ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 187
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

62 årgången
3 juni 2019

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2019/C 187/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

CDJ

2019/C 187/02

Mål C-377/16: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 — Konungariket Spanien mot Euroapparlamentet (Överklagande — Språkregler — Förfarande för uttagning av kontraktsanställda — Inbjudan till intresseanmälan — Chaufförer — Tjänstegrupp I — Språkkunskaper — Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet är begränsat till engelska, franska och tyska — Kommunikationsspråk — Förordning nr 1 — Tjänsteföreskrifterna — Anställningsvillkoren för övriga anställda — Diskriminering på grund av språk — Motivering — Tjänstens intresse)

2

2019/C 187/03

Mål C-405/16 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 mars 2019 — Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Statligt stöd — Stöd som beviljats enligt vissa bestämmelser i den ändrade tyska lagen om förnybara energikällor (2012 års EEG-lag) — Stöd till producenter av elektricitet från förnybara energikällor och nedsatt EEG-tilläggsavgift för energiintensiva användare — Beslut att stöd är delvis oförenligt med den inre marknaden — Begreppet statligt stöd — Förmån — Statliga medel — Statlig kontroll över medlen — Åtgärd som är jämförbar med en skatt på elkonsumtionen)

3

2019/C 187/04

Mål C-620/16: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland (Fördragsbrott — Artikel 258 FEUF — Beslut 2014/699/EU — Principen om lojalt samarbete — Artikel 4.3 FEU — Upptagande till prövning — Verkan av det kritiserade agerandet vid den tidpunkt då den i det motiverade yttrandet fastställda fristen löpt ut — Pågående verkan på enheten och sammanhållningen i Europeiska unionens yttre verksamhet — Den berörda medlemsstatens åtgärder är tillräckliga för att följa det motiverade yttrandet — Förbundsrepubliken Tyskland har röstat mot unionens ståndpunkt som den fastställts i beslut 2014/699/EU vid det 25:e mötet i Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafiks (Otifs) revisionsutskott och offentligt tagit avstånd både från den gemensamma ståndpunkten och från det i detta beslut fastslagna utövandet av rösträtten från EU:s sida)

3

2019/C 187/05

Mål C-621/16 P: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien, Republiken Litauen (Överklagande — Språkregler — Allmänna uttagningsprov för rekrytering av handläggare — Meddelanden om uttagningsprov — Handläggare (AD 5) — Handläggare (AD 6) inom området dataskydd — Språkkunskaper — Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsproven är begränsat till engelska, franska och tyska — Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) — Förordning nr 1 — Tjänsteföreskrifterna — Diskriminering på grund av språk — Motivering — Tjänstens intresse — Domstolsprövning)

4

2019/C 187/06

Mål C-680/16 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Dr. August Wolff GmbH & Co. KG Arzneimittel, Remedia d.o.o. mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Humanläkemedel — Direktiv 2001/83/EG — Artikel 30.1 — Kommittén för humanläkemedel — En fråga kan hänskjutas till kommittén under förutsättning att det inte föreligger ett tidigare nationellt beslut — Den aktiva beståndsdelen östradiol — Europeiska kommissionens beslut i vilket medlemsstaterna åläggs att återkalla och ändra nationella godkännanden för försäljning av läkemedel för utvärtes bruk innehållande 0,01 viktprocent östradiol)

5

2019/C 187/07

Förenade målen C-70/17 och C–179/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo, Juzgado de Primera Instancia no 1 de Barcelona — Spanien) — Abanca Corporación Bancaria SA mot Alberto García Salamanca Santos (C-70/17), Bankia SA mot Alfonso Antonio Lau Mendoza, Verónica Yuliana Rodríguez Ramírez (C-179/17) (Begäran om förhandsavgörande — Konsumentskydd — Direktiv 93/13/EEG — Artiklarna 6 och 7 — Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal — Villkor om uppsägning av ett hypotekslån till förtida betalning — Förklaring att villkoret är delvis oskäligt — Den nationella domstolens befogenheter när ett villkor har bedömts vara oskäligt — Ersättning av det oskäliga villkoret med en nationell bestämmelse)

6

2019/C 187/08

Mål C-127/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken polen (Fördragsbrott — Transport — Direktiv 96/53/EG — Internationell trafik — Fordon som uppfyller gränsvärdena vad gäller de vikter och dimensioner som anges i detta direktiv — Användning av sådana fordon, som är registrerade eller tagna i bruk i en medlemsstat, i en annan medlemsstat — Särskilt tillståndssystem — Artiklarna 3 och 7 — 2003 års anslutningsakt — Övergångsbestämmelser — Punkt 8.3 i bilaga XII)

7

2019/C 187/09

Mål C-163/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof Baden-Württemberg — Tyskland) — Abubacarr Jawo mot Bundesrepublik Deutschland (Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Dublinsystemet — Förordning (EU) nr 604/2013 — Överföring av asylsökanden till den medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan om internationellt skydd — Begreppet avvikande — Närmare bestämmelser för att förlänga överföringsfristen — Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Allvarlig risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling efter avslutat asylförfarande — Levnadsförhållandena för personer som beviljats internationellt skydd i nämnda medlemsstat)

7

2019/C 187/10

Mål C-236/17 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Canadian Solar Emea GmbH m.fl. mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Dumpning — Import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina — Slutgiltig antidumpningstull — Förordning (EG) nr 1225/2009 — Artikel 3.7 — Artikel 9.4 — Tillämpning i tiden av förordning (EU) nr 1168/2012)

9

2019/C 187/11

Mål C-237/17 P P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Subventioner — Import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina — Slutgiltig utjämningstull — Förordning (EG) nr 597/2009)

9

2019/C 187/12

Förenade målen C-266/17 och C-267/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandegericht Düsseldorf — Tyskland) — Rhein-Sieg-Kreis (C-266/17), Rhenus Veniro GmbH & Co. KG (C-267/17) mot Verkehrsbetrieb Hüttebräucker GmbH, BVR Busverkehr Rheinland GmbH (C-266/17), Kreis Heinsberg (C-267/17) (Begäran om förhandsavgörande — Transport — Kollektivtrafik på järnväg och väg — Förordning (EG) nr 1370/2007 — Artikel 5.1 och 5.2 — Direkttilldelning — Avtal om kollektivtrafik med buss och spårvagn — Villkor — Direktiv 2004/17/EG — Direktiv 2004/18/EG)

10

2019/C 187/13

Förenade målen C-297/17, C-318/17, C-319/17 och C-438/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 march 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Bashar Ibrahim (C-297/17), Mahmud Ibrahim m.fl. (C-318/17), Nisreen Sharqawi, Yazan Fattayrji, Hosam Fattayrji (C-319/17) mot Bundesrepublik Deutschland, Bundesrepublik Deutschland mot Taus Magamadov (C-438/17) (Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd — Direktiv 2013/32/UE — Artikel 33.2 a — Beslut från myndigheterna i en medlemsstat om att en asylansökan inte kan tas upp till prövning, eftersom subsidiärt skydd redan beviljats i en annan medlemsstat — Artikel 52 — Tillämpning i tiden av direktivet — Artiklarna 4 och 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Systematiska brister i asylförfarandet i den andra medlemsstaten — Asylansökningar avslås systematiskt — Verklig och konstaterad risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling — Levnadsförhållandena för personer som beviljats subsidiärt skydd i sistnämnda stat)

11

2019/C 187/14

Mål C-350/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Mobit Soc.cons.arl mot Regione Toscana (C-350/17), Autolinee Toscane SpA mot Mobit Soc.cons.arl (C-351/17) (Begäran om förhandsavgörande — Förordning (EG) nr 1370/2007 — Kollektivtrafik på järnväg och väg — Artikel 5 — Tilldelning av avtal om allmän trafik — Artikel 5.2 — Direkttilldelning — Begreppet internt företag — Myndighet som gör samma kontroll — Artikel 8.2 — Övergångsbestämmelser — Löptidens slut vid direkttilldelning)

13

2019/C 187/15

Mål C-427/17: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Irland (Fördragsbrott — Direktiv 91/271/EEG — Hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse — Exceptionella omständigheter — Bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader — Principen om proportionalitet avseende kostnaderna — Bevisbörda — Bevisning)

14

2019/C 187/16

Mål C-443/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) — Förenade Kungariket) — Abraxis Bioscience LLC mot Comptroller General of Patents (Begäran om förhandsavgörande — Humanläkemedel — Tilläggsskydd för läkemedel — Förordning (EG) nr 469/2009 — Artikel 3 d — Villkor för beviljande — Beviljande av ett första godkännande att saluföra en produkt som läkemedel — Godkännandet avser ett läkemedel som utgör en ny sammansättning av en aktiv ingrediens som redan är känd)

15

2019/C 187/17

Mål C-444/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation — Frankrike) — Préfet des Pyrénées-Orientales mot Abdelaziz Arib, Procureur de la République près le tribunal de grande instance de Montpellier, Procureur général près la cour d'appel de Montpellier (Begäran om förhandsavgörande — Området med frihet, säkerhet och rättvisa — Gränskontroll, asyl och immigration — Förordning (EU) 2016/399 — Artikel 32 — En medlemsstat återinför tillfälligt kontroll av sina inre gränser — Tredjelandsmedborgares olagliga inresa — Likställande av de inre gränserna med de yttre — Direktiv 2008/115/EG — Tillämpningsområde — Artikel 2.2 a)

15

2019/C 187/18

Mål C-465/17: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf — Tyskland) — Falck Rettungsdienste GmbH, Falck A/S mot Stadt Solingen (”Begäran om förhandsavgörande — Offentlig upphandling — Direktiv 2014/24/EU — Artikel 10 h — Särskilda undantag för tjänstekontrakt — Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara — Icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar — Ambulanstjänster för transport av patienter — Kvalificerade ambulanstransporter)

16

2019/C 187/19

Förenade målen C-487/17‒C-489/17: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — brottmål mot Alfonso Verlezza m.fl. (Begäran om förhandsavgörande — Miljö — Direktiv 2008/98/EG och beslut 2000/532/EG — Avfall — Klassificering som farligt avfall — Avfall som kan klassificeras enligt koder för såväl farligt som icke-farligt avfall)

17

2019/C 187/20

Mål C-498/17: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien (Fördragsbrott — Direktiv 1999/31/EG — Artikel 14 b och c — Deponering av avfall — Befintliga deponier — Överträdelse)

18

2019/C 187/21

Mål C-545/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy — Polen) — Mariusz Pawlak mot Prezes Kasy Rolniczego Ubezpieczenia Społecznego (Begäran om förhandsavgörande — Den inre marknaden för posttjänster — Direktiv 97/67/EG och 2008/6/EG — Artikel 7.1 — Begreppet exklusiva eller särskilda rättigheter för införande och tillhandahållande av posttjänster — Artikel 8 — Medlemsstaternas rätt att organisera utdelning av rekommenderade försändelser under rättsliga förfaranden — Frist för att inkomma med inlaga till domstol — Tolkning av nationell rätt på ett sätt som överensstämmer med unionsrätten — Gränser — Direkt effekt som åberopas av en myndighet som utgör en del av statsförvaltningen i en medlemsstat i ett mål mot en enskild)

19

2019/C 187/22

C-578/17: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Korkein hallinto-oikeus — Finland) — förfarande som anhängiggjorts av Oy Hartwall Ab (Begäran om förhandsavgörande — Tillnärmning av lagstiftning — Varumärken — Direktiv 2008/95/EG — Artikel 2 och artikel 3.1 b — Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder — Konkret bedömning av särskiljningsförmågan — Klassificeringen av ett varumärke — Av betydelse — Färgvarumärke eller figurmärke — Grafisk återgivning av ett varumärke som presenteras i form av en figur — Villkor för registrering — Den grafiska återgivningen är inte tillräckligt klar och precis)

20

2019/C 187/23

Mål C-590/17: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation — Frankrike) — Henri Pouvin, Marie Dijoux, Henri Pouvins maka mot Electricité de France (EDF) (Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 93/13/EEG — Tillämpningsområde — Artikel 2 b och c — Begreppen konsument och näringsidkare — Finansiering av förvärv av permanentbostad — Bostadslån som en arbetsgivare beviljar en anställd och dennes maka, som är solidariskt betalningsansvarig)

21

2019/C 187/24

Mål C-637/17: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa — Portugal) — Cogeco Communications Inc mot Sport TV Portugal SA, Controlinveste-SGPS SA, NOS-SGPS SA (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 102 FEUF — Principerna om likvärdighet och effektivitet — Direktiv 2014/104/EU — Artikel 9.1 — Artikel 10.2 — 10.4 — Artiklarna 21 och 22 — Skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser — Verkan av nationella beslut — Preskriptionsfrister — Införlivande — Tillämplighet i tiden)

21

2019/C 187/25

Mål C-681/17: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — slewo — schlafen leben wohnen GmbH mot Sascha Ledowski (Begäran om förhandsavgörande — Konsumentskydd — Direktiv 2011/83/EU — Artikel 6.1 k och artikel 16 e — Distansavtal — Ångerrätt — Undantag — Begreppet förslutna varor som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte lämpligen kan returneras och som öppnats av konsumenten efter det att de levererats — En madrass vars skyddsfilm har tagits bort av konsumenten efter det att den levererats)

22

2019/C 187/26

Mål C-702/17: Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Unareti SpA mot Ministero dello Sviluppo Economico m. fl. (Begäran om förhandsavgörande — Den inre marknaden för naturgas — Offentliga koncessioner avseende distributionstjänster — Koncessionernas upphörande i förtid efter en övergångsperiod — Ersättning som den nya koncessionshavaren ska betala till den tidigare koncessionsinnehavaren — Rättssäkerhetsprincipen)

23

2019/C 187/27

Mål C-60/18: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Estland) — AS Tallinna Vesi mot Keskkonnaamet (Begäran om förhandsavgörande — Miljö — Avfall — Direktiv 2008/98/EG — Återanvändning och återvinning av avfall — Specifika kriterier för när avloppsslam upphör att vara avfall efter att ha genomgått ett återvinningsförfarande — Avsaknad av kriterier på unionsnivå eller på nationell nivå)

24

2019/C 187/28

Mål C-101/18: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Idi Srl mot Arcadis — Agenzia Regionale Campana Difesa Suolo (Begäran om förhandsavgörande — Samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster — Direktiv 2004/18/EG — Artikel 45.2 första stycket b — Anbudssökandes eller anbudsgivares personliga ställning — Möjlighet för medlemsstaterna att utesluta aktörer som är föremål för en ansökan om ackord med borgenärer från att delta i offentlig upphandling — Nationell lagstiftning som föreskriver uteslutning av personer som är föremål för en ansökan om ackord med borgenärer, förutom när fortsatt näringsverksamhet föreskrivs i ackordsplanen — Aktör som har gett in en ansökan om ackord med borgenärer, och förbehållit sig möjligheten att presentera en plan för fortsatt näringsverksamhet)

25

2019/C 187/29

Mål C-129/18: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom — Förenade kungariket) — SM mot Entry Clearance Officer, UK Visa Section (Begäran om förhandsavgörande — Unionsmedborgarskap — Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Direktiv 2004/38/EG — Unionsmedborgares familjemedlemmar — Artikel 2.2 c — Begreppet släkting i rakt nedstigande led — Barn som står under en form av särskilt förordnat vårdnadshavarskap enligt institutet kafala (recueil légal) (överförande av den rättsliga vårdnaden) i algerisk rätt — Artikel 3.2 a — Andra familjemedlemmar — Artikel 7 och artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Familjeliv — Barnets bästa)

26

2019/C 187/30

Mål C-144/18 P: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 mars 2019 — River Kwai International Food Industry Co. Ltd mot Association européenne des transformateurs de maïs doux (AETMD), Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Dumpning — Slutgiltig antidumpningstull på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand — Interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009)

27

2019/C 187/31

Mål C-201/18: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Mons — Belgien) — Mydibel SA mot Belgiska staten (Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Harmonisering av skattelagstiftning — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Investeringsvara som utgör fast egendom — Sale and lease back — Justering av avdrag för mervärdesskatt — Principen om mervärdesskattens neutralitet — Likabehandlingsprincipen)

27

2019/C 187/32

Mål C-245/18: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale ordinario di Udine — Italien) — Tecnoservice Int. Srl, i konkurs mot Poste Italiane SpA (Begäran om förhandsavgörande — Betaltjänster på den inre marknaden — Direktiv 2007/64/EG — Artikel 74.2 — Betalningsorder genom överföring — Betalaren har angett en felaktig unik identifikationskod — Betalningstransaktionen genomfördes på grundval av den unika identifikationskoden — Det ansvar som åvilar mottagarens betaltjänstleverantör)

28

2019/C 187/33

Mål C-275/18: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud — Republiken Tjeckien) — Milan Vinš mot Odvolací finanční ředitelství (Begäran om förhandsavgörande — Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 131 och 146.1 a — Undantag från skatteplikt för leveranser av varor som försänds eller transporteras ut ur Europeiska unionen — Villkor för undantag från skatteplikt i nationell rätt — Hänförande av varor till ett särskilt tullförfarande — Bevis för hänförande till förfarandet för export)

29

2019/C 187/34

Mål C-312/18 P: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 21 mars 2019 — Eco-Bat Technologies Ltd, Berzelius Metall GmbH, Société traitements chimiques des métaux mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknad för återvinning av bilbatterier — Beslut där en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras och böter åläggs — Rättelsebeslut som lade till de i de ursprungliga beslutet utelämnade anskaffningsvärdena för adressaterna — Tidsfrist för väckande av talan — Utgångspunkt — Dröjsmål — Avvisning)

30

2019/C 187/35

Mål C-81/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Cluj (Rumänien) den 1 februari 2019 — NG, OH mot SC Banca Transilvania SA

30

2019/C 187/36

Mål C-83/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Olt (Rumänien) den 5 februari 2019 — Asociația Forumul Judecătorilor Din România mot Inspecția Judiciară

31

2019/C 187/37

Mål C-127/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Pitești (Rumänien) den 18 februari 2019 — Asociația Forumul Judecătorilor din România, Asociația Mișcarea pentru Apărarea Statutului Procurorilormot Consiliul Superior al Magistraturii

32

2019/C 187/38

Mål C-138/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — DY

33

2019/C 187/39

Mål C-139/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — DY

34

2019/C 187/40

Mål C-140/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — EX

36

2019/C 187/41

Mål C-141/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — EX

37

2019/C 187/42

Mål C-184/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel București (Rumänien) den 26 februari 2019 — Hecta Viticol SRL mot Agenția Națională de Administrare Fiscală (ANAF) — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Biroul Vamal de Interior Buzău, Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Galați

38

2019/C 187/43

Mål C-187/19 P: Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska utrikestjänsten av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 december 2018 i mål T-537/17, De Loecker mot Europeiska utrikestjänsten

39

2019/C 187/44

Mål C-195/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel București (Rumänien) den 28 februari 2019 — PJ mot QK

40

2019/C 187/45

Mål C-211/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Miskolci Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 6 mars 2019 — UO mot Készenléti Rendőrség

41

2019/C 187/46

Mål C-223/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Wiener Neustadt (Österrike) den 13 mars 2019 — YS mot NK

42

2019/C 187/47

Mål C-225/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — R.N.N.S. mot Minister van Buitenlandse Zaken

43

2019/C 187/48

Mål C-226/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — K.A. mot Minister van Buitenlandse Zaken

44

2019/C 187/49

Mål C-229/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna) den 14 mars 2019 — Dexia Nederland BV mot XXX

46

2019/C 187/50

Mål C-237/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 19 mars 2019 — Gömböc Kutató, Szolgáltató és Kereskedelmi Kft.mot Szellemi Tulajdon Nemzeti Hivatala

46

2019/C 187/51

Mål C-241/19 P: Överklagande ingett den 18 mars 2019 av George Haswani av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-477/17, Haswani mot rådet

47

2019/C 187/52

Mål C-258/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 27 mars 2019 — EUROVIA Ipari, Kereskedelmi, Szállítmányozási és Idegenforgalmi Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

48

2019/C 187/53

Mål C-260/19 P: Överklagande ingett den 26 mars 2019 av Bena Properties Co. SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-412/16, Bena Properties mot rådet

49

2019/C 187/54

Mål C-261/19 P: Överklagande ingett den 26 mars 2019 av Cham Holding Co. SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-413/16, Cham mot rådet

50

2019/C 187/55

Mål C-262/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Polymeles Protodikeio Athinon (Grekland) den 28 mars 2019 — RM, SN mot Agrotiki Trapeza tis Ellados AE

51

2019/C 187/56

Mål C-272/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Wiesbaden (Tysklans) den 1 april 2019 — VQ mot Land Hessen

52

2019/C 187/57

Mål C-277/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Općinski sud u Zadru (Kroatien) den 2 april 2019 — R. D., A. D. mot Raiffeisenbank St. Stefan-Jagerberg-Wolfsberg eGen

53

2019/C 187/58

Mål C-281/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal administratif de Paris (Frankrike) den 3 april 2019 — XS mot Recteur de l'académie de Paris

55

2019/C 187/59

Mål C-316/19: Talan väckt den 16 april 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

55

 

GCEU

2019/C 187/60

Mål T-388/11: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Deutsche Post mot kommissionen (Statligt stöd — Postverksamhet — Finansiering av merkostnader för löner och sociala avgifter avseende en del av personalen vid Deutsche Post genom subventioner och intäkter från tillhandahållande av prisreglerade tjänster — Beslut att utvidga det formella granskningsförfarandet — Beslut, efter den preliminära granskningsfasen, i vilket det konstateras att det föreligger nya stöd — Talan om ogiltigförklaring — Rättsakt mot vilken talan kan väckas — Berättigat intresse av att få saken prövad — Upptagande till sakprövning — Följder av ogiltigförklaringen av det slutliga beslutet — Motiveringsskyldighet)

57

2019/C 187/61

Mål T-182/15: Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Sopra Steria Group mot parlamentet (Offentlig upphandling av tjänster — Anbudsförfarande — Tillhandahållande av IT-tjänster till parlamentet samt andra unionsinstitutioner och unionsorgan — Uteslutning från deltagande i förfaranden för tilldelning av kontrakt — Eventuell intressekonflikt — De uppgifter som den upphandlande myndigheten har begärt har inte getts in — Artikel 107.1 b i den finansiella förordningen — Öppenhet — Proportionalitet — Likabehandling — Artikel 102.1 i den finansiella förordningen)

58

2019/C 187/62

Mål T-259/15: Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Close och Cegelec mot parlamentet (Offentlig upphandling av byggentreprenader — Anbudsförfarande — Uppförande av en kraftenhet — Utbyggnad och renovering av Konrad Adenauer-byggnaden i Luxemburg — Avslag på en anbudsgivares anbud — Tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare — Urvalskriterier — Finansiell och ekonomisk kapacitet — Teknisk och yrkesmässig kapacitet — Motiveringsskyldighet — Uppenbart oriktig bedömning)

58

2019/C 187/63

Mål T-492/15: Tribunalens dom av den 12 april 2019 — Deutsche Lufthansa mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Statligt stöd — Stödåtgärder som Tyskland genomfört till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn och de flygbolag som utnyttjar flygplatsen — Beslut genom vilket åtgärderna till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn anses vara statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden och genom vilket det fastställs att det inte är fråga om statligt stöd till förmån för de flygbolag som utnyttjar flygplatsen — Villkoret personligen berörd ej uppfyllt — Villkoret direkt berörd ej uppfyllt — Avvisning)

59

2019/C 187/64

Mål T-300/16: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Jindal Saw och Jindal Saw Italia mot kommissionen (Subventioner — Import av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien — Genomförandeförordning (EU) 2016/387 — Införande av en slutgiltig utjämningstull — Indiskt system med exportavgifter på järnmalm och två olika taxor för järnvägstransporter till nackdel för transport av järnmalm ägnad för export — Artikel 3.1 a iv i förordning (EG) nr 597/2009 (ersatt av förordning (EU) 2016/1037) — Finansiellt bidrag — Tillhandahållande av varor — Åtgärd bestående av att ålägga ett privat organ att utföra en funktion som innebär ett finansiellt bidrag — Artikel 4.2 a i förordning nr 597/2009 — Selektivt riktad subvention — Artikel 6 d i förordning nr 597/2009 — Beräkning av förmånen — Skada för unionsindustrin — Beräkning av prisunderskridande och skademarginal — Orsakssamband — Tillgång till konfidentiella handlingar ur antisubventionsutredningen — Rätten till försvar)

60

2019/C 187/65

Mål T-301/16: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Jindal Saw och Jindal Saw Italia mot kommissionen (Dumping — Import av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien — Genomförandeförordning (EU) 2016/388 — Förordning (EG) nr 1225/2009 (ersatt av förordning (EU) 2016/1036) — Dumpningsmarginal — Fastställande av exportpriset — Förbindelse mellan exportör och importör — Tillförlitligt exportpris — Beräkning av exportpriset — Rimlig marginal för försäljningskostnader, administrativa kostnader och andra allmänna kostnader — Rimlig vinstmarginal — Skada för unionsindustrin — Beräkning av prisunderskridande och skademarginalen — Orsakssamband — Tillgång till konfidentiella uppgifter i antidumpningsundersökningen — Rätten till försvar)

61

2019/C 187/66

Mål T-643/16: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Gamaa Islamya Egypten mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder som vidtagits mot vissa personer, grupper och enheter i syfte att bekämpa terrorism — Frysning av tillgångar — Möjlighet att en myndighet i ett tredjeland anses vara behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp — Faktiska omständigheter som ligger till grund för beslut om frysning av tillgångar — Motiveringsskyldighet — Bestyrkande av rådets rättsakter)

62

2019/C 187/67

Målen T-910/16 och T-911/16: Tribunalens dom av den 4 april 2019 — Hesse och Wedl & Hofmann mot EUIPO (TESTA ROSSA) (EU-varumärke — Upphävandeförfarande — EU-figurmärket TESTA ROSSA — Förklaring om delvist upphävande — Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001) — Bevis på användning — Externt bruk av det omstridda varumärket — Likabehandling)

64

2019/C 187/68

Mål T-5/17: Tribunalens dom av den 4 april 2019 — Sharif mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Syrien — Frysning av tillgångar — Rätten till försvar — Rätt till ett effektivt domstolsskydd — Uppenbart oriktig bedömning — Rätt till egendom — Proportionalitet — Påverkan på anseendet)

64

2019/C 187/69

Mål T-51/17: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Polen mot kommissionen (EGFJ och Ejflu — Betalningar som undantagits från finansiering — Sektorerna för frukt och grönsaker — Stöd till producentgrupper — Betalningar som verkställts av Polen — Brister i de grundläggande kontrollerna — Kontroller av erkännandeplaner och kriterier för erkännande — Kontroller av ansökningar om stöd — Ekonomisk samstämmighet — Utgifternas rimlighet — Systematiska brister — Risk för EGFJ — Schablonkorrigeringar på 25 procent)

65

2019/C 187/70

Mål T-108/17: Tribunalens dom av den 4 april 2019 — ClientEarth/mot kommissionen (REACH — Förordning (EG) nr 1907/2006 — bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) — Avslag på en begäran om intern omprövning av ett beslut om godkännande för försäljning — Felaktig rättstillämpning — Uppenbart oriktig bedömning — Artikel 10 i förordning (EG) nr 1367/2006)

66

2019/C 187/71

Mål T-223/17: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (ADAPTA POWDER COATINGS) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-figurmärket ADAPTA POWDER COATINGS — Ogiltighetsförklaring av överklagandenämnden — Absolut registreringshinder — Beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001) — Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas — Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) — Åsidosättande av rätten att yttra sig — Motiveringsskyldighet — Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) — Bevisning som lagts fram för första gången i tribunalen)

67

2019/C 187/72

Mål T-224/17: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (Bio proof ADAPTA) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-figurmärket Bio proof ADAPTA — Ogiltighetsförklaring av överklagandenämnden — Absolut registreringshinder — Beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001) — Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas — Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) — Åsidosättande av rätten att yttra sig — Motiveringsskyldighet — Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) — Bevisning som lagts fram för första gången i tribunalen)

68

2019/C 187/73

Mål T-225/17: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (Bio proof ADAPTA) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-figurmärket Bio proof ADAPTA — Delvis ogiltigförklaring av överklagandenämnden — Absolut registreringshinder — Beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) nr 2017/1001) — Avsaknad av särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning — Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) — Åsidosättande av rätten att yttra sig — Motiveringsskyldighet — Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) — Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen)

69

2019/C 187/74

Mål T-229/17: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Tyskland mot kommissionen (Tillnärmning av lagstiftning — Förordning (EU) nr 305/2011 — Förordning (EU) nr 1025/2012 — Byggprodukter — Harmoniserade standarder EN 14342:2013 och EN 14904:2006 — Motiveringsskyldighet)

70

2019/C 187/75

Mål T-319/17: Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Aldridge m.fl. mot kommissionen (Personalmål — Tillfälligt anställda — Olaf — Avtal om tidsbegränsad anställning — Olafs generaldirektörs beslut om att instifta en enda omklassificering till nästa lönegrad — Begäran att det ska inledas ett förfarande för årlig omklassificering — Allmän åtgärd — Tidsfrist för väckande av talan — Den tidpunkt då fristen börjar löpa — Offentliggörande på intranätet — Avvisning)

71

2019/C 187/76

Mål T-371/17: Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Qualcomm och Qualcomm Europe mot kommissionen (Konkurrens — Marknaden för basbandschip som används i hemelektronikprodukter — Administrativt förfarande — Artiklarna 18.3 och 24.1 d i förordning (EG) nr 1/2003 — Beslut att begära upplysningar — Motiveringsskyldighet — De begärda upplysningarna ska vara nödvändiga — Proportionalitet — Bevisbörda — Principen om förbud mot självangivelse — Principen om god förvaltningssed)

72

2019/C 187/77

Mål T-655/17: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Inditex mot EUIPO — Ansell (ZARA TANZANIA ADVENTURES) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ZARA TANZANIA ADVENTURES — Äldre EU-ordmärkena ZARA — Relativt registreringshinder — Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001 — Otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé — Förfång för de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé)

73

2019/C 187/78

Mål T-765/17: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Kiku mot CPVO — Sächsisches Landesamt für Umwelt, Landwirtschaft und Geologie (Pinova) (Växtförädlingsprodukter — Ogiltighetsförfarande — Äppelsorten Pinova — Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring — Huruvida sorten är ny — Artikel 10 i förordning (EG) nr 2100/94 — Bevisbörda — Artikel 76 i förordning nr 2100/94 — CVPO:s egen undersökning av sakförhållandena)

74

2019/C 187/79

Mål T-277/18: Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Zitro IP mot EUIPO (PICK & WIN MULTISLOT) (EU-varumärke — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket PICK & WIN MULTISLOT — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

74

2019/C 187/80

Mål T-303/18 RENV: Tribunalens dom av den 10 april 2019 — AV mot kommissionen (Personalmål — Tillfälligt anställda — Anställning — Artikel 13 i anställningsvillkoren för övriga anställda — Läkarundersökning som ska föregå anställningen — Ofullständiga uppgifter har lämnats vid läkarundersökningen — Sökanden har underlåtit att upplysa om en sjukdom — Sjukdomen har senare upptäckts av myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal — Artikel 32 i anställningsvillkoren för övriga anställda — Retroaktiv tillämpning av ett medicinskt förbehåll under fem år — Hänskjutande till invaliditetskommittén — Skälig frist — Ansvar — Ideell skada)

75

2019/C 187/81

Mål T-323/18: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Fomanu mot EUIPO — Fujifilm Imaging Germany (Återgivning av en fjäril) (EU-varumärke — Upphävandeförfarande — EU-figurmärke föreställande en fjäril — Verkligt bruk av varumärket — Delvist upphävande — Artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/1001 — Artikel 58.1 a och 58.2 i förordning 2017/1001”)

76

2019/C 187/82

Mål T-403/18: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Pharmadom mot EUIPO — Objectif Pharma (WS wellpharma shop) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket WS wellpharma shop — Äldre nationellt ordmärke WELL AND WELL — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

77

2019/C 187/83

Mål T-468/18: Tribunalens dom av den 3 april 2019 — NSC Holding mot EUIPO — Ibercondor (CONDOR SERVICE, NSC) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CONDOR SERVICE, NSC — Det äldre EU-ordmärket IBERCONDOR — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Omsättningskrets — Tjänsteslagslikhet — Känneteckenslikhet — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

77

2019/C 187/84

Mål T-477/18: Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Užstato sistemos administratorius mot EUIPO — DPG Deutsche Pfandsystem (Återgivning av en flaska och en pil) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke som återger en flaska och en pil — Äldre EU-figurmärke som återger en burk, en flaska och en pil — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

78

2019/C 187/85

Mål T-555/18: Tribunalens dom av den 3 april 2019 — Medrobotics mot EUIPO (See More. Reach More. Treat More.) (EU-varumärke — Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet See More. Reach More. Treat More. — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

79

2019/C 187/86

Mål T-701/18: Talan väckt den 8 april 2019 — SJ mot kommissionen

80

2019/C 187/87

Mål T-177/19: Talan väckt den 21 mars 2019 — Exxonmobil Petroleum & Chemical mot ECHA

80

2019/C 187/88

Mål T-186/19: Talan väckt den 29 mars 2019 — Zubedi mot rådet

82

2019/C 187/89

Mål T-189/19: Talan väckt den 3 april 2019 — Haikal mot rådet

82

2019/C 187/90

Mål T-211/19: Talan väckt den 5 april 2019 — Le Pen mot parlamentet

84

2019/C 187/91

Mål T-213/19: Talan väckt den 8 april 2019 — AW mot parlamentet

85

2019/C 187/92

Mål T-239/19: Överklagande ingett den 9 april 2019 — Vinos de Arganza mot EUIPO — Nordbrand Nordhausen (ENCANTO)

85

2019/C 187/93

Mål T-241/19: Talan väckt den 10 april 2019 — Spanien mot kommissionen

86

2019/C 187/94

Mål T-249/19: Talan väckt den 12 april 2019 — Karpeta-Kovalyova mot kommissionen

87

2019/C 187/95

Mål T-250/19: Överklagande ingett den 15 april 2019 Tradición CZ mot EUIPO Rivero Argudo (TRADICIÓN CZ, S.L.)

88

2019/C 187/96

Mål T-255/19: Överklagande ingett den 18 april 2019 — Baustoffwerke Gebhart & Söhne mot EUIPO (BIOTON)

89

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2019/C 187/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 182, 27.5.2019

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 172, 20.5.2019

EUT C 164, 13.5.2019

EUT C 155, 6.5.2019

EUT C 148, 29.4.2019

EUT C 139, 15.4.2019

EUT C 131, 8.4.2019

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

CDJ

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 — Konungariket Spanien mot Euroapparlamentet

(Mål C-377/16) (1)

(Överklagande - Språkregler - Förfarande för uttagning av kontraktsanställda - Inbjudan till intresseanmälan - Chaufförer - Tjänstegrupp I - Språkkunskaper - Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet är begränsat till engelska, franska och tyska - Kommunikationsspråk - Förordning nr 1 - Tjänsteföreskrifterna - Anställningsvillkoren för övriga anställda - Diskriminering på grund av språk - Motivering - Tjänstens intresse)

(2019/C 187/02)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. J. García-Valdecasas Dorrego och M. A. Sampol Pucurull)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: D. Nessaf, C. Burgos och M. Rantala)

Domslut

1)

Inbjudan till intresseanmälan Kontraktsanställda — Tjänstegrupp I — Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 ogiltigförklaras.

2)

Den reservlista som har upprättats med stöd av inbjudan till intresseanmälan Kontraktsanställda — Tjänstegrupp I — Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 ogiltigförklaras.

3)

Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 314, 29.8.2016.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/3

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 mars 2019 — Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-405/16 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Stöd som beviljats enligt vissa bestämmelser i den ändrade tyska lagen om förnybara energikällor (2012 års EEG-lag) - Stöd till producenter av elektricitet från förnybara energikällor och nedsatt EEG-tilläggsavgift för energiintensiva användare - Beslut att stöd är delvis oförenligt med den inre marknaden - Begreppet statligt stöd - Förmån - Statliga medel - Statlig kontroll över medlen - Åtgärd som är jämförbar med en skatt på elkonsumtionen)

(2019/C 187/03)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och R. Kanitz, biträdda av T. Lübbig, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann och T. Maxian Rusche)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 maj 2016, Tyskland/kommissionen (T-47/15, EU:T:2016:281) upphävs.

2)

Kommissionens beslut (EU) 2015/1585 av den 25 november 2014 om stödordningen SA. 33995 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Tyskland har genomfört till stöd för el från förnybara energikällor och energiintensiva användare, ogiltigförklaras.

3)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna såväl i målet om överklagande som i målet i första instans.

(1)  EUT C 326, 5.9.2016.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-620/16) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 FEUF - Beslut 2014/699/EU - Principen om lojalt samarbete - Artikel 4.3 FEU - Upptagande till prövning - Verkan av det kritiserade agerandet vid den tidpunkt då den i det motiverade yttrandet fastställda fristen löpt ut - Pågående verkan på enheten och sammanhållningen i Europeiska unionens yttre verksamhet - Den berörda medlemsstatens åtgärder är tillräckliga för att följa det motiverade yttrandet - Förbundsrepubliken Tyskland har röstat mot unionens ståndpunkt som den fastställts i beslut 2014/699/EU vid det 25:e mötet i Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafiks (Otifs) revisionsutskott och offentligt tagit avstånd både från den gemensamma ståndpunkten och från det i detta beslut fastslagna utövandet av rösträtten från EU:s sida)

(2019/C 187/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Mölls, L. Havas, J. Hottiaux och J. Norris-Usher)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Europeiska unionens råd (représentants: R. Liudvinaviciute-Cordeiro och J.-P. Hix, agents)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets beslut 2014/699/EU av den 24 juni 2014 om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid det 25:e mötet i Otifs översynskommitté när det gäller vissa ändringar av fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) och dess bihang och artikel 4.3 FEU, genom att vid det 25:e mötet i Otifs revisionsutskott rösta emot den gemensamma ståndpunkten i det beslutet och offentligt ta avstånd både från den gemensamma ståndpunkten och från det i detta beslut fastslagna utövandet av rösträtten från EU:s sida.

2)

Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 22, 22.1.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien, Republiken Litauen

(Mål C-621/16 P) (1)

(Överklagande - Språkregler - Allmänna uttagningsprov för rekrytering av handläggare - Meddelanden om uttagningsprov - Handläggare (AD 5) - Handläggare (AD 6) inom området dataskydd - Språkkunskaper - Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsproven är begränsat till engelska, franska och tyska - Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) - Förordning nr 1 - Tjänsteföreskrifterna - Diskriminering på grund av språk - Motivering - Tjänstens intresse - Domstolsprövning)

(2019/C 187/05)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro-Nolin och G. Gattinara)

Övriga parter i målet: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato), Republiken Litauen

Part som har intervenerat till stöd för motparten: Konungariket Spanien (ombud: M. J. García-Valdecasas Dorrego)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Italiens rättegångskostnader.

3)

Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 46, 13.2.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Dr. August Wolff GmbH & Co. KG Arzneimittel, Remedia d.o.o. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-680/16 P) (1)

(Överklagande - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artikel 30.1 - Kommittén för humanläkemedel - En fråga kan hänskjutas till kommittén under förutsättning att det inte föreligger ett tidigare nationellt beslut - Den aktiva beståndsdelen östradiol - Europeiska kommissionens beslut i vilket medlemsstaterna åläggs att återkalla och ändra nationella godkännanden för försäljning av läkemedel för utvärtes bruk innehållande 0,01 viktprocent östradiol)

(2019/C 187/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Dr. August Wolff GmbH & Co. KG Arzneimittel, Remedia d.o.o. (ombud: P. Klappich och C. Schmidt, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: B.-R. Killmann, A. Sipos och M. Šimerdová)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 20 oktober 2016, August Wolff och Remedia/kommissionen (T-672/14, ej publicerad, EU:T:2016:623), upphävs.

2)

Kommissionens genomförandebeslut C(2014) 6030 final av den 19 augusti 2014 angående godkännanden för försäljning av humanläkemedel för utvärtes bruk med en hög koncentration östradiol, i enlighet med artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG, ogiltigförklaras i den del som det ålägger medlemsstaterna att iaktta de skyldigheter som föreskrivs i beslutet vad avser sådana läkemedel för utvärtes bruk innehållande 0,01 viktprocent östradiol som nämns och som inte nämns i beslutets bilaga I, för vilka Dr. August Wolff GmbH & Co. KG Arzneimittel och Remedia d.o.o. innehar godkännanden för försäljning, med undantag för begränsningen att sådana läkemedel för utvärtes bruk innehållande 0,01 viktprocent östradiol som nämns i bilagan fortfarande endast får användas intravaginalt.

3)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna både i målet i första instans och i målet om överklagande, med undantag för de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet, vilka ska bäras av Dr. August Wolff GmbH & Co. KG Arzneimittel och Remedia d.o.o.

(1)  EUT C 78, 13.3.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo, Juzgado de Primera Instancia no 1 de Barcelona — Spanien) — Abanca Corporación Bancaria SA mot Alberto García Salamanca Santos (C-70/17), Bankia SA mot Alfonso Antonio Lau Mendoza, Verónica Yuliana Rodríguez Ramírez (C-179/17)

(Förenade målen C-70/17 och C–179/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Artiklarna 6 och 7 - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Villkor om uppsägning av ett hypotekslån till förtida betalning - Förklaring att villkoret är delvis oskäligt - Den nationella domstolens befogenheter när ett villkor har bedömts vara oskäligt - Ersättning av det oskäliga villkoret med en nationell bestämmelse)

(2019/C 187/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo, Juzgado de Primera Instancia no 1 de Barcelona

Parter i målen vid de nationella domstolarna

Klaganden: Abanca Corporación Bancaria SA (C-70/17), Bankia SA (C-179/17)

Motparter: Alberto García Salamanca Santos (C-70/17), Alfonso Antonio Lau Mendoza, Verónica Yuliana Rodríguez Ramírez (C-179/17)

Domslut

Artiklarna 6 och 7 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så att de dels utgör hinder för att låta ett villkor om uppsägning av ett hypotekslån till förtida betalning, som förklarats vara oskäligt, bestå till viss del genom att upphäva de delar av villkoret som gör det oskäligt, när ett sådant upphävande innebär att innehållet i villkoret ändras på ett sätt som påverkar dess innebörd, dels inte utgör hinder för att den nationella domstolen avhjälper ett sådant villkors ogiltighet genom att ersätta det med den nya lydelsen av den författningsbestämmelse som har legat till grund för detta villkor och som är tillämplig för det fall avtalsparterna har kommit överens om detta, under förutsättning att det aktuella hypotekslånet inte kan bestå om nämnda oskäliga villkor upphävs och under förutsättning att en ogiltigförklaring av avtalet i dess helhet innebär att konsumenten utsätts för mycket negativa konsekvenser.

(1)  EUT C 121, 18.4.2017

EUT C 231, 17.7.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/7

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken polen

(Mål C-127/17) (1)

(Fördragsbrott - Transport - Direktiv 96/53/EG - Internationell trafik - Fordon som uppfyller gränsvärdena vad gäller de vikter och dimensioner som anges i detta direktiv - Användning av sådana fordon, som är registrerade eller tagna i bruk i en medlemsstat, i en annan medlemsstat - Särskilt tillståndssystem - Artiklarna 3 och 7 - 2003 års anslutningsakt - Övergångsbestämmelser - Punkt 8.3 i bilaga XII)

(2019/C 187/08)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Hottiaux och W. Mölls)

Svarande: Republiken polen (ombud: B. Majczyna, M. Kamejsza-Kozłowska, J. Sawicka, biträdda av J. Waszkiewicz, expert)

Domslut

1)

Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artiklarna 3 och 7 i rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 av den 29 april 2015, jämförda med punkterna 3.1 och 3.4 i bilaga I till direktiv 96/53, genom att förplikta transportföretag att inneha speciella tillstånd för att få färdas på vissa allmänna vägar.

2)

Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 151, 15.5.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof Baden-Württemberg — Tyskland) — Abubacarr Jawo mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-163/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Dublinsystemet - Förordning (EU) nr 604/2013 - Överföring av asylsökanden till den medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan om internationellt skydd - Begreppet avvikande - Närmare bestämmelser för att förlänga överföringsfristen - Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Allvarlig risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling efter avslutat asylförfarande - Levnadsförhållandena för personer som beviljats internationellt skydd i nämnda medlemsstat)

(2019/C 187/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof Baden-Württemberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Abubacarr Jawo

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

1)

Artikel 29.2 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att en sökande ”håller sig undan”, i den mening som avses i den bestämmelsen, när personen i fråga avsiktligen och i syfte att hindra överföring drar sig undan behöriga nationella myndigheter när dessa myndigheter söker överföra vederbörande. Det kan antas att detta är fallet när överföringen inte kan verkställas på grund av att sökanden har lämnat den anvisade bosättningsorten utan att ha underrättat behöriga nationella myndigheter om sin frånvaro, under förutsättning att personen i fråga blivit informerad om sina skyldigheter i detta avseende vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Sökanden behåller möjligheten att visa att det faktum att vederbörande inte har informerat myndigheterna om sin frånvaro är motiverat av giltiga skäl och inte av en avsikt att dra sig undan myndigheterna.

Artikel 27.1 i förordning nr 604/2013 ska tolkas så, att den berörda personen inom ramen för ett överklagande av ett överföringsbeslut kan åberopa artikel 29.2 i den förordningen och göra gällande att fristen för överföring på sex månader har löpt ut eftersom vederbörande inte hållit sig undan.

2)

Artikel 29.2 andra meningen i förordning nr 604/2013 ska tolkas så, att det, för att förlänga överförandefristen till högst 18 månader, räcker att den anmodande medlemsstaten underrättar den ansvariga medlemsstaten före utgången av sexmånadersfristen för överföring om att den berörda personen håller sig undan och samtidigt anger den nya fristen för överföring.

3)

Unionsrätten ska tolkas så, att dess tillämpningsområde omfattar frågan huruvida artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör hinder för att en sökande av internationellt skydd överförs enligt artikel 29 i förordning nr 604/2013 till den medlemsstat som enligt den förordningen normalt sett är ansvarig för att pröva vederbörandes ansökan om internationellt skydd, när sökanden — för det fall internationellt skydd beviljas i den medlemsstaten — skulle löpa en allvarlig risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling, i den mening som avses i nämnda artikel 4, på grund av de levnadsförhållanden som personen kan förvänta sig i egenskap av en person som beviljats internationellt skydd i nämnda stat.

Artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan överföring av sökanden av internationellt skydd, såvida inte den domstol som har att pröva ett överklagande av överföringsbeslutet på grundval av objektiva, trovärdiga, precisa och vederbörligen uppdaterade uppgifter och med beaktande av den norm för skydd av de grundläggande rättigheterna som garanteras i unionsrätten konstaterar att det finns en sådan risk för sökanden på grund av att vederbörande till följd av överföringen, oberoende av sin vilja och personliga val, skulle hamna i extremt materiellt armod.

(1)  EUT C 318, 25.9.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Canadian Solar Emea GmbH m.fl. mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

(Mål C-236/17 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina - Slutgiltig antidumpningstull - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 3.7 - Artikel 9.4 - Tillämpning i tiden av förordning (EU) nr 1168/2012)

(2019/C 187/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power Group Co. Ltd, tidigare Csi Solar Power (China) Inc. (ombud: J. Bourgeois och A. Willems, avocats, S. De Knop, M. Meulenbelt och B. Natens, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: H. Marcos Fraile, biträdd av N. Tuominen, avocată), Europeiska kommissionen (ombud: N. Kuplewatzky, J.-F. Brakeland och T. Maxian Rusche)

Domslut

1)

Överklagandena ogillas.

2)

Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu) Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang) Inc., Csi Cells Co. Ltd och Csi Solar Power Group Co. Ltd ska ersätta de kostnader som uppkommit vad avser huvudöverklagandet.

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader vad avser huvudöverklagandet.

4)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader vad avser anslutningsöverklagandet.

5)

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader vad avser anslutningsöverklagandet.

(1)  EUT C 239, 24.7.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 — Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

(Mål C-237/17 P P) (1)

(Överklagande - Subventioner - Import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina - Slutgiltig utjämningstull - Förordning (EG) nr 597/2009)

(2019/C 187/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power Group Co. Ltd, tidigare Csi Solar Power (China) Inc. (ombud: J. Bourgeois, A. Willems, avocats, S. De Knop och M. Meulenbelt, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: H. Marcos Fraile, biträdd av N. Tuominen, avocată), Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Rusche, J.-F. Brakeland och N. Kuplewatzky)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas i båda fallen.

2)

Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu) Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang) Inc., Csi Cells Co. Ltd och Csi Solar Power Group Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna avseende huvudöverklagandet.

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader som hänför sig till huvudöverklagandet.

4)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna såvitt avser anslutningsöverklagandet.

5)

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader som hänför sig till anslutningsöverklagandet.

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/10

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandegericht Düsseldorf — Tyskland) — Rhein-Sieg-Kreis (C-266/17), Rhenus Veniro GmbH & Co. KG (C-267/17) mot Verkehrsbetrieb Hüttebräucker GmbH, BVR Busverkehr Rheinland GmbH (C-266/17), Kreis Heinsberg (C-267/17)

(Förenade målen C-266/17 och C-267/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Transport - Kollektivtrafik på järnväg och väg - Förordning (EG) nr 1370/2007 - Artikel 5.1 och 5.2 - Direkttilldelning - Avtal om kollektivtrafik med buss och spårvagn - Villkor - Direktiv 2004/17/EG - Direktiv 2004/18/EG)

(2019/C 187/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

(Mål C-266/17)

Klagande: Rhein-Sieg-Kreis

Motparter: Verkehrsbetrieb Hüttebräucker GmbH, BVR Busverkehr Rheinland GmbH

ytterligare deltagare i rättegången: Regionalverkehr Köln GmbH (C-266/17),

(Mål C-267/17)

Klagande: Rhenus Veniro GmbH & Co. KG

Motpart: Kreis Heinsberg

ytterligare deltagare i rättegången: WestVerkehr GmbH (C-267/17)

Domslut

Artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg, är inte tillämplig på direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik med buss som inte tilldelas i form av koncessionsavtal om tjänster i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.

(1)  EUT C 283, 28.08.2017

EUT C 269, 14.08.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/11

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 march 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Bashar Ibrahim (C-297/17), Mahmud Ibrahim m.fl. (C-318/17), Nisreen Sharqawi, Yazan Fattayrji, Hosam Fattayrji (C-319/17) mot Bundesrepublik Deutschland, Bundesrepublik Deutschland mot Taus Magamadov (C-438/17)

(Förenade målen C-297/17, C-318/17, C-319/17 och C-438/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Direktiv 2013/32/UE - Artikel 33.2 a - Beslut från myndigheterna i en medlemsstat om att en asylansökan inte kan tas upp till prövning, eftersom subsidiärt skydd redan beviljats i en annan medlemsstat - Artikel 52 - Tillämpning i tiden av direktivet - Artiklarna 4 och 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Systematiska brister i asylförfarandet i den andra medlemsstaten - Asylansökningar avslås systematiskt - Verklig och konstaterad risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling - Levnadsförhållandena för personer som beviljats subsidiärt skydd i sistnämnda stat)

(2019/C 187/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bashar Ibrahim (C-297/17), Mahmud Ibrahim, Fadwa Ibrahim, Bushra Ibrahim, Mohammad Ibrahim, Ahmad Ibrahim (C-318/17), Nisreen Sharqawi, Yazan Fattayrji, Hosam Fattayrji (C-319/17), Bundesrepublik Deutschland (C-438/17)

Motparter: Bundesrepublik Deutschland (C-297/17, C-318/17, C-319/17), Taus Magamadov (C-438/17)

Domslut

1)

Artikel 52 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att det är tillåtet för en medlemsstat att föreskriva att den nationella bestämmelse som införlivar artikel 33.2 a i det direktivet omedelbart ska tillämpas på asylansökningar som ännu inte har avgjorts slutligt, vilka lämnats in före den 20 juli 2015 och före ikraftträdandet av denna nationella bestämmelse. Artkel 52 första stycket i direktiv 2013/32, särskilt jämförd med nämnda artikel 33, utgör däremot hinder för en sådan omedelbar tillämpning i ett fall där både asylansökan och framställan om återtagande lämnats in före ikraftträdandet av direktiv 2013/32 och i enlighet med artikel 49 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat, alltjämt fullständigt omfattas av tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat.

2)

Artikel 33 i direktiv 2013/32 ska, i en sådan situation som den som är aktuell i målen C-297/17, C-318/17 och C-319/17, tolkas så, att det enligt den artikeln är tillåtet för medlemsstaterna att avvisa en asylansökan med stöd av punkt 2 a i samma artikel 33, utan att medlemsstaterna i första hand måste eller får använda sig av övertagande- eller återtagandeförfarandena i förordning nr 604/2013.

3)

Artikel 33.2 a i direktiv 2013/32 ska tolkas så, att den artikeln inte utgör hinder för att en medlemsstat använder sig av den möjlighet som den bestämmelsen ger att avvisa en ansökan om flyktingstatus med hänvisning till att sökanden redan beviljats subsidiärt skydd i en annan medlemsstat, när de levnadsförhållanden som sökanden, i egenskap av person som beviljats subsidiärt skydd, kan förvänta sig i den andra medlemsstaten inte skulle innebära en allvarlig risk för att vederbörande utsattes för omänsklig eller förnedrande behandling, i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den omständigheten att personer som beviljats subsidiärt skydd inte får något försörjningsstöd i nämnda medlemsstat eller beviljas sådant stöd endast i mycket begränsad utsträckning i jämförelse med andra medlemsstater, men utan att i detta avseende behandlas annorlunda än medborgarna i denna medlemsstat, kan endast leda till konstaterandet att sökanden skulle vara utsatt för en sådan risk om personen i fråga på grund av sin särskilda utsatthet och oberoende av sina personliga val skulle hamna i en situation av extremt materiellt armod.

Artikel 33.2 a i direktiv 2013/32 ska tolkas så, att den artikeln inte utgör hinder för att en medlemsstat använder sig av samma möjlighet när asylförfarandet i den andra medlemsstat som beviljat sökanden subsidiärt skydd systematiskt leder till att sökande av internationellt skydd som uppfyller kraven i kapitel II och III i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, utan någon egentlig prövning, inte beviljas flyktingstatus.

(1)  EUT C 309 av den 18.09.2017.

EUT C 347 av den 16.10.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/13

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Mobit Soc.cons.arl mot Regione Toscana (C-350/17), Autolinee Toscane SpA mot Mobit Soc.cons.arl (C-351/17)

(Mål C-350/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 1370/2007 - Kollektivtrafik på järnväg och väg - Artikel 5 - Tilldelning av avtal om allmän trafik - Artikel 5.2 - Direkttilldelning - Begreppet internt företag - Myndighet som gör samma kontroll - Artikel 8.2 - Övergångsbestämmelser - Löptidens slut vid direkttilldelning)

(2019/C 187/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

(Mål C-350/17)

Klagande: Mobit Soc. cons. arl

Motpart: Regione Toscana

ytterligare deltagare i rättegången: Autolinee Toscane SpA, Régie Autonome des Transports Parisiens (RATP) (C-350/17)

(Mål C-351/17)

Klagande: Autolinee Toscane SpA

Motpart: Mobit Soc. cons. arl,

ytterligare deltagare i rättegången: Regione Toscana, Régie Autonome des Transports Parisiens (RATP) (C-351/17)

Domslut

Artiklarna 5 och 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 ska tolkas så, att artikel 5 i förordningen inte är tillämplig på ett upphandlingsförfarande som genomförts före den 3 december 2019, vilket innebär att en behörig myndighet som, före detta datum, genom ett tilldelningsbeslut som avslutar ett förfarande för konkurrensutsatt upphandling tilldelar ett bolag ett koncessionsavtal för lokal kollektivtrafik på väg inte är skyldig att följa artikel 5 i denna förordning.

(1)  EUT C 330, 2.10.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/14

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-427/17) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 91/271/EEG - Hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse - Exceptionella omständigheter - Bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader - Principen om proportionalitet avseende kostnaderna - Bevisbörda - Bevisning)

(2019/C 187/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Mifsud-Bonnici och E. Manhaeve)

Svarande: Irland (ombud: J. Quaney, M. Browne och M. A. Joyce, biträdda av S. Kingston, BL, C. Toland, SC, och B. Murray, SC)

Domslut

1)

Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter

—

enligt artikel 3.1 och 3.2, samt bilaga 1 A och fotnot 1 i rådets direktiv 91/271/EEG1 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den 22 oktober 2008, i ändrad lydelse, genom att inte säkerställa att det vatten som samlas upp i ett kombinerat avlopps- och dagvattensystem kan bevaras och ledas för rening i enlighet med kraven i nämnda direktiv, i ändrad lydelse, vad gäller tätorterna Athlone, Cork City, Enniscorthy med undantag för Killagoley, Fermoy, Mallow, Midleton, Ringaskiddy och Roscommon Town,

—

enligt artikel 4.1 och/eller 4.3, jämförd med artikel 10 i och bilaga I B till direktiv 91/271/EEG, i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008, genom att antingen inte införa sekundär rening eller motsvarande rening, vad gäller tätorterna Arklow, Athlone, Ballybofey/Stranorlar, Cobh, Cork City, Enfield, Enniscorthy, Fermoy, Killybegs, Mallow, Midleton, Passage/Monkstown, Rathcormac, Ringaskiddy, Ringsend, Roscommon Town, Shannon Town, Tubbercurry och Youghal,

—

enligt artikel 5.2 och 5.3, jämförd med artikel 10 i och bilaga I B till direktiv 91/271/EEG, i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008, genom att inte säkerställa att avloppsvatten från tätorterna Athlone, Cork City, Dundalk, Enniscorthy med undantag för Killagoley, Fermoy, Killarney, Killybegs, Longford, Mallow, Midleton, Navan, Nenagh, Portarlington, Ringsend, Roscrea och Tralee, som tas om hand genom ledningsnät, undergår mer långtgående rening före utsläpp i känsliga områden än vad som följer av artikel 4 och att detta sker i enlighet med kraven i bilaga I B till rådets direktiv 91/271/EEG, och

—

enligt artikel 12 i rådets direktiv 91/271/EEG, i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008, genom att inte säkerställa att utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse i tätorterna Arklow och Castlebridge omfattas av på förhand fastställda regleringar och/eller särskilda tillstånd.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Irland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 293, 4.9.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/15

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) — Förenade Kungariket) — Abraxis Bioscience LLC mot Comptroller General of Patents

(Mål C-443/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Humanläkemedel - Tilläggsskydd för läkemedel - Förordning (EG) nr 469/2009 - Artikel 3 d - Villkor för beviljande - Beviljande av ett första godkännande att saluföra en produkt som läkemedel - Godkännandet avser ett läkemedel som utgör en ny sammansättning av en aktiv ingrediens som redan är känd)

(2019/C 187/16)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Abraxis Bioscience LLC

Motpart: Comptroller General of Patents

Domslut

Artikel 3 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel, jämförd med artikel 1 i förordningen, ska tolkas så, att det godkännande att saluföra produkten som avses i artikel 3 b i förordningen och som åberopats till stöd för en ansökan om tilläggsskydd för en ny sammansättning av en äldre aktiv ingrediens, inte kan anses utgöra det första godkännandet att saluföra produkten som läkemedel om denna aktiva ingrediens redan omfattas av ett godkännande att saluföra som läkemedel.

(1)  EUT C 309, 18.9.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/15

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation — Frankrike) — Préfet des Pyrénées-Orientales mot Abdelaziz Arib, Procureur de la République près le tribunal de grande instance de Montpellier, Procureur général près la cour d'appel de Montpellier

(Mål C-444/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Området med frihet, säkerhet och rättvisa - Gränskontroll, asyl och immigration - Förordning (EU) 2016/399 - Artikel 32 - En medlemsstat återinför tillfälligt kontroll av sina inre gränser - Tredjelandsmedborgares olagliga inresa - Likställande av de inre gränserna med de yttre - Direktiv 2008/115/EG - Tillämpningsområde - Artikel 2.2 a)

(2019/C 187/17)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Préfet des Pyrénées-Orientales

Motpart: Abdelaziz Arib, Procureur de la République près le tribunal de grande instance de Montpellier, Procureur général près la cour d'appel de Montpellier

Domslut

Artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, jämförd med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en situation där en tredjelandsmedborgare, som grips i den omedelbara närheten av en inre gräns och som vistas olagligt på en medlemsstats territorium, även om denna medlemsstat med stöd av artikel 25 i denna förordning har återinfört kontroll av denna gräns på grund av ett allvarligt hot mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i den medlemsstaten.

(1)  EUT C 330, 2.10.2017

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/16

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf — Tyskland) — Falck Rettungsdienste GmbH, Falck A/S mot Stadt Solingen

(Mål C-465/17) (1)

(”Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Artikel 10 h - Särskilda undantag för tjänstekontrakt - Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara - Icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar - Ambulanstjänster för transport av patienter - Kvalificerade ambulanstransporter)

(2019/C 187/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Falck Rettungsdienste GmbH, Falck A/S

Motpart: Stadt Solingen

Domslut

1)

Artikel 10 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att det i bestämmelsen föreskrivna undantaget från tillämpning av reglerna om offentlig upphandling omfattar vård av akutpatienter i ett räddningsfordon av sjukvårdspersonal eller ambulanssjukvårdare som omfattas av CPV-kod [Common Procurement Vocabulary (den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling)] 75252000-7 (räddningstjänster) liksom kvalificerade ambulanstransporter som omfattas av CPV-kod 85143000-3 (ambulanstjänster), under förutsättning att den dels utförs av personal utbildad i akutsjukvård, dels avser en patient vars hälsotillstånd kan försämras under transporten.

2)

Artikel 10 h i direktiv 2014/24 ska tolkas så att den utgör hinder dels för att hjälporganisationer som erkänts i nationell rätt som civilförsvars- och räddningstjänstorganisationer betraktas som icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar i den mening som avses i den bestämmelsen i den mån det inte i nationell rätt krävs att en allmännyttig sammanslutning måste vara icke-vinstdrivande för att erkännas som sådan, och dels att organisationer eller sammanslutningar som har till syfte att utföra sociala tjänster, som saknar vinstsyfte och som återinvesterar eventuella överskott för att uppnå organisationens eller sammanslutningens syfte anses utgöra ”icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar” i den mening som avses i den bestämmelsen.

(1)  EUT C 330, 2.10.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/17

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — brottmål mot Alfonso Verlezza m.fl.

(Förenade målen C-487/17‒C-489/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2008/98/EG och beslut 2000/532/EG - Avfall - Klassificering som farligt avfall - Avfall som kan klassificeras enligt koder för såväl farligt som icke-farligt avfall)

(2019/C 187/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i brottmålen vid den nationella domstolen

Alfonso Verlezza, Riccardo Traversa, Irene Cocco, Francesco Rando, Carmelina Scaglione, Francesco Rizzi, Antonio Giuliano, Enrico Giuliano, Refecta Srl, E. Giovi Srl, Vetreco Srl, SE.IN Srl

Domslut

1)

Bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 av den 18 december 2014, och bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000, om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, i dess lydelse enligt kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014, ska tolkas så, att innehavare av avfall som kan tilldelas speglade poster, men vars sammansättning inte är omedelbart känd, ska vid denna klassificering fastställa sammansättningen och spåra de farliga ämnen som avfallet sannolikt innehåller och kan, för detta ändamål, använda provtagning, kemiska analyser och tester i den mening som avses i kommissionens förordning nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), eller någon annan form av provtagning, kemiska analyser och tester som är internationellt erkända.

2)

Försiktighetsprincipen ska tolkas så, att när det för en innehavare av avfall som kan tilldelas speglade poster, efter det att en så fullständig bedömning som möjligt med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet har gjorts, är praktiskt omöjligt att avgöra huruvida det innehåller farliga ämnen eller bedöma dess farliga egenskaper, ska avfallet i fråga klassificeras som farligt avfall.

(1)  EUT C 374, 6.11.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/18

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-498/17) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/31/EG - Artikel 14 b och c - Deponering av avfall - Befintliga deponier - Överträdelse)

(2019/C 187/20)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, F. Thiran och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri och G. Palatiello, avvocato dello Stato)

Domslut

1)

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b och c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall genom att inte ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att så fort som möjligt, i enlighet med artiklarna 7 g och 13 i direktivet, avsluta de deponier för vilka tillstånd enligt artikel 8 i direktivet till fortsatt verksamhet inte getts, eller genom att inte ha antagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de deponier för vilka tillstånd till fortsatt verksamhet getts uppfyller de krav som ställs i direktivet, utan att det påverkar de villkor som fastställts i punkt 1 i bilaga I till direktivet, med avseende på följande deponier: Avigliano (Loc. Serre Le Brecce), Ferrandina (Loc. Venita), Genzano di Lucania (Loc. Matinella), Latronico (Loc. Torre), Lauria (Loc. Carpineto), Maratea (Loc. Montescuro), Moliterno (Loc. Tempa La Guarella), Potenza (Loc. Montegrosso-Pallareta), Rapolla (Loc. Albero in Piano), Roccanova (Loc. Serre), Sant’Angelo Le Fratte (Loc. Farisi), Campotosto (Loc. Reperduso), Capistrello (Loc. Trasolero), Francavilla (Valle Anzuca), Aquila (Loc. Ponte delle Grotte), Andria (D’Oria G. & C. Snc), Canosa (CO.BE.MA), Bisceglie (CO.GE.SER), Andria (F.lli Acquaviva), Trani (BAT-Igea Srl), Torviscosa (bolaget Caffaro), Atella (Loc. Cafaro), Corleto Perticara (Loc. Tempa Masone), Marsico Nuovo (Loc. Galaino), Matera (Loc. La Martella), Pescopagano (Loc. Domacchia), Rionero in Volture (Loc. Ventaruolo), Salandra (Loc. Piano del Governo), San Mauro Forte (Loc. Priati), Senise (Loc. Palomabara), Tito (Loc.Aia dei Monaci), Tito (Loc. Valle del Forno), Capestrano (Loc. Tirassegno), Castellalto (Loc. Colle Coccu), Castelvecchio Calvisio (Loc. Termine), Corfinio (Loc. Cannucce), Corfinio (Loc. Case querceto), Mosciano S. Angelo (Loc. Santa Assunta), S. Omero (Loc. Ficcadenti), Montecorvino Pugliano (Loc. Parapoti), San Bartolomeo in Galdo (Loc. Serra Pastore), Trivigano (tidigare Cava Zof) och Torviscosa (Loc. La Valletta).

2)

Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 338, 9.10.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/19

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy — Polen) — Mariusz Pawlak mot Prezes Kasy Rolniczego Ubezpieczenia Społecznego

(Mål C-545/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Den inre marknaden för posttjänster - Direktiv 97/67/EG och 2008/6/EG - Artikel 7.1 - Begreppet ”exklusiva eller särskilda rättigheter för införande och tillhandahållande av posttjänster” - Artikel 8 - Medlemsstaternas rätt att organisera utdelning av rekommenderade försändelser under rättsliga förfaranden - Frist för att inkomma med inlaga till domstol - Tolkning av nationell rätt på ett sätt som överensstämmer med unionsrätten - Gränser - Direkt effekt som åberopas av en myndighet som utgör en del av statsförvaltningen i en medlemsstat i ett mål mot en enskild)

(2019/C 187/21)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Klagande: Mariusz Pawlak

Motpart: Prezes Kasy Rolniczego Ubezpieczenia Społecznego

Domslut

1)

Artikel 7.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008, jämförd med artikel 8 däri, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell rättsregel, enligt vilken det endast är ett inlämnade av en inlaga till ett postkontor tillhörande den enda operatör som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster som kan likställas med ett ingivande av inlagan till aktuell domstol, och detta utan sakliga skäl som hänför sig till allmän ordning eller allmän säkerhet.

2)

En myndighet, som anses utgöra en del av statsförvaltningen i en medlemsstat, får inte åberopa direktiv 97/67, i dess lydelse enligt direktiv 2008/6, som sådant gentemot ett enskilt rättssubjekt.

(1)  EUT C 13, 15.1.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/20

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Korkein hallinto-oikeus — Finland) — förfarande som anhängiggjorts av Oy Hartwall Ab

(C-578/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Varumärken - Direktiv 2008/95/EG - Artikel 2 och artikel 3.1 b - Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder - Konkret bedömning av särskiljningsförmågan - Klassificeringen av ett varumärke - Av betydelse - Färgvarumärke eller figurmärke - Grafisk återgivning av ett varumärke som presenteras i form av en figur - Villkor för registrering - Den grafiska återgivningen är inte tillräckligt klar och precis)

(2019/C 187/22)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein hallinto-oikeus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Oy Hartwall Ab

Ytterligare part i målet: Patentti- ja rekisterihallitus

Domslut

1)

Artiklarna 2 och 3.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så, att den klassificering såsom ett ”färgvarumärke” eller ”figurmärke” som sökanden ger ett kännetecken vid dess registrering utgör en av flera relevanta omständigheter vid bedömningen av huruvida detta kännetecken kan utgöra ett varumärke i den mening som avses i artikel 2 i direktivet, och om det, i förekommande fall, har särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 3.1 b i samma direktiv, men den befriar inte den behöriga varumärkesmyndigheten från skyldigheten att göra en konkret och samlad bedömning av det berörda varumärkets särskiljningsförmåga, vilket innebär att myndigheten inte får vägra att registrera ett kännetecken som varumärke endast på grund av att kännetecknet inte har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av bruk med avseende på de sökta varorna eller tjänsterna.

2)

Artikel 2 i direktiv 2008/95 ska tolkas så, att den, under sådana omständigheter som dem som är aktuella i det nationella målet, utgör hinder för registrering av ett kännetecken som varumärke på grund av att det finns en motsägelse i ansökan om registrering, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1)  EUT C 412, 4.12.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/21

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation — Frankrike) — Henri Pouvin, Marie Dijoux, Henri Pouvins maka mot Electricité de France (EDF)

(Mål C-590/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Tillämpningsområde - Artikel 2 b och c - Begreppen ”konsument” och ”näringsidkare” - Finansiering av förvärv av permanentbostad - Bostadslån som en arbetsgivare beviljar en anställd och dennes maka, som är solidariskt betalningsansvarig)

(2019/C 187/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Henri Pouvin, Marie Dijoux, Henri Pouvins maka

Motpart: Electricité de France (EDF)

Domslut

Artikel 2 b i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att en anställd i ett företag och dennes make eller maka, som med nämnda företag ingår ett kreditavtal, som huvudsakligen är förbehållet anställda vid företaget och som är avsett att finansiera förvärv av fast egendom för privata ändamål, ska betraktas som ”konsumenter” i den mening som avses i den artikeln.

Artikel 2 c i direktiv 93/13 ska tolkas så, att detta företag ska anses vara en ”näringsidkare” i den mening som avses i den artikeln, när det ingår ett sådant kreditavtal inom ramen för sin näring eller yrkesverksamhet, även om beviljande av krediter inte utgör en del av företagets huvudsakliga verksamhet.

(1)  EUT C 437, 18.12.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/21

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa — Portugal) — Cogeco Communications Inc mot Sport TV Portugal SA, Controlinveste-SGPS SA, NOS-SGPS SA

(Mål C-637/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 102 FEUF - Principerna om likvärdighet och effektivitet - Direktiv 2014/104/EU - Artikel 9.1 - Artikel 10.2 - 10.4 - Artiklarna 21 och 22 - Skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser - Verkan av nationella beslut - Preskriptionsfrister - Införlivande - Tillämplighet i tiden)

(2019/C 187/24)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Cogeco Communications Inc

Svarande: Sport TV Portugal SA, Controlinveste-SGPS SA, NOS-SGPS SA

Domslut

1)

Artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser ska tolkas så, att detta direktiv inte är tillämpligt i målet vid den nationella domstolen.

2)

Artikel 102 FEUF och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det dels föreskrivs att preskriptionsfristen för skadeståndstalan ska vara tre år och börja löpa från den dag då den skadelidande fått kännedom om sin rätt att begära skadestånd, även om den ansvarige inte är känd, dels inte tillåter att det förklaras att denna tidsfrist tillfälligt ska upphöra att löpa eller avbrytas under förfarandet vid den nationella konkurrensmyndigheten.

(1)  EUT C 32, 29.1.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/22

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — slewo — schlafen leben wohnen GmbH mot Sascha Ledowski

(Mål C-681/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2011/83/EU - Artikel 6.1 k och artikel 16 e - Distansavtal - Ångerrätt - Undantag - Begreppet ”förslutna varor som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte lämpligen kan returneras och som öppnats av konsumenten efter det att de levererats” - En madrass vars skyddsfilm har tagits bort av konsumenten efter det att den levererats)

(2019/C 187/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: slewo — schlafen leben wohnen GmbH

Motpart: Sascha Ledowski

Domslut

Artikel 16 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas på så sätt att begreppet ”förslutna varor som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte lämpligen kan returneras och som öppnats av konsumenten efter det att de levererats”, i den mening som avses i denna bestämmelse, inte omfattar en sådan vara som en madrass vars skyddsfilm har tagits bort av konsumenten efter det att den levererats.

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/23

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Unareti SpA mot Ministero dello Sviluppo Economico m. fl.

(Mål C-702/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Den inre marknaden för naturgas - Offentliga koncessioner avseende distributionstjänster - Koncessionernas upphörande i förtid efter en övergångsperiod - Ersättning som den nya koncessionshavaren ska betala till den tidigare koncessionsinnehavaren - Rättssäkerhetsprincipen)

(2019/C 187/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Unareti SpA

Motparter: Ministero dello Sviluppo Economico, Presidenza del Consiglio dei Ministri — Dipartimento per gli Affari Regionali, Autorità Garante per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico — Sede di Milano, Presidenza del Consiglio dei Ministri — Conferenza Stato Regioni ed Unificata, Ministero per gli affari regionali, Dipartimento per gli affari regionali e le autonomie, Conferenza Unificata Stato Regioni e Enti Locali

Domslut

Unionsrätten på området för offentliga tjänstekoncessioner, med beaktande av rättssäkerhetsprincipen, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken ändrar de referensstandarder som gäller för beräkningen av den ersättning som tillkommer innehavare av koncessioner för gasdistribution som tilldelats utan föregående anbudsförfarande på grund av att nämnda koncessioner avslutas i förtid i syfte att genomföra en ny tilldelning av koncessionerna efter ett anbudsförfarande.

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/24

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Estland) — AS Tallinna Vesi mot Keskkonnaamet

(Mål C-60/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Avfall - Direktiv 2008/98/EG - Återanvändning och återvinning av avfall - Specifika kriterier för när avloppsslam upphör att vara avfall efter att ha genomgått ett återvinningsförfarande - Avsaknad av kriterier på unionsnivå eller på nationell nivå)

(2019/C 187/27)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tallinna Ringkonnakohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AS Tallinna Vesi

Motpart: Keskkonnaamet

ytterligare deltagare i rättegången: Keskkonnaministeerium

Domslut

Artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv ska tolkas så,

—

att den inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken frågan huruvida avfall ska upphöra att vara avfall, för det fall att det på EU-nivå inte har fastställts några kriterier för när en viss typ av avfall upphör att vara avfall, beror på om det har fastställts sådana kriterier i en nationell rättsakt med allmän giltighet som rör denna avfallstyp, och

—

att en innehavare av avfall, under sådana omständigheter som dem i det nationella målet, inte har möjlighet att kräva att den behöriga myndigheten i medlemsstaten eller en domstol i den medlemsstaten ska fastställa att avfallet ska upphöra att vara avfall.

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/25

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Idi Srl mot Arcadis — Agenzia Regionale Campana Difesa Suolo

(Mål C-101/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster - Direktiv 2004/18/EG - Artikel 45.2 första stycket b - Anbudssökandes eller anbudsgivares personliga ställning - Möjlighet för medlemsstaterna att utesluta aktörer som är föremål för en ansökan om ackord med borgenärer från att delta i offentlig upphandling - Nationell lagstiftning som föreskriver uteslutning av personer som ”är föremål för” en ansökan om ackord med borgenärer, förutom när fortsatt näringsverksamhet föreskrivs i ackordsplanen - Aktör som har gett in en ansökan om ackord med borgenärer, och förbehållit sig möjligheten att presentera en plan för fortsatt näringsverksamhet)

(2019/C 187/28)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Idi Srl

Motpart: Arcadis — Agenzia Regionale Campana Difesa Suolo

ytterligare deltagare i rättegången: Regione Campania

Domslut

Artikel 45.2 första stycket b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som gör det möjligt att från deltagande i ett förfarande för offentlig upphandling utesluta en ekonomisk aktör som, när uteslutningsbeslutet fattas, har gett in en ansökan om ackord med borgenärer, varvid denne har förbehållit sig möjligheten att presentera en plan för fortsatt näringsverksamhet.

(1)  EUT C 166, 14.5.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/26

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom — Förenade kungariket) — SM mot Entry Clearance Officer, UK Visa Section

(Mål C-129/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier - Direktiv 2004/38/EG - Unionsmedborgares familjemedlemmar - Artikel 2.2 c - Begreppet ”släkting i rakt nedstigande led” - Barn som står under en form av särskilt förordnat vårdnadshavarskap enligt institutet kafala (recueil légal) (överförande av den rättsliga vårdnaden) i algerisk rätt - Artikel 3.2 a - Andra familjemedlemmar - Artikel 7 och artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Familjeliv - Barnets bästa)

(2019/C 187/29)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SM

Motpart: Entry Clearance Officer, UK Visa Section

ytterligare deltagare i rättegången: Coram Children’s Legal Centre (CCLC), AIRE Centre

Domslut

Begreppet ”släkting i rakt nedstigande led” till en unionsmedborgare i artikel 2.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas på så sätt att det inte omfattar ett barn där den rättsliga vårdnaden har överförts till en unionsmedborgare enligt institutet kafala i algerisk rätt, eftersom detta överförande av vårdnaden inte ger upphov till ett föräldra-barnförhållande mellan unionsmedborgaren och barnet.

Det ankommer emellertid på de behöriga nationella myndigheterna att underlätta inresa och uppehåll för ett sådant barn i dess egenskap av annan familjemedlem till en unionsmedborgare, i enlighet med artikel 3.2 a i direktiv 2004/38, jämförd med artikel 7 och artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att göra en välavvägd och rimlig bedömning av samtliga aktuella och relevanta omständigheter i det enskilda fallet, varvid de ska ta hänsyn till samtliga berörda intressen och, i synnerhet, det berörda barnets bästa. Om det på grundval av denna bedömning fastställs att barnet och dess vårdnadshavare, som är unionsmedborgare, kommer att leva ett verkligt familjeliv och att barnet är beroende av sin vårdnadshavare, innebär de krav som är kopplade till den grundläggande rätten till respekt för familjelivet, jämförda med skyldigheten att beakta barnets bästa, i princip att barnet ska beviljas rätt till inresa och vistelse, så att barnet kan leva tillsammans med sin vårdnadshavare i den mottagande medlemsstat där denne är bosatt.

(1)  EUT C 134, 16.4.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/27

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 mars 2019 — River Kwai International Food Industry Co. Ltd mot Association européenne des transformateurs de maïs doux (AETMD), Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

(Mål C-144/18 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Slutgiltig antidumpningstull på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand - Interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009)

(2019/C 187/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: River Kwai International Food Industry Co. Ltd (ombud: F. Graafsma och J. Cornelis, advocaten)

Övriga parter i målet: Association européenne des transformateurs de maïs doux (AETMD) (ombud: A. Willems och C. Zimmermann, avocats, och S. De Knop, advocaat), Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert), Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och A. Demeneix,)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

River Kwai International Food Industry Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Association européenne des transformateurs de maïs doux (AETMD) och Europeiska unionens råd.

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 142, 23.4.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/27

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 27 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Mons — Belgien) — Mydibel SA mot Belgiska staten

(Mål C-201/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Harmonisering av skattelagstiftning - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Investeringsvara som utgör fast egendom - ’Sale and lease back’ - Justering av avdrag för mervärdesskatt - Principen om mervärdesskattens neutralitet - Likabehandlingsprincipen)

(2019/C 187/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mydibel SA

Motpart: Belgiska staten

Domslut

1)

Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning av de faktiska omständigheterna och av relevanta bestämmelser i nationell rätt, ska artiklarna 184, 185, 187 och 188 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2009/162/EU av den 22 december 2009, tolkas så, att de inte föreskriver en skyldighet att justera den mervärdesskatt som ska betalas för en fastighet och som ursprungligen har dragits av på ett korrekt sätt, när denna fastighet har utgjort föremål för en sale and lease back-transaktion som inte är mervärdesskattepliktig under sådana omständigheter som dem som är aktuella i det nationella målet.

2)

Det är förenligt med principen om mervärdesskattens neutralitet och likabehandlingsprincipen att tolka artiklarna 184, 185, 187 och 188 i rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/162, på så sätt att de föreskriver en skyldighet att justera det avdrag för mervärdesskatt som ursprungligen gjorts under sådana omständigheter som dem som är aktuella i det nationella målet.

(1)  EUT C 182, 28.5.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/28

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 21 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale ordinario di Udine — Italien) — Tecnoservice Int. Srl, i konkurs mot Poste Italiane SpA

(Mål C-245/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Betaltjänster på den inre marknaden - Direktiv 2007/64/EG - Artikel 74.2 - Betalningsorder genom överföring - Betalaren har angett en felaktig unik identifikationskod - Betalningstransaktionen genomfördes på grundval av den unika identifikationskoden - Det ansvar som åvilar mottagarens betaltjänstleverantör)

(2019/C 187/32)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Udine

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tecnoservice Int. Srl, i konkurs

Motpart: Poste Italiane SpA

Domslut

Artikel 74.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG ska tolkas så, att när en betalningsorder genomförs med hjälp av den av betaltjänstanvändaren lämnade unika identifikationskoden, och denna inte motsvarar namnet på den betalningsmottagare användaren angett, är den ansvarsbegränsning för betaltjänsteleverantören som föreskrivs i denna bestämmelse tillämplig såväl på betalarens betaltjänstleverantör som på betalningsmottagarens betaltjänstleveratör.

(1)  EUT C 249, 16.07.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/29

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud — Republiken Tjeckien) — Milan Vinš mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-275/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 131 och 146.1 a - Undantag från skatteplikt för leveranser av varor som försänds eller transporteras ut ur Europeiska unionen - Villkor för undantag från skatteplikt i nationell rätt - Hänförande av varor till ett särskilt tullförfarande - Bevis för hänförande till förfarandet för export)

(2019/C 187/33)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Milan Vinš

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Domslut

Artikel 146.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med artikel 131 i samma direktiv, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagbestämmelse, enligt vilken det som villkor för att varor avsedda för export ut ur unionen ska undantas från mervärdesskatteplikt krävs att dessa varor har hänförts till tullförfarandet för export, i en situation där det är utrett att de materiella villkoren för undantaget från skatteplikt, bland annat att de berörda varorna faktiskt har lämnat unionens territorium, är uppfyllda.

(1)  EUT C 221, 25.6.2018

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/30

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 21 mars 2019 — Eco-Bat Technologies Ltd, Berzelius Metall GmbH, Société traitements chimiques des métaux mot Europeiska kommissionen

(Mål C-312/18 P) (1)

(Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknad för återvinning av bilbatterier - Beslut där en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras och böter åläggs - Rättelsebeslut som lade till de i de ursprungliga beslutet utelämnade anskaffningsvärdena för adressaterna - Tidsfrist för väckande av talan - Utgångspunkt - Dröjsmål - Avvisning)

(2019/C 187/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Eco-Bat Technologies Ltd, Berzelius Metall GmbH, Société traitements chimiques des métaux (ombud: M. Brealey QC, I. Vandenborre, advocaat, och S. Dionnet, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: G. Conte, I. Rogalski, J. Szczodrowski och F. van Schaik)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Eco-Bat Technologies Ltd, Berzelius Metall GmbH och Société traitements chimiques des métaux (STCM) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 231, 2.7.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Cluj (Rumänien) den 1 februari 2019 — NG, OH mot SC Banca Transilvania SA

(Mål C-81/19)

(2019/C 187/35)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Cluj

Parter i det nationella målet

Sökande: NG, OH

Svarande: SC Banca Transilvania SA

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 1[.2] i direktiv 93/13/EEG (1) tolkas så, att den inte utgör hinder för att pröva huruvida ett avtalsvillkor som återger en dispositiv bestämmelse från vilken parterna kunde göra avsteg men i praktiken inte gjorde eftersom avtalsvillkoret inte blev föremål för förhandling, såsom är fallet smed det i det nationella målet aktuella avtalsvillkoret om att lånet ska återbetalas i samma utländska valuta som det beviljats i, är oskäligt?

2.

Kan det i en situation där en konsument i samband med beviljande av ett lån i utländsk valuta inte har fått se beräkningar/prognoser om den ekonomiska verkan som eventuella valutakursförändringar kan ha på de samlade betalningsskyldigheterna enligt avtalet med rätta anses att ett avtalsvillkor om att valutarisken uteslutande ligger på konsumenten (enligt den nominalistiska principen) är klart och begripligt formulerat samt att näringsidkaren/banken i god tro har fullgjort sin informationsplikt gentemot avtalsparten, om konsumenternas maximala skuldsättningsgrad, som fastställs av Banca Națională a României (den rumänska nationalbanken), har beräknats enligt den växelkurs som gällde vid det datum då lånet beviljades?

3.

Utgör direktiv 93/13/EEG, rättspraxis angående detta direktiv samt effektivitetsprincipen hinder för att ett avtal fortsätter att gälla oförändrat, trots att ett avtalsvillkor rörande valutarisken har förklarats vara oskäligt? Vilken ändring är möjlig för att låta bli att tillämpa det oskäliga avtalsvillkoret och för att iaktta effektivitetsprincipen?

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Olt (Rumänien) den 5 februari 2019 — Asociația ”Forumul Judecătorilor Din România” mot Inspecția Judiciară

(Mål C-83/19)

(2019/C 187/36)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Olt

Parter i det nationella målet

Kärande: Asociația ”Forumul Judecătorilor din România”

Svarande: Inspecția Judiciară

Tolkningsfrågor

1.

Ska den mekanism för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 (1), anses vara en rättsakt som beslutats av en unionsinstitution, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilken kan tolkas av Europeiska unionens domstol?

2.

Omfattas den tidslängd under vilken mekanismen för samarbete och kontroll ska tillämpas samt mekanismens innehåll och beskaffenhet av tillämpningsområdet för fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, vilket undertecknades av Rumänien i Luxemburg den 25 april 2005? Är de krav som uttrycks i de rapporter som upprättas inom ramen för mekanismen bindande för Rumänien?

3.

Ska artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen tolkas så, att medlemsstaterna enligt den bestämmelsen är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten, det vill säga garantier för att disciplinförfarandena för rumänska domare är oavhängiga genom att fjärma riskerna för politiskt inflytande över sådana förfaranden, såsom den risk som härrör från att ledningen för Inspecția Judiciară (Domar- och åklagarinspektionen, Rumänien) utses direkt av regeringen, även på tillförordnad basis?

4.

Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen tolkas så, att medlemsstaterna är skyldiga att iaktta rättsstatskriterierna, något som även krävs i de rapporter som upprättats inom ramen för mekanismen för samarbete och kontroll, när regeringen direkt utser ledningen för Inspecția Judiciară, även på tillförordnad basis?

(1)  Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Pitești (Rumänien) den 18 februari 2019 — Asociația ”Forumul Judecătorilor din România”, Asociația ”Mișcarea pentru Apărarea Statutului Procurorilor”mot Consiliul Superior al Magistraturii

(Mål C-127/19)

(2019/C 187/37)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Pitești

Parter i det nationella målet

Sökande: Asociația ”Forumul Judecătorilor din România”, Asociația ”Mișcarea pentru Apărarea Statutului Procurorilor”

Motpart: Consiliul Superior al Magistraturii

Tolkningsfrågor

1.

Ska den mekanism för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 (1), anses vara en rättsakt som beslutats av en unionsinstitution, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilken kan tolkas av Europeiska unionens domstol?

2.

Omfattas den tidslängd under vilken mekanismen för samarbete och kontroll ska tillämpas samt mekanismens innehåll och beskaffenhet av tillämpningsområdet för fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, vilket undertecknades av Rumänien i Luxemburg den 25 april 2005? Är de krav som uttrycks i de rapporter som upprättas inom ramen för mekanismen bindande för Rumänien?

3.

Ska artikel 2 FEU, jämförd med artikel 4.3 FEU, tolkas så, att Rumäniens skyldighet att följa de krav som åläggs i de rapporter som upprättats inom ramen för mekanismen för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006, ingår i medlemsstatens skyldighet att respektera rättsstatens principer?

4.

Utgör artikel 2 FEU, särskilt skyldigheten att respektera rättsstatens värden, hinder — på grund av möjligheten att utöva indirekta påtryckningar på domare och åklagare — för en nationell lagstiftning om att hos åklagarmyndigheten vid Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) inrätta och organisera en avdelning för utredning av överträdelser begångna inom domstolsväsendet?

5.

Utgör principen om domarnas oavhängighet, vilken är stadfäst i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom den principen tolkats av Europeiska unionens domstol (dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C-64/16, EU:C:2018:117), hinder för att det hos åklagarmyndigheten vid Înalta Curte de Casație și Justiție inrättas en avdelning för utredning av överträdelser begångna inom domstolsväsendet, med hänsyn till reglerna för utnämning/entledigande av åklagarna på den avdelningen, till reglerna för tjänsteutövning på den avdelningen, till det sätt på vilket avdelningens befogenhet bestäms samt till det begränsade antalet tjänster på den avdelningen?

(1)  Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — DY

(Mål C-138/19)

(2019/C 187/38)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: DY

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld

Övrig part i målet: Finanzpolizei

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 56 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG (2) tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det, såvitt avser åsidosättanden av formella skyldigheter som är tillämpliga på området för gränsöverskridande arbete — såsom underlåtelse att iaktta skyldigheten att hålla lönehandlingar tillgängliga eller underlåtelse att inge en anmälan till samordningscentralen —, föreskrivs mycket höga sanktionsavgifter, i synnerhet höga lägsta sanktionsavgifter, vilka föreskrivs kumulativt för varje berörd arbetstagare?

2)

För det fall att fråga 1 inte ska besvaras jakande:

Ska artikel 56 FEUF och direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för att kumulativa sanktionsavgifter föreskrivs för åsidosättanden av formella skyldigheter vid gränsöverskridande arbete utan att det föreskrivs några högsta sanktionsavgifter?

3)

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som i händelse av en uppsägning i förtid och/eller upphörande i förtid av en tillfällig anställning i värdlandet innebär att det krävs en ändringsanmälan till samordningscentralen?

4)

För det fall att fråga 3 ska besvaras nekande:

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det inte föreskrivs någon tidsfrist för ingivande av ändringsanmälan?

5)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ingivande i efterhand av lämpliga och relevanta handlingar inom en rimlig tidsfrist inte innebär att kravet på att hålla handlingar tillgängliga är uppfyllt?

6)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det krävs av en utländsk tjänsteleverantör att vederbörande tillhandahåller handlingar — och det därvid är fråga om fler handlingar än dem som avses i artikel 9 i direktiv 2014/67/EU — vilka varken är relevanta eller lämpliga och inte anges i nationell lagstiftning (exempelvis löneutdrag, lönebesked, lönelistor, skattsedlar, registrering och avregistrering, sjukförsäkring, listor över anmälningar och tilläggsavgifter, uppgifter om inplacering i lönegrad, intyg)?

(1)  EGT L 18, 1997, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — DY

(Mål C-139/19)

(2019/C 187/39)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: DY

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld

Övrig part i målet: Finanzpolizei

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 56 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG (2) tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det, såvitt avser åsidosättanden av formella skyldigheter som är tillämpliga på området för gränsöverskridande arbete — såsom underlåtelse att iaktta skyldigheten att hålla lönehandlingar tillgängliga eller underlåtelse att inge en anmälan till samordningscentralen —, föreskrivs mycket höga sanktionsavgifter, i synnerhet höga lägsta sanktionsavgifter, vilka föreskrivs kumulativt för varje berörd arbetstagare?

2)

För det fall att fråga 1 inte ska besvaras jakande:

Ska artikel 56 FEUF och direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för att kumulativa sanktionsavgifter föreskrivs för åsidosättanden av formella skyldigheter vid gränsöverskridande arbete utan att det föreskrivs några högsta sanktionsavgifter?

3)

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som i händelse av en uppsägning i förtid och/eller upphörande i förtid av en tillfällig anställning i värdlandet innebär att det krävs en ändringsanmälan till samordningscentralen?

4)

För det fall att fråga 3 ska besvaras nekande:

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det inte föreskrivs någon tidsfrist för ingivande av ändringsanmälan?

5)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ingivande i efterhand av lämpliga och relevanta handlingar inom en rimlig tidsfrist inte innebär att kravet på att hålla handlingar tillgängliga är uppfyllt?

6)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det krävs av en utländsk tjänsteleverantör att vederbörande tillhandahåller handlingar — och det därvid är fråga om fler handlingar än dem som avses i artikel 9 i direktiv 2014/67/EU — vilka varken är relevanta eller lämpliga och inte anges i nationell lagstiftning (exempelvis löneutdrag, lönebesked, lönelistor, skattsedlar, registrering och avregistrering, sjukförsäkring, listor över anmälningar och tilläggsavgifter, uppgifter om inplacering i lönegrad, intyg)?

(1)  EGT L 18, 1997, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — EX

(Mål C-140/19)

(2019/C 187/40)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: EX

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld

Övrig part i målet: Finanzpolizei

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 56 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG (2) tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det, såvitt avser åsidosättanden av formella skyldigheter som är tillämpliga på området för gränsöverskridande arbete — såsom underlåtelse att iaktta skyldigheten att hålla lönehandlingar tillgängliga eller underlåtelse att inge en anmälan till samordningscentralen —, föreskrivs mycket höga sanktionsavgifter, i synnerhet höga lägsta sanktionsavgifter, vilka föreskrivs kumulativt för varje berörd arbetstagare?

2)

För det fall att fråga 1 inte ska besvaras jakande:

Ska artikel 56 FEUF och direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för att kumulativa sanktionsavgifter föreskrivs för åsidosättanden av formella skyldigheter vid gränsöverskridande arbete utan att det föreskrivs några högsta sanktionsavgifter?

3)

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som i händelse av en uppsägning i förtid och/eller upphörande i förtid av en tillfällig anställning i värdlandet innebär att det krävs en ändringsanmälan till samordningscentralen?

4)

För det fall att fråga 3 ska besvaras nekande:

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det inte föreskrivs någon tidsfrist för ingivande av ändringsanmälan?

5)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ingivande i efterhand av lämpliga och relevanta handlingar inom en rimlig tidsfrist inte innebär att kravet på att hålla handlingar tillgängliga är uppfyllt?

6)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det krävs av en utländsk tjänsteleverantör att vederbörande tillhandahåller handlingar — och det därvid är fråga om fler handlingar än dem som avses i artikel 9 i direktiv 2014/67/EU — vilka varken är relevanta eller lämpliga och inte anges i nationell lagstiftning (exempelvis löneutdrag, lönebesked, lönelistor, skattsedlar, registrering och avregistrering, sjukförsäkring, listor över anmälningar och tilläggsavgifter, uppgifter om inplacering i lönegrad, intyg)?

(1)  EGT L 18, 1997, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 20 februari 2019 — EX

(Mål C-141/19)

(2019/C 187/41)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: EX

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld

Övrig part i målet: Finanzpolizei

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 56 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG (2) tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det, såvitt avser åsidosättanden av formella skyldigheter som är tillämpliga på området för gränsöverskridande arbete — såsom underlåtelse att iaktta skyldigheten att hålla lönehandlingar tillgängliga eller underlåtelse att inge en anmälan till samordningscentralen —, föreskrivs mycket höga sanktionsavgifter, i synnerhet höga lägsta sanktionsavgifter, vilka föreskrivs kumulativt för varje berörd arbetstagare?

2)

För det fall att fråga 1 inte ska besvaras jakande:

Ska artikel 56 FEUF och direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för att kumulativa sanktionsavgifter föreskrivs för åsidosättanden av formella skyldigheter vid gränsöverskridande arbete utan att det föreskrivs några högsta sanktionsavgifter?

3)

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som i händelse av en uppsägning i förtid och/eller upphörande i förtid av en tillfällig anställning i värdlandet innebär att det krävs en ändringsanmälan till samordningscentralen?

4)

För det fall att fråga 3 ska besvaras nekande:

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det inte föreskrivs någon tidsfrist för ingivande av ändringsanmälan?

5)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ingivande i efterhand av lämpliga och relevanta handlingar inom en rimlig tidsfrist inte innebär att kravet på att hålla handlingar tillgängliga är uppfyllt?

6)

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det krävs av en utländsk tjänsteleverantör att vederbörande tillhandahåller handlingar — och det därvid är fråga om fler handlingar än dem som avses i artikel 9 i direktiv 2014/67/EU — vilka varken är relevanta eller lämpliga och inte anges i nationell lagstiftning (exempelvis löneutdrag, lönebesked, lönelistor, skattsedlar, registrering och avregistrering, sjukförsäkring, listor över anmälningar och tilläggsavgifter, uppgifter om inplacering i lönegrad, intyg)?

(1)  EGT L 18, 1997, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel București (Rumänien) den 26 februari 2019 — Hecta Viticol SRL mot Agenția Națională de Administrare Fiscală (ANAF) — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Biroul Vamal de Interior Buzău, Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Galați

(Mål C-184/19)

(2019/C 187/42)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel București

Parter i det nationella målet

Klagande: Hecta Viticol SRL

Motpart: Agenția Națională de Administrare Fiscală (ANAF) — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Biroul Vamal de Interior Buzău, Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Galați

Tolkningsfrågor

1)

Utgör bestämmelserna i artiklarna 7, 11 och 15 i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (1) och artikel 5 i rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (2) hinder för bestämmelserna i artiklarna I.21 och IV.1 i lagdekret nr 54/2010 av den 23 juni 2010 om vissa åtgärder för att bekämpa skatteflykt?

2)

Utgör rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar hinder för bestämmelserna i artiklarna I.21 och IV.1 i lagdekret nr 54/2010 av den 23 juni 2010 om vissa åtgärder för att bekämpa skatteflykt, då de medför en förändring av punktskatter för andra jästa icke mousserande drycker än öl och vin?

(1)  Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 1992, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2 s. 100).

(2)  Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 1992, s. 29; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 108).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/39

Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska utrikestjänsten av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 december 2018 i mål T-537/17, De Loecker mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål C-187/19 P)

(2019/C 187/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt, R. Spac)

Övrig part i målet: Stéphane De Loecker

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen,

—

ogilla talan om ogiltigförklaring av Europeiska utrikestjänstens beslut av den 10 oktober 2016 om avslag på klagomålet om mobbning från dåvarande generaldirektören för administrativa ärenden (Chief Operating Officer) vid Europeiska utrikestjänsten, och

—

förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet är riktat mot punkterna 57, 58 och 65 i den överklagade domen. Enligt Europeiska utrikestjänsten har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att, i punkt 65 i den överklagade domen, förklara att Europeiska utrikestjänsten inte verkställt domen av den 16 december 2015 i målet De Loecker/Europeiska utrikestjänsten (F-34/15) på ett korrekt sätt och att Europeiska utrikestjänsten åsidosatt sökandens rätt att yttra sig genom att inte höra sökanden under den preliminära analys som ägde rum innan den administrativa utredningen inleddes.

Europeiska utrikestjänsten anser att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning av de faktiska omständigheterna i målet genom att missförstå hur förfarandet gått till och genom att underlåta att beakta att Europeiska utrikestjänsten hört sökanden genom att ge sökanden tillfälle att komplettera sitt ursprungliga klagomål, och detta innan man överlämnade ärendet till kommissionen inför den preliminära utredningen.

Tribunalen har dessutom misstolkat domen i målet De Loecker/Europeiska utrikestjänsten (F-34/15) som att den medför en skyldighet för Europeiska utrikestjänsten att höra sökanden redan under det preliminära förfarandet (punkterna 55‒57 i den överklagade domen).

Europeiska utrikestjänsten hävdar slutligen att tribunalen gjort en felaktig bedömning vad avser förfarandet genom att på förevarande mål överföra slutsatserna i domen av den 14 februari 2017, Kerstens/kommissionen (T-270/16 P) (vilken det hänvisas till i punkt 58 i den överklagade domen). Tribunalen har inte beaktat att det i förevarande mål endast rörde sig om en preliminär analys och inte en administrativ utredning.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/40

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel București (Rumänien) den 28 februari 2019 — PJ mot QK

(Mål C-195/19)

(2019/C 187/44)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel București

Parter i det nationella målet

Klagande: PJ

Motpart: QK

Tolkningsfrågor

1.

Är den mekanism för samarbete och kontroll som inrättas genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 (1) och de krav som uttrycks i de rapporter som upprättas inom ramen för mekanismen bindande för Rumänien?

2.

Utgör artikel 67.1 FEUF, artikel 2 första meningen och artikel 9 första meningen FEU hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inrättas en avdelning av åklagarmyndigheten som har exklusiv behörighet att utreda samtliga överträdelser som begåtts av domare eller åklagare?

3.

Utgör principen om europarättens företräde, som slogs fast i domen av den 15 juli 1964, Costa, 6/64, EU:C:1964:66, och som bekräftats i EU-domstolens senare praxis, hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är tillåtet för en politiskt/judiciell institution som Curtea Constituțională a României (Författningsdomstolen, Rumänien) att undergräva ovannämnda princip genom avgöranden som inte kan överklagas?

(1)  Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/41

Begäran om förhandsavgörande framställd av Miskolci Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 6 mars 2019 — UO mot Készenléti Rendőrség

(Mål C-211/19)

(2019/C 187/45)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Miskolci Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern)

Parter i det nationella målet

Kärande: UO

Svarande: Készenléti Rendőrség.

Tolkningsfrågor

1

Ska artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) tolkas så, att räckvidden, vad gäller personer som omfattas av direktivet, är begränsad av artikel 2 i direktiv 89/391/EEG, om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (2)?

2

Om den första frågan besvaras jakande, ska artikel 2.2 i direktiv 89/391/EEG, om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, tolkas så, att artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden inte ska tillämpas på poliser som är anställda vid polisens insatsstyrka?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

(2)  EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/42

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Wiener Neustadt (Österrike) den 13 mars 2019 — YS mot NK

(Mål C-223/19)

(2019/C 187/46)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Wiener Neustadt

Parter i det nationella målet

Klagande: YS

Motpart: NK

Tolkningsfrågor

1.

Omfattar tillämpningsområdet för direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (1) och/eller direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (2) en medlemsstats bestämmelser, om dessa ger upphov till att penningbelopp innehålls avseende ett betydligt högre antal män med rätt till tjänstepension än kvinnor med rätt till tjänstepension vid den tidigare arbetsgivarens utbetalning av denna tjänstepension och att dessa belopp fritt får användas av denne arbetsgivare, och är sådana bestämmelser diskriminerande i den mening som avses i dessa direktiv?

2.

Omfattar tillämpningsområdet för direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (3) en medlemsstats bestämmelser som diskriminerar på grund av ålder, eftersom de ekonomiskt uteslutande belastar gamla människor med privaträttsligt anspråk på tjänstepension, som avtalats såsom direkt utfästelse av förmåner, medan yngre och unga personer som tecknat avtal om tjänstepension inte belastas ekonomiskt?

3.

Ska bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpas på tjänstepensioner, särskilt bestämmelserna om icke-diskriminering i artiklarna 20 och 21, även om en medlemsstats bestämmelser inte innehåller någon sådan diskriminering som är förbjuden enligt direktiv 79/7/EEG, direktiv 2000/78/EG och direktiv 2006/54/EG?

4.

Ska artikel 20 ff i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser genom vilka unionsrätten genomförs i enlighet med artikel 51 i denna stadga och som på grund av kön, ålder, förmögenhet eller av andra skäl, exempelvis den tidigare arbetsgivarens nuvarande egendomsförhållanden, diskriminerar de personer som har ett privaträttsligt anspråk på tjänstepension i förhållande till andra personer med rätt till tjänstepension, och förbjuder Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna sådan diskriminering?

5.

Diskriminerar nationella bestämmelser, genom vilka de tidigare arbetsgivarna åläggs utbetalningar till en liten personkrets med avtalsrättsliga anspråk på tjänstepension i form av en direkt utfästelse om förmåner, också på grund av förmögenhet i enlighet med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om endast personer med högre tjänstepension omfattas?

6.

Ska artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser som föreskriver en direkt lagstadgad expropriering utan ersättning i fråga om vad som stadgats i ett mellan två privatpersoner ingånget avtal om tjänstepension gällande en direkt utfästelse om förmåner för en tidigare arbetstagare inom ett företag som sörjt för utbetalningen av tjänstepensionen och inte har några ekonomiska problem?

7.

Utgör en lagstadgad skyldighet för den tidigare arbetsgivaren att till en person med rätt till tjänstepension inte utbetala delar av det avtalade beloppet (avtalad tjänstepension) i egenskap av brott mot avtalsfriheten ett ingrepp i arbetsgivarens äganderätt?

8.

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser som innebär en direkt lagstadgad expropriering och inte ger någon annan möjlighet för att bestrida exproprieringen än att väcka talan mot den gynnade parten (den tidigare arbetsgivaren och betalningsskyldig inom pensionsavtalet) om skadestånd och återbetalning av det exproprierade penningbeloppet?

(1)  EGT L 6, 1979, s. 24.

(2)  EUT L 204, 2006, s. 23.

(3)  EGT L 303, 2000, s. 16.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/43

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — R.N.N.S. mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-225/19)

(2019/C 187/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem

Parter i det nationella målet

Klagande: R.N.N.S.

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Tolkningsfrågor

1)

Utgör ett överklagande, i enlighet med artikel 32.3 i viseringskodexen, (1) av ett slutligt beslut att avslå en viseringsansökan på de grunder som anges i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen ett effektivt rättsmedel i den mening som avses i artikel 47 i stadgan under följande omständigheter:

—

I skälen till beslutet har medlemsstaten nöjt med sig med att ange följande: ”Du anses av en eller flera medlemsstater som ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19, eller i varje fall artikel 2.21, i kodexen om Schengengränserna eller de internationella förbindelserna för en eller flera av medlemsstaterna”.

—

Medlemsstaten har inte, i beslutet eller i förfarandet om överklagandet, specifikt angett vilken av de fyra grunderna i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen som åberopas.

—

Medlemsstaterna har inte i beslutet lämnat närmare upplysningar i sak eller anfört några närmare argument för den grund eller de grunder som den andra medlemsstatens (eller de andra medlemsstaternas) invändning baserar sig på.

2)

Är det, under de omständigheter som anges i fråga 1, fråga om god förvaltning i den mening som avses i artikel 41 i stadgan, särskilt sett till myndigheters skyldighet att motivera sina beslut?

3)

a.

Blir svaret på frågorna 1 och 2 annorlunda om medlemsstaten i det slutliga beslutet om visering hänvisar till ett faktiskt existerande och tillräckligt tydligt angett rättsmedel i den andra medlemsstaten mot den namngivna ansvariga myndighet i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) som gjort invändningen enligt artikel 32.1 a vi i viseringskodexen, genom vilket avslagsgrunden kan prövas?

b.

Kräver ett jakande svar på fråga 1 i samband med fråga 3a att avgörandet i förfarandet om överklagandet i och mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet skjuts upp till dess att sökanden har haft möjlighet att överklaga i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) och, om sökanden utnyttjar den möjligheten, (det slutliga) avgörandet rörande det överklagandet har meddelats?

4)

Påverkas svaret på frågorna av om (myndigheten i) den medlemsstat (eller de medlemsstater) som invänt mot visering kan ges möjlighet att i överklagandet mot det slutliga beslutet uppträda som en andra motpart och i det sammanhanget ges tillfälle att motivera sin invändning?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/44

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — K.A. mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-226/19)

(2019/C 187/48)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem

Parter i det nationella målet

Klagande: K.A.

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Tolkningsfrågor

1.

Utgör ett överklagande, i enlighet med artikel 32.3 i viseringskodexen, (1) av ett slutligt beslut att avslå en viseringsansökan på de grunder som anges i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen ett effektivt rättsmedel i den mening som avses i artikel 47 i stadgan under följande omständigheter:

—

I skälen till beslutet har medlemsstaten nöjt med sig med att ange följande: ”Du anses av en eller flera medlemsstater som ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19, eller i varje fall artikel 2.21, i kodexen om Schengengränserna eller de internationella förbindelserna för en eller flera av medlemsstaterna”.

—

Medlemsstaten har inte, i beslutet eller i förfarandet om överklagandet, specifikt angett vilken av de fyra grunderna i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen som åberopas.

—

Medlemsstaterna har inte i beslutet lämnat närmare upplysningar i sak eller anfört några närmare argument för den grund eller de grunder som den andra medlemsstatens (eller de andra medlemsstaternas) invändning baserar sig på.

2.

Är det, under de omständigheter som anges i fråga 1, fråga om god förvaltning i den mening som avses i artikel 41 i stadgan, särskilt sett till myndigheters skyldighet att motivera sina beslut?

3.

a.

Blir svaret på frågorna 1 och 2 annorlunda om medlemsstaten i det slutliga beslutet om visering hänvisar till ett faktiskt existerande och tillräckligt tydligt angett rättsmedel i den andra medlemsstaten mot den namngivna ansvariga myndighet i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) som gjort invändningen enligt artikel 32.1 a vi i viseringskodexen, genom vilket avslagsgrunden kan prövas?

b.

Kräver ett jakande svar på fråga 1 i samband med fråga 3a att avgörandet i förfarandet om överklagandet i och mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet skjuts upp till dess att sökanden har haft möjlighet att överklaga i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) och, om sökanden utnyttjar den möjligheten, (det slutliga) avgörandet rörande det överklagandet har meddelats?

4.

Påverkas svaret på frågorna av om (myndigheten i) den medlemsstat (eller de medlemsstater) som invänt mot visering kan ges möjlighet att i överklagandet mot det slutliga beslutet uppträda som en andra motpart och i det sammanhanget ges tillfälle att motivera sin invändning?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/46

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna) den 14 mars 2019 — Dexia Nederland BV mot XXX

(Mål C-229/19)

(2019/C 187/49)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Amsterdam

Parter i det nationella målet

Klagande: Dexia Nederland BV

Motpart: XXX

Tolkningsfrågan

Ska direktiv 93/13 (1) tolkas så, att ett avtalsvillkor utifrån kriterierna i detta direktiv ska anses som oskäligt redan av det skälet att detta villkor, med hänsyn tagen till alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks, lämnar öppet för att det kan uppstå en betydande obalans, beroende på de omständigheter som uppträder under avtalets löptid, i synnerhet genom att avtalsvillkoret innebär att den eventuella fördel som uppstår för säljaren vid tidpunkten för en förtida hävning av avtalet i förväg fixeras till en viss procentuell andel av den återstående leasingkostnaden, vilket utgör ett avsteg från de tillämpliga bestämmelserna i nationell rätt enligt vilka denna fördel inte fixeras i förväg utan ska fastställas utifrån omständigheterna i samband med hävningen av avtalet, särskilt storleken på den ränta som kan uppbäras på ett i förtid erhållet belopp under avtalets resterande löptid?

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/46

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 19 mars 2019 — Gömböc Kutató, Szolgáltató és Kereskedelmi Kft.mot Szellemi Tulajdon Nemzeti Hivatala

(Mål C-237/19)

(2019/C 187/50)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i det nationella målet

Klagande: Gömböc Kutató, Szolgáltató és Kereskedelmi Kft.

Motpart: Szellemi Tulajdon Nemzeti Hivatala.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1 e [led ii] i direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1) tolkas så, att man i fråga om kännetecken som endast består av formen på en vara,

a)

endast kan pröva huruvida formen krävs för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet på grundval av den grafiska återgivning som finns i registret, eller

b)

även kan beakta hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet?

Det vill säga, kan man beakta att omsättningskretsen vet att den form som ansökan om registrering avser krävs för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet?

2)

Ska artikel 3.1 e [led iii] i direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar tolkas så, att registreringshindret är tillämpligt på sådana kännetecken som endast består av formen på en vara om det på grundval av den uppfattning eller kännedom köparen har av den vara som återges grafiskt kan fastställas att formen ger varan ett betydande värde?

3)

Ska artikel 3.1 e [led iii] i direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar tolkas så, att registreringshindret är tillämpligt på sådana kännetecken som endast består av formen på en vara

a)

som, på grund av sin särprägel, redan åtnjuter det skydd som ges formgivningar, eller

b)

som redan på grund av sitt estetiska utseende ger varan ett visst värde?

(1)  EUT L 299, 2008, s. 25.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/47

Överklagande ingett den 18 mars 2019 av George Haswani av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-477/17, Haswani mot rådet

(Mål C-241/19 P)

(2019/C 187/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: George Haswani (ombud: advokat G. Karouni)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva domen av den 16 januari 2019 i mål T-477/17 i dess helhet,

—

förordna att George Haswanis namn ska tas bort från bilagorna till de rättsakter som angripits vid tribunalen,

—

pröva målet och därvid

—

ogiltigförklara beslut 2015/1836 och förordning 2015/1828,

—

förplikta rådet att betala ersättning om 100 000 euro till George Haswani för den ideella skada som han åsamkats,

—

förplikta rådet att bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden såväl vid tribunalen som vid domstolen.

Grunder och huvudargument

Den första grunden utgörs av felaktig rättstillämpning, åsidosättande av beslut 2015/1836 (skäl 6) och 2013/255 (skäl 5) i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, samt av att tribunalen kastat om bevisbördan och åsidosatt principen om oskuldspresumtion.

Som andra grund görs det gällande att tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet och lämnat bristfälliga domskäl.

Som tredje grund görs det gällande att tribunalen åsidosatt proportionalitetsprincipen och lämnat bristfälliga domskäl.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/48

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 27 mars 2019 — EUROVIA Ipari, Kereskedelmi, Szállítmányozási és Idegenforgalmi Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-258/19)

(2019/C 187/52)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i det nationella målet

Klagande: EUROVIA Ipari, Kereskedelmi, Szállítmányozási és Idegenforgalmi Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

1)

Strider det mot principen om skatteneutralitet och mot de formella villkoren för rätten till avdrag för mervärdesskatt att en medlemsstat tillämpar en praxis som innebär att det endast är den tidpunkt då skattskyldigheten inträder som beaktas när det gäller utövandet av nämnda avdragsrätt och att det därvid inte tas någon hänsyn till att det uppstod en civilrättslig tvist mellan parterna angående omfattningen av genomförandet som avgjordes av domstol, och att fakturan inte utfärdades förrän efter det att domstolen meddelat en dom med laga kraft?

2)

Om frågan besvaras jakande, är det då möjligt att överskrida fristen för att utöva rätten till avdrag för mervärdesskatt, vilken enligt medlemsstatens lagstiftning löper under fem år från och med den tidpunkt då tjänsterna tillhandahölls?

3)

Om frågan besvaras jakande, påverkas då utövandet av avdragsrätten av att mottagaren av fakturan i det aktuella målet fram till det att entreprenören inledde ett utsökningsförfarande underlät att utge den ersättning som entreprenören hade rätt till enligt den lagakraftvunna domen, vilket var skälet till att fakturan inte kunde utfärdas förrän efter det att fristen för att utöva avdragsrätten löpt ut?

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/49

Överklagande ingett den 26 mars 2019 av Bena Properties Co. SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-412/16, Bena Properties mot rådet

(Mål C-260/19 P)

(2019/C 187/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bena Properties Co. SA (ombud: advokaten E. Ruchat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klaganden yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla detsamma,

—

upphäva domen av den 16 januari 2019, Bena Properties/rådet, T-412/16;

och att domstolen ska förordna enligt följande:

—

ogiltigförklara beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 och därpå följande genomförandeakter såvitt dessa avser klaganden, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Som första grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning. Tribunalen underlät att iaktta klagandens rätt enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna att yttra sig innan nya restriktiva åtgärder vidtas.

Som andra grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning och missuppfattat de faktiska omständigheterna. Tribunalen underlät att beakta de artiklar som åberopats av klaganden till stöd för ogiltighetstalan och till styrkande av att klaganden inte stödde den syriska regimen.

Som tredje grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning i det att tribunalen inte slog fast att bestämmelserna 27 och 28 i beslut 2013/255/Gusp är rättsstridiga; i dessa båda bestämmelser föreskrivs att tillhörighet till Al-Assad-familjen eller till Makhlouf-familjen utgör ett självständigt kriterium som motiverar att sanktionsåtgärder vidtas, vilket samtidigt innebär en kullkastning av bevisbördan.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/50

Överklagande ingett den 26 mars 2019 av Cham Holding Co. SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 januari 2019 i mål T-413/16, Cham mot rådet

(Mål C-261/19 P)

(2019/C 187/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Cham Holding Co. SA (ombud: advokaten E. Ruchat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klaganden yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla detsamma,

—

upphäva domen av den 16 januari 2019, Cham/rådet, T-413/16;

och att domstolen ska förordna enligt följande:

—

ogiltigförklara beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 och därpå följande genomförandeakter såvitt dessa avser klaganden, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Som första grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning. Tribunalen underlät att iaktta klagandens rätt enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna att yttra sig innan nya restriktiva åtgärder vidtas.

Som andra grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning och missuppfattat de faktiska omständigheterna. Tribunalen underlät att beakta de artiklar som åberopats av klaganden till stöd för ogiltighetstalan och till styrkande av att klaganden inte stödde den syriska regimen.

Som tredje grund görs det gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning i det att tribunalen inte slog fast att bestämmelserna 27 och 28 i beslut 2013/255/Gusp är rättsstridiga; i dessa båda bestämmelser föreskrivs att tillhörighet till Al-Assad-familjen eller till Makhlouf-familjen utgör ett självständigt kriterium som motiverar att sanktionsåtgärder vidtas, vilket samtidigt innebär en kullkastning av bevisbördan.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/51

Begäran om förhandsavgörande framställd av Polymeles Protodikeio Athinon (Grekland) den 28 mars 2019 — RM, SN mot Agrotiki Trapeza tis Ellados AE

(Mål C-262/19)

(2019/C 187/55)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Polymeles Protodikeio Athinon

Parter i det nationella målet

Kärande: RM, SN

Svarande: Agrotiki Trapeza tis Ellados AE

Tolkningsfrågor

1)

Ska bestämmelsen i artikel 70.1 i lag nr 4235/2014 enligt vilken ”… Vad beträffar de inteckningar eller inteckningsreservationer som har skrivits in i de relevanta fastighetsregistren och eventuellt hos den behöriga registreringsbyrån till förmån för banken ’Agrotiki trapeza tis Ellados AE’ (nedan kallad banken), som redan är försatt i särskild likvidation, i jordbruksfastigheter eller -anläggningar tillhörande jordbrukare, som kan vara fysiska personer eller tredje fysiska personer, i syfte att säkra bankens samtliga tillgodohavanden som följer av lån — kapitalbelopp, ränta, dröjsmålsränta, inbegripet ränta på förfallen ränta och på dröjsmålsränta, avgifter, kostnader eller utgifter och andra medel som fastställs i motsvarande låneavtal — för att bevilja jordbrukare, som är fysiska personer, kortsiktiga och medellångsiktiga lån hos nämnda bank som enbart avser deras jordbruksverksamhet och vilkas betalning är försenad, helt eller delvis, begränsas inteckningens eller inteckningsreservationens belopp till etthundratjugo procent (120 procent) av lånebeloppet, förutsatt att samtliga tillgodohavanden som banken har till följd av lånet inte överstiger (inbegripet de redan återbetalda beloppen) två gånger det ursprungliga kapitalbeloppet, medan det begränsas till två gånger det erhållna lånebeloppet om samtliga av dessa tillgodohavanden överstiger två gånger det ursprungliga kapitalbeloppet vid den tidpunkt då förevarande artikel träder i kraft och lånet löper ut — om det inte redan har löpt ut — och blir utkrävbart från och med denna tidpunkt. Vid inteckning eller inteckningsreservation i mer än en av jordbruksfastigheterna tillhörande jordbrukare, som kan vara en fysisk person eller en tredje fysisk person, ska bankens inteckning eller inteckningsreservation i fastigheten eller fastigheterna som säkerhet för lånet begränsas till ovannämnda maximibelopp, och i första hand till den eller de fastigheter som inte utgör den primära bostaden och/eller huvudlokalen för jordbrukarens eller en tredje mans jordbruksutrustning”, tolkas så, att den omfattas av begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF?

2)

Är nämnda bestämmelse i artikel 70.1 i lag nr 4235/2014 förenlig med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.2 FEUF?

3)

Kan nämnda bestämmelse i artikel 70.1 i lag nr 4235/2014 anses vara förenlig med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 FEUF?

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/52

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Wiesbaden (Tysklans) den 1 april 2019 — VQ mot Land Hessen

(Mål C-272/19)

(2019/C 187/56)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wiesbaden

Parter i det nationella målet

Klagande: VQ

Motpart: Land Hessen

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1)

Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (1) — i detta fall artikel 15 i denna rörande den registrerades rätt till tillgång — tillämpas på det parlamentsutskott i en medlemsstats delstat som är behörigt i fråga om behandling av medborgares framställningar — här Hessens Landtags utskott för framställningar — och ska denna därmed behandlas som en offentlig myndighet i den mening som avses i artikel 4.7 i den allmänna dataskyddsförordningen?

2)

Är den hänskjutande domstolen en oavhängig och opartiskhet domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF jämförd med artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

(1)  EUT L 119, 2016, s. 1.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/53

Begäran om förhandsavgörande framställd av Općinski sud u Zadru (Kroatien) den 2 april 2019 — R. D., A. D. mot Raiffeisenbank St. Stefan-Jagerberg-Wolfsberg eGen

(Mål C-277/19)

(2019/C 187/57)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Općinski sud u Zadru

Parter i det nationella målet

Kärande: R. D., A. D.

Svarande: Raiffeisenbank St. Stefan-Jagerberg-Wolfsberg eGen

Tolkningsfrågor

1)

Vilken är omfattningen av det konsumentskydd som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och direktiv 1999/44/EG, (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (2) och om ändring av direktiven 2008/48/EG (3) och 2013/36/EU (4) och förordning (EU) nr 1093/2010 (5)?

2)

Är kärandena konsumenter i den mening som avses i bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och direktiv 1999/44/EG, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, med tanke på att svaranden bestritt att kärandena är konsumenter?

3)

Strider de nationella bestämmelserna i artikel 3.1 a i konsumentkreditlagen mot bestämmelserna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 och mot artikel 3 i direktiv 2008/48/EG och övriga syften och mål vad gäller konsumentskydd som fastställs i ingressen till direktiv 2014/17/EU, i den mån de nationella bestämmelserna fastställer ett tak för konsumentskyddet till ett visst belopp, nämligen 1 000 000,00 kuna?

4)

Ska artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 tolkas som så att en situation, i vilken svaranden är ett kreditkooperativ registrerat i Österrike som inte hade tillstånd från den kroatiska centralbanken att bevilja lån till konsumenter under åren 2007 och 2008, eller särskilt tillstånd från finansdepartementet i enlighet med artikel 22 i [konsumentkreditlagen], eller någon registrerad representant eller ett dotterbolag i Kroatien, utgör skäl till ogiltigförklaring av kreditavtalet och en överträdelse av bestämmelserna i direktivet, eftersom detta (eventuellt) äventyrar rättigheterna för fysiska personer, i egenskap av konsumenter, i Kroatien, i den mån svaranden inte var föremål för lagenlig tillsyn i syfte att skydda konsumenterna och fastställa enhetliga regler och kriterier för beviljande av konsumentkrediter när det gäller hypotekslån, så som nämns i ingressen till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014?

5)

Kan denna situation anses utgöra en överträdelse av artiklarna 18–20 i direktiv 2014/17/EU, med tanke på att principerna om god tro och lojalitet utgör en rättslig standard, det vill säga att nämnda direktiv åsidosattes när en kredit beviljades kärandena med en effektiv räntesats på 9,4 procent, när svaranden erbjuder de inhemska konsumenterna med österrikiskt medborgarskap en ränta på 4 procent enligt 1000 § Allgemeines bürgerliches Gesetzbuch (den österrikiska civillagen), och det dessutom är en rörlig ränta, på så vis att svaranden i egenskap av kreditinstitut ändrar räntan ensidigt, och enbart beviljar krediter på grundval av en inteckning?

6)

Kan en överträdelse anses ha begåtts mot bestämmelserna i direktiv 2014/17/EU, i förhållande till direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 2 och 5.1.2 i lagen om kreditinstitut, om svaranden, i egenskap av ett bolag som lyder under österrikisk lag, ges möjlighet, utan varken tillstånd eller tillsyn från de nationella myndigheterna, att bevilja kroatiska medborgare konsumentkrediter i Kroatien, och i en sådan situation, kan nämnda nationella bestämmelser anses vara bristfälliga vad gäller att ge lämpligt skydd åt fysiska personer som är konsumenter och som avses i artikel 5 i direktiv 2014/17/EU — behöriga myndigheter — och att svaranden inte agerade enligt principerna om god tro och lojalitet som avses i artikel 4 i lagen om avtalsförpliktelser, vilket skulle leda till att villkoren i kreditavtalet är ogiltiga?

7)

Föreligger det något formfel vid ingåendet av kreditavtalet, det vill säga, har det i målet vid den nationella domstolen skett en överträdelse av artiklarna 13, 14 och 16 i direktiv 2014/17/EU, eftersom villkoret A i kreditavtalet om förtidsinlösen fastställer följande, på sidan 2: ”Årlig effektiv räntesats på 9,4 procent. Beträffande den teoretiska årliga räntan vid försenad återbetalning, se skylten vid disken.”?

8)

Kan en situation som den i målet vid den nationella domstolen anses ha medfört en överträdelse av artiklarna 13, 14 och 16 i direktiv 2014/17/EU, med hänsyn till att de omtvistade kreditavtalen är standardavtal som svaranden har formulerat i förväg i formulär, som har tryckts på tyska och inte helt översatts till kärandenas modersmål, och att ingåendet av avtalet har föregåtts av reklam genom svarandens nätverk av mellanhänder (kooperativ) i Kroatien, vilka liksom svaranden, i enlighet med kroatisk lagstiftning, inte hade tillstånd från den kroatiska centralbanken att genomföra kredittransaktioner och inte heller tillstånd från finansministeriet att bevilja konsumentkrediter i Kroatien?

9)

Kan en situation som den i målet vid den nationella domstolen anses medföra en överträdelse av bestämmelserna i direktiv 2014/17/EU, jämförda med direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, när de nationella bestämmelserna, närmare bestämt artikel 2.1, 2.2. 2.3, 5.1.1 och 5.1.2 i lagen om kreditinstitut möjliggör att svaranden, i egenskap av kreditinstitut som är underkastat österrikisk lagstiftning, genomför kredittransaktioner åt kroatiska medborgare i Kroatien, utan tillstånd från den kroatiska nationella tillsynsmyndigheten, och kan dessa nationella bestämmelser i en sådan situation anses vara bristfälliga vad gäller att säkerställa lämpligt skydd åt fysiska personer som är konsumenter, i enlighet med artikel 5 i direktiv 2014/17/EU — behöriga myndigheter — och att svaranden inte agerade enligt principerna om god tro och lojalitet som avses i artikel 4 i lagen om avtalsförpliktelser, vilket skulle leda till att villkoren i kreditavtalet är ogiltiga?

10

Har avsaknaden av lämpliga genomförandebestämmelser i den kroatiska rättsordningen, vid den tidpunkt då kreditavtalen ingicks åren 2007 och 2008, som detaljerat skulle reglera möjligheten och villkoren för skuldsättning för kroatiska medborgare i utlandet, orsakat en väsentlig obalans mellan å ena sidan låntagarna och å andra sidan bankerna, och har denna lucka i lagstiftningen medfört bristande skydd för nämnda låntagare, vilket skulle strida mot bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014, särskilt dess artikel 13?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 2014, s. 34).

(3)  4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

(4)  5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 2010, s. 12).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/55

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal administratif de Paris (Frankrike) den 3 april 2019 — XS mot Recteur de l'académie de Paris

(Mål C-281/19)

(2019/C 187/58)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif de Paris

Parter i det nationella målet

Klagande: XS

Motpart: Recteur de l'académie de Paris

Tolkningsfråga

Strider en fransk bestämmelse enligt vilken arbete som en anställd tidigare har utfört vid Europeiska kommissionen eller, mera allmänt, vid en EU-institution, inte beaktas vid omprövningen av löneplaceringen av personer som tillhör yrkeskåren för offentliganställda skollärare, samtidigt som det särskilt anges att tidigare yrkeserfarenhet inom en medlemsstats offentliga förvaltning beaktas, mot skyldigheterna enligt och innebörden av artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/55

Talan väckt den 16 april 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-316/19)

(2019/C 187/59)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn och B. Rous Demiri)

Svarande: Republiken Slovenien

Sökandens yrkanden

—

Kommissionen yrkar, i enlighet med artikel 258 FEUF, att domstolen ska förklara att Republiken Slovenien har åsidosatt sina förpliktelser enligt artikel 343 FEUF, artikel 39 i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, artiklarna 2, 18 och 22 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier samt artikel 4.3 FEU genom att ensidigt, i Banka Slovenijes lokaler, ha beslagtagit handlingar kopplade till fullgörandet av Europeiska centralbankssystemets och eurosystemets uppgifter och att i detta sammanhang inte ha samarbetat lojalt med Europeiska centralbanken (ECB).

—

Kommissionen yrkat även att domstolen ska förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Husrannsakan och beslag hos Banka Slovenije den 6 juli 2016 utgjorde ett ingrepp i okränkbarheten för unionens arkiv i den mening som avses artikel 343 FEUF, artikel 39 i protokoll nr 4, artiklarna 2 och 22 jämförda med artikel 18 i protokoll nr 7 samt artikel 4.3 FEU. Husrannsakan och beslaget genomfördes ensidigt, utan ECB:s samtycke, och — under antagandet att ECB och de slovenska myndigheterna inte var överens — utan något beslut från EU-domstolen. Trots upprepade varningar gjorde de slovenska myndigheter som utförde beslaget inga ansträngningar att skilja ut de handlingar som ingick i unionens arkiv och diskuterade inte på ett konstruktivt sätt saken med ECB.

GCEU

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/57

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Deutsche Post mot kommissionen

(Mål T-388/11) (1)

(Statligt stöd - Postverksamhet - Finansiering av merkostnader för löner och sociala avgifter avseende en del av personalen vid Deutsche Post genom subventioner och intäkter från tillhandahållande av prisreglerade tjänster - Beslut att utvidga det formella granskningsförfarandet - Beslut, efter den preliminära granskningsfasen, i vilket det konstateras att det föreligger nya stöd - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till sakprövning - Följder av ogiltigförklaringen av det slutliga beslutet - Motiveringsskyldighet)

(2019/C 187/60)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Post AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Sedemund, T. Lübbig och M. Klasse)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Grespan, T. Maxian Rusche och R. Sauer)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: UPS Europe SPRL/BVBA, tidigare UPS Europe NV/SA (Bryssel, Belgien), och United Parcel Service Deutschland Sàrl & Co. OHG, tidigare UPS Deutschland Inc. & Co. OHG (Neuss, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna T. Ottervanger och E. Henny, sedan advokaten T. Ottervanger och slutligen advokaten R. Wojtek)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2011) 3081 slutlig av den 10 maj 2011 att utvidga det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF beträffande statligt stöd C 36/07 (f.d. NN 25/07) som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat Deutsche Post, vilket publicerats i sammanfattning i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 263, 2011, s. 4).

Domslut

1)

Invändningen om rättegångshinder avslås.

2)

Kommissionens beslut K (2011) 3081 slutlig av den 10 maj 2011 att utvidga det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF beträffande statligt stöd C 36/07 (f.d. NN 25/07) som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat Deutsche Post ogiltigförklaras.

3)

Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Deutsche Post AG.

4)

UPS Europe SPRL/BVBA och United Parcel Service Deutschland Sàrl & Co. OHG ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1)  EUT C 282, 24.9.2011.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/58

Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Sopra Steria Group mot parlamentet

(Mål T-182/15) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Tillhandahållande av IT-tjänster till parlamentet samt andra unionsinstitutioner och unionsorgan - Uteslutning från deltagande i förfaranden för tilldelning av kontrakt - Eventuell intressekonflikt - De uppgifter som den upphandlande myndigheten har begärt har inte getts in - Artikel 107.1 b i den finansiella förordningen - Öppenhet - Proportionalitet - Likabehandling - Artikel 102.1 i den finansiella förordningen)

(2019/C 187/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sopra Steria Group SA (Annecy-le-Vieux, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Verlinden, R. Martens och J. Joossen)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: B. Simon et L. Tapper Brandberg)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: CGI Luxembourg SA (Bertrange, Luxemburg), och Intrasoft International SA (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokat N. Korogiannakis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av de beslut som parlamentet antagit inom ramen för anbudsförfarandet PE/ITEC-ITS14 angående tillhandahållande av IT-tjänster till parlamentet samt andra unionsinstitutioner och unionsorgan, om avslag på de anbud för del 2 och 3 som konsortierna IBI IUS och STEEL, vilka sökanden tillhör, har lämnat.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Sopra Steria Group SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de Europaparlamentets kostnader.

3)

CGI Luxembourg SA och Intrasoft International SA ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 262, 10.8.2015.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/58

Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Close och Cegelec mot parlamentet

(Mål T-259/15) (1)

(Offentlig upphandling av byggentreprenader - Anbudsförfarande - Uppförande av en kraftenhet - Utbyggnad och renovering av Konrad Adenauer-byggnaden i Luxemburg - Avslag på en anbudsgivares anbud - Tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare - Urvalskriterier - Finansiell och ekonomisk kapacitet - Teknisk och yrkesmässig kapacitet - Motiveringsskyldighet - Uppenbart oriktig bedömning)

(2019/C 187/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SA Close (Harzé-Aywaille, Belgien), Cegelec (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna J.-M. Rikkers och J.-L. Teheux)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis M. Rantala och M. Mraz, därefter J.-M. Stenier, B. Schäfer och M. Mraz)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring, av parlamentets beslut av den 19 mars 2015 att förkasta sökandenas anbud i upphandlingsförfarande INLO-D-UPIL-T 14-AO 4, om offentlig upphandling av byggentreprenaden för del 73 (kraftenhet) avseende projektet för att bygga ut och modernisera Konrad Adenauer-byggnaden i Luxemburg, och tilldela det aktuella kontraktet till en annan anbudsgivare.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

SA Close och Cegelec, å ena sidan, och Europaparlamentet, å andra sidan, ska bära sina egna rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

(1)  EUT C 236, 20.7.2015.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/59

Tribunalens dom av den 12 april 2019 — Deutsche Lufthansa mot kommissionen

(Mål T-492/15) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Stödåtgärder som Tyskland genomfört till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn och de flygbolag som utnyttjar flygplatsen - Beslut genom vilket åtgärderna till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn anses vara statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden och genom vilket det fastställs att det inte är fråga om statligt stöd till förmån för de flygbolag som utnyttjar flygplatsen - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2019/C 187/63)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Lufthansa AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten A. Martin-Ehlers)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, T. Maxian Rusche och S. Noë)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Land Rheinland-Pfalz (Tyskland) (ombud: professorn C. Koenig) och Ryanair DAC, tidigare Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaten G. Berrisch, och B. Byrne, solicitor)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/789 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.21121 (C29/08) (f.d. NN 54/07) som Tyskland har genomfört avseende finansieringen av flygplatsen Frankfurt-Hahn och de finansiella förbindelserna mellan flygplatsen och Ryanair (EUT L 134, 2016, s. 46).

Domslut

1)

Talan avvisas.

2)

Deutsche Lufthansa AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 363, 3.11.2015.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/60

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Jindal Saw och Jindal Saw Italia mot kommissionen

(Mål T-300/16) (1)

(Subventioner - Import av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien - Genomförandeförordning (EU) 2016/387 - Införande av en slutgiltig utjämningstull - Indiskt system med exportavgifter på järnmalm och två olika taxor för järnvägstransporter till nackdel för transport av järnmalm ägnad för export - Artikel 3.1 a iv i förordning (EG) nr 597/2009 (ersatt av förordning (EU) 2016/1037) - Finansiellt bidrag - Tillhandahållande av varor - Åtgärd bestående av att ”ålägga” ett privat organ att utföra en funktion som innebär ett finansiellt bidrag - Artikel 4.2 a i förordning nr 597/2009 - Selektivt riktad subvention - Artikel 6 d i förordning nr 597/2009 - Beräkning av förmånen - Skada för unionsindustrin - Beräkning av prisunderskridande och skademarginal - Orsakssamband - Tillgång till konfidentiella handlingar ur antisubventionsutredningen - Rätten till försvar)

(2019/C 187/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Jindal Saw (New Delhi, Indien) och Jindal Saw Italia (Trieste, Italien) (ombud: advokaterna R. Antonini och E. Monard)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och G. Luengo)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Saint-Gobain Pam (Pont-à-Mousson, Frankrike) (ombud: advokaterna O. Prost, A. Coelho Dias och C. Bouvarel,)

Saken

Begäran enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/387 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 73, 2016, s. 1), i den mån denna förordning avser sökandena.

Domslut

1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/387 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien ogiltigförklaras i den mån denna förordning avser Jindal Saw Ltd.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och rättegångskostnaderna för Jindal Saw och Jindal Saw Italia SpA.

3)

Saint-Gobain Pam ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 314, 29.8.2016.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/61

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Jindal Saw och Jindal Saw Italia mot kommissionen

(Mål T-301/16) (1)

(Dumping - Import av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien - Genomförandeförordning (EU) 2016/388 - Förordning (EG) nr 1225/2009 (ersatt av förordning (EU) 2016/1036) - Dumpningsmarginal - Fastställande av exportpriset - Förbindelse mellan exportör och importör - Tillförlitligt exportpris - Beräkning av exportpriset - Rimlig marginal för försäljningskostnader, administrativa kostnader och andra allmänna kostnader - Rimlig vinstmarginal - Skada för unionsindustrin - Beräkning av prisunderskridande och skademarginalen - Orsakssamband - Tillgång till konfidentiella uppgifter i antidumpningsundersökningen - Rätten till försvar)

(2019/C 187/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Jindal Saw Ltd (New Delhi, Indien), Jindal Saw Italia SpA (Trieste, Italien) (ombud: advokaterna R. Antonini och E. Monard)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och G. Luengo)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Saint-Gobain Pam (Pont-à-Mousson, Frankrike) (ombud: advokaterna O. Prost, A. Coelho Dias och C. Bouvarel)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/388 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 73, 2016, s. 53), i den del förordningen berör sökandena.

Domslut

1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/388 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien, ogiltigförklaras såvitt avser Jindal Saw Ltd.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Jindal Saw Italia SpA.

3)

Saint-Gobain Pam ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 314, 29.8.2016

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/62

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Gamaa Islamya Egypten mot rådet

(Mål T-643/16) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot vissa personer, grupper och enheter i syfte att bekämpa terrorism - Frysning av tillgångar - Möjlighet att en myndighet i ett tredjeland anses vara behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Faktiska omständigheter som ligger till grund för beslut om frysning av tillgångar - Motiveringsskyldighet - Bestyrkande av rådets rättsakter)

(2019/C 187/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Al-Gama’a al-Islamiyya Egypt (Gamaa Islamya Egypten) (ombud: advokaten L. Glock)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis G. Étienne och H. Marcos Fraile, därefter H. Marcos Fraile, B. Driessen och V. Piessevaux och slutligen H. Marcos Fraile, B. Driessen och A. Sikora-Kalėda)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis J. Norris, L. Havas, R. Tricot och L. Baumgart, därefter R. Tricot, C. Zadra och A. Tizzano)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande, för det första, om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2016/1136 av den 12 juli 2016 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/2430 (EUT L 188, 2016, s. 21), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1127 av den 12 juli 2016 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2425 (EUT L 188, 2016, s. 1), för det andra, om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2017/154 av den 27 januari 2017 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2016/1136 (EUT L 23, 2017, s. 21), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2017/150 av den 27 januari 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2016/1127 (EUT L 23, 2017, s. 3), för det tredje ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2017/1426 av den 4 augusti 2017 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/154 (EUT L 204, 2017, s. 95), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1420 av den 4 augusti 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/150 (EUT L 204, 2017, s. 3), för det fjärde, om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2018/475 av den 21 mars 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/1426 (EUT L 79, 2018, s. 26), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2018/468 av den 21 mars 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1420 (EUT L 79, 2018, s. 7), för det femte, om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2018/1084 av den 30 juli 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/475 (EUT L 194, 2018, s. 144), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1071 av den 30 juli 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/468 (EUT L 194, 2018, s. 23), såvitt dessa rättsakter avser sökanden.

Domslut

1)

Rådets beslut (Gusp) 2016/1136 av den 12 juli 2016 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/2430, rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1127 av den 12 juli 2016 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2425, rådets beslut (Gusp) 2017/154 av den 27 januari 2017 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2016/1136, rådets genomförandeförordning (EU) 2017/150 av den 27 januari 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2016/1127, rådets beslut (Gusp) 2017/1426 av den 4 augusti 2017 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/154, rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1420 av den 4 augusti 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/150, rådets beslut (Gusp) 2018/475 av den 21 mars 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/1426, rådets genomförandeförordning (EU) 2018/468 av den 21 mars 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1420, rådets beslut (Gusp) 2018/1084 av den 30 juli 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/475, rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1071 av den 30 juli 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/468, ogiltigförklaras såvitt dessa rättsakter avser ”Gama'a al-Islamiyya” (alias ”Al-Gama'a al-Islamiyya”) (”Islamiska gruppen” — ”IG”).

2)

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Al-Gama’a al-Islamiyya Egypt (Gamaa Islamya Egypten).

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 419, 14.11.2016.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/64

Tribunalens dom av den 4 april 2019 — Hesse och Wedl & Hofmann mot EUIPO (TESTA ROSSA)

(Målen T-910/16 och T-911/16) (1)

(”EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket TESTA ROSSA - Förklaring om delvist upphävande - Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001) - Bevis på användning - Externt bruk av det omstridda varumärket - Likabehandling”)

(2019/C 187/67)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande i mål T-910/16: Kurt Hesse (Nürnberg, Tyskland) (ombud: advokat M. Krogmann)

Klagande i mål T-911/16: Wedl & Hofmann GmbH (Mils, Österrike) (ombud: advokat T. Raubal)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Fischer)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen, i mål T-910/16 respektive i mål T-911/16: Wedl & Hofmann GmbH et Kurt Hesse

Saken

Överklaganden av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 5 oktober 2016 (ärende R 68/2016-1) om ett upphävandeförfarande mellan Kurt Hesse och Wedl & Hofmann.

Domslut

1)

Målen T-910/16 och T-911/16 förenas vad gäller domen.

2)

Överklagandena ogillas.

3)

I mål T-910/16 ska Kurt Hesse ersätta rättegångskostnaderna.

4)

I mål T-911/16 ska Wedl & Hofmann ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 53, 20.2.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/64

Tribunalens dom av den 4 april 2019 — Sharif mot rådet

(Mål T-5/17) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Rätten till försvar - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Uppenbart oriktig bedömning - Rätt till egendom - Proportionalitet - Påverkan på anseendet)

(2019/C 187/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ammar Sharif (Damaskus, Syrien) (ombud: B. Kennelly, QC, och J. Pobjoy, barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Kyriakopoulou, P. Mahnič och V. Piessevaux)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: L. Havas och J. Norris)

Saken

I första hand, talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2016/1897 av den 27 oktober 2016 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 293, 2016, s. 36), rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1893 av den 27 oktober 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 293, 2016, s. 25), rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 139, 2017, s. 62), rådets genomförandeförordning (EU) 2017/907 av den 29 maj 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 139, 2017, s. 15), rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 131, 2018, s. 16), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2018/774 av den 28 maj 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 131, 2018, s. 1), i den del dessa rättsakter avser sökanden, och, i andra hand, talan enligt artikel 277 FEUF om fastställande av att artikel 28.2 a i rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 2013, s. 14), i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2015/1836 av den 12 oktober 2015 (EUT L 266, 2015, s. 75), och artikel 15.1a a i rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 (EUT L 16, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 2015/1828 av den 12 oktober 2015 (EUT L 266, 2015, s. 1), inte ska tillämpas i den del de avser sökanden.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Ammar Sharif ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 53, 20.2.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/65

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Polen mot kommissionen

(Mål T-51/17) (1)

(EGFJ och Ejflu - Betalningar som undantagits från finansiering - Sektorerna för frukt och grönsaker - Stöd till producentgrupper - Betalningar som verkställts av Polen - Brister i de grundläggande kontrollerna - Kontroller av erkännandeplaner och kriterier för erkännande - Kontroller av ansökningar om stöd - Ekonomisk samstämmighet - Utgifternas rimlighet - Systematiska brister - Risk för EGFJ - Schablonkorrigeringar på 25 procent)

(2019/C 187/69)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, K. Straś, M. Pawlicka och B. Paziewska)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis K. Skelly och A. Stobiecka-Kuik, därefter A. Stobiecka-Kuik och D. Milanowska)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2018 av den 15 november 2016 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 312, 2016, s. 26), vad gäller de schablonkorrigeringar som infördes för Republiken Polen.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Republiken Polen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Kommissionen ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 86, 20.3.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/66

Tribunalens dom av den 4 april 2019 — ClientEarth/mot kommissionen

(Mål T-108/17) (1)

(REACH - Förordning (EG) nr 1907/2006 - bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) - Avslag på en begäran om intern omprövning av ett beslut om godkännande för försäljning - Felaktig rättstillämpning - Uppenbart oriktig bedömning - Artikel 10 i förordning (EG) nr 1367/2006)

(2019/C 187/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ClientEarth (London, Förenande Kungariket) (ombud: A. Jones, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, R. Lindenthal och K. Mifsud-Bonnici)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kemikalemyndigheten (ombud: M. Heikkilä och W. Broere)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 7 december 2016 vari kommissionen avslog en begäran om intern omprövning av den 2 augusti 2016 som sökanden framställt gentemot kommissionens genomförandebeslut C(2016) 3549 final av den 16 juni 2016 om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

ClientEarth ska bära sina egna rättegångskostnader och härutöver även ersätta de rättegångskostnader som uppstått för Europeiska kommissionen.

3)

Europeiska kemikalemyndigheten (Echa) ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1)  EUT C 121, 18.4.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/67

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (ADAPTA POWDER COATINGS)

(Mål T-223/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket ADAPTA POWDER COATINGS - Ogiltighetsförklaring av överklagandenämnden - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001) - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas - Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) - Åsidosättande av rätten att yttra sig - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) - Bevisning som lagts fram för första gången i tribunalen)

(2019/C 187/71)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Adapta Color, SL (Peñiscola, Spanien) (ombud: advokaterna G. Macías Bonilla, G. Marín Raigal och E. Armero Lavie)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis, A. Söder och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Coatings Foreign IP Co. LLC (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: A. Rajendra, solicitor, och S. Malynicz, QC)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 6 februari 2017 i ärende R 2522/2015-5 angående ett ogiltighetsförfarande mellan Coatings Foreign IP och Adapta Color.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Adapta Color, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 202, 26.6.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/68

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (Bio proof ADAPTA)

(Mål T-224/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Bio proof ADAPTA - Ogiltighetsförklaring av överklagandenämnden - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001) - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas - Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) - Åsidosättande av rätten att yttra sig - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) - Bevisning som lagts fram för första gången i tribunalen)

(2019/C 187/72)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Adapta Color, SL (Peñiscola, Spanien) (ombud: advokaterna G. Macías Bonilla, G. Marín Raigal och E. Armero Lavie)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis, A. Söder och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Coatings Foreign IP Co. LLC (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: A. Rajendra, solicitor, och S. Malynicz, QC)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 6 februari 2017 i ärende R 2522/2015-5 angående ett ogiltighetsförfarande mellan Coatings Foreign IP och Adapta Color.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Adapta Color, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 202, 26.6.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/69

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Adapta Color mot EUIPO — Coatings Foreign IP (Bio proof ADAPTA)

(Mål T-225/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Bio proof ADAPTA - Delvis ogiltigförklaring av överklagandenämnden - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) nr 2017/1001) - Avsaknad av särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning - Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.3 i förordning 2017/1001) - Åsidosättande av rätten att yttra sig - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 i förordning 2017/1001) - Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen)

(2019/C 187/73)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Adapta Color, SL (Peñiscola, Spanien) (ombud: advokaterna G. Macías Bonilla, G. Marín Raigal och E. Armero Lavie)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis, A. Söder och D. Walicka,)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Coatings Foreign IP Co. LLC (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: A. Rajendra, solicitor, och S. Malynicz, QC)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 6 februari 2017 (ärende R 311/2016-5), om ett ogiltighetsförfarande mellan Coatings Foreign IP och Adapta Color.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Adapta Color, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 202, 26.6.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/70

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-229/17) (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Förordning (EU) nr 305/2011 - Förordning (EU) nr 1025/2012 - Byggprodukter - Harmoniserade standarder EN 14342:2013 och EN 14904:2006 - Motiveringsskyldighet)

(2019/C 187/74)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis T. Henze och J. Möller, därefter J. Möller biträdda av advokaterna M. Winkelmüller, F. van Schewick och M. Kottmann)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis G. Zavvos och C. Hermes, därefter C. Hermes och M. Huttunen)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Finland (ombud: S. Hartikainen)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF, varigenom sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2017/133 av den 25 januari 2017 om att med en restriktion behålla hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 14342:2013 Trägolv — Egenskaper, utvärdering av överensstämmelse och märkning i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L 21, 2017, s. 113), ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2017/145 av den 25 januari 2017 om att med en restriktion behålla hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 14904:2006 Sportbeläggningar — Specifikation för inomhusytor avsedda för olika sporter i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L 22, 2017, s. 62), ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 10 mars 2017 inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT C 76, 2017, s. 32) i den mån det hänvisar till de harmoniserade standarderna EN 14342:2013 och EN 14904:2006, ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 11 augusti 2017 inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning nr 305/2011 (EUT C 267, 2017, s. 16) i den mån det hänvisar till de harmoniserade standarderna EN 14342:2013 och EN 14904:2006, ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 15 december 2017 inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning nr 305/2011 (EUT C 435, 2017, s. 41) i den mån det avser de harmoniserade standarderna EN 14342:2013 och EN 14904:2006, och ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 9 mars 2018 inom ramen för genomförandet av förordning nr 305/2011 (EUT C 92, 2018, s. 139) i den mån det hänvisar till de harmoniserade standarderna EN 14342:2013 och EN 14904:2006.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har uppkommit för Europeiska unionen.

3)

Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 195, 19.6.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/71

Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Aldridge m.fl. mot kommissionen

(Mål T-319/17) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Olaf - Avtal om tidsbegränsad anställning - Olafs generaldirektörs beslut om att instifta en enda omklassificering till nästa lönegrad - Begäran att det ska inledas ett förfarande för årlig omklassificering - Allmän åtgärd - Tidsfrist för väckande av talan - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - Offentliggörande på intranätet - Avvisning)

(2019/C 187/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Adam Aldridge (Schaerbeek, Belgien) och trettiotvå andra sökande vars namn anges i bilagan till domen (ombud: advokaterna S. Rodrigues, A. Tymen och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Radu Bouyon och M. Mensi, därefter L. Radu Bouyon och G. Berscheid)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av direktören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) den 15 juli 2016 om avslag på sökandenas begäran att det ska inledas ett förfarande för årlig omklassificering och ogiltigförklaring av det beslut som fattades av direktören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) den 13 februari 2017 om avslag på klagomålet mot beslutet av den 15 juli 2016, dels om ersättning för den ekonomiska och ideella skada sökandena påstår sig ha lidit.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Adam Aldridge och övriga tillfälligt anställda och tidigare tillfälligt anställda vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), vars namn anges i bilagan till domen, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1)  EUT C 249, 31.7.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/72

Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Qualcomm och Qualcomm Europe mot kommissionen

(Mål T-371/17) (1)

(Konkurrens - Marknaden för basbandschip som används i hemelektronikprodukter - Administrativt förfarande - Artiklarna 18.3 och 24.1 d i förordning (EG) nr 1/2003 - Beslut att begära upplysningar - Motiveringsskyldighet - De begärda upplysningarna ska vara nödvändiga - Proportionalitet - Bevisbörda - Principen om förbud mot självangivelse - Principen om god förvaltningssed)

(2019/C 187/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Qualcomm, Inc. (San Diego, Kalifornien, Förenta staterna), Qualcomm Europe, Inc. (Sacramento, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Pinto de Lemos Fermiano Rato och M. Davilla)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet, G. Conte, M. Farley och C. Urraca Caviedes)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 2258 final av den 31 mars 2017 om ett förfarande i enlighet med artiklarna 18.3 och 24.1 d i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.39711 — Qualcomm (underprissättning i konkurrensbegränsande syfte)).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Qualcomm, Inc. och Qualcomm Europe, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

(1)  EUT C 256, 7.8.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/73

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Inditex mot EUIPO — Ansell (ZARA TANZANIA ADVENTURES)

(Mål T-655/17) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ZARA TANZANIA ADVENTURES - Äldre EU-ordmärkena ZARA - Relativt registreringshinder - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001 - Otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé - Förfång för de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé)

(2019/C 187/77)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Industria de Diseño Textil, SA (Inditex) (Arteixo, Spanien) (ombud: advokaterna G. Marín Raigal, G. Macías Bonilla, P. López Ronda och E. Armero Lavie)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Zainab Ansell och Roger Ansell (Moshi, Tanzania)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 juli 2017 (förenade ärendena R 2330/2011-2 och R 2369/2011-2) om ett invändningsförfarande mellan, å ena sidan, Industria de Diseño Textil och, å andra sidan, Zainab Ansell och Roger Ansell.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) andra överklagandenämnd den 5 juli 2017 (förenade ärendena R 2330/2011-2 och R 2369/2011-2) ogiltigförklaras till den del Zainab Ansells och Roger Ansells överklagande (ärende R 2369/2011-2) delvis vann bifall och ansökan om registrering av det sökta varumärket godtogs för de tjänster, i klasserna 39 och 43 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, som räknas upp i punkt 3 i beslutsdelen i beslutet.

2)

Överklagandet ogillas i övrigt.

3)

EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Industria de Diseño Textil, SA (Inditex) vid tribunalen.

(1)  EUT C 402, 27.11.2017.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/74

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Kiku mot CPVO — Sächsisches Landesamt für Umwelt, Landwirtschaft und Geologie (Pinova)

(Mål T-765/17) (1)

(Växtförädlingsprodukter - Ogiltighetsförfarande - Äppelsorten Pinova - Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring - Huruvida sorten är ny - Artikel 10 i förordning (EG) nr 2100/94 - Bevisbörda - Artikel 76 i förordning nr 2100/94 - CVPO:s egen undersökning av sakförhållandena)

(2019/C 187/78)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kiku GmbH (Girlan, Italien) (ombud: advokaterna G. Würtenberger och R. Kunze)

Motpart: Gemenskapens växtsortsmyndighet (ombud: M. Ekvad, F. Mattina och O. Lamberti, biträdda av advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart vid CPVO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Sächsisches Landesamt für Umwelt, Landwirtschaft und Geologie (Dresden, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaten T. Leidereiter, därefter advokaten B. Lorenzen)

Saken

Överklagande av det beslut som CPVO:s överklagandenämnd meddelade den 16 augusti 2017 (ärende A 005/2016) beträffande ett ogiltighetsförfarande mellan Kiku och Sächsisches Landesamt für Umwelt, Landwirtschaft und Geologie.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Kiku GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/74

Tribunalens dom av den 9 april 2019 — Zitro IP mot EUIPO (PICK & WIN MULTISLOT)

(Mål T-277/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket PICK & WIN MULTISLOT - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 187/79)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Zitro IP Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten A. Canela Giménez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 14 mars 2018 (ärende R 978/2017-4) om en ansökan om registrering av figurkännetecknet PICK & WIN MULTISLOT som EU-varumärke.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Zitro IP Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 231, 2.7.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/75

Tribunalens dom av den 10 april 2019 — AV mot kommissionen

(Mål T-303/18 RENV) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Anställning - Artikel 13 i anställningsvillkoren för övriga anställda - Läkarundersökning som ska föregå anställningen - Ofullständiga uppgifter har lämnats vid läkarundersökningen - Sökanden har underlåtit att upplysa om en sjukdom - Sjukdomen har senare upptäckts av myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal - Artikel 32 i anställningsvillkoren för övriga anställda - Retroaktiv tillämpning av ett medicinskt förbehåll under fem år - Hänskjutande till invaliditetskommittén - Skälig frist - Ansvar - Ideell skada)

(2019/C 187/80)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AV (ombud: advokat J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr och L. Vernier)

Saken

Talan enlig artikel 270FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 16 september 2014, varigenom myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal för kommissionen tillämpade det medicinska förbehåll som anges i artikel 32 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och nekade sökanden invaliditetsersättning, dels talan om skadestånd för den skada som sökanden påstås ha lidit med anledning av beslutet.

Domslut

1)

Yrkandena om ogiltigförklaring ogillas.

2)

Europeiska kommissionen förpliktas att till AV utge ett belopp på 3000 euro.

3)

Yrkandena om skadestånd ogillas i övrigt.

4)

AV och kommissionen ska var och en bära sina rättegångskostnader avseende det ursprungliga förfarandet vid Europeiska unionens personaldomstol angående mål F-91/15, och avseende förevarande förfarande för hänskjutande angående mål T-303/18 RENV.

(1)  EUT C 406, 7.12.2015 (Målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol som mål F-91/15 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/76

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Fomanu mot EUIPO — Fujifilm Imaging Germany (Återgivning av en fjäril)

(Mål T-323/18) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärke föreställande en fjäril - Verkligt bruk av varumärket - Delvist upphävande - Artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/1001 - Artikel 58.1 a och 58.2 i förordning 2017/1001”)

(2019/C 187/81)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Fomanu AG (Neustadt an der Waldnaab, Tyskland) (ombud: advokaten S. Reichart)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: R. Manea och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Fujifilm Imaging Germany GmbH & Co. KG (Willich, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 16 mars 2018 (ärende R 2241/2016-2) om ett invändningsförfarande mellan Fujifilm Imaging Germany och Fomanu.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Fomanu AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 240, 9.7.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/77

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Pharmadom mot EUIPO — Objectif Pharma (WS wellpharma shop)

(Mål T-403/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket WS wellpharma shop - Äldre nationellt ordmärke WELL AND WELL - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 187/82)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Pharmadom (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: advokat M.-P. Dauquaire)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Pétrequin och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Objectif Pharma (Vandoeuvre-lès-Nancy, Frankrike) (ombud: advokat A. Nappey)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 23 mars 2018 (ärende R 1448/2017-5), angående ett invändningsförfarande mellan Pharmadom och Objectif Pharma.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Pharmadom ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 301, 27.8.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/77

Tribunalens dom av den 3 april 2019 — NSC Holding mot EUIPO — Ibercondor (CONDOR SERVICE, NSC)

(Mål T-468/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CONDOR SERVICE, NSC - Det äldre EU-ordmärket IBERCONDOR - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Omsättningskrets - Tjänsteslagslikhet - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 187/83)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: NSC Holding GmbH & Cie. KG (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Eichhorst)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ibercondor, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten A. Canela Giménez)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 28 maj 2018 (ärende R 2440/2017-4) om ett invändningsförfarande mellan Ibercondor Barcelona SA och NSC Holding.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

NSC Holding GmbH & Cie. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 328, 17.9.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/78

Tribunalens dom av den 11 april 2019 — Užstato sistemos administratorius mot EUIPO — DPG Deutsche Pfandsystem (Återgivning av en flaska och en pil)

(Mål T-477/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke som återger en flaska och en pil - Äldre EU-figurmärke som återger en burk, en flaska och en pil - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 187/84)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Užstato sistemos administratorius VšĮ (Vilnius, Litauen) (ombud: advokat I. Lukauskienė)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: P. Sipos och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden: DPG Deutsche Pfandsystem GmbH (Berlin, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 maj 2018 (ärende R 2203/2017-2), angående ett invändningsförfarande mellan DPG Deutsche Pfandsystem och Užstato sistemos administratorius.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Užstato sistemos administratorius VšĮ ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 341, 24.9.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/79

Tribunalens dom av den 3 april 2019 — Medrobotics mot EUIPO (See More. Reach More. Treat More.)

(Mål T-555/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet See More. Reach More. Treat More. - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 187/85)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Medrobotics Corp. (Raynham, Massachusetts, États-Unis) (ombud: advokaterna B. Bittner och U. Heinrich)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och H. O’Neill)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 18 juli 2018 (ärende R 463/2018-2) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet See More. Reach More. Treat More.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Medrobotics Corp. Ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/80

Talan väckt den 8 april 2019 — SJ mot kommissionen

(Mål T-701/18)

(2019/C 187/86)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SJ (ombud: J. MacGuill, Solicitor och E. Martin-Vignerte)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionen beslut att inte ge tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 (1), vilket fastställts genom det bekräftande beslutet C(2018) 6642 final av den 4 oktober 2018 och vilket delgavs sökanden den 8 oktober 2018,

—

förordna att parterna ska bära sina respektive rättegångskostnader, alternativt att svaranden ska ersätta sökandens rättegångskostnader om talan bifalls.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Svaranden flyttade bevisbördan och ålade — i strid med fast rättspraxis — sökanden en bevisbörda som var omöjlig att uppfylla genom att tillämpa den generella principen om att handlingar inte ska lämnas ut.

2.

Andra grunden: Svaranden gjorde en uppenbart oriktig bedömning av rättspraxis avseende övervägande allmänintresse, i strid med principerna i relevant rättspraxis.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/80

Talan väckt den 21 mars 2019 — Exxonmobil Petroleum & Chemical mot ECHA

(Mål T-177/19)

(2019/C 187/87)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Exxonmobil Petroleum & Chemical BVBA (Antwerpen, Belgien) (ombud: M. Navin-Jones, Solicitor och advokaten A. Kołtunowska)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan kan prövas i sak och bifalla den,

—

ogiltigförklara Echas beslut nr ED/88/2018 om upptagande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV, som offentliggjordes den 15 januari 2019, i den mån det gäller fenantren, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Svaranden gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de mycket långlivade egenskaperna hos fenantren samt gick utöver sin behörighet och åsidosatte artikel 59 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 (1) genom

—

att basera sig på slutsatserna i medlemsstatskommitténs stöddokument från 2009 beträffande de mycket långlivade egenskaperna hos fenantren såsom en beståndsdel av högtemperatursstenkolstjärbeck, utan att göra en egen bedömning av de uppgifter som är för handen och därmed ta över de fel som stöddokumentet var behäftat med,

—

att dra slutsatser om de mycket långlivade egenskaperna hos fenantren som den evidens som man baserat sig på inte utgjorde stöd för,

—

att inte beakta tillgänglig evidens som skulle ha föranlett myndigheten att allvarligt ifrågasätta tillförlitligheten och de extremt konservativa särdragen hos vatten-sediment-simuleringsstudien OECD 308 på fenantren,

—

att inte beakta information som föranleder ett ifrågasättande av användningen av en beräkning för att anpassa resultaten från OECD 308-studien för att ta hänsyn till temperatur,

—

att inte undersöka den nya evidensen för persistensen hos fenantren som ställdes till dess förfogande under det offentliga samrådet, och

—

att inte beakta alla relevanta uppgifter vid den sammanvägda bedömningen av de långlivade egenskaperna hos fenantren, särskilt med avseende på fotonedbrytning, upplösning och avdunstning av fenantren.

2.

Andra grunden: Genom antagandet av den omtvistade rättsakten åsidosatte svaranden den EU-rättsliga principen om proportionalitet.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/82

Talan väckt den 29 mars 2019 — Zubedi mot rådet

(Mål T-186/19)

(2019/C 187/88)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Khaled Zubedi (Damaskus, Syrien) (ombud: M. Lester, QC, och M. O’Kane, solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019, (2) såvitt de avser sökanden, samt

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en rättslig grund. Sökanden gör gällande att svaranden gjort en uppenbart oriktig bedömning i det att sökanden listades i förteckningen över personer som omfattas av Europeiska unionens restriktiva åtgärder angående Syrien.

Sökanden har listats genom rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 på den grunden att han är en av de framgångsrika affärsmän i Syrien som enligt svaranden gör stora vinster och stöder president Assads regim genom att ingå partnerskapsavtal med statsstödda bolag för att utveckla markområden som exproprierats från människor som tvingats flytta med anledning av konflikten i Syrien. Detta stämmer inte med avseende på sökanden, då kriteriet för listning inte är uppfyllt och då det inte finns tillräcklig grund för svarandens beslut.

(1)  Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 181, 2019, s. 13).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 181, 2019, s. 4).

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/82

Talan väckt den 3 april 2019 — Haikal mot rådet

(Mål T-189/19)

(2019/C 187/89)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Maen Haikal (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten Stanislav Koev)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

slå fast att talan kan tas upp till prövning och bifalla densamma i dess helhet,

—

slå fast att de omtvistade rättsakterna delvis kan ogiltigförklaras,

—

delvis ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del det avser sökanden,

—

delvis ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del det avser sökanden, och

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden avser rådets åsidosättande av motiveringsskyldigheten — artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

2.

Andra grunden avser åsidosättande av principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff — artikel 49 i stadgan.

3.

Tredje grunden avser åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel — artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen, artikel 215 FEUF och artiklarna 41 och 47 i stadgan.

4.

Fjärde grunden avser rådets felaktiga bedömning.

5.

Femte grunden avser ett åsidosättande av rätten till egendom, av proportionalitetsprincipen och av näringsfriheten — artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen och artikel 17 i stadgan.

6.

Sjätte grunden avser ett åsidosättande av rätten till normala levnadsvillkor — artiklarna 2 och 4 i stadgan samt artiklarna 3 och 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

7.

Sjunde grunden avser ett grovt åsidosättande av rätten till skydd av anseende — artiklarna 8 och 10.2 i Europakonventionen.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/84

Talan väckt den 5 april 2019 — Le Pen mot parlamentet

(Mål T-211/19)

(2019/C 187/90)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marie Le Pen (Saint-Cloud, Frankrike) (ombud: advokaten F. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförkara Europaparlamentets beslut P8_TA-PROV(2019)0136 av den 12 mars 2019 om sökandens begäran om upphävd immunitet 2018/2247(IMM) och upphäva sökandens immunitet samt

—

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier (EUT C 83, 2010, s. 266), artikel 5.1 i Europaparlamentets arbetsordning (EGT L 44, 2005, s. 1) och meddelande till ledamöterna nr 11/2003 och 11/2016.

2.

Andra grunden: Förfarandemissbruk.

Sökanden anser att parlamentet genom att godta att sökandens immunitet upphävs gjort det möjligt för den franska undersökningsdomaren att för preioden 2009-2014 sätta sig i parlamentets generalsekreterares ställe, vilket strider mot artikel 68.1 i tillämpningsföreskrifterna för stadgan för Europaparlamentets ledamöter, enligt vilken generalsekreteraren ska vara ensamt behörig att besluta i frågor om återkrav och att begära verkställighetsåtgärder mot den berörda parlamentsledamoten.

3.

Tredje grunden: Maktmissbruk, förfarandemissbruk och åsidosättande av rimliga frister för att framställa krav.

Sökanden har gjort gällande att parlamentets förfarandemissbruk påverkat sökandens möjligheter att utöva sin rätt till försvar, då sökanden efter tre mandatperioder utan åtgärd från parlamentets generalsekreterare inte bedömt det vara nödvändigt att spara sina bevis för att sökandens assistenter arbetat och därmed inte kan besvara de frågor som domstolen ställt.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 43 i meddelande till ledamöterna nr 11/2016, genom att det syfte som ligger till grund för kraven är att göra det svårare för ledamöter inom den främsta delen av parlamentets opposition att utöva sitt uppdrag.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/85

Talan väckt den 8 april 2019 — AW mot parlamentet

(Mål T-213/19)

(2019/C 187/91)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AW (ombud: advokaterna L. Levi och S. Rodrigues)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och att den är välgrundad,

—

ogiltigförklara svarandens beslut av den 7 augusti 2018 genom vilka sökandens ansökningar om att få två sjukdomar erkända som yrkessjukdomar (nackspärr och nässelfeber till följd av stress) avslogs samt, om nödvändigt, beslutet av den 19 februari 2019 genom vilket svaranden avslog det klagomål som sökanden ingav den 16 oktober 2018 mot besluten av den 7 augusti 2018, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 22.3 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallad de gemensamma reglerna), till följd av felaktig handläggning av läkarkommittén.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 22 i de gemensamma reglerna och av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom läkarkommittén inte handlade oberoende, utan på uppdrag av parlamentet.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/85

Överklagande ingett den 9 april 2019 — Vinos de Arganza mot EUIPO — Nordbrand Nordhausen (ENCANTO)

(Mål T-239/19)

(2019/C 187/92)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Vinos de Arganza, SL (Toral de los Vados, Spanien) (ombud: advokaten L. Broschat García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Nordbrand Nordhausen GmbH (Nordhausen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Sökanden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärket ENCANTO — Registreringsansökan nr 15 542 251

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 17 januari 2019 i ärende R 392/2018-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

avslå invändningen,

—

registrera det sökta varumärket, och

—

förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/86

Talan väckt den 10 april 2019 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-241/19)

(2019/C 187/93)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 december 2018 om det statliga stöd SA.34914 (2013/C) som Förenade kungariket har genomfört i fråga om bolagsskatteordningen i Gibraltar,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar Konungariket Spanien två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF på grund av felaktig tillämpning av kriteriet om territoriell selektivitet

—

Till utveckling av den första grunden anför Konungariket Spanien följande. Kommissionen hade vid antagandet av det angripna beslutet tillgång till uppgifter och upplysningar som visade att det förelåg ett territoriellt selektivt statligt stöd, vilket borde ha gett upphov till tvivel angående stödets selektiva räckvidd. Genom att begränsa sig till kriteriet om materiell selektivitet kom kommissionen fram till felaktiga slutsatser, eftersom det finns eller kan finnas mer stöd än det som faktiskt identifierats i det angripna beslutet.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF, eftersom det angripna beslutet är en åtgärd som i formellt avseende saknar motivering och en lämplig bedömning i fråga om selektivitet

—

Till utveckling av den andra grunden anför Konungariket Spanien följande. Kommissionen angav i det angripna beslutet inte skälen till att den inte godtog de argument som Konungariket Spanien under hela förfarandet hade anfört i fråga om territoriell selektivitet. Det angripna beslutet saknar motivering i materiellt avseende, vilket beror på en felaktig tolkning av tribunalens dom av den 18 december 2008, Gibraltar/kommissionen (T-211/04 och T-215/04, EU:T:2008:595). Efter det att den domen upphävts av domstolen (dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C-106/09 P och C-107/09 P, EU:C:2011:732), återinfördes det kriterium som tillämpades i kommissionens beslut 2005/261/EG av den 30 mars 2004 utan att skälen för detta byte av kriterium angavs.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/87

Talan väckt den 12 april 2019 — Karpeta-Kovalyova mot kommissionen

(Mål T-249/19)

(2019/C 187/94)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Marina Karpeta-Kovalyova (Woluwe Saint Pierre, Belgien) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara de båda angripna besluten så att Europeiska kommissionen omprövar sökandens ställning och beviljar henne utlandstillägg, dagtraktamente, bosättningsbidrag samt ersättning för rese- och flyttkostnader,

—

förplikta svaranden att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Felaktig tolkning av artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna rörande definitionen av varaktig bosättning, med anledning av att kommissionen i de angripna besluten underlåtit att beakta sökandens makes ställning som diplomat under största delen av den kritiska femårsperiod som slutar sex månader innan hon trädde i tjänst, och eftersom de beaktade de tillfälliga kontrakt som sökanden haft, medan hennes familj återvände till deras hemland.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde i de angripna besluten en uppenbart felaktig bedömning eftersom kommissionen underlät att beakta omständigheter som obestridligen och utan vidare prövning bevisar att hela hushållet flyttat från Bryssel tillbaka till sökandens hemland, nämligen på grund av icke underbyggda antaganden.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/88

Överklagande ingett den 15 april 2019 Tradición CZ mot EUIPO Rivero Argudo (TRADICIÓN CZ, S.L.)

(Mål T-250/19)

(2019/C 187/95)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Tradición CZ, SL (Jerez de la Frontera, Spanien) (ombud: advokat M. Aznar Alonso)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: María Dolores Rivero Argudo (Jerez de la Frontera, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket TRADICIÓN CZ, S.L., nr 14 977 045

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 4 februari 2019 i ärende R 257/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

vilandeförklara målet till dess att ett lagakraftvunnet avgörande meddelats i upphävandeförfarandet vid EUIPO (33785-C) mot det motstående varumärket 7272594 RIVERO CZ,

—

bifalla överklagandet såvitt avser den första grunden genom att finna att det inte finns någon förväxlingsrisk mellan de motstående varumärkena och ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

i andra hand, bifalla överklagandet såvitt avser den andra grunden genom att finna att det inte finns någon förväxlingsrisk mellan de motstående varumärkena beträffande tjänster avseende försäljning av vinäger och must i klass 35 och ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

förplikta EUIPO samt motparten (såvida den parten beslutar sig för att intervenera i målet) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/89

Överklagande ingett den 18 april 2019 — Baustoffwerke Gebhart & Söhne mot EUIPO (BIOTON)

(Mål T-255/19)

(2019/C 187/96)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Baustoffwerke Gebhart & Söhne GmbH & Co. KG (Aichstetten, Tyskland) (ombud: Rechtsanwältin E. Strauß)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket BIOTON — Registreringsansökan nr 17 746 009

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 februari 2019 i ärende R 1887/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet och tillåta offentliggörandet av ansökan om registrering av EU-märket BIOTON för alla de angivna varorna,

—

alternativt, återförvisa ärendet till EUIPO med instruktion att ändra det överklagade beslutet och bevilja registrering av EU-märket nr 17 746 009 BIOTON,

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.