Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 318/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 311, 16.8.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 303 8.8.2022

EUT C 294, 1.8.2022

EUT C 284, 25.7.2022

EUT C 276, 18.7.2022

EUT C 266, 11.7.2022

EUT C 257, 4.7.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – CC mot Pensionsversicherungsanstalt

(Mål C-576/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet för migrerande arbetstagare - Förordning (EG) nr 987/2009 - Artikel 44.2 - Tillämpningsområde - Ålderspension - Beräkning - Beaktande av perioder för vård av barn som fullgjorts i andra medlemsstater - Artikel 21 FEUF - Fri rörlighet för medborgare)

(2022/C 318/02)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CC

Motpart: Pensionsversicherungsanstalt

Domslut

Artikel 44.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska tolkas så, att när den berörda personen inte uppfyller det krav på att vara anställd eller utöva verksamhet som egenföretagare som föreskrivs i denna bestämmelse för att få rätt till ålderspension, så ska den medlemsstat som svarar för pensionen beakta perioder för vård av barn som personen har fullgjort i andra medlemsstater, varvid denna medlemsstat är skyldig att beakta dessa perioder i enlighet med artikel 21 FEUF, förutsatt att denna person uteslutande har arbetat och betalat avgifter i nämnda medlemsstat, såväl före som efter det att vederbörande flyttat till en annan medlemsstat där han eller hon fullgjort nämnda perioder.

---

(1)  EUT C 35, 1.2.2021.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 26 de Barcelona – Spanien) – KM mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

(Mål C-625/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet - Direktiv 79/7/EEG - Artikel 4.1 - Indirekt diskriminering på grund av kön - Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att det inte är tillåtet att kumulera två eller flera invaliditetspensioner för fullständig permanent arbetsoförmåga som förvärvats enligt samma lagstadgade system för social trygghet - Fråga huruvida sådana pensioner kan kumuleras när de följer av flera olika lagstadgade system för social trygghet - Konstaterande av indirekt diskriminering på grundval av statistiska uppgifter - Fastställande av vilka grupper som ska jämföras - Motivering)

(2022/C 318/03)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 26 de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: KM

Motpart: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

Domslut

Artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser som hindrar arbetstagare som är anslutna till det sociala trygghetssystemet från att samtidigt uppbära två pensioner för fullständig permanent arbetsoförmåga när dessa ingår i samma system för social trygghet, samtidigt som en sådan kumulering tillåts när dessa pensioner omfattas av flera olika system för social trygghet, om kvinnliga arbetstagare särskilt missgynnas i förhållande till manliga arbetstagare, särskilt genom att en betydligt större andel av de manliga arbetstagarna, fastställd på grundval av alla manliga arbetstagare som omfattas av denna lagstiftning, än motsvarande andel av de kvinnliga arbetstagarna, kan dra nytta av denna kumulering, varvid denna lagstiftning inte är motiverad av objektiva faktorer som inte har något samband med diskriminering på grund av kön.

---

(1)  EUT C 79, 8.03.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Bucureşti – Rumänien) – HW, ZF, MZ mot Allianz Elementar Versicherungs AG

(Mål C-652/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område - Förordning (EU) nr 1215/2012 - Behörighet vid försäkringstvister - Artikel 11.1 b - Talan väckt av försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare - Möjlighet att väcka talan mot försäkringsgivaren vid domstolen för den ort där käranden har hemvist - Fastställande av en nationell domstols internationella och territoriella behörighet - Artikel 13.2 - Skadelidande som väcker talan direkt mot försäkringsgivaren - Talan väckt mot en försäkringsgivare som har hemvist i en medlemsstat och ett driftsställe i en annan medlemsstat vid domstolen för den ort där detta driftsställe är beläget)

(2022/C 318/04)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bucureşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: HW, ZF, MZ

Motpart: Allianz Elementar Versicherungs AG

Domslut

Artikel 11.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt, att när denna bestämmelse är tillämplig, fastställer den såväl den internationella som den territoriella behörigheten för den nationella domstol inom vars domkrets käranden har hemvist.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – B. mot Dyrektor Izby Skarbowej w W.

(Mål C-696/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 41 - Gemenskapsinterna förvärv av varor - Plats - Kedja av successiva transaktioner - Felaktig klassificering av vissa transaktioner - Proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet)

(2022/C 318/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: B.

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w W.

Domslut

Artikel 41 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken ett gemenskapsinternt förvärv av varor anses ha skett inom denna medlemsstats territorium när förvärvet – som utgör den första transaktionen i en kedja av successiva transaktioner – felaktigt har kvalificerats som ett inhemskt förvärv av de beskattningsbara personer som var inblandade i transaktionen, vilka för ändamålet uppgett de registreringsnummer för mervärdesskatt som de erhållit av denna medlemsstat, och när den efterföljande transaktionen, som felaktigt kvalificerats som en gemenskapsintern transaktion, har belagts med mervärdesskatt såsom gemenskapsinternt förvärv av varor av köparna i den medlemsstat i vilken varutransporten avslutades. Denna bestämmelse, jämförd med proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet, utgör emellertid hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat när det gemenskapsinterna förvärvet av varor som anses ha ägt rum inom denna medlemsstats territorium, härrör från en gemenskapsintern leverans av varor som inte har behandlats som en transaktion som är undantagen från skatteplikt i nämnda medlemsstat.

---

(1)  EUT C 110, 29.03.2021.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bezirksgericht Bleiburg – Österrike) – LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG mot CB, DF, GH

(Mål C-7/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Delgivning av handlingar - Förordning (EG) nr 1393/2007 - Artikel 8.1 - Rätten att vägra att ta emot en handling ska utövas inom en vecka - Beslut om verkställighet som meddelats i en medlemsstat och delgivits i en annan medlemsstat på enbart den förstnämnda medlemsstatens språk - Lagstiftning i den förstnämnda medlemsstaten vilken föreskriver en frist på åtta dagar för att invända mot nämnda beslut - Fristen för att invända börjar löpa vid samma tidpunkt som fristen för att vägra att ta emot handlingen - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt rättsmedel)

(2022/C 318/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht Bleiburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG

Motpart: CB, DF, GH

Domslut

Artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för lagstiftningen i den medlemsstat i vilken den myndighet som har utfärdat en handling som ska delges är belägen, enligt vilken den tidpunkt då den frist på en vecka som avses i artikel 8.1, inom vilken adressaten för en sådan handling kan vägra att ta emot den av något av de skäl som anges i den bestämmelsen, börjar löpa, sammanfaller med den tidpunkt då fristen för att överklaga nämnda handling i denna medlemsstat börjar löpa.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Judecătoria Miercurea Ciuc – Rumänien) – Pricoforest SRL mot Inspectoratul de Stat pentru Controlul în Transportul Rutier (ISCTR)

(Mål C-13/21) (1)

(”Begäran om förhandsavgörande - Vägtransport - Sociala bestämmelser - Förordning (EG) nr 561/2006 - Undantag - Artikel 13.1 b - Begreppet ’radie av högst 100 km från den plats där företaget är beläget’ - Fordon som utför transporter inom denna radie och även utanför denna radie”)

(2022/C 318/07)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Miercurea Ciuc

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pricoforest SRL

Motpart: Inspectoratul de Stat pentru Controlul în Transportul Rutier (ISCTR)

Domslut

1.

Begreppet ”radie av högst 100 [kilometer (km)] från den plats där företaget är beläget”, i den mening som avses i artikel 13.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2020/1054 av den 15 juli 2020, ska förstås så, att det avser en rät linje som dras på kartan från den plats där det berörda företaget är beläget till någon punkt inom en cirkelformad geografisk zon som omger denna plats.

2.

Artikel 13.1 b i förordning nr 561/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 2020/1054, ska tolkas så, att när en medlemsstat med stöd av denna bestämmelse har medgett undantag från artiklarna 5–9 i denna förordning, vilka är tillämpliga på godstransporter som utförs av fordon som avses i nämnda bestämmelse, och dessa fordon utför nämnda transporter inte bara inom en radie av högst 100 km från den plats där det berörda företaget är beläget utan även utanför denna radie, är dessa undantag endast tillämpliga på godstransporter som utförs av de berörda fordonen inom denna radie.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale ordinario di Pordenone – Italien) – PH mot Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia, Direzione centrale risorse agroalimentari, forestali e ittiche – Servizio foreste e corpo forestale della Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia

(Mål C-24/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Genetiskt modifierade livsmedel och foder - Förordning (EG) nr 1829/2003 - Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön - Direktiv 2001/18/EG - Artikel 26a - Möjlighet för medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter - Tillämpningsvillkor - Proportionalitetsprincipen - Riktlinjer för utarbetande av nationella samexistensåtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i konventionella och ekologiska grödor - Åtgärd som beslutats av en lokal eller regional enhet som förbjuder odling av genetiskt modifierad majs på enhetens territorium)

(2022/C 318/08)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Pordenone

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: PH

Motparter: Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia, Direzione centrale risorse agroalimentari, forestali e ittiche – Servizio foreste e corpo forestale della Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia

Domslut

1)

Artikel 26a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003, jämförd med samma förordning och kommissionens rekommendation av den 13 juli 2010 om riktlinjer för utarbetandet av nationella samexistensåtgärder för att undvika oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i konventionella och ekologiska grödor, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell åtgärd som, för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter, förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003, under förutsättning att denna åtgärd gör det möjligt att uppnå målet att säkerställa att producenterna och konsumenterna kan välja mellan produkter som härrör från genetiskt modifierade grödor och produkter som härrör från ekologiska eller konventionella grödor och att nämnda åtgärd, mot bakgrund av de nämnda grödornas särdrag i denna region, är nödvändig för att uppnå detta mål och står i proportion till detta.

2)

När en nationell åtgärd förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer, som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003, i enlighet med artikel 26a i direktiv 2001/18, i dess lydelse enligt förordning nr 1829/2003, jämförd med samma förordning och kommissionens rekommendation av den 13 juli 2010 om riktlinjer för utarbetandet av nationella samexistensåtgärder för att undvika oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i konventionella och ekologiska grödor, är det inte nödvändigt att även göra en separat prövning av huruvida åtgärden är förenlig med artiklarna 34–36 FEUF.

---

(1)  EUT C 391, 27.9.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tallinna Halduskohus – Estland) – Aktsiaselts M.V.WOOL mot Põllumajandus- ja Toiduamet

(Mål C-51/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Livsmedelslagstiftning - Förordning (EG) nr 2073/2005 - Mikrobiologiska kriterier för livsmedel - Artikel 3.1 - Livsmedelsföretagarnas skyldigheter - Bilaga I - Kapitel 1, punkt 1.2 - Gränsvärden för förekomsten av Listeria monocytogenes i fiskeriprodukter före och efter utsläppandet på marknaden - Förordning (EG) nr 178/2002 - Artikel 14.8 - Myndighetskontroll av produkten i det skede då den släpps ut på marknaden - Räckvidd)

(2022/C 318/09)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tallinna Halduskohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Aktsiaselts M.V.WOOL

Motpart: Põllumajandus- ja Toiduamet

Domslut

Artikel 3.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2019/229 av den 7 februari 2019, jämförd med punkt 1.2 i kapitel 1 i bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att när tillverkaren inte kan styrka för den behöriga myndigheten att livsmedlen – under hela deras hållbarhetstid – inte kommer att överskrida gränsvärdet på 100 kolonibildande enheter/gram (g), är det i punkt 1.2 i bilaga I föreskrivna gränsvärdet för Listeria monocytogenes som innebär att förekomsten av denna bakterie inte kan konstateras i 25 g av det aktuella livsmedlet, inte tillämpligt på livsmedel som släppts ut på marknaden under hållbarhetstiden.

---

(1)  EUT C 128, 12.04.2021.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos vyriausybės – Litauen) – UAB ”ARVI” ir ko mot Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(Mål C-56/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 137 - Frivillig skattskyldighet - Villkor - Nationell lagstiftning som gör rätten för en beskattningsbar person att välja att mervärdesskatt ska tas ut för försäljning av fast egendom beroende av att egendomen överlåts till en beskattningsbar person som redan är registrerad till mervärdesskatt - Skyldighet att justera avdrag för mervärdesskatt om detta villkor inte är uppfyllt - Principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet)

(2022/C 318/10)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos vyriausybės

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UAB ”ARVI” ir ko

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

Domslut

1)

Artiklarna 135 och 137 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar persons rätt att välja att mervärdesskatt ska tas ut för försäljning av fast egendom villkoras av att egendomen överlåts till en beskattningsbar person som redan var registrerad till mervärdesskatt när transaktionen genomfördes.

2)

Bestämmelserna i direktiv 2006/112 samt principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning och praxis enligt vilken säljaren av fast egendom är skyldig att justera avdraget för ingående mervärdesskatt på denna egendom till följd av att säljaren nekades rätt att välja att denna försäljning skulle omfattas av mervärdesskatteplikt, med motiveringen att förvärvaren vid tidpunkten för försäljningen inte uppfyllde villkoren för att säljaren skulle få utöva denna rätt. Även om förvärvarens faktiska användning av den fasta egendomen i samband med mervärdesskattepliktig verksamhet saknar betydelse i detta avseende, är de behöriga myndigheterna icke desto mindre skyldiga att kontrollera huruvida den beskattningsbara person som har för avsikt att utöva sin rätt att välja huruvida den aktuella transaktionen ska omfattas av mervärdesskatteplikt eventuellt har gjort sig skyldig till skatteundandragande eller missbruk.

---

(1)  EUT C 128, 12.04.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 30 juni 2022 – Laure Camerin mot Europeiska kommissionen

(Mål C-63/21 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tidigare tjänsteman - Avdrag på pension - Verkställighet av ett beslut antaget av en nationell domstol - Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)

(2022/C 318/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Laure Camerin (ombud: advokat M. Casado García-Hirschfeld)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och D. Milanowska)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Laurie Camerin ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 juni 2022 – Danske Slagtermestre mot Europeiska kommissionen och Konungariket Danmark

(Mål C-99/21 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Artikel 107.1 FEUF - Avgiftsordning avseende avledning av avloppsvatten - Klagomål - Beslut i vilket det konstateras att det inte föreligger statligt stöd - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till prövning - Talerätt - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Villkoret direkt berörd)

(2022/C 318/12)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Klagande: Danske Slagtermestre (ombud: H. Sønderby Christensen, advokat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Grønfeldt och P. Němečková), Konungariket Danmark (ombud: J. Nymann-Lindegren, V. Pasternak Jørgensen, M. Søndahl Wolff och L. Teilgård)

Domslut

1.	Det beslut som Europeiska unionens tribunal meddelade den 1 december 2020, Danske Slagtermestre/kommissionen (T-486/18, ej publicerat, EU:T:2020:576) upphävs.

2.	Talan i första instans kan tas upp till prövning.

3.	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för prövning i sak.

4.	Frågan om rättegångskostnader anstår.

---

(1)  EUT C 182, 10.05.2021.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – brottmål mot IR

(Mål C-105/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 6 och 47 - Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Principerna om likvärdighet och ömsesidigt förtroende - Rambeslut 2002/584/RIF - Direktiv 2012/13/EU - Rätten till information vid straffrättsliga förfaranden - Rättighetsinformation i samband med ett gripande - Rätt att bli informerad om anklagelsen enligt en nationell arresteringsorder - Rätt att få tillgång till material som rör målet - Villkor för utfärdande av en europeisk arresteringsorder avseende en misstänkt som befinner sig i den verkställande medlemsstaten - Unionsrättens företräde)

(2022/C 318/13)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i målet vid den nationella domstolen

IR

ytterligare deltagare i rättegången: Spetsializirana prokuratura

Domslut

1)

Artiklarna 6 och 47 i stadgan, rätten att fritt röra sig och uppehålla sig samt principerna om likvärdighet och ömsesidigt förtroende ska tolkas så, att den rättsliga myndighet som utfärdar en europeisk arresteringsorder, vilken har antagits med stöd av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, inte är skyldig att till den person som är föremål för denna arresteringsorder överlämna det nationella beslutet om gripande av denna person och information om möjligheterna att överklaga detta beslut, så länge som personen befinner sig i den medlemsstat där arresteringsordern verkställs och inte har överlämnats till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdat den.

2)

Principen om unionsrättens företräde ska tolkas så, att den ålägger den utfärdande rättsliga myndigheten att så långt det är möjligt tolka sin nationella rätt på ett sätt som gör det möjligt för den att säkerställa ett resultat som är förenligt med syftet med rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, vilket utgör hinder för att denna myndighet, enligt nationell rätt, är skyldig att till den person som omfattas av en europeisk arresteringsorder, innan vederbörande överlämnas till de rättsliga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten, överlämna det nationella beslutet om gripande och information om möjligheterna att överklaga detta beslut.

---

(1)  EUT C 163, 3.05.2021.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Bucureşti – Administraţia Sector 1 a Finanţelor Publice mot VB, Direcţia Generalā Regionalā a Finanţelor Publice Bucureşti -Serviciul Soluţionare Contestaţii 1

(Mål C-146/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Genomförandebeslut 2010/583/EU och 2013/676/EU om bemyndigande för Rumänien att avvika från artikel 193 i nämnda direktiv - Förfarandet för omvänd skattskyldighet - Leveranser av trävaror - Nationell lagstiftning enligt vilken tillämpning av nämnda förfarande förutsätter registrering till mervärdesskatt - Principen om skatteneutralitet)

(2022/C 318/14)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Bucureşti – Administraţia Sector 1 a Finanţelor Publice

Motpart: VB, Direcţia Generalā Regionalā a Finanţelor Publice Bucureşti -Serviciul Soluţionare Contestaţii 1

Domslut

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och principen om skatteneutralitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken förfarandet för omvänd betalningsskyldighet inte är tillämpligt på en beskattningsbar person som varken hade ansökt om eller automatiskt erhållit registrering till mervärdesskatt innan de beskattningsbara transaktionerna genomfördes.

---

(1)  EUT C 228, 14.06.2021

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 30 juni 2022 – Fakro sp. z o.o. mot Europeiska kommissionen och Republiken Polen

(Mål C-149/21 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Europeiska kommissionens avslag på ett klagomål - Inget unionsintresse)

(2022/C 318/15)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Fakro sp. z o.o. (ombud: Z. Kiedacz och A. Radkowiak-Macuda, radcowie prawni)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: M. Farley, I.V. Rogalski och J. Szczodrowski), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Fakro sp. z o.o. ska förutom att bära sina egna rättegångskostnader ersätta Europeiska kommissionens kostnader.

3)	Republiken Polen ska bära sina egna kostnader.

---

(1)  EUT C 182, 10.05.2021.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski rayonen sad – Bulgarien) – Profi Credit Bulgaria mot T.I.T.

(Mål C-170/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Konsumentkredit - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Artikel 6.1 - Prövning ex officio - Vägran att utfärda ett betalningsföreläggande avseende en fordran som grundar sig på ett oskäligt avtalsvillkor - Följder av att ett avtalsvillkor anses oskäligt - Rätt till återbäring - Principerna om likvärdighet och effektivitet - Kvittning ex officio)

(2022/C 318/16)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Profi Credit Bulgaria

Svarande: T.I.T.

Domslut

1)

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att en nationell domstol som ska pröva en ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande inom ramen för ett förfarande där gäldenären – som också är konsument – inte deltar förrän betalningsföreläggandet utfärdats, är skyldig att ex officio underlåta att tillämpa ett oskäligt villkor i det konsumentkreditavtal som ingåtts mellan konsumenten och den berörda näringsidkaren när detta villkor ligger till grund för en del av den åberopade fordran. I ett sådant fall har den nationella domstolen möjlighet att delvis avslå ansökan, förutsatt att avtalet kan bestå utan någon annan ändring, revidering eller komplettering, vilket det ankommer på domstolen att kontrollera.

2)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att en nationell domstol som ska pröva en ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande visserligen är skyldig att beakta samtliga följder som enligt nationell rätt inträder till följd av att det slagits fast att ett villkor i ett konsumentkreditavtal som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare ansetts vara oskäligt, för att säkerställa att detta villkor inte är bindande för konsumenten, men den är likväl inte skyldig att ex officio kvitta de betalningar som gjorts med stöd av detta villkor mot det utestående beloppet enligt kreditavtalet, förutsatt att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.

3)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 tolkas så, att för det fall att denna bestämmelse, tolkad mot bakgrund av principerna om likvärdighet och effektivitet, ska anses medföra en skyldighet för en nationell domstol som ska pröva en ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande att ex officio kvitta betalningar som gjorts på grundval av ett oskäligt villkor i ett konsumentkreditavtal mot det utestående beloppet enligt detta avtal, är denna domstol skyldig att underlåta att tillämpa motstridig rättspraxis från en högre instans.

---

(1)  EUT C 206, 31.05.2021.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León – Spanien) – Clemente mot Comunidad de Castilla y León (Dirección General de la Función Pública)

(Mål C-192/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 punkt 1 - Icke-diskrimineringsprincipen - Arbete som utförts av en tillfälligt anställd som erhållit ställning som tjänsteman beaktas inte i syfte att befästa vederbörandes personliga lönegrad - Likställande av detta arbete med arbete som utförts av en fast anställd tjänsteman - Begreppet ”objektiva grunder” - Beaktande av arbetsperioden vid förvärvandet av ställningen som tjänsteman - Nationell lagstiftning vilken förskriver en vertikal utvecklingsstruktur för tjänstemän)

(2022/C 318/17)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Clemente

Motpart: Comunidad de Castilla y León (Dirección General de la Función Pública)

Domslut

Klausul 4 punkt 1 i ramavtalet om visstidsarbete, ingånget den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken arbete som en tjänsteman har utfört som tillfälligt anställd, innan denne hade erhållit ställning som tjänsteman, inte beaktas i syfte att befästa den personliga lönegraden.

---

(1)  EUT C 263, 5.07.2021.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Staatssecretaris van Financiën mot X

(Mål C-194/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 184 och 185 - Justering av avdrag - Den beskattningsbara personen har inte utnyttjat sin avdragsrätt innan en preklusionsfrist löpt ut - Omöjligt att göra detta avdrag inom ramen för justeringen)

(2022/C 318/18)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: X

Domslut

Artiklarna 184 och 185 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010,

ska tolkas så, att

de inte hindrar att en beskattningsbar person som inte har utövat sin rätt till avdrag för mervärdesskatt vid förvärv av en vara eller tjänst innan den preklusionsfrist som föreskrivs i nationell rätt har löpt ut nekas möjlighet att genom en justering i efterhand göra detta avdrag när varan eller tjänsten först tas i bruk för beskattningsbara transaktioner, även om det inte har konstaterats något skatteundandragande eller rättsmissbruk eller någon negativ påverkan på statsbudgeten.

---

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Italy Emergenza Cooperativa Sociale (C-213/21 och C-214/21) mot Azienda Sanitaria Locale Barletta-Andria-Trani (C-213/21), Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza (C-214/21)

(Förenade målen C-213/21 och C-214/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Tillämpningsområde - Artikel 10 h - Särskilda undantag för tjänstekontrakt - Tjänster avseende civilförsvar, räddningstjänster och förebyggande av fara - Icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar - Ambulanstjänster som kvalificerats som akuta - Frivilligorganisationer - Sociala kooperativ)

(2022/C 318/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Italy Emergenza Cooperativa Sociale (C-213/21 och C-214/21)

Motpart: Azienda Sanitaria Locale Barletta-Andria-Trani (C-213/21), Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza (C-214/21)

ytterligare deltagare i rättegången: Regione Puglia (C-213/21), Confederazione Nazionale delle Misericordie d’Italia (C-213/21), Associazione Nazionale Pubbliche Assistenze (Organizzazione nazionale di volontariato) – ANPAS ODV (C-213/21 och C-214/21), Croce Rossa Italiana – Comitato Provinciale di Cosenza (C-214/21)

Domslut

Artikel 10 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att akuta och mycket akuta sjuktransporttjänster endast får tilldelas, med prioritet, genom överenskommelse, frivilligorganisationer och inte sociala kooperativ som kan dela ut överskottet från sin verksamhet till sina medlemmar.

---

(1)  EUT C 289, 19.7.2021.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht – Tyskland) – Coca-Cola European Partners Deutschland GmbH mot L.B. (C-257/21), R.G. (C-258/21)

(Förenade målen C-257/21 och C-258/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Artikel 153 FEUF - Skydd för arbetstagare - Direktiv 2003/88/EG - Arbetstidens förläggning - Nattarbete - Kollektivavtal, i vilket det föreskrivs ett lägre lönetillägg för regelbundet nattarbete än det som fastställts för oregelbundet nattarbete - Likabehandling - Artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Genomförande av unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna)

(2022/C 318/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Coca-Cola European Partners Deutschland GmbH

Motpart: L.B. (C-257/21), R.G. (C-258/21)

Domslut

En bestämmelse i ett kollektivavtal, i vilken det föreskrivs ett högre lönetillägg för oregelbundet nattarbete än det som fastställts för regelbundet nattarbete, genomför inte Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, i den mening som avses i artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  EUT C 297, 26.7.2021.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – F. Hoffmann-La Roche Ltd, Novartis AG, Novartis Farma SpA, Roche SpA mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-261/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 19.1 andra stycket FEU - Medlemsstaternas skyldighet att fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten - Artikel 267 FEUF - Den hänskjutande domstolens skyldighet att ge full verkan åt EU-domstolens tolkning av unionsrätten - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Tillgång till en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag - Dom meddelad av en nationell domstol som dömer i sista instans efter ett förhandsavgörande från EU-domstolen - Denna dom påstås strida mot EU-domstolens tolkning av unionsrätten - Nationell lagstiftning enligt vilken det inte är möjligt att ansöka om resning mot nämnda dom)

(2022/C 318/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: F. Hoffmann-La Roche Ltd, Novartis AG, Novartis Farma SpA, Roche SpA

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

ytterligare deltagare i rättegången: Società Oftalmologica Italiana (SOI) – Associazione Medici Oculisti Italiani (AMOI), Regione Emilia-Romagna, Regione Lombardia, Altroconsumo, Novartis Farma SpA, Roche SpA, Novartis AG, F. Hoffmann-La Roche Ltd, Associazione Italiana delle Unità Dedicate Autonome Private di Day Surgery e dei Centri di Chirurgia Ambulatoriale (Aiudapds), Coordinamento delle associazioni per la tutela dell’ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons), Ministero della Salute – Agenzia Italiana del Farmaco

Domslut

Artikel 4.3 och artikel 19.1 FEU samt artikel 267 FEUF, jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte utgör hinder för bestämmelser i en medlemsstats processrätt som, samtidigt som de är förenliga med likvärdighetsprincipen, innebär att parterna, när den högsta förvaltningsdomstolen i denna medlemsstat meddelar ett avgörande i ett mål där den hänskjutande domstolen hade framställt en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, inte kan väcka talan om resning mot detta avgörande på grund av att den hänskjutande domstolen har gjort en felaktig tolkning av den tolkning av unionsrätten som EU-domstolen har gjort som svar på denna begäran.

---

(1)  EUT C 263, 5.7.2021.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Finland) – Keskinäinen Vakuutusyhtiö Fennia mot Koninklijke Philips N.V.

(Mål C-264/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 85/374/EEG - Skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister - Artikel 3.1 - Begreppet ”tillverkare” - Var och en som genom att sätta sitt namn, varumärke eller något annat kännetecken på produkten, eller som godkänt att så sker, utger sig för att vara den som tillverkat den)

(2022/C 318/22)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Keskinäinen Vakuutusyhtiö Fennia

Motpart: Koninklijke Philips N.V.

Domslut

Artikel 3.1 i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999, ska tolkas så, att begreppet tillverkare i denna bestämmelse, inte innebär ett krav på att den person som har satt sitt namn, varumärke eller något annat kännetecken på produkten, eller som godkänt att så sker, även på något annat sätt ska utge sig för att vara den som tillverkat produkten.

---

(1)  EUT C 278, 12.07.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca dos Açores – Portugal) – KU, OP, GC mot SATA International – Azores Airlines SA

(Mål C-308/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Luftfart - Förordning (EG) nr 261/2004 - Kompensation och assistans till passagerare - Inställd eller kraftigt försenad flygning - Artikel 5.3 - Befrielse från kompensationsskyldighet - Extraordinära omständigheter - Generellt fel i systemet för bränsleförsörjning till flygplan på flygplatsen)

(2022/C 318/23)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca dos Açores

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: KU, OP, GC

Svarande: SATA International – Azores Airlines SA

Domslut

Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, ska tolkas så, att ett generellt fel i systemet för bränsleförsörjning till luftfartyg kan anses utgöra en ”extraordinär omständighet” i den mening som avses i denna bestämmelse när de berörda flygningarnas eller det berörda flygplanets avgångsflygplats ansvarar för driften av systemet för bränsleförsörjning.

---

(1)  EUT C 329, 16.8.2021.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour du travail de Mons – Belgien) – Ville de Mons, Zone de secours Hainaut – Centre mot RM

(Mål C-377/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 97/81/EG - Ramavtalet om deltidsarbete - Klausul 4 - Icke-diskrimineringsprincipen - Principen om tidsproportionalitet - Beaktande, vid beräkningen av lönen för en heltidsanställd yrkesbrandman, av den tid som denna brandman tjänstgjort som frivillig brandman, enligt principen om tidsproportionalitet)

(2022/C 318/24)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ville de Mons, Zone de secours Hainaut – Centre

Motpart: RM

Domslut

Klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, vid beräkningen av lönen för heltidsanställda yrkesbrandmän, tillgodoräknar, såsom lönegrundande tjänstetid, en tjänst på deltid som tidigare utövats som frivillig brandman, enligt principen om tidsproportionalitet, det vill säga i förhållande till det arbete som faktiskt utförts.

---

(1)  EUT C 391, 27.9.2021.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauens) – M.A.

(Mål C-72/22 PPU) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Brådskande mål om förhandsavgörande - Asyl- och invandringspolitik - Direktiv 2011/95/EU - Artikel 4 - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Direktiv 2013/32/EU - Artiklarna 6 och 7 - Normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd - Artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Direktiv 2013/33/EU - Artikel 8 - Placering i förvar av en sökande - Skäl för sådant förvar - Skyddet av nationell säkerhet eller allmän ordning - Placering i förvar av en asylsökande på grund av att denne olagligen rest in på unionens territorium)

(2022/C 318/25)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M.A.

ytterligare deltagare i rättegången: Valstybės sienos apsaugos tarnyba

Domslut

1)

Artiklarna 6 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken tredjelandsmedborgare som vistas olagligen i denna medlemsstat, i en situation då krigstillstånd, undantagstillstånd eller nödläge har utlysts till följd av en massiv tillströmning av migranter, i praktiken fråntas möjligheten att inom denna medlemsstats territorium få tillgång till ett förfarande för prövning av ansökan om internationellt skydd.

2)

Artiklarna 8.2 och 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken asylsökande, i en situation då krigstillstånd, undantagstillstånd eller nödläge har utlysts till följd av en massiv tillströmning av migranter, får tas i förvar enbart av det skälet att vederbörande vistas olagligen inom denna medlemsstats territorium.

---

(1)  EUT C 171, 25.4.2022.

Beslut av domstolens ordförande av den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa – Juízo Local Cível de Lisboa – Portugal) – DS, CF, DT, CL mot Orbest, SA

(Mål C-704/21) (1)

(Lufttransporter - Förordning (EG) nr 261/2004 - Ersättning och hjälp till passagerare - Flygning som ställs in eller blir kraftigt försenad - Undantag från skyldigheten att betala ersättning - Exceptionella omständigheter - Krock mellan ett cateringfordon och ett plan som var parkerat på flygplatsen)

(2022/C 318/26)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa – Juízo Local Cível de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: DS, CF, DT, CL

Svarande: Orbest, SA

Avgörande

Mål C - 704/21 avskrivs ur domstolens register.

---

(1)  Datum för ingivande: 23.11.2021.

Överklagande ingett den 10 mars 2022 av Laboratorios Ern, SA av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 12 januari 2022 i mål T-160/21, Laboratorios Ern, SA mot EUIPO – Malpricht (APIRETAL)

(Mål C-187/22 P)

(2022/C 318/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Laboratorios Ern, SA (ombud: T. González Martínez och R. Guerras Mazón, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 11 juli 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Laboratorios Ern, SA ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD (Portugal) den 17 mars 2022 – Lineas – Concessões de Transportes SGPS, S.A. mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-207/22)

(2022/C 318/28)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i det nationella målet

Klagande: Concessões de Transportes SGPS, S.A.

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfråga

Kan ett holdingbolag som har som enda verksamhetsföremål att förvalta andelar i andra bolag, som ett indirekt sätt bedriva ekonomisk verksamhet och som inom denna verksamhet förvärvar och varaktigt innehar dessa andelar, som i allmänhet inte understiger 10 procent av kapitalet i de aktuella bolagen, vilkas verksamhet avser förvaltning av transportinfrastruktur, och innefattar utformning, anläggande och förvaltning av vägar och/eller motorvägar, anses vara ett ”finansiellt institut” i den mening som avses i direktiv 2013/36/EU (1) och förordning (EU) nr 575/2013 (2)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49 (EUT L 176, 2013, s. 338).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT, L 176, 2013, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Portugal) den 20 april 2022 – Global Roads Investimentos SGPS, Lda mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-267/22)

(2022/C 318/29)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i det nationella målet

Klagande: Global Roads Investimentos SGPS, Lda

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfråga

Omfattar begreppet ”finansiellt institut” i den mening som avses i artikel 3.1.22 i direktiv 2013/36/EU (1) och artikel 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 (2), ett holdingbolag med hemvist i Portugal som omfattas av bestämmelserna i lagdekret nr 495/88 av den 30 december 1988, som har som enda verksamhetsföremål att förvalta andelar i andra bolag, som ett indirekt sätt bedriva ekonomisk verksamhet och som inom detta område köper och varaktigt innehar dessa andelar som i allmänhet inte understiger 10 procent av kapitalet i de bolagen, vilka inte är verksamma inom försäkringssektorn eller den finansiella sektorn?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49 (EUT L 176, 2013, s. 338).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT, L 176, 2013, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Belgien) den 13 april 2022 – VITOL SA mot Belgische Staat

(Mål C-268/22)

(2022/C 318/30)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel

Parter i det nationella målet

Klagande: VITOL SA

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

Strider genomförandeförordning nr 1194/2013 (1), i dess lydelse enligt förordning 2017/1578 (2), mot grundförordning nr 1225/2009 (3), bland annat på grund av att

—

det inte har visats att villkoren för att vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten underlåta att beakta de kostnader för tillverkning och försäljning av nämnda produkt som återspeglas i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörerna är uppfyllda enligt bestämmelsen i artikel 2.5 i grundförordningen,

—	importens verkningar felaktigt slogs samman enligt artikel 3.4 i grundförordningen och det således inte i tillräcklig grad har visats att det förelåg dumpad import som vållat skada i den mening som avses i grundförordningen enligt artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen,

—	och det således inte rörde sig om dumpning och ingen antidumpningstull kunde påföras enligt artikel 1 i grundförordningen?

---

(1)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 av den 19 november 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, 2013, s. 2).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1578 av den 18 september 2017 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT, L 239, 2017, s. 9).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Belgien) den 25 april 2022 – vzw Kinderrechtencoalitie Vlaanderen, vzw Liga voor Mensenrechten mot Belgische Staat

(Mål C-280/22)

(2022/C 318/31)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i det nationella målet

Klagande: vzw Kinderrechtencoalitie Vlaanderen, vzw Liga voor Mensenrechten

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

Är artiklarna 3.5, 3.6 och 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 (1) av den 20 juni 2019 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet, jämförd med kommissionens genomförandebeslut C(2018) 7767 av den 30 november 2018 om tekniska specifikationer för en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland och om upphävande av beslut C(2002) 3069, giltiga och förenliga med artikel 16 FEUF och – vad gäller artikel 3.5 och 3.6 – artikel 21 FEUF, samt med artiklarna 7, 8 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i förening med

—	artiklarna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 9, 25, 32, 35 och 36 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (2) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG,

—

artiklarna 1, 2, 3, 4, 8, 9, 10, 27 och 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (3) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF,

—

artiklarna 1, 2, 3, 4, 5, 10, 28, 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (4) av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG,

i den mån det i artiklarna 3.5 och 3.6 i förordning (EU) 2019/1157 föreskrivs att två fingeravtryck av kortinnehavaren ska lagras, i digitala format, på ett lagringsmedium som identitetskortet ska innefatta,

och i den mån det i artiklarna 3.5, 3.6 och 14 i förordning (EU) 2019/1157, jämförda med bilaga III till kommissionens nämnda genomförandebeslut C(2018) 7767 av den 30 november 2018, föreskrivs att fingeravtrycksuppgifterna på de identitetskort och uppehållshandlingar som avses i artikel 2 a och c ska lagras i form av en digital bild av fingeravtrycken på ett elektroniskt mikroprocessorchip som använder sig av RFID och som kan avläsas på trådlös/kontaktlös väg?

---

(1)  EUT L 188, 2019, s. 67.

(2)  EUT L 119, 2016, s. 1.

(3)  EUT L 119, 2016, s. 1.

(4)  EUT L 295, 2018, s. 39.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Wien (Österrike) den 25 april 2022 – G. K., B. O. D. GmbH, S. L.

(Mål C-281/22)

(2022/C 318/32)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: G. K., B. O. D. GmbH, S. L.

Motpart: Österreichischer Delegierter Europäischer Staatsanwalt

Tolkningsfrågor

1.

Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 31.3 första stycket och artikel 32 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (1), tolkas så, att det är nödvändigt att pröva samtliga materiella omständigheter, såsom att gärningen är straffbar, att misstanke om brott föreligger, samt att åtgärden är nödvändig och proportionerlig, om det i en gränsöverskridande utredning krävs domstolsgodkännande för en åtgärd som ska vidtas i den biträdande europeiska delegerade åklagarens medlemsstat?

2.	Är det vid prövningen nödvändigt att beakta huruvida åtgärdens laglighet redan prövats av en domstol i den handläggande europeiska delegerade åklagarens medlemsstat i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstaten?

3.	För det fall att den första frågan besvaras nekande eller den andra frågan besvaras jakande: I vilken omfattning ska det ske en domstolsprövning i den handläggande europeiska delegerade åklagarens medlemsstat?

---

(1)  EUT L 283, 2017, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 3 maj 2022 – YQ, RJ mot Getin Noble Bank S.A.

(Mål C-287/22)

(2022/C 318/33)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: YQ, RJ

Motpart: Getin Noble Bank S.A.

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 (1), mot bakgrund av proportionalitetsprincipen och effektivitetsprincipen, hinder för en sådan tolkning av nationella bestämmelser och nationell praxis enligt vilken en nationell domstol, bland annat på grund av konsumentens skyldighet att fullgöra sina åtaganden gentemot näringsidkaren eller näringsidkarens goda ekonomiska situation, kan avslå konsumentens begäran om att domstolen ska förordna om interimistiska åtgärder (interimistiska åtgärder avseende talan) som innebär att fullgörandet av ett avtal, som sannolikt kommer att förklaras ogiltigt till följd av att oskäliga avtalsvillkor utesluts, avbryts under förfarandets gång?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EUT L 95, 1993, s. 29)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 3 maj 2022 – NOS-SGPS SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-290/22)

(2022/C 318/34)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i det nationella målet

Klagande: NOS-SGPS SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfrågor

Omfattas ett holdingbolag med hemvist i Portugal, som omfattas av bestämmelserna i lagdekret nr 495/88 av den 30 december 1988 och vars verksamhetsföremål endast består i att förvalta aktier och andra andelar i andra bolag som inte tillhör försäkringssektorn, av begreppet ”finansiellt institut” i artikel 3.1 led 22 i direktiv 2013/36/EU (1) och artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013 (2)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 5 maj 2022 – A.T.U. Auto-Teile-Unger GmbH & Co. KG och Carglass GmbH mot FCA Italy SpA

(Mål C-296/22)

(2022/C 318/35)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: A.T.U. Auto-Teile-Unger GmbH & Co. KG, Carglass GmbH

Motpart: FCA Italy SpA

Tolkningsfrågor

Ska artikel 61.1 och 61.4 jämförd med bilaga X punkt 2.9 i förordning 2018/858 (1), enligt vilka fordonstillverkare är skyldiga att göra fordonets direkta dataflöde tillgängligt via den seriella dataanslutningen till standarduttaget i syfte att erhålla OBD-information, diagnostik och information om reparation och underhåll av fordonet, även med beaktande av de krav som ställs på fordonstillverkaren i fråga om att garantera den allmänna säkerheten hos fordonet enligt bilaga II, del 1, punkt 63 i nämnda förordning

—	jämförd med förordning nr 661/2009 (2) när det gäller fordon som typgodkänts före den 6 juli 2022, i synnerhet artikel 5.1 i nämnda förordning, och

—	jämförd med förordning 2019/2144 (3) som ska tillämpas från och med den 6 juli 2022, i synnerhet artikel 4.4 och 4.5 i nämnda förordning,

tolkas så, att fordonstillverkaren alltid – även vid implementeringen av sådana säkerhetsåtgärder – måste säkerställa möjligheten för oberoende verkstäder att med hjälp av ett universellt och generiskt diagnosverktyg erhålla sådan OBD-information, diagnostik och information om reparation och underhåll av fordonet, inbegripet den därför nödvändiga möjligheten att skriva data, utan att villkoren – vilka inte uttryckligen anges i förordningen –, att diagnosverktyget måste vara anslutet via internet till en viss server som föreskrivs av fordonstillverkaren och/eller att användaren först personligen måste registrera sig hos fordonstillverkaren, måste vara uppfyllda?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 2009, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2144 av den 27 november 2019 om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009 samt kommissionens förordningar (EG) nr 631/2009, (EU) nr 406/2010, (EU) nr 672/2010, (EU) nr 1003/2010, (EU) nr 1005/2010, (EU) nr 1008/2010, (EU) nr 1009/2010, (EU) nr 19/2011, (EU) nr 109/2011, (EU) nr 458/2011, (EU) nr 65/2012, (EU) nr 130/2012, (EU) nr 347/2012, (EU) nr 351/2012, (EU) nr 1230/2012 och (EU) 2015/166 (EUT L 325, 2019, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammergericht Berlin (Tyskland) den 10 maj 2022 – PM mot Senatsverwaltung für Justiz, Vielfalt und Antidiskriminierung

(Mål C-304/22)

(2022/C 318/36)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Kammergericht Berlin

Parter i det nationella målet

Klagande: PM

Motpart: Senatsverwaltung für Justiz, Vielfalt und Antidiskriminierung

Ytterligare deltagare i rättegången: CM

Tolkningsfrågor

För tolkningen av artiklarna 1.1 a, 2.4, 21.1 och 46 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (1) ställs följande frågor

1.	Utgör upplösning av äktenskap enligt artiklarna 82, 87, 89 och 90 i spanska Código Civil ett avgörande rörande äktenskapsskillnad, i den mening som avses i Bryssel IIa-förordningen?

2.	För det fall att fråga 1 besvaras nekande: Ska upplösning av äktenskap enligt artiklarna 82, 87, 89 och 90 i spanska Código Civil hanteras i enlighet med Bryssel IIa-förordningens artikel 46 om officiella handlingar och överenskommelser?

---

(1)  EUT L 338, 2003, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie (Polen) den 5 maj 2022– ZL, KU och KM mot Provident Polska S.A.

(Mål C-321/22)

(2022/C 318/37)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: ZL, KU och KM

Motpart: Provident Polska S.A.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) tolkas så, att ett villkor enligt vilket en avgift eller provision som är orimligt hög i förhållande till den tjänst som näringsidkaren erbjuder ska betalas till näringsidkaren, ska betraktas som ett oskäligt avtalsvillkor?

2)

Ska artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser eller en tolkning i rättspraxis av dessa nationella bestämmelser enligt vilka det krävs att konsumenten, för att kunna vinna framgång med sin talan mot näringsidkaren om fastställelse av att ett avtal eller den del av avtalet som innehåller oskäliga villkor är ogiltigt eller saknar verkan, har ett berättigat intresse av att få saken prövad?

3)

Ska artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal samt principerna om effektivitet, proportionalitet och rättssäkerhet tolkas så, att de gör det möjligt att slå fast att ett låneavtal, vars enda villkor som avser återbetalningsmetoden har förklarats vara oskäligt, inte kan bestå efter det att villkoret har uteslutits ur avtalet och således är ogiltigt?

---

(1)  EGT L 95, 1993, s. 29.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla m.st. Warszawy w Warszawie (Polen) den 13 maj 2022 – Z. sp. z o.o. mot A. S.A.

(Mål C-326/22)

(2022/C 318/38)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla m.st. Warszawy w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: Z. sp. z o.o.

Motpart: A. S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1), mot bakgrund av unionsrättens effektivitetsprincip, tolkas så, att en konsument, eller en näringsidkare till vilken en konsument har överlåtit sina rättigheter enligt denna bestämmelse i direktivet, med stöd av direktivet kan kräva att kreditgivaren tillhandahåller ett exemplar av avtalet (samt de föreskrifter som utgör en del av avtalet) och lämnar uppgifter om återbetalningen av lånet, vilka är nödvändiga för att kontrollera att de belopp som betalats ut till konsumenten som återbetalning av en proportionell andel av den totala kreditkostnaden till följd av en förtida återbetalning av krediten har beräknats på ett korrekt sätt, och vilka är nödvändiga för att kunna väcka talan om en eventuell återbetalning av ovannämnda belopp?

---

(1)  EUT L 133, 2008, s. 66.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 23 maj 2022 – Audi AG mot GQ

(Mål C-334/22)

(2022/C 318/39)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: Audi AG

Motpart: GQ

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 14.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (1) tolkas så, att den utgör hinder för att varumärkesinnehavaren/domstolen förbjuder en tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt eller till förväxling liknar ett EU-varumärke för reservdelar till en bil (kylargaller/grill), om det utgör en beståndsdel som är avsedd att fungera som ett fäste för ett biltillbehör (ett emblem som återspeglar EU-varumärket), och — när det är tekniskt möjligt att montera ett originalemblem som återspeglar EU-varumärket på en bilreservdel (kylargaller/kylargrill), utan att på denna del återge det varumärke som är identiskt med eller till förväxling liknar EU-varumärket, eller när, — det inte är tekniskt möjligt att montera ett originalemblem som återger EU-varumärket på en bilreservdel (kylargaller/kylargrill), utan att på denna del återge ett tecken som är identiskt med eller till förväxling liknar EU-varumärket? — För det fall någon av frågorna under punkt 1 besvaras jakande:

2)	Vilka bedömningskriterier ska tillämpas i den typen av fall för att kunna avgöra om användningen av EU-varumärket är förenlig med god affärssed?

3)

Ska artikel 9.2 och 9.3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken tolkas så, att varumärket, när det utgör en del av formen på en bildel och det i förordning 2017/1001 saknas en motsvarighet till den så kallade reparationsklausulen i artikel 110.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, (2) i denna situation inte fyller någon betecknande funktion?

4)

Ska artikel 9.2 och 9.3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken tolkas så, att när en beståndsdel som är avsedd att fungera som fäste ett varumärke, som till sin form återspeglar detta varumärke eller till förväxling liknar detta, och är en del av formen av en bildel samt det i förordning 2017/1001 inte finns någon motsvarighet till den så kallade reparationsklausulen i artikel 110.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, – kan beståndsdelen inte betraktas som ett varumärke som fyller en betecknande funktion även om det är identiskt med eller till förväxling liknar varumärket?

---

(1)  EUT L 154, 2017, s. 1.

(2)  EUT L 3, 2002, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 23 maj 2022 – f6 Cigarettenfabrik GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Bielefeld

(Mål C-336/22)

(2022/C 318/40)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: f6 Cigarettenfabrik GmbH & Co. KG

Motpart: Hauptzollamt Bielefeld

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 1.2 i rådets direktiv 2008/118/EG (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv (EU) 2019/475 (2), tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i en medlemsstat om uttag av tobaksskatt på upphettad tobak, i vilken, när det gäller beräkningen av skatten, föreskrivs att, utöver en skattesats för piptobak, en tilläggsskatt ska tas ut som utgör 80 procent av skatten på cigaretter minus skatten på piptobak?

2.

Om tilläggsskatten på upphettad tobak inte utgör en indirekt skatt för särskilda ändamål på punktskattepliktiga varor i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 2008/118: Ska artikel 14.3 i rådets direktiv 2011/64/EU (3) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i en medlemsstat om uttag av tobaksskatt på upphettad tobak, i vilken, när det gäller beräkningen av skatten, föreskrivs att, utöver en skattesats för piptobak, en tilläggsskatt ska tas ut som utgör 80 procent av skatten på cigaretter minus skatten på piptobak?

3.

Om tilläggsskatten på upphettad tobak inte utgör en indirekt skatt för särskilda ändamål på punktskattepliktiga varor i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 2008/118: Ska artikel 14.1 första stycket b och 14.2 första stycket c i direktiv 2011/64/EU tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i en medlemsstat om uttag av tobaksskatt på upphettad tobak, i vilken, när det gäller beräkningen av skatten, föreskrivs att den ska beräknas enligt en värderelaterad skattesats och en specifik skattesats som avgörs av tobaksrullarnas vikt och antal?

---

(1)  Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).

(2)  Rådets direktiv (EU) 2019/475 av den 18 februari 2019 om ändring av direktiven 2006/112/EG och 2008/118/EG vad gäller inkluderingen av den italienska kommunen Campione d'Italia och de italienska delarna av Luganosjön i unionens tullområde och i den territoriella tillämpningen av direktiv 2008/118/EG (EUT L 83, 2019, s. 42).

(3)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 2011, s. 24).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia (Italien) den 30 maj 2022 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Comune di Ginosa

(Mål C-348/22)

(2022/C 318/41)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia

Parter i det nationella målet

Klagande: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Motpart: Comune di Ginosa

Tolkningsfrågor

1)	Är direktiv 2006/123 (1) giltigt och bindande för medlemsstaterna eller är det tvärtom ogiltigt eftersom det är ett harmoniseringsdirektiv som har antagits med bara majoritetsbeslut i stället för med enhällighet, i strid med artikel 115 [i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt]?

2)

Uppfyller direktiv 2006/123, det så kallade Bolkestein-direktivet, på ett objektivt och abstrakt sätt minimikraven på att lagstiftningen ska vara tillräckligt detaljerad och att den nationella lagstiftaren följaktligen inte ska ha något utrymme för skönsmässig bedömning, så att direktivet kan anses vara direkt verkställbart och omedelbart tillämpligt?

3)

För det fall direktiv 2006/123 inte anses vara direkt verkställbart, är den rena uteslutningseffekten eller underlåtelsen att tillämpa den nationella lagen förenlig med rättssäkerhetsprincipen även i fall där den nationella domstolen inte kan göra någon direktivkonform tolkning eller ska eller kan den nationella lagen tvärtom inte tillämpas i ett sådant fall, utan att det påverkar de särskilda sanktioner som föreskrivs i [Europeiska unionens] lagstiftning för underlåtenhet från medlemsstatens sida att fullgöra de skyldigheter som den har som part i fördraget (artikel 49) eller som följer av en underlåtenhet att genomföra direktivet (fördragsbrottsförfarande)?

4)

Utgör den direkta effekten av artikel 12.1, 12.2 och 12.3 i direktiv 2006/123 ett erkännande av det direktivets direkt verkställbara eller omedelbart tillämpliga karaktär eller ska den anses utgöra en bestämmelse om att medlemsstaten ska vidta harmoniseringsåtgärder som inte är av allmän karaktär utan bindande till sitt innehåll, inom ramen för ett harmoniseringsdirektiv som det som är aktuellt här (det ”konstateras att artiklarna 9–13 i direktivet utgör en uttömmande harmonisering …” i den tidigare så kallade Promoimpresa-domen)?

5)

Kan eller ska det enbart anses falla inom ramen för den nationella domstolens exklusiva behörighet (vilken för detta ändamål har tilldelats särskilda tolkningshjälpmedel som möjligheten att inge en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen eller hänskjuta en fråga om grundlagsenlighet) eller även inom ramen för enskilda tjänstemäns eller kommunchefers exklusiva behörighet att kvalificera ett direktiv som direkt verkställbart eller icke direkt verkställbart och att i det förstnämnda fallet underlåta att tillämpa den nationella lagen?

6)

Om direktiv 2006/123 däremot anses vara direkt verkställbart, förutsatt att artikel 49 [i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt] utgör hinder för en automatisk förlängning av koncessioner/tillstånd avseende offentlig egendom på havsområdet som är avsedd för turist- och rekreationsverksamhet endast ”i den mån dessa har ett bestämt gränsöverskridande intresse”, måste detta krav vara uppfyllt även med hänvisning till artikel 12.1 och 12.2 i Bolkestein-direktivet?

7)

Är det förenligt med de mål som eftersträvas i direktiv 2006/123 och i artikel 49 [i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt] att den nationella domstolen fastställer att kravet på ett bestämt gränsöverskridande intresse är uppfyllt, på ett allmänt och abstrakt sätt, med avseende på kort och gott hela det nationella territoriet eller ska denna bedömning tvärtom inte anses avse varje kommuns kustområde och således enbart omfattas av kommunernas behörighet, med hänsyn till de enskilda kommunernas behörighet i Italien?

8)

Är det förenligt med de mål som eftersträvas i direktiv 2006/123 och i artikel 49 [i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt] att den nationella domstolen fastställer att kravet på att resurserna och tillstånden är begränsade med avseende på kort och gott hela det nationella territoriet är uppfyllt, på ett allmänt eller abstrakt sätt, eller ska denna bedömning tvärtom inte anses avse varje kommuns kustområde och således enbart omfattas av de enskilda kommunernas behörighet, med hänsyn till de enskilda kommunernas behörighet i Italien?

9)

Om direktiv 2006/123 på ett abstrakt sätt anses vara direkt verkställbart, ska denna omedelbara tillämplighet även anses föreligga i praktiken i ett regelverk – såsom det italienska – i vilket artikel 49 i sjölagen är tillämplig (där det föreskrivs att när koncessionen löper ut ”ska alla fasta anläggningar tillfalla staten utan någon kompensation eller ersättning”) och är denna konsekvens av det aktuella direktivets uppfattade direkt verkställbara eller omedelbart tillämpliga karaktär (särskilt när det gäller vederbörligen godkända murverk eller koncessioner avseende offentlig egendom som är funktionellt knutna till inkvarteringsverksamhet inom turistnäringen, såsom hotell eller turistanläggningar) förenlig med skyddet för de grundläggande rättigheterna, exempelvis äganderätten, vilka är rättigheter som förtjänar ett privilegierat skydd enligt unionsrätten och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

Talan väckt den 3 juni 2022 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-360/22)

(2022/C 318/42)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Roels)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 45, 46 och FEUF och artiklarna 28, 36 och 40 EES genom att anta och behålla i kraft artikel 85.1 b och artikel 87.2 f i Pensionenwet (lag om pension), jämförda med artikel 19.2 i Wet op de loonbelasting (lag om skatt på lön), och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att den nederländska lagstiftningen om överföring av pensionskapital som betalats in i den så kallade ”andra pelaren”, kompletterande pension som betalas in av arbetsgivaren, är oförenlig med den fria rörligheten för arbetstagare, tjänster och kapital, eftersom en överföring till en annan medlemsstat av pensionskapital utan att skatt tas ut endast är möjlig om det de möjligheter att få pensionen utbetald som ett kapitalbelopp är de samma eller mer begränsade än i Nederländerna. I ett antal medlemsstater kan pensioner bara betalas ut helt eller delvis som en engångsutbetalning där migrerande arbetstagare som överför sitt pensionskapital till en av dessa medlemsstater beskattas. Liknande överföring av pensionskapital inom Nederländerna beskattas inte.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Frankfurt am Main (Tyskland) den 14 juni 2022 – flightright GmbH mot Transportes Aéreos Portugueses SA (TAP)

(Mål C-388/22)

(2022/C 318/43)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Frankfurt am Main

Parter i det nationella målet

Kärande: flightright GmbH

Svarande: Transportes Aéreos Portugueses SA (TAP)

Tolkningsfrågor

1.	Föreligger en extraordinär omständighet i den mening som avses i artikel 5.3 i förordningen (1), om det råder meteorologiska förhållanden som omöjliggör en flygning, oberoende av deras faktiska karaktär?

2.	Om fråga 1 besvaras nekande, kan de meteorologiska förhållandenas extraordinära karaktär definieras utifrån deras regionala och säsongsmässiga frekvens på den plats och vid den tid då de uppträder?

3.

Föreligger en extraordinär omständighet i den mening som avses i artikel 5.3 i förordningen när ett flygledningsbeslut avseende ett visst flygplan en viss dag medför att en eller flera flygningar med detta plan kraftigt försenas, skjuts upp till nästa dag eller ställs in, oberoende av vad som är anledningen till detta beslut?

4.	Om fråga 3 besvaras nekande, måste anledningen till själva beslutet vara extraordinär, det vill säga att man inte måste räkna med den?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT, L 46, 2004, s. 1).

Överklagande ingett den 4 juli 2022 av Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) av den dom som tribunalen (tionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 4 maj 2022 i mål T-718/20, Wizz Air mot kommissionen

(Mål C-440/20 P)

(2022/C 318/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) (ombud: E. Vahida, avocat, S. Rating, abogado, och I.-G. Metaxas-Maranghidis, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2020) 1160 final av den 24 februari 2020 om statligt stöd SA.56244 (2020/N) – Rumänien – Undsättningsstöd till TAROM (1), och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, alternativt,

—	återförvisa målet till tribunalen för ny prövning och låta beslutet om rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande anstå

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat följande grunder till stöd för överklagandet:

Första grunden: Tribunalens rättstillämpning var felaktig när den fann att det var fråga om en viktig tjänst som är svår att ersätta i den mening som avses i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (2) (nedan kallade riktlinjerna).

Andra grunden: Tribunalen tillämpning av riktlinjerna var felaktig med avseende på bevisningen att det skulle vara svårt för en konkurrent att fylla den tidigare leverantörens plats.

Tredje grunden: Tribunalen missförstod entydig bevisning som lagts fram inför den när den bedömde tillgänglig kapacitet på marknaden och lågprisflygbolags kapacitet att trafikera inrikes linjer.

Fjärde grunden: Tribunalens rättstillämpning var felaktig när den fann att kapitalökningar inte kan ha något samband med en omstruktureringsplan.

Femte grunden: Tribunalen missförstod entydig bevisning som lagts fram inför den när den bedömde den tid som Taroms omstruktureringsperiod pågått.

Sjätte grunden: Tribunalens rättstillämpning var felaktig när den fann att kommissionen inte behövde kontrollera huruvida befintligt stöd hade blivit nytt stöd.

Sjunde grunden: Tribunalens rättstillämpning var felaktig när det gällde bedömningen av kommissionens underlåtenhet att inte inleda det formella granskningsförfarandet.

---

(1)  EUT C 310, 2020, s. 3.

(2)  EUT C 249, 2014, s. 1.

Talan väckt den 8 juli 2022 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-455/22)

(2022/C 318/45)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Escobar Gómez, E.A. Stamate, C. Valero)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Rumänien, fram till den 3 oktober 2020, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i direktiv 2010/75/EU (1), och

—	förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Från år 2014 till den 3 oktober 2020 ska S.C. CET Govora nr 2, S.C. Electrocentrale Deva (Mintia) nr 2 och S.C. Electrocentrale Deva (Mintia) nr 3 ha bedrivit verksamhet utan att inneha ett giltigt miljötillstånd i enlighet med föreskrifterna i direktiv 2010/75. De rumänska myndigheterna ska ha medgett att nämnda tre anläggningar fortsatte att bedriva verksamhet utan att inneha ett giligt miljötillstånd fram till den 3 oktober 2020, men ska ha medgett att anläggningarna var i funktion sporadiskt i syfte att säkerställa det nationella energisystemets säkerhet.

Rumänien ska ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i direktiv 2010/75 genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att S.C. CET Govora nr 2, S.C. Electrocentrale Deva (Mintia) nr 2 och S.C. Electrocentrale Deva (Mintia) nr 3 bedriver verksamhet på grundval av ett giltigt miljötillstånd.

Vad beträffar argumentet att anläggningarna tas i bruk sporadiskt i syfte att säkerställa det nationella energisystemets säkerhet, föreskrivs inte någon liknande möjlighet till allmänt undantag från skyldigheten att inneha ett miljötillstånd i artikel 4.1 i direktivet. Dessutom följer det av domstolens praxis att en medlemsstat är ansvarig för åsidosättanden av skyldigheter som följer av unionsrätten oavsett vilket organ i medlemsstaten som är ansvarigt och nämnda medlemsstat har inte rätt att åberopa bestämmelser, praxis eller situationer i den nationella rättsordningen för att motivera ett åsidosättande av de skyldigheter som följer av [unions-]direktiven. Rumänien kan således inte åberopa rent inhemska situationer, såsom aktörers insolvens eller tvister rörande att anläggningarnas verksamhet har upphört, för att motivera varför skyldigheterna som följer av direktivet inte iakttas.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17).

Tribunalens dom av den 29 juni 2022 – Hijos de Moisés Rodríguez González mot EUIPO – Irland och Ornua (La Irlandesa 1943)

(Mål T-306/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket La Irlandesa 1943 - Absoluta ogiltighetsgrunder - Ogiltigförklaring meddelad av EUIPO:s besvärskammare - Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen - Relevant datum för prövningen av en absolut ogiltighetsgrund - Varumärke som är ägnat att vilseleda allmänheten - Artikel 7.1 g i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 g i förordning (EU) 2017/1001) - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning 2017/1001))

(2022/C 318/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hijos de Moisés Rodríguez González, SA (Las Palmas, Gran Canaria, Spanien) (ombud: advokaten J. García Domínguez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral, D. Hanf och E. Markakis)

Motpart vid EUIPO:s besvärskammare: Irland

Motpart vid EUIPO:s besvärskammare överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ornua Co-operative Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Sanz Cerralbo)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av besvärskammaren vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 2 mars 2020 (ärende R 1499/2016-G).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Hijos de Moisés Rodríguez González, SA, ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 247, 27.07.2020.

Tribunalens dom av den 29 juni 2022 – LA International Cooperation mot kommissionen

(Mål T-609/20) (1)

(Instrument för stöd inför anslutningen - Olafs utredning - Kommissionens beslut om administrativ påföljd - Uteslutning från deltagande i upphandlingsförfaranden och förlust av rätten att erhålla bidrag som finansieras med medel ur unionens allmänna budget under en period på fyra år - Upptagande i databasen i systemet för tidig upptäckt och uteslutning - Budgetförordningen - Oinskränkt behörighet - Påföljdens proportionalitet)

(2022/C 318/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: LA International Cooperation Srl (Milan, Italian) (ombud: advokaterna B. O’Connor och M. Hommé)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Pethke)

Saken

Sökanden, som väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF, yrkade ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 20 juli 2020, i vilket kommissionen under fyra år uteslöt sökanden från att delta i upphandlingsförfaranden och förlust av rätten att erhålla bidrag som finansieras med medel ur Europeiska unionens allmänna budget och från att delta i förfaranden för att erhålla medel enligt rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med finansförordning för elfte utvecklingsfonden (EUT L 58, 2015, s. 17) och beslutade att information om denna uteslutning skulle offentliggöras på kommissionens webplats.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	LA International Cooperation Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 19, 18.1.2021.

Tribunalens dom av den 29 juni 2022 – bet-at-home.com Entertainment mot EUIPO (bet-at-home)

(Mål T-640/21) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket bet-at-home - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 b och c i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 318/48)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: bet-at-home.com Entertainment GmbH (Linz, Österrike) (ombud: advokaten R. Paulitsch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Nicolás Gómez och D. Hanf)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF, enligt vilket klaganden yrkar ändring av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 5 augusti 2021 (ärende R 2143/2020-1).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	bet-at-home.com Entertainment GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 471, 22.11.2021.

Tribunalens beslut av den 28 juni 2022 – Hangzhou Dingsheng Industrial Group m.fl. mot kommissionen

(Mål T-150/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Dumping - Import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina - Inledande av en undersökning beträffande kringgående av de befintliga antidumpningsåtgärder som föreskriver registrering av import - Import av aluminiumfolie som avsänts från Thailand med ursprung i Kina - Förlängning av den slutgiltiga antidumpningstullen - Intresset av att få målet prövad har bortfallit - Anledning saknas att döma i målet)

(2022/C 318/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hangzhou Dingsheng Industrial Group Co., Ltd (Hangzhou, Kina), Dingheng New Materials Co., Ltd (Rayong, Thailand), Thai Ding Li New Materials Co., Ltd (Rayong) (ombud: advokaterna G. Coppo och G. Pregno,)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Blanck och P. Němečková)

Saken

Sökandena har med sin talan, som väckts med stöd av artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2162 av den 18 december 2020 om inledande av en undersökning beträffande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2015/2384 och genomförandeförordning (EU) 2017/271 avseende import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina, genom att viss aluminiumfolie avsänds från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte, och om registrering av sådan import (EUT L 431, 2020, s. 48).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i målet.

2)	Hangzhou Dingsheng Industrial Group Co. Ltd, Dingheng New Materials Co. Ltd och Thai Ding Li New Materals Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182 av den 10.5.2021

Tribunalens beslut av den 28 juni 2022 – Compass Tex mot EUIPO (Trusted Handwork)

(Mål T-704/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordelementen Trusted Handwork - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Uppenbart att talan saknar rättslig grund)

(2022/C 318/50)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Compass Tex Ltd (Tsuen Wan, Hong Kong, Kina) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: T. Klee och D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 31 augusti 2021 (ärende R 0034/2021-5) angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordelementen Trusted Handwork.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Compass Tex Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 2 av den 3.1.2022

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 27 juni 2022 – Usmanov mot rådet

(Mål T-237/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder vidtagna mot åtgärder som Ryssland har vidtagit som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet - Frysning av tillgångar - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger ej - Intresseavvägning)

(2022/C 318/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alisher Usmanov (Tasjkent, Uzbekistan) (ombud: advokaten J. Grand d’Esnon)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och A. Vitro)

Saken

Genom sin talan som väckts med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF, ansöker sökanden i huvudsak om uppskov med verkställigheten dels av två rättsakter genom vilka kriterierna för upptagande i förteckningen av personer, enheter och organisationer som är föremål för restriktiva åtgärder på grund av sin delaktighet i åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende har ändrats, dels av två rättsakter genom vilka sökandens namn har upptagits på denna förteckning. Sökanden ansöker närmare bestämt, för det första, och i första hand, om uppskov med verkställigheten av rådets beslut (Gusp) 2022/337 av den 28 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 59, 2022, s. 1), i den del denna rättsakt avser sökanden, av rådets genomförandeförordning (EU) 2022/336 av den 28 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 58, 2022, s. 1), i den del denna rättsakt avser sökanden, av rådets beslut (Gusp) 2022/329 av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 50, 2022, s. 1) och av rådets förordning (EU) 2022/330 av den 25 februari 2022 om ändring av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 51, 2022, s. 1). För det andra, och i andra hand, ansöker sökanden om uppskov med verkställigheten av beslut 2022/337 i den del denna rättsakt avser sökanden, av genomförandeförordning 2022/336 i den del denna rättsakt avser sökanden, av artikel 1.2 f och g i beslut 2022/329 och av artikel 1.1 f och g i förordning 2022/330. För det tredje yrkar sökanden att Europeiska unionens råd ska förpliktas att till sökanden utge ett belopp på 20 000 euro för de kostnader sökanden har haft för att försvara sina intressen.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 4 juli 2022 – Lacapelle mot parlamentet

(Mål T-240/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Institutionell rätt - Ledamot av parlamentet - Uteslutande från deltagande i parlamentets valobservatörsdelegationer - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 318/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Lin Lacapelle (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten F.-P. Vos)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz och T. Lukácsi)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, genom vilken sökanden begär uppskov med verkställigheten av beslut D-301937 av den 3 mars 2022 som fattats av ordförandena för gruppen för demokratistöd och valsamordning, varigenom sökanden utesluts från allt deltagande i Europaparlamentets valobservatörsdelegationer fram till dess att hans mandat som ledamot upphör (2019–2024).

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 4 juli 2022 – Juvin mot parlamentet

(Mål T-241/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Institutionell rätt - Ledamot av parlamentet - Uteslutande från deltagande i parlamentets valobservatörsdelegationer - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 318/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Hervé Juvin (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten F.-P. Vos)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz och T. Lukácsi)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, genom vilken sökanden begär uppskov med verkställigheten av beslut D-301936 av den 3 mars 2022 som fattats av ordförandena för gruppen för demokratistöd och valsamordning, varigenom sökanden utesluts från allt deltagande i Europaparlamentets valobservatörsdelegationer fram till dess att hans mandat som ledamot upphör (2019–2024).

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 18 maj 2022 – VEB.RF mot rådet

(Mål T-288/22)

(2022/C 318/54)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: State Development Corporation ”VEB.RF” (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna J. Iriarte Ángel och E. Delage González)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut 2014/145/Gusp (1) av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i dess ändrade lydelse, (2) i de delar som avser eller kan påverka sökanden,

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 269/2014 (3) av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i dess ändrade lydelse, (4) i de delar som avser eller kan påverka sökanden, och

—	ogiltigförklara artikel 1e, jämförd med bilaga VIII, i rådets beslut 2014/512/Gusp (5) av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, i dess ändrade lydelse, (6) i de delar som avser eller kan påverka sökanden,

—	ogiltigförklara artikel 5h, jämförd med bilaga XIV, i rådets förordning (EU) nr 833/2014 (7) av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, i dess ändrade lydelse, (8) i de delar som avser eller kan påverka sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Grunder till stöd för de två första yrkandena: — a) Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som ligger till grund för de angripna bestämmelserna. — b) Åsidosättande av motiveringsskyldigheten. — c) Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsligt skydd. — d) Åsidosättande av rätten till egendom, jämförd med proportionalitetsprincipen. — e) Åsidosättande av likabehandlingsprincipen. — f) Maktmissbruk

2.

Grunder till stöd för de två sistnämnda yrkandena: — a) Åsidosättande av motiveringsskyldigheten. — b) Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som ligger till grund för de angripna bestämmelserna. — c) Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsligt skydd. — d) Åsidosättande av rätten till egendom. — e) Åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

---

(1)  EUT L 78, 2014, s. 16.

(2)  Ändrad genom rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 98).

(3)  EUT L 78, 2014, s. 6.

(4)  Ändrad genom rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 3).

(5)  EUT L 229, 2014, s. 13.

(6)  Ändrad genom rådets beslut (GUSP) 2022/346 av den 1 mars 2022 om ändring av beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 63, 2022, s. 5).

(7)  EUT L 229, 2014, s. 1.

(8)  Ändrad genom rådets förordning (EU) 2022/345 av den 1 mars 2022 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 63, 2022, s. 1).

Talan väckt den 18 maj 2022 – Shuvalov mot rådet

(Mål T-289/22)

(2022/C 318/55)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Igor Shuvalov (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna J. Iriarte Ángel och E. Delage González)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkande

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut 2014/145/Gusp (1) av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i de delar det avser eller kan påverka sökanden,

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 269/2014 (2) av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i de delar det avser eller kan påverkan sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning av de omständigheter som ligger till grund för de ålagda restriktionerna, eftersom sökanden ålagts restriktioner utan någon faktisk grund och utan aktuell och konkret bevisning.

2.	Andra grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom det saknas en korrekt motivering av de angripna bestämmelserna med avseende på sökanden, vilket förhindrar sökanden från att på ett ändamålsenligt sätt formulera sitt försvar.

3.	Tredje grunden avser ett åsidosättande av den mänskliga rättigheten yttrandefriheten, eftersom sökanden ålagts restriktioner på grundval av vissa observationer som skyddas av nämnda mänskliga rättighet.

4.

Fjärde grunden avser ett åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsligt skydd vad gäller motiveringen av rättsakterna, avsaknaden av faktisk bevisning av de skäl som åberopats och åsidosättande av rätten till yttrandefrihet, rätten till försvar och rätten till egendom, eftersom kravet att förete aktuell och konkret bevisning och motiveringsskyldigheten inte har iakttagits, vilket inverkar på övriga nämnda rättigheter.

5.	Femte grunden avser ett åsidosättande av rätten till egendom, jämförd med proportionalitetsprincipen, eftersom nämnda rätt begränsats på ett orättvist och dessutom oproportionerligt sätt.

6.	Sjätte grunden avser ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom sökandens ställning vid en jämförelse har skadats utan att det finns någon grund för detta.

7.	Sjunde grunden avser maktmissbruk, eftersom det finns objektiva, tydliga och samstämmiga uppgifter som tyder på att ändamålen för att ålägga och förlänga de restriktiva åtgärderna är andra än de som rådet gjort gällande.

---

(1)  EUT L 78, 2014, s. 16, i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 98).

(2)  EUT L 78, 2014, s. 6, i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, s. 3).

Talan väckt den 27 maj 2022 – PH m.fl. mot ECB

(Mål T-323/22)

(2022/C 318/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PH, PI, PJ, PK (ombud: advokaterna D. Hillemann, C. Fischer och T. Ehls)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	med retroaktiv verkan (ex tunc) ogiltigförklara ECB:s beslut ECB-SSM-2022-EN-4 QLF-2020-0037 av den 22 mars 2022 avseende invändningen mot förvärvet av kvalificerade innehav och mot att 50 procent av kapitalet och rösträtterna överskrids, delgivet samma datum, och

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena elva grunder.

1.

Första grunden: Påstått felaktig tillämpning av 2c § punkt 1b led 1 Kreditwesengesetz (KWG) (1) vad gäller ”tillförlitlighet”. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ingivna bevis inte har beaktats, att otillåtna bedömningskriterier har använts samt att sakomständigheter har missuppfattats.

2.	Andra grunden: Påstått felaktig tillämpning av 2c § punkt 1b led 4 KWG vad gäller ”yrkeskompetens”. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att irrelevanta omständigheter lagts till grund för beslutet och att den första sökandens erfarenhet inte har beaktats.

3.	Tredje grunden: Påstått felaktig tillämpning av 2c § punkt 1b led 6 KWG vad gäller ”finansiell styrka”. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ECB tillämpat kriterier som saknar stöd i lagen samt beräknat kapitalkraven felaktigt.

4.

Fjärde grunden: Påstått felaktig tillämpning av 2c § punkt 1b led 2 KWG vad gäller ”iakttagande av tillsynskraven”. — Denna grund hänför sig till fastställandet av en strategi, förfaranden för att bestämma och säkerställa riskhanteringsförmåga, upprättandet av ett internt kontrollsystem, bemanning och framtida utkontraktering av verksamhet.

5.

Femte grunden: Påstått felaktig tillämpning av 2c § punkt 1b led 5 KWG vad gäller misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ECB underlåtit att beakta vidtagna eller planerade åtgärder och ingiven bevisning samt underlåtit att erkänna att det saknades grunder för misstankar.

6.

Sjätte grunden: Påstått åsidosättande av artikel 19 och skäl 75 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013, (2) samt maktmissbruk och felaktig bedömning avseende huruvida det förelåg grund för att neka tillstånd till att förvärva den aktuella banken. — Denna grund hänför sig till den ingivna bevisningens räckvidd, kvalité och timing, samt frågan om den första sökandens riskbenägenhet.

7.	Sjunde grunden: Påstådd underlåtenhet att beakta relevanta sakomständigheter samt påstått felaktiga bedömningar. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ingivna bevis, förklaringar och uppgifter inte har beaktats.

8.	Åttonde grunden: Påstått åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Sökandena har med denna grund gjort gällande att det inte var nödvändigt att förbjuda förvärvet och att mildare åtgärder inte har beaktats.

9.	Nionde grunden: Påstått åsidosättande av omsorgsplikten och skyldigheten att vara opartisk. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ECB inte beaktat den första sökandens styrkta framgångsrika verksamhet och beaktat omständigheter som inte var relevanta för det angripna beslutet.

10.

Tionde grunden: Åsidosättande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Sökandena har med denna grund gjort gällande att ECB åsidosatt rätten att utöva ett fritt valt yrke i artikel 15 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt den fria konkurrensen och näringsfriheten i artikel 16 i stadgan.

11.	Elfte grunden: Påstått åsidosättande av motiveringsskyldigheten. — Den sista grunden hänför sig till de första tre sökandenas integritet och finansiella styrka.

---

(1)  Gesetz über das Kreditwesen: Hänvisningarna till denna tyska lag återfinns i ansökan.

(2)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 83).

Talan väckt den 1 juli 2022 – QF mot rådet

(Mål T-386/22)

(2022/C 318/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: QF (ombud: advokaterna T. Marembert och A. Bass)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/582 (1) av den 8 april 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende i den del det avser sökanden,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 (2) av den 8 april 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende i den del den avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, som avser uppenbart oriktig bedömning. Sökanden gör gällande dels att ingen av rådets bevisning uppfyller kraven i unionsrättens rättspraxis vad gäller beviskrav och bevisningens kvalitet, dels att inget av påståendena i rådets motivering är visade. Slutligen anför sökanden inom ramen för denna grund ekonomiska argument för att visa att rådets motivering är felaktig.

---

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/582 av den 8 april 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 55).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 3).

Överklagande ingett den 5 juli 2022 – adp Merkur mot EUIPO – psmtec (SEVEN SEVEN 7)

(Mål T-408/22)

(2022/C 318/58)

Överklagandet är avfattat på tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: adp Merkur GmbH (Espelkamp, Tyskland) (ombud: advokaten K Mandel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: psmtec GmbH (Illertissen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”SEVEN SEVEN 7” – Registreringsansökan nr 18 123 915

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 26 april 2022 i ärende R 1498/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bifalla invändningen i dess helhet,

—	avslå ansökan nr 18 123 915 om registrering som EU-varumärke ”SEVEN SEVEN 7” för samtliga omtvistade varor i klass 9, nämligen för ”Programvara för videospel; Spelprogramvara; Spelprogramvara; Mjukvaror”. och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 5 juli 2022 – Hasbro mot EUIPO – Kreativni dogadaji (DRINKOPOLY)

(Mål T-413/22)

(2022/C 318/59)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Hasbro, Inc. (Pawtucket, Rhode Island, Förenta staterna) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Kreativni dogadaji d.o.o. (Zagreb, Kroatien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket DRINKOPOLY – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 062 463

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 8 april 2022 i ärende R 596/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Kreativni dogadaji d.o.o., om det intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

Talan väckt den 6 juli 2022 – Colombani mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-414/22)

(2022/C 318/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marc Colombani (Auderghem, Belgien) (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 13 oktober 2021 som fattats av direktören för personalavdelningen, om att till sökanden överlämna flera CV, vilka censurerats och på ett felaktigt sätt presenterats som om de motsvarade Europeiska utrikestjänstens åtagande inom ramen för avtalet av den 9 februari 2021,

—	ogiltigförklara det avtal som träffats den 9 februari 2021 målet T-507/20 på grund av bristande samtycke och på grund av att Europeiska utrikestjänsten inte har iakttagit lydelsen i avtalet,

—

i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara beslutet av den 29 mars 2022 som fattats av generaldirektören för Europeiska utrikestjänstens resurser om att avslå sökandens klagomål R/618/21 avseende underlåtenhet att uppfylla en av de väsentliga klausulerna i det avtal som träffats den 9 februari 2021 i målet T-507/20, i vilken det föreskrevs att Europeiska utrikestjänsten till sökanden skulle överlämna ”de uppgifter som rör kvalifikationer och yrkeserfarenhet hos de sökande som urvalskommittén vid ett första urval anser bäst motsvarar kriterierna för flera förfaranden som anges i avtalet”, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot beslutet avseende ansökan om tillgång till handlingar, åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet personuppgifter och vid tolkningen av förordningarna nr 2018/1725 (1) och 1049/2001, (2) maktmissbruk och en tolkning av artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) som strider mot bestämmelserna i nämnda förordningar.

2.

Andra grunden: Oförenlighet med artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av artikel 45 i förordning 2018/1725, eftersom begränsningen av rätten till tillgång till handlingar strider mot principerna om god förvaltningssed, rätten till en rättvis rättegång, parternas likställdhet i processen och rätten till ett effektivt rättsmedel och hindrar all domstolsprövning av de omtvistade rättsakterna.

3.

Tredje grunden: Europeiska utrikestjänstens argument ska underkännas, eftersom den endast åberopar återkallandet utan att i sak bemöta det ingivna klagomålet, och avsaknad av motivering vad gäller avslaget på klagomålet avseende att begränsningen av rätten till tillgång till handlingar är rättsstridig.

4.	Fjärde grunden: Fel i tjänsten och åsidosättande av tjänsteföreskrifterna på grund av att dem som antagit de angripna besluten var partiska och befann sig i en intressekonflikt.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av förlikningsavtalet och om återkallandet av talan i målet T-507/20 har sökanden åberopat två grunder.

1.	Första grunden: Sökanden gör i första hand gällande uppsåt och ogiltighet av det avtal som träffats i målet T-507/20.

2.	Andra grunden: Sökanden åberopar i andra hand att Europeiska utrikestjänsten har åsidosatt avtalet och felaktigt har åberopat rättskraften.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

Talan väckt den 6 juli 2022 – Intel Corporation mot kommissionen

(Mål T-417/22)

(2022/C 318/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Intel Corporation Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: D. Beard och J. Williams, Barristers-at-Law, och advokaten B. Meyring)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

a.

förplikta kommissionen att betala skadestånd på 593 177 661,75 euro, vilket motsvarar: dröjsmålsränta på kapitalbeloppet 1 060 000 000 euro till ECB:s refinansieringsränta den första dagen i den kalendermånad då kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 Intel (nedan kallat beslutet) antogs (nämligen 1,25 procent) med tillägg av 3,5 procentenheter (eller, alternativt, den räntesats som tribunalen finner lämplig), för perioden den 13 augusti 2009 (datumet för Intels preliminära betalning av böterna) till den 25 februari 2022 (datumet för kommissionens återbetalning av kapitalbeloppet för böterna), minus det räntebelopp på 38 059 598,52 euro som kommissionen redan betalat till Intel,

b.

förplikta kommissionen att betala ränta för det belopp som begärs i punkt a ovan för perioden från den 25 februari 2022 (den dag då kommissionen återbetalade kapitalbeloppet för böterna), alternativt från den 28 april 2022 (datumet för Intels första talan väcktes), eller från den 6 juli 2022 (den dag då denna talan väcktes) eller, alternativt, från och med den dag då domen meddelas i förevarande mål, till och med den dag då kommissionen faktiskt betalar beloppet i enlighet med en dom som bifaller denna talan, med den räntesats som ECB tillämpar på refinansieringstransaktioner, med tillägg av 3,5 procentenheter, eller, alternativt, till den räntesats som tribunalen finner lämplig,

c.

vidare eller alternativt: i. ogiltigförklara alla kommissionens beslut om avslag på ansökan om återbetalning av dröjsmålsränta och förplikta kommissionen att betala dröjsmålsränta med samma belopp som begärts i punkterna a och b ovan, eller ii. alternativt, fastställa att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel dröjsmålsränta på kapitalbeloppet avseende de böter som återbetalats till följd av ogiltigförklaringen av beslutet, och förplikta kommissionen att göra detta med samma belopp som yrkas i punkterna a och b ovan,

d.	i vart fall, förplikta kommissionen att ersätta Intels kostnader och utgifter i samband med detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Genom ansökan av den 28 april 2022 i mål T-236/22 (nedan kallad Intels första talan om ränta), yrkade Intel betalning av dröjsmålsränta (och ränta på dröjsmålsräntan) på grund av ogiltigförklaringen av artikel 2 i beslutet, vilken sökanden hävdar att kommissionen inte har betalat. Kommissionen har fortfarande inte betalat räntan. Kommissionen har dock kommunicerat ytterligare med Intel efter Intels första talan om ränta, och angett nya skäl för att vägra betala. Genom förevarande talan, som görs preventivt mot bakgrund av den osäkerhet som uppkommit genom kommissionens korrespondens, ifrågasätter Intel korrespondensen. Till stöd för sin talan åbeorpar sökanden tre grunder.

1.

För det första yrkar sökanden med stöd av artikel 268 FEUF jämförd med artikel 340.2 FEUF och artikel 41.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skadestånd jämte ränta för den skada som sökanden har lidit till följd av kommissionens vägran att betala Intel dröjsmålsränta på kapitalbeloppet avseende ett bötesbelopp som återbetalats till följd av att artikel 2 i kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 ogiltigförklarades genom domen i målet T-286/09 RENV, ECLI:EU:T:2022:19. I detta avseende åberopar sökanden kravet på att vidta nödvändiga åtgärder för att följa upphävandet av böter enligt artikel 266 FEUF, vilket innefattar betalning av dröjsmålsränta. Kommissionens påstående att talefristen för varje talan om utomobligatoriskt ansvar börjar löpa från dagen för den preliminära betalningen av böterna är felaktigt.

2.

För det andra, vidare eller i andra hand, yrkar sökanden med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av varje beslut av kommissionen om avslag på återbetalning av dröjsmålsränta, med den räntesats som avses ovan, med motiveringen att (i) det strider mot artikel 266 FEUF och (ii) det anges ett felaktigt datum för när talefristen för varje talan om utomobligatoriskt ansvar börjar löpa.

3.

För det tredje, med stöd av artikel 265 FEUF och i tredje hand, i den mån kommissionen inte har antagit en slutlig ståndpunkt (trots sökandens begäran), yrkar sökanden att det ska fastställas att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel nämnda dröjsmålsränta enligt artikel 266 FEUF, och att kommissionen ska förpliktas att betala denna dröjsmålsränta med den räntesats som avses ovan.

4.

I sista hand gör sökanden gällande att en motsatt tolkning av förordningarna från 2002, 2012 och/eller 2018 som skulle utesluta betalning av dröjsmålsränta i enlighet med artikel 266 FEUF, såsom den tolkats av EU-domstolen och tribunalen, skulle få till följd att de relevanta bestämmelserna skulle strida mot primärrätten. Under dessa omständigheter åberopar sökanden en alternativ grund om rättsstridighet enligt artikel 266 FEUF och artikel 277 FEUF.

Talan väckt den 5 juli 2022 – HSBC Continental Europe mot kommissionen

(Mål T-418/22)

(2022/C 318/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: HSBC Continental Europe (Paris, Frankrike) (ombud: D. Bailey, C. Thomas, Barristers-at-Law, M. Giner Asins och C. Angeli, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand, förplikta kommissionen att omedelbart betala dröjsmålsränta till ett belopp på 3 199 935,70 euro, och i andra hand, ett annat belopp som grundas på den period och den räntesats som tribunalen finner lämplig,

—

i första hand, förplikta kommissionen att betala ränta på dröjsmålsräntan (sammansatt ränta) (eller det belopp som anges i yrkandet ovan) från den 5 november 2019 till dess att beloppet betalas, med en dröjsmålsräntesats på 3,5 procent (det vill säga i första hand, ECB:s refinansieringsränta med ett tillägg på 3,5 procent eller, i andra hand, under den period och till den räntesats som tribunalen finner lämplig), eller i andra hand, förplikta kommissionen att betala sammansatt ränta antingen från och med dagen för HBCE:s begäran av den 14 mars 2022 eller från och med dagen för denna ansökan (med en enkel dröjsmålsräntesats på 3,5 procent som ska betalas före den tidpunkten),

—	samt eller i andra hand ogiltigförklara kommissionens avslagsbeslut,

—	i tredje hand, fastställa att kommissionens underlåtenhet att agera genom att inte betala dröjsmålsräntebeloppet (eller någon annan dröjsmålsränta) jämte sammansatt ränta på det beloppet är rättsstridigt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta HBCE:s rättegångskostnader och övriga kostnader för förfarandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör i första hand gällande att den har rätt till dröjsmålsräntebeloppet med stöd av en talan enligt artikel 266 första stycket FEUF och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom kommissionen var skyldig att betala det beloppet för att följa tribunalens dom i mål T-105/17. HBCE har i detta avseende i andra hand åberopat artikel 277 FEUF, för det fall kommissionen avser att åberopa sekundärrättsakter för att motivera sin ståndpunkt och sådan lagstiftning skulle tolkas i strid med de rättigheter som HBCE har enligt fördraget.

2.

Andra grunden: Sökanden gör (vidare) i första hand gällande att den under alla omständigheter har rätt att återkräva dröjsmålsräntebeloppet med stöd av en talan enligt artikel 266 andra stycket FEUF, artiklarna 268 och 340 FEUF och artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, på grund av unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, eftersom kommissionen underlåtit att betala dröjsmålsränta i enlighet med tribunalens dom i mål T-105/17. HBCE har i detta avseende på nytt, i andra hand, åberopat artikel 277 FEUF, för det fall kommissionen avser att åberopa sekundärrättsakter för att motivera sin ståndpunkt och sådan lagstiftning skulle tolkas i strid med de rättigheter som HBCE har enligt fördraget.

3.

Tredje grunden: Sökanden har enligt artikel 266 första stycket FEUF och/eller artikel 266 andra stycket FEUF samt artiklarna 268 och 340 FEUF och artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rätt till sammansatt ränta på grund av kommissionens underlåtenhet att betala dröjsmålsränta, såsom anges i den första och den andra grunden.

4.	Fjärde grunden: Sökanden gör (dessutom eller i andra hand) gällande att kommissionens vägran att betala dröjsmålsränta och sammansatt ränta strider mot artikel 266 FEUF och ska med stöd av artikel 263.4 FEUF ogiltigförklaras.

5.	Femte grunden: Sökanden gör i tredje hand gällande att det med stöd av artikel 265 FEUF ska fastställas att kommissionen har agerat rättsstridigt genom att inte betala dröjsmålsränta och sammansatt ränta till sökanden, i strid med artikel 266 FEUF.

Överklagande ingett den 11 juli 2022 – Kalypso Media Group mot EUIPO (COMMANDOS)

(Mål T-425/22)

(2022/C 318/63)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Kalypso Media Group GmbH (Worms, Tyskland) (ombud: advokaten T. Boddien)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket COMMANDOS – Registreringsansökan nr 18 062 634

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 18 april 2022 i ärende R 1864/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.