29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/1

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/2

—

med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

—

med beaktande av artikel 228 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (1), särskilt artikel 3.7,

—

med beaktande av artikel 205.2 första meningen i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0022/2013), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har Europeiska ombudsmannen befogenhet att från varje unionsmedborgare ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet.

B.

Klagomål från EU-medborgarna är en viktig informationskälla beträffande eventuella överträdelser av unionsrätten.

C.

I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

D.

Administrativa missförhållanden definieras varken i fördragen eller i Europeiska ombudsmannens stadga. Det innebär att denna uppgift lämnas till ombudsmannen, med förbehåll för EU-domstolens tolkningsrätt. I sin första årsrapport lämnade ombudsmannen en icke uttömmande förteckning över agerande som utgör ett administrativt missförhållande.

E.

Efter Europaparlamentets uppmaning att fastställa en exakt och tydlig definition av administrativa missförhållanden uppgav ombudsmannen i sin årsrapport 1997 att ”ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller princip som är bindande för organet”.

F.

Denna definition kompletterades med ett uttalande om att ombudsmannen vid undersökningar av om en unionsinstitution eller ett unionsorgan har handlat i enlighet med en bestämmelse eller princip som är bindande för organet, först och främst måste fastställa om institutionen eller organet har handlat lagenligt.

G.

Ombudsmannen övervakar också tillämpningen av de kodexar för god förvaltningssed som institutionerna har fastställt och som innehåller allmänna förvaltningsrättsliga principer, däribland principen om god service, samt stadgan om de grundläggande rättigheterna, som i alla avseenden är tillämplig på alla delar av EU:s egen förvaltning.

H.

Ombudsmannen har under de senaste 16,5 åren lagt fram 18 särskilda rapporter och därmed hittills visat prov på stor samarbetsvilja och beredskap att ta ansvar genom att använda sådana rapporter till Europaparlamentet endast som ett sista politiskt verktyg. Ombudsmannen har därigenom visat sin allmänna vilja att uppnå lösningar som präglas av samförstånd.

I.

Denna särskilda rapport gäller kommissionens hantering av ett klagomål som lämnades in till den 2006 på initiativ av 27 medborgare som bekämpade vad de såg som de negativa konsekvenserna av utbyggnaden av Wiens flygplats.

J.

I artikel 2 i direktivet om miljökonsekvensbedömning (MKB-direktivet) (2) anges att ”medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan […] blir föremål för en bedömning av denna påverkan innan tillstånd ges”.

K.

Kommissionen drog slutsatsen att arbetena i fråga hade genomförts utan den obligatoriska miljökonsekvensbedömningen och skickade den 21 mars 2007 en formell underrättelse till Österrike avseende landets underlåtelse att utarbeta en miljökonsekvensbedömning. I sitt svar av den 7 maj 2007 kunde Österrike inte bestrida att de berörda infrastrukturåtgärderna hade lett och fortfarande ledde till en betydande ökning av flygtrafiken och medföljande störningar över Wien, dvs. att de berörda åtgärderna medförde en betydande miljöpåverkan.

L.

Med tanke på att de berörda arbetena inte hade avslutats och inte heller var nära att avslutas föredrog kommissionen att försöka nå en överenskommelse med de österrikiska myndigheterna för att i möjligaste mån åtgärda denna försummelse i stället för att anmäla Österrike till EU-domstolen. Kommissionen kom överens med de österrikiska myndigheterna om att de skulle utarbeta en efterhandsmiljökonsekvensbedömning för att bland annat fastställa vilka begränsningsåtgärder som skulle behövas för att minska följderna av bullret för de personer som bor nära flygplatsen.

M.

Ombudsmannen godtog kommissionens valda tillvägagångssätt. Klagandena var missnöjda med hur efterhandsmiljökonsekvensbedömningen genomförts. De kritiserade särskilt att de inte hade haft tillgång till rättslig prövning enligt MKB-direktivet och att det österrikiska transportministeriet, som var den myndighet som var ansvarig för bedömningen, var samma myndighet som tidigare beviljat tillstånden för arbetena i fråga och därmed befann sig i en intressekonflikt.

N.

Efter sin undersökning drog ombudsmannen slutsatsen att han inte kunde fastställa att kommissionen hade försäkrat sig om att efterhandsmiljökonsekvensbedömningen hade genomförts på vederbörligt sätt. Eftersom förfarandet pågick och kommissionen hade uppgett att den skulle avsluta överträdelseförfarandet först när den var övertygad om att de österrikiska myndigheterna vidtagit nödvändiga åtgärder, avslutade ombudsmannen sin undersökning då han inte ansåg att det i det skedet behövdes några fler insatser från hans sida.

O.

I november 2010 vände sig klagandena återigen till ombudsmannen. Ombudsmannen inledde en andra undersökning, under vilken han granskade kommissionens akt. Ombudsmannen ansåg att akten inte visade att de påpekanden som klagandena framfört under den period då efterhandsmiljökonsekvensbedömningen genomförts hade diskuterats med de österrikiska myndigheterna, och inte heller att ombudsmannens beslut i fråga om det första klagomålet hade gett upphov till ytterligare korrespondens utöver rapporterna om miljökonsekvensbedömningen från Österrike.

P.

Detta förhållande fick ombudsmannen att dra slutsatsen att kommissionen hade bortsett från hans slutsatser från den första undersökningen. Ombudsmannen ansåg i synnerhet att kommissionen inte hade varit konsekvent i sina svar till honom om möjligheterna till rättslig prövning av efterhandsmiljökonsekvensbedömningen och att kommissionen inte heller krävt att en annan myndighet än transportministeriet, som hade gett tillstånd för arbetena, skulle utses för att utarbeta miljökonsekvensbedömningen.

Q.

Ombudsmannen utfärdade ett förslag till rekommendation till kommissionen, där han uppmanade den att ”ompröva sin inställning till hanteringen av klagomålet om överträdelse angående Wiens flygplats och åtgärda de brister som påpekats av ombudsmannen”. Ombudsmannen påpekade också att detta innebar att ”kommissionen i sina fortsatta åtgärder i överträdelseförfarandet borde beakta de nationella myndigheternas skyldighet att se till att i) klagandena får tillgång till ett prövningsförfarande, och ii) åtgärder vidtas för att hantera en uppenbar intressekonflikt i tillämpningen av direktiv 85/337/EEG”.

R.

När det gällde den första punkten hävdade kommissionen i sitt svar till ombudsmannen att den hade tagit upp frågan om tillgång till rättslig prövning med de österrikiska myndigheterna, men att den hade godtagit myndigheternas ståndpunkt att detta skulle ha gett upphov till problem i den nationella lagstiftningen om rättsliga förfaranden. Kommissionen påpekade att de österrikiska myndigheterna hade åtagit sig att se till att de kumulativa effekterna av de tidigare anläggningsarbetena, som endast bedömts i efterhand, skulle beaktas fullständigt i en miljökonsekvensbedömning av en tredje start- och landningsbana som skulle omfattas av ett fullständigt rättsligt prövningsförfarande.

S.

När det gällde det andra påståendet om administrativa missförhållanden hävdade kommissionen att MKB-direktivet inte innehåller några bestämmelser om befogenhetsfördelning för de miljökonsekvensbedömningar som ska utarbetas av medlemsstaterna. Enligt subsidiaritetsprincipen får medlemsstaterna organisera sina förvaltningar som de finner lämpligt, och de är följaktligen helt fria att besluta om vilken myndighet som ska ha ansvar för förfarandena enligt MKB-direktivet. Det är en allmän förvaltningsrättslig princip i alla medlemsstater att en myndighet som har fattat ett lagstridigt beslut som har varit föremål för ett administrativt överklagande eller en domstolsdom också har ansvar för att åtgärda situationen.

T.

Ombudsmannens förslag till rekommendation beaktades således inte, och han ansåg att detta ärende utgjorde ett exempel på en situation där kommissionen underlåtit att vidta lämpliga korrigerande åtgärder med avseende på en tydlig överträdelse av EU:s lagstiftning genom att se till att efterhandsmiljökonsekvensbedömningen utarbetades på ett opartiskt sätt och att den dessutom hade bortsett från ombudsmannens rekommendation om tillgång till rättslig prövning i samband med miljökonsekvensbedömningen.

U.

Ombudsmannen ansåg därför att det var lämpligt att uppmärksamma Europaparlamentet på ärendet.

V.

Den 26 oktober 2012 antog kommissionen ett förslag om översyn av MKB-direktivet. Utskottet för rättsliga frågor har utarbetat ett initiativbetänkande med en begäran om en allmän reglering av de administrativa förfarandena för EU:s egen förvaltning.

1.

Europarlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens särskilda rapport, som belyser viktiga problem med tillämpningen av MKB-direktivet och genomförandet av överträdelseförfarandena.

2.

Europaparlamentet påminner om att ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller princip som är bindande för organet.

3.

Europaparlamentet konstaterar att det påstådda administrativa missförhållandet rör det sätt på vilket kommissionen hanterade överträdelseförfarandet mot Österrike, inte minst dess underlåtenhet både att se till att den myndighet som hade utfärdat tillstånden för anläggningsarbetena utan den obligatoriska konsekvensbedömningen inte fick ansvaret för att utarbeta en efterhandsmiljökonsekvensbedömning, och att sörja för att den klagande skulle få tillgång till rättslig prövning i samband med miljökonsekvensbedömningen.

4.

Europaparlamentet betonar att ombudsmannens särskilda rapport inte behandlar frågan om huruvida de österrikiska myndigheterna har agerat på ett felaktigt sätt utan undersöker om kommissionen hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter i sin undersökning av och sitt agerande med anledning av ett klagomål som den hade mottagit och i sina åtgärder till följd av ombudsmannens uppmaningar och rekommendationer från dennes första undersökning av fallet.

5.

Europaparlamentet delar ombudsmannens oro över de eventuellt negativa följderna av intressekonflikter i samband med miljökonsekvensbedömningar och håller med om att denna fråga bör åtgärdas. Parlamentet förstår samtidigt att kommissionen var orolig över att den skulle ha överskridit sina befogenheter om den hade krävt att de österrikiska myndigheterna skulle utse en annan instans att ansvara för efterhandsmiljökonsekvensbedömningen.

6.

Europaparlamentet råder medlemsstaternas behöriga myndigheter att vara uppmärksamma på eventuella intressekonflikter i tillämpningen av den gällande lagstiftningen, och att även förbereda sig för eventuella ändringar av EU-lagstiftningen på detta område. Parlamentet betonar de nationella ombudsmännens roll som medlare för att hjälpa medborgarna att vidta åtgärder mot potentiella intressekonflikter och fall av administrativa missförhållanden i allmänhet i medlemsstaternas förvaltningar.

7.

Europaparlamentet anser, när det gäller ombudsmannens andra påstående, att en ärlig, aktiv och omfattande inkludering av lokalbefolkningen vid tillämpningen av MKB-direktivet i grund och botten är av avgörande betydelse, och således att öppna och insynsvänliga medlingsförfaranden bör genomföras i fler fall inför projekt som kan få stora konsekvenser för den nära omgivningen och människors hälsa. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin erkänsla för samrådet med allmänheten inför miljökonsekvensbedömningen i samband med byggandet av en tredje start- och landningsbana på Wiens flygplats, där man dessutom även beaktade de sammanlagda konsekvenserna – t.ex. i form av bullerstörningar – av de utvidgningar som gav upphov till överträdelseförfarandet i fråga och för vilka en fullständig granskning finns att tillgå.

8.

Europarlamentet instämmer i ombudsmannens åsikt om att det är god förvaltningssed att föra tydliga register och uppdatera dessa, eftersom detta till exempel ger ombudsmannen möjlighet att kontrollera att hans rekommendationer har beaktats på vederbörligt sätt.

9.

Europaparlamentet anser även att det är önskvärt – som ett relevant inslag i god förvaltningssed – att upprätthålla en ändamålsenlig, tydlig och konsekvent korrespondens med de klagande under överträdelseförfaranden och med ombudsmannen under dennes undersökningar.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att den har för avsikt att förbättra sina förfaranden i båda dessa avseenden – skriftliga register och noggrann korrespondens – så att sådana kommunikationsproblem som uppstod i föreliggande ärende kan undvikas i framtiden.

11.

Europaparlamentet betonar att varken kommissionen eller Österrikes myndigheter bröt mot befintlig unionslagstiftning när efterhandsmiljökonsekvensbedömningen gjordes. Bedömningen byggde på ett förfarande av eget slag (sui generis) som förhandlats fram för detta specifika fall. Parlamentet påpekar emellertid att unionslagstiftningen inte omfattar någon rättslig grund för ett sådant förfarande; detta måste ses som ett undantagsfall och en konsekvens av en tidigare bristande överensstämmelse med direktivet, vilken man inte kan komma till rätta med.

12.

Europaparlamentet anser att kommissionen i sina förhandlingar med de österrikiska myndigheterna kunde ha gjort större ansträngningar i fråga om tillgången till rättslig prövning, med tanke på att de relevanta bestämmelserna (artikel 10a) införlivades i österrikisk lag 2005 och på intressekonflikten hos det ansvariga österrikiska ministeriet. Parlamentet påminner om den övergripande principen i EU:s rättspraxis om att lagen inte bara ska följas bokstavligen, utan att även lagens syfte och anda ska beaktas.

13.

Europaparlamentet anser att de omständigheter som föranledde kommissionens överträdelseförfarande och följaktligen klagomålet till Europeiska ombudsmannen ger upphov till allvarliga farhågor om medlemsstaternas, i det här fallet Österrikes, genomförande av direktiv 85/337/EEG vid detta tillfälle. Parlamentet välkomnar att man under 2009 års översyn av den förbundslagstiftning i Österrike som genomför MKB-direktivet vederbörligen tog hänsyn till bland annat slutsatserna i det aktuella överträdelseförfarandet så att Österrikes lagstiftning gjordes förenlig med unionslagstiftningen i detta avseende.

14.

Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar under årens lopp har uppmärksammats på flera ärenden där medlemsstater anses ha tillåtit att projekt har godkänts och genomförts utan den obligatoriska miljökonsekvensbedömningen.

15.

Europaparlamentet anser att de berörda delarna av allmänheten bör ha tillgång till effektiva rättsliga instrument när projekt mycket sannolikt kommer att medföra en överträdelse av grundläggande krav i MKB-direktivet för att omedelbart kunna begära förtydliganden från den behöriga MKB-myndigheten rörande projektens förenlighet med unionsbestämmelserna så att oåterkalleliga miljöskador under genomförandet av sådana projekt kan förebyggas.

16.

Europaparlamentet konstaterar likaså att begreppet efterhandsmiljökonsekvensbedömning inte förekommer i det gällande MKB-direktivet och att detta instrument förhandlades fram av kommissionen i syfte att åtgärda en faktisk situation, där tillstånden redan hade beviljats och arbetena redan hade utförts.

17.

Europaparlamentet påpekar att ärendet om Wiens flygplats belyser brister i det gällande MKB-direktivet, exempelvis hur man ska hantera projekt som praktiskt taget är oåterkalleliga eftersom de redan har genomförts, vilket innebär att de eventuella miljöskadorna redan har uppstått, samt problemet med intressekonflikter inom ansvariga myndigheter, vilket påstås vara fallet i föreliggande ärende.

18.

Europaparlamentet hänvisar till årsrapporten 2011 från utskottet för framställningar, där utskottet betonar behovet av att garantera ett objektivt och opartiskt genomförande av miljökonsekvensbedömningar. Parlamentet påminner om att kommissionen uppmanades att se till att MKB-direktivet förstärks genom att tillhandahålla tydligare ramar när det gäller oberoende expertstudier, gemensamma tröskelvärden inom EU, en längsta tidsram för förfarandet inklusive effektiva offentliga samråd, krav på motiverade beslut, en obligatorisk utvärdering av lämpliga alternativ och ett system för kvalitetskontroll.

19.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en översyn av MKB-direktivet i syfte att förstärka det. Parlamentet förklarar att det kommer att engagera sig helhjärtat tillsammans med kommissionen och rådet i arbetet för att se till att detta viktiga direktiv fyller sitt syfte på ett ännu mer effektivt och objektivt sätt (3).

20.

Europaparlamentet konstaterar att det gällande direktivet inte föreskriver att de myndigheter som har ansvaret för beviljande av tillstånd ska agera på ett objektivt och opartiskt sätt, och att direktivet inte heller innehåller några sådana krav för de organ som utarbetar miljökonsekvensbedömningar. Parlamentet konstaterar att direktivet inte innehåller några bestämmelser vare sig om hur man bör agera när ett projekt redan genomförts respektive nästan färdigställts eller om hur de berörda delarna av allmänheten, med hjälp av ett tydligt och obyråkratiskt förfarande, skulle kunna erhålla omedelbara förtydliganden från den ansvariga MKB-myndigheten om förenligheten med unionsbestämmelserna hos sådana projekt, som mycket sannolikt kommer att medföra en överträdelse av grundläggande bestämmelser i MKB-direktivet. Parlamentet anser därför att översynen av direktivet om miljökonsekvensbedömning utgör ett lämpligt tillfälle att införa sådana krav och bestämmelser.

21.

Europaparlamentet anser att detta ärende också visar att det förutom åtgärder för att stärka bestämmelserna i MKB-direktivet även behövs tydligare överträdelseförfaranden, företrädesvis genom antagande av en allmän förordning om administrativa förfaranden för EU-förvaltningen, varigenom den klagandes ställning stärks. Parlamentet anser att en sådan förordning skulle lämpa sig för att klargöra myndigheternas skyldigheter i kommunikationen med klagande inom ramen för fall av överträdelser och med organ som företräder unionsmedborgare, såsom utskottet för framställningar och ombudsmannen, bland annat när det gäller att införa en skyldighet att snarast möjligt följa ombudsmannens rekommendationer för att undvika sådana misstolkningar som uppstod i det aktuella fallet.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, Europeiska ombudsmannanätverket och medlemsstaternas parlament.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/6

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen och av artikel 8, artikel 153.1 i och artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173) och dess åtföljande dokument om att ta tillvara sysselsättningspotentialen inom personliga tjänster och hushållstjänster (SWD(2012)0095),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011,

—

med beaktande av kommissionens rapport från 2011 om utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män under 2010 SEC(2011)0193,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 om strategin för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (COM(2010)0193),

—

med beaktande av direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (1),

—

med beaktande av direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (3),

—

med beaktande av konventionen av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om kvinnors företagande i små och medelstora företag (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om situationen för ensamstående mödrar (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2011 (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors arbetsvillkor inom tjänstesektorn (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer (17),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl:

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0048/2013), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen genomgår den största ekonomiska och finansiella krisen sedan depressionen på 1930-talet. Krisen har lett till att arbetslösheten i alla medlemsstater och särskilt i de södra medlemsstaterna har skjutit i höjden. Effekterna av krisen är särskilt allvarliga för sårbara personer och framför allt kvinnor som berörs direkt genom att de mister sitt arbete, får sänkt lön eller osäkrare anställningsförhållanden och indirekt genom budgetnedskärningarna i offentlig service och socialt stöd. Det är därför mycket viktigt att bland annat jämställdhetsaspekten verkligen tas i beaktande i hanteringen av krisen och utvecklingen av lösningar för att övervinna den.

B.

Rätten till arbete är en nödvändig förutsättning för kvinnors faktiska jämställdhet, ekonomiska oberoende och självförverkligande på det yrkesmässiga planet. Den rådande krisen är inte bara finansiell och ekonomisk, utan är även en kris för demokratin, jämlikheten, den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män. Krisen utnyttjas dessutom som en ursäkt för att minska, eller till och med stoppa, viktiga insatser för att hantera klimatförändringarna och de kommande miljöutmaningarna.

C.

Färska undersökningar visar att kvinnor utgör endast 5 procent av beslutsfattarna inom EU:s finansiella institutioner och att alla riksbankschefer i de 27 medlemsstaterna är män. Genusstudier visar att kvinnor har ett annat sätt att styra än män eftersom de undviker risker och i större utsträckning fokuserar på ett långsiktigt perspektiv.

D.

I krisens inledning drabbades män hårdare än kvinnor. Arbetslösheten har därför ökat men i olika grad för män och kvinnor. Kvinnorna var inte de första offren för krisen, men de påverkas i dag mer av dess konsekvenser (fler kvinnor har otrygga anställningar, arbetar deltid, är mer utsatta för risken för uppsägning, lägre löner, sämre socialt skydd etc.) och under längre tid. Denna fas är mycket mindre väldokumenterad. Dessutom saknas det tillförlitliga och jämförbara statistiska uppgifter, och det finns därför en tendens att krisens effekter för kvinnorna underskattas.

E.

Kvinnor spelar en avgörande roll för att stimulera ekonomisk utveckling. Ökad egenmakt för kvinnor kan ekonomiskt lyfta både samhällen och familjer ut ur fattigdom.

F.

Arbetsmarknadspolitiken tenderar att i kristider fokusera på att påverka sysselsättningsnivån generellt, och inte på icke förvärvsarbetande kvinnor.

G.

Arbetslösa kvinnor tas ofta inte med i den officiella statistiken och skillnaderna i arbetslöshetstal mellan könen underskattas ofta eftersom kvinnor tenderar att oftare dra sig tillbaka från arbetsmarknaden av olika skäl (graviditet, familjeansvar, tidsbrist) och utföra obetalt eller informellt arbete, ofta hushålls- och omsorgsarbete, eller arbete inom skuggekonomin, samtidigt som det hittills finns få studier av vilka konsekvenser nedskärningarna i de offentliga utgifterna har ur ett jämställdhetsperspektiv.

H.

De budgetnedskärningar som regeringarna genomför i samband med åtstramningspaketen berör främst den offentliga sektorn och dess välfärdstjänster där kvinnor är överrepresenterade – omkring 70 procent av de anställda inom den offentliga sektorn är kvinnor, som även är de som främst utnyttjar välfärdstjänsterna – men också den privata sektorn, och kvinnor drabbas nu hårdast av åtstramningsåtgärderna. Hittills har ingen medlemsstat genomfört någon bedömning av vilka konsekvenser de föreslagna nedskärningarna i de offentliga utgifterna och den finanspolitiska konsolideringen får ur ett jämställdhetsperspektiv, varken de enskilda åtgärderna eller åtgärdernas samlade verkan.

I.

Kvinnor är mer beroende av sociala förmåner, som skärs ned som ett led i åtstramningsåtgärderna.

J.

En krissituation som den som vi befinner oss i för närvarande kräver djupgående strukturreformer av arbetsmarknaden.

K.

Minskningen av antalet arbetstillfällen åtföljs för kvinnors del i hög grad av en ändring av arbetstiderna, inklusive längre arbetsdagar, ofta med olika arbetsskift. Återhämtningen kommer högst sannolikt att ske snabbare i industrin vilket kommer att medföra en snabbare återhämtning för manlig sysselsättning än för kvinnlig sysselsättning. Kvinnor kommer alltså att beröras mer långvarigt av åtstramningsåtgärderna inom den offentliga sektorn, vilket på lång sikt kan komma att påverka de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet.

L.

Den nuvarande krisen bidrar till en ökad exploatering av kvinnor både inom den lagliga och den olagliga ekonomin. Den kommer att få avsevärda konsekvenser på lång sikt för de kvinnor som har icke-linjära karriärer (inbegripet de som har tillfälliga arbeten, deltidsarbeten, oregelbundna, icke-typiska eller informella arbeten med låg lön), ofta ofrivillig deltid, vilket leder till att kvinnors pensionsinbetalningar blir ofullständiga och att fler kvinnor riskerar att hamna i fattigdom. Det kan leda till att kvinnor får rätt till endast en mycket låg pension och att de hamnar under fattigdomsgränsen. En hel generation av både unga kvinnor och män riskerar att gå förlorad, som förvägras arbete, möjligheter, trygga anställningar och ofta utbildningsmöjligheter till följd av ekonomiska svårigheter.

M.

Krisen försvårar ytterligare möjligheterna att kombinera yrkes- och familjeliv. Att ha barn inverkar olika på kvinnors och mäns sysselsättning. Andelen mödrar på arbetsmarknaden är 12 procent lägre jämfört med kvinnor utan barn, medan sysselsättningsgraden bland fäder är 8,7 procent högre än bland män som inte har barn.

N.

Jämställdhetsperspektivet har inte beaktats i de nuvarande och planerade initiativen och politiska åtgärderna för att komma ut ur krisen.

O.

Könsstereotypa föreställningar påverkar kvinnors sysselsättning. Till exempel är idén att mäns arbetslöshet är en ”allvarligare” fråga än kvinnors ytterligare en av redan många könsstereotyper, som inverkar negativt på kvinnors sysselsättningsmöjligheter. I praktiken är synen på mäns arbetslöshet annorlunda än kvinnors, eftersom män fortfarande betraktas som familjeförsörjare och kvinnor anses ha det största ansvaret för familjen.

P.

Omkring 23 procent av EU:s befolkning låg i riskzonen för fattigdom och social utestängning 2010 (18) och den ökande fattigdomen bland befolkningen berör främst kvinnor som ofta har flera problem samtidigt, vilket är fallet för äldre ensamstående kvinnor och ensamstående föräldrar (till största delen kvinnor). De har svårt att behålla eller hitta ett arbete under dessa förhållanden, de har svårt att hitta lämpligt boende och att ta hand om personer som behöver omsorg (barn, föräldrar, sjuka eller funktionshindrade) och har svårt att förena arbete och familjeliv eftersom det saknas lämpliga stödstrukturer och på grund av varierande nationell politik på området i de 27 EU-medlemsstaterna.

Q.

Krisen har ytterligare förvärrat de sociala och ekonomiska villkoren för många missgynnade samhällen, har lett till att fler flickor slutar skolan i förtid och till att kvinnor har blivit ännu sårbarare för människohandel.

R.

Nedskärningarna i tjänster och förmåner hotar kvinnors ekonomiska oberoende, eftersom sociala förmåner utgör en stor del av deras inkomst och kvinnor tenderar att utnyttja offentliga tjänster i större utsträckning än män. Ensamstående mödrar och ensamstående kvinnliga pensionärer drabbas hårdast av de samlade nedskärningarna.

S.

Man har kunnat konstatera en ökning av kvinnors informella och obetalda arbete (frivilligt eller ofrivilligt) med sämre socialt skydd, för att komma undan krisen. Enligt en undersökning från OECD (19) utgör arbete i hemmet 33 procent av BNP i OECD:s medlemsländer.

T.

Den minskade skillnaden mellan arbetslöshetstalen för kvinnor och för män återspeglar snarare en allmän försämring av levnads- och arbetsvillkoren än framsteg mot ökad jämställdhet.

U.

Kvinnor som kommer in på arbetsmarknaden spelar en viktig roll för att få tillbaka tillväxten. Deras arbete ökar familjens inkomster vilket ökar konsumtionen och bidrar till att få igång ekonomin. Jämställdhet har således en positiv inverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.

V.

Den färska sekundäranalysen av den femte europeiska undersökningen om arbetsvillkor (”Kvinnor, män och arbetsvillkor i Europa – sekundäranalys av den femte europeiska undersökningen om arbetsvillkor”, Eurofound 2012 – kommer att offentliggöras 2013) visar att könssegregering är negativt för både manliga och kvinnliga arbetstagare. Både kvinnor och män uppger att de trivs bättre på arbetsplatsen och är nöjdare med arbetet när de har kolleger av båda könen. Trots detta återstår fortfarande mer att göra för att motverka könssegregeringen på arbetsmarknaden, den könspolariserade yrkesutvecklingen och ”enkönade” arbetsplatser (eftersom tre femtedelar av arbetstagarna i EU arbetar på arbetsplatser där alla anställda är av samma kön).

W.

Vissa jämställdhetsåtgärder har ställts in eller fördröjts och potentiella budgetnedskärningar i framtiden kan inverka på kvinnors sysselsättning och på jämställdhetsarbetet.

X.

Den ekonomiska nedgången bör inte användas som förevändning för att fördröja politiska åtgärder vars syfte är att göra det lättare att förena arbete och familj och minska medlen till omsorg och möjligheter till ledighet, eftersom detta särskilt påverkar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden.

Y.

Våld mot kvinnor är ett utbrett problem i alla länder och i alla socialgrupper. Ekonomiska påfrestningar leder ofta till en mer frekvent, våldsammare och farligare misshandel. Studier visar att våldet mot kvinnor ökar när män känner sig undanträngda och maktlösa på grund av den ekonomiska krisen.

Z.

Det är kvinnor som främst gynnats av sysselsättningsskapandet mellan 1998 och 2008 (sysselsättningsgraden för kvinnor i EU låg då på 55,6 respektive 62,8 procent) (20). Medan sysselsättningen har stigit med 12,7 procent för kvinnor men bara med 3,18 procent för män, var arbetslösheten fortfarande något högre för kvinnor 2012 (21) (10,7 procent för kvinnor mot 10,6 procent för män).

AA.

2011 arbetade 31,6 procent av kvinnorna deltid mot 8,1 procent av männen.

1.

Europaparlamentet erinrar om att jämställdhet är ett av EU:s grundläggande mål som särskilt bör tas i beaktande i arbetet med att finna lösningar på den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen, inbegripet investeringar i den offentliga sektorn, välfärdssektorn och i miljövänliga bostäder, transporter etc. samt skapande av statliga inkomster genom effektivare skattepolitik. Parlamentet beklagar att man i sina politiska lösningar på krisen, däribland återhämtningspaketen, inte har förstått, analyserat och korrigerat effekterna av krisen på jämställdheten. Parlamentet påpekar att jämställdhetsperspektivet i stort sett inte integrerats alls i den strategi som föregick Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i de makroekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera jämställdhetsaspekten i all politik, framför allt i frågor som berör konsekvenserna av åtstramnings- och återhämtningsåtgärder i samband med krisen, ekonomisk styrning, hållbar utveckling och gröna jobb, yrkesutbildning, migration, samarbete och utveckling, arbetsmiljö och åtgärder som planeras eller genomförs för att motverka eller begränsa krisens effekter.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka och belysa den ekonomiska krisens omedelbara och långsiktiga konsekvenser för kvinnor, särskilt om och i så fall hur krisen förvärrar de befintliga könsklyftorna och dess konsekvenser, såsom ökad risk för könsrelaterat våld, försämrad hälsa bland mödrar och barn och fattigdom bland äldre kvinnor.

4.

Europaparlamentet påminner om att efter att ha nått en sysselsättningsgrad bland kvinnor på 62,8 procent 2008, med en ständig stigning under de tio föregående åren, har detta tal sjunkit något i EU sedan den ekonomiska krisen inleddes och låg 2011 på 62,3 procent. Det är därför nödvändigt att föreslå hållbara lösningar och jämställdhetsaspekten måste beaktas i strategierna i både EU och medlemsstaterna för att bevara sysselsättningen och få igång tillväxten.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ytterligare anpassning av strukturfonderna för att säkerställa ytterligare stöd till kvinnors sysselsättning inom områden som sannolikt kommer att påverkas av krisen samt stöd till barnomsorg, yrkesutbildning och tillträde till arbetsmarknaden.

6.

Europaparlamentet understryker betydelsen av flaggskeppsinitiativet ”Plattformen mot fattigdom och social utestängning”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja programmet Ett Europa för medborgarna och det kommande programmet för social förändring och social innovation, framför allt för att på ett effektivt sätt uppfylla jämställdhetsmålen. Parlamentet betonar vikten av programmet Daphne III, särskilt för att skydda kvinnor mot allt slags våld, och behovet av att uppnå en hög nivå av hälsoskydd, välfärd och social sammanhållning.

7.

Europaparlamentet vidhåller att trots att arbetslösheten är lika hög bland män och kvinnor har krisen påverkat dem olika. Kvinnor har fått otryggare anställningsförhållanden, framför allt på grund av utvecklingen av atypiska anställningsformer och kvinnors inkomster har minskat kraftigt på grund av ett antal faktorer såsom ihållande löneskillnader mellan könen på i genomsnitt 17 procent och lägre arbetslöshetsersättning som en följd därav, ofrivilligt deltidsarbete i större utsträckning och fler otrygga anställningar eller visstidsanställningar på bekostnad av fasta anställningar. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden har förvärrats till följd av ihållande löneskillnader mellan könen och lägre arbetslöshetsersättning som en följd därav. Parlamentet påpekar att erfarenheten av tidigare kriser visar att mäns sysselsättning generellt brukar återhämta sig snabbare än kvinnors.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv med åtgärder för att få bort den klyfta som råder mellan könen i fråga om lön för lika eller likvärdigt arbete.

9.

Europaparlamentet påminner om att sysselsättningsgraden bland kvinnor varierar mellan 48,6 procent och 77,2 procent i medlemsstaterna och det behövs därför specifika och situationsanpassade lösningar inom ramen för en europeisk helhetsstrategi. Det behövs också gemensamma och tillförlitliga indikatorer, och följaktligen tillförlitliga och jämförbara uppgifter, för att kunna bedöma olika situationer, fastställa behov och hitta lämpliga lösningar.

10.

Europaparlamentet erinrar om att kvinnorna redan före krisen var i majoritet i visstidsarbeten eller deltidsarbeten och att denna tendens förstärkts av krisen, vilket gör att många kvinnor löper större risk för social utestängning. Detta har särskilt varit fallet i de sydeuropeiska medlemsstaterna.

11.

Europaparlamentet konstaterar med oro att arbetslösheten bland unga kvinnor ökat från 18,8 procent 2009 till 20,8 procent 2011, och att krisen kommer att drabba utsatta grupper av kvinnor särskilt hårt, dvs. funktionshindrade, invandrare, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lågutbildade, långtidsarbetslösa, ensamstående mödrar, medellösa kvinnor och kvinnor med ansvar för anhöriga. Parlamentet hälsar med tillfredsställelse det åtgärdspaket som kommissionen lagt fram för att bekämpa en ungdomsarbetslöshet som nu har nått oacceptabla nivåer och social utestängning samt för att erbjuda ungdomar anställning, utbildning och yrkesutbildning.

12.

Europaparlamentet anser att rätten till arbete är en nödvändig förutsättning för kvinnors faktiska jämställdhet, ekonomiska oberoende och självförverkligande på det yrkesmässiga planet och vidhåller därför att otrygga anställningar bör försvinna genom att rätten till arbeten med tillhörande rättigheter erkänns och stärks.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att omformulera sina nuvarande lösningar på den ekonomiska krisen för att säkerställa att de åtgärder som vidtas är långsiktiga och inte undergräver välfärdspolitiken och de strukturer i den offentliga sektorn som är en nödvändig förutsättning för ökad jämställdhet, såsom sociala tjänster och omsorgsinrättningar, hälso- och sjukvård, utbildning och arbetstagarnas rättigheter.

14.

Europaparlamentet erinrar om att övergången från utbildning till arbete blir allt svårare för kvinnor på grund av krisen, vilket senare leder till skillnader mellan män och kvinnor i värderingen av den egna förmågan.

15.

Europaparlamentet anser att de strukturreformer som genomförs för att hantera den nuvarande krisen ger tillfälle att komma till rätta med en del former av könsdiskriminering, som fortfarande är alltför vanliga på arbetsmarknaden i Europa.

16.

Europaparlamentet framhåller att en större andel kvinnor än män arbetar inom den informella ekonomin, till viss del eftersom de sektorer där kvinnor av tradition arbetar, såsom hushålls- eller omsorgssektorn, kännetecknas av att de är mindre reglerade. Parlamentet konstaterar å andra sidan att den informella ekonomin har ökat till följd av krisen, men att det är mycket svårt att fastställa omfattningen av den då det inte finns några tillförlitliga uppgifter om dess utbredning och betydelse.

17.

Europaparlamentet understryker att kvinnorna har spelat en mycket viktig roll när det gäller att stå emot krisen och anser att de representerar en betydande potential att förbättra konkurrenskraften och företagens resultat, särskilt när de innehar högre befattningar i dessa. Det är därför angeläget att de deltar i utarbetandet och administrationen av återhämtningsplaner för att främja den sociala sammanhållningen.

18.

Europaparlamentet vidhåller att den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen och de påföljande budgetnedskärningarna inte får äventyra de resultat som uppnåtts tack vare jämställdhetspolitiken och inte heller får användas som förevändning för att minska insatserna på området. Parlamentet anser att krisen snarare bör leda till att medlemsstaterna integrerar jämställdhetsperspektivet i sin arbetsmarknadspolitik, och se den senare som en del av lösningen på krisen i fråga om att ta tillvara alla talanger och all kompetens i befolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att jämställdhetsperspektivet integreras i alla planerade finanspolitiska åtgärder.

19.

Europaparlamentet betonar att kvinnors rättigheter inte bör ses, förstås eller arbetas för såsom något som konkurrerar med männens rättigheter, eftersom bättre vårdtjänster och offentliga tjänster för familjer är en förutsättning för både kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att man måste arbeta för delat ansvar för familj och hushåll. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder eller utveckla redan befintliga åtgärder för att få bukt med könsdiskriminering och ojämlik rollfördelning, till exempel genom att uppmuntra män att utnyttja sin rätt att ta hand om barn och sjuka eller funktionshindrade anhöriga.

20.

Europaparlamentet betonar att de sjunkande födelsetalen i EU förvärras av krisen, eftersom arbetslöshet, otrygghet och osäkerhet vad gäller framtiden och ekonomin har lett till att par, och främst yngre kvinnor, skjuter upp beslutet att bilda familj, vilket förstärker tendensen med en åldrande befolkning i EU.

21.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att reformera den makroekonomiska politiken samt social- och arbetsmarknadspolitiken för att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, utforma strategier för att främja en rättvis välståndsfördelning, garantera minimiinkomst, anständiga löner och pensioner, minska löneskillnaderna mellan könen, skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen med rättigheter för kvinnor, se till att kvinnor kan dra nytta av offentliga tjänster av hög kvalitet och förbättra tillhandahållandet av allmän välfärd, inbegripet daghem, förskolor och andra former av förskoleverksamhet, fritidshem, kommunala fritidsaktiviteter och familjestödcentrum samt generationsöverskridande mötesplatser.

22.

Europaparlamentet erinrar om att nedskärningarna i de offentliga budgetarna inte är könsneutrala utan snarare är resultatet av Europeiska unionens makroekonomiska politik och strukturpolitik, särskilt tillämpningen av åtgärderna i den ekonomiska styrningen och i programmen för ekonomisk anpassning, som orsakar och kommer att fortsätta att orsaka ökade ojämlikheter mellan män och kvinnor samt arbetslöshet och fattigdom bland kvinnor. Parlamentet anser att den politiska inriktningen behöver ändras, eftersom kvinnor är i majoritet bland de anställda inom den offentliga sektorn och huvudmottagare av socialt stöd. Parlamentet efterlyser därför en höjning av relevanta budgetposter.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att genomföra jämställdhetsbedömningar när de planerar åtstramningsåtgärder så att effekterna av åtgärderna blir så könsneutrala som möjligt.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa jämställdhetsbudgetering för att analysera statliga program och politik, deras inverkan på resursfördelningen och deras bidrag till jämställdheten.

25.

Europaparlamentet understryker att kvinnor i högre grad än män har en långsam karriärutveckling, på grund av att de i början av karriären accepterar tjänster på lägre nivå eller deltidsarbete, vilket leder till ökad sårbarhet för denna grupp, otillräckliga inkomster och större fattigdom.

26.

Europaparlamentet uppmanar de regionala och lokala myndigheterna att garantera tillhandahållande av lämpliga omsorgstjänster för barn och andra omsorgsberoende personer. Omsorgstjänsterna ska vara överkomliga, tillgängliga, av god kvalitet och förenliga med kvinnors och mäns heltidsarbete.

27.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att redan nu genomföra åtgärder inriktade på återgång i arbete och introduktion i näringslivet för anställda i den offentliga sektorn, där majoriteten är kvinnor, vars anställning hotas av budgetnedskärningar i den offentliga förvaltningen.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera den övergripande jämställdhetsstrategin i all sysselsättningspolitik, att vidta nödvändiga åtgärder för att gynna kvinnors återgång till arbetslivet, inte bara i lägre, utan även i ledande befattningar, och att införa jämställdhetsstrategin i EU:s sysselsättningsriktlinjer. Parlamentet betonar behovet av lämplig jämställdhetsbudgetering, särskilt i samband med nästa fleråriga budgetram 2014–2020, så att målen i jämställdhetspakten samt EU 2020-strategin kan uppnås.

29.

Europaparlamentet beklagar att målet att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inte finns med i den årliga tillväxtundersökningen 2013, trots att detta är ett av de överordnade målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera främjande av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som en prioritering när det antar årets riktlinjer för den ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera och systematiskt ta upp jämställdhetsfrågor i alla framtida nationella reformprogram.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dels främja en aktiv arbetsmarknadspolitik, en kraftfull dialog mellan arbetsmarknadens parter samt arbetsnormer och socialt skydd för att trygga kvinnors rättigheter, även invandrarkvinnors, dels bekämpa tvångsarbete och olaglig sysselsättning.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder som ska uppmuntra mödrar att delta på arbetsmarknaden, till exempel genom strategier för distansarbete, yrkesutbildning eller omskolning, för hjälp till återgång till arbetslivet efter mammaledighet.

33.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland ledamöterna i styrelsen för börsnoterade företag i syfte att ge kvinnor tillträde till högre kvalificerade och bättre betalda arbeten och uppmanar medlemsstaterna att stödja det och förbereda sig för att införa det. Parlamentet begär att liknande bindande lagstiftningsåtgärder antas av andra arbetsgivare, inbegripet europeiska, nationella, regionala och lokala offentliga institutioner, förvaltningar och organ, eftersom dessa bör föregå med gott exempel när det gäller jämn könsfördelning i beslutsprocesserna.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en strategi för att främja jämnare könsfördelning i små och medelstora företag, som inte täcks av ovannämnda direktiv. Parlamentet påpekar att kvinnor är underrepresenterade i styrelserna för finansinstitut, och att de till och med praktiskt taget är uteslutna från alla beslutsprocesser i finansvärlden. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att öka det kvinnliga deltagandet inom alla nivåer av beslutsfattande, framför allt i fråga om budgetering och styrning av europeiska ekonomiska system, inklusive Europeiska centralbanken. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att främja finansiella kunskaper bland flickor och kvinnor.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra utbildningsinsatser inom de sektorer som drabbas hårdare av de negativa konsekvenserna av kriser eller globalisering för att förbereda arbetstagarna på sysselsättningsutvecklingen och nya arbeten med särskild hänsyn till kvinnors särskilda situation och till att kvinnor oftare än män tvingas avbryta sin karriär för att ta hand om barn eller äldre och sjuka familjemedlemmar, vilket inverkar på deras karriärmöjligheter. Parlamentet begär också att utbildningsplaner systematiskt ska införas i företagen för att förbereda en omskolning av arbetstagarna, att individanpassade omplaceringar ska föreslås och att arbetslösa och lågutbildade arbetstagare ska erbjudas anpassad utbildning. Därutöver bör man göra en fullständig kartläggning över inom vilka branscher det råder arbetskraftsbrist så att kvinnor kan förbereda sig för, och söka, arbete inom dessa.

36.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över de sociala trygghetssystemen i syfte att individanpassa pensionsrättigheterna och rättigheterna inom socialförsäkringssystemen för att ta bort ”familjeförsörjarens fördel” och på så sätt garantera jämställdhet på pensionsområdet.

37.

Europaparlamentet understryker att nedskärningarna i utgifterna inom omsorgssektorn i själva verket får följden att arbetsuppgifterna omfördelas och läggs över på kvinnor och leder till försämrad jämställdhet. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att utforma planer för tillhandahållande av omsorgstjänster som kan skapa social rättvisa och jämställdhet.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja yrkesutbildningsåtgärder och -program för kvinnor från alla åldersgrupper och tillgodose det brådskande behovet av program för livslångt lärande, med särskild betoning på förvärvande av ny kompetens i nya tekniker och inom it-sektorn, för att öka deras tillgång till och deltagande i olika verksamhetsområden, särskilt i ekonomi- och finanssektorerna där det inte finns särskilt många kvinnor, och också planera särskilda stödåtgärder för att kvinnor ska kunna förena arbete, utbildning och familjeliv. Parlamentet erinrar om den viktiga roll som Europeiska socialfonden spelar för integration i yrkeslivet genom utbildningsåtgärder och uppmanar medlemsstaterna och lokala myndigheter att främja utnyttjandet av fonden för att särskilt gynna kvinnor som i högre utsträckning påverkas av den ekonomiska krisen.

39.

Europaparlamentet understryker vikten av att investera i kvinnor och jämställdhet.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja aktiv inkludering eller återintegrering av kvinnor på arbetsmarknaden och att stimulera den kvinnliga sysselsättningen inom sektorer som är strategiska för utvecklingen, genom att vidta särskilda åtgärder för flexiblare arbetstider, jämställda löner och för en reform av skatte- och pensionssystem, samt åtgärder för livslångt lärande med målsättningen att säkerställa de kompetenser och kvalifikationer som krävs med tanke på målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet understryker betydelsen av utbildning på hög nivå som en stimulans för att ge kvinnorna tillträde till sektorer där de är underrepresenterade, till exempel vetenskaplig forskning och teknisk utveckling, framför allt i en tid när Europa har behov av fler forskare för att främja förnyelse och stärka sin ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ytterligare anpassning av strukturfonderna för att säkerställa ytterligare stöd till kvinnors sysselsättning inom områden som sannolikt kommer att påverkas av krisen samt stöd till barnomsorg, yrkesutbildning och tillträde till arbetsmarknaden.

41.

Europaparlamentet erinrar om att i många medlemsstater har det sedan början av krisen blivit svårare för unga kvinnor (i åldersgruppen 15–24 år) att få ett första heltidsarbete och att många löser situationen genom att förlänga sina studier. Trots detta och trots att en bättre utbildning överlag ger kvinnor ett bättre skydd ger kvinnors utbildning mindre utdelning än mäns. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att koncentrera sig på strategier som kombinerar utbildnings- och yrkesutbildningspolitik med riktad sysselsättningspolitik för unga kvinnor.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att grundläggande undervisning om finansiella frågor och företagande ingår i läroplanerna på gymnasienivå.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beräkna effekten av de nya pensionssystemen på olika kategorier av kvinnor, med särskild uppmärksamhet på deltidsanställningar och informella arbeten och att anpassa de sociala skyddssystemen med speciell inriktning på de unga generationerna.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnors ekonomiska egenmakt med fokus på kvinnligt företagande och att uppmuntra och stödja kvinnor, framför allt unga kvinnor och invandrarkvinnor, som startar företag genom att underlätta kvinnors tillgång till finansiering, bland annat via mikrokrediter, tekniskt stöd och mentorskap och genom att främja nya finansierings- och stödinstrument och uppmuntra utvecklingen av kvinnliga företags- och sponsornätverk samt utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och ekonomiska aktörer. Investeringar i kvinnor och jämställdhet är en mycket viktig faktor för att säkra ekonomisk stabilitet och förebygga ekonomiska chocker.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvinnors deltagande på alla nivåer i beslutsprocessen.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning främja kvinnligt företagande, inklusive finansiellt stöd till kvinnliga företagare.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnligt företagande i den gröna ekonomin, som kan skapa nya arbetstillfällen. Parlamentet noterar att förnybar energi kan skapa nya arbetstillfällen för kvinnliga företagare i avlägsna och perifera regioner inom EU där den kvinnliga arbetslösheten är särskilt hög och där möjligheterna att utnyttja alternativ energi som vind- och solkraft är goda.

48.

Europaparlamentet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik, yrkesinspektioner och dialog mellan arbetsmarknadens parter, tillsammans med kompetenshöjning, är viktiga för främjandet av en miljövänligare ekonomi.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja skapandet av sysselsättning i den sociala och solidariska ekonomiska sektorn där kvinnors obetalda arbete dominerar och särskilt att söka efter och genomföra nya lösningar som gör det möjligt att ekonomiskt värdera arbete som är informellt men inte svart.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja omsorgs- och hälsosektorn med målsättningen att skapa förutsättningar för att uppnå Europa 2020-strategins mål för kvinnors sysselsättning.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och ta itu med konsekvenserna av nedskärningarna i den offentliga omsorgen och hälso- och sjukvårdstjänsterna, som leder till återprivatisering av omsorgssektorn, för att inte öka kvinnornas omvårdnadsansvar och återförvisa dem till en traditionell familjeroll. Parlamentet understryker att besparingar på området för mamma- och pappaledighet, föräldraledighet och barnförmåner samt andra familjerelaterade förmåner har lett till minskade inkomster för alla kvinnor med omsorgsansvar.

52.

Europaparlamentet erinrar om att det fortfarande finns stereotypa föreställningar om kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och att kvinnor strävar efter att förena arbete och familjeliv och därför är mer utsatta än män när det gäller förändringar i arbetsförhållandena.

53.

Europaparlamentet vidhåller att det behövs en politik för kollektivtrafik, särskilt för att bygga ut och förbättra kollektivtrafiken, som tar hänsyn till jämställdheten så att kvinnor kan delta mer aktivt på arbetsmarknaden och söka arbete, genom att de får en reell rörlighet.

54.

Europaparlamentet oroar sig för situationen för kvinnor på landsbygden, där tillgången till en rad tjänster har försämrats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns en fungerande kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och andra väsentliga tjänster på landsbygden, så att man minskar utflyttningen till städerna och undviker en marginalisering av avlägset belägna områden.

55.

Europaparlamentet hävdar att det är viktigt att garantera en faktisk möjlighet att kunna förena yrkesliv, privatliv och familjeliv, vilket får den positiva konsekvensen att det stärker kvinnors deltagande på alla sociala nivåer i samhället och i politiken.

56.

Europaparlamentet understryker att EU-programmet Erasmus för unga företagare bör inrikta sig särskilt på kvinnligt deltagande för att kvinnor ska kunna få samma självförtroende och kunskaper om företagande på den inre marknaden samt nödvändig kompetens för att kunna leda och utveckla företag.

57.

Europaparlamentet betonar att nedskärningarna i offentliga barnomsorgstjänster direkt påverkar kvinnors ekonomiska oberoende och möjligheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta en handlingsplan för att göra det möjligt att nå de mål som fastställdes i Barcelona för en bättre barnomsorg med utveckling av företagsdagis. Parlamentet understryker vikten av kollektivförhandlingar med arbetsmarknadens parter för att förbättra möjligheterna att förena arbetsliv och familjeliv på sektorsnivå och nationell och regional nivå. Det är också viktigt att förbättra villkoren för att få tillgång till och behålla en plats i barnomsorgen för olika kategorier av kvinnliga anställda och att samtidigt ge besked om barnomsorgsplats minst tre månader i förväg för att kvinnor ska kunna förena familje- och yrkesliv.

58.

Europaparlamentet anser att man bör främja adekvata system för mamma-, pappa- och föräldraledighet och stödja företagens initiativ till flexibel arbetstid och företagsintern barnomsorg. Dessutom bör man anslå ytterligare resurser till utbildning, program för livslångt lärande och program för yrkesutbildning och omskolning samt införa adekvat stöd till anhörigvårdare, också i form av avlastningsvård.

59.

Europaparlamentet understryker att det måste investeras i överkomliga tjänster av god kvalitet – till exempel barnomsorg på heltid, heldagsskolor och äldreomsorg – som främjar jämställdhet och bättre balans mellan arbetsliv och privatliv och skapar förutsättningar som underlättar inträdet på eller återgång till arbetsmarknaden.

60.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att öka tillgången till barnomsorg, men även att göra informella system för barnomsorg mer professionella genom att fastställa kvalitativa normer, förbättra lönevillkoren och erbjuda aktörerna utbildning. Man bör även beakta de särskilda behoven hos föräldrar som har informella arbetstider och ensamstående föräldrar.

61.

Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt att låta staten och arbetsgivarna ta ansvar för den kommande generationen och rätten till föräldraledighet, som innebär att kvinnor ska ha rätt att föda barn och vara arbetstagare utan att mista sina arbetsrättigheter.

62.

Europaparlamentet understryker behovet av att minska konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen för familjer (med särskild uppmärksamhet på familjer i skilsmässa, ensamstående mödrar och på situationer där barn omhändertagits av släktingar eller myndigheter), med hänsyn tagen till att kvinnorna ofta förväntas ta ansvar för hushållsarbetet. Parlamentet betonar att detta kommer att öka risken för fattigdom bland kvinnor.

63.

Europaparlamentet betonar att vissa medlemsstaters beslut att skära i budgeten för barnomsorg, skolor, fritidsverksamhet, skolbespisningar och skolskjuts och till omsorgsarbete får direkta konsekvenser för kvinnor, som tar ansvar för det mesta extraarbete som detta medför. Detta innebär att kvinnor ofta måste gå över till deltidsarbete (vilket i sin tur medför nackdelar i form av lägre inkomst och pension), varför det måste ske en utbyggnad av de allmänna förskolorna, daghemmen, fritidshemmen, och en utveckling av allmänna äldrecentrum samt allmänna långvårdssjukhus.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de särskilda behoven hos romska kvinnor och flickor genom att tillämpa ett genusperspektiv i alla strategier för integrering av romer samt att ge skydd åt särskilt sårbara undergrupper.

65.

Europaparlamentet betonar att nedskärningarna i offentliga barnomsorgstjänster direkt påverkar kvinnors ekonomiska oberoende – år 2010 var bristen på barnomsorgstjänster orsaken till att 28,3 procent av kvinnorna inte arbetade eller hade deltidsarbete, jämfört med 27,9 procent 2009. År 2010 var sysselsättningsgraden för kvinnor med småbarn i EU 12,7 procent lägre än för kvinnor utan barn, en ökning från 11,5 procent 2008.

66.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i omsorgssektorn som en möjlig tillväxtsektor för både kvinnor och män för att bryta med kvinnors traditionella roll som omsorgsansvariga, vilken leder till könssegregering på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att nedskärningarna i omsorgssektorn leder till ett skifte från offentlig omsorg till obetalt omsorgsarbete i hushållen. Parlamentet betonar behovet av lämpliga anställningsavtal och socialt skydd för omsorgsanställda som arbetar i hushåll.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i avvaktan på en europeisk harmonisering i fråga om mamma- och pappaledighet och föräldraledighet behålla relevanta sociala förmåner och övriga familjeförmåner på befintlig nivå för att inte minska kvinnors inkomst, och att även övervaka att kvinnors rätt till mammaledighet iakttas.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant övervaka den ökande diskrimineringen av gravida kvinnor på arbetsmarknaden, vilket har rapporterats i flera medlemsstater.

69.

Europaparlamentet påpekar att kvinnors fattigdom inte bara är en följd av den nuvarande ekonomiska krisen utan också beror på olika faktorer såsom stereotypa föreställningar, löne- och pensionsskillnader mellan kvinnor och män, bristande omfördelningsmekanismer i välfärdssystemen, brist på möjligheter att förena familjeliv med arbetsliv, kvinnors längre förväntade livslängd och generellt alla former av könsdiskriminering, som främst drabbar kvinnor. Parlamentet betonar emellertid att krisen förvärrar den ihållande situationen av ojämställdhet och betonar behovet av att bekämpa stereotyper på alla områden och i alla skeden av livet, eftersom dessa stereotyper är ett av de mest ihållande skälen till ojämställdhet genom att de inverkar i stor utsträckning vid val av utbildning och sysselsättning, uppdelning av ansvaret för hem och familj samt på löneskillnader, deltagande i det offentliga livet och representation på beslutsfattande poster.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2006/54/EG, särskilt med tanke på löneskillnaderna mellan kvinnor och män, vilket parlamentet begärde i sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete.

71.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att föreslå lösningar för att göra det lättare för kvinnor att fortsätta sin yrkeskarriär och att framför allt bekämpa löneskillnader som hör samman med mammaledighet.

72.

Europaparlamentet vill fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på behovet av inkomstförbättrande åtgärder, inklusive en utveckling av minimiinkomstregler och socialförsäkringssystem för personer som har svårt att tillgodose sina egna grundläggande behov, särskilt personer med barn eller omsorgsansvar, och i synnerhet ensamstående föräldrar.

73.

Europaparlamentet påpekar att den ekonomiska krisen ger upphov till trakasserier, övergrepp och allt slags våld mot kvinnor, och särskilt till en ökning av prostitutionen. Våld mot kvinnor är det vanligaste brottet mot de mänskliga rättigheterna i världen, på alla kulturella, sociala och ekonomiska nivåer. Parlamentet betonar att det krävs ökade offentliga, ekonomiska och mänskliga resurser för att arbeta med grupper som riskerar att hamna i fattigdom och med utsatta barn och ungdomar, gamla och funktionshindrade samt med hemlösa.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och poängtera den ekonomiska krisens omedelbara och långsiktiga inverkningar på kvinnor, framför allt huruvida och på vilket sätt den förvärrar den rådande bristen på jämställdhet samt vilka konsekvenser detta för med sig, såsom ökad risk för könsrelaterat våld, sämre hälsa för mödrar och barn och fattigdom bland äldre kvinnor.

75.

Europaparlamentet betonar att kvinnor i den nuvarande situationen med ekonomisk kris och budgetåtstramningar har färre resurser för att skydda sig och sina barn mot våld. Därför är det ännu viktigare att undvika de direkta finansiella följder som våld mot kvinnor och barn har för rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

76.

Europaparlamentet understryker att jämställdhetspolitikens institutionella ram, såsom jämställdhetsorgan och kvinnoorganisationer, också drabbas av nedskärningar i finansieringen. Parlamentet begär att stödet till jämställdhetsorgan, jämställdhetsprojekt, kvinnojourer och kvinnoorganisationer bibehålls, eftersom eftersom de på ett effektivt sätt bidrar till att finna hållbara lösningar på krisen och möjliggör aktivt deltagande i utformningen av åtgärder av betydelse för framtiden. Nedskärningar i finansieringen av kvinnoorganisationer undergräver kvinnors samhälleliga och politiska deltagande och leder till att det blir ännu svårare för kvinnor att göra sin röst hörd i samhället.

77.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortlöpande och systematiskt övervaka och bedöma konsekvenserna av den ekonomiska krisen för kvinnors arbetsvillkor, däribland diskriminering i samband med anställning, ökad arbetsbörda, press och stress i arbetet och mobbning. Parlamentet understryker att de befintliga uppgifterna inte avspeglar hela vidden av krisens allvarliga konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning avseende jämställdhetsperspektivet i sina ekonomisk-politiska åtgärder och lösningar på den rådande krisen.

78.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att starkt stödja jämställdhetsintegreringen i budgetarbetet för att öka jämställdheten genom att rätta till negativa konsekvenser av intäkter och utgifter och förbättra styrningen och ansvarsskyldigheten, framför allt när det gäller de nationella budgetarna.

79.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta budgetinstrument där man tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet.

80.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera ILO:s konvention om hushållsarbetare (konvention nr 189).

81.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med en god balans mellan trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden, genom en omfattande tillämpning av principerna för flexicurity, och att motverka segmenteringen på arbetsmarknaden genom att se till att det finns både ett lämpligt socialt skydd för människor vid övergångsperioder eller för visstidsanställda eller deltidsanställda, och möjligheter till utbildning, yrkesutveckling och heltidsarbete.

82.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/18

—

med beaktande av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995 samt av sina resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplattformen från Peking (1), av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsplattformen från FN:s fjärde kvinnokonferens (Peking + 10) (2), och av den 25 februari 2010 om uppföljningen av handlingsplattformen från Peking (Peking + 15) (3),

—

med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (Cedaw),

—

med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen där värden som är gemensamma för medlemsstaterna betonas, såsom mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män,

—

med beaktande av artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken diskriminering på grund av kön ska bekämpas,

—

med beaktande av rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (4), och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (6),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 2 december 1998 som fastställer att den årliga översynen av genomförandet av handlingsplattformen från Peking ska innefatta ett förslag om ett antal kvantitativa och kvalitativa indikatorer och referensramar,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU-ministrarna med ansvar för jämställdhet den 4 februari 2005 i samband med tioårsöversynen av handlingsplattformen från Peking, där de bland annat återigen bekräftar sitt starka stöd och engagemang för ett fullständigt och effektivt genomförande av förklaringen och handlingsplattformen från Peking,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 2 och 3 juni 2005 där medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att stärka de institutionella mekanismerna för främjande av jämställdhet och skapa en ram för utvärdering av genomförandet av handlingsplattformen från Peking, i syfte att utveckla en mer konsekvent och systematisk övervakning av framstegen,

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011 (7),

—

med beaktande av kommissionens Strategi för jämställdhet 2010–2015, presenterad den 21 september 2010, samt tillhörande arbetsdokument från kommissionens avdelningar om åtgärder för att införa strategin (COM(2010)0491, SEC(2010)1080),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (9),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0401/2012), och av följande skäl:

A.

I artikel 8 i FEUF föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

B.

Trots att det i många medlemsstater gjorts vissa framsteg får en stor del av kvinnorna fortfarande ta ett oproportionerligt stort ansvar för barnen och andra personer med omsorgsbehov. Stereotyperna lever kvar och utgör ett hinder för ett mellan kvinnor och män delat ansvar för familjen och hemmet, och motverkar jämställdhet på arbetsmarknaden.

C.

Stereotyper lever fortfarande kvar i alla delar av samhället och i alla åldersgrupper. De påverkar hur vi uppfattar varandra genom förenklade antaganden baserade på socialt konstruerade normer, sedvänjor och uppfattningar som ofta är kulturella, har sin grund i religionen och främjas av denna, och kommet till uttryck i och cementerar underliggande maktrelationer.

D.

Alla direkta och indirekta former av könsdiskriminering måste avskaffas för att garantera kvinnor rätten till likabehandling och förändra den kulturella uppfattningen att kvinnor på många sätt är passiva eller mindre värda än män.

E.

Traditionella könsroller och stereotyper har fortfarande ett starkt inflytande på uppdelningen av kvinnors och mäns roller i hemmet, på arbetsplatsen och i samhället överlag, där kvinnor beskrivs som dem som sköter hemmet och barnen medan män framställs som familjeförsörjare och beskyddare. Könsstereotyper tenderar att upprätthålla status quo med nedärvda hinder för jämställdhet och begränsa kvinnors yrkesval och personliga utveckling, vilket därmed hindrar deras fulla potential som individer och ekonomiska aktörer att komma till sin rätt. De utgör därför ett allvarligt hinder för jämställdheten.

F.

Könsrollerna formas och inpräntas av många sociala faktorer, inte minst medier och skola, och utvecklas under barndomens och ungdomstidens olika socialiseringsfaser, och påverkar människor livet ut.

G.

Kvinnor på landsbygden diskrimineras oftare och är ännu mer utsatta för en könsstereotyp miljö än kvinnor i städer, och sysselsättningsgraden bland kvinnor på landsbygden är betydligt lägre än för kvinnor i storstäder.

H.

Könsstereotyper går ofta hand i hand med andra stereotyper, bland annat diskriminerande stereotypa föreställningar om ålder, invandrarstatus, sexuell läggning, funktionshinder osv., och kommer därför att påverka kvinnor med många olika identiteter i större utsträckning.

I.

Våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som påverkar alla sociala, kulturella och ekonomiska samhällsskikt.

J.

Könsdiskriminering i medier, kommunikation och reklam är fortfarande vanligt och gör att könsstereotyper sprids snabbare, särskilt i reklamkampanjer där kvinnor framställs som sexobjekt. I reklamen står till exempel kvinnorna för 27 procent av dem som ska föreställa anställda eller yrkesverksamma, men 60 procent av dessa utför då hushållsarbete eller tar hand om barn. Reklam och medier kan emellertid fungera som en kraftfull katalysator i kampen mot könsstereotyper och könsfördomar.

K.

Barn konfronteras mycket tidigt med könsstereotyper genom de ideal som porträtteras i tv-serier, tv-program, debatter, spel, videospel, reklam, undervisningsmaterial och utbildningsprogram samt genom de attityder som finns i skolan, familjen och samhället, vilka påverkar deras uppfattning om hur män och kvinnor bör uppträda och har betydelse för resten av deras liv och deras framtida ambitioner.

L.

Det sätt på vilket flickor framställs i det offentliga rummet leder till att samhället värderar flickor lägre och att våld mot flickor främjas. Medierna kan spela en positiv fostrande roll, men de stereotypa föreställningarna om flickor är mycket vanliga i medierna och förstärker ofta traditionella attityder och beteenden, även i reklam och barnprogram.

M.

I tv-program, dataspel och musikvideor finns det en allt mer påtaglig tendens, delvis av kommersiella skäl, att visa kvinnor i utmanande kläder och i sexuella poser, vilket ytterligare spär på könsstereotyperna. De sångtexter som riktas till ungdomar är sexuellt suggestiva och främjar ofta våld mot kvinnor och flickor.

N.

Unga kvinnor och män påverkas mest av pornografins nya kulturella ställning. ”Normaliseringen” av pornografin, det vill säga den pågående kulturella process där pornografin håller på att smyga sig in i våra vardagsrum och bli ett allt mer allmänt accepterat och ofta idealiserat kulturellt inslag, är särskilt tydlig inom ungdomskulturen: från tonårs-tv och livsstilsmagasin till musikvideor och reklam som riktar sig till ungdomar.

O.

Tillgången till formell grundskola och högre utbildning liksom innehållet i läroplanen för flickor och pojkar påverkar könsskillnaderna i mycket hög utsträckning och, på motsvarande sätt, valen och tillgången till rättigheter. I EU kan både flickors och pojkars tillträde till utbildning generellt sett verka mindre problematisk än i andra delar av världen, men det bör ändå påpekas att flickor och pojkar inte är jämlika när det gäller att tillgå och till fullo dra nytta av utbildningssystemen och möjligheterna till utbildning. Tillgången till utbildning för i synnerhet flickor från minoriteter, till exempel romska flickor, invandrarflickor, asylsökande, flyktingar och flickor med funktionshinder är fortfarande behäftad med stora problem i vissa länder.

P.

Barnen kan redan från mycket tidig ålder göras medvetna om jämställdhet och lära sig att bekämpa könsstereotyper tack vare en utbildning som grundar sig på ett erkännande av jämställdheten.

Q.

De stereotypa föreställningar som fortfarande finns kring de utbildnings- och yrkesalternativ som erbjuds kvinnor bidrar till att bevara ojämlikheterna. Utbildningen förmedlar fortfarande könsstereotyper, eftersom kvinnor och män ofta gör traditionella utbildningsval, vilket får allvarliga konsekvenser på arbetsmarknaden och gör att yrkesvalet begränsas och kvinnor ofta hamnar i yrken med lägre status och sämre lön.

R.

I skolan uppmuntras pojkar och flickor fortfarande inte att intressera sig lika mycket för alla ämnen, vilket särskilt gäller naturvetenskapliga och tekniska ämnen.

S.

Många europeiska länder har visserligen integrerat ett jämställdhetsperspektiv i sin studie- och yrkesvägledning, som normalt sett riktar sig till flickor och är inriktad på att uppmuntra dem att välja tekniska och vetenskapliga yrken, men det finns inte några initiativ som riktar sig till pojkar med målet att få dem att söka sig till yrken inom utbildning, vård eller humaniora.

T.

Könsstereotypernas effekter på utbildning får allvarliga följder för arbetsmarknaden där kvinnor fortfarande konfronteras med både horisontell och vertikal segregering, och detta leder till att vissa sektorer fortsätter att betraktas som ”manliga” (över 85 % män) och där lönenivån således är högre än i de sektorer som betraktas som ”kvinnliga” (över 70 % kvinnor). Dessutom är det normalt sett fler kvinnor i yrken med lägre socioekonomisk status och detta undergräver också deras självförtroende och självkänsla.

U.

Könsstereotyper på arbetsmarknaden begränsar fortfarande kvinnors tillträde till vissa sektorer, däribland brandbekämpning, ingenjörsvetenskap, tillverkning, byggnadsverksamhet, snickeri, maskinteknik, teknik och vetenskap samt ny teknik, men begränsar också mäns tillträde till barnomsorgen (barnmorskor, barnskötare osv.).

V.

Bättre kunskaper om de yrken som finns på arbetsmarknaden skulle gynna ett bättre tillträde till alla yrkesutbildningar.

W.

Könsstereotyper är kontraproduktiva och bidrar till en könssegregering inom yrken på arbetsmarknaden, och leder således till att löneskillnader mellan könen ökar.

X.

År 2010 tjänade kvinnor fortfarande i genomsnitt cirka 16,4 procent mindre än män för samma arbete i EU, och löneskillnaderna varierar inom medlemsstaterna och uppgick i vissa av dem till i genomsnitt mer än 22 procent under 2011. Även om det finns många och komplexa orsaker till denna löneklyfta har den ofta sin grund i könsstereotyper och synen på kvinnan endast utifrån ett perspektiv med en traditionell könsrollsuppdelning.

Y.

När det gäller att förena arbete och privatliv är kvinnor generellt sett överrepresenterade på ”flexibla jobb” och deltidsarbete, vilket tyder på att den traditionella uppfattningen, dvs. att kvinnor bär huvudansvaret för familjen, lever kvar än i dag och att det tvingar dem till deltidsarbete med flexibla arbetstider eller tidsbegränsad anställning samt begränsar deras möjligheter på arbetsmarknaden och till befordran.

Z.

Avbrotten i kvinnors yrkesliv, orsakade av mamma- eller föräldraledighet, ökar löneklyftan och skillnaderna i pensionsnivå mellan kvinnor och män.

AA.

En undersökning som kommissionen utförde 2011 visar att i EU var 14 procent av styrelseledamöterna i de största börsnoterade företagen kvinnor år 2012, vilket visar att det finns ett så kallat ”glastak” som gör det svårt för kvinnor att nå jobb i ledande ställning och åtnjuta lika möjligheter till befordran.

AB.

Trots att en del förbättringar skett de senaste åren fortsätter kvinnor att vara underrepresenterade inom politiskt beslutsfattande, såväl på lokal och nationell nivå som på EU-nivå. Representationen av kvinnor i nationella regeringar och parlament ökade från 21 procent år 2004 till 23 procent år 2009, medan representationen av kvinnor i Europaparlamentet ökade från 30 procent år 2004 till 35 procent år 2009.

AC.

Könsstereotyper och sexism är fortfarande vanligt i både politiska och ekonomiska beslutsorgan, med återkommande inslag av sexistiska kommentarer och trakasserier, inbegripet vissa former av sexuella trakasserier och våld mot kvinnor.

AD.

Könsstereotyper måste elimineras, särskilt inom företag där cheferna oftast är män, eftersom de bidrar till att begränsa unga kvinnors strävanden och gör kvinnor mindre benägna att söka en högre chefstjänst med finansiellt, ekonomiskt och politiskt beslutsfattande, både i offentlig och privat sektor.

1.

Europaparlamentet noterar att det finns en allvarlig brist på framsteg när det gäller att uppfylla de åtaganden som både EU och en mängd regeringar har gjort inom ramen för Pekingplattformen och betonar att det behövs nya indikatorer för könsstereotyper och analysrapporter på EU-nivå. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att ta itu med detta.

2.

Europaparlamentet noterar att trots EU:s åtagande vad gäller jämställdhet finns det fortfarande en klyfta i den lagstiftning som ska motverka diskriminering mot kvinnor och skapa jämställdhet i fråga om socialförsäkring, utbildning, medier, sysselsättning och löner. Parlamentet betonar behovet av att öka tillämpningen av den befintliga lagstiftningen och av ny lagstiftning på dessa områden och uppmanar kommissionen att införa ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden, eftersom detta kommer att öka den europeiska arbetskraftens tillväxtpotential.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja Europeiska socialfonden till långsiktiga strategier för att göra de arbetsmarknadssektorer där kvinnor fortfarande är underrepresenterade på grund av könsstereotyper mer attraktiva. Parlamentet anser att strategierna bör inkludera positiv särbehandling, livslångt lärande samt aktivt uppmuntrande av flickor att studera ämnen som inte traditionellt ses som ”kvinnliga”, t.ex. it eller maskinteknik, och att stödja åtgärder som gör det möjligt för kvinnor och män att förena arbete och familjeliv.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser för att avskaffa stereotyperna och främja tillträde för alla till utbildning och arbete utan hinder av stereotyper.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kraftfullt och varaktigt stödja Daphne-programmet och det kommande programmet Rättigheter och medborgarskap för att bekämpa våld mot kvinnor och könsstereotyper.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta strategier som tar itu med själva orsakerna till diskriminering av och våld mot kvinnor, vilka är förankrade i stereotyper och bristande jämställdhet, och att börja med att nedmontera könsstereotyperna.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar att könsstereotypa budskap i reklam mellan barnprogram på tv och i själva barnprogrammen utgör ett särskilt problem med tanke på dess potentiella inverkan på könssocialiseringen och i förlängningen barnens syn på sig själva, sina familjemedlemmar och sin omgivning. Parlamentet betonar vikten av att minska barns exponering för könsstereotyper, eventuellt genom att bedriva kritisk medieundervisning i skolorna.

8.

Europaparlamentet betonar vikten av att även ta med pojkarna i jämställdhetsintegreringsarbetet och efterlyser pedagogiska övningar som är särskilt utformade för att göra dem mer medvetna om stereotyper.

9.

Europaparlamentet framhåller att reklamen ofta förmedlar diskriminerande och/eller ovärdiga budskap som bygger på alla möjliga könsstereotyper och utgör ett hinder för jämställdhetsstrategierna. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, det civila samhället och de självreglerande organen för reklam till ett nära samarbete för att bekämpa detta, framför allt genom att använda effektiva redskap som garanterar respekt för människans värdighet och heder inom marknadsföring och reklam.

10.

Europaparlamentet påpekar även att reklam kan vara ett effektivt verktyg för att utmana och bemöta stereotyper samt för att motverka rasism, sexism och diskriminering, vilket är oerhört viktigt i dagens mångkulturella samhällen. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och yrkesverksamma inom reklambranschen att öka sin utbildningsverksamhet för att få bukt med stereotyper, bekämpa diskriminering och främja jämställdhet, särskilt bland unga. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inleda och utveckla ett nära samarbete med befintliga marknadsförings-, kommunikations- och reklamskolor och därigenom bidra till en sund utbildning av dem som i framtiden kommer att arbeta i branschen.

11.

Europaparlamentet understryker behovet av särskilda kurser om könsstereotyper i medier för nationella kommittéer för reklamstandarder och organ för självreglering och reglering i syfte att öka medvetenheten om den negativa inverkan som könsdiskriminerande bilder på tv, internet samt i marknadsförings- och annonseringskampanjer har.

12.

Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta informationskampanjer för att öka medvetenheten i hela EU om nolltolerans av sexistiska förolämpningar och förnedrande bilder av kvinnor och flickor i medierna.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erbjuda fortbildning och medvetandehöjande utbildningsprogram för yrkesverksamma inom mediebranschen om könsstereotypernas skadliga effekter, och om god praxis på området.

14.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja en bild av kvinnan där hennes värdighet respekteras och av att bekämpa envisa könsstereotyper, i synnerhet förekomsten av förnedrande skildringar, med full respekt för yttrande- och pressfriheten.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att verkligen agera utifrån sin resolution av den 16 september 1997 om diskriminering av kvinnor i reklam (10).

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa sexualiseringen av flickor, inte enbart genom att samla in nödvändiga uppgifter, främja god praxis och anordna informationskampanjer, utan även genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för åtgärder som vidtas i medlemsstaterna, särskilt för kvinnoorganisationer som bekämpar sexualisering av och våld mot kvinnor och flickor.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta positiva åtgärder för att fler kvinnor ska få tillträde till ledande poster inom mediebranschen, även på högsta chefsnivå.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva forskning och sammanställa jämförbara uppgifter om kvinnor och medier, även om hur kvinnor från specifika grupper, till exempel kvinnor med funktionshinder eller kvinnor från etniska minoriteter, framställs.

19.

Europaparlamentet understryker att det behövs särskilda kurser i yrkesvägledning vid grund-, gymnasie- och högskolor för att informera ungdomar om de negativa konsekvenserna av könsstereotyper och uppmuntra dem att studera till och göra karriär på områden som förr har ansetts vara typiskt ”manliga” eller ”kvinnliga”. Parlamentet kräver stöd till alla åtaganden som syftar till att minska förekomsten av könsstereotyper bland små barn.

20.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att främja jämställdhet redan från en mycket tidig ålder i syfte att på ett effektivt sätt bekämpa könsstereotyper, diskriminering och våld på grund av kön, bland annat genom att inbegripa den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i skolundervisningen.

21.

Europaparlamentet understryker att det behövs utbildningsprogram/läroplaner om jämställdhet, respekt för andra, respekt bland unga, respektfull sexualitet och förkastande av alla former av våld, och att det också är viktigt att lärarna får fortbildning på detta område.

22.

Europaparlamentet understryker att det måste ske en jämställdhetsintegrering i skolorna och uppmuntrar därför skolorna att utforma och genomföra medvetandehöjande fortbildningar och praktiska övningar för att främja jämställdhet i läroplanerna.

23.

Europaparlamentet betonar att man måste utforma och införa fortbildning för lärare, inspektorer, rektorer och alla andra som är involverade i barnens utbildning, så att de får alla pedagogiska verktyg som de behöver för att kunna bekämpa könsstereotyper och främja jämställdhet.

24.

Europaparlamentet påpekar att det visserligen finns jämställdhetsstrategier inom den högre utbildningen i de flesta EU-länder, men att nästan alla åtgärder och projekt är inriktade på unga kvinnor. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta fram generella nationella strategier och initiativ mot könsstereotyper som riktar sig till unga män inom den högre utbildningen.

25.

Europaparlamentet begär att lärare inom både formell och informell utbildning ska få grundläggande utbildning om jämställdhet mellan kvinnor/flickor och män/pojkar samt upptäckt av och agerande mot olika typer av missförhållanden på detta område och sexuellt våld.

26.

Europaparlamentet insisterar på att man måste ta fram politiska strategier där tonvikten ligger på att bryta ned de könsstereotypa föreställningarna redan från en mycket tidig ålder, att erbjuda medvetandehöjande utbildning för lärare och elever samt uppmuntra och stödja olika typer av yrkesval för både unga kvinnor och män.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta aktiva åtgärder för att se till att flickor från minoriteter och invandrargrupper har tillgång till utbildning och utbildningssystemen.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma kursplanerna och innehållet i skolböckerna i syfte att genomföra en reform som leder till att jämställdhet inbegrips som ett ämnesöverskridande tema i allt undervisningsmaterial, både i form av avskaffande av könsstereotyper och genom att kvinnornas bidrag till och betydelse för historien, litteraturen, konsten och så vidare tydliggörs, även på de lägsta skolstadierna.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja en europeisk dimension inom utbildning genom till exempel ett utbyte av god praxis när det gäller jämställdhet som undervisningsverktyg och genom att ta fram och samla in könsuppdelad statistik om alla aspekter av utbildningen på nationell nivå och EU-nivå.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU att inbegripa kvantitativa och kvalitativa jämställdhetsindikatorer i samtliga utvärderingsprogram som syftar till att utvärdera kvaliteten på undervisningen i de europeiska skolorna.

31.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den växande oron över den negativa påverkan som könsstereotyper har på löneskillnaden på 16,4 procent och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till denna oro när de utarbetar nya strategier.

32.

Europaparlamentet understryker att de tillgängliga uppgifterna visar att kvinnor får lägre ekonomisk ersättning för sina kvalifikationer och erfarenheter än män, delvis på grund av att kvinnors sysselsättning traditionellt sett har betraktats som ett komplement till familjens inkomster, något som på ett betydande sätt bidragit till att skapa och upprätthålla löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

33.

Europaparlamentet betonar att det behövs medvetandehöjande åtgärder för att informera arbetsgivare och anställda om kopplingen mellan könsstereotyper och skillnaderna i lön och yrke, informera andra aktörer i samhället om att könsstereotyper minskar kvinnors möjligheter både på arbetsmarknaden och privat, uppmuntra insyn i offentliga och privata företag och byråer samt garantera lika lön för lika arbete och arbete av lika värde.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över lönestrukturerna inom kvinnodominerade yrken och sektorer för att bryta ned de könsstereotyper som är grunder för löneskillnaderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivarna och fackföreningarna att utarbeta och genomföra konkreta och användbara verktyg för utvärdering av tjänster som kan användas för att fastställa likvärdiga arbeten och på så sätt säkra lika lön för kvinnor och män.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nationella politiska åtgärder för att öka den billiga och högkvalitativa barnomsorgen för arbetande föräldrar i hela Europa samt att hjälpa till att upprätta strukturer som gör det möjligt för föräldrar som arbetar inom företag att finna en balans mellan familje- och yrkeslivet, särskilt genom att stödja inrättande och en fortsatt drift av företagsintern barnomsorg. Medlemsstaterna uppmanas även att öka omsorgen för andra omsorgsbehövande personer (äldre, personer med funktionshinder, behövande personer) för att på så sätt uppmuntra kvinnor att delta aktivt på arbetsmarknaden genom att de ges en möjlighet att förena arbete och familjeliv.

36.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas vidare att tillhandahålla flexibla sysselsättningsmöjligheter och lämpliga former av föräldraledighet för både kvinnor och män.

37.

Europaparlamentet framhåller att könsstereotyperna tenderar att vara självuppfyllande och att kvinnor aldrig kommer att kunna undanröja de hinder som står i vägen för deras utveckling om de inte får chansen att visa vad de kan.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra åtgärder till förmån för kvinnligt företagande och egenföretagande samt att tillhandahålla adekvat utbildning, finansiering och stöd.

39.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att äldre kvinnor särskilt påverkas av löneskillnaderna, eftersom dessa även påverkar pensionerna, något som ökar risken för extrem och ihållande fattigdom när kvinnorna når pensionsålder.

40.

Europaparlamentet noterar att sannolikheten för äldre kvinnor att hamna i fattigdom när de når pensionsålder kommer att öka på grund av EU:s nya pensionsregler. Parlamentet betonar därför vikten av att inte stödja ändringar av vitboken som ökar pensionsklyftan mellan män och kvinnor.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av EU-direktivet om sexuella trakasserier på arbetsplatsen och att utarbeta en rapport om bristerna och problemen, i syfte att stärka medlemsstaternas lagstiftning och åtgärder.

42.

Europaparlamentet uppmärksammar att andelen kvinnor i nationella regeringar var 23 procent år 2009, och stöder införandet av obligatorisk kvotering för att öka andelen kvinnor i nationella regeringar och parlamentet samt på regional och kommunal nivå, och i EU-institutionerna. Parlamentet kräver också att det genomförs kampanjer för att öka medvetenheten och skapas incitament som uppmuntrar kvinnor att bli mer politiskt aktiva och ställa upp i val till de lokala eller nationella styrelseorganen.

43.

Europaparlamentet påminner om att valet till Europaparlamentet 2014, som kommer att följas av utnämnandet av nästa kommission och nomineringarna till ”EU-toppjobben”, är ett tillfälle för EU att gå i riktning mot en jämställd demokrati på EU-nivå och till att bli en förebild på detta område.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja jämställdhet genom att nominera både en kvinna och en man som kandidat till posten som kommissionsledamot. Parlamentet uppmanar kommissionens utnämnda ordförande att eftersträva jämställdhet i samband med att kommissionen sätts samman. Parlamentet uppmanar den nuvarande kommissionen att offentligt stödja detta förfarande.

45.

Europaparlamentet påminner om att kvinnorna under 2010 bara utgjorde 12 procent av ledamöterna i Europas bolagsstyrelser. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att införa obligatorisk kvotering av kvinnor till ledande poster i stora börsnoterade företag.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ompröva sitt förhållningssätt till kvinnor och män på arbetsmarknaden och till mekanismer som gör det möjligt för arbetstagarna att förena arbets- och familjeliv, eftersom stereotyper kan öka yrkesmässig segregering och löneskillnader.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra bekämpandet av våld mot kvinnor till en prioritering på det straffrättspolitiska området. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i detta syfte upprätta ett samarbete och utbyte av god praxis mellan landets rättsväsende och landets polisväsende.

48.

Europaparlamentet understryker att man måste bekämpa alla former av våld mot kvinnor. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas vidta samordnade åtgärder, inbegripet informationskampanjer riktade till allmänheten om könsbaserat våld och strategier för att förändra de sociala stereotyperna kring kvinnor via utbildning och medier, samt att främja utbyte av god praxis. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att arbeta med både offren och förövarna för att de senare ska bli mer medvetna och för att hjälpa till att förändra stereotyperna och föreställningarna i samhället som gör att denna typ av våld kan fortgå och accepteras.

49.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt, bland annat genom informationskampanjer om kvinnors roll och deltagande i det politiska och ekonomiska livet och i samhället samt inom idrott, hälso- och sjukvård, konst, vetenskap och alla andra delar av samhällslivet.

50.

Europaparlamentet anser att det behövs lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder på såväl nationell nivå som EU-nivå för att få bukt med stereotyperna och utplåna löneklyftan, öka kvinnors sysselsättning inom mansdominerade sektorer, öka erkännandet av kvinnors kompetens och ekonomiska prestationer på arbetsplatsen, undanröja den horisontella och vertikala segregeringen och öka kvinnors representation inom de beslutsfattande organen inom politiken och företagen.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla politiska åtgärder för att bekämpa könsstereotyper och uppmuntra män att dela på ansvaret för hushållsarbetet och för barnen, särskilt genom incitament för män att ta ut föräldra- och pappaledighet, vilket kommer att stärka deras rättigheter som fäder, öka jämställdheten och leda till en bättre ansvarsfördelning när det gäller familjen och hushållet samt främja kvinnors möjligheter att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att övertyga arbetsgivarna om att anta familjevänliga åtgärder.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas nationella regeringar att uppmuntra mer forskning om könsstereotyper och att samla mer statistik om könsstereotyper genom att ta fram lämpliga indikatorer för könsstereotyper.

53.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att jämställdhet stadgas i artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kvinnors och mäns sysselsättningspotential inom olika yrken för att tillgodose arbetsmarknadens krav och för att se till att båda könen har lika möjligheter.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekämpa alla former av våld mot och diskriminering och stereotyper av kvinnor, så att kvinnorna kan komma i fullt åtnjutande av sina mänskliga rättigheter.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att fullgöra åtagandena i den europeiska jämställdhetspakten.

57.

Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska jämställdhetsinstitutet och olika nationella jämställdhetsinstitut att främja fortsatt forskning om de underliggande orsakerna till könsstereotyper och hur de påverkar jämställdheten, och betonar vikten av att utbyta nya idéer och ny forskning om de bästa metoderna för att avskaffa könsstereotyper i medlemsstaterna och EU-institutionerna.

58.

Europaparlamentet påminner kommissionen om parlamentets resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och annonsering påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män, och uppmanar kommissionen att genomföra de rekommendationer som framförs.

59.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra informations- och utbildningskampanjer för att bekämpa diskriminerande kulturella normer och komma till rätta med förhärskande sexistiska stereotyper och social stigmatisering som används som ursäkt för och bevarar våld mot kvinnor, och att se till att det inte finns några kulturella, traditionsbundna eller religiösa grunder som rättfärdigar våld.

60.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja utbyte av goda modeller och att göra det lättare för medlemsstaterna att dra lärdom av varandra samt att frigöra medel för kampanjer på EU-nivå och nationell nivå för att undanröja könsstereotyper.

61.

Europaparlamentet uppmanar EU att åtgärda skillnaderna vad gäller EU-rättens räckvidd i fråga om rasdiskriminering respektive könsdiskriminering samt att utarbeta ny lagstiftning för att uppnå jämställdhet inom utbildningen och medierna.

62.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta fram garantier (i form av ombudsmän eller mediekontrollmyndigheter som inbegriper jämställdhetsexperter) som ser till att näringslivets uppförandekoder har ett jämställdhetsperspektiv och efterlevs, samt att säkerställa att allmänheten vid behov kan framföra klagomål.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/27

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.5 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av det strategiska partnerskapet Afrika–EU – en gemensam Afrika–EU-strategi,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200), Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303) och Att göra den nya europeiska grannskapspolitiken till en framgång (JOIN(2012)0014),

—

med beaktande av kommissionens tematiska och geografiska finansieringsinstrument för demokratisering och mänskliga rättigheter (t.ex. det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (EGPI) m.fl.),

—

med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

—

med beaktande av resolutionen från Europarådets parlamentariska församling Equality between women and men: a condition for the success of the Arab Spring  (1),

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention av den 20 november 1989 om barns rättigheter och det fakultativa protokollet till ovannämnda konvention av den 25 maj 2000 om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution (67/167) av den 20 december 2012 om kvinnlig könsstympning,

—

med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och handlingsplattform som antogs i Peking och de påföljande slutdokumenten från FN:s särskilda sessioner Peking + 5, + 10 och + 15 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingförklaringen och handlingsplattformen som antogs den 9 juni 2000, den 11 mars 2005 och den 2 mars 2010,

—

med beaktande av protokollet till den afrikanska stadgan om de mänskliga rättigheterna och folkens rättigheter om afrikanska kvinnors rättigheter,

—

med beaktande av arbetet i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet,

—

med beaktande av Istanbul–Marrakesh-processen och ministrarnas slutsatser från den första och andra Europa–Medelhavskonferensen om stärkande av kvinnans roll i samhället, som hölls den 14–15 november 2006 i Istanbul respektive den 11–12 november 2009 i Marrakesh,

—

med beaktade av slutsatserna från de regionala Mellanöstern- och Nordafrika-dialogerna (MENA) mellan civilsamhället, statliga aktörer och politiska ledare som hölls i juni och november 2012 i Beirut och Amman inom ramen för det EU-finansierade regionala projektet för att främja en gemensam jämställdhetsstrategi genom Istanbul-processen,

—

med beaktande av Spring Forward for Women, det gemensamma regionala programmet för södra Medelhavsregionen, som drivs av kommissionen och UN Women,

—

med beaktande av UNICEF:s tionde rapport om framsteg för barn, ”A Report Card on Adolescents”,

—

med beaktande av UNDP:s rapport om den mänskliga utvecklingen i arabvärlden 2005 Towards the rise of women in the Arab world, framför allt kapitlet The personal insecurity of vulnerable groups,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om situationen i Egypten (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om södra grannskapet, i synnerhet Libyen (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om användningen av sexuellt våld i konflikter i Nordafrika och Mellanöstern (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2011 (6),

—

med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av en europeisk demokratifond (7),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0047/2013), och av följande skäl:

A.

Det var framför allt många unga kvinnor som tog aktiv del i den arabiska våren i Nordafrika. De deltog redan från början i demonstrationer, den offentliga och politiska debatten och i valen och var aktiva i civilsamhället, i sociala medier samt på bloggar. Därför var och är de alltjämt viktiga drivkrafter för den demokratiska förändringen i sina hemländer och för en ökad utveckling och sammanhållning.

B.

Dessa länder genomgår en politisk och demokratisk övergångsprocess och håller därför på att ändra eller anpassa sina grundlagar. Kvinnor, vare sig de är parlamentsledamöter, förtroendevalda eller representanter för det civila samhället, är aktiva och ständigt involverade i denna process. Resultatet av processen kommer att vara avgörande för hur demokratin fungerar och huruvida de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna efterlevs i dessa länder samtidigt som det kommer att påverka kvinnors ställning.

C.

Kvinnors roll i samband med revolutioner skiljer sig inte åt från den roll de bör spela i övergångar till demokrati och staters återuppbyggnad. Dessa processers framgång är helt beroende av kvinnornas fulla deltagande på alla nivåer av beslutsfattandet.

D.

I dessa länder har kvinnors närvaro inom högre utbildning, civilsamhällets organisationer, företag och institutioner ökat under de senaste årtiondena, om än i varierande grad, samtidigt som det faktiska genomförandet av deras rättigheter varit begränsat och kvinnors deltagande omfattats av olika restriktiva villkor under de diktatoriska och patriarkaliska regimerna.

E.

Kvinnors rättigheter är en av de mest omdebatterade frågorna i dagens politiska process och är det största problemet för kvinnor eftersom de riskerar att drabbas av bakslag och hotas, vilket kan försämra möjligheterna att få till stånd en demokrati som omfattar alla och som ger alla medborgare samma status.

F.

Många vanliga jämställdhetsfrågor, såsom flickors och kvinnors rättigheter som en integrerad del av de universella mänskliga rättigheterna, lika rättigheter och efterlevnad av internationella konventioner, står i centrum för grundlagsdebatterna.

G.

Kvinnornas representation i politiken och i beslutsfattande positioner på alla områden varierar länderna emellan, men andelen är nedslående låg med tanke på hur många som tog del i de olika upprorsrörelserna och i de efterföljande valen och med tanke på att andelen högutbildade kvinnor ökar.

H.

EU:s förnyade grannskapspolitik bör lägga större tonvikt vid jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och stöd till civilsamhället.

I.

För närvarande ligger EU:s särskilda stöd för jämställdhetsfrågor i regionen på 92 miljoner euro, varav 77 miljoner euro på bilateral nivå och 15 miljoner euro på regional nivå.

J.

Av EU:s bilaterala program ska det viktigaste genomföras i Marocko, ett jämställdhetsprogram med en budget på 45 miljoner euro, medan UN Women ska genomföra ett projekt med en budget på 4 miljoner euro i Egypten, och i Tunisien och Libyen bedriver UN Women valförberedande bilaterala program för kvinnor.

K.

Den samhällsekonomiska situationen, framför allt den höga ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten bland kvinnor och den fattigdom som ofta leder till en marginalisering av kvinnor och gör dem än mer utsatta, var en av de främsta orsakerna till upproren i regionen, tillsammans med en längtan efter rättigheter, värdighet och rättvisa.

L.

Många flickor och kvinnor i regionen utsattes under och efter upproren för sexuella övergrepp, såsom våldtäkter och oskuldstester vilka användes av bl.a. säkerhetsstyrkorna för att utöva politiska påtryckningar mot kvinnorna, samt för sexuella trakasserier på allmän plats. Könsrelaterade hot används allt mer av extremiströrelser.

M.

Situationen för invandrarkvinnor och barn är ännu mer kritisk på grund av osäkerheten i vissa delar av regionen och den ekonomiska krisen.

N.

Risken för människohandel ökar i övergångsländer och i områden där civilbefolkningen har drabbats av konflikter eller där det finns många flyktingar eller internflyktingar.

O.

En grundläggande fråga i grundlagsdebatterna är om islam ska fastställas som folk- eller statsreligion i grundlagen.

P.

Folkomröstningen om den egyptiska grundlagen i december 2012 präglades av ett för lågt valdeltagande och understöddes inte av alla parter. En del frågetecken och tolkningsmöjligheter kvarstod i viktiga konstitutionella frågor, exempelvis om kvinnors rättigheter.

Q.

Den parlamentariska dimensionen inom unionen för Medelhavsområdet och Istanbul–Marrakesh-processen hör till lagstiftarnas bästa verktyg för att diskutera dessa frågor och i Medelhavsunionens parlamentariska församling finns det ett utskott för kvinnors rättigheter, vilket måste utnyttjas på rätt sätt.

1.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de berörda länderna att i sina grundlagar oåterkalleligen införliva principen om jämställdhet mellan kvinnor och män för att tydligt förbjuda all form av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, erbjuda möjlighet till positiv särbehandling och befästa kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar lagstiftande myndigheter i de berörda länderna att reformera alla befintliga lagar och att införliva principen om jämställdhet i alla projekt eller förslag till lagstiftning som medför en risk för diskriminering av kvinnor t.ex. inom områdena äktenskap, skilsmässor, vårdnad av barn, föräldrarättigheter, nationalitet, arv och rättskapacitet, i enlighet med internationella och regionala instrument, och att förankra inhemska mekanismer till skydd för kvinnors rättigheter.

2.

Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att säkerställa att det råder jämställdhet inom strafflagstiftningen och socialförsäkringssystemet.

3.

Europaparlamentet poängterar att lika deltagande av kvinnor och män i alla delar av livet är avgörande för demokratin och att kvinnornas deltagande i samhällsstyrningen utgör en förutsättning för samhällsekonomisk utveckling, social sammanhållning och ett jämlikt demokratiskt styre. Parlamentet uppmanar därför alla länder att prioritera jämställdhetsarbetet på sina dagordningar för att främja demokratin.

4.

Europaparlamentet understryker att de pågående förändringarna i Nordafrika inte kommer att leda till demokratiska politiska system och samhällen förrän jämställdhet, inbegripet friheten att välja livsstil, uppnåtts.

5.

Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna i Nordafrika att fullt ut genomföra FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw) och dess protokoll samt alla internationella människorättskonventioner, och att upphäva alla reservationer angående Cedaw. Parlamentet begär också att myndigheterna samarbetar med FN:s mekanismer för att skydda flickors och kvinnors rättigheter.

6.

Europaparlamentet erinrar om den öppna debatten bland islamiska kvinnliga studenter om tolkning av religiösa texter ur ett kvinno- och jämställdhetsperspektiv.

7.

Europaparlamentet påminner om vikten av att trygga yttrande- och religionsfriheten och mångfalden, genom att bl.a. verka för ömsesidig respekt och dialog mellan religionerna, särskilt bland kvinnor.

8.

Europaparlamentet uppmanar staterna att inleda en inkluderande, omfattande och frivillig debatt med samtliga berörda parter, inklusive civilsamhället, arbetsmarknadsparterna, lokala kvinnoorganisationer, lokala myndigheter och religiösa ledare samt att skydda och garantera kvinnors rättigheter och jämställdhetsprincipen.

9.

Europaparlamentet påminner om att ingen monoteistisk religion förespråkar eller får användas som ursäkt för våld mellan människor.

10.

Europaparlamentet uppmanar de nordafrikanska länderna att anta lagar och vidta konkreta åtgärder samt fastställa påföljder för att förbjuda alla former av våld mot kvinnor, inbegripet våld i hemmet, sexuellt våld, sexuella trakasserier samt skadliga traditionella sedvänjor, såsom kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap, särskilt i fall med minderåriga. Parlamentet understryker vikten av att skydda offren och erbjuda särskilt stöd. Parlamentet välkomnar kampanjen mot våld i hemmet som den tunisiska kvinno- och familjeministern nyligen lanserade samt det fortsatta engagemanget från Marockos sida i denna fråga, som 2012 anordnade sin tionde nationella kampanj mot våld mot kvinnor.

11.

Europaparlamentet påminner om den dubbla diskriminering som lesbiska kvinnor utsätts för och uppmanar de nationella myndigheterna i Nordafrika att avkriminalisera homosexualitet och säkerställa att kvinnor inte diskrimineras på grund av sin sexuella läggning.

12.

Europaparlamentet betonar vikten av att bekämpa straffrihet när det gäller allt våld mot kvinnor, särskilt sexuellt våld, genom att garantera att sådana brott verkligen utreds, åtalas och strängt bestraffas, att minderåriga har tillräckligt skydd genom rättsväsendet och att alla kvinnor har fullständig tillgång till rättslig prövning utan religiös och/eller etnisk diskriminering.

13.

Europaparlamentet uppmanar nationella regeringar att erbjuda personer verksamma inom rättsväsendet liksom säkerhetsstyrkorna tillräcklig fortbildning så att de kan hantera sexuella våldsbrott och deras offer på rätt sätt. Parlamentet understryker också vikten av ett jämställdhetsintegrerat rättsväsende under övergångsperioden.

14.

Europaparlamentet fördömer alla typer av våld, särskilt det sexuella våldet före, under och efter upproren samt det upprepade bruket av det som en form av politisk påtryckning och som ett sätt att förtrycka, skrämma och förnedra kvinnor. Parlamentet uppmanar de nationella rättssystemen att lagföra dessa brott genom lämpliga åtgärder och betonar att Internationella brottmålsdomstolen bör ingripa om det inte är möjligt att vidta rättsliga åtgärder på nationell nivå.

15.

Europaparlamentet påpekar att kvinnorna i Nordafrika har hamnat i en mer utsatt situation och ökad viktimisering under och efter upproren.

16.

Europaparlamentet uppmanar de nordafrikanska länderna att ta fram en strategi för personer som utsatts för sexuellt våld under och efter upproren för att ge dem adekvat gottgörelse och ekonomiskt, socialt och psykologiskt stöd. Parlamentet uppmanar myndigheterna i de nordafrikanska länderna att prioritera arbetet med att ställa förövarna inför rätta.

17.

Europaparlamentet fördömer kvinnlig könsstympning som fortfarande förekommer i vissa delar av Egypten, och uppmanar dels de nationella myndigheterna att stärka verkställandet av förbudet, dels kommissionen att inrätta program som syftar till att avskaffa denna sedvänja bl.a. med hjälp av frivilligorganisationer och genom hälsoundervisning. Parlamentet framhåller dessutom vikten av att satsa på upplysning, medborgarengagemang och utbildning och behovet av att göra nationella, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället samt ledare för religiösa och andra grupper delaktiga i kampen mot kvinnlig könsstympning.

18.

Europaparlamentet välkomnar att allt fler länder i regionen under de senaste årtiondena beslutat att höja den lagliga åldern för giftermål för flickor (16 år i Egypten, 18 år i Marocko och 20 år i Tunisien och Libyen) och fördömer alla ansatser att sänka den igen eller att begränsa sådana reformers effekt eftersom tidiga och påtvingade äktenskap inte bara inverkar negativt på flickors rättigheter, hälsa, psyke och utbildning utan också bidrar till att konservera fattigdomen, vilket får en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten.

19.

Europaparlamentet insisterar på att kultur, tradition eller religion aldrig får användas som ursäkt för diskriminering av eller våld mot kvinnor och flickor.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av att, särskilt i utarbetandet av en ny hälsopolitik, underlätta tillgången till hälsoskydd, hälso- och sjukvårdstjänster, socialt skydd och sociala tjänster för kvinnor och flickor, framför allt när det gäller mödravård, mödrars rättigheter, sexuell hälsa, sexuella rättigheter samt reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att fullt ut tillämpa ICPD, handlingsprogrammet och FN:s utvecklings- och befolkningsagenda och uppmärksammar slutsatserna i FN:s befolkningsfonds rapport By Choice, Not by Chance Family Planning, Human Rights and Development.

21.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av särskilda åtgärder för att informera kvinnor om deras rättigheter och av samarbete med det civila samhället och statliga myndigheter för att förbereda reformer och tillämpa antidiskrimeringslagstiftning.

22.

Europaparlamentet betonar att kvinnors aktiva deltagande i det offentliga och politiska livet, som demonstranter, väljare, kandidater och folkvalda representanter, visar deras vilja att till fullo utöva sina medborgerliga rättigheter, och att kämpa för att skapa demokrati. Parlamentet påpekar att de senaste händelserna under den arabiska våren har visat att kvinnor kan spela en viktig roll i revolutionära förlopp. Parlamentet begär därför att alla nödvändiga åtgärder vidtas, däribland positiv särbehandling och kvotering, för att se till att utvecklingen går i riktning mot kvinnors lika deltagande i beslutsfattande på alla styrelsenivåer (från lokal till nationell nivå och från verkställande nivå till lagstiftningsnivå).

23.

Europaparlamentet anser att att fler kvinnor absolut måste delta i utformningen av lagar i de nationella parlamenten för att garantera rättvisare lagstiftningspraxis och en verkligt demokratisk process.

24.

Europaparlamentet är av samma åsikt som många kvinnliga parlamentsledamöter i dessa länder, nämligen att kvinnors rättigheter och jämställdhet, deras aktiva deltagande i det politiska och ekonomiska livet och i samhällslivet med hjälp av kompetensutveckling och bekämpandet av diskriminering skulle kunna främjas och införlivas på ett bättre sätt i lagstiftningen om en valorganisation med inriktning på kvinnor eller ett särskilt jämställdhetsutskott inrättades, där ett sådant inte redan finns, med ansvar för frågan och för att trygga jämställdhetsintegreringen i parlamentsarbetet.

25.

Europaparlamentet insisterar på att den kvinnliga representationen bör stärkas på alla beslutsnivåer, framför allt inom institutionerna, de politiska partierna, fackföreningarna och den offentliga sektorn (inbegripet rättsväsendet), och betonar att kvinnorna ofta är välrepresenterade inom flera områden men att deras närvaro är mer begränsad på högre positioner, delvis på grund av ständig könsdiskriminering och seglivade könsstereotyper och på grund av glastaksfenomenet.

26.

Europaparlamentet anser att en demokratisk övergång förutsätter jämställdhetsmedvetna politiska strategier och mekanismer som säkerställer kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i det offentliga beslutsfattandet på det politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga planet.

27.

Europaparlamentet pekar på den stora betydelse som utbildning och medier har för att skapa attitydförändringar i hela samhället och förverkliga demokratiska principer om respekt för människors värdighet och vänskapliga relationer mellan könen.

28.

Europaparlamentet betonar vikten av fler kvinnor i fredsförhandlingar, medlingsprocesser, nationella försoningsprocesser och fredsskapande insatser.

29.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att införa och finansiera politiska ledarskapsutbildningar som riktar sig till kvinnor samt av alla andra åtgärder som bidrar till kvinnors frigörelse och fulla deltagande i det politiska, ekonomiska och sociala livet.

30.

Europaparlamentet lovordar länder där det gjorts ökade insatser för flickors utbildning. Parlamentet konstaterar dock återigen att kvinnors och flickors tillträde till utbildning och till stödundervisning för återhämtning, och framför allt till högre utbildning, bör förbättras ytterligare. Parlamentet påpekar att det fortfarande krävs fler insatser för att bekämpa analfabetismen bland kvinnor och att tonvikten bör läggas på yrkesutbildning, däribland kurser för att öka kvinnors digitala kompetens. Parlamentet rekommenderar att jämställdhet skrivs in i läroplanerna.

31.

Europaparlamentet betonar att flickors tillträde till högstadiet och gymnasiet och till högre utbildning samt undervisningens kvalitet bör behandlas som prioriterade frågor av de nordafrikanska regeringarna och parlamenten, eftersom det är ett sätt att trygga utveckling, ekonomisk tillväxt och varaktig demokrati.

32.

Europaparlamentet efterfrågar en politik som beaktar den särskilda situationen för de mest utsatta grupperna av kvinnor, såsom flickor, kvinnor med funktionshinder, invandrarkvinnor, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, homosexuella kvinnor och transsexuella kvinnor.

33.

Europaparlamentet betonar att mycket mer bör göras för att garantera kvinnors ekonomiska oberoende och uppmuntra deras deltagande i näringslivet, däribland i jordbruks- och tjänstesektorn. Parlamentet påpekar att ekonomiskt oberoende för kvinnor stärker deras motståndskraft mot våld och förnedring. Parlamentet anser att utbyte av bästa praxis bör främjas på regional nivå mellan företagare, fackföreningar och civilsamhället, framför allt för att stödja de mest missgynnade kvinnorna i landsbygdsområden och i fattiga områden i städerna.

34.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i de nordafrikanska länderna att uppmuntra och stödja ett större kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra könsdiskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet framhåller att det behövs verktyg som gör det möjligt för kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden inom områden som de traditionellt sett varit utestängda från.

35.

Europaparlamentet konstaterar att medierna har en viktig roll när det gäller att lyfta fram frågor om kvinnors situation och roll i samhället, och att de dessutom påverkar människors attityder i respektive land. Parlamentet rekommenderar att det utarbetas en handlingsplan till stöd för kvinnor i medier, dels för att kvinnor ska satsa på en karriär inom media, dels för att skapa en möjlighet att granska hur kvinnor framställs i tv, genom produktion av tv-program och användning av nya medier (internet och sociala nätverk) i syfte att uppmuntra kvinnors politiska deltagande och ge spridning åt tanken att tradition och lika möjligheter kan gå hand i hand.

36.

Europaparlamentet rekommenderar åtgärder för att övervaka arbetet med att öka kvinnors egenmakt, bland annat med avseende på respekt för deras rättigheter som arbetstagare, framför allt inom industri- och tjänstesektorn samt i landsbygdsområden och i industrialiserade stadsområden, och för att främja kvinnligt företagande och lika lön.

37.

Europaparlamentet påpekar att det finns ett positivt samband mellan storleken på ett lands småföretagssektor och den ekonomiska tillväxttakten. Parlamentet anser att mikrokrediter är ett mycket användbart verktyg för att öka kvinnors egenmakt och erinrar om att investeringar i kvinnor är detsamma som investeringar i familjer och samhällen och att detta bidrar till att bekämpa fattigdom samt social och ekonomisk oro och stärker den sociala sammanhållningen, samtidigt som kvinnor ges mer egenmakt. Parlamentet erinrar om att mikrokrediter inte bara är lån utan även omfattar rådgivning om förvaltning, ekonomi och affärer samt sparformer.

38.

Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att ta fram strategier för mikrokreditrestriktioner för att förhindra negativa effekter, till exempel för hög skuldsättning, som kvinnor kan drabbas av på grund av att det råder brist på information och saknas lagstiftning.

39.

Europaparlamentet uppmuntrar de nordafrikanska staterna att införa stödmekanismer för kvinnliga företagare, bland annat genom informationsspridning, rättsligt skydd, vuxenutbildning och kurser i administration.

40.

Europaparlamentet uppmuntrar insatser för att öka kvinnors egenmakt genom utbytesprogram som ger kvinnoorganisationer och enskilda kvinnliga forskare från olika länder möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter och lärdomar, så att de kan utforma strategier och åtgärder som kan kopieras men anpassas till skiftande behov och ursprungsmiljöer.

41.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att program och åtgärder för kvinnors egenmakt i regionen baseras på tre insatsnivåer. För det första på institutionell nivå, där jämställdhetsinsatserna handlar om reformer av regelverk och ny lagstiftning och där det även ges tekniskt stöd, för det andra genom att stöd ges till organisationer i det civila samhället som kan arbeta för kvinnors rättigheter och öka deras deltagande i beslutsfattandet och för det tredje genom att arbeta direkt i närmiljön, särskilt i landsbygdsområden, för att ändra sociala beteendemönster och traditioner och för att skapa utrymme för kvinnor i det sociala, ekonomiska och politiska livet i deras närmiljö.

42.

Europaparlamentet betonar att det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program bör fokusera på kvinnors rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt eftersom det är en av de viktigaste indikatorerna för att bedöma framstegen när det gäller demokratisering och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att jämställdhet bör prioriteras i alla landstrategidokument och nationella vägledande program.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och att stärka jämställdhetsintegringen i EU:s olika insatser oavsett ämnesområde, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta samarbeta med internationella genomförandeorganisationer, som UN Women.

44.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ha ett jämställdhetsperspektiv vid utarbetandet av de landspecifika färdplanerna för samarbete med organisationer i det civila samhället i de nordafrikanska länderna, i syfte att öka jämställdheten och skapa förutsättningar för lika deltagande av kvinnor och män i beslutsprocesserna.

45.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att fördjupa dialogen med de arabiska regionala institutionerna för att de ska spela en ledande roll i arbetet med att integrera kvinnors rättigheter och relaterade frågor i hela regionen

46.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att genomföra det gemensamma arbetsprogrammet för samarbete som undertecknats tillsammans med Arabförbundet, särskilt om kvinnors egenmakt och mänskliga rättigheter.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen för stöd till kvinnor i regionen. Stödet bör även fortsättningsvis beakta såväl varje lands särdrag som de gemensamma problem, exempelvis politiska och ekonomiska, som berör länderna på regional nivå. Komplementaritet mellan regionala och bilaterala program bör eftersträvas.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingen av ledarskapsprogram för kvinnliga opinionsbildare och chefer inom affärs- och finanssektorn, och att ge ytterligare stöd till redan befintliga program på området.

49.

Europaparlamentet anser att tillräcklig hänsyn bör tas till kvinnors rättigheter och jämställdhet i de åtaganden som partnerna har gjort i enlighet med principen ”mer ger mer” i den förnyade grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att utforma tydliga kriterier för att garantera och övervaka utvecklingen, genom en öppen och inkluderande process, bland annat i samråd med organisationer för kvinnors rättigheter och organisationer i det civila samhället.

50.

Europaparlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter i Nordafrika, i linje med EU:s reviderade människorättsstrategi.

51.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja kvinnors deltagande i valprocessen och uppmanar därför myndigheterna i de berörda länderna att i sina konstitutioner skriva in rätten för kvinnor att delta i valprocessen och att riva de hinder som står i vägen för ett verkligt kvinnligt deltagande i denna. Parlamentet uppmanar EU till ett nära samarbete med de nationella regeringarna i syfte att förse dem med bästa praxis för utbildning av kvinnor om deras politiska rättigheter och valrättigheter. Parlamentet erinrar om att detta bör göras under hela valförfarandet via stödprogram och noggrant övervakas av EU:s valobservatörsuppdrag om så krävs.

52.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta övervaka förverkligandet av rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag i de nordafrikanska staterna om kvinnors rättigheter samt att lägga fram en rapport för parlamentet.

53.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten samt kommissionen att i den politiska dialogen och policydialogen med de nordafrikanska länderna ta upp diskriminering av kvinnliga arbetstagares rättigheter i arbetsrätten, i linje med principen ”mer ger mer”, och att främja kvinnors deltagande i fackföreningar.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och andra givare att främja program för att trygga lika tillträde till arbetsmarknaden och utbildning för alla kvinnor samt att öka de budgetsresurser som anlås till stöd för kapacitetsbyggnad inom kvinnoorganisationer och kvinnonätverk i det civila samhället på nationell och regional nivå.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lyfta fram positiva förebilder på kvinnligt företagande som inbegriper kvinnor från nordafrikanska länder eller sammanslutningar som samlar kvinnliga företagare från Europa och Nordafrika, bland annat inom det tekniska området och industrin. Kommissionen uppmanas därför att skapa instrument för informationsspridning, så att dessa erfarenheter kommer till största möjliga nytta och kan tjäna som drivkraft för och öka medvetenheten om sådana instruments utvecklingspotential i ekonomiskt sett mindre dynamiska lokalsamhällen.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i sina konsekvensbedömningar av de länder med vilka ”djupgående och omfattande frihandelsavtal” håller på att förhandlas fram, ta hänsyn till avtalens potentiella sociala konsekvenser och möjliga effekter för de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors rättigheter, framför allt i den informella sektorn.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder för att kvinnors särskilda behov i kris- och konfliktsituationer, blanda annat deras utsatthet för könsrelaterat våld, ska tillgodoses omedelbart och på ett fullgott sätt.

58.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten samt kommissionen att i den politiska dialogen och policydialogen med de nordafrikanska länderna säkerställa ett klimat som gör det möjligt för det civila samhället att verka fritt och medverka till demokratiska förändringar.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka den personal som arbetar med jämställdhetsfrågor i EU-delegationerna i regionen samt att garantera att kvinnor och icke-statliga organisationer deltar i samrådsförfarandet om programplaneringen.

60.

Europaparlamentet välkomnar att UN Women har upprättat kontor i Nordafrika och uppmuntrar EU:s delegationer i de berörda länderna att fortsätta samarbeta med FN-kontoren för att ta fram åtgärder som ska garantera jämställdhet och främja kvinnors rättigheter efter den arabiska våren.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja inrättandet av och finansiera rådgivningscentrum och ”kvinnocentrum”, där kvinnor kan få råd i alla frågor, från politiska rättigheter till juridisk rådgivning samt hälso- och sjukvård och skydd mot våld i hemmet, eftersom en heltäckande tjänst är till stor hjälp för kvinnor och mer diskret när det handlar om våld.

62.

Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna i Nordafrika att utforma upplysningsprogram om våld i hemmet, och att samtidigt upprätta härbärgen för kvinnor som utsätts eller har utsatts för våld i hemmet.

63.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de nordafrikanska länderna att säkerställa lämpligt medicinskt och psykologiskt stöd, kostnadsfria rättstjänster och möjlighet till rättslig prövning och överklagandemekanismer för kvinnliga våldsoffer och vittnen till våld.

64.

Europaparlamentet erinrar om att stöd till civilsamhället, icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer även bör tillhandahållas via unionen för Medelhavsområdets mekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta samarbetet mellan kvinnoorganisationer i EU och deras motsvarigheter i Nordafrika.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja insatserna i de nordafrikanska länderna för att skapa en djup och hållbar demokrati baserad på respekt för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, kvinnors rättigheter samt principerna om jämställdhet, icke-diskriminering och rättsstatlighet. Parlamentet framhåller behovet av att stödja utvecklingen av ett aktivt medborgarskap i regionen genom tekniskt och ekonomiskt stöd till det civila samhället, och att bidra till att bygga upp en demokratisk politisk kultur.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera full insyn i handelsförhandlingar, inklusive all bakgrundsinformation, som ligger till grund för förslag till handelsavtal. Parlamentet betonar att kvinnogrupper och organisationer i det civila samhället bör vara aktivt delaktiga under hela processen.

67.

Europaparlamentet uppmanar den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet att ägna en session varje år i mars åt situationen för kvinnor i regionen.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för en förstärkt Istanbul–Marrakech-process och att stödja program som främjar dialog mellan det civila samhället och regeringarna i Europa–Medelhavsområdet

69.

Europaparlamentet anser att det nyligen inrättade europeiska initiativet för demokrati bör ägna särskild uppmärksamhet åt de demokratiska reformprocesserna i Nordafrika genom att stödja kvinnoorganisationer och projekt inom jämställdhetsrelaterade områden, som till exempel att uppmuntra dialog mellan olika kulturer och religioner, bekämpa våld, skapa sysselsättning, främja kulturellt och politiskt deltagande, ge kvinnor och flickor samma tillgång till rättslig prövning, hälso- och sjukvårdstjänster och utbildning samt förhindra eller sätta stopp för den diskriminering av kvinnor och de kränkningar av deras rättigheter som förekommer.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och framför allt EU-samordnaren för kampen mot människohandel att ta hänsyn till och uppvisa en enad front vid samordningen av EU:s yttre verksamhet inom ramen för EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016. De nordafrikanska ländernas nationella myndigheter bör om och när det är möjligt uppmuntras att samverka med andra stater i regionen för att bekämpa människohandel.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja kvinnoprojekt och utöka kvinnonätverk på universiteten, i mediebranschen, inom de kulturella organen, inom filmindustrin samt inom andra kreativa sektorer och insisterar på vikten av att stärka de kulturella förbindelserna mellan båda sidorna av Medelhavet, bl.a. via sociala medier, digitala plattformar och satellitsändningar.

72.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och myndigheter att sätta kvinnors rättigheter i centrum för sina bilaterala diplomati- och handelsförbindelser med de nordafrikanska länderna.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka utbytesprogrammen för högre utbildning, till exempel Erasmus Mundus, och att främja unga kvinnors deltagande i dem. Parlamentet efterlyser också en utveckling av det interregionala samarbetet (genom såväl partnerutbyten som utbyten mellan motparter) mellan regioner från norra och södra Medelhavsområdet.

74.

Europaparlamentet välkomnar partnerskapen för rörlighet eftersom de underlättar utbyten och hjälper till att hantera migrationen på ett mänskligt och värdigt sätt.

75.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/36

—

med beaktande av Cotonouavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 23 juni 2000 (1),

—

med beaktande av fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och beslutet av den 27 november 2001 (2) (ULT-beslutet) om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med EU (förutvarande EG),

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (COM(2012)0362), vilket antogs av kommissionen den 16 juli 2012 och som nu är föremål för förhandlingar i rådet,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2011Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (COM(2011)0837),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 juni 2001Handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete (COM(2001)0295),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011En budget för Europa 2020 (COM(2011)0500),

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 20 december 2005 liksom av den europeiska färdplanen för utveckling och dess riktlinjer,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 29 juni 2012 och den 15 oktober 2012,

—

med beaktande av artikel 32 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU den 23 december 2010,

—

med beaktande av den gemensamma AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer (ACP EU/100.954/11),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0049/2013), och av följande skäl:

A.

Det interna avtalet för tionde EUF löper ut den 31 december 2013, och kommissionen har i sitt meddelande (COM(2011)0837) inkluderat ett utkast till internt avtal som ska ersätta det befintliga avtalet från och med den 1 januari 2014.

B.

Detta utkast till internt avtal för perioden 2014–2020 är för närvarande under förhandling i rådet. Parlamentet är dock inte knutet till denna förhandling. Ingenting hindrar emellertid parlamentet från att utarbeta ett initiativbetänkande om elfte EUF på grundval av kommissionens meddelande med förslaget till internt avtal.

C.

Kommissionen har inte för avsikt att införliva EUF i budgeten 2014 utan först från och med 2021, vilket är mycket beklagligt. Detta införlivande bör dock redan nu börja förberedas så att det inte leder till en minskning av de resurser som anslås till AVS-EU-partnerskapet och till utvecklingsbistånd i allmänhet.

D.

Tillräckliga medel måste anslås till elfte EUF så att unionen kan infria internationellt överenskomna utvecklingsåtaganden och avsätta 0,7 procent av BNP till utvecklingsbistånd och därigenom bidra till förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

E.

Det framgår av framstegsrapporterna om millennieutvecklingsmålen att utvecklingstakten varierar och framför allt att målen för mödrars och barns hälsa inte kommer att uppnås 2015 i de flesta AVS-länder.

F.

De finansiella förslag för perioden 2014–2020 som för närvarande diskuteras i rådet är oroande för den europeiska utvecklingspolitikens framtid och även för de utomeuropeiska ländernas och territoriernas (ULT) associering till EU.

G.

Trots att många viktiga förbättringar ännu återstår att göra blir EU-biståndet allt effektivare. Unionens insatser för den internationella solidariteten stöds av över tre fjärdedelar av EU:s invånare.

H.

Innovativ finansiering är nödvändig för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet genom att säkerställa att företags- och finanssektorn ger ett mer rättvist bidrag.

I.

Givarna måste sluta kräva att partnerländerna ska respektera principen om egenansvar samtidigt som de tar ifrån dem den finansiering som de behöver för att befästa sina institutioner och tjänster för allmänheten.

J.

Utvecklingsländerna måste genast införa ett skattesystem som baseras på deras medborgares förmåga att bidra.

K.

I sitt meddelande om en agenda för förändring önskar kommissionen tillämpa principen om differentiering vid tilldelningen av den europeiska utvecklingspolitikens medel – där en del utgörs av elfte EUF – och den inför principerna om tematisk koncentration och utnyttjande av en blandning av bidrag och lån, liksom stöd till den privata sektorn.

L.

I det europeiska samförståndet om utveckling och i Cotonouavtalet erkänns den centrala roll som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna spelar för att bekämpa fattigdom och främja god styrning.

M.

Den särskilda situationen i ULT, som brottas med andra typer av problem än AVS-länderna, erkänns i förslaget till ULT-beslut. ULT bör därför inte längre omfattas av EUF utan av ett särskilt finansieringsinstrument som ingår i EU:s budget.

N.

Enligt partnerskapsavtal 2000/483/EG mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, ska kvinnors situation och jämställdhetsfrågor systematiskt beaktas inom alla områden, politiska såväl som ekonomiska och sociala.

O.

I EU:s handlingsplan bekräftas hur viktigt det är att kvinnor är delaktiga, att det finns ett jämställdhetsperspektiv för utvecklingen i EU:s partnerländer och att millennieutvecklingsmålen uppnås. Ett av EU:s prioriterade insatsområden i ”förändringsprogrammet” är jämställdhet.

1.

Europaparlamentet påminner om att de främsta målen, såväl för EU:s utvecklingspolitik (enligt artikel 208 i EUF-fördraget) som för Cotonouavtalet och det europeiska samförståndet om utveckling, är att minska och på sikt utrota fattigdomen. Parlamentet trycker således på att minst 90 procent av de medel som anslås till elfte EUF för AVS-länderna ska uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

2.

Europaparlamentet anser att det för att uppnå detta mål är nödvändigt att fördubbla insatserna för de millennieutvecklingsmål där minst framsteg har skett, särskilt de som avser grundläggande sociala rättigheter och jämställdhet, vilket anges i artiklarna 22, 25 och 31 i Cotonouavtalet. Parlamentet bekräftar sitt stöd till initiativet och avtalen avseende millennieutvecklingsmålen, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samförstånd med AVS-länderna, anslå 20 procent av elfte EUF för tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster, särskilt på områdena hälsa och grundutbildning, i syfte att förverkliga millennieutvecklingsmål 2, 3, 4, 5 och 6 och fullgöra andra internationellt ingångna förpliktelser avseende utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att de genusrelaterade resultatindikatorer som föreslagits i handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i unionens utvecklingssamarbete tillämpas på elfte EUF och dess planering för att se till att åtgärder vidtas i rätt tid och att främjande av jämställdhet på lämpligt sätt införs i alla program och följs upp.

3.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och partnerländerna att prioritera stöd till en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemen för att garantera tillgång till grundläggande mödra- och barnhälsovård och reproduktiv hälsovård, och att särskilt lägga vikt vid de fattigaste befolkningsgrupperna och kampen mot hiv/aids, med tanke på att framstegen med dessa millennieutvecklingsmål inte har motsvarat förväntningarna i många AVS-länder.

4.

Europaparlamentet anser att det för att nå detta mål är viktigt att inbegripa de mest utsatta grupperna i samhället, bland annat kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning, i alla projekt som syftar till fattigdomsbekämpning, under såväl planerings- som genomförande- och utvärderingsfasen.

5.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att agera mer strategiskt och samordnat när det gäller frågor om socialt skydd i utvecklingsländer och efterlyser att man i elfte EUF utarbetar en integrerad politik för socialt skydd i partnerskap med AVS-länderna, där man även beaktar stöd till grundläggande mekanismer som att införa en miniminivå för socialt skydd.

6.

Europaparlamentet påminner om att EUF inte bara finansierar partnerskapet AVS-EU utan även associeringen av ULT med EU, vilken utgörs av tjugosex ULT.

7.

Europaparlamentet välkomnar att man i förslaget till ULT-beslut erkänner behovet av att upprätta ett nytt och varaktigt ULT-partnerskap som är inriktat på följande fyra nya mål:

8.

Europaparlamentet beklagar att det inte finns ett särskilt finansieringsinstrument för ULT som är integrerat i unionens budget så att demokratisk kontroll och öppenhet möjliggörs när det gäller de medel som anslås för detta ändamål.

9.

Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan de yttersta randområdena, AVS-länderna och de tredjeländer som gränsar till ULT liksom ett samordnat utnyttjande av de olika finansieringsinstrument som gäller dessa regioner och länder, samt ökade möjligheter för ULT och de yttersta randområdena att i egenskap av observatörer delta vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden, om inte annat följer av församlingens interna bestämmelser.

10.

Europaparlamentet kräver än en gång att EUF ska integreras i budgeten under nästa programplaneringsperiod och automatiskt från och med 2021 med fullständig överförelse till utgiftsområde 4 i den fleråriga budgetramen (”Europa i världen”), eftersom detta skulle leda till ett effektivare främjande av unionens prioriteringar och tematiska stöd och förbättra den demokratiska kontrollen, synligheten och förutsebarheten samt samstämmigheten i samband med EU:s åtgärder som världens största givare av utvecklingsbistånd.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra vad som behövs för att under bästa möjliga förutsättningar införliva EUF i budgeten och att regelbundet informera parlamentet och nära samråda med AVS-länderna så att de görs delaktiga i det framtida genomförandet av EUF.

12.

Europaparlamentet välkomnar att fördelningsnycklarna för medlemsstaternas bidrag till elfte EUF närmar sig dem som gäller för unionens budget och att planeringsperioden för elfte EUF nu löper lika länge som genomförandeplanen för EU:s fleråriga budgetram.

13.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att totalt avsätta 30 319 000 000 euro (2011 års priser) till elfte EUF. Parlamentet ser gärna att de belopp som avsätts för elfte EUF och för övriga samarbetsinstrument, bl.a. instrumentet för utvecklingssamarbete, gör det möjligt för EU att behålla sitt offentliga utvecklingsbistånd på dagens nivåer eller till och med höja det och på det sättet bidra till att medlemsstaterna kan uppnå sitt gemensamma mål att avsätta 0,7 procent av BNP till offentligt utvecklingsbistånd.

14.

Europaparlamentet understryker att det behövs en kraftig satsning på att minska risken för katastrofer i de utvecklingsprogram som finansieras av EUF, eftersom risken att drabbas av en katastrof är mycket stor i en del AVS-länder. Parlamentet understryker att denna satsning är nödvändig för att minska behoven till följd av katastrofsituationer och öka AVS-ländernas motståndskraft.

15.

Europaparlamentet beklagar djupt det avtal som medlemsstaterna slöt den 8 februari 2013, som inbegriper en minskning för elfte EUF på 11 procent i enlighet med det förslag som kommissionen lade fram i juli 2012. Parlamentet understryker hur motsägelsefullt det är att rådet å ena sidan upprepar sitt åtagande om att senast 2015 nå de mål som fastställts för utvecklingsbiståndet och att de delar av medlemsstaternas och unionens budgetar som är avsedda för internationell solidaritet å andra sidan kraftigt beskärs.

16.

Eftersom EU och dess medlemsstater är de främsta givarna av offentligt utvecklingsbistånd anser Europaparlamentet att de, om de genomför sådana budgetnedskärningar, måste bära det huvudsakliga ansvaret om målet att halvera fattigdomen i världen inte har uppnåtts 2015.

17.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att ha en unionsbudget som motsvarar de utmaningar som ska mötas, i synnerhet i kristider, eftersom den möjliggör finansieringar som medlemsstaterna inte har råd med, särskilt i fråga om utvecklingsfinansiering. I detta hänseende och för att unionens budget inte längre bara ska handla om nivåerna på betalningsbemyndiganden uttrycker parlamentet en stark önskan om att det måste skapas egna resurser, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner.

18.

Oavsett vilka fördelningsnycklar och belopp som slutligen väljs för elfte EUF anser Europaparlamentet att det belopp som avsätts för ULT vid fördelningen av det sammanlagda anslaget till EUF bör vara detsamma som det som kommissionen föreslagit.

19.

Europaparlamentet önskar att den andel av resurserna som anslås för AVS-interna och regionala program i elfte EUF ska vara densamma som i tionde EUF, samtidigt som man garanterar resurser som inte anslås och som kan utnyttjas på ett flexibelt sätt och säkerställer att dessa resurser i största möjliga utsträckning kompletterar det framtida panafrikanska program som planeras inom ramen för det framtida instrumentet för utvecklingssamarbete. Dessa resurser kommer delvis att gå till att finansiera den nya ordningen för att dämpa externa chocker med gränsöverskridande verkan (särskilt finanskriser, livsmedelskriser och humanitära kriser) som kan drabba AVS-länderna, samt till humanitärt katastrofbistånd. Parlamentet understryker vikten av dessa program som bidrar till att stärka AVS-ländernas förmåga att förbereda sig för chocker, deras motståndskraft och samordningen mellan katastrofbistånd och bistånd för återuppbyggnad och utveckling.

20.

Europaparlamentet anser att cirka 5 procent av elfte EUF:s resurser bör anslås för kommissionens stödutgifter så att man kan garantera en effektiv förvaltning av instrumentet.

21.

Europaparlamentet påminner om att Cotonouavtalet fortfarande ska vara den viktigaste referensramen för elfte EUF.

22.

Europaparlamentet anser att genomförandet av principen om differentiering vid tilldelningen av elfte EUF:s resurser bara kan fungera i praktiken om denna princip vägs upp av ett sårbarhetsindex som kompletterar BNP-kriteriet, som sammanställer ett nationellt index för fattigdomsbedömning och ojämlikhet och som beaktar den särskilda situation som kännetecknar små östater under utveckling, i enlighet med artikel 2 sista strecksatsen i Cotonouavtalet. Parlamentet påminner om att den pågående täta politiska dialogen är en förutsättning för att AVS-partnerna ska acceptera denna princip.

23.

Europaparlamentet konstaterar emellertid att tillämpningen av principen om differentiering är en viktig faktor inom ramen för den politiska dialogen som gör att AVS-länder inom kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer kan utvecklas i riktning mot en välfärdsstat och att en nationell fördelningspolitik liksom strategier för bekämpning av fattigdom och ojämlikheter kan utformas.

24.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att bibehålla alla nationella anslag till elfte EUF på sina nuvarande nivåer, eftersom det europeiska utvecklingsbiståndet fortfarande kan ha ett avgörande genomslag i vissa AVS-länder i kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer, till stöd för reformer för att minska ojämlikheterna.

25.

Europaparlamentet anser att differentieringen även måste ta hänsyn till den särskilda situationen i instabila länder, med utgångspunkt i principen att konsekvenserna för befolkningen i en sönderfallen stat är mycket negativa och utraderar uppnådda utvecklingsframsteg. Parlamentet understryker att det kostar mycket mer och tar längre tid att återupprätta rättsstatsprincipen i en sönderfallen stat än att utöka stödet till länder som betecknas som instabila, och betonar i detta sammanhang att Sahelområdet och Afrikas horn bör uppmärksammas särskilt inom ramen för elfte EUF:s programplanering.

26.

Europaparlamentet konstaterar att agendan för förändring innehåller nya förslag, framför allt kombinationen av lån och bidrag samt stöd till den privata sektorn. Parlamentet bekräftar att man vid utnyttjandet av dessa mekanismer i första hand bör sikta på att få bort medborgarna i utvecklingsländerna från fattigdom och biståndsberoende och på att bidra till att stärka den privata sektorn i AVS-länderna för att undvika en obalanserad utveckling och tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av den undersökning som den nyligen beställt om den privata sektorns medverkan i utvecklingen och utvidgningen av verksamheter som avser kombinationer av bidrag och lån från unionen.

27.

Europaparlamentet erkänner att de nya finansieringsformerna, bland annat kombinationer av bidrag och lån, har tydliga fördelar i en situation där det råder brist på offentliga medel. Parlamentet uppmanar ändå kommissionen och Europeiska investeringsbanken att genomföra ingående och oberoende konsekvensundersökningar för att mäta hur dessa nya finansieringsmetoder påverkar fattigdomsminskningen, miljön m.m. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att ”Results Measurement Framework” (REM) nyligen införts. REM är ett index som gör det möjligt för Europeiska investeringsbanken att mäta utvecklingsresultaten av alla sina insatser utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer och exakta kriterier som klargör de principer som bör vägleda urvalet av projekt vid införandet av dessa nya verktyg. Parlamentet efterlyser slutligen en ökad samverkan mellan de verksamheter som bedrivs av kommissionen, Europeiska investeringsbanken och andra europeiska bilaterala finansieringsinstitutioner, exempelvis utvecklingsbanker, vilka bättre måste komplettera varandra.

28.

Europaparlamentet är medvetet om vikten av att stödja den privata sektorn, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag i AVS-länderna, för att främja skapande av välstånd och ett gynnsamt företagsklimat så att en mer allomfattande och hållbar tillväxt som kan minska fattigdomen blir möjlig.

29.

Europaparlamentet noterar införandet av en EU-plattform för externt samarbete och utveckling, där parlamentet är observatör, som ska lämna riktlinjer för gemensamma mekanismer där befintliga bidrag och lån kombineras. Parlamentet anser att varken det civila samhället eller Europeiska investeringsbanken är tillräckligt involverade i denna nya struktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att direkt knyta det civila samhället till plattformens arbete och att i styrningen av plattformen erkänna Europeiska investeringsbankens unika roll som EU:s finansieringsinstitution.

30.

Europaparlamentet noterar den tematiska koncentration som kommissionen föreslår i sin agenda för förändring. Parlamentet betonar att koncentrationen inte får ska på bekostnad av de särskilda behoven i vissa länder, och påpekar att demokratiskt egenansvar är avgörande för att garantera biståndets effektivitet, samt betonar att formuleringen av de sektorer som de vägledande nationella programmen ska inrikta sig på därför bör präglas av flexibilitet och dialog mellan alla utvecklingsaktörer, inbegripet företrädare för det civila samhället och lokala myndigheter.

31.

Europaparlamentet kräver att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer genomförs utan dröjsmål, särskilt artiklarna 19–22, så att elfte EUF blir allomfattande och tillgänglig för alla.

32.

Europaparlamentet välkomnar att FN-initiativet Hållbar energi för alla får ett starkt stöd från unionen med upp till 500 miljoner euro i tionde EUF och önskar att denna insats ska fortsätta under elfte EUF.

33.

Europaparlamentet välkomnar att jordbruk, framför allt stöd till familjejordbruk, tillhör de prioriterade områdena i EU:s framtida utvecklingspolitik. Parlamentet erinrar om AVS-ländernas åtagande i Maputodeklarationen om att satsa 10 procent av sina nationella budgetinkomster på jordbruk och landsbygdsutveckling, vilket inte har infriats i särskilt hög grad.

34.

Europaparlamentet framhåller att den tematiska koncentrationen inte får äventyra det allmänna budgetstödet, som bör göra det möjligt att öka förutsättningarna för god förvaltning av de offentliga finanserna i mottagarländerna. Parlamentet önskar att detta verktyg får en fortsatt framskjuten ställning i elfte EUF, samtidigt som dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan kommissionen och AVS-länderna stärks.

35.

Europaparlamentet noterar att kommissionen frivilligt åtagit sig att informera parlamentet om strategidokument för elfte EUF, men beklagar att parlamentet saknar konkreta befogenheter när det gäller de åtgärder som kommissionen därigenom vidtar. Parlamentet påminner bland annat även om den centrala roll som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i enlighet med artikel 17 i Cotonouavtalet, särskilt punkt 2 tredje strecksatsen i den artikeln, kan spela i den demokratiska kontrollen av alla strategidokument för EUF.

36.

Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att respektera principen om ”demokratiskt egenansvar”, som definieras i programmet för biståndseffektivitet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fortsätta sitt stöd för att stärka kapaciteten hos AVS-ländernas nationella parlament och revisionsrätter och informera det civila samhället. AVS-länderna uppmanas samtidigt att mer aktivt involvera sina parlament så att det sker en demokratisk kontroll i efterhand av utbetalningen av de medel som föreskrivs i de nationella strategidokumenten. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det ovärderliga arbete som har gjorts av byrån för främjande av parlamentarisk demokrati. Parlamentet rekommenderar likaså att samtliga ministerier deltar i diskussionerna mellan den nationella utanordnaren och berörd EU-delegation så att dessa handlingar ger en fullständig bedömning av de nationella utvecklingsbehoven.

37.

Europaparlamentet anser att insyn och redovisningsskyldighet är viktigt då medel från EUF-fonderna fördelas och de finansierade projekten övervakas, inklusive vid direkt stöd till nationella budgetar.

38.

Europaparlamentet betonar det viktiga arbete som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna bidrar med när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster, utöva demokratisk kontroll, stödja marginaliserade grupper och främja mänskliga rättigheter och jämställdhet, och uppmanar kommissionen och AVS-länderna att konsultera dessa organisationer och myndigheter vid planeringen och att verka i nära samarbete med dem vid genomförandet och utvärderingen av elfte EUF i enlighet med artiklarna 2, 6 och 70 i Cotonouavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina delrapporter om uppföljningen av elfte EUF ta med ett avsnitt som beskriver de samråd som unionens delegationer har hållit med det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna på nationell nivå.

39.

Europaparlamentet bekräftar fördelarna med gemensam biståndsplanering för unionen och dess medlemsstater, något som gör det möjligt att öka den europeiska utvecklingspolitikens synlighet, genomslag och effektivitet, samtidigt som man undviker dubbelarbete och slöseri. Parlamentet understryker emellertid att reglerna i den gemensamma ramen för fleråriga programplaner behöver fördjupas och förtydligas. Parlamentet framhåller den huvudroll som EU-delegationerna kan spela för att bidra till ännu större öppenhet i processen, framför allt genom att engagera inte bara förvaltningarna utan även icke-statliga aktörer i de berörda mottagarländerna.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt följa artikel 19 c första stycket i bilaga IV till Cotonouavtalet, där respekt för sociala och miljömässiga regler ställs som villkor för deltagande i offentlig upphandling som finansieras via elfte EUF i AVS-länderna, i syfte att främja principerna om hållbar utveckling och företagens sociala ansvar.

41.

Europaparlamentet understryker att fattigdomsbekämpningen och främjandet av utvecklingseffektivitet i synnerhet är beroende av förmågan att mobilisera inkomster på nationell nivå, vilket innebär att införandet av effektiva och rättvisa skatteuppbördssystem måste prioriteras inom partnerskapet AVS-EU, i syfte att förbättra skatteuppbörden och förhindra skatteflykt och utnyttjandet av skatteparadis.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till tredjeländer. Parlamentet påminner om betydelsen av artikel 96 i Cotonouavtalet som gör det möjligt att dra in stödet till ett land om detta bryter mot avtalets principer.

43.

Europaparlamentet påminner om att budgetstödet innebär många fördelar, bland annat ökat ansvar, mer exakt resultatutvärdering, bättre samordning mellan olika politikområden, bättre förutsebarhet och maximalt utnyttjande av medlen till direkt nytta för medborgarna.

44.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att man inte betraktar kvinnor som en utsatt befolkningsgrupp, utan som drivfjäder inom utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kvinnor spelar en nyckelroll i frågor om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning, inte minst eftersom kvinnorna svarar för 80 % av jordbruket i Afrika, fastän det fortfarande är sällsynt att de äger den mark som de odlar. Parlamentet framhåller även att kvinnor har visat sig vara skickliga på att lösa problem och konflikter och uppmanar därför kommissionen och AVS-länderna att utöka kvinnornas roll i aktions- och arbetsgrupper.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de resultatindikatorer som upprättats i EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur långt man har kommit i arbetet med att tillämpa EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten liksom till EU-medlemsstaternas och, i förekommande fall, AVS-ländernas och ULT:s regeringar och parlament.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/43

—

med beaktande av artikel 11 i EU-fördraget och artikel 5 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—

med beaktande av artiklarna 191 och 192 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförande av Europeiska gemenskapens miljölagstiftning (COM(2008)0773),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om översyn av miljöpolitiken 2008 (COM(2009)0304) med bifogade dokument,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga (COM(2012)0095),

—

med beaktande av den tjugonionde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2011) (COM(2012)0714),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 april 2012 om översynen av det sjätte miljöhandlingsprogrammet och fastställandet av prioriteringar för det sjunde miljöhandlingsprogrammet – En bättre miljö för ett bättre liv (1),

—

med beaktande av rådets slutsatser om förbättring av de miljöpolitiska instrumenten av den 20 december 2010,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser om det sjunde miljöhandlingsprogrammet av den 19 april 2012,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2),

—

med beaktande av det förberedande yttrande från Regionkommittén om lokala och regionala myndigheters roll i den framtida miljöpolitiken (3),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande Mot ett sjunde miljöhandlingsprogram: Bättre genomförande av EU:s miljölagstiftning  (4),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (COM(2003)0624) och den text som parlamentet antog i förstabehandlingen (5),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0028/2013), och av följande skäl:

A.

En stor del av EU-lagstiftningen har formen av direktiv som fastställer allmänna bestämmelser och mål men där det överlåts till medlemsstaterna och regionala och lokala enheter att välja medlen för att uppnå målen.

B.

Nationella myndigheter, mycket ofta på regional och lokal nivå, har det avgörande ansvaret för att se till att EU-lagstiftningen genomförs och tillämpas effektivt.

C.

Ineffektivt genomförande skadar inte bara miljön och människors hälsa utan skapar också osäkerhet för näringslivet, reser hinder för den inre marknaden och leder till ökad byråkrati och därmed till högre kostnader.

D.

Studier har visat att om EU-lagstiftningen genomfördes till fullo enbart inom avfallssektorn skulle det generera 400 000 arbetstillfällen och spara 72 miljarder euro per år (6).

E.

Den otillfredsställande nivån på genomförandet av miljölagstiftningen avspeglas i det stora antalet överträdelser och klagomål på området.

F.

Avsaknaden av exakt information och kunskap om genomförandeläget och kvantitativa uppgifter för flera miljösektorer utgör ett hinder för ett korrekt genomförande av miljörätten.

G.

Enligt kommissionen kostar det bristfälliga genomförandet av EU:s miljölagstiftning för närvarande 50 miljarder euro per år i form av hälsokostnader och direkta miljökostnader, oräknat de negativa konsekvenserna för miljösituationen i EU. Från och med 2020 kommer den årliga kostnaden att stiga till 90 miljarder euro (7).

H.

De problem som uppkommer vid genomförandet av EU:s miljölagstiftning kan vara av två slag, dels försenat eller otillräckligt genomförande, dels överreglering (s.k. gold plating). Båda aspekterna strider mot de ursprungliga politiska idéerna bakom EU:s miljölagstiftning.

I.

Det finns betydande skillnader i genomförandet mellan och inom medlemsstaterna, vilket leder till negativa miljökonsekvenser. Det krävs därför en mer systematisk och heltäckande strategi för att utjämna dessa skillnader.

J.

Miljön var 2011 det område där de flesta överträdelserna av unionsrätten konstaterades inom EU (299). De utgjorde 17 procent av samtliga överträdelser, och 114 nya överträdelseförfaranden inleddes på området under 2011 (8).

K.

Att efterleva EU:s miljölagstiftning till fullo är en skyldighet enligt fördraget och ett kriterium för användningen av EU-medel i medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör därför genomföra miljölagstiftningen i god tid och på ett kostnadseffektivt sätt för att förbättra miljösituationen i EU.

L.

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet försvagades av de kvarstående problemen med genomförandet inom mogna politikområden såsom luftföroreningskontroll, avfallshantering, vatten- och avfallsbehandling och naturskydd.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga” (COM(2012)0095).

2.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att skydda miljön och främja en hållbar utveckling, med samtidigt beaktande av behovet av en sund och konkurrenskraftig ekonomi. Parlamentet betonar att lokalsamhällena måste ha mycket att säga till om när det gäller att besluta om den bästa balansen mellan människors och miljöns behov.

3.

Europaparlamentet hävdar att regionala och lokala organisationer kan förstärka samarbetsandan och garantera ett bättre genomförande av lagstiftningen när EU:s miljölagstiftning utformas.

4.

Europaparlamentet anser att den administrativa bördan inte alltid är en följd av överdrivet eller uteblivet genomförande. Parlamentet konstaterar att administrativa kostnader är oundvikliga men bör hållas så låga som möjligt på grund av deras negativa konsekvenser för medborgarna och näringslivet.

5.

Europaparlamentet konstaterar att de onödiga administrativa kostnaderna i samband med miljölagstiftningen till stor del beror på olämplig eller ineffektiv offentlig eller privat administrativ praxis i olika medlemsstater och i deras regionala eller lokala myndigheter.

6.

Europaparlamentet betonar att endast genom ett korrekt genomförande (införlivande) av EU:s miljölagstiftning i god tid av medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna kan de önskade resultaten av den berörda EU-politiken uppnås.

7.

Europaparlamentet betonar att garanterandet av lika villkor och en gemensam marknad samt ett harmoniserat tillvägagångssätt är centrala aspekter i EU-lagstiftningen.

8.

Europaparlamentet anser att ett effektivt genomförande kan medföra fördelar för näringslivet, bland annat genom att minska de administrativa bördorna, ge investeringssäkerhet och därmed skapa fler arbetstillfällen.

9.

Europaparlamentet beklagar att medborgarna får kännedom om EU:s lagstiftning först efter det att den trätt i kraft. Parlamentet anser att det behövs metoder för ett informationsutbyte mellan lagstiftare och medborgare på ett tidigare stadium för att öka acceptansen och förståelsen för målet med EU:s lagstiftning.

10.

Europaparlamentet förtydligar att kommissionen som fördragens väktare bör agera tidigare för att möjliggöra ett bättre och mer punktligt genomförande. Parlamentet ber kommissionen granska vad som behöver göras för att miljölagstiftningen ska införlivas, genomföras och tillämpas korrekt.

11.

Europaparlamentet konstaterar att de rådande skillnaderna i fråga om genomförande i medlemsstaterna innebär att näringslivet inte konkurrerar på lika villkor och att osäkerheten om de exakta kraven ökar, vilket verkar hämmande på investeringar i de miljöområden som kan skapa arbetstillfällen.

12.

Europaparlamentet betonar att EU-institutionernas ansvar för EU-lagstiftningen inte upphör i och med att parlamentet och rådet antar lagstiftningen och att parlamentet är villigt att bistå medlemsstaterna i ett mer effektivt genomförande.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de berörda regionerna att förbättra informationsflödet och öka insynen genom ett aktivare och tätare utbyte.

14.

Europaparlamentet anser att ett fullständigt genomförande och en full tillämpning på alla nivåer är av avgörande betydelse och att det i tillämpliga fall kan krävas ytterligare förstärkningar. Parlamentet betonar därför att det behövs en tydlig, konsekvent och icke-överlappande miljölagstiftning. Parlamentet upprepar att det behövs samordning och komplementaritet mellan bestämmelserna i EU:s miljölagstiftning och att det inte får finnas några luckor i den lagstiftningen.

15.

Europaparlamentet anser att miljölagstiftningen kan genomföras effektivare genom spridning av bästa praxis mellan medlemsstaterna och mellan regionala och lokala myndigheter som ansvarar för genomförandet av EU-lagstiftningen samt genom ökat samarbete med EU-institutionerna.

16.

Europaparlamentet beklagar bristen på uppgifter om det arbete för efterlevnad och upprätthållande av lagstiftningen som utförs på nationell, regional och lokal nivå och uppmanar därför kommissionen att förbättra situationen med hjälp av sina nätverk och organ, exempelvis Europeiska miljöbyrån.

17.

Europaparlamentet konstaterar vikten av att förstärka och övervaka relevanta indikatorer för genomförandet av miljölagstiftningen och förordar att man skapar en användarvänlig webbplats, där de senaste indikatormätningarna är tillgängliga och där det är möjligt att göra en informell jämförelse mellan medlemsstaterna.

18.

Europaparlamentet anser att kommissionen själv har en central roll att spela för ett bättre genomförande och beklagar att dessa insatser för närvarande i allt högre grad hänskjuts till andra organ som ofta inte har vare sig kommissionens befogenheter eller resurser i fråga om personal och ekonomi.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att förbättra kunskapen och kapaciteten hos de personer som medverkar i genomförandet av miljölagstiftning på nationell, regional och lokal nivå för att fördelarna med lagstiftningen ska förverkligas på ett bättre sätt. Parlamentet anser vidare att inledandet av en dialog med berörda intressenter också skulle förbättra genomförandet.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att upprätta partnerskapsavtal om genomförande mellan kommissionen och enskilda medlemsstater eller mellan olika medlemsstater för att främja ett bättre genomförande samt identifiera och lösa problem i samband med genomförandet.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det skulle bidra till ett förbättrat genomförande av lagstiftningen generellt om lokala myndigheter i högre grad deltog under hela processen när miljöpolitiken utformas, och även möjligheten att inrätta arbetsgrupper för införlivandet av miljölagstiftning på regional och lokal nivå.

22.

Europaparlamentet rekommenderar att ett systematiskt och lättillgängligt verktyg införs för att ge information om genomförandet på webben. Parlamentet uppmanar alla aktörer, och särskilt näringslivet och medborgarna, att underrätta genomförandeorganen om problem som uppkommer vid genomförandet. Enligt parlamentets bedömning är tillgång till tillförlitlig, jämförbar och lättillgänglig information om miljösituationen av avgörande betydelse för att på ett effektivt sätt följa hur det går med genomförandet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt överväga önskemålen om införandet av en databas för bästa praxis, vilket skulle göra det möjligt att sprida bästa genomförandepraxis till alla medlemsstater och regionala och lokala myndigheter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att undersöka olika sätt att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att tillhandahålla så mycket användbar information på webben som möjligt om hur EU:s miljölagstiftning bör genomföras.

24.

Europaparlamentet framhåller vikten av att skärpa kontrollen av tillämpningen av miljölagstiftningen. Parlamentet efterlyser därför en ökning av den befintliga kapaciteten och att man ser till att de olika organ som utövar kontrollen i medlemsstaterna följer EU:s riktlinjer.

25.

Europaparlamentet understryker att EU-lagstiftningen måste syfta till att bekämpa orsakerna till miljöskador genom en reglering av det rättsliga ansvaret för miljöskador och företagens sociala ansvar. Parlamentet anser därför att man bör vidta alla åtgärder i syfte att främja och sprida ett ökat socialt ansvar hos företagen på miljöområdet, vilket ställer krav på företagen att ta till sig strategin för hållbar utveckling.

26.

Europaparlamentet erinrar om att ett korrekt genomförande av EU:s miljölagstiftning ger många fördelar. Tre sådana fördelar är att det ger lika villkor för ekonomiska aktörer på den inre marknaden, det stimulerar innovationer och ger pionjärfördelar för europeiska företag.

27.

Europaparlamentet understryker att en hög skyddsnivå för miljön är ett av de grundläggande målen för Europeiska unionen och att det ger medborgarna direkta fördelar, bland annat bättre levnadsvillkor genom förbättrad luftkvalitet, mindre buller och mindre hälsoproblem.

28.

Europaparlamentet betonar att EU har uppställt en ambitiös agenda: att gå över till en motståndskraftig, resurseffektiv och koldioxidsnål ekonomi senast 2050. För att uppnå det målet krävs engagemang på alla nivåer. Parlamentet erinrar om att en gemensam ansträngning är av avgörande betydelse för att EU:s ekonomi ska växa på ett sätt som respekterar de begränsade resurserna och vår planets gränser.

29.

Europaparlamentet beklagar att förslaget till direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor för allmänheten (9) har stannat i förstabehandlingen och uppmanar medlagstiftarna att se över sina ställningstaganden för att bryta dödläget.

30.

Europaparlamentet rekommenderar därför att de delar av rättssystemen i medlemsstaterna som behandlar överträdelser av och bristande efterlevnad av EU:s miljölagstiftning delar med sig av sina kunskaper.

31.

Europaparlamentet anser att övervakning av genomförandeaktiviteterna är av stor betydelse och understryker därför värdet av Europeiska miljöbyråns arbete på detta område, i enlighet med dess föreskrivna uppdrag.

32.

Europaparlamentet understryker Europeiska miljöbyråns viktiga roll när det gäller att tillhandahålla en gedigen kunskapsbas till stöd för politiken och genomförandet och värdesätter det arbete som miljöbyrån utfört på detta område. Parlamentet uppmanar Europeiska miljöbyrån att vidareutveckla sin kapacitet att bistå kommissionen och medlemsstaterna för att säkra kvalitet i övervakningen och att de miljöuppgifter som samlas in i olika delar av EU är jämförbara. Parlamentet uppmanar vidare Europeiska miljöbyrån att även fokusera på kapacitetsuppbyggnad och spridning av bästa praxis i medlemsstaterna. Parlamentet förväntar sig att Europeiska miljöbyrån mer ingående tar sig an genomförandeproblemen.

33.

Europaparlamentet stöder kommissionens planer på att be medlemsstaterna att med kommissionens hjälp utarbeta strukturerade ramar för genomförande och information (structured implementation and information frameworks, SIIF) avseende all viktig EU-miljölagstiftning, för att förtydliga de centrala bestämmelserna i ett direktiv samt fastställa vilken slags information som behövs för att visa hur EU-lagstiftningen genomförs.

34.

Europaparlamentet noterar de många frågorna från framställare på flera olika områden inom miljöpolitiken, såsom deponerings- och avfallshanteringsfrågor, frågor som rör vilda djur och växter och deras miljö samt frågor rörande luft- och vattenkvalitet. Parlamentet välkomnar framställarnas insatser för att ställa makthavare av olika slag till svars, och uppmanar medlemsstaterna att vara öppna och samarbetsvilliga gentemot dem.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med nationella myndigheter, och med Europeiska miljöbyråns medverkan om så är lämpligt, inrätta en klagomålsenhet där medborgarna kan rapportera problem avseende genomförandet av miljölagstiftningen.

36.

Europaparlamentet understryker att det är oerhört viktigt med effektiva inspektioner och uppmanar medlemsstaterna att öka sin inspektionskapacitet i överensstämmelse med bästa praxis. Parlamentet efterlyser gemensamma miniminormer för inspektioner för att säkerställa ett korrekt genomförande i alla delar av EU.

37.

Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att rationalisera inspektions- och övervakningsaktiviteterna för att utnyttja tillgängliga resurser mer effektivt. Parlamentet betonar i detta sammanhang även värdet av en mer systematisk användning av expertgranskning av tillsynen, vilket framhållits av kommissionen. Parlamentet betonar behovet att komplettera befintliga inspektioner med ökat samarbete mellan inspektionsmyndigheterna och ömsesidiga expertgranskningar. Parlamentet förordar att Impel (EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen) vidtar åtgärder i denna riktning. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad genom att stödja nätverk för domare och åklagare och i nära samarbete med Regionkommittén minska miljökostnaderna och kostnaderna i ekonomiska termer av bristande efterlevnad och säkerställa lika villkor.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen at inrätta en inspektionsenhet för miljölagstiftning, som ska ha till uppgift att övervaka och bidra till genomförandet av miljölagstiftningen. Parlamentet önskar att denna enhet utnyttjar nya tekniker och samarbetar med lokala organ för att hålla nere inspektionskostnaderna. Parlamentet anser att enhetens verksamhet bör vara avgiftsfinansierad och att intäkterna ska gå till EU:s budget och reserveras för tjänster som är relaterade till ett bättre genomförande.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra korrelationstabeller som beskriver införlivandet av EU-direktiven i nationell lagstiftning för att förbättra insynen och öppenheten i lagstiftningsprocessen och göra det enklare för både kommissionen och nationella parlament att övervaka att EU-lagstiftningen genomförs korrekt.

40.

Europaparlamentet understryker att domare och åklagare spelar en viktig roll i upprätthållandet av miljölagstiftningen och att det därför är av avgörande betydelse att de får ordentlig utbildning och information om miljöpolitiken.

41.

Europaparlamentet betonar medborgarnas roll i genomförandeprocessen och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att på ett strukturerat sätt se till att dessa kan delta i processen. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang vikten av att medborgarna har tillgång till rättslig prövning.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uttryckligen definiera en bestämd tidsfrist inom vilken mål som gäller genomförandet av miljölagstiftning ska avgöras, så att inte genomförandet av miljölagstiftningen och rättsfallen tas som förevändning för bristande efterlevnad och utgör ett hinder för investeringar. Kommissionen uppmanas också att uppskatta hur många investeringar som har hämmats av utdragna rättsliga förfaranden avseende oriktigheter vid genomförandet av miljölagstiftningen.

43.

Europaparlamentet understryker den grundläggande vikten av att aktivt informera medborgarna och icke-statliga organisationer om EU:s miljöpolitik på ett tidigt stadium så att de kan delta i utformningen och genomförandet av politiken. Parlamentet efterlyser därför – och även mot bakgrund av vad högnivågruppen av oberoende intressenter för minskning av den administrativa bördan kommit fram till – ökade ansträngningar i detta avseende så att allmänhetens förtroende för EU:s miljölagstiftning förbättras, eftersom en bättre miljö för ett bättre liv inte kan skapas ensidigt inifrån institutionerna utan stöd från samhället.

44.

Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att, i fråga om projekt med tänkbara gränsöverskridande miljökonsekvenser, snarast möjligt ge omfattande information till de delar av allmänheten och de myndigheter som berörs i de aktuella medlemsstaterna och att vidta de åtgärder som behövs för att se till att lämpligt samråd sker med dessa.

45.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra EU:s miljölagstiftning på ett så klart, enkelt och användarvänligt sätt som möjligt, samtidigt som man garanterar dess effektivitet.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att EU:s miljölagstiftning genomförs fullständigt och korrekt, liksom också de åtgärder och strategier som antagits inom ramen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att också i åtstramningstider garantera en tillräcklig kapacitet och finansiering för ett fullständigt genomförande av lagstiftningen, eftersom det inte bara är olagligt utan även på sikt betydligt kostsammare om EU:s miljölagstiftning inte genomförs eller inte genomförs fullständigt.

47.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att se till att lagstiftningen är ändamålsenlig och speglar de senaste vetenskapliga rönen. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att regelbundet utvärdera om EU:s miljölagstiftning uppfyller dessa krav och anpassa lagstiftningen om det behövs.

48.

Europaparlamentet är medvetet om att överenskommelserna under förstabehandlingen kan leda till otillräckligt genomförande av lagstiftningen om man överlåter konkret innehåll till att preciseras i genomförandebestämmelser. Parlamentet uppmanar därför alla aktörer att se till att beslutsfattandet bygger på en entydig politisk viljeyttring. Parlamentet framhåller därför behovet av en miljölagstiftning som är tydlig och konsekvent och bygger på en utvärdering av offentlig politik samt förvärvad erfarenhet.

49.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör fortsätta att använda direktiv i EU-lagstiftningen för att tillåta att medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter genomför EU-lagstiftningen med hänsyn till sina respektive situationer. Parlamentet ber dock kommissionen att komplettera det stöd som redan beskrivs i förslaget med de ytterligare studier eller åtgärder som nämns i konsekvensbedömningen.

50.

Europaparlamentet välkomnar införandet av miljökonsekvensbedömningar och uppmanar medlemsstaterna att se till att relevant lagstiftning genomförs på ett effektivare sätt, med större hänsyn till invånarnas och de små och medelstora företagens behov samt växters och djurs behov. Det är oroande att medlemsstaterna ofta dröjer med att genomföra dessa bedömningar. I samband med en framtida översyn av detta direktiv efterlyser parlamentet garantier för bedömningarnas opartiskhet och objektivitet.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och medlemsstaternas parlament.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/49

—

med beaktande av artiklarna 310, 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 om en budget för Europa 2020 (COM(2011)0500),

—

med beaktande av kommissionens utkast av den 29 juni 2011 till ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (COM(2011)0403),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 29 juni 2011 och kommissionens ändrade förslag av den 6 juli 2012 till rådets förordning om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2011)0398 och COM(2012)0388),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla  (1),

—

med beaktande av sin resolution av 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (3),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser som antogs den 8 februari 2013,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet noterar Europeiska rådets slutsatser om den fleråriga budgetramen, som endast utgör en politisk överenskommelse mellan stats- och regeringschefer. Parlamentet avvisar överenskommelsen i dess nuvarande form eftersom den inte återspeglar de prioriteringar och farhågor som parlamentet gett uttryck för, särskilt i sin resolution av den 23 oktober 2012, och inte tar hänsyn till parlamentets roll och befogenheter enligt Lissabonfördraget. Parlamentet anser att denna överenskommelse, som kommer att vara bindande för unionen under de kommande sju åren, inte kan accepteras utan att vissa grundläggande villkor uppfylls.

2.

Europaparlamentet betonar sin vilja att inleda omfattande förhandlingar med rådet om alla bestämmelser i förordningen om den fleråriga budgetramen och det interinstitutionella avtalet för att se till att unionen får en modern, framtidsinriktad, flexibel och transparent budget som kan skapa tillväxt och sysselsättning och överbrygga klyftan mellan EU:s politiska åtaganden och budgetmedel. Parlamentet understryker att det inte kommer att hålla en omröstning om den fleråriga budgetramen och det interinstitutionella avtalet förrän omfattande förhandlingar med rådet har slutförts med ett framgångsrikt resultat.

3.

Europaparlamentet är fast beslutet att till fullo utöva sina lagstiftningsbefogenheter enligt Lissabonfördraget. Parlamentet betonar än en gång att förhandlingar om delar som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet inte kan föregripas av Europeiska rådets slutsatser om den fleråriga budgetramen, som inte kan betraktas som något annat än politiska rekommendationer till rådet.

4.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt att den fleråriga budgetramen för 2014–2020 bör garantera att Europa 2020-strategin genomförs på ett framgångsrikt sätt och förse EU med de medel som behövs för att unionen ska återhämta sig från krisen och gå styrkt ur den. Parlamentet betonar därför hur viktigt det är att avsevärt öka investeringarna i innovation, forskning och utveckling, infrastruktur och ungdom, att uppfylla EU:s klimatförändrings- och energimål, förbättra utbildningsnivån och främja social integrering, samtidigt som unionen uppfyller sina internationella åtaganden.

5.

Europaparlamentet kritiserar bristen på insyn i det sätt på vilket Europeiska rådet nådde fram till den politiska överenskommelsen om såväl intäkts- som utgiftssidan i den fleråriga budgetramen. Parlamentet insisterar på att det måste ha all relevant information från kommissionen om nivån på de överenskomna nationella anslagen inom ramen för sammanhållnings- och jordbrukspolitiken, även avvikelser och särskilda anslag för respektive medlemsstat. Parlamentet begär också all relevant information om konsekvenserna för varje enskild medlemsstat av de beslut som fattats om den fleråriga budgetramens inkomstsida.

6.

Europaparlamentet motsätter sig kraftigt den nuvarande ackumuleringen och överföringen av utestående betalningskrav i EU-budgeten och motsätter sig bestämt en budgetram som kan leda EU-budgeten till ett strukturellt underskott, vilket strider mot bestämmelserna i fördraget (artiklarna 310 och 323 i EUF-fördraget).

7.

Europaparlamentet är därför fast beslutet att förhindra ytterligare överföringar av betalningar från 2013 till nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner om den förklaring som fogats till EU-budgeten för 2013, i vilken kommissionen uppmanas att på ett tidigt stadium under 2013 lägga fram ett förslag till ändringsbudget med enda syfte att täcka de krav från 2012 som skjutits upp. Parlamentet betonar att det inte kommer att inleda förhandlingarna om den fleråriga budgetramen förrän kommissionen har lagt fram en ändringsbudget som motsvarar detta politiska åtagande och att parlamentet inte kommer att avsluta förhandlingarna förrän rådet och parlamentet slutgiltigt har antagit denna ändringsbudget. Parlamentet begär också ett politiskt åtagande från rådets sida att alla rättsliga förpliktelser som ska betalas under 2013 kommer att betalas ut i slutet av det här året.

8.

Europaparlamentet ger sin förhandlingsgrupp ett kraftfullt mandat att förhandla om ett heltäckande paket som förutom den fleråriga budgetramen innehåller en obligatorisk och fullständig översyn, maximal flexibilitet i alla delar, en överenskommelse om egna medel, och som garanterar EU-budgetens enhet. Förhandlingarna kommer att baseras på samtliga element som togs upp i parlamentets resolution av den 23 oktober 2012, inklusive medlemsstaternas ansvar för förvaltningen av EU-medel, vilket bör utkrävas på lämplig politisk nivå.

9.

Europaparlamentet är fullt och fast övertygat om att nästa Europaparlament och kommission – som kommer att tillträda efter valet till Europaparlamentet 2014 – måste ha rätt att bekräfta unionens budgetprioriteringar och genomföra en översyn av den fleråriga budgetramen 2014–2020, om full demokratisk legitimitet ska kunna garanteras. Därför understryker parlamentet sin ståndpunkt, dvs. sitt stöd för en obligatorisk och fullständig översyn av den fleråriga budgetramen eller eventuellt en bortre tidsgräns. Översynen bör vara rättsligt bindande, ingå i förordningen om den fleråriga budgetramen, beslutas med kvalificerad majoritet i rådet samt fullt ut utnyttja övergångsbestämmelsen i artikel 312.2.

10.

Europaparlamentet begär att de överenskomna taken för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden i den fleråriga budgetramen utnyttjas helt och hållet när EU:s årliga budget fastställs. Därför måste maximal total flexibilitet mellan och inom rubrikerna och mellan budgetår garanteras i nästa fleråriga budgetram, och beslutas genom kvalificerad majoritet i rådet. En sådan flexibilitet bör särskilt inbegripa möjligheten att fullständigt utnyttja de tillgängliga marginalerna i varje rubrik under ett budgetår (åtagandebemyndiganden) samt en automatisk överföring av tillgängliga marginaler till kommande budgetår (både åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden). Parlamentet hänvisar dessutom till sin detaljerade ståndpunkt avseende flexibilitet, vilken man redovisade i sin resolution av den 23 oktober 2012 om marginalen för oförutsedda uppgifter, återanvändningen av EU-budgetens överskott, flexibel lagstiftning samt enskilda flexibilitetsmekanismer ovanför taken i den fleråriga budgetramen.

11.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att nå en överenskommelse om en genomgripande reform av systemet för egna medel. EU:s budget bör finansieras genom genuint egna medel, enligt vad som stipuleras i fördraget. Därför engagerar sig parlamentet för en reform som minskar de BNI-baserade bidragen till EU:s budget till högst 40 procent, och som fasar ut alla gällande rabatter och korrigeringsmekanismer.

12.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för kommissionens lagförslagspaket om egna medel, inklusive en bindande färdplan. Om rådet skulle urvattna dessa förslag så att de inte leder till en betydande minskning av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till EU-budgeten bör kommissionen lägga fram ytterligare förslag om införandet av genuint egna medel. Parlamentet insisterar på att skatten på finansiella transaktioner åtminstone delvis bör gå till EU:s budget som en genuint egen resurs.

13.

Europaparlamentet insisterar på att man i det interinstitutionella avtalet påminner om enhetsprincipen för EU:s budget, och att den tydligt definieras. Alla utgifter eller intäkter som härrör från beslut som fattats av EU:s institutioner eller i deras namn, inklusive lån, utlåning och lånegarantier, måste sammanfattas i ett dokument som varje år bifogas budgetförslaget och som ger en överblick över de finansiella och budgetmässiga konsekvenserna av unionens verksamhet. Parlamentet förväntar sig att detta kommer att ge medborgarna fullständig information och leda till adekvat parlamentarisk kontroll.

14.

Europaparlamentet betonar att parlamentet och rådet, parallellt med förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, bör skynda på sina förhandlingar om de särskilda rättsliga grunderna för EU:s program och politik för perioden 2014–2020. Parlamentet understryker att förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, det interinstitutionella avtalet och EU:s fleråriga program utgör ett samlat paket, och bekräftar principen att ”inget är överenskommet förrän allt är överenskommet”.

15.

Europaparlamentet påminner om att om ingen flerårig budgetram har antagits före utgången av 2013 kommer de tak och andra bestämmelser som gäller för 2013 att fortsätta gälla tills en ny flerårig budgetram har antagits. I ett sådant fall skulle parlamentet vara berett att nå en snabb överenskommelse med rådet och kommissionen om att anta den interna strukturen för den fleråriga budgetramen för att återspegla unionens politiska prioriteringar, och garantera att den lämpliga rättsliga grunden kommer att vara fastställd för EU:s alla politikområden och program senast i slutet av 2014.

16.

Med tanke på hur ytterst viktig varje omröstning om den fleråriga budgetramen är, och för att ledamöterna ska kunna hållas ansvariga av sina väljare vid valet till Europaparlamentet 2014, anser Europaparlamentet att varje omröstning om den fleråriga budgetramen bör ske på ett öppet och transparent sätt.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt till övriga berörda institutioner och organ.

29.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 36/51

—

med beaktande av artiklarna 312, 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (IIA) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2012 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013 (3),

—