ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
66 årgången |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
2023/C 155/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2023/C 155/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/2 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 mars 2023 – Les Mousquetaires, ITM Entreprises SAS mot Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd
(Mål C-682/20 P) (1)
(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Europeiska kommissionens beslut att genomföra en inspektion - Rättsmedel mot inspektionens genomförande - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 19 - Förordning (EG) nr 773/2004 - Artikel 3 - Protokollföring av förhör som kommissionen håller inom ramen för sina utredningar - Tidpunkt då kommissionens utredning påbörjas)
(2023/C 155/02)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Les Mousquetaires, ITM Entreprises SAS (ombud: M. Blutel, N. Jalabert-Doury och K. Mebarek, avocats)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Berghe, A. Cleenewerck de Crayencour, A. Dawes och I. V. Rogalski), Europeiska unionens råd (ombud: A.-L. Meyer och M. O. Segnana)
Domslut
1) |
Punkt 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Les Mousquetaires och ITM Entreprises/kommissionen (T-255/17, EU:T:2020:460), upphävs i den del tribunalen ogillade klagandenas talan i övrigt mot kommissionens beslut C(2017) 1057 final av den 9 februari 2017, genom vilket Intermarché och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40466 – Tute 1) och mot kommissionens beslut C(2017) 1361 final av den 21 februari 2017, genom vilket Les Mousquetaires och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40467 – Tute 2). |
2) |
Punkt 3 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Les Mousquetaires och ITM Entreprises/kommissionen (T-255/17, EU:T:2020:460), upphävs såvitt avser rättegångskostnaderna. |
3) |
Kommissionens beslut C(2017) 1057 final av den 9 februari 2017, genom vilket Intermarché och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40466 – Tute 1) och kommissionens beslut C(2017) 1361 final av den 21 februari 2017, genom vilket Les Mousquetaires och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40467 – Tute 2), ogiltigförklaras. |
4) |
Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Les Mousquetaires SAS och ITM Entreprises SAS, avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
5) |
Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/3 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 mars 2023 – Casino, Guichard-Perrachon, Achats Marchandises Casino SAS (AMC) mot Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd
(Mål C-690/20 P) (1)
(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Europeiska kommissionens beslut att genomföra en inspektion - Rättsmedel mot inspektionens genomförande - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 19 - Förordning (EG) nr 773/2004 - Artikel 3 - Protokollföring av förhör som kommissionen håller inom ramen för sina utredningar - Tidpunkt då kommissionens utredning påbörjas)
(2023/C 155/03)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Casino, Guichard-Perrachon, Achats Marchandises Casino SAS (AMC) (ombud: G. Aubron, Y. Boubacir, O. de Juvigny, I. Simic och A. Sunderland, avocats)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Berghe, A. Cleenewerck de Crayencour, A. Dawes och I. V. Rogalski), Europeiska unionens råd (ombud: A.-L. Meyer och M. O. Segnana)
Domslut
1) |
Punkt 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Casino, Guichard-Perrachon och AMC/kommissionen (T-249/17, EU:T:2020:458), upphävs. |
2) |
Punkt 3 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Casino, Guichard-Perrachon och AMC/kommissionen (T-249/17, EU:T:2020:458), upphävs såvitt avser rättegångskostnaderna. |
3) |
Kommissionens beslut C(2017) 1054 final av den 9 februari 2017, genom vilket Casino och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta företag förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40466 – Tute 1), ogiltigförklaras. |
4) |
Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Casino, Guichard-Perrachon SA och Achats Marchandises Casino SAS (AMC), avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
5) |
Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/4 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 mars 2023 – Intermarché Casino Achats mot Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd
(Mål C-693/20 P) (1)
(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Europeiska kommissionens beslut att genomföra en inspektion - Rättsmedel mot inspektionens genomförande - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 19 - Förordning (EG) nr 773/2004 - Artikel 3 - Protokollföring av förhör som kommissionen håller inom ramen för sina utredningar - Tidpunkt då kommissionens utredning påbörjas)
(2023/C 155/04)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Intermarché Casino Achats (ombud: F. Abouzeid, S. Eder, J. Jourdan, C. Mussi och Y. Utzschneider, avocats)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Berghe, A. Cleenewerck de Crayencour, A. Dawes och I. V. Rogalski), Europeiska unionens råd (ombud: A.-L. Meyer och M. O. Segnana)
Domslut
1) |
Punkt 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Intermarché Casino Achats/kommissionen (T-254/17, ej publicerad, EU:T:2020:459), upphävs. |
2) |
Punkt 3 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 5 oktober 2020 i målet Intermarché Casino Achats/kommissionen (T-254/17, ej publicerad, EU:T:2020:459), upphävs såvitt avser rättegångskostnaderna. |
3) |
Kommissionens beslut C(2017) 1056 final av den 9 februari 2017, genom vilket Intermarché Casino Achats och samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta företag förpliktades att underkasta sig en inspektion i enlighet med artikel 20.1 och 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40466 – Tute 1), ogiltigförklaras. |
4) |
Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Intermarché Casino Achats SARL, avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
5) |
Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl målet i första instans som målet om överklagande. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/4 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 28 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) – Förenade kungariket) – Fenix International Limited mot Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs
(Mål C-695/20 (1), Fenix International)
(Begäran om förhandsavgörande - Europeiska unionens råds genomförandebefogenheter - Artikel 291.2 FEUF - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 28 och 397 - Beskattningsbar person som agerar i sitt namn men för en annans räkning - Leverantör av elektroniska tjänster - Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 - Artikel 9a - Presumtion - Giltighet)
(2023/C 155/05)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
First-tier Tribunal (Tax Chamber)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Fenix International Limited
Motpart: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs
Domslut
Vid prövningen av den hänskjutna frågan har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 9a.1 i genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 1042/2013 av den 7 oktober 2013, mot bakgrund av artiklarna 28 och 397 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv (EU) 2017/2455 av den 5 december 2017 och artikel 291.2 FEUF.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/5 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Eurocostruzioni Srl mot Regione Calabria
(Mål C-31/21, Eurocostruzioni) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Strukturfonder - Förordning (EG) nr 1685/2000 - Stödberättigande utgifter - Skyldighet att styrka betalning - Kvitterade fakturor - Redovisningsdokument med likvärdigt bevisvärde - Byggnad som den slutliga stödmottagaren har uppfört i egen regi)
(2023/C 155/06)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte suprema di cassazione
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Eurocostruzioni Srl
Motpart: Regione Calabria
Domslut
1) |
Punkt 2.1 i regel 1 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000 av den 28 juli 2000 om närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 avseende stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av strukturfonderna, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 448/2004 av den 10 mars 2004, ska tolkas så, att den inte gör det möjligt för den slutliga mottagaren av ett stöd för uppförande av en byggnad, som har uppfört byggnaden med egna medel, att styrka de utgifter som uppkommit genom företeende av andra handlingar än dem som uttryckligen nämns i denna bestämmelse. |
2) |
Punkt 2.1 i regel 1 i bilagan till förordning nr 1685/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 448/2004, ska tolkas så, att en journal över byggarbetsplatsen och ett bokföringsregister endast kan anses utgöra ”redovisningsdokument med likvärdigt bevisvärde” i den mening som avses i denna bestämmelse när det gäller en slutlig mottagare av finansiering för uppförande av en byggnad som har genomfört arbetena med egna medel, om dessa handlingar, med hänsyn till deras konkreta innehåll och relevanta nationella regler, kan styrka förekomsten av denna slutliga stödmottagares utgifter genom att ge en rättvisande och exakt bild av dessa. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/6 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 mars 2023 – Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter mot Aquind Ltd
(Mål C-46/21 P) (1)
(Överklagande - Energi - Förordning (EG) nr 714/2009 - Artikel 17 - Ansökan om undantag för en elektrisk sammanlänkning - Beslut om avslag från Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) - Förordning (EG) nr 713/2009 - Artikel 19 - Acers överklagandenämnd - Kontrollens intensitet)
(2023/C 155/07)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ombud: P. Martinet och E. Tremmel biträdda av B. Creve, advokat)
Övriga parter i målet: Aquind Ltd (ombud J. Bille, C. Davis, S. Goldberg och M.E. White, solicitors)
Domslut
1) |
Huvudöverklagandet ogillas. |
2) |
Det saknas anledning att pröva anslutningsöverklagandet. |
3) |
Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) ska bära sina rättegångskostnader vad avser huvudöverklagandet och ersätta de kostnader som uppkommit för Aquind Ltd. |
4) |
Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och Aquind Ltd ska bära sina rättegångskostnader vad avser anslutningsöverklagandet. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/6 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā apgabaltiesa – Lettland) – AS ”PrivatBank”, A, B, Unimain Holdings Limited mot Finanšu un kapitāla tirgus komisija
(Mål C-78/21 (1), PrivatBank m.fl.)
(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 56 och 63 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Fri rörlighet för kapital - Nationell åtgärd som innebär att ett kreditinstitut måste avsluta sina affärsförbindelser med utländska medborgare eller inte längre får etablera sådana affärsförbindelser - Restriktion - Artikel 65.1 b FEUF - Motivering - Direktiv (EU) 2015/849 - Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism - Proportionalitet)
(2023/C 155/08)
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Administratīvā apgabaltiesa
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: AS ”PrivatBank”, A, B, Unimain Holdings Limited
Motpart: Finanšu un kapitāla tirgus komisija
Domslut
1) |
Finansiella lån och krediter samt transaktioner i löpande räkning och över inlåningskonton hos finansinstitut, särskilt kreditinstitut, utgör kapitalrörelser i den mening som avses i artikel 63.1 FEUF. |
2) |
Artiklarna 56 första stycket och 63.1 FEUF ska tolkas så, att en administrativ åtgärd varigenom den behöriga myndigheten i en medlemsstat, för det första, förbjuder ett kreditinstitut att etablera affärsförbindelser med en fysisk eller juridisk person som inte har någon anknytning till den medlemsstat i vilken kreditinstitutet har sin hemvist och vars månatliga överföringar överstiger ett visst belopp och, för det andra, ålägger kreditinstitutet att avsluta sådana affärsförbindelser om de har inletts efter det att denna åtgärd har antagits, utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i den första av dessa bestämmelser och en restriktion för kapitalrörelser i den mening som avses i den andra av dessa bestämmelser. |
3) |
Artiklarna 56 första stycket och 63.1 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en administrativ åtgärd, genom vilken den behöriga myndigheten i en medlemsstat, för det första, förbjuder ett kreditinstitut att etablera affärsförbindelser med en fysisk person som inte har någon anknytning till den medlemsstat i vilken kreditinstitutet har sin hemvist och vars månatliga överföringar överstiger 15 000 euro, eller med en juridisk person vars ekonomiska verksamhet inte har någon anknytning till den medlemsstaten och vars månatliga överföringar överstiger 50 000 euro, och, för det andra, ålägger institutet att avsluta sådana affärsförbindelser om de har inletts efter det att åtgärden har antagits. Detta gäller dock under förutsättning att denna administrativa åtgärd för det första är motiverad av målet att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism eller som en nödvändig åtgärd för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar om tillsyn av finansiella institut eller som en åtgärd som är motiverad av sådana hänsyn till allmän ordning som avses i artikel 65.1 b FEUF, för det andra är lämplig för att säkerställa att dessa mål uppnås, för det tredje inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dem och för det fjärde inte utgör ett alltför långtgående ingrepp i de rättigheter och intressen som skyddas i enlighet med artiklarna 56 och 63 FEUF och som det berörda kreditinstitutet och dess kunder åtnjuter. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/7 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 9 mars 2023 – PlasticsEurope mot Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike och ClientEarth
(Mål C-119/21 P) (1)
(Överklagande - Upprättande av en förteckning över ämnen för vilka tillstånd krävs - Förordning (EG) nr 1907/2006 - Bilaga XIV - Förteckning över ämnen som kan komma att upptas i bilaga XIV - Uppdatering av posten avseende införandet av ämnet bisfenol A som ”ett ämne som inger mycket stora betänkligheter”)
(2023/C 155/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: PlasticsEurope (ombud: advokaterna R. Cana och E. Mullier)
Övriga parter i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: W. Broere och A. Hautamäki biträdda av S. Raes, advocaat), Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis J. Möller och D. Klebs, därefter J. Möller), Republiken Frankrike (ombud: G. Bain och T. Stéhelin) och ClientEarth (ombud: advokaten P. Kirch)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
PlasticsEurope AISBL ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) och för ClientEarth. |
3) |
Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/8 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Sverige) – Norra Stockholm Bygg AB mot Per Nycander AB
(Mål C-268/21, (1) Norra Stockholm Bygg)
(Begäran om förhandsavgörande - Skydd av personuppgifter - Förordning (EU) 2016/679 - Artikel 6.3 och 6.4 - Laglig behandling av personuppgifter - Edition av en handling med personuppgifter - Artikel 23.1 f och j - Skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder - Verkställighet av civilrättsliga anspråk - Krav som ska iakttas - Beaktande av de registrerades intressen - Avvägning mellan berörda motstående intressen - Artikel 5 - Uppgiftsminimering - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 7 - Rätt till respekt för privatlivet - Artikel 8 - Rätt till skydd av personuppgifter - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Proportionalitetsprincipen)
(2023/C 155/10)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Högsta domstolen (Sverige)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Norra Stockholm Bygg AB
Motpart: Per Nycander AB
Övriga: Entral AB
Domslut
1) |
Artikel 6.3 och 6.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska tolkas på så sätt att denna bestämmelse är tillämplig i ett tvistemål där fråga är om edition av en personalliggare som innehåller personuppgifter som avser andra än de enskilda parterna själva och som har samlats in huvudsakligen för skattekontroll. |
2) |
Artiklarna 5 och 6 i förordning 2016/679 ska tolkas på så sätt att en nationell domstol är skyldig att vid bedömningen av frågan om edition ska beslutas rörande en handling med personuppgifter ta hänsyn till de registrerades intressen och göra en avvägning av dessa utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, vilken typ av mål det är fråga om och med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipens krav samt till de krav som följer av principen om uppgiftsminimering i artikel 5.1 c i förordningen. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/9 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Korkein hallinto-oikeus – Finland) – A
(Mål C-270/21 (1), A (Förskollärare))
(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Erkännande i en medlemsstat av yrkeskvalifikationer - Direktiv 2005/36/EG - Rätt att utöva yrket förskollärare - Reglerat yrke - Tillträde till yrket på grundval av ett examensbevis som utfärdats i ursprungsmedlemsstaten - Yrkeskvalifikationer som skaffats i tredjeland)
(2023/C 155/11)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Korkein hallinto-oikeus (Högsta förvaltningsdomstolen, Finland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: A
Ytterligare deltagare i rättegången: Opetushallitus (Utbildningsstyrelsen)
Domslut
1) |
Artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013, ska tolkas så, att ett yrke för vilket det enligt nationell lagstiftning uppställs lämplighetskrav för tillträde till yrket och rätt att utöva det inte ska anses utgöra ett ”reglerat yrke” i den mening som avses i denna bestämmelse när arbetsgivarna medges ett utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra huruvida dessa krav är uppfyllda. |
2) |
Artikel 3.3 i direktiv 2005/36, i dess lydelse enligt direktiv 2013/55, ska tolkas så, att denna bestämmelse inte är tillämplig när det bevis på formella kvalifikationer som åberopas i den mottagande medlemsstaten har erhållits i en annan medlemsstat vid en tidpunkt då denna sistnämnda medlemsstat inte existerade som självständig stat, utan som socialistisk sovjetrepublik, och detta bevis av sistnämnda medlemsstat har likställts med ett sådant bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i denna stat efter det att den på nytt blivit självständig. Ett sådant bevis på formella kvalifikationer ska anses ha erhållits i en medlemsstat och inte i ett tredjeland. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/10 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – R.J.R. mot Registrų centras VĮ
(Mål C-354/21) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Europeiskt arvsintyg - Förordning (EU) nr 650/2012 - Artikel 1.2 led l - Tillämpningsområde - Artikel 68 - Det europeiska arvsintygets innehåll - Artikel 69.5 - Det europeiska arvsintygets rättsverkningar - Ärvd fast egendom som är belägen i en annan medlemsstat än den där arvet ägde rum - Inskrivning av nämnda fasta egendom i den medlemsstatens fastighetsregister - Rättsliga krav avseende inskrivningen i fastighetsregistret i nämnda medlemsstats rättsordning - Genomförandeförordning (EU) nr 1329/2014 - Användning av formulär V i bilaga 5 till denna förordning är obligatorisk)
(2023/C 155/12)
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: R.J.R.
Motpart: Registrų centras VĮ
Domslut
Artikel 1.2 led l, artikel 68 led l och artikel 69.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg
ska tolkas så,
att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en ansökan om inskrivning av fast egendom i den medlemsstatens fastighetsregister får avslås när den enda handling som ingetts till stöd för ansökan är ett europeiskt arvsintyg vari nämnda fasta egendom inte anges.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/11 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad – Bulgarien) – Sdruzhenie ”Za Zemyata – dostap do pravosadie”, ”Тhe Green Тank – grazhdansko sdruzhenie s nestopanska tsel” – Republiken Grekland, NS mot Izpalnitelen director na Izpalnitelna agentsia po okolna sreda, ”TETS Maritsa iztok 2” EAD
(Mål C-375/21, (1) Sdruzhenie ”Za Zemyata – dostap do pravosadie” m.fl.)
(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Luftkvalitet - Direktiv 2008/50/EG - Artiklarna 13 och 23 - Gränsvärden för skydd av människors hälsa - Överskridande - Luftkvalitetsplan - Direktiv 2010/75/EU - Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar - Uppdatering av ett tillstånd att driva ett värmekraftverk - Gränsvärden för utsläpp - Artikel 15.4 - Ansökan om undantag som fastställer mindre stränga gränsvärden för utsläpp - Betydande förorening - Artikel 18 - Iakttagande av miljökvalitetsnormerna - Den behöriga myndighetens skyldigheter)
(2023/C 155/13)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Varhoven administrativen sad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Sdruzhenie ”Za Zemyata – dostap do pravosadie”, ”Тhe Green Тank – grazhdansko sdruzhenie s nestopanska tsel” – Republiken Grekland, NS
Motpart: Izpalnitelen director na Izpalnitelna agentsia po okolna sreda, ”TETS Maritsa iztok 2” EAD
Domslut
Artikel 15.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar), jämförd med artikel 18 i samma direktiv och med artiklarna 13 och 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa,
ska tolkas så,
att den behöriga myndigheten, vid prövningen av en ansökan om undantag enligt nämnda artikel 15.4, med beaktande av alla relevanta vetenskapliga uppgifter om föroreningar, inklusive den kumulativa effekten tillsammans med andra källor till föroreningen i fråga, samt de åtgärder som föreskrivs i den relevanta luftkvalitetsplan som upprättats för den berörda zonen eller tätbebyggelsen i enlighet med artikel 23 i direktiv 2008/50, ska vägra ett sådant undantag om det är ägnat att bidra till att de luftkvalitetsnormer som fastställs i enlighet med artikel 13 i direktiv 2008/50 överskrids eller är ägnat att strida mot de åtgärder som ingår i planen för att säkerställa att dessa normer följs och för att begränsa den period under vilken normerna överskrids till en så kort tid som möjligt.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/12 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – Bursa Română de Mărfuri SA mot Autoritatea Naţională de Reglementare în domeniul Energiei (ANRE)
(Mål C-394/21) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Elmarknaden - Direktiv 2009/72/EG - Förordning (EU) nr 2019/943 - Artikel 1 b och c samt artikel 3 - Principer för elmarknadernas funktion - Förordning (EU) nr 2015/1222 - Artikel 5.1 - Nominerad elmarknadsoperatör - Nationellt lagstadgat monopol för tjänster inom dagen före- och intradagshandel - Nationell lagstiftning som föreskriver ett monopol för grossisthandel med el på kort, medellång och lång sikt)
(2023/C 155/14)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Bucureşti
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Bursa Română de Mărfuri SA
Motpart: Autoritatea Naţională de Reglementare în domeniul Energiei (ANRE)
ytterligare deltagare i rättegången: Federaţia Europeană a Comercianţilor de Energie
Domslut
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, och särskilt artikel 1 b och c, artikel 2 led 40 samt artikel 3 i den förordningen, jämförd med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG
ska tolkas på följande sätt:
— |
Den utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning som bibehåller ett nationellt lagstadgat monopol för tjänster avseende förmedling av sälj- och köpbud på el, som omfattar grossisthandel på dagen före- och intradagsmarknaderna, när monopolet redan existerade i denna medlemsstat när kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning trädde i kraft i enlighet med artikel 5 i samma förordning. |
— |
Den utgör inte hinder för att en medlemsstat bibehåller ett nationellt lagstadgat monopol för tjänster avseende förmedling av sälj- och köpbud på el som omfattar grossisthandel på terminsmarknaden, varvid en sådan lagstiftnings förenlighet med unionsrätten ska bedömas mot bakgrund av de relevanta bestämmelserna i unionens primärrätt. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/13 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie – Belgien) – brottsmål mot FU, DRV Intertrans BV (C-410/21), och Verbraeken J. en Zonen BV, PN (C-661/21)
(Förenade målen C-410/21 och C-661/21 (1), DRV Intertrans m.fl.)
(Begäran om förhandsavgörande - Migrerande arbetstagare - Social trygghet - Tillämplig lagstiftning - Förordning (EG) nr 987/2009 - Artikel 5 - A1-intyg - Tillfälligt tillbakadragande - Bindande verkan - Intyg som förvärvats på ett bedrägligt sätt - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 13.1 b i) - Personer som normalt sett arbetar som anställda i två eller flera medlemsstater - Tillämpning av lagstiftningen i den medlemsstat där företaget har sitt säte - Begreppet säte - Företag som har erhållit ett gemenskapstillstånd för transport i enlighet med förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009 - Av betydelse - Tillstånd som har förvärvats eller åberopats på bedrägligt sätt)
(2023/C 155/15)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hof van Cassatie
Parter i målet vid den nationella domstolen
FU, DRV Intertrans BV (C-410/21), och Verbraeken J. en Zonen BV, PN (C-661/21)
Domslut
1) |
Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 ska tolkas så, att ett A1-intyg som utfärdats av den behöriga institutionen i en medlemsstat är bindande för institutionerna och domstolarna i den medlemsstat där arbetet utförs, även när den utfärdande institutionen, efter att ha mottagit en begäran om omprövning och tillbakadragande från den behöriga institutionen i den sistnämnda medlemsstaten, har förklarat att intygets bindande verkan ska upphävas tillfälligt fram till dess att institutionen har fattat ett definitivt beslut vad gäller denna begäran. Dock är det möjligt för en domstol i den medlemsstat där arbetet utförs, vid vilken åtal har väckts mot personer som misstänks för att på ett bedrägligt sätt ha förvärvat eller använt sig av det aktuella A1-intyget, att fastställa att det föreligger bedrägeri och följaktligen lämna detta intyg utan avseende vid handläggningen av brottmålet om den utfärdande institutionen har underlåtit att under rimlig tid göra en omprövning av beslutet att utfärda intyget och att ta ställning till de konkreta uppgifter som den behöriga institutionen i värdmedlemsstaten har lagt fram, vilka ger anledning att förmoda att intyget har förvärvats eller åberopats på ett bedrägligt sätt, i förekommande fall genom att ogiltigförklara eller dra tillbaka intyget, och om dessa personer tillförsäkras de garantier som följer av rätten till en rättvis rättegång. |
2) |
Artikel 13.1 b i) i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 465/2012, mot bakgrund av artiklarna 3.1 a och 11.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, samt artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg ska tolkas så, att ett bolags innehav av ett gemenskapstillstånd för vägtransport som har utfärdats av behörig myndighet i en medlemsstat inte ska anses utgöra ett ovedersägligt bevis för att bolaget har sitt säte i den medlemsstaten vid fastställandet av tillämplig nationell socialförsäkringslagstiftning i enlighet med artikel 13.1 b i) i förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 465/2012. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/14 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 2 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
(Mål C-432/21) (1)
(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Artikel 6.1 – 6.3, artikel 12.1 a-d, artikel 13.1 a och artikel 16.1 - Direktiv 2009/147/EG - Bevarande av vilda fåglar - Artikel 4.1, artikel 5 a, b och d, och artikel 9.1 - Skogsbruk som grundas på god skogsbrukspraxis - Skogsbruksplaner - Århuskonventionen - Tillgång till rättslig prövning - Artikel 6.1 b och artikel 9.2 - Materiell och formell giltighetsprövning av skogsbruksplaner - Talerätt för miljöskyddsorganisationer)
(2023/C 155/16)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Brauhoff, G. Gattinara, C. Hermes och D. Milanowska)
Svarande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)
Domslut
1) |
Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.1 och 6.2, artikel 12.1, artikel 13.1 a och artikel 16.1 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2013/17/EU av den 13 maj 2013 och enligt artikel 4.1, artikel 5 a, b och d, samt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar, i dess lydelse enligt direktiv 2013/17, genom att ha antagit artikel 14b.3 i ustawa o lasach (skogslagen), av den 28 september 1991, i dess lydelse enligt ustawa o zmianie ustawy o ochronie przyrody oraz ustawy o lasach (lag om ändring av naturskyddslagen och skogslagen) av den 16 december 2016, i vilken det föreskrivs att skogsbruk som genomförs i enlighet med kraven på god skogsbrukspraxis inte strider mot bestämmelserna om bevarande av naturens särskilda resurser, formationer och beståndsdelar, bland annat bestämmelserna i artiklarna 51 och 52 i ustawa o ochronie przyrody (naturskyddslagen), av den 16 april 2004. |
2) |
Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i direktiv 92/43, i dess lydelse enligt direktiv 2013/17, jämförd med artikel 6.1 b och artikel 9.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005, genom att ha underlåtit att anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa möjligheten för miljöskyddsorganisationer att få till stånd en prövning vid domstol av den materiella och den formella giltigheten av skogsbruksplaner i den mening som avses i skogslagen. |
3) |
Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/15 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Miskolci Törvényszék – Ungern) – IH mot Máv-Start Vasúti Személyszállító Zrt.
(Mål C-477/21 (1), Máv-Start)
(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Arbetstidens förläggning - Artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Direktiv 2003/88/EG - Artiklarna 3 och 5 - Dygnsvila och veckovila - Nationell lagstiftning som föreskriver minst 42 timmars veckovila - Skyldighet att bevilja dygnsvilan - Villkor för beviljande)
(2023/C 155/17)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Miskolci Törvényszék
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: IH
Svarande: Máv-Start Vasúti Személyszállító Zrt.
Domslut
1) |
Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden jämförd med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den dygnsvila som föreskrivs i artikel 3 i direktivet inte ingår i den veckovila som avses i nämnda artikel 5, utan tillkommer utöver denna. |
2) |
Artiklarna 3 och 5 i direktiv 2003/88 jämförda med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att när nationell lagstiftning föreskriver en veckovila på över 35 timmar i följd, ska den dygnsvila som garanteras i artikel 3 i direktivet beviljas arbetstagaren utöver denna period. |
3) |
Artikel 3 i direktiv 2003/88 jämförd med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att när en arbetstagare beviljas veckovila, har arbetstagaren även rätt till dygnsvila före denna veckovila. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/16 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf – Tyskland) – RWE Power Aktiengesellschaft mot Hauptzollamt Duisburg
(Mål C-571/21 (1), RWE Power)
(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning av energiprodukter och elektricitet - Direktiv 2003/96/EG - Artikel 14.1 a - Artikel 21.3 andra och tredje meningen - Elektricitet som används för elproduktion och för att upprätthålla möjligheten till elproduktion - Skattebefrielse - Räckvidd - Utvinning i dagbrott - Elektricitet som används för att driva bränslebunkrar och transportmedel)
(2023/C 155/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Düsseldorf
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: RWE Power Aktiengesellschaft
Motpart: Hauptzollamt Duisburg
Domslut
1) |
Artikel 14.1 a första meningen i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, jämförd med artikel 21.3 andra meningen i samma direktiv, ska tolkas på följande sätt: Den befrielse från skyldigheten att betala skatt på ”elektricitet som används för elproduktion” som föreskrivs i denna bestämmelse omfattar inte elektricitet som används i samband med utvinning av en energiprodukt, såsom brunkol, i ett dagbrott, när denna elektricitet inte används i den tekniska processen för att producera elektricitet utan för att tillverka en energiprodukt. Denna skattebefrielse kan däremot omfatta bearbetning och senare behandling av denna energiprodukt i kraftverk för elproduktion, förutsatt att dessa förfaranden är nödvändiga och direkt bidrar till den tekniska processen i denna produktion. |
2) |
Artikel 14.1 a första meningen i direktiv 2003/96 ska tolkas på följande sätt: Skattebefrielsen för ”elektricitet som används för att upprätthålla möjligheten till elproduktion”, som föreskrivs i denna bestämmelse omfattar elektricitet för drift av anläggningar för bunkring av en energiprodukt, såsom brunkol, och transportmedel som gör det möjligt att transportera denna produkt när dessa transaktioner äger rum inom ett kraftverk om dessa är nödvändiga och direkt bidrar till att bibehålla kapaciteten i den tekniska processen för att producera elektricitet, eftersom sådana transaktioner är nödvändiga för att säkerställa att kapaciteten för en oavbruten elproduktion bibehålls. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/17 |
Domstolens dom (tredje avdelningen avdelningen) av den 9 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Administrativo e Fiscal de Braga – Portugal) – Vapo Atlantic SA mot Entidade Nacional para o Setor Energético E.P.E. (ENSE)
(Mål C-604/21 (1), Vapo Atlantic)
(Begäran om förhandsavgörande - Informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster - Direktiv 98/34/EG - Artikel 1 led 4 - Begreppet ”annat krav” - Artikel 1 led 11 - Begreppet teknisk föreskrift - Artikel 8.1 - Skyldighet för medlemsstaterna att anmäla förslag till tekniska föreskrifter till Europeiska kommissionen - Nationell bestämmelse med krav på att en viss procentsats biodrivmedel ska tillsättas i vägbränsle - Artikel 10.1 tredje strecksatsen - Begreppet ”skyddsklausul som är fastställd i en bindande unionsrättsakt” - Artikel 4.1 andra stycket i direktiv 2009/30/EG ingår inte)
(2023/C 155/19)
Rättegångsspråk: portugisiska
Hänskjutande domstol
Tribunal Administrativo e Fiscal de Braga
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Vapo Atlantic SA
Motpart: Entidade Nacional para o Setor Energético E.P.E. (ENSE)
Ytterligare deltagare i rättegången: Fundo Ambiental, Fundo de Eficiência Energética (FEE)
Domslut
1) |
Artikel 1 led 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, i dess lydelse av rådets direktiv 2006/96/EG av den 20 november 2006 ska tolkas så, att en bestämmelse i nationell lagstiftning som fastställer ett mål om att 10 % biodrivmedel ska tillsättas i de vägbränslen som en ekonomisk aktör under ett visst år släpper ut på marknaden omfattas av begreppet ”annat krav” i den mening som avses i artikel 1 led 4 i direktiv 98/34, i dess ändrade lydelse, och således utgör en ”teknisk föreskrift” i den mening som avses i artikel 1 led 11 i direktiv 98/34, i dess ändrade lydelse, som kan göras gällande mot enskilda endast om förslaget till föreskriften anmälts i enlighet med artikel 8.1 i direktiv 98/34, i dess ändrade lydelse. |
2) |
Artiklarna 8.1 i direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 2006/96 ska tolkas så, att en nationell bestämmelse som syftar till att med nationell lagstiftning införliva artikel 7a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009, på ett sätt som överensstämmer med målet i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, inte kan betraktas så, att den endast utgör en överföring av den fullständiga texten till en europeisk standard, i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 98/34, i dess ändrade lydelse, och således undgår anmälningsskyldigheten i denna bestämmelse. |
3) |
Artikel 4.1 andra stycket i direktiv 2009/30 ska tolkas så, att den bestämmelsen inte utgör en skyddsklausul som är fastställd i en bindande unionsrättsakt, i den mening som avses i artikel 10.1 tredje strecksatsen i direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 2006/96. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/18 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – Nec Plus Ultra Cosmetics AG mot Republika Slovenija
(Mål C-664/21 (1),Nec Plus Ultra Cosmetics AG)
(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 138.1 - Undantag från skatteplikt i samband med gemenskapsinterna transaktioner - Leveranser av varor - Principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet - Uppfyllande av de materiella kraven - Tidsfrist för att inkomma med bevis)
(2023/C 155/20)
Rättegångsspråk: slovenska
Hänskjutande domstol
Vrhovno sodišče Republike Slovenije
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Nec Plus Ultra Cosmetics AG
Motpart: Republika Slovenija
Domslut
Artiklarna 131 och 138.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförda med principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet,
ska tolkas så,
att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inte är tillåtet att lägga fram och inhämta ny bevisning som visar att de materiella villkoren i artikel 138.1 i direktivet är uppfyllda, under det administrativa förfarande som leder till antagandet av beskattningsbeslutet, särskilt efter skattekontrollförfarandena men före antagandet av detta beslut. Detta gäller dock under förutsättning att principerna om likvärdighet och effektivitet har iakttagits.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/18 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Hovrätten för Nedre Norrland – Sverige) – AI mot Åklagarmyndigheten
(Mål C-666/21, Åklagarmyndigheten) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Vägtransport - Förordning (EG) nr 561/2006 - Tillämpningsområde - Artikel 2.1 a - Artikel 3 h - Begreppet ”vägtransport av gods” - Begreppet ”högsta tillåtna vikt” - Fordon som inretts för att användas som tillfällig privat bostad och lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods - Förordning (EU) nr 165/2014 - Färdskrivare - Artikel 23.1 - Krav på regelbunden besiktning utförd av godkända verkstäder)
(2023/C 155/21)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Hovrätten för Nedre Norrland
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande och motpart: AI
Klagande och motpart: Åklagarmyndigheten
Domslut
Artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014, jämförd med artikel 3 h i förordning nr 561/2006, i dess ändrade lydelse,
ska tolkas så,
att begreppet ”vägtransporter av gods”, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, omfattar vägtransport som utförs med ett fordon vars högsta tillåtna vikt, i den mening som avses i artikel 4 m i förordning nr 561/2006, i ändrad lydelse, överstiger 7,5 ton, och detta även när fordonet är inrett för att användas dels som tillfällig privat bostad, dels som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods. Fordonets lastkapacitet och den kategori i vilken det registrerats i det nationella vägtrafikregistret saknar betydelse i detta hänseende.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/19 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – Papierfabriek Doetinchem B.V. mot Sprick GmbH Bielefelder Papier- und Wellpappenwerk & Co.
(Mål C-648/21 (1), Papierfabriek Doetinchem)
(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Gemenskapsformgivning - Förordning (EG) nr 6/2002 - Artikel 8.1 - Detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion - Bedömningskriterier - Förekomsten av alternativa formgivningar - Innehavare som även innehar formskydd för ett flertal alternativa formgivningar - Den omständigheten att en produkt är flerfärgad framgår inte av registreringen av den aktuella formgivningen)
(2023/C 155/22)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Düsseldorf
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Papierfabriek Doetinchem B.V.
Motpart: Sprick GmbH Bielefelder Papier- und Wellpappenwerk & Co.
Domslut
1) |
Artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att bedömningen av huruvida detaljerna i en produkts utseende uteslutande är betingade av produktens tekniska funktion, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska göras mot bakgrund av samtliga relevanta och objektiva omständigheter i det enskilda fallet och i synnerhet de som styr valet av dessa detaljer, förekomsten av alternativa formgivningar som kan fylla denna tekniska funktion, och den omständigheten att innehavaren av den aktuella formgivningen även innehar formskydd för ett flertal alternativa formgivningar. Den sistnämnda omständigheten är emellertid inte avgörande för tillämpningen av denna bestämmelse. |
2) |
Artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att det vid prövningen av huruvida en produkts utseende uteslutande är betingat av produktens tekniska funktion inte ska beaktas att produktens formgivning kan vara flerfärgad när färgsättningen inte framgår av registreringen av den aktuella formgivningen. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/20 |
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel – Belgien) – Recreatieprojecten Zeeland BV, Casino Admiral Zeeland BV, Supergame BV / Belgische Staat
(Mål C-695/21) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Artikel 56 FEUF - Inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Lagstiftning i en medlemsstat som innehåller ett generellt förbud för spelhallar med hasardspel att göra reklam - Oinskränkt undantag från det förbudet för företag med licens utfärdad av myndigheterna i den medlemsstaten - Ingen möjlighet till undantag för spelhallar i andra medlemsstater)
(2023/C 155/23)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Recreatieprojecten Zeeland BV, Casino Admiral Zeeland BV, Supergame BV
Motpart: Belgische Staat
Domslut
Artikel 56 första stycket FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken de som driver ett begränsat, kontrollerat antal spelhallar med hasardspel belägna i den medlemsstaten enligt lag beviljas ett undantag från det allmänt tillämpliga förbudet mot reklam för sådana inrättningar, samtidigt som det inte ges någon möjlighet för dem som driver spelhallar med hasardspel i en annan medlemsstat att beviljas undantag för samma ändamål.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/21 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 9 mars 2023 – Francoise Grossetête mot Europaparlamentet
(Mål C-714/21 P) (1)
(Överklagande - Institutionell rätt - Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter - Ändring av systemet för frivillig tilläggspension - Individuellt beslut om fastställande av frivilliga tilläggspensionsrättigheter - Invändning om rättsstridighet - Behörighet för parlamentets presidium - Förvärvade och framtida rättigheter - Proportionalitet - Likabehandling - Rättssäkerhet)
(2023/C 155/24)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Francoise Grossetête (ombud: E. Arnaldos Orts, abogado, F. Doumont, avocat, J. Martínez Gimeno och D. Sarmiento Ramírez-Escudero, abogados)
Övrig part i målet: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker, N. Görlitz och T. Lazian)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Françoise Grossetête ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/21 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 9 mars 2023 – Gerardo Galeote (C-715/21 P), Graham Watson (C-716/21 P) mot Europaparlamentet
(Förenade målen C-715/21 P och C-716/21 P) (1)
(Överklagande - Institutionell rätt - Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter - Ändring av systemet för frivillig tilläggspension - Individuellt beslut om fastställande av frivilliga tilläggspensionsrättigheter - Invändning om rättsstridighet - Behörighet för parlamentets presidium - Förvärvade och framtida rättigheter - Proportionalitet - Likabehandling - Rättssäkerhet)
(2023/C 155/25)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Gerardo Galeote (C-715/21 P), Graham Watson (C-716/21 P) (ombud: E. Arnaldos Orts, abogado, F. Doumont, avocat, J. Martínez Gimeno och D. Sarmiento Ramírez-Escudero, abogados)
Övrig part i målet: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker, N. Görlitz och T. Lazian)
Domslut
1) |
Överklagandena ogillas. |
2) |
Gerardo Galeote och Graham Watson ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/22 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Wien – Österrike) – Kwizda Pharma GmbH mot Landeshauptmann von Wien
(Mål C-760/21, Kwizda Pharma) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Livsmedelssäkerhet - Livsmedel - Förordning (EU) nr 609/2013 - Artikel 2.2 g - Begreppet livsmedel för speciella medicinska ändamål - Andra särskilda näringskrav - Näringsbehov - Anpassning av kosten - Näringsämnen - Användning under medicinsk övervakning - Ingredienser som inte tas upp eller metaboliseras i matsmältningskanalen - Avgränsning i förhållande till läkemedel - Avgränsning i förhållande till kosttillskott)
(2023/C 155/26)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Wien
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Kwizda Pharma GmbH
Motpart: Landeshauptmann von Wien
Domslut
1) |
Artikel 1 led 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004, och artikel 2.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll och om upphävande av rådets direktiv 92/52/EEG, kommissionens direktiv 96/8/EG, 1999/21/EG, 2006/125/EG och 2006/141/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG och kommissionens förordningar (EG) nr 41/2009 och (EG) nr 953/2009 ska tolkas så, att det, för att skilja mellan begreppen ”läkemedel” och ”livsmedel för speciella medicinska ändamål”, som definieras i respektive bestämmelse, med beaktande av den berörda produktens art och egenskaper ska bedömas huruvida det rör sig om ett livsmedel som är avsett att tillgodose särskilda näringsbehov eller om en produkt som antingen är avsedd att förebygga eller bota sjukdomar hos människor, återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos, eller i förekommande fall presenteras som en sådan produkt. |
2) |
Artikel 2.2 g i förordning nr 609/2013 ska tolkas på följande sätt: För det första omfattar begreppet ”näringsbehov” behov som orsakas av en sjukdom eller åkomma eller ett medicinskt tillstånd, vars tillgodoseende är oundgängligt för patienten i näringshänseende. För det andra kan klassificeringen av en produkt som ett ”livsmedel för speciella medicinska ändamål” inte villkoras av att tillgodoseendet av ”näringsbehov”, som orsakas av en sjukdom eller åkomma eller ett medicinskt tillstånd, och följaktligen produktens verkan, med nödvändighet äger rum under eller i anslutning till matsmältningen. För det tredje omfattar begreppet ”enbart genom en anpassning av normalkosten” såväl situationer där en anpassning av kosten är omöjlig eller farlig för patienten som situationer där det är mycket svårt för patienten att tillgodose sina näringsbehov genom att konsumera vanliga livsmedel. |
3) |
Artikel 2.2 g i förordning nr 609/2013 ska tolkas så, att man vid tillämpningen av denna förordning, i vilken begreppet ”näringsämne” inte definieras, ska hänföra sig till definitionen av detta begrepp i artikel 2.2 s i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004. |
4) |
Artikel 2.2 g i förordning nr 609/2013 ska tolkas på följande sätt: En produkt ska användas under medicinsk övervakning, om hälso- och sjukvårdspersonals rekommendation och därpå följande utvärdering är nödvändig med hänsyn till de näringsbehov som en specifik sjukdom eller åkomma eller ett specifikt medicinskt tillstånd ger upphov till och till produktens effekter på patientens näringsbehov och på patienten själv. Kravet på att ett livsmedel för speciella medicinska ändamål ”[endast får] användas under medicinsk övervakning” är inte i sig ett villkor för klassificeringen av en produkt. |
5) |
Artikel 2 i direktiv 2002/46 och artikel 2.2 g i förordning nr 609/2013 ska tolkas så, att begreppet ”kosttillskott” och begreppet ”livsmedel för speciella medicinska ändamål”, som definieras i respektive bestämmelse, är ömsesidigt uteslutande och att det i varje enskilt fall måste avgöras huruvida en produkt omfattas av det ena eller det andra begreppet på grundval av produktens egenskaper och användningsvillkor. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/23 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Graz – Österrike) – Mål om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder som berör MS
(Mål C-16/22, (1) Staatsanwaltschaft Graz (Skattebrottsmyndigheten i Düsseldorf))
(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Straffrättsligt samarbete - Direktiv 2014/41/EU - Europeisk utredningsorder - Artikel 1.1 - Begreppet ”rättslig myndighet” - Artikel 2 c - Begreppet ”utfärdande myndighet” - Utredningsorder som utfärdats av en skattemyndighet utan att ha godkänts av en domstol eller en åklagare - Skattemyndighet som i en skattebrottsutredning har samma befogenheter och skyldigheter som åklagarmyndigheten)
(2023/C 155/27)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Graz
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: MS
ytterligare deltagare i rättegången: Staatsanwaltschaft Graz, Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Düsseldorf
Domslut
Artiklarna 1.1 första stycket och 2 c i) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området
ska tolkas på följande sätt:
— |
En skattemyndighet i en medlemsstat som, samtidigt som den är en del av den verkställande makten i den staten, självständigt leder skattebrottsutredningar – i enlighet med nationell rätt – i åklagarmyndighetens ställe och då har samma befogenheter och skyldigheter som de som gäller för åklagarmyndigheten, kan inte anses utgöra en ”rättslig myndighet” och en ”utfärdande myndighet”, i den mening som avses i den ena respektive den andra av dessa bestämmelser. |
— |
En sådan skattemyndighet kan däremot omfattas av begreppet ”utfärdande myndighet”, i den mening som avses i artikel 2 c ii) i direktivet, under förutsättning att villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/24 |
Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 7 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Rada Úradu pre verejné obstarávanie – Slovakien) – HOREZZA a.s. mot Úrad pre verejné obstarávanie
(Mål C-520/22 (1), Horezza)
(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Artikel 267 FEUF - Begreppet domstol - Omprövningsorgan vid ett nationellt tillsynsorgan för förfaranden för offentlig upphandling - Oberoende - Utomstående i förhållande till den myndighet som fattat det överklagade beslutet - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)
(2023/C 155/28)
Rättegångsspråk: slovakiska
Hänskjutande domstol
Rada Úradu pre verejné obstarávanie
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: HOREZZA a.s.
Svarande: Úrad pre verejné obstarávanie
Avgörande
Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som Rada Úradu pre verejné obstarávanie (styrelsen för myndigheten för reglering av offentliga upphandlingar, Slovakien) framställt genom beslut av den 3 augusti 2022 ska avvisas.
(1) Datum för ingivande: 04.08.2022.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/24 |
Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 7 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Rada Úradu pre verejné obstarávanie – Slovakien) – KONŠTRUKTA – Defence a.s. mot Úrad pre verejné obstarávanie
(Mål C-521/22 (1), Konštrukta – Defence)
(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Artikel 267 FEUF - Begreppet domstol - Omprövningsorgan vid ett nationellt tillsynsorgan för förfaranden för offentlig upphandling - Oberoende - Utomstående i förhållande till den myndighet som fattat det överklagade beslutet - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)
(2023/C 155/29)
Rättegångsspråk: slovakiska
Hänskjutande domstol
Rada Úradu pre verejné obstarávanie
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: KONŠTRUKTA – Defence a.s.
Svarande: Úrad pre verejné obstarávanie
Avgörande
Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som Rada Úradu pre verejné obstarávanie (styrelsen för myndigheten för reglering av offentliga upphandlingar, Slovakien) framställt genom beslut av den 3 augusti 2022 ska avvisas.
(1) Datum för ingivande: 04.08.2022.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/25 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Prahova (Rumänien) den 18 oktober 2022 – SC Bitulpetrolium Serv SRL mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Prahova – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Ploieşti
(Mål C-657/22)
(2023/C 155/30)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Tribunalul Prahova
Parter i det nationella målet
Klagande: SC Bitulpetrolium Serv SRL
Motpart: Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Prahova – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Ploieşti.
Tolkningsfrågor
1) |
Är en nationell lagstiftning och en nationell praxis såsom de som är för handen i det nationella målet, enligt vilka återföring av bränsle för uppvärmning (eldningsolja) till ett skatteupplag utan tullkontroll utgör en förmodad överträdelse av regelverket för skatteupplag som resulterar i att det ska betalas punktskatt med samma sats som för dieselolja – ett bränsle [vars punktskattesats] är 21 gånger högre än satsen för eldningsolja – i strid med proportionalitetsprincipen samt artiklarna 2.3, 5 och 21.1 i direktiv 2003/96/EG (1)? |
2) |
Är en nationell lagstiftning och en nationell praxis såsom de som är för handen i det nationella målet, enligt vilka mervärdesskatt påförs på belopp som skattemyndigheten har fastställt i extra punktskatt på dieselolja som en påföljd för bristande uppfyllelse av regelverket för tullkontroll, sedan den beskattningsbara personen har återfört energiprodukter såsom eldningsolja till skatteupplaget för vilka punktskatt redan har betalats, där produkterna inte har godtagits av kunderna, förblir oförändrade och är kvar [i skatteupplaget] tills det hittas en [ny] köpare, i strid med principerna om proportionalitet och mervärdesskattens neutralitet samt artiklarna 2, 250 och 273 i direktiv 2006/112/EG (2)? |
(1) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51).
(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/26 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof 's-Hertogenbosch (Nerländerna) den 14 december 2022 – XX mot Inspecteur van de Belastingdienst
(Mål C-782/22)
(2023/C 155/31)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Gerechtshof 's-Hertogenbosch
Parter i det nationella målet
Klagande: XX
Sökande: Inspecteur van de Belastingdienst
Tolkningsfråga
Utgör artikel 63.1 FEUF hinder för en sådan lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken det på utdelningar från (börs)bolag med hemvist i Nederländerna till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat, som för att täcka framtida betalningsförpliktelser bland annat har investerat i aktier i nämnda (börs)bolag, ska innehållas källskatt med en skattesats på 15 procent på utdelningens bruttobelopp, medan skattebördan på utdelningar till ett bolag med hemvist i Nederländerna under i övrigt lika omständigheter skulle ha varit noll, eftersom det vid beräkningen av beskattningsunderlaget för den vinstskatt som sistnämnda bolag anses omfattas av ska tas hänsyn till de åberopade kostnaderna i form av en ökning av bolagets framtida betalningsförpliktelser, en ökning som nästan helt och hållet motsvarar en (positiv) förändring av värdet av investeringarna, även om erhållandet av utdelning i sig inte leder till en förändring av värdet av dessa investeringar?
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/26 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 28 december 2022 – G.A. mot Hauptzollamt Braunschweig
(Mål C-791/22, Hauptzollamt Braunschweig)
(2023/C 155/32)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Hamburg
Parter i det nationella målet
Klagande: G.A
Motpart: Hauptzollamt Braunschweig
Tolkningsfråga
Strider det mot direktiv 2006/112/EG (1), särskilt artiklarna 30 och 60 i detta direktiv, om det i en nationell bestämmelse föreskrivs att artikel 215.4 i förordning (EEG) nr 2913/92 (2) är analogt tillämplig på mervärdesskatt vid import?
(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).
(2) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EUT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/27 |
Begäran om förhandsavgörande framställd Juzgado de lo Mercantil no 1 de Palma de Mallorca (Spanien) den 12 januari 2023 – Eventmedia Soluciones SL mot Air Europa Líneas Aéreas SAU
(Mål C-11/23, Eventmedia Soluciones)
(2023/C 155/33)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de lo Mercantil no 1 de Palma de Mallorca
Parter i det nationella målet
Kärande: Eventmedia Soluciones SL
Svarande: Air Europa Líneas Aéreas SAU
Tolkningsfrågor
1) |
Kan ett sådant villkor i ett avtal om lufttransport som det villkor som beskrivs ovan anses utgöra en otillåten ansvarsbegränsning i den mening som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 261/2004 (1), eftersom det begränsar lufttrafikföretagets förpliktelser genom att det inskränker passagerarnas möjlighet att få sin rätt till kompensation för inställd flygning tillgodosedd genom att fordran överlåts? |
2) |
Kan artikel 7.1 jämförd med artiklarna 5.1 c och 5.3 i förordning (EG) [nr 261/2004] tolkas så, att det utförande lufttrafikföretagets betalning av kompensation för inställd flygning är en skyldighet som gäller enligt förordningen, oberoende av om det finns ett transportavtal med passageraren och av om lufttrafikföretaget har åsidosatt sina avtalsenliga skyldigheter genom oaktsamhet? I andra hand, för det fall det fastställs att det ovannämnda villkoret inte utgör en otillåten ansvarsbegränsning enligt artikel 15 i förordning (EG) [nr 261/2004] eller att rätten till kompensation är av avtalsrättslig natur, hänskjuts följande [frågor] till förhandsavgörande: |
3) |
Ska artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (2) tolkas så, att den nationella domstol som prövar en talan om rätt till kompensation för inställd flygning enligt artikel 7.1 i förordning (EG) [nr 261/2004] ex officio ska pröva om ett villkor i transportavtalet som inte tillåter passageraren att överlåta sina rättigheter är oskäligt, när talan väcks av den till vilken rättigheterna överlåtits, vilken, till skillnad från överlåtaren, inte är en konsument eller användare? |
4) |
För det fall det ska göras en prövning ex officio, får skyldigheten att informera konsumenten och fastställa om han eller hon gör gällande att villkoret är oskälig eller godtar villkoret frångås med hänsyn till att den avgörande omständigheten är att konsumenten har överlåtit sin fordran i strid med det eventuellt oskäliga villkoret, som inte medgav överlåtelse av fordran? |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).
(2) EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/27 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach (Polen) den 18 januari 2023 – F S.A. mot Dyrektorowi Krajowej Informacji Skarbowej
(Mål C-18/23)
(2023/C 155/34)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach
Parter i det nationella målet
Klagande: F S.A.
Motpart: Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej
Tolkningsfrågor
Ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (1) av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) …, särskilt artikel 29.1 i direktivet jämförd med artiklarna 18, 49 och 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att de utgör hinder för att det i nationell lagstiftning uppställs formella villkor, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, för att företag för kollektiva investeringar som har sitt säte i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en annan stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Republiken Polen ska kunna undantas från inkomstskatt, det vill säga krav på att de ska förvaltas av externa aktörer som bedriver sin verksamhet med stöd av ett tillstånd från de behöriga myndigheterna för tillsyn av finansmarknaden i den stat där dessa aktörer har sitt säte?
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/28 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 19 januari 2023 – ND mot DR
(Mål C-21/23, Lindenapotheke)
(2023/C 155/35)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i det nationella målet
Motpart i första instans och klagande i Bundesgerichtshof: ND
Sökande i första instans och motpart i Bundesgerichtshof: DR
Tolkningsfrågor
1. |
Utgör bestämmelserna i kapitel VIII i den allmänna dataskyddsförordningen (1) ett hinder för nationell lagstiftning, som – vid sidan av ingripandebefogenheterna för de tillsynsmyndigheter som är ansvariga för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av förordningen och de möjligheter som registrerade ges att erhålla rättsligt skydd – ger konkurrenter behörighet att med åberopande av förbudet mot otillbörliga affärsmetoder väcka talan vid allmän domstol för åsidosättande av den allmänna dataskyddsförordningen mot den som påstås ha åsidosatt förordningen? |
2. |
Är de uppgifter som kunder till en apotekare, vilken agerar som säljare på en e-handelsplattform, anger på denna plattform (kundens namn, leveransadress och den för individualiseringen av det beställda läkemedlet, som bara får säljas på apotek, nödvändiga informationen) i samband med beställningen av läkemedel som visserligen bara får säljas på apotek, men som inte är receptbelagda, uppgifter om hälsa i den mening som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen tillika uppgifter som rör hälsa i den mening som avses i artikel 8.1 i dataskyddsdirektivet (2)? |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/29 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation du Grand-Duché de Luxembourg (Luxemburg) den 23 jaunari 2023 – FV mot Caisse pour l’avenir des enfants
(Mål C-27/23, Hocinx) (1)
(2023/C 155/36)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour de cassation du Grand-Duché de Luxembourg
Parter i det nationella målet
Klagande: FV
Motpart: Caisse pour l’avenir des enfants
Tolkningsfrågor
Utgör principen om likabehandling, vilken garanteras genom artikel 45 FEUF samt artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011 (2), artikel 67 i förordning (EG) nr 883/2004 (3) och artikel 60 i förordning (EG) 987/2009 (4), hinder för bestämmelser i en medlemsstat enligt vilka gränsarbetare inte är berättigade till ett familjebidrag som är kopplat till gränsarbetarens utövande av avlönad verksamhet i denna medlemsstat för barn som placerats hos vederbörande genom domstolsbeslut, samtidigt som alla barn som varit föremål för en placering genom domstolsbeslut och är bosatta i medlemsstaten har rätt till detta bidrag som ska betalas ut till den fysiska eller juridiska person som har vårdnaden av barnet och hos vilken barnet är folkbokfört och faktiskt och stadigvarande är bosatt? Är svaret på frågan beroende av huruvida gränsarbetaren försörjer detta barn?
(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/29 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Korneuburg (Österrike) den 24 januari 2023 – AA AG mot VM och AG GmbH
(Mål C-33/23, Schwarzder (1))
(2023/C 155/37)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landesgericht Korneuburg
Parter i det nationella målet
Klagande: AA AG
Motpart: VM och AG GmbH
Tolkningsfrågor
1. |
Ska artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 261/2004 (2), jämförd med avtalet mellan Schweiziska edsförbundet och Europeiska gemenskapen om luftfart av den 21 juni 1999, i dess lydelse enligt beslut nr 2/2010 av gemenskapens och Schweiz gemensamma luftfartskommitté av den 26 november 2010 (3) tolkas så, att en flygning bestående av två delsträckor med avresa i Schweiziska edsförbundet, mellanlandning i en medlemsstat och slutlig bestämmelseort i ett tredjeland (det lufttrafikföretag som utför flygningen är dessutom ett gemenskapsföretag) omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 261/2004? |
2. |
Ska artikel 3.1 b i förordning nr 261/2004, jämförd med avtalet mellan Schweiziska edsförbundet och Europeiska gemenskapen om luftfart (avtalet) av den 21 juni 1999, i dess lydelse enligt beslut nr 2/2010 av gemenskapens och Schweiz gemensamma luftfartskommitté av den 26 november 2010 tolkas så, att en flygning bestående av två delsträckor med avresa i ett tredjeland, mellanlandning i en medlemsstat och slutlig bestämmelseort i Schweiziska edsförbundet, där det lufttrafikföretag som utför flygningen är ett gemenskapsföretag, omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 261/2004? |
(1) Det förevarande målets namn är ett fiktivt namn. Det överensstämmer inte med det verkliga namnet på någon av parterna i målet.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).
(3) Beslut nr 2/2011 av gemenskapens och Schweiz gemensamma luftfartskommitté som inrättas i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart av den 26 november 2010 om ersättning av bilagan till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (EUT L 347, 2010, s. 54).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/30 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Koszalinie (Polen) den 24 januari 2023 – RF mot Getin Noble Bank S.A.
(Mål C-34/23, Getin Noble Bank)
(2023/C 155/38)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Okręgowy w Koszalinie
Parter i det nationella målet
Kärande: RF
Svarande: Getin Noble Bank S.A.
Tolkningsfråga
Avser förbudet i artikel 70.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (1), endast möjligheten att realisera säkerheter för en penningfordran genom verkställighet eller även genom inledande av ett förfarande om säkerhetsåtgärder mot en enhet som är föremål för en tvångsresolution?
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/30 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 25 januari 2023 – Agenzia delle Entrate mot PR
(Mål C-37/23, Giocevi (1))
(2023/C 155/39)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte suprema di cassazione
Parter i det nationella målet
Klagande: Agenzia delle Entrate
Motpart: PR
Tolkningsfråga
Utgör de principer som slogs fast i beslutet Agenzia delle Entrate/Nuova Invincibile srl (C-82/14, EU:C:2015:510), och i domen av den 17 juli 2008, kommissionen/Italien (C-132/06, EU:C:2008:412), hinder för ett nationellt regelverk som det som följer av artikel 33.28 i lag nr 183/2011, enligt vilket beskattningsbara personer som berörts av jordbävningen i regionen Abruzzerna den 6 april 2009 kan erhålla återbetalning på 60 procent av den mervärdesskatt som betalades in under perioden mellan april 2009 och december 2010?
(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/31 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige Ondernemingsrechtbank Brussel (Belgien) den 31 januari 2023 – A, B, C, D mot MS Amlin Insurance SE
(Mål C-45/23, MS Amlin Insurance)
(2023/C 155/40)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Nederlandstalige Ondernemingsrechtbank Brussel
Parter i det nationella målet
Kärande: A, B, C, D
Svarande: MS Amlin Insurance SE
Tolkningsfrågor
Ska artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 (1) av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG tolkas så, att den obligatoriska säkerhet som föreskrivs i denna bestämmelse även gäller för återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning, när resenären säger upp paketreseavtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter, i den mening som avses i artikel 12[.2] i samma direktiv, och researrangören försätts i konkurs efter det att paketreseavtalet av ovannämnda skäl upphört att gälla, men innan dessa belopp verkligen återbetalats till resenären, vilket innebär att resenären drabbas av en ekonomisk förlust och följaktligen bär en ekonomisk risk om researrangören försätts i konkurs?
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/31 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Upravno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 6 februari 2023 – Y.N. mot Republika Slovenija
(Mål C-58/23, Abboudnam (1))
(2023/C 155/41)
Rättegångsspråk: slovenska
Hänskjutande domstol
Upravno sodišče Republike Slovenije
Parter i det nationella målet
Klagande: Y.N.
Motpart: Republika Slovenija
Tolkningsfråga
Ska artikel 46.4 i direktiv 2013/32/EU (2), jämförd med artikel 47 i stadgan (3), tolkas så, att den utgör hinder för en nationell processuell bestämmelse såsom artikel 70.1 andra meningen ZMZ-1, i vilken det för ingivande av ett överklagande av ett beslut genom vilket den behöriga myndigheten i ett förfarande för skyndsam handläggning har avslagit en ansökan som uppenbart ogrundad föreskrivs en talefrist på tre dagar från delgivningen av beslutet, inbegripet helgdagar och arbetsfria dagar, vilket innebär att tidsfristen kan löpa ut vid utgången av första efterföljande arbetsdag?
(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
(3) Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 391).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/32 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 8 februari 2023 – brottmål mot S.Z.
(Mål C-67/23, W. GmbH)
(2023/C 155/42)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i brottmålet vid den nationella domstolen
Tilltalad: S.Z.
Part med anledning av förverkande: W. GmbH.
Övrig rättegångsdeltagare: Der Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof
Tolkningsfrågor
1. |
Ska begreppet ”ursprung i Myanmar/Myanmar” i artikel 2.2 a i) i förordning nr 194/2008 (1) tolkas på så sätt att inga av de nedan angivna former för bearbetning av stockar från teakträd, som har vuxit i Myanmar men som har bearbetats i ett tredje land (här: Taiwan), har lett till en ändring av ursprungsbeteckningen, vilket innebär att på motsvarande sätt bearbetat teakträ alltjämt klassificeras som varor som ”har sitt ursprung i Myanmar/Myanmar”:
|
2. |
Ska begreppet ”har exporterats från Myanmar/Myanmar” i artikel 2.2 a ii) i förordning nr 194/2008 tolkas på så sätt att endast varor omfattades som importerades direkt från Myanmar till Europeiska unionen, och att varor, som först förts till ett tredje land (här: Taiwan) och därifrån transporterats vidare till Europeiska unionen inte omfattades av bestämmelsen, utan hänsyn tagen till huruvida varorna i det tredje landet bearbetades eller behandlades på ett sätt som gav ursprungsstatus? |
3. |
Ska artikel 2.2 a i) i förordning nr 194/2008 tolkas på så sätt att ett ursprungsintyg som utfärdats av ett tredje land (här: Taiwan), enligt vilket sågade respektive tillsågade teakstockar som härstammar från Myanmar, genom denna bearbetning i tredje land fått det landets ursprungsstatus, inte är bindande för bedömningen av huruvida en överträdelse av importförbudet i artikel 2.2 i förordning nr 194/2008 har skett? |
(1) Rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, 10.3. 2008, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/33 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 14 februari 2023 – FJ mot Agrárminiszter
(Mål C-79/23, Kaszamás (1))
(2023/C 155/43)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Törvényszék
Parter i det nationella målet
Klagande: FJ
Motpart: Agrárminiszter
Tolkningsfrågor
1) |
Är begreppet konstaterande i den mening som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1290/2005 (2) om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken tillämpligt vid tolkningen och tillämpningen av artikel 58 tredje stycket i förordning (EG) nr 1122/2009? (3) |
2) |
Om föregående fråga besvaras jakande: Ska begreppet konstaterande i den mening som avses i artikel 35 i förordning nr 1290/2005 tolkas så, att det kalenderår då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes ska anses vara det kalenderår då den myndighet som prövar det administrativa förfarande som inletts på grundval av ansökan
|
3) |
Påverkas svaret på föregående fråga av att den omständigheten att den skriftliga bedömning som utgör konstaterandet senare kan återkallas eller omprövas på grund av den rätt att överklaga som tillerkänns den berörda personen enligt lagstiftningen och inte till följd av ändringar i det administrativa förfarandet eller domstolsförfarandet? |
4) |
Om kalenderåret för konstaterandet är det år då den första åtgärden för att inhämta bevisning vidtogs och denna åtgärd, såsom i förevarande fall, bestod i en kontroll på plats som utfördes vid olika tillfällen, ska då begreppet den första åtgärden för att inhämta bevisning enligt artikel 35 i förordning nr 1290/2005 tolkas så, att det motsvarar myndighetens första kontroll på plats, eller ska det tolkas på så sätt att det motsvarar myndighetens sista kontroll på plats, vid vilken hänsyn även togs till de synpunkter och bevis som den berörda personen inkom med? |
5) |
Om den första frågan ska besvaras nekande: Innebär detta någon förändring av det ovan angivna innehållet i det konstaterande som ska beaktas med avseende på artikel 58 tredje stycket i förordning nr 1122/2009? |
(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn motsvarar inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
(3) Kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (EUT L 316, 2009, s. 65).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/34 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Bulgarien) den 14 februari 2023 – Brottmål mot V.S.
(Mål C-80/23, Ministerstvo na vatreshnite raboti)
(2023/C 155/44)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Sofiyski gradski sad
Tilltalad
V.S.
Tolkningsfrågor
1) |
Är kravet på en prövning huruvida en behandling är ”absolut nödvändig” enligt artikel 10 i direktiv 2016/680 (1) , såsom EU-domstolen har tolkat denna bestämmelse i punkt 133 i dom [av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti, C-205/21 (2) , EU:C:2023:49] uppfyllt om den endast genomförs på grundval av beslutet om inledandet av den formella förundersökningen mot personen samt dennes skriftliga vägran att medverka vid insamlingen av biometriska och genetiska uppgifter, eller krävs det att den nationella domstolen har tillgång till samtliga ärendehandlingar som den enligt nationell rätt får tillgång till vid en ansökan om godkännande av utredande åtgärder som kränker fysiska personers privatliv när denna ansökan görs i ett brottmål? |
2) |
Om den första frågan besvaras jakande – kan domstolen inom ramen för bedömningen av huruvida en behandling är ”absolut nödvändig” enligt artikel 10 jämförd med artikel 6 a i direktiv 2016/680, efter att den fått tillgång till ärendehandlingarna, även pröva huruvida det finns tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått det brott som anges i beslutet om att inleda förundersökningen? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89).
(2) EU:C:2023:49
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/34 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Bulgarien) den 15 februari 2023 – E.N.I., Y.K.I. mot HUK-COBURG-Allgemeine Versicherung AG
(Mål C-86/23)
(2023/C 155/45)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Högsta domstolen
Parter i det nationella målet
Kärande: E.N.I., Y.K.I.
Svarande: HUK-COBURG-Allgemeine Versicherung AG
Tolkningsfrågor
1 Ska artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 (1) av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) tolkas på så sätt att en bestämmelse i nationell rätt, som den som är aktuell i målet i den nationella domstolen och i vilken det föreskrivs att en grundläggande rättsprincip i medlemsstaten, såsom principen om skälighet vid fastställande av ersättning för ideell skada i de fall då en närståendes död har inträffat till följd av ett brott, ska tillämpas, kan betraktas som en överordnad tvingande bestämmelse i den artikelns mening?
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/35 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen (Sverige) den 15 februari 2023 – Parfümerie Akzente GmbH / KTF Organisation AB
(Mål C-88/23, Parfümerie Akzente)
(2023/C 155/46)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Parfümerie Akzente GmbH
Motpart: KTF Organisation AB
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1) |
Ska artikel 3.2 i direktiv 2000/31/EG (1), med beaktande av unionsrätten i övrigt och unionsrättens effektiva genomslag, tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att nationella regler inom det samordnade området, däribland nationella regler som genomför direktiv 2005/29/EG (2), inte ska tillämpas, om tjänsteleverantören är etablerad i och tillhandahåller informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat och det inte finns förutsättningar att tillämpa något undantag som följer av sådana nationella bestämmelser som genomför artikel 3.4 i direktiv 2000/31? |
2) |
Omfattar det samordnade området enligt direktiv 2000/31/EG marknadsföring på säljarens webbplats och försäljning online av en produkt som påstås vara märkt i strid med de krav som gäller för produkten som sådan i den köpande konsumentens medlemsstat? |
3) |
Om svaret på fråga 2 är ja, undantas likväl från det samordnade området, i enlighet med artikel 2 h ii i direktiv 2000/31/EG, sådana krav som ställs på leveransen och produkten som sådan, i den situationen att leveransen av själva produkten utgör ett nödvändigt led i marknadsföringen och försäljningen online, eller ska leveransen av själva produkten anses utgöra en underordnad och oskiljaktig del av marknadsföringen och försäljningen online? |
4) |
Vid bedömningen av frågorna 2 och 3, vilken betydelse – om någon – har det att kraven på produkten som sådan följer av nationella bestämmelser som genomför och kompletterar sektorsspecifik unionslagstiftning, däribland artikel 8.2 i direktiv 75/324/EEG (3) och artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009 (4), och som innebär att kraven på produkten måste vara uppfyllda för att produkten ska få släppas ut på marknaden eller tillhandahållas slutanvändare i medlemsstaten? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel) (EGT 2000, L 178, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT 2005, L 149, s. 22).
(3) Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT 1975, L 147, s. 40).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT 2009, L 342, s. 59).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/36 |
Överklagande ingett den 20 februari 2023 av PNB Banka AS av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 7 december 2022 i mål T-275/19, PNB Banka mot ECB
(Mål C-99/23 P)
(2023/C 155/47)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: PNB Banka AS (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
ogiltigförklara ECB:s beslut, delgett den 14 februari 2019, att genomföra en inspektion på plats i klagandens lokaler, |
— |
förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna i målet om överklagande, och |
— |
för det fall domstolen anser sig inte kunna avgöra målet i sak, återförvisa målet till tribunalen för ny handläggning. |
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar en rättslig grund för sitt överklagande. Klaganden gör därvid gällande att den överklagade domen är formellt felaktig. Tribunalen underlät nämligen att i målet i vederbörlig ordning ta ställning till ombudsfrågan i klagandens fall.
Tribunalen gjorde fel då den antog att en fråga rörande den korrekta handläggningen av målet i tribunalen inte är ett problem så länge som det kan göras gällande att det inte skulle finnas något problem om Lettland, rent hypotetiskt, fullgjorde sina åtaganden. Tribunalen åsidosatte därför principen att rättsligt skydd inte ska vara blott teoretiskt och illusoriskt, och den åsidosatte därmed artikel 47 i stadgan.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/37 |
Överklagande ingett den 20 februari 2023 av PNB Banka AS av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 7 december 2022 i mål T-301/19, PNB Banka mot ECB
(Mål C-100/23 P)
(2023/C 155/48)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: PNB Banka AS (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken (ECB)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av ECB, delgivet genom brev av den 1 mars 2019, om att klassificera klaganden som en betydande enhet som är underställd dess direkta tillsyn, |
— |
förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna i samband med detta överklagande, och |
— |
återförvisa målet till tribunalen för det fall domstolen inte kan avgöra målet i sak. |
Grund och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en enda grund, nämligen att den överklagade domen är behäftad med processuella fel, eftersom tribunalen inte prövade frågan om klagandens ombud inom ramen för förfarandet vid tribunalen på ett korrekt sätt.
Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den ansåg att frågan om integriteten av ett förfarande vid tribunalen inte utgör ett problem så länge det kan göras gällande att problemet inte skulle uppstå om Lettland, hypotetiskt sett, uppfyllde sina skyldigheter. Tribunalen har således åsidosatt principen om att rättsligt skydd inte får vara enbart teoretiskt och illusoriskt och åsidosatte på så sätt artikel 47 i stadgan.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/37 |
Överklagande ingett den 20 februari 2023 av PNB Banka AS av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 7 december 2022 i mål T-330/19, PNB Banka mot ECB
(Mål C-101/23 P)
(2023/C 155/49)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: PNB Banka AS (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
ogiltigförklara ECB:s beslut att motsätta sig förvärvet av ett kvalificerat innehav i B, delgivet genom brev av den 21 mars 2019, |
— |
förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna i samband med detta överklagande, och |
— |
återförvisa målet till tribunalen för det fall domstolen inte kan avgöra målet i sak. |
Grund och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en enda grund, nämligen att den överklagade domen är behäftad med processuella fel, eftersom tribunalen inte prövade frågan om klagandens ombud inom ramen för förfarandet vid tribunalen på ett korrekt sätt.
Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den ansåg att frågan om integriteten av ett förfarande vid tribunalen inte utgör ett problem så länge det kan göras gällande att problemet inte skulle uppstå om Lettland, hypotetiskt sett, uppfyllde sina skyldigheter. Tribunalen har således åsidosatt principen om att rättsligt skydd inte får vara enbart teoretiskt och illusoriskt och åsidosatte på så sätt artikel 47 i stadgan.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/38 |
Överklagande ingett den 20 februari 2023 av PNB Banka AS av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 7 december 2022 i mål T-230/20, PNB Banka mot ECB
(Mål C-102/23 P)
(2023/C 155/50)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: PNB Banka AS (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken (ECB) och Republiken Lettland
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
ogiltigförklara ECB:s beslut av den 17 februari 2020, ECB-SSM-220-LVPNB-1, WHD-2019-0016, att återkalla klagandens tillstånd som kreditinstitut, |
— |
förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna i samband med detta överklagande, och |
— |
återförvisa målet till tribunalen för det fall domstolen inte kan avgöra målet i sak. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.
Den första grunden: Tribunalen gjorde fel med hänseende till det sätt den behandlat frågan om klagandens ombud. Grunden består av tre delar.
Den första delen: Tribunalen uteslöt felaktigt den första delen av förfarandet för återkallande av tillstånd från sin prövning, nämligen den del som avsåg den behöriga nationella myndighetens förberedande av detta beslut.
Den andra delen: Tribunalen bedömde domen av den 5 november 2019, ECB m.fl. mot Trasta Komercbanka m.fl. (C-663/17 P, C-665/17 P och C-669/17 P, EU:C:2019:923) felaktigt, genom att betrakta domen som om den innebar en ändring av lagstiftningen. Tribunalen underlät således att slå fast att ECB måste avhjälpa sitt tidigare åsidosättande av de principer som bekräftades i den domen.
Den tredje delen: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning av ECB:s förfaringssätt efter det att ECB ändrade sitt ställningstagande till följd av domen av den 5 november 2019, ECB m.fl. mot Trasta Komercbanka m.fl. (C-663/17 P, C-665/17 P och C-669/17 P, EU:C:2019:923). ECB har således inte genomfört domstolens dom i god tro.
Den andra grunden: Den överklagade domen är behäftad med processuella fel, eftersom tribunalen inte prövade frågan om klagandens ombud inom ramen för förfarandet vid tribunalen på ett korrekt sätt.
Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den ansåg att frågan om integriteten av ett förfarande vid tribunalen inte utgör ett problem så länge det kan göras gällande att problemet inte skulle uppstå om Lettland, hypotetiskt sett, uppfyllde sina skyldigheter. Tribunalen har således åsidosatt principen om att rättsligt skydd inte får vara enbart teoretiskt och illusoriskt och åsidosatte på så sätt artikel 47 i stadgan.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/39 |
Överklagande ingett den 15 februari 2023 av Trasta Komercbanka AS av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 30 september 2022 i mål T-698/16, Trasta Komercbanka m.fl. mot ECB
(Mål C-103/23 P)
(2023/C 155/51)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Trasta Komercbanka AS (ombud: A. Rasa)
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken, Republiken Lettland, Europeiska kommissionen, Ivan Fursin, Igors Buimisters, C & R Invest SIA, Figon Co. Ltd, GCK Holding Netherlands BV, Rikam Holding SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
förplikta ECB att betala ekonomisk ersättning för den skada som klaganden åsamkats till följd av ECB:s beslut att återkalla klagandens licens den 3 mars 2016 och det agerande som har samband härmed vilket beskrivs nedan, |
— |
fastställa den ekonomiska skadan till lägst 162 miljoner euro, plus kompensationsränta från 3 mars 2016 till dess att domstolen meddelar dom i förevarande mål, plus motsvarande dröjsmålsränta från avkunnandet av domen till dess betalning sker, och |
— |
förplikta ECB att bära rättegångskostnaderna i enlighet med artiklarna 134 och 135 i rättegångsreglerna för tribunalen. |
Grunder och huvudargument
I den överklagade domen gjorde sig tribunalen skyldig till ett antal förfarandefel på grundval av vilka domen ska upphävas.
Det är oklart huruvida en intressekonflikt förelåg med anledning av att O. Behrends agerade för såväl Trasta Komercbanka AS:s räkning som för andra sökandens räkning i förfarandet vid tribunalen och klagandens rätt till en rättvis rättegång vid tribunalen ska därför anses ha åsidosatts.
Dessutom kan saken, i enlighet med lettisk lag, tas upp på nytt av Igor Buimisters arvingar.
Eftersom den överklagade domen fastställer att Trasta Komercbanka AS är skyldig att bära rättegångskostnaderna åsidosätter den tredje mans (Trasta Komercbanka AS:s fordringsägare) rättigheter. Den överklagade domen åsidosätter sålunda rättigheter vilka tillkommer tredje män som saknade rätt att delta i det rättsliga förfarandet.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/40 |
Överklagande ingett den 2 mars 2023 av E. Breuninger GmbH & Co. av den dom som tribunalen (andra kammaren i utökad sammansättning) meddelade den 21 december 2022 i mål T-260/21, E. Breuninger GmbH & Co. mot kommissionen
(Mål C-124/23 P)
(2023/C 155/52)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: E. Breuninger GmbH & Co. (ombud: R. Velte, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 21 december 2022 i mål T-260/21, Breuninger/kommissionen, i den del som talan ogillades och i den del som E. Breuninger GmbH & Co. förpliktas att bära sin egen rättegångskostnad och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnad, |
— |
avgöra målet i sak och ogiltigförklara det omtvistade beslutet, alternativt, om domstolen inte avgör frågan, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med domstolens dom, och |
— |
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan anför klagandena fyra grunder.
För det första gör klaganden gällande att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 107.1 FEUF. Enligt dess ordalydelse och regleringsändamål ska bedömningen av effekterna av det angripna beslutet grundas på konkurrensen mellan de produktionsgrenar inom detaljhandeln med fasta försäljningsställen som berörs av nedstängning och inte på ett företagsövergripande synsätt som även omfattar produktionsgrenar som inte berörs. Tribunalen underlät att beakta att den omtvistade stödordningen, genom att gynna detaljhandelsföretag som bara har fasta försäljningsställen på bekostnad av detaljhandelsföretag med flera försäljningskanaler (”Multi Channel”), såsom klaganden, påtagligt snedvred konkurrensen inom både den detaljhandeln med fasta försäljningsställen och detaljhandeln på nätet.
För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättslig tolkning av artikel 107.3 b FEUF. Tribunalen har inte beaktat att artikel 107.3 b FEUF är ett undantag som är kopplat till villkoren för tillämpningen av artikel 101.1 FEUF. Till följd av denna felaktiga bedömning har tribunalen inte funnit att kommissionen gjorde en felaktig bedömning genom att inte beakta de effekter av stödordningen som snedvrider konkurrensen. Vidare strider stödets selektiva karaktär, som beror på det tillämpade kriteriet för stödberättigande ”förlust av omsättning för hela företaget”, mot principen om likabehandling, eftersom det innebär att klaganden behandlas annorlunda, trots att den påverkas av nedstängningarna inom produktionsgrenen ”detaljhandel med fasta försäljningsställen” på samma sätt som de stödmottagande konkurrenterna.
För det tredje har tribunalen gjort en felaktig tolkning och klassificering av kommissionens tillfälliga åtgärder som den omtvistade stödordningen bygger på. Enligt de tillfälliga åtgärderna krävs det inte att lönsamheten för de företag som berörs av nedstängningen är hotad. Syftet med stödet är inte att stödja behövande företag, utan snarare att bevilja tillfälligt stöd till de drabbade företagen för att göra det möjligt för dem att fortsätta sin verksamhet inom de berörda produktionsgrenarna och undvika en kostnadsintensiv och oåterkallelig omstrukturering. I de tillfälliga åtgärderna föreskrivs därför inte en bedömning av hela företaget utan en bedömning av de produktionsgrenar som berörs av nedstängningarna.
För det fjärde har klaganden gjort gällande att tribunalen även gjort en felaktig rättslig tolkning av proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 FEUF. Klaganden gör gällande att det kriterium för stödberättigande som bygger på en bedömning av hela företaget inte är lämpligt eller nödvändigt för att uppnå syftet med stödordningen, nämligen att möjliggöra för de produktionsgrenar som drabbas av covid-relaterade nedstängningar att fortsätta sin verksamhet genom att kompensera för icke täckta fasta kostnader. Den allvarliga snedvridning av konkurrensen som orsakas av det underliggande kriteriet för stödberättigande är inte heller lämplig för att uppnå stödordningens – missriktade – syfte. Proportionaliteten i den omtvistade stödordningen kan inte motiveras enbart med kravet på en försiktig användning av budgetmedlen, i synnerhet som stödet för fasta kostnader beviljas de stödmottagande detaljhandelsföretagen med fasta försäljningsställen oberoende av deras produktivitet och kapitalresurser.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/41 |
Överklagande ingett den 2 mars 2023 av FALKE KGaA av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 21 december 2022 i mål T-306/21, FALKE KGaA mot Europeiska kommissionen
(Mål C-127/23 P)
(2023/C 155/53)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: FALKE KGaA (ombud: R. Velte, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland
Klagandens yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 21 december 2022 i mål T-306/21, Falke mot kommissionen, i den del som talan ogillades (punkt 1 i domslutet) och i den del som FALKE KGaA förpliktas att bära sin egen rättegångskostnad och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnad (punkt 2 i domslutet), |
— |
avgöra målet i sak och ogiltigförklara det omtvistade beslutet, alternativt, om domstolen inte avgör frågan, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med domstolens dom, och |
— |
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan anför klagandena fyra grunder.
För det första gör klaganden gällande att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 107.1 FEUF. Enligt dess ordalydelse och regleringsändamål ska bedömningen av effekterna av det angripna beslutet grundas på konkurrensen mellan de produktionsgrenar inom detaljhandeln med fasta försäljningsställen som berörs av nedstängning och inte på ett företagsövergripande synsätt som även omfattar produktionsgrenar som inte berörs. Tribunalen underlät att beakta att den omtvistade stödordningen, genom att gynna detaljhandelsföretag som bara har fasta försäljningsställen på bekostnad av detaljhandelsföretag med flera försäljningskanaler (”Multi Channel”), såsom klaganden, påtagligt snedvred konkurrensen inom både den detaljhandeln med fasta försäljningsställen och detaljhandeln på nätet.
För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättslig tolkning av artikel 107.3 b FEUF. Tribunalen har inte beaktat att artikel 107.3 b FEUF är ett undantag som är kopplat till villkoren för tillämpningen av artikel 101.1 FEUF. Till följd av denna felaktiga bedömning har tribunalen inte funnit att kommissionen gjorde en felaktig bedömning genom att inte beakta de effekter av stödordningen som snedvrider konkurrensen. Vidare strider stödets selektiva karaktär, som beror på det tillämpade kriteriet för stödberättigande ”förlust av omsättning för hela företaget”, mot principen om likabehandling, eftersom det innebär att klaganden behandlas annorlunda, trots att den påverkas av nedstängningarna inom produktionsgrenen ”detaljhandel med fasta försäljningsställen” på samma sätt som de stödmottagande konkurrenterna.
För det tredje har tribunalen gjort en felaktig tolkning och klassificering av kommissionens tillfälliga åtgärder som den omtvistade stödordningen bygger på. Enligt de tillfälliga åtgärderna krävs det inte att lönsamheten för de företag som berörs av nedstängningen är hotad. Syftet med stödet är inte att stödja behövande företag, utan snarare att bevilja tillfälligt stöd till de drabbade företagen för att göra det möjligt för dem att fortsätta sin verksamhet inom de berörda produktionsgrenarna och undvika en kostnadsintensiv och oåterkallelig omstrukturering. I de tillfälliga åtgärderna föreskrivs därför inte en bedömning av hela företaget utan en bedömning av de produktionsgrenar som berörs av nedstängningarna.
För det fjärde har klaganden gjort gällande att tribunalen även gjort en felaktig rättslig tolkning av proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 FEUF. Klaganden gör gällande att det kriterium för stödberättigande som bygger på en bedömning av hela företaget inte är lämpligt eller nödvändigt för att uppnå syftet med stödordningen, nämligen att möjliggöra för de produktionsgrenar som drabbas av covid-relaterade nedstängningar att fortsätta sin verksamhet genom att kompensera för icke täckta fasta kostnader. Den allvarliga snedvridning av konkurrensen som orsakas av det underliggande kriteriet för stödberättigande är inte heller lämplig för att uppnå stödordningens – missriktade – syfte. Proportionaliteten i den omtvistade stödordningen kan inte motiveras enbart med kravet på en försiktig användning av budgetmedlen, i synnerhet som stödet för fasta kostnader beviljas de stödmottagande detaljhandelsföretagen med fasta försäljningsställen oberoende av deras produktivitet och kapitalresurser.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/42 |
Talan väckt den 10 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
(Mål C-147/23)
(2023/C 155/54)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Owsiany-Hornung, J. Baquero Cruz)
Svarande: Republiken Polen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Republiken Polen att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 13 700 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 3 836 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Republiken Polen att till kommissionen betala ett vite på 53 430 euro per dag av försening från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Republiken Polen fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden. Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Den 27 januari 2022 skickade kommissionen en formell underrättelse till Republiken Polen och den 15 juli 2022 skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Republiken Polen. Republiken Polen har dock ännu inte antagit några införlivandeåtgärder och har inte heller anmält några sådana till kommissionen.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/43 |
Talan väckt den 14 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-149/23)
(2023/C 155/55)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och L. Mantl)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i direktiv (EU) 2019/1937 (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 61 600 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 17 248 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att till kommissionen betala ett vite på 240 240 euro per dag från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Förbundsrepubliken Tyskland fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen har Förbundsrepubliken Tyskland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, viket inrättar ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden.
Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Enligt kommissionen har Tyskland ännu inte antagit de åtgärder som krävs för att fullständigt införliva direktivet, eller i alla fall inte underrättat kommissionen därom mer än 13 månader efter det att tidsfristen för införlivande löpt ut.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/44 |
Talan väckt den 13 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg
(Mål C-150/23)
(2023/C 155/56)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz, F. Blanc och T. Materne)
Svarande: Storhertigdömet Luxemburg
Sökandens yrkanden
Europeiska kommissionen yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i direktiv (EU) 2019/1937 (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Luxemburg att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 900 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 252 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Luxemburg att till kommissionen betala ett vite på 3 150 euro per dag av försening från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Luxemburg fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden.
Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Den 21 januari 2022 skickade kommissionen en formell underrättelse till Luxemburg. Den 15 juli 2022 skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Luxemburg. Luxemburg har dock ännu inte antagit några införlivandeåtgärder och har inte heller anmält dem till kommissionen.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/45 |
Talan väckt den 13 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien
(Mål C-152/23)
(2023/C 155/57)
Rättegångsspråk: tjeckiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Salyková och J. Baquero Cruz)
Svarande: Republiken Tjeckien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Republiken Tjeckien att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 4 900 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 1 372 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Republiken Tjeckien att till kommissionen betala ett vite på 19 110 euro per dag av försening från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Republiken Tjeckien fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Republiken Tjeckien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden. Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Den 27 januari 2022 skickade kommissionen en formell underrättelse till Republiken Tjeckien och den 15 juli 2022 skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Republiken Tjeckien. Republiken Tjeckien har dock ännu inte antagit några införlivandeåtgärder och har inte heller anmält dem till kommissionen.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/45 |
Talan väckt den 14 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Estland
(Mål C-154/23)
(2023/C 155/58)
Rättegångsspråk: estniska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och L. Maran)
Svarande: Republiken Estland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i direktiv (EU) 2019/1937 (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Republiken Estland att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 600 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 168 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Republiken Estland att till kommissionen betala ett vite på 2 340 euro per dag från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Republiken Estland fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden.
Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Eftersom kommissionen inte hade mottagit något meddelande från Estland om att Estland antagit de bestämmelser som krävs för att följa direktivet, skickade den en formell underrättelse till Estland den 27 januari 2022. Eftersom Republiken Estland inte hade anmält att den hade införlivat direktivet skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Estland genom en skrivelse av den 15 juli 2022 och uppmanade Estland att vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet inom två månader från det att det motiverade yttrandet skickades.
Republiken Estland har ännu inte antagit eller underrättat kommissionen om de åtgärder som krävs för att fullständigt införliva direktivet.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/46 |
Talan väckt den 14 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Ungern
(Mål C-155/23)
(2023/C 155/59)
Rättegångsspråk: ungerska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och A. Tokár)
Svarande: Ungern
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 och 26.3 i direktiv (EU) 2019/1937 (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet och genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, |
— |
förplikta Ungern att till kommissionen betala ett schablonbelopp som motsvarar det högsta av följande två belopp: i) ett dagligt belopp på 3 500 euro multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan dagen efter utgången av den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i nämnda direktiv och den dag då överträdelsen korrigeras eller, om den inte korrigeras, den dag då domen meddelas i detta förfarande, ii) ett lägsta schablonbelopp på 980 000 euro, |
— |
för det fall att underlåtenheten som konstaterats i punkt 1 har fortsatt fram till den dag då domen i detta mål meddelas, förplikta Ungern att till kommissionen betala ett vite på 13 650 euro per dag av försening från och med den dag då domen meddelas till och med den dag då Ungern fullgör sina skyldigheter enligt direktivet, och |
— |
förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Enligt kommissionen inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd av personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ett effektivt system för att skydda personer som arbetar i eller har kontakt med privata eller offentliga organisationer när de rapporterar överträdelser av unionsrätten på vissa områden.
Enligt artikel 26.1 i direktivet skulle medlemsstaterna införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 17 december 2021. I enlighet med punkt 3 i den artikeln skulle medlemsstaterna också genast överlämna lydelsen av dessa bestämmelser till kommissionen.
Den 27 januari 2022 skickade kommissionen en formell underrättelse till Ungern och den 22 juli 2022 skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Ungern. Ungern har dock ännu inte antagit nödvändiga införlivandeåtgärder och har inte heller anmält dem till kommissionen.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17).
Tribunalen
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/48 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Sánchez-Gavito León mot rådet och kommissionen
(Mål T-100/21) (1)
(Rådgivande kommittén för bomull - Beslut (EU) 2017/876 - Personal hos en internationell organisation som unionen anslutit sig till - Avtal om villkoren i samband med att sökanden lämnar sitt arbete - Passivitetstalan - Delvis avsaknad av uppmaning att vidta åtgärder - Avsaknad av talerätt - Avvisning - Ansvar - Orsakssamband)
(2023/C 155/60)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Sökande: Maria del Carmen Sánchez-Gavito León (Reston, Virginia, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Veissiere)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: A. Antoniadis, M. Bauer och A. Boggio-Tomasaz), Europeiska kommissionen (ombud: T. Lilamand och M. Monfort)
Saken
Genom sin talan med stöd av artiklarna 265 och 268 FEUF yrkar sökanden att tribunalen dels ska fastställa att Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen har gjort sig skyldiga till rättsstridig passivitet genom att olagligen underlåta att vidta åtgärder till följd av den formella uppmaning som de mottagit från sökanden – en spansk medborgare som tidigare var tjänsteman vid Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC), till vilken unionen anslöt sig genom antagandet av rådets beslut (EU) 2017/876 av den 18 maj 2017 om Europeiska unionens anslutning till Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC) (EUT L 134, 2017, s. 23) – dels ska tillerkänna sökanden ersättning för den skada hon lidit på grund av rådets, kommissionens och deras anställdas agerande, som innebar att dessa underlät att vidta åtgärder trots att de hade kännedom om den mobbning som sökanden utsattes för av den verkställande direktören, på grund av att den sistnämnde inte följt avtalet om villkoren i samband med att sökanden skulle lämna sitt arbete vid ICAC:s sekretariat, och på grund av avsaknaden av möjlighet till rättslig prövning och möjlighet för sökanden att göra gällande sina invändningar.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
María del Carmen Sánchez-Gavito León ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/48 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Bulgarien mot kommissionen
(Mål T-235/21) (1)
(EGFJ och Ejflu - Utgifter som undantas från finansiering - Betalningar som verkställts av Bulgarien - Säljfrämjande åtgärder - Olafs utredningsrapport - Kontroll av överensstämmelse - Motiveringsskyldighet)
(2023/C 155/61)
Rättegångsspråk: bulgariska
Rättegångsdeltagare
Sökande: Republiken Bulgarien (ombud: T. Mitova och L. Zaharieva)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Koleva, J. Aquilina och A. Sauka)
Saken
Republiken Bulgarien har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/261 av den 17 februari 2021 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 59, 2021, s. 10) ska ogiltigförklaras vad avser vissa utbetalningar som denna medlemsstat har företagit.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Republiken Bulgarien ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/49 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Sympatex Technologies mot EUIPO – Liwe Española (Sympathy Inside)
(Mål T-372/21) (1)
(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Sympathy Inside - Det äldre EU-ordmärket INSIDE. - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 15.1 andra stycket a i förordning nr 207/2009 (nu artikel 18.1 andra stycket a i förordning 2017/1001) - Ingen förändring av särskiljningsförmåga)
(2023/C 155/62)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Sympatex Technologies GmbH (Unterföhring, Tyskland) (ombud: advokaten E. Strauß)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: G. Predonzani och D. Gája)
Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Liwe Española, SA (Puente Tocinos, Spanien) (ombud: advokaten Á. Pérez Lluna)
Saken
Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 26 april 2021 (ärende R 1777/2018-5).
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Sympatex Technologies GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/50 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Assaad mot rådet
(Mål T-426/21) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Oriktiga bedömningar - Retroaktiv verkan - Berättigade förväntningar - Rättssäkerhet - Rättskraft)
(2023/C 155/63)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Nizar Assaad (Beirut, Libanon) (ombud: M. Lester, KC, G. Martin och C. Enderby Smith, solicitors)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: T. Haas och M. Bishop)
Saken
Sökanden har stöd av artikel 263 FEUF ansökt om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/751 av den 6 maj 2021 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 160, 2021, s. 115), rådets genomförandeförordning (EU) 2021/743 av den 6 maj 2021 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 160, 2021, s. 1), rådets beslut (Gusp) 2022/849 av den 30 maj 2022 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 148, 2022, s. 52), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/840 av den 30 maj 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 148, 2022, s. 8), i den del dessa rättsakter avser honom.
Domslut
1) |
Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/751 av den 6 maj 2021 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) 2021/743 av den 6 maj 2021 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets beslut (Gusp) 2022/849 av den 30 maj 2022 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/840 av den 30 maj 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, ogiltigförklaras i den del de avser Nizar Assaad. |
2) |
Verkningarna av beslut 2022/849 ska bestå gentemot Nizar Assaad till dess att tiden för överklagande har löpt ut eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, till dess att överklagandet har avslagits. |
3) |
Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/51 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Société des produits Nestlé mot EUIPO – The a2 Milk Company (A 2)
(Mål T-759/21) (1)
(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket A 2 - Äldre internationell registrering - Figurmärket THE a2 MILK COMPANY THE a2 MILK COMPANY - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)
(2023/C 155/64)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Société des produits Nestlé SA (Vevey, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Jaeger-Lenz och J. Thomsen)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Nicolás Gómez och M. Eberl)
Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: The a2 Milk Company Ltd (Auckland, Nya Zeeland) (ombud: advokaterna M. Hawkins, T. Dolde och C. Zimmer)
Saken
Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 15 oktober 2021 (ärende R 2447/2020-4).
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Société des produits Nestlé SA sak ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/51 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – SE mot kommissionen
(Mål T-763/21) (1)
(Personalmål - Tillfälligt anställda - Rekrytering - Kommissionens pilotprogram för rekrytering av yngre handläggare - Avslag på ansökan - Urvalskriterier - Kravet på högst tre års yrkeserfarenhet - Likabehandling - Åldersdiskriminering)
(2023/C 155/65)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Sökande: SE (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, L. Vernier och I. Melo Sampaio)
Saken
Sökanden yrkar med stöd av artikel 270 FEUF dels ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 23 april 2021 om avslag på sökandens ansökan till pilotprogrammet ”Yngre yrkesverksamma”, dels ersättning för den skada han har lidit till följd av detta beslut.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
SE ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/52 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023– PS mot EIB
(Mål T-65/22) (1)
(Personalmål - EIB:s personal - Social trygghet - Försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar - Total och bestående invaliditet - Sjukdomen är yrkesrelaterad - Avtal som ingåtts med ett försäkringsbolag - Omfattningen av de förpliktelser som kvarstår för EIB)
(2023/C 155/66)
Rättegångsspråk: franska
Rättegångsdeltagare
Sökande: PS (ombud: advokaten S. Orlandi)
Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: K. Carr och E. Manoukian, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF samt artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol och yrkat att tribunalen för det första ska ogiltigförklara Europeiska investeringsbankens (EIB) beslut av den 12 juli 2021, i den mån det däri fastställs att 233 500 euro inte ska betalas ut till sökanden för ekonomisk och ideell skada, för det andra ska förplikta EIB att till sökanden utbetala ersättning för den arbetssjukdom som sökanden påstår sig lida av och, för det tredje, ska förplikta EIB att utbetala ett belopp på 24 000 euro som ersättning för den ideella skada som sökanden påstås ha lidit på grund av sitt hälsotillstånd.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
PS ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/52 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Novasol mot Echa
(Mål T-70/22) (1)
(REACH - Avgift för att låta registrera ett ämne - Nedsatt avgift för små och medelstora företag - Echas kontroll av försäkran avseende företagets storlek - Begäran om bevisning till styrkande av ställningen som litet eller medelstort företag - Vissa uppgifter har inte tillhandahållits - Beslut om att återkräva den outtagna delen av avgiften och påföra en administrativ avgift - Begreppet ”anknutet företag” - Rekommendation 2003/361/EG - Motiveringsskyldighet)
(2023/C 155/67)
Rättegångsspråk: franska
Rättegångsdeltagare
Sökande: Novasol (Kraainem, Belgien) (ombud: advokaterna C. Alter och G. Bouton)
Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: F. Becker, S. Mahoney och M. Heikkilä, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten A. Guillerme)
Saken
Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) beslut D (2021) 8531-DC av den 25 november 2021 i vilket det konstateras att sökanden inte har lagt fram de bevis som krävs för att kunna utnyttja den nedsättning av avgiften som gäller för medelstora företag och det därför fastställs att sökanden ska betala skillnaden mellan den avgift som den redan har betalat och den avgift som gäller för stora företag jämte en administrativ avgift på 19 900 euro.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Novasol ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/53 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Kande Mupompa mot rådet
(Mål T-90/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/68)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Alex Kande Mupompa (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Lejeune och B. Driessen)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Alex Kande Mupompa ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/54 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Amisi Kumba mot rådet
(Mål T-92/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/69)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Gabriel Amisi Kumba (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och M.-C. Cadilhac)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Gabriel Amisi Kumba ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/54 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Ramazani Shadary mot rådet
(Mål T-93/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/70)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Emmanuel Ramazani Shadary (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Lejeune och B. Driessen)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo ogiltigförklaras i den del dessa rättsakter berör Emmanuel Ramazani Shadary. |
2) |
Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/55 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Kanyama mot rådet
(Mål T-95/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/71)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Célestin Kanyama (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M.-C. Cadilhac och S. Lejeune)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Célestin Kanyama ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/56 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Kampete mot rådet
(Mål T-96/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/72)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Ilunga Kampete (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och M.-C. Cadilhac)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Ilunga Kampete ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/56 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Boshab mot rådet
(Mål T-98/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Frysning av tillgångar - Restriktioner vad gäller tillträde till medlemsstaternas territorier - Beslut att låta sökanden kvarstå i förteckningarna över de personer som omfattas av åtgärderna - Rätten att yttra sig - Bevis för att det finns skäl för att uppta och låta sökanden kvarstå i förteckningarna - Uppenbart oriktig bedömning - Faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när de restriktiva åtgärderna beslutades fortbestår)
(2023/C 155/73)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Évariste Boshab (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Lejeune och B. Driessen)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2021/2181 av den 9 december 2021 om ändring av beslut 2010/788 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 75), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2177 av den 9 december 2021 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 443, 2021, s. 3), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Évariste Boshab ska ersätta rättegångskostnaderna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/57 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Gönenç mot EUIPO – Solar (termorad ALUMINIUM PANEL RADIATOR)
(Mål T-172/22) (1)
(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TERMORAD ALUMINIUM PANEL RADIATOR - Det äldre Benelux-ordmärket THERMRAD - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)
(2023/C 155/74)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Salim Selahaddin Gönenç (Konya, Turkiet) (ombud: advokaten V. Martín Santos)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och J. Ivanauskas)
Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Solar A/S (Vejen, Danmark) (ombud: advokaten L. Elmgaard Sørensen)
Saken
Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) antog den 18 januari 2022 (ärende R 770/2021-2).
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Salim Selahaddin Gönenç ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som inom ramen för detta förfarande har uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Solar A/S. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/58 |
Tribunalens dom av den 8 mars 2023 – Prigozhina mot rådet
(Mål T-212/22) (1)
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits med anledning av åtgärder som undergräver eller hotar Ukraina - Frysning av tillgångar - Restriktioner beträffande tillträde till medlemsstaternas territorier - Förteckning över personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska medel - Sökanden har uppförts i denna förteckning - Familjemedlem till en person som är ansvarig för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabiliteten eller säkerheten i Ukraina - Begreppet ”association” - Oriktig bedömning)
(2023/C 155/75)
Rättegångsspråk: franska
Rättegångsdeltagare
Sökande: Violetta Prigozhina (Sankt Petersburg, Ryssland) (ombud: M. Cessieux, advokat)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M.-C. Cadilhac och V. Piessevaux)
Saken
Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF, och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 98), dels rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 3), såtillvida sökanden därigenom uppförs i förteckningarna över de personer och enheter som avses i bilagan till rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16), och i bilaga I till rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).
Domslut
1) |
Rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 98) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 3) ogiltigförklaras, såtillvida sökanden därigenom uppförs i förteckningarna över de personer och enheter som avses i bilagan till beslut 2014/145/Gusp och i bilaga I till nyssnämnda förordning. |
2) |
Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Violetta Prigozhina. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/59 |
Beslut meddelat av tribunalens vice ordförande den 28 februari 2023 – Telefónica de España mot kommissionen
(Mål T-170/22 R-RENV)
(Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling av tjänster - Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (Testa) - Ansökan om interimistiska åtgärder - Framstår vid första påseendet inte som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris)
(2023/C 155/76)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Telefónica de España, SA (Madrid, Spanien) (ombud: F. González-Díaz, J. Blanco Carol, advokater, och P. Stuart, barrister)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. André och M. Ilkova)
Intervenient på svarandens sida: BT Global Services Belgium BV (Machelen, Belgien) (ombud: V. Dor, A. Lepièce och M. Vilain XIIII, advokater)
Saken
Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, varvid sökanden har ansökt dels om uppskov med verkställigheten av Europeiska kommissionens beslut av den 21 januari 2022 avseende anbudsförfarandet DIGIT/A 3/PR/2019/010, Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (Testa), varigenom sökanden underrättats om att dennes anbud förkastats inom ramen för upphandlingsförfarandet och om att ett avtal genast skulle ingås med den utvalda anbudsgivaren, dels om att kommissionen ska förpliktas att inte ingå detta avtal.
Avgörande
1) |
Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. |
2) |
Beslutet av den 1 april 2022, Telefónica de España/kommissionen (T 170/22 R) upphävs. |
3) |
Frågan om rättegångskostnader anstår. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/59 |
Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 1 mars 2023 – Mazepin mot rådet
(Mål T-743/22 R)
(Interimistiskt förfarande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits med avseende på Rysslands åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende - Frysning av tillgångar - Ansökan om interimistiska åtgärder - Fumus boni juris - Skyndsamhet - Intresseavvägning)
(2023/C 155/77)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Nikita Dmitrievich Mazepin (Moskva, Ryssland) (ombud: D. Rovetta, M. Campa, M. Moretto, V. Villante, T. Marembert och A. Bass, advokater)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J. Rurarz och P. Mahnič)
Saken
Sökanden har med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF ansökt dels om uppskov med verkställigheten av rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 149), rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 1), och rådets rättsakt av den 15 september 2022 varigenom sökanden uppförts i förteckningen över de personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16), i ändrad lydelse, och i rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6, i ändrad lydelse, i den del dessa rättsakter hindrar sökanden från att anställas som professionell Formel 1-förare eller som förare i andra bilsportmästerskap som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen, och från att delta i Formel 1-sportens Grand Prix, kvalificeringar, träningar och fria träningar, samt de mästerskap, tävlingar, kvalificeringar, träningar och fria träningar inom annan bilsport som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen, dels om andra lämpliga interimistiska åtgärder som gör det möjligt för honom att anställas som professionell Formel 1-förare eller som förare i andra bilsportmästerskap som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen, att anställas som förare av de stall som deltar i dessa mästerskap, samt att utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som följer av en sådan anställning, inklusive att delta i Formel 1-sportens Grand Prix, kvalificeringar, träningar och fria träningar, samt sådana mästerskap, tävlingar, kvalificeringar, träningar och fria träningar inom annan bilsport som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen.
Avgörande
1) |
Uppskov beviljas med verkställigheten av rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, och rådets rättsakt av den 15 september 2022 varigenom Nikita Dmitrievich Mazepin uppförts i förteckningen över de personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i ändrad lydelse, och i rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i ändrad lydelse, i den del Nikita Dmitrievich Mazepin därigenom kvarstår i förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av dessa restriktiva åtgärder, men endast i den mån det är nödvändigt för att han ska kunna anställas som professionell Formel 1-förare eller som förare i andra bilsportmästerskap som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen, och kunna delta i Formel 1-sportens Grand Prix, kvalificeringar, träningar och fria träningar, samt de mästerskap, tävlingar, kvalificeringar, träningar och fria träningar inom annan bilsport som helt eller delvis anordnas inom Europeiska unionen. I enlighet härmed tillåts Nikita Dmitrievich Mazepin endast att, för det första, resa in i unionen för att förhandla och ingå avtal med stall eller sponsorer som inte har någon koppling till Nikita Dmitrievich Mazepins verksamhet eller till fysiska eller juridiska personer som förekommer i förteckningarna i bilagorna till beslut 2014/145 och förordning nr 269/2014, för det andra, resa in i unionen för att i egenskap av förare eller reservförare delta i Internationella bilsportförbundets (FIA) Formel 1-mästerskap eller andra mästerskap, träningar, kvalificeringar eller fria träningar, samt för att förnya sin superlicens, för det tredje, resa in i unionen för att genomgå sådana läkarundersökningar som FIA eller hans stall kräver, för det fjärde, resa in i unionen för att delta i tävlings-, sponsor- och marknadsföringsverksamhet på begäran av hans stall eller sponsorer, för det femte, öppna ett bankkonto för att erhålla lön, förmåner och tillägg från hans stall samt sådana ekonomiska bidrag från sponsorer som stallet godkänt, och för det sjätte, använda detta bankkonto och tillhörande kreditkort för att täcka sina kostnader för att i egenskap av professionell förare resa inom unionen, förhandla och ingå avtal med stall eller sponsorer, och för att delta i mästerskap, Grand Prix, tävlingar, träningar, kvalificeringar och fria träningar inom Europeiska unionen. För det fall att Nikita Dmitrievich Mazepins anställs såsom Formel 1-förare eller som förare i något annat bilsportmästerskap som anordnas inom unionen, åtar sig Nikita Dmitrievich Mazepins att köra under neutral flagg och att underteckna FIA:s förarintyg härom. |
2) |
Frågan om rättegångskostnader anstår. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/61 |
Talan väckt den 20 februari 2023 – VP mot parlamentet
(Mål T-83/23)
(2023/C 155/78)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: VP (ombud: advokaten M. Brzozowska)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara, med stöd av artikel 263 FEUF, det beslut som meddelades av Europaparlamentets ordförande den 16 december 2022, nr D 314619, där det konstateras att sökanden utsatt en ackrediterad parlamentsassistent för mobbning, och |
— |
förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten till god förvaltning. |
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen. |
3. |
Tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten och omsorgsplikten. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/61 |
Talan väckt den 20 februari 2023 – D’Agostino mot ECB
(Mål T-90/23)
(2023/C 155/79)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Aldo D’Agostino (Neapel, Italien) (ombud: advokaten M. De Siena)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av dess ordförande Christine Lagarde, har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på följande grunder:
|
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Den första grunden avser ECB:s ansvar enligt artikel 340 tredje stycket FEUF och artikel 2043 i den italienska civillagen för den ekonomiska och ideella skada som förorsakats sökanden. |
2. |
Den andra grunden avser de principer som följer av unionsdomstolarnas praxis, särskilt dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen, C-650/19 P, dom av den 9 februari 2022, QI m.fl./kommissionen och ECB, T-868/16, och dom av den 21 januari 2014, Klein/kommissionen, T-309/10. Sökanden har beskrivit de villkor som ska vara uppfyllda för att en EU-institution ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot en EU-medborgare, och har gjort gällande att dessa villkor är uppfyllda. |
3. |
Den tredje grunden avser ECB:s åsidosättande av unionens primär- och sekundärrätt och ordförandens påstådda maktmissbruk. Sökanden har gjort gällande att ECB, genom sin ordförande, den 12 mars 2020 åsidosatte artikel 127 FEUF, kapitel 2 med rubriken ”Monetär politik”, artiklarna 3, 10, 11, 12, 13 och 38 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 17 punkterna 17.2 och 17.3 i den förordning som antogs genom ECB:s beslut av den 19 februari 2004 (1). Sökanden har anfört, med hänvisning till den bifogade tekniska rapporten, att de tre villkor som krävs för att ECB ska kunna hållas ansvarig är uppfyllda samt att det inte föreligger några andra bidragande orsaker. |
4. |
Den fjärde grunden syftar till att kvantifiera, motivera och dokumentera den skada som sökanden lidit (ekonomisk skada, ideell skada, och skada avseende ”förlorade möjligheter”). |
(1) Europeiska centralbankens beslut 2004/257/EG av den 19 februari 2004 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (ECB/2004/2) (EUT L 80, 2004, s. 33), i dess lydelse enligt Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/1 av den 22 januari 2014 om ändring av beslut ECB/2004/2 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (EUT L 95, 2014, s. 56).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/63 |
Talan väckt den 23 februari 2023 – Stan mot Europeiska åklagarmyndigheten
(Mål T-103/23)
(2023/C 155/80)
Rättegångsspråk: rumänska
Parter
Sökande: Victor-Constantin Stan (Bukarest, Rumänien) (ombud: advokaten A. Şandru)
Svarande: Europeiska åklagarmyndigheten
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara beslut nr 4 som den permanenta avdelningen antog den 9 december 2022 i akt nr 1.000026/2022 i den brottsutredning som Europeiska åklagarmyndigheten gjort (nedan kallat den permanenta avdelningens beslut eller det angripna beslutet) och därmed sammanhängande handlingar, då de är rättsstridiga och saknar grund av de skäl som det redogörs för i denna ansökan, och eventuellt fastställa att de bestämmelser i Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning som står i strid med rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 inte ska tillämpas.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden i huvudsak att beslut nr 4 av den permanenta avdelningen som är föremål för överklagande antogs i strid med artikel 10 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, enligt vilken artikel de permanenta avdelningarna utöver ordförandeposten ska ha två permanenta ledamöter. Det angripna beslutet antogs av en permanent avdelning som endast bestod av en permanent ledamot utöver ordföranden och utöver den europeiska åklagare som var ansvarig för översynen och som deltog i antagandet av beslutet.
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/63 |
Talan väckt den 22 februari 2023 – UY mot kommissionen
(Mål T-108/23)
(2023/C 155/81)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: UY (ombud: advokaten R. Holzeisen)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara
— |
Europeiska kommissionens genomförandebeslut av den 3 oktober 2022 (1) om godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”Spikevax – Elasomeran” i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och om upphävande av beslut C (2021) 94 (final), inbegripet ändringar och tillägg till detta genomförandebeslut, samt däri angivna tidigare genomförandebeslut. |
— |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (2) av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, vad gäller läkemedel för avancerad terapi – sista meningen i del IV punkt 2.1 i bilaga I, |
— |
Kommissionens direktiv 2009/120/EG (3) av den 14 september 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel när det gäller läkemedel för avancerad terapi – bilaga I, del IV, punkt 2.1 sista meningen. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 8, 11, 26, 54, 58, 59, 86 och följande artiklar och 101 och följande artiklar i direktiv 2001/83/EG samt av del I, del III och del IV i bilaga I till detta direktiv, av artiklarna 3–7, 10a, 12 och 14a i förordning (EG) nr 726/2004 (4) samt av Unescos allmänna förklaring om det mänskliga genomet och mänskliga rättigheter, genom att de stränga testkrav som gäller för läkemedel för genterapi har kringgåtts.
|
2. |
Andra grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 8, 11, 26, 54, 58, 59, 86 och följande artiklar och 101 och följande artiklar i direktiv 2001/83/EG samt av del I, del III och del IV i bilaga I till detta direktiv, av artiklarna 3–7, 10a, 12, 14, 14a, 20, 20a, 25a, 57, 81 och 84a i förordning nr 726/2004 samt av artiklarna 5 och 7 i förordning (EG) nr 507/2006. (5) Enligt sökanden har Europeiska kommissionen på rekommendation av Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för humanläkemedel (CHMP), trots avsaknad av grundläggande studier, omvandlat godkännandet av Comirnaty (bioNTech), som ursprungligen endast var villkorat, till ett godkännande som numera är villkorslöst, det vill säga ett godkännande för försäljning som inte omfattas av specifika villkor. |
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av förordning nr 536/2014. (6) Hela befolkningen i Europeiska unionen har sedan år 2021 utsatts för ett olagligt farmakologiskt och gentekniskt experiment som är straffbart. |
4. |
Fjärde grunden: De angripna genomförandebesluten är ogiltiga på grund av missbruk och åsidosättande av förordning (EG) nr 507/2006. |
5. |
Femte grunden: De angripna genomförandebesluten är ogiltiga på grund av grovt åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF samt av artiklarna 3, 35 och 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
(1) C (2022) 7163 (final).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).
(5) Kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 2014, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/65 |
Talan väckt den 23 februari 2023 – UY mot kommissionen
(Mål T-109/23)
(2023/C 155/82)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: UY (ombud: advokaten R. Holzeisen)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara
— |
Europeiska kommissionens genomförandebeslut av den 10 oktober 2022 (1) om godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”Comirnaty – tozinameran, tozinameran, mRNA-vaccin mot covid-19 (nukleosidmodifierat)” i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och om upphävande av beslut C(2020) 9598 (final), inbegripet ändringar och tillägg till detta genomförandebeslut, samt däri angivna tidigare genomförandebeslut. |
— |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (2) av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, vad gäller läkemedel för avancerad terapi – sista meningen i del IV punkt 2.1 i bilaga I, |
— |
Kommissionens direktiv 2009/120/EG (3) av den 14 september 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel när det gäller läkemedel för avancerad terapi – bilaga I, del IV, punkt 2.1 sista meningen. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 8, 11, 26, 54, 58, 59, 86 och följande artiklar i direktiv 2001/83/EG samt av del I, del III och del IV i bilaga I till detta direktiv, av artiklarna 3–7, 10a, 12 och 14a i förordning (EG) nr 726/2004 (4) samt av den universella deklarationen om det mänskliga genomet och mänskliga rättigheter, genom att de stränga testkrav som gäller för läkemedel för genterapi har kringgåtts.
|
2. |
Andra grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 8, 11, 26, 54, 58, 59, 86 och följande artiklar i direktiv 2001/83/EG samt av del I, del III och del IV i bilaga I till detta direktiv, av artiklarna 3–7, 10a, 12, 14, 14a, 20, 20a, 25a, 57, 81 och 84a i förordning nr 726/2004 samt av artiklarna 5 och 7 i förordning (EG) nr 507/2006. (5) Enligt sökanden har Europeiska kommissionen på rekommendation av Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för humanläkemedel (CHMP), trots avsaknad av grundläggande studier, omvandlat godkännandet av Comirnaty (bioNTech), som ursprungligen endast var villkorat, till ett godkännande som numera är villkorslöst, det vill säga ett godkännande för försäljning som inte omfattas av specifika villkor. |
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av förordning nr 536/2014. (6) Hela befolkningen i Europeiska unionen har sedan år 2021 utsatts för ett olagligt farmakologiskt och gentekniskt experiment som är straffbart. |
4. |
Fjärde grunden: De angripna genomförandebesluten är ogiltiga på grund av missbruk och åsidosättande av förordning (EG) nr 507/2006. |
5. |
Femte grunden: De angripna genomförandebesluten är ogiltiga på grund av grovt åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF samt av artiklarna 3, 35 och 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
(1) C (2022) 7342 (final).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).
(5) Kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 2014, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/66 |
Överklagande ingett den 3 mars 2023 – Insider mot EUIPO – Alaj (in Insajderi)
(Mål T-199/23)
(2023/C 155/83)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Insider LLC (Prishtina, Republiken Kosovo) (ombud: advokat M. Ketler)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Florim Alaj (Zug, Schweiz)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket in Insajderi – Registreringsansökan nr 18 255 587
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 5 december 2022 i ärende R 1152/2022-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för klaganden i förfarandet vid tribunalen. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001. |
— |
Åsidosättande av förfaranderegler med avseende på förfarandet vid EUIPO. |
— |
Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/67 |
Talan väckt den 3 mars 2023 – UZ mot kommissionen och Echa
(Mål T-121/23)
(2023/C 155/84)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: UZ (ombud: advokaterna H. Estreicher, A. Bartl och M. Escorneboueu)
Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att talan kan tas upp till prövning och bifalla den, |
— |
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (grow.f.1(2022)9602146) av den 21 december 2022 och den bifogade rapporten från Echa, beträffande avslag på en ansökan som Concawe ingett såsom företrädare för sina medlemmar (inklusive sökanden) avseende omprövning av beslutet att lista ämnet fenantren såsom ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, och |
— |
förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1. |
Första grunden: Europeiska kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att inte ge Echa i uppdrag att sammanställa dokumentation för att ompröva beslutet att ta upp fenantren i kandidatförteckningen, trots att det framgick – både med hänsyn till typen av ny information och Echas rapport – att den nya informationen var relevant för en omprövning. |
2. |
Andra grunden: Svarandena handlade utan befogenhet (ultra vires) och/eller åsidosatte artikel 59 i Reach genom att göra en slutgiltig omprövning av avregistreringen av fenantren, i stället för att begränsa sin bedömning till frågan huruvida den nya informationen är tillförlitlig och relevant för en omprövning. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/68 |
Talan väckt den 6 mars 2023 – Ege İhracatçıları Birliği m.fl. mot kommissionen
(Mål T-122/23)
(2023/C 155/85)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Ege İhracatçıları Birliği (Konak, Turkiet), Akdeniz İhracatçıları Birliği (Yenişehir, Turkiet), İstanbul İhracatçıları Birliği (Yenibosna, Turkiet), Doğu Karadeniz İhracatçıları Birliği (Ortahisar, Turkiet), Denizli İhracatçıları Birliği (Pamukkale, Turkiet), Abalıoğlu Balık ve Gıda Ürünleri AŞ (Honaz, Turkiet), Bağcı Balık Gıda ve Enerji Üretimi Sanayi ve Ticaret AŞ (Köyceğiz, Turkiet), Ertuğ Balık Üretim Tesisi Gıda ve Tarım İşletmeleri Sanayi ve Ticaret AŞ (Bornova, Turkiet), Gümüşdoğa Su Ürünleri Üretim İhracat ve İthalat AŞ (Milas, Turkiet), Kemal Balıkçılık İhracat Limited Şirketi (Sancaktepe, Turkiet), Kılıç Deniz Ürünleri Üretimi İhracat ve İthalat AŞ (Bodrum, Turkiet), Kuzuoğlu Su Ürünleri Sanayi ve Ticaret AŞ (Merkez, Turkiet), Liman Entegre Balıkçılık Sanayi ve Ticaret Limited Şirketi (Maltepe, Turkiet), More Su Ürünleri Ticaret AŞ (Bornova, Turkiet), Ömer Yavuz Balıkçılık Su Ürünleri ve Ticaret Limited Şirketi (Merkez, Turkiet), Özpekler İnşaat Taahhüt Dayanıklı Tüketim Malları Su Ürünleri Sanayi ve Ticaret Limited Şirketi (Merkezefendi, Turkiet), Premier Kültür Balıkçılığı Yatırım ve Pazarlama AŞ (Maltepe, Turkiet), Selina Balık İşleme Tesisi İthalat İhracat Ticaret AŞ (Seydikemer, Turkiet), Uluturhan Balıkçılık Turizm Ticaret Limited Şirketi (Dinar, Turkiet), och Yavuzlar Otomotiv Balıkçılık Sanayi ve Ticaret Limited Şirketi (Pamukkale, Turkiet) (ombud: advokaterna G. Coppo and A. Scalini)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2390 av den 7 december 2022 om ändring av den slutgiltiga utjämningstullen på import av viss regnbåge med ursprung i Turkiet genom genomförandeförordning (EU) 2021/823 efter en partiell interimistisk översyn i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 (1) (nedan kallad den omtvistade förordningen), i den del den avser sökandena, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
1. |
Första grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 1.1, 3.2, 5 och 7 i grundförordningen eftersom kommissionen inte har gjort någon överföringsanalys vad gäller subventionen per kg köpt regnbåge. |
2. |
Andra grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artikel 22.6 i grundförordningen eftersom kommissionen använt en ny metod för att avgöra subventionen per kg köpt regnbåge. |
3. |
Tredje grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 1.1, 3.2, 5 och 7 i grundförordningen eftersom kommissionen gjorde en uppenbart felaktig beräkning av subventionen per kg köpt regnbåge. |
4. |
Fjärde grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artikel 22.6 i grundförordningen eftersom kommissionen räknade med stor regnbåge vid beräkningen av subventionen per kg köpt regnbåge. |
5. |
Femte grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 1.1, 3.2, 5 och 7 i grundförordningen eftersom kommissionen räknade med stor regnbåge vid beräkningen av subventionen per kg köpt regnbåge. |
6. |
Sjätte grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artikel 3 i grundförordningen eftersom kommissionen drog slutsatsen att vissa exportknutna lån som privata banker beviljat Gümüşdoğa skulle tilldelas den turkiska regeringen. |
7. |
Sjunde grunden: Den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 5, 7.2 och 7.4 i grundförordningen eftersom kommissionen gjorde en uppenbart felaktig beräkning av Gümüşdoğas subventionsmarginal. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/69 |
Talan väckt den 9 mars 2023 – VC mot EU-Osha
(Mål T-126/23)
(2023/C 155/86)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: VC (ombud: advokaterna J. Rodríguez Cárcamo och S. Centeno Huerta)
Svarande: Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara beslut 2023/01 som den tillförordnade verkställande direktören vid Europeiska arbetsmiljöbyrån antog den 18 januari 2023, om uteslutande från deltagande i offentliga upphandlingsförfaranden, bidrag, förmåner, stöd och finansiella instrument som täcks av unionens allmänna budget och tilldelningsförfaranden som omfattas av Europeiska utvecklingsfonden enligt rådets förordning (EU) 2018/1877 (1), i dess helhet med stöd av artikel 263 FEUF, |
— |
i andra hand, ersätta uteslutningsåtgärden med en ekonomisk sanktion och/eller ogiltigförklara artikel 4 i det angripna beslutet avseende offentliggörandet med stöd av artikel 261 FEUF och artikel 143.9 i förordning 2018/1046 (2) (budgetförordningen), samt |
— |
förplikta Europeiska arbetsmiljöbyrån att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 106.2 i förordning 966/2012 (3), i dess ändrade lydelse enligt förordning 2015/1929 (4) (nedan kallad budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016), vad gäller rätten till domstolsskydd enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, mot bakgrund av rättsstatsprincipen som anges i artikel 19.1 FEU, principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU och artikel 325.1 FEUF. Sökanden har anfört att det angripna beslutet innebär ett åsidosaättande av beslutet om uppskov som antogs av den behöriga nationella myndigheten. |
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 106.7 a i budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016 (nu artikel 136.6 a i budgetförordningen) och uppenbart oriktiga bedömningar. Sökanden har anfört att den ansvariga utanordnaren till följd av de uppenbart oriktiga bedömningarna har ansett att de korrigerande åtgärder som antagits av sökanden var otillräckliga för att uteslutningsåtgärden inte skulle tillämpas. |
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 106.3 och 106.7 i budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016, vad gäller proportionalitetsprincipen, genom att den ansvariga utanordnaren har föranletts att göra uppenbart oriktiga bedömningar. |
4. |
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 140.1 i budgetförordningen (motsvarande artikel 106.16 i budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016), artikel 140.2 b i budgetförordningen (motsvarande artikel 106.17 b i budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016) och artikel 136.3 i budgetförordningen på grund av bristfällig motivering av beslutet om offentliggörande. |
5. |
Femte grunden: Åsidosättande av artikel 106.13 a i budgetförordningen tillämplig från och med januari 2016. Sökanden har anfört att den ansvariga utanordnaren inte bedömde tillämpningen av en sanktionsavgift som ett alternativ till beslutet om uteslutande varför beslutet bör ogiltigförklaras på grund av bristfällig motivering. För det fall tribunalen inte ogiltigförklarar det angripna beslutet i dess helhet ska den i vart fall ersätta uteslutningsåtgärden med en sanktionsavgift som är rimlig i förhållande till omständigheterna i förevarande fall, i enlighet med artikel 261 FEUF och artikel 143.9 i budgetförordningen. |
(1) Rådets förordning (EU) 2018/1877 av den 26 november 2018 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EU) 2015/323 (EUT L 307, 2018, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).
(3) Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/1929 av den 28 oktober 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 286, 2015, s. 1).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/70 |
Talan väckt den 9 mars 2023 – eClear mot kommissionen
(Mål T-127/23)
(2023/C 155/87)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: eClear AG (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten R. Thomas)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det tysta avslagsbeslutet av den 4 januari 2023 avseende sökandens begäran av den 14 september 2022 om tillgång till kommissionshandlingar – Ärendenummer GESTDEM 2022/5489 – genom vilken sökanden begärde tillgång till samtliga bindande tullklassificeringsbesked sedan år 2004, |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 2.1 i förordning 1049/2001 (1)
|
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna
|
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/71 |
Talan väckt den 9 mars 2023 – Meta Platforms Ireland mot Europeiska dataskyddsstyrelsen
(Mål T-128/33)
(2023/C 155/88)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Meta Platforms Ireland Ltd. (Dublin, Irland) (ombud: H.-G. Kamann, F. Louis, M. Braun, A. Vallery, lawyers, P. Nolan, B. Johnston, C. Monaghan, D. Breatnach, Solicitors, D. McGrath, E. Egan McGrath och H. Godfrey, Barristers)
Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara dataskyddsstyrelsens bindande beslut 4/2022 avseende den irländska tillsynsmyndighetens talan mot Meta Platforms Ireland Limited och dess tjänst Instagram (artikel 65 i dataskyddsförordningen) vilket antogs den 5 december 2022, i sin helhet, alternativt i relevanta delar, och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Dataskyddsstyrelsen överskred sin befogenhet enligt artikel 65 i dataskyddsförordningen. |
2. |
Andra grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 6.1 b i dataskyddsförordningen då den tolkade begreppet avtalsrättslig nödvändighet på ett alltför restriktivt sätt och tillämpade denna felaktiga rättsliga norm på en felaktig tolkning av Meta Irelands användningsvillkor. |
3. |
Tredje grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
4. |
Fjärde grunden: Dataskyddsstyrelsen har inte agerat som ett oavhängigt organ. |
5. |
Femte grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 83 i dataskyddsförordningen och olika underliggande principer för fastställande av sanktionsavgifter enligt dataskyddsförordningen. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/72 |
Talan väckt den 9 mars 2023 – Meta Platforms Ireland mot Europeiska dataskyddsstyrelsen
(Mål T-129/23)
(2023/C 155/89)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Meta Platforms Ireland Ltd (Dublin, Irland) (ombud: H.-G. Kamann, F. Louis, M. Braun, A. Vallery, lawyers, P. Nolan, B. Johnston, C. Monaghan, D. Breatnach, Solicitors, D. McGrath, E. Egan McGrath och H. Godfrey, Barristers)
Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara dataskyddsstyrelsens bindande beslut 3/2022 avseende den irländska tillsynsmyndighetens talan mot Meta Platforms Ireland Limited och dess tjänst Facebook (artikel 65 i dataskyddsförordningen) vilket antogs den 5 december 2022, i sin helhet, alternativt i relevanta delar, och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Dataskyddsstyrelsen överskred sin befogenhet enligt artikel 65 i dataskyddsförordningen. |
2. |
Andra grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 6.1 b i dataskyddsförordningen då den tolkade begreppet avtalsrättslig nödvändighet på ett alltför restriktivt sätt och tillämpade denna felaktiga rättsliga norm på en felaktig tolkning av Meta Irelands användningsvillkor. |
3. |
Tredje grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
4. |
Fjärde grunden: Dataskyddsstyrelsen har inte agerat som ett oavhängigt organ. |
5. |
Femte grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 83 i dataskyddsförordningen och olika underliggande principer för fastställande av sanktionsavgifter enligt dataskyddsförordningen. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/73 |
Överklagande ingett den 10 mars 2023 – Nike Innovate mot EUIPO – Puma (FOOTWARE)
(Mål T-130/23)
(2023/C 155/90)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Nike Innovate CV (Beaverton, Oregon, Förenta staterna) (ombud: advokaten J.-C. Rebling)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket FOOTWARE – EU-varumärke nr 18 035 847
Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 9 januari 2023 i ärende R 2173/2021-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, |
— |
fastställa beslutet av EUIPO:s annulleringsenhet att bifalla registreringsansökan i dess helhet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Överklagandenämnden har åsidosatt och gjort en felaktig tillämpning av artikel 59.1 a jämförd med artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 genom att feltolka karaktären av en lämplig egenskap som kan omfattas av denna bestämmelse. |
— |
Överklagandenämnden har åsidosatt och gjort en felaktig bedömning av artikel 59.1 a jämförd med artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 genom att inte beakta de olika sätt på vilka varumärket skulle uppfattas i förhållande till den breda omfattningen av enskilda varor och tjänster som omfattas av registreringen. |
— |
Överklagandenämnden har åsidosatt och gjort en felaktig tillämpning av artikel 59.1 a jämförd med artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 genom att inte på ett korrekt sätt beakta hur varumärket skulle uppfattas i förhållande till varorna av olika konsumentgrupper med olika kunskaper i det engelska språket och hur den språkliga förståelsen skulle påverka deras uppfattning av varumärket. |
— |
Överklagandenämnden har gjort en felaktig tillämpning av artikel 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001 och åsidosatt artikel 27.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625. |
— |
Överklagandenämnden har åsidosatt artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001. |
2.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 155/74 |
Tribunalens beslut av den 9 mars 2023 – Aitana mot EUIPO
(Mål T-355/22) (1)
(2023/C 155/91)
Rättegångsspråk: spanska
Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.