Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2018/C 268/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 259, 23.7.2018

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 249, 16.7.2018

EUT C 240, 9.7.2018

EUT C 231, 2.7.2018

EUT C 221, 25.6.2018

EUT C 211, 18.6.2018

EUT C 200, 11.6.2018

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – brottmål mot Nikolay Kolev, Milko Hristov, Stefan Kostadinov

(Mål C-612/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 325 FEUF - Bedrägeri eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen på tullområdet - Lagföringens effektivitet - Nedläggning av det straffrättsliga förfarandet - Skälig tidsfrist - Direktiv 2012/13/EU - Rätt att bli informerad om anklagelsen - Rätt att få tillgång till material som rör målet - Direktiv 2013/48/EU - Rätt till tillgång till försvarare))

(2018/C 268/02)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Nikolay Kolev, Milko Hristov, Stefan Kostadinov

Domslut

1)

Artikel 325.1 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en nedläggning av ett straffrättsligt förfarande, såsom den som föreskrivs i artiklarna 368 och 369 i Nakazatelno protsesualen kodeks (straffprocesslagen), i den mån denna lagstiftning är tillämplig på förfaranden avseende fall av grovt bedrägeri och annan grov olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen i tullfrågor. Det ankommer på den nationella domstolen att ge full verkan åt artikel 325.1 FEUF genom att i förekommande fall underlåta att tillämpa denna nationella lagstiftning, samtidigt som den ska säkerställa att de anklagades grundläggande rättigheter iakttas.

2)

Artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att detaljerad information till försvaret avseende anklagelsen tillhandahålls efter det att åtal väckts, men innan domstolen prövar anklagelsen i sak och före förhandling, eller till och med efter det att förhandlingen har inletts men innan överläggning sker i målet när det är fråga om sålunda tillhandahållen information som senare ändras, under förutsättning att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att rätten till försvar och rättvisa förfaranden iakttas.

3)

Artikel 7.3 i direktiv 2012/13 ska tolkas så, att det ankommer på den nationella domstolen att säkerställa att försvaret ges en faktisk möjlighet att få tillgång till handlingar i ärendet, där en sådan tillgång i förekommande fall får ges efter det att åtal väckts, men innan domstolen prövar anklagelsen i sak och före förhandling, eller till och med efter det att förhandlingen har inletts men innan överläggning sker i målet när ny bevisning tillkommer under förfarandet, under förutsättning att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att rätten till försvar och rättvisa förfaranden iakttas.

4)

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att under frihetsberövandet kontakta tredje personer och konsulära myndigheter ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning som ålägger den nationella domstolen att entlediga den försvarare som utsetts av två anklagade personer, mot de sistnämndas vilja, på den grunden att dessa två personer har motstridiga intressen, eller mot att domstolen tillåter dessa personer att utse en ny försvarare eller, i förekommande fall, själv förordnar två försvarare för att ersätta den förstnämnde försvararen.

---

(1)  EUT C 48, 8.2.2016.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Unabhängiges Landeszentrum für Datenschutz Schleswig-Holstein mot Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein GmbH

(Mål C-210/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 95/46/EG - Personuppgifter - Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter - Föreläggande att avaktivera en Facebook-sida (fanpage) som gör det möjligt att samla in och behandla vissa uppgifter rörande besökarna på nämnda sida - Artikel 2 d - Registeransvarig - Artikel 4 - Tillämplig nationell rätt - Artikel 28 - Nationella tillsynsmyndigheter - Tillsynsmyndigheternas befogenhet att ingripa))

(2018/C 268/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Unabhängiges Landeszentrum für Datenschutz Schleswig-Holstein

Motpart: Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein GmbH

Ytterligare deltagare i rättegången: Facebook Ireland Ltd, Vertreter des Bundesinteresses beim Bundesverwaltungsgericht

Domslut

1)

Artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att begreppet ”registeransvarig” i den mening som avses i denna bestämmelse, omfattar administratören av en fanpage som ett socialt nätverk hyser.

2)

Artiklarna 4 och 28 i direktiv 95/46 ska tolkas så, att när ett företag som är etablerat utanför Europeiska unionen har flera etableringsställen i olika medlemsstater, ska tillsynsmyndigheten i en medlemsstat ha rätt att utöva de befogenheter som den tilldelas genom artikel 28.3 i direktivet, i förhållande till ett av företagets etableringsställen som är beläget i den medlemsstaten, trots att enligt fördelningen av uppgifterna inom koncernen, detta etableringsställe endast ansvarar för försäljning av reklamplats och annan marknadsföring på den medlemsstatens territorium och ansvaret för insamling och behandling av personuppgifter inom hela Europeiska unionen uteslutande ankommer på ett etableringsställe som är beläget i en annan medlemsstat.

3)

Artikel 4.1 a och artikel 28.3 och 28.6 i direktiv 95/46 ska tolkas så, att när tillsynsmyndigheten i en medlemsstat har för avsikt att med avseende på ett organ etablerat i denna medlemsstat utöva de befogenheter att ingripa som avses i artikel 28.3 i detta direktiv på grund av överträdelser av reglerna om skydd av personuppgifter som begåtts av en tredje part som är ansvarig för behandlingen av uppgifterna och som har sitt säte i en annan medlemsstat, ska denna myndighet vara behörig att fristående från tillsynsmyndigheten i den sistnämnda medlemsstaten bedöma lagenligheten av en sådan behandling av uppgifter, och får denna myndighet utöva sina befogenheter att ingripa mot det organ som är etablerat på dess territorium utan att dessförinnan anmoda tillsynsmyndigheten i den andra medlemsstaten att ingripa.

---

(1)  EUT C 260, 18.7.2016.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – EP Agrarhandel GmbH mot Bundesminister für Land-, Forst-, Umwelt und Wasserwirtschaft

(Mål C-554/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Förordning (EG) nr 73/2009 - Direktstöd för jordbrukare - Am- och dikobidrag - Artikel 117 andra stycket - Överlämnande av uppgifter - Beslut 2001/672/EG, i dess ändrade lydelse enligt beslut 2010/300/EU - Förflyttning av nötkreatur till sommarbete i bergsområden - Artikel 2.4 - Frist för anmälan om förflyttning - Beräkning - Försenad anmälan - Rätt till utbetalning av stöd - Villkor - Beaktande av tid för försändning))

(2018/C 268/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EP Agrarhandel GmbH

Motpart: Bundesminister für Land-, Forst-, Umwelt und Wasserwirtschaft

Domslut

Artikel 2.4 i kommissionens beslut 2001/672/EG av den 20 augusti 2001 om särskilda bestämmelser avseende förflyttningar av nötkreatur när dessa tas ut på sommarbete i bergsområden, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det avgörande datumet för att fastställa huruvida fristen för att anmäla förflyttning till sommarbete har iakttagits, är det datum då anmälan mottas.

---

(1)  EUT C 46, 13.2.2017

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia – Spanien) – Grupo Norte Facility SA mot Angel Manuel Moreira Gómez

(Mål C-574/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Icke-diskrimineringsprincipen - Begreppet ”anställningsvillkor” - Jämförbara situationer - Motivering - Begreppet ”objektiva grunder” - Ersättning vid uppsägning på saklig grund av ett avtal om tillsvidareanställning - Lägre ersättning utgår när ett avtal om visstidsanställning i form av ett så kallat avlösningsavtal löper ut))

(2018/C 268/05)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Galicia

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Grupo Norte Facility SA

Motpart: Angel Manuel Moreira Gómez

Domslut

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den ersättning som vid utgången av den avtalade anställningstiden betalas ut till arbetstagare som är anställda enligt avtal om visstidsanställning som ingåtts för att fylla ut arbetstiden för en annan arbetstagare som är deltidspensionerad – såsom det avlösningsavtal som är aktuellt i det nationella målet – är lägre än den ersättning som betalas ut till tillsvidareanställda arbetstagare när deras anställningsavtal sägs upp på saklig grund.

---

(1)  EUT C 30, 30.1.2017

Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – M.N.J.P.W. Nooren, J.M.F.D.C. Nooren, arvingar till M.N.F.M. Nooren mot Staatssecretaris van Economische Zaken

(Mål C-667/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Finansiering genom EJFLU - Förordning (EG) nr 1122/2009 - Stöd för landsbygdsutveckling - Överträdelse av bestämmelserna om tvärvillkor - Minskning eller uteslutning - Sammanslagning av minskningar))

(2018/C 268/06)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M.N.J.P.W. Nooren, J.M.F.D.C. Nooren, arvingar till M.N.F.M. Nooren

Motpart: Staatssecretaris van Economische Zaken

Domslut

Artiklarna 70–72 i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn, jämförda med artiklarna 23 och 24 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007, samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, ska tolkas så att de, i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där flera fall av överträdelser inom samma område har konstaterats, innebär att en addering ska ske av, å ena sidan, minskningen av det sammanlagda beloppet av direktstöd som har beviljats eller som ska beviljas på grund av överträdelser som beror på försummelse och, å andra sidan, minskningen på grund av avsiktliga överträdelser, varvid totalsumman för minskningarna för ett kalenderår ska fastställas i enlighet med proportionalitetsprincipen och inte överskrida det totala belopp som avses i artikel 23.1 i förordning nr 73/2009.

---

(1)  EUT C 78, 13.3.2017

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – Inter-Environnement Bruxelles ASBL m.fl. mot Région de Bruxelles-Capitale

(Mål C-671/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2001/42/EG - Artikel 2 a - Begreppet planer och program - Artikel 3 - Bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan - Regional stadsplaneringsförordning avseende EU-kvarteren i Bryssel (Belgien)))

(2018/C 268/07)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Inter-Environnement Bruxelles ASBL, Groupe d’Animation du Quartier Européen de la Ville de Bruxelles ASBL, Association du Quartier Léopold ASBL, Brusselse Raad voor het Leefmilieu ASBL, Pierre Picard, David Weytsman

Motpart: Région de Bruxelles-Capitale

Domslut

Artiklarna 2 a, 3.1 och 3.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan ska tolkas på så sätt att en regional stadsplaneringsförordning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som innehåller vissa föreskrifter om genomförande av fastighetsprojekt, omfattas av begreppet planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan, i den mening som avses i detta direktiv, och följaktligen ska vara föremål för en miljökonsekvensbedömning.

---

(1)  EUT C 78, 13.3.2017.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Curtea Constituţională a României – Rumänien) – Relu Adrian Coman, Robert Clabourn Hamilton, Asociaţia Accept mot Inspectoratul General pentru Imigrări, Ministerul Afacerilor Interne

(Mål C-673/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Artikel 21 FEUF - Unionsmedborgares rätt att röra sig och uppehålla sig fritt inom medlemsstaternas territorier - Direktiv 2004/38/EG - Artikel 3 - Förmånstagare - Familjemedlemmar till unionsmedborgaren - Artikel 2.2 a - Begreppet ”make eller maka” - Samkönade äktenskap - Artikel 7 - Uppehållsrätt för längre tid än tre månader - Grundläggande rättigheter))

(2018/C 268/08)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea Constituţională a României

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Relu Adrian Coman, Robert Clabourn Hamilton, Asociaţia Accept

Motparter: Inspectoratul General pentru Imigrări, Ministerul Afacerilor Interne

ytterligare deltagare i rättegången: Consiliul Naţional pentru Combaterea Discriminării

Domslut

1)

I en situation där en unionsmedborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet och, i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, rest till och sedan under en verkningsfull vistelse i en annan medlemsstat än den han eller hon är medborgare i har utvecklat eller befäst ett familjeliv tillsammans med en tredjelandsmedborgare av samma kön, med vilken vederbörande lagligt har ingått äktenskap i den mottagande medlemsstaten, så ska artikel 21.1 FEUF tolkas så, att nämnda bestämmelse utgör hinder för att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som unionsmedborgaren är medborgare i nekar uppehållsrätt i denna medlemsstat för nämnda tredjelandsmedborgaren med motiveringen att lagstiftningen i denna medlemsstat inte medger äktenskap mellan personer av samma kön.

2)

Artikel 21.1 FEUF ska tolkas så, att under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet har en tredjelandsmedborgare av samma kön som unionsmedborgaren, vars äktenskap med sistnämnde medborgare har ingåtts i en medlemsstat i enlighet med rättsordningen i denna stat, uppehållsrätt under längre tid än tre månader i den medlemsstat som unionsmedborgaren är medborgare i. Nämnda härledda uppehållsrätt får inte underställas strängare villkor än dem som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2004/38.

---

(1)  EUT C 104, 3.4.2017.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 33 de Madrid – Spanien) – Lucía Montero Mateos mot Agencia Madrileña de Atención Social de la Consejería de Políticas Sociales y Familia de la Comunidad Autónoma de Madrid

(Mål C-677/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Icke-diskrimineringsprincipen - Begreppet ”anställningsvillkor” - Jämförbara situationer - Motivering - Begreppet ”objektiva grunder” - Ersättning vid uppsägning på saklig grund av ett avtal om tillsvidareanställning - Ersättning utgår inte när ett avtal om visstidsanställning i form av ett vikariat (interinidad) löper ut))

(2018/C 268/09)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 33 de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Lucía Montero Mateos

Motpart: Agencia Madrileña de Atención Social de la Consejería de Políticas Sociales y Familia de la Comunidad Autónoma de Madrid

Domslut

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken arbetstagare som är anställda enligt avtal om visstidsanställning som ingåtts för att tillfälligt tillsätta en tjänst under den tid som urvals- eller befordringsförfarandet för att tillsätta tjänsten permanent pågår, såsom det avtal om vikariatsanställning som är aktuellt i det nationella målet, inte har rätt till ersättning när den avtalade anställningstiden löper ut, medan tillsvidareanställda arbetstagare har rätt till ersättning vid uppsägning av deras anställningsavtal på saklig grund.

---

(1)  EUT C 86, 20.3.2017

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 juni 2018 – ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias mot Europeiska kommissionen

(Mål C-6/17 P) (1)

((Överklagande - Skiljedomsklausuler - Avtalen Perform och Oasis ingångna inom ramen för det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) - Stödberättigande kostnader - Återbetalning av utbetalade belopp - Motkrav))

(2018/C 268/10)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias (ombud: S. Paliou, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och A. Kyratsou,)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 63, 27.2.2017

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 juni 2018 – ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias mot Europeiska kommissionen

(Mål C-7/17 P) (1)

((Överklagande - Skiljedomsklausuler - Avtalen Persona och Terregov ingågna inom ramen för det sjätte ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002–2006) - Stödberättigande kostnader - Återbetalning av utbetalade belopp - Motkrav))

(2018/C 268/11)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias (ombud: S. Paliou, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och A. Kyratsou)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	ANKO AE Antiprosopeion, Emporiou kai Viomichanias förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 63, 27.2.2017.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 6 juni 2018 – Apcoa Parking Holdings GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-32/17 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Ansökan om registrering av figur- och ordmärkena PARKWAY - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 7.1 c))

(2018/C 268/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Apcoa Parking Holdings GmbH (ombud: A. Lohmann, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Söder)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Apcoa Parking Holdings GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 151, 15.5.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – Scotch Whisky Association, The Registered Office mot Michael Klotz

(Mål C-44/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker - Förordning (EG) nr 110/2008 - Artikel 16 a – c - Bilaga III - Den registrerade geografiska beteckningen ”Scotch Whisky” - Whisky som framställs i Tyskland och saluförs under beteckningen ”Glen Buchenbach”))

(2018/C 268/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Scotch Whisky Association

Svarande: Michael Klotz

Domslut

1)

Artikel 16 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 ska tolkas så, att det krävs att den omtvistade beståndsdelen används i en form som är identisk med den berörda beteckningen eller som uppvisar fonetiska och/eller visuella likheter med den för att det ska anses föreligga ”indirekt användning i kommersiellt syfte” av en registrerad geografisk beteckning. Det är således inte tillräckligt att denna beståndsdel väcker någon form av association hos omsättningskretsen till beteckningen i fråga eller det geografiska område som den hänför sig till.

2)

Artikel 16 b i förordning nr 110/2008 ska tolkas så, att det ankommer på den hänskjutande domstolen att, för att avgöra huruvida det föreligger en ”anspelning” på en registrerad geografisk beteckning, pröva om den omtvistade benämningen får en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument att, som referensbild, direkt tänka på den vara som omfattas av den skyddade beteckningen. Domstolen ska vid denna bedömning, om den omtvistade benämningen för det första inte uppvisar någon fonetisk och/eller visuell likhet med den skyddade geografiska beteckningen och för det andra inte innehåller en del av denna beteckning, i förekommande fall beakta om den aktuella beteckningen och den aktuella benämningen ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende. Artikel 16 b i förordning nr 110/2008 ska tolkas så, att bedömningen av huruvida det föreligger en ”anspelning” på en registrerad geografisk beteckning, ska ske utan beaktande av det sammanhang som den omtvistade beståndsdelen ingår i och särskilt den omständigheten att nämnda beståndsdel åtföljs av en precisering avseende produktens rätta ursprung.

3)	Artikel 16 c i förordning nr 110/2008 ska tolkas så, att bedömningen av huruvida det föreligger en ”falsk eller vilseledande beteckning”, som är förbjuden enligt denna bestämmelse, ska ske utan beaktande av det sammanhang som den omtvistade beståndsdelen används i.

---

(1)  EUT C 121, 18.4.2017.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – Koppers Denmark ApS mot Skatteministeriet

(Mål C-49/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2003/96/EG - Beskattning av energiprodukter och elektricitet - Artikel 21.3 - Skattskyldighetens inträde - Förbrukning av energiprodukter inom ett anläggningsområde som tillhör en verksamhet som framställer energiprodukter - Energiprodukter som används för andra ändamål än som motorbränslen eller som bränslen för uppvärmning - Förbrukning av lösningsmedel som bränsle i en anläggning för destillering av tjära))

(2018/C 268/14)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Koppers Denmark ApS

Motpart: Skatteministeriet

Domslut

Artikel 21.3 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet ska tolkas så, att förbrukningen av energiprodukter inom ett anläggningsområde där dessa har framställts, i syfte att producera andra energiprodukter, inte är undantagen från skatt enligt denna bestämmelse när, i en situation som i det nationella målet, de produkter som framställts genom anläggningens huvudverksamhet används för andra ändamål än som motorbränslen eller som bränslen för uppvärmning.

---

(1)  EUT C 112, 10.4.2017.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – KP mot LO

(Mål C-83/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Haagprotokollet från år 2007 - Tillämplig lag avseende underhållsskyldighet - Artikel 4.2 - Ändring av den underhållsberättigades hemvist - Möjlighet till retroaktiv tillämpning av lagen i den underhållsberättigades nya hemviststat som är densamma som domstolslandets lag - Innebörden av rekvisitet ”om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige” - Fall där den underhållsberättigade inte uppfyller ett lagstadgat villkor))

(2018/C 268/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KP

Motpart: LO

Domslut

1)

Artikel 4.2 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/941/EG av den 30 november 2009, ska tolkas på följande sätt: — Den omständigheten att domstolsstaten är samma stat som den underhållsberättigades hemviststat hindrar inte att denna bestämmelse tillämpas då den lag som den subsidiära anknytningsregeln i den bestämmelsen pekar ut inte sammanfaller med den lag som pekas ut av den primära anknytningsregeln i artikel 3 i protokollet. — I en situation där den underhållsberättigade, vars hemvist har ändrats, väcker talan om underhåll mot den underhållsskyldige vid en domstol i den nya hemviststaten för en tidigare period under vilken den underhållberättigade bodde i en annan medlemsstat, kan domstolslandets lag, som också är lagen i den nya hemviststaten, vara tillämplig om domstolarna i domstolslandet var behöriga att avgöra mål om underhåll avseende dessa parter och beträffande ovannämnda period.

2)

Rekvisitet ”inte kan få underhåll” i artikel 4.2 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 ska tolkas så, att det även omfattar en situation i vilken den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den tidigare hemviststaten på grund av att han eller hon inte uppfyller vissa villkor enligt denna lag.

---

(1)  EUT C 168, 29.5.2017.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – Raoul Thybaut, Johnny De Coster, Frédéric Romain mot Région wallonne

(Mål C-160/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2001/42/EG - Artikel 2 a - Begreppet ”planer och program” - Artikel 3 - Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program - Fastighetsbildningsområde - Möjlighet att avvika från plan- och byggföreskrifter - Ändring av ”planer och program”))

(2018/C 268/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Raoul Thybaut, Johnny De Coster, Frédéric Romain

Motpart: Région wallonne

Ytterligare deltagare i rättegången: Commune d’Orp-Jauche, Bodymat SA

Domslut

Artiklarna 2 a, 3.1 och 3.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan ska tolkas så, att en förordning om godkännande av ett fastighetsbildningsområde, vars enda syfte är att avgränsa ett geografiskt område, inom vilket det kan genomföras ett plan- och byggprojekt som syftar till att omstrukturera och utveckla urbana funktioner och som innebär att det är nödvändigt att inrätta, ändra, utvidga eller ta bort vägar och allmänna områden eller att uppföra byggnation som skjuter ut över nämnda vägar och allmänna områden, när det för att genomföra detta är tillåtet att avvika från vissa plan- och byggföreskrifter, på grund av denna möjlighet till undantag, omfattas av begreppet ”planer och program” som kan antas medföra betydande miljöpåverkan i den mening som avses i detta direktiv, med den följden att en miljöbedömning ska göras.

---

(1)  EUT C 178, 6.6.2017

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 6 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Virgílio Tarragó da Silveira mot Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group, SA

(Mål C-250/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Insolvensförfarande - Förordning (EG) nr 1346/2000 - Artikel 15 - Verkningar av ett insolvensförfarande på pågående rättegångar beträffande egendom eller rättigheter över vilka gäldenären inte längre äger rådighet - Begreppet pågående rättegång - Prövning i sak rörande fastställelse av att det föreligger en fordran))

(2018/C 268/17)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Virgílio Tarragó da Silveira

Motpart: Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group, SA

Domslut

Artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden ska tolkas så, att den är tillämplig på en pågående rättegång i en domstol i en medlemsstat angående en talan om förpliktande för en gäldenär att dels betala ett penningbelopp enligt ett avtal om tillhandahållande av tjänster, dels betala skadestånd på grund av att denne inte fullgjort denna avtalsförpliktelse, när gäldenären förklarats vara insolvent i ett insolvensförfarande som har inletts vid en domstol i en annan medlemsstat och insolvensförklaringen omfattar gäldenärens samtliga tillgångar.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 7 juni 2018 – Equipolymers Srl, M&G Polimeri Italia SpA, Novapet SA mot Committee of Polyethylene Terephthalate (PET) Manufacturers in Europe (CPME), Cepsa Química SA, Indorama Ventures Poland sp. z o.o., Lotte Chemical UK Ltd, Ottana Polimeri Srl, UAB Indorama Polymers Europe, UAB Neo Group, UAB Orion Global pet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, European Federation of Bottled Waters (EFBW), Caiba SA, Coca-Cola Enterprises Belgium (CCEB), Danone, Nestlé Waters Management & Technology, Pepsico International Ltd, Refresco Gerber BV

(Mål C-363/17 P) (1)

((Överklagande - Dumpning - Import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Indien, Taiwan och Thailand - Genomförandebeslut 2013/226/EU - Beslut att avsluta översynen vid giltighetens utgång utan att införa någon slutgiltig antidumpningstull - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Orsakssamband - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 268/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Equipolymers Srl, M&G Polimeri Italia SpA, Novapet SA (ombud: L. Ruessmann, avocat, J. Beck, solicitor)

Övriga parter i målet: Committee of Polyethylene Terephthalate (PET) Manufacturers in Europe (CPME), Cepsa Química SA, Indorama Ventures Poland sp. z o.o., Lotte Chemical UK Ltd, Ottana Polimeri Srl, UAB Indorama Polymers Europe, UAB Neo Group, UAB Orion Global pet, Europeiska unionens råd (ombud: H. Marcos Fraile biträdd av B. O’Connor, solicitor, och S. Gubel, avocat), Europeiska kommissionen, European Federation of Bottled Waters (EFBW), Caiba SA, Coca-Cola Enterprises Belgium (CCEB), Danone, Nestlé Waters Management & Technology, Pepsico International Ltd, Refresco Gerber BV

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Equipolymers Srl, M&G Polimeri Italia SpA och Novapet SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 283, 28.8.2017.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 juni 2018 – Ori Martin SA mot Europeiska unionens domstol

(Mål C-463/17 P) (1)

((Överklagande - Skadeståndstalan - Bristande motivering i en dom från domstolen i ett mål om överklagande - Missuppfattning av föremålet för ett skadeståndsyrkande))

(2018/C 268/19)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Ori Martin SA (ombud: G. Belotti, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska unionens domstol (ombud J. Inghelram och Á. M. Almendros Manzano)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ori Martin SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska unionens domstol.

---

(1)  EUT C 392, 20.11.2017.

Överklagande ingett den 20 december 2017 av Kevin Karp av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 23 oktober 2017 i mål T-714/17, Karp mot parlamentet

(Mål C-714/17 P)

(2018/C 268/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Kevin Karp (ombud: N. Lambers, avocat, R. Ben Ammar, avocate)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Genom beslut av den 19 juni 2018 beslutade domstolen (nionde avdelningen) att överklagandet skulle avvisas.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Villach (Österrike) den 27 november 2018 – Norbert Reitbauer m.fl mot Enrico Casamassima

(Mål C-722/17)

(2018/C 268/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht Villach

Parter i det nationella målet

Kärande: Norbert Reitbauer, Dolinschek GmbH, B.T.S. Trendfloor Raumausstattungs-GmbH, Elektrounternehmen K. Maschke GmbH, Klaus Egger, Architekt DI Klaus Egger Ziviltechniker GmbH

Svarande: Enrico Casamassima

Tolkningsfrågor

1

Fråga 1: Ska artikel 24.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning) tolkas på så sätt att invändningstalan enligt 232 § i den österrikiska exekutionslagen (Exekutionsordnung) vid oenighet om köpeskillingsfördelningen i samband med exekutiv auktion omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen, och gäller detta även när en pantborgenärs talan mot en annan pantborgenär a) grundas på invändningen att denne inte längre har någon panträttsligt säkerställd lånefordran till följd av att gäldenären har en motfordran i form av skadestånd, och b) dessutom – i likhet med en återvinningstalan – grundas på invändningen att grunden för panträtten till denna lånefordran inte längre föreligger till följd av borgenärsgynnande?

2

Fråga 2 (om fråga 1 besvaras nekande): Ska artikel 24.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning) tolkas på så sätt att invändningstalan enligt 232 § i den österrikiska exekutionslagen (Exekutionsordnung) vid oenighet om köpeskillingsfördelningen i samband med exekutiv auktion omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen, och gäller detta även när en pantborgenärs talan mot en annan pantborgenär a) grundas på invändningen att denne inte längre har någon panträttsligt säkerställd lånefordran till följd av att gäldenären har en motfordran i form av skadestånd och b) dessutom – i likhet med en återvinningstalan – grundas på invändningen att grunden för panträtten till denna lånefordran inte längre föreligger till följd av borgenärsgynnande?

---

(1)  EUT L 351, 2012, s. 1.

Överklagande ingett den 30 januari 2018 av Merck KGaA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 17 november 2017 i mål T-802/16, Endoceutics mot EUIPO – Merck

(Mål C-62/18)

(2018/C 268/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Merck KGaA (ombud: M. Best, U. Pfleghar, S. Schäffner, Rechtsanwälte, M. Giannakoulis, advocate)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immatrialrättsmyndighet och Endoceutics, Inc.

Domstolen (åttonde avdelningen) har genom beslut av den 31 maj 2018 avvisat överklagandet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hanseatischen Oberlandesgericht Hamburg (Tyskland) den 16 februari 2018 – brottsmål mot Dumitru-Tudor Dorobantu

(Mål C-128/18)

(2018/C 268/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Tilltalad: Dumitru-Tudor Dorobantu

Övrig part i målet: Generalstaatsanwaltschaft Hamburg

Tolkningsfrågor

1.

Vilka minimikrav ska ställas på förhållandena under frihetsberövande inom ramen för rambeslut 2002/584/RIF (1) med stöd av artikel 4 i stadgan? a. Finns det framför allt ur unionsrättsligt perspektiv en ”absolut” minimigräns avseende cellers storlek, under vilken det alltid är fråga om ett åsidosättande av artikel 4 i stadgan? i. Är det för fastställande av den individuella andelen av en cell avgörande huruvida det är fråga om en enskild cell eller en gemensam cell? ii. Ska yta som upptas av möbler (säng, skåp etc.) dras av vid beräkningen av den totala cellstorleken? iii. Vilka byggnadsvillkor är relevanta för att besvara frågan om förhållandena under frihetsberövande är förenliga med unionsrätten? Vilken betydelse har i förekommande fall den direkta (eller endast indirekta) tillgången från cellen till exempelvis sanitära eller andra utrymmen, liksom cellernas försörjning med kallt och varmt vatten, värme, belysning, etc.? b. I vilken utsträckning spelar olika system på anstalterna, särskilt olika inlåsningstider och olika grader av rörelsefrihet inom kriminalvårdsanstalten, en roll för bedömningen? c. Får även – vilket den ansvariga avdelningen vid den hänskjutande domstolen har gjort i sina beslut om huruvida överlämnande är tillåtet – rättsliga och [Orig. s. 4] organisatoriska förbättringar i den utfärdande medlemsstaten (införande av ett ombudsmannasystem, upprättande av domstolar för verkställighet av straff, etc.) tas i beaktande?

2.

Vilka kriterier ska på grundval av unionens grundläggande rättigheter tillämpas vid bedömningen av förhållandena under frihetsberövande? I vilken utsträckning påverkar dessa kriterier tolkningen av begreppet verklig risk i den mening som avses i EU-domstolens dom i de förenade målen Aranyosi och Căldăraru? a. Har de rättsliga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten befogenhet att i detta avseende genomföra omfattande kontroller av förhållandena under frihetsberövande i den utfärdande medlemsstaten eller är de begränsade till en rent formell kontroll, t.ex. av att eventuella yttranden är formellt riktiga? b. Såvitt domstolen inom ramen för svaret på den första tolkningsfrågan kommer fram till att det finns ”absoluta” unionsrättsliga föreskrifter avseende förhållandena under frihetsberövande: Är ett underskridande av dessa minimivillkor ”avvägningsresistent” i den meningen att en verklig risk i dessa fall omedelbart och alltid anses föreligga, vilket följaktligen skulle utgöra hinder för överlämnande, eller ska den verkställande medlemsstaten likväl genomföra en avvägning? Får synpunkter som upprätthållande av det europeiska systemet för ömsesidig rättshjälp, funktionsdugligheten hos den europeiska straffrättskipningen eller principerna om ömsesidigt förtroende och erkännande beaktas?

---

(1)  Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Dresden (Tyskland) den 22 februari 2018 – hapeg dresden gmbh mot Bayrische Straße 6-8 GmbH & Co. KG

(Mål C-137/18)

(2018/C 268/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Dresden

Parter i det nationella målet

Kärande: hapeg dresden gmbh

Svarande: Bayrische Straße 6-8 GmbH & Co. KG

Tolkningsfråga

Ska unionsrätten, särskilt artiklarna 15.3 b, 15.3 c, 16.1 första, andra och tredje meningen samt 16.1 b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (1) av den 12 december 2006 (tjänstedirektivet), tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, som den tillämpliga bestämmelsen i detta nationella mål, enligt vilken det i avtal med arkitekter och/eller ingenjörer inte är tillåtet att avtala ett arvode som är lägre än lägsta tillåtna ersättning enligt arvoderingsförordningen för arkitekter och ingenjörer?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 19 mars 2018 – Wasserleitungsverband Nördliches Burgenland m.fl.

(Mål C-197/18)

(2018/C 268/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: Wasserleitungsverband Nördliches Burgenland, Robert Prandl, Gemeinde Zillingdorf

Motpart: Bundesministerin für Nachhaltigkeit und Tourismus, vormals Bundesminister für Land und Forstwirtschaft, Umwelt und Wasserwirtschaft

Tolkningsfråga

Ska artikel 288 FEUF jämförd med artikel 5.4 eller artikel 5.5 jämförd med bilaga 1 andra raden i rådets direktiv 91/676/EEG (1) av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (nedan kallat nitratdirektivet) tolkas på så sätt att

a)

en offentlig vattendistributör, som distribuerar färskvatten och som före distributionen av dricksvatten till konsumenter (vilka har anslutningsplikt) på vederbörligt sätt ska rena det vatten med förhöjda nitratvärden som tas ur de vattentäkter som står honom till förfogande, i syfte att nå ett värde under 50 mg/l nitrathalt i vattnet före distributionen till konsumenterna, och som enligt lag även ska ombesörja vattenförsörjning inom ett fastställt geografiskt område, ska anses vara direkt berörd enligt EU-domstolens praxis (i förevarande fall av eventuellt otillräckligt införlivande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991) när denne på grund av påstått otillräckliga handlingsplaner (där värdet 50 mg/l nitrathalt i vattnet inom det område som betjänas av distributören överskrids) drabbas på så sätt att vattnet måste genomgå reningsprocesser och att denne därför ska tillerkännas subjektiva rättigheter inom ramen för nitratdirektivet a.1) till ändring av ett nationellt redan utfärdat åtgärdsprogram för införlivande av nitratdirektivet (i enlighet med artikel 5.4 i detta) på så sätt att skärpta åtgärder vidtas i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 1 i nitratdirektivet och konkret att uppnå ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter? a.2) till vidtagande av ytterligare eller skärpta åtgärder (i enlighet med artikel 5.5 i nitratdirektivet) i syfte att uppnå de mål som anges artikel 1 i nitratdirektivet och konkret ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter?

b)

en konsument som enligt lag får använda vatten från sin egen brunn på tomten för privat bruk men inte använder detta på grund av förhöjda nitratvärden (varvid denne vid tidpunkten för den ansökan som ligger till grund för det nationella förfarandet inte kunde använda det och vid tiden för denna begäran riktad till EU-domstolen visserligen torde kunna använda det men det står klart att en ny höjning av nitratvärdet till över 50 mg/l nitrathalt i vattnet är att vänta) utan tar sitt vatten från en offentlig vattendistributör, ska anses vara direkt berörd enligt EU-domstolens praxis (i förevarande fall av eventuellt otillräckligt införlivande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991) när denne på grund av påstått otillräckliga handlingsplaner, då värdet 50 mg/l nitrathalt i vattnet på det ställe där detta tas (brunn på tomten) överskrids, drabbas på så sätt att han inte kan utnyttja sin begränsade lagliga rätt till användning av grundvatten på sin egen tomt och därför ska tillerkännas subjektiva rättigheter inom ramen för nitratdirektivet b.1) till ändring av ett nationellt redan utfärdat åtgärdsprogram för införlivande av nitratdirektivet (i enlighet med artikel 5.4 i detta) på så sätt att skärpta åtgärder vidtas i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 1 i nitratdirektivet och konkret att uppnå ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter? b.2) till vidtagande av ytterligare eller skärpta åtgärder (i enlighet med artikel 5.5 i nitratdirektivet) i syfte att uppnå de mål som anges artikel 1 i nitratdirektivet och konkret ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter?

c)

en kommun, i sin egenskap av offentligt organ, på grund av nitratvärden i vattnet på över 50 mg/l nu endast använder en kommunal vattentäkt som den egentligen har för sin dricksvattenförsörjning för tagning av bruksvatten, eller ställer denna till förfogande för detta ändamål – varvid dock dricksvattenförsörjningen inte åsidosätts härigenom – ska anses vara direkt berörd enligt EU-domstolens praxis (i förevarande fall av eventuellt otillräckligt införlivande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991, genom här otillräckliga handlingsplaner) när värdet 50 mg/l nitrathalt i vattnet i vattentäkten överskrids och därmed inte kan användas som dricksvatten och att kommunen därför ska tillerkännas subjektiva rättigheter inom ramen för nitratdirektivet c.1) till ändring av ett nationellt redan utfärdat åtgärdsprogram för införlivande av nitratdirektivet (i enlighet med artikel 5.4 i detta) på så sätt att skärpta åtgärder vidtas i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 1 i nitratdirektivet och konkret att uppnå ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter? c.2) till vidtagande av ytterligare eller skärpta åtgärder (i enlighet med artikel 5.5 i nitratdirektivet) i syfte att uppnå de mål som anges artikel 1 i nitratdirektivet och konkret ett värde på högst 50 mg/l nitrathalt i grundvattnet vid enskilda vattentäkter? I samtliga tre fall säkerställs i alla händelser skyddet för konsumenternas hälsa antingen – i fallen b och c – genom att vattnet tas från vattendistributören (med anslutningsplikt och anslutningsrätt) eller – i fall a – genom vederbörliga reningsåtgärder.

---

(1)  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192)

Överklagande ingett den 18 mars 2018 av Asociación de la pesca y acuicultura del entorno de Doñana y del Bajo Guadalquivir (Pebagua) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 januari 2018 i mål T-715/16, Pebagua mot kommissionen

(Mål C-204/18 P)

(2018/C 268/26)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Asociación de la pesca y acuicultura del entorno de Doñana y del Bajo Guadalquivir (Pebagua) (ombud: A. J. Uceda Sosa, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut i dess helhet,

—

slutgiltigt avgöra tvisten, slå fast att klagandens talan i första instans ska bifallas och därmed fastställa att kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141 av den 13 juli 2016 (1) är ogiltig och saknar verkan, eller alternativt fastställa att uppförandet av arten Procambarus clarkii på unionens förteckning enligt den förordningen är ogiltigt och saknar verkan,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det överklagade beslutet prövade inte tribunalen målet i sak, eftersom den fann att talan inte kunde upptas till sakprövning då klaganden saknade talerätt. Detta förutsätter ett åsidosättande av det andra antagandet avseende talerätt som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom den omtvistade förordningen direkt avser de företag som Pebagua företräder och inte innehåller några genomförandeåtgärder.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141 av den 13 juli 2016 om antagande av en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (EUT L 189, 2016, s. 4).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgerichts Hamburg (Tyskland) den 29 mars 2018 – Krohn & Schröder GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen

(Mål C-226/18)

(2018/C 268/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Klagande: Krohn & Schröder GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Hafen

Tolkningsfrågor

1)	Omfattar artikel 212a i tullkodexen (1) befrielse från antidumpnings- och utjämningstull enligt artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 (2) respektive artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013 (3)?

2)

För det fall fråga 1 besvaras jakande: Är villkoret i artikel 3.1 a i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 a i genomförandeförordning nr 1239/2013 uppfyllt vid tillämpningen av artikel 212a i tullkodexen på en tullskuld som har uppkommit enligt artikel 204.1 i tullkodexen till följd av att tidsfristen som avses i artikel 49.1 i tullkodexen har överskridits, om företaget, som är närstående med företaget vars namn förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU och som tillverkat, avsänt och fakturerat den aktuella varan, inte agerade som importör av den aktuella varan och inte heller ansvarade för varans övergång till fri omsättning, men hade en sådan avsikt och faktiskt tog emot leveransen av den aktuella varan?

3)

För det fall fråga 2 besvaras jakande: När artikel 212a i tullkodexen tillämpas på en tullskuld som har uppkommit enligt artikel 204.1 i tullkodexen till följd av att tidsfristen som avses i artikel 49.1 i tullkodexen har överskridits, får en åtagandefaktura och ett exportåtagandeintyg, i den mening som avses i artikel 3.1 b och c i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 b och c i genomförandeförordning nr 1239/2013, då också lämnas in inom en tidsfrist som fastställts av tullmyndigheterna i enlighet med artikel 53.1 i tullkodexen?

4)

För det fall fråga 3 besvaras jakande: Uppfyller en åtagandefaktura enligt artikel 3.1 b i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 b i genomförandeförordning nr 1239/2013, som anger beslut 2013/423/EU istället för genomförandebeslut 2013/707/EU, under de omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen och mot bakgrund av allmänna rättsprinciper, villkoren som ställs upp i bilaga III punkt 9 till genomförandeförordning nr 1238/2013 och i bilaga 2 punkt 9 till genomförandeförordning nr 1239/2013?

5)

För det fall fråga 4 besvaras nekande: När artikel 212a i tullkodexen tillämpas på en tullskuld som har uppkommit enligt artikel 204.1 i tullkodexen till följd av att tidsfristen som avses i artikel 49.1 i tullkodexen har överskridits, kan en åtagandefaktura, i den mening som avses i artikel 3.1 b i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 b i genomförandeförordning nr 1239/2013, då fortfarande lämnas in inom ramen för ett överklagande av den fastställda tullskulden?

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17, 1992, s. 1).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, 2013, s. 1).

(3)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, 2013, s. 66).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 4 maj 2018 – Associazione ”Verdi Ambiente e Società – Aps Onlus” m.fl. mot Presidenza del Consiglio dei Ministri m.fl.

(Mål C-305/18)

(2018/C 268/28)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Sökande: Associazione ”Verdi Ambiente e Società – Aps Onlus”, VAS – Aps Onlus, Associazione di Promozione Sociale ”Movimento Legge Rifiuti Zero per l’Economia Circolare”

Motparter: Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Regione Lazio, Regione Toscana, Regione Lombardia

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artiklarna 4 och 13 i direktiv 2008/98/EG (1), jämförda med skälen 6, 8, 28 och 31 däri, hinder för en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser – såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka endast de förbränningsanläggningar som anges i bilagorna till och tabellerna i nämnda dekret kvalificeras som strategiska infrastrukturer och anläggningar av överordnat nationellt intresse som genomför ett integrerat och modernt system för hantering av hushållsavfall och därmed jämförligt avfall och tryggar nationell självförsörjning, när liknande anläggningar som hanterar avfallet genom återvinning och återanvändning inte har erhållit motsvarande erkännande av den nationella lagstiftaren, trots att de två sistnämnda metoderna rankas högre i den avfallshierarki som avses i nämnda direktiv? I andra hand, om så inte är fallet, utgör artiklarna 4 och 13 i direktiv 2008/98/EG hinder för en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser– såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka anläggningar för förbränning av hushållsavfall kvalificeras som strategiska infrastrukturer och anläggningar av överordnat nationellt intresse i syfte att dels undvika och förebygga ytterligare fördragsbrottsförfaranden för bristande genomförande av unionsrättsliga bestämmelser på området, dels begränsa mängden avfall som går till deponier?

2)

Utgör artiklarna 2–4 och 6–12 i direktiv 2001/42/EG (2), jämförda med varandra, hinder för tillämpning av en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser – såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka Presidente del Consiglio dei Ministri, i ett dekret, kan uppjustera kapaciteten hos befintliga förbränningsanläggningar och fastställa antalet, kapaciteten hos och regional placering av förbränningsanläggningar för energiåtervinning av hushållsavfall och därmed jämförligt avfall, som i enlighet med målen för separat insamling och återvinning ska byggas för att täcka vissa återstående behov och gradvis återställa den socio-ekonomiska jämvikten mellan olika nationella områden, utan att det i den nationella lagstiftningen ifråga föreskrivs att bestämmelserna om strategisk miljöbedömning i direktiv 2001/42/EG ska tillämpas vid utarbetandet av den plan som följer av nämnda Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 2001, s. 30).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, s. 30).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 7 maj 2018 – Lavorgna Srl mot Comune di Montelanico m.fl.

(Mål C-309/18)

(2018/C 268/29)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Klagande: Lavorgna Srl

Motparter: Comune di Montelanico, Comune di Supino, Comune di Sgurgola, Comune di Trivigliano

Tolkningsfråga

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, s. 65).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien) den 11 maj 2018 – Brottmål mot Emil Milev

(Mål C-310/18)

(2018/C 268/30)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i brottmålet

Emil Milev

Tolkningsfrågor

1)

Är nationell rättspraxis som innebär att ett villkor för fortsatt häktning (fyra månader efter gripandet av den misstänkte) är att det föreligger ”skälig misstanke”, i den meningen att det ”vid första påseendet” konstateras att den misstänkte kan ha begått det aktuella brottet, förenlig med artikel 3, artikel 4.1 andra meningen, artikel 10, skäl 16 fjärde och femte meningen och skäl 48 i direktiv 2016/343 (1) och med artiklarna 47 och 48 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna]? Om så inte är fallet, är nationell rättspraxis i vilken ”skälig misstanke” tolkas som en stor sannolikhet för att den misstänkte har begått det aktuella brottet förenlig med ovan angivna bestämmelser?

2)

Är nationell rättspraxis som innebär att den domstol som beslutar om en ansökan om ändring av en redan fastställd häktning ska motivera sitt beslut utan att jämföra bevisning som är till fördel för den misstänkte med bevisning som är till nackdel för vederbörande, även om den misstänktes advokat har argumenterat för detta – och det enda skälet till denna restriktion är att domstolen måste förbli opartisk för det fallet att samma domstol sedan ska pröva målet i sak –, förenlig med artikel 4.1 andra meningen, artikel 10, skäl 16 fjärde och femte meningen och skäl 48 i direktiv 2016/343 och med artikel 47 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna]? Om så inte är fallet, är nationell rättspraxis enligt vilken domstolen ska företa en mer ingående och detaljerad prövning av bevisningen och entydigt bemöta de argument som anförts av den misstänktes advokat, även om den därmed riskerar att inte kunna pröva målet eller meddela ett slutgiltigt avgörande i skuldfrågan om nämnda mål tilldelas samma domstol för sakprövningen, – vilket innebär att en annan domstol får pröva målet i sak – förenlig med ovan angivna bestämmelser?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Svea hovrätt (Sverige) den 9 maj 2018 – Dacom Limited / IPM Informed Portfolio Management AB

(Mål C-313/18)

(2018/C 268/31)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Svea hovrätt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Dacom Limited

Svarande: IPM Informed Portfolio Management AB

Tolkningsfrågor

1.1

Vilka kriterier ska avgöra om ett material utgör ett sådant förberedande designmaterial som avses i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG (1) av den 23 april 2009 om rättsligt skydd för datorprogram? Kan dokument som anger krav på vilka funktioner som ett datorprogram ska utföra och vilka resultat som datorprogrammet ska åstadkomma, t.ex. detaljerade beskrivningar av investeringsprinciper eller riskmodeller för kapitalförvaltning inbegripet matematiska formler som ska tillämpas i datorprogrammet, utgöra ett sådant förberedande designmaterial?

1.2	Måste ett material, för att kunna utgöra förberedande designmaterial i direktivets mening, vara så fullständigt och detaljerat att det i praktiken inte kräver några självständiga val av den som skriver själva koden till ett datorprogram?

1.3

Innebär ensamrätten till förberedande designmaterial i direktivets mening att det datorprogram som det förberedande designmaterialet senare resulterar i ska anses vara en bearbetning av det förberedande designmaterialet och därför ett osjälvständigt verk i upphovsrättslig mening (artikel 4.1.b i direktiv 2009/24/EG), eller att förberedande designmaterial och datorprogram ska anses vara olika uttrycksformer av ett och samma verk eller att det är fråga om två självständiga verk?

2.1

Kan en konsult som är anställd av ett annat företag, men som under flera år varit verksam hos en och samma uppdragsgivare samt som ett led i sitt uppdrag hos uppdragsgivaren eller efter instruktioner från uppdragsgivaren skapat ett datorprogram, vara att betrakta som en arbetstagare i enlighet med artikel 2.3 i direktiv 2009/24/EG?

2.2	Enligt vilka kriterier ska det bedömas om någon är arbetstagare i bestämmelsens mening?

3.1

Innebär artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (2) av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter att det ska finnas en möjlighet att få till stånd ett förbud även i en situation när den som framställer yrkandet innehar den immateriella rättighet som är i fråga gemensamt med den som ett sådant yrkande riktas mot?

3.2	Om svaret på fråga 3.1 är ja, medför det någon annan bedömning om ensamrätten avser ett datorprogram och datorprogrammet inte sprids eller överförs till allmänheten utan enbart används i en delägares egen verksamhet?

---

(1)  EUT 2009, L 111, s. 16

(2)  EUT 2004, L 157, s. 45

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial da Comarca de Faro (Portugal) den 14 maj 2018 – Cátia Correia Moreira mot Município de Portimão

(Mål C-317/18)

(2018/C 268/32)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca de Faro

Parter i det nationella målet

Klagande: Cátia Correia Moreira

Motpart: Município de Portimão

Tolkningsfrågor

a.

Med utgångspunkten att begreppet arbetstagare måste avse varje person som i den berörda medlemsstaten åtnjuter skydd som arbetstagare enligt den nationella lagstiftningen rörande anställningsförhållandet, kan begreppet arbetstagare, i den mening som avses i artikel 2.1 d i rådets direktiv 2001/23/EG (1) av den 12 mars 2001 omfatta en person som har ett anställningsavtal med överlåtaren för att utöva en förtroendetjänst och kan nämnda person därmed åtnjuta det skydd som ifrågavarande lagstiftning ger?

b.

Hindrar Europeiska unionens lagstiftning, särskilt nämnda direktiv 2001/23/EG, jämförd med artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen, att den nationella lagstiftningen, även när det gäller en sådan överlåtelse som omfattas av nämnda direktivs tillämpningsområde, kräver att arbetstagarna nödvändigtvis ska delta i ett offentligt urvalsförfarande och att de ska bli bundna av ett nytt avtalsförhållande med förvärvaren, när den sistnämnda är en kommun?

---

(1)  Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

Överklagande ingett den 14 maj 2018 av Fred Olsen, S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 mars 2018 i mål T-108/16, Naviera Armas, S.A. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-319/18 P)

(2018/C 268/33)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Fred Olsen, S.A. (ombud: advokaterna J.M. Rodríguez Cárcamo och A.M. Rodríguez Conde)

Övriga parter i målet:

Naviera Armas, S.A.

Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 15 mars 2018 i mål T-108/16, Naviera Armas, S.A. mot Europeiska kommissionen, med stöd av Fred Olsen, S.A., EU:T:2018:145, i dess helhet,

—	helt ogilla de yrkanden som framställts av Naviera Armas, S.A. om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (2015) 8655 final av den 8 december 2015 angående det statliga stödet SA.36628 (2015/NN) (ex 2013/CP) – Spanien – Fred Olsen, och

—	förplikta motparterna i målet om överklagande att ersätta de rättegångskostnader som Fred Olsen, S.A. har haft i målet om överklagande och förplikta Naviera Armas, S.A., att ersätta de kostnader som Fred Olsen, S.A. hade i första instans.

Grunder och huvudargument

1.   Första grunden

1.	Inom ramen för den första grunden har Fred Olsen gjort gällande att det saknades motivering i den överklagade domen vad gäller prövningen av åtgärdens selektivitet, vilket krävs enligt domen kommissionen/Hansestadt Lübeck (C-524/14 P). (1)

2.

Om tribunalen hade prövat åtgärdens selektivitet enligt kriterierna i nämnda dom skulle den ha prövat (i) den allmänna referensram i vilken de avgifter som Fred Olsen betalat för användning av infrastrukturen vid Puerto de las Nieves ingår, det vill säga det avgiftssystem som är tillämpligt på alla hamnar på Kanarieöarna, såsom det föreskrivs i nationell rätt, (ii) huruvida Fred Olsens situation och den situation som andra aktörer som använder denna infrastruktur, bland annat Naviera Armas, befinner sig i är jämförbara, med beaktande av den prövade åtgärden, och (iii) den eventuella förekomsten av diskriminering när det gäller betalningen av dessa avgifter.

3.

I det omtvistade beslutet slog kommissionen fast att den omständigheten att Fred Olsen var den enda användaren av Puerto de las Nieves inte i sig innebar en fördel som erhölls av statliga medel, eftersom Fred Olsen betalade det normala beloppet avseende de avgifter som var tillämpliga på alla aktörer, i enlighet med det system som var tillämpligt på samtliga hamnar på Kanarieöarna. Kommissionen var således inte skyldig att pröva åtgärdens selektivitet.

4.

För att slå fast att det föreligger en svårighet enligt artikel 108.2 FEUF hade tribunalen emellertid behövt göra denna prövning, vilket skulle ha gjort det möjligt för den att bedöma huruvida de hamnavgifter som Fred Olsen betalat för att vara den enda användaren av infrastrukturen vid hamnen i Puerto de las Nieves gav Fred Olsen någon fördel.

5.	Eftersom motiveringen i domen är uppenbart bristfällig på denna punkt är det inte möjligt att pröva förekomsten av denna påstådda fördel och tribunalens dom ska därför upphävas i dess helhet.

2.   Andra grunden

6.	Inom ramen för den andra grunden har Fred Olsen gjort gällande att kommissionens beslut, i vilket kriteriet avseende en privat investerare inte tillämpades, var tillräckligt motiverat.

7.	Tribunalen fann att motiveringen i beslutet var otillräcklig, eftersom kommissionen skulle tillämpa kriteriet avseende en privat investerare som agerar i en marknadsekonomi.

8.

Utöver den omständigheten att Fred Olsen var den enda användaren av Puerto de las Nieves finns det inte något i tribunalens dom som tyder på att detta gav Fred Olsen någon fördel med avseende på betalningen av avgifterna för användningen av infrastrukturen. I förevarande fall föreligger det inte något avtal eller någon rabatt avseende Fred Olsens betalning av avgifterna och inte heller någon diskriminering vid betalningen av avgifterna i förhållande till andra aktörer, såsom Naviera Armas.

9.	Följaktligen är domarna Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen (T-443/08 och T-455/08), (2) Ryanair/kommissionen (T-196/04) (3) och Aéroports de Paris/kommissionen (T-128/98) (4) inte tillämpliga i förevarande fall.

10.	Tribunalens dom ska således upphävas i sin helhet och kommissionens beslut ska upprätthållas i sin helhet.

---

(1)  Dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck (C-524/14 P, EU:C:2016:971).

(2)  Dom av den 24 mars 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen (T-443/08 och T-455/08, EU:T:2011:117).

(3)  Dom av den 17 december 2008, Ryanair/kommissionen (T-196/04, EU:T:2008:585).

(4)  Dom av den 12 december 2000, Aéroports de Paris/kommissionen (T-128/98, EU:T:2000:290).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 19 mars 2018 – SAIGI Società Cooperativa Agricola a r.l., MA.GE.MA. Società Agricola Cooperativa mot Regione Emilia-Romagna, A.U.S.L. Romagna

(Mål C-343/18)

(2018/C 268/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: SAIGI Società Cooperativa Agricola a r.l., MA.GE.MA. Società Agricola Cooperativa

Svarande: Regione Emilia-Romagna, A.U.S.L. Romagna

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1)

Ska artikel 27 i EG-förordningen, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att en avgift tas ut för de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A, och i bilaga V, avsnitt A, tolkas så, att den föreskriver att alla jordbrukare ska vara betalningsskyldiga, även om de ”bedriver verksamhet avseende slakt och styckning av kött som ett komplement till djurhållning”?

2)

Får en medlemsstat undanta vissa kategorier av företag från avgifterna för hygienkontroller trots att medlemsstaten har föreskrivit ett system för uttag av avgifter som, i sin helhet, är avsett att garantera kostnadstäckning för de offentliga kontrollerna eller ta ut lägre avgifter än vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 8[8]2/2004 (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, s. . 1).

Överklagande ingett den 25 maj 2018 av Rose Vision, S.L. av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 mars 2018 i mål T-45/13 RENV och T-587/15, Rose Vision mot kommissionen

(Mål C-346/18 P)

(2018/C 268/35)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Rose Vision, S.L. (ombud: J.J. Marín López, abogado)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 mars 2018, Rose Vision/kommissionen, T-45/13 RENV och C-587/15, ECLI:EU:T:2018:124.

—	fastställa att Rose Vision har rätt till ersättning i enlighet med den tionde och den elfte grunden för förevarande överklagande.

Grunder och huvudargument

1.	Det gjordes en felaktig rättstillämpning när det muntliga förfarandet i mål T-587/15 återupptogs genom tribunalens beslut av den 10 oktober 2017 som antogs med den felaktiga motiveringen att klaganden hade yrkat det.

2.	Det gjordes en felaktig rättstillämpning när det i den överklagade domen gjordes en felaktig bedömning av bevisningen genom att det antogs att kommissionen hade ersatt varning W2 med varning W1 från juli 2012.

3.

Det gjordes en felaktig rättstillämpning när yrkandet om ogiltigförklaring av klagandens inskrivning i systemet för tidig varning, som grundades på att varning W2 aktiverades utan att klaganden informerades om det, utan att ange grunderna för inskrivningen, utan att ge klaganden möjlighet att framföra sina synpunkter i detta avseende och utan att ge klaganden möjlighet att överklaga beslutet om inskrivning.

4.	Det gjordes en felaktig rättstillämpning genom att det inte angetts någon motivering såvitt avser de påståenden som framförts inom ramen för den fjärde grunden i ansökan i mål T-587/15, vilka inte prövats överhuvudtaget i den överklagade domen.

5.

Det gjordes en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen i den överklagade domen – även om det med rätta bedömdes att kommissionen underlät att iaktta den tvåmånadersfrist som anges i punkt II.22, stycke 5 i de allmänna bestämmelserna för det sjunde ramprogrammet (punkt 99 i den överklagade domen), att ”tvåmånadersfristen överskridits i mycket hög grad” och att det är ”beklagligt” att tvåmånadersfristen överskridits (punkt 116 i den överklagade domen) – inte biföll yrkandet om att det skulle fastställas att den slutliga revisionsrapporten 11-INFS-025 och revisionsrapporten 11-BA119-016 var avtalsrättsligt ogiltig och saknade verkan.

6.	Det gjordes en felaktig rättstillämpning när det i den överklagade domen gjordes en felaktig bedömning av bevisningen genom att det antogs att kommissionen hade godkänt utbetalningarna till Rose Vision inom ramen för projekten sISI, 4NEM och SFERA.

7.

Det gjordes en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen i den överklagade domen, efter att ha medgett att kommissionen åsidosatte den sekretesskyldighet som följer av punkt 11.22 stycke 1 i de allmänna bestämmelserna i det sjunde ramprogrammet när den lämnade uppgifter om revisionsrapporten 11-INFS-025 till tredje man (punkt 158 i den överklagade domen), i punkterna 159 och 160 beslutade att utan att ange några skäl härför avslå klagandens yrkande om att det skulle fastställas att kommissionen hade åsidosatt sin sekretesskyldighet med avseende på revisionsrapporterna 11-INFS-025 och 11-BA119-016 (punkt 215 i Rose Visions skriftliga yttrande i mål T-45/13 RENV av den 12 september 2016).

8.

Det föreligger en grund för upphävande genom att avtalsvillkoren i de allmänna bestämmelserna i sjunde ramprogrammet och rättssäkerhetsprincipen åsidosatts genom att det godkändes att det ställdes nya krav på Rose Vision i revisionsrapporterna 11-INFS-025 och 11-BA119-016 som följer av finansieringsvägledningen av år 2011, medan de tidsperioder som revisionsrapporten 11-INFS-025 omfattade tidsperioden från den 1 november 2009 till den 31 oktober 2010 (för projektet FutureNEM) och från den 1 januari 2010 till den 31 december 2010 (för projekten FIRST och sISI).

9.	Det föreligger en grund för upphävande då det gjorts en felaktig bedömning av bevisningen, närmare bestämt Rose Visions skrivelse av den 30 augusti 2012, som inte beaktades överhuvudtaget i den överklagade domen.

10.	Det föreligger en grund för upphävande då det i den överklagade domen felaktigt slogs fast att det inte föreligger någon grund för några utomobligatoriska skadeståndsanspråk.

11.

Det föreligger en grund för upphävande då den överklagade domen inte motiverats såvitt avser de påståenden som återfinns i punkt XII i ansökan i mål T-587/15. I punkterna 112 och 117 i den ansökan gjordes gällande att det föreligger en avtalsrättslig rätt till skadestånd. Dessa påståenden har inte prövats i den överklagade domen.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Irland) den 7 juni 2018 – Hampshire County Council mot C.E., N.E.

(Mål C-375/18)

(2018/C 268/36)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i det nationella målet

Klagande: Hampshire County Council

Motpart: C.E., N.E.

Tolkningsfråga

Är det förenligt med unionsrätten och i synnerhet bestämmelserna i rådets förordning (EG) 2201/2003 (1) att domstolarna i en medlemsstat meddelar ett interimistiskt beslut (gällande interimistiska skyddsåtgärder) som riktas till ett offentligt organ in personam i en annan medlemsstat för att förhindra att detta organ fullföljer ett adoptionsförfarande avseende barn vid domstolarna i den andra medlemsstaten när föreläggandet in personam har föranletts av en nödvändighet att skydda parternas rättigheter i ett verkställighetsförfarande enligt kapitel III i 2003 års förordning?

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1)

Talan väckt den 13 juni 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Kroatien

(Mål C-391/18)

(2018/C 268/37)

Rättegångsspråk: kroatiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Mataija och M. Patakia)

Svarande: Republiken Kroatien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Kroatien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.4 jämförd med artikel 13.1 i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48) genom att inte till kommissionen anmäla Republiken Kroatiens nationella program för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, och

—	förplikta Republiken Kroatien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 13.1 i direktiv 2011/70/Euratom anges att medlemsstaterna till kommissionen ska anmäla sina nationella program för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och efterföljande viktiga ändringar och i artikel 15.4 i detta direktiv anges att varje medlemsstat så snart som möjligt, dock senast den 23 augusti 2015, för första gången ska anmäla innehållet i sina nationella program till kommissionen.

Republiken Kroatien har dock fortfarande inte antagit det nationella program som avses i nämnda bestämmelser och, i vart fall, fortfarande inte underrättat kommissionen om programmet. Republiken Kroatien har således underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.4 jämförd med artikel 13.1 i direktiv 2011/70/Euratom.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – Tillotts Pharma mot EUIPO – Ferring (XENASA)

(Mål T-362/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket XENASA - Det äldre EU-ordmärket PENTASA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))

(2018/C 268/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Tillotts Pharma AG (Rheinfelden, Schweiz) (ombud: advokaten M. Douglas)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Ferring BV (Hoofddorp, Nederländerna) (ombud: inledningsvis I. Fowler, solicitor, och advokaten D. Slopek, därefter I. Fowler)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 29 april 2016 (ärende R 3264/2014-4) om ett invändningsförfarande mellan Ferring och Tillotts Pharma.

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 29 april 2016 (ärende R 3264/2014-4) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Tillotts Pharma AG.

3)	Ferring BV ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 314, 29.8.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – HX mot rådet

(Mål T-408/16) (1)

((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Principen ne bis in idem - Rätten till försvar - Rätten till en rättvis rättegång - Motiveringsskyldighet - Rätten till ett effektivt rättsmedel - Uppenbart felaktig bedömning - Rätten till egendom - Proportionalitet - Rätten till normala levnadsvillkor - Ärekränkning))

(2018/C 268/39)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: HX (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaterna S. Koev och S. Klukowska)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis I. Gurov och G. Étienne, därefter I. Gurov och A. Vitro)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 141, 2016, s. 125), av rådets genomförandeförordning (EU) 2016/840 av den 27 maj 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 141, 2016, s. 30), av rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 139, 2017, s. 62) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2017/907 av den 29 maj 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 139, 2017, s. 15), i den del dessa rättsakter avser sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HX ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

---

(1)  EUT C 419, 14.11.2016.

Tribunalens dom av den 7 juni 2018 – MIP Metro mot EUIPO – AFNOR (N & NF TRADING)

(Mål T-807/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket N & NF TRADING - Äldre EU-figurmärket NF ENVIRONNEMENT - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Det äldre varumärket saknar förhöjd särskiljningsförmåga - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 268/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: MIP Metro Group Intellectual Property GmbH & Co. KG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate och R. Kaase)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Association française de normalisation (AFNOR) (La Plaine Saint-Denis, Frankrike) (ombud: advokat B. Fontaine)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 juli 2016 (ärende R 1109/2015-1) om ett invändningsförfarande mellan AFNOR och MIP Metro Group Intellectual Property.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	MIP Metro Group Intellectual Property GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 22, 23.1.2017.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – Damm mot EUIPO – Schlossbrauerei Au, Willibald Beck Freiherr von Peccoz (EISKELLER)

(Mål T-859/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket EISKELLER - Äldre nationella ordmärkena KELER och KELER 18 - Relativt registreringshinder - Känneteckenslikhet föreligger inte - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001]))

(2018/C 268/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sociedad Anónima Damm (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaterna P. González-Bueno Catalán de Ocón och C. Aguilera Montáñez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: I. Harrington, D. Hanf, V. Ruzek och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Schlossbrauerei Au, Willibald Beck Freiherr von Peccoz GmbH & Co. KG (Au-Hallertau, Tyskland) (ombud:advokaterna C. Thomas och V. Schwepler)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 5 september 2016 (ärende R 2428/2015-5), angående ett invändningsförfarande mellan Sociedad Anónima Damm och Schlossbrauerei Au, Willibald Beck Freiherr von Peccoz.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sociedad Anónima Damm ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 38, 6.2.2017.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – Le Pen mot Parlamentet

(Mål T-86/17) (1)

((”Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter - Ersättning för kostnader för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Generalsekreterarens behörighet - Rätten till försvar - Bevisbörda - Motiveringsskyldighet - Likabehandling - Maktmissbruk - Ledamöternas oberoende - Sakfel - Proportionalitet”))

(2018/C 268/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marion Le Pen (Saint-Cloud, Frankrike) (ombud: ursprungligen advokaterna M. Ceccaldi och J.-P. Le Moigne, därefter advokaten M. Ceccaldi och slutligen advokaten R. Bosselut)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: G. Corstens och S. Seyr)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: A. Jensen, M. Bauer och R. Meyer)

Saken

Talan, som väckts med stöd av artikel 263 FEUF, om ogiltigförklaring av det beslut som parlamentets generalsekreterare antog den 5 december 2016 om återkrav från sökanden av ett belopp på 298 497,87 euro som på felaktiga grunder utbetalats som assistentstöd till ledamöterna och av den därmed sammanhängande debetnotan av den 6 december 2016.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Marion Le Pen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europaparlamentet, inbegripet de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

3)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 104, 3.4.2017.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – Erwin Müller mot EUIPO – Novus Tablet Technology Finland (NOVUS)

(Mål T-89/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket NOVUS - Det äldre EU-ordmärket NOVUS och det äldre EU-figurmärket novus - Relativt registreringshinder - Varuslagslikhet - Artikel 8.1 a och b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.1 a och b i förordning 2017/1001) - Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen))

(2018/C 268/43)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Erwin Müller GmbH (Lingen, Tyskland) (ombud: advokat N. Grüger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Mensing och M. Fischer)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Novus Tablet Technology Finland Oy (Åbo, Finland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 28 november 2016 (ärende R 2413/2015-4) om ett invändningsförfarande mellan Erwin Müller och Novus Tablet Technology Finland.

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 28 november 2016 (ärende R 2413/2015-4) ogiltigförklaras till den del det avser de ”hållare för mobiltelefoner” som avses i registreringsansökan.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Erwin Müller GmbH och EUIPO ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 112, 10.4.2017.

Tribunalens dom av den 14 juni 2018 – Lion’s Head Global Partners mot EUIPO – Lion Capital (LION’S HEAD global partners)

(Mål T-310/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket LION’S HEAD global partners - Det äldre EU-ordmärket LION CAPITAL - Relativt avslagshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 268/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Lion’s Head Global Partners LLP (London, Förenande Kungariket) (ombud: advokaten R. Nöske)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Lion Capital LLP (London) (ombud: D. Rose och J. Warner, solicitors)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 28 februari 2017 (ärende R 1477/2016-4) om ett invändningsförfarande mellan Lion Capital och Lion’s Head Global Partners.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Lion’s Head Global Partners LLP ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.7.2017.

Tribunalens dom av den 19 juni 2018 – Karl Storz mot EUIPO

(Mål T-413/17) (1)

((EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket 3D - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b och c i förordning (EU) 2017/1001) - Motiveringsskyldighet - Artikel 75.1 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94.1 i förordning 2017/1001)))

(2018/C 268/45)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Karl Storz GmbH & Co. KG (Tuttlingen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Gruber och N. Siebertz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och D. Walicka)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 11 april 2017 (ärende R 1502/2016-2), om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket 3D.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) andra överklagandenämnd den 11 april 2017 (ärende R 1502/2016-2) ogiltigförklaras såvitt avser följande varor: ”pappersvaror”, vilka omfattas av klass 16 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 277, 21.8.2017.

Tribunalens beslut av den 8 juni 2018 – Spychalski mot kommissionen

(Mål T-590/16) (1)

((Personalmål - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov - Allmänt uttagningsprov EPSO/ AD 177/10-ECO2013 - Utvärdering av huvudspråket - Beslut att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande - Uppenbart att behörighet saknas - Uppenbart att talan är rättsligt ogrundad”))

(2018/C 268/46)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Michał Spychalski (Warszawa, Polen) (ombud: advokaten A. Żołyniak)

Svarande: kommissionen (ombud: K. Herrmann och G. Gattinara)

Saken

Talan som grundar sig på artikel 270 FEUF och som syftar till ogiltigförklaring av det beslut som fattades av uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD 177/10-ECO2013, som anordnas av Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO), om att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande och, förplikta tillsättningsmyndigheten att föra upp sökanden i den förteckning som upprättats efter nämnda allmänna uttagningsprov med samma giltighetsperiod som förteckningen i övrigt.

Avgörande

1)	Talan ska ogillas, eftersom det är uppenbart att tribunalen i vissa delar saknar behörighet, och att talan i övriga delar är ogrundad.

2)	Michał Spychalski ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har förorsakats Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 383, 17.10.2016 (mål som ursprungligen registrerades vid Europeiska unionens personalrätt som mål F-20/16) och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

Talan väckt den 24 april 2018 – Front Polisario mot rådet

(Mål T-275/18)

(2018/C 268/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Front populaire pour la libération de la Saguia-el-Hamra et du Rio de Oro (Front Polisario) (ombud: advokaten G. Devers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan prövas i sak,

—	fastställa att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot rådets beslut (EU) 2018/146 av den 22 januari 2018 om ingående, på unionens vägnar, av Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 26, 2018, s. 4), åberopar sökanden tio grunder.

1.	Första grunden: Rådet har inte behörighet att anta det angripna beslutet eftersom unionen och Konungariket Marocko inte har behörighet att på folket på det territoriets vägnar – vilket representeras av Front Polisario – ingå internationella avtal som omfattar Västsahara.

2.

Andra grunden: Rådet har underlåtit att uppfylla skyldigheten att pröva alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Rådet beaktade inte att det internationella avtal som ingåtts genom det angripna beslutet har tillämpats provisoriskt, under 12 år, på territoriet Västsahara med åsidosättande av dess status som ett åtskilt och avgränsat territorium.

3.	Tredje grunden: Rådet har underlåtit att uppfylla skyldigheten att pröva huruvida de grundläggande rättigheterna har iakttagits. Rådet beaktade inte huruvida de mänskliga rättigheterna hade iakttagits på det ockuperade västsahariska territoriet när det angripna beslutet antogs.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till försvar. Rådet inledde inte någon dialog med Front Polisario som är den enda representanten för det västsahariska folket, innan det angripna beslutet antogs.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av de principer och värden som vägleder unionens agerande på det internationella planet, eftersom det internationella avtal som ingåtts genom det angripna beslutet är tillämpligt på Västsaharas territorium inom ramen för Konungariket Marockos annexions politik och det systematiska åsidosättandet av grundläggande rättigheter som bibehållandet av den politiken kräver.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av rätten till självbestämmande. Det internationella avtal som ingåtts genom det angripna beslutet är tillämpligt på Västsahara, vilket åsidosätter dels territoriets status som åtskilt och avgränsat, dels det västsahariska folkets rätt få sitt territoriums territoriella integritet iakttaget.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av principen om traktaters relativa verkan. Det västsahariska folket som representeras av Front Polisario har inte samtyckt till det internationella avtal som ingåtts genom det angripna beslutet.

8.

Åttonde grunden: Åsidosättande av Västsaharas luftrum. Eftersom den rättsstridiga praxis som uppkommit genom den provisoriska tillämpningen av det internationella avtal som ingåtts genom det angripna beslutet, ratificeras genom det beslutet får det till följd att det västsahariska luftrummet omfattas av det avtalets tillämpningsområde.

9.	Nionde grunden: Åsidosättande av reglerna om folkrättsligt ansvar. Unionen har genom det angripna beslutet underlåtit dels att uppfylla sin skyldighet att inte erkänna den illegala ockupationen av Västsahara, dels att inte bistå eller bidra till att upprätthålla situationen.

10.

Tionde grunden: Åsidosättande av skyldigheten att iaktta den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Eftersom unionen ska iaktta sina internationella skyldigheter i förhållande till det västsahariska folket innebär detta åtminstone att rådet ska avstå från att anta det angripna beslutet, i den mån det medför att ett internationellt avtal som är tillämpligt på den del av Västsahara som står under marockansk ockupation, träder i kraft.

Talan väckt den 16 maj 2018 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-306/18)

(2018/C 268/48)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Magyarország (ombud: M.Z. Fehér, G. Koós och G. Tornyai)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2018/262 av den 14 februari 2018 angående förslaget till medborgarinitiativ ”We are welcoming Europe, let us help!” (1), och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 4.2 b, c och d och artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (2) — Den första och den andra delen av det europeiska medborgarinitiativet, som registrerats genom det angripna beslutet, faller uppenbart utanför kommissionens behörighet att lägga fram ett förslag till EU-rättsakt med hänsyn till genomförande av fördragen. Därför strider registreringen av initiativet mot artikel 4.2 b och artikel 4.3 i förordning nr 211/2011. Dessutom är den första delen av initiativet otillbörligt och strider därmed mot artikel 4.2 c i förordning nr 211/2011, medan det vad avser den andra delen kan hävdas att den kan leda till ett resultat som strider mot unionens värden, som slagits fast i artikel 2 FEU, varför även denna del strider mot artikel 4.2 d i förordning nr 211/2011.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Det angripna beslutet uppfyller inte kraven på motivering, varför det strider mot motiveringsplikten, vilken är fastslagen i artikel 296 FEUF, och rätten till god förvaltning, vilken är fastslagen i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. I det angripna beslutet anges inte varför kommissionen antog att det såvitt avser initiativets tredje föreligger en lämplig rättslig grund och att unionen har lagstiftningsbehörighet, det vill säga att kravet i artikel 4.2 b i förordning nr 211/2011 var uppfyllt, vad avser registreringen.

---

(1)  EUT L 49, 2018, s. 64.

(2)  EUT L 65, 2011, s. 1.

Överklagande ingett den 28 maj 2018 – VI.TO. mot EUIPO – Bottega (Formen på en rosa flaska)

(Mål T-325/18)

(2018/C 268/49)

Överklagandet är avfattat på italienska

Parter

Klagande: Vinicola Tombacco (VI.TO.) Srl (Trebaseleghe, Italien) (ombud: advokaten L. Giove)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Sandro Bottega (Colle Umberto, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en rosa flaska) –EU-varumärke nr 12 309 795

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 14 mars 2018 i ärende R 1037/2017-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001

—	Åsidosättande av artikel 7.1 e i), ii) och iii) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 28 maj 2018 – Gas Natural mot kommissionen

(Mål T-328/18)

(2018/C 268/50)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Gas Natural SDG, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna F. González Díaz och V. Romero Algarra)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva och bifalla grunderna för förevarande ogiltighetstalan,

—

ogiltigförklara, i enlighet med artikel 263 FEUF, kommissionens beslut av den 27 november 2017 i ärende SA.47912 (2017/NN) om att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF avseende de stimulanser som Konungariket Spanien beviljat kolvärmekraftverken för miljöinvesteringar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det angripna beslutet inleddes ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF avseende de stimulanser som Konungariket Spanien beviljat kolvärmekraftverken för miljöinvesteringar.

Enligt sökanden framgår det av det angripna beslutet att kommissionen är tveksam till huruvida de gränsvärden för utsläpp som införts för de anläggningar som erhåller de nämnda miljöinvesteringsstimulanserna endast har till syfte att de skyddsnivåer ska tillämpas som föreskrivs enligt unionsrätten, särskilt direktiv 2001/80/EU, vilket är tillämpligt på kolvärmekraftverk. Om så är fallet, har de stimulanserna inte haft någon verkan. De strider dessutom mot den unionsrättsliga principen, beträffande statligt stöd, att medlemsstaterna inte kan bevilja offentligt stöd till företag i syfte att dessa ska följa tvingande unionsbestämmelser.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Den första grunden: Åsidosättande av motivationsskyldigheten avseende åtgärdens selektiva karaktär — Kommissionen har inte angett något indicium som på ett klart och tydligt vis kan förklara varför granskningsåtgärden är av selektiv natur, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommissionen har särskilt underlåtit att förklara om kolvärmekraftverken befinner sig i en faktiskt jämförbar situation med övriga värmeverk och om, ifall så är fallet, besluten om stöd, enligt artikel 107.1, kan gynna ”vissa företag och viss produktion”, i förhållande till andra företag som befinner sig i en faktiskt jämförbar situation, med hänsyn till syftet med förevarande åtgärd.

2.

Andra grunden: I andra hand, åsidosättande av artikel 107.1 FEUF avseende åtgärdens selektivitet. — Den ersättning som beviljats kolvärmekraftverken som ytterligare stöd kan inte på något vis anses ha en selektiv karaktär eftersom förevarande ersättning endast syftar till att skapa lika villkor för alla investeringar efter 1998, oberoende av teknik och/eller att anläggningarna ifråga utgjorts av gasturbiner (CCGT) eller kolinfrastruktur samt eftersom ersättningsbeloppet varit proportionerligt mot investeringarna. — Under alla omständigheter, ifall kommissionens beslut är korrekt, anför klaganden att mot bakgrund av sina ekonomiska förhållanden och sin juridiska situation, är kolvärmekraftverken inte i en faktiskt jämförbar situation med andra verk som använder andra former av energi. Följaktigen är kolvärmeverken de enda anläggningarna innan 1998 som varit tvungna att göra stora investeringar för att kunna drivas och att dessa utan förevarande ersättning skulle varit tvungna att stänga på grund av att de skulle äventyra Spaniens trygga energiförsörjning.

Överklagande ingett den 30 maj 2018 – Eagle IP mot EUIPO – Consolidated Artists (LILLY e VIOLETTA)

(Mål T-336/18)

(2018/C 268/51)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Eagle IP Ltd (Valletta, Malta) (ombud: advokat M. Müller)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Consolidated Artists BV (Rotterdam, Nederländerna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket LILLY e VIOLETTA – Registreringsansökan nr 12 723 086

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 mars 2018 i ärende R 1489/2015-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 30 maj 2018 – Enterprise Holdings mot EUIPO (E PLUS)

(Mål T-339/18)

(2018/C 268/52)

Rättegångsspråk: Engelska

Parter

Klagande: Enterprise Holdings, Inc. (Saint Louis, Missouri, Förenta staterna) (ombud: D. Farnsworth, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket E PLUS – Registreringsansökan nr 16 377 079

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 15 mars 2018 i ärende R 2141/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet

—	bifalla ansökan om publicering

—	förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

Talan väckt den 1 juni 2018 – BNP Paribas mot ECB

(Mål T-345/18)

(2018/C 268/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BNP Paribas (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara ECB:s beslut nr ECB-SSM-2018-FRBNP-17 av den 26 april 2018, såvitt det beslutet föreskriver avdrag för icke återkalleliga betalningsåtaganden som gjorts hos gemensamma resolutionsfonden, nationella resolutionsfonder och nationella insättningsgarantisystem med kärnprimärkapital, på individuell basis, på undergruppsbasis och på konsoliderad basis, särskilt artiklarna 9.1, 9.2 och 9.3,

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Det saknas rättslig grund. — Sökanden hävdar att det angripna beslutet skapar en ny regel med allmän räckvidd, vilken uppenbart går utanför det regelverk som styr ECB:s tillsynsuppdrag. ECB har överskridit sina befogenheter enligt artiklarna 4.1 f och 16 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63) genom att anta ett beslut som fattats utan att det dessförinnan gjorts en bedömning av riskerna solvens- och likviditetshänseende och utan att det tagits hänsyn till sökandens riskprofil. Sökanden anser vidare att artikel 16.1 i förordning nr 1024/2013 inte tillåter ECB att handla för att säkerställa ”bättre information om risker” och att artiklarna 4.1 f och 16.1 i nämnda förordning inte tillåter antagandet av tillsynsåtgärder med avseende på poster utanför balansräkningen.

2.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning — ECB har gjort en felaktig tolkning av de gemenskapsrättsakter som inrättar möjligheten för kreditinstitut att använda sig av icke återkalleliga betalningsåtaganden i syfte att fullgöra delar av sina skyldigheter gentemot resolutionsfonder och insättningsgarantisystem. Det angripna beslutet strider mot målsättningarna och syftet med tillämpliga regler, eftersom de inte beaktar lagstiftarens avsikt vilken kommer till uttryck genom inrättandet av dessa instrument. Beslutet fråntar därigenom de aktuella bestämmelserna deras ändamålsenliga verkan.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Ett åläggande att minska de icke återkalleliga betalningsåtagandena i kärnprimärkapitalet är olämpligt och behövs inte med hänsyn till en rent hypotetisk och redan säkrad risk. Enligt sökanden är denna åtgärd oproportionerlig med beaktande av den målsättning som ECB själv ställt upp, nämligen att ”tillhandahålla relevant information om de finansiella riskerna”.

4.

Fjärde grunden: Uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av principen om god förvaltningssed — Sökanden hävdar att ECB har åsidosatt principen om god förvaltningssed och inte har dragit lämpliga slutsatser av sina egna bedömningar genom att välja ett instrument (avdrag från kärnprimärkapital) som uppenbart inte är lämpat för den målsättning som ECB påstår sig vilja uppnå (tillhandahålla relevant information om riskerna).

Överklagande ingett den 29 maj 2018 – Advance Magazine Publishers mot EUIPO – Enovation Brands (VOGUE)

(Mål T-346/18)

(2018/C 268/54)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Advance Magazine Publishers, Inc. (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: T. Alkin, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Enovation Brands, Inc. (Aventura, Florida, Förenta staterna).

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-varumärke – Registreringsansökan nr 12 010 039

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 27 mars 2018 i ärende R 259/2017-4.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet med avseende på regel 20.7 c och regel 50.1 i förordning nr 2868/95,

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av reglerna 20.7 c och 50.1 i förordning nr 2868/95.

Överklagande ingett den 6 juni 2018 – KID-Systeme mot EUIPO – Sky (SKYFi)

(Mål T-354/18)

(2018/C 268/55)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: KID-Systeme GmbH (Buxtehude, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kunze, G. Würtenberger och T. Wittmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Sky plc (Isleworth, Förenade Kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”SKYFi” – Registreringsansökan nr 12 189 502

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 15 mars 2018 i ärende R 106/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 8.1, 46, 47, 67, 70, 71, 94 och 95 i Europaparlamentets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artiklarna 2.2, 7.2, 8.2, 8.9, 27 och 71 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

Överklagande ingett den 7 juni 2018 – Volvo Trademark mot EUIPO – Paalupaikka (V V-wheels)

(Mål T-356/18)

(2018/C 268/56)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Volvo Trademark Holding AB (Göteborg, Sverige) (ombud: advokaten T. Dolde, och M. Hawkins, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Paalupaikka Oy (Iisalmi, Finland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket V V-WHEELS – Registreringsansökan nr 14 439 053

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 2 mars 2018 i ärende R 1852/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid invändningsenheten och den fjärde överklagandenämnden vid EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 72.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 8 juni 2018 – Luz Saúde mot EUIPO – Clínica La Luz (HOSPITAL DA LUZ)

(Mål T-357/18)

(2018/C 268/57)

Överklagandet är avfattat på portugisiska

Parter

Klagande: Luz Saúde SA (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna G. Gentil Anastácio och P. Guerra e Andrade)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Clínica La Luz, SL (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden i målet vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket HOSPITAL DA LUZ – Registreringsansökan nr 14 791 495

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 april 2018 i ärende R 2084/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, genom vilket klagandens ansökan om registrering av det i målet aktuella varumärke delvis avslogs, och ändra detta på så sätt att registrering beviljas, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 11 juni 2018 – Arçelik mot EUIPO (MicroGarden)

(Mål T-364/18)

(2018/C 268/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Arçelik AS (Istanbul, Turkiet) (ombud: advokaten A. Franke)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”MicroGarden” – Registreringsansökan nr 16 971 988

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 4 april 2018 i ärende R 163/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 19 juni 2018 – ABB mot EUIPO (FLEXLOADER)

(Mål T-373/18)

(2018/C 268/59)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: ABB AB (Västerås, Sverige) (ombud: advokaterna M. Hartmann och S. Fröhlich)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”FLEXLOADER” – Registreringsansökan nr 17 099 474

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 29 mars 2018 i ärende R 93/2018-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i Europeiska parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 12 juni 2018 – Capo d'Anzio mot kommissionen

(Mål T-425/17) (1)

(2018/C 268/60)

Rättegångsspråk: italienska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 277, 21.8.2017.