3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/3

(1)

Från och med den 1 maj 2004 omfattas luftfartssektorn av de allmänt tillämpliga bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (3).

(2)

I förordning (EG) nr 1/2003 föreskrivs att avtal som omfattas av artikel 81.1 i fördraget och som uppfyller villkoren i artikel 81.3 inte är förbjudna, utan att det krävs föregående beslut om detta. I princip måste företag och sammanslutningar nu själva bedöma huruvida deras avtal, samordnade förfaranden och beslut är förenliga med artikel 81 i fördraget.

(3)

Förordning (EEG) nr 3976/87 ger kommissionen befogenheter att genom en förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal, beslut eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt avser tillhandahållande av luftfartstjänster på flyglinjer mellan flygplatser i gemenskapen och på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

(4)

Avtal, beslut eller samordnade förfaranden gällande samråd som avser passagerartaxor för regelbunden luftfart och fördelning av avgångs- och ankomsttider samt trafikplanering på flygplatser riskerar att begränsa konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater.

(5)

Eftersom sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden emellertid kan vara till gagn för användarna av luftfartstjänster och/eller lufttrafikföretagen innehöll kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93 av den 25 juni 1993 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av tidtabeller, gemensam drift, samråd om passagerar- och frakttaxor för regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser (4), en bestämmelse om att artikel 81.1 i fördraget inte är tillämplig bland annat på vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avser samråd om taxor och fördelning av avgångs- och ankomsttider vid flygplatser för luftfartstjänster mellan flygplatser i gemenskapen. Förordning (EEG) nr 1617/93 upphörde att gälla den 30 juni 2005.

(6)

I juni 2004 inledde kommissionen ett samråd om översynen av förordning (EEG) nr 1617/93 för att avgöra huruvida gruppundantaget bör dras in, behållas i sin ursprungliga form eller få utvidgad räckvidd. Kommissionen mottog svar från medlemsstater, lufttrafikföretag, resebyråer och konsumentgrupper.

(7)

Med tanke på resultaten från samrådet och det direkt tillämpliga undantagssystem som infördes genom förordning (EG) nr 1/2003 finns det inte tillräckliga skäl att genom en förordning fortsatt förklara att artikel 81.1 inte är tillämplig på samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planeringsavtal om flygplatstrafik eller på samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage, i regelbunden luftfart mellan flygplatser i gemenskapen. Flygbranschen bör dock få tillräckligt med tid för att anpassa sig till den nya situationen och själv få bedöma huruvida dess avtal och affärsmetoder är förenliga med artikel 81 i fördraget och att ändra dem om så behövs. Eftersom förordning (EEG) nr 1617/93 redan har upphört att gälla måste en ny gruppundantagsförordning antas för en övergångsperiod.

(8)

Överenskommelser om fördelningen av avgångs- och ankomsttider vid flygplatserna och planeringen av trafiken där kan effektivisera utnyttjandet av flygplatskapaciteten och luftrummet, underlätta flygkontrollen och hjälpa till att sprida utbudet av luftfartstjänster från flygplatsen. Nytillträdande lufttrafikföretag måste fortsatt kunna få tillträde till hårt belastade flygplatser om konkurrensen inte skall sättas ur spel. För att säkerheten och insynen skall vara tillräcklig kan överenskommelser i detta avseende endast godtas om alla berörda lufttrafikföretag kan delta i förhandlingarna och om fördelningen görs på ett icke-diskriminerande och öppet sätt.

(9)

Ett gruppundantag bör utfärdas för perioden fram till den 31 december 2006 för samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av flygplatstrafik i den mån samråden avser luftfartstjänster där avgångsorten och/eller bestämmelseorten är belägen inom gemenskapen. Efter den 31 december 2006 bör luftfartsbranschen själv bedöma huruvida avtal och samordnade förfaranden mellan företag och beslut av företagssammanslutningar som omfattas av artikel 81.1 i fördraget uppfyller villkoren i artikel 81.3. I bedömningen bör man bland annat ta i beaktande huruvida alla berörda lufttrafikföretag kan delta i samråden om fördelningen av avgångs- och ankomsttider och planeringen av flygplatstrafiken, och huruvida dessa samråd utförs på ett icke-diskriminerande och öppet sätt. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (5).

(10)

Samråden om passagerartaxorna kan bidra till ett allmänt godtagande av taxor som ger möjlighet till interlining, vilket gagnar både lufttrafikföretag och kunder. Samråden får dock inte gå utöver målsättningen att underlätta interlining.

(11)

Resultaten från den samrådsprocess som igångsattes av kommissionen i juni 2004 gällande översynen av förordning (EEG) nr 1617/93 visar att luftfartsmarknaden inom gemenskapen har utvecklats på ett sådant sätt att tillförsikten minskar om att samråden om taxor fortsatt kommer att uppfylla alla kriterierna i artikel 81.3 i fördraget.

(12)

Ett gruppundantag bör därför utfärdas fram till den 31 december 2006 med avseende på samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan flygplatser inom gemenskapen. Efter ovanstående datum bör luftfartsbranschen själv bedöma huruvida avtal och samordnade förfaranden mellan företag och beslut av företagssammanslutningar som omfattas av artikel 81.1 i fördraget uppfyller villkoren i artikel 81.3 i fördraget.

(13)

Kommissionen har från och med den 1 maj 2004 haft befogenhet att genom en förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget med avseende på luftfartstjänster på flyglinjer mellan flygplatser inom gemenskapen, och även på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

(14)

I motsats till luftfarten inom gemenskapen regleras luftfartstjänster mellan medlemsstaterna och tredjeland i allmänhet av bilaterala luftfartsavtal. De reglerade kravens art och detaljnivå varierar avsevärt i dessa avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftningen, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (6), begränsar och/eller reglerar luftfartstjänsteavtal normalt tillgången till marknaden och/eller prissättningen, vilket kan hindra konkurrensen mellan lufttrafikföretagen på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland. Vidare inskränker luftfartstjänsteavtal ofta lufttrafikföretagens förmåga att ingå den typ av bilaterala samarbetsavtal som ger konsumenterna alternativ till IATA:s (International Air Transport Association) interliningsystem.

(15)

På flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland är andelen passagerarresor med ett anslutande flyg väsentligt högre än på internationella flygningar inom gemenskapen. Därför torde de fördelar av interlining för konsumenterna som uppnås genom samråd om taxorna vara större på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

(16)

Det kan med tillräcklig visshet antas att samråden om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen och orter i tredjeland för närvarande uppfyller villkoren i artikel 81.3 i fördraget. Marknaderna för luftfart genomgår emellertid snabba förändringar. Ett kort gruppundantag bör därför utfärdas med avseende på sådana samråd fram till den 31 oktober 2007.

(17)

Behöriga myndigheter i Förenta staterna och Australien håller på att se över sin respektive antitrustpolitik med avseende på IATA-konferenser om passagerartaxor. Denna översyn kommer sannolikt att slutföras i juni 2007. Det är därför lämpligt att kommissionen till dess ser över gruppundantaget för konferenser om passagerartaxor med avseende på flyglinjer mellan gemenskapen och dessa länder.

(18)

Uppgifter bör insamlas för att öka kommissionens kunskaper om den relativa användningen av passagerartaxor, som fastställs i samråd, och deras relativa betydelse för faktisk interlining i regelbunden lufttrafik mellan gemenskapen och tredjeland. Uppgifterna bör också göra det möjligt för kommissionen att bättre bedöma effekterna av begränsningar som grundar sig på regler i bilaterala luftfartstjänsteavtal. Lufttrafikföretag som deltar i samråden bör därför för varje IATA-säsong från och med den 1 maj 2004 samla in uppgifter för alla biljettprisklasser där taxor med möjlighet till interlining överenskommits.

(19)

I enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör den här förordningen vara tillämplig med retroaktiv verkan på avtal, beslut och samordnade förfaranden som redan finns vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning, under förutsättning att de uppfyller villkoren för undantag som fastställs i denna förordning.

(20)

Genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utvidgades den gemenskapslagstiftning på den civila luftfartens område som är relevant för den inre marknaden till att gälla för ett område som omfattar gemenskapen samt Norge, Island och Liechtenstein. Flygningar mellan gemenskapen och Norge, Island och Liechtenstein bör därför behandlas på samma sätt som flygningar inom gemenskapen. Gemenskapslagstiftningen utvidgas till att omfatta det territorium som täcks av EES-avtalet genom beslut av Gemensamma EES-kommittén. Vid tillämpningen av denna förordning är det dock nödvändigt att fastställa att det gruppundantag som föreskrivs med avseende på flygningar utom gemenskapen inte är tillämpligt på flygningar mellan orter inom gemenskapen och orter i Norge, Island och Liechtenstein.

(21)

Genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart utvidgades den gemenskapslagstiftning på den civila luftfartens område som är relevant för den inre marknaden till att gälla för ett område som omfattar gemenskapen och Schweiz (7). Så länge som detta avtal är i kraft bör flygningar mellan gemenskapen och Schweiz därför behandlas på samma sätt som flygningar inom gemenskapen. Gemenskapens lagstiftning utvidgas till att omfatta det territorium som täcks av detta avtal genom beslut av den gemensamma kommitté som inrättas enligt avtalet. Vid tillämpningen av denna förordning är det dock nödvändigt att fastställa att det gruppundantag som föreskrivs med avseende på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland inte är tillämpligt på flygningar mellan orter inom gemenskapen och orter i Schweiz.

(22)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artikel 82 i fördraget.

a)

Samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser i den mån dessa åtgärder berör luftfart vars avgångsort och/eller bestämmelseort är belägen inom gemenskapen.

b)

Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen eller mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i Schweiz, Norge, Island eller Liechtenstein, å den andra.

c)

Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i Australien eller Förenta staterna, å den andra.

d)

Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i tredjeland, i andra fall än vad som avses i led b och c, å den andra.

a)

Samråden är tillgängliga för alla lufttrafikföretag som har uttryckt intresse för de avgångs- och ankomsttider som samråden avser.

b)

Företrädesregler fastställs och tillämpas utan diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, på grund av lufttrafikföretagens identitet, nationalitet eller kategori av flygförbindelse; företrädesreglerna tar hänsyn till restriktioner och regler om fördelningen av lufttrafik som fastställts av behöriga nationella eller internationella myndigheter och visar skälig hänsyn till den resande allmänhetens och den berörda flygplatsens behov; om inte annat följer av led c kan företrädesreglerna ta hänsyn till rättigheter som lufttrafikföretag skaffat sig genom att använda vissa avgångs- och ankomsttider under motsvarande föregående säsong.

c)

Nytillträdande lufttrafikföretag, enligt definitionen i artikel 2 b i förordning (EEG) nr 95/93, tilldelas avgångs- och ankomsttider enligt följande:

d)

När företrädesreglerna väl fastställts görs de tillgängliga på begäran av någon av de berörda parterna.

e)

Lufttrafikföretag som deltar i samråden har senast vid tidpunkten för dessa tillgång till information om

f)

Om en begäran om avgångs- och ankomsttider inte godtas har det berörda lufttrafikföretaget rätt till en redogörelse av skälen för detta.

a)

berörda medlemsstater i enlighet med förfaranden som fastställs av behöriga myndigheter i dessa medlemsstater,

b)

till kommissionen i enlighet med förfaranden som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Deltagarna i samråden avhandlar endast de luftfartstaxor som konsumenter av lufttransporttjänster direkt skall betala till ett deltagande lufttrafikföretag eller till dess auktoriserade ombud för befordran som passagerare i regelbunden lufttrafik samt villkoren i samband med dessa passagerartaxor. Samråden utsträcks inte till att omfatta den kapacitet för vilken sådana taxor skall tillämpas.

b)

Samråden leder till interlining, det vill säga konsumenter av lufttransporttjänster är i stånd, med avseende på de typer av passagerartaxor och de säsonger som omfattas av samråden, att göra följande:

c)

Lufttrafikföretagen har rätt att vägra medge kombinationer och ombokningar på objektiva och icke-diskriminerande grunder av teknisk eller ekonomisk art, i synnerhet om det lufttrafikföretag som utför transporten betvivlar kreditvärdigheten hos det lufttrafikföretag som skulle ta emot betalning för denna transport; i ett sådant fall skall det senare lufttrafikföretaget meddelas detta skriftligt.

d)

De passagerartaxor som samråden avser tillämpas av de deltagande lufttrafikföretagen utan diskriminering med hänsyn till passagerarnas nationalitet och hemvist.

e)

Deltagande i samråden är frivilligt och tillgängligt för alla lufttrafikföretag som upprätthåller eller avser att upprätthålla direkta eller indirekta flygförbindelser på den aktuella flyglinjen.

f)

Samråden är inte bindande för deltagarna, det vill säga att deltagarna efter samråden behåller sin rätt att handla självständigt med avseende på passagerartaxorna.

g)

Samråden leder inte till avtal om ersättning till agenter eller om andra delar av de taxor som diskuteras.

a)

Antal biljetter utfärdade till taxor som fastställts i samråden av det totala antal biljetter som utfärdats för resor mellan gemenskapen och andra tredjeländer än de som avses i artikel 1 b.

b)

I vilken utsträckning biljetter sålda till taxor som fastställts i samråden uttfärdas för resor där passageraren utnyttjar interlining.

c)

I vilken utsträckning biljetter som inte sålts till taxor som fastställts i samråden utfärdas för resor där passageraren utnyttjar interlining.

a)

berörda medlemsstater i enlighet med förfaranden som fastställs av behöriga myndigheter i dessa medlemsstater,

b)

till kommissionen i enlighet med förfaranden som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/9

(1)

Artiklarna 16 och 17 i kommissionens förordning (EG) nr 1227/2000 av den 31 maj 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet (2), innehåller bestämmelser om finansiering av omstrukturerings- och omställningssystemet.

(2)

Enligt artikel 16.1 b i förordning (EG) nr 1227/2000 skall medlemsstaterna, när det gäller omstrukturerings- och omställningssystemet, till kommissionen senast den 10 juli varje år överlämna en redovisning av kontrollerade utgifter per den 30 juni under budgetåret i fråga samt den totala areal som berörs.

(3)

Enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1227/2000 skall medlemsstaterna endast skicka in den redovisning som avses i artikel 16.1 b om det belopp som de har deklarerat i enlighet med artikel 16.1 a uppgår till minst 75 % av den berörda medlemsstatens ursprungliga anslagsfördelning. Om det inte lämnas in någon sådan redovisning som avses i artikel 16.1 b berättigar inte de kontrollerade utgifterna till stöd inom ramen för omstrukturerings- och omställningssystemet.

(4)

Vissa medlemsstater för vilka vinåret 2005/2006 är det andra året under vilket omstrukturerings- och omställningssystemet tillämpas kunde inte betala ut 75 % av den ursprungliga anslagsfördelningen trots att de kontrollerat en del av den. Svårigheterna hängde samman med bristen på kunskap om systemets villkor. Tillämpningen av artikel 17 i förordning (EG) nr 1227/2000 skulle för dessa medlemsstater medföra en orimlig minskning av de tillgängliga omstrukturerings- och omställningsanslagen för budgetåret i fråga.

(5)

Genom undantag från förordning (EG) nr 1227/2000 bör därför sådana orimliga minskningar på tillfällig basis undvikas för vinåret 2005/2006 genom att de medlemsstater för vilka vinåret 2005/2006 är det andra året under vilket omstrukturerings- och omställningssystemet tillämpas får tillåtelse att i slutet av budgetåret ifråga betala ut alla sina anslag för vilka motsvarande utgifter betalats eller kontrollerats den 30 juni 2006.

(6)

En liknande lösning tillämpades under 2002 när systemet för omstrukturering och omställning av vinodlingar var det andra tillämpningsåret för de gamla medlemsstaterna och vissa av de medlemsstaterna hade problem av samma slag som nu drabbat vissa av de medlemsstater för vilka systemet tillämpas för andra året.

(7)

Eftersom förordningen måste vara tillämplig från och med 1 juli 2006 bör den träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/11

(1)

I bilagan till förordning (EG) nr 2580/2001 anges de behöriga myndigheter till vilka uppgifter och framställningar om de åtgärder som införs genom den förordningen skall sändas.

(2)

Tjeckien, Estland och Grekland har begärt att uppgifterna rörande deras behöriga myndigheter skall ändras. Adressuppgifterna för kommissionen i bilagan måste också ersättas.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/13

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till denna förordning.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna regler fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen och dessa regler gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till denna och som har upprättats genom särskilda gemenskapsbestämmelser för tilllämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna regler måste de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen som är bifogad den här förordningen klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 med de motiveringar som ges i kolumn 3.

(4)

Det är lämpligt att bindande klassificeringsbesked som utfärdas av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende varuklassificeringen i Kombinerade nomenklaturen och som inte överensstämmer med de rättigheter som fastställs i denna förordning fortfarande kan åberopas av innehavaren enligt bestämmelserna i artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2), under en period av tre månader.

(5)

Tullkodexkommittén har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/15

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 7 april 2005 begärde Förenade kungariket tillstånd att få avvika från artikel 5.6 och artikel 11 A.1 b i direktiv 77/388/EEG.

(2)

Genom en skrivelse av den 26 oktober 2005 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 27.2 i direktiv 77/388/EEG övriga medlemsstater om Förenade kungarikets begäran. Genom en skrivelse av den 27 oktober 2005 underrättade kommissionen Förenade kungariket om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(3)

Förenade kungariket önskar ersätta den avvikelse som, enligt rådets beslut 86/356/EEG av den 21 juli 1986 om bemyndigande för Förenade kungariket att tillämpa schablonbeskattning vid icke avdragsgill mervärdesskatt som tas ut på tjänstebilars bränsleförbrukning (2), möjliggjorde särskilda förenklade åtgärder för att med utgångspunkt i schablonbeskattning fastställa hur stor andel av mervärdesskatten som avser kostnader för bränsle i tjänstebilar som delvis används för privata ändamål. Detta förfarande innebär att beskattningsbara personer befrias från kravet att noggrant anteckna körda sträckor för att för varje bil exakt kunna beräkna hur mycket mervärdesskatt som avser privat användning och användning i tjänsten. I likhet med denna ordning kommer den nya föreslagna ordningen att vara valfri för beskattningsbara personer.

(4)

Den nuvarande ordningen utgår från vilket slags bränsle som används och bilens motorstorlek. Förenade kungariket önskar ändra denna ordning så att utgångspunkten blir den mängd koldioxid som bilen släpper ut, eftersom det finns ett direkt samband mellan utsläpp och bränsleförbrukning och därmed bränslekostnader. Detta betyder att en schablonbeskattning som utgår från koldioxidutsläpp skulle kunna uppnå samma mål, nämligen att beskatta de bränslekostnader i ett företag som avser privat användning av fordon. Samtidigt förväntar sig Förenade kungariket också att mer exakt kunna fastställa skatteuttaget för privat förbrukning genom att utöka, och därigenom förfina, antalet intervall på skatteskalan jämfört med dem som finns nu.

(5)

Denna ordning har faktiskt gjort det möjligt för Förenade kungariket att förenkla förfarandet för att ta ut skatt på bränslekostnader för tjänstebilar, och den föreslagna ordningen, som utgår från koldioxidutsläpp, kommer att ha liknande verkningar. Den privata förbrukningen bör avspeglas på ett mer exakt sätt i det nya systemet.

(6)

Bemyndigandet bör vara tidsbegränsat, så att det mot bakgrund av de erfarenheter som förvärvats kan utvärderas om undantaget fortfarande är berättigat.

(7)

Beslut 86/356/EEG bör upphöra att gälla efter en viss tid och under alla omständigheter när de nationella bestämmelserna om den nya särskilda åtgärden träder i kraft, så att det inte samtidigt föreligger bemyndiganden för båda systemen.

(8)

Förenade kungariket bör underrätta kommissionen om de nationella bestämmelserna om den nya särskilda åtgärden så snart som de har antagits och se till att de inte träder i kraft förrän efter den 30 april 2007.

(9)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på den del av Europeiska gemenskapernas egna medel som härrör från mervärdesskatt.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/17

(1)

Det begränsade erkännandet enligt artikel 4.2 i direktiv 94/57/EG beviljas organisationer (klassificeringssällskap) som uppfyller alla kriterier, utöver dem som fastställs i punkterna 2 och 3 i avsnittet A ”Allmänna kriterier” i bilagan, och begränsas i tid och omfattning för att organisationerna skall kunna skaffa sig ytterligare erfarenhet.

(2)

Kommissionen har kontrollerat att PRS uppfyller alla kriterier i bilagan till direktiv 94/57/EG utöver dem som anges i punkterna 2 och 3 i avsnitt A ”Allmänna kriterier”.

(3)

PRS har förbundit sig att följa bestämmelserna i artikel 15.2, 15.4 och 15.5 i direktiv 94/57/EG.

(4)

Organisationens resultat i fråga om säkerhet och förorening är, även om det är lite under genomsnittet för erkända organisationer, tillfredsställande och visar en positiv utveckling, särskilt i fråga om samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris Memorandum of Understanding on Port State Control), där varaktig förbättring har kunnat iakttas sedan 2000.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den COSS-kommitté som inrättades genom artikel 7 i direktiv 94/57/EG.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/18

(1)

Gemenskapens referenslaboratorier på området foder- och livsmedelskontroll kan beviljas ekonomiskt gemenskapsstöd i enlighet med artikel 28 i rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (2).

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 156/2004 av den 29 januari 2004 om gemenskapens ekonomiska stöd till gemenskapens referenslaboratorier enligt artikel 28 i beslut 90/424/EEG (3) skall ekonomiskt stöd beviljas under förutsättning att det godkända arbetsprogrammet genomförts effektivt och att stödmottagarna inom vissa tidsfrister lämnar alla nödvändiga uppgifter till kommissionen.

(3)

I juli 2005 begärde kommissionen in förslag för urval och utnämning av nya referenslaboratorier på gemenskapsnivå på området foder- och livsmedelskontroll. Bedömningen av ansökningarna avslutades i december 2005 och resultatet meddelades till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter. Efter bedömningen utsågs de utvalda laboratorierna till nya referenslaboratorier på gemenskapsnivå.

(4)

I kommissionens förordning (EG) nr 776/2006 av den 23 maj 2006 om ändring av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 vad beträffar gemenskapens referenslaboratorier (4) utsågs nya referenslaboratorier på gemenskapsnivå på följande områden: Listeria monocytogenes, koagulaspositiva stafylokocker, Escherichia coli, inklusive verotoxinproducerande E. coli (VTEC), Campylobacter, parasiter (särskilt Trichinella, Echinococcus, Anisakis), antimikrobiell resistens, animaliska proteiner i foder, bekämpningsmedelsrester (livsmedel av animaliskt ursprung och varor med hög fetthalt, spannmål och foder, frukt och grönsaker, inklusive varor med högt vatten- och syrainnehåll, samt metoder som påvisar enstaka restsubstanser för samtliga tidigare nämnda matriser) samt dioxiner och PCB i foder och livsmedel.

(5)

Kommissionen har utvärderat arbetsprogrammen och de preliminära budgetar som de nyutsedda referenslaboratorierna på gemenskapsnivå lagt fram för år 2006.

(6)

Ett ekonomiskt gemenskapsstöd bör således beviljas gemenskapens referenslaboratorier som har utsetts till att fullgöra de uppgifter och åligganden som fastställs i förordning (EG) nr 882/2004. Gemenskapens ekonomiska stöd bör uppgå till 100 % av de stödberättigande kostnaderna enligt definitionen i förordning (EG) nr 156/2004.

(7)

Utöver det ekonomiska stödet från gemenskapen bör ytterligare stöd beviljas för att anordna seminarier inom de områden som gemenskapens referenslaboratorier ansvarar för.

(8)

Ekonomiskt stöd för seminarier som anordnas av gemenskapens referenslaboratorier bör uppfylla villkoren för stödberättigande i förordning (EG) nr 156/2004 och begränsas till högst 30 seminariedeltagare.

(9)

Enligt artikel 3.2 a i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (5) skall veterinära åtgärder och växtskyddsåtgärder finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

3.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 272/22

(1)

Enligt beslut 90/424/EEG skall gemenskapen vidta eller hjälpa medlemsstaterna att vidta de tekniska och vetenskapliga åtgärder som är nödvändiga för att utveckla gemenskapens veterinärlagstiftning och veterinärutbildning.

(2)

Enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (2) skall ett gemenskapsmål fastställas för att minska prevalensen av salmonella i populationer av kalkoner före utgången av 2007.

(3)

För att gemenskapsmålet skall kunna fastställas behövs jämförbara uppgifter om prevalensen av salmonella hos populationer av kalkoner i medlemsstaterna. Inga sådana uppgifter finns tillgängliga, och en särskild studie bör därför göras för att övervaka prevalensen av salmonella hos kalkoner under en lämplig tidsperiod för att hänsyn skall kunna tas till eventuella årstidsvariationer.

(4)

Studien skall tillhandahålla de tekniska uppgifter som krävs för att utveckla gemenskapens veterinärlagstiftning. Det är av stor betydelse att jämförbara uppgifter om prevalensen av salmonella hos kalkoner i medlemsstaterna samlas in, och gemenskapen bör därför bevilja medlemsstaterna ekonomiskt bidrag för att de skall kunna uppfylla de särskilda kraven i studien. Det är lämpligt att kostnaderna för laboratorietest ersätts med 100 % upp till ett visst maximibelopp. Alla övriga kostnader såsom provtagning, resor och administration bör inte vara berättigade till ekonomiskt bidrag från gemenskapen.

(5)

Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör beviljas under förutsättning att studien genomförs i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i gemenskapsrätten och att vissa andra villkor uppfylls.

(6)

Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör beviljas under förutsättning att de planerade åtgärderna genomförs effektivt och att myndigheterna ger all nödvändig information inom de angivna tidsfristerna.

(7)

Det behövs ett förtydligande av vilken omräkningskurs som skall användas vid ansökningar om utbetalning som anges i nationell valuta enligt definitionen i artikel 1 d i rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (3).

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

—

flockar av slaktkalkoner som skall provtas tidigast tre veckor innan de skickas till slakt från den utvalda anläggningen,

—

flockar av slaktkalkoner inom 9 veckor före utslaktningen.

a)

De lagar och andra författningar som krävs för genomförandet av programmet skall träda i kraft senast den 1 oktober 2006.

b)

En lägesrapport om de första tre månaderna av studien skall läggas fram senast den 28 februari 2007. Lägesrapporten bör innehålla alla de uppgifter som anges i kapitel 6 om rapportering av de tekniska specifikationer som avses i artikel 5.

c)

En slutrapport om studiens tekniska genomförande skall lämnas in senast den 31 oktober 2007, åtföljd av verifikationer för de kostnader som uppstått och de resultat som uppnåtts under perioden 1 oktober 2006–30 september 2007. Verifikationerna för de kostnader som uppstått skall innehålla åtminstone de uppgifter som anges i bilaga II.

d)

Studien skall genomföras effektivt.