Europeiska unionens L 50/2015

21.2.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/282

av den 20 februari 2015

om ändring av bilagorna VIII, IX och X till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller den utvidgade engenerationsstudien av reproduktionstoxicitet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1), särskilt artikel 13.2, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1907/2006 föreskrivs att testmetoder som används för att få fram information om ämnens inneboende egenskaper som krävs enligt den förordningen regelbundet ska ses över och förbättras i syfte att minska antalet försök på ryggradsdjur och antalet djur som ingår i dem. De principer för att ersätta, begränsa och förfina användningen av djur i försök som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (2) bör beaktas när testmetoder utarbetas, särskilt när lämpliga validerade metoder för att ersätta, begränsa eller förfina djurförsök blir tillgängliga. Efter denna översyn bör rådets förordning (EG) nr 440/2008 (3) och bilagorna till förordning (EG) nr 1907/2006 ändras, om så krävs, för att ersätta, minska eller förbättra djurförsök.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006 ska en tvågenerationsstudie av reproduktionstoxicitet användas för att undersöka reproduktionstoxiciteten hos kemiska ämnen i syfte att fullgöra informationskraven i punkt 8.7.3 i bilagorna IX och X till den förordningen. Vidare fastställs det i punkt 8.7.1 kolumn 2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1907/2006 att tvågenerationsstudien av reproduktionstoxicitet är en möjlighet att bedöma de fall där det finns allvarliga farhågor för möjliga skadliga effekter på fruktsamheten eller utvecklingen.

(3)

Den utvidgade engenerationsstudien av reproduktionstoxicitet (Extended one-Generation Reproductive Toxicity Study – Eogrts) (4) är en ny testmetod som utvecklats för att bedöma kemiska ämnens reproduktionstoxicitet. Denna testmetod antogs av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i juli 2011. Eogrts är en modulär testmetod, där avel och bedömning av en andra filialgeneration (F2) och testning avseende utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT) utgör fristående och självständiga moduler.

(4)

Eogrts anses erbjuda ett antal fördelar i jämförelse med tvågenerationsstudien av reproduktionstoxicitet. Den bedömer ett större antal djur av den första filialgenerationen (F1) och beaktar fler parametrar, vilket ger testet ökad känslighet och informationsnivå. Eftersom uppfödning av F2-generationen inte ingår i det grundläggande testets utformning kan man med denna utformning dessutom uppnå en betydande minskning av antalet djur som används.

(5)

Eogrts har tagits med i förordning (EG) nr 440/2008 genom kommissionens förordning (EU) nr 900/2014 (5). Bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006 bör ändras för att specificera hur den nya testmetoden ska användas för de syften som avses i förordning (EG) nr 1907/2006. I detta syfte inrättades år 2011 en undergrupp i kommissionens expertgrupp, bestående av de behöriga myndigheterna för Reach och förordningarna om klassificering och märkning av kemiska ämnen (nedan kallad expertgruppen). På grundval av denna expertgrupps vetenskapliga rekommendationer bör Eogrts föredras som testmetod för att uppfylla de standardinformationskrav som anges i kolumn 1 i avsnitt 8.7.3 i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006, i stället för en tvågenerationsstudie av reproduktionstoxicitet (B.35).

(6)

Standardinformationskraven i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006 bör begränsas till Eogrts grundläggande utformning. I vissa särskilda fall, där så är motiverat, bör registranten emellertid kunna föreslå, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) bör ha möjlighet att begära, utförande av F2-generationsstudierna samt kohortundersökningarna för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT).

(7)

Det bör säkerställas att sådana reproduktionstoxicitetsstudier som genomförs i enlighet med punkt 8.7.3 i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006 möjliggör en korrekt bedömning av möjliga effekter på fertiliteten. Exponeringstiden och valet av dosering före parningen bör vara adekvat för de riskbedömnings- samt klassificerings- och märkningssyften som avses i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1907/2006 och (EG) nr 1272/2008 (6).

(8)

Med tanke på att de återstående vetenskapliga frågorna avseende F2-generationens värde bör förtydligas på grundval av empiriska data, och att ämnen som kan innebära störst risk för konsumenter och yrkesmässiga användare bör bedömas på grundval av ett försiktigt förhållningssätt, bör produktion och bedömning av F2-generationen inledas för vissa ämnen, baserat på en utvärdering från fall till fall. Expertgruppen rekommenderade att en exponeringsbaserad utlösande faktor, kopplad till användningar som leder till exponering av konsumenter och yrkesmässiga användare, bör införas i relevanta punkter i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006. Ytterligare kriterier, grundade på bevisning som visar att risknivån för ett ämne är liten och som bygger på tillgängliga toxicitetsuppgifter och toxikokinetiska uppgifter, bör införas för att ytterligare optimera urvalet av ämnen för vilka en F2-generation bör tas fram och testas.

(9)

Utvecklingsneurotoxicitet och utvecklingsimmunotoxicitet betraktas som viktiga och relevanta effektmått för utvecklingstoxicitet, som skulle kunna undersökas ytterligare. En analys av kohortundersökningar för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT) medför dock avsevärda merkostnader samt tekniska och praktiska svårigheter för de laboratorier som utför undersökningarna. Det anses därför lämpligt att analysen av kohortundersökningar för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT), eller endast en av dessa, ska omfattas av särskilda vetenskapliga kriterier för utlösning, som baseras på huruvida risk anses föreligga. Särskilda regler för anpassning av de informationskrav som fastställs i punkt 8.7.3 i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför införas, för att utlösa testning av neurotoxicitet och immunotoxicitet. När tillgängliga uppgifter om ett ämne visar särskilt hög risk för neurotoxicitet eller immunotoxicitet bör det vara möjligt att ta med kohortundersökningar för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT), eller endast en av dem, och motivera detta från fall till fall. Bevis till stöd för sådana farhågor kan komma från befintliga uppgifter från in vivo- eller djurfria metoder, från kunskaper om ämnets relevanta mekanismer/verkningssätt, eller från befintlig information om strukturlika ämnen. Om sådana särskilda farhågor är befogade bör registranten därför åläggas att föreslå, och kemikaliemyndigheten bör ha möjlighet att begära, genomförandet av kohortundersökningar för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT), eller endast en av dem.

(10)

Enligt punkt 8.7.3 i bilaga IX till förordning (EG) nr 1907/2006 krävs genomförandet av en reproduktionstoxicitetsstudie endast om tidigare konstaterat skadliga effekter på fortplantningsorganen eller tillhörande vävnader ger anledning till oro. Där föreskrivs också att sådana uppgifter endast får inhämtas från 28- och 90-dagars toxicitetsstudier med upprepade doser. Eftersom även screeningstudier avseende reproduktionstoxicitet, t.ex. OECD:s testriktlinjer 421 eller 422 eller andra studier med administrering med upprepad dos, kan ge indikationer om negativa effekter på relevanta reproduktionsparametrar som kan motivera behovet av att genomföra en uppföljning genom en Eogrts, bör kolumn 1 i punkt 8.7.3 ändras för att möjliggöra beaktandet av sådana ytterligare studier.

(11)

För att undvika att lägga en oproportionell börda på de ekonomiska aktörer som redan kan ha genomfört testen eller fått resultaten av en tvågenerationsstudie av reproduktionstoxicitet, samt i syfte att skydda djurens välbefinnande, bör de utförliga sammanfattningarna av sådana undersökningar som inletts före dagen för ikraftträdandet av denna förordning anses tillräckliga för att uppfylla det standardinformationskrav som avses i punkt 8.7.3 i bilagorna IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006.

(12)

Av konsekvensskäl bör kolumn 2 i punkt 8.7.1 kolumn 2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1907/2006 ändras i syfte att ändra hänvisningen till den undersökning som krävs enligt punkt 8.7.3 i bilaga IX till förordning (EG) nr 1907/2006 från tvågenerationsstudien av reproduktionstoxicitet till Eogrts.

(13)

Europeiska kemikaliemyndigheten bör, i nära samarbete med medlemsstaterna och berörda parter, ytterligare utveckla riktlinjer för tillämpningen av Eogrts för tillämpningen av förordning (EG) nr 1907/2006, bland annat för tillämpningen av kriterierna för utförande av F2-generationsstudierna samt kohortundersökningarna för utvecklingsneurotoxicitet (DNT) och utvecklingsimmunotoxicitet (DIT). I samband med detta bör Europeiska kemikaliemyndigheten ta full hänsyn till det arbete som utförts inom OECD samt i andra relevanta vetenskapliga grupper och expertgrupper. Vidare bör Europeiska kemikaliemyndigheten, när den fastställer tidsfrister för när uppdateringar av dokumentation med resultat av Eogrts ska lämnas, ta vederbörlig hänsyn till denna testningstjänsts tillgänglighet på marknaden.

(14)	Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna VIII, IX och X till förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 februari 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 142, 31.5.2008, s. 1).

(4) OECD Test Guideline 443

(5) Kommissionens förordning (EU) nr 900/2014 av den 15 juli 2014 om ändring, för anpassning till tekniska framsteg, av förordning (EG) nr 440/2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 247, 21.8.2014, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

BILAGA

Förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras på följande sätt:

I bilaga VIII ska punkt 8.7.1 i tabellen med toxikologisk information, kolumn 2 (Särskilda regler för anpassning av informationen i kolumn 1) ersättas med följande:

”8.7.1

Ingen studie krävs

—	om ämnet är känt för att vara en genotoxisk carcinogen och lämpliga riskhanteringsåtgärder vidtas, eller

—	om ämnet är känt för att framkalla mutationer i könsceller och lämpliga riskhanteringsåtgärder vidtas, eller

—	om relevant exponering av människor kan uteslutas i enlighet med bilaga XI avsnitt 3, eller

—	om en studie av fosterskadande effekter före födseln (punkt 8.7.2 i bilaga IX) eller antingen en utökad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet (B.56, OECD TG 443) (punkt 8.7.3 i bilaga IX) eller en studie av reproduktionstoxicitet på två generationer (B.35, OECD TG 416) finns att tillgå.

Om ett ämne är känt för att ha en negativ effekt på fertiliteten och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada fertiliteten (H360F), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende fertilitet. Testning av utvecklingstoxicitet måste däremot tas under övervägande.

Om ett ämne är känt för att orsaka utvecklingstoxicitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada det ofödda barnet (H360D), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende utvecklingstoxicitet. Testning av effekterna på fruktsamheten måste däremot tas under övervägande.

I de fall där det finns allvarliga farhågor för möjliga skadliga effekter på fruktsamheten eller utvecklingen, finns det möjlighet för registranten att föreslå antingen en utökad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet (punkt 8.7.3 i bilaga IX) eller en undersökning av fosterskadande effekter före födseln (punkt 8.7.2 i bilaga IX) i stället för screening-undersökningen.”

I bilaga IX ska punkt 8.7.3 i tabellen med toxikologisk information, kolumn 1 (Standardinformationskrav) och kolumn 2 (Särskilda regler för anpassning av informationen i kolumn 1) ersättas med följande:

”8.7.3

Utökad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet (B.56 i kommissionens förordning om testmetoder enligt artikel 13.3 eller OECD 443), grundläggande testutformning (kohorterna 1A och 1B utan utvidgning till att omfatta en F2-generation), en art, lämpligaste administreringsväg med beaktande av den sannolika exponeringsvägen för människor, om tillgängliga studier av toxicitet vid upprepad dosering (t.ex. 28- eller 90-dagarsstudier, OECD 421- eller 422- screeningstudier) tyder på skadliga effekter på fortplantningsorganen eller tillhörande vävnader eller på andra risker i samband med reproduktionstoxicitet.

8.7.3.

En utökad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet med utvidgningen av kohort 1B till att även omfatta F2-generationen ska föreslås av registranten eller kan krävas av kemikaliemyndigheten i enlighet med artiklarna 40 eller 41, om

a)	det finns användningar av ämnet som leder till betydande exponering av konsumenter eller yrkesfolk, med beaktande av bl.a. konsumenternas exponering från varor, och

om något av följande villkor är uppfyllt:

—	ämnet uppvisar genotoxiska effekter i mutagenicitetstester in vivo på somatiska celler, som skulle kunna leda till att ämnet klassas som ett mutagen i kategori 2, eller

—	det finns indikationer på att den interna dosen för ämnet och/eller någon av dess metaboliter kommer att nå en stabil nivå hos försöksdjuren endast efter en förlängd exponering, eller

—	det finns tecken på en eller flera relevanta verkningssätt som hänför sig till endokrina störningar från tillgängliga in vivo-studier eller studier utan djurförsök.

En utvidgad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet inklusive kohorterna 2A/2B (utvecklingsneurotoxicitet) och/eller kohort 3 (utvecklingsimmunotoxicitet) ska föreslås av registranten eller kan krävas av kemikaliemyndigheten i enlighet med artiklarna 40 eller 41 om det föreligger särskilda farhågor om (utvecklings-) neurotoxicitet eller (utvecklings-)immunotoxicitet, motiverade av något av följande:

—	Befintlig information om ämnet som härrör från relevanta tillgängliga metoder in vivo eller utan djurförsök (t.ex. avvikelser i det centrala nervsystemet, bevis för negativa effekter på nerv- eller immunsystemet i studier på vuxna djur eller djur som exponeras före födseln).

—	Särskilda mekanismer/verkningssätt hos ämnet med en koppling till (utvecklings-) neurotoxicitet och/eller (utvecklings-) immunotoxicitet (t.ex. kolinesterasinhibition eller relevanta ändringar av sköldkörtelshormonnivåer som kopplats till negativa effekter).

—	Befintlig information om effekterna av ämnen som är strukturanaloga till det ämne som studeras, som tyder på sådana effekter eller på sådana mekanismer/verkningssätt.

Andra studier av utvecklingsneurotoxicitet och/eller utvecklingsimmunotoxicitet i stället för kohorterna 2A/2B (utvecklingsneurotoxicitet) och/eller kohort 3 (utvecklingsimmunotoxicitet) i den utökade engenerationsstudien av reproduktionstoxicitet kan föreslås av registranten i syfte att klargöra frågan om utvecklingstoxicitet.

Studier av reproduktionstoxicitet på två generationer (B.35, OECD TG 416) som inleddes före den 13 mars 2015 ska anses vara tillräckliga för att uppfylla detta standardinformationskrav.

Undersökningen ska göras på en art. Ett beslut om behovet av att genomföra en undersökning på denna mängdnivå eller nästa till en andra stam eller art bör baseras på resultaten från det första testet och alla andra relevanta uppgifter som är tillgängliga.”

I bilaga X ska punkt 8.7.3 i tabellen med toxikologisk information, kolumn 1 (standardinformationskrav) och kolumn 2 (Särskilda regler för anpassning av informationen i kolumn 1) ersättas med följande:

”8.7.3.

8.7.3.

a)	det finns användningar av ämnet som leder till betydande exponering av bl.a. konsumenter eller yrkesfolk, med beaktande av konsumenternas exponering från varor, och

om något av följande villkor är uppfyllt:

—	ämnet uppvisar genotoxiska effekter i mutagenicitetstester in vivo på somatiska celler, som skulle kunna leda till att ämnet klassas som ett mutagen i kategori 2, eller

—	det finns indikationer på att den interna dosen för ämnet och/eller dess metaboliter kommer att nå en stabil nivå hos försöksdjuren endast efter en förlängd exponering, eller

—	det finns tecken på en eller flera relevanta verkningssätt som hänför sig till endokrina störningar från tillgängliga in vivo-studier eller studier utan djurförsök.

En utökad engenerationsstudie av reproduktionstoxicitet inklusive kohorterna 2A/2B (utvecklingsneurotoxicitet) och/eller kohort 3 (utvecklingsimmunotoxicitet) ska föreslås av registranten eller kan krävas av kemikaliemyndigheten i enlighet med artiklarna 40 eller 41 om det föreligger särskilda farhågor om (utvecklings-)neurotoxicitet eller (utvecklings-)immunotoxicitet, motiverade av något av följande:

—	Befintlig information om ämnet som härrör från relevanta tillgängliga metoder in vivo eller utan djurförsök (t.ex. avvikelser i det centrala nervsystemet, bevis för negativa effekter på nerv- eller immunsystemet i studier på vuxna djur eller djur som exponeras före födseln).

—	Särskilda mekanismer/verkningssätt hos ämnet med en koppling till (utvecklings-)neurotoxicitet och/eller (utvecklings-)immunotoxicitet (t.ex. kolinesterasinhibition eller relevanta ändringar av sköldkörtelshormonnivåer som kopplats till negativa effekter).

—	Befintlig information om effekterna av ämnen som är strukturanaloga till det ämne som studeras, som tyder på sådana effekter eller på sådana mekanismer/verkningssätt.

Studier av reproduktionstoxicitet på två generationer (B.35, OECD TG 416) som inleddes före den 13 mars 2015 ska anses vara tillräckliga för att uppfylla detta standardinformationskrav.”

21.2.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/13

RÅDETS BESLUT (EU) 2015/285

av den 17 februari 2015

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i den gemensamma EES-kommitté som inrättades genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vad gäller ersättande av protokoll 4 till det avtalet, om ursprungsregler, med ett nytt protokoll som är anpassat till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207 jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artikel 1.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Protokoll 4 till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet), rör ursprungsreglerna.

(2)	I den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (3) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)	EU, Norge och Liechtenstein undertecknade konventionen den 15 juni 2011 och Island undertecknade konventionen den 30 juni 2011.

(4)

EU, Norge, Island och Liechtenstein deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012, den 9 november 2011, den 12 mars 2012 respektive den 28 november 2011. Till följd av detta trädde konventionen, i enlighet med artikel 10.3 i denna, i kraft för EU och Island den 1 maj 2012, och för Norge och Liechtenstein den 1 januari 2012.

(5)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. Därför bör protokoll 4 till EES-avtalet om ursprungsregler ersättas med ett nytt protokoll som är anpassat till konventionen och som hänvisar till den i så stor utsträckning som möjligt.

(6)	Europeiska unionens ståndpunkt inom gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det bifogade utkastet till beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas av Europeiska unionen i den gemensamma EES-kommitté som inrättades genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vad gäller ersättande av protokoll 4 till det avtalet, om ursprungsregler, med ett nytt protokoll som är anpassat till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung, ska grunda sig på det utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén som bifogas det här beslutet.

Tekniska ändringar av utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén får godkännas av unionens företrädare i gemensamma EES-kommitténs beslut utan något nytt beslut av rådet.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 17 februari 2015.

På rådets vägnar

J. REIRS

Ordförande

(1) EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.

(2) EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

(3) EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

UTKAST TILL

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT nr …/2015

om ersättande av protokoll 4, om ursprungsregler, till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom ett nytt protokoll som är anpassat till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 98, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 9 i EES-avtalet hänvisas till protokoll 4, i vilket det fastställs ursprungsregler och föreskrivs ursprungskumulation mellan Europeiska unionen, Schweiz (inbegripet Liechtenstein), Island, Norge, Turkiet, Färöarna och deltagarna i Barcelonaprocessen (1).

(2)	I den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)	EU, Norge och Liechtenstein undertecknade konventionen den 15 juni 2011 och Island undertecknade konventionen den 30 juni 2011.

(4)

EU, Norge, Island och Liechtenstein deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012, den 9 november 2011, den 12 mars 2012 respektive den 28 november 2011. Till följd av detta trädde konventionen, i enlighet med artikel 10.3, i kraft för EU och Island den 1 maj 2012 och för Norge och Liechtenstein den 1 januari 2012.

(5)	Konventionen omfattar deltagarna i stabiliserings- och associeringsprocessen i det Europa-Medelhavstäckande området för ursprungskumulation.

(6)	I det fall övergången till konventionen inte sker samtidigt för alla fördragsslutande parter inom det Europa-Medelhavstäckande kumulationsområdet, bör detta inte leda till en situation som är mindre förmånlig än vad som skulle ha varit fallet enligt den tidigare versionen av protokoll 4.

(7)	I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. Därför bör protokoll 4 om ursprungsregler i avtalet ersättas med ett nytt protokoll som är anpassat till konventionen.

(8)

I gemensamma EES-kommitténs beslut nr XX/2015 om ändring av protokoll 4 (ursprungsregler) till EES-avtalet (3) (4) föreskrivs övergångsbestämmelser för Kroatien när det gäller tillämpningen av ursprungsreglerna i protokoll 4. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla till och med den 1 januari 2017.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Protokoll 4 till EES-avtalet ska ersättas med den text som återges i bilagan till detta beslut.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel, ska artikel 41 i protokoll 4, ändrat genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr XX/2015 (5), fortsätta att gälla till och med den 1 januari 2017.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits under förutsättning att alla anmälningar enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts till gemensamma EES-kommittén (6).

Det ska tillämpas från och med den …

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel

På gemensamma EES-kommitténs vägnar

Ordförande

Sekreterarna

för gemensamma EES-kommittén

(1) Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestina, Syrien och Tunisien.

(2) EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

(3) Gemensamma EES-kommitténs beslut nr …/2015 av den … om ändring av protokoll 4 (ursprungsregler) till EES-avtalet (EUT …).

(4) EUT: Vänligen inför numret på gemensamma EES-kommitténs beslut i bilagan till dokument st 16970/14 i texten och komplettera föregående fotnot.

(5) EUT: Vänligen inför numret på gemensamma EES-kommitténs beslut i bilagan till dokument st 16970/14 i texten.

(6) [Inga konstitutionella krav angivna.] [Konstitutionella krav angivna.]

BILAGA

till gemensamma EES-kommitténs beslut nr …

”

PROTOKOLL 4

om ursprungsregler

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

AVDELNING II

DEFINITION AV BEGREPPET URSPRUNGSPRODUKTER

Artikel 2

Allmänna villkor

Artikel 3

Diagonal kumulation av ursprung

Artikel 4

Helt framställda produkter

Artikel 5

Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter

Artikel 6

Otillräcklig bearbetning eller behandling

Artikel 7

Bedömningsenhet

Artikel 8

Tillbehör, reservdelar och verktyg

Artikel 9

Satser

Artikel 10

Neutrala element

AVDELNING III

TERRITORIELLA KRAV

Artikel 11

Territorialprincip

Artikel 12

Direkttransport

Artikel 13

Utställningar

AVDELNING IV

RESTITUTION ELLER BEFRIELSE

Artikel 14

Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar

AVDELNING V

URSPRUNGSINTYG

Artikel 15

Allmänna villkor

Artikel 16

Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED

Artikel 17

Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED som utfärdas i efterhand

Artikel 18

Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED

Artikel 19

Utfärdande av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED på grundval av ett tidigare utfärdat eller upprättat ursprungsintyg

Artikel 20

Bokföringsmässig uppdelning

Artikel 21

Villkor för upprättande av en ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration

Artikel 22

Godkänd exportör

Artikel 23

Ursprungsintygs giltighet

Artikel 24

Uppvisande av ursprungsintyg

Artikel 25

Import i delleveranser

Artikel 26

Undantag från krav på ursprungsintyg

Artikel 27

Leverantörsdeklaration

Artikel 28

Styrkande handlingar

Artikel 29

Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklarationer och styrkande handlingar

Artikel 30

Avvikelser och formella fel

Artikel 31

Belopp i euro

AVDELNING VI

BESTÄMMELSER OM ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 32

Administrativt samarbete

Artikel 33

Kontroll av ursprungsintyg

Artikel 34

Kontroll av leverantörsdeklarationer

Artikel 35

Tvistlösning

Artikel 36

Sanktioner

Artikel 37

Frizoner

AVDELNING VII

CEUTA OCH MELILLA

Artikel 38

Tillämpning av protokollet

Artikel 39

Särskilda villkor

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

Bilaga I:

Inledande anmärkningar till förteckningen i bilaga II

Bilaga II:

Förteckning över bearbetning eller behandling som ska utföras på icke-ursprungsmaterial för att den tillverkade produkten ska få ursprungsstatus

Bilaga IIIa:

Förlaga till varucertifikat EUR.1 och till ansökan om varucertifikat EUR.1

Bilaga IIIb:

Förlaga till varucertifikat EUR–MED och ansökan om varucertifikat EUR–MED

Bilaga IVa:

Ursprungsdeklaration

Bilaga IVb:

Ursprungsdeklaration EUR–MED

Bilaga V:

Leverantörsdeklaration

Bilaga VI:

Leverantörsdeklaration för längre tid

GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR

Gemensam förklaring avseende godkännande av de ursprungsintyg som utfärdats enligt de avtal som avses i artikel 3 i protokoll 4 för produkter med ursprung i Europeiska unionen, Island eller Norge

Gemensam förklaring om Furstendömet Andorra

Gemensam förklaring om Republiken San Marino

Gemensam förklaring om en fördragssslutande parts utträde ur den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll avses med

a) tillverkning : alla slag av bearbetning eller behandling, inbegripet sammansättning eller särskilda åtgärder.

b) material : alla ingredienser, råmaterial, beståndsdelar eller delar etc. som används vid tillverkningen av en produkt.

c) produkt : den produkt som tillverkas, även om den är avsedd för senare användning i en annan tillverkningsprocess.

d) varor : både material och produkter.

e) tullvärde : det värde som fastställs i enlighet med 1994 års avtal om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet (WTO-avtalet om tullvärdeberäkning).

f) pris fritt fabrik : det pris som betalas för produkten fritt fabrik till den tillverkare i EES i vars företag den sista bearbetningen eller behandlingen äger rum, förutsatt att värdet av allt använt material är inkluderat i priset och att avdrag gjorts för alla inhemska skatter som kommer att eller kan komma att återbetalas när den framställda produkten exporteras.

g) värdet av material : tullvärdet vid importtillfället för det icke-ursprungsmaterial som använts eller, om värdet inte är känt och inte kan fastställas, det första fastställbara pris som betalats för materialet i EES.

h) värdet av ursprungsmaterial : värdet av ursprungsmaterial enligt tillämpliga delar av definitionen i g.

i) mervärde : priset fritt fabrik med avdrag för tullvärdet av allt material som ingår och som har ursprung i de andra länder som avses i artikel 3 och med vilka kumulation tillämpas eller, om tullvärdet inte är känt och inte kan fastställas, det första fastställbara pris som betalats för materialet i EES.

j) kapitel och HS-nummer eller nummer : de kapitel respektive nummer (med fyrställig sifferkod) som används i Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, i detta protokoll kallat Harmoniserade systemet eller HS.

k) klassificering : klassificeringen av en produkt eller ett material enligt ett visst nummer.

l) sändning : produkter som antingen sänds samtidigt från en exportör till en mottagare eller omfattas av ett enda transportdokument för hela transporten från exportören till mottagaren eller, i avsaknad av ett sådant dokument, av en enda faktura.

m) territorier : territorier, inbegripet territorialvatten.

AVDELNING II

DEFINITION AV BEGREPPET URSPRUNGSPRODUKTER

Artikel 2

Allmänna villkor

1. Vid tillämpningen av avtalet ska följande produkter anses ha ursprung i EES:

a)	Produkter som helt framställts i EES i den mening som avses i artikel 4.

b)	Produkter som framställts i EES och som innehåller material som inte helt framställts där, om detta material har genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling i EES i den mening som avses i artikel 5.

För detta ändamål ska de av de avtalsslutande parternas territorier på vilka detta avtal är tillämpligt anses som ett enda territorium.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 ska Liechtensteins territorium inte anses ingå i EES territorium vid bestämningen av ursprung för de produkter som avses i tabellerna I och II i protokoll 3, och sådana produkter ska anses ha ursprung i EES endast om de antingen helt har framställts eller har genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling inom de andra avtalsslutande parternas territorier.

Artikel 3

Diagonal kumulation av ursprung

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2 ska produkter anses ha ursprung i EES om de framställts där och det därvid lagts till material med ursprung i Schweiz (inklusive Liechtenstein) (1), Island, Norge, Färöarna, Turkiet, Europeiska unionen eller i något annat land som deltar i Europeiska unionens stabilitets- och associeringsprocess (2), förutsatt att bearbetningen eller behandlingen i EES är mer omfattande än de åtgärder som avses i artikel 6. Sådant material behöver inte ha genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2 ska produkter anses ha ursprung i EES om de framställts där och det därvid lagts till material med ursprung i deltagare i Europa-Medelhavspartnerskapet, på grundval av den Barcelonaförklaring som antogs på Europa-Medelhavskonferensen den 27 och 28 november 1995, dock ej Turkiet (3), förutsatt att bearbetningen eller behandlingen i EES är mer omfattande än de åtgärder som avses i artikel 6. Sådant material behöver inte ha genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling.

3. Om bearbetningen eller behandlingen i EES inte är mer omfattande än de åtgärder som anges i artikel 6 ska den framställda produkten anses ha ursprung i EES endast om det mervärde den tillförts där överstiger värdet av använt material med ursprung i något av de länder som avses i punkterna 1 och 2. Om så inte är fallet ska den framställda produkten anses ha ursprung i det land som står för den största delen av värdet av det ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen i EES.

4. Produkter som har ursprung i något av de länder som avses i punkterna 1 och 2 och som inte genomgår någon bearbetning eller behandling i EES ska behålla sitt ursprung när de exporteras till något av dessa länder.

5. Kumulation enligt denna artikel får tillämpas endast om

a)	ett avtal om förmånshandel i enlighet med artikel XXIV i Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) är tillämpligt mellan de länder som är inblandade när det gäller erhållande av ursprungsstatus och bestämmelselandet,

b)	material och produkter har erhållit ursprungsstatus genom tillämpning av ursprungsregler som är identiska med reglerna i detta protokoll, och

c)	tillkännagivanden om uppfyllande av de nödvändiga villkoren för tillämpning av kumulation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (C-serien) och i de andra avtalsslutande parterna enligt deras egna förfaranden.

Kumulation enligt denna artikel ska tillämpas från och med den dag som anges i tillkännagivandet i Europeiska unionens officiella tidning (C-serien).

Europeiska unionen ska genom Europeiska kommissionen ge de andra avtalsslutande parterna närmare upplysningar om de avtal som Europeiska unionen tillämpar, inbegripet uppgift om dag för ikraftträdande, avseende de andra länder som nämns i punkterna 1 och 2 och om de ursprungsregler som ingår i dessa avtal.

Artikel 4

Helt framställda produkter

1. Följande produkter ska anses som helt framställda i EES:

a)	Mineraliska produkter som har utvunnits ur deras jord eller havsbotten.

b)	Vegetabiliska produkter som har skördats där.

c)	Levande djur som har fötts och uppfötts där.

d)	Produkter som har erhållits från levande djur som har uppfötts där.

e)	Produkter från jakt eller fiske som har bedrivits där.

f)	Produkter från havsfiske och andra produkter som har hämtats ur havet utanför de avtalsslutande parternas territorialvatten av deras fartyg.

g)	Produkter som framställts ombord på deras fabriksfartyg uteslutande av produkter som avses i f.

h)	Begagnade varor som har insamlats där och som endast kan användas för återvinning av råmaterial, inbegripet begagnade däck som endast kan användas för regummering eller som avfall.

i)	Avfall och skrot från tillverkningsprocesser som har ägt rum där.

j)	Produkter som har utvunnits ur havsbottnen eller dess underliggande lager utanför deras territorialvatten, förutsatt att de har ensamrätt att exploatera denna havsbotten eller dess underliggande lager.

k)	Varor som har tillverkats där uteslutande av sådana produkter som avses i a–j.

2. Med deras fartyg och deras fabriksfartyg i punkt 1 f och g avses endast fartyg och fabriksfartyg

a)	som är registrerade eller anmälda för registrering i någon av Europeiska unionens medlemsstater eller i en Eftastat,

b)	som för en av Europeiska unionens medlemsstaters eller en Eftastats flagg,

som till minst 50 % ägs av medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater eller i en Eftastat, eller av ett företag med huvudkontor i någon av dessa stater, i vilket direktören eller direktörerna, ordföranden i styrelsen eller i tillsynsorganet samt majoriteten av ledamöterna i styrelsen eller tillsynsorganet är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater eller i en Eftastat och i vilket dessutom, i fråga om handelsbolag eller aktiebolag, minst hälften av kapitalet tillhör dessa stater eller offentliga organ eller medborgare i dessa stater,

d)	vars befälhavare och övriga befäl är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater eller i en Eftastat, och

e)	vars besättning till minst 75 % består av medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater eller i en Eftastat.

Artikel 5

Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter

1. Vid tillämpningen av artikel 2 ska produkter som inte är helt framställda anses vara tillräckligt bearbetade eller behandlade om villkoren i förteckningen i bilaga II är uppfyllda.

I dessa villkor anges för alla produkter som omfattas av detta avtal vilken bearbetning eller behandling icke-ursprungsmaterial som används vid tillverkningen ska genomgå, och villkoren gäller endast sådant material. Om en produkt, som genom att uppfylla villkoren i förteckningen har fått ursprungsstatus, används vid tillverkningen av en annan produkt, är alltså de villkor som gäller för den produkt i vilken den ingår inte tillämpliga på den, och ingen hänsyn ska tas till det icke-ursprungsmaterial som kan ha använts vid dess tillverkning.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 får icke-ursprungsmaterial som enligt villkoren i förteckningen i bilaga II inte bör användas vid tillverkningen av en produkt ändå användas, om

a)	dess totala värde inte överstiger 10 % av produktens pris fritt fabrik,

b)	inget av de procenttal för icke-ursprungsmaterials högsta värde som anges i förteckningen överskrids genom tillämpning av denna punkt.

Denna punkt ska inte tillämpas på de produkter som omfattas av kapitlen 50–63 i Harmoniserade systemet.

3. Punkterna 1 och 2 ska tillämpas om inte annat sägs i artikel 6.

Artikel 6

Otillräcklig bearbetning eller behandling

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska följande åtgärder anses utgöra otillräcklig bearbetning eller behandling för att ge en produkt ursprungsstatus, oavsett om villkoren i artikel 5 är uppfyllda:

a)	Åtgärder för att bevara produkten i gott skick under transport och lagring.

b)	Uppdelning eller sammanföring av kollin.

c)	Tvättning och rengöring samt avlägsnande av damm, oxid, olja, färg eller andra beläggningar.

d)	Strykning eller pressning av textilier.

e)	Enklare målning eller polering.

f)	Skalning, partiell eller fullständig blekning, polering eller glasering av spannmål eller ris.

g)	Tillsats av färgämnen till socker eller formning av sockerbitar.

h)	Skalning eller urkärning av frukter, nötter eller grönsaker.

i)	Vässning, enklare slipning eller enklare tillskärning.

j)	Siktning, sållning, sortering, klassificering, indelning i kategorier och hoppassning (inbegripet sammanföring av artiklar i satser).

k)	Enklare förpackning i flaskor, burkar, säckar, fodral eller askar, uppsättning på kartor eller skivor samt alla övriga enklare förpackningsåtgärder.

l)	Anbringande eller tryckande av varumärken, etiketter, logotyper eller annan liknande särskiljande märkning på produkter eller på deras förpackningar.

m)	Enklare blandning av produkter, även av olika slag.

n)	Blandning av socker med något material.

o)	Enklare sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel eller isärtagning av produkter i delar.

p)	En kombination av två eller flera av de åtgärder som avses i a–o.

q)	Slakt av djur.

2. Alla åtgärder som vidtagits i EES i fråga om en viss produkt ska beaktas tillsammans när det fastställs om den bearbetning eller behandling som produkten genomgått ska anses vara otillräcklig i den mening som avses i punkt 1.

Artikel 7

Bedömningsenhet

1. Bedömningsenheten för tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll ska vara den särskilda produkt som anses som grundenhet vid klassificeringen enligt Harmoniserade systemets nomenklatur.

Av detta följer att

a)	när en produkt som består av en grupp eller en sammansättning av artiklar klassificeras enligt ett enda nummer i Harmoniserade systemet, ska helheten utgöra bedömningsenheten,

b)	när en sändning består av flera identiska produkter som klassificeras enligt samma nummer i Harmoniserade systemet, ska varje produkt beaktas för sig vid tillämpning av bestämmelserna i detta protokoll.

2. Om förpackningen, enligt den allmänna tolkningsbestämmelsen 5 i Harmoniserade systemet, klassificeras tillsammans med den produkt som den innehåller, ska den vid ursprungsbestämningen anses utgöra en helhet tillsammans med produkten.

Artikel 8

Tillbehör, reservdelar och verktyg

Tillbehör, reservdelar och verktyg som levereras tillsammans med en utrustning, en maskin, en apparat eller ett fordon ska tillsammans med dessa anses som en enhet när de utgör standardutrustning och ingår i priset för utrustningen, maskinen, apparaten eller fordonet eller inte faktureras separat.

Artikel 9

Satser

Satser enligt den allmänna tolkningsbestämmelsen 3 i Harmoniserade systemet ska anses som ursprungsprodukter när alla produkter som ingår i satsen är ursprungsprodukter. När en sats består av både ursprungsprodukter och icke-ursprungsprodukter ska dock hela satsen anses ha ursprungsstatus, om värdet av icke-ursprungsprodukterna inte överstiger 15 % av satsens pris fritt fabrik.

Artikel 10

Neutrala element

För att avgöra om en produkt är en ursprungsprodukt behöver ursprunget inte fastställas för följande element som kan ingå i tillverkningsprocessen:

a)	Energi och bränsle.

b)	Anläggningar och utrustning.

c)	Maskiner och verktyg.

d)	Varor som inte ingår och som inte är avsedda att ingå i den slutliga sammansättningen av produkten.

AVDELNING III

TERRITORIELLA KRAV

Artikel 11

Territorialprincip

1. Villkoren i avdelning II för erhållande av ursprungsstatus ska vara uppfyllda i EES utan avbrott, om inte annat följer av artikel 3 och av punkt 3 i den här artikeln.

2. Om ursprungsvaror som exporterats från EES till ett annat land återinförs ska de, om inte annat följer av artikel 3, inte anses ha ursprungsstatus, såvida det inte på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna kan visas

a)	att de återinförda varorna är samma varor som de som exporterades, och

b)	att varorna inte har blivit föremål för någon åtgärd som är mer omfattande än vad som krävs för att bevara dem i gott skick under tiden i det landet eller under exporten.

3. Erhållandet av ursprungsstatus enligt villkoren i avdelning II ska inte påverkas av om material som exporterats från EES och sedan återinförts dit bearbetats eller behandlats utanför EES, om följande villkor är uppfyllda:

a)	Materialet ska vara helt framställt i den exporterande fördragsslutande parten eller före export ha bearbetats eller behandlats utöver de åtgärder som avses i artikel 6.

Det ska på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna kunna visas att

i)	de återinförda varorna har framställts genom bearbetning eller behandling av det exporterade materialet, och

ii)	det sammanlagda mervärde som tillförts utanför EES genom tillämpning av denna artikel inte överstiger 10 % av priset fritt fabrik på den slutprodukt för vilken ursprungsstatus begärs.

4. Vid tillämpning av punkt 3 ska de villkor för erhållande av ursprungsstatus som anges i avdelning II inte gälla bearbetning eller behandling utanför EES. I de fall då enligt förteckningen i bilaga II ett högsta sammanlagt värde av alla ingående ickeursprungsmaterial ska tillämpas för att avgöra slutproduktens ursprungsstatus, får det sammanlagda värdet av det icke-ursprungsmaterial som lagts till produkten inom den berörda partens territorium plus det sammanlagda mervärde som genom tillämpning av denna artikel erhållits utanför EES emellertid inte överstiga den angivna procentsatsen.

5. Vid tillämpning av punkterna 3 och 4 avses med sammanlagda mervärde samtliga kostnader som uppstår utanför EES, inbegripet värdet av material som lagts till där.

6. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 ska inte tillämpas på produkter som inte uppfyller de villkor som anges i förteckningen i bilaga II eller som kan anses tillräckligt bearbetade eller behandlade endast om den allmänna toleransregeln i artikel 5.2 tillämpas.

7. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 ska inte tillämpas på produkter som omfattas av kapitlen 50–63 i Harmoniserade systemet.

8. Bearbetning eller behandling av det slag som avses i denna artikel och som utförs utanför EES ska ske enligt förfarandet för passiv förädling eller liknande förfaranden.

Artikel 12

Direkttransport

1. Den förmånsbehandling som avses i avtalet ska endast tillämpas på produkter som uppfyller villkoren i detta protokoll och som transporteras direkt inom EES eller genom territorier som tillhör de länder enligt artikel 3 med vilka kumulation tillämpas. Produkter som utgör en enda sändning får emellertid transporteras genom andra territorier, i förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring inom dessa territorier, förutsatt att produkterna hela tiden övervakas av tullmyndigheterna i transit- eller lagringslandet och inte blir föremål för andra åtgärder än lossning, omlastning eller åtgärder för att bevara dem i gott skick.

Ursprungsprodukter får transporteras i rörledning genom andra territorier än EES.

2. För att styrka att villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska för tullmyndigheterna i importlandet uppvisas

a)	ett enda transportdokument som gäller transporten från exportlandet genom transitlandet, eller

ett intyg som utfärdats av transitlandets tullmyndigheter och som innehåller

i)	en exakt beskrivning av produkterna,

ii)	datum för produkternas lossning och omlastning samt, i förekommande fall, namnen på de fartyg eller uppgift om de andra transportmedel som använts, och

iii)	uppgifter om under vilka förhållanden produkterna befunnit sig i transitlandet, eller

c)	om dokumentet eller intyget saknas, andra styrkande handlingar.

Artikel 13

Utställningar

1. Ursprungsprodukter som har sänts till en utställning i ett annat land än de som avses i artikel 3 och med vilka kumulation tillämpas och som efter utställningen sålts för att importeras till EES ska vid importen omfattas av bestämmelserna i avtalet, om det på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna kan visas att

a)	en exportör har sänt produkterna från någon av de avtalsslutande parterna till utställningslandet och ställt ut produkterna där,

b)	exportören har sålt eller på annat sätt överlåtit produkterna till en person i en annan avtalsslutande part,

c)	produkterna under utställningen eller omedelbart därefter har sänts i samma skick som de hade sänts till utställningen i, och

d)	produkterna, sedan de sändes till utställningen, inte har använts för något annat ändamål än visning på utställningen.

2. Ett ursprungsintyg ska utfärdas eller upprättas i enlighet med bestämmelserna i avdelning V och på vanligt sätt uppvisas för tullmyndigheterna i importlandet. Utställningens namn och adress ska anges på intyget. Vid behov kan ytterligare styrkande handlingar krävas som visar under vilka förhållanden produkterna har ställts ut.

3. Bestämmelserna i punkt 1 ska tillämpas på alla handels-, industri-, jordbruks- och hantverksutställningar samt på mässor eller offentliga visningar av liknande karaktär under vilka produkterna kvarstår under tullkontroll, dock med undantag för sådana som i butiker eller affärslokaler i privat syfte anordnas för försäljning av utländska produkter.

AVDELNING IV

RESTITUTION ELLER BEFRIELSE

Artikel 14

Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar

1. Icke-ursprungsmaterial som används vid tillverkning av produkter med ursprung i EES eller i något av de länder som avses i artikel 3 och för vilket ursprungsintyg utfärdas eller upprättas enligt bestämmelserna i avdelning V får inte bli föremål för restitution av eller befrielse från tullar av något slag i någon av de avtalsslutande parterna.

2. Förbudet i punkt 1 ska gälla varje åtgärd för återbetalning eller eftergift, helt eller delvis, av tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas i någon av de avtalsslutande parterna på material som används vid tillverkningen, om en sådan återbetalning eller eftergift uttryckligen eller faktiskt tillämpas när de produkter som framställs av detta material exporteras, men inte när de behålls för inhemsk förbrukning.

3. Exportören av produkter som omfattas av ursprungsintyg ska vara beredd att när som helst på begäran av tullmyndigheterna uppvisa alla relevanta handlingar som visar att ingen tullrestitution har erhållits för de icke-ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen av produkterna i fråga, och att alla tullar och avgifter med motsvarande verkan som är tillämpliga på sådant material faktiskt har betalats.

4. Bestämmelserna i punkterna 1–3 ska också tillämpas på förpackningar enligt artikel 7.2, på tillbehör, reservdelar och verktyg enligt artikel 8 samt på produkter i satser enligt artikel 9, när sådana artiklar är icke-ursprungsprodukter.

5. Bestämmelserna i punkterna 1–4 ska endast tillämpas på material av sådant slag som omfattas av avtalet. Vidare får de inte hindra tillämpningen av ett exportbidragssystem för jordbruksprodukter som är tillämpligt vid export i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

AVDELNING V

URSPRUNGSINTYG

Artikel 15

Allmänna villkor

1. Ursprungsprodukter som importeras till någon av de avtalsslutande parterna ska omfattas av avtalet, förutsatt att ett av följande ursprungsintyg uppvisas:

a)	Ett varucertifikat EUR.1 enligt förlagan i bilaga IIIa.

b)	Ett varucertifikat EUR–MED enligt förlagan i bilaga IIIb.

I de fall som avses i artikel 21.1, en deklaration (nedan kallad ursprungsdeklaration eller EUR–MED-ursprungsdeklaration) som exportören lämnar på en faktura, en följesedel eller någon annan kommersiell handling där de berörda produkterna beskrivs tillräckligt noggrant för att kunna identifieras. Ursprungsdeklarationernas lydelser återges i bilagorna IVa och IVb.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 ska ursprungsprodukter enligt detta protokoll i de fall som anges i artikel 26 omfattas av avtalet utan att någon av de ursprungsintyg som anges i punkt 1 behöver uppvisas.

Artikel 16

Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED

1. Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska utfärdas av tullmyndigheterna i exportlandet på skriftlig ansökan av exportören eller, på exportörens ansvar, av dennes befullmäktigade ombud.

2. För detta ändamål ska exportören eller dennes befullmäktigade ombud fylla i både varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED och en ansökningsblankett enligt förlagorna i bilagorna IIIa och IIIb. Dessa blanketter ska fyllas i på något av de språk som avtalet har upprättats på och i enlighet med bestämmelserna i exportlandets nationella lagstiftning. Om blanketterna fylls i för hand ska detta göras med bläck och tryckbokstäver. Produktbeskrivningen ska anges i det avsedda fältet utan att någon rad lämnas tom. Om hela fältet inte fylls ska en vågrät linje dras under sista textraden och det tomma utrymmet korsas över.

3. En exportör som ansöker om ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska vara beredd att när som helst på begäran av tullmyndigheterna i det exportland där varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED utfärdas, uppvisa alla relevanta handlingar som styrker att de berörda produkterna har ursprungsstatus samt att övriga villkor i detta protokoll är uppfyllda.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 ska i följande fall ett varucertifikat EUR.1 utfärdas av tullmyndigheterna i en avtalsslutande part:

—

Om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung i EES eller i något av de länder som avses i artikel 3.1 och med vilka kumulation tillämpas, utan tillämpning av kumulation med material med ursprung i något av de länder som avses i artikel 3.2, och om de uppfyller övriga villkor i detta protokoll.

—

Om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung i något av de länder som avses i artikel 3.2 och med vilka kumulation tillämpas, utan tillämpning av kumulation med material med ursprung i något av de länder som avses i artikel 3, och om de uppfyller övriga villkor i detta protokoll, förutsatt att ett varucertifikat EUR–MED eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration har utfärdats i ursprungslandet.

5. Varucertifikat EUR–MED ska utfärdas av tullmyndigheterna i en avtalsslutande part om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung i EES eller i något av de länder som avses i artikel 3 och med vilka kumulation tillämpas, om de uppfyller övriga villkor i detta protokoll och

—	kumulation tillämpats med material med ursprung i något av de länder som avses i artikel 3.2, eller

—	produkterna får användas som material i samband med kumulation vid tillverkning av produkter för export till något av de länder som avses i artikel 3.2, eller

—	produkterna får återexporteras från bestämmelselandet till något av de länder som avses i artikel 3.2.

6. Ett varucertifikat EUR–MED ska innehålla en av följande fraser på engelska i fält 7:

—	Om ursprunget har erhållits genom tillämpning av kumulation med material med ursprung i ett eller flera av de länder som avses i artikel 3: ’CUMULATION APPLIED WITH’ (landets/ländernas namn)

—	Om ursprunget har erhållits utan tillämpning av kumulation med material med ursprung i ett eller flera av de länder som avses i artikel 3: ’NO CUMULATION APPLIED’

7. De tullmyndigheter som utfärdar varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontrollera att produkterna har ursprungsstatus och att övriga villkor i detta protokoll är uppfyllda. För kontrollen ska de ha rätt att begära alla slags underlag och att göra alla slags kontroller av exportörens räkenskaper eller varje annan kontroll som de anser lämplig. De ska också kontrollera att de blanketter som avses i punkt 2 är korrekt ifyllda. De ska särskilt kontrollera att fältet för varubeskrivningen har fyllts i på ett sådant sätt att det utesluter varje möjlighet till bedrägliga tillägg.

8. Datum för utfärdandet av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska anges i fält 11 på certifikatet.

9. Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska utfärdas av tullmyndigheterna och ställas till exportörens förfogande så snart exporten faktiskt ägt rum eller säkerställts.

Artikel 17

Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED som utfärdas i efterhand

1. Trots vad som sägs i artikel 16.9 får ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED undantagsvis utfärdas efter export av de produkter det avser, om

a)	det inte utfärdades vid tidpunkten för exporten på grund av fel, förbiseende eller särskilda omständigheter, eller

b)	det på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna visas att ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED utfärdades men av tekniska skäl inte godtogs vid importen.

2. Trots vad som sägs i artikel 16.9 får ett varucertifikat EUR–MED utfärdas efter export av de produkter det avser och för vilka ett varucertifikat EUR.1 utfärdades vid tidpunkten för exporten, om det på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna visas att villkoren i artikel 16.5 är uppfyllda.

3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska exportören i sin ansökan ange plats och datum för exporten av de produkter som varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED avser samt ange skälen för ansökan.

4. Tullmyndigheterna får utfärda varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED i efterhand först efter att ha kontrollerat att uppgifterna i exportörens ansökan stämmer överens med uppgifterna i motsvarande handlingar.

5. Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED som utfärdas i efterhand ska förses med följande påskrift på engelska:

’ISSUED RETROSPECTIVELY’

Varucertifikat EUR–MED som utfärdas i efterhand genom tillämpning av punkt 2 ska förses med följande påskrift på engelska:

’ISSUED RETROSPECTIVELY (Original EUR.1 No (datum och ort för utfärdandet))’

6. Den påskrift som avses i punkt 5 ska göras i fält 7 på varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED.

Artikel 18

Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED

1. Om ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED stulits, förlorats eller förstörts får exportören hos den tullmyndighet som utfärdade certifikatet ansöka om ett duplikat, som tullmyndigheten ska utfärda på grundval av de exporthandlingar som den har tillgång till.

2. Ett duplikat som utfärdas på detta sätt ska förses med följande påskrift på engelska:

’DUPLICATE’

3. Den påskrift som avses i punkt 2 ska göras i fält 7 på duplikatet av varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED.

4. Duplikatet ska ha samma utfärdandedatum som det ursprungliga varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED och gälla från och med den dagen.

Artikel 19

Utfärdande av varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED på grundval av ett tidigare utfärdat eller upprättat ursprungsintyg

Om ursprungsprodukter står under kontroll av ett tullkontor i en avtalsslutande part ska det vara möjligt att ersätta det ursprungliga ursprungsintyget med ett eller flera varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED, så att alla eller vissa av dessa produkter kan sändas någon annanstans i EES. Ersättningsvarucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska utfärdas av det tullkontor under vars kontroll produkterna står.

Artikel 20

Bokföringsmässig uppdelning

1. Om det är förenat med avsevärda kostnader eller väsentliga svårigheter att hålla separata lager av ursprungsmaterial respektive icke-ursprungsmaterial och dessa material är identiska och sinsemellan utbytbara, får tullmyndigheterna, på skriftlig begäran av berörda parter, tillåta att metoden med 'bokföringsmässig uppdelning' (nedan kallad metoden) används för förvaltningen av dessa lager.

2. Om denna metod används måste det kunna tillses att antalet framställda produkter som kan betraktas som ursprungsprodukter under en viss referensperiod är detsamma som vad som hade varit fallet om lagren skilts åt fysiskt.

3. Tullmyndigheterna får bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 på de villkor som de anser lämpliga.

4. Denna metod ska dokumenteras och tillämpas i enlighet med de allmänna redovisningsprinciper som gäller i det land där produkten tillverkats.

5. Den som beviljats tillstånd att använda denna metod får, beroende på vad som är tillämpligt, upprätta eller ansöka om ursprungsintyg för den kvantitet produkter som kan anses ha ursprungsstatus. På begäran av tullmyndigheterna ska tillståndshavaren lämna en redogörelse för hur kvantiteterna förvaltats.

6. Tullmyndigheterna ska övervaka hur tillståndet används och får när som helst återkalla det om tillståndshavaren på något sätt missbrukar tillståndet eller inte uppfyller något av de andra villkor som anges i detta protokoll.

Artikel 21

Villkor för upprättande av en ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration

1. En ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration enligt artikel 15.1 c får upprättas

a)	av en godkänd exportör enligt artikel 22, eller

b)	av vilken exportör som helst för sändningar som består av ett eller flera kollin med ursprungsprodukter vars totala värde inte överstiger 6 000 EUR.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 får en ursprungsdeklaration upprättas i följande fall:

—

3. En EUR–MED-ursprungsdeklaration får upprättas om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung i EES eller i något av de länder som avses i artikel 3 och med vilka kumulation tillämpas, om de uppfyller villkoren i detta protokoll och

—	kumulation tillämpats med material med ursprung i något av de länder som avses i artikel 3.2, eller

—	produkterna får användas som material i samband med kumulation vid tillverkning av produkter för export till något av de länder som avses i artikel 3.2, eller

—	produkterna får återexporteras från bestämmelselandet till något av de länder som avses i artikel 3.2.

4. En EUR–MED-ursprungsdeklaration ska innehålla en av följande fraser på engelska:

—	Om ursprunget har erhållits genom tillämpning av kumulation med material med ursprung i ett eller flera av de länder som avses i artikel 3: ’CUMULATION APPLIED WITH’ (landets/ländernas namn)

—	Om ursprunget har erhållits utan tillämpning av kumulation med material med ursprung i ett eller flera av de länder som avses i artikel 3: ’NO CUMULATION APPLIED’

5. En exportör som upprättar en ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration ska vara beredd att när som helst på begäran av tullmyndigheterna i exportlandet uppvisa alla relevanta handlingar som styrker att de berörda produkterna har ursprungsstatus samt att övriga villkor i detta protokoll är uppfyllda.

6. En ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration ska upprättas av exportören genom att deklarationen enligt bilaga IVa och IVb maskinskrivs, stämplas eller trycks på fakturan, följesedeln eller någon annan kommersiell handling, med användning av en av de språkversioner som anges i den bilagan och enligt bestämmelserna i exportlandets nationella lagstiftning. Om deklarationen skrivs för hand ska detta göras med bläck och tryckbokstäver.

7. Ursprungsdeklarationer eller EUR–MED-ursprungsdeklarationer ska undertecknas för hand av exportören. Godkända exportörer enligt artikel 22 behöver dock inte underteckna sådana deklarationer om de lämnar en skriftlig försäkran till tullmyndigheterna i exportlandet att de påtar sig fullt ansvar för varje ursprungsdeklaration där de identifieras, som om den hade undertecknats av dem för hand.

8. En ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration får upprättas av exportören när de produkter som den avser exporteras, eller efter exporten om den uppvisas i importlandet senast två år efter importen av de produkter som den avser.

Artikel 22

Godkänd exportör

1. Tullmyndigheterna i exportlandet får ge en exportör (nedan kallad godkänd exportör) som ofta sänder produkter som omfattas av avtalet, tillstånd att upprätta ursprungsdeklarationer eller EUR–MED-ursprungsdeklarationer oberoende av de berörda produkternas värde. En exportör som ansöker om ett sådant tillstånd ska på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna lämna de garantier som behövs för att kontrollera att produkterna har ursprungsstatus och att övriga villkor i detta protokoll är uppfyllda.

2. Tullmyndigheterna får bevilja tillstånd som godkänd exportör på de villkor som de anser lämpliga.

3. Tullmyndigheterna ska tilldela den godkända exportören ett tillståndsnummer som ska anges i ursprungsdeklarationen eller EUR–MED-ursprungsdeklarationen.

4. Tullmyndigheterna ska övervaka hur den godkända exportören använder sitt tillstånd.

5. Tullmyndigheterna får återkalla tillståndet när som helst. De ska göra det när den godkända exportören inte längre lämnar de garantier som avses i punkt 1, inte längre uppfyller de villkor som avses i punkt 2 eller på annat sätt använder tillståndet felaktigt.

Artikel 23

Ursprungsintygs giltighet

1. Ett ursprungsintyg ska gälla i fyra månader från och med dagen för utfärdandet i exportlandet och ska uppvisas för tullmyndigheterna i importlandet inom den tiden.

2. Ursprungsintyg som uppvisas för tullmyndigheterna i importlandet efter den sista dagen enligt punkt 1 får godtas för förmånsbehandling om underlåtenhet att uppvisa dessa handlingar senast den föreskrivna dagen beror på exceptionella omständigheter.

3. Även i andra fall när ursprungsintyg uppvisas för sent får tullmyndigheterna i importlandet godta ursprungsintygen om produkterna har visats upp för dem före ovannämnda sista dag.

Artikel 24

Uppvisande av ursprungsintyg

Ursprungsintyg ska uppvisas för tullmyndigheterna i importlandet i enlighet med de förfaranden som gäller i det landet. Dessa myndigheter kan begära en översättning av ursprungsintyget och kan också kräva att importdeklarationen åtföljs av en förklaring av importören om att produkterna uppfyller de villkor som gäller för tillämpning av avtalet.

Artikel 25

Import i delleveranser

Om isärtagna eller icke hopsatta produkter enligt den allmänna tolkningsbestämmelsen 2 a i Harmoniserade systemet som klassificeras enligt avdelningarna XVI och XVII eller nummer 7308 eller 9406 i Harmoniserade systemet, importeras i delleveranser på begäran av importören och på de villkor som fastställts av importlandets tullmyndigheter, ska ett enda ursprungsintyg för dessa produkter uppvisas för tullmyndigheterna vid import av den första delleveransen.

Artikel 26

Undantag från krav på ursprungsintyg

1. Produkter som sänds som småpaket mellan privatpersoner eller som ingår i resandes personliga bagage ska godtas som ursprungsprodukter utan att ett ursprungsintyg behöver uppvisas, om importen av sådana produkter inte är av kommersiell karaktär, om produkterna har förklarats uppfylla villkoren i detta protokoll och om det inte finns något tvivel om denna förklarings riktighet. I fråga om produkter som sänds med post kan denna förklaring göras på posttulldeklarationer CN 22 eller CN 23 eller på ett papper som bifogas det dokumentet.

2. Import av tillfällig karaktär som uteslutande består av produkter för mottagarnas, de resandes eller deras familjers personliga bruk ska inte anses vara import av kommersiell karaktär, om det på grund av produkternas art och mängd är uppenbart att syftet inte är kommersiellt.

3. Dessa produkters sammanlagda värde får dessutom inte överstiga 500 EUR för småpaket eller 1 200 EUR för produkter som ingår i resandes personliga bagage.

Artikel 27

Leverantörsdeklaration

1. När ett varucertifikat EUR.1 utfärdas eller en ursprungsdeklaration upprättas i någon av de avtalsslutande parterna för ursprungsprodukter vid vilkas tillverkning sådana varor från andra avtalsslutande parter som har bearbetats eller behandlats i EES utan att erhålla förmånsberättigande ursprung har använts, ska hänsyn tas till den leverantörsdeklaration som avgetts för dessa varor enligt denna artikel.

2. Den leverantörsdeklaration som avses i punkt 1 ska tjäna som bevis på de berörda varornas bearbetning eller behandling i EES vid fastställandet av huruvida de produkter som tillverkas med hjälp av dessa varor kan anses som produkter med ursprung i EES och uppfyller övriga villkor i detta protokoll.

3. Utom i de fall som avses i punkt 4 ska leverantören, på det sätt som beskrivs i bilaga V, för varje varusändning upprätta en separat leverantörsdeklaration på ett papper som bifogas en faktura, en följesedel eller någon annan kommersiell handling där de berörda varorna beskrivs tillräckligt noggrant för att kunna identifieras.

4. Om en leverantör regelbundet förser en viss kund med varor vars typ av bearbetning eller behandling i EES förutses bli bestående under avsevärd tid, får leverantören tillhandahålla en enda leverantörsdeklaration (nedan kallad leverantörsdeklaration för längre tid), som också omfattar påföljande sändningar av sådana varor.

En leverantörsdeklaration för längre tid får normalt gälla för en tid av upp till ett år från och med dagen för upprättandet av deklarationen. Tullmyndigheterna i det land där deklarationen upprättas ska fastställa villkoren för att få utnyttja den för en längre tidsperiod.

Leverantören ska upprätta en leverantörsdeklaration för längre tid på det sätt som beskrivs i bilaga VI och de berörda varorna ska i deklarationen beskrivas tillräckligt noggrant för att de ska kunna identifieras. Leverantörsdeklarationen ska lämnas till kunden i fråga innan den första varusändning som deklarationen omfattar levereras till kunden eller tillsammans med den första sändningen.

Leverantören ska omedelbart underrätta kunden när en leverantörsdeklaration för längre tid inte längre är giltig för de varor som levereras.

5. Den leverantörsdeklaration som avses i punkterna 3 och 4 ska, i enlighet med den nationella lagstiftningen i det land där den upprättas, maskinskrivas eller tryckas med användning av en av de språkversioner som detta avtal är upprättat på, och ska undertecknas för hand av leverantören. Deklarationen får också skrivas för hand; i sådant fall ska den skrivas med bläck med tryckbokstäver.

6. En leverantör som upprättar en deklaration ska vara beredd att när som helst på begäran av tullmyndigheterna i det land där den upprättas uppvisa alla relevanta handlingar som styrker att uppgifterna i deklarationen är riktiga.

Artikel 28

Styrkande handlingar

De handlingar som avses i artiklarna 16.3, 21.5 och 27.6 och som används för att styrka att de produkter som omfattas av ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED eller en ursprungsdeklaration eller EUR–MED-ursprungsdeklaration kan anses vara produkter med ursprung i EES eller något av länderna enligt artikel 3 och uppfyller övriga villkor i detta protokoll samt att uppgifterna i en leverantörsdeklaration är riktiga, kan t.ex. vara följande:

a)	Direkta bevis för de åtgärder som exportören eller leverantören vidtagit för att framställa de berörda varorna, vilka framgår av exempelvis dennes räkenskaper eller interna bokföring.

b)	Handlingar som styrker det använda materialets ursprungsstatus och som utfärdats eller upprättats i den avtalsslutande parten, om dessa handlingar används i enlighet med nationell lagstiftning.

c)	Handlingar som styrker att materialet har bearbetats eller behandlats i EES och som utfärdats eller upprättats i den avtalsslutande parten, om dessa handlingar används i enlighet med nationell lagstiftning.

Varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED eller ursprungsdeklarationer eller EUR–MED-ursprungsdeklarationer som styrker det använda materialets ursprungsstatus och som utfärdats eller upprättats i de avtalsslutande parterna i enlighet med detta protokoll eller i något av de länder som avses i artikel 3, i enlighet med ursprungsregler som är identiska med reglerna i detta protokoll.

e)	En leverantörsdeklaration som styrker att använda material har bearbetats eller behandlats i EES och som upprättats i de avtalsslutande parterna i enlighet med detta protokoll.

f)	Lämpliga bevis för att bearbetning eller behandling skett utanför EES genom tillämpning av artikel 11 och som styrker att villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Artikel 29

Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklarationer och styrkande handlingar

1. En exportör som ansöker om ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska under minst tre år bevara de handlingar som avses i artikel 16.3.

2. En exportör som upprättar en ursprungsdeklaration eller EUR–MED-ursprungsdeklaration ska under minst tre år bevara en kopia av denna och de handlingar som avses i artikel 21.5.

3. En leverantör som upprättar en leverantörsdeklaration ska under minst tre år bevara kopior av denna och av den faktura, följesedel eller andra kommersiella handling till vilken deklarationen bifogats samt av de handlingar som avses i artikel 27.6.

En leverantör som upprättar en leverantörsdeklaration för längre tid ska under minst tre år bevara kopior av denna och av alla fakturor, följesedlar eller andra kommersiella handlingar rörande varor som omfattas av den deklarationen och som sänts till kunden i fråga, samt av de handlingar som avses i artikel 27.6. Denna period ska börja från den dag leverantörsdeklarationen för längre tid upphör att gälla.

4. Den tullmyndighet i exportlandet som utfärdar ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED ska under minst tre år bevara den ansökningsblankett som avses i artikel 16.2.

5. Tullmyndigheterna i importlandet ska under minst tre år bevara de varucertifikat EUR.1 och EUR–MED och de ursprungsdeklarationer och EUR–MED-ursprungsdeklarationer som lämnats in hos dem.

Artikel 30

Avvikelser och formella fel

1. Om det konstateras att uppgifterna i ursprungsintyget endast obetydligt avviker från uppgifterna i de handlingar som uppvisats för tullkontoret för genomförande av formaliteterna vid import av produkterna ska detta inte i sig medföra att ursprungsintyget blir ogiltigt, förutsatt att det vederbörligen fastställs att uppgifterna i intyget verkligen avser de uppvisade produkterna.

2. Uppenbara formella fel, t.ex. skrivfel, i ett ursprungsintyg ska inte leda till att handlingen underkänns, om felen inte är av den arten att det uppstår tvivel om att uppgifterna i intyget är riktiga.

Artikel 31

Belopp i euro

1. Vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 21.1 b och artikel 26.3 i fall där produkter faktureras i en annan valuta än euro, ska de i euro uttryckta beloppens motvärde i de nationella valutorna i Europeiska unionens medlemsstater och de länder som avses i artikel 3, fastställas årligen av vart och ett av de berörda länderna.

2. En sändning ska omfattas av bestämmelserna i artikel 21.1 b eller artikel 26.3 med utgångspunkt i den valuta i vilken fakturan upprättats och det belopp som fastställts av det berörda landet.

3. De belopp som ska användas i en viss nationell valuta ska utgöra motvärdet i denna valuta till de i euro uttryckta beloppen den första arbetsdagen i oktober varje år. Beloppen ska meddelas Europeiska kommissionen senast den 15 oktober och ska tillämpas från och med den 1 januari följande år. Europeiska kommissionen ska meddela samtliga berörda länder de aktuella beloppen.

4. Ett land får avrunda, uppåt eller nedåt, det belopp som blir resultatet av omräkningen till dess nationella valuta av ett belopp i euro. Det avrundade beloppet får inte avvika med mer än 5 % från det belopp som omräkningen resulterar i. Ett land får låta motvärdet i nationell valuta till ett belopp uttryckt i euro vara oförändrat om omräkningen av detta belopp vid tidpunkten för den årliga justering som avses i punkt 3 före avrundning resulterar i en ökning på mindre än 15 % av motvärdet i nationell valuta. Motvärdet i nationell valuta får bibehållas oförändrat om omräkningen skulle resultera i ett lägre motvärde.

5. De i euro uttryckta beloppen ska ses över av gemensamma EES-kommittén på begäran av de avtalsslutande parterna. Vid denna översyn ska gemensamma EES-kommittén beakta det önskvärda i att bevara effekten av berörda beloppsgränser i reala termer. För det ändamålet får den besluta om att ändra de i euro uttryckta beloppen.

AVDELNING VI

BESTÄMMELSER OM ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 32

Administrativt samarbete

1. Tullmyndigheterna i de avtalsslutande parterna ska genom Europeiska kommissionen förse varandra med avtryck av de stämplar som används vid deras tullkontor vid utfärdande av varucertifikat EUR.1 och EUR–MED samt med adresserna till de tullmyndigheter som ansvarar för kontrollen av dessa certifikat, ursprungsdeklarationer, EUR–MED-ursprungsdeklarationer och leverantörsdeklarationer.

2. För att sörja för att detta protokoll tillämpas på ett riktigt sätt ska de avtalsslutande parterna genom de behöriga tullförvaltningarna bistå varandra vid kontrollen av att varucertifikaten EUR.1 och EUR–MED, ursprungsdeklarationerna, EUR–MED-ursprungsdeklarationerna och leverantörsdeklarationerna är äkta och att uppgifterna i dessa handlingar är riktiga.

Artikel 33

Kontroll av ursprungsintyg

1. Efterkontroll av ursprungsintyg ska göras stickprovsvis eller när importlandets tullmyndigheter har rimliga tvivel beträffande handlingarnas äkthet, de berörda produkternas ursprungsstatus eller uppfyllandet av övriga villkor i detta protokoll.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska importlandets tullmyndigheter återsända varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED och fakturan, om den lämnats in, eller ursprungsdeklarationen eller EUR–MED-ursprungsdeklarationen eller en kopia av dessa handlingar till exportlandets tullmyndigheter och vid behov ange skälen för begäran om kontroll. Till stöd för begäran om kontroll ska de tillhandahålla alla de erhållna handlingar och upplysningar som tyder på att uppgifterna i ursprungsintyget inte är riktiga.

3. Kontrollen ska göras av exportlandets tullmyndigheter. För kontrollen ska de ha rätt att begära alla slags underlag och att göra alla slags kontroller av exportörens räkenskaper eller varje annan kontroll som de anser lämplig.

4. Om importlandets tullmyndigheter beslutar att tills vidare upphöra att bevilja förmånsbehandling för de berörda produkterna i avvaktan på resultatet av kontrollen, ska de erbjuda importören att produkterna frigörs, med förbehåll för de säkerhetsåtgärder som de finner nödvändiga.

5. De tullmyndigheter som begärt kontrollen ska så snart som möjligt underrättas om resultatet av den. Detta resultat ska klart utvisa om handlingarna är äkta och om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung i EES eller något av de länder som avses i artikel 3 och uppfyller övriga villkor i detta protokoll.

6. Om rimliga tvivel föreligger och inget svar erhålls inom tio månader från den dag då kontrollen begärdes, eller om svaret inte innehåller tillräckliga uppgifter för att handlingens äkthet eller produkternas verkliga ursprung ska kunna fastställas, ska de tullmyndigheter som begärt kontrollen vägra förmånsbehandling, utom under exceptionella omständigheter.

Artikel 34

Kontroll av leverantörsdeklarationer

1. Efterkontroll av leverantörsdeklarationer eller leverantörsdeklarationer för längre tid får göras stickprovsvis eller när tullmyndigheterna i det land där sådana deklarationer har beaktats vid utfärdandet av ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED eller upprättandet av en ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration har rimliga tvivel beträffande handlingens äkthet eller huruvida uppgifterna i handlingen är riktiga.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tullmyndigheterna i det land som avses i punkt 1 återsända leverantörsdeklarationen och de fakturor, följesedlar eller andra kommersiella handlingar som rör varor som omfattas av denna deklaration till tullmyndigheterna i det land där deklarationen upprättades och vid behov ange de sakliga eller formella skälen för begäran om kontroll.

Till stöd för begäran om efterkontroll ska de tillhandahålla alla de erhållna handlingar och upplysningar som tyder på att uppgifterna i leverantörsdeklarationen inte är riktiga.

3. Kontrollen ska göras av tullmyndigheterna i det land där leverantörsdeklarationen upprättades. För kontrollen ska de ha rätt att begära alla slags underlag och att göra alla slags kontroller av leverantörens räkenskaper eller varje annan kontroll som de anser lämplig.

4. De tullmyndigheter som begärt kontrollen ska så snart som möjligt underrättas om resultatet av den. Detta resultat måste klart utvisa om uppgifterna i leverantörsdeklarationen är riktiga och göra det möjligt för tullmyndigheterna att fastställa huruvida och i vilken utsträckning denna leverantörsdeklaration skulle kunna beaktas vid utfärdandet av ett varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED eller vid upprättandet av en ursprungsdeklaration eller en EUR–MED-ursprungsdeklaration.

Artikel 35

Tvistlösning

Om det i samband med kontrollförfaranden enligt artiklarna 33 och 34 uppstår tvister som inte kan lösas mellan de tullmyndigheter som begärt en kontroll och de tullmyndigheter som ansvarar för att denna kontroll utförs, eller om frågor uppstår angående tolkningen av detta protokoll, ska tvisterna hänskjutas till gemensamma EES-kommittén.

Alla tvister mellan importören och importlandets tullmyndigheter ska lösas enligt lagstiftningen i importlandet.

Artikel 36

Sanktioner

Den som i syfte att erhålla förmånsbehandling för produkter upprättar eller låter upprätta en handling som innehåller oriktiga uppgifter ska bli föremål för sanktioner.

Artikel 37

Frizoner

1. När handel sker med en produkt på grundval av ett ursprungsintyg och produkten i fråga under transporten befinner sig i en frizon på de avtalsslutande parternas territorium, ska de avtalsslutande parterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att produkten inte ersätts med andra varor och inte genomgår någon annan hantering än normala åtgärder för att förhindra att den försämras.

2. När produkter med ursprung i EES importeras till en frizon på grundval av ett ursprungsintyg och där genomgår hantering eller behandling, ska, trots bestämmelserna i punkt 1, de berörda myndigheterna på exportörens begäran utfärda ett nytt varucertifikat EUR.1 eller EUR–MED, om den genomförda hanteringen eller behandlingen är förenlig med bestämmelserna i detta protokoll.

AVDELNING VII

CEUTA OCH MELILLA

Artikel 38

Tillämpning av protokollet

1. Begreppet EES i detta protokoll ska inte omfatta Ceuta och Melilla. Begreppet produkter med ursprung i EES ska inte omfatta produkter med ursprung i Ceuta och Melilla.

2. Vid tillämpning av protokoll 49 ska för produkter med ursprung i Ceuta och Melilla detta protokoll gälla i tillämpliga delar, om inte annat följer av de särskilda villkor som anges i artikel 39.

Artikel 39

Särskilda villkor

1. Under förutsättning att produkterna har transporterats direkt i enlighet med artikel 12, ska följande gälla:

Följande ska anses vara produkter med ursprung i Ceuta och Melilla:

a)	Produkter som är helt framställda i Ceuta och Melilla.

Produkter som är framställda i Ceuta och Melilla och vid vilkas tillverkning andra produkter än de som avses i a har använts, förutsatt att

i)	dessa produkter har genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling enligt artikel 5, eller

ii)	dessa produkter har ursprung i EES och har genomgått bearbetning eller behandling som är mer omfattande än de åtgärder som avses i artikel 6.

Följande ska anses vara produkter med ursprung i EES:

a)	Produkter som är helt framställda i EES.

Produkter som är framställda i EES och vid vilkas tillverkning andra produkter än de som avses i a har använts, förutsatt att

i)	dessa produkter har genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling enligt artikel 5, eller

ii)	dessa produkter har ursprung i Ceuta och Melilla eller i EES och har genomgått bearbetning eller behandling som är mer omfattande än de åtgärder som avses i artikel 6.

2. Ceuta och Melilla ska anses som ett enda territorium.

3. Exportören eller dennes befullmäktigade ombud ska ange ’EES’ och ’Ceuta och Melilla’ i fält 2 på varucertifikatet EUR.1 eller EUR–MED eller i ursprungsdeklarationen eller EUR–MED-ursprungsdeklarationen. I fråga om produkter med ursprung i Ceuta och Melilla ska detta dessutom anges i fält 4 på varucertifikatet EUR.1 eller EUR-MED eller i ursprungsdeklarationen eller EUR–MED-ursprungsdeklarationen.

4. De spanska tullmyndigheterna ska ansvara för tillämpningen av detta protokoll i Ceuta och Melilla.

BILAGA I

Inledande anmärkningar till förteckningen i bilaga II

Se bilaga I till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

Hänvisningar till ’detta tillägg’ i anmärkningarna 1 och 3.1 i bilaga I till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung ska läsas som hänvisningar till ’detta protokoll’.

BILAGA II

Förteckning över bearbetning eller behandling som ska utföras på icke-ursprungsmaterial för att den tillverkade produkten ska få ursprungsstatus

Se bilaga II till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

BILAGA IIIa

Förlaga till varucertifikat EUR.1 och till ansökan om varucertifikat EUR.1

Se bilaga IIIa till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

BILAGA IIIb

Förlaga till Varucertifikat EUR–MED och till ansökan om varucertifikat EUR–MED

Se bilaga IIIb till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

BILAGA IVa

Ursprungsdeklaration

Se bilaga IVa till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

BILAGA IVb

EUR–MED-ursprungsdeklaration

Se bilaga IVb till tillägg I till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

BILAGA V

Leverantörsdeklaration

Leverantörsdeklarationen, vars text återges nedan, måste upprättas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

BILAGA VI

Leverantörsdeklaration för längre tid

Leverantörsdeklarationen för längre tid, vars text återges nedan, måste utformas i enlighet med fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

GEMENSAM FÖRKLARING

avseende godkännande av de ursprungsintyg som utfärdats enligt de avtal som avses i artikel 3 i protokoll 4 för produkter med ursprung i Europeiska unionen, Island eller Norge

Ursprungsintyg som utfärdats enligt de avtal som avses i artikel 3 i protokoll 4 för produkter med ursprung i Europeiska unionen, Island eller Norge ska godtas i syfte att ge förmånsbehandling enligt EES-avtalet.

Sådana produkter ska anses utgöra material med ursprung i EES när de ingår i en produkt som framställts där. Sådant material behöver inte ha genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling.

Dessutom ska produkter som omfattas av EES-avtalet anses ha sitt ursprung i EES när de återexporteras till en annan EES-avtalspart.

GEMENSAM FÖRKLARING

om Furstendömet Andorra

Produkter med ursprung i Furstendömet Andorra som omfattas av kapitel 25–97 i Harmoniserade systemet ska av Island, Liechtenstein och Norge godtas som produkter med ursprung i Europeiska unionen i enlighet med avtalet.

Protokoll 4 ska i tillämpliga delar tillämpas för att fastställa de ovannämnda produkternas ursprungsstatus.

GEMENSAM FÖRKLARING

om Republiken San Marino

Produkter med ursprung i Republiken San Marino ska av Island, Liechtenstein och Norge godtas som produkter med ursprung i Europeiska unionen i enlighet med avtalet.

Protokoll 4 ska i tillämpliga delar tillämpas för att fastställa de ovannämnda produkternas ursprungsstatus.

GEMENSAM FÖRKLARING

om en fördragsslutande parts utträde ur den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

Om en avtalsslutande part i EES i enlighet med artikel 9 i konventionen skriftligen meddelar depositarien för konventionen sin avsikt att träda ut ur konventionen, ska parten omedelbart inleda förhandlingar om ursprungsregler med alla andra EES-parter för tillämpningen av detta avtal.

De vid tidpunkten för utträdet tillämpliga ursprungsreglerna i tillägg I till konventionen och, i förekommande fall, de relevanta bestämmelserna i tillägg II till den regionala konvention om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung, ska gälla i tillämpliga delar mellan den fördragsslutande parten som träder ut ur konventionen och de övriga EES-parterna. Från och med tidpunkten för utträdet ska ursprungsreglerna i tillägg I till konventionen och de relevanta bestämmelserna i tillägg II till konventionen dock tolkas så att de enbart medger bilateral kumulation mellan den fördragsslutande part som träder ut ur konventionen och de övriga EES-parterna.

”

(1) Furstendömet Liechtenstein ingår i en tullunion med Schweiz och är avtalsslutande part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

(2) Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

(3) Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, Palestina (*Denna beteckning ska inte tolkas som ett erkännande av en palestinsk stat och påverkar inte de enskilda medlemsstaternas ståndpunkter i denna fråga).

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 50

Svensk utgåva	Lagstiftning	58 årgången 21 februari 2015

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens förordning (EU) 2015/282 av den 20 februari 2015 om ändring av bilagorna VIII, IX och X till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller den utvidgade engenerationsstudien av reproduktionstoxicitet ( 1 )	1
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/283 av den 20 februari 2015 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	7
		BESLUT
	*	Rådets beslut (EU) 2015/284 av den 17 februari 2015 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av protokoll 4 till EES-avtalet om ursprungsregler (Kroatiens anslutning)	10
	*	Rådets beslut (EU) 2015/285 av den 17 februari 2015 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i den gemensamma EES-kommitté som inrättades genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vad gäller ersättande av protokoll 4 till det avtalet, om ursprungsregler, med ett nytt protokoll som är anpassat till den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung	13
	*	Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/286 av den 27 november 2014 om ändring av beslut ECB/2010/29 om utgivningen av eurosedlar (ECB/2014/49)	42
	*	Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/287 av den 31 december 2014 om Lietuvos bankas inbetalning av kapital, överföring av reservtillgångar och bidrag till Europeiska centralbankens reserver och avsättningar (ECB/2014/61)	44

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	EG	116,3
	IL	80,8
	MA	84,5
	TR	114,7
	ZZ	99,1
0707 00 05	EG	191,6
	TR	188,8
	ZZ	190,2
0709 93 10	MA	179,2
	TR	226,7
	ZZ	203,0
0805 10 20	EG	46,7
	IL	70,4
	MA	47,2
	TN	52,2
	TR	68,0
	ZZ	56,9
0805 20 10	IL	133,1
	MA	101,0
	ZZ	117,1
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	EG	74,4
	IL	148,9
	JM	118,8
	MA	109,2
	TR	81,8
	US	133,4
	ZZ	111,1
0805 50 10	EG	41,5
	TR	50,6
	ZZ	46,1
0808 10 80	BR	68,9
	CL	94,4
	MK	29,8
	US	175,0
	ZZ	92,0
0808 30 90	CL	162,8
	CN	82,2
	US	122,7
	ZA	92,7
	ZZ	115,1

(%)
Europeiska centralbanken	8,0000
Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique	3,2385
Deutsche Bundesbank	23,5220
Eesti Pank	0,2520
Banc Ceannais na hÉireann/Central Bank of Ireland	1,5170
Bank of Greece	2,6575
Banco de España	11,5550
Banque de France	18,5320
Banca d'Italia	16,0900
Central Bank of Cyprus	0,1975
Latvijas Banka	0,3685
Lietuvos bankas	0,5400
Banque centrale du Luxembourg	0,2655
Bank Centrali ta' Malta/Central Bank of Malta	0,0850
De Nederlandsche Bank	5,2325
Oesterreichische Nationalbank	2,5655
Banco de Portugal	2,2785
Banka Slovenije	0,4515
Národná banka Slovenska	1,0095
Suomen Pankki	1,6420
TOTALT	100,0000”

Kontanter i US-dollar uttryckt i euro	Guld uttryckt i euro	Sammanlagt belopp uttryckt i euro
287 858 060,55	50 798 481,27	338 656 541,82

		Rättelser
	*	Rättelse till rådets genomförandebeslut 2014/488/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien ( EUT L 217, 23.7.2014 )	48