Europeiska unionens C 51/2010

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Finland

(Mål C-284/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning)

2010/C 51/02

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms och P. Aalto)

Svarande: Republiken Finland (ombud: T. Pynnä, E. Bygglin, J. Heliskoski och A. Guimaraes-Purokoski)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: J. Molde), Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och U. Forsthoff), Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna och K. Boskovits), Republiken Italien (ombud: I.M. Braguglia och G. De Bellis, avvocato dello Stato), Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och, för tiden efter den 31 maj 2000, rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av krigsmateriel och varor med både civil och militär användning

Domslut

Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26 EG, artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och, följaktligen, enligt den gemensamma tulltaxan, genom att befria import av militär utrustning från tull under åren 1998–2002. Nämnda medlemsstat har även underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, och enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att inte beräkna, fastställa och ställa de till nämnda import hänförliga egna medlen till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande och genom att underlåta att betala den dröjsmålsränta som nämnda medlemsstat var skyldig att utge på grund av att den inte hade ställt de egna medlen till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande.

2.	Republiken Finland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Republiken Italien, Republiken Portugal och Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 271, 29.10.2005.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige

(Mål C-294/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning och varor med både civil och militär användning)

2010/C 51/03

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Ström van Lier, P. Dejmek och G. Wilms)

Svarande: Konungariket Sverige (ombud: A. Kruse och A. Falk)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma), Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski), Konungariket Danmark (ombud: J. Molde)

Saken

Domslut

Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996 till och med den 31 maj 2000, och — från och med nämnda datum — artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att för tiden den 1 januari 1998–31 december 2002 underlåta att fastställa och till Europeiska gemenskapernas kommission betala in egna medel i samband med import av krigsmateriel och varor med både civil och militär användning och genom att underlåta att betala den dröjsmålsränta som uppkommit till följd av att nämnda egna medel inte har betalats in till Europeiska gemenskapernas kommission.

2.	Konungariket Sverige ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Finland och Konungariket Danmark ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 217, 3.9.2005.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-372/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning)

2010/C 51/04

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Cattabriga, G. Wilms, D. Triantafyllou och H. Støvlbæk)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och C. von Donat, Rechtsanwalt)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: J. Bering Liisberg), Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna, A. Samoni Rantou och K. Boskovits), Republiken Finland (ombud: E. Bygglin och A. Guimaraes-Purokoski)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och, för tiden efter den 31 maj 2000, i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av militär utrustning

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, och artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel genom att underlåta att beräkna, fastställa och ställa egna medel hänförliga till import av militär utrustning under perioden den 1 januari 1998–31 december 2002 till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande och genom att underlåta att betala dröjsmålsränta, som den är skyldig att utge på grund av att den inte har ställt nämnda egna medel till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande.

2.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Danmark, Republiken Grekland och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 296, 26.11.2005.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-387/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av utrustning med både civil och militär användning)

2010/C 51/05

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms, L. Visaggio och C. Cattabriga)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I.M. Braguglia och G. De Bellis, avvocato dello Stato)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: J. Bering Liisberg), Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna, A Samoni Rantou och K. Boskovits), Republiken Portugal (ombud: C. Guerra Santos, L. Inez Fernandes och J. Gomes), Republiken Finland (ombud: A. Guimaraes-Purokoski)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 26 EG och olika bestämmelser i tullagstiftningen (artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), artiklarna 2, 9, 10 och 17.1 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och motsvarande bestämmelser i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av utrustning med både civil och militär användning — Underlåtenhet att fastställa de belopp som borde ha uppburits och ställts till kommissionens förfogande i form av egna medel

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter dels enligt artikel 26 EG, artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och, följaktligen, enligt den gemensamma tulltaxan, dels enligt artiklarna 2, 9, 10 och 17.1 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, och artiklarna 2, 9, 10 och 17.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel genom att för perioden den 1 januari 1999–31 december 2002 befria import av utrustning med både civil och militär användning från tull, underlåta att beräkna, fastställa och till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande ställa de egna medel som inte har uppburits till följd av nämnda tullbefrielse samt underlåta att betala den dröjsmålsränta som den är skyldig att utge på grund av att de egna medlen inte har ställts till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande inom föreskrivna frister.

2.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Danmark, Republiken Grekland, Republiken Portugal och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 22, 28.1.2006.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-409/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning)

2010/C 51/06

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Cattabriga, D. Triantafyllou, H. Støvlbæk och G. Wilms)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: A. Samoni-Rantou, E.-M. Mamouna och K. Boskovits)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: J. Bering Liisberg), Republiken Italien (ombud: I. Braguglia och G. De Bellis, avvocato dello Stato), Republiken Portugal (ombud: C. Guerra Santos, L. Inez Fernandes och J. Gomes), Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski och A. Guimaraes-Purokoski)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och, för perioden efter den 31 maj 2000, rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av krigsmateriel

Domslut

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996 till och med den 31 maj 2000, och — från och med nämnda datum — artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel genom att underlåta att beräkna och till kommissionen betala de egna medel som inte uppburits för perioden den 1 januari 1998–31 december 2002 till följd av att import av militär utrustning har importerats tullfritt och genom att underlåta att betala dröjsmålsränta som den är skyldig att utge på grund av att den inte har betalat nämnda egna medel till Europeiska gemenskapernas kommission.

2.	Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Danmark, Republiken Italien, Republiken Portugal och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 10, 14.1.2006.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark

(Mål C-461/05) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning)

2010/C 51/07

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Cattabriga, G. Wilms, D. Triantafyllou och H. Støvlbæk)

Svarande: Konungariket Danmark (ombud: J. Molde, J. Bering Liisberg och B. Weis Fogh)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna, A. Samoni Rantou och K. Boskovits), Republiken Portugal (ombud: C. Guerra Santos, L. Inez Fernandes och J. Gomes), Republiken Finland (ombud: E. Bygglin och A. Guimaraes-Purokoski)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och, för perioden efter den 31 maj 2000, i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av krigsmateriel

Domslut

Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, till och med den 31 maj 2000, och — från och med sistnämnda datum — enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel genom att för tiden den 1 januari 1998–31 december 2002 underlåta att beräkna och till Europeiska gemenskapernas kommission betala in egna medel i samband med tullfri import av militär utrustning och genom att underlåta att betala den dröjsmålsränta som uppkommit till följd av att nämnda egna medel inte har betalats in till Europeiska gemenskapernas kommission.

2.	Konungariket Danmark ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Grekland, Republiken Portugal och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 48, 25.2.2006.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-239/06) (1)

(Fördragsbrott - Tullfri import av militär utrustning)

2010/C 51/08

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms, C. Cattabriga och L. Visaggio)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I. Braguglia och G. De Bellis, avvocato dello Stato)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna, A. Samoni Rantou och K. Boskovits), Republiken Finland (ombud: A. Guimaraes-Purokoski)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) och motsvarande bestämmelser i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Tullfri import av militär utrustning — Underlåtenhet att fastställa de belopp som borde ha uppburits och ställts till kommissionens förfogande i form av egna medel

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, och artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel genom att för perioden den 1 januari 1998–31 december 2002 befria import av militär utrustning från tull, underlåta att beräkna, fastställa och till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande ställa de egna medel som inte har uppburits till följd av nämnda tullbefrielse samt underlåta att betala den dröjsmålsränta som den är skyldig att utge på grund av att de egna medlen inte har ställts till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande inom föreskrivna frister.

2.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Grekland och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 178, 29.7.2006.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Beroep te Brussel, Belgien) — Spector Photo Group NV och Chris Van Raemdonck mot Commissie voor het Bank-, Financie- en Assurantiewezen (CBFA)

(Mål C-45/08) (1)

(Direktiv 2003/6 - Insiderhandel - Utnyttjande av insiderinformation - Påföljder - Villkor)

2010/C 51/09

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Beroep te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Spector Photo Group NV och Chris Van Raemdonck

Motpart: Commissie voor het Bank-, Finanie- en Assurantiewezen (CBFA)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Beroep te Brussel — Tolkning av artiklarna 2 och 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, s. 16) och av artikel 1 i kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av direktiv 2003/6 när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan (EUT L 339, s. 70) — Utnyttjande av insiderinformation — Harmonisering

Domslut

Artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) ska tolkas så, att den omständigheten att en sådan person som avses i andra stycket i denna bestämmelse och som förfogar över insiderinformation förvärvar eller avyttrar, eller försöker förvärva eller avyttra, finansiella instrument som omfattas av denna information, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt, innebär att denne ska anses ”utnyttja” informationen i den mening som avses i nämnda bestämmelse, förutsatt att rätten till försvar, i synnerhet rätten att kunna motbevisa nämnda presumtion, iakttas. Frågan huruvida denna person har överträtt förbudet mot insiderhandel ska bedömas mot bakgrund av syftet med direktivet, vilket är att garantera finansmarknadernas integritet och höja investerarnas förtroende för dem. Detta förtroende bygger bland annat på att investerarna har tillförsäkrats likabehandling och skydd mot otillbörligt utnyttjande av insiderinformation.

Artikel 14.1 i direktiv 2003/6 ska tolkas så, att den ekonomiska fördelen till följd av insiderhandel kan vara en relevant omständighet vid fastställandet av en effektiv, proportionerlig och avskräckande påföljd. Metoden för att beräkna denna ekonomiska fördel, i synnerhet vilket datum eller vilken tidsperiod som ska beaktas, är en fråga för nationell rätt.

Artikel 14.1 i direktiv 2003/6 ska tolkas så, att om en medlemsstat har föreskrivit att en ekonomisk påföljd av straffrättslig art får dömas ut, utöver de administrativa påföljder som nämns i denna bestämmelse, finns det inte anledning att vid bedömningen av om den administrativa påföljden är effektiv, proportionerlig och avskräckande ta hänsyn till möjligheten att en straffrättslig påföljd senare kan komma att dömas ut och/eller till omfattningen av denna påföljd.

(1) EUT C 107, 26.4.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Salamanca, Spanien) — Eva Martín Martín mot EDP Editores SL

(Mål C-227/08) (1)

(Direktiv 85/577/EEG - Artikel 4 - Konsumentskydd - Avtal som ingås utanför fasta affärslokaler - Rätt att häva avtalet - Näringsidkarens upplysningsplikt - Avtalet är ogiltigt - Lämpliga bestämmelser)

2010/C 51/10

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Salamanca

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eva Martín Martín

Motpart: EDP Editores SL

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Audiencia Provincial de Salamanca — Tolkning av artikel 4 i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83) — Artiklarna 3 EG, 95 EG och 153 EG — Artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Rätt att säga upp avtalet — Näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla viss information — Åtgärder i syfte att skydda konsumenten vid avtalsbrott — Avtalets ogiltighet och den nationella domstolens behörighet

Domslut

Artikel 4 i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler utgör inte hinder för att en nationell domstol ex officio ogiltigförklarar ett avtal som omfattas av nämnda direktivs tillämpningsområde med motiveringen att konsumenten inte informerats om sin hävningsrätt, trots att konsumenten inte vid något tillfälle har åberopat ogiltigheten inför behöriga nationella domstolar.

(1) EUT C 223, 30.08.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/8

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-248/08) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EG) nr 1774/2002 - Artiklarna 4.2 a, 4.2 c, 5.2 c, 6.2 b, 10–15, 17, 18 och 26 - Animaliska biprodukter - Avfall - Nedgrävning utan föregående bearbetning - Brist på officiella kontroller - Anläggningar för säker hantering av animaliska biprodukter - Jordbruksföretag - Tillstånd saknas - Förbränning av specificerat riskmaterial - Lämpliga processer saknas)

2010/C 51/11

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Tserepa-Lacombe och A. Markoulli)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: V. Kontolaimos, S. Charitaki, E.-M. Mamouna och I. Chalkias)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 4.2, 5.2, 10–15, 17, 18 och 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, s. 1) — Nedgrävning av animaliska biprodukter utan föregående bearbetning — Brist på officiella kontroller

Domslut

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2 a, 4.2 c, 5.2 c, 6.2 b, 10–15, 17, 18 och 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, genom att varken ha tillämpat eller införlivat förordning nr 1774/2002 på ett korrekt sätt, avseende nedgrävning på deponier utan föregående bearbetning, avsaknad av officiella kontroller, tillstånd till anläggningar för hantering av animaliska biprodukter och förbränning av specificerat riskmaterial.

2.	Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 209, 15.8.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/8

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Consorzio Nazionale Interuniversitario per le Scienze del Mare (CoNISMa) mot Regione Marche

(Mål C-305/08) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Direktiv 2004/18 - Begreppen entreprenör, varuleverantör och tjänsteleverantör - Begreppet ekonomisk aktör - Universitet och forskningsinstitut - Sammanslutning (consorzio) som utgörs av universitet och statliga myndigheter - Huvudsakligt syfte enligt stadgarna är inte att skapa vinst - Rätt att delta i ett upphandlingsförfarande)

2010/C 51/12

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Consorzio Nazionale Interuniversitario per le Scienze del Mare (CoNISMa)

Motpart: Regione Marche

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Consiglio di Stato — Tolkning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) — Enheter som inte bedriver verksamhet i syfte att skapa vinst, utan bedriver forskningsverksamhet, såsom universitet, utesluts från förfarande för offentlig upphandling av tjänster avseende insamlande av geofysiska data

Domslut

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, och särskilt bestämmelserna i artikel 1.2 a och 1.8 första och andra styckena, i vilka begreppet ekonomisk aktör omnämns, ska tolkas på så sätt att enheter som inte huvudsakligen bedriver verksamhet i syfte att skapa vinst, som inte är organiserade som ett företag och som inte är stadigvarande verksamma på marknaden — såsom universitet, forskningsinstitut och sammanslutningar bestående av universitet och statliga myndigheter — har rätt att delta i ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster.

Direktiv 2004/18 ska tolkas på så sätt att det utgör hinder för en sådan tolkning av nationell lagstiftning som den i målet i den nationella domstolen, enligt vilken det är förbjudet för enheter såsom universitet och forskningsinstitut, som inte huvudsakligen bedriver verksamhet i syfte att skapa vinst, att delta i ett upphandlingsförfarande, trots att dessa enheter enligt nationell rätt får erbjuda sina tjänster på den berörda marknaden.

(1) EUT C 247, 27.9.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia — Italien) — Serrantoni Srl, Consortio stabile edili scrl mot Comune di Milano

(Mål C-376/08) (1)

(Offentlig upphandling av byggentreprenader - Direktiv 2004/18/EG - Artiklarna 43 EG och 49 EG - Principen om likabehandling - Konsortier - Förbud för ett ”consorzio stabile” (fast konsortium) och ett företag som ingår i nämnda konsortium att delta med konkurrerande anbud i samma upphandling)

2010/C 51/13

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Serrantoni Srl, Consortio stabile edili scrl

Motpart: Comune di Milano

Ytterligare deltagare i rättegången: Bora Srl Construzioni edili, Unione consorzi stabili Italia (UCSI), Associazione nazionale imprese edili (ANIEM)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia — Tolkning av artiklarna 39 EG, 43 EG, 49 EG och 81 EG samt av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) — Nationella bestämmelser enligt vilka företag som ingår i ett konsortium av ekonomiska aktörer automatiskt utesluts, om konsortiet deltar i förfarandet

Domslut

Gemenskapsrätten ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, i vilken det föreskrivs att såväl ett fast konsortium som de företag som ingår i ett sådant med automatik ska uteslutas från ett förfarande för offentlig upphandling — där kontraktets värde inte uppgår till tröskelvärdet i artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster men kontraktet företer ett bestämt gränsöverskridande intresse — och att straffrättsliga påföljder kan åläggas dem när dessa företag har lämnat med konsortiet konkurrerande anbud inom ramen för det aktuella förfarandet, även när det anbud som nämnda konsortium lämnat inte har lämnats för dessa företags räkning och i deras intresse.

(1) EUT C 327, 20.12.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/9

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland) — Swiss Caps AG mot Hauptzollamt Singen

(Förenade målen C-410/08–C-412/08) (1)

(Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Numren 1515, 1517, 2106 och 3004 - Gelatinkapslar - Fisk-, vetegrodds- och svartkumminolja - Begreppet förpackning och förpackningsmaterial)

2010/C 51/14

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Baden-Württemberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Swiss Caps AG

Motpart: Hauptzollamt Singen

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Baden-Württemberg — Tolkning av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22) — Nummer 1517 (Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nummer 1516) och nummer 2106 (Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans) — Avsnitt I. A punkt 5 b i första delen av bilaga I — Tullklassificering av en beredning av fiskolja med tillsats av E-vitamin, fylld i kapslar av gelatin, glycerol och vatten — Begreppet förpackning och förpackningsmaterial

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2388/2000 av den 13 oktober 2000 ska tolkas på så sätt att följande varubeskrivningar omfattas av nummer 2106 i nämnda nomenklatur:

—	Ätbara beredningar i form av kapslar som innehåller 600 mg kallpressad koncentrerad fiskolja och 22,8 mg koncentrerat E-vitamin, där kapselhöljet består av 212,8 mg gelatin, 77,7 mg glycerol och 159,6 mg renat vatten, som används som näringstillskott.

—	Ätbara beredningar i form av kapslar som innehåller 580 mg vetegroddsolja, där kapselhöljet består av 250 mg stärkelsegranuler, som används som näringstillskott.

—

Ätbara beredningar i form av kapslar som innehåller 500 mg kallpressad svartkumminolja, 38,7 mg sojaolja, 18,8 mg E-vitamin, 16 mg smörfett, 10 mg lecitin, 8,2 mg vax, 8 mg kalciumpantotenat, 0,2 mg folsyra och 0,11 mg biotin, där kapselhöljet består av 313,97 mg gelatinlag (47,3 procent gelatin, 17,2 procent glycerol och 35,5 procent vatten), 4,3 mg av en massa bestående av 50 procent titandioxid och 50 procent glycerin samt 1,73 mg av en massa bestående av 25 procent kinolingul och 75 procent glycerin, som används som näringstillskott.

(1) EUT C 313, 6.12.2008.

EUT C 327, 20.12.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/10

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 23 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-455/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG - Offentlig upphandling av varor och byggentreprenader - Prövning av ett beslut om tilldelning av kontrakt - Garanti för effektiv prövning - Minimifrist som ska iakttas mellan underrättelsen till uteslutna anbudsgivare om tilldelning av ett kontrakt och tidpunkten för undertecknande av kontraktet)

2010/C 51/15

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Zavvos och M. Konstantinidis)

Svarande: Irland (ombud: D. O'Hagan)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 1.1 och 2.1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva område 6, volym 3, s. 48) — Åsidosättande av artiklarna 1.1 och 2.1 i rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127) — Skyldighet att i nationell rätt föreskriva om ett effektivt och snabbt prövningsförfarande genom vilket en anbudsgivare vars anbud har förkastats kan få ett tilldelningsbeslut upphävt — Tidsfrister för att väcka talan

Domslut

Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt dels artiklarna 1.1 och 2.1 rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, ändrad genom rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992, dels artiklarna 1.1 och 2.1 i rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, genom att anta artikel 49 i Statutory Instrument nr 329 från 2006 och artikel 51 i Statutory Instrument nr 50 från 2007. Genom dessa bestämmelser har Irland fastställt reglerna om underrättelse till anbudsgivare om de upphandlande myndigheternas och enheternas beslut samt beslutens motivering på ett sådant sätt, att vid tidpunkten när en anbudsgivare får full kännedom om skälen för ett beslut att förkasta anbudsgivarens anbud, kan den period under vilken kontrakt inte får ingås och som föregår avtalsslutet redan ha löpt ut.

2.	Irland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 32, 7.2.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/11

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-505/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2005/36/EG - Erkännande av yrkeskvalifikationer - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2010/C 51/16

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk och M. Adam)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och N. Graf Vitzthum)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen anta nödvändiga bestämmelser för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22)

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer genom att inte inom den föreskrivna fristen anta och underrätta Europeiska kommissionen om alla de lagar och andra författningar som nödvändiga för att införliva detta direktiv.

2.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 19, 24.1.2009

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/11

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio) — Angelo Rubino mot Ministero dell'Università e della Ricerca

(Mål C-586/08) (1)

(Direktiv 2005/36/EG - Erkännande av examensbevis - Begreppet ”reglerat yrke” - Urval av ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning och tillerkännande av behörighet med begränsad giltighetstid - Nationell vetenskaplig behörighet - Universitetslärare)

2010/C 51/17

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale amministrativo regionale del Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Angelo Rubino

Motpart: Ministero dell'Università e della Ricerca

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale amministrativo regionale del Lazio — Tolkning av artiklarna 3.1 c EG och 47.1 EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer — Nationell lagstiftning enligt vilken yrkeskvalifikationer som universitetslärare som har erhållits i en annan medlemsstat inte erkänns

Domslut

Den omständigheten att tillträde till ett yrke är förbehållet sökande som har godtagits efter ett förfarande som syftar till att välja ut ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning av de sökande, snarare än med tillämpning av absoluta kriterier, och som innebär att en behörighet med strikt tidsbegränsad giltighetstid tillerkänns, får inte till följd att yrket utgör ett reglerat yrke i den mening som avses i artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Enligt artiklarna 39 EG och 43 EG ska likväl de kvalifikationer som förvärvats i andra medlemsstater erkännas till sitt rätta värde och tas i beaktande på vederbörligt sätt inom ramen för ett sådant förfarande.

(1) EUT C 55, 7.3.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/12

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-120/09) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/31/EG - Deponering av avfall - Begreppen ”underjordsförvar”, ”deponigas” och ”eluat” - Skyldighet att fastställa riktvärdes-/gränsvärdesnivåer över vilka en deponi kan anses ha betydande negativa verkningar för grundvattenkvaliteten - Underlåtenhet att inom föreskriven tid införliva avseende regionen Vallonien)

2010/C 51/18

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. van Beek och J.-B. Laignelot)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: T. Materne)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtelse att, avseende regionen Vallonien, fullständigt införliva artikel 2 f, j och k i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1) samt punkt 4 C i bilaga III till detta direktiv — Begreppen ”underjordsförvar”, ”deponigas” och ”eluat” — Skyldighet att fastställa riktvärdes-/gränsvärdesnivåer över vilka en deponi kan anses ha betydande negativa verkningar för grundvattenkvaliteten

Domslut

1.	Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall genom att inte avseende regionen Vallonien ha införlivat artikel 2 f, j och k i detta direktiv samt punkt 4 C i bilaga III till direktivet.

2.	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 141, 20.6.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/12

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — Roche SpA (C-450/07), Federazione nazionale unitaria dei Titolari di Farmacia italiani (Federfarma) (C-451/07) mot Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA), Ministero della Salute

(Förenade målen C-450/07 och C-451/07) (1)

(Artikel 104.3 fösta stycket i rättegångsreglerna - Direktiv 89/105/EEG - Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel - Artikel 4 - Prisstopp - Prissänkning)

2010/C 51/19

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Roche SpA

Svarande: Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA), Ministero della Salute

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Tolkning av artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, s. 8) — Läkemedel som omfattas av prisstopp — Villkor som ska iakttas vid en eventuell prissänkning

Avgörande

Artikel 4.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen ska tolkas så att, under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, de ansvariga myndigheterna i en medlemsstat får vidta allmängiltiga åtgärder i form av en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel, även om vidtagandet av dessa åtgärder inte har föregåtts av ett prisstopp på dessa läkemedel.

2.	Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så att, under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, det är möjligt att flera gånger per år besluta om en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel och att upprepa detta under flera år.

Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att bestämmelsen inte utgör hinder för att vidta åtgärder för att kontrollera priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel på grundval av uppskattade kostnader, under förutsättning att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda och att dessa uppskattningar grundas på objektiva och kontrollerbara kriterier.

Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att det ankommer på medlemsstaterna att med iakttagande av det i direktiv 89/105 eftersträvade syftet att medge insyn, samt med iakttagande av kraven i den bestämmelsen, fastställa de kriterier på grundval av vilka den undersökning av de makroekonomiska faktorer som avses i den bestämmelsen ska göras. Dessa kriterier kan bestå antingen enbart av läkemedelskostnaderna, av sjukvårdskostnaderna i sin helhet eller av helt andra typer av relevanta kostnader.

Artikel 4.2 i direktiv 89/105 ska tolkas så,

—	att medlemsstaterna i samtliga fall är skyldiga att, för ett företag som berörs av ett prisstopp eller en prissänkning på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel, föreskriva en möjlighet att ansöka om dispens från det pris som fastställts genom dessa åtgärder,

—	att medlemsstaterna ska se till att ett motiverat beslut i anledning av en sådan ansökan fattas, och

—	att det berörda företagets konkreta deltagande består dels i lämnandet av en tillfredsställande redogörelse för de särskilda skäl som motiverar dispensansökan, dels i ingivandet av ytterligare kompletterande uppgifter, om de uppgifter som lämnats till stöd för ansökan är otillräckliga.

(1) EUT C 297, 8.12.2007.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/13

Domstolens beslut av den 24 november 2009 — Landtag Schleswig-Holstein mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-281/08 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Partsbehörigheten för ett regionalt parlament)

2010/C 51/20

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Landtag Schleswig-Holstein (ombud: S.R. Laskowski och J. Caspar)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Costa de Oliveira och B. Martenczuk)

Saken

Överklagande av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts (andra avdelningen) beslut av den 3 april 2008, Landtag Schleswig-Holstein mot kommissionen (T-236/06), genom vilket förstainstansrätten avvisat en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 mars och den 23 juni 2006 att vägra klaganden tillgång till handlingen SEK(2005) 420 av den 22 mars 2005, innehållande en rättslig analys angående ett utkast till rambeslut, under behandling i rådet, om bevarande av uppgifter som behandlats och lagrats i samband med tillhandahållande av tjänster avseende elektronisk kommunikation som är tillgängliga för allmänheten eller uppgifter som överförts över det allmänna kommunikationsnätet, i syfte att förhindra, eftersöka, upptäcka och beivra straffbelagda brott och överträdelser, inklusive terrorism — Partsbehörighet för ett regionalt parlament — Rätten att höras inför domstol — Begreppet juridisk person i artikel 230 fjärde stycket EG

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Landtag Schleswig-Holstein ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 260, 11.10.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/13

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — A. Menarini — Industrie Farmaceutiche Riunite Srl, FIRMA Srl, Laboratori Guidotti SpA, Menarini International Operations Luxembourg SA, Istituto Lusofarmaco d’Italia SpA, Malesi Istituto Farmacobiologico SpA mot Ministero della Salute, Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA)

(Mål C-353/08) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Direktiv 89/105/EEG - Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel - Artikel 4.1 - Prisstopp - Prissänkning)

2010/C 51/21

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A. Menarini — Industrie Farmaceutiche Riunite Srl, FIRMA Srl, Laboratori Guidotti SpA, Menarini International Operations Luxembourg SA, Istituto Lusofarmaco d’Italia SpA, Malesi Istituto Farmacobiologico SpA

Motpart: Ministero della Salute, Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA)

Ytterligare deltagare i rättegången: Bracco SpA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Tolkning av artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, s. 8; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 45) — Läkemedel för vilka prisstopp råder — Tillvägagångssätt vid eventuell prissänkning

Avgörande

Artikel 4.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen ska tolkas så, att under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, de ansvariga myndigheterna i en medlemsstat får vidta allmängiltiga åtgärder i form av en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel, även om vidtagandet av dessa åtgärder inte har föregåtts av ett prisstopp på dessa läkemedel.

2.	Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så att, under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, det är möjligt att flera gånger per år besluta om en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel och att upprepa detta under flera år.

(1) EUT C 313, 6.12.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/14

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 2 december 2009 — Powerserv Personalservice GmbH, tidigare Manpower Personalservice GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Manpower Inc.

(Mål C-553/08 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artiklarna 7.1 c, 51.1 och 51.2 - Ansökan om ogiltighetsförklaring - Anslutningsöverklagande - Gemenskapsordmärket MANPOWER - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning)

2010/C 51/22

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Powerserv Personalservice GmbH, tidigare Manpower Personalservice GmbH (ombud: B. Kuchar, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider), Manpower Inc. (ombud: A. Bryson, barrister, och V. Marsland, solicitor)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av förstainstansrätten (femte avdelningen) den 15 oktober 2008 i mål Powerserv Personalservice mot harmoniseringsbyrån och Manpower (T-405/05), i vilken förstainstansrätten ogillade klagandens talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 22 juli 2005 om avslag på överklagandet av annulleringsenhetens beslut att svalå ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapsordmärket MANPOWER för varor i klasserna 9, 16, 35, 41 och 42 — Felaktig bedömning av varumärkets särskiljningsförmåga — Underlåtenhet av förstainstansrätten att, efter utvidgningen av omsättningskretsen i förhållande till den omsättningskrets som låg till grund för överklagandenämndens prövning, göra en ny prövning av bevisningen avseende förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning

Avgörande

1.	Powerserv Personalservice GmbH:s huvudöverklagande ogillas.

2.	Manpower Inc:s anslutningsöverklagande ogillas.

3.	Powerserv Personalservice GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 69, 21.3.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/15

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 23 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Gerasimos Potamianos (C-561/08 P), Gerasimos Potamianos mot Europeiska gemenskapernas kommission (C-4/09 P)

(Förenade målen C-561/08 P och C-4/09 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tillfälligt anställd - Ett tidsbegränsat anställningsavtal har inte förnyats)

2010/C 51/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och D. Martin) (C-561/08 P), Gerasimos Potamianos (ombud: J.-N. Louis, avocat) (C-4/09 P)

Övriga parter i målet: Gerasimos Potamianos (ombud: J.-N. Louis, avocat) (C-4/09 P), Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och D. Martin) (C-561/08 P)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 15 oktober 2008 i mål T-160/04, Potamianos mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten slog fast att Gerasimos Potamianos talan mot meddelandet, som delgetts av generaldirektören för GD Forskning, innebärande att Gerasimos Potamianos avtal om tillfällig anställning inte kunde förnyas efter det att det löpt ut kunde tas upp till sakprövning — Begreppet rättsakt som går någon emot — Skillnad i den tolkning som gjorts av å ena sidan domstolen och, å andra sidan, förstainstansrätten och personaldomstolen

Avgörande

1.	Överklagandena ogillas.

2.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 44, 21.2.2009

EUT C 82, 4.4.2009

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/15

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 29 oktober 2009 — Portela — Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-85/09 P) (1)

(Överklagande - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Talan om ersättning för skada som vållats av kommissionens passivitet med avseende på tillämpningen av direktiv 93/42/EEG - Avsaknad av kausalitetssamband mellan den påstådda passiviteten och den skada som sökanden lidit avseende försäljningen av defekta digitala termometrar - Uppenbart att överklagandet är ogrundat)

2010/C 51/24

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Portela — Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda (ombud: advokaten C. Mourato)

Övriga part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och P. Guerra e Andrade)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens (åttonde avdelningen) beslut av den 17 december 2008 i mål T-137/07, Portela mot kommissionen genom vilket förstainstansrätten avvisade talan i vissa delar och i övrigt ogillade den, på grund av att den uppenbart helt saknade rättslig grund; varvid talan bestod av ett förstahandsyrkande om att kommissionen skulle förpliktas att vidta åtgärder i enlighet med artikel 14b i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EGT L 331, s. 1), och därvid ålägga certifieringsföretaget TÜV Rheinland Product Safety GmbH, genom Förbundsrepubliken Tyskland, att till förmån för sökanden ta i anspråk den obligatoriska ansvarsförsäkring som föreskrivs i punkt 6 i bilaga XI till direktiv 93/42 beträffande vilken nämnda bolag har slutit avtal, och, för det fall den skada som sökanden påstod sig ha lidit inte kunde ersättas genom förstahandsyrkandet, ett andrahandsyrkande om förpliktande för kommissionen att ersätta den skada som sökanden lidit till följd av kommissionens passivitet

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Portela — Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 102, 1.5.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/16

Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Bíróság — Republiken Ungern) — Pannon GSM Távközlési Rt. mot Nemzeti Hírközlési Hatóság Tanácsa

(Mål C-143/09) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Anslutning till Europeiska unionen - Direktiv 2002/22/EG - Tillämpning i tiden - Domstolens behörighet)

2010/C 51/25

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pannon GSM Távközlési Rt.

Motpart: Nemzeti Hírközlési Hatóság Tanácsa

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Fővárosi Bíróság — Tolkning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, s. 22), av artiklarna 10, 87.1 och 249 EG, samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51) — Fördelningen, mellan tillhandahållarna av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, av nettokostnader för skyldigheten avseende samhällsomfattande tjänster — Nationell lagstiftning om mekanismerna för fördelning av kostnader som förutsätter en tillämpning av bestämmelser som inte är förenliga med direktivet vad beträffar finansieringen av samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls under det år som föregick det år då den ifrågavarande medlemsstaten anslöt sig till Europeiska unionen

Avgörande

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), och bilaga IV till detta direktiv är inte tillämpliga på sådana omständigheter som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilka avser ett stöd på området för elektronisk kommunikation som myndigheter i Republiken Ungern krävt för år 2003.

(1) EUT C 153 av den 4.7.2009

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/16

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — IFB Stroder Srl mot Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA)

(Mål C-198/09) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Direktiv 89/105/EEG - Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel - Artikel 4 - Prisstopp - Prissänkning)

2010/C 51/26

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IFB Stroder Srl

Motpart: Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Tolkning av artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, s. 8; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 45) — Läkemedel som omfattas av prisstopp — Åtgärder som ska vidtas vid en eventuell prissänkning

Avgörande

Artikel 4.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen, ska tolkas så, att under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, de ansvariga myndigheterna i en medlemsstat får vidta allmängiltiga åtgärder i form av en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel, även om vidtagandet av dessa åtgärder inte har föregåtts av ett prisstopp på dessa läkemedel.

2.	Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så att, under förutsättning att kraven i denna bestämmelse är uppfyllda, det är möjligt att flera gånger per år besluta om en sänkning av priserna på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel och att upprepa detta under flera år.

Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att det ankommer på medlemsstaterna att med iakttagande av det i direktiv 89/105 eftersträvade syftet att medge insyn, samt med iakttagande av kraven i den bestämmelsen, fastställa de kriterier på grundval av vilka den undersökning av de nationalekonomiska faktorer som avses i den bestämmelsen ska göras. Dessa kriterier kan bestå antingen enbart av läkemedelskostnaderna, av sjukvårdskostnaderna i sin helhet eller av helt andra typer av relevanta kostnader.

Artikel 4.2 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att

—	medlemsstaterna i samtliga fall är skyldiga att, för ett företag som berörs av ett prisstopp eller en prissänkning på alla läkemedel eller på vissa kategorier av läkemedel, föreskriva en möjlighet att ansöka om dispens från det pris som fastställts genom dessa åtgärder,

—	medlemsstaterna ska se till att ett motiverat beslut i anledning av en sådan ansökan fattas, och

—	det berörda företagets konkreta deltagande består dels i att lämna in en tillfredsställande redogörelse för de särskilda skäl som motiverar dispensansökan, dels att inkomma med ytterligare kompletterande uppgifter, om de uppgifter som lämnats till stöd för ansökan är otillräckliga.

(1) EUT C 233, 26.9.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/17

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 27 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Conseil de Prud'hommes de Caen — Frankrike) — Sophie Noël mot SCP Brouard Daude, likvidator vid likvidationen av Pronuptia Boutiques Province SA, och Centre de Gestion et d’Étude AGS IDF EST

(Mål C-333/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna - Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter - Principen om likabehandling - Uppsägning av ekonomiska skäl - Anknytning till gemenskapsrätten saknas - Uppenbart at domstolen saknar behörighet)

2010/C 51/27

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil de Prud’hommes de Caen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Sophie Noël

Motparter: SCP Brouard Daude, likvidator vid likvidationen av Pronuptia Boutiques Province SA, och Centre de Gestion et d’Étude AGS IDF EST

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil de Prud’hommes de Caen (Frankrike) — Tolkning av artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Tolkning av artikel 26 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter — Uppsägning av ekonomiska skäl — Uppsägning av personliga skäl — Nationell lagstiftning som förmodas strida mot nämnda bestämmelser — Åsidosättande av principen om likabehandling

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska gemenskapernas domstol saknar behörighet att besvara de frågor som Conseil de Prud’hommes de Caen har ställt genom beslut av den 11 juni 2009.

(1) EUT C 256, 24.10.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tibunale Ordinario di Cosenza den 13 november 2009 — C.C.I.A.A. di Cosenza mot Grillo Star srl Fallimento

(Mål C-443/09)

2010/C 51/28

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tibunale Ordinario di Cosenza

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C.C.I.A.A. di Cosenza

Motpart: Grillo Star srl Fallimento

Tolkningsfrågor

Strider kriterierna för beräkning av den årliga avgift som föreskrivs i artikel 18 b i den italienska lagen nr 580 av den 29 december 1993, såsom dessa bestäms i punkterna 3, 4, 5 och 6 i nämnda artikel, mot rådets direktiv nr 2008/7/EG (1) av den 12 februari 2008 om indirekta skatter på kapitalanskaffning, då de inte kan omfattas av undantaget i artikel 6 e i nämnda direktiv?

I synnerhet önskas svar på

—	huruvida den årliga avgiften har ”vederlagskaraktär” med hänsyn till att den beräknas med utgångspunkt i ”vilka medel som erfordras för att utföra de tjänster som handelskamrarna, som helhet betraktade, är förpliktade att tillhandahålla i hela landet”,

—	huruvida inrättandet av en ”utjämningsfond”, som syftar till att säkerställa ett homogent utförande, i hela landet, av samtliga ”administrativa uppgifter” som enligt lag åvilar handelskamrarna, medför att den årliga avgiften ska anses sakna vederlagskaraktär,

—

huruvida befogenheten för varje enskild handelskammare att höja den årliga avgiften med upp till 20 procent, för att samfinansiera initiativ som syftar till att höja produktionen och förbättra de ekonomiska villkoren inom respektive handelskammares geografiska behörighetsområde, är förenlig med avgiftens vederlagskaraktär,

—	huruvida avsaknaden av föreskrifter om hur man ska fastställa vilka medel som handelskamrarna behöver för att kunna föra och uppdatera inskrivningar och anteckningar i företagsregistret medför att den årliga avgiften ska anses sakna vederlagskaraktär, och

—	huruvida den schablonmässiga beräkningen av den årliga avgiften, i förening med den fullständiga avsaknaden av bestämmelser om kontroller med ”regelbundna intervaller” av att avgiften inte överstiger den genomsnittliga kostnaden för tjänsten, är förenlig med avgiften vederlagskaraktär.

(1) EGT L 46, s. 11.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/18

Överklagande ingett den 4 december 2009 av Europeiska kommissionen av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i mål T-183/07, Republiken Polen mot kommissionen

(Mål C-504/09 P)

2010/C 51/29

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Kružiková, E. White, K. Herrmann)

Övriga parter i målet: Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Polen, Republiken Ungern, Republiken Litauen, Republiken Slovakien

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva hela den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i mål T-183/07,

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. För det första överskred förstainstansrätten sin prövningsrätt och åsidosatte förfarandebestämmelserna, vilket skadade kommissionens intressen. För det andra åsidosatt förstainstansrätten artikel 9.3 i direktiv om Europaparlamentets och rådets 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (1). För det tredje gjorde förstainstansrätten en felaktig tolkning av omfattningen av skyldigheten att motivera ett beslut enligt artikel 296 FEUF. För det fjärde gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning när den ansåg att artiklarna 1.1, 2.1 och 3.1 inte kunde avskiljas från de övriga bestämmelserna i det angripna beslutet och följaktligen fann att beslutet var ogiltigt i sin helhet.

Klaganden har beträffande den första grunden gjort gällande att förstainstansrätten handlade i strid med artikel 48.2 i rättegångsreglerna när den fann att den grund som sökanden anfört först i repliken och som avsåg att kommissionen överskridit sina befogenheter kunde upptas till sakprövning. Vidare överskred förstainstansrätten sin prövningsrätt genom att själv ange vilka bestämmelser i gemenskapsrätten som den andra grunden hänförde sig till.

I den andra grunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av omfattningen och sättet för utövande av de befogenheter som kommissionen har enligt artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG. Denna grund är uppdelad i två delar.

Klaganden har i den första delen av denna grund hävdat att förstainstansrätten genom att konstatera att kommissionen saknade befogenhet att vid kontrollen av huruvida den anmälda NFP II var förenlig med kriterierna i bilaga III till direktiv 2003/87/EG använda de verifierade uppgifterna angående CO2 som härrör från samma källa (CITL) för samtliga medlemsstater för samma period (år 2005) och genom att basera sina beslut på prognoser för BNP-utvecklingen under perioden 2005–2010 som publicerats under samma period för alla medlemsstater gjort en felaktig tolkning av artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG och därmed handlat i strid med principen om likabehandling.

I den andra delen av grunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten genom att neka kommissionen rätt att vid bedömningen av NFP II använda uppgifter som använts av den berörda medlemsstaten och att i sitt beslut att avslå NFP II som antagits i enlighet med artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG ange den maximala sammanlagda mängden utsläppsrätter som medlemsstaterna kan fördela, har gjort en felaktig tolkning av artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG och därvid inte tagit hänsyn till dess syfte och föremål.

Enligt klaganden har en förhandskontroll av NFP II enligt artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG till syfte att möjliggöra förverkligandet direktivets mål, det vill säga en minskning av utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt och säkerställa en väl fungerande gemenskapshandel med utsläppsrätter. Eftersom rätten att anta ett beslut om att avslå NFP II är begränsad i tiden, ska prövningen av hur kommissionen har utövat sina kontrollbefogenheter enligt artikel 9.3 första meningen i direktiv 2003/87/EG göras med hänsyn till syftet med hela kontrollförfarandet, nämligen att säkerställa att endast NFP II som är förenliga med kriterierna i bilaga III, i synnerhet kriterierna i punkterna 1–3, får laga kraft och kan utgöra en grund för medlemsstaternas beslut om den totala mängden utsläppsrätter att fördela.

I den tredje grunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten genom att slå fast att kommissionen borde ha förklarat varför de uppgifter som Republiken Polen använder i NFP II var ”mindre tillförlitliga”, inte tagit hänsyn till alla de överväganden som gjorts i skäl 5 i det angripna beslutet och har under alla omständigheter överskridit omfattningen av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

I den fjärde grunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning genom tillämpningen av villkoret om bestämmelsernas avskiljbarhet i det angripna beslutet. Förstainstansrätten konstaterade nämligen att punkterna 2–5 i artiklarna 1 och 2 angående frågan huruvida NFP II var förenliga med de övriga kriterierna i bilaga III till direktivet, samt även den första punkten i nämnda artiklar, inte kunde avskiljas från de övriga bestämmelserna i det angripna beslutet. Förstainstansrättens felaktiga bedömning ledde till att det angripna beslutet ogiltigförklarades i sin helhet.

(1) EUT L 275, s. 32.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Collège d’autorisation et de contrôle du Conseil supérieur de l’audiovisuel (Belgien) den 11 december 2009 — RTL Belgium SA (tidigare TVI SA)

(Mål C-517/09)

2010/C 51/30

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Collège d’autorisation et de contrôle du Conseil supérieur de l’audiovisuel

Part i målet vid den nationella domstolen

RTL Belgium SA (tidigare TVI SA)

Tolkningsfråga

”Kan begreppet ’faktisk kontroll av såväl valet av program som hur de ska struktureras’ i artikel 1 c i direktiv av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (1) (direktivet om audiovisuella medietjänster) tolkas så, att det är möjligt att anse att ett bolag som har sitt säte i en medlemsstat och har beviljats koncession för tillhandahållande av en audiovisuell medietjänst av regeringen i den medlemsstaten utövar en sådan ’faktisk kontroll’ trots att produktionen av kanalens samtliga egna program, arbetet med information till allmänheten om programplanering, finansiella och juridiska tjänster, personalrekrytering, infrastrukturadministration och andra personalfrågor har delegerats (med möjlighet till vidaredelegering) till ett utomstående bolag i en annan medlemsstat i utbyte mot ersättning i form av ett obestämt belopp motsvarande den totala reklamomsättningen till följd av kanalens sändningsverksamhet och trots att det är inom det utomstående bolaget som det fattas beslut om programplanering, eventuella programstrykningar och ändringar av programtablåer?”

(1) Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/20

Talan väckt den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-522/09)

2010/C 51/31

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Recchia och L. Bouyon)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

förklara att Rumänien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409/EEG (1) genom att inte i tillräcklig utsträckning, vad gäller såväl antal som storlek, klassificera de områden som är mest lämpade för bevarandet av de fågelarter som anges i bilaga 1 till nämnda direktiv liksom där regelbundet förekommande flyttfåglar som särskilda skyddsområden, och

—	förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet), i dess ändrade lydelse, behandlar bevarandet av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium. De skyldigheter som följer av direktivet gäller för Rumänien sedan anslutningsdagen (den 1 januari 2007). Rumänien är följaktligen enligt artikel 4.1 och 4.2 skyldig att klassificera vissa områden i landet som särskilda skyddsområden.

Efter en bedömning av de särskilda skyddsområden som de rumänska myndigheterna beslutat om, anser kommissionen att klassificeringen av de områden som är mest lämpade som särskilda skyddsområden är otillräckligt, vad gäller såväl antal som storlek.

I förevarande fall har de områden som Rumänien har klassificerat som särskilda skyddsområden bedömts utifrån organisationen BirdLife Internationals inventering av betydelsefulla områden för bevarandet av fågelarter och med en liknande analysmetod som den som utarbetats av Societatea Ornitologică Română. Förfarandet för klassificering av områden som betydelsefulla för bevarandet av fågelarter i Rumänien avslutades år 2007 med att 130 områden klassificerades som på detta sätt.

Av de sammanlagt 130 betydelsefulla områdena för bevarandet av fågelarter, med en yta på 4 157 500 hektar, klassificerade den rumänska myndigheterna endast 108 stycken, med en yta på 2 998 700 hektar, som särskilda skyddsområden, och av dessa klassificerades endast 38 stycken i sin helhet som särskilda skyddsområden.

Vidare har 21 betydelsefulla områden för bevarandet av fågelarter i Rumänien, med en yta på 341 013 hektar, ännu inte klassificerats som särskilda skyddsområden, och omfattningen av 71 av de utsedda särskilda skyddsområdena avviker väsentligt från den för skyddsområdena för fågelarter.

De rumänska myndigheterna har inte heller, trots att 71 betydelsefulla områden för bevarandet av fågelarter inte helt och hållet klassificerats som särskilda skyddsområden och 21 andra sådana betydelsefulla områden inte tagits med i klassificeringsförfarandet, inte presenterat någon inventering eller vetenskaplig metod som kan motivera denna skillnad mellan de betydelsefulla områdena för bevarandet av fågelarter och de särskilda skyddsområden som utsetts.

Såväl underlåtenheten att utse skyddsområden som att endast klassificera delar av de betydelsefulla områdena för bevarandet av fågelarter som skyddsområden utgör underlåtenhet att vidta åtgärder för att skydda de arter som anges i bilaga 1 till fågeldirektivet samt flyttfågelarterna. Detta strider mot artikel 4.1 och 4.2 i direktivet.

Kommissionen anser därför att Rumänien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet genom att inte i tillräcklig utsträckning, vad gäller såväl antal som storlek, utse särskilda skyddsområden.

(1) Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/21

Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-525/09)

2010/C 51/32

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Marghelis och G. Braga da Cruz)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tiden för införlivande av direktivet löpte ut den 30 april 2008.

(1) EUT L 102, s. 15.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/21

Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-526/09)

2010/C 51/33

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán och G. Braga da Cruz)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11.1 och 11.2 i rådets direktiv 91/271 av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (1) genom att tillåta att industrispillvatten släpps ut från industriföretaget Estação de Serviço Sobritos, beläget i området Matosinhos, utan att erforderligt tillstånd meddelats, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Portugal har inte, fram till denna dag, underrättat kommissionen om att förfarandet för att meddela tillstånd för industriföretaget Estação de Serviço Sobritos har avslutats.

(1) EGT L 135, s. 40.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/21

Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-529/09)

2010/C 51/34

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn och C. Urraca Caviedes)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF och artiklarna 2 och 3 i kommissionens beslut 1999/509/EG av den 14 oktober 1998 om det stöd som de spanska myndigheterna beviljat Magefesagruppens företag och deras efterträdare (EGT L 198, 1999, s. 15) genom att inte vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra beslutet såvitt avser företaget Industrias Domésticas S.A. (Indosa), och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Konungariket Spanien har inte, inom den föreskrivna fristen, vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra beslutet såvitt avser företaget Industrias Domésticas S.A. (Indosa).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/22

Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-531/09)

2010/C 51/35

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: N. Yerrell och M. Teles Romão)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/38/EG av den 17 maj 2006 om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (1), genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 10 juni 2008.

(1) EUT L 157, s. 8.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/22

Överklagande ingett den 18 december 2009 av Vladimir Ivanov av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-166/08, Ivanov mot kommissionen

(Mål C-532/09 P)

2010/C 51/36

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Vladimir Ivanov (ombud: F. Rollinger, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning,

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva förstainstansrättens beslut av den 30 september 2009,

—	besluta i enlighet med den ansökan genom vilken talan anhängiggjordes, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid domstolen och förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar klaganden tre grunder.

Som första grund, vilken består av två delgrunder, gör klaganden gällande att förstainstansrätten inte skulle ha tillämpat förbehållet om åsidosättande av handläggningsregler som stöd för att avvisa klagandens talan. Detta förbehåll har nämligen ett mycket begränsat tillämpningsområde, vilket endast avser de undantagsfall då skadeståndstalan har till syfte en utbetalning av ett belopp som är identiskt med det belopp som klaganden hade tillerkänts om en talan om ogiltigförklaring hade bifallits. Den skadeståndstalan som klaganden väckte var emellertid helt självständig och avsåg kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar för dess agerande gentemot klaganden. Klaganden avsåg inte att utverka en ekonomisk situation som är identisk med den som klaganden skulle ha befunnit sig i om kommissionens beslut hade ogiltigförklarats.

I detta sammanhang gör klaganden även gällande att förstainstansrätten inte hade rätt att pröva förbehållet om åsidosättande av handläggningsregler ex officio, eftersom svaranden har bevisbördan för ett sådant åsidosättande.

Som andra grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, eftersom den ansåg att kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar endast uppkom om det först konstaterats att kommissionen hade agerat otillåtet. Något krav på att en gemenskapsinstitutions agerande ska vara otillåtet återfinns dock inte längre bland de villkor som tribunalen, i sin senaste rättspraxis, har ställt upp för institutionens skadeståndsansvar.

Som tredje grund gör klaganden slutligen gällande att förstainstansrätten — genom att i det angripna beslutet ha funnit att en talan om ogiltigförklaring hade varit bättre lämpad än en skadeståndstalan — åsidosatte klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel, som följer av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/23

Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-533/09)

2010/C 51/37

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk och P. Guerra e Andrade)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF, med hänsyn till att det inte är fråga om den situation som avses i artikel 51 FEUF, genom att uppställa ett krav, i enlighet med justitieministerns beslut av den 12 december 1991 genom vilket yttrandet av det rådgivande rådet vid Republikens allmänna åklagarämbete (Procuradoria-Geral da República) fastställdes, på portugisiskt medborgarskap för bedrivande av verksamhet som notarius publicus (notário), och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De intressen som verksamheten som notarius publicus bedriver tillgodoser i Portugal är inte statens intressen. Notarius publicus deltar inte direkt och specifikt i utövandet av den offentliga makten och är inte en del av den offentliga förvaltningen. Undantaget i artikel 51 FEUF är inte tillämpligt på denna yrkeskategori i Portugal. I yttrandet från Republikens allmänna åklagarämbete, som fastställts den 12 december 1991, sägs inte att detta yrke omfattas av artikel 15.2 i konstitutionen. Notarius publicus uppgifter i Portugal är av rent teknisk art. De har sin grund i yrkeskompetensen och inte i det politiska förtroendet.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/23

Talan väckt den 21 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-538/09)

2010/C 51/38

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Recchia och A. Marghelis)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (1), genom att inte föreskriva om en lämplig miljökonsekvensutredning för vissa verksamheter som kan påverka ett Natura 2000-område och uppehålla en anmälningsplikt för vissa verksamheter, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande en enda anmärkning till stöd för sin talan avseende att artikel 6.3 i direktiv 92/43/EEG (livsmiljö-direktivet) har införlivats felaktigt.

Sökanden gör gällande att det i denna bestämmelse krävs att alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett Natura 2000-område ska underkastas en lämplig miljökonsekvensutredning. Den belgiska lagstiftningen är inte förenlig med gemenskapsrätten, eftersom den inte innehåller bestämmelser om att en sådan konsekvensutredning ska tillämpas systematiskt och eftersom vissa verksamheter som kan påverka ett Natura 2000-område endast lyder under en anmälningsplikt.

Detta är bland annat fallet för alla de planer eller projekt för vilka ett miljötillstånd inte krävs i Région wallonne.

(1) EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/24

Talan väckt den 21 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-539/09)

2010/C 51/39

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Caeiros och B. Conte)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 248.1–3 EG, artiklarna 140.2 och 142.1 i förordning nr 1605/2002 samt artikel 10 EG genom att inte låta revisionsrätten genomföra kontroller i Tyskland avseende det administrativa samarbetet i fråga om mervärdesskatt mellan medlemsstaterna, vilket regleras i förordning nr 1798/2003 och de antagna genomförandebestämmelserna, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föremålet för förevarande talan är de tyska myndigheternas beslut att inte låta revisionsrätten genomföra kontroller avseende det administrativa samarbetet i fråga om mervärdesskatt mellan medlemsstaterna, vilket regleras i förordning nr 1798/2003 och de antagna genomförandebestämmelserna.

Kommissionen anser att Förbundsrepubliken Tyskland härigenom har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 248 EG och förordning nr 1605/2002 samt tillika lojalitetsplikten enligt artikel 10 EG.

Revisionsrättens kontrollrätt ska tolkas extensivt. Revisionsrätten kontrollerar EU:s finanser och föreslår förbättringar. För att göra detta måste revisionsrätten genomföra omfattande räkenskapsgranskningar och kontroller vad avser alla områden och aktörer med koppling till gemenskapens inkomster och utgifter. Sådana kontroller kan också genomföras i medlemsstaterna. Dessa måste enligt artikel 248.3 EG, artiklarna 140.2 och 142.1 i förordning nr 1605/2002, samt enligt den lojalitetsplikt som föreskrivs i artikel 10 EG, bistå revisionsrätten när den utför dessa uppgifter. Denna skyldighet inbegriper även en skyldighet att låta revisionsrätten genomföra alla de kontroller som behövs för att bedöma hur gemenskapens tillgångar har genererats och använts.

I förevarande fall har de tyska myndigheterna vägrat att låta revisionsrätten göra just detta.

Förordning nr 1798/2003 innehåller bestämmelser om gemenskapsinkomsternas lagenlighet och korrekthet. Förordningen utgör en del i ett nätverk av olika åtgärder vilka syftar till att säkerställa att medlemsstaterna uppbär mervärdesskatt på ett korrekt sätt, så att gemenskapen, under bästa möjliga villkor, förfogar över de tillgångar som den har rätt till, genom bekämpande och förebyggande av bedrägliga förfaranden. Sett ur detta perspektiv är det enligt kommissionen nödvändigt att revisionsrätten, för att kunna kontrollera att mervärdesskatt uppburits på ett lagenligt och korrekt sätt, kan kontrollera att förordning nr 1798/2003 har införlivats och att förordningen tillämpas. Detta innebär att revisionsrätten bör kunna kontrollera huruvida medlemsstaterna har infört ett effektivt system för samarbete och handräckning samt huruvida det i praktiken används på ett tillfredställande sätt eller om förbättringar krävs.

Genomförandet i praktiken av det administrativa samarbete som föreskrivs i förordning nr 1798/2003 påverkar de egna tillgångar i form av mervärdesskatt som medlemsstaterna uppbär för gemenskapens räkning. Ett väl fungerande samarbete på detta område förhindrar skatteflykt och medför automatiskt att mer mervärdesskatt uppbärs, vilket i sin tur innebär att gemenskapens egna tillgångar från mervärdesskatt blir mer omfattande. Om en medlemsstat däremot inte samarbetar på vederbörligt sätt åsidosätter den inte bara sina skyldigheter enligt förordning nr 1798/2003, utan också sin skyldighet enligt direktivet om mervärdesskatt att vidta alla rättsliga och administrativa åtgärder som krävs för att mervärdesskatten inom dess territorium ska kunna uppbäras i sin helhet.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Regeringsrätten (Sverige) den 21 december 2009 — Skandinaviska Enskilda Banken AB Momsgrupp/Skatteverket

(Mål C-540/09)

2010/C 51/40

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Regeringsrätten

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Skandinaviska Enskilda Banken AB Momsgrupp

Svarande: Skatteverket

Tolkningsfråga

Ska artikel 13 B i sjätte mervärdesskattedirektivet (artikel 135.1 i Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1)) tolkas så att där angivna undantag från skatteplikt även omfattar sådana tjänster (underwriting) som innebär att ett kreditmarknadsföretag mot ersättning utfärdar en garanti till ett bolag som står i begrepp att emittera aktier, när garantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår.

(1) Rådets direktiv 77/388/EEG (EGT L 145, s. 1)

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/25

Överklagande ingett den 22 december 2009 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 6 oktober 2009 i mål T-21/06, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-544/09 P)

2010/C 51/41

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma, J. Möller och B. Klein)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 6 oktober 2009 i mål T-21/06, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2005)3903 av den 9 november om det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland har beviljat till förmån för införandet av digitala markbundna TV-sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet gäller den dom genom vilken förstainstansrätten ogillade Förbundsrepubliken Tysklands talan mot kommissionens beslut av den 9 november 2005 i stödförfarande C25/2004 angående införandet av digitala markbundna TV-sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg. I beslutet ansåg kommissionen att stödet inte var förenligt med den inre marknaden (artikel 107.3 c FEUF).

Förbundsrepubliken Tyskland har åberopat sammanlagt fem grunder i vilka den har gjort gällande att förstainstansrätten inte godtog att kommissionen hade gjort sig skyldig till maktmissbruk och därför felaktigt ogillade talan.

För det första var det fel av förstainstansrätten att inte godta den stimulerande effekten av åtgärden, eftersom den endast beaktade den mycket begränsad tid som fastställts för övergången från analoga marksändningar till DVB-T och inte bedömde de gynnade sändningsföretagens kostnader för åtgärden som helhet. Denna övergripande åtgärd innehåller parallellt med övergången till DVB-T en skyldighet att upprätthålla programutbudet på DVB-T under fem år oberoende av den svårbedömbara marknadsacceptansen. Av denna anledning måste även följdkostnaderna för denna obligatoriska övergångsperiod tas i beaktande.

För det andra har förstainstansrätten i alltför stor utsträckning utvidgat kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF genom att godta att kommissionen kan slå fast att stödet inte är lämpligt enbart på grund av att det har påståtts att det skulle föreligga alternativa lagstiftningsåtgärder som också skulle kunna uppnå det eftersträvade målet. En jämförelse med alternativa lagstiftningsåtgärder omfattas inte av kommissionens granskningsbefogenhet med hänsyn till ändamålet med bestämmelserna i FEUF om granskning av statligt stöd. I detta sammanhang har förbundsregeringen även hävdat att förstainstansrätten ålägger medlemsstaten bevisbördan för att visa att de alternativa åtgärder som föreslagits av kommissionen redan från början skulle ha varit verkningslösa. Detta strider mot principen om rättssäkerhet, de allmänna bevisbördereglerna och syftet med granskningen av statligt stöd.

För det tredje har förstainstansrätten missbedömt betydelsen av EU:s grundläggande rättigheter i samband med granskning av stöd enligt artikel 107.3 c FEUF, då dessa rättigheter utgör en del av primärrätten som är bindande för alla gemenskapsorgan när de vidtar åtgärder. Om det var tillräckligt att endast hänvisa till möjliga alternativa lagstiftningsåtgärder för att inte godkänna en stödåtgärd, bortses därmed från det förhållandet att lagstiftningsåtgärder påverkar företagens grundläggande rätt till näringsfrihet. Detta förhållande måste åtminstone beaktas vid en avvägning, vilket inte skedde.

För det fjärde har förstainstansrätten genom en hänvisning till alternativa lagstiftningsåtgärder misstolkat begreppen inre marknad och påverkan på handeln i artikel 107.3 FEUF, eftersom förstainstansrätten inte godtog att lagstiftningsåtgärder även kan ha en negativ inverkan på konkurrensen. Den allmänna slutsatsen att alla lagstiftningsåtgärder påverkar dessa rättsliga intressen mindre än ett stöd, innebär en tillämpning av oacceptabelt inskränkta kriterier.

För det femte har Förbundsrepubliken Tyskland gjort gällande att förstainstansrätten hade övertagit den av kommissionen utvecklade principen om teknikneutralitet utan att därvid inse att kommissionen i grunden avvisade det mål som de tyska myndigheterna eftersträvar med den aktuella åtgärden. Teknikneutralitet är bara ett lämpligt kriterium för en förenlighetsbedömning om syftet med stödet är att främja övergången till digitala sändningar i sig. När det gäller att uppmuntra en övergång till DVB-T i Berlin-Brandenburg är det av olika skäl just detta överföringssätt som bör uppmuntras, medan överföring via kabel och satellit inte skulle ha behövt något stöd. Vid fastställandet av det legitima syftet med stödet har medlemsstaten ett utrymme för skönsmässig bedömning.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/26

Överklagande ingett den 23 december 2009 av BCS SpA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 28 oktober 2009 i mål T-137/08, BCS SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-553/09 P)

2010/C 51/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: BCS SpA (ombud: M. Franzosi, V. Jandoli, F. Santonocito, avvocati)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Deere & Company

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltighetsförklara gemenskapsvarumärke nr 289, och

—	förplikta motparten att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att det har skett en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen, vilken består av

att förstainstansrätten felaktigt tolkade artiklarna 7.1 b och 7.3 i förordningen om gemenskapsvarumärken (1), genom att påstå att ett kännetäckens förvärv av särskiljningsförmåga inte beror på dess tidigare och aktuella exklusiva användning (denna användning har heller inte styrkts utan det fastslogs, i samma dom, att en sådan användning inte förelåg i vissa länder), och

II.	att förstainstansrätten åsidosatte artikel 7.3 i förordningen om gemenskapsvarumärken genom att felaktigt tillämpa de kriterier som framgår av gemenskapens rättspraxis avseende bedömningen av huruvida särskiljningsförmåga har förvärvats.

Angående I. har bristen på exklusiv användning i andra delar av gemenskapen styrkts av utsagor från tredjemän i Danmark och Irland. Bristen på en otvetydig anknytning mellan den grön-gula färgkombinationen och Deere är oförenlig med ett förvärv av särskiljningsförmåga i dessa länder.

Angående II. ifrågasätter BCS de rättsliga kriterier som förstainstansrätten tillämpade på bevisningen för sekundär betydelse, eftersom dessa står i strid med de principer som uttryckts i domstolens fasta rättspraxis. Hur länge varumärket Deere har använts, marknadsandelar och säljvolymer kan inte — var för sig — anses utgöra tillräcklig bevisning för att det ska anses styrkt att en sekundärbetydelse föreligger. Mer specifikt kan de inte uppväga bristen på en opinionsundersökning (eller en motsägande bedömning som baseras på tredjemansutsagor), eftersom de uppenbart tillhör en annan typ av aspekter.

Förstainstansrätten underlät felaktigt att beakta den direkta bevisningen om avsaknad av särskiljningsförmåga hos gemenskapsvarumärke nr 289 i Irland och Danmark.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (konsoliderad version) (EUT L 78, s. 1).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/27

Talan väckt den 25 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-40/10)

2010/C 51/43

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall, G. Berscheid och J.-P. Keppenne)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EU, Euratom) nr 1296/2009 av den 23 december 2009 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2009 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna, (1) med undantag av artiklarna 1 och 3 i förordningen, med förklaring dock om att dess verkningar ska bestå till dess att rådet har antagit en ny förordning genom en korrekt tillämpning av artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen yrkar delvis ogiltigförklaring av förordning (EU) nr 1296/2009, eftersom rådet, av politiska skäl, i förordningen har ersatt de belopp avseende löner och pensioner som kommissionen föreslagit på grundval av en anpassningskoefficient på 3,70 procent — som följer av en direkt tillämpning av artikel 65 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XI till tjänsteföreskrifterna — med belopp som motsvarar en felaktig koefficient på 1,85 procent. Enligt rådet motiveras denna ändring av den finansiella och ekonomiska krisen samt unionens ekonomiska och sociala politik.

Såvitt avser artiklarna 2 och 4–17 i den angripna förordningen åberopar kommissionen en enda grund, vilken består i att artikel 65 i tjänsteföreskrifterna samt artiklarna 1 och 3 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts. Rådet har nämligen en normbunden behörighet på området. Det gäller i ännu högre grad enligt tjänsteföreskrifternas aktuella version — i vilken metoden för att anpassa löner och pensioner i detalj anges i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna — än enligt vad som har varit fallet tidigare, då domstolen genom att enbart hänvisa till artikel 65 i tjänsteföreskrifterna redan dragit slutsatsen att rådet har ett begränsat utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen har även åberopat att principen om skydd för berättigade förväntningar och principen att den som har stiftat en lag måste själv följa den (patere legem quam ipse fecisti) har åsidosatts.

Vidare strider artikel 18 i den angripna förordningen mot artiklarna 3–7 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, eftersom det genom förstnämnda artikel har införts en möjlighet till mellanliggande anpassning av lönerna, som går utöver den årliga anpassningen enligt artikel 65 i tjänsteföreskrifterna och som inte omfattas av villkoren i artiklarna 4–7 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna.

(1) EUT L 348, s. 10.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/30

Förstainstansrättens dom av den 19 januari 2010 — Co-Frutta mot kommissionen

(Förenade målen T-355/04 och T-446/04) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar avseende gemenskapsmarknaden för import av bananer - Underförstått beslut följt av uttryckligt beslut om vägran att ge tillgång - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Undantag avseende skyddet för tredje parts affärsintressen - Iakttagande av frister - Föregående medgivande av medlemsstaten - Motiveringsskyldighet)

2010/C 51/57

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Co-Frutta Soc. coop. (Padua, Italien) (ombud: advokaterna W. Viscardini et G. Donà)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Visaggio och P. Aalto, därefter P. Aalto och L. Prete)

Saken

I mål T-355/04, talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 april 2004 om avslag på en ursprunglig ansökan om tillgång till uppgifter avseende aktörer som är registrerade i gemenskapen för import av bananer och en begäran om ogiltigförklaring av kommissionens underförstådda beslut om avslag på den bekräftande ansökan om tillgång, samt, i mål T-446/04, talan om ogiltigförklaring av kommissionens uttryckliga beslut av den 10 augusti 2004 att inte ge tillgång till nämnda uppgifter.

Domslut

1.	Det saknas anledning att pröva talan i mål T-355/04.

2.	Talan i mål T-446/04 ogillas.

3.	Co-Frutta Soc. coop. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 262, 23.10.2004.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/30

Tribunalens dom av den 20 januari 2010 — Sungro m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-252/07, 271/07 och 272/07) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Gemensam jordbrukspolitik - Ändring av gemenskapens stödsystem för bomull - Kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003, vilket infördes genom artikel 1.20 i förordning (EG) nr 864/2004 - Ogiltigförklaring av de aktuella bestämmelserna genom en dom av domstolen - Orsakssamband)

2010/C 51/58

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Sungro, SA (Córdoba, Spanien) (T-252/07), Eurosemillas, SA (Córdoba) (T-271/07) och Surcotton, SA (Córdoba) (T-272/07) (ombud: advokaten L. Ortiz Blanco)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Moore, A. De Gregorio Merino och A. Westerhof Löfflerova) och Europeiska kommissionen (ombud: L. Parpala och F. Jimeno Fernández, biträdda av advokaterna E. Díaz-Bastien Lopez, L. Divar Bilbao och J. Magdalena Anda)

Saken

Talan om skadestånd enligt artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG för den skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av antagandet, och tillämpningen under regleringsåret 2006/2007, av kapitel 10a i avdelning IV i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1), vilket infördes genom artikel 1.20 i rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29 april 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 och om en anpassning av den med anledning av anslutningen av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien till Europeiska unionen (EUT L 161, s. 48), och som ogiltigförklarades genom domstolens dom av den 7 september 2006 i mål C 310/04, Spanien mot rådet (REG 2006, s. I 7285).

Domslut

1.	Målen T-252/07, T-271/07 och T-272/07 ska förenas vad gäller domen.

2.	Talan ogillas i samtliga mål.

3.	Sungro, SA, Eurosemillas, SA, och Surcotton, SA, ska bära sina egna rättekostnader och solidariskt ersätta Europeiska unionens råds och Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 211, 8.09.2007.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/31

Tribunalens dom av den 20 januari 2010 — Nokia mot harmoniseringsbyrån — Medion (LIFE BLOG)

(Mål T-460/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LIFE BLOG - Det äldre nationella ordmärket LIFE - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Delvist avslag på registreringsansökan)

2010/C 51/59

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Nokia Oyj (Helsingfors, Finland) (ombud: advokaten J. Tanhuanpää)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Medion AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaten P.-M. Weisse)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 2 oktober 2007 (ärende R 141/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan Medion AG och Nokia Oyj

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Nokia Oyj ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 51, 23.2.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/31

Förstainstansrättens dom av den 19 januari 2010 — De Fays mot kommissionen

(Mål T-355/08) (1)

(Överklagande - Anslutningsöverklagande - Personalmål - Tjänstemän - Ledighet - Sjukskrivning - Läkarundersökning som styrker att det var fråga om otillåten frånvaro - Avdrag på den årliga ledigheten - Löneavdrag)

2010/C 51/60

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Chantal De Fays (Bereldange, Luxemburg) (ombud: advokaterna F. Moyse och A. Salerno)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin och K. Herrmann)

Saken

Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols dom (första avdelningen) av den 17 juni 2008 i mål F-97/07, De Fays mot kommissionen (REGP 2008, s. I-A-0000, s. II-0000), med yrkande att denna dom ska upphävas.

Domslut

1.	Överklagandet och anslutningsöverklagandet ogillas.

2.	Chantal De Fays ska ersätta rättegångskostnaderna vad avser överklagandet.

3.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna vad avser anslutningsöverklagandet.

(1) EUT C 285, 8.11.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/32

Tribunalens beslut av den 22 december 2009 — Associazione Giùlemanidallajuve mot Europeiska kommissionen

(Mål T-254/08) (1)

(Påstådda överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG - Klagomål - Passivitetstalan - Ställningstagande av kommissionen som medför att passiviteten har upphört - Anledning saknas att döma i saken)

2010/C 51/61

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Associazione Giùlemanidallajuve (Cerignola, Italien) (ombud: advokaterna L. Misson, A. Kettels, G. Ernes och A. Pe)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet)

Saken

Passivitetstalan i syfte att fastställa att kommissionen olagligen har underlåtit att ta ställning till sökandens klagomål avseende överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG, som påstods ha begåtts av Federazione Italiana Giuoco Calcio (FIGC), Comitato Olimpico Nazionale Italiano (CONI), Union des associations européennes de football (UEFA) och Fédération Internationale de Football Association (FIFA)

Avgörande

1.	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.	Associazione Giùlemanidallajuve och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 223, 30.8.2008.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/32

Tribunalens beslut av den 5 januari 2010 — Química Atlântica mot Europeiska kommissionen

(Mål T-71/09) (1)

(Passivitetstalan - Ställningstagande - Skadeståndstalan - Artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler - Avvisning)

2010/C 51/62

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Química Atlântica Lda (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten J. Teixeira Alves)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Afonso och L. Bouyon)

Saken

Passivitetstalan som syftar till att få fastställt att kommissionen rättsstridigt har underlåtit att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att harmonisera kriterierna för tullklassificering av ”dikalciumfosfat” och talan om skadestånd för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av denna passivitet.

Avgörande

1.	Talan ogillas.

2.	Det saknas anledning att pröva ansökan om intervention från Timab Ibéric SL.

3.	Química Atlântica Lda ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 113, 16.5.2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/32

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 15 januari 2010 — United Phosphorus mot kommissionen

(Mål T-95/09 R II)

(Interimistiskt förfarande - Direktiv 91/414/EEG - Beslut om att inte ta upp napropamid i bilaga I till direktiv 91/414 - Förlängt uppskov med verkställigheten)

2010/C 51/63

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: United Phosphorus Ltd (Warrington, Cheshire, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Parpala och N. Rasmussen)

Saken

Ansökan om förlängning av uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 2008/902/EG av den 7 november 2008 om att inte ta upp napropamid i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne (EUT L 326, s. 35).

Avgörande

Uppskovet med verkställigheten om vilket det förordnas i punkt 1 i beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 28 april 2009 i mål T-95/09 R, United Phosphorus mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen) förlängs till och med den 30 november 2010, dock längst till den dag då dom meddelas i huvudsaken eller dagen för den formella avslutningen av det påskyndade förfarandet avseende napropamid i enlighet med artikel 13 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (EUT L 15, s. 5).

2.	Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/33

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 8 januari 2010 — Escola Superior Agrária de Coimbra mot kommissionen

(Mål T-446/09 R)

(Interimistiskt förfarande - Life-programmet - Återbetalning av en del av de utbetalade beloppen - Återbetalningskrav - Debetnota - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Ekonomisk skada - Särskilda omständigheter - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

2010/C 51/64

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Escola Superior Agrária de Coimbra (Coimbra, Portugal) (ombud: advokaten J. Pais do Amaral)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braga da Cruz och J.B. Laignelot)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av besluten i dels kommissionens skrivelse D (2009) 224268 av den 9 september 2009, vilken avser ett återbetalningskrav, dels kommissionens debetnota nr 3230909105 av den 11 september 2009 på 327 500,35 euro.

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/33

Talan väckt den 20 november 2009 — Kommissionen mot New Acoustic Music Association och Anna Hildur Hildibrandsdottir

(Mål T-464/09)

2010/C 51/65

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A.-M. Rouchaud-Joët och N. Bambara, biträdda av advokaten C. Erkelens)

Svarande: New Acoustic Music Association (Orpington, Förenade kungariket) och Anna Hildur Hildibrandsdottir (Orpington)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	förplikta svarandena att till kommissionen återbetala 31 136,23 euro jämte 7,70 procent I dröjsmålsränta från och med den 14 januari 2008 till dess full betalning sker,

—	förplikta svarandena att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Talan rör ett avtal om stöd med avtalsnummer 2003-1895/001-001 mellan Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) och New Acoustic Music Association (nedan kallad NAMA), vilken företräds av Anna Hildur Hildibrandsdottir, avseende kulturåtgärden ”CLT2003/A1/GB-317 — European Music Roadwork” inom ramen för Kultur 2000-programmet (1).

Sökanden yrkar att domstolen ska förplikta svarandena att solidariskt till kommissionen återbetala 31 136,23 jämte dröjsmålsränta. Beloppet utgör mellanskillnaden mellan det förskott som sökanden utbetalat till NAMA, för att genomföra den kulturåtgärd som avses i avtalet om stöd, och det stöd som NAMA har rätt till.

Sökanden har anfört en enda grund till stöd för sin talan. Sökanden hävdar att NAMA har brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet genom att inte återbetala en del av förskottet från kommissionen på grund av att de faktiska kostnaderna var lägre än vad som budgeterats.

Kommissionen hävdar att Acoustic och Anna Hildur Hildibrandsdottir, i egenskap av delägare i och behörig ställföreträdare för NAMA, är solidariskt ansvariga att återbetala det aktuella beloppet.

(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 508/2000/EG av den 14 februari 2000 om upprättande av Kultur 2000-programmet (EGT L 63, s. 1)

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/34

Talan väckt den 4 december 2009 — Republiken Polen mot Europeiska kommissionen

(Mål T-486/09)

2010/C 51/66

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2009/721/EG av den 24 september 2009 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (1) i den del ett belopp på 47 152 775 PLN, som utbetalts av ett utbetalningsställe som godkänts av Republiken Polen, undantagits från gemenskapsfinansiering,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det angripna beslutet görs en finansiell korrigering på 5 procent av utgifterna under 2005 som en del av planen för landsbygdsutveckling till stöd för jordbruket i ekonomiskt eftersatta områden och stöd för miljöåtaganden på jordbruksområdet. Korrigeringen gjordes på grund av påstådda fel i de dubbelkontroller som vidtas i överensstämmelse med principerna för en normal god jordbrukssed, i sanktionssystemet, i rapporter om kontroller på plats och i samordning av tillsynen av samtliga förpliktelser förknippade med miljöåtgärder inom jordbruket.

Sökanden har ifrågasatt de påstådda bristerna och anfört följande synpunkter mot det angripna beslutet.

För det första anser sökanden att kommissionen har åsidosatt artikel 7.4 första stycket i förordning nr 1258/1999 (2), artikel 31.1 i förordning nr 1290/2005 (3) och riktlinjerna nr VI/5330/97 genom att tillämpa en finansiell korrigering som grundar sig på en felaktig bedömning av faktiska omständigheter och en felaktig tolkning av gällande bestämmelser. Sökanden anser att det faktiskt inte föreligger några sådana brister som lagts till grund för den finansiella korrigeringen, och de utgifter som undantas från gemenskapsfinansiering enligt det angripna beslutet är förenliga med gemenskapsbestämmelserna.

För det förta har sökanden gjort gällande att rapporten om kontroll på plats i enlighet med artikel 28 i förordning nr 796/2004 (4) innehöll en kontroll av alla principer om normal god jordbrukssed, inbegripet kontrollen av efterlevnaden av den årliga gränsen för gödsling med naturligt gödselmedel. Sökanden har vidare hävdat att den administrativa kontrollen inom systemet för identifiering och registrering av djur emellertid inte utfördes eftersom systemet inte kan användas som en referens för dubbelkontroller, vilket innebar att genomförandet av dubbelkontroller enligt detta system inte var nödvändigt enligt artikel 68 i förordning nr 817/2004 (5). Sökanden har även gjort gällande att det sanktionssystem som skulle användas vid en överträdelse av principerna om normal god jordbrukssed var i kraft och var anpassat till situationen för det första året för genomförandet av den regionala utvecklingsplanen. Dessutom var sanktionssystemet ännu strängare än det gällande systemet för gemenskapssanktioner och därmed helt i överensstämmelse med artikel 73 i förordning nr 817/2004. Vidare har sökanden hävdat att kontrollerna på plats var fullständiga och gick utöver de krav som föreskrivs enligt artikel 69.3 i förordning nr 817/2004.

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 7.4 fjärde stycket i förordning nr 1258/1999, artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005, riktlinjerna nr VI/5330/97 och proportionalitetsprincipen, eftersom den schablonmässiga korrigeringen har fastställts till ett alltför högt belopp i förhållande till riskerna för eventuella ekonomiska förluster för gemenskapen. Sökanden anser att ingen av de påstådda bristerna som ligger till grund för korrigeringen skulle ha kunnat orsaka ekonomiska förluster för gemenskapen och att risken för sådana påstådda ekonomiska förluster i vart fall är fullständigt marginell och avser ett betydligt lägre belopp än det belopp som undantas från gemenskapsfinansiering enligt det angripna beslutet.

För det tredje har sökanden hävdat att kommissionen har åsidosatt artikel 296.3 FEUF, eftersom det angripna beslutet saknade en tillräcklig motivering. Sökanden anser att kommissionen inte har angett skälen till den väsenliga ändringen av området för de påstådda bristerna och därmed inte har gett de polska myndigheterna möjlighet att få kännedom om dessa skäl.

(1) EUT L 257, s. 28.

(2) Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbruk (EGT L 160, s. 10).

(3) Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, s. 18).

(5) Kommissionens förordning (EG) nr 817/2004 av den 29 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EUT L 153, s. 30, rättelse i EUT L 231, 2004, s. 24).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/35

Överklagande ingett den 9 december 2009 av Petrus Kerstens av den dom som personaldomstolen meddelade den 29 september 2009 i mål F-102/07, Kerstens mot Kommissionen

(Mål T-498/09 P)

2010/C 51/67

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Petrus Kerstens (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten C. Mourato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara den överklagade domen,

—	återförvisa ärendet till Europeiska unionens personaldomstol, och

—	förplikta kommissionen att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar att den dom personaldomstolen meddelade den 29 september 2009 i mål F-102/07, Kerstens mot kommissionen, varigenom personaldomstolen ogillade talan om ogiltigförklaring av flera beslut av kommissionen om tilldelning till sökanden av prioritetspoäng vid generaldirektoratet (PPDG-poäng) och prioritetspoäng för extrauppgifter som utförts i institutionens intresse (PPII-poäng) med avseende på befordringsförfarandena 2004, 2005 och 2006.

Till stöd för sin talan har klaganden åberopat två grunder:

—

Personaldomstolen har gjort en felaktig rättslig bedömning vid tillämpningen av likabehandlingsprincipen, artikel 5 i Allmänna genomförandebestämmelserna avseende artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och de kriterier direktören vid Byrån för löneadministration och individuella ersättningar har angett för tilldelning av prioritetspoäng vid förfarandet år 2005 vid tillämpning av den ovannämnda bestämmelsen och missuppfattat bevisningen.

—	Åsidosättande av rätten till försvar i den mån personaldomstolen har grundat sin bedömning på ett påstått utdrag från karriärutvecklingsrapporten från år 2004 som inte har framlagts och som parterna därmed inte har kunnat invända mot.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/35

Talan väckt den 11 december 2009 — Inovis mot harmoniseringsbyrån — Sonaecom (INOVIS)

(Mål T-502/09)

2010/C 51/68

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Inovis, Inc. (Alpharetta, Förenta staterna) (ombud: R. Black och B. Ladas, solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbryån)

Motpart vid överklagandenämnden: Sonaecom — Serviços de Communicações, S.A. (Maia, Portugal)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 september 2009 i ärende R 1691/2008-1

—	förplikta överklagandenämnden att registrera det sökta varumärket, och

—	förplikta svaranden att bära sina egna och ersätta sökandens rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”INOVIS”, för varor och tjänster i klasserna 9, 35, 38 och 42

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det portugisiska registrerade ordmärket ”NOVIS”, för varor och tjänster i klasserna 9, 35, 37, 38, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1.b i rådets förordning nr 207/2009 eftersom överklagandenämnden felaktigt i) bortsåg från de tydliga skillnaderna mellan de varor och tjänster som omfattas av respektive varumärke, bland annat när den felaktigt fann att det tidigare varumärket omfattade klasserna 9 och 42, medan registrering för dessa klasser hade vägrats av den portugisiska varumärkesmyndigheten, och att i vart fall en sådan registrering inte hade påvisats under förfarandet, ii) bortsåg från de tydliga begreppsmässiga skillnaderna mellan de berörda varumärkena, och iii) fann att det fanns en risk för förväxling mellan de berörda varumärkena

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/36

Talan väckt den 16 december 2009 — Cybergun mot harmoniseringsbyrån — Umarex Sportwaffen (AK 47)

(Mål T-503/09)

2010/C 51/69

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Cybergun (Bondoufle, France) (ombud: advokaten S. Guyot)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Umarex Sportwaffen GmbH & Co. KG (Arnsberg, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut första överklagandenämnden fattade den 8 oktober 2009 i den del varumärket AK 47 därigenom ogiltigförklarades, samt

—

i enlighet med artiklarna 87.2 och 91 i förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna inklusive sökandens kostnader i samband med det aktuella förfarandet, särskilt kostnader för översättning av dokument, advokatarvode och i förekommande fall resekostnader och uppskatta detta belopp till 20 000 euro.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ordmärket AK 47 för varor och tjänster i klasserna 9, 28 och 38 (gemenskapsvarumärke nr 3 249 381)

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Umarex Sportwaffen GmbH & Co. KG

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltigförklaring av det berörda märket

Överklagandenämndens beslut: Ogiltigförklaring av annulleringsenhetens beslut och ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket

Grunder: Åsidosättande a artikel 7.1 i förordning (EG) nr 40/49 (nu artikel 8.1 i förordning (EG) nr 207/2009) och artikel 51.1 i förordning nr 40/49 (nu artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/36

Talan väckt den 16 december 2009 — Carlyle mot harmoniseringsbyrån — Mascha & Regner Consulting (CAFE CARLYLE)

(Mål T-505/09)

2010/C 51/70

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: The Carlyle, LLC (St. Louis, Förenta staterna) (ombud: advokaterna E. Cornu, E. De Gryse och D. Moreau)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Mascha & Regner Consulting KEG (Wien, Österrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 8 oktober 2009 i ärende R 239/2009-4, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om upphävande: ordmärket ”CAFE CARLYLE” för tjänster i klass 42

Innehavare av gemenskapsvarumärket: sökanden

Part som ansökt om upphävande av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på yrkandet om upphävande

Överklagandenämndens beslut: Upphävde det aktuella gemenskapsvarumärket

Grunder: Åsidosättande av artikel 51.1 a i rådets förordning nr 207/2009 eftersom överklagandenämnden felaktigt tillämpat en alltför restriktiv tolkning av begreppet verkligt bruk. Överklagandenämnden underlät vidare att: (i) på riktigt sätt beakta den bevisning om användning som sökanden inkommit med till annulleringsenheten, (ii) på riktigt sätt bedöma betydelsen av denna bevisning avseende användning, och (iii) göra en övergripande bedömning av bevisningen.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/37

Talan väckt den 16 december 2009 — Carlyle mot harmoniseringsbyrån — Mascha & Regner Consulting (THE CARLYLE)

(Mål T-506/09)

2010/C 51/71

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: The Carlyle, LLC (St. Louis, Förenta Staterna) (ombud: advokaterna E. Cornu, E. De Gryse och D. Moreau)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Mascha & Regner Consulting KEG (Wien, Österrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd fattade den 8 oktober 2009 i ärende R 240/2009-4, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: THE CARLYLE, för varor och tjänster i klasserna 3, 25 och 42

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om upphävande av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Annulleringsenhetens beslut: Delvist avslag på ansökan om upphävande

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det berörda gemenskapsvarumärket

Grunder: Överträdelse av artikel 51.1 a i rådets förordning 207/2009, eftersom överklagandenämnden felaktigt tillämpade en alltför restriktiv tolkning av begreppet verkligt bruk. Vidare underlät överklagandenämnden att (i) på ett korrekt sätt beakta bevisningen om användning som lämnats in av sökanden till annulleringsenheten, (ii) korrekt bedöma vad som omfattas av nämnda bevisning om användning och, (iii) göra en helhetsbedömning av detta.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/37

Talan väckt den 22 december 2009 — Baena Grupo mot harmoniseringsbyrån — Neuman och Galdeano del Sel (formgivning)

(Mål T-513/09)

2010/C 51/72

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: José Manuel Baena Grupo, SA (Santa Perpetua de Mogoda, Spanien) (ombud: advokaten A. Canela Giménez)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Herbert Neuman och Antoni Galdeano del Sel (Tarifa, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan mot det beslut som tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) meddelade den 14 oktober 2009 i ärende R 1323/2008-3 kan tas upp till sakprövning,

—	ogiltigförklara harmoniseringsbyråns beslut, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerad gemenskapsformgivning som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Gemenskapsformgivning nr 000 426895-0002 för ”dekoration för T-tröjor, dekoration för skärmmössor, dekoration för klistermärken, dekoration för trycksaker, inkluderande reklammaterial”.

Innehavare av gemenskapsformgivningen: Sökanden.

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsformgivningen: Herbert Neuman och Antoni Galdeano del Sel.

Varumärke, kännetecken eller formgivning som innehas av den som ansökt om ogiltigförklaring: Gemenskapsfigurmärket nr 1 312 651 för varor i klasserna 25, 28 och 32 i Niceöverenskommelsen.

Beslut från annulleringsenheten vid avdelningen för formgivning: Bifall till ansökan och ogiltigförklaring av formgivningen.

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det överklagade beslutet och, med stöd av dess behörighet enligt artikel 60.1 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning att avgöra överklagandet i sak, ogiltigförklaring av gemenskapsformgivningen.

Grunder: Felaktig tolkning av artikel 6.1 i förordning nr 6/2002.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/38

Talan väckt den 31 december 2009 — De Post mot kommissionen

(Mål T-514/09)

2010/C 51/73

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: De Post NV van publiek recht (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna R. Martens och B. Schutyser)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska unionens publikationsbyrås beslut, som delgavs sökanden den 17 december 2009, om att tilldela det kontrakt som nämns i anbudsinfordran nr 10234 ”Daglig transport och leverans av den officiella tidningen, böcker och andra periodiska skrifter och publikationer” (EUT 2009/S 176-253034) till ”Entreprises des Postes et Télécommunications Luxembourg” och inte till sökanden,

—	i den händelse att, vid tidpunkten för avkunnande av domen, Publikationsbyrån redan har slutit kontrakt med Entreprises des Postes et Télécommunications Luxembourg enligt anbudsinfordran nr 10234, förklara att detta kontrakt är ogiltigt,

—	tillerkänna sökanden skadestånd som ersättning för den förlust sökanden har lidit till följd av det överklagade beslutet, preliminärt uppskattat till 2 386 444,94 euro, jämte kumulativ dröjsmålsränta räknat från den dag då talan väcks, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive alla kostnader för juridisk rådgivning som sökanden ådragit sig.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av Europeiska unionens publikationsbyrås (nedan kallad Publikationsbyrån) beslut av den 17 december 2009 om att tilldela det kontrakt som nämns i anbudsinfordran nr 10234 ”Daglig transport och leverans av den officiella tidningen, böcker och andra periodiska skrifter och publikationer” (EUT 2009/S 176-253034), till Entreprises des Postes et Télécommunications Luxembourg (nedan kallat P & T Luxembourg) och, följaktligen, inte tilldela kontraktet till sökanden. Vidare yrkas ersättning med ett uppskattat belopp om 2 386 444,94 euro för de skador som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att dess anbud inte antagits.

Sökanden har endast anfört en grund till stöd för sin talan, vilken består av fyra delar.

Som första och enda grund anför sökanden att Publikationsbyrån har överträtt principerna om insyn och öppenhet och om likabehandling av anbudsgivare, som stadgas i artikel 15 FEUF och i artikel 89 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (nedan kallad budgetförordningen), (1) har åsidosatt skyldigheten att tilldela kontraktet på grundval av en bedömning enligt tilldelningskriteriet i artikel 100.1 i budgetförordningen, inte har angett skälen för sitt beslut (överträdelse av artikel 296 FEUF), och i flera fall har gjort en uppenbart oriktig bedömning. Därmed ska beslutet att P & T Luxembourg, och inte sökanden, ekonomiskt hade det mest fördelaktiga anbudet, ogiltigförklaras.

I den första delen av grunden gör sökanden gällande att Publikationsbyrån inte har byggt sitt beslut på en bedömning av urvals- och tilldelningskriterier, i strid med artikel 100.1 i budgetförordningen.

I den andra delen av grunden gör sökanden gällande att Publikationsbyrån har tillämpat olika underkriterier i sin bedömning av anbuden som inte innefattades i anbudsspecificeringen, och därmed har Publikationsbyrån överträtt principen om insyn och öppenhet enligt artikel 15 FEUF och artikel 89 i budgetförordningen.

I den tredje delen av grunden gör sökanden gällande att Publikationsbyrån har tillämpat ett öppet tekniskt tilldelningskriterium på ett motsägelsefullt sätt, vilket undandrar bedömningsförfarandet all öppenhet.

I den fjärde delen av grunden gör sökanden gällande att Publikationsbyrån, i strid med såväl artikel 15 FEUF, artikel 296 FEUF och artikel 89 i budgetförordningen som de allmänna processuella kraven på motivering och öppenhet, inte adekvat och entydigt har motiverat sin bedömning av anbuden, då motiveringen av beslutet är motsägelsefull och behäftad med uppenbara felaktigheter i bedömningen.

Sökanden har vidare angett att eftersom det överklagade beslutet är behäftat med överträdelser av unionsrätten, har Publikationsbyrån begått ett fel och är därmed ansvarig enligt artikel 340 FEUF. Sökanden har gjort gällande att på grund av beslutet att tilldela kontraktet till P & T Luxembourg, istället för till sökanden, har den sistnämnda lidit en betydande förlust, bestående i möjligheten att få kontraktet tilldelat och alla kostnader hänförliga såväl till att förbereda och upprätta anbudet som till att försvara sina intressen.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/39

Överklagande ingett den 21 december 2009 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 7 oktober 2009 i mål F-3/08, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-515/09 P)

2010/C 51/74

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	under alla omständigheter upphäva det överklagade beslutet i sin helhet och utan undantag,

—	slå fast att talan i första instans, som gett upphov till det överklagade beslutet, i sin helhet och utan undantag kan tas upp till sakprövning,

—	i första hand, i sin helhet och utan undantag bifalla den talen som väckts av sökanden i första instans,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader i samtliga instanser i det aktuella målet,

—	i andra hand, återförvisa målet till personaldomstolen, i annan sammansättning, för avgörande i sak.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktar sig mot det beslut som personaldomstolen fattade den 7 oktober 2009 i mål F-3/08. I detta beslut slog personaldomstolen fast att det var uppenbart att en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillsända klaganden en översättning av ett tidigare beslut samt om att förplikta svaranden att utge skadestånd för den skada som åsamkats genom nämnda vägran, helt saknade rättslig grund. Genom det överklagade beslutet förpliktades klaganden vidare, med stöd av artikel 94 a i personaldomstolens rättegångsregler, att erlägga ett belopp på 1 000 euro.

Klaganden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande grunder:

—	fullständig avsaknad av motivering samt missuppfattning och förvanskning av de faktiska omständigheterna vad gäller personaldomstolens påstående avseende klagandens möjligheter att förstå innehållet i den aktuella skrivelsen i den språkversion i vilken den delgetts,

—	åsidosättande av reglerna avseende rätten för samtliga att vända sig till en gemenskapsinstitution på vilket språk som helst av de officiella språken och få ett svar på samma språk,

—	felaktig tolkning och tillämpning av artikel 94 i personaldomstolens rättegångsregler.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/40

Överklagande ingett den 21 december 2009 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 7 oktober 2009 i mål F-122/07, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-516/09 P)

2010/C 51/75

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipresso)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	under alla omständigheter: upphäva det överklagade beslutet i dess helhet och utan undantag, och

—	fastslå att talan i första instans, vilken gav upphov till det överklagade beslutet, i sin helhet och utan undantag kan tas upp till sakprövning, samt

—	i första hand: bifalla sökandens yrkanden i första instans i sin helhet och utan undantag, och

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga sökandens kostnader i första instans och i målet om överklagande, eller

—	i andra hand, återförvisa målet till personaldomstolen i annan sammansättning för avgörande i sak.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande avser det beslut som meddelades av personaldomstolen den 7 oktober 2009 i mål F-122/07. I nämnda beslut slog personaldomstolen fast att talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå sökandens begäran om att kommissionen skulle utreda vissa händelser som inträffade under åren 2001–2003 samt om ersättning för den skada som han påstått sig ha lidit delvis inte kunde tas upp till sakprövning, delvis var uppenbart ogrundad.

Till stöd för sin talan gör klagande gällande att de faktiska omständigheter som ligger till grund för det överklagade beslutet har förvanskats samt att motiveringsskyldigheten beträffande rättsakter har tolkats och tillämpats felaktigt.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/40

Talan väckt den 21 december 2009 — Alstom mot Europeiska kommissionen

(Mål T-517/09)

2010/C 51/76

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alstom (Levallois Perret, Frankrike) (ombud: advokaterna J. Derenne och A. Müller-Rappard)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 7 oktober 2009 (Ärende COMP/39.129 — Krafttransformatorer) och

—	ogiltigförklara kommissionens räkenskapsförares beslut av den 10 december 2009 samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Alstom yrkar i sin ansökan att kommissionens beslut av den 7 oktober 2009 K(2009) 7601 slutlig (Krafttransformatorer) i ett förfarande enligt artikel 81 EG (nu artikel 101 FUEF) och artikel 53 i EES-avtalet angående en kartell på den europeiska marknaden för krafttransformatorer och kommissionens räkenskapsförares beslut av den 10 december 2009 om att avslå Alstoms begäran att få ställa en bankgaranti under den tid som dess talan prövas ska ogiltigförklaras.

Sökanden har anfört tre grunder till stöd för sitt yrkande att kommissionens beslut av den 7 oktober 2009 ska ogiltigförklaras:

—	Åsidosättande av rättsregler om solidariskt ansvar genom att kommissionen har hållit två företag direkt och formellt ansvariga för en överträdelse som kommissionen inte hade kunnat hålla dem ansvariga för självständigt och vart och ett för sig.

—

Åsidosättande av artikel 296 FUEF genom att det överklagade beslutet

—	inte har motiverats tillräckligt vad avser frågan om kartellens inverkan på handeln mellan medlemsstaterna,

—	inte har motiverats vad avser kommissionens påstående att Alstom inte har lyckats bryta presumtionen att bolaget som moderbolag är ansvarigt för sitt dotterbolags beteende och inte styrkt att dotterbolaget är självständigt samt

—	självmotsägande motivering vad avser det samlade ansvaret för Alstom och Alstom T&D SA.

—

Åsidosättande av artikel 101 FUEF vad avser reglerna om moderbolags ansvar för deras dotterbolags överträdelser genom att kommissionen har grundat sig på rättspraxis som strider mot unionsrätten och som således inte borde ha beaktats, eftersom denna självsvåldigt har uppställt en princip om ovedersäglig presumtion, vilken inte grundas på huruvida bolaget är självständigt eller hur det har betett sig på marknaden utan på de ekonomiska, juridiska och organisatoriska banden mellan bolagen, vilket är självklara band som gäller för alla koncerner.

Sökanden har anfört följande grunder till stöd för sitt yrkande att kommissionens räkenskapsförares beslut av den 10 december 2009 ska ogiltigförklaras:

—

Beslutet saknar laglig grund eftersom beslutet att avslå begäran om att få ställa bankgaranti för den tid förfarandet angående begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 oktober 2009 pågår inte har något stöd vare sig i rådets budgetförordning nr 1605/2002 (1) eller i kommissionens verkställighetsförordning nr 2342/2002, vilken har ändrats genom förordning nr 1248/2006 (2).

—	Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar genom att räkenskapsförarens beslut innebär att ingen hänsyn tas till de förväntningar som kommissionens tidigare praxis har gett upphov till.

—

Åsidosättande av likabehandlingsprincipen genom att kommissionens räkenskapsförares nya praxis, vilken inte har annonserats i förväg eller kombinerats med övergångsåtgärder, gjorde att Alstom hamnade i en sämre situation än andra bötesgäldenärer, vilka haft möjlighet att ställa bankgaranti för denna ändrade praxis.

—	Åsidosättande av skyldigheten att offentlig korrigera en felaktig tolkning för det fall att tribunalen skulle finna att kommissionens tidigare praxis inte var förenlig med den tillämpliga budgetförordningen.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1)

(2) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 1248/2006 av den 7 augusti 2006 om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EUT L 227, s. 3)

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/41

Talan väckt den 23 december 2009 — Toshiba mot kommissionen

(Mål T-519/09)

2010/C 51/77

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Toshiba Corp. (ombud: J. MacLennan, solicitor, samt advokaterna A. Schulz, J. Jourdan och P. Berghe)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG (artikel 101 FEUF) och artikel 53 i EES-avtalet i ärende COMP/39.129 — Krafttransformatorer, i den mån det berör sökanden,

—	ogiltigförklara det bötesbelopp som påförts sökanden,

—	i andra hand, för det fall det ifrågasatta beslutet helt eller delvis upprätthålls, nedsätta det bötesbelopp som påförts sökanden,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål,

—	vidta de åtgärder i övrigt som kan visa sig nödvändiga för att verkställa tribunalens dom.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan har sökanden yrkat att kommissionens beslut av den 7 oktober 2009 (ärende nr COMP/39.129 — Krafttransformatorer) ogiltigförklaras, i den mån kommissionen har ansett att sökanden har gjort sig skyldig till överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i en uppdelning av marknaderna genom ett gentlemen’s agreement, mellan europeiska och japanska producenter av krafttransformatorer, om att ta hänsyn till varandras hemmamarknader och om att avstå från att sälja på dessa marknader. I andra hand yrkar sökanden nedsättning av det bötesbelopp som påförts sökanden.

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden gällande fyra grunder.

För det första gör sökanden gällande att kommissionen inte har kunnat visa förekomsten av, och sökandens deltagande i, ett gentlemen’s agreement, eller visat förekomsten av något avtal eller samordnat förfarande överhuvudtaget mellan europeiska och japanska producenter av krafttransformatorer.

För det andra gör sökanden gällande att kommissionen inte har klarlagt att den verkligen är behörig att pröva det påstådda gentlemen’s agreement, även om, vilket inte är fallet, det skulle vara bevisat att detta existerade. Sökanden har anfört att en sådan överenskommelse på grund av mycket höga inträdeshinder inte kan ha någon omedelbar och verklig effekt på konkurrensen inom EU eller påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Med den tredje grunden gör sökanden, i andra hand, gällande att kommissionen felaktigt har fastställt hur länge överträdelsen har pågått och sökandens deltagande i avtalet. Sökanden gör gällande att kommissionen inte har visat att vissa möten har haft konkurrensbegränsande syfte eller resultat och genom att delta i dessa så har sökanden överträtt Europeiska unionens konkurrensrätt.

Med den fjärde grunden, som åberopas i tredje hand, har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna när den fastställt grundbeloppet för böterna. Sökanden hävdar att kommissionen valde fel referensår för att beräkna värdet av sökandens försäljning och därigenom avvek från den metod som anges i riktlinjerna för beräkning av böter. Vidare gjorde kommissionen, enligt sökanden, en uppenbart oriktig bedömning när den inte tog hänsyn till de mycket höga inträdeshindren för att komma in på den europeiska marknaden och antog att Toshiba kunde ha uppnått en marknadsandel på EES-marknaden som motsvarar vederbörandes globala marknadsandel. Sökanden gör även gällande att kommissionen har tolkat punkt 18 i riktlinjerna för beräkning av böter felaktigt, för att snarare rättfärdiga värderingen av sökandens försäljning inom EES på grundval av sökandens globala försäljning än att endast bedöma de marknader som berörs av den påstådda överträdelsen. Sökanden anser således att de böter som ålagts är oproportionerliga.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/42

Talan väckt den 21 december 2009 — Areva T&D mot kommissionen

(Mål T-521/09)

2010/C 51/78

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Areva T&D SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Schild och C. Simphal)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det berör Areva T&D SA, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan, som har väckts av Areva T&D SA, syftar till ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut K(2009) 7601 slutlig av den 7 oktober 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) och artikel 53 EES — Ärende COMP/39.129 — Krafttransformatorer.

Sökanden anför fyra grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring.

Den första grunden avser ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF. Sökanden anser att kommissionen inte motiverade delegeringen av sin befogenhet att ålägga påföljder som följer av att Areva T&D SA gjordes solidariskt ansvarig, samt det ytterligare villkor som lades till villkoren i meddelandet av den19 februari 2002 för att kunna beviljas immunitet mot böter.

Genom den andra grunden kritiserar sökanden kommissionen för att ha åsidosatt artikel 101 FEUF, och särskilt rättsreglerna avseende ansvar för överträdelserna av konkurrensrätten. Enligt sökanden kunde kommissionen inte ålägga Areva T&D SA ansvar för det konkurrensbegränsande handlande som ägde rum innan Alstoms överlåtelse av Alstom T&D SA. Vid den tidpunkt då händelserna inträffade var Alstom T&D SA nämligen inte ett självständigt företag, utan ett företag som kontrollerades av dess moderbolag Alstom. Kommissionen borde följaktligen, med tillämpning av principerna om ansvar vid överträdelser vid överlåtelse av företag, ha funnit att vid den tidpunkt då händelserna inträffade kunde endast moderbolaget, som i förevarande fall var Alstom, hållas ansvarig för det konkurrensbegränsande handlande som ägde rum innan överlåtelsen. Sökanden anser dessutom att kommissionen åsidosatte de allmänna rättsprinciperna om rättsäkerhet och om att straff ska vara individuella, genom att hålla Areva T&D SA ansvarig.

Sökanden gör genom sin tredje grund gällande att kommissionen åsidosatte artikel 101.1 FEUF, och särskilt bestämmelserna tillämpliga på solidariskt ansvar. Sökanden anför att kommissionen inte kunde ålägga Areva T&D SA och Alstom att solidariskt betala böter, eftersom de vid den dag då beslutet fattades inte längre utgjorde en ekonomisk enhet. Sökanden anser slutligen att kommissionens beslut åsidosätter två allmänna rättsprinciper inom unionsrätten, nämligen likabehandlingsprincipen och rättsäkerhetsprincipen, genom att Alstom Areva och T&D SA åläggs solidariskt ansvar.

Genom den fjärde grunden kritiserar sökanden kommissionen för att ha åsidosatt artikel 101.1 FEUF, och särskilt de regler som uppställs i kommissionens meddelande av den 19 februari 2002 avseende immunitet mot böter och nedsättning av böter. (1) Sökanden anför även att kommissionen åsidosatte de allmänna rättsprinciperna om skydd för berättigade förväntningar och rättsäkerhet, genom att inte bevilja Areva T&D SA immunitet.

(1) EUT C 45, s. 3.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/43

Talan väckt den 21 december 2009 — Gemmi Furs mot harmoniseringsbyrån — Lemmi-Fashion (GEMMI)

(Mål T-522/09)

2010/C 51/79

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Gemmi Furs Oy (Loviisa, Finland) (ombud: advokaten J. Tanhuanpää)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Lemmi-Fashion Vertriebsgesellschaft mbH & Co. Bekleidungs KG (Fritzlar, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av den fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 21 oktober 2009 i ärende R 1372/2008-4,

—	avslå den invändning som motparten gjorde vid överklagandenämnden,

—	bevilja registreringen som gemenskapsvarumärke av ”GEMMI” för samtliga varor i klass 25, i enlighet med sökandens ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader, inklusive kostnaderna i förfarandet vid överklagandenämnden, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta sökandens rättegångskostnader, inklusive kostnaderna i förfarandet vid överklagandenämnden, i det fall den väljer att bli part i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: Varumärket GEMMI för varor i klasserna 18, 24 och 25.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Tysk varumärkesregistrering av varumärket LEMMI för varor i klass 25, internationell varumärkesregistrering av varumärket LEMMI fashion för varor i klass 25 och det äldre icke registrerade varumärket LEMMI, som använts i näringsverksamhet i Tyskland för kläder.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet.

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det överklagade beslutet och avslag på ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke för varor i klass 25.

Grunder: Åsidosättande av regel 19.2 a i–ii i kommissionens förordning nr 2868/95 (1), eftersom överklagandenämnden på ett felaktigt och/eller otillräckligt sätt beaktade bevisningen avseende tidigare rättigheter. Åsidosättande av regel 22.3 i kommissionens förordning nr 2868/95, eftersom överklagandenämnden på ett felaktigt och/eller otillräckligt sätt bedömde den bevisning som lagts fram avseende användning. Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden i) på ett felaktigt sätt bedömde likheten mellan de berörda varumärkena och ii) på ett felaktigt sätt bedömde hur uppmärksam målgruppen är. Åsidosättande av artikel 75 i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden inte gav sökanden möjlighet att kommentera den bevisning som påstods styrka tidigare rättigheter. Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om likabehandling och legalitetsprincipen.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT 1995 L 303, s. 1).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/44

Talan väckt den 23 december 2009 — Smart Technologies mot harmoniseringsbyrån (WIR MACHEN DAS BESONDERE EINFACH)

(Mål T-523/09)

2010/C 51/80

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Smart Technologies ULC (Calgary, Canada) (ombud: M. Edenborough, barrister)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 29 september 2009 i ärende R 554/2009-2,

—

i andra hand, ändra det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 29 september 2009 i ärende R 554/2009-2, så att det sökta gemenskapsvarumärket har tillräcklig särskiljningsförmåga för att ingen invändning baserad på artikel 7.1 b i rådets förordning nr 207/2009 med framgång ska kunna framföras mot dess registrering, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket WIR MACHEN DAS BESONDERE EINFACH för varor i klass 9

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden felaktigt bedömde att det sökta gemenskapsvarumärket inte kunde registreras på grund av att det påstods sakna särskiljningsförmåga.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/44

Talan väckt den 24 december 2009 — Meredith mot harmoniseringsbyrån (BETTER HOMES AND GARDENS)

(Mål T-524/09)

2010/C 51/81

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Meredith Corporation (Des Moines, Förenta staterna) (ombud: R.N. Furneaux och E.A. Hardcastle, solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 23 september 2009 i ärende R 517/2009-2, i den mån det avser avslag på ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke för tjänster i klass 36, och följaktligen tillåta registreringsansökan för sådana tjänster,

—	bifalla sökandens yrkanden,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna och ogilla svarandens yrkande.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket BETTER HOMES AND GARDENS för varor och tjänster i klasserna 16, 35 och 36

Granskarens beslut: Delvist avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och 7.2 i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att tillämpa ett felaktigt kriterium vid bedömningen av huruvida ett varumärke saknar särskiljningsförmåga för de varor och tjänster som registreringsansökan avsåg.

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/45

Talan väckt den 30 december 2009 — Hubei Xinyegang Steel mot rådet

(Mål T-528/09)

2010/C 51/82

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd (ombud: F. Carlin, Barrister, advokaterna N. Niejahr, Q. Azau och A. MacGregor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 926/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (1), i den mån den inför antidumpningstull på sökandens export och föreskriver uttag av preliminär tull som införts på sådan export, eller alternativt, ogiltigförklara den ovannämnda förordningen i den mån den föreskriver uttag av den preliminära tull som införts för sökanden, och

—	förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan vill sökanden få till stånd en ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 926/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, i den mån den berör sökanden.

Till stöd för sin talan anför sökanden tre grunder.

Sökanden gör för det första gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna när det identifierade ”berörda produkter” genom att bestämma alltför förenklade produktkategorier. Sökanden gör därutöver gällande att kommissionen gjorde en olämplig jämförelse med varor tillverkade i USA.

Sökanden hävdar för det andra att rådet åsidosatte artikel 9.5 i grundförordningen (2), genom att i den angripna förordningen ta tillbaka sökandens status som företag som beviljats individuell behandling, trots det att kommissionen inledningsvis hade beviljat sökanden denna status under det administrativa förfarandet innan det att förordningen om preliminär tull (3) offentliggjordes.

Sökanden gör för det tredje gällande att rådet åsidosatte artiklarna 9.4 och 10.2 i grundförordningen genom att införa en slutgiltig tull och besluta om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på sökandens export till EU av de ”berörda produkterna”, därför att dessa beslut fattades på grundval av uppenbart oriktiga bedömningar angående risken för väsentlig skada.

(1) EUT L 262, s. 19.

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56 1996, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 289/2009 av den 7 april 2009 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 94, s. 48).

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/45

Talan väckt den 5 januari 2010 — De Lucia mot harmoniseringsbyrån — Galbani (De Lucia/La natura pratica del gusto)

(Mål T-2/10)

2010/C 51/83

Ansökan är avfattad på italienska

Parter

Sökande: Domenica De Lucia SpA (San Felice a Cancello, Italien) (ombud: advokaten S. Cutolo)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Egidio Galbani SpA (Melzo, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 15 oktober 2009 (ärende R 37/2009-1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande ordelementet ”De Lucia/La natura pratica del gusto” (registreringsansökan nr 4 962 346) för varor i klasserna 29–31

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Egidio Galbani SpA

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsordmärket LUCIA (nr 620 716) för varor i klasserna 29 och 30, gemenskapsfigurmärke innehållande ordelementet ”Galbani-Santa Lucia” (nr 2 302 677) för varor i klass 29, det nationella (italiensk registrering nr 67 470) och internationella (nr 256 299) figurmärket LUCIA för varor i klass 29, det nationella (italiensk registrering nr 597 377) och internationella (nr 601 651) figurmärket och gemenskapsfigurmärket (nr 70 185) ”Santa Lucia” för varor i klasserna 29 och 30, det nationella (italiensk registrering nr 131 028) och internationella (nr 256 299) ordmärket ”Santa Lucia” för varor i klass 29 och gemenskapsordmärket ”Santa Lucia” (nr 70 128) för varor i klasserna 29 och 30

Invändningsenhetens beslut: Delvist bifall till invändningen, avseende vissa varor i klass 31.

Överklagandenämndens beslut: Bifall till överklagandet beträffande ”tobak” (klass 31) och godkännande av registreringen för denna vara

Grunder: Felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 samt avsaknad av eller bristande motivering av beslutet angående begäran om tillämpning av artikel 12 a i denna förordning

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/46

Talan väckt den 7 januari 2010 — Al Saadi mot kommissionen

(Mål T-4/10)

2010/C 51/84

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Faraj Faraj Al Saadi (Leicester, Förenade kungariket) (ombud: J. Jones, Barrister, Mudassar Arani, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 954/2009 av den 13 oktober 2009 i den del den angår sökanden,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker med stöd av artikel 263 FEUF talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 954/2009 av den 13 oktober 2009 (1) om ändring för hundrafjortonde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 (2) om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter, med stöd av vilken sökanden fördes upp i förteckningen över personer och grupper vilkas tillgångar och ekonomiska resurser är frusna.

Sökandens namn fördes ursprungligen in i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 881/2002 genom kommissionens förordning (EG) nr 2049/2003 av den 20 november 2003 (3), vilken senare ersattes av kommissionens förordning (EG) nr 6/2008 (4). Genom dom av den 3 december 2009 i de förenade målen C-399/06 P, Hassan mot rådet och kommissionen, och C-403/06 P, Ayadi mot rådet (5) ogiltigförklarade domstolen rådets förordning (EG) nr 881/2002 i dess lydelse enligt förordning nr 46/2008, i den del den angår sökanden.

Sökanden gör gällande följande grunder till stöd för sin talan.

Enligt sökanden innebär den angripna förordningen ett åsidosättande av hans rätt till försvar, inbegripet rätten att yttra sig och rätten till ett effektivt rättsligt skydd och han anför att dessa åsidosättanden inte avhjälps i förordningen. Dessutom gör han gällande att kommissionen inte har förebringat bevisning som motiverar frysningen av sökandens tillgångar och att han därigenom inte har kunnat försvara sig vad gäller denna bevisning.

För det andra hävdar sökanden att kommissionen, i strid med artikel 296 FEUF, inte har gett en övertygande motivering till varför hans tillgångar fortfarande ska frysas.

För det tredje gör sökanden gällande att kommissionen inte gjorde en bedömning av alla relevanta fakta och bevisning när den beslutade att anta den angripna förordningen. Kommissionen gjorde därigenom en uppenbart oriktig bedömning. Vidare hävdar sökanden att han aldrig har varit inblandad i någon form av terroristverksamhet och att inga ekonomiska sanktionsåtgärder eller förebyggande åtgärder gentemot honom är nödvändiga.

För det fjärde anför sökanden att de obegränsade restriktiva åtgärder avseende hans äganderätt som föreskrivs i den angripna förordningen utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp i hand rätt till skydd för äganderätten som inte motiveras av övertygande bevisning.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 954/2009 av den 13 oktober 2009 om ändring för hundrafjortonde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter (EUT L 269, s. 20)

(2) Rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, s. 9)

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2049/2003 av den 20 november 2003 om ändring för tjugofemte gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 beträffande införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Osama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 (EUT L 303, s. 20)

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 46/2008 av den 18 januari 2008 om ändring för nittionde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter (EUT L 16, s. 11)

(5) Domstolens dom av den 3 december 2009 i de förenade målen C-399/06 P, Faraj Hassan mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, och C-403/06 P, Chafiq Ayadi mot Europeiska unionens råd (REU 2009s. I-0000)

27.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/47

Talan väckt den 11 januari 2010 — Sviluppo Globale mot kommissionen

(Mål T-6/10)

2010/C 51/85

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Sviluppo Globale GEIE (Rom, Italien) (ombud: advokaterna F. Sciaudone, R. Sciaudone, A. Neri)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara besluten av den 10 november 2009 och den 26 november 2009,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktas dels mot kommissionens beslut av den 10 november 2009, genom vilket kommissionen förkastade det anbud som ingetts av konsortiet ITAK (i vilket sökanden är medlem och tillika handhar all förvaltning och administration av nämnda konsortium) inom ramen för anbudsförfarandet EuropeAid/127843/D/SER/KOS avseende stöd till tull- och skattemyndigheter i Kosovo, dels mot kommissionens beslut av den 26 november 2009 avseende en ansökan om tillgång till handlingar i förevarande anbudsförfarande som ingetts av konsortiet ITAK.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 10 november 2009 gör sökanden gällande följande:

—	åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i den mån kommissionen aldrig tillhandhållit upplysningar om det vinnande anbudets egenskaper och fördelar,

—

åsidosättande av de skyldigheter för kommissionen som följer av punkt 2.4.15 i den praktiska handledningen för förfaranden för kontraktstilldelning för EG:s externa åtgärder, samt av omsorgsprincipen. Kommissionen har i detta avseende inte uppfyllt de krav som ställs i punkt 2.4.15 i den praktiska handledningen,

—	uppenbart oriktig bedömning vad avser kvaliteten i det tekniska anbud som ingetts av konsortiet ITAK, genom att bedömningskommittén funnit att ett anbud som ingetts av tre skatte- och tullmyndigheter från tre medlemsstater var otillräckligt och tekniskt olämpligt,

—	uppenbart oriktig bedömning av det vinnande anbudets tekniska kvalitet. Bedömningskommittén har tilldelat en mycket hög poäng till ett anbud som ingetts av ett konsortium av dataexperter med en teamledare som av kommissionen tidigare getts bedömningen otillräcklig.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 26 november 2009 gör sökanden gällande följande:

—	åsidosättande av artikel 7 i förordning nr 1049/2001 (1) i den mån kommissionen inte tillräckligt skyndsamt har behandlat ansökan om tillgång till handlingar, inte har bekräftat mottagandet, och funnit att den kan bortse från ansökan,

—	åsidosättande av artikel 8 i förordning nr 1049/2001 i den mån kommissionen inte skyndsamt behandlat ITAK:s bekräftande ansökan, inte heller i detta fall bekräftat mottagandet, och slutligen ansett att den kan besvara ansökan efter svarsfristen,

—	åsidosättande av allmänna rättsprincipen om tillgång till handlingar som de anges i förordning nr 1049/2001 och i rättspraxis. Särskilt har kommissionen inte ens tillhandahållit de upplysningar som tidigare tillställts sökanden,

—	sökanden gör slutligen gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 4.2, 4.3, och 4.6 i förordning nr 1049/2001.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43)

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.051.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 51

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 27 februari 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Domstolen
2010/C 051/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 37, 13.2.2010	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2010/C 051/02	Mål C-284/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Finland (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning)	2

2010/C 051/03	Mål C-294/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning och varor med både civil och militär användning)	3

2010/C 051/04	Mål C-372/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning)	3

2010/C 051/05	Mål C-387/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien (Fördragsbrott — Tullfri import av utrustning med både civil och militär användning)	4

2010/C 051/06	Mål C-409/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning)	5

2010/C 051/07	Mål C-461/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning)	5

2010/C 051/08	Mål C-239/06: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien (Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning)	6

2010/C 051/09	Mål C-45/08: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Beroep te Brussel, Belgien) — Spector Photo Group NV och Chris Van Raemdonck mot Commissie voor het Bank-, Financie- en Assurantiewezen (CBFA) (Direktiv 2003/6 — Insiderhandel — Utnyttjande av insiderinformation — Påföljder — Villkor)	6

2010/C 051/10	Mål C-227/08: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Salamanca, Spanien) — Eva Martín Martín mot EDP Editores SL (Direktiv 85/577/EEG — Artikel 4 — Konsumentskydd — Avtal som ingås utanför fasta affärslokaler — Rätt att häva avtalet — Näringsidkarens upplysningsplikt — Avtalet är ogiltigt — Lämpliga bestämmelser)	7

2010/C 051/11	Mål C-248/08: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland (Fördragsbrott — Förordning (EG) nr 1774/2002 — Artiklarna 4.2 a, 4.2 c, 5.2 c, 6.2 b, 10–15, 17, 18 och 26 — Animaliska biprodukter — Avfall — Nedgrävning utan föregående bearbetning — Brist på officiella kontroller — Anläggningar för säker hantering av animaliska biprodukter — Jordbruksföretag — Tillstånd saknas — Förbränning av specificerat riskmaterial — Lämpliga processer saknas)	8

2010/C 051/12	Mål C-305/08: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Consorzio Nazionale Interuniversitario per le Scienze del Mare (CoNISMa) mot Regione Marche (Offentlig upphandling av tjänster — Direktiv 2004/18 — Begreppen entreprenör, varuleverantör och tjänsteleverantör — Begreppet ekonomisk aktör — Universitet och forskningsinstitut — Sammanslutning (consorzio) som utgörs av universitet och statliga myndigheter — Huvudsakligt syfte enligt stadgarna är inte att skapa vinst — Rätt att delta i ett upphandlingsförfarande)	8

2010/C 051/13	Mål C-376/08: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia — Italien) — Serrantoni Srl, Consortio stabile edili scrl mot Comune di Milano (Offentlig upphandling av byggentreprenader — Direktiv 2004/18/EG — Artiklarna 43 EG och 49 EG — Principen om likabehandling — Konsortier — Förbud för ett consorzio stabile (fast konsortium) och ett företag som ingår i nämnda konsortium att delta med konkurrerande anbud i samma upphandling)	9

2010/C 051/14	Förenade målen C-410/08–C-412/08: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland) — Swiss Caps AG mot Hauptzollamt Singen (Gemensamma tulltaxan — Kombinerade nomenklaturen — Tullklassificering — Numren 1515, 1517, 2106 och 3004 — Gelatinkapslar — Fisk-, vetegrodds- och svartkumminolja — Begreppet förpackning och förpackningsmaterial)	9

2010/C 051/15	Mål C-455/08: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 23 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Irland (Fördragsbrott — Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG — Offentlig upphandling av varor och byggentreprenader — Prövning av ett beslut om tilldelning av kontrakt — Garanti för effektiv prövning — Minimifrist som ska iakttas mellan underrättelsen till uteslutna anbudsgivare om tilldelning av ett kontrakt och tidpunkten för undertecknande av kontraktet)	10

2010/C 051/16	Mål C-505/08: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland (Fördragsbrott — Direktiv 2005/36/EG — Erkännande av yrkeskvalifikationer — Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)	11

2010/C 051/17	Mål C-586/08: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 17 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio) — Angelo Rubino mot Ministero dell'Università e della Ricerca (Direktiv 2005/36/EG — Erkännande av examensbevis — Begreppet reglerat yrke — Urval av ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning och tillerkännande av behörighet med begränsad giltighetstid — Nationell vetenskaplig behörighet — Universitetslärare)	11

2010/C 051/18	Mål C-120/09: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien (Fördragsbrott — Direktiv 1999/31/EG — Deponering av avfall — Begreppen underjordsförvar, deponigas och eluat — Skyldighet att fastställa riktvärdes-/gränsvärdesnivåer över vilka en deponi kan anses ha betydande negativa verkningar för grundvattenkvaliteten — Underlåtenhet att inom föreskriven tid införliva avseende regionen Vallonien)	12

2010/C 051/19	Förenade målen C-450/07 och C-451/07: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — Roche SpA (C-450/07), Federazione nazionale unitaria dei Titolari di Farmacia italiani (Federfarma) (C-451/07) mot Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA), Ministero della Salute (Artikel 104.3 fösta stycket i rättegångsreglerna — Direktiv 89/105/EEG — Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel — Artikel 4 — Prisstopp — Prissänkning)	12

2010/C 051/20	Mål C-281/08 P: Domstolens beslut av den 24 november 2009 — Landtag Schleswig-Holstein mot Europeiska gemenskapernas kommission (Överklagande — Talan om ogiltigförklaring — Tillgång till handlingar — Partsbehörigheten för ett regionalt parlament)	13

2010/C 051/21	Mål C-353/08: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — A. Menarini — Industrie Farmaceutiche Riunite Srl, FIRMA Srl, Laboratori Guidotti SpA, Menarini International Operations Luxembourg SA, Istituto Lusofarmaco d’Italia SpA, Malesi Istituto Farmacobiologico SpA mot Ministero della Salute, Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA) (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Direktiv 89/105/EEG — Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel — Artikel 4.1 — Prisstopp — Prissänkning)	13

2010/C 051/22	Mål C-553/08 P: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 2 december 2009 — Powerserv Personalservice GmbH, tidigare Manpower Personalservice GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Manpower Inc. (Överklagande — Gemenskapsvarumärke — Förordning (EG) nr 40/94 — Artiklarna 7.1 c, 51.1 och 51.2 — Ansökan om ogiltighetsförklaring — Anslutningsöverklagande — Gemenskapsordmärket MANPOWER — Absoluta registreringshinder — Beskrivande karaktär — Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning)	14

2010/C 051/23	Förenade målen C-561/08 P och C-4/09 P: Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 23 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Gerasimos Potamianos (C-561/08 P), Gerasimos Potamianos mot Europeiska gemenskapernas kommission (C-4/09 P) (Överklagande — Personalmål — Tillfälligt anställd — Ett tidsbegränsat anställningsavtal har inte förnyats)	15

2010/C 051/24	Mål C-85/09 P: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 29 oktober 2009 — Portela — Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda mot Europeiska gemenskapernas kommission (Överklagande — Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Talan om ersättning för skada som vållats av kommissionens passivitet med avseende på tillämpningen av direktiv 93/42/EEG — Avsaknad av kausalitetssamband mellan den påstådda passiviteten och den skada som sökanden lidit avseende försäljningen av defekta digitala termometrar — Uppenbart att överklagandet är ogrundat)	15

2010/C 051/25	Mål C-143/09: Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 september 2009 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Bíróság — Republiken Ungern) — Pannon GSM Távközlési Rt. mot Nemzeti Hírközlési Hatóság Tanácsa (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Anslutning till Europeiska unionen — Direktiv 2002/22/EG — Tillämpning i tiden — Domstolens behörighet)	16

2010/C 051/26	Mål C-198/09: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 9 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — IFB Stroder Srl mot Agenzia Italiana del Farmaco (AIFA) (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Direktiv 89/105/EEG — Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel — Artikel 4 — Prisstopp — Prissänkning)	16

2010/C 051/27	Mål C-333/09: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 27 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Conseil de Prud'hommes de Caen — Frankrike) — Sophie Noël mot SCP Brouard Daude, likvidator vid likvidationen av Pronuptia Boutiques Province SA, och Centre de Gestion et d’Étude AGS IDF EST (Begäran om förhandsavgörande — Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter — Principen om likabehandling — Uppsägning av ekonomiska skäl — Anknytning till gemenskapsrätten saknas — Uppenbart at domstolen saknar behörighet)	17

2010/C 051/28	Mål C-443/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tibunale Ordinario di Cosenza den 13 november 2009 — C.C.I.A.A. di Cosenza mot Grillo Star srl Fallimento	18

2010/C 051/29	Mål C-504/09 P: Överklagande ingett den 4 december 2009 av Europeiska kommissionen av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i mål T-183/07, Republiken Polen mot kommissionen	18

2010/C 051/30	Mål C-517/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Collège d’autorisation et de contrôle du Conseil supérieur de l’audiovisuel (Belgien) den 11 december 2009 — RTL Belgium SA (tidigare TVI SA)	19

2010/C 051/31	Mål C-522/09: Talan väckt den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Rumänien	20

2010/C 051/32	Mål C-525/09: Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	21

2010/C 051/33	Mål C-526/09: Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal	21

2010/C 051/34	Mål C-529/09: Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	21

2010/C 051/35	Mål C-531/09: Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	22

2010/C 051/36	Mål C-532/09 P: Överklagande ingett den 18 december 2009 av Vladimir Ivanov av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-166/08, Ivanov mot kommissionen	22

2010/C 051/37	Mål C-533/09: Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal	23

2010/C 051/38	Mål C-538/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien	23

2010/C 051/39	Mål C-539/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland	24

2010/C 051/40	Mål C-540/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Regeringsrätten (Sverige) den 21 december 2009 — Skandinaviska Enskilda Banken AB Momsgrupp/Skatteverket	24

2010/C 051/41	Mål C-544/09 P: Överklagande ingett den 22 december 2009 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 6 oktober 2009 i mål T-21/06, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission	25

2010/C 051/42	Mål C-553/09 P: Överklagande ingett den 23 december 2009 av BCS SpA av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 28 oktober 2009 i mål T-137/08, BCS SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	26

2010/C 051/43	Mål C-40/10: Talan väckt den 25 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd	27

2010/C 051/44	Mål C-466/08: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Cypern	27

2010/C 051/45	Mål C-544/08: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens åttonde avdelning av den 4 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien	27

2010/C 051/46	Mål C-548/08: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens åttonde avdelning av den 12 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige	28

2010/C 051/47	Mål C-15/09: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens femte avdelning av den 26 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Tjeckien	28

2010/C 051/48	Mål C-42/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 2 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien	28

2010/C 051/49	Mål C-171/09: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens åttonde avdelning av den 2 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike	28

2010/C 051/50	Mål C-183/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 30 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland	28

2010/C 051/51	Mål C-184/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 20 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien	28

2010/C 051/52	Mål C-192/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna	28

2010/C 051/53	Mål C-206/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	29

2010/C 051/54	Mål C-207/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 7 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien	29

2010/C 051/55	Mål C-220/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Malta	29

2010/C 051/56	Mål C-252/09: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 19 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	29

	Tribunalen
2010/C 051/57	Förenade målen T-355/04 och T-446/04: Förstainstansrättens dom av den 19 januari 2010 — Co-Frutta mot kommissionen (Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Handlingar avseende gemenskapsmarknaden för import av bananer — Underförstått beslut följt av uttryckligt beslut om vägran att ge tillgång — Talan om ogiltigförklaring — Upptagande till sakprövning — Undantag avseende skyddet för tredje parts affärsintressen — Iakttagande av frister — Föregående medgivande av medlemsstaten — Motiveringsskyldighet)	30

2010/C 051/58	Mål T-252/07, 271/07 och 272/07: Tribunalens dom av den 20 januari 2010 — Sungro m.fl. mot rådet och kommissionen (Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Gemensam jordbrukspolitik — Ändring av gemenskapens stödsystem för bomull — Kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003, vilket infördes genom artikel 1.20 i förordning (EG) nr 864/2004 — Ogiltigförklaring av de aktuella bestämmelserna genom en dom av domstolen — Orsakssamband)	30

2010/C 051/59	Mål T-460/07: Tribunalens dom av den 20 januari 2010 — Nokia mot harmoniseringsbyrån — Medion (LIFE BLOG) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LIFE BLOG — Det äldre nationella ordmärket LIFE — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) — Delvist avslag på registreringsansökan)	31

2010/C 051/60	Mål T-355/08: Förstainstansrättens dom av den 19 januari 2010 — De Fays mot kommissionen (Överklagande — Anslutningsöverklagande — Personalmål — Tjänstemän — Ledighet — Sjukskrivning — Läkarundersökning som styrker att det var fråga om otillåten frånvaro — Avdrag på den årliga ledigheten — Löneavdrag)	31

2010/C 051/61	Mål T-254/08: Tribunalens beslut av den 22 december 2009 — Associazione Giùlemanidallajuve mot Europeiska kommissionen (Påstådda överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG — Klagomål — Passivitetstalan — Ställningstagande av kommissionen som medför att passiviteten har upphört — Anledning saknas att döma i saken)	32

2010/C 051/62	Mål T-71/09: Tribunalens beslut av den 5 januari 2010 — Química Atlântica mot Europeiska kommissionen (Passivitetstalan — Ställningstagande — Skadeståndstalan — Artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler — Avvisning)	32

2010/C 051/63	Mål T-95/09 R II: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 15 januari 2010 — United Phosphorus mot kommissionen (Interimistiskt förfarande — Direktiv 91/414/EEG — Beslut om att inte ta upp napropamid i bilaga I till direktiv 91/414 — Förlängt uppskov med verkställigheten)	32

2010/C 051/64	Mål T-446/09 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 8 januari 2010 — Escola Superior Agrária de Coimbra mot kommissionen (Interimistiskt förfarande — Life-programmet — Återbetalning av en del av de utbetalade beloppen — Återbetalningskrav — Debetnota — Ansökan om uppskov med verkställigheten — Ekonomisk skada — Särskilda omständigheter — Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)	33

2010/C 051/65	Mål T-464/09: Talan väckt den 20 november 2009 — Kommissionen mot New Acoustic Music Association och Anna Hildur Hildibrandsdottir	33

2010/C 051/66	Mål T-486/09: Talan väckt den 4 december 2009 — Republiken Polen mot Europeiska kommissionen	34

2010/C 051/67	Mål T-498/09 P: Överklagande ingett den 9 december 2009 av Petrus Kerstens av den dom som personaldomstolen meddelade den 29 september 2009 i mål F-102/07, Kerstens mot Kommissionen	35

2010/C 051/68	Mål T-502/09: Talan väckt den 11 december 2009 — Inovis mot harmoniseringsbyrån — Sonaecom (INOVIS)	35

2010/C 051/69	Mål T-503/09: Talan väckt den 16 december 2009 — Cybergun mot harmoniseringsbyrån — Umarex Sportwaffen (AK 47)	36

2010/C 051/70	Mål T-505/09: Talan väckt den 16 december 2009 — Carlyle mot harmoniseringsbyrån — Mascha & Regner Consulting (CAFE CARLYLE)	36

2010/C 051/71	Mål T-506/09: Talan väckt den 16 december 2009 — Carlyle mot harmoniseringsbyrån — Mascha & Regner Consulting (THE CARLYLE)	37

2010/C 051/72	Mål T-513/09: Talan väckt den 22 december 2009 — Baena Grupo mot harmoniseringsbyrån — Neuman och Galdeano del Sel (formgivning)	37

2010/C 051/73	Mål T-514/09: Talan väckt den 31 december 2009 — De Post mot kommissionen	38

2010/C 051/74	Mål T-515/09 P: Överklagande ingett den 21 december 2009 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 7 oktober 2009 i mål F-3/08, Marcuccio mot kommissionen	39

2010/C 051/75	Mål T-516/09 P: Överklagande ingett den 21 december 2009 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 7 oktober 2009 i mål F-122/07, Marcuccio mot kommissionen	40

2010/C 051/76	Mål T-517/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Alstom mot Europeiska kommissionen	40

2010/C 051/77	Mål T-519/09: Talan väckt den 23 december 2009 — Toshiba mot kommissionen	41

2010/C 051/78	Mål T-521/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Areva T&D mot kommissionen	42

2010/C 051/79	Mål T-522/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Gemmi Furs mot harmoniseringsbyrån — Lemmi-Fashion (GEMMI)	43

2010/C 051/80	Mål T-523/09: Talan väckt den 23 december 2009 — Smart Technologies mot harmoniseringsbyrån (WIR MACHEN DAS BESONDERE EINFACH)	44

2010/C 051/81	Mål T-524/09: Talan väckt den 24 december 2009 — Meredith mot harmoniseringsbyrån (BETTER HOMES AND GARDENS)	44

2010/C 051/82	Mål T-528/09: Talan väckt den 30 december 2009 — Hubei Xinyegang Steel mot rådet	45

2010/C 051/83	Mål T-2/10: Talan väckt den 5 januari 2010 — De Lucia mot harmoniseringsbyrån — Galbani (De Lucia/La natura pratica del gusto)	45

2010/C 051/84	Mål T-4/10: Talan väckt den 7 januari 2010 — Al Saadi mot kommissionen	46

2010/C 051/85	Mål T-6/10: Talan väckt den 11 januari 2010 — Sviluppo Globale mot kommissionen	47

2010/C 051/86	Mål T-219/09: Tribunalens beslut av den 18 december 2009 — Balfe m.fl. mot parlamentet	48

2010/C 051/87	Mål T-245/09: Förstainstansrättens beslut av den 5 januari 2010 — Shell Hellas mot kommissionen	48

2010/C 051/88	Mål T-251/09: Tribunalens beslut av den 5 januari 2010 — Société des Pétroles Shell mot kommissionen	48

2010/C 051/89	Mål T-438/09: Förstainstansrättens beslut av den 14 december 2009 — Serifo mot kommissionen och Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur	48