1)

Artikel 6.1 och artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell rättspraxis enligt vilken det är förbjudet för en domstol, som har att pröva en näringsidkares talan om att en konsument ska förpliktas att betala det utestående beloppet av den fordran som följer av ett avtal som ingåtts med konsumenten, att ex officio pröva huruvida villkoren i avtalet är oskäliga, när det, genom ett tidigare lagakraftvunnet avgörande som avser en annan del av samma fordran, redan har prövats huruvida dessa villkor är giltiga mot bakgrund av detta direktiv. Dessa bestämmelser utgör däremot hinder för att den nationella domstolen inte ex officio kan pröva huruvida avtalsvillkor eller delar av avtalsvillkor som inte har prövats inom ramen för detta tidigare beslut är oskäliga.

2)

Artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 93/13

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för nationell rättspraxis enligt vilken det är förbjudet för en domstol, som har att pröva en näringsidkares talan om att konsumenten ska förpliktas att betala det utestående beloppet av den fordran som följer av ett avtal som ingåtts med konsumenten, att ex officio pröva huruvida villkoren i avtalet eventuellt är oskäliga, när det i ett tidigare lagakraftvunnet avgörande, som avser en annan del av samma fordran, redan har prövats huruvida dessa villkor är giltiga mot bakgrund av direktivet, om detta tidigare avgörande innehåller en motivering som gör det möjligt för den domstolen att identifiera de villkor eller delar av villkor som är föremål för prövning i det första förfarandet och, om än kortfattat, de skäl som föranledde att dessa villkor eller delar av villkor inte ansågs vara oskäliga.