10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/1

(1)

Den 17 mars 2008 antog rådet förordning (EG) nr 241/2008 om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (1).

(2)

Unionen har förhandlat med Republiken Guinea-Bissau om ett nytt protokoll som ger EU-fartyg fiskemöjligheter i vatten som står under Guinea-Bissaus överhöghet eller jurisdiktion när det gäller fiske (nedan kallat protokollet).

(3)

Som avslutning på förhandlingarna paraferades protokollet den 15 juni 2011.

(4)

Detta protokoll har undertecknats i enlighet med rådets beslut 2011/885/EU (2) och har tillämpats provisoriskt från och med den 16 juni 2011.

(5)

Protokollet bör ingås.

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/2

(1)

I enlighet med artiklarna 18 och 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (2) ska en tillverkare se till att nya lätta nyttofordon som släpps ut på marknaden i EU åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse, och en medlemsstat får inte registrera ett sådant fordon om det inte åtföljs av ett sådant intyg. I enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011 ska uppgifter som medlemsstaterna samlar in för att övervaka tillverkarens efterlevnad av artiklarna 4 och 11 i den förordningen överensstämma med ett intyg om överensstämmelse och endast grundas på denna handling.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (3) krävs att medlemsstaterna ska använda intyget om överensstämmelse som uppgiftskälla, men att de även kan använda andra dokument som ger samma noggrannhet för övervakningen och rapporteringen av koldioxidutsläpp från personbilar. För att få en kostnadseffektiv och noggrann övervakning och rapportering av uppgifter om koldioxidutsläpp i fråga om lätta kommersiella fordon, är det lämpligt att på kort sikt tillåta att medlemsstaterna använder samma förfaranden och uppgiftskällor för övervakning och rapportering enligt förordning (EU) nr 510/2011 som för rapportering enligt förordning (EG) nr 443/2009. Därför bör bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011, där det är motiverat, tillåta att man använder andra uppgiftskällor med samma noggrannhet för övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder så att övervakningen blir tillräckligt noggrann.

(3)

Mot bakgrund av erfarenheterna från övervakningen av koldioxidutsläpp från personbilar är det lämpligt att lägga till typgodkännandenummer som en detaljerad uppgiftsparameter som medlemsstaterna ska rapportera; detta för att förbättra verktygen för att kontrollera uppgifternas noggrannhet. Det har också framkommit att det inte finns något behov av parametern ”handelsnamn”, som därför bör tas bort från detaljerade övervakningsuppgifter.

(4)

För att medlemsstaternas övervakning och rapportering ska bli tydlig och exakt är det också nödvändigt att se till att de olika kraven i bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011 är enhetliga. De detaljerade uppgiftskraven specificeras i rapporteringsformaten i del C i bilaga II. Delarna A och B i den bilagan bör därför ändras för att korrekt återspegla de detaljerade uppgiftskraven.

(5)

Bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/7

(1)

Enligt direktiv 2009/125/EG ska kommissionen fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter som står för betydande försäljnings- och handelsvolymer, har betydande miljöpåverkan och erbjuder stora möjligheter till minskning av miljöpåverkan utan att det medför orimliga kostnader.

(2)

Enligt led a i artikel 16.2 i direktiv 2009/125/EG ska kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 19.3 och kriterierna i artikel 15.2 och efter att ha hört samrådsforumet för ekodesign, på lämpligt sätt införa genomförandeåtgärder för produkter som erbjuder stora möjligheter till kostnadseffektiv minskning av utsläppen av växthusgaser, t.ex. produkter för uppvärmning, ventilation och luftkonditionering.

(3)

Kommissionen har gjort en förberedande studie för att analysera de tekniska, miljömässiga och ekonomiska aspekterna hos luftkonditioneringsapparater och komfortfläktar som vanligtvis används i hushåll och små affärslokaler. Studien genomfördes i samarbete med berörda aktörer och intresserade parter från EU och tredjeländer, och resultaten har offentliggjorts.

(4)

De huvudsakliga miljöaspekter som har identifierats för de berörda produkterna såsom viktiga för denna förordning är energiförbrukningen i användningsfasen och ljudeffektnivån. Den förberedande studien visade också att risken för köldmediumläckor är en betydande miljöaspekt när det gäller direkta utsläpp av växthusgaser som i genomsnitt representerar 10–20 % av de kombinerade direkta och indirekta utsläppen av växthusgaser.

(5)

Som framgår av den förberedande studien och bekräftas i konsekvensanalysen finns det inte tillräckligt med information om komfortfläktars effektivitet. Genom att införa krav på att komfortfläktar ska vara försedda med uppgifter om apparatens effektivitet och mätmetoden för detta väl synligt på produkten, vill man förse myndigheterna med viktig information som gör det lättare att övervaka marknaden på ett effektivt sätt och i framtiden ta fram minimikrav på energieffektivitet. Dessutom fastställs krav för standby- och frånläge för komfortfläktar.

(6)

Den årliga elförbrukningen i EU för produkter som omfattas av denna förordning uppskattades till 30 TWh år 2005. Prognoser visar att om inga särskilda åtgärder vidtas kommer den årliga elförbrukningen år 2020 att uppgå till 74 TWh. Den förberedande studien visar att elförbrukningen för produkter som omfattas av denna förordning kan minskas betydligt.

(7)

Den förberedande studien visar att krav rörande övriga ekodesignparametrar som anges i bilaga I del 1 till direktiv 2009/125/EG inte är nödvändiga, eftersom den mest betydande miljöaspekten är luftkonditioneringsapparaternas elförbrukning och ljudeffektnivå i användningsfasen.

(8)

Eftersom köldmedier behandlas i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (2) fastställs i denna förordning inga särskilda krav på köldmedier. Det finns dock ett förslag om bonus i samband med ekodesignkraven i syfte att styra marknaden mot användning av köldmedier med mindre skadlig påverkan på miljön. Bonussystemet medför skärpning av minimikraven rörande energieffektivitet för apparater som använder köldmedel med låg global uppvärmningspotential (GWP).

(9)

Luftkonditioneringar kan ingå i system som installeras i byggnader. Det är möjligt att i nationell lagstiftning som bland annat grundas på Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (3) fastställa strängare krav för sådana luftkonditioneringssystem, utgående från de beräknings- och mätmetoder som definieras i denna förordning för luftkonditioneringens effektivitet.

(10)

Apparaternas funktioner i standby- eller frånläge kan stå för en betydande del av den totala energiförbrukningen. För luftkonditioneringsapparater, utom enhetsaggregat med en eller två kanaler (”double duct” och ”single duct”), ingår de här funktionernas elförbrukning i minimikraven för energiprestanda och i metoden för mätning av säsongseffektivitet. Kraven på standby- eller frånläge för enhetsaggregat med en eller två kanaler grundar sig på ekodesignkraven i kommissionens förordning (EG) nr 1275/2008 (4).

(11)

De kombinerade verkningarna av ekodesignkraven enligt denna förordning och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 626/2011 av den 4 maj 2011 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation (5) förväntas leda till årliga elbesparingar på 11 TWh till 2020, jämfört med om inga åtgärder vidtas.

(12)

De produkter som omfattas av denna förordning bör göras mer energieffektiva genom tillämpning av befintliga, allmänt tillgängliga och kostnadseffektiva tekniker som kan sänka de sammanlagda kostnaderna för anskaffning och drift av dessa produkter.

(13)

Ekodesignkraven bör inte ha negativ inverkan på produktens funktionalitet som den uppfattas av slutanvändaren och bör inte ha negativ inverkan på hälsa, säkerhet eller miljön. I synnerhet bör fördelarna med en minskad elförbrukning under användningsfasen mer än kompensera för potentiell ytterligare miljöpåverkan under produktionsfasen.

(14)

Ekodesignkraven bör introduceras gradvis så att tillverkarna får en tillräcklig tidsfrist för att vid behov omkonstruera de produkter som omfattas av förordningen. Tidsschemat bör fastställas så att negativ inverkan på produkternas marknadsfunktioner undviks och så att hänsyn tas till kostnadseffekterna för slutanvändare och tillverkare, framför allt små och medelstora företag, samtidigt som man garanterar att målen för förordningen uppnås i tid.

(15)

Mätningen av de relevanta produktparametrarna bör göras enligt pålitliga, exakta och reproducerbara mätmetoder med hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mätmetoder, inklusive, i förekommande fall, de harmoniserade standarder som har antagits av europeiska standardiseringsorgan enligt förteckningen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (6).

(16)

I enlighet med artikel 8 i direktiv 2009/125/EG, anges i denna förordning tillämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

(17)

För att underlätta överensstämmelsekontrollerna ska tillverkarna lämna information i form av den tekniska dokumentation som avses i bilagorna IV och V till direktiv 2009/125/EG i den utsträckning som informationen är relaterad till de krav som fastställs i denna förordning.

(18)

Förutom de juridiskt bindande krav som anges i denna förordning bör indikativa riktmärken för bästa tillgängliga teknik identifieras för att garantera en bred tillgång på enkelt nåbar information om hela livscykelns miljöprestanda för de produkter som omfattas av denna förordning.

(19)

De åtgärder som fastställs i denna förordning är i överensstämmelse med yttrandet från den kommitté som har inrättats enligt artikel 19.1 i direktiv 2009/125/EG.

a)

apparater som inte använder elenergi,

b)

luftkonditioneringsapparater där kondensorsidan eller evaporatorsidan, eller båda, inte använder luft som värmeöverföringsmedium.

Från den 1 januari 2013:

Enhetsaggregat med en eller två kanaler ska uppfylla kraven enligt punkt 2 a i bilaga I.

Från den 1 januari 2013:

Från den 1 januari 2014:

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/28

(1)

När det gäller vissa medicintekniska produkter kan det vara fördelaktigt för yrkesmässiga användare att få bruksanvisningen i elektronisk form i stället för i pappersform. Det kan minska miljöbelastningen och förbättra den medicintekniska industrins konkurrenskraft genom att kostnaderna minskar, samtidigt som säkerheten upprätthålls eller förbättras.

(2)

Denna möjlighet att tillhandahålla bruksanvisningar i elektronisk form i stället för i pappersform bör begränsas till vissa medicintekniska produkter och tillbehör avsedda att användas under särskilda omständigheter. Under alla omständigheter bör användarna av säkerhets- och effektivitetsskäl alltid ha möjlighet att på begäran få bruksanvisningen i pappersform.

(3)

För att hålla de potentiella riskerna så låga som möjligt bör tillverkaren göra en särskild riskbedömning av lämpligheten att tillhandahålla bruksanvisningen i elektronisk form.

(4)

För att användarna ska garanteras tillgång till bruksanvisningen bör de på lämpligt sätt informeras om hur de ska få tillgång till bruksanvisningen i elektronisk form och att de har rätt att kräva en bruksanvisning i pappersform.

(5)

För att användarna ska ha villkorslös tillgång till bruksanvisningar i elektronisk form och för att det ska vara lätt att sprida information om uppdateringar och produktvarningar bör bruksanvisningarna även finnas tillgängliga på en webbplats.

(6)

Oavsett de språkkrav som lagstiftningen i medlemsstaterna ställer på tillverkarna bör de tillverkare som tillhandahåller bruksanvisningar i elektronisk form ange på sin webbplats på vilka unionsspråk dessa bruksanvisningar finns.

(7)

Med undantag för medicintekniska produkter i klass I, enligt definitionen i bilaga IX till direktiv 93/42/EEG, bör ett anmält organ, på grundval av en särskild urvalsmetod, i samband med förfarandet för bedömning av överensstämmelse kontrollera att de skyldigheter som fastställs i denna förordning har fullgjorts.

(8)

Eftersom tillverkare och anmälda organ också bör garantera integritetsskydd för fysiska personer i samband med behandling av personuppgifter, bör det föreskrivas att webbplatser som innehåller bruksanvisningar för medicintekniska produkter ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3).

(9)

Av säkerhets- och enhetlighetsskäl bör bruksanvisningar i elektronisk form som tillhandahålls som komplement till fullständiga bruksanvisningar i pappersform omfattas av denna förordning vad gäller krav avseende innehåll och webbplatser.

(10)

Tillämpningen av denna förordning bör ske med viss fördröjning för att möjliggöra en smidig övergång till det nya systemet och ge samtliga aktörer och medlemsstaterna tid att anpassa sig till det.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 6.2 i direktiv 90/385/EEG.

a)

Aktiva medicintekniska produkter för implantation och deras tillbehör som omfattas av direktiv 90/385/EEG och som uteslutande är avsedda att användas för implantation eller programmering av en definierad aktiv medicinteknisk produkt för implantation.

b)

Medicintekniska produkter för implantation och deras tillbehör som omfattas av direktiv 93/42/EEG och som uteslutande är avsedda att användas för implantation av en definierad medicinteknisk produkt för implantation.

c)

Fast installerade medicintekniska produkter som omfattas av direktiv 93/42/EEG.

d)

Medicintekniska produkter och deras tillbehör som omfattas av direktiven 90/385/EEG och 93/42/EEG och är försedda med ett inbyggt system som visar bruksanvisningen.

e)

Fristående programvara som omfattas av direktiv 93/42/EEG.

a)

Produkterna och tillbehören är avsedda att uteslutande användas av yrkesmässiga användare.

b)

Det kan inte rimligen förutses att produkten kommer att användas av andra personer.

a)

Den avsedda användarens kunskap och erfarenhet, i synnerhet när det gäller produktens användning och användarnas behov.

b)

Egenskaperna hos den miljö där produkten kommer att användas.

c)

Den avsedda användarens kunskap om och erfarenhet av den maskinvara och programvara som krävs för att visa bruksanvisningen i elektronisk form.

d)

Användarens tillgång till de elektroniska resurser som rimligen kan förväntas behövas vid tidpunkten för användningen.

e)

Verkan av skyddsåtgärderna för att säkerställa att de elektroniska uppgifterna och det elektroniska innehållet inte kan manipuleras.

f)

Säkerhets- och reservsystem i händelse av maskinvaru- eller programvarufel, särskilt om bruksanvisningen i elektronisk form är integrerad i produkten.

g)

Förutsebara medicinska nödsituationer där det krävs information i pappersform.

h)

Konsekvenserna av att den särskilda webbplatsen eller internet i allmänhet tillfälligt inte är tillgängligt eller inte finns att tillgå i vårdinrättningen och säkerhetsåtgärder för att hantera en sådan situation.

i)

Utvärdering av hur snabbt bruksanvisningen ska tillhandahållas i pappersform på användarnas begäran.

1.

Den riskbedömning som avses i artikel 4 ska visa att säkerheten är densamma eller bättre med bruksanvisningar i elektronisk form jämfört med bruksanvisningar i pappersform.

2.

Tillverkarna ska tillhandahålla bruksanvisningar i elektronisk form i alla medlemsstater där produkten tillhandahålls eller tas i bruk, utom i vederbörligen motiverade fall enligt den riskbedömning som avses i artikel 4.

3.

Tillverkarna ska ha ett system för att tillhandahålla bruksanvisningar i pappersform utan extra kostnad för användaren, inom den tidsfrist som anges i den riskbedömning som avses i artikel 4 och senast inom sju kalenderdagar efter att begäran från användaren tagits emot eller vid leveransen av produkten om så begärs vid beställningen.

4.

Tillverkarna ska tillhandahålla information på produkten eller på ett informationsblad om förutsebara medicinska nödsituationer och, för produkter som är försedda med ett inbyggt system som visar bruksanvisningen, information om hur man startar produkten.

5.

Tillverkarna ska se till att bruksanvisningen i elektronisk form är korrekt utformad och fungerar samt styrka att detta kontrollerats och validerats.

6.

I fråga om medicintekniska produkter som är försedda med ett inbyggt system som visar bruksanvisningen ska tillverkarna se till att produkten är säker att använda även när bruksanvisningen visas, särskilt när det gäller produktens livsövervakande eller livsuppehållande funktioner.

7.

Tillverkaren ska i sin katalog eller annan relevant produktinformation lämna information om den programvara och maskinvara som krävs för att visa bruksanvisningen.

8.

Tillverkaren ska ha ett system för att tydligt ange när bruksanvisningen har reviderats och för att informera alla användare av produkten om detta, om revideringen var nödvändig av säkerhetsskäl.

9.

För produkter med angivet utgångsdatum, utom implantat, ska tillverkaren hålla bruksanvisningen tillgänglig i elektronisk form för användarna i minst två år efter den sist tillverkade produktens utgångsdatum.

10.

För produkter utan utgångsdatum och för implantat ska tillverkaren hålla bruksanvisningen tillgänglig i elektronisk form för användarna i 15 år efter att den sista produkten tillverkats.

a)

All information som krävs för att man ska kunna se bruksanvisningen.

b)

En unik referens som ger direkt tillträde och all annan information som användaren behöver för att identifiera och få tillgång till bruksanvisningen.

c)

Tillverkarens kontaktuppgifter.

d)

Information om var, hur och inom vilken tid bruksanvisningar i pappersform kan beställas och erhållas utan extra kostnad, i enlighet med artikel 5.

a)

Bruksanvisningen ska tillhandahållas i ett allmänt använt format som kan läsas med fritt tillgänglig programvara.

b)

Webbplatsen ska vara skyddad mot intrång i maskin- och programvaran.

c)

Webbplatsen ska fungera på ett sådant sätt att driftavbrott och visningsfel begränsas i möjligaste mån.

d)

Det ska anges på vilka av unionens språk tillverkaren tillhandahåller bruksanvisningar i elektronisk form.

e)

Webbplatsen ska uppfylla kraven i direktiv 95/46/EG.

f)

Den internetadress som visas i enlighet med artikel 6.2 ska vara stabil och direkt tillgänglig under den tid som anges i artikel 5.9 och 5.10.

g)

Alla tidigare versioner av bruksanvisningen i elektronisk form och datum för deras publicering ska finnas tillgängliga på webbplatsen.

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/32

(1)

Genom artikel 27 i förordning (EG) nr 1234/2007, i dess ändrade lydelse genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 121/2012 (3), har det upprättats en ordning varigenom livsmedel kan delas ut till de sämst ställda i unionen. Produkter i interventionslager kan ställas till förfogande för detta ändamål, men om interventionslagren inte lämpar sig för utdelning av livsmedel inom ramen för denna ordning, kan livsmedel köpas upp på marknaden. Åren 2012 och 2013 ingår denna ordning i den förteckning över åtgärder som får finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) som anges i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (4), med en årlig övre gräns på 500 miljoner euro.

(2)

Enligt artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska kommissionen anta årsplaner. Den årliga distributionsplanen för 2012 antogs den 10 juni 2011 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 562/2011 (5) enbart på grundval av produkter som fanns tillgängliga i interventionslagren. De ytterligare resurser som till följd av ändringen av artikel 27 i förordning (EG) nr 1234/2007 genom förordning (EU) nr 121/2012 gjorts tillgängliga under budgetåret 2012 för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen bör tilldelas medlemsstaterna.

(3)

För att upprätthålla det årliga budgettaket bör de eventuella kostnaderna för överföring inom unionen ingå i den samlade tilldelning av finansiella medel som medlemsstaterna har fått för att genomföra 2012 års distributionsplan. De tidsfrister för betalningsansökningar och utbetalningar av de behöriga myndigheterna som fastställs i artikel 9 i kommissionens förordning (EU) nr 807/2010 av den 14 september 2010 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i unionen (6) bör dessutom justeras för att se till att de resurser som tilldelas inom ramen för 2012 års distributionsplan endast berättigar till unionsstöd om dessa utbetalningar görs under budgetåret 2012.

(4)

Med beaktande av att medlemsstaterna på grund av datumet för ikraftträdande av förordning (EU) nr 121/2012 har fått kortare tid på sig för att genomföra 2012 års distributionsplan är det lämpligt att förlänga de tidsfrister som anges i artikel 3.1 och 3.3 i förordning (EU) nr 807/2010 för genomförandeperioden för årsplanen och fullgörandet av betalningar för produkter som anskaffats på marknaden.

(5)

Eftersom distributionsplanen för 2012 revideras vid en tidpunkt när de nationella administrativa förfarandena för genomförandet av planen i det närmaste borde vara slutförda, bör de disponibla kvantiteter produkter i interventionslagren som omfördelas till följd av Finlands beslut om att avstå från en del av sin tilldelning av skummjölkspulver eller till följd av en förnyad bedömning av de exakta kvantiteterna i interventionslagren inte ingå vid beräkningen av om medlemsstaterna har fullgjort den skyldighet enligt artikel 3.2 andra och tredje stycket i förordning (EU) nr 807/2010 om att 70 % av kvantiteterna av spannmål och skummjölkspulver ska tas ut inom de tidsfrister som fastställs i den artikeln.

(6)

Med hänsyn till att genomförandeperioden för 2012 års distributionsplan redan är långt framskriden och för att ge medlemsstaterna så mycket tid på sig som möjligt för att vidta de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av den ändrade planen bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(7)

Genomförandeförordning (EU) nr 562/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   För 2012 ska distributionen av livsmedel till de sämst ställda i unionen, enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1234/2007, genomföras i enlighet med den årliga distributionsplan som fastställs i bilaga I till den här förordningen.

De finansiella resurser som är tillgängliga för genomförandet av 2012 års plan kan användas av medlemsstaterna inom de gränser som fastställs i punkt a i bilaga I.

De kvantiteter av varje typ av produkt som kan tas ut från interventionslagren anges i punkt b i den bilagan.

Vägledande tilldelningar till medlemsstaterna för inköp av livsmedel på unionsmarknaden anges i punkt c i den bilagan.

2.   Användningen av spannmål som betalning för anskaffning av risprodukter på marknaden ska vara tillåten i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) nr 807/2010.

Artikel 2

Överföring inom unionen av de produkter som förtecknas i bilaga II till denna förordning ska tillåtas på de villkor som fastställs i artikel 8 i förordning (EU) nr 807/2010. Vägledande tilldelningar till medlemsstaterna för ersättning av kostnaderna för överföringar inom unionen enligt den årliga distributionsplan som avses i artikel 1 anges i punkt d i bilaga I.”

2.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 2a–2d:

”Artikel 2a

Genom undantag från artikel 3.1 i förordning (EU) nr 807/2010 ska genomförandeperioden för 2012 års distributionsplan löpa ut den 28 februari 2013.

Artikel 2b

Genom undantag från artikel 3.3 i förordning (EU) nr 807/2010 ska betalningarna för produkter som ska levereras av aktören inom ramen för 2012 års distributionsplan och som anskaffas på marknaden enligt artikel 2.3 a iii och iv i förordning (EU) nr 807/2010 fullgöras före den 15 oktober 2012.

Artikel 2c

För 2012 års distributionsplan ska artikel 3.2 andra stycket första meningen och tredje stycket i förordning (EU) nr 807/2010 i förekommande fall inte gälla följande kvantiteter i interventionslagren:

Artikel 2d

Genom undantag från artikel 9 i förordning (EU) nr 807/2010 ska betalningsansökningar som avser 2012 års distributionsplan lämnas in till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat senast den 30 september 2012. Utom i fall av force majeure ska ansökningar som lämnas in efter denna dag inte godtas.

Utgifter inom ramen för punkt a i bilaga I ska berättiga till unionsfinansiering endast om medlemsstaten betalat ut dem till mottagaren senast den 15 oktober 2012.”

3.

Bilagorna I och II ska ersättas med texten i bilagan till denna förordning.

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/39

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/41

(1)

Genom artikel 3.1 och 3.2 i protokoll nr 1 (3) till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och republiken Tunisien å andra sidan (4) öppnas en tullfri kvot för import av obearbetad olivolja med KN-nummer 1509 10 10 och 1509 10 90 som är helt framställd i Tunisien och som transporteras direkt därifrån till europeiska unionen, inom en kvantitet som fastställs för varje år.

(2)

Månatliga kvantitativa begränsningar för utfärdande av importlicenser fastställs i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1918/2006 av den 20 december 2006 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för olivolja med ursprung i Tunisien (5).

(3)

I enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1918/2006 har ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en total kvantitet som överstiger den gräns som föreskrivs för mars månad i artikel 2.2 i nämnda förordning.

(4)

Därför bör kommissionen fastställa en tilldelningskoefficient så att importlicenser kan utfärdas i förhållande till den tillgängliga kvantiteten.

(5)

När begränsningen för mars månad har nåtts får ingen ytterligare importlicens utfärdas för månaden i fråga.