation där medlemsstaterna skulle vara tvungna att anpassa sina system för beräkning av stöd för ansökningsåret 2016 under stödperioden och för att skapa förutsebarhet för stödmottagarna om vilka regler som gäller för beräkningen av stödet, bör denna förordning tillämpas från och med den 16 oktober 2017 när det gäller ansökningsår från och med den 1 januari 2017.

1.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Allmänna principer

Vid tillämpningen av detta avsnitt och när samma areal fastställs för mer än en av de jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön som avses i artikel 43.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska den arealen beaktas separat för var och en av dessa metoder när det gäller beräkningen av stödet för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön (nedan kallat förgröningsstödet).”

2.

I artikel 23.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2.   Om den areal som deklarerats i den samlade stödansökan för grundstöd eller enhetlig arealersättning överstiger den fastställda arealen ska, utan att det påverkar de administrativa sanktioner som är tillämpliga enligt artikel 28, den fastställda arealen användas för beräkningen av förgröningsstödet.”

3.

Artikel 24 ska ersättas med följande:

”Artikel 24

Minskning av förgröningsstöd vid felaktigheter som avser diversifiering av grödor

1.   När det gäller åkermark för vilken artikel 44.1 första stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 kräver minst två olika grödor, medan huvudgrödan inte får uppta mer än 75 % av den totala arealen åkermark, men den areal som har fastställts för huvudgrödan upptar mer än 75 % av den totala areal åkermark som fastställts, ska den areal som används vid beräkningen av förgröningsstödet i enlighet med artikel 23 i den här förordningen minskas med 2 gånger den areal huvudgrödan överskrider 75 % av den totala areal åkermark som fastställts.

2.   När det gäller åkermark för vilken artikel 44.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 kräver minst tre olika grödor, medan huvudgrödan inte får uppta mer än 75 % av den totala arealen åkermark, men den areal som har fastställts för huvudgrödan upptar mer än 75 % av den totala areal åkermark som fastställts, ska den areal som används vid beräkningen av förgröningsstödet i enlighet med artikel 23 i den här förordningen minskas med den areal huvudgrödan överstiger 75 % av den totala areal åkermark som fastställts.

3.   När det gäller åkermark för vilken artikel 44.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 kräver minst tre olika grödor, medan de två huvudgrödorna inte får uppta mer än 95 % av den totala arealen åkermark, men den areal som har fastställts för de två huvudgrödorna upptar mer än 95 % av den totala areal åkermark som fastställts, ska den areal som används vid beräkningen av förgröningsstödet i enlighet med artikel 23 i den här förordningen minskas med 5 gånger den areal de två huvudgrödorna överstiger 95 % av den totala areal åkermark som fastställts.

4.   När det gäller jordbruksföretag för vilka det i artikel 44.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 fastställs att huvudgrödan på resterande åkermark inte får uppta mer än 75 % av den resterande åkermarken, men den areal som har fastställts för huvudgrödan på den fastställda resterande åkermarken upptar mer än 75 %, ska den areal som används vid beräkningen av förgröningsstödet i enlighet med artikel 23 i den här förordningen minskas med 2 gånger den areal huvudgrödan överstiger 75 % av den resterande åkermark som fastställts.

5.   Om det konstateras att en stödmottagare under tre års tid inte har uppfyllt kraven på diversifiering av grödor enligt denna artikel, ska den areal som arealen som används vid beräkningen av förgröningsstödet ska minskas med i enlighet med punkterna 1–4 för de påföljande åren multipliceras med 2.”

4.

Artikel 26.2 och 26.3 ska ersättas med följande:

”2.   Om den föreskrivna arealen med ekologiskt fokus överstiger den areal med ekologiskt fokus som fastställts, med beaktande av viktningen för arealer med ekologiskt fokus enligt artikel 46.3 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska den areal som används vid beräkningen av förgröningsstödet i enlighet med artikel 23 i den här förordningen minskas med 10 gånger den areal med ekologiskt fokus som inte uppmätts.

Vid tillämpningen av första stycket får den areal med ekologiskt fokus som fastställts inte överstiga andelen arealer med ekologiskt fokus som deklarerats av den totala arealen deklarerad åkermark.

3.   Om det konstateras att en stödmottagare under tre års tid inte har uppfyllt kraven på arealer med ekologiskt fokus enligt denna artikel, ska den areal som arealen som används vid beräkningen av förgröningsstödet ska minskas med i enlighet med punkt 2 för de påföljande åren multipliceras med 2.”

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/4

(1)

Rådet införde genom sin genomförandeförordning (EU) nr 248/2011 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Denna tull grundade sig på nivån för undanröjande av skada och uppgick till mellan 7,3 och 13,8 %.

(2)

Till följd av en antisubventionsundersökning och en partiell interimsöversyn av dessa antidumpningsåtgärder ändrade kommissionen genom sin genomförandeförordning (EU) nr 1379/2014 (3) den ursprungliga antidumpningstullen till mellan 0 och 19,9 % samt införde även en utjämningstull på mellan 4,9 och 10,3 %.

(3)

Detta innebar kombinerade utjämnings- och antidumpningsåtgärder i form av värdetullar på mellan 4,9 och 30,2 %.

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de gällande antidumpningsåtgärderna tog kommissionen emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Begäran ingavs den 14 december 2015 av European Glass Fibre Producers Association (APFE), såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament.

(6)

Begäran grundas på påståendet att antidumpningsåtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen fortsätter och att skadan för unionsindustrin återkommer.

(7)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång inledde kommissionen en översyn (4) enligt artikel 11.2 i grundförordningen den 15 mars 2016.

(8)

I tillkännagivandet om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen APFE, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i Kina, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt är berörda om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(9)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den avsåg att använda Turkiet som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen angav vidare att det enligt de uppgifter den hade tillgång till även kunde finnas andra tillverkare som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden i bl.a. Egypten, Malaysia och Taiwan.

(10)

Kommissionen sände underrättelser till myndigheterna i Egypten, Förenta staterna, Japan, Malaysia, Taiwan och Turkiet om att den hade inlett en undersökning och begärde uppgifter om tillverkningen och försäljningen av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament i dessa länder. Därefter sände den skrivelser till alla kända tillverkare i vilka den bad dessa att samarbeta i översynen. Ett frågeformulär var bifogat till dessa skrivelser.

(11)

Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på inledandet och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(12)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(13)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare och en intresseorganisation i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom de kinesiska myndigheterna att identifiera eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(14)

Fem exporterande tillverkare i Kina lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett första urval av tre exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(15)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd om urvalet med alla berörda kända exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna. Inga synpunkter lämnades.

(16)

Strax efter det att det mottagit frågeformuläret upphörde det största av de tre företag som ingick i urvalet att samarbeta. Kommissionen ersatte detta företag med den näst största exporterande tillverkaren sett till exportvolymen.

(17)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största försäljningsvolymen av den likadana produkten på unionsmarknaden.

(18)

Urvalet bestod av tre företagsgrupper med tillverkningsanläggningar i Belgien, Frankrike, Italien och Slovakien, vilka svarade för ca 74 % av den totala försäljningen på unionsmarknaden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom. Kommissionen drog därför slutsatsen att urvalet var representativt för unionsindustrin.

(19)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen importörerna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(20)

Åtta importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre av dessa på grundval av den största importvolymen till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd med alla kända berörda importörer om urvalet. Inga synpunkter lämnades.

(21)

Kommissionen sände frågeformulär till tre unionstillverkare som ingick i urvalet, tre importörer som ingick i urvalet, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och kända exporterande tillverkare i Egypten, Förenta staterna, Japan, Malaysia, Taiwan och Turkiet.

(22)

Svar på frågeformuläret inkom från tre unionstillverkare, två importörer och tre tillverkare i Japan, Malaysia och Turkiet. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet besvarade frågeformuläret.

(23)

Kommissionen sände även frågeformulär till 64 kända användare och mottog svar från 19 av dessa.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för denna undersökning. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(25)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP).

(26)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 fram till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(27)

Den berörda produkten är huggen glasfiber i längder om högst 50 mm, roving av glasfiber, utom roving av glasfiber som har impregnerats och behandlats med ett ytskikt och har en glödgningsförlust på mer än 3 % (enligt ISO-standard 1887) och mattor av glasfiberfilament, utom mattor av glasull som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7019 11 00, ex 7019 12 00 (Taric-nummer 7019120021, 7019120022, 7019120023, 7019120025, 7019120039 ) och 7019 31 00 med ursprung i Kina.

(28)

Den berörda produkten är den råvara som oftast används för att förstärka termoplastiska och värmehärdande hartser i industrin som tillverkar kompositmaterial. De kompositmaterial som blir resultatet (plast förstärkt av glasfiberfilament) används i många olika industrier: transportindustrin (fordonsindustrin, sjöfartsindustrin, rymdfartsindustrin, militärindustrin), elektriska och elektroniska tillämpningar, vindkraft, byggnation och byggprodukter, tankar/rör, konsumtionsvaror osv.

(29)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(30)

Kommissionen fastställde därför att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om det för närvarande förekom dumpning och om denna dumpning i så fall sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna mot import från Kina skulle upphöra att gälla.

(32)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller ett konstruerat normalvärde i ett tredjeland med marknadsekonomi. Kommissionen var således tvungen att välja ut ett jämförbart land.

(33)

Kommissionen bad kända exporterande tillverkare av den likadana produkten i Egypten, Förenta staterna, Japan, Malaysia, Taiwan och Turkiet att lämna uppgifter för detta ändamål genom att besvara frågeformuläret för jämförbart land. Tre tillverkare i Japan, Malaysia och Turkiet besvarade detta frågeformulär (5).

(34)

Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande lämnade APFE synpunkter till stöd för Turkiet som jämförbart land.

(35)

Vid den ursprungliga undersökningen 2011 använde sig kommissionen av Turkiet som jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. I samband med den ursprungliga undersökningen mottog kommissionen endast ett svar från Turkiet.

(36)

Vid valet av jämförbart land har kommissionen tagit vederbörlig hänsyn till alla tillförlitliga uppgifter som fanns tillgängliga vid tidpunkten för valet och beaktat faktorer som till exempel, men inte uteslutande, den inhemska försäljningen, marknadens storlek och konkurrensmiljön på den inhemska marknaden.

(37)

Den japanska tillverkarens inhemska försäljning stämde nästan helt överens med de produkttyper som exporterades till Kina om man ser till KN-numren. När det gäller Turkiet uppgick denna överensstämmelse till mindre än 50 %. Den exporterande malaysiska tillverkaren uppvisade en så låg överensstämmelse mellan sin inhemska försäljning och exportförsäljning att kommissionen var tvungen att utesluta Malaysia som tänkbart jämförbart land.

(38)

Enligt kommissionens uppskattning var den japanska marknaden för den likadana produkten ungefär tre gånger så stor som den turkiska marknaden. Kommissionen fann att den japanska marknaden var mer konkurrensutsatt, eftersom det fanns sex kända lokala tillverkare på denna marknad och inte bara en känd tillverkare som på den turkiska marknaden. Den likadana produkten var inte belagd med några tullar i Japan, under det att det i Turkiet togs ut en tull på 7 % samt en antidumpningstull jämte en utjämningstull på sammanlagt mellan 24,5 och 35,75 % för import från Kina.

(39)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att Japan är lämpligast som jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(40)

Kommissionen mottog inga ytterligare synpunkter rörande valet av jämförbart land efter det att Japan valts ut.

(41)

De uppgifter som mottogs från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet användes som grund för fastställandet av normalvärdet för Kina, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(42)

Normalvärdet fastställdes på grundval av den japanska samarbetsvilliga tillverkarens inhemska priser vid normal handel.

(43)

Kommissionen mottog inget svar på frågeformuläret från någon av de exporterande tillverkarna i Kina som ingick i urvalet. På grund av det bristande samarbetet underrättade kommissionen de exporterande tillverkarna i Kina och de kinesiska myndigheterna om att den i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen skulle kunna komma att träffa sina avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter om de exporterande tillverkarna inte visade samarbetsvilja. Kommissionen betonade även att en slutsats som grundas på tillgängliga uppgifter kan leda till att resultatet blir mindre gynnsamt för de berörda parterna än om de hade samarbetat. Inga synpunkter inkom. Kommissionen fastställde således exportpriset på grundval av Eurostats importstatistik (COMEXT) på en nivå motsvarande relevant KN-nummer.

(44)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar på 0–7 % gjordes för transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader samt kredit- och förpackningskostnader.

(45)

Kommissionen fastställde under undersökningen att de produktkontrollnummer som begärts i kommissionens frågeformulär inte gick att koppla till Taric-numren. Kommissionen gjorde därför en jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet på grundval av KN-numren (7019 11 00 för huggna fibrer, 7019 12 00 för roving och 7019 31 00 för mattor).

(46)

På grundval av detta fastställde kommissionen en dumpningsmarginal, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, på över 70 %.

(47)

Till följd av det bristande samarbetet använde kommissionen, i enlighet med artikel 18.5 i grundförordningen, vid sitt fastställande uppgifter som lämnats i begäran om översyn och uppgifter från andra tillgängliga oberoende källor, t.ex. offentliggjorda prislistor och officiell importstatistik, eller uppgifter som andra berörda parter lämnat som ett led i undersökningen och uppgifter som lämnats i samband med föregående undersökningar.

(48)

För att kommissionen skulle kunna avgöra hur utvecklingen skulle bli vid ett upphävande av åtgärderna analyserade den de uppgifter som fanns tillgängliga vad gäller kapacitet, tillverkning och förbrukning av glasfiberprodukter på den inhemska marknaden i Kina samt exporten från Kina. I detta sammanhang utgjordes informationskällan till största del endast av de uppgifter som lämnats av APFE (6). Informationen grundade sig på handelsstatistik (import/export) och affärsuppgifter som inhämtats från denna intresseorganisations medlemmar. Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter mot andra tillgängliga oberoende informationskällor och fann ingen ytterligare bevisning. De berörda parterna ifrågasatte inte APFE:s uppgifter om kapaciteten.

(49)

Under översynsperioden överskred den totala tillverkningen av glasfibrer i Kina den inhemska förbrukningen med mer än 700 000 ton, vilken till ca 90 % exporterades till andra tredjeländer och till ca 10 % till unionen. Överskottskapaciteten i Kina under översynsperioden uppskattades uppgå till ungefär 150 000 ton, vilket motsvarar mer än 15 % av den totala förbrukningen i unionen (se skäl 68). Enligt dessa uppskattningar mer än fördubblades överskottskapaciteten i Kina under 2016 till ca 300 000 ton, dvs. motsvarande 30 % av den totala förbrukningen i unionen.

(50)

Trots denna överskottskapacitet och den prognosticerade minskningen av tillväxttakten hos den inhemska efterfrågan under 2016 fortsatte de kinesiska glasfiberfilamenttillverkarna att öka sin kapacitet i Kina såväl som i andra tredjeländer som inriktar sig på unionsmarknaden.

(51)

Både överskottskapaciteten i Kina och jämförelsen med förbrukningen i unionen ger ökade belägg för att det är sannolikt att importen skulle öka väsentligt om antidumpningsåtgärderna upphävs.

(52)

För att kunna fastställa importutvecklingen i det fall åtgärderna skulle upphävas analyserade kommissionen unionsmarknadens attraktionskraft när det gäller priser.

(53)

Kommissionen analyserade exportuppgifter från Kina på KN-nummernivå (7) under översynsperioden. Roving var de glasfibrer som uppvisade den största exportvolymen från Kina. Unionsmarknaden var den näst största exportmarknaden för rovingexporten efter den amerikanska marknaden. Även om priserna var ganska likartade världen över var de ändå högst i unionen där de låg på nivån en US-dollar per kilo. Som en jämförelse kan nämnas att priset låg på nivån 0,99 US-dollar i Förenta staterna och var så lågt som 0,85 US-dollar per kilo i Malaysia och Indien (8). Om man ser till priserna till de tio viktigaste exportmarknaderna (9) var de till unionen de högsta.

(54)

Unionsmarknaden var den femte största exportmarknaden för Kina när det gäller huggna fibrer. Priserna i unionen var väsentligt högre än på de viktigaste exportmarknaderna, dvs. Förenta staterna, Sydkorea, Japan och Indien (i fallande ordning).

(55)

När det gäller mattor av glasfiber var unionen den viktigaste marknaden och priserna till unionsmarknaden var de attraktivaste bland Kinas viktigaste exportmarknader. Förenta staterna var den näst viktigaste exportmarknaden för mattor av glasfiber och den genomsnittliga prisnivån var något högre på denna marknad. När det gäller de övriga marknaderna, dvs. Vietnam, Indonesien, Förenade Arabemiraten (i fallande ordning), var detta pris lägre eller väsentligt lägre än till unionen.

(56)

Kommissionen grundade ovanstående analys på uppgifter på KN-nummernivå. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen inte tillgång till uppgifter på nivån produktkontrollnummer. Prisuppgifter på produktkontrollnummernivå är mer exakta och gör även att man slipper eventuella felaktigheter till följd av stora prisvariationer inom en och samma produktkategori (t.ex. huggna fibrer av olika diameter).

(57)

Trots denna begränsning framgår det av de tillgängliga uppgifterna att priserna till flertalet andra marknader var lägre än priserna till unionsmarknaden under översynsperioden. Med tanke på hur attraktiva priserna på unionsmarknaden är kan man således förvänta sig att en betydande del av de volymer som för närvarande säljs till andra marknader skulle komma att läggas om till unionsmarknaden om antidumpningsåtgärderna upphävs. Såsom anges i skäl 49 exporterades över 600 000 ton till andra marknader och denna export skulle därför, åtminstone delvis, kunna komma att läggas om till unionsmarknaden.

(58)

Unionsmarknadens attraktionskraft bekräftas även genom de kinesiska exportörernas investeringar i tredjeland, särskilt Egypten. De ugnar som installerats i Egypten har en kapacitet på uppskattningsvis 80 000 ton under översynsperioden. De beräknas ha en kapacitet på uppskattningsvis 160 000 ton i slutet av 2017 och 200 000 ton 2019 (10).

(59)

Nivån på priserna på unionsmarknaden och denna marknads betydelse för exporten från Kina gör att kommissionen drar slutsatsen att unionsmarknaden är attraktiv för glasfibertillverkare i Kina. Det är mycket sannolikt att importen skulle öka väsentligt om antidumpningsåtgärderna upphävs.

(60)

I samband med den antisubventionsundersökning som kommissionen genomförde 2014 kunde den konstatera att den kinesiska glasfiberindustrin hade tillgång till en rad stimulansåtgärder. Detta tyder på att Kina önskar hjälpa sin glasfiberindustri att expandera och öka sin närvaro på världsmarknaden. Man kan följaktligen förvänta sig en ökning av exporten till unionsmarknaden om antidumpningsåtgärderna upphävs.

(61)

I september 2016 förlängde Indien sina antidumpningstullar på import av glasfibrer från Kina. Turkiet förlängde sina antidumpningstullar på denna import i november 2016. Det faktum att det finns antidumpningstullar på andra marknader gör att dessa marknader blir mindre attraktiva för kinesiska exportörer.

(62)

När det gäller det kinesiska prissättningsbeteendet anser kommissionen att förekomsten av antidumpningstullar i andra tredjeländer är ett ytterligare tecken på att de kinesiska exporterande tillverkarna dumpar sina produkter.

(63)

Mot bakgrund av ovanstående utgår kommissionen från att den kinesiska dumpade exporten skulle återuppstå i större volymer och utöva ett starkare pristryck på unionsmarknaden om de gällande åtgärderna upphävs.

(64)

Den likadana produkten tillverkades av sju unionstillverkare under översynsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(65)

På grundval av uppgifter om unionsindustrin som lämnats av APFE fastställde kommissionen att den totala unionstillverkningen uppgick till ungefär 652 000 ton under översynsperioden.

(66)

Såsom anges i skäl 18 gjorde kommissionen ett urval bestående av tre unionstillverkares tillverkningsanläggningar, vilka svarade för ca 74 % av den totala försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden och 68 % av den totala tillverkningen i unionen.

(67)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av i) unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden enligt uppgifter från APFE, och ii) importen från tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat (Comext).

(68)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(69)

Förbrukningen i unionen utvecklades kraftigt under skadeundersökningsperioden. Denna ökning innebär att man nu är tillbaka på samma nivå som före finanskrisen. Ökningen berodde på den starka utvecklingen av termoplastindustrin och en betydligt ökad efterfrågan på lätta hållbara material.

(70)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(71)

Ökningen av importen mellan 2012 och 2014 visar hur begränsad inverkan de ursprungliga antidumpningstullarna från 2011 hade. Denna utveckling kunde vändas tack vare höjningen av nivån på åtgärderna 2014 och apprecieringen av US-dollarn. De kinesiska exporterande tillverkarna anger sina priser i US-dollar och en appreciering av denna valuta gör att importen blir mindre attraktiv för importörerna i unionen.

(72)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av statistik från Eurostat.

(73)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser från Kina (i euro/ton)

(74)

Det genomsnittliga priset på den berörda produkten minskade med 4 % mellan 2012 och 2014, för att därefter öka med 31 % under översynsperioden.

(75)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(76)

det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik och

(77)

importstatistik enligt Eurostat per KN-nummer, fastställd till cif-nivån (kostnad, försäkring, frakt) med lämpliga justeringar för tullar och kostnader efter import.

(78)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins hypotetiska omsättning under översynsperioden.

(79)

Trots att det genomsnittliga priset för den kinesiska importen ökade 2015 fastställdes prisunderskridandet till 15 %.

(80)

Importvolymen till unionen från andra tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importvolym (i ton) och marknadsandel – andra länder

(81)

Malaysia, Egypten, Norge och Turkiet var de viktigaste andra försörjningskällorna för unionen.

(82)

Marknadsandelen för importen från andra tredjeländer ökade från 21 till 26 % under skadeundersökningsperioden.

(83)

Importen från Egypten uppvisade den största ökningen. Det förekom ingen import härifrån under de första åren av skadeundersökningsperioden men under 2015 nådde importen från Egypten, där en stor kinabaserad tillverkare fortsätter att investera i betydande omfattning, en marknadsandel på 5 %.

(84)

Priserna för importen från de andra tredjeländerna utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpriser (i euro/ton)

(85)

Vid en jämförelse på KN-nummernivå låg priserna för importen från Malaysia fram till översynsperioden på en högre nivå än priserna för importen från Kina. Under översynsperioden minskade priserna för importen från Malaysia något, vilket dock inte var fallet för importen från andra länder.

(86)

Eftersom den norska tillverkaren är närstående till en unionstillverkare är priserna från Norge i betydande utsträckning att anse som internpriser mellan närstående parter och kommissionen ansåg därför att de inte var tillräckligt tillförlitliga för att man skulle kunna använda dem för en meningsfull jämförelse.

(87)

De genomsnittliga priserna är inte en indikator på de faktiska priserna, eftersom det finns betydande prisvariationer mellan olika produkttyper och man inte känner till produkttypsammansättningen. Det går därför inte att dra någon slutsats om importpriserna från andra tredjeländer.

(88)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Såsom nämns i skäl 18 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(89)

För fastställandet av skada gjorde kommissionen åtskillnad på makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer.

(90)

Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter som lämnats i klagomålet och i begäran om översyn samt efterföljande inlagor, vilka när så var möjligt dubbelkontrollerats mot statistik. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare.

(91)

Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(92)

De uppgifter som använts för beräkningen av indikatorerna konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(93)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(94)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(95)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(96)

Året 2012 kännetecknades av en låg tillverkningsvolym, en låg kapacitet och ett lågt kapacitetsutnyttjande. De påföljande åren ökade tillverkningen gradvis till följd av en ökad efterfrågan. Det förekom dessutom färre ugnsrenoveringar under perioden efter 2012. Alla dessa faktorer bidrog tillsammans till den positiva utvecklingen både av kapaciteten och av kapacitetsutnyttjandet.

(97)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel (i ton)

(98)

Tack vare en allt större efterfrågan ökade försäljningsvolymerna gradvis från 2012 års låga nivå och 2015 hade de ökat med 30 % jämfört med 2012.

(99)

Fram till 2014 ökade dock unionsindustrins försäljning i långsammare takt än vad förbrukningen i unionen gjorde på grund av förekomsten av kinesisk import som underskred unionsindustrins priser. Unionsindustrins markandsandel minskade från 65 till 63 % mellan 2012 och 2014 och ökade därefter till 66 % under översynsperioden efter det att nivån på åtgärderna höjts 2014.

(100)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(101)

Sysselsättningen minskade med 5 % mellan 2012 och 2015, trots att utvecklingen var positiv under översynsperioden. Omstruktureringen av industrin, dess ansträngningar för att förnya och optimera sina produktionsprocesser samt det ökade kapacitetsutnyttjandet ledde till en betydande produktivitetsökning under skadeundersökningsperioden.

(102)

I denna undersökning fastställdes en dumpningsmarginal på över 70 %. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin mildrades efter det att nivån på åtgärderna höjdes 2014. Unionsindustrin började dra full nytta av dessa under 2015.

(103)

De gällande kombinerade åtgärderna bidrog till att minska den kinesiska importen och gjorde det möjligt för unionen att bibehålla sin marknadsandel. Unionsindustrins priser låg dock fortfarande på en låg nivå och i genomsnitt låg de under 2012 års nivåer.

(104)

Följaktligen kan slutsatsen dras att unionsindustrin kunnat dra nytta av de gällande åtgärderna och börjat återhämta sig från den skada som vållats av de kinesiska exporterande tillverkarnas tidigare dumpning.

(105)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen

(106)

De genomsnittliga försäljningspriserna har inte ändrats inte i någon större omfattning sedan 2012, även om man kunde konstatera en smärre minskning på 3 % 2015 jämfört med 2012.

(107)

Tillverkningskostnaden per enhet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Tillverkningskostnad per enhet

(108)

Tillverkningskostnaden per enhet minskade under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling beror på ett ökat kapacitetsutnyttjande som bidragit till sänkta tillverkningskostnader per enhet i denna kapitalintensiva industri. Unionsindustrin drog även nytta av låga priser på råmaterial och energi.

(109)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(110)

En smärre löneökning och friställandet av lågavlönade arbetare till följd av det effektivitetshöjande projekt som genomförts av en av tillverkarna i urvalet ledde till att den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade.

(111)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lagerhållning (i ton)

(112)

Utgående lager minskade först något under 2013 och fortsatte därefter att minska ytterligare under skadeundersökningsperioden till följd av den ökande efterfrågan.

(113)

Höjningen av nivån på åtgärderna 2014 spelade en roll för minskningen i slutet av skadeundersökningsperioden.

(114)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lönsamhet

(115)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet började förbättras gradvis under skadeundersökningsperioden och blev positiv under översynsperioden.

(116)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Unionstillverkarna hade negativa kassaflöden 2012 och 2013. Denna situation förbättrades gradvis under skadeundersökningsperioden och unionstillverkarna fick ett positivt kassaflöde från och med 2014.

(117)

Unionstillverkarna i urvalet ökade sina investeringar under skadeundersökningsperioden. Denna ökning var mer betydande runt 2015. Investeringarna berodde till stor del på ugnsrenoveringarna.

(118)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda värde. Räntabiliteten uppvisade samma utveckling som lönsamheten. Den återställda räntabiliteten förklaras av den förbättring av unionsindustrins ekonomiska situation som inträffade i slutet av skadeundersökningsperioden.

(119)

Unionsindustrins dåliga ekonomiska resultat mellan 2012 och 2014 gjorde att den fick en sämre kapitalanskaffningsförmåga. Unionsindustrin behöver stora och långsiktiga investeringar för att den ska kunna renovera sina ugnar regelbundet och fortsätta sin verksamhet.

(120)

Året 2012 kännetecknades av en låg efterfrågan, en låg kapacitet till följd av ugnsrenoveringar, ett lågt kapacitetsutnyttjande, höga lagernivåer, omstruktureringsåtgärder och sjunkande priser till följd av tidigare dumpning, vilket sammantaget ledde till kraftiga förluster och kassautflöden för de företag som ingick i urvalet.

(121)

Detta följdes mellan 2012 och 2014 av en situation där en kraftig efterfrågeökning gav en ökning av försäljningen, vilket i sin tur ledde till en ökad tillverkning och lägre lagernivåer. Både kapaciteten och kapacitetsutnyttjandet ökade. Företagen i urvalet fick väsentligt lägre tillverkningskostander tack vare en bättre absorption av de fasta kostnaderna, en förbättrad produktivitet och en fallande prisnivå för vissa viktiga insatsvaror.

(122)

Detta till trots kunde de ursprungliga antidumpningsåtgärderna som infördes 2011 inte helt uppväga den kinesiska importens prisunderskridande, vilken ökade med 46 % mellan 2012 och 2014. Denna situation undergrävde unionsindustrins återhämtning.

(123)

För att unionsindustrin skulle kunna bibehålla sin marknadsandel var den tvungen att ta låta sina priser urholkas och under 2014 lyckades den nätt och jämt uppnå ett nollresultat.

(124)

Efter höjningen av nivån på åtgärderna 2014 vände utvecklingen för unionsindustrins marknadsandel och priser uppåt. Tillverkningskostanden per enhet minskade ytterligare till följd av att tillverkningsvolymerna ökade och unionsindustrin kunde därför nå en vinst på 8,6 % under översynsperioden. Alla resultatindikatorer var positiva, bl.a. för jobbskapandet.

(125)

Såsom fastställdes i undersökningen 2014 fortsatte unionsindustrin att lida väsentlig skada till slutet av september månad 2013. Den dumpade och subventionerade importens skadevållande verkningar fortsatte under 2014. Först efter höjningen av nivån på åtgärderna började unionsindustrin återigen bli lönsam och skapa fler arbetstillfällen.

(126)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin till följd av ökningen av nivån på åtgärderna 2014 delvis kunnat återhämta sig från den skada som vållats av tidigare dumpning och att den inte led någon väsentlig skada under översynsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(127)

Såsom nämns i skäl 49 motsvarade den uppskattade outnyttjade kapaciteten hos de kinesiska tillverkarna en betydande del av den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden. Den outnyttjade kapaciteten fördubblades mellan 2015 och 2016. Denna ökande trend och unionsmarknadens stora attraktionskraft (se skäl 59) gör att det är det sannolikt att importen från Kina skulle komma att återuppstå i betydande omfattning om åtgärderna upphävs.

(128)

Såsom anges i skäl 75 fortsatte priserna på den kinesiska importen att i väsentlig utsträckning underskrida unionsindustrins priser under översynsperioden trots den ofördelaktiga utvecklingen av växelkursen EUR/USD.

(129)

Glasfiberpriserna har återhämtat sig i begränsad omfattning. Unionsindustrins priser ligger fortfarande på en nivå som är lägre än 2012 års nivå och verkningarna av höjningen av nivån på åtgärderna 2014 har dämpats av det ökade pristrycket från importen från Egypten. Förbrukningen i unionen är tillbaka på samma nivå som före finanskrisen och förväntas nu gradvis avta.

(130)

Glasfibertillverkning är en mycket kapitalintensiv industri. Tillverkarna i urvalet investerade 165 miljoner euro i sin produktionskapacitet under skadeundersökningsperioden. Under samma period hade de ett kassaflöde från sin operativa verksamhet på endast till 5 miljoner euro. Om åtgärderna upphävs skulle detta leda till att man fick en sådan risknivå och sådana ekonomiska påfrestningar att detta skulle undergräva nyttan av dessa långsiktiga investeringar ytterligare. Unionsindustrin skulle i så fall bli tvungen att stänga sina ugnar. Detta skulle i sin tur äventyra själva dess existens. Det faktum att denna industri har en hög andel fasta kostnader gör att den är mycket känslig för variationer i tillverkningsvolymen. Detta medför att en relativt liten minskning av tillverkningen kan ge stora förluster. Den senaste tidens förbättring av unionsindustrins situation beror till stor del på att de fasta kostnaderna kunnat absorberas bättre till följd av ett ökat kapacitetsutnyttjande, vilket till största del är en följd av de gällande åtgärderna, särskilt under perioden efter 2014.

(131)

Dessutom påverkades unionsindustrins resultat under skadeundersökningsperioden positivt av externa faktorer, till exempel de relativt låga priserna på energi och råmaterial. Sett ur ett långsiktigt perspektiv är det inte sannolikt att priserna på dessa insatsvaror kommer att ligga kvar på denna låga nivå. En prisökning på dessa insatsvaror skulle innebära ytterligare negativa följder för unionsindustrins lönsamhet.

(132)

Trots förbättringen 2015 är unionsindustrins situation fortfarande i ett sårbart läge och kännetecknas av fortsatta prisnedgångar, svängningar i tillverkningskostnaderna och höga kapitalkrav. Sett mot denna bakgrund skulle stora volymer av dumpad import från Kina till priser som underskrider unionsindustrins priser sannolikt leda till en försämring av unionsindustrins ekonomiska resultat.

(133)

Kommissionen drog därför slutsaten att det finns sannolikhet för återkommande skada om antidumpningsåtgärderna upphävs och utjämningstullarna ligger kvar på en nivå som redan visat sig vara otillräcklig för att begränsa inflödet av stora volymer av import till priser som underskrider unionsindustrins priser.

(134)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om den entydigt kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna i detta fall, trots att det fastställts att den skadevållande dumpningen sannolikt skulle återkomma utan ett bibehållande. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning alla de olika berörda parternas intressen, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(135)

Unionstillverkarna var mycket samarbetsvilliga i samband med denna undersökning.

(136)

Unionsindustrin har kunna visa att deras verksamhet är bärkraftig om den inte är utsatt för illojal konkurrens från dumpad och subventionerad import och att de gällande åtgärderna har gjort det möjligt för den att delvis återhämta sig från tidigare skada.

(137)

Ett upphävande av åtgärderna skulle dessutom högst sannolikt leda till en ökad illojal konkurrens från den dumpade kinesiska importen, vilket utgör ett hot mot unionstillverkarnas fortsatta verksamhet.

(138)

Därför dras slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att de gällande åtgärderna bibehålls.

(139)

Såsom anges i skäl 20 besvarade åtta icke-närstående importörer stickprovsfrågeformuläret. De tre största importörerna valdes ut till att ingå i urvalet och två av dem samarbetade. De svarade för 5 % av importen från Kina under översynsperioden. Ingen av dessa importörer som registrerat sig som berörda parter i denna undersökning uttrycke någon ståndpunkt vare sig för eller emot de åtgärder som är föremål för översyn.

(140)

Importörer och handlare har tillgång till ett stort antal försörjningskällor både inom och utanför unionen. Dessutom är den berörda produkten i stor utsträckning standardiserad och det är lätt att byta försörjningskälla för den.

(141)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att en förlängning av antidumpningstullen skulle få en begränsad inverkan på importörernas situation.

(142)

Den undersökta produkten har många olika användningsområden, t.ex. transporter (fordons-, sjöfarts-, rymd- och militärområdet), elektriska/elektroniska tillämpningar, vindenergi, bygg- och anläggningsarbeten, tankar/rör och konsumentvaror. Ett stort antal olika användare samarbetade.

(143)

Av de 64 användare som registrerat sig som berörd part besvarade 19 kommissionens frågeformulär. De svarade för ca 10 % av den totala förbrukningen i unionen.

(144)

Av dessa var 14 mot en förlängning av åtgärderna, 3 företag var för ett bibehållande av åtgärderna och 2 hade ingen åsikt. En intresseorganisation för användare uppgav att den var mot åtgärderna.

(145)

Flera användare har hävdat att de gällande åtgärderna gör att produkter i ett senare led i förädlingskedjan blir mindre konkurrenskraftiga jämfört med samma produkter tillverkade i Asien. De hävdade vidare att de vare sig kunde absorbera den kostnadsökning åtgärderna ger eller vältra över den på sina konsumenter.

(146)

Efter det att nivån på åtgärderna höjts 2014 ökade kommissionen den tull som införts på den berörda produkten med ungefär två gånger nivån på den ursprungliga antidumpningstullen. Enligt kommissionens bedömning bör en sådan ökning påverka användarindustrins lönsamhet med högst en procentenhet, även om den erkände att vissa industrisektorer var mer utsatta än andra.

(147)

Detta bekräftades i samband med den nu aktuella undersökningen. De uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användarna visar faktiskt på att kostnaden för glasfibrer, oavsett ursprung, ökade mellan 2014 och 2015 med ett belopp motsvarande 0,5 % av dessa användares omsättning. Samtidigt ökade omsättningen, vinsten och antalet anställda med anknytning till den berörda produkten. Endast två företag rapporterade en minskad omsättning och sysselsättning och fyra företag rapporterade en minskad vinst.

(148)

Några användare hävdade dessutom att unionsindustrin inte har tillräckligt med produktionskapacitet för att möta efterfrågan i unionen, inte ökar sin kapacitet och inte är konkurrenskraftig på grund av att den har gammal utrustning och höga energi- och arbetskraftskostnader.

(149)

Det framgick av undersökningen att dessa påståenden är ogrundade. Unionsindustrin har såsom redan beskrivits i tidigare skäl gjort betydande investeringar, förbättrat sin produktivitet och ökat sin produktionskapacitet, trots en längre tid av förluster som upphörde först 2014 till följd av att nivån på åtgärderna höjdes samma år. En ytterligare ökning av kapaciteten förutsätter att man gör långsiktiga kapitalåtaganden, vilket i sin tur ställer krav på en marknad med lika villkor där konkurrenskraftiga tillverkare kan förvänta sig en rimlig räntabilitet.

(150)

Dessutom fortsatte förbrukningen i unionen att utvecklas i samma takt som tidigare år, trots att nivån på åtgärderna höjdes mellan 2014 och 2015. Det finns alternativa försörjningskällor utanför Kina, t.ex. Bahrain, Egypten, Förenta staterna, Japan och Malaysia. Under skadeundersökningsperioden översteg importen från Kina nästan aldrig hälften av den totala importen från tredjeländer och dess marknadsandel kulminerade 2014 då den uppgick till 17 % av den totala förbrukningen i unionen. Syftet med antidumpnings- och utjämningstullarna har hursomhelst aldrig varit att stoppa den kinesiska importen till unionen, utan bara att få denna import att konkurrera på lika villkor med andra försörjningskällor.

(151)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att en förlängning av antidumpningstullen endast skulle få en begränsad inverkan på användarnas situation.

(152)

Om åtgärderna upphävs skulle detta få en väsentlig och negativ inverkan för unionstillverkarna.

(153)

En förlängning av antidumpningsåtgärderna skulle få en begränsad inverkan för importörerna, som var neutrala.

(154)

Även om vissa användare i sin verksamhet är utsatta när det gäller den ökade kostnaden för den berörda produkten och den likadana produkten bekräftade undersökningen att åtgärderna endast haft en begränsad inverkan på användarindustriernas resultat totalt sett.

(155)

Kommissionen drar slutsatsen att det sett till helheten inte finns några tvingande skäl som talar emot en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på import av den berörda produkten från Kina.

(156)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta utlämnande av uppgifter. Endast en berörd part, nämligen klaganden, gav sig till känna efter utlämnandet och uppgav sig instämma i kommissionens slutsatser och dess förslag att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(157)

Av ovanstående överväganden följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Kina och som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 248/2011, senast ändrad genom genomförandeförordning (EU) nr 1379/2014, bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(158)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/24

(1)

Genom kommissionens direktiv 2003/68/EG (2) togs mesotrion upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av det verksamma ämnet mesotrion enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 juli 2017.

(4)

En ansökan om förnyat godkännande av mesotrion lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tid som föreskrivs i den artikeln.

(5)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 23 februari 2015.

(7)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 7 mars 2016 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida mesotrion kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram utkastet till förnyelserapport om mesotrion till ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 6 december 2016.

(9)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller mesotrion. Godkännandet av mesotrion bör därför förnyas.

(10)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av mesotrion bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller mesotrion får godkännas. Begränsningen till användning endast som herbicid bör därför inte bibehållas.

(11)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner. Främst bör ytterligare bekräftande uppgifter begäras.

(12)

I enlighet med artikel 20.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, jämförd med artikel 13.4 i samma förordning, bör bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ändras i enlighet med detta.

(13)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/950 (7) förlängdes godkännandeperioden för mesotrion till den 31 juli 2017 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandet för ämnet löper ut. Eftersom ett beslut om förnyelse har fattats innan den förlängda godkännandeperioden löper ut bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 juni 2017.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/29

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/31

(1)

Enligt direktiv 2008/106/EG får medlemsstaterna besluta att erkänna sjöfolks vederbörliga certifikat utfärdade av tredjeland, under förutsättning att det berörda landet erkänts av kommissionen. Dessa tredjeländer måste uppfylla samtliga krav i Internationella sjöfartsorganisationens konvention av år 1978 angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (nedan kallad STCW-konventionen).

(2)

Genom en skrivelse av den 29 mars 2011 begärde Grekland att Montenegro skulle beviljas erkännande. Till följd av denna begäran kontaktade kommissionen de montenegrinska myndigheterna i syfte att genomföra en bedömning av deras utbildnings- och certifieringssystem där det kontrolleras om Montenegro uppfyller samtliga krav i STCW-konventionen och om lämpliga åtgärder har vidtagits för att förhindra bedrägerier med certifikat. Det förklarades att bedömningen skulle bygga på resultaten av en inspektion för fastställande av fakta, som skulle utföras av experter vid Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa).

(3)

Kommissionen gjorde sin bedömning av utbildnings- och certifieringssystemet i Montenegro med utgångspunkt i resultaten från en inspektion som ägde rum i februari 2012 varvid hänsyn togs till den plan för korrigerande åtgärder som montenegrinska myndigheter lämnat in i juni 2013.

(4)

I bedömningen identifierades flera områden där de montenegrinska myndigheterna ombads att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet brister i såväl det nationella regelverket – t.ex. saknade bestämmelser avseende kvalifikationer för vissa kategorier av lärare och otillräckliga eller ofullständiga certifieringskrav – som i kvalitetsrutinerna och utbildningsprogrammen. Det ansågs därför nödvändigt att Emsa skulle genomföra ytterligare en inspektion, vilket skedde i mars 2015.

(5)

Efter denna ytterligare inspektion lämnade de montenegrinska myndigheterna i november 2015 in en uppdaterad plan för korrigerande åtgärder. I maj 2016 förelade kommissionen de montenegrinska myndigheterna en bedömningsrapport, grundad på resultaten av inspektionen i mars 2015 och med beaktande av den uppdaterade planen för korrigerande åtgärder, varvid ytterligare klargöranden begärdes, vilka de montenegrinska myndigheterna inkom med i juli, september och oktober 2016.

(6)

På grundval av de uppgifter som samlats in kan det konstateras att de montenegrinska myndigheterna har vidtagit åtgärder för att anpassa Montenegros system för utbildning och certifiering av sjöfolk till kraven i STCW-konventionen, inbegripet när det gäller tillhandahållande av vederbörliga skriftliga intyg.

(7)

Det kan särskilt noteras att Montenegro har antagit ny lagstiftning för att åtgärda de konstaterade bristerna i det nationella regelverket, uppdaterat kvalitetsrutinerna i sin förvaltning och vid utbildningsanstalterna för sjöfolk samt uppdaterat läroplanerna och utbildningsprogrammen vid dessa utbildningsanstalter.

(8)

Resultatet av bedömningen visar att Montenegro uppfyller kraven i STCW-konventionen och har vidtagit lämpliga åtgärder för att förhindra bedrägerier med certifikat.

(9)

En rapport med resultaten av bedömningen har överlämnats till medlemsstaterna.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/33

(1)

Kommissionens genomförandebeslut 2013/92/EU (2) innehåller bestämmelser om tillsyn, växtskyddskontroller och åtgärder som ska vidtas vad gäller träemballage som används vid transport av vissa varor med ursprung i Kina.

(2)

Vid tillämpningen av genomförandebeslut 2013/92/EU har det visat sig att träemballage som använts vid transport av vissa varor med ursprung i Kina fortsätter att utgöra en växtskyddsrisk för unionen. Därför bör tillsynen, växtskyddskontrollerna och åtgärderna som föreskrivs i genomförandebeslutet fortsätta att tillämpas till och med den 31 juli 2018 och det datum då medlemsstaterna måste rapportera om fytosanitära importkontroller bör fastställas i enlighet med detta.

(3)

KN-numren för vissa varor har uppdaterats genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 (3). Rapporteringsmallarna i bilagorna I och II till beslut 2013/92/EU bör därför anpassas till den uppdaterade nomenklaturen.

(4)

Beslut 2013/92/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Rapportering

Utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens direktiv 94/3/EG (*1) ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla antalet och resultaten av de växtskyddskontroller som utförs i enlighet med artiklarna 2 och 3 i detta beslut senast den 31 juli 2017 för perioden 1 april 2016–31 mars 2017 och senast den 30 april 2018 för perioden 1 april 2017–31 mars 2018. För detta ändamål ska medlemsstaterna använda rapporteringsmallen i bilaga II.

(*1)  Kommissionens direktiv 94/3/EG av den 21 januari 1994 om ett förfarande för anmälan om kvarhållande av en försändelse eller en skadegörare som har sitt ursprung i tredje land och som utgör en överhängande fara för växtskyddet (EGT L 32, 5.2.1994, s. 37).”"

2.

I artikel 7 ska andra stycket ersättas med följande:

”Artiklarna 1–4 ska tillämpas till och med den 31 juli 2018.”

3.

Bilagorna I och II ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

25.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/35

(1)

Syftet med direktiv 98/41/EG är att höja säkerheten och öka möjligheterna att rädda passagerare och besättning ombord på passagerarfartyg samt att säkerställa att sjöräddningsarbetet och de vidare efterverkningarna av en olycka kan hanteras effektivare.

(2)

Enligt artikel 5.1 i direktiv 98/41/EG ska vissa uppgifter registreras för samtliga passagerarfartyg som avgår från en hamn i en medlemsstat och som genomför resor som överstiger tjugo nautiska mil räknat från avgångshamnen.

(3)

Enligt artikel 9.4 i direktiv 98/41/EG får medlemsstaterna begära att kommissionen medger undantag från detta krav.

(4)

Genom en skrivelse av den 3 september 2015 begärde Republiken Kroatien hos kommissionen undantag från kravet att registrera de uppgifter som anges i artikel 5.1 i direktiv 98/41/EG för samtliga passagerarfartyg som trafikerar ett antal rutter i den kroatiska övärlden.

(5)

Kommissionen bad den 20 oktober 2015 om ytterligare upplysningar från Republiken Kroatien för att kunna bedöma denna begäran. Den 18 maj 2016 inkom Republiken Kroatien med sitt svar och ändrade sin begäran om undantag avseende följande rutter: Rutterna Zadar–Ist och Zadar–Olib på färjelinjen ”Zadar–Premuda/Mali Lošinj”, rutterna Split–Hvar, Hvar–Prigradica och Hvar–Korčula på höghastighetslinjen ”Korčula–(Prigradica)–Hvar–Split”, rutterna Zadar–Ist och Zapuntel–Zadar på höghastighetslinjen ”Ist–Molat–Zadar”, rutten Split–Bol på höghastighetslinjen ”Jelsa–Bol–Split”, rutten Split–Hvar på höghastighetslinjen ”Split–(Milna)–Hvar”, rutten Split–Hvar på höghastighetslinjen ”Lastovo–Vela Luka–Hvar–Split”, rutten Rijeka–Rab på höghastighetslinjen ”Novalja–Rab–Rijeka”, rutten Split–Vela Luka på färjelinjen ”Lastovo–Vela Luka–Split”, rutten Split–Stari Grad på färjelinjen ”Split–Stari Grad”, rutten Vis–Split på färjelinjen ”Vis–Split, rutterna Mali Lošinj–Cres och Cres–Rijeka på höghastighetslinjen” Mali Lošinj–Ilovik–Susak–Unije–Martinšćica–Cres–Rijeka”, rutten Premuda–Zadar på höghastighetslinjen Olib–Silba–Premuda–Zadar”, rutterna Vis–Split och Hvar–Split på höghastighetslinjen ”Vis–Hvar–Split”, rutterna Dubrovnik–Sobra och Korčula–Lastovo på höghastighetslinjen ”Dubrovnik–Šipanska luka–Sobra–Polače–Korčula–Lastovo”.

(6)

Kommissionen bedömde, med hjälp av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), denna begäran om undantag på grundval av de uppgifter som den förfogade över.

(7)

Republiken Kroatien lämnade följande information: 1) Den årliga sannolikheten för att den signifikanta våghöjden överstiger två meter är mindre än 10 % på de aktuella rutterna. 2) De fartyg som skulle omfattas av undantaget går i reguljär trafik. 3) Det huvudsakliga syftet med trafiken är att förse ytterområden med regelbundna och ändamålsenliga förbindelser för vanliga ändamål. 4) De havsområden som passagerarfartygen trafikerar omfattas av landbaserad navigationsledning, tillförlitliga väderleksrapporter samt ändamålsenliga och tillräckliga sjöräddningsresurser. 5) Det finns inte tillräckliga buffertinfrastrukturer och hamnlokaler för att passagerauppgifter skulle kunna registreras på ett sätt som är förenligt med tidtabellerna och med synkroniseringen med landtransporter. 6) Begäran om undantag skulle omfatta alla operatörer som trafikerar de angivna rutterna.

(8)

Det slutliga bedömningsresultatet visar att samtliga villkor för ett godkännande av undantaget är uppfyllda.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

1.

Rutterna Zadar–Ist och Zadar–Olib på färjelinjen ”Zadar–Premuda/Mali Lošinj”.

2.

Rutterna Split–Hvar, Hvar–Prigradica och Hvar–Korčula på höghastighetslinjen ”Korčula–(Prigradica)–Hvar–Split”.

3.

Rutterna Zadar–Ist och Zapuntel–Zadar på höghastighetslinjen ”Ist–Molat–Zadar”.

4.

Rutten Split–Bol på höghastighetslinjen ”Jelsa–Bol–Split”.

5.

Rutten Split–Hvar på höghastighetslinjen ”Split–(Milna)–Hvar”.

6.

Rutten Split–Hvar på höghastighetslinjen ”Lastovo–Vela Luka–Hvar–Split”.

7.

Rutten Rijeka–Rab på höghastighetslinjen ”Novalja–Rab–Rijeka”.

8.

Rutten Split–Vela Luka på färjelinjen ”Lastovo–Vela Luka–Split”.

9.

Rutten Split–Stari Grad på färjelinjen ”Split–Stari Grad”,

10.

Rutten Vis–Split på färjelinjen ”Vis–Split”.

11.

Rutterna Mali Lošinj–Cres och Cres–Rijeka på höghastighetslinjen ”Mali Lošinj–Ilovik–Susak–Unije–Martinšćica–Cres–Rijeka”,

12.

Rutten Premuda–Zadar på höghastighetslinjen ”Olib–Silba–Premuda–Zadar”.

13.

Rutterna Vis–Split och Hvar–Split på höghastighetslinjen ”Vis–Hvar–Split”.

14.

Rutterna Dubrovnik–Sobra och Korčula–Lastovo på höghastighetslinjen ”Dubrovnik–Šipanska luka–Sobra–Polače–Korčula–Lastovo”.