Föredragande: Nicola CAPUTO (IT–Renew), ledamot, regionstyrelsen, Kampanien

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Nuvarande situation och framtida utmaningar

1.

I omkring 35 år har den gemensamma jordbrukspolitiken och förekomsten av ersättning i efterhand vid skadevållande händelser bidragit till att avhjälpa eller mildra effekterna av många riskfaktorer för de europeiska jordbruksproducenterna och landsbygdsområdenas resiliens i EU. Det finns därför behov av snabba ersättningssystem för skador på grödor och boskap där de fullständiga ekonomiska konsekvenserna beaktas, inbegripet biverkningar på produktionskapaciteten.

2.

Man bör utarbeta EU-omfattande riktlinjer för ersättning för förlorad egendom och personlig ersättning. Detta inbegriper att det administrativa ansvaret överförs till offentliga institutioner och att man säkerställer rättvis tillgång till möjligheter för personer med lägre kompetens, som ofta bor i fattiga och isolerade områden.

3.

Det är dags att skapa ett nytt paradigm för offentligt stöd till förmån för primärsektorn, på grundval av uppkomsten av positiva externaliteter och med allt större koppling till stödets territoriella dimension, snarare än den sektoriella, eftersom sektorn har sett en gradvis sänkning av det skydd som jordbrukarna erbjuds. Denna förändring är absolut nödvändig för att ta itu med den gradvisa minskningen av skyddsnivåerna för jordbrukare, med särskild hänsyn till bergsområdenas, de mindre utvecklade regionernas och den miljövänliga extensiva djurhållningens unika behov. I olika regioner i EU läggs allt fler jordbruksföretag ned, vilket leder till att mark överges och den utnyttjade jordbruksarealen minskar. Detta gäller särskilt små jordbruks- och/eller djurhållningsföretag som utgör den sociala och ekonomiska ryggraden i EU:s landsbygdsområden och är av strategisk betydelse för att skydda området från allvarliga och utbredda bränder, bevara den biologiska mångfalden och bekämpa erosion.

4.

Den centrala aspekten, som ofta underskattas, är att det håller på att uppstå nya behov och utmaningar för företagen, landsbygds- och randområdena samt medborgarna – inbegripet men inte begränsat till avfolkning, kompetensflykt och generationsförnyelse inom jordbrukssektorn – som säkerligen kommer att stimulera och vägleda en reformprocess beträffande nästa gemensamma jordbrukspolitik, där man i högre grad bör beakta unga jordbrukare och familjejordbruksmodeller samt fortsätta att stärka den jordbruksbaserade livsmedelssektorns konkurrenskraft. Bland de nya behoven och utmaningarna framhålls den stora asymmetrin mellan jordbrukare i och utanför EU vad gäller rättsliga skyldigheter gentemot konsumenterna i fråga om livsmedelssäkerhet. Detta missgynnar EU:s jordbrukare i handelsförbindelserna och kan, i avsaknad av lämpliga mekanismer för spårbarhet och information, medföra en risk för allvarliga störningar i livsmedelssektorn, metoder som vilseleder konsumenterna och lägre konkurrenskraft för jordbrukarna i EU. Det är viktigt att man inom ramen för denna reform tar itu med de unika utmaningar som bergsområden, mindre utvecklade regioner och traditionell, miljövänlig extensiv djurhållning står inför.

5.

I fråga om primärsektorn finns det när det gäller yrkesmässigt fiske ett akut behov av att ersätta och skrota vissa fiskefartyg, särskilt små trätrålare, eftersom det inte finns några yrkesverksamma som reparerar dem eller försäkringsbolag som täcker de risker som dessa gamla och små träfartyg utsätts för. Offentliga insatser som syftar till att modernisera småföretagens flotta och fiskeverksamhet och gör dem mer hållbara kommer att underlätta skapandet av anständiga inkomster till gagn för den primära livsmedelssektorn.

6.

Europaparlamentet (resolution 2022/2829(RSP) av den 15 september 2022 (1)) har nyligen efterlyst en intensifiering av EU:s insatser för att bekämpa klimatförändringarna och framför allt deras konsekvenser.

7.

Frågan om riskhantering har först under de senaste årtiondena behandlats i den europeiska debatten om den gemensamma jordbrukspolitiken och infördes i gemenskapslagstiftningen genom godkännandet av ”hälsokontrollen” (rådets förordning (EG) nr 73/2009 (2)), som för första gången gav medlemsstaterna möjlighet att generellt använda en del av de medel som var avsedda för direktstöd för att stödja jordbrukarnas tillgång till två typer av skydd: försäkringar och gemensamma fonder för skador på produktionen som orsakas av ogynnsamma väderförhållanden, växt- och djursjukdomar samt miljöolyckor.

8.

Att underlåta att bevara och upprätthålla jordbrukslandskap och jordbrukspräglade mosaiklandskap i EU som drabbas när jordbruk läggs ned i de områden som löper störst risk för bränder och erosion leder i sin tur till att jordbruksföretag överges, vilket förvärrar dessa risker och förlusten av biologisk mångfald. Därför finns det ett strategiskt värde i att skydda och blåsa nytt liv i dessa jordbrukslandskap.

9.

Europeiska regionkommittén antog nyligen yttrandet ”Beredskap för och hantering av kriser: att stärka resiliensen i unionen samt dess regioner och kommuner” (3), där man konstaterar att EU måste förbereda sig i tid, genom att reformera sin interventionsstruktur och lagstiftning, för att ekonomiskt, socialt och politiskt kunna hantera oförutsägbara och intensiva kriser. I detta avseende är det av stort strategiskt värde att upprätthålla och inte förlora livsmedelssuveräniteten i EU, med hänsyn till dagens internationella livsmedelsmarknader och de tendenser som råder där. Det finns därför ett akut behov av ytterligare åtgärder, bl.a. att i praktiken överföra forskning, utveckling och innovation till sektorer, marknader, efterfrågan och utbud när det gäller hälsosamma och närproducerade livsmedel av hög kvalitet.

10.

Den rådande klimattrenden utgör nu ett strukturellt problem. Krig och epidemier innebär kriser, även allvarliga sådana, men är tillfälliga och oförutsägbara.

11.

Med avseende på jordbruksföretagens och inlandsområdenas resiliens i EU måste klimatförändringarna hanteras med ett tydligt paradigm för offentliga interventioner.

12.

Man bör fastställa en ny teoretisk referensmodell i syfte att uppnå en lämplig strategi för hantering av inkomstrisken inom jordbruket och landsbygdsområdenas resiliens i EU, där man inför begreppet ”verktygslåda” där privata åtgärder och instrument kan samexistera med befintlig offentlig politik.

Politiskt förslag

13.

Den centrala fråga som måste tas upp är den om att säkerställa jordbruksföretagens, landsbygdsområdenas och randområdenas ekonomiska överlevnad genom att trygga jordbrukarnas ekonomiska resiliens mot katastrofala väderhändelser och onormala marknadskriser som allt oftare och intensivare påverkar EU-jordbrukarnas produktionskapacitet och ekonomiska kapacitet negativt.

14.

Om man är oförberedd på dessa utsikter skulle det redan från början inverka menligt på själva tanken med den gröna given och från jord till bord-strategin.

15.

Om man i dag inte tar itu med en ny interventionsmodell för att på ett effektivt sätt både på förhand och i efterhand hantera förändringar i det övergripande scenariot kring jordbruksföretagens ekonomiska hållbarhet i EU skulle det innebära att man överger den gemensamma jordbrukspolitikens mål om att skydda miljön, landskapet, den biologiska mångfalden och djuren.

16.

Det är nödvändigt att fördjupa debatten om möjliga korrigerande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken mot bakgrund av den rådande allvarliga krisen inom sektorn och att i den pågående debatten om översynen av EU:s budget positionera ReK som en starkare och mer ledande aktör inom jordbrukspolitiken.

17.

Kommissionen uppmanas att samarbeta och medge maximal flexibilitet, även inom ramen för den nuvarande jordbrukspolitiken och de verktyg som redan finns tillgängliga. Dessutom bör man stärka verktygen för att hantera klimatkriser, såsom utbredda naturbränder och onormala översvämningar, som inverkar negativt på jordbruksföretagens, särskilt de mindres, produktionskapacitet. Kommittén stöder en starkare roll för verktygen för att hantera klimatkriserna i framtiden, något som också bör diskuteras i dokumentet om den strategiska dialogen om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid.

18.

Med tanke på skadornas omfattning och eftersom det kommer att behövas betydande medel för att kompensera för förlusten av grödor och animalieproduktion och för att återställa förstörd infrastruktur, uppmanas kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och arbeta för brådskande stödåtgärder för att i möjligaste mån mildra konsekvenserna av naturkatastrofer. Med tanke på att sådana företeelser kan förväntas återkomma bör en ingående diskussion om relevanta EU-instrument betraktas som en prioritering.

19.

Kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna uppmanas att omedelbart inleda en seriös och ingående diskussion inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 om de verktyg som EU bör ställa till jordbrukarnas förfogande för att på ett ändamålsenligt sätt och i rätt tid konkret stödja dem när det gäller skador som orsakats av naturkatastrofer, som tyvärr inträffar allt oftare och orsakar stora problem i ekonomin, den sociala strukturen och jordbruksproduktionen, vilket äventyrar livsmedelstryggheten.

20.

Eftersom alla ReK:s politiska gruppers intresseområden och visioner har beaktats vid utarbetandet av detta förslag bör det bidra till en radikal förändring av de verktyg som görs tillgängliga för de europeiska jordbrukarna i syfte att öka deras ekonomiska resiliens.

21.

Det är nödvändigt med synergier med sammanhållningspolitiken, efter det att man fastställt enskilda EU-områdens (regioners och kommuners) sårbarhet för extrema väderhändelser och konsekvenserna av de ekonomiska kriser som följer av dessa.

22.

Man bör inrätta ett europeiskt system för att kartlägga både risken för extrema väderhändelser av systemisk karaktär (t.ex. torka och översvämningar) och andra eventuella hot mot jordbruksföretagens bärkraft. Denna kartläggning skulle kunna komplettera det pågående arbete som gemensamma forskningscentrumet (JRC) håller på att slutföra med resultattavlan för regionala och lokala sårbarheter.

23.

Utöver de finansiella medlen till den gemensamma jordbrukspolitiken bör man ta fram ett i grunden nyskapande paradigm som effektivare och snabbare kan tillgodose de europeiska jordbrukarnas och landsbygdsområdenas behov.

24.

Införandet av ett nytt paradigm för användning av befintliga offentliga finansiella medel på ett effektivare och snabbare sätt skulle direkt och exponentiellt gynna EU-jordbrukarnas ekonomiska resiliens, och skulle framför allt skydda områden och skogar i känt marginaliserade regioner, som kännetecknas av små jordbruksföretag som löper enorm risk att överges om inte skydd ges mot de nya klimatscenarierna. I dessa områden är förekomsten av familjejordbruk avgörande för att bevara skogarnas hälsa och den biologiska mångfalden.

25.

Kommittén är medveten om den avgörande roll som bergsområden, mindre utvecklade regioner och traditionell, miljövänlig extensiv djurhållning spelar för att bevara den biologiska mångfalden och den ekologiska balansen. Dessa regioner bidrar avsevärt till kulturarvet och hållbara metoder som är avgörande för EU-jordbrukets långsiktiga resiliens. ReK efterlyser därför riktade politiska åtgärder och stödmekanismer för att ta itu med de särskilda utmaningar som jordbrukarna står inför i dessa områden och se till att traditionella jordbruksmetoder som är miljömässigt hållbara bevaras.

26.

Småbrukare har, trots att de ägnar sig åt djurhållning med fokus på nötkreatursuppfödning, svårt att faktiskt få tillgång till och utnyttja EU-medel och EU-bidrag. Utmaningar såsom komplexa ansökningsförfaranden, överdriven byråkrati och stränga dokumentationskrav leder till lägre deltagandegrad, färre godkända ansökningar och lägre utnyttjande av medlen. Förenklad tillgång till EU-stöd genom minimerade administrativa hinder och tillhandahållande av lokalt stöd skulle kunna förbättra situationen avsevärt och främja ett bättre utnyttjande av medlen inom den lokala jordbrukssektorn.

27.

För att främja bosättningen av jordbrukarfamiljer är det – utöver direkta åtgärder i samband med produktion och riskhantering – viktigt att de landsbygdssamhällen där dessa familjer bor har en viss grad av livskvalitet, inbegripet tillgång till bl.a. grundläggande tjänster när det gäller utbildning och hälsa, lämpligt utbyggd telekommunikationsinfrastruktur samt möjligheter till fritids- och kulturaktiviteter. Dessa åtgärder för att förbättra livskvaliteten i områden med hög risk för avfolkning bör också ses som en del av ett nytt nödvändigt paradigm för resursanvändning.

28.

På samma sätt som jordbruket är avgörande för bevarandet av den biologiska mångfalden på land spelar även fiske och vattenbruk en viktig roll när det gäller att bevara den marina biologiska mångfalden. Det är därför mycket viktigt att även utarbeta och stödja möjliga strategier för anpassning till klimatförändringarnas effekter på fiskbestånden. Det är likaledes nödvändigt att bedöma klimatförändringarnas effekter på vattenbruket med tanke på den komplexa mångfalden av produktionssystem, använd teknik, arter, geografiskt läge och respektive områdes miljöegenskaper.

29.

Inte minst för att stabilisera den ekonomiska förvaltningen av fiskeri- och vattenbruksföretagen bör man införa innovativa riskhanteringsverktyg, med tanke på att de förvaltningsverktyg som hittills använts för att uppnå miljömässig hållbarhet inom fiskerisektorn har varit otillräckliga.

30.

De politiska prioriteringarna bör vara de följande: — Hantera klimat- och energikriserna och deras sociala konsekvenser för lokalsamhällen, regioner, provinser och kommuner. — Skapa resilienta samhällen genom förhandsåtgärder i enlighet med de enskilda områdenas särskilda behov och sårbarhetsindex, bl.a. genom att inrätta ett varningssystem för klimat-, miljö-, hälso- och marknadskriser. — Stärka den territoriella sammanhållningen i EU genom att sörja för en faktisk integration av randområden och områden som ligger närmare tätbefolkade centrum. Varje region måste självständigt kunna fastställa prioriterade interventioner, men EU måste ta ansvar för ett finansiellt system som på central nivå kan stödja dessa områden i händelse av allvarliga ekonomiska och sociala kriser till följd av klimatkatastrofer och onormala marknadsförhållanden.

31.

ReK föreslår att man inför riskhanteringsinstrument som syftar till att skydda och förvalta jordbrukslandskap i EU som riskerar att försvinna och som påverkas av extrema naturfenomen, med målet att stabilisera och bevara jordbruksverksamheten och på så sätt förhindra att jordbruket i dessa områden läggs ned, blåsa nytt liv i resilienta jordbrukssamhällen i dessa områden och främja en sund livsmedelskonsumtion i EU.

De lokala och regionala myndigheternas medverkan och strategisk relevans

32.

De flesta EU-länder riktar sin riskhanteringsuppmärksamhet mot försäkringsverktyg, som har fungerat dåligt i fråga om ändamålsenlighet. ReK upprepar därför sin sedan länge fastställda ståndpunkt att inkomstförsäkringssystem gynnar försäkringsgivarna snarare än jordbrukarna och är dyra för skattebetalarna. En studie bör utföras och en bedömning göras av det försäkringssystem som införts i Förenta staterna och Kanada.

33.

Under de senaste tre åren har tusentals jordbruksföretag upphört eftersom det i EU inte finns något faktiskt och effektivt skyddsnät som verkligen kan skydda jordbruksinkomsterna och därmed jordbrukarnas och landsbygdsbefolkningens fortlevnad, mot bakgrund av framför allt klimatscenarier och därav följande marknadsscenarier som saknar motstycke under föregående årtionden.

34.

Analyser utförda av JRC visar att skadorna till följd av katastrofer uppgår till i genomsnitt ca 8 miljarder euro per år. Detta belopp förväntas öka under de kommande åren med tanke på de förvärrade effekterna av klimatförändringarna, som ur primärsektorns och landsbygdsområdenas synvinkel blir extremt farliga just på grund av katastrofernas ökande frekvens och intensitet.

35.

Syftet med detta yttrande är därför inte att behandla ett interventionssystem för riskhantering, som infördes i den gemensamma jordbrukspolitiken för första gången genom artiklarna 37–39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (4).

36.

Den nuvarande krisreservmekanismen har, även nyligen (juni 2023), visat sig vara otillräcklig när det gäller att tillhandahålla EU:s jordbrukare och regioner snabba och lämpliga svar. De medel som tillhandahållits motsvarar mindre än 5 % av de skador som jordbrukarna och regionerna drabbats av.

37.

Man måste gå längre, eftersom denna strategi inte är lämplig med tanke på de pågående klimatförändringarna. Den är endast ett slöseri med finansiella medel, eftersom interventionerna såsom de är utformade är otillräckliga i förhållande till målet.

38.

Inför sådana omvälvningar, som nu måste betraktas som strukturella, uppmanas kommissionen att använda krisreservmedlen på ett effektivare sätt, och man bör inrätta en mekanism för att utnyttja tillgängliga resurser i syfte att tillhandahålla jordbrukarna och landsbygdsområdena i EU konkreta och effektiva åtgärder samt i händelse av exceptionella klimathändelser tillhandahålla ytterligare finansiella resurser utöver dem som redan finns.

39.

De tillgängliga instrumenten (bl.a. gemensamma fonder och krisfonden) lider av bristande resurser, varför det är nödvändigt att radikalt öka deras budgetreserv och diversifiera de typer av instrument som finns tillgängliga.

40.

EU-institutionerna, medlemsstaterna och regionerna uppmanas att betrakta den nya strategin för riskhantering som en vändpunkt för det europeiska jordbrukets framtid: det är dags att vidta lämpliga och konkreta åtgärder för att hjälpa företagen att övervinna svårigheterna till följd av förändringarna i den nuvarande miljö där de är verksamma.

---

(1)  Europaparlamentets resolution av den 15 september 2022 om konsekvenserna av torka, bränder och andra extrema väderfenomen: ökade insatser från EU:s sida för att bekämpa klimatförändringar (2022/2829(RSP)) (EUT C 125, 5.4.2023, s. 135), https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2022-0330_SV.html.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32009R0073.

(3)  Yttrande från Europeiska regionkommittén om Beredskap för och hantering av kriser: att stärka resiliensen i unionen samt dess regioner och kommuner (EUT C 257, 21.7.2023, s. 6).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).