Europeiska unionens C 335/12 s

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/2

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 juni 2016 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-648/13) (1)

((Fördragsbrott - Miljö - Europeiska unionens vattenpolitik - Direktiv 2000/60/EG - Övervakning av ekologisk och kemisk status för ytvatten - Förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt))

(2016/C 335/02)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann och E. Manhaeve)

Svarande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, K. Majcher och M. Drwięcki)

Domslut

Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.19, 2.20. 2.26, 2.27, 8.1, 9.2, 10.3 och 11.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättandet av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/32/EG av den 11 mars 2008, punkterna 1.3, 1.3.4, 1.3.5, 1.4 och 2.4.1 i bilaga V till nämnda direktiv samt del A punkterna 7.2–7.10 i bilaga VII till detta direktiv, genom att, i strid med direktivets artikel 24, underlåta att införliva nämnda bestämmelser på ett fullständigt och korrekt sätt.

2)	Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 45, 15.2.2014

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/3

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Sibiu – Rumänien) – Silvia Georgiana Câmpean mot Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Mediaș, numera Serviciul Fiscal Municipal Mediaş, Administrația Fondului pentru Mediu

(Mål C-200/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Principen om lojalt samarbete - Likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen - Nationella bestämmelser om återbetalning av rättsstridigt uttagen skatt jämte betalning av ränta - Verkställighet av domstolsavgöranden om på unionsrätten grundad rätt till sådan återbetalning - Uppdelning av återbetalningen under en femårsperiod - Återbetalningen villkoras av att det finns medel som uppburits i form av en annan skatt - Möjlighet saknas att erhålla tvångsverkställighet))

(2016/C 335/03)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Sibiu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Silvia Georgiana Câmpean

Svarande: Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Mediaș, numera Serviciul Fiscal Municipal Mediaş, Administrația Fondului pentru Mediu

Domslut

Principen om lojalt samarbete ska således tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat att anta bestämmelser som, för återbetalningen av en skatt eller avgift, som har fastställts vara oförenlig med unionsrätten genom en dom av domstolen eller vars oförenlighet med unionsrätten följer av en sådan dom, uppställer villkor som specifikt rör denna skatt eller avgift och som är mindre förmånliga än de villkor som annars skulle tillämpas på återbetalningen av skatten eller avgiften i fråga. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida denna princip har iakttagits i förevarande fall.

Likvärdighetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat föreskriver processuella regler för sådan talan om återbetalning av en skatt som grundas på ett åsidosättande av unionsrätten vilka är mindre förmånliga än de som är tillämpliga på liknande talan som grundas på ett åsidosättande av nationell rätt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra nödvändiga kontroller för att säkerställa att denna princip inte åsidosätts genom den lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

Effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för ett system för återbetalning, jämte ränta, av skattebelopp som tagits ut i strid med unionsrätten vilka fastställts i exigibla domstolsavgöranden, såsom det system som är aktuellt i det nationella målet, enligt vilket skatten återbetalas genom delbetalningar under fem år och enligt vilket verkställighet av dessa avgöranden är beroende av att medel som tagits ut i form av en annan skatt finns tillgängliga, utan att den enskilde har någon möjlighet att tvinga myndigheterna att fullgöra sina skyldigheter om de inte gör det frivilligt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida sådana bestämmelser som dem som skulle vara tillämpliga i det nationella målet, för det fall att det inte förelåg något sådant återbetalningssystem, uppfyller de krav som effektivitetsprincipen ställer.

(1) EUT C 235, 21.7.2014.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/4

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Timiş – Rumänien) – Silvia Ciup mot Administraţia Judeţeană a Finanţlor Publice (AJFP) Timiş – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice (DGRFP) Timişoara

(Mål C-288/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Principen om lojalt samarbete - Likvärdighets- och effektivitetsprinciperna - Nationell lagstiftning om formerna för återbetalning av skatt som felaktigt uppburits med ränta - Verkställighet av domstolsavgöranden om sådan rätt till återbetalning kopplad till unionens rättsordning - Återbetalningen fördelad över en femårsperiod - Återbetalningen villkorad av att det finns medel som uppburits som skatt - Ingen möjlighet till tvångsvis verkställighet))

(2016/C 335/04)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Timiş

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Silvia Ciup

Svarande: Administraţia Judeţeană a Finanţlor Publice (AJFP) Timiş – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice (DGRFP) Timişoara

Domslut

Principen om lojalt samarbete ska tolkas så, att den hindrar att en medlemsstat antar bestämmelser om villkor för återbetalningen av en pålaga, vilken i en dom från domstolen har förklaras strida mot unionsrätten eller vars oförenlighet med unionsrätten framgår av en sådan dom, när dessa villkor specifikt rör pålagan och är mindre fördelaktiga än de som annars tillämpas vid en sådan återbetalning. Huruvida denna princip har iakttagits i det aktuella fallet ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

Likvärdighetsprincipen ska tolkas så, att den hindrar att en medlemsstat föreskriver mindre fördelaktiga processuella bestämmelser för en talan som grundar sig på en överträdelse av unionsrätten än för en liknande talan grundad på nationell rätt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra den prövning som är nödvändig för att säkerställa att denna princip iakttas vad gäller den lagstiftning som är tillämplig på den tvist den har att pröva.

Effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för ett system för återbetalning av medel som ska ske enligt unionsrätten och vars belopp har fastställts i domstolsavgöranden som ska verkställas, såsom systemet i fråga i det nationella målet, som föreskriver att återbetalningen ska fördelas över en femårsperiod och villkorar verkställigheten av dessa avgöranden med att det finns medel tillgängliga som uppburits genom en annan skatt och där den enskilde saknar möjlighet att tvinga myndigheterna att uppfylla sina skyldigheter om de inte gör så frivilligt.

(1) EUT C 303, 8.9.2014.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie – Polen) – Wrocław – Miasto na prawach powiatu mot Minister Infrastruktury i Rozwoju

(Mål C-406/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2004/18/EG - Offentlig upphandling av byggentreprenader - Giltigheten av en skyldighet för anbudsgivare att fullgöra en viss andel av kontraktet utan att anlita underentreprenörer - Förordning (EG) nr 1083/2006 - Allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden - Skyldighet för medlemsstaterna att genomföra en finansiell korrigering med anledning av upptäckta oegentligheter - Begreppet ”oegentlighet” - Behov av finansiell korrigering i fall av åsidosättande av unionsrätten avseende offentlig upphandling))

(2016/C 335/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wrocław – Miasto na prawach powiatu

Motpart: Minister Infrastruktury i Rozwoju

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005 av den 19 december 2005, ska tolkas så, att en upphandlande myndighet, i en klausul i förfrågningsunderlaget för ett byggentreprenadkontrakt, inte får uppställa krav på att den anbudsgivare som sedermera tilldelas kontraktet ska fullgöra en viss andel av den entreprenad som omfattas av kontraktet med egna resurser.

Artikel 98 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999, jämförd med artikel 2.7 i samma förordning, ska tolkas på så sätt, att den omständigheten att en upphandlande myndighet – inom ramen för ett upphandlingsförfarande för byggentreprenad som erhåller ekonomiskt stöd från unionen – har ålagt den ekonomiska aktör som sedermera tilldelas kontraktet att fullgöra minst 25 procent av kontraktet med egna resurser i strid med direktiv 2004/18, utgör en ”oegentlighet” i den mening som avses i nämnda artikel 2.7 som motiverar att en finansiell korrigering genomförs i enlighet med nämnda artikel 98, såvitt det inte kan uteslutas att det finns en möjlighet för att detta åsidosättande har påverkat den aktuella fondens budget. Beloppet för denna korrigering ska fastställas med beaktande av samtliga konkreta omständigheter som är relevanta med avseende på de kriterier som omnämns i artikel 98.2 första stycket i nämnda förordning, nämligen oegentlighetens art, dess allvar, och den ekonomiska förlusten för den aktuella fonden.

(1) EUT C 431, 1.12.2014.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/6

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia, Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna – Italien) – Promoimpresa Srl (C-458/14) mot Consorzio dei comuni della Sponda Bresciana del Lago di Garda e del Lago di Idro, Regione Lombardia och Mario Melis m.fl. (C-67/15) mot Comune di Loiri Porto San Paolo, Provincia di Olbia Tempio

(Förenade målen C-458/14 och C-67/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling och etableringsfrihet - Artikel 49 FEUF - Direktiv 2006/123/EG - Artikel 12 - Koncessioner avseende offentligt ägd fast egendom vid hav, sjöar och flodområden av ekonomiskt intresse - Automatisk förlängning - Anbudsförfarande har ej genomförts))

(2016/C 335/06)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia, Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Promoimpresa Srl (C-458/14) och Mario Melis m.fl. (C-67/15)

Motparter: Consorzio dei comuni della Sponda Bresciana del Lago di Garda e del Lago di Idro, Regione Lombardia (C-458/14), Comune di Loiri Porto San Paolo, Provincia di Olbia Tempio (C-67/15)

Ytterligare deltagare i rättegången: Alessandro Piredda m.fl.,

Domslut

Artikel 12.1 och 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den i de nationella målen, som föreskriver att gällande koncessioner avseende offentligt ägda havs- och sjöområden som är tänkta att nyttjas för turist- och rekreationsverksamhet automatiskt förlängs, utan att det sker något förfarande för urval av potentiella koncessionssökande.

Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den aktuella, enligt vilken gällande koncessioner avseende offentligt ägd fast egendom som är tänkt att nyttjas för turist- och rekreationsverksamhet automatiskt kan förlängas, i den mån dessa har ett bestämt gränsöverskridande intresse.

(1) EUT C 448, 15.12.2014

EUT C 146, 4.5.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Citroën Commerce GmbH mot Zentralvereinigung des Kraffahrzeuggewerbes zur Aufrechterhaltung lauteren Wettbewerbs eV (ZLW)

(Mål C-476/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiven 98/6/EG och 2005/29/EG - Konsumentskydd - Reklam med prisangivelse - Begreppen ”erbjudande” och ”priset inklusive skatter” - Skyldighet att i försäljningspriset för en bil inkludera den tillkommande oundvikliga kostnaden för transport av fordonet))

(2016/C 335/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Citroën Commerce GmbH

Motpart: Zentralvereinigung des Kraffahrzeuggewerbes zur Aufrechterhaltung lauteren Wettbewerbs eV (ZLW)

Domslut

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter, jämförd med artiklarna 1 och artikel 2 a i samma direktiv, ska tolkas så, att kostnaden för att transportera en bil från tillverkaren till återförsäljaren, vilken belastar konsumenten, ska inkluderas i det försäljningspris för fordonet som näringsidkaren anger i sin reklam när reklamen, med beaktande av dess samtliga särdrag, i konsumenternas ögon innehåller ett erbjudande avseende nämnda fordon. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida samtliga dessa omständigheter är för handen.

(1) EUT C 462, 22.12.2014

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 29 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg – Tyskland) – brottmål mot Piotr Kossowski

(Mål C-486/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artiklarna 54 och 55.1a - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 50 - Principen ne bis in idem - Huruvida åtal kan väckas mot en tilltalad i en medlemsstat sedan det straffrättsliga förfarandet mot vederbörande i en annan medlemsstat avslutats av åklagaren utan att det gjorts en ingående undersökning - Målet har inte prövats i sak))

(2016/C 335/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Piotr Kossowski

ytterligare deltagare i rättegången: Generalstaatsanwaltschaft Hamburg

Domslut

Principen ne bis in idem i artikel 54 i konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990, jämförd med artikel 50 i europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att ett beslut av åklagarmyndigheten att avsluta det straffrättsliga förfarandet och att slutligt lägga ned förundersökningen mot en person – med förbehåll för att förundersökningen återupptas eller att beslutet upphävs – utan att någon påföljd har dömts ut, inte kan kvalificeras som en lagakraftägande dom i den mening som avses i dessa bestämmelser, när det framgår av beslutets motivering att förfarandet har avslutats utan att det gjorts någon mer ingående utredning. Den omständigheten att målsäganden och ett eventuellt vittne inte har hörts utgör härvidlag ett indicium på att det inte har gjorts någon sådan utredning.

(1) EUT C 16, 19.1.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/8

Domstolens dom (Första avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Paris – Frankrike) – Genentech Inc. mot Hoechst GmbH, Sanofi-Aventis Deutschland GmbH

(Mål C-567/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konkurrens - Artikel 101 FEUF - Icke exklusivt licensavtal - Patent - Patentintrång föreligger inte - Skyldighet att betala ersättning))

(2016/C 335/09)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d’appel de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Genentech Inc.

Motpart: Hoechst GmbH, Sanofi-Aventis Deutschland GmbH

Domslut

Artikel 101 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en licenstagare i kraft av ett sådant licensavtal som det som är aktuellt i det nationella målet förpliktas att – vid ogiltigförklaring av det patent som är föremål för licensen eller då det inte förekommit något intrång i nämnda patent – under hela den tid som avtalet gäller, betala en ersättning för att använda en patenterad teknik, eftersom licenstagaren med iakttagande av en rimlig uppsägningstid fritt har kunnat säga upp avtalet.

(1) EUT C 73, 2.3.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/8

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad – Bulgarien) – brottmål mot Atanas Ognyanov

(Mål C-614/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 267 FEUF - Artikel 94 i domstolens rättegångsregler - Innehållet i en begäran om förhandsavgörande - Nationell regel som föreskriver att den nationella domstolen ska förklaras vara obehörig på grund av att den intagit en preliminär ståndpunkt i begäran om förhandsavgörande genom att fastställa de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 andra stycket och artikel 48.1))

(2016/C 335/10)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Atanas Ognyanov

ytterligare deltagare i rättegången: Sofiyska gradska prokuratura

Domslut

Artikel 267 FEUF och artikel 94 i rättegångsreglerna, jämförda med artiklarna 47 andra stycket och 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell regel som tolkas på så sätt att den ålägger den hänskjutande domstolen att förklara sig obehörig att pröva det anhängiga målet på grund av att den har redogjort för de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet i sin begäran om förhandsavgörande.

Unionsrätten, särskilt artikel 267 FEUF, ska tolkas på så sätt att den varken kräver eller förbjuder att den hänskjutande domstolen, efter det att domen i målet om förhandsavgörande har meddelats, hör parterna på nytt och upptar ny bevisning som kan medföra att den ändrar fastställandet av de faktiska och rättsliga omständigheterna som den gjort i sin begäran om förhandsavgörande. Detta gäller under förutsättning att den hänskjutande domstolen ger den tolkning av unionsrätten som Europeiska unionens domstol gjort full verkan.

3)	Unionsrätten ska tolkas på så sätt att den utgör hinder mot att en hänskjutande domstol tillämpar en nationell regel, såsom den i det nationella målet, som har befunnits strida mot unionsrätten.

(1) EUT C 96, 23.3.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Belgien) – TNS Dimarso NV mot Vlaams Gewest

(Mål C-6/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling av tjänster - Direktiv 2004/18/EG - Artikel 53.2 - Tilldelningskriterier - Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet - Bedömningsmetod - Bestämmelser om viktning - Skyldighet för den upphandlande myndigheten att i meddelandet om offentlig upphandling precisera viktningen av tilldelningskriterierna - Skyldighetens omfattning.))

(2016/C 335/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TNS Dimarso NV

Motpart: Vlaams Gewest

Domslut

Artikel 53.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska, mot bakgrund av principen om likabehandling och den skyldighet till öppenhet som följer av denna princip, tolkas så, att i en situation där ett offentligt upphandlingskontrakt avseende tjänster ska tilldelas utifrån kriteriet om det från den upphandlande myndighetens perspektiv sett ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, är nämnda myndighet inte skyldig att i meddelandet om offentlig upphandling eller i förfrågningsunderlaget för den berörda upphandlingen upplysa potentiella anbudsgivare om den bedömningsmetod som den har tillämpat för att konkret värdera och klassificera anbuden. Denna metod får emellertid inte leda till att tilldelningskriterierna och den relativa viktningen av dessa ändras.

(1) EUT C 118, 13.4.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/10

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo – Portugal) – Brisal – Auto Estradas do Litoral SA, KBC Finance Ireland mot Fazenda Pública

(Mål C-18/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Restriktioner - Skattelagstiftning - Beskattning av uppburna räntor - Skillnad i behandling mellan finansinstitut med hemvist i landet och finansinstitut utan hemvist i landet))

(2016/C 335/12)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Brisal – Auto Estradas do Litoral SA, KBC Finance Ireland

Motpart: Fazenda Pública

Domslut

Artikel 49 EG utgör inte hinder för en sådan nationell lagstiftning, som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken ersättning till finansinstitut utan hemvist i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls källbeskattas, samtidigt som ersättning till finansinstitut med hemvist i den medlemsstaten inte källbeskattas, förutsatt att tillämpningen av källbeskattning på finansinstitut utan hemvist i landet är motiverad av ett tvingande skäl av allmänintresse och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet.

Artikel 49 EG utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet enligt vilken finansinstitut utan hemvist i landet som huvudregel beskattas för ränteinkomster som förvärvats i den berörda medlemsstaten utan att de ges möjlighet att göra avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande som har ett direkt samband med den aktuella verksamheten, samtidigt som finansinstitut med hemvist i landet ges en sådan möjlighet.

Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av den nationella lagstiftningen, bedöma vilka kostnader för intäkternas förvärvande som kan anses ha ett direkt samband med den aktuella verksamheten.

(1) EUT C 118 av den 13.4.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I – Tyskland) – Verband Sozialer Wettbewerb eV mot Innova Vital GmbH

(Mål C-19/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Förordning (EG) nr 1924/2006 - Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel - Artikel 1.2 - Tillämpningsområde - Livsmedel som ska levereras som sådana till slutkonsumenten - Påståenden i kommersiella meddelanden uteslutande riktade till yrkesverksamma i hälso- och sjukvården))

(2016/C 335/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München I

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Verband Sozialer Wettbewerb eV

Svarande: Innova Vital GmbH

Domslut

Artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1047/2012 av den 8 november 2012, ska tolkas så, att tillämpningsområdet för förordningen omfattar i kommersiella meddelanden framförda näringspåståenden eller hälsopåståenden om ett livsmedel som ska levereras som sådant till slutkonsumenten, när meddelandet inte riktar sig till slutkonsumenten utan uteslutande till yrkesverksamma i hälso- och sjukvården.

(1) EUT C 127, 20.4.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Central Administrativo Sul – Portugal) – Ambisig – Ambiente e Sistemas de Informação Geográfica SA mot AICP – Associação de Industriais do Concelho de Pombal

(Mål C-46/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2004/18/EG - Artikel 48.2 a ii andra strecksatsen - De ekonomiska aktörernas tekniska kapacitet - Direkt effekt - Bevismedel - Det inbördes förhållandet mellan intyg från en privat köpare och en ensidig försäkran från den ekonomiska aktören - Proportionalitetsprincipen - Förbjudet att införa väsentliga ändringar i föreskrivna bevismedel))

(2016/C 335/14)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Central Administrativo Sul

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ambisig – Ambiente e Sistemas de Informação Geográfica SA

Motpart: AICP – Associação de Industriais do Concelho de Pombal

Ytterligare deltagare i rättegången: Índice – ICT & Management Lda

Domslut

Artikel 48.2 a ii andra strecksatsen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas så, att den, när den inte har införlivats med nationell rätt, kan ge enskilda rättigheter som de kan åberopa inför nationella domstolar gentemot upphandlande enheter, om dessa utgör ett offentligt organ eller av ett offentligt organ har anförtrotts att under detta organs kontroll utföra en allmännyttig tjänst och därigenom har särskilda befogenheter som går utöver de rättsregler som gäller i förhållandet mellan enskilda.

Artikel 48.2 a ii andra strecksatsen i direktiv 2004/18 ska tolkas så att den inte utgör hinder för att tillämpa bestämmelser som fastställts av en upphandlande enhet, som bestämmelserna i det nationella målet, som inte gör det möjligt för en ekonomisk aktör att bevisa sin tekniska kapacitet genom en ensidig försäkran, såvida inte nämnde aktör styrkt att det är omöjligt eller förenat med betydande svårigheter att erhålla ett intyg från en privat köpare.

Artikel 48.2 a ii andra strecksatsen i direktiv 2004/18 ska tolkas så att den utgör hinder för att tillämpa bestämmelser som fastställts av en upphandlande enhet och som, vid äventyr av uteslutning av anbudsgivaren, kräver att en namnunderskrift på ett intyg av en privat köpare ska vara bestyrkt av notarius publicus, advokat eller annat behörigt organ.

(1) EUT C 146, 4.5.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/12

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy – Polen) – Emmanuel Lebek mot Janusz Domino

(Mål C-70/15) (1)

((Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 44/2001 - Artikel 34 led 2 - Utebliven svarande - Erkännande och verkställighet av domar - Skäl för avslag - Den uteblivne svaranden har inte delgetts stämningsansökan i tillräcklig tid - Begreppet överklagande - Ansökan om återställande av försutten tid - Förordning (EG) nr 1393/2007 - Artikel 19.4 - Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar - Frist under vilken ansökan om återställande av försutten tid kan inlämnas))

(2016/C 335/15)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Emmanuel Lebek

Motpart: Janusz Domino

Domslut

Begreppet överklagande i artikel 34 led 2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska tolkas så, att det även inbegriper en ansökan om återställande av försutten tid som inkommer när fristen för att inkomma med ett ordinarie överklagande har gått ut.

Artikel 19.4 sista stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 ska tolkas så, att den innebär att bestämmelser i nationell lagstiftning avseende ansökningar om återställande av försutten tid inte får tillämpas, efter utgången av fristen för att inkomma med sådana ansökningar, såsom denna frist har angetts i en sådan förklaring från en medlemsstat som avses i artikel 19.4 sista stycket.

(1) EUT C 171, 26.5.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/13

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Sprengen/Pakweg Douane BV mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-97/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Nr 8471 och nr 8521 - Förklarande anmärkningar - Avtalet om handel med informationsteknikprodukter - ”Screenplays”))

(2016/C 335/16)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sprengen/Pakweg Douane BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Domslut

Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 och kommissionens förordning (EG) nr 1214/2007 av den 20 september 2007 ska tolkas så, att apparater, såsom de screenplay-apparater som är i fråga i det nationella målet, vars arbetsuppgift är att dels lagra multimediafiler, dels återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor, ska omfattas av nr 8521 i denna nomenklatur.

(1) EUT C 171, 26.5.2015

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/13

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Upravno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – Občina Gorje mot Republika Slovenija

(Mål C-111/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Förordning (EG) nr 1698/2005 - Förordning (EU) nr 65/2011 - Finansiering genom EJFLU - Stöd för landsbygdsutveckling - Regler för vilka insatser och utgifter som är stödberättigande - Tidsmässigt villkor - Fullständig uteslutning - Minskning av stödet))

(2016/C 335/17)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Upravno sodišče Republike Slovenije

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Občina Gorje

Motpart: Republika Slovenija

Domslut

Artikel 71 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka det endast är utgifter som uppkommit efter antagandet av beslutet att bevilja stöd, i form av medfinansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för en insats för landsbygdsutveckling vilken valts ut av den myndighet som förvaltar det aktuella landsbygdsutvecklingsprogrammet, eller under dess ansvar, som berättigar till sådant stöd.

Artikel 71.3 i förordning nr 1698/2005 jämförd med artikel 30 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011 av den 27 januari 2011 ska tolkas så, att den utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka en ansökan om utbetalning för en insats som valts ut för medfinansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling ska avslås i sin helhet när vissa utgifter för denna insats har uppkommit innan beslutet att bevilja sådant stöd antogs. Detta gäller förutsatt att stödmottagaren inte medvetet har lämnat in en felaktig deklaration i sin ansökan om utbetalning.

(1) EUT C 245, 27.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) – Förenade kungariket) – Secretary of State for the Home Department mot NA

(Mål C-115/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 20 och 21 FEUF - Direktiv 2004/38/EG - Artikel 13.2 första stycket c - Förordning (EEG) nr 1612/68 - Artikel 12 - Uppehållsrätt för en unionsmedborgarens familjemedlemmar - Äktenskap mellan en unionsmedborgare och en tredjelandsmedborgare - Våld i hemmet - Äktenskapsskillnad som föregicks av unionsmedborgarens avresa - Bibehållen uppehållsrätt för en tredjelandsmedborgare som har vårdnaden om de gemensamma barnen som är unionsmedborgare))

(2016/C 335/18)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Secretary of State for the Home Department

Motpart: NA

Ytterligare deltagare i rättegången: Aire centre

Domslut

Artikel 13.2 första stycket c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas på så sätt att en tredjelandsmedborgare som är före detta make till en unionsmedborgare och som utsatts för våld i hemmet av den unionsmedborgaren under äktenskapet, inte har rätt till bibehållen uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten, med stöd av den bestämmelsen, när förfarandet för äktenskapsskillnad inleddes efter det att maken som är unionsmedborgare hade lämnat den medlemsstaten.

Artikel 12 i förordning nr 1612/68 ska tolkas på så sätt att ett barn och barnets förälder som är tredjelandsmedborgare och som har ensam vårdnad om det barnet har uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten enligt den bestämmelsen, i en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, där den andra föräldern är unionsmedborgare och har arbetat i den medlemsstaten men inte längre är bosatt i sistnämnda stat när barnet påbörjar sin skolgång i den medlemsstaten.

Artikel 20 FEUF ska tolkas på så sätt att den innebär att varken en underårig unionsmedborgare, som är bosatt sedan födseln i den mottagande medlemsstaten i vilken vederbörande inte är medborgare, eller föräldern, som är tredjelandsmedborgare och som har ensam vårdnad om nämnda underåriga unionsmedborgare, har uppehållsrätt i nämnda mottagande medlemsstat, när de berörda personerna har uppehållsrätt i nämnda medlemsstat i enlighet med unionens sekundärrätt.

Artikel 21 FEUF ska tolkas på så sätt att den innebär att nämnda underåriga unionsmedborgare har uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten, under förutsättning att vederbörande uppfyller de villkor som uppställs i artikel 7.1 i direktiv 2004/38, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. I ett sådant fall har den förälder som har den faktiska vårdnaden om denna unionsmedborgare enligt samma bestämmelse rätt att bosätta sig tillsammans med vederbörande i den mottagande medlemsstaten.

(1) EUT C 171, 26.5.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/15

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Max-Heinz Feilen mot Finanzamt Fulda

(Mål C-123/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Fri rörlighet för kapital - Arvsskatt - Lagstiftning i en medlemsstat som föreskriver nedsättning av arvsskatten på ett arv som inbegriper kvarlåtenskap som redan övergått genom arv och som medfört uttag av arvsskatt i den medlemsstaten - Restriktion - Motivering - Skattesystemets inre sammanhang))

(2016/C 335/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Max-Heinz Feilen

Motpart: Finanzamt Fulda

Domslut

Artiklarna 63.1 FEUF och 65 FEUF utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning, som den som är aktuell i det nationella målet, som vid arv som tillfaller personer tillhörande en viss skatteklass föreskriver en nedsättning av arvsskatten om arvet inbegriper kvarlåtenskap som under de tio år som föregår arvet redan varit föremål för övergång genom arv, under förutsättning att denna övergång medfört uttag av arvsskatt i den medlemsstaten.

(1) EUT C 213, 29.6.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/16

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sächsisches Oberverwaltungsgericht – Tyskland) – Lidl GmbH & Co. KG mot Freistaat Sachsen

(Mål C-134/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 543/2008 - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Handelsnormer - Konsumentförpackat färskt fjäderfäkött - Skyldighet att på konsumentförpackningen eller en etikett som fästs på denna att ange försäljningspris och priset per viktenhet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 16 - Näringsfrihet - Proportionalitet - Artikel 40.2 andra stycket FEUF - Icke-diskriminering))

(2016/C 335/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Sächsisches Oberverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lidl GmbH & Co. KG

Motpart: Freistaat Sachsen

Domslut

Vid prövningen av den första giltighetsfrågan har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 5.4 b i kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött, med beaktande av näringsfriheten, såsom denna fastställs i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2)	Vid prövningen av den andra giltighetsfrågan har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 5.4 b i förordning nr 543/2008, med beaktande av icke-diskrimineringsprincipen, såsom denna fastställs i artikel 40.2 andra stycket FEUF.

(1) EUT C 205, 22.6.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/16

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège – Belgien) – Guy Riskin och Geneviève Timmermans mot État belge

(Mål C-176/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Artiklarna 63 och 65 FEUF - Artikel 4 FEU - Direkt beskattning - Beskattning av utdelning - Bilateralt avtal för undvikande av dubbelbeskattning - Tredjeland - Tillämpningsområde))

(2016/C 335/21)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Guy Riskin och Geneviève Timmermans

Motpart: État belge

Domslut

Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF, jämförda med artikel 4 FEU, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en medlemsstat i en situation som den i det nationella målet inte utvidgar en förmånlig behandling som en aktieägare med hemvist i landet åtnjuter och som följer av ett bilateralt skatteavtal mellan den medlemsstaten och ett tredjeland – varigenom den källskatt som tagits ut av ett tredjeland utan några villkor räknas av från den skatt som ska erläggas i aktieägarens hemvistmedlemsstat – till att även avse en aktieägare med hemvist i landet som erhåller utdelning från en medlemsstat med vilken hemvistmedlemsstaten har ingått ett bilateralt skatteavtal som för avräkning kräver att de ytterligare villkor som föreskrivs i nationell rätt är uppfyllda.

(1) EUT C 221, 6.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/17

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy dla Wrocławia-Śródmieścia – Polen) – Alicja Sobczyszyn mot Szkoła Podstawowa w Rzeplinie

(Mål C-178/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Rätt till årlig betald semester - Lärare - Rehabiliteringsledighet - Årlig semester sammanfallande med rehabiliteringsledighet - Rätt att ta ut årlig semester vid ett senare tillfälle))

(2016/C 335/22)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Wrocławia-Śródmieścia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Alicja Sobczyszyn

Svarande: Szkoła Podstawowa w Rzeplinie

Domslut

Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser eller nationell praxis, såsom de i det nationella målet, enligt vilken en arbetstagare som i enlighet med nationell lagstiftning beviljats rehabiliteringsledighet som även omfattar dennes årliga semester enligt den semesterplanering som fastställts av den skola där denne är anställd, vid rehabiliteringsledighetens utgång kan vägras rätt att ta ut sin årliga betalda semester vid ett senare tillfälle, under förutsättning att syftet med rätten till rehabiliteringsledighet skiljer sig från syftet med rätten till årlig semester, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra.

(1) EUT C 245, 27.7.2015

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/18

Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Düsseldorf – Tyskland) – Joachim Pöpperl mot Land Nordrhein-Westfalen

(Mål C-187/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 45 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Offentliganställd tjänsteman i en medlemsstat som har lämnat den offentliga förvaltningen för att ta anställning i en annan medlemsstat - Nationell lagstiftning enligt vilken tjänstemannen i detta fall förlorar rättigheter till ålderspension som har förvärvats inom den offentliga förvaltningen och med retroaktiv verkan ansluts till systemet för allmän pensionsförsäkring))

(2016/C 335/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Joachim Pöpperl

Motpart: Land Nordrhein-Westfalen

Domslut

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning, som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en person som har status som offentliganställd tjänsteman i en medlemsstat och som frivilligt lämnar sin anställning för att ta anställning i en annan medlemsstat förlorar sina rättigheter till ålderspension enligt systemet för ålderspension för offentliganställda tjänstemän och med retroaktiv verkan ansluts till systemet för allmän pensionsförsäkring, vilket ger rätt till en lägre ålderspension än den som skulle följa av nämnda rättigheter.

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att det ankommer på den nationella domstolen att säkerställa att denna artikel får full verkan och att bevilja arbetstagare, som befinner sig i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, rättigheter till ålderspension som är jämförbara med de rättigheter motsvarande antalet fullgjorda pensionsgrundande tjänsteår som offentliganställda tjänstemän behåller, trots att de har bytt offentlig arbetsgivare, genom att tolka den nationella rätten i enlighet med nämnda artikel eller, om en sådan tolkning inte är möjlig, genom att underlåta att tillämpa bestämmelser i nationell rätt som strider mot artikeln i syfte att tillämpa samma system som det som är tillämpligt på nämnda tjänstemän.

(1) EUT C 245, 27.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/18

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Paris – France) – Granarolo SpA mot Ambrosi Emmi France SA

(Mål C-196/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Rättsligt samarbete på privaträttens område - Förordning (EG) nr 44/2001 - Artikel 5.1 och 5.3 - Behörig domstol - Begreppen ”talan som avser avtal” och ”talan utanför avtalsförhållanden” - Plötsligt brytande av långvariga affärsförbindelser - Skadeståndstalan - Begreppen ”försäljning av varor” och ”utförande av tjänster”))

(2016/C 335/24)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Granarolo SpA

Motpart: Ambrosi Emmi France SA

Domslut

Artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en talan om ersättning på grund av ett plötsligt brytande av långvariga affärsförbindelser, som den som är i fråga i det nationella målet, utgör inte en talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden i den mening som avses i denna förordning om det mellan parterna förelåg ett tyst avtalsförhållande, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Bevisningen för att styrka att ett sådant tyst avtalsförhållande förelegat ska grunda sig på en rad samstämmiga omständigheter, bland vilka kan ingå förekomsten av långvariga affärsförbindelser, lojalitet mellan parterna, transaktionernas regelbundenhet och förändring över tiden i fråga om kvantitet och värde, eventuella avtal om fakturerat pris och/eller givna rabatter, samt den korrespondens som skett.

Artikel 5.1 b i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att långvariga affärsförbindelser, som dem som är i fråga i det nationella målet, ska kvalificeras som ett ”avtal om försäljning av varor” när den karakteristiska förpliktelsen i avtalet i fråga är att leverera en vara eller ett ”avtal om utförande av tjänster” om denna förpliktelse är att tillhandahålla tjänster, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

(1) EUT C 213, 29.06.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/19

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Judecătoria Sibiu – Rumänien) – Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Brașov (DGRFP) mot Vasile Toma, Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci

(Mål C-205/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till domstolsprövning - Principen om parternas likställdhet i processen - Likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen - Förfarande för verkställighet av ett domstolsavgörande vari det förordnas om återbetalning av skatt som uppburits i strid med unionsrätten - Myndigheter är befriade från att erlägga vissa domstolsavgifter - Domstolens behörighet))

(2016/C 335/25)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Sibiu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Brașov (DGRFP)

Motpart: Vasile Toma, Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci

Domslut

Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna liksom likvärdighets- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som undantar offentligrättsliga juridiska personer från skyldigheten att erlägga stämpelavgift när de framställer en invändning mot verkställighet av ett domstolsavgörande avseende återbetalning av skatt som uppburits i strid med unionsrätten och som undantar nämnda personer från skyldigheten att ställa erforderlig säkerhet vid ansökan om vilandeförklaring av ett sådant verkställighetsförfarande, medan en fysisk eller juridisk privaträttslig person som framställer en ansökan i dylika förfaranden i princip förblir skyldig att betala sådana domstolsavgifter.

(1) EUT C 245, 27.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/20

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 juli 2016 – Republiken Polen mot Europeiska kommissionen

(Mål C-210/15 P) (1)

((Överklagande - EGFJ och EJFLU - Utgifter som undantas från EU-finansiering - Förordning (EG) nr 1257/1999 och förordning nr 1698/2005 - Förtidspensionering av jordbrukare - All kommersiell jordbruksverksamhet har upphört))

(2016/C 335/26)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: A. Szmytkowska och D. Triantafyllou)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 236 av den 20.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/20

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Pécsi Törvényszék – Ungern) – Hőszig Kft. mot Alstom Power Thermal Services

(Mål C-222/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Prorogationsklausul - Civilrättsligt samarbete - Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område - Förordning (EG) nr 44/2001 - Artikel 23 - Klausul som ingår bland de allmänna avtalsvillkoren - Parternas samtycke till dessa avtalsvillkor - En sådan klausuls giltighet och exakthet))

(2016/C 335/27)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Pécsi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Hőszig Kft.

Svarande: Alstom Power Thermal Services

Domslut

Artikel 23.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en prorogationsklausul, såsom den i fråga i det nationella målet, vilken återfinns i beställarens allmänna leveransvillkor, vilka nämns i de handlingar som dokumenterar avtalen mellan parterna och översändes i samband med att avtalen ingicks, och vilken pekar ut domstolarna i en stad i en medlemsstat som behöriga, uppfyller kraven i den bestämmelsen angående parternas samtycke och exaktheten vad gäller klausulens innehåll.

(1) EUT C 245, 27.7.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/21

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag – Nederländerna) – Brite Strike Technologies Inc. mot Brite Strike Technologies SA

(Mål C-230/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 44/2001 - Artikel 22.4 - Domstols behörighet i immaterialrättsliga mål - Artikel 71 - Konventioner som medlemsstaterna har tillträtt på särskilda områden - Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter - Domstols behörighet i tvister avseende Beneluxvarumärken och Beneluxmönster - Artikel 350 FEUF))

(2016/C 335/28)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Brite Strike Technologies Inc.

Motpart: Brite Strike Technologies SA

Domslut

Artikel 71 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska, mot bakgrund av artikel 350 FEUF, tolkas så, att den inte utgör hinder mot att den regel om domstols behörighet i mål om Beneluxvarumärken eller Beneluxmönster som uppställs i artikel 4.6 i Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter (varumärken och mönster) av den 25 februari 2005, som undertecknades i Haag av Konungariket Belgien, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna, tillämpas i sådana mål.

(1) EUT C 254, 3.8.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/22

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 juni 2016 – Konungariket Belgien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-270/15 P) (1)

((Överklagande - Stöd som beviljats av de belgiska myndigheterna för finansiering av screeningtest för transmissibel spongiform encefalopati hos nötkreatur - Selektiv fördel - Beslut som förklarar dessa stöd delvis oförenliga med den inre marknaden))

(2016/C 335/29)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Konungariket Belgien (ombud: C. Pochet och J.-C. Halleux, biträdda av L. Van den Hende, advocaat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: S. Noë och H. van Vliet)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Konungariket Belgien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 254, 3.8.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/22

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 14 juli 2016 – Sea Handling SpA, i likvidation mot Europeiska kommissionen

(Mål C-271/15 P) (1)

((Överklagande - Allmänhetens tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 tredje strecksatsen - Undantag från rätten att få tillgång till handlingar - Felaktig tolkning - Motiveringsskyldighet - Handlingar hänförliga till kontroll av statligt stöd - Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner - Allmän presumtion för undantag från rätten till tillgång tillämplig på samtliga handlingar i ärendet - Konfidentialitetspresumtionens räckvidd - Ansökan om tillgång till det klagomål som ligger till grund för ett kontrollförfarande - Tillgång nekad - Övervägande allmänintresse))

(2016/C 335/30)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Sea Handling SpA, i likvidation (ombud: B. Nascimbene och M. Merola, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Clotuche-Duvieusart, D. Grespan och D. Nardi)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sea Handling SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 311, 21.09.2015

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/23

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Maria Cristina Elisabetta Ornano mot Ministero della Giustizia, Direzione Generale dei Magistrati del Ministero

(Mål C-335/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG) - Direktiv 75/117/EEG - Lika lön för kvinnor och män - Artikel 1 - Direktiv 92/85/EEG - Åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar - Artikel 11 led 2 b och artikel 11 led 3 - Nationell lagstiftning som föreskriver en särskild ersättning till ordinarie domare för vissa arbetsuppgifter som de utför inom ramen för sin tjänsteutövning - Rätt till sådan ersättning föreligger inte för en ordinarie domare vid obligatorisk mammaledighet som togs ut före den 1 januari 2005))

(2016/C 335/31)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Cristina Elisabetta Ornano

Motpart: Ministero della Giustizia, Direzione Generale dei Magistrati del Ministero

Domslut

Artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG), artikel 1 i rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män, artikel 11 leden 2 b och 3 i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) ska tolkas så, att för det fall den berörda medlemsstaten inte föreskrivit en rätt att behålla samtliga delar av den lön en ordinarie domare hade rätt till före sin mammaledighet, utgör nämnda bestämmelser inte hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en ordinarie domare – under en period av obligatorisk mammaledighet som togs ut före den 1 januari 2005 – inte har rätt till en ersättning som utgår till ordinarie domare för vissa arbetsuppgifter som de utför inom ramen för sin tjänsteutövning. Detta gäller under förutsättning att den aktuella arbetstagaren under denna period erhållit en inkomst som åtminstone uppgår till ett belopp som motsvarar den ersättning som utgår enligt nationell lagstiftning på det sociala trygghetsområdet med anledning av ett arbetsuppehåll av hälsoskäl, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

(1) EUT C 294, 7.9.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/24

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från la Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – Selena România Srl mot Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice (DGRFP) București

(Mål C-416/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Handelspolitik - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 13 - Kringgående - Genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 - Glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina - Antidumpningstull - Genomförandeförordning (EU) nr 437/2012 - Avsändning från Taiwan - Inledande av undersökning - Genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 - Utvidgning av antidumpningstull - Tidsmässigt tillämpningsområde - Principen om förbud mot retroaktiv tillämpning - Tullkodex för gemenskapen - Uppbörd av importtull i efterhand))

(2016/C 335/32)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Selena România Srl

Motpart: Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice (DGRFP) București

Domslut

Artikel 1.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 av den 10 januari 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte, ska tolkas så, att den slutgiltiga antidumpningstull som utvidgas med stöd av denna bestämmelse inte ska tillämpas retroaktivt på produkter som avsänts från Taiwan och som övergått till fri omsättning inom unionen efter det att rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 av den 3 augusti 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av produkter av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina trädde i kraft, men innan förordning (EU) nr 437/2012 av den 23 maj 2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning nr 791/2011, och om registrering av sådan import trädde i kraft. Den antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i förordning nr 791/2011 ska likväl tillämpas på import av sådana produkter, under förutsättning att det visas att produkterna har sitt verkliga ursprung i Folkrepubliken Kina trots att de avsänts från och deras deklarerade ursprung är Taiwan.

(1) EUT C 346, 19.10.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/25

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Ostravě – Republiken Tjeckien) – Ivo Muladi mot Krajský úřad Moravskoslezského kraje

(Mål C-447/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Transport - Direktiv 2003/59/EG - Krav på grundläggande kompetensbevis - Artikel 4 - Förvärvade rättigheter - Innehavare av förartillstånd som utfärdats före de datum som föreskrivs i artikel 4 - Undantag från kravet på grundläggande kompetensbevis - Nationell lagstiftning som fastställer ett ytterligare krav på att ha genomgått en 35 timmars fortbildning för att omfattas av detta undantag))

(2016/C 335/33)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Ostravě

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Ivo Muladi

Svarande: Krajský úřad Moravskoslezského kraje

Domslut

Artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning, som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken det krävs att de som omfattas av det i denna artikel föreskrivna undantaget från kravet på grundläggande kompetens för att framföra vissa vägfordon för gods- eller persontransport ska ha genomgått 35 timmars fortbildning för att få framföra fordonen i fråga.

(1) EUT C 389, 23.11.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/25

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 30 juni 2016 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Wiener Neustadt – Österrike) – Admiral Casinos & Entertainment AG mot Balmatic Handelsgesellschaft mbH m.fl.

(Mål C-464/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - En medlemsstats lagstiftning som vid äventyr av straffrättslig påföljd förbjuder anordnande av spel på spelautomater med begränsad vinst (kleines Glücksspiel) i avsaknad av tillstånd beviljat av behörig myndighet - Inskränkning - Motivering - Proportionalitet - Proportionalitetsbedömning på grundval av såväl syftet med lagstiftningen vid tidpunkten för dess antagande som lagstiftningens verkningar i samband med dess tillämpning - Verkningar som med säkerhet fastställts empiriskt))

(2016/C 335/34)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Wiener Neustadt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Admiral Casinos & Entertainment AG

Svarande: Balmatic Handelsgesellschaft mbH, Robert Schnitzer, Suayip Polat KG, Ülkü Polat, Attila Juhas och Milazim Rexha

Domslut

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att vid prövningen av huruvida en inskränkande nationell lagstiftning rörande hasardspel är proportionerlig, ska man beakta inte endast det syfte som eftersträvades med denna lagstiftning vid tidpunkten för dess antagande, utan även lagstiftningens verkningar, bedömda efter antagandet av lagstiftningen.

(1) EUT C 398, 30.11.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/26

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší soud České republiky – Republiken Tjeckien) – Tommy Hilfiger Licensing LLC m.fl. mot Delta Center a.s.

(Mål C-494/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Direktiv 2004/48/EG - Skydd för immateriella rättigheter - Begreppet ”mellanhänder vars tjänster utnyttjas för att göra intrång i en immateriell rättighet” - Den som hyr en saluhall och i sin tur där hyr ut försäljningsställen - Möjlighet att utfärda ett föreläggande mot denna hyresgäst - Artikel 11))

(2016/C 335/35)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud České republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tommy Hilfiger Licensing LLC, Urban Trends Trading BV, Rado Uhren AG, Facton kft, Lacoste SA och Burberry Limited

Motpart: Delta Center a.s.

Domslut

Artikel 11 tredje meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att uttrycket ”[mellanhand] vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i en immateriell rättighet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, omfattar en person som hyr ett saluhallskomplex och som i sin tur hyr ut olika försäljningsställen i detta komplex till olika handlare, varav vissa använder sina försäljningsställen för att sälja varumärkesförfalskade varor.

Artikel 11 tredje meningen i direktiv 2004/48 ska tolkas så, att de villkor för att utfärda förelägganden mot mellanhänder som verkar på en internethandelsplats, som domstolen uppställt i domen av den 12 juli 2011, L’Oréal m.fl. (C 324/09, EU:C:2011:474), även gäller för att utfärda ett föreläggande, i den mening som avses i denna bestämmelse, mot en mellanhand som hyr ut försäljningsställen i ett saluhallskomplex.

(1) EUT C 414, 14.12.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/27

Överklagande ingett den 12 februari 2016 av Kenzo Tsujimoto av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 2 december 2015 i mål T-414/13, Kenzo Tsujimoto mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-85/16 P)

(2016/C 335/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Kenzo Tsujimoto (ombud: A. Wenninger-Lenz, M. Ring, Rechtsanwältinnen, W. von der Osten-Sacken, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Kenzo

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom (första avdelningen) av den 2 december 2015 i mål T-414/13,

—	slutligt avgöra målet, samt

—	förplikta EUIPO och Kenzo S.A. att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Åsidosättande av artikel 76.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken

Båda invändningarna från KENZO S.A. grundar sig på artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken (1). I båda förfarandena beaktade överklagandenämnden bevisning till stöd för påståendet att varumärket var känt i den talan som motparten väckte vid invändningsenheten för att fastställa att varumärket verkligen har använts. Det är ostridigt att handlingarna i fråga åberopades efter det att tidsfristen för att inkomma med bevisning för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för en tidigare rätt enligt 19.1 i förordning nr 2868/95 (2) löpt ut. Enligt bestämmelsen i artiklarna 19.1, 19.2 och 20.1 i förordning nr 2868/95 ska en invändning med stöd av artikel 8.5 avslås om motparten inte kan visa att det äldre varumärket är känt inom den tidsfrist som anges av EUIPO. Tribunalen fann dock att överklagandenämnden haft befogenhet att efter eget skön bedöma huruvida bevisningen i fråga skulle beaktas till stöd för påståendet att varumärket var känt. Tribunalen fann vidare att nämnden använde detta utrymme för skönsmässig bedömning och angav tillräckliga skäl för att beakta bevisningen. Klaganden anser däremot att tribunalens slutsats att tillerkänna ett utrymme för skönsmässig bedömning till överklagandenämnden innebär en felaktig rättstillämpning och en felaktig tillämpning av artiklarna 19.1, 19.2 och 20.1 i förordning nr 2868/95.

Klaganden är medveten om att övriga parter i målet gör gällande att tillåtligheten att beakta de åberopade handlingarna till stöd för att varumärket verkligen har använts och är känt inte ska bedömas enligt artikel 20.1 i förordning nr 2868/95, utan enligt artikel 50.1 led 3 i samma förordning i dess egenskap av en särskild processuell regel vid överklagandenämnden.

Även för det fall överklagandenämndens skönsmässiga utrymme ska tolkas i enlighet med artikel 50.1 led 3 i förordning nr 2868/95, har detta skönsmässiga utrymme nyttjas felaktigt av nämnden, och tribunalen har felaktigt tillämpat artikel 76.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken genom att godkänna att nämndens bedömningar gällande den oskiljbara länken mellan bevis på användning och bevis på att varumärket var känt var ett tillåtet nyttjande av nämndens skönsmässiga utrymme. Överklagandenämnden har i själva verket inte definierat sitt skönsmässiga utrymme, det vill säga genom att bedöma huruvida i det aktuella målet detta utrymme är begränsat eller inte. Om överklagandenämnden hade nyttjat sitt skönsmässiga utrymme korrekt, skulle nämnden ha funnit att handlingsutrymmet i enlighet med domen i Rintisch, C-120/12 P, ska nyttjas restriktivt. Under de rådande omständigheterna skulle det enda riktiga sättet att nyttja det skönsmässiga utrymmet vara att inte beakta de handlingar som stöder påståendet att varumärket var känt. Tribunalen bortsåg från den omständigheten att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av sitt skönsmässiga utrymme samt handlade inom detta utrymme och därigenom agerade i strid med artikel 76.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken

Klaganden gör gällande att tribunalen underlät att jämföra varumärkena ”KENZO” och ”KENZO ESTATE” i sin helhet och därför åsidosatte artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken. Klaganden gör vidare gällande att påståendet att varumärket var känt godtogs av tribunalen med stöd av handlingar som, enligt en korrekt tillämpning av rätten och överklagandenämndens skönsmässiga utrymme, inte skulle ha beaktats. Klaganden gör även gällande att tribunalen underlät att genomföra den nödvändiga samlade bedömningen när den fastslog det som sannolikt att det omtvistade varumärket riskerade att förväxlas med det äldre varumärket och att det skulle dra otillbörlig fördel av det äldre varumärkets renommé. Klaganden gör slutligen gällande att överklagandenämnden och tribunalen har gjort sig skyldiga till felaktig rättstillämpning när de fann att klaganden inte hade styrkt ”skälig anledning” enligt artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303 15.12.1995, s. 1).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/28

Överklagande ingett den 12 februari 2016 av Kenzo Tsujimoto av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 2 december 2015 i mål T-522/13, Kenzo Tsujimoto mot Europeiska immaterialrättsmyndigheten

(Mål C-86/16 P)

(2016/C 335/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Kenzo Tsujimoto (ombud: A. Wenninger-Lenz, M. Ring, Rechtsanwältinnen, W. von der Osten-Sacken, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten, Kenzo

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 2 december 2015 i mål T-522/13,

—	slutligt avgöra målet, samt

—	förplikta EUIPO och Kenzo S.A. att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Åsidosättande av artikel 76.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken

Även för det fall överklagandenämndens skönsmässiga utrymme ska tolkas i enlighet med artikel 50.1 led 3 i förordning nr 2868/95, har detta skönsmässiga utrymme nyttjas felaktigt av nämnden, och tribunalen har felaktigt tillämpat artikel 76.2 genom att godkänna att nämndens bedömningar gällande den oskiljbara länken mellan bevis på användning och bevis på att varumärket var känt var ett tillåtet nyttjande av nämndens skönsmässiga utrymme. Överklagandenämnden har i själva verket inte definierat sitt skönsmässiga utrymme, det vill säga genom att bedöma huruvida i det aktuella målet detta utrymme är begränsat eller inte. Om överklagandenämnden hade nyttjat sitt skönsmässiga utrymme korrekt, skulle nämnden ha funnit att handlingsutrymmet i enlighet med domen i Rintisch, C-120/12 P, ska nyttjas restriktivt. Under de rådande omständigheterna skulle det enda riktiga sättet att nyttja det skönsmässiga utrymmet vara att inte beakta de handlingar som stöder påståendet att varumärket var känt. Tribunalen bortsåg från den omständigheten att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av sitt skönsmässiga utrymme samt handlade inom detta utrymme och därigenom agerade i strid med artikel 76.2 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärken

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303 15.12.1995, s. 1).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/30

Överklagande ingett den 12 februari 2016 av European Dynamics Luxembourg SA, Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 2 december 2015 i mål T-553/13, European Dynamics Luxembourg och Evropaïki Dynamiki mot Fusion for Energy

(Mål C-88/16 P)

(2016/C 335/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Dynamics Luxembourg SA, Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: M. Sfyri, C.-N. Dede, D. Papadopoulou, dikigoroi)

Övrig part i målet: European Joint Undertaking for ITER and the Development of Fusion Energy (Fusion for Energy)

Genom beslut av den 7 juli 2016 fann domstolen (nionde avdelningen) att överklagandet skulle avvisas.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Gorzowie Wielkopolskim (Polen) den 19 april 2016 – Aleksandra Kubicka

(Mål C-218/16)

(2016/C 335/39)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Gorzowie Wielkopolskim

Part i målet vid den nationella domstolen

Aleksandra Kubicka

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 1.2 k, 1.2 l och 31 i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (1) tolkas så, att de gör det möjligt att vägra att erkänna de sakrättsliga verkningarna av ett vindikationslegat (legatum per vindicationem) (grundande en omedelbar rätt till den egendom som avses med förordnandet) som föreskrivs i den lag som är tillämplig på arvet när legatet avser äganderätt till fast egendom som är belägen i en medlemsstat, vars lagstiftning inte innehåller några bestämmelser om legat som har direkta sakrättsliga verkningar?

(1) EGT L 201, s. 107.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 17 maj 2016 – Polkomtel Sp. z o.o. mot Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

(Mål C-277/16)

(2016/C 335/40)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Polkomtel Sp. z o.o.

Motpart: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

Tolkningsfrågor

Ska artikel 13 i förening med artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (1) i dess ursprungliga lydelse tolkas på så sätt att de nationella regleringsmyndigheterna har befogenhet att, om de ålägger en operatör med betydande inflytande på marknaden skyldigheten att tillämpa kostnadsorienterad prissättning, i syfte att främja effektivitet och hållbar konkurrens sätta priset för tjänsten som omfattas av nämnda skyldighet till en nivå som ligger under de erkända kostnaderna för operatörens tillhandahållande av tjänsten, vilka verifierats av de nationella regleringsmyndigheterna och vilka har ett orsakssamband med tillhandahållande av den aktuella tjänsten?

Ska artikel 13.3 i förening med artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) i dess ursprungliga lydelse i förening med artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att de nationella regleringsmyndigheterna har befogenhet att ålägga en operatör som är skyldig att tillämpa kostnadsorienterad prissättning skyldigheten att årligen fastställa priserna med ledning av den senaste kostnadsinformationen och redovisa priset som fastställts på detta sätt tillsammans med en motivering av kostnaderna för de nationella regleringsmyndigheterna i verifieringssyfte innan priset införs på marknaden?

Ska artikel 13.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) i dess ursprungliga lydelse i förening med artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att de nationella regleringsmyndigheterna endast kan kräva att en operatör som är skyldig att tillämpa kostnadsorienterad prissättning ska justera sitt pris om operatören hittills bestämt priset själv och har börjat tillämpa det, eller ska det tolkas på så sätt att nämnda myndigheter även kan kräva detta om operatören visserligen tillämpar priset som de nationella regleringsmyndigheterna tidigare har fastställt, men det på grundval av kostnadsmotiveringen för den kommande rapporteringsperioden framgår att priset som tidigare fastställts av de nationella regleringsmyndigheterna överstiger operatörens kostnader?

(1) EGT L 108, s. 7.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Aachen (Tyskland) den 19 maj 2016 – Frank Sleutjes

(Mål C-278/16)

(2016/C 335/41)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Aachen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Frank Sleutjes

Övrig part i målet: Staatsanwaltschaft Aachen

Tolkningsfråga

Ska artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (1) av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden tolkas på så sätt att begreppet ”dom” i 37 § tredje stycket straffprocesslagen (Strafprozessordnung, nedan kallad StPO) även omfattar strafförelägganden i den mening som avses i 407 § och följande paragrafer StPO?

(1) EUT L 280, s. 1.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 30 maj 2016 – Stanisław Pieńkowski mot Dyrektor Izby Skarbowej w Lublinie

(Mål C-307/16)

(2016/C 335/42)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stanisław Pieńkowski

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Lublinie (direktør for skattemyndigheden i Lublin)

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 146.1 b, 147, 131 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt … tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken undantaget från skatteplikt inte är tillämpligt på en beskattningsbar person som inte uppfyller kravet på en minsta omsättning under föregående beskattningsår och som dessutom inte har ingått något avtal med en näringsidkare som har rätt att göra återbetalningar av mervärdesskatt till resande?

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 30 maj 2016 – Kozuba Premium Selection sp. z o.o. med säte i Warszawa mot Dyrektor Izby Skarbowej w Warszawie

(Mål C-308/16)

(2016/C 335/43)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kozuba Premium Selection sp. z o.o. med säte i Warszawa

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Warszawie

Tolkningsfråga

Ska artikel 135.1 j i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) (EUT L 347, 2006, s. 1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse (artikel 43 första stycket 10 i Ustawa o podatku od towarów i usług (lagen om skatt på varor och tjänster) av den 11 mars 2004 (Dz. U. Nr. 54, Pos. 535, med ändringar, nedan kallad mervärdesskattelagen)), enligt vilken leverans av byggnader, byggnadsverk eller delar därav är undantagna från mervärdesskatteplikt, utom när:

a)	leveransen genomförs inom ramen för ett första besittningstagande eller före det första besittningstagandet,

det gått mindre än två år från det första besittningstagandet och leveransen av byggnaden, byggnadsverket eller delarna därav,

i den mån artikel 2 punkten 14 i mervärdesskattelagen definierar ett första besittningstagande som en överlåtelse för användning – vid genomförandet av skattepliktiga transaktioner – av byggnader, byggnadsverk eller delar därav till den förste förvärvaren eller förste nyttjaren, efter det att dessa byggnader, byggnadsverk eller delar därav

a)	uppförts eller

b)	förbättrats, om utgifterna för förbättring, i den mening som avses i bestämmelserna om inkomstskatt, uppgår till minst 30 % av utgångsvärdet?

(1) EUT. L 347, s. 1.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 31 maj 2016 – Corbin Opportunity Fund Lp m.fl.

(Mål C-309/16)

(2016/C 335/44)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Corbin Opportunity Fund Lp, Corbin Capital Partners, Redwood Drawdown Master Fund Lp, Redwood Opportunity Master Fund Ltd, Redwood Capital Management LLC, Pontus Holdings Ltd, RMF Financial Holdings Sàrl

Motpart: FMA Österreichische Finanzmarktaufsichtsbehörde

Tolkningsfrågor

Är Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, (1) särskilt artikel 1.1 och artikel 2.1 punkt 2, i tidsmässigt och materiellt hänseende tillämpligt på ett avvecklingsbolag som det i det nationella målet, vars avveckling redan påbörjades i enlighet med i nationell lagstiftning fastlagda mekanismer innan direktivets införlivandefrist löpte ut och som fortsatte genomföras på grundval av de nationella bestämmelser som antagits för att införliva nämnda direktiv under perioden efter det att införlivandefristen löpt ut?

Ger direktiv 2014/59/EU rättigheter till borgenärerna i ett sådant avvecklingsbolag, vilka har begärt att resolutionsmyndigheten ska ”pröva och förbjuda” genomförandet av vissa av avvecklingsbolaget planerade eller redan genomförda rättsliga transaktioner (till exempel förlikning vid domstol) med andra borgenärer, och borgenärerna till skydd för dessa rättigheter har tillgång till ett förfarande vid förvaltningsmyndighet och vid domstol?

(1) EUT L 173, s. 190.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 10 juni 2016 – Piotr Zarski mot Andrzej Stadnicki

(Mål C-330/16)

(2016/C 335/45)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Piotr Zarski

Motpart: Andrzej Stadnicki

Tolkningsfrågor

1.	Utgör uthyrning av lokaler en tjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 1 och artikel 3 (samt skälen 2, 3, 7, 11, 18 och 23) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (1)?

Om den första frågan besvaras jakande: Ska, vid ingåendet av ett hyresavtal som löper på obestämd tid, hyresavtalet eller de enskilda separata transaktionerna i form av de respektive betalningarna av hyran i utbyte mot tillhandahållandet av lokalerna och anslutningarna anses utgöra handelstransaktioner, i den mening som avses i artiklarna 1.1, 2 led 1, 3, 6 och 8 (samt skälen 1, 3, 4, 8, 9, 26 och 35) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU …?

Om det vid besvarandet av den andra frågan fastställs att handelstransaktionerna utgörs av de respektive betalningarna av hyran i utbyte mot tillhandahållandet av lokalerna och anslutningarna, ska artiklarna 1.1, 2 led 1 och 12.4 (samt skäl 3) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU … tolkas så, att medlemsstaterna får undanta hyresavtal som ingicks före den 16 mars 2013 från direktivets tillämpningsområde när dröjsmålet med de enskilda räntebetalningarna uppkommer efter detta datum?

(1) EUT L 48, 2011, s. 1.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts Kehl (Tyskland) den 21 juni 2016 – Brottmålsförfarande mot C

(Mål C-346/16)

(2016/C 335/46)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Kehl

Parter i målet vid den nationella domstolen

Övrig part: Åklagarmyndigheten i Offenburg

Tolkningsfrågor

Ska artikel 67.2 FEUF samt artiklarna 20 och 21 i förordning nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) eller andra unionsbestämmelser tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning som ger den berörda medlemsstatens polismyndigheter befogenhet att, i ett område som är begränsat till medlemsstatens landgräns till andra stater som är parter i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen) och en linje som går 30 kilometer innanför denna gräns, i syfte att förebygga eller avvärja olaglig inresa till denna medlemsstats territorium eller för att förebygga viss brottslighet, vilken äventyrar säkerheten vid gränsen eller skyddandet av gränserna eller begås i samband med gränspassage, genomföra kontroller av tillhörigheter som en person medför oberoende av hur den personen beter sig och oberoende av förekomsten av särskilda omständigheter, utan att gränskontroller tillfälligt återinförts vid den berörda inre gränsen enligt artikel 23 och följande artiklar i kodexen om Schengengränserna?

För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Ska artikel 67.2 FEUF samt artiklarna 20 och 21 i förordning nr 562/2006 eller andra unionsbestämmelser tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning eller praxis som ger en brottsmålsdomstol i den berörda medlemsstaten befogenhet att använda bevismaterial till den tilltalades nackdel, trots att bevismaterialet har skaffats fram genom en statlig åtgärd som strider mot unionsbestämmelserna?

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Belgien) den 24 juni 2016 – T.KUP SAS mot Belgische Staat

(Mål C-349/16)

(2016/C 335/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: T.KUP SAS

Svarande: Belgische Staat

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Är förordning nr 1294/2009 (1) ogiltig såvitt avser en importör som bolaget i förevarande mål, på grund av ett åsidosättande av artikel 17.1 i grundförordningen (2), eftersom kommissionen vid sin nya undersökning har använt ett stickprov som endast bestod av 8 importörer, trots att ett kontrollerbart antal av 21 importörer borde ha undersökts?

Är förordning nr 1294/2009 ogiltig såvitt avser en importör som bolaget i förevarande mål, på grund av ett åsidosättande av artikel 11.2 tredje stycket i grundförordningen, eftersom kommissionen vid sin nya undersökning inte i tillräcklig utsträckning har beaktat den framlagda bevisningen genom att den lät stickprovet omfatta fem stora importörer men bara tre små importörer, och dessutom i huvudsak har beaktat de uppgifter som de stora importörerna har tillhandahållit?

Är förordning nr 1294/2009 ogiltig såvitt avser en importör som bolaget i förevarande mål, på grund av ett åsidosättande av artikel 2 och artikel 3 i grundförordningen och/eller artikel 11.2, 11.5 och 11.9 i grundförordningen, eftersom kommissionen vid sin nya undersökning inte hade tillgång till tillräckliga uppgifter för att fastställa att det fortsatt sker prisdumpad import med åtföljande skada?

(1) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT 2009, L 352, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT 1996, L 56, s. 1).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 28 juni 2016 – Christian mot Ministre des finances et des comptes publics

(Mål C-355/16)

(2016/C 335/48)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Christian Picart

Motpart: Ministre des finances et des comptes publics

Tolkningsfrågor

Ska egenföretagares etableringsfrihet, såsom den definieras i artiklarna 1 och 4 i avtalet av den 21 juni 1999 och i artikel 12 i bilaga I därtill, anses vara likvärdig med etableringsfriheten med rätt att utöva verksamhet som egenföretagare som säkerställs genom artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, nu artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

För det fall att fråga 1 besvaras jakande, ska, med beaktande av bestämmelserna i artikel 16 i ovannämnda avtal, den rättspraxis som följer av domen C-470/04 av den 7 september 2006, som meddelades efter avtalets undertecknande, tillämpas i fall då en medborgare i en medlemsstat har flyttat sitt hemvist till Schweiz och endast behåller sitt aktieinnehav i bolag i medlemsstaten, ett innehav som ger honom ett bestämmande inflytande över bolagens beslut och möjlighet att fastställa dess verksamhet, utan att ha för avsikt att utöva någon verksamhet som egenföretagare i Schweiz som skiljer sig från den verksamhet han utövade i medlemsstaten där han är medborgare bestående i att förvalta detta aktieinnehav?

3.	För det fall att fråga 1 besvaras nekande, ska etableringsfriheten, såsom den definieras i avtalet av den 21 juni 1999, tolkas såsom Europeiska unionens domstol tolkade etableringsfriheten i dom C-470/04 av den 7 september 2006?

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Belgien) den 27 juni 2016 – brottmål mot Wamo BVBA, Luc Cecile Jozef Van Mol

(Mål C-356/16)

(2016/C 335/49)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Wamo BVBA,

Luc Cecile Jozef Van Mol

Tolkningsfråga

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (1) av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden tolkas så, att det utgör hinder mot en nationell bestämmelse som i likhet med artikel 20.1 i lagen om reglering av de kvalifikationer som krävs för att genomföra icke-kirurgiska kosmetiska ingrepp och plastikkirurgi och för att reglera reklam och information med avseende på sådana ingrepp av den 23 maj 2013 (B. S., 2 juli 2013), införd genom lagen om fastläggande av vissa bestämmelser inom hälsoområdet) av den 10 februari 2014 (B. S., 30 april 2014) – förbjuder fysiska och juridiska personer att sprida reklam med avseende på icke-kirurgiska kosmetiska ingrepp eller plastikkirurgi?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 28 juni 2016 – UAB ”Gelvora” mot Valstybinė vartotojų teisių apsaugos tarnyba

(Mål C-357/16)

(2016/C 335/50)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UAB ”Gelvora”

Motpart: Valstybinė vartotojų teisių apsaugos tarnyba

Tolkningsfrågor

När ett bolag har förvärvat en fordran på grundval av ett avtal om fordringsöverlåtelse, och detta bolag genomför indrivningsåtgärder, omfattas då rättsförhållandet mellan detta bolag och en fysisk person vars skuld uppkom enligt ett konsumentkreditavtal av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (1) av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004?

Om fråga 1 besvaras jakande, omfattar begreppet ”produkt”, som används i artikel 2 c i direktivet, handlingar som genomförts vid utövande av rätten till den fordran som förvärvats enligt ett fordringsöverlåtelseavtal inom ramen för indrivning av en fordran mot en fysisk person vars skuld uppkom enligt ett konsumentkreditavtal som personen ingått med den ursprungliga borgenären?

Omfattar direktivet rättsförhållandet mellan ett bolag som har förvärvat en rätt till en fordran enligt ett fordringsöverlåtelseavtal och en fysisk person vars skuld uppkom enligt ett konsumentkreditavtal och redan har fastställts genom slutligt domstolsbeslut och hänskjutits till kronofogde för verkställighet och bolaget genomför parallella indrivningsåtgärder?

Om fråga 3 besvaras jakande, omfattar begreppet ”produkt”, som används i artikel 2 c i direktivet, handlingar som genomförts vid utövande av rätten till den fordran som förvärvats enligt ett fordringsöverlåtelseavtal inom ramen för indrivning av en fordran mot en fysisk person vars skuld uppkom enligt ett konsumentkreditavtal som personen ingått med den ursprungliga borgenären och fastställts genom ett slutligt domstolsbeslut och hänskjutits till kronofogde för verkställighet?

(1) EUT L 149, 2005, s. 22.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative (Luxemburg) den 24 juni 2016 – UBS (Luxembourg) SA, Alain Hondequin, Holzem m.fl.

(Mål C-358/16)

(2016/C 335/51)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klaganden: UBS (Luxembourg) SA, Alain Hondequin, Holzem, m.fl.

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) som slår fast rätten till en god förvaltning, omfattar det undantag som avser ”fall som omfattas av straffrättsliga bestämmelser” – som återges såväl in fine i artikel 54.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (1), som i början av artikel 54.3 i samma direktiv – en situation som enligt nationell rätt avser en administrativ sanktion, men som enligt den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) kan anses som straffrättslig, såsom den sanktion som det nationella målet rör, som ålagts av den nationella tillsynsmyndigheten, den nationella kontrollmyndigheten, och innebär att en medlem av det nationella advokatsamfundet förpliktas att upphöra med att utöva verksamhet som styrelseledamot eller någon annan befattning som kräver auktorisation vid ett organ som övervakas av nämnda tillsynsmyndighet och att utan dröjsmål avgå från alla sina befattningar i bolaget?

Mot bakgrund av att den sanktion som nämns ovan, som enligt nationell rätt utgör en administrativ sanktion, ålagts i ett förvaltningsförfarande, i vilken mån är då den tystnadsplikt som en nationell kontrollmyndighet kan åberopa med stöd av artikel 54 i direktiv 2004/39/EG villkorad av kravet på en rättvis rättegång, innefattande rätten till ett effektivt rättsmedel, enligt artikel 47 i stadgan – jämförd med de krav som samtidigt följer av artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen om en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt rättsmedel samt de garantier som föreskrivs i artikel 48 i stadgan –, särskilt med avseende på rätten för den person som ålagts en sanktion att få full tillgång till den administrativa akten hos den myndighet som ålagt den administrativa sanktionen och som samtidigt är den nationella kontrollmyndighet som den person som ålagts en sanktion vänder sig till för att tillvarata sin rätt till försvar och sina civila rättigheter?

(1) EUT L 145, 2004, s. 1.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Cassatie (Belgien) den 24 juni 2016 – Ömer Altun m.fl., Absa NV m.fl. mot Openbaar Ministerie

(Mål C-359/16)

(2016/C 335/52)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klaganden: Ömer Altun, Abubekir Altun, Sedrettin Maksutogullari, Yunus Altun, Absa NV, M. Sedat BVBA, Alnur BVBA

Motpart: Openbaar Ministerie

Tolkningsfråga

Kan ett E 101-intyg som utfärdats enligt artikel 11.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (1) av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess lydelse innan den upphävdes genom artikel 96.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 (2) av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, ogiltigförklaras och lämnas utan avseende av en annan domstol än domstolen i den utstationerande medlemsstaten, såvitt de faktiska omständigheter som ligger till grund för bedömningen gör det möjligt att fastställa att intyget erhölls eller åberopades på ett bedrägligt sätt?

(1) EGT L 74, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d’État (Frankrike) den 4 juli 2016 – Association française des entreprises privées (AFEP) m.fl. mot Ministre des finances et des comptes publics

(Mål C-365/16)

(2016/C 335/53)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Association française des entreprises privées (AFEP), Axa, Compagnie générale des établissements Michelin, Danone, ENGIE, tidigare GDF Suez, Eutelsat Communications, LVMH Moët Hennessy-Louis Vuitton SA, Orange SA, Sanofi SA, Suez Environnement Company, Technip, Total SA, Vivendi, Eurazeo, Safran, Scor SE, Unibail-Rodamco SE, Zodiac Aerospace

Motpart: Ministre des finances et des comptes publics

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4, och framförallt artikel 4.1 a, i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 (1), tolkas så, att den utgör hinder för en sådan skatt som den som föreskrivs i artikel 235 ter ZCA i code général des impôts och som tas ut vid vinstutdelning från ett företag som är skattskyldigt till bolagsskatt i Frankrike och vars underlag utgörs av de belopp som delas ut?

2)	För det fall fråga 1 besvaras nekande: ska en sådan skatt som den som föreskrivs i artikel 235 ter ZCA i code général des impôts betraktas som en källskatt från vilken utdelningar från dotterbolag är befriade enligt artikel 5 i direktivet?

(1) Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, s. 8).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/40

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Brussel (Belgien) den 5 juli 2016 – Openbaar Ministerie mot Dawid Piotrowski

(Mål C-367/16)

(2016/C 335/54)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Openbaar Ministerie

Motpart: Dawid Piotrowski

Tolkningsfrågor

Ska artikel 3.3 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder (1) tolkas så, att endast personer som är myndiga enligt den verkställande medlemsstatens lag får överlämnas, eller får den verkställande medlemsstaten enligt ovannämnda artikel också överlämna minderåriga som enligt de nationella bestämmelserna kan ställas till straffrättsligt ansvar från en viss ålder (om ett antal villkori förekommande fall är uppfyllda)?

Om det enligt artikel 3.3 i rambeslutet inte är förbjudet att överlämna minderåriga, ska bestämmelsen då tolkas så, att

den omständigheten att det finns en (teoretisk) möjlighet att straffa minderåriga från en viss ålder enligt nationell rätt är tillräcklig som kriterium för att tillåta ett överlämnande (med andra ord genom att det görs en abstrakt prövning på grundval av kriteriet ”den ålder från vilken en person kan ställas till straffrättsligt ansvar”, utan att hänsyn tas till eventuella ytterligare villkor), eller så, att

varken principen om ömsesidigt erkännande i artikel 1.2 i rambeslutet eller ordalydelsen i artikel 3.3 i rambeslutet utgör hinder för att den verkställande medlemsstaten gör en konkret prövning i det enskilda fallet, vid vilken det när det gäller den person som söks i samband med överlämnandet kan krävas att samma villkor för straffrättsligt ansvar ska vara uppfyllda som gäller för den verkställande medlemsstatens egna medborgare med hänsyn till deras ålder vid tiden för gärningarna, arten av de gärningar som de anklagas för och eventuellt också tidigare straff i den utfärdande medlemsstaten, vilka har lett till en åtgärd i uppfostrande syfte, även om dessa villkor inte gäller i den utfärdande medlemsstaten?

3.	Om den verkställande medlemsstaten får göra en konkret prövning ska då, för undvikande av straffrihet, inte åtskillnad göras mellan överlämnande för lagföring och överlämnande för verkställighet av straff

(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1)

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/41

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 11 juli 2016 – Salvador Benjumea Bravo de Laguna mot Esteban Torras Ferrazzuolo

(Mål C-381/16)

(2016/C 335/55)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo, Sala Primera de lo Civil

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Salvador Benjumea Bravo de Laguna

Motpart: Esteban Torras Ferrazzuolo

Tolkningsfråga

Utgör unionsrätten, närmare bestämt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, hinder mot att det väcks talan om bättre rätt till ett gemenskapsvarumärke på andra grunder än de som anges i artikel 18 i denna förordning, särskilt vad rör de fall som beskrivs i artikel 2.2 i Ley 17/2001, de 7 de diciembre, de Marcas (BOE nr 294, 8 december 2001) (den spanska varumärkeslagen)?

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/41

Överklagande ingett den 11 juli 2016 av Sharif University of Technology av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 april 2016 i mål T-52/15, Sharif University of Technology mot Europeiska unionens råd

(Mål C-385/16 P)

(2016/C 335/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Sharif University of Technology (ombud: M. Happold, barrister)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 april 2016 i mål T-52/15 Sharif University of Technology mot Europeiska unionens råd,

—	bifalla de yrkanden som klaganden framställde vid tribunalen, och

—	förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar att EU-domstolen ska upphäva tribunalens dom, ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna (bilagorna till rådets beslut 2014/776/Gusp (1) och till rådets genomförandebeslut (EU) nr 1202/2014 (2), samt bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp (3) och bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 (4) (i deras respektive lydelse enligt artikel 1 i beslut 2014/776/Gusp och artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014)) i den del som de uppför klaganden som en enhet som ska vara föremål för restriktiva åtgärder enligt artikel 23.2 i rådets förordning (EU) nr 267/2012, utdöma skadestånd till klaganden för den skada som åsamkats dess rykte med anledning av rådets rättsakter, samt förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.

Klaganden anger följande två grunder till stöd för sitt yrkande att domstolen ska upphäva den överklagade domen och själv döma i saken, på grund av att tribunalen i sin dom har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning:

För det första har tribunalen felaktigt underlåtit att fastställa att rådet åsidosatt ett väsentligt formkrav och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det antog beslutet om att uppföra SUT i företeckningen eftersom det underlät att vidta det beslutsförfarande det var skyldigt att vidta.

För det andra har tribunalen gjort en felaktig tolkning av det rättsliga kriteriet ”stöd” till Irans regering i artikel 20.1 c i rådets beslut 2010/413/Gusp (i dess ändrade lydelse) och artikel 23.2 d i förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 (i dess ändrade lydelse) som rådet har åberopat för att rättfärdiga att uppföra klaganden som en enhet som ska vara föremål för restriktiva åtgärder, vilket gjorde i att tribunalen felaktigt drog slutsatsen att den bevisning som rådet gett in gav stöd för att uppföra klaganden i förteckningen.

(1) Rådets beslut 2014/776/Gusp av den 7 november 2014 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 19)

(2) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 av den 7 november 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 3)

(3) Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39)

(4) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1)

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/42

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 15 juli 2016 – T-2, družba za ustvarjanje, razvoj in trženje elektronskih komunikacij in opreme, d.o.o (för närvarande på obestånd) mot Republika Slovenija

(Mål C-396/16)

(2016/C 335/57)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: T-2, družba za ustvarjanje, razvoj in trženje elektronskih komunikacij in opreme, d.o.o (för närvarande på obestånd)

Motpart: Republika Slovenija

Tolkningsfrågor

Ska minskningen av skyldigheterna på grundval av en överenskommelse med borgenärer vilken har godkänts genom domstolsbeslut och vunnit laga kraft, såsom den i det nationella förfarandet, anses utgöra en förändring av de faktorer som beaktas vid bestämningen av det belopp som ska dras av som ingående mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 185.1 i mervärdesskattedirektivet (1), eller ska det anses vara en annan situation där avdraget är högre eller lägre än det avdrag som den beskattningsbara personen hade rätt att göra, i den mening som avses i artikel 184 i mervärdesskattedirektivet?

Måste en medlemsstat – med beaktande av de krav på klarhet och säkerhet i rättsliga situationer som krävs av unionslagstiftaren och med beaktande av artikel 186 i mervärdesskattedirektivet, vad gäller krav på justering av avdraget i fall av helt eller delvis obetalda transaktioner, såsom föreskrivs i artikel 185.2 andra stycket i direktivet – fastställa närmare bestämmelser i nationell rätt rörande utebliven betalning eller kan medlemsstaten i dessa bestämmelser ange en överenskommelse med borgenärer som godkänts genom ett domstolsbeslut som vunnit laga kraft (om detta omfattas av begreppet utebliven betalning)?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/44

Tribunalens beslut av den 12 juli 2016 – Yanukovych mot rådet

(Mål T-347/14) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Ukraina - Frysning av tillgångar - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Sökandens namn har upptagits i förteckningen - Justering av talan - Sökanden avliden - Hinder mot upptagande till sakprövning - Bevis på att det var riktigt att uppta sökanden i förteckningen - Talan som är uppenbart välgrundad))

(2016/C 335/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvtagare till Viktor Viktorovych Yanukovych (Kiev, Ukraina) (ombud T. Beazley, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis E. Finnegan och J.-P. Hix, därefter J.-P. Hix och P. Mahnič Bruni)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: S. Bartelt och D. Gauci)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF och som avser ogiltigförklaring dels av rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26), i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut 2014/216/Gusp av den 14 april 2014 om genomförande av beslut 2014/119 (EUT, L 111, 2014, s. 91), och av rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1), i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 381/2014 av den 14 april 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 (EUT L 111, 2014, s. 33), dels rådets beslut (Gusp) 2015/143 av den 29 januari 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 24, 2015, s. 16), och rådets förordning (EU) 2015/138 av den 29 januari 2015 om ändring av förordning nr 208/2014 (EUT L 24, 2015, s. 1), samt av rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 62, 2015, s. 25), och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 62, 2015, s. 1), i den del dessa rättsakter avser Viktor Viktorovych Yanukovych.

Avgörande

Rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina ogiltigförklaras i deras ursprungliga lydelser, i den del dessa rättsakter avser Viktor Viktorovych Yanukovych.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvtagare till Viktor Viktorovych Yanukovych, i den del de hänför sig till det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i ansökan.

4)	Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvtagare till Viktor Viktorovych Yanukovych, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader i den del de hänför sig till det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i inlagan om justering av talan.

5)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 253, 4.8.2014.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/45

Tribunalens beslut av den 10 juni 2016 – Pshonka mot rådet

(Mål T-380/14) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Ukraina - Frysning av tillgångar - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Sökandens namn har upptagits i förteckningen - Frist för att väcka talan - Upptagande till sakprövning - Bevis på att det var riktigt att uppta sökanden i förteckningen - Talan som är uppenbart välgrundad))

(2016/C 335/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Artem Viktorovych Pshonka (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna C. Constantina och J.-M. Reymond)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: V. Piessevaux och A. Vitro)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: S. Bartelt och D. Gauci)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26), och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1), i den del de rör sökanden.

Avgörande

2)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Artem Pavlovych Pshonkas rättegångskostnader.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 261, 11.8.2014.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/46

Tribunalens beslut av den 19 juli 2016 – Italien mot kommissionen

(Mål T-770/14) (1)

((Eruf - Förordning (EG) nr 1083/2006 - Gränsöverskridande samarbetsprogram ”Italien-Malta – 2007-2013” - Överskridande av fristerna - Automatiskt återtagande - Proportionalitet - Principen om samarbete - Partnerskapsprincipen - Force majeure - Motiveringsskyldighet - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund))

(2016/C 335/60)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri och P. Gentili)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. R. Killmann och D. Recchia)

Saken

Talan, grundad på artikel 263 FEUF, om dels ogiltigförklaring av kommissionens meddelande Ares (2014) 2975571 av den 11 september 2014, genom vilket kommissionen informerade Republiken Italien om automatiskt återtagande, från den 31 december 2013, av en del av medlen avseende Europeiska regionala utvecklingsfondens (Eruf) åtaganden inom det gränsöverskridande samarbetsprogrammet ”Italien-Malta – 2007-2013”, dels fastställande av att kostnaderna avseende projekten ImaGenX, Simit och PIM Energethica är stödberättigande.

Avgörande

1)	Talan ogillas

2)	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 26, 26.1.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/46

Tribunalens beslut av den 14 juli 2016 – Alcimos Consulting mot ECB

(Mål T-368/15) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Skadeståndstalan - Beslut antagna av ECB-rådet - Akut likviditetsstöd till de grekiska bankerna - Högsta belopp - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning - Åsidosättande av formkraven))

(2016/C 335/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Alcimos Consulting SMPC (Aten, Grekland) (ombud: advokaten F. Rodolaki)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: K. Laurinavičius och M. Szablewska, biträdda av advokaten H.-G. Kamann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av de beslut som antagits av ECB-rådet den 28 juni 2015 och den 6 juli 2015 genom vilka det beslutats att det högsta beloppet avseende akut likviditetsstöd till de grekiska bankerna ska bestå på den nivå som beslutats den 26 juni 2015 respektive fastställande av samma nivå och anpassning av de värderingsavdrag som tillämpas på de säkerheter som accepterats av den grekiska centralbanken, samt talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstås ha lidit till följd av nämnda beslut.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Alcimos Consulting SMPC ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 302, 14.9.2015.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/47

Tribunalens beslut av den 19 juli 2016 – Panzeri mot parlamentet och kommissionen

(Mål T-677/15) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till parlamentets ledamöter - Ersättning för kostnader för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Den angripna rättsakten har ersatts under förfarandets gång - Anledning saknas att döma i saken - Förberedande rättsakt - Avvisning))

(2016/C 335/62)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Pier Antonio Panzeri (Calusco d’Adda, Italien) (ombud: advokaten C. Cerami)

Svaranden: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr och G. Corstens) och Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och D. Nardi)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring, dels av skrivelsen från direktören för direktorat B ”Ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter”, under Europaparlamentets Generaldirektorat för Finans, av den 21 september 2015 angående återkrav från sökanden av beloppet 83 764,34 euro och delgivning av därtill hörande debetnota av den 18 september 2015, dels av skrivelsen från parlamentets generalsekreterare av den 27 juli 2012, genom vilken sökanden underrättades om resultatet av en utredning av hur han använt sin ersättning från parlamentet.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att pröva talan i den del den avser skrivelsen från direktören för direktorat B ”Ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter”, under Europaparlamentets Generaldirektorat för Finans, av den 21 september 2015 och debetnota nr 2015-1320 av den 18 september 2015.

2)	Talan avvisas i övrigt.

3)	Pier Antonio Panzeri ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)	Parlamentet ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 27, 25.1.2016.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/48

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 juli 2016 – MSD Animal Health Innovation och Intervet international mot EMA

(Mål T-729/15 R)

((Interimistiskt förfarande - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar som innehas av EMA och som rör uppgifter som ett företag ingett i samband med sin ansökan om godkännande för försäljning av ett läkemedel - Beslut om att ge en tredje man tillgång till handlingarna - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet - Fumus boni juris - Intresseavvägning))

(2016/C 335/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: MSD Animal Health Innovation GmbH (Schwabenheim, Tyskland) och Intervet international BV (Boxmeer, Nederländerna) (ombud: advokaten P. Bogaert, B. Kelly och H. Billson, solicitors, J. Stratford, QC, och C. Thomas, barrister)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) (ombud: T. Jabłoński, N. Rampal Olmedo, A. Spina, A. Rusanov och S. Marino)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av EMA:s beslut EMA/785809/2015 av den 25 november 2015 om att, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43), ge en tredje man tillgång till vissa handlingar innehållande upplysningar som lämnats i samband med en ansökan om godkännande för försäljning av det veterinärmedicinska läkemedlet Bravecto.

Avgörande

Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) beslut EMA/785809/2015 av den 25 november 2015 om att, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ge en tredje man tillgång till rapporterna om toxikologiska tester C 45151/test av dermal toxicitet under 28 dagar (semiocklusiv tillämpning under sex timmar) på Wistar-råttor, C 45162/test av oral toxicitet (sondmatning) under 28 på Wistar-råttor och C 88913/test av dermal toxicitet under 28 dagar (semiocklusiv tillämpning under sex timmar) på Wistar-råttor får tills vidare inte verkställas.

2)	EMA åläggs att inte lämna ut de rapporter som nämns i punkt 1.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/48

Överklagande ingett den 21 juli 2016 – Asna mot EUIPO – Wings Software (ASNA WINGS)

(Mål T-382/16)

(2016/C 335/64)

Överklagandet är avfattat på spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Asna, Inc. (San Antonio, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaterna J. Devaureix och J. C. Erdozain López)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Wings Software BVBA (Heist-Op-den-Berg, Belgien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”ASNA WINGS” – Registreringsansökan nr 11 388 352

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 26 april 2016 i ärende R 436/2015-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan, med samtliga dokument och därtill hörande kopior, kan tas upp till sakprövning,

—	godta den bevisning som lagts fram,

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och förklara att detta beslut inte kan tillämpas, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Fel avseende motpartens bevis på användning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/49

Överklagande ingett den 22 juli 2016 – AIA mot EUIPO – Casa Montorsi (MONTORSI F. & F.)

(Mål T-389/16)

(2016/C 335/65)

Överklagandet är avfattat på italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Agricola italiana alimentare SpA (AIA) (San Martino Buon Albergo, Italien) (ombud: advokaten S. Rizzo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Casa Montorsi Srl (Vignola, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Agricola italiana alimentare SpA

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”MONTORSI F. & F.” – EU-varumärkesregistrering nr 5 681 663

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 28 april 2016 i ärende R 1239/2014-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 53.1 a i förordning nr 207/2009, jämförd artikel 8.1 b i den förordningen.

—	Åsidosättande av artikel 53.3 i förordning nr 207/2009.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/50

Överklagande ingett den 26 juli 2016 – Starbucks mot EUIPO – Nersesyan (COFFEE ROCKS)

(Mål T-398/16)

(2016/C 335/66)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Starbucks Corp. (Seattle, Washington, Förenta staterna) (ombud: Solicitor I. Fowler och advokaten J. Schmitt)

Motpart: Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hasmik Nersesyan (Borgloon, Belgien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket innehållande ordelementen ”COFFEE ROCKS” – Registreringsansökan nr 11 881 943

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 24 maj 2016 i ärende R 559/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna eller – för det fall motparten vid överklagandenämnden intervenerar – förplikta motparten och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna gemensamt.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/51

Överklagande ingett den 22 juli 2016 – Berliner Stadtwerke mot EUIPO (berlinGas)

(Mål T-402/16)

(2016/C 335/67)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Berliner Stadtwerke GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten O. Spieker)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”berlinGas” – Registreringsansökan nr 14 067 714

Överklagat beslut: Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 12 maj 2016 (ärende R 291/2016-1)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta kostnaderna för överklagandeförfarandet.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 jämförd med artikel 7.2 i förordning nr 207/2009.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/51

Överklagande ingett den 28 juli 2016 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Vivatech (Immunostad)

(Mål T-403/16)

(2016/C 335/68)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kaase och J. Plate)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Vivatech (Paris, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Immunostad” – EU-varumärke nr 9 552 225

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 19 april 2016 i ärende R 863/2015-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta samtliga rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 207/2009.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/53

Talan väckt den 14 juni 2016 – ZZ m.fl. mot kommissionen

(Mål F-29/16)

(2016/C 335/69)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökanden: ZZ m.fl. (ombud: C. Cortese, avvocato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut som innebär att sökandens efterlevandepension samt barnpension som beviljats sökandens tre barn sänks med 22 368,13 euro med stöd av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna.

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara beslutet från Byrån för löneadministration och utbetalning av individuella ersättningar (PMO.4) av den 17 augusti 2015 om återkrävande av den felaktigt utbetalda efterlevande– och barnpensionen vad avser ZZ:s och ZZ:s två minderåriga döttrars rättigheter samt, i den utsträckning det krävs, ogiltigförklara det tysta beslutet om avslag på klagomålet,

—

ogiltigförklara beslutet från Byrån för löneadministration och utbetalning av individuella ersättningar (PMO.4) av den 17 augusti 2015 om återkrävande av den felaktigt utbetalda efterlevande– och barnpensionen vad avser X:s rättigheter samt, i den utsträckning det krävs, ogiltigförklara det tysta beslutet om avslag på klagomålet,

—

förplikta kommissionen att utge skadestånd för ekonomisk och ideell skada som sökandena har åsamkats till följd av att deras rätt till god förvaltning och administrationens omsorgsplikt har åsidosatts

—	med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lönen i lönegrad AD9 som ZZ har uppburit i egenskap av tillfälligt anställd vid EFSA och lönen i lönegrad AD12 som ZZ skulle uppbära i egenskap av tjänsteman vid kommissionen under ett års tid,

—

med ett belopp som motsvarar återkravsbeloppet i det angripna beslutet, ökat med skillnaden mellan storleken på pensioner enligt yttrande om ändring nr 2 och storleken på pensioner enligt yttrande om ändring nr 3, från och med den tidpunkt för ikraftträdande av yttrande om ändring nr 3 till dess att familjen flyttar tillbaka till sin tidigare stadigvarande bosättningsort. Flyttfristen kan skäligen antas ta upp till ett år beräknat från det datum då det aktuella målet avgörs, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/54

Talan väckt den 12 juli 2016 – ZZ mot kommissionen

(Mål F-36/16)

(2016/C 335/70)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna N. de Montigny och J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att inte befordra sökanden till lönegrad AST7 under befordringsförfarandet 2015.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet som meddelades den 13 november 2015 om offentliggörande av förteckningen över befordrade tjänstemän under befordringsförfarandet 2015 i den del det beslutats att inte befordra sökanden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

12.9.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 335/54

Talan väckt den 29 juli 2016 – ZZ mot EIB

(Mål F-37/16)

(2016/C 335/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten B. Maréchal)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (EIB)

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet som meddelats inom ramen för utredningen om respekt för värdighet på arbetsplatsen gällande påstådda sexuella trakasserier, i vilken sökandens klagomål och begäran om skadestånd för ideell skada samt ersättning för sjukvårdskostnader avslogs.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara beslutet som meddelades den 16 oktober 2015 inom ramen för utredningen om respekt för värdighet på arbetsplatsen som inletts av sökanden den 20 maj 2015 mot hennes överordnade och utförts av utredningskommittén. Sökanden yrkar även att personaldomstolen ska ogiltigförklara utredningskommitténs rapport daterad den 14 september 2015 som är kopplad till sökandens begäran om respekt för värdighet på arbetsplatsen, och i vilken hennes klagomål avslogs och olämpliga rekommendationer inkluderades, inklusive en revidering av rapporten,

—	ersätta sjukvårdskostnaderna som följt på grund av de skador som sökanden lidit och som hittills uppgår till 977 euro (inklusive mervärdesskatt) och ett preliminärt belopp om 5 850 euro för framtida sjukvårdskostnader,

—	bevilja skadestånd för den ideella skadan som sökanden lidit till ett belopp om 20 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 335

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	59 årgången 12 september 2016

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2016/C 335/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1