Europeiska unionens L 155/2009

I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

18.6.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 155/17

RÅDETS DIREKTIV 2009/50/EG

av den 25 maj 2009

om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63 första stycket led 3 a och led 4,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3), och

av följande skäl:

(1)	För att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget att det ska beslutas om åtgärder på områdena för asyl, invandring och skydd för tredjelandsmedborgares rättigheter.

(2)

Enligt fördraget ska rådet besluta om åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkor för inresa och bosättning, om normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda visering för längre tid och uppehållstillstånd samt om åtgärder som definierar enligt vilka rättigheter och villkor tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat får vistas i andra medlemsstater.

(3)

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes målet att gemenskapen senast 2010 ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Åtgärder för att locka och behålla högkvalificerade arbetstagare från tredjeland som en del av en strategi baserad på medlemsstaternas behov bör ses i det bredare sammanhang som utgörs av Lissabonstrategin och kommissionens meddelande av den 11 december 2007 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.

(4)

I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet den 4 och 5 november 2004, anges att laglig migration kommer att ha stor betydelse för att stärka den kunskapsbaserade ekonomin i Europa och främja ekonomisk utveckling och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabonstrategin. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en strategisk plan för laglig migration som inbegriper förfaranden för inresetillstånd som snabbt kan svara på fluktuerande efterfrågan på migrerande arbetskraft.

(5)

Vid sitt möte den 14 och 15 december 2006 enades Europeiska rådet om en rad åtgärder för 2007, bland annat utformning av en väl förvaltad migrationspolitik som fullt ut respekterar medlemsstaternas nationella behörighet, för att bistå medlemsstaterna med att uppfylla befintliga och framtida behov av arbetskraft.

(6)

För att uppnå Lissabonstrategins mål är det också viktigt att främja rörligheten inom unionen för högkvalificerade arbetstagare som är unionsmedborgare, särskilt medborgare i de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 och 2007. Vid genomförandet av detta direktiv är medlemsstaterna skyldiga att respektera den princip om gemenskapsföreträde som särskilt uttrycks i de relevanta bestämmelserna i 2003 och 2005 års anslutningsakter.

(7)

Detta direktiv är avsett att bidra till att uppnå dessa mål och komma till rätta med arbetskraftsbristen genom att främja tredjelandsmedborgares inresa och rörlighet i syfte att ta en anställning som innebär högkvalificerat arbete under vistelser på minst tre månader. Avsikten är att göra gemenskapen mer attraktiv för sådana arbetstagare från hela världen och främja dess konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt. För att dessa mål ska kunna uppnås är det nödvändigt att underlätta inresa för högkvalificerade arbetstagare och deras familjer genom att införa ett påskyndat förfarande för utfärdande av nödvändiga viseringar och uppehållstillstånd och genom att bevilja dem samma sociala och ekonomiska rättigheter som värdmedlemsstatens medborgare på en rad områden. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till medlemsstaternas prioriteringar, arbetsmarknadsbehov och mottagningskapacitet. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas behörighet när det gäller att behålla eller införa nya nationella uppehållstillstånd för alla anställningssyften. De berörda tredjelandsmedborgarna bör få möjlighet att ansöka om ett EU-blåkort eller ett nationellt uppehållstillstånd. Vidare bör detta direktiv inte påverka möjligheterna för en innehavare av ett EU-blåkort att åtnjuta eventuella ytterligare rättigheter och förmåner enligt nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med detta direktiv.

(8)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa antalet tredjelandsmedborgare som ska beviljas inresa på medlemsstaternas territorium för högkvalificerad anställning. Detta bör även gälla tredjelandsmedborgare som vill stanna kvar på en medlemsstats territorium för att bedriva en betald ekonomisk verksamhet och som vistas lagligt i den medlemsstaten enligt andra ordningar, till exempel studerande som just har avslutat sina studier eller forskare som beviljats inresa enligt rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, obetald yrkesutbildning eller volontärarbete (4) respektive rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (5), och som inte åtnjuter konsoliderat tillträde till medlemsstatens arbetsmarknad enligt gemenskapslagstiftningen eller medlemsstatens nationella lagstiftning. När det gäller antalet personer som beviljas inresa behåller medlemsstaterna möjligheten att inte bevilja uppehållstillstånd för anställning generellt eller för vissa yrken, ekonomiska branscher eller regioner.

(9)	I detta direktiv kan vid bedömning av huruvida den aktuella tredjelandsmedborgaren innehar bevis på högre utbildning hänvisning göras till 1997 års Isced-nivå 5a och 6 (International Standard Classification of Education).

(10)

Detta direktiv bör innehålla bestämmelser om ett flexibelt och efterfrågestyrt system för inresa som baseras på objektiva kriterier, till exempel en lönetröskel som kan jämföras med lönenivåerna i medlemsstaterna, och på yrkeskvalifikationer. Det är nödvändigt att definiera en minsta gemensam nämnare för lönetröskeln för att garantera en viss grad av harmonisering av villkoren för inresa och vistelse i hela gemenskapen. Lönetröskeln anger en miniminivå medan medlemsstaterna kan fastställa en högre lönetröskel. Medlemsstaterna bör fastställa sina trösklar på ett sätt som överensstämmer med situationen och organisationen på deras respektive arbetsmarknader och med deras allmänna invandringspolitik. En avvikelse från huvudordningen i fråga om lönetrösklar kan fastställas för specifika yrken där den berörda medlemsstaten anser att det finns särskild brist på tillgänglig arbetskraft och när de utgör en del av de större grupperna 1 och 2 i Isco-klassificeringen (International Standard Classification of Occupation).

(11)

Detta direktiv syftar endast till att fastställa villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, inom systemet med EU-blåkort, inklusive urvalskriterier för lönetröskeln. Lönetröskeln är enbart avsedd att, med beaktande av statistiska uppgifter som publicerats av kommissionen (Eurostat) eller av den berörda medlemsstaten, bidra till fastställandet av räckvidden för det EU-blåkort som varje medlemsstat infört på grundval av gemensamma regler. Den syftar inte till att fastställa löner och medför därför inte något undantag, vare sig från regler eller praxis på medlemsstatsnivå eller från kollektivavtal, och kan inte användas för någon harmonisering på området. I detta direktiv respekteras slutligen medlemsstaternas behörighet fullt ut, särskilt när det gäller sysselsättning, arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor.

(12)

När en medlemsstat har beslutat att bevilja inresa för en tredjelandsmedborgare som uppfyller de relevanta kriterierna, bör den tredjelandsmedborgare som har ansökt om EU-blåkort erhålla det särskilda uppehållstillstånd som föreskrivs i detta direktiv, vilket bör medge en successivt ökad tillgång till arbetsmarknaden samt rättigheter beträffande vistelse och rörlighet för vederbörande och dennes familj. Tidsfristen för prövningen av en ansökan om EU-blåkort bör inte inbegripa den tid som krävs för erkännande av yrkeskvalifikationer eller den tid som krävs för eventuellt utfärdande av en visering. Detta direktiv påverkar inte de nationella förfarandena för erkännande av examensbevis. Att en behörig myndighet utses enligt detta direktiv påverkar inte den roll och det ansvar som andra nationella myndigheter och, i förekommande fall, arbetsmarknadens parter har i fråga om att pröva och fatta beslut om ansökan.

(13)

EU-blåkortet bör vara utformat på ett sätt som överensstämmer med rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (6) och som gör det möjligt för medlemsstaterna att föra in uppgifter, bland annat om under vilka förutsättningar en person har rätt att arbeta.

(14)

Tredjelandsmedborgare som innehar en giltig resehandling och ett EU-blåkort som har utfärdats av en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, bör få tillstånd att resa in och röra sig fritt under en period av tre månader i de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (7) och artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna.

(15)

Det bör erkännas att yrkesmässig och geografisk rörlighet för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland är en grundläggande mekanism för att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden, förebygga brist på kvalificerad arbetskraft och utjämna regionala obalanser. För att iaktta principen om gemenskapsföreträde och förebygga eventuellt missbruk av systemet bör den yrkesmässiga rörligheten för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland begränsas under de första två åren av laglig anställning i en medlemsstat.

(16)	I detta direktiv respekteras likabehandling mellan medborgare i medlemsstaterna och innehavare av EU-blåkort fullt ut i fråga om lön, när de befinner sig i jämförbara situationer.

(17)	Likabehandling av innehavare av ett EU-blåkort omfattar inte sådana yrkesutbildningsåtgärder som omfattas av socialt bistånd.

(18)

Innehavare av EU-blåkort bör åtnjuta likabehandling med avseende på social trygghet. I rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (8) definieras olika grenar av social trygghet. Genom rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (9) utvidgas bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 till att även avse tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i gemenskapen och som befinner sig i en gränsöverskridande situation. Bestämmelserna om likabehandling i fråga om social trygghet i detta direktiv är också direkt tillämpliga på personer som reser in på en medlemsstats territorium direkt från ett tredjeland, förutsatt att personen i fråga är lagligen bosatt i medlemsstaten som innehavare av ett giltigt EU-blåkort, inklusive under en period av tillfällig arbetslöshet, samt uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att komma i fråga för berörda socialförsäkringsförmåner.

Detta direktiv bör dock inte ge innehavare av EU-blåkort fler rättigheter än de som redan föreskrivs i gällande gemenskapslagstiftning om social trygghet för tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation med anknytning till flera medlemsstater. Vidare bör det genom detta direktiv inte beviljas rättigheter i situationer som inte omfattas av gemenskapslagstiftningen, till exempel avseende familjemedlemmar som är bosatta i ett tredjeland.

(19)

Yrkeskvalifikationer som en tredjelandsmedborgare har förvärvat i en annan medlemsstat bör erkännas på samma villkor som en unionsmedborgares kvalifikationer, och kvalifikationer som har förvärvats i ett tredjeland bör beaktas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (10).

(20)

Under den första tiden som en högkvalificerad arbetstagare från ett tredjeland vistas lagligt i en medlemsstat bör den geografiska rörligheten inom gemenskapen vara kontrollerad och styras av efterfrågan. Det bör införas undantag från rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (11) för att inte missgynna geografiskt rörliga högkvalificerade arbetstagare från tredjeland som ännu inte beviljats ställning som varaktigt bosatta, i enlighet med vad som avses i det direktivet, och för att uppmuntra geografisk och cirkulär migration.

(21)

Rörligheten för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland mellan gemenskapen och deras ursprungsländer bör främjas och upprätthållas. Det bör införas undantag från direktiv 2003/109/EG, för att förlänga tiden av bortovaro från gemenskapens territorium, utan att detta innebär ett avbrott i den period av laglig och oavbruten vistelse som krävs för rätt till EG-ställning som varaktigt bosatt. Högkvalificerade arbetstagare från tredjeland bör också ha rätt att vara borta från gemenskapens territorium under längre perioder än de som anges i direktiv 2003/109/EG sedan de har beviljats EG-ställning som varaktigt bosatta för att uppmuntra cirkulär migration av dessa personer.

(22)

Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna avstå från att i utvecklingsländer aktivt rekrytera inom sektorer som lider brist på personal. Det bör utvecklas etiska rekryteringsrutiner och rekryteringsprinciper för offentliga och privata arbetsgivare inom nyckelsektorer, till exempel hälsosektorn, vilket betonades i rådets och medlemsstaternas slutsatser av den 14 maj 2007 om det europeiska handlingsprogrammet för att avhjälpa den akuta bristen på hälso- och sjukvårdspersonal i utvecklingsländer (2007–2013), och, om det är lämpligt, för utbildningssektorn. Vid sidan av detta bör mekanismer, riktlinjer och andra verktyg utarbetas och tillämpas för att vid behov underlätta cirkulär och temporär migration samt andra åtgärder som kan bidra till att så långt möjligt minska de negativa verkningarna för utvecklingsländer vid migration av högkvalificerade arbetstagare och maximera de positiva verkningarna för att omvandla kompetensflykt till kompetensinflöde.

(23)

Förmånliga villkor för familjeåterförening och tillträde till arbetsmarknaden för makar bör vara ett grundläggande inslag i detta direktiv, som syftar till att attrahera högkvalificerade tredjelandsarbetstagare. Särskilda undantag från rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (12) bör införas för att uppnå detta mål. Undantaget i artikel 15.3 i det här direktivet utesluter inte att medlemsstater kan behålla eller införa kriterier för integrering och integrationsåtgärder, inklusive språkstudier, för familjemedlemmar till en innehavare av EU-blåkort.

(24)

Särskilda rapporteringsbestämmelser bör införas för att övervaka tillämpningen av detta direktiv, också i syfte att kunna identifiera och möjligen motverka kunskapsflykt från utvecklingsländer och för att undvika kompetensslöseri. Relevanta uppgifter bör årligen överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (13).

(25)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen införande av ett särskilt inreseförfarande och antagande av villkor för inresa och vistelse i mer än tre månader på medlemsstaternas territorium för högkvalificerad anställning för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, särskilt vad gäller säkerställande av dessa personers rörlighet mellan medlemsstaterna, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)	Detta direktiv tar hänsyn till de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och som återspeglas av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(27)

I enlighet med punkt 34 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning (14) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(28)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på dessa medlemsstater.

(29)	I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa

a)	villkoren för inresa och vistelse i mer än tre månader på medlemsstaternas territorium för högkvalificerad anställning när det gäller tredjelandsmedborgare som innehar ett EU-blåkort samt deras familjemedlemmar,

b)	villkoren för tredjelandsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i enlighet med led a i andra medlemsstater än den första medlemsstaten.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) tredjelandsmedborgare: person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget.

b) högkvalificerad anställning: anställning

av en person som i den berörda medlemsstaten i egenskap av arbetstagare är skyddad enligt nationell arbetsrätt och/eller enligt nationell praxis, oavsett rättsförhållandet, i syfte att för, eller under ledning av, någon annan utöva verkligt och effektivt arbete,

för vilken personen erhåller betalning, och

för vilken personen har relevant och särskild kompetens, som styrks genom högre yrkeskvalifikationer.

c) EU-blåkort: ett tillstånd med beteckningen EU-blåkort som ger innehavaren rätt att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i detta direktiv.

d) första medlemsstat: den medlemsstat som först beviljade en tredjelandsmedborgare ett EU-blåkort.

e) andra medlemsstat: varje annan medlemsstat än den första medlemsstaten.

f) familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG.

g) högre yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som kan styrkas genom bevis på högre utbildning eller, om undantag om detta föreskrivs i nationell lagstiftning, genom bevis på minst fem års yrkeserfarenhet som är jämförbar med högre utbildning och som är relevant inom det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet eller det bindande anställningserbjudandet.

h) bevis på högre utbildning: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig instans och som styrker slutförandet av ett program för eftergymnasial högre utbildning, nämligen en uppsättning kurser som tillhandahålls av en högre utbildningsanordnare som erkänns som lärosäte av den stat där den är belägen. Vid tillämpningen av detta direktiv ska ett bevis på högre utbildning beaktas, under förutsättning att det krävts minst tre års studier för att förvärva det.

i) yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av yrket i fråga.

j) reglerat yrke: ett yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa till en medlemsstats territorium för högkvalificerad anställning enligt villkoren i detta direktiv.

2. Detta direktiv ska inte vara tillämpligt på tredjelandsmedborgare som

a)	har rätt att vistas i en medlemsstat på grundval av tillfälligt skydd eller som har ansökt om rätt till vistelse på den grunden och väntar på beslut om sin ställning,

åtnjuter internationellt skydd enligt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (15) eller har ansökt om internationellt skydd enligt det direktivet och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut,

c)	åtnjuter skydd i enlighet med nationell lagstiftning, internationella förpliktelser eller praxis i medlemsstaten eller har ansökt om skydd i enlighet med nationell lagstiftning, internationella förpliktelser eller praxis i medlemsstaten och vars ansökan inte har lett till något slutligt beslut,

d)	ansöker om rätt att vistas i medlemsstaten som forskare i den mening som avses i direktiv 2005/71/EG, i syfte att genomföra ett forskningsprojekt,

är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat eller som utövar sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (16),

f)	åtnjuter ställning som varaktigt bosatta i en medlemsstat enligt direktiv 2003/109/EG och utövar sin rätt att vistas i en annan medlemsstat i syfte att bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare,

g)	reser in i en medlemsstat i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig vistelse för vissa kategorier av fysiska personer med anknytning till handel och investeringar,

h)	beviljats inresa till en medlemsstats territorium som säsongsarbetare,

i)	fått uppskov med avvisning eller utvisning på grund av faktiska eller rättsliga omständigheter,

j)	omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (17) så länge de är utstationerade på den berörda medlemsstatens territorium.

Vidare ska detta direktiv inte vara tillämpligt på tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet, som enligt överenskommelser mellan gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och dessa tredjeländer, å andra sidan, åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare.

3. Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av eventuella avtal mellan gemenskapen och/eller dess medlemsstater, å den ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å den andra, vilka innehåller en förteckning över yrken som bör undantas från tillämpningen av detta direktiv för att säkerställa en etisk rekrytering inom sektorer som kännetecknas av personalbrist, genom att skydda arbetskraft i utvecklingsländer som undertecknat dessa avtal.

4. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än EU-blåkort för alla anställningsändamål. Sådana uppehållstillstånd ska inte ge den rätt till vistelse i andra medlemsstater som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 4

Förmånligare bestämmelser

1. Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i

a)	gemenskapslagstiftningen, inbegripet i bilaterala och multilaterala avtal mellan gemenskapen, eller gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å andra sidan,

b)	bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer.

2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som det är tillämpligt på när det gäller följande bestämmelser i direktivet, nämligen

a)	artikel 5.3 vid tillämpning av artikel 18,

b)	artiklarna 11, 12.1 andra meningen, 12.2, 13, 14, 15 och 16.4.

KAPITEL II

INRESEVILLKOR

Artikel 5

Inresekriterier

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.1 ska en tredjelandsmedborgare som ansöker om ett EU-blåkort i enlighet med villkoren i detta direktiv

a)	visa upp ett giltigt anställningskontrakt eller, i enlighet med nationell lagstiftning, ett bindande anställningserbjudande om minst ett års högkvalificerad anställning i den berörda medlemsstaten,

b)	visa upp en handling som styrker att han uppfyller de villkor som enligt nationell lagstiftning gäller för unionsmedborgares utövande av det reglerade yrke som anges i anställningskontraktet eller i det bindande anställningserbjudandet i enlighet med nationell lagstiftning,

c)	när det gäller oreglerade yrken, lägga fram handlingar som styrker relevanta högre yrkeskvalifikationer för det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet eller i det bindande anställningserbjudandet i enlighet med nationell lagstiftning,

uppvisa en resehandling, som är giltig enligt nationell rätt, och en viseringsansökan eller, vid behov, en visering samt, i förekommande fall, ett giltigt uppehållstillstånd eller en nationell visering för längre vistelse; medlemsstaterna får kräva att resehandlingen är giltig åtminstone under inledningen av den period för vilken uppehållstillståndet beviljats,

lägga fram bevis för att han har, eller i enlighet med nationell lagstiftning, har ansökt om, en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten under perioder när sådant försäkringsskydd och motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av anställningskontraktet,

f)	inte anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och allmän folkhälsa.

2. Medlemsstaterna får kräva att sökanden uppger sin adress på den berörda medlemsstatens territorium.

3. Utöver villkoren i punkt 1 får den bruttoårslön som är resultatet av den månadslön eller årslön som anges i anställningskontraktet, eller i det bindande anställningserbjudandet, inte understiga en relevant lönetröskel som medlemsstaterna för ändamålet ska fastställa och offentliggöra och som ska vara minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 får medlemsstaterna kräva att alla villkor i tillämpliga lagar, kollektivavtal eller relevant branschpraxis för högkvalificerad anställning ska vara uppfyllda.

5. Med avvikelse från punkt 3 får lönetröskeln för anställning inom de yrken där efterfrågan på arbetstagare från tredjeland är särskilt stor och som ingår i de stora grupperna 1 och 2 enligt Isco, vara minst 1,2 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten varje år tillställa kommissionen en förteckning över de yrken för vilka en avvikelse har beslutats.

6. Denna artikel ska inte påverka tillämpliga kollektivavtal eller relevant branschpraxis för högkvalificerad anställning.

Artikel 6

Inresekvoter

Detta direktiv ska inte inverka på en medlemsstats rätt att besluta om inresekvoter för tredjelandsmedborgare som inreser till dess territorium för högkvalificerad anställning.

KAPITEL III

EU-BLÅKORT, FÖRFARANDE OCH INSYN

Artikel 7

EU-blåkort

1. En tredjelandsmedborgare som har ansökt om EU-blåkort och som uppfyller kraven i artikel 5 och som har fått sin ansökan beviljad av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 8, ska erhålla ett EU-blåkort.

Den berörda medlemsstaten ska ge tredjelandsmedborgare all hjälp de behöver för att erhålla nödvändiga viseringar.

2. Medlemsstaterna ska fastställa en standardiserad giltighetstid för EU-blåkortet på mellan ett och fyra år. Om anställningskontraktet omfattar en period som understiger denna giltighetstid, ska EU-blåkortet utfärdas för den period som anställningskontraktet gäller, plus tre månader.

3. Medlemsstatens behöriga myndigheter ska utfärda EU-blåkortet med hjälp av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002. I enlighet med vad som anges i led a 7.5–9 i bilagan till den förordningen, ska medlemsstaterna på EU-blåkortet ange villkoren för tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med artikel 12.1 i detta direktiv. Under rubriken ”Typ av tillstånd” i uppehållstillståndet ska medlemsstaterna ange ”EU-blåkort”.

4. Under giltighetstiden ska EU-blåkortet ge innehavaren rätt

a)	att resa in till, på nytt resa in till och vistas på territoriet för den medlemsstat som utfärdat EU-blåkortet,

b)	till de rättigheter som ges i detta direktiv.

Artikel 8

Grunder för avslag

1. Medlemsstaterna ska avslå en ansökan om EU-blåkort om sökanden inte uppfyller villkoren i artikel 5 eller om de handlingar som uppvisas till stöd för ansökan har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende.

2. Innan medlemsstaterna fattar beslut om en ansökan om EU-blåkort och när de överväger förlängning eller tillstånd enligt artikel 12.1 och 12.2 under de två första årens lagliga anställning som innehavare av ett EU-blåkort, får de undersöka situationen på sin arbetsmarknad och tillämpa sina nationella förfaranden för tillsättning av lediga platser.

Medlemsstaterna får kontrollera om den berörda lediga platsen inte kan tillsättas med nationell arbetskraft, med arbetskraft från gemenskapen, med tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i den medlemsstaten och redan utgör en del av dess arbetsmarknad på grund av gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller med personer med EG-ställning som varaktigt bosatta som önskar flytta till den medlemsstaten för högkvalificerad anställning i enlighet med kapitel III i direktiv 2003/109/EG.

3. En ansökan om EU-blåkort kan också nekas prövning på grundval av artikel 6.

4. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om EU-blåkort för att säkerställa etiska krav inom de sektorer där det råder brist på kvalificerad arbetskraft i ursprungsländerna.

5. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om EU-blåkort om arbetsgivaren påförts sanktioner i enlighet med nationell lagstiftning för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning.

Artikel 9

Grunder för att återkalla eller inte förlänga EU-blåkort

1. Medlemsstaterna ska återkalla eller avslå en ansökan om förlängning av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv i följande fall, nämligen

a)	om EU-blåkortet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende,

b)	om det framkommer att innehavaren inte uppfyllde eller inte längre uppfyller kraven för inresa och vistelse i detta direktiv eller vistas i den berörda medlemsstaten av andra skäl än de för vilka innehavaren beviljades tillstånd,

c)	om innehavaren inte har respekterat begränsningarna i artikel 12.1 och 12.2 samt artikel 13.

2. Underlåtenhet att informera enligt artikel 12.2 andra stycket och artikel 13.4 ska inte anses utgöra tillräcklig grund för att återkalla eller inte förlänga ett EU-blåkort om innehavaren kan bevisa att informationen inte nådde de behöriga myndigheterna av orsaker som innehavaren inte rådde över.

3. Medlemsstaterna får återkalla eller avslå en ansökan om förlängning av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv i följande fall:

a)	Av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän folkhälsa.

I de fall innehavaren av EU-blåkortet inte har tillräckliga medel för sin, och i tillämpliga fall sina familjemedlemmars, försörjning utan att utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma innehavarens försörjningsmedel utifrån hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet och får beakta nivån för nationella minimilöner och pensioner samt det antal familjemedlemmar som den berörda personen har. En sådan bedömning ska inte ske under den arbetslöshetsperiod som avses i artikel 13.

c)	Om den berörda personen inte har meddelat sin adress.

d)	Om innehavaren av ett EU-blåkort ansöker om socialbidrag, förutsatt att den berörda medlemsstaten i förväg skriftligen har informerat honom om detta.

Artikel 10

Ansökan om inresa

1. Medlemsstaterna ska fastställa huruvida ansökningar om EU-blåkort ska göras av den berörda tredjelandsmedborgaren och/eller av dennes arbetsgivare.

2. Ansökan ska tas upp till prövning antingen när den berörda tredjelandsmedborgaren fortfarande befinner sig utanför den medlemsstat som han vill resa in i, eller när han redan vistas i den medlemsstaten och har ett giltigt uppehållstillstånd eller en nationell visering för längre vistelse.

3. Med avvikelse från punkt 2 får en medlemsstat i enlighet med sin nationella lagstiftning godta en ansökan som getts in när den berörda tredjelandsmedborgaren inte innehar ett giltigt uppehållstillstånd men uppehåller sig lagligen på territoriet.

4. Med avvikelse från punkt 2 får en medlemsstat föreskriva att ansökan endast kan ges in utanför dess territorium, förutsatt att sådana begränsningar redan när detta direktiv antas finns fastställda i gällande lagstiftning för antingen alla tredjelandsmedborgare eller för specifika kategorier av tredjelandsmedborgare.

Artikel 11

Rättssäkerhetsgarantier

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska fatta beslut när ansökan om ett EU-blåkort är fullständig och, i enlighet med förfarandena i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, skriftligen underrätta sökanden om beslutet så snart som möjligt och senast 90 dagar efter det att ansökan lämnades in.

Följderna av att ett beslut inte har fattats innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, ska regleras av den relevanta medlemsstatens nationella lagstiftning.

2. Om de uppgifter eller handlingar som lämnats till stöd för ansökan är otillräckliga, ska de behöriga myndigheterna underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs samt fastställa en rimlig tidsfrist för att lämna dessa uppgifter. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter och handlingar som krävs. Om dessa ytterligare uppgifter och handlingar inte har lämnats inom tidsfristen får ansökan avslås.

3. Avslag på en ansökan om EU-blåkort, eller beslut om att inte förlänga eller återkalla ett EU-blåkort, ska meddelas genom en skriftlig underrättelse till den berörda tredjelandsmedborgaren och, i förekommande fall, till dennes arbetsgivare, i enlighet med de förfaranden som gäller enligt den relevanta nationella lagstiftningen, och ska kunna vara föremål för rättslig prövning i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell lagstiftning. Den skriftliga underrättelsen ska innehålla en motivering av beslutet och ange vilka prövningsförfaranden som står till buds och inom vilken tid ett sådant förfarande ska inledas.

KAPITEL IV

RÄTTIGHETER

Artikel 12

Tillträde till arbetsmarknaden

1. Under de första två åren av laglig anställning i den berörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort ska den berörda personens tillträde till arbetsmarknaden vara begränsat till den anställning som uppfyller villkoren för inresa i artikel 5. Efter de första två åren får medlemsstaterna låta personen i fråga åtnjuta samma behandling som medlemsstatens egna medborgare när det gäller tillträde till anställningar som innebär högkvalificerat arbete.

2. Under de första två åren av laglig anställning i den berörda medlemsstaten ska ändringar av arbetsgivare för innehavare av ett EU-blåkort skriftligen godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten, i enlighet med nationella förfaranden och inom de tidsfrister som anges i artikel 11.1. Ändringar som påverkar inresevillkoren ska meddelas på förhand eller, om detta fastställs i nationell lagstiftning, godkännas på förhand.

Efter de första två åren och när medlemsstaten inte utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 om lika behandling, ska personen i fråga i enlighet med nationella förfaranden meddela ändringar som påverkar villkoren i artikel 5 till de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten.

3. Medlemsstaterna får behålla inskränkningar i möjligheterna till sådan anställning som, om så endast vid enstaka tillfällen, medför myndighetsutövning och ansvar för att skydda statens allmänna intressen, när anställningen i fråga, i enlighet med befintlig nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning, är förbehållen egna medborgare.

4. Medlemsstaterna får behålla inskränkningar i möjligheterna till sådan anställning som, i enlighet med befintlig nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning, är förbehållen medborgare i den berörda medlemsstaten, unionsmedborgare eller medborgare i EES-länder.

5. Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av principen om gemenskapsföreträde, såsom denna uttrycks i relevanta bestämmelser i 2003 och 2005 års anslutningsakter, särskilt när det gäller frågan om rätten för medborgare i berörda medlemsstater att få tillträde till arbetsmarknaden.

Artikel 13

Tillfällig arbetslöshet

1. Arbetslöshet ska inte i sig kunna ligga till grund för återkallande av ett EU-blåkort, om inte arbetslösheten överstiger tre månader i följd eller inträffar mer än en gång under EU-blåkortets giltighetstid.

2. Under den period som avses i punkt 1 ska innehavaren av EU-blåkortet ha möjlighet att söka och ta anställning enligt de villkor som anges i artikel 12.

3. Medlemsstaterna ska tillåta innehavare av EU-blåkortet att stanna på deras territorium till dess att ansökan om det nödvändiga godkännandet enligt artikel 12.2 har erhållits eller nekats. Ett sådant meddelande som avses i artikel 12.2 ska automatiskt avsluta arbetslöshetsperioden.

4. Innehavaren av EU-blåkortet ska, i enlighet med relevanta nationella förfaranden, meddela de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten när arbetslöshetsperioden börjar.

Artikel 14

Likabehandling

1. Innehavare av EU-blåkort ska åtnjuta likabehandling med medborgarna i den medlemsstat där kortet utfärdats när det gäller:

a)	Arbetsvillkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor, och villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet.

c)	Utbildning och yrkesutbildning.

d)	Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden.

e)	Bestämmelser i den nationella lagstiftningen om de grenar av social trygghet som definieras i förordning (EEG) nr 1408/71. De särskilda bestämmelserna i bilagan till förordning (EG) nr 859/2003 ska följaktligen tillämpas.

f)	Utan att det påverkar befintliga bilaterala avtal, utbetalning av intjänade inkomstrelaterade avtalsenliga pensioner som utbetalas på grund av ålderdom till den ersättningsnivå som tillämpas enligt lagstiftningen i gäldenärsmedlemsstaten eller gäldenärsmedlemsstaterna vid flytt till ett tredjeland.

g)	Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, inbegripet förfaranden för att erhålla bostad, samt informations- och rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar.

h)	Fri tillgång till hela den berörda medlemsstatens territorium, med de begränsningar som föreskrivs i nationell lagstiftning.

2. När det gäller punkt 1 c och g får den berörda medlemsstaten begränsa rätten till likabehandling i fråga om stipendier, studiemedel eller andra bidrag och lån avseende sekundärutbildning och högre utbildning samt yrkesutbildning, och förfaranden för att erhålla bostad.

När det gäller punkt 1 c

a)	kan särskilda förutsättningar enligt nationell lagstiftning krävas för tillträde till universitetsstudier och eftergymnasial utbildning,

b)	får den berörda medlemsstaten begränsa likabehandlingen till fall där den registrerade eller stadigvarande hemvisten för en innehavare av ett EU-blåkort, eller för den familjemedlem för vilken han ansöker om förmåner, befinner sig inom den berörda medlemsstatens territorium.

Punkt 1 g ska inte påverka avtalsfriheten i enlighet med gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning.

3. Rätten till likabehandling enligt punkt 1 påverkar inte medlemsstatens rätt att återkalla eller vägra att förlänga EU-blåkortet i enlighet med artikel 9.

4. När en innehavare av EU-blåkortet flyttar till en annan medlemsstat i enlighet med artikel 18 och ett positivt beslut om utfärdande av ett EU-blåkort ännu inte har fattats, får medlemsstaterna begränsa likabehandlingen inom de områden som förtecknas i punkt 1 i den här artikeln, med undantag för leden b och d. Om medlemsstaterna under denna period låter sökanden arbeta, ska likabehandling med medborgare i den andra medlemsstaten beviljas inom alla områden i punkt 1.

Artikel 15

Familjemedlemmar

1. Direktiv 2003/86/EG ska vara tillämpligt med de undantag som föreskrivs i denna artikel.

2. Med avvikelse från artiklarna 3.1 och 8 i direktiv 2003/86/EG ska familjeåterförening inte göras beroende av om innehavaren av EU-blåkortet har rimliga utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd och av att han har vistats i landet under en viss minimiperiod.

3. Med avvikelse från artikel 4.1 sista stycket och artikel 7.2 i direktiv 2003/86/EG får de integrationsvillkor och åtgärder som avses i dessa bestämmelser tillämpas först efter det att de berörda personerna har beviljats familjeåterförening.

4. Med avvikelse från artikel 5.4 första stycket i direktiv 2003/86/EG ska uppehållstillstånd för familjemedlemmar beviljas senast sex månader efter det att ansökan har getts in, om villkoren för familjeåterförening är uppfyllda.

5. Med avvikelse från artikel 13.2 och 13.3 i direktiv 2003/86/EG ska familjemedlemmars uppehållstillstånd ha samma giltighetstid som uppehållstillstånd som utfärdas till innehavare av EU-blåkort, om det är möjligt med hänsyn till giltighetstiden för deras resehandlingar.

6. Med avvikelse från artikel 14.2 andra meningen i direktiv 2003/86/EG ska medlemsstaterna inte tillämpa någon tidsfrist med avseende på tillträde till arbetsmarknaden.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 19 december 2011.

7. Med avvikelse från artikel 15.1 i direktiv 2003/86/EG får vistelsetiden i olika medlemsstater läggas samman vid beräkningen av de fem år av vistelse som krävs för rätt till ett eget uppehållstillstånd.

8. Om en medlemsstat väljer att använda sig av den möjlighet som föreskrivs i punkt 7, ska bestämmelserna i artikel 16 i detta direktiv om sammanläggning av vistelseperioder i olika medlemsstater av en innehavare av ett EU-blåkort gälla i tillämpliga delar.

Artikel 16

Ställning som varaktigt bosatt för innehavare av EU-blåkort

1. Direktiv 2003/109/EG ska vara tillämpligt med de undantag som föreskrivs i denna artikel.

2. Med avvikelse från artikel 4.1 i direktiv 2003/109/EG ska innehavare av ett EU-blåkort som har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 18 i det här direktivet tillåtas att lägga samman vistelseperioder i olika medlemsstater för att kunna uppfylla kravet på vistelseperiodens längd, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)	Fem års laglig och oavbruten vistelse inom gemenskapens territorium som innehavare av ett EU-blåkort.

b)	Laglig och oavbruten vistelse som innehavare av ett EU-blåkort inom den medlemsstats territorium där en ansökan om EG-uppehållstillstånd som varaktigt bosatt ges in, under de två år som omedelbart föregår ingivandet av ansökan i fråga.

3. Med avvikelse från artikel 4.3 första stycket i direktiv 2003/109/EG gäller vid beräkningen av perioden av laglig och oavbruten vistelse i gemenskapen att perioder av bortavaro från gemenskapen inte ska medföra avbrott av den period som avses i punkt 2 a i den här artikeln om bortavaron understiger 12 på varandra följande månader och totalt inte överstiger 18 månader inom den period som avses i punkt 2 a i den här artikeln. Den här punkten ska även vara tillämplig i fall där innehavaren av ett EU-blåkort inte har använt sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 18.

4. Med avvikelse från artikel 9.1 c i direktiv 2003/109/EG ska medlemsstaterna förlänga den period som en varaktigt bosatt person i EG som innehar ett långvarigt uppehållstillstånd med den markering som avses i artikel 17.2, och de av dennes familjemedlemmar som har beviljats ställning som varaktigt bosatta, tillåts vara borta från gemenskapens territorium till 24 på varandra följande månader.

5. De undantag från direktiv 2003/109/EG som föreskrivs i punkterna 3 och 4 får begränsas om den berörda tredjelandsmedborgaren kan lägga fram bevis för att han har lämnat gemenskapens territorium för att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare, utföra volontärarbete eller studera i sitt ursprungsland.

6. Artiklarna 14.1 f och 15 ska i tillämpliga fall fortsätta att gälla för innehavare av ett långvarigt uppehållstillstånd med den markering som avses i artikel 17.2 efter det att innehavaren av ett EU-blåkort har förvärvat ställning som varaktigt bosatt i EU.

Artikel 17

Långvarigt uppehållstillstånd

1. För innehavare av EU-blåkort som uppfyller villkoren för ställning som varaktigt bosatta i EG enligt artikel 16 ska ett uppehållstillstånd i enlighet med artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1030/2002 beviljas.

2. Under rubriken ”Anmärkningar” i det uppehållstillstånd som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna ange ”F.d. innehavare av EU-blåkort”.

KAPITEL V

VISTELSE I ANDRA MEDLEMSSTATER

Artikel 18

Villkor

1. Efter 18 månaders laglig vistelse i den första medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort, får den berörda personen och dennes familjemedlemmar flytta till en annan medlemsstat än den första medlemsstaten i syfte att ta en högkvalificerad anställning på de villkor som anges i denna artikel.

2. Snarast möjligt och senast en månad efter inresan till den andra medlemsstatens territorium ska innehavaren av EU-blåkortet och/eller dennes arbetsgivare ge in en ansökan om EU-blåkort till den berörda medlemsstatens behöriga myndighet och lägga fram alla handlingar som styrker uppfyllande av villkoren i artikel 5 i den andra medlemsstaten. Den andra medlemsstaten får i enlighet med nationell lagstiftning besluta att inte låta den sökande arbeta förrän den medlemsstatens behöriga myndighet har beviljat ansökan.

3. Ansökan kan också ges in till de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten medan innehavaren av EU-blåkortet fortfarande är bosatt på den första medlemsstatens territorium.

4. I enlighet med förfarandena i artikel 11 ska den andra medlemsstaten behandla ansökan och skriftligen underrätta sökanden och den första medlemsstaten om sitt beslut att

a)	antingen utfärda ett EU-blåkort och tillåta sökanden att vistas på dess territorium för högkvalificerad anställning om villkoren i denna artikel är uppfyllda och det inte strider mot villkoren i artiklarna 7–14, eller

vägra att utfärda ett EU-blåkort och i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning, inklusive utvisningsförfaranden, ålägga sökanden och dennes familjemedlemmar att lämna dess territorium om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda. Den första medlemsstaten ska omedelbart och utan formaliteter återta innehavaren av EU-blåkort och dennes familjemedlemmar. Detta ska också tillämpas om giltighetstiden för det EU-blåkort som utfärdats av den första medlemsstaten har löpt ut eller återkallats under prövningen av ansökningen. Efter ett eventuellt återtagande ska artikel 13 tillämpas.

5. Om ett EU-blåkort som har utfärdats av den första medlemsstaten löper ut under förfarandet får medlemsstaterna, om den nationella lagstiftningen kräver detta, utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd, som gör det möjligt för sökanden att fortsätta att lagligen vistas på deras territorium, till dess att de behöriga myndigheterna har fattat ett beslut om ansökan.

6. Sökanden och/eller dennes arbetsgivare kan hållas ansvarig för kostnaderna i samband med återvändandet och återtagandet av innehavaren av ett EU-blåkort och dennes familjemedlemmar i enlighet med punkt 4 b, inklusive i tillämpliga fall kostnader som täckts med offentliga medel.

7. Vid tillämpningen av denna artikel får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa inresekvoter i enlighet med artikel 6.

8. Från och med andra gången som en innehavare av ett EU-blåkort, och i tillämpliga fall dennes familjemedlemmar, utnyttjar möjligheten att flytta till en annan medlemsstat enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska ”första medlemsstat” vara den medlemsstat från vilken han flyttar och ”andra medlemsstat” vara den medlemsstat där den personen i fråga ansöker om vistelse.

Artikel 19

Bosättning i en andra medlemsstat för familjemedlemmar

1. Om innehavaren av ett EU-blåkort flyttar till en andra medlemsstat i enlighet med artikel 18 och familjen vid den tidpunkten redan var bildad i den första medlemsstaten, ska vederbörandes familjemedlemmar ges tillstånd att följa med eller ansluta till honom eller henne.

2. Senast en månad efter inresan till den andra medlemsstatens territorium ska familjemedlemmarna eller innehavaren av ett EU-blåkort i enlighet med nationell lagstiftning ge in en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem till den medlemsstatens behöriga myndigheter.

Om ett uppehållstillstånd för familjemedlemmar som utfärdats av den första medlemsstaten löper ut under förfarandet eller inte längre ger innehavaren rätt att lagligen vistas på den andra medlemsstatens territorium ska medlemsstaterna ge personen i fråga tillstånd att vistas på deras territorium, vid behov genom att utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd, som gör det möjligt för sökanden att fortsätta att lagligen vistas på deras territorium med innehavaren av EU-blåkortet till dess att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten har fattat ett beslut om ansökan.

3. Den andra medlemsstaten får kräva att de berörda familjemedlemmarna tillsammans med ansökan om uppehållstillstånd ger in

a)	sitt uppehållstillstånd i den första medlemsstaten och en giltig resehandling eller bestyrkta kopior av dessa samt vid behov en visering,

b)	bevis som styrker att de i egenskap av familjemedlemmar till innehavaren av EU-blåkort har varit bosatta i den första medlemsstaten,

c)	bevis som styrker att de har en sjukförsäkring som täcker alla risker i den andra medlemsstaten, eller att blåkortsinnehavaren har en sådan försäkring som omfattar även dem.

4. Den andra medlemsstaten får kräva att innehavaren av ett EU-blåkort kan styrka att

a)	innehavaren har en bostad som anses normal för en jämförbar familj i samma region och som uppfyller allmänna hälso- och säkerhetsnormer i den berörda medlemsstaten,

innehavaren har stabila och regelbundna medel för sin egen och sina familjemedlemmars försörjning, utan att utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma dessa försörjningsmedel utifrån vilken typ av medel det rör sig om samt inkomsternas regelbundenhet och får beakta nivån för nationella minimilöner och pensioner samt antalet familjemedlemmar.

5. Undantagen i artikel 15 ska i tillämpliga delar fortsätta att gälla.

6. Om familjen inte var bildad redan i den första medlemsstaten ska artikel 15 tillämpas.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Genomförandeåtgärder

1. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och övriga medlemsstater eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra regleringsåtgärder med avseende på artiklarna 6, 8.2 och 18.6.

De medlemsstater som utnyttjar bestämmelserna i artikel 8.4 ska till kommissionen och övriga medlemsstater överlämna ett motiverat beslut som anger berörda länder och sektorer.

2. Medlemsstaterna ska årligen och första gången senast den 19 juni 2013 i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 till kommissionen lämna statistik över hur många tredjelandsmedborgare för vilka ett EU-blåkort har beviljats och, såvitt det är möjligt, förlängts eller återkallats under föregående kalenderår, med angivande av deras nationalitet och, så vitt det är möjligt, deras sysselsättning. Även statistik över familjemedlemmar som har beviljats inresa ska lämnas med undantag för uppgifter om deras yrken. För innehavare av ett EU-blåkort och deras familjemedlemmar som beviljas inresa i enlighet med artiklarna 18, 19 och 20 ska informationen dessutom, i den utsträckning som detta är möjligt, omfatta uppgifter om tidigare bosättningsmedlemsstat.

3. För att genomföra artikel 5.3 och, i förekommande fall, artikel 5.5 ska hänvisning göras till uppgifter från kommissionen (Eurostat) och, i förekommande fall, nationella uppgifter.

Artikel 21

Rapporter

Vart tredje år, och första gången senast den 19 juni 2014, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna, särskilt konsekvensbedömningen av artiklarna 3.4, 5 och 18, och föreslå de eventuella ändringar som krävs.

Kommissionen ska särskilt bedöma om den lönetröskel som anges i artikel 5 och de undantag som föreskrivs i samma artikel är ändamålsenliga, bland annat med beaktande av de olikartade ekonomiska, sektorsvisa och geografiska förhållandena inom medlemsstaterna.

Artikel 22

Kontaktpunkter

1. Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ska ansvara för att motta och översända den information som avses i artiklarna 16, 18 och 20.

2. Medlemsstaterna ska samarbeta på lämpligt sätt vid utbytet av sådan information och dokumentation som avses i punkt 1.

Artikel 23

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 19 juni 2011. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 24

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 25

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den 25 maj 2009.

På rådets vägnar

J. ŠEBESTA

Ordförande

(1) Yttrande av den 20 november 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) Yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) Yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) EUT L 375, 23.12.2004, s. 12.

(5) EUT L 289, 3.11.2005, s. 15.

(6) EGT L 157, 15.6.2002, s. 1.

(7) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

(8) EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.

(9) EUT L 124, 20.5.2003, s. 1.

(10) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(11) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(12) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.

(13) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.

(14) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(15) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

(16) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. Rättat i EUT L 229, 29.6.2004, s. 35.

(17) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.

II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

18.6.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 155/30

RÅDETS BESLUT

av den 25 maj 2009

om utgifter inom veterinärområdet

(kodifierad version)

(2009/470/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)	Rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det beslutet kodifieras.

(2)	Levande djur och produkter av animaliskt ursprung står på förteckningen i bilaga I till fördraget. Boskapsuppfödning och avsättning av produkter av animaliskt ursprung utgör en inkomstkälla för en stor del av jordbruksbefolkningen.

(3)	En rationell utveckling av den sektorn och en förbättring av produktiviteten kan uppnås genom att vidta veterinära åtgärder som syftar till att skydda och höja folk- och djurhälsonivån i gemenskapen.

(4)	För att kunna fullfölja detta mål måste det bestämmas om stöd från gemenskapen för åtgärder som har vidtagits eller planeras.

(5)	Gemenskapen bör så fort som möjligt ge finansiellt stöd till utrotning av utbrott av allvarliga, smittsamma sjukdomar.

(6)	Det är också nödvändigt att, med lämpliga kontrollmedel, förebygga och minska förekomsten av zoonoser som utgör ett hot mot folkhälsan.

(7)

Mot bakgrund av antagandet av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (4) bör gemenskapens finansiella stöd också kunna beviljas för utrotningsåtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa andra sjukdomar hos vattenbruksdjur, om inte annat följer av gemenskapens bestämmelser om bekämpning.

(8)

Finansiellt stöd från gemenskapen för bekämpning av sjukdomar hos vattenbruksdjur bör granskas vad gäller överensstämmelsen med de bestämmelser om bekämpning som fastställs i direktiv 2006/88/EG, i enlighet med samma förfaranden som tillämpas på sådan granskning och bekämpning för vissa sjukdomar hos landlevande djur.

(9)	En väl fungerande inre marknad kräver en kontrollstrategi som föreskriver ett harmoniserat kontrollsystem för varor som kommer från tredjeland. Det är rimligt att gemenskapen ger finansiellt stöd för att göra det lättare att genomföra dessa planer på att sätta igång med och utveckla denna strategi.

(10)

Harmoniseringen av viktiga krav, vad gäller skydd för folkhälsan, skydd för djurhälsan och för djurskyddet, förutsätter att man väljer ut referenslaboratorier inom gemenskapen och vidtar tekniska och vetenskapliga åtgärder. Särskilt när det gäller skyddet av djur är det önskvärt att en databas upprättas för att samla, lagra och sprida den information som behövs.

(11)

Information behöver samlas in för att göra det möjligt att utarbeta bättre lagstiftning och bättre tillämpning av lagstiftningen inom områdena djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Information om lagstiftningen om djurhälsa och livsmedelssäkerhet behöver också snarast få en så vid spridning som möjligt i gemenskapen. Det är därför önskvärt att finansieringen av informationsprogrammet inom djurskyddsområdet utsträcks till att även omfatta djurhälsa och livsmedelssäkerhet vad gäller produkter av animaliskt ursprung.

(12)

Gemenskapen ger redan finansiellt stöd till gemenskapsåtgärder för att bekämpa vissa djursjukdomar. Dessa bestämmelser ingår bland dem som antagits genom rådets direktiv 77/391/EEG av den 17 maj 1977 om införande av gemenskapsåtgärder för utrotning av brucellos, tuberkulos och bovin leukos (5), rådets direktiv 82/400/EEG av den 14 juni 1982 om ändring av direktiv 77/391/EEG och om införande av ytterligare en gemenskapsåtgärd för bekämpning av brucellos, tuberkulos och bovin leukos (6), rådets beslut 80/1096/EEG av den 11 november 1980 om införandet av finansiella gemenskapsåtgärder för utrotning av klassisk svinpest (7), och rådets beslut 89/455/EEG av den 24 juli 1989 om införande av gemenskapsåtgärder för att upprätta pilotprojekt för bekämpning av rabies med sikte på dess utrotning eller förebyggande (8). Det är tillrådligt att finansiella stödåtgärder från gemenskapen, som syftar till att utrota ovan angivna sjukdomar, fortsätter att regleras av beslutet om detta.

(13)

Bestämmelser bör antas om en finansiell gemenskapsåtgärd för utrotning, bekämpning och kontroll av vissa djursjukdomar. Alla finansiella gemenskapsåtgärder för utrotning, bekämpning och kontroll av djursjukdomar och zoonoser som innebär en obligatorisk utgift i gemenskapens budget bör samlas under en rubrik.

(14)	Kommissionen bör, med tanke på den typ av utgifter det är fråga om, direkt förvalta de utgifter som är föremål för finansiering enligt villkoren i detta beslut.

(15)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

I detta beslut fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella stöd till

—	specifika veterinäråtgärder,

—	kontrollåtgärder på veterinärområdet,

—	program för utrotning, bekämpning och kontroll av djursjukdomar och zoonoser.

Detta beslut ska inte påverka den möjlighet vissa medlemsstater åtnjuter att vara berättigade till finansiellt stöd från gemenskapen på mer än 50 % enligt rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (10).

KAPITEL II

SÄRSKILDA VETERINÄRÅTGÄRDER

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 2

Särskilda veterinäråtgärder ska omfatta:

—	Nödåtgärder.

—	Bekämpning av mul- och klövsjuka.

—	Ett informationsprogram för djurhälsa, djurs välbefinnande och livsmedelssäkerhet.

—	Tekniska och vetenskapliga åtgärder.

—	Ett stöd till nationella program för bekämpning av vissa sjukdomar.

AVSNITT 2

Nödåtgärder

Artikel 3

1. Denna artikel ska tillämpas i händelse av att en av följande sjukdomar bryter ut på en medlemsstats område:

—	Boskapspest.

—	Får- och getpest.

—	Vesikulär svinsjuka.

—	Bluetongue.

—	Teschensjuka.

—	Får- och getkoppor.

—	Rift valleyfeber.

—	Lumpy skin disease.

—	Afrikansk hästpest.

—	Vesikulär stomatit.

—	Ekvin viral encefalomeylit.

—	EHD (epizootic haemorrhagic disease of deer).

—	Klassisk svinpest.

—	Afrikansk svinpest.

—	Elakartad lungsjuka hos nötkreatur.

—	Epizootisk hematopoietisk nekros hos fisk (EHN).

—	Epizootiskt ulcerativt syndrom hos fisk (EUS).

—	Infektion orsakad av Bonamia exitiosa.

—	Infektion orsakad av Perkinsus marinus.

—	Infektion orsakad av Microcytos mackini.

—	Taura-syndrom hos kräftdjur.

—	Yellowhead disease hos kräftdjur.

2. Den berörda medlemsstaten ska få finansiellt stöd från gemenskapen för bekämpning av sjukdomen på villkor att de åtgärder som tillämpas omedelbart omfattar minst isolering av platsen så fort misstanke om sjukdomen uppstår och, efter den officiella bekräftelsen på sjukdomen,

—	slakt av djur som tillhör en mottaglig art och är angripna eller smittade, eller misstänks vara angripna eller smittade, och destruktion av dem,

—	destruktion av smittat foder och smittade redskap, där dessa inte kan desinficeras i enlighet med tredje strecksatsen,

—	rengöring, insektsbekämpning och desinficering av anläggningen och redskapen på anläggningen,

—	upprättande av skyddszoner,

—	införande av lämpliga åtgärder för att förhindra risken för smittospridning,

—	fastställande av en tidsperiod som ska passera efter slakten innan en ny besättning kan inrymmas på anläggningen,

—	snabb och skälig kompensation till djurägarna.

3. Den berörda medlemsstaten ska också ha rätt till finansiellt stöd från gemenskapen när någon av sjukdomarna i punkt 1 har brutit ut, om två eller flera medlemsstater bedriver ett nära samarbete för att bekämpa epidemin, särskilt genom en epidemiologisk undersökning och sjukdomsövervakande åtgärder. Gemenskapens särskilda finansiella stöd ska bestämmas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2 utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som beslutats i samband med den gemensamma organisationen av de berörda marknaderna.

4. Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka åtgärder som vidtagits enligt gemenskapens lagstiftning om anmälan och bekämpning och om resultaten därav. Situationen ska granskas så fort som möjligt av den kommitté som avses i artikel 40.1, nedan kallad kommittén. Det särskilda finansiella gemenskapsstödet ska bestämmas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2 utan att inverka på de åtgärder som anges inom ramen för den gemensamma organisationen av de berörda marknaderna.

5. Om det, i ljuset av utvecklingen av situationen i gemenskapen, visar sig nödvändigt att fortsätta med de i punkt 2 och artikel 4 angivna åtgärderna, kan ett nytt beslut antas om finansiellt gemenskapsstöd, vilket kan överstiga den i punkt 6 första strecksatsen angivna siffran 50 %, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2. När detta beslut antas kan den berörda medlemsstaten föreskriva de åtgärder som måste vidtas för att säkra att aktionen lyckas, även andra åtgärder än de som nämns i punkt 2 i denna artikel.

6. Utan att inverka på de marknadsstödjande åtgärder som ska vidtas som en del av den gemensamma organisationen av marknaderna ska det finansiella gemenskapsstödet, om nödvändigt uppdelat i flera delar, omfatta

—

50 % av medlemsstatens kostnader för att kompensera ägarna för slakten, och för destruktionen av djur och, i förekommande fall, deras produkter, för rengöring, insektsbekämpning och desinficering av anläggningar och redskap och för destruktion av smittat foder och smittade redskap som avses i andra strecksatsen punkt 2,

—	100 % av kostnaden för vaccin och 50 % av kostnaderna för vaccinationen i de fall vaccination har bestämts i enlighet med punkt 5.

Artikel 4

1. Denna artikel samt artikel 3.4 och 3.5 ska tillämpas om aviär influensa bryter ut på en medlemsstats territorium.

2. Den berörda medlemsstaten ska erhålla finansiellt gemenskapsstöd för utrotning av aviär influensa om de minimiåtgärder för bekämpning av denna som föreskrivs i rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa (11) har genomförts fullt ut och effektivt i enlighet med relevant gemenskapslagstiftning och, i de fall då djur tillhörande en mottaglig art vilka är angripna eller smittade eller misstänks vara angripna eller smittade, ägarna av djuren har fått snabb och tillräcklig kompensation.

3. Det finansiella gemenskapsstödet, om nödvändigt uppdelat i flera delar, ska omfatta följande:

—	50 % av medlemsstaternas kostnader för att kompensera ägarna av djurbesättningarna för avlivning av fjäderfä och andra fåglar i fångenskap och för värdet av de destruerade äggen.

—	50 % av medlemsstaternas kostnader för destruktion av djur, destruktion av animalieprodukter, rengöring och desinficering av anläggningar och utrustning, destruktion av kontaminerat foder och destruktion av kontaminerad utrustning såvida utrustningen inte kan desinficeras.

—	100 % av kostnaden för vaccin och 50 % av kostnaderna för vaccinationen om man beslutar om nödvaccinering enligt artikel 54 i direktiv 2005/94/EG.

Artikel 5

Medlemsstaterna får inom de operativa program som inrättas i enlighet med artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (12) anslå medel för utrotning av de exotiska sjukdomar hos vattenbruksdjur som avses i artikel 3.1 i detta beslut, i enlighet med förfarandena i artikel 3.4, 3.5 och 3.6 i detta beslut, under förutsättning att de minimiåtgärder för bekämpning och utrotning som fastställs i kapitel V avsnitt 3 i direktiv 2006/88/EG efterlevs.

Artikel 6

1. Artikel 3 ska tillämpas i samband med kontrollen av sådana allvarliga hälsorisker i gemenskapen som orsakas av de sjukdomar som avses i artikel 3.1, även om det område i vilket sjukdomen förekommer omfattas av ett utrotningsprogram i enlighet med artikel 27.

2. Artikel 3 ska tillämpas om newcastlesjukan bryter ut på en medlemsstats territorium.

Inget finansiellt gemenskapsstöd ska beviljas för kostnad för vaccin eller vaccinering, om inte kommissionen fattar ett beslut enligt det förfarande som avses i artikel 40.2 och tillåter vaccinering på vissa villkor och för en begränsad tid och ett begränsat område.

3. Bestämmelserna i artikel 3 ska, med undantag för punkt 2 fjärde strecksatsen och punkt 6 andra strecksatsen, gälla när en sådan zoonos förekommer som förtecknas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen (13), under förutsättning att förekomsten utgör en omedelbar hälsorisk för människor. Denna förutsättning ska anses föreligga när ett beslut enligt artikel 3.4 i detta beslut har fattats.

Artikel 7

1. I enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2 ska kommissionen, på begäran från en medlemsstat, på listan i artikel 3.1 lägga till en exotisk sjukdom som obligatoriskt ska anmälas och som sannolikt kan utgöra en fara för gemenskapen.

2. I enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2 får förteckningen i artikel 3.1 vartefter situationen förändras kompletteras med sådana sjukdomar som ska anmälas i enlighet med rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (14) och sjukdomar som kan överföras till vattenbruksdjur. Förteckningen får också ändras eller förkortas för att beakta resultaten av de åtgärder som man beslutat om på gemenskapsnivå för att bekämpa vissa sjukdomar.

3. Artikel 3.2 kan kompletteras eller ändras enligt det förfarande som avses i artikel 40.2, särskilt för att ta hänsyn till att nya sjukdomar har inkluderats på listan i artikel 3.1, att erfarenhet har vunnits eller av att gemenskapen har antagit bestämmelser om sjukdomskontroll.

Artikel 8

1. När en medlemsstat direkt hotas av att en av de i artiklarna 3.1, 4.1, 6.1, 6.2 eller 14.1 eller i bilaga I angivna sjukdomarna ska bryta ut eller utvecklas på ett tredjelands eller en medlemsstats territorium, ska medlemsstaten underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om de skyddsåtgärder den avser att anta.

2. Situationen ska snarast möjligt granskas inom kommittén. I enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2 kan beslut fattas om att vidta någon för situationen lämplig åtgärd, däribland särskilt att fastställa en vaccinationsbuffertzon, och att bevilja finansiellt gemenskapsstöd till de åtgärder som särskilt bedöms som nödvändiga för att den vidtagna aktionen ska lyckas.

3. Det beslut som avses i punkt 2 ska ange vilka kostnader som berättigar till finansiellt gemenskapsstöd och hur stort detta stöd ska vara.

Artikel 9

1. Gemenskapen kan på begäran från en medlemsstat besluta att medlemsstaterna ska bygga upp lager med biologiska produkter avsedda för att kontrollera de sjukdomar som anges i artiklarna 3.1, 4.1, 6.1 (vaccin, standardiserade virusserotyper, diagnostiska sera) och, utan att inverka på beslutet i artikel 69.1 i rådets direktiv 2003/85/EG av den 29 september 2003 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka (15), artikel 14.1 i detta beslut.

2. Den i punkt 1 angivna åtgärden och genomförandebestämmelserna för den, särskilt vad gäller valet, produktionen, lagringen, transporten och användningen av sådana lager, samt storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska beslutas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 10

1. Om utbrottet eller utvecklingen av en av de i artiklarna 3.1, 4.1, 6.1, 7.1 eller 14.1 angivna sjukdomarna i tredjeland kan utgöra en fara för gemenskapen, kan gemenskapen ge sitt stöd till kontrollåtgärder mot denna sjukdom genom att tillhandahålla vaccin eller genom att betala för anskaffning av vaccin.

2. Den i punkt 1 avsedda åtgärden, genomförandebestämmelserna för den, de villkor den är förknippad med och storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 11

1. Kommissionen ska i samarbete med nationella, behöriga myndigheter utföra kontroller på platsen för att från en veterinärmedicinsk synpunkt säkerställa att de antagna åtgärderna tillämpas.

2. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att förenkla de kontroller som avses i punkt 1 och särskilt säkerställa att experterna får tillgång till all information och alla nödvändiga handlingar för att kunna bedöma om aktionerna har genomförts.

3. Allmänna bestämmelser för tillämpningen av denna artikel, särskilt vad gäller hur ofta och med vilka metoder de i punkt 1 angivna kontrollerna ska utföras, utnämning av veterinärexperter och det förfarande de måste följa när de utarbetar sin rapport, ska antas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 12

De anslag som behövs för de åtgärder som anges i detta avsnitt ska beslutas varje år och ingå som en del av budgetarbetet.

Artikel 13

Finansiellt stöd från gemenskapen ska inte lämnas om det totala beloppet för åtgärden är mindre än 10 000 EUR.

AVSNITT 3

Bekämpningen av mul- och klövsjuka

Artikel 14

1. Denna artikel ska tillämpas i den händelse mul- och klövsjuka utbryter på en medlemsstats territorium.

2. Den berörda medlemsstaten ska få finansiellt gemenskapsstöd till bekämpning av mul- och klövsjuka på villkor att de i artikel 3.2 angivna åtgärderna och de relevanta bestämmelserna i direktiv 2003/85/EG, omedelbart tillämpas.

3. Artikel 3.4 ska tillämpas.

4. Utan att inverka på de åtgärder som ska vidtas inom ramen för den gemensamma marknadsorganisationen för att stödja marknaden ska det särskilda finansiella stödet enligt detta beslut vara lika med 60 % av medlemsstatens kostnader för

kompensation till ägarna för

i)	slakt och destruktion av djur,

ii)	destruktion av mjölk,

iii)	rengöring och desinficering av anläggningar,

iv)	destruktion av smittat foder och smittade redskap när dessa inte kan desinficeras,

v)	förluster som bönderna åsamkas till följd av de restriktioner som införs på handeln med avelsdjur och djur för uppfödning till följd av återinförande av nödvaccination, i enlighet med artikel 50.3 i direktiv 2003/85/EG,

b)	i förekommande fall transport av slaktkroppar till destruktionsanläggningar,

c)	varje annan åtgärd som är nödvändig för att bekämpa sjukdomsutbrottet.

Kommissionen ska enligt det förfarande som avses i artikel 40.2 bestämma vilket slag av övriga åtgärder som avses i punkt c i denna punkt och som kan berättiga till samma finansiella gemenskapsstöd och vid vilka tillfällen punkt a v i denna punkt ska tillämpas.

5. Situationen ska granskas inom kommittén, första gången senast 45 dagar efter den officiella bekräftelsen på att mul- och klövsjuka brutit ut och därefter åter beroende på hur och när situationen utvecklas. Denna granskning ska omfatta både den veterinära situationen och de uppskattade kostnader som redan uppkommit eller kommer att uppkomma. Efter denna granskning kan ett nytt beslut fattas enligt det förfarande som avses i artikel 40.3, om finansiellt gemenskapsstöd som får överstiga den i punkt 4 angivna siffran 60 %. Detta beslut ska fastställa de kostnader som berättigar till gemenskapsstöd och stödnivån. När detta beslut har antagits måste dessutom de åtgärder fastställas, som den berörda medlemsstaten måste vidta för att säkerställa att aktionen lyckas, särskilt andra än vad som avses i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 15

Varje stödåtgärd som gemenskapen beslutar om för att bekämpa mul- och klövsjuka utanför gemenskapen, särskilt åtgärder som vidtas enligt artiklarna 8 och 10, kan ges finansiellt gemenskapsstöd.

Artikel 16

Åtgärderna och genomförandebestämmelserna för de i artikel 15 angivna åtgärderna, villkoren för dem och storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.3.

Artikel 17

Gemenskapsstöd kan beviljas för att upprätta ett beredskapslager av mul- och klövsjukevaccin inom gemenskapen enligt rådets beslut 91/666/EEG av den 11 december 1991 om att inom gemenskapen upprätta beredskapslager av vacciner mot mul- och klövsjuka (16).

Storleken på gemenskapsstödet och villkoren för det ska fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.3.

Artikel 18

De anslag som behövs för de åtgärder som anges i artiklarna 15, 16 och 17 ska beslutas varje år som en del av budgetarbetet.

Om ett allvarligt utbrott av mul- och klövsjuka medför utgifter, enligt bestämmelserna i detta avsnitt, som överstiger de anslag som fastställts i enlighet med första stycket, ska kommissionen vidta de nödvändiga åtgärder som står i dess makt eller förelägga den budgetansvariga myndigheten de nödvändiga förslagen för att säkerställa att de ekonomiska åtagandena i förhållande till artikel 14 uppfylls.

AVSNITT 4

Informationsprogram för djurhälsa, djurs välbefinnande och livsmedelssäkerhet

Artikel 19

Gemenskapen ska bidra finansiellt till ett informationsprogram på området djurhälsa, djurs välbefinnande och livsmedelssäkerhet vad gäller produkter av animaliskt ursprung, vilket innebär

upprättande och utveckling av informationsverktyg, däribland en lämplig databas för

i)	att samla in och lagra all information som hör till gemenskapens lagstiftning om djurhälsa, djurs välbefinnande och livsmedelssäkerhet vad gäller produkter av animaliskt ursprung,

ii)	att sprida den information som avses i led i till behöriga myndigheter, producenter och konsumenter, vid behov med beaktande av samverkan med nationella databaser,

b)	utförande av nödvändiga studier för förberedelse och utveckling av lagstiftning på området djurs välbefinnande.

Artikel 20

De åtgärder som avses i artikel 19, genomförandebestämmelserna för dem och storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 21

De anslag som behövs för de åtgärder som anges i detta avsnitt ska beslutas varje år som en del av budgetarbetet.

AVSNITT 5

Tekniska och vetenskapliga åtgärder

Artikel 22

Gemenskapen kan vidta eller hjälpa medlemsstaterna eller internationella organisationer att vidta de tekniska och vetenskapliga åtgärder som är nödvändiga för utvecklingen av gemenskapens veterinärlagstiftning och för utveckling av undervisning och utbildning på veterinärområdet.

Artikel 23

De åtgärder som avses i artikel 22, genomförandebestämmelserna för dem och storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 24

De anslag som behövs för de åtgärder som anges i detta avsnitt ska beslutas varje år som en del av budgetarbetet.

KAPITEL III

PROGRAM FÖR UTROTNING, BEKÄMPNING OCH KONTROLL AVDJURSJUKDOMAR OCH ZOONOSER

Artikel 25

Det finansiella gemenskapsstödet för utrotning av bovin brucellos, tuberkulos och leukos ska, utan att inverka på bestämmelserna i artikel 28.1, fastställas genom direktiv 77/391/EEG och direktiv 82/400/EEG.

Artikel 26

1. Det finansiella gemenskapsstödet till utrotning av klassisk svinpest ska fastställas genom beslut 80/1096/EEG.

2. Det finansiella gemenskapsstödet till utrotning av brucellos hos får och getter ska fastställas genom rådets beslut 90/242/EEG av den 21 maj 1990 om införande av en finansiell gemenskapsåtgärd för utrotning av brucellos hos får och getter (17).

Artikel 27

1. En finansiell gemenskapsåtgärd ska införas för att ersätta medlemsstaternas utgifter för finansiering av nationella program för utrotning, bekämpning och kontroll av de djursjukdomar och zoonoser som förtecknas i bilaga I (nedan kallade programmen).

Listan i bilaga I kan ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2, särskilt med avseende på nya sjukdomar som utgör en risk för djurhälsan och indirekt för folkhälsan eller mot bakgrund av nya epidemiologiska eller vetenskapliga uppgifter.

2. Senast den 30 april varje år ska medlemsstaterna förelägga kommissionen de årliga eller fleråriga program som inleds påföljande år för vilka de önskar få finansiellt stöd från gemenskapen.

Program som läggs fram efter den 30 april ska inte komma i fråga för finansiering påföljande år.

De program som läggs fram av medlemsstaterna ska minst innehålla följande:

a)	En beskrivning av hur den epidemiologiska situationen med avseende på sjukdomen såg ut före programmet.

b)	En beskrivning och avgränsning av de geografiska och administrativa områden där programmet ska genomföras.

c)	Programmets förväntade längd, de åtgärder som ska vidtas och det mål som ska vara uppnått när det har genomförts.

d)	En analys av de uppskattade kostnaderna för och det förväntade utbytet av programmet.

De detaljerade kriterierna, inklusive de kriterier som berör mer än en medlemsstat, ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.

I varje flerårigt program som en medlemsstat lägger fram ska den information som krävs enligt kriterierna i denna punkt ha lämnats för varje år av programmets löptid.

3. Kommissionen kan uppmana en medlemsstat att lägga fram ett flerårigt program eller vid behov att förlänga löptiden för ett framlagt årligt program, om flerårig programplanering bedöms vara nödvändig för att säkerställa effektivare och mer verkningsfull utrotning, bekämpning och kontroll av en viss sjukdom, särskilt med avseende på potentiella hot mot djurhälsan och indirekt mot folkhälsan.

Kommissionen får samordna de regionala program i vilka mer än en medlemsstat deltar i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

4. Kommissionen ska bedöma de program som läggs fram av medlemsstaterna ur både veterinär och ekonomisk synvinkel.

Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna relevanta ytterligare upplysningar som kommissionen behöver för att bedöma programmet.

Tidsfristen för insamling av alla uppgifter om programmen ska löpa ut den 15 september varje år.

5. Senast den 30 november varje år ska följande godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.3:

a)	Programmen, vid behov ändrade efter bedömningen enligt punkt 4 i denna artikel.

b)	Nivån på det finansiella stödet från gemenskapen.

c)	Den övre gränsen för finansiellt stöd från gemenskapen.

d)	Eventuella villkor för erhållande av finansiellt stöd från gemenskapen.

Programmen ska godkännas för högst sex år.

6. Ändringar i programmen ska godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.3.

7. För varje godkänt program ska medlemsstaterna lägga fram följande rapporter för kommissionen:

a)	Tekniska och finansiella delrapporter.

b)	Senast den 30 april varje år en årlig, utförlig teknisk rapport med en utvärdering av de resultat som uppnåtts och en noggrann redovisning av utgifterna för föregående år.

8. Betalningsansökningar avseende en medlemsstats utgifter för ett visst program under föregående år ska lämnas in till kommissionen senast den 30 april.

Vid försenade betalningsansökningar ska gemenskapens finansiella stöd minskas med 25 % den 1 juni, 50 % den 1 augusti, 75 % den 1 september och 100 % den 1 oktober det året.

Senast den 30 oktober varje år ska kommissionen besluta om betalning från gemenskapen, med beaktande av de tekniska och finansiella rapporter som lagts fram av medlemsstaten i enlighet med punkt 7.

9. Kommissionens experter kan i samarbete med den behöriga myndigheten göra kontroller på plats i den utsträckning som behövs för att säkerställa enhetlig tillämpning av detta beslut i enlighet med artikel 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (18).

När kommissionens experter utför dessa kontroller, kan de biträdas av en grupp experter vilken inrättats i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.

10. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.

11. Medlemsstaterna får inom de operativa program som inrättas i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1198/2006 anslå medel för utrotning av de sjukdomar hos vattenbruksdjur som avses i bilaga I till detta beslut.

Medlen ska anslås i enlighet med förfarandena i denna artikel, med följande justeringar:

a)	Stödnivån ska överensstämma med nivån enligt förordning (EG) nr 1198/2006.

b)	Punkt 8 i denna artikel ska inte tillämpas.

Utrotningen ska ske i enlighet med artikel 38.1 i direktiv 2006/88/EG eller inom ramen för ett utrotningsprogram.

Artikel 28

1. Trots artiklarna 25, 26 och 27 ska, enligt det förfarande som avses i artikel 40.2, storleken på det finansiella gemenskapsstödet för program, som rör de i dessa artiklar angivna sjukdomarna, fastställas av kommissionen till 50 % av de kostnader som åsamkats medlemsstaten genom kompensation till ägarna för slakten av boskap till följd av den berörda sjukdomen.

2. På begäran av en medlemsstat ska kommissionen inom kommittén åter granska situationen vad gäller de sjukdomar som artiklarna 25, 26 och 27 omfattar. Denna nya granskning ska omfatta både den veterinära situationen och en utvärdering av de kostnader som redan har uppkommit eller kommer att uppkomma. Efter denna nya granskning kan ett nytt beslut antas, enligt det förfarande som avses i artikel 40.3, om gemenskapens finansiella stöd, som kan överstiga 50 % av de kostnader medlemsstaterna åsamkats för att kompensera ägarna för djurslakt till följd av den sjukdom som det handlar om i det aktuella fallet.

När detta beslut har antagits kan varje åtgärd antas, som den berörda medlemsstaten måste vidta, för att säkra att programmet lyckas.

Artikel 29

Gemenskapens budgetåtaganden för medfinansiering av programmen ska göras årligen. Åtagandena för utgifterna för de fleråriga programmen ska ingås i enlighet med artikel 76.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (19). För fleråriga program ska det första budgetåtagandet göras efter godkännande av programmen. Varje påföljande åtagande ska göras av kommissionen på grundval av beslutet om att bevilja stöd enligt artikel 27.5 i detta beslut.

KAPITEL IV

VETERINÄRKONTROLL

AVSNITT 1

Inledande bestämmelse

Artikel 30

Gemenskapen ska hjälpa till att förbättra veterinärkontrollernas effektivitet genom att ge

—	finansiellt stöd till förbindelse- och referenslaboratorier,

—	finansiellt stöd till att utföra kontroller som syftar till att förebygga zoonoser,

—	finansiellt stöd till att genomföra den kontrollstrategi som behövs för en väl fungerande inre marknad.

AVSNITT 2

Förbindelse- och referenslaboratorier

Artikel 31

1. Varje förbindelse- eller referenslaboratorium, som utsetts till detta enligt gemenskapens veterinärlagstiftning och uppfyller de förpliktelser och krav som ingår, kan få gemenskapsstöd.

2. Reglerna för att bevilja det stöd som avses i punkt 1, de villkor som det kan vara förenat med och beloppet ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

3. De anslag som behövs för de åtgärder som anges i detta avsnitt ska beslutas varje år som en del av budgetarbetet.

AVSNITT 3

Kontrollstrategi

Artikel 32

1. Varje medlemsstat ska upprätta ett utbytesprogram för tjänstemän inom veterinärsektorn.

2. Inom kommittén ska kommissionen tillsammans med medlemsstaterna samordna utbytesprogrammen.

3. Den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra de samordnade utbytesprogrammen.

4. Varje år ska kommittén, på grundval av medlemsstaternas rapporter, granska utbytesprogrammens genomförande.

5. Medlemsstaterna ska ta hänsyn till vunnen erfarenhet för att förbättra och utöka utbytesprogrammen.

6. Finansiellt gemenskapsstöd kan ges i avsikt att bidra till en smidig verksamhet för utbytesprogrammen, särskilt genom de i artikel 34.1 angivna kurserna för vidareutbildning. Storleken på det finansiella gemenskapsstödet och de villkor som är förenade med detta ska beslutas enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

7. Artiklarna 23 och 24 ska tillämpas i samband med denna artikel.

Artikel 33

Artikel 32.6 och 32.7 ska tillämpas när det gäller program som fastställts enligt rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller ska organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land (20) och rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (21), med tanke på ordnande av veterinärkontroller vid yttre gränser på varor som förs in i gemenskapen från tredjeland.

Artikel 34

1. Kommissionen kan, antingen direkt eller genom de behöriga nationella myndigheterna, anordna repetitionskurser eller möten för personal i medlemsstaterna, särskilt personal som ansvarar för de veterinärkontroller som avses i artikel 33.

Dessa repetitionskurser eller möten kan, beroende på antalet disponibla platser, på begäran av de behöriga myndigheterna och efter kommissionens medgivande, vara öppna för personal från de tredjeländer som har ingått samarbetsavtal med gemenskapen när det gäller veterinärkontroller och för studerande inom det veterinärvetenskapliga området som vill komplettera sin utbildning inom området gemenskapsbestämmelser

2. Ordningar för att organisera åtgärderna i punkt 1 och storleken på gemenskapens finansiella stöd ska fastställas av kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 35

1. Finansiellt gemenskapsstöd kan ges till införande av system för att identifiera djur och anmäla sjukdomar enligt den lagstiftning som gäller veterinärkontroller i handel med levande djur inom gemenskapen med tanke på upprättandet av den inre marknaden.

2. System för att organisera åtgärderna i punkt 1 och storleken på det finansiella gemenskapsstödet ska fastställas av kommissionen efter att kommittén rådfrågats.

Artikel 36

1. Finansiellt gemenskapsstöd kan beviljas för datorisering av veterinärförfaranden i samband med

a)	handel inom gemenskapen med och import av levande djur och produkter av animaliskt ursprung,

b)	värdtjänster för samt förvaltning och underhåll av integrerade datoriserade veterinära system, vid behov inklusive samverkan med nationella databaser.

2. De närmare bestämmelserna om finansiering enligt punkt 1 och omfattningen av gemenskapens stöd ska fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.

Artikel 37

1. Om en medlemsstat av strukturella eller geografiska orsaker får svårigheter i fråga om personal eller infrastruktur vid genomförandet av den kontrollstrategi som är motiverad av hänsyn till en väl fungerande inre marknad för levande djur och produkter med animaliskt ursprung kan den under en övergångsperiod få ett successivt minskande finansiellt stöd från gemenskapen.

2. Den berörda medlemsstaten ska förelägga kommissionen ett nationellt program för en förbättring av sitt kontrollsystem åtföljt av alla relevanta finansiella upplysningar.

3. Vid tillämpning av denna artikel ska bestämmelserna i artikel 27.3–27.11 gälla.

Artikel 38

De anslag som behövs för de åtgärder som anges i detta avsnitt ska beslutas varje år som en del av budgetarbetet.

KAPITEL V

AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

Artikel 39

Utgifter som finansieras i enlighet med detta beslut ska förvaltas direkt av kommissionen enligt artikel 148.2 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

Artikel 40

1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom artikel 58 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (22).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara 15 dagar.

Artikel 41

Kommissionen ska vart fjärde år till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om djurhälsosituationen och kostnadseffektiviteten för genomförandet av program i de olika medlemsstaterna, inklusive närmare uppgifter om de antagna kriterierna.

Artikel 42

Beslut 90/424/EEG ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till det upphävda beslutet ska anses som hänvisningar till detta beslut och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 43

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 maj 2009.

På rådets vägnar

J. ŠEBESTA

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 16 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 224, 18.8.1990, s. 19.

(3) Se bilaga II.

(4) EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(5) EGT L 145, 13.6.1977, s. 44.

(6) EGT L 173, 19.6.1982, s. 18.

(7) EGT L 325, 1.12.1980, s. 5.

(8) EGT L 223, 2.8.1989, s. 19.

(9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(10) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(11) EUT L 10, 14.1.2006, s. 16.

(12) EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(13) EUT L 325, 12.12.2003, s. 31.

(14) EGT L 378, 31.12.1982, s. 58.

(15) EUT L 306, 22.11.2003, s. 1.

(16) EGT L 368, 31.12.1991, s. 21.

(17) EGT L 140, 1.6.1990, s. 123.

(18) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(19) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(20) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

(21) EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

(22) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

BILAGA I

DJURSJUKDOMAR OCH ZOONOSER

—	Bovin tuberkulos.

—	Bovin brucellos.

—	Ovin och kaprin brucellos (B. melitensis).

—	Bluetongue i högriskområden eller områden där sjukdomen är endemisk.

—	Afrikansk svinpest.

—	Vesikulär svinsjuka.

—	Klassisk svinpest.

—	Infektiös hematopoetisk nekros (IHN).

—	Infektiös laxanemi.

—	Mjältbrand (anthrax).

—	Elakartad lungsjuka hos nötkreatur.

—	Aviär influensa.

—

Rabies.

—	Echinococcos.

—	Transmissibel spongiform encefalopati (TSE).

—	Campylobacterios.

—	Listerios.

—	Salmonellos (zoonotisk salmonella).

—

Trikinos.

—	Verotoxinproducerande Escherichia coli.

—	Viral hemorragisk septikemi (VHS).

—	Infektion orsakad av koiherpesvirus (KHV).

—	Infektion orsakad av Bonamia ostreae.

—	Infektion orsakad av Marteilia refringens.

—	White spot disease hos kräftdjur.

BILAGA II

UPPHÄVT BESLUT OCH EN FÖRTECKNING ÖVER DESS EFTERFÖLJANDE ÄNDRINGAR

Rådets beslut 90/424/EEG (EGT L 224, 18.8.1990, s. 19)
Rådets beslut 91/133/EEG (EGT L 66, 13.3.1991, s. 18)
Rådets förordning (EEG) nr 3763/91 (EGT L 356, 24.12.1991, s. 1)	Endast artikel 10.1
Rådets beslut 92/337/EEG (EGT L 187, 7.7.1992, s. 45)
Rådets beslut 92/438/EEG (EGT L 243, 25.8.1992, s. 27)	Endast artikel 11
Rådets direktiv 92/117/EEG (EGT L 62, 15.3.1993, s. 38)	Endast artikel 9.2
Rådets direktiv 92/119/EEG (EGT L 62, 15.3.1993, s. 69)	Endast artikel 23.2
Kommissionens beslut 93/439/EEG (EGT L 203, 13.8.1993, s. 34)
Kommissionens beslut 94/77/EG (EGT L 36, 8.2.1994, s. 15)
Rådets beslut 94/370/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 31)
Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 (EGT L 160, 26.6.1999, s. 103)	Endast artikel 17
Rådets beslut 2001/12/EG (EGT L 3, 6.1.2001, s. 27)
Rådets beslut 2001/572/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 16)
Rådets förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1)	Endast punkt 9 i bilaga III
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG (EUT L 325, 12.12.2003, s. 31)	Endast artikel 16
Rådets beslut 2006/53/EG (EUT L 29, 2.2.2006, s. 37)
Rådets beslut 2006/782/EG (EUT L 328, 24.11.2006, s. 57)
Rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1)	Endast vad avser referensen till beslut 90/424/EEG i artikel 1.2 andra strecksatsen och punkt 3 av Del 5B(I) i bilagan
Rådets beslut 2006/965/EG (EUT L 397, 30.12.2006, s. 22)	Endast artikel 1
Kommissionens beslut 2008/685/EG (EUT L 224, 22.8.2008, s. 11)

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Beslut 90/424/EEG	Detta beslut
Artikel 1 och 2	Artikel 1 och 2
Artikel 3.1 och 3.2	Artikel 3.1 och 3.2
Artikel 3.2a	Artikel 3.3
Artikel 3.3	Artikel 3.4
Artikel 3.4	Artikel 3.5
Artikel 3.5	Artikel 3.6
Artikel 3a	Artikel 4
Artikel 3b	Artikel 5
Artikel 4	Artikel 6
Artikel 5	Artikel 7
Artikel 6	Artikel 8
Artikel 7	Artikel 9
Artikel 8	Artikel 10
Artikel 9	Artikel 11
Artikel 10	Artikel 12
Artikel 10a	Artikel 13
Artikel 11.1–11.5	Artikel 14.1–14.5
Artikel 11.6	—
Artikel 12	Artikel 15
Artikel 13	Artikel 16
Artikel 14	Artikel 17
Artikel 15	Artikel 18
Artikel 16	Artikel 19
Artikel 17	Artikel 20
Artikel 18	Artikel 21
Artikel 19	Artikel 22
Artikel 20	Artikel 23
Artikel 21	Artikel 24
Artikel 22.1	Artikel 25
Artikel 22.2	—
Artikel 23.1	Artikel 26.1
Artikel 23.2	—
Artikel 23.3	Artikel 26.2
Artikel 23.4	—
Artikel 24	Artikel 27
Artikel 25.1 och 25.2	Artikel 28.1 och 28.2
Artikel 25.3	—
Artikel 25.4	—
Artikel 26	Artikel 29
Artikel 27	Artikel 30
Artikel 28	Artikel 31
Artikel 34	Artikel 32
Artikel 35	Artikel 33
Artikel 36	Artikel 34
Artikel 37	Artikel 35
Artikel 37a	Artikel 36
Artikel 38	Artikel 37
Artikel 39	Artikel 38
Artikel 40a	Artikel 39
Artikel 41.1	Artikel 40.1
Artikel 41.2	Artikel 40.2
Artikel 42.1	—
Artikel 42.2	Artikel 40.3
Artikel 41.3	Artikel 40.4
Artikel 43.1	—
Artikel 43.2	—
Artikel 43a	Artikel 41
—	Artikel 42
Artikel 44	Artikel 43
Bilagan	Bilaga I
—	Bilaga II
—	Bilaga III

18.6.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 155/46

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 15 juni 2009

om ändring av besluten 2008/603/EG, 2008/691/EG och 2008/751/EG vad beträffar en förlängning av det tillfälliga undantaget från ursprungsreglerna i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 för att ta hänsyn till Mauritius, Seychellernas och Madagaskars särskilda situation vad beträffar tonfisk och filéer, så kallade loins, av tonfisk

[delgivet med nr K(2009) 4543]

(2009/471/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (1), särskilt artikel 36.4 i bilaga II, och

av följande skäl:

(1)

Den 17 juli 2008 antog kommissionen beslut 2008/603/EG (2) om ett tillfälligt undantag från ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 för att ta hänsyn till Mauritius särskilda situation vad beträffar konserverad tonfisk och filéer, så kallade loins, av tonfisk. Den 29 oktober 2008 ansökte Mauritius i enlighet med artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 om ett nytt undantag från ursprungsreglerna i den bilagan. Enligt uppgifterna från Mauritius är fångsten av rå tonfisk fortfarande ovanligt liten, även om man beaktar normala säsongsvariationer. Eftersom 2008 års onormala situation förblir oförändrad under 2009 bör ett nytt undantag beviljas från och med den 1 januari 2009.

(2)

Den 14 augusti 2008 antog kommissionen beslut 2008/691/EG (3) om ett tillfälligt undantag från ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 för att ta hänsyn till Seychellernas speciella situation när det gäller konserverad tonfisk. Den 18 december 2008 ansökte Seychellerna i enlighet med artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 om ett nytt undantag från ursprungsreglerna i den bilagan. Enligt uppgifterna från Seychellerna är fångsten av rå tonfisk fortfarande mycket liten, även om man beaktar normala säsongsvariationer. Eftersom 2008 års onormala situation förblir oförändrad under 2009 bör ett nytt undantag beviljas från och med den 1 januari 2009.

(3)

Den 18 september 2008 antog kommissionen beslut 2008/751/EG (4) om ett tillfälligt undantag från ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 för att ta hänsyn till Madagaskars speciella situation när det gäller konserverad tonfisk och loins av tonfisk. Den 10 december 2008 ansökte Madagaskar i enlighet med artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 om ett nytt undantag från ursprungsreglerna i den bilagan. Enligt uppgifterna från Madagaskar är det fortfarande svårt att få tag på rå tonfisk med ursprungsstatus eftersom tillgången är obefintlig. Eftersom 2008 års onormala situation förblir oförändrad under 2009 bör ett nytt undantag beviljas från och med den 1 januari 2009.

(4)

Besluten 2008/603/EG, 2008/691/EG och 2008/751/EG gällde till och med den 31 december 2008, eftersom interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, inte hade trätt i kraft eller inte hade börjat tillämpas provisoriskt före det datumet.

(5)

I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1528/2007 ska ursprungsreglerna i bilaga II till den förordningen och undantagen från dem ersättas av reglerna i interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU, som planeras träda i kraft eller börja tillämpas provisoriskt under 2009.

(6)	Det är nödvändigt att garantera en kontinuerlig import från AVS-länderna till gemenskapen samt en smidig övergång till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap. Besluten 2008/603/EG, 2008/691/EG och 2008/751/EG bör därför förlängas med verkan från och med den 1 januari 2009.

(7)

Mauritius, Seychellerna och Madagaskar kommer att omfattas av ett automatiskt undantag från ursprungsreglerna för tonfisk enligt HS-nummer 1604, i enlighet med det ursprungsprotokoll som åtföljer interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU som dessa länder har undertecknat, när detta avtal träder i kraft eller börjar tillämpas provisoriskt. Det skulle vara olämpligt att genom detta beslut bevilja sådana undantag enligt artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 som överskrider den årliga kvot som beviljas genom interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU. Därför har man enats om att vid tidpunkten för undertecknandet av interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU bifoga en gemensam tolkningsförklaring till dessa avtal, som återger den samsyn som råder om att de årliga kvoter som fastställs i interimspartnerskapsavtalet ska justeras på lämpligt sätt för 2009. Kvoterna för 2009 bör således fastställas till samma nivåer som för 2008.

(8)	Besluten 2008/603/EG, 2008/691/EG och 2008/751/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2008/603/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Undantaget enligt artikel 1 ska gälla de produkter och kvantiteter som anges i bilagan och som från Mauritius deklareras för övergång till fri omsättning i gemenskapen under perioderna 1 januari 2008–31 december 2008 och 1 januari 2009–31 december 2009.”

I artikel 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till dess att ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 ersätts med de regler som bifogas ett avtal med Mauritius när det avtalet börjar tillämpas provisoriskt eller träder i kraft, beroende på vilket som infaller först, men i alla händelser senast den 31 december 2009.”

3.	Bilagan ska ersättas med bilaga I till detta beslut.

Artikel 2

Beslut 2008/691/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Undantaget enligt artikel 1 ska gälla de produkter och kvantiteter som anges i bilagan och som från Seychellerna deklareras för övergång till fri omsättning i gemenskapen under perioderna 1 januari 2008–31 december 2008 och 1 januari 2009–31 december 2009.”

I artikel 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till dess att ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 ersätts med de regler som bifogas ett avtal med Seychellerna när det avtalet börjar tillämpas provisoriskt eller träder i kraft, beroende på vilket som infaller först, men i alla händelser senast den 31 december 2009.”

3.	Bilagan ska ersättas med bilaga II till detta beslut.

Artikel 3

Beslut 2008/751/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Undantaget enligt artikel 1 ska gälla de produkter och kvantiteter som anges i bilagan och som från Madagaskar deklareras för övergång till fri omsättning i gemenskapen under perioderna 1 januari 2008–31 december 2008 och 1 januari 2009–31 december 2009.”

I artikel 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till dess att ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 ersätts med de regler som bifogas ett avtal med Madagaskar när det avtalet börjar tillämpas provisoriskt eller träder i kraft, beroende på vilket som infaller först, men i alla händelser senast den 31 december 2009.”

3.	Bilagan ska ersättas med bilaga III till detta beslut.

Artikel 4

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 15 juni 2009.

På kommissionens vägnar

László KOVÁCS

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 348, 31.12.2007, s. 1.

(2) EUT L 194, 23.7.2008, s. 9.

(3) EUT L 225, 23.8.2008, s. 17.

(4) EUT L 255, 23.9.2008, s. 31.

BILAGA I

”BILAGA

Löpnummer	KN-nummer	Varuslag	Period	Kvantitet
09.1668	ex 1604 14 11, ex 1604 14 18, ex 1604 20 70	Konserverad tonfisk (1)	1.1.2008–31.12.2008	3 000 ton
			1.1.2009–31.12.2009	3 000 ton
09.1669	1604 14 16	’Loins’ av tonfisk	1.1.2008–31.12.2008	600 ton
			1.1.2009–31.12.2009	600 ton

(1) Oavsett förpackningsform om produkten anses konserverad enligt HS-nummer ex ex 1604.”

BILAGA II

”BILAGA

Löpnummer	KN-nummer	Varuslag	Period	Kvantitet
09.1666	ex 1604 14 11, ex 1604 14 18, ex 1604 20 70	Konserverad tonfisk (1)	1.1.2008–31.12.2008	3 000 ton
09.1666	ex 1604 14 11, ex 1604 14 18, ex 1604 20 70	Konserverad tonfisk (1)	1.1.2009–31.12.2009	3 000 ton

(1) Oavsett förpackningsform om produkten anses konserverad enligt HS-nummer ex ex 1604.”

BILAGA III

”BILAGA

Löpnummer	KN-nummer	Varuslag	Period	Kvantitet
09.1645	ex 1604 14 11, ex 1604 14 18, ex 1604 20 70	Konserverad tonfisk (1)	1.1.2008–31.12.2008	2 000 ton
			1.1.2009–31.12.2009	2 000 ton
09.1646	1604 14 16	’Loins’ av tonfisk	1.1.2008–31.12.2008	500 ton
			1.1.2009–31.12.2009	500 ton

(1) Oavsett förpackningsform om produkten anses konserverad enligt HS-nummer ex ex 1604.”

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2009.155.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 155

Svensk utgåva	Lagstiftning	52 årgången 18 juni 2009

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
		Kommissionens förordning (EG) nr 513/2009 av den 17 juni 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
		Kommissionens förordning (EG) nr 514/2009 av den 17 juni 2009 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 945/2008 för regleringsåret 2008/2009	3
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 515/2009 av den 17 juni 2009 om godkännande av större ändringar av produktspecifikationen för en skyddad beteckning som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Pera dell’Emilia Romagna [SGB])	5
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 516/2009 av den 17 juni 2009 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Pagnotta del Dittaino [SUB])	7
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 517/2009 av den 17 juni 2009 om ändring av rådets förordning (EG) nr 43/2009 när det gäller fångstbegränsningar för fisket efter tobisfiskar i Ices-område IIIa och gemenskapens vatten i Ices-områdena IIa och IV	9
		Kommissionens förordning (EG) nr 518/2009 av den 17 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 503/2009 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 juni 2009	11
		Kommissionens förordning (EG) nr 519/2009 av den 17 juni 2009 om fastställande av att vissa gränser inte längre är uppnådda i fråga om utfärdande av importlicenser för sockerprodukter inom ramen för tullkvoter och förmånsavtal	14
		Kommissionens förordning (EG) nr 520/2009 av den 17 juni 2009 om utfärdande av importlicenser för ansökningar som lämnades in under de första sju dagarna av juni 2009 inom ramen för den tullkvot för korv och vissa köttprodukter med ursprung i Schweiz som öppnades genom förordning (EG) nr 1399/2007	15
		Kommissionens förordning (EG) nr 521/2009 av den 17 juni 2009 om utfärdande av importlicenser för ansökningar som lämnades in under de första sju dagarna av juni 2009 inom ramen för den tullkvot för griskött som öppnades genom förordning (EG) nr 1382/2007	16
		DIREKTIV
	*	Rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning	17

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	CL	55,0
	MA	32,7
	MK	45,7
	TR	57,3
	ZA	28,0
	ZZ	43,7
0707 00 05	TR	137,8
0707 00 05	ZZ	137,8
0709 90 70	TR	110,4
0709 90 70	ZZ	110,4
0805 50 10	AR	62,6
	BR	104,3
	TR	64,0
	ZA	62,9
	ZZ	73,5
0808 10 80	AR	77,7
	BR	79,4
	CL	77,7
	CN	71,2
	NZ	105,9
	US	114,1
	UY	49,5
	ZA	83,5
	ZZ	82,4
0809 10 00	TN	146,2
	TR	201,1
	US	174,4
	ZZ	173,9
0809 20 95	TR	435,5
0809 20 95	ZZ	435,5
0809 30	MA	405,8
	TR	175,4
	US	203,1
	ZZ	261,4
0809 40 05	AU	288,5
	CL	109,9
	ZZ	199,2

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	28,35	2,78
1701 11 90 (1)	28,35	7,36
1701 12 10 (1)	28,35	2,65
1701 12 90 (1)	28,35	6,93
1701 91 00 (2)	30,72	9,87
1701 99 10 (2)	30,72	5,35
1701 99 90 (2)	30,72	5,35
1702 90 95 (3)	0,31	0,34

KN-nr	Varuslag	Importtull (1) (EUR/t)
1001 10 00	Durumvete: av hög kvalitet	0,00
	av medelhög kvalitet	0,00
	av låg kvalitet	0,00
1001 90 91	Vanligt vete, för utsäde	0,00
ex 1001 90 99	Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde	0,00
1002 00 00	Råg	45,92
1005 10 90	Utsädesmajs annan än hybridmajs	12,22
1005 90 00	Majs av annat slag än för utsäde (2)	12,22
1007 00 90	Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde	45,92

	II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
	BESLUT
	Rådet
	2009/470/EG
*	Rådets beslut av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet (kodifierad version)	30
	Kommissionen
	2009/471/EG
*	Kommissionens beslut av den 15 juni 2009 om ändring av besluten 2008/603/EG, 2008/691/EG och 2008/751/EG vad beträffar en förlängning av det tillfälliga undantaget från ursprungsreglerna i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 för att ta hänsyn till Mauritius, Seychellernas och Madagaskars särskilda situation vad beträffar tonfisk och filéer, så kallade loins, av tonfisk [delgivet med nr K(2009) 4543]	46