Europeiska unionens C 209/2008

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juli 2008 – Konungariket Sverige, Maurizio Turco mot Europeiska unionens råd, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska gemenskapernas kommission

(Förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P) (1)

(Överklagande - Tillgång till institutionernas handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Juridisk rådgivning)

(2008/C 209/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Konungariket Sverige (ombud: K. Wistrand och A. Falk), Maurizio Turco (ombud: O. Brouwer och C. Schillemans, avocaten)

Part som har intervenerat till stöd för klagandena: Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster. C.M. Wissels och M. de Grave)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: J.-C. Piris, M. Bauer och B. Driessen), Konungariket Danmark (ombud: B. Weis Fogh), Republiken Finland (ombud: A. Guimaraes-Purikoski och J. Heliskoski), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: V. Jackson, S. Nwaokolo och T. Harris samt J. Stratford, barrister), Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Petite, C. Docksey och P. Aalto)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 23 november 2004 i mål T-84/03, Turco mot rådet (REG 2004, s. II-4061) i vilken förstainstansrätten ogillade Maurizio Turcos talan om ogiltigförklaring av rådets beslut att delvis avslå hans ansökan om tillgång till vissa handlingar som var upptagna på dagordningen för det 2455:e rådsmötet (rättsliga och inrikes frågor) den 14 och den 15 oktober 2002

Domslut

Den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 23 november 2004 i mål T 84/03, Turco mot rådet, upphävs i den del den avser det beslut som fattades av Europeiska unionens råd den 19 december 2002 om avslag på Maurizio Turcos ansökan om tillgång till yttrande nr 9077/02 från rådets rättstjänst rörande ett förslag till direktiv från rådet om minimistandarder för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och i den del den innebär att Maurizio Turco respektive rådet förpliktas att vardera bära hälften av rättegångskostnaderna.

2)	Det beslut som fattades av Europeiska unionens råd den 19 december 2002 om avslag på Maurizio Turcos ansökan om tillgång till yttrande nr 9077/02 från rådets rättstjänst ogiltigförklaras.

3)	Europeiska unionens råd ska ersätta Konungariket Sveriges rättegångskostnad i målet om överklagande samt Maurizio Turcos rättegångskostnad i målet om överklagande och dennes rättegångskostnad i det mål i första instans i vilket Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade ovannämnda dom.

4)	Konungariket Danmark, Konungariket Nederländerna, Republiken Finland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sina rättegångskostnader för överklagandet.

5)	Europeiska unionens råd ska bära sin rättegångskostnad i första instans.

(1) EUT C 106 av den 30.4.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-462/05) (1)

(Fördragsbrott - Upptagande till sakprövning - Rättskraft - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 4.5, första stycket, 12.3 a och 28.2 e)

(2008/C 209/03)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och M. Afonso)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes, Â. Seiça Neves och R. Laires)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artiklarna 12 och 28 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1) – Bibehållande av en reducerad mervärdesskattesats om 5 procent som tas ut på vägtullar för att passera över bron över floden Tejo i Lissabon

Domslut

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 12 och 28 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2001/4/EG av den 19 januari 2001, genom att bibehålla en reducerad mervärdesskattesats om 5 procent som tas ut på vägtullar för att passera bron över floden Tejo i Lissabon.

2)	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 60, 11.3.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-39/06) (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Investerings- och sysselsättningsbidrag - Skyldighet att återkräva stödet - Utebliven verkställighet - Principen om skydd för berättigade förväntningar)

(2008/C 209/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Gross och T. Scharf)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och C. Schulze-Bahr)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artikel 249 EG och artiklarna 1, 2 och 3 i kommissionens beslut 2003/643/EG av den 13 maj 2003 om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH [delgivet med nr K(2003) 1520; stöd nr C-62/00, ex NN 142/99] (EUT L 227, s. 12) – Underlåtelse att inom den angivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att återkräva de stöd som förklarats oförenliga med den gemensamma marknaden

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 1, 2 och 3 i kommissionens beslut C-62/00 (ex NN 142/99) om stöd av den 30 oktober 2002, i dess ändrade lydelse enligt beslut 2003/643/EG av den 13 maj 2003, om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva vissa stöd som har förklarats oförenliga med den gemensamma marknaden genom artikel 1.2 d och g i detta beslut.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 60, 11.3.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Finanzamt Hamburg-Am Tierpark mot Burda GmbH, tidigare Burda Verlagsbeteiligungen GmbH

(Mål C-284/06) (1)

(Skattelagstiftning - Etableringsfrihet - Direktiv 90/435/EEG - Inkomstskatt för juridiska personer - Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater - Kapitalbolag - Utdelning av inkomst och värdeökning på tillgångar - Källskatt - Skattegottgörelse - Behandling av i landet hemmahörande aktieägare respektive i landet ej hemmahörande aktieägare)

(2008/C 209/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Hamburg-Am Tierpark

Motpart: Burda GmbH, tidigare Burda Verlagsbeteiligungen GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av artikel 5.1 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25), i dess lydelse enligt artikel 5 i direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003 om ändring av direktiv 90/435/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 7, s. 41) – Begreppet källskatt – Nationell lagstiftning, enligt vilken inkomster och värdeökningar på tillgångarna i ett dotterbolag ska beskattas vid utdelning av vinst från ett dotterbolag till dess moderbolag, medan denna vinst inte skulle beskattas om den hade sparats i dotterbolaget – Tolkning av artiklarna 43 EG, 56 EG och 58 EG – Nationell lagstiftning, enligt vilken vinstutdelning från ett kapitalbolag ska räknas av dess egna kapital vilket leder till en skattebelastning också då kapitalbolaget delar ut vinst till delägare som inte är hemmahörande i landet och som inte har rätt att dra av bolagsskatten från sin egen skatt

Domslut

En nationell bestämmelse, i vilken föreskrivs beskattning av ett dotterbolags inkomst och av värdeökningar på dess tillgångar i samband med utdelning av vinst från ett dotterbolag till sitt moderbolag, vilka inte skulle ha beskattats om dotterbolaget hade sparat medlen i stället för att dela ut dem till moderbolaget, utgör inte källskatt i den mening som avses i artikel 5.1 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.

Artikel 52 i EG-fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en tillämpning av en sådan nationell bestämmelse som 28 § punkt 4 i 1996 års lag om inkomstskatt för juridiska personer (Körperschaftsteuergesetz 1996), i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken beskattningen av den utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i en medlemsstat lämnar till sitt moderbolag är föremål för en och samma korrigeringsmekanism, oavsett om moderbolaget är hemmahörande i den medlemsstaten eller i en annan medlemsstat, medan ett i landet ej hemmahörande moderbolag, i motsats till ett i landet hemmahörande moderbolag, inte medges någon skattegottgörelse av den medlemsstat där dess dotterbolag är hemmahörande.

(1) EUT C 237 av den 30.9.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/4

Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-319/06) (1)

(Fördragsbrott - Utstationering av arbetstagare - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 96/71/EG - Bestämmelser som rör ordre public - Veckovila - Skyldighet att förete handlingar som rör utstationering så snart nationella myndigheter begär det - Skyldighet att utse ett ad hoc-ombud som är bosatt i Luxemburg och som förvarar alla handlingar som är nödvändiga för tillsynsändamål)

(2008/C 209/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Enegren och G. Rozet)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: C. Schiltz)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artiklarna 49 EG och 50 EG och felaktigt införlivande av artikel 3.1 och 3.10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1) – Skyldighet att ha ett ad hoc-ombud, bosatt i Luxemburg, hos vilken samtliga handlingar som krävs för tillsynsändamål skall förvaras – Tillämpning av nationella bestämmelser om arbets- och anställningsvillkor som ömsom inskränker och ömsom går utöver de krav som ställs i direktivet.

Domslut

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 jämförd med artikel 3.10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster samt artiklarna 49 EG och 50 EG genom att

—	förklara att bestämmelserna i punkterna 1, 2, 8 och 11 i artikel 1.1 i lag av den 20 december 2002 om genomförande av direktiv 96/71 utgör tvingande regler som rör grunderna för den nationella rättsordningen (ordre public),

—	införliva bestämmelserna i artikel 3.1 första stycket a i direktiv 96/71 på ett ofullständigt sätt,

—

formulera villkoren om skyldighet att förse nationella behöriga myndigheter med de uppgifter som är nödvändiga för att de ska kunna utöva sin tillsyn i artikel 7.1 i den nämnda lag av den 20 december 2002 på ett så oklart sätt att rättssäkerheten äventyras för de företag som önskar utstationera arbetstagare i Luxemburg, och

—	föreskriva, i artikel 8 i nämnda lag, att handlingar som är nödvändiga för tillsynsändamål ska förvaras i Luxemburg, hos ett ad hoc-ombud som är bosatt där.

2)	Storhertigdömet Luxemburg ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 224 av den 16.9.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Sigmaringen, Verwaltungsgericht Chemnitz (Tyskland)) – Arthur Wiedemann (C-329/06) mot Land Baden-Württemberg och Peter Funk (C-343/06) mot Stadt Chemnitz

(Förenade målen C-329/06 och C-343/06) (1)

(Direktiv 91/439/EEG - Ömsesidigt erkännande av körkort - Indragning av körkort i en medlemsstat på grund av narkotika- eller alkoholmissbruk - Nytt körkort som har utfärdats i en annan medlemsstat - Beslut att inte erkänna förarbehörigheten i den första medlemsstaten - Bosättning som inte överensstämmer med direktiv 91/439/EEG)

(2008/C 209/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstolar

Verwaltungsgericht Sigmaringen, Verwaltungsgericht Chemnitz

Parter i målen vid den nationella domstolen

Klaganden: Arthur Wiedemann (C-329/06), Peter Funk (C-343/06)

Motparter: Land Baden-Württemberg (C-329/06), Stadt Schemnitz (C-343/06)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Verwaltungsgericht Sigmaringen – Tolkningen av artiklarna 1.2, 7.1 a, 8.2 och 8.4 i samt bilaga 3 till rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22), i dess lydelse enligt rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996 om ändring av direktiv 91/439/EEG om körkort (EGT L 235, s. 1) – Beslut att inte erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som en person på otillbörligt sätt har erhållit i en annan medlemsstat när vederbörande har fått sitt nationella körkort indraget i bosättningsstaten med anledning av narkotikamissbruk – Rättsmissbruk

Domslut

Artiklarna 1.2, 7.1, 8.2 och 8.4 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003, ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat att, under sådana omständigheter som är aktuella i målen vid de nationella domstolarna, inom sitt territorium, vägra att erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat vid en senare tidpunkt då ingen spärrtid förelåg, och därmed giltigheten av nämnda körkort, till dess att innehavaren av detsamma har uppfyllt villkoren i den förstnämnda medlemsstaten för utfärdande av ett nytt körkort efter indragning av ett tidigare körkort, däribland att vederbörande har genomgått en prövning av sin lämplighet och att det därvid har kunnat fastställas att grunderna för indragningen inte längre föreligger.

Under samma omständigheter utgör nämnda bestämmelser inte hinder för en medlemsstat att, inom sitt territorium, vägra att erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat vid ett senare tillfälle, när det på grundval av uppgifter på körkortet eller andra obestridliga uppgifter som härrör från den utfärdande medlemsstaten, är klarlagt att innehavaren av körkortet, vilken fått ett tidigare körkort indraget i den förstnämnda medlemsstaten, vid utfärdandet av det nya körkortet inte hade permanent bosättning i den utfärdande medlemsstaten.

Artiklarna 1.2, 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439, i dess lydelse enligt förordning nr 1882/2003, utgör hinder för en medlemsstat, som enligt detta direktiv är skyldig att erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat, att tillfälligt återkalla nämnda behörighet medan den andra medlemsstaten kontrollerar omständigheterna vid utfärdandet av körkortet. Nämnda bestämmelser utgör emellertid inte, under samma omständigheter, hinder för en medlemsstat att återkalla nämnda behörighet, om det följer av uppgifter på körkortet eller andra obestridliga uppgifter som härrör från den andra medlemsstaten att kravet på bosättning i artikel 7.1 b i direktiv 91/439 inte har iakttagits vid utfärdandet av körkortet.

(1) EUT C 249, 14.10.2006.

EUT C 281, 18.11.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Chemnitz (Tyskland)) – Matthias Zerche (C-334/06), Manfred Seuke (C-336/06) mot Landkreis Mittweida, och Steffen Schubert (C-335/06) mot Landkreis Mittlerer Erzgebirgskreis

(Förenade målen C-334/06-C-336/06) (1)

(2008/C 209/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Chemnitz

Parter i målen vid den nationella domstolen

Klaganden: Matthias Zerche (C-334/06), Manfred Seuke (C-336/06), Steffen Schubert (C-335/06)

Motparter: Landkreis Mittweida, Landkreis Mittlerer Erzgebirgskreis

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Verwaltungsgericht Chemnitz – Tolkningen av artiklarna 1.2, 8.2 och 8.4 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22) – Beslut att inte erkänna den behörighet som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat efter det att spärrtiden har löpt ut, när det nationella körkortet har dragits in på grund av att innehavaren har fört fordon i alkoholpåverkat tillstånd, och vederbörande inte har kunnat förete det medicinsk–psykologiska utlåtande som är nödvändigt för att erhålla ett nytt körkort i bosättningsstaten – Rättsmissbruk

Domslut

Artiklarna 1.2, 7.1, 8.2 och 8.4 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003, ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat att, under sådana omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, inom sitt territorium, vägra erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat vid en senare tidpunkt då ingen spärrtid förelåg, och därmed giltigheten av nämnda körkort, till dess att innehavaren av detsamma har uppfyllt villkoren i den förstnämnda medlemsstaten för utfärdande av ett nytt körkort efter indragning av ett tidigare körkort, däribland att vederbörande har genomgått en prövning av sin lämplighet och att det därvid har kunnat fastställas att grunderna för indragningen inte längre föreligger.

Under samma omständigheter utgör nämnda bestämmelser inte hinder för en medlemsstat att, inom sitt territorium, vägra erkänna den behörighet att framföra motordrivna fordon som följer med ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat vid ett senare tillfälle, när det på grundval av uppgifter på körkortet eller andra obestridliga uppgifter som härrör från den utfärdande medlemsstaten är klarlagt att innehavaren av körkortet, vilken fått ett tidigare körkort indraget i den förstnämnda medlemsstaten, vid utfärdandet av det nya körkortet inte hade permanent bosättning i den utfärdande medlemsstaten.

(1) EUT C 261, 28.10.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juli 2008 – Chronopost SA (C-341/06 P) och La Poste (C-342/06 P) mot Union française de l'express (UFEX), DHL Express (Frankrike) SAS, Federal express international (Frankrike) SNC, CRIE SA, Europeiska gemenskapernas kommission och Republiken Frankrike

(Förenade målen C-341/06 P och C-342/06 P) (1)

(Överklagande - Fråga huruvida förfarandet vid förstainstansrätten varit rättsenligt - Förstainstansrättens dom - Upphävande - Återförvisning - Förstainstansrättens andra dom - Rättens sammansättning - Statligt stöd - Postsektorn - Offentligt företag med uppdrag att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse - Logistik- och försäljningsstöd till ett dotterbolag - Dotterbolag som inte har monopolställning - Överföring av expresspostverksamheten till detta dotterbolag - Begreppet statligt stöd - Kommissionens beslut - Stödtjänsterna och överföringen ansågs inte utgöra statligt stöd - Motivering)

(2008/C 209/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Chronopost SA (ombud: D. Berlin, avocat) (C-341/06 P) och La Poste (ombud: H. Lehman, avocat) (C-342/06 P)

Övriga parter i målet: Union française de l'express (UFEX), DHL Express (Frankrike) SAS, Federal express international (Frankrike) SNC, CRIE SA (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och J. Derenne), Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Giolito) och Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och F. Million)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 7 juni 2006 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997, stöd som Frankrike påstås ha beviljat SFMI-Chronopost, i den del som avser att varken det logistik- och försäljningsstöd som La Poste tillhandahållit sitt dotterbolag SFMI-Chronopost eller överföringen av Postadex utgör statligt stöd till förmån för SFMI-Chronopost – Åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång på grund av att förstainstansrätten inte varit opartisk (rättens dömande sammansättning var delvis identisk med den sammansättning som avgjort ett tidigare mål, i vilket domen upphävts av domstolen) – Maktmissbruk och åsidosättande av artiklarna 230 EG och 253 EG – Åsidosättande av begreppet statligt stöd och därigenom av artikel 87 EG

Domslut

Den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 7 juni 2006 i mål T-613/97, UFEX m.fl. mot kommissionen, upphävs i den del som avser ogiltigförklaring av beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997 om stöd som Frankrike påstås ha beviljat SFMI-Chronopost i den del det däri fastställs att varken det logistik- och försäljningsstöd som La Poste har tillhandahållit sitt dotterbolag, närmare bestämt SFMI-Chronopost, eller överföringen av Postadex utgör statligt stöd till förmån för SFMI-Chronopost. Domen upphävs även i den del som avser fördelningen av rättegångskostnaderna.

2)	Den talan som väckts vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nummer T-613/97 ogillas.

3)	Vardera parten och Republiken Frankrike ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1) EUT C 249, 14.10.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Bundesvergabeamt (Österrike)) – pressetext Nachrichtenagentur GmbH mot Republik Österreich (Bund), APA-OTS Originaltext-Service GmbH, APA AUSTRIA PRESSE AGENTUR registrierte Genossenschaft mit beschränkter Haftung

(Mål C-454/06) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 92/50/EEG - Förfaranden vid offentlig upphandling av tjänster - Begreppen ingående respektive upphandling av kontrakt)

(2008/C 209/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesvergabeamt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: pressetext Nachrichtenagentur GmbH

Motpart: Republik Österreich (Bund), APA-OTS Originaltext-Service GmbH och APA AUSTRIA PRESSE AGENTUR registrierte Genossenschaft mit beschränkter Haftung

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesvergabeamt – Tolkningen av artikel 82 EG samt artiklarna 3.1, 8, 9 och 11.3 b i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), artiklarna 1.3 och 2.1 c i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) samt allmänna gemenskapsrättsliga principer – Tjänstekontrakt som staten ingått på obestämd tid med en nyhetsbyrå, som anses vara den enda nationella nyhetsbyrån, utan tillämpning av förfarandena för offentlig upphandling – Uppfyllandet av vissa delar av kontraktet har med den upphandlande myndighetens tillstånd överförts på ett bolag som ägs i sin helhet av tjänsteleverantören och kontraktet har ändrats vad avser den upphandlade myndighetens avstående från uppsägning, ersättningen för de tillhandahållna tjänsterna och rabatten till förmån för nämnda myndighet – Huruvida dessa senare ändringar skall betraktas som en ny ”upphandling” vilken krävde att ett föregående meddelande om upphandling publicerades

Domslut

Begreppen ”ingå” i artikel 3.1 i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster och ”upphandla” i artiklarna 8 och 9 i samma direktiv ska tolkas så, att de inte omfattar en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen, i vilken tillhandahållandet av tjänster till den upphandlande myndigheten, som dessförinnan ombesörjts av den ursprunglige tjänsteleverantören, tas över av en annan tjänsteleverantör som bildats i form av ett kapitalbolag, i vilket den ursprunglige tjänsteleverantören är den ende aktieägaren och som denne kontrollerar genom att ge instruktioner, förutsatt att den ursprunglige tjänsteleverantören alltjämt svarar för att skyldigheterna enligt kontraktet iakttas.

Begreppen ”ingå” i artikel 3.1 i direktiv 92/50 och ”upphandla” i artiklarna 8 och 9 i samma direktiv ska tolkas så, att de inte omfattar en anpassning av det ursprungliga kontraktet till sådana ändrade yttre omständigheter som att priser som ursprungligen uttrycktes i nationell valuta omräknas till euro, att det görs en ytterst liten nedsättning av dessa priser i syfte att de ska avrundas och att det hänvisas till ett nytt prisindex som enligt det ursprungliga kontraktet skulle ersätta det index som tidigare fastställts.

Begreppen ”ingå” i artikel 3.1 i direktiv 92/50 och ”upphandla” i artiklarna 8 och 9 i samma direktiv ska tolkas så, att de inte omfattar en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen, i vilken den upphandlande myndigheten, genom en kontraktsändring under löptiden för ett kontrakt avseende tjänster vilket den har ingått för obestämd tid med den anbudsgivare som har tilldelats kontraktet, överenskommer med denne om att för tre år förnya en klausul om avstående från uppsägning, som inte längre gäller när den nya klausulen beslutas, och om att fastställa högre rabatter än dem som ursprungligen beslutats för vissa mängdberoende priser på ett bestämt område.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/8

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten) – Skatteverket mot Gourmet Classic Ltd

(Mål C-458/06) (1)

(Domstolens behörighet - Direktiv 92/83/EEG - Harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker - Artikel 20 första strecksatsen - Alkohol som finns i matlagningsvin - Befrielse från harmoniserad punktskatt)

(2008/C 209/11)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Regeringsrätten

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteverket

Motpart: Gourmet Classic Ltd

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Regeringsrätten – Tolkning av artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 100) – Undantag från skatteplikt – Vinbaserad produkt med en alkoholhalt på 4,8 procent per 100 kilo färdig produkt, ämnad för matlagning

Domslut

Den alkohol som finns i matlagningsvin ska klassificeras som sådan etylalkohol som avses i artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker om den har en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 volymprocent.

(1) EUT C 326 av den 30.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/9

Domstolens dom (första avdelningen) av den 12 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal – Förenade kungariket) – O2 Holdings Limited och O2 (UK) Limited mot Hutchison 3G UK Limited

(Mål C-533/06) (1)

(Varumärken - Direktiv 89/104/EEG - Artikel 5.1 - Varumärkesinnehavarens ensamrätt - Användning av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett varumärke i jämförande reklam - Begränsningar av varumärkets rättsverkan - Jämförande reklam - Direktiven 84/450/EEG och 97/55/EG - Artikel 3a.1 - Villkor för att den jämförande reklamen ska vara tillåten - Användning av en konkurrents varumärke eller av ett kännetecken som liknar detta varumärke)

(2008/C 209/12)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: O2 Holdings Limited och O2 (UK) Limited

Svarande: Hutchison 3G UK Limited

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Court of Appeal – Tolkning av artikel 5.1 a och b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) och artikel 3 a i rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211) – Användning av en konkurrents varumärke i reklam i syfte att jämföra egenskaper, i synnerhet priset, för annonsörens varor eller tjänster, med konkurrentens

Domslut

Artikel 5.1 och 5.2 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar och artikel 3a.1 i rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om vilseledande och jämförande reklam, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997, ska tolkas på så sätt att innehavaren av ett registrerat varumärke inte har rätt att förhindra tredje man att, i jämförande reklam som uppfyller samtliga de krav som uppställs i artikel 3a.1 för att sådan reklam ska anses vara tillåten, använda ett kännetecken som är identiskt med eller liknar nämnda varumärke.

När villkoren i artikel 5.1 b i direktiv 89/104 för att förhindra användningen av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett registrerat varumärke emellertid är uppfyllda, är det uteslutet att den jämförande reklam i vilken detta kännetecken används anses uppfylla det krav för att sådan reklam ska anses vara tillåten som uppställs i artikel 3a.1 d i direktiv 84/450, i dess lydelse enligt direktiv 97/55.

Artikel 5.1 b i direktiv 89/104 ska tolkas så, att innehavaren av ett registrerat varumärke inte har rätt att förhindra tredje man att i jämförande reklam använda ett kännetecken som liknar detta varumärke för varor eller tjänster som är identiska med eller av liknande slag som de varor eller tjänster för vilka nämnda varumärke är registrerat, när denna användning inte medför någon risk för förväxling hos allmänheten. Detta gäller oberoende av om nämnda jämförande reklam uppfyller eller inte uppfyller samtliga de krav för att sådan reklam ska anses vara tillåten som uppställs i artikel 3a i direktiv 84/450, i dess lydelse enligt direktiv 97/55.

(1) EUT C 56, 10.3.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juli 2008 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Efeteio Athinon – Grekland) – Motosykletistiki Omospondia Ellados NPID (MOTOE) mot Elliniko Dimosio

(Mål C-49/07) (1)

(Artiklarna 82 EG och 86 EG - Begreppet företag - Ideell förening som företräder Internationella motorcykelförbundet (FIM) i Grekland - Begreppet ekonomisk verksamhet - Särskild rättighet att godkänna ansökningar om tillstånd att anordna motorcykeltävlingar, vilken följer av lag - Verksamhet som består i anordnandet av motorcykeltävlingar bedrivs parallellt med verksamhet som består i ingående av sponsrings-, reklam- och försäkringsavtal)

(2008/C 209/13)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Dioikitiko Efeteio Athinon

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Motosykletistiki Omospondia Ellados NPID (MOTOE)

Motpart: Elliniko Dimosio

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Dioikitiko Efeteio Athinon – Tolkningen av artiklarna 82 EG och 86 EG – Begreppet företag – Ideell automobilförening (ELPA) som i Grekland företräder Internationella motorcykelförbundet och som har ensamrätt att meddela tillstånd för motortävlingar – Förening som parallellt bedriver ekonomisk verksamhet såsom reklam, försäkring, ingående av sponsringsavtal och finansiering av priser

Domslut

En juridisk person vars verksamhet inte endast består i att vara delaktig i förvaltningsbeslut om tillstånd för anordnandet av motorcykeltävlingar utan även i att själv anordna sådana tävlingar och i samband därmed ingå sponsrings-, reklam- och försäkringsavtal omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 82 EG och 86 EG. Dessa artiklar utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka en juridisk person, som anordnar motorcykeltävlingar och i samband därmed ingår sponsrings- reklam- och försäkringsavtal, ges befogenhet att godkänna ansökningar om tillstånd att anordna sådana tävlingar, när denna befogenhet inte omgärdas av några begränsningar, några skyldigheter eller någon kontroll.

(1) EUT C 95 av den 28.4.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation (Frankrike)) – Commune de Mesquer mot Total France SA, Total International Ltd

(Mål C-188/07) (1)

(Direktiv 75/442/EEG - Avfallshantering - Begreppet avfall - Principen förorenaren betalar - Innehavare - Tidigare innehavare - Producent av den produkt från vilken avfallet härrör - Kolväten och tung eldningsolja - Förlisning - Konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja - FIPOL)

(2008/C 209/14)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Frankrike)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commune de Mesquer

Motpart: Total France SA, Total International Ltd

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Cour de cassation – Tolkning av artikel 1 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), rubrik Q4 i bilaga I samt artiklarna 1 b, 1 c och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, s. 9) – Begreppet avfall – Huruvida kolväten och tung eldningsolja i sig eller blandande med vatten eller sand ingår i begreppet avfall? – Ansvaret för producent eller innehavare av avfallet när avfallet transporteras av tredje man

Domslut

Ett ämne såsom det som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen, det vill säga tung eldningsolja som sålts som bränsle, utgör inte avfall i den mening som avses i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, i dess lydelse enligt kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996, då ämnet används eller saluförs på ekonomiskt fördelaktiga villkor och kan användas som bränsle utan föregående bearbetning.

Kolväten som oavsiktligt har spillts ut i havet efter en förlisning och som blandats med vatten och sediment och som drivit längs en medlemsstats kust till dess de sköljs upp på kusten utgör avfall i den mening som avses i artikel 1 a i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt beslut 96/350, då de inte längre kan användas eller saluföras utan föregående bearbetning.

Vid tillämpningen av artikel 15 i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt beslut 96/350, på kolväten som oavsiktligt spillts ut i havet och förorenat kusterna i en medlemsstat gäller följande:

—

Den nationella domstolen kan anse den som sålt dessa kolväten och chartrat det fartyg som de transporterades med som avfallets producent i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt beslut 96/350, och därvid som ”tidigare innehavare” vid tillämpningen av artikel 15 andra strecksatsen första delen i direktivet, om den nationella domstolen, mot bakgrund av de omständigheter som endast denna domstol kan bedöma, finner att denne har bidragit till risken för förorening till följd av förlisningen, och då särskilt om denne inte vidtog några åtgärder för att förhindra olyckan, såsom åtgärder beträffande val av fartyg.

—

Om det visar sig att den internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja inte ersätter kostnaden för bortskaffande av avfall som orsakats av kolväten som oavsiktligt spillts ut i havet, eller att en dylik kostnad inte kan ersättas på grund av att kostnaderna för olyckan har nått ersättningstaket för skadan, och att, med tillämpning av de begränsningar eller undantag från ansvar som föreskrivs, en medlemsstats nationella lagstiftning, inbegripet den rätt som härrör från internationella konventioner, utgör hinder för att kostnaden bärs av fartygsägaren eller den som chartrat fartyget, även om dessa personer ska betraktas som ”innehavare” i den mening som avses i artikel 1 c i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt beslut 96/350, så måste den nationella lagstiftningen, för att säkerställa att artikel 15 i direktivet införlivas korrekt, medge att kostnaden bärs av producenten av den produkt från vilken avfallet härrör. I enlighet med principen förorenaren betalar kan emellertid denne producent endast belastas kostnaden såvida han genom sina handlingar har medverkat till risken för den förorening som orsakades av förlisningen.

(1) EUT C 129 av den 9.6.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State van België (Belgien)) – Nationale Raad van Dierenkwekers en Liefhebbers VZW och Andibel VZW mot Belgische Staat

(Mål C-219/07) (1)

(Artikel 30 EG - Förordning (EG) nr 338/97 - Skydd av arter av vilda djur och växter - Förbud mot att inneha däggdjur av vissa arter som anges i eller som inte omfattas av denna förordning - Innehav som tillåts i andra medlemsstater)

(2008/C 209/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klaganden: Nationale Raad van Dierenkwekers en Liefhebbers VZW och Andibel VZW

Motpart: Belgische Staat

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Raad van State van België – Tolkning av artikel 30 och rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EGT L 61, 1997, s. 1) – Nationell lagstiftning som innehåller en förteckning över vilka djurarter som får innehas i den berörda medlemsstaten, vilket leder till att arter som anges i bilaga B, C eller D till förordningen eller inte alls nämns i förordningen inte får innehas – Innehav som är tillåtet i andra medlemsstater som har en lagstiftning som är förenlig med förordningen.

Domslut

Artiklarna 28 EG och 30 EG utgör, ensamma eller i förening med rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, inte hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken förbudet mot att importera, inneha och bedriva handel med andra däggdjursarter än dem som uttryckligen anges i denna lagstiftning omfattar däggdjursarter som inte anges i bilaga A till nämnda förordning, såvida inte skyddet eller iakttagandet av de intressen och krav som det har hänvisats till i punkterna 27–29 i denna dom kan uppnås på ett lika effektivt sätt genom åtgärder med mindre begränsande verkan på handeln inom gemenskapen.

Det ankommer på den nationella domstolen att pröva

—	huruvida upprättandet och senare ändringar av den nationella förteckningen över de däggdjursarter som får innehas grundar sig på objektiva och icke diskriminerande kriterier,

—

huruvida det föreskrivs ett förfarande som gör det möjligt för de berörda att få däggdjursarter upptagna i denna förteckning, huruvida förfarandet är lättillgängligt och kan avslutas inom rimlig tid och, om förfarandet leder fram till ett avslag, vilket ska motiveras, huruvida avslagsbeslutet kan överklagas till domstol,

—

huruvida de behöriga administrativa myndigheterna får avslå en ansökan om att en däggdjursart ska upptas i nämnda förteckning eller om beviljande av ett individuellt undantag för innehav av exemplar av arter som inte anges i förteckningen, endast i de fall då innehavet av exemplar av de berörda arterna medför en verklig risk för skyddet av ovannämnda intressen och krav, och

—

huruvida de villkor som föreskrivs för innehav av exemplar av däggdjursarter som inte anges i samma förteckning, såsom villkoren i artikel 3a.2 mom. 3 b och mom. 6 i lagen av den 14 augusti 1986 om djurskydd och djurs välbefinnande, i dess lydelse enligt lag av den 4 maj 1995, grundar sig på sakliga skäl och inte går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa de syften som eftersträvas med den nationella lagstiftningen som helhet betraktad.

(1) EUT C 115, 7.7.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/12

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 19 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-220/07) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2002/22/EG - Elektronisk kommunikation - Urval av företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster - Felaktigt införlivande)

(2008/C 209/16)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och M. Shotter)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och B. Messmer)

Saken

Fördragsbrott – Felaktigt införlivande [av artiklarna 8, 12 och 13] av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51) – Skyldighet att tillämpa ett effektivt, objektivt, öppet redovisat och icke-diskriminerande system för urval av företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster – Nationell lagstiftning som a priori utesluter näringsidkare som inte kan garantera tillhandahållandet av dessa tjänster inom hela det nationella territoriet

Domslut

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 8.2, 12 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) samt enligt bilaga IV till detta direktiv vid införlivandet i nationell rätt av bestämmelser om urval av företag som kan säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls.

2)	Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 211, 8.9.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/12

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 24 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-272/07) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 2004/18/EG - Samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster - Underlåtenhet att införliva direktivet inom föreskriven frist)

(2008/C 209/17)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Stromsky och D. Kukovec)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: C. Schiltz)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet at inom föreskriven frist anta de lagar och förordningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114)

Domslut

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster genom att inte ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Storhertigdömet Luxemburg ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 211 av den 8.9.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/13

Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 23 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) – Förenade kungariket) – The Test Claimants in the CFC and Dividend Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue

(Mål C-201/05) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i domstolens rättegångsregler - Etableringsfrihet - Fri rörlighet för kapital - Direkt skatt - Bolagsskatt - Aktieutdelning som ett i landet ej hemmahörande bolag lämnar till ett i landet hemmahörande bolag - Ordning för kontrollerade utländska bolag - Situation som rör ett tredjeland - Kvalifikation av öppet handlande mot skattemyndigheten - En medlemsstats ansvar för åsidosättande av gemenskapsrätten)

(2008/C 209/18)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Test Claimants in the CFC and Dividend Group Litigation

Motpart: Commissioners of Inland Revenue

Saken

Begäran om förhandsavgörande – High Court of Justice (Chancery Division) – Tolkning av artiklarna 43 EG, 49 EG och 56 EG – Nationell skattelagstiftning – Bolagsskatt – Undantag från skatteplikt – Utdelning som andra bolag lämnar till ett i landet hemmahörande bolag – Olika situationer beroende på i vilken stat de övriga bolagen är hemmahörande

Avgörande

Artikel 43 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett annat i landet hemmahörande bolag undantas från skatteplikt avseende bolagsskatt, medan sådan bolagsskatt däremot enligt lagstiftningen påförs utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett i landet ej hemmahörande bolag i vilket det förra bolaget innehar en andel som ger det ett bestämmande inflytande över besluten i det senare bolaget och en möjlighet att avgöra hur detta bolags verksamhet ska bedrivas, samtidigt som lagstiftningen i sistnämnda fall ger rätt till avräkning för den skatt som det utdelande bolaget faktiskt har erlagt i den medlemsstat där det är hemmahörande, så länge den skattesats som tillämpas på utländska utdelningar inte överstiger den skattesats som tillämpas på inhemska utdelningar och så länge avräkningen åtminstone motsvarar det belopp som har erlagts i det utdelande bolagets medlemsstat och upp till det skattebelopp som påförts i det utdelningsmottagande bolagets medlemsstat.

Artikel 56 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett annat i landet hemmahörande bolag undantas från skatteplikt avseende bolagsskatt, medan sådan bolagsskatt däremot enligt lagstiftningen påförs utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett i landet ej hemmahörande bolag i vilket det förra bolaget innehar minst 10 procent av rösterna, samtidigt som lagstiftningen i sistnämnda fall ger rätt till avräkning för den skatt som det utdelande bolaget faktiskt har erlagt i den medlemsstat där det är hemmahörande, så länge den skattesats som tillämpas på utländska utdelningar inte överstiger den skattesats som tillämpas på inhemska utdelningar och så länge avräkningen åtminstone motsvarar det belopp som har erlagts i det utdelande bolagets medlemsstat och upp till det skattebelopp som påförts i det utdelningsmottagande bolagets medlemsstat.

Artikel 56 EG ska dessutom tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett annat i landet hemmahörande bolag undantas från skatteplikt avseende bolagsskatt, medan sådan bolagsskatt däremot enligt lagstiftningen påförs utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett i landet ej hemmahörande bolag i vilket det förra bolaget innehar mindre än 10 procent av rösterna, utan att det utdelningsmottagande bolaget medges någon avräkning för den skatt som det utdelande bolaget faktiskt har erlagt i sin hemviststat.

Artikel 56 EG ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken undantag från skatteplikt avseende bolagsskatt medges för vissa utdelningar som i landet hemmahörande bolag erhåller från i landet hemmahörande försäkringsbolag, medan nämnda lagstiftning utesluter ett sådant undantag från skatteplikt för motsvarande utdelningar som erhålls från i landet ej hemmahörande bolag i den mån detta innebär en mindre förmånlig behandling av sistnämnda utdelningar.

Artiklarna 43 EG och 48 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för att beskattningsunderlaget för ett i landet hemmahörande bolag som är etablerat i en medlemsstat inkluderar vinst som genererats i en annan medlemsstat av ett utländskt kontrollerat bolag när den beskattningsnivå som tillämpas där på denna vinst är lägre än den beskattningsnivå som är tillämplig i den förstnämnda staten, såvida inte detta inkluderande endast berör fiktiva upplägg som företas i syfte att undgå den inhemska skatt som normalt ska erläggas.

En sådan beskattningsbestämmelse får följaktligen inte tillämpas när det på grundval av objektiva och verifierbara omständigheter som kan kontrolleras av utomstående framgår att nämnda utländska kontrollerade bolag, trots att det finns skattebetingade skäl därför, verkligen har etablerats i den mottagande medlemsstaten, och att det bedriver faktisk ekonomisk verksamhet där.

Artiklarna 43 EG och 48 EG ska emellertid tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell skattelagstiftning i vilken det uppställs vissa krav på överensstämmelse när det i landet hemmahörande bolaget avser att undantas från skatt som redan erlagts på det kontrollerade bolagets vinst i den stat där det är hemmahörande i den mån målet med dessa krav är en kontroll av att det har skett en verklig etablering av det utländska kontrollerade bolaget och att sistnämnda bolags verksamhet utgör en faktisk verksamhet, utan att detta innebär onödig administrativ omgång.

Artiklarna 56 EG och 58 EG ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en skattefördel avseende bolagsskatten medges för vissa utdelningar som i landet hemmahörande bolag erhåller från andra i landet hemmahörande bolag, medan en sådan fördel är utesluten när det gäller utdelningar som erhålls från i tredjeland hemmahörande bolag, bland annat när det för beviljandet av nämnda fördel krävs att vissa villkor ska vara uppfyllda och de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat kan kontrollera att så är fallet bara om de får tillgång till uppgifter från det tredjeland i vilket det utdelande bolaget är hemmahörande.

avsaknad av gemenskapslagstiftning är det i varje medlemsstats nationella rättsordning som det ska anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan i syfte att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av gemenskapsrätten, däri inbegripet kvalifikationen av talan som skadelidande personer väcker vid de nationella domstolarna. Dessa domstolar har dock en skyldighet att tillse att enskilda har tillgång till ett effektivt rättsmedel som ger dem möjlighet att få tillbaka rättsstridigt uppburen skatt och belopp som betalats till, eller innehållits av, denna medlemsstat i direkt samband med nämnda skatt. När det gäller annan skada som en person kan ha lidit till följd av en medlemsstats åsidosättande av gemenskapsrätten, är medlemsstaten skyldig att, på de villkor som anges i punkt 51 i dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame, ersätta skada som åsamkats enskilda, utan att detta hindrar att staten kan ådra sig skadeståndsansvar enligt nationell rätt på villkor som är mindre restriktiva.

Om det visar sig att lagstiftningen i en medlemsstat utgör en otillåten inskränkning av etableringsfriheten enligt artikel 43 EG, eller en otillåten restriktion av den fria rörligheten för kapital enligt artikel 56 EG, kan den hänskjutande domstolen, i syfte att fastställa den ersättningsgilla skadan, pröva om de skadelidande har visat rimlig aktsamhet för att undvika skadan eller för att begränsa dess omfattning och särskilt om dessa i god tid har använt sig av alla de rättsmedel som står till deras förfogande. För att undvika att det blir omöjligt eller orimligt svårt för de enskilda att göra gällande sina rättigheter enligt artiklarna 43 EG och 56 EG kan dock den hänskjutande domstolen ta ställning till huruvida tillämpningen av denna lagstiftning, i förekommande fall jämförd med relevanta bestämmelser i avtalen för att undvika dubbelbeskattning, i vilket fall som helst skulle ha lett till att klagandena i målen vid den nationella domstolen inte nådde framgång med sina anspråk vid skatteförvaltningen i den berörda medlemsstaten.

(1) EUT C 182 av den 23.7.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/14

Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 12 juni 2008 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio – Italien) – Confcooperative Friuli Venezia Giulia (C-23/07), Luigi Soini (C-23/07 och C-24/07), Aziendea Agricola Vivai Pinato Mario e figlio (C-23/07), Cantina Produttori Cormòns Soc. cons. arl (C-24/07) mot Ministero delle Politiche Agricole, alimentari e forestali, Regione Friuli Venezia Giulia

(Förenade målen C-23/07 och C-24/07) (1)

(Jordbruk - Förordningarna (EG) nr 1493/1999, 753/2002 och 1429/2004 - Gemensam organisation av marknaden för vin - Märkning av viner - Användning av namn för olika druvsorter eller synonymer till dessa - Den geografiska beteckningen Tokaj för viner med ursprung i Ungern - Möjligheten att använda druvsortsbeteckningen Tocai friulano eller Tocai italico som tillägg till den geografiska beteckningen för vissa viner med ursprung i Italien - Saknas efter övergångsperiod om tretton år som gick ut den 31 mars 2007 - Giltighet - Rättslig grund - Artikel 34 EG - Icke-diskrimineringsprincipen - Folkrättsliga principer om traktater - Ungerns anslutning till Europeiska unionen - Artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet)

(2008/C 209/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Confcooperative Friuli Venezia Giulia (C-23/07), Luigi Soini (C-23/07 och C-24/07), Aziendea Agricola Vivai Pinato Mario e figlio (C-23/07), Cantina Produttori Cormòns Soc. cons. arl (C-24/07)

Motpart: Ministero delle Politiche Agricole, alimentari e forestali, Regione Friuli Venezia Giulia

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio – Tolkningen av förordningarna 1493/1999 och 753/2002 i deras lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till förordning nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EUT L 263, s. 11) – Tolkning av artikel 34.2 EG – Beteckningen av viner framställda i Ungern och i gemenskapen – Avskaffandet av beteckningen Tocai friulano – Diskriminering av producenter och användare av den beteckningen i förhållande till producenter och användare av andra beteckningar

Avgörande

Akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen ska tolkas så, att i enlighet med dess artikel 2 ingår bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter, om förbud mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa kvalitetsviner framställda inom specificerade regioner i Italien efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007 i gemenskapens regelverk, såsom detta såg ut den 1 maj 2004. Dessa bestämmelser har upprepats i kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning nr 753/2002, och är alltjämt tillämpliga efter det datumet.

Artikel 53 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin utgör tillräcklig rättslig grund för Europeiska gemenskapernas kommission att anta bestämmelserna i förordning nr 753/2002 om förbud mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa kvalitetsviner framställda inom specificerade regioner i Italien efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007, vilka har upprepats i förordning nr 1429/2004.

Artikel 34.2 andra stycket EG utgör inte hinder mot bestämmelserna i förordning nr 753/2002 om förbud mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa kvalitetsviner framställda inom specificerade regioner i Italien efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007, vilka har upprepats i förordning nr 1429/2004.

Artikel 19.2 i förordning nr 753/2002 ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot bestämmelserna i förordning nr 753/2002 om förbud mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa kvalitetsviner framställda inom specificerade regioner i Italien efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007, vilka har upprepats i förordning nr 1429/2004.

Artikel 50 i förordning nr 1493/1999 ska tolkas så, att bestämmelserna om homonyma beteckningar i artiklarna 23 och 24 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som ingicks den 15 april 1994 i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994), i synnerhet artikel 24.6 i avtalet, inte innebär hinder för antagandet av sådana bestämmelser som föreskrivs i förordning nr 753/2002, vilka har upprepats i förordning nr 1429/2004, och som innebär ett förbud mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa kvalitetsviner framställda inom specificerade regioner i Italien efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007.

(1) EUT C 82 av den 14.4.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/15

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 14 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Prud'homie de pêche – Frankrike) – Jonathan Pilato mot Jean-Claude Bourgault

(Mål C-109/07) (1)

(Begreppet nationell domstol - Domstolen saknar behörighet)

(2008/C 209/20)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Prud'homie de pêche – Frankrike

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Jonathan Pilato

Svarande: Jean-Claude Bourgault

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Prud'homie de pêche de Martigues – Tolkningen av artikel 11a i rådets förordning (EG) nr 894/97 av den 29 april 1997 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna (EGT L 132, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1239/98 av den 8 juni 1998 (EGT L 171, s. 1) – Definition av begreppet drivgarn – Fråga om fiskeredskapet thonaille omfattas – Miljöskyddssyftet hos det förbud som föreskrivs i den ovannämnda artikeln – Giltigheten av denna bestämmelse, särskilt med hänsyn till den rättsliga grunden

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska gemenskapernas domstol saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av Prud'homie de pêche de Martigues i beslut av den 17 december 2006.

(1) EUT C 95 av den 28.4.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Spanien)) – Club Náutico de Gran Canaria mot Comunidad Autónoma de Canarias

(Mål C-186/07) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Tjänster som är nära kopplade till idrottslig eller fysisk träning - Tillämplighet på Kanarieöarna - Rent interna förhållanden - Återförvisning - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)

(2008/C 209/21)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Canarias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Club Náutico de Gran Canaria

Svarande: Comunidad Autónoma de Canarias

Saken

Tolkning av domstolens dom i mål C-124/96, enligt vilken en nationell lagstiftning om begränsningar avseende undantaget från mervärdesskatteplikten för tjänster som är nära kopplade till idrottslig eller fysisk träning är oförenlig med artikel 13 A.1 m i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas mervärdesskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Tillämplighet på Kanarieöarna.

Avgörande

Begäran om förhandsavgörande som framställdes av Tribunal Superior de Justicia de Canarias, genom beslut av den 26 november 2006, avvisas.

(1) EUT C 129, 9.6.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 11 april 2008 – Focus Magazin Verlag GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-344/07 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 8.1 b - Risk för förväxling - Ordkännetecknet ’FOCUS’)

(2008/C 209/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Focus Magazin Verlag GmbH (ombud: M. Herrmann och B. Müller, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider) och Merant GmbH (ombud: A. Schultz, Rechtsanwalt)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 16 maj 2007 i mål T-491/04, Merant mot harmoniseringsbyrån, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 oktober 2004 (ärende R 542/2002-2) att bifalla överklagandet av invändningsenhetens beslut att delvis avslå ansökan om registrering av gemenskapsordmärket ”FOCUS” för varor och tjänster i klasserna 3, 6, 7, 8, 9, 14, 15, 16, 20, 21, 24, 25, 26, 28, 29, 32, 33, 35, 36, 38, 39, 41 och 42, till följd av en invändning som framställts av innehavaren av det internationella figurmärket ”MICRO FOCUS” för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 41 och 42 – Risk för förväxling mellan de två märkena

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Focus Magazin Verlag GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 79, 29.3.2008.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/17

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 5 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Hospital Consulting Srl, ATI HC, Kodak SpA, Tecnologie Sanitarie SpA mot Esaote SpA, ATI, Ital Tbs Telematic & Biomedical Service SpA, Draeger Medica Italia SpA, Officina Biomedica Divisione Servizi SpA

(Mål C-386/07) (1)

(Rättegångsreglerna - Artiklarna 92.1 och 104.3 - Gemenskapens konkurrensregler - Nationella regler om taxa för advokatarvoden - Fastställande av minimiarvoden - Delvis avvisning - Frågor som kan härledas ur domstolens rättspraxis)

(2008/C 209/23)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hospital Consulting Srl, ATI HC, Kodak SpA, Tecnologie Sanitarie SpA

Motparter: Esaote SpA, ATI, Ital Tbs Telematic & Biomedical Service SpA, Draeger Medica Italia SpA, Officina Biomedica Divisione Servizi SpA

Ytterligare deltagare i rättegången: Azienda Sanitaria locale ULSS nr 15 (Alta Padovana, Regione Veneto)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Consiglio di Stato – Tolkning av artiklarna 10 och 81.1 EG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, s. 36) – Bindande taxor för advokattjänster som fastställs av en nationell yrkesorganisation och som ska godkännas av ministern – Nationell lagstiftning om förbud för domstolarna att, vid beslut om rättegångskostnader, avvika från de fastställda minimiarvodena.

Avgörande

Artiklarna 10 och 81 EG utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det i princip är förbjudet att avvika från de minimiarvoden som godkänts genom ministerdekret som grundats på förslag från en yrkesorganisation för advokater såsom Consiglio nazionale forense, och enligt vilken det även vid beslut om storleken på de rättegångskostnader för vilka den tappande parten ska ersätta motparten, är förbjudet för domstolarna att avvika från nämnda minimiarvoden.

2)	Den tredje frågan som ställts av Consiglio di Stato genom beslut av den 13 januari 2006 kan inte prövas i sak.

(1) EUT C 283 av den 24.11.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/17

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 21 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Najvyšší súd Slovenskej republiky (Republiken Slovakien)) – Karol Mihal mot Daňový úrad Košice V

(Mål C-456/07) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i domstolens rättegångsregler - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Skattskyldiga personer - Artikel 4.5 första stycket - Offentligrättsligt organ - Förrättningsmän - Fysiska och juridiska personer)

(2008/C 209/24)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Najvyšší súd Slovenskej republiky

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Karol Mihal

Motpart: Daňový úrad Košice V

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Najvyšší súd Slovenskej republiky – Tolkning av artikel 4.5 första stycket i direktiv 77/388/EEG: rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Skattebefrielse för ett offentligrättsligt organ som bedriver verksamhet eller utför transaktioner i egenskap av myndighet – Fråga om förrättningsmän omfattas vid utövande av sina offentliga uppgifter – Direkt effekt

Avgörande

Verksamhet som bedrivs av en fysisk person, såsom en förrättningsmans verksamhet, är inte undantagen från mervärdesskatt enbart för att verksamheten innefattar myndighetsutövning. Även om det antas att denne utövar myndighetsutövning då denne fullgör sina uppgifter, bedriver en förrättningsman, enligt en sådan lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, inte sin verksamhet i form av ett offentligrättsligt organ, med hänsyn till att denne inte ingår i organisationen för den offentliga förvaltningen, utan såsom en oberoende ekonomisk verksamhet inom ramen för ett fritt yrke, varför undantagsbestämmelsen i artikel 4.5 första stycket i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, inte är tillämplig på denne.

(1) EUT C 315, 22.12.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/18

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 22 maj 2008 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden Den Haag (Nederländerna)) – M. Ilhan mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-42/08) (1)

(Artikel 104.3 tredje stycket i rättegångsreglerna - Frihet att tillhandahålla tjänster - Artiklarna 49 EG-55 EG - Motorfordon - Användning i en medlemsstat av ett motorfordon som är registrerat och som har hyrts i en annan medlemsstat - Beskattning av detta fordon i den första medlemsstaten)

(2008/C 209/25)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden Den Haag

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M. Ilhan

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Hoge Raad der Nederlanden Den Haag – Tolkning av artiklarna 49 EG–55 EG – Nationell lagstiftning enligt vilken skyldighet att erlägga fordonsskatt uppkommer när fordonet för första gången tas i bruk för nationell vägtrafik utan hänsyn till hur länge fordonet används för sådan trafik – Skattskyldighet för en person som är bosatt i en medlemsstat och som har hyrt ett fordon registrerat i en annan medlemsstat och avsett att huvudsakligen användas i den förstnämnda medlemsstaten i tjänsten och privat under tre år

Avgörande

Artiklarna 49 EG–55 EG utgör hinder för att tillämpa nationell lagstiftning, som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken en person som är bosatt i en medlemsstat och som huvudsakligen i denna medlemsstat använder ett motorfordon som är registrerat och har hyrts i en annan medlemsstat är skyldig att, när fordonet för första gången tas i bruk för vägtrafik i förstnämnda medlemsstat, erlägga en skatt som beräknas utan hänsyn till löptiden av hyreskontraktet för fordonet och utan hänsyn till hur länge fordonet används för vägtrafik.

(1) EUT C 92, 12.4.2008.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/18

Överklagande ingett den 3 april 2008 av Japan Tobacco, Inc. av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 30 januari 2008 i mål T-128/06, Japan Tobacco, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) – Torrefacção Camelo

(Mål C-136/08 P)

(2008/C 209/26)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Japan Tobacco, Inc. (ombud: A. Ortiz López, abogada, S. Ferrandis González, abogado och E. Ochoa Santamaría, abogada)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Torrefacção Camelo Lda

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 30 januari 2008 i mål T-128/06 och, med ändring av nämnda avgörande, meddela en dom genom vilken det fastställs att det är nödvändigt att tillämpa det förbud som föreskrivs i artikel 8.5 i varumärkesförordningen (1) i förevarande mål och följaktligen, med beaktande av Japan Tobaccos argument, att gemenskapsvarumärke nr 1469121 inte ska registreras, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör genom sitt överklagande gällande att förstainstansrätten åsidosatt varumärkesförordningen, och särskilt artikel 8.5 i denna förordning. Trots att rätten fastställt att det äldre varumärket är välkänt, att det föreligger likhet mellan varumärkena i fråga och ett samband mellan de varor som avses med varumärkena, har den krävt ett relevant, verkligt och aktuellt bevis för intrång i det äldre varumärket, medan det enligt nämnda artikel i sig enbart krävs en risk för intrång i det äldre varumärket, otillbörlig fördel av eller förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/19

Talan väckt den 16 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-160/08)

(2008/C 209/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Kellerbauer och D. Kukovec)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har brustit i sina förpliktelser enligt direktiv 92/50/EEG (1) och direktiv 2004/18/EG (2) samt etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 43 EG respektive artikel 49 EG), genom att inte publicera kungörelser över genomförda upphandlingar och inte har genomfört offentliga upphandlingar av tjänster avseende offentlig räddningstjänst eller har genomfört en transparent upphandling av dessa tjänster.

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har uppgett att den genom flera klagomål uppmärksammades på hur upphandlingen av tjänster i Tyskland avseende den offentliga räddningstjänsten gick till. Klagomålen avsåg främst att uppdrag inom detta område i regel inte var föremål för upphandling och att upphandlingen inte var transparent. Enligt kommissionens uppfattning utgör den i allmänhet låga siffran avseende anbudsinfordringar på europeisk nivå för räddningstjänster av administrationen i Tyskland, i deras egenskap av tillhandahållare av offentlig räddningstjänst (13 meddelanden om upphandling under en period om sex år, genomförda i endast elva av mer än 400 tyska Landkreise respektive städer som utgör en egen administrativ enhet på denna nivå), ett tecken på en utspridd praxis i Tyskland att inte genomföra en upphandling av dessa räddningstjänster i enlighet med föreskrifterna i gemenskapens upphandlingsdirektiv och de grundläggande gemenskapsrättsliga principerna. Dessutom har dessa uppdrag upphandlats utan att det vidtagits åtgärder för att säkerställa en rimlig transparens och undvika diskriminering.

Förbundsrepubliken Tyskland har genom att genomföra upphandlingar på detta sätt brustit i sina förpliktelser enligt direktiv 92/50/EEG och direktiv 2004/18/EG samt etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 43 EG respektive artikel 49 EG, särskilt diskrimineringsförbudet enligt dessa principer.

Regionala förvaltningsorgan är upphandlande myndigheter i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 92/50/EEG respektive artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG när de tillhandahåller räddningstjänster. Det torde vidare vara ostridigt att avtal avseende räddningstjänsten som är föremål för ett upphandlingsförfarande omfattas av de nämnda direktiven och att värdet på dem vida överskrider tröskelvärdet för att direktiven ska vara tillämpliga. Av detta följer att de ifrågavarande tjänsteavtalen skulle ha varit föremål för ett upphandlingsförfarande enligt direktiven och att upphandlingen skulle ha skett med tillämpning av direktivens allmänna bestämmelser om likabehandling och diskrimineringsförbudet.

Eftersom det i det förevarande ärendet rör sig om avtal som uppenbart berör gränsöverskridande intressen, innebär den bristande transparensen i upphandlingen att, förutom de förpliktelser som följer av direktiv 92/50/EEG och direktiv 2004/18/EG, även förpliktelserna enligt de allmänna principerna om etableringsfrihet och rätten att fritt tillhandahålla tjänster har åsidosatts.

Räddningstjänst, vilket även omfattar transporttjänster och medicinska tjänster inom ramen för offentlig räddningstjänst, omfattas inte av undantagsbestämmelserna i artikel 45 EG och artikel 55 EG. Enlig dessa bestämmelser ska bestämmelserna i kapitlen om etableringsrätten och det fria tillhandahållandet av tjänster, inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt. Undantaget enligt artikel 45 EG, som ska tolkas snävt eftersom det utgör ett undantag från de grundläggande rättigheterna, är begränsat till att endast omfatta verksamhet som till sin natur utgör omedelbar och specifik offentlig maktutövning. Frågan om det rör sig om offentlig maktutövning ska inte besvaras med hänsyn till den offentligrättsliga karaktären i verksamheten i fråga, utan det är snarare fråga om det avser statens möjligheter att göra suveräniteten och rätten till att använda tvång gällande gentemot medborgarna.

Kommissionen är övertygad om att upphandlingsförfarandet avseende räddningstjänsten, även om utländska tillhandahållare av tjänster deltar, skulle kunna gestaltas på ett sådant sätt att en heltäckande, snabb och högkvalitativ räddningstjänst kan tillhandahållas i samtliga delar av landet.

(1) EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

(2) EUT L 134, s. 114.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/20

Överklagande ingett den 29 april 2008 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 14 februari 2008 i mål T-351/05, Provincia di Imperia mot kommissionen

(Mål C-183/08 P)

(2008/C 209/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin och L. Flynn)

Övrig part i målet: Provincia di Imperia

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens dom av den i mål T-351/05

—	avvisa Provincia di Imperias talan i förevarande mål, och

—	förplikta Provincia di Imperia att ersätta kommissionens rättegångskostnad i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i överklagandet gjort gällande att sakprövningsförutsättningarna för en talan om ogiltigförklaring som väckts med stöd av artikel 230 EG åsidosattes i den överklagade domen, särskilt beträffande huruvida sökanden i första instans hade ett berättigat intresse av att få saken prövad. En talan om ogiltigförklaring som väcks av en fysisk eller juridisk person kan prövas endast i den mån resultatet av denna talan kan vara till förmån för den som har väckt denna talan. Det är i förevarande mål emellertid uppenbart att talan inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom en dom om ogiltigförklaring av den angripna rättsakten i sig inte kunde vara till förmån för denna part. Att ett bidrag beviljas utgör nämligen en förmån som kommissionen meddelar och en förslagsställare som besvarar en förslagsinfordran har därför inte någon rätt att erhålla något sådant bidrag.

Kommissionen har i andra hand gjort gällande att även om sökanden hade ett berättigat intresse av att få saken prövad när talan väcktes, förelåg detta intresse i vart fall inte när den överklagade domen avkunnades, eftersom den budget som fastställts för förslagsinfordran var tömd och programplaneringen var avslutad.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/20

Överklagande ingett den 16 maj 2008 av American Clothing Associates SA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 28 februari 2008 i mål T-215/06, American Clothing Associates SA mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-202/08 P)

(2008/C 209/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: American Clothing Associates SA (ombud: advokaterna P. Maeyaert, N. Clarembeaux och C. De Keersmaeker)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster, modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva förstainstansrättens dom i den del det slås fast att harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd inte åsidosatte artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken (1) när den antog sitt beslut av den 4 maj 2006 (ärende R 1463/2005-1) i den del detta avser registrering av det sökta varumärket för varor i klasserna 18 ”Läder och läderimitationer, samt varor framställda av dessa material och ej ingående i andra klasser; djurhudar och pälsskinn, koffertar och resväskor; paraplyer, parasoller och promenadkäppar; piskor, seldon och sadelmakerivaror” och 25 ”Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader”, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen att artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken och artikel 6ter 1 a i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd av den 20 mars 1883, med ändringar och tillägg (2) har åsidosatts. Klaganden anför huvudsakligen fyra argument till stöd för nämnda grund.

Genom sitt första argument anför klaganden att förstainstansrätten i den överklagade domen underskattade relevansen av ett statsemblems grundläggande funktion vid bedömningen av ett emblems skyddsomfång. Ett statsemblem återspeglar nämligen symboler för en stats identitet och suveränitet, som utformas i enlighet med ett konstnärligt språk och en mycket precis vetenskap avseende vapen. En ansökan om registrering av ett emblem såsom varumärke eller beståndsdel av ett varumärke kan således inte bli avslås såvida det inte kan göra intrång på en stats identitet eller suveränitet. En enkel återgivning av ett kännetecken som liknar ett statsemblem och som saknar eller enbart besitter ett fåtal heraldiska egenskaper i egenskap av beståndsdel av ett varumärke inverkar däremot inte på emblemets grundläggande funktion.

Genom sitt andra argument gör klaganden gällande att förstainstansrätten underskattade relevansen av de heraldiska egenskaperna hos ett statsemblem genom att slå fast att samma heraldiska beskrivning kan ge upphov till flera olika konstnärliga tolkningar av ett och samma emblem. Enligt klaganden är syftet med artikel 6ter 1 a i Pariskonventionen och begreppet ”efterbildning ur heraldisk synpunkt” nämligen inte att skydda symbolen som sådan, utan att skydda en mycket precis konstnärlig tolkning eller ett specifikt grafiskt verk som är en följd av en tillämpning av heraldikens regelsystem.

Genom sitt tredje argument gör klaganden gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen åsidosatte räckvidden av begreppet ”heraldisk efterbildning”. Förstainstansrätten fastställde på så sätt en tolkning av förordningen om gemenskapsvarumärken och Pariskonventionen som innebär att de berörda staterna får ett nästan fullständigt monopol på kännetecken som saknar heraldiska egenskaper eller som har heraldiska egenskaper som inte är särskilt markerade med avseende på deras registrering eller användning såsom beståndsdelar i ett varumärke.

Genom sitt fjärde argument anser klaganden att förstainstansrätten gjorde fel när den redan från början avfärdade vissa för det aktuella fallet särskilda omständigheter som irrelevanta. Sådana omständigheter var bland annat karaktären på de heraldiska egenskaper för vilka skyddet gjorts gällande, det helhetsintryck som åstadkoms av ett varumärke i vilket ingår en beståndsdel i form av ett statsemblem eller en efterbildning därav, vilken typ av skydd som ges i det berörda statsemblemets ursprungsland eller villkoren för användning av det berörda varumärket.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

(2) Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11847, s. 108, SÖ 1970:60.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Umweltsenat (Österrike) den 19 maj 2008 – Umweltanwalt von Kärnten, övriga parter: Kärntner Landesregierung och Alpe Adria Energia SpA

(Mål C-205/08)

(2008/C 209/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Umweltsenat

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Umweltanwalt von Kärnten

Övriga parter: Kärntner Landesregierung och Alpe Adria Energia SpA

Tolkningsfråga

Ska rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (2), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (3), tolkas på så sätt att en medlemsstat måste ställa krav på miljökonsekvensbedömning för sådana projekt som anges i punkt 20 i bilaga 1 till direktivet (anläggning av starkströmsluftledningar med en spänning på 220 kV eller mer och en längd över 15 km) i samband med en anläggning som ska uppföras i ett område som tillhör två eller flera medlemsstater, även när gränsvärdet för kravet på en miljökonsekvensbedömning (i detta fall en längd över 15 km) visserligen inte uppnås vad gäller den del av anläggningen som ligger på medlemsstatens eget territorium men uppnås eller överskrids när de delar av den planerade anläggningen som ligger på angränsande medlemsstaters territorium medräknas?

(1) EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.

(2) EGT L 73, 1997, s. 5.

(3) EUT L 156, 2003, s. 17.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/22

Överklagande ingett den 20 maj 2008 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster, modeller) av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 28 februari 2008 i mål T-215/06, American Clothing Associates SA mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-208/08 P)

(2008/C 209/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster, modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Övrig part i målet: American Clothing Associates SA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 28 februari 2008 i mål T-215/06 i den del det slås fast att artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken (1) inte är tillämplig på varumärken för tjänster, och

—	förplikta American Clothing Associates SA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen att artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken i förening med artikel 6ter 1 a i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd av den 20 mars 1883, med ändringar och tillägg (2) har åsidosatts. I motsats till vad förstainstansrätten slog fast i domen är nämligen den sistnämnda artikeln, i vilken det hänvisas till artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken, tillämplig på både varumärken för varor och varumärken för tjänster.

Klaganden påpekar för det första att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att göra en bokstavstolkning av artikel 6ter i Pariskonventionen. Artikeln tolkades vidare utanför sitt sammanhang. Förstainstansrätten beaktade inte andan bakom vare sig bestämmelsen eller bakom konventionen överhuvudtaget. Efter de ändringar som infördes genom Lissabonakten av den 31 oktober 1958 ska samtliga bestämmelser som gäller fabriks- och handelsmärken, med undantag för vissa bestämmelser som inte är tillämpliga i det nu aktuella målet, tillämpas på varumärken för tjänster.

Klaganden gör för det andra gällande att gemenskapslagstiftaren själv har uttryckt att det inte ska göras någon åtskillnad mellan varumärken för varor och varumärken för tjänster genom att det i artikel 29 i förordningen om gemenskapsvarumärken om rätt till prioritet, genom vilken artikel 4 A i Pariskonventionen införlivas, hänvisas uttryckligen till tjänster för vilka ansökan om registrering av ett varumärke gjorts.

För det tredje anser klaganden, tvärtemot vad förstainstansrätten ansåg i den överklagade domen, att artikel 16 i varumärkeskonventionen, antagen i Genève den 27 oktober 1994, ska tolkas på så sätt att den tydliggör Pariskonventionens tillämpningsområde utan att tillämpningsområdet för den skull utsträcks till situationer som inte omfattas av sistnämnda konvention i dess nuvarande lydelse.

Slutligen betonar sökanden att domstolen i en nyligen meddelad dom åtminstone underförstått fann att varumärken för varor och varumärken för tjänster enligt Pariskonventionen ska behandlas på samma sätt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

(2) Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11847, s. 108, SÖ 1970:60.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 22 maj 2008 – E. Friz GmbH mot Carsten von der Heyden

(Mål C-215/08)

(2008/C 209/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: E. Friz GmbH

Motpart: Carsten von der Heyden

Tolkningsfrågor

Ska bestämmelsen i artikel 1.1 första meningen i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (1) tolkas så att den omfattar en konsuments inträde i ett enkelt bolag, ett handelsbolag, en förening eller en sammanslutning, när det främsta syftet med inträdet inte är att bli medlem i bolaget, föreningen eller sammanslutningen, utan att – vilket framför allt förekommer vid andelar i en sluten fastighetsfond – medlemsandelarna endast är ett annat sätt att investera kapital eller erhålla prestationer som normalt är föremål för bytesavtal?

Ska bestämmelsen i artikel 5.2 i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler tolkas så att den utgör hinder för en nationell rättsverkan (utvecklad enligt rättspraxis) i den mening som avses med artikel 7 i direktivet, enligt vilken konsumenten, om han häver sitt inträde som har genomförts i en hemförsäljningssituation, får en fordran på bolaget, föreningen eller sammanslutningen på sitt avräkningssaldo, som beräknas på grundval av den tidpunkt då hävningen träder i kraft, det vill säga ett belopp som motsvarar värdet av konsumentens andel i bolaget, föreningen eller sammanslutningen vid tidpunkten för utträdet, med den (eventuella) konsekvensen att konsumenten till följd av bolagets, föreningens eller sammanslutningens ekonomiska utveckling, antingen får tillbaka mindre än värdet av sin insats eller till och med blir betalningsskyldig gentemot dessa för förlusten på den gjorda insatsen, eftersom avräkningssaldot är negativt?

(1) EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/23

Talan väckt den 22 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Irland

(Mål C-221/08)

(2008/C 209/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och W. Mölls)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.1 i rådets direktiv 95/59/EG (1) av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, genom att införa lägsta och högsta detaljhandelspriser för cigaretter,

—	fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10 EG genom att inte tillhandahålla den information om tillämplig irländsk lagstiftning som fordras för att kommissionen ska kunna fullgöra sitt åliggande att övervaka efterlevnaden av direktiv 95/59, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt 1986 års lagstiftning om tobaksprodukter (kontroll av annonsering, sponsring och säljfrämjande åtgärder) (nr 2) och de arrangemang som träffades med tobakstillverkare och tobaksimportörer för implementeringen av denna lagstiftning, föreskriver Irland ett lägsta pris för cigaretter som motsvarar en nivå som inte får understiga det viktade snittpriset för cigaretter i ifrågavarande kategori med mer än 3 procent. Eftersom tillverkare och importörer inte heller får sätta priset mer än 3 procent över detta viktade snittpris tillämpar Irland dessutom ett högsta pris för cigaretter. Ett sådant system strider mot artikel 9.1 i direktiv 95/59, enligt vilken tobakstillverkare ska ”vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset för var och en av sina produkter”.

Enligt artikel 10 EG är medlemsstaterna skyldiga att underlätta för kommissionen att utföra sina uppgifter, särskilt genom att bistå vid begäran om information som framställs inom ramen för fördragsbrottsförfaranden. Kommissionen hävdar att Irland, genom att trots upprepade förfrågningar från kommissionen inte tillhandahålla den information som begärts angående den tillämpliga irländska lagstiftningen, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10 EG.

(1) EGT L 291, s. 40.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/24

Talan väckt den 21 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-222/08)

(2008/C 209/35)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet och A. Nijenhuis)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 12.1 och 13.1 i direktiv 2002/22/EG samt bilaga IV, del A till detta direktiv genom införlivandet i nationell rätt av bestämmelserna om kostnadsberäkning och finansiering av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Direktiv 2002/22 har bland annat som mål att säkerställa hanteringen av situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden och det innehåller bestämmelser angående tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. I artikel 12.1 i direktivet anges att om de nationella regleringsmyndigheterna bedömer att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster kan vara oskäligt betungande för de företag som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska de beräkna nettokostnaderna av tillhandahållandet på det sätt som anges i artikeln. Bilaga IV, del A innehåller bestämmelser angående beräkningen av nettokostnaderna. I artikel 13.1 anges att om de nationella regleringsmyndigheterna på grundval av en nettokostnadskalkyl enligt artikel 12 konstaterar att den ekonomiska bördan blir oskäligt betungande för ett företag, ska en medlemsstat på ett utsett företags begäran besluta att införa en kompensationsmekanism.

Enligt kommissionen har Belgien inte på ett korrekt sätt införlivat artiklarna 12.1 och 13.1 i direktiv 2002/22/EG samt bilaga IV, del A till direktivet. I den belgiska lagstiftningen föreskrivs nämligen inte någon bedömning av frågan huruvida erbjudandet av avgifter som beaktar sociala behov inom ramen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är oskäligt betungande för de utsedda företagen. Vidare uppfyller den belgiska lagstiftningen inte kraven vad gäller beräkningen av nettokostnaderna i enlighet med vad som bland annat föreskrivs i den sista delen av bilaga IV, del A till direktivet.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Oldenburg (Tyskland) den 26 maj 2008 – Stadt Papenburg mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-226/08)

(2008/C 209/36)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Oldenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stadt Papenburg

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Tolkningsfrågor

Får en medlemsstat enligt artikel 4.2 första stycket i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (1) neka samtycke, med avseende på en eller flera områden, till kommissionens utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse på andra grunder än sådana som har att göra med naturskydd?

2)	Om fråga 1 besvaras jakande: Omfattar sådana grunder även kommuners och kommunalförbunds intressen, i synnerhet deras planer, framtida planering och andra intressen som har att göra med vidareutvecklingen av det egna området?

Om frågorna 1 och 2 besvaras jakande: Är medlemsstaten och kommissionen enligt tredje skälet i direktiv 92/43/EEG, artikel 2.3 i detta direktiv eller enligt andra gemenskapsrättsliga bestämmelser skyldiga att beakta sådana grunder när de samtycker till respektive upprättar listan över områden av gemenskapsintresse?

Om fråga 3 besvaras jakande: Kan en kommun som berörs av att ett visst område har upptagits på nämnda lista enligt gemenskapsrätten, efter det slutgiltiga upprättandet av listan, vid domstol göra gällande att listan strider mot gemenskapsrätten med anledning av att kommunens intressen inte har beaktats eller inte har beaktats i tillräcklig utsträckning?

Ska fortlöpande underhållsarbete i flodmynningars farleder, vilket definitivt godkänts i nationell rätt redan innan införlivandefristen för direktiv 92/43/EEG löpte ut, efter det att området upptagits på listan över områden av gemenskapsintresse underkastas en konsekvensbedömning i enlighet med artikel 6.3 och 6.4 i direktivet?

(1) EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/25

Talan väckt den 29 maj 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-232/08)

(2008/C 209/37)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och K. Banks)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 2371/2002 (1) och artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 (2) genom att tillåta att fiskefartyg har en maskineffekt som överskrider gränserna enligt artikel 29.2 i förordning (EG) nr 850/98 (3), och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att den nederländska regeringen har åsidosatt sin skyldighet att följa gemensamma beslut genom att den medvetet tillåter att bestämmelsen om högsta tillåtna maskineffekt vid fiskeri av rödspätta överskrids.

Det framgår av de uppgifter som lämnats av den nederländska regeringen att nederländska ”Eurokutters”, som deltar i privata arrangemang först ska följa den högsta tillåtna maskineffekten på 300 hk från den 1 maj 2009. Det framgår emellertid av upplysningarna att det systematiskt används en toleransmarginal på 12.5 % vid kontroller av att bestämmelsen följs och att det således inte vidtas några åtgärder när den högsta tillåtna maskineffekten överskrids.

(1) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59).

(2) Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118).

(3) Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av maritime organismer (EGT L 125, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 30 maj 2008 – Milan Kyrian mot Celní úřad Tábor

(Mål C-233/08)

(2008/C 209/38)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud, Republiken Tjeckien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Milan Kyrian

Motpart: Celní úřad Tábor

Tolkningsfrågor

Ska artikel 12.3 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (1) tolkas så att, då åtgärder för att verkställa en fordran bestrids inför en domstol i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, denna domstol har rätt att, i enlighet med den nationella lagstiftningen i medlemsstaten, pröva om det dokument som medger verkställighet (exekutionstiteln) är verkställbart och har delgetts gäldenären på ett korrekt sätt?

Följer av gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper, i synnerhet principerna om rätten till en rättvis rättegång, god förvaltning och rättsstatsprincipen, att delgivning av det dokument som medger verkställighet (exekutionstiteln) med gäldenären på ett språk som denne inte förstår och som inte är ett officiellt språk i den stat där gäldenären delges, utgör en brist som kan göra det tillåtet att vägra att verkställa på grundval av en sådan exekutionstitel?

(1) EGT L 73, s. 18; svensk specialutgåva, område 2, volym 2, s. 66.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 juni 2008 – Google France och Google Inc. mot Luis Vuitton Malletier

(Mål C-236/08)

(2008/C 209/39)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (chambre commerciale, financière et économique)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Google France och Google Inc.

Motpart: Luis Vuitton Malletier

Tolkningsfrågor

Ska artikel 5.1 a och b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1) och artikel 9.1 a och b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (2) tolkas så, att en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst ska anses använda varumärken på ett sätt som innehavaren har rätt att förhindra när den ställer sökord till annonsörernas förfogande, genom vilka registrerade varumärken återges eller imiteras, och enligt avtalet för söktjänsten ser till att utifrån dessa sökord skapa och med förtur visa reklamlänkar till webbplatser varifrån förfalskade produkter erbjuds?

2)	För det fall det rör sig om varumärken med renommé, kan innehavaren förhindra sådan användning med stöd av artikel 5.2 i direktivet och artikel 9.1 c i förordningen?

Kan en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst, i det fall användningen i fråga inte innebär sådan användning som varumärkesinnehavaren kan förhindra med stöd av direktivet eller förordningen, anses leverera någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 (3), på så vis att leverantören inte kan hållas ansvarig annat än om varumärkesinnehavaren informerat honom om annonsörens olagliga användning av varumärket?

(1) EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

(2) EGT L 11, 1994, s. 1.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktivom elektronisk handel”) (EGT L 178, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 juni 2008 – Google France mot Viaticum och Luteciel

(Mål C-237/08)

(2008/C 209/40)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (chambre commerciale, financière et économique)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Google France

Motpart: Viaticum och Luteciel

Tolkningsfrågor

Ska artikel 5.1 a och b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1) tolkas så, att en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst ska anses använda varumärken på ett sätt som innehavaren har rätt att förhindra när den ställer sökord till annonsörernas förfogande, genom vilka registrerade varumärken återges eller imiteras, och genom avtalet för söktjänsten ser till att utifrån dessa sökord skapa och med förtur visa reklamlänkar till webbplatser varifrån förfalskade produkter erbjuds?

Kan en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst, i det fall användningen i fråga inte innebär sådan användning som varumärkesinnehavaren kan förhindra med stöd av direktivet eller [rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken] (2), anses leverera någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 (3), på så vis att leverantören inte kan hållas ansvarig annat än om varumärkesinnehavaren informerat honom om annonsörens olagliga användning av varumärket?

(1) EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

(2) EGT L 11, 1994, s. 1.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 juni 2008 – Google France mot CNRRH, Pierre-Alexis Thonet, Bruno Raboin och Tiger, franchisetagare till ”Unicis”

(Mål C-238/08)

(2008/C 209/41)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (chambre commerciale, financière et économique) (Frankrike)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Google France

Motparter: CRNNH Pierre-Alexis Thonet, Bruno Raboin och Tiger, franchisetagare till ”Unicis”

Tolkningsfrågor

När en näringsidkare enligt ett avtal om en avgiftsbelagd söktjänst på Internet bokar ett sökord och detta innebär att det, när sökordet används vid en förfrågning, visas en länk som orienterar användaren till en webbplats som näringsidkaren i fråga driver i syfte att erbjuda varor eller tjänster och sökordet återger eller imiterar ett varumärke som tredje man registrerat som beteckning för varor som är identiska eller av liknande slag och detta sker utan tillstånd från varumärkesinnehavaren, utgör då bokningen ett intrång i den ensamrätt som den sistnämnda garanteras genom artikel 5 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 (1)?

Ska artikel 5.1a och b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar tolkas så, att en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst ska anses använda varumärken på ett sätt som innehavaren har rätt att förhindra när den ställer sökord till annonsörernas förfogande, genom vilka registrerade varumärken återges eller imiteras, och genom avtalet för söktjänsten ser till att utifrån dessa sökord skapa och med förtur visa reklamlänkar till webbplatser varifrån förfalskade produkter erbjuds?

Kan en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst, i det fall användningen i fråga inte innebär sådan användning som varumärkesinnehavaren kan förhindra med stöd av direktivet eller [rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken] (2), anses leverera någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2000/31 av den 8 juni 2000 (3), på så vis att leverantören inte kan hållas ansvarig annat än om varumärkesinnehavaren informerat honom om annonsörens olagliga användning av varumärket?

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

(2) EGT L 11, 1994, s. 1.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/28

Talan väckt den 4 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-244/08)

(2008/C 209/42)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Aresu och M. Afonso)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien, med avseende på återbetalning av mervärdesskatt till en skattskyldig som är etablerad i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland även om det föreligger ett fast driftsställe, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1 i rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG (1) av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium och artikel 1 i rådets trettonde direktiv 86/560/EEG (2) av den 17 november 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – Regler om återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium, genom att den kräver att en skattskyldig som har sin etableringsort i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, men som har ett fast driftsställe från vilket varor och tjänster tillhandahållits i Italien under den berörda perioden, ska erhålla återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med det system som anges i nämnda direktiv i stället för genom avdrag, i de fall där varorna och tjänsterna inte förvärvas genom det fasta driftsstället i Italien, utan direkt genom det huvudsakliga etableringsstället,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har väckt förevarande talan i syfte att domstolen ska fastställa att en italiensk åtgärd är oförenlig med gemenskapsrätten. Den ifrågavarande italienska åtgärden innebär att en mervärdesskattskyldig som har sin etableringsort i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, men som har ett fast driftsställe i Italien från vilket varor och tjänster tillhandahållits under den berörda perioden i Italien, ska erhålla återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med det system som anges i direktiven 79/1072/EEG (åttonde mervärdesskattedirektivet) och 86/560/EEG (trettonde mervärdesskattedirektivet), i stället för genom det vanliga systemet för avdrag som föreskrivs i direktiv 77/388/EEG (3) (sjätte mervärdesskattedirektivet), i de fall där varorna och tjänsterna inte förvärvas genom det fasta driftsstället i Italien, utan direkt genom det huvudsakliga etableringsstället i utlandet.

Denna åtgärd, vilken innebär att fullgörandet av de berörda skattskyldigas skattemässiga skyldigheter blir omständligare, är enligt kommissionen oförenlig med bestämmelserna i och de principer som ligger till grund för nämnda mervärdesskattedirektiv. Med stöd av dessa direktiv ska nämligen en utländsk skattskyldig som innehar ett fast driftsställe i Italien, och som bedriver kommersiell verksamhet från detsamma i Italien, kunna använda det vanliga systemet för avdrag som återfinns i sjätte direktivet, även om viss verksamhet bedrivs direkt från det huvudsakliga etableringsstället.

(1) EGT L 331, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84.

(2) EGT L 326, s. 40; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 130.

(3) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28, rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/29

Talan väckt den 3 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland

(Mål C-246/08)

(2008/C 209/43)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Aalto och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Finland har brustit i sina förpliktelser enligt artikel 2.1 samt artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i sjätte direktivet 77/388/EEG (1), genom att inte låta den juridisk rådgivning som tillhandahålls av statliga rådgivningsbyråer (vars medarbetare fungerar som offentliga biträden) och som delvis sker mot betalning, omfattas av mervärdesskatt, medan motsvarande tjänster som tillhandahålls av privata aktörer omfattas av mervärdesskatt, och

—	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den som erhåller rättshjälp i Finland, kan i mål i vilka huvudförhandling hålls vid domstol, välja mellan hjälp av ett offentligt biträde eller ett privat biträde. I dessa fall är de tjänster som tillhandahålls av det offentliga biträdet, som delvis sker mot betalning, befriade från mervärdesskatt, medan de tjänster som en privat aktör tillhandahåller delvis mot betalning omfattas av mervärdesskatten. Enligt kommissionens åsikt handlar det i det föreliggande målet om en olika behandling i mervärdesskattsmässigt hänseende av likvärdiga tjänster som har en effekt på samhällets resurser.

De tjänster som de juridiska byråerna för rättshjälp tillhandahåller vid förhandlingar vid domstol omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 4.5 första stycket i sjätte direktivet. De ifrågavarande tjänsterna är uppenbart endast befriade från mervärdesskatt om de tillhandahålls kostnadsfritt. Om mottagaren av rättshjälpen däremot betalar för tjänsterna, kan de statliga juridiska rådgivningsbyråerna inte längre komma i åtnjutande av en befrielse från mervärdesskatt.

Enligt artikel 4.5 andra stycket i sjätte direktivet gäller att offentliga organ skall anses som beskattningsbara personer om en annan behandling skulle innebära en allvarlig snedvridning av konkurrensen. Även i det förevarande målet är utgångspunkten den att det i fråga om de statliga juridiska rådgivningsbyråerna handlar om sådan verksamhet. Kommissionen anser att en behandling som icke beskattningsbar person skulle leda till en allvarlig snedvridning av konkurrensen. Av denna anledning ska de anses omfattas av mervärdesskatten.

(1) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/29

Talan väckt den 9 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-248/08)

(2008/C 209/44)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Eleni Tserepa-Lacombe och A. Markoulli)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2 a och c, 5.2 c, 6.2 b, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 17, 18 och 26 i förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2 a och c, 5.2 c, 6.2 b, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 17, 18 och 26 i förordning (EG) nr 1774/2002 (1) om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (nedan kallad förordningen). Förevarande talan avser två fördragsbrott (nr 2001/5217 och 2006/2221) avseende att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt nämnda bestämmelser i förordningen.

I förordningen föreskrivs att animaliskt avfall utan onödigt dröjsmål ska samlas in, transporteras bort och identifieras, och därefter bortskaffas efter att ha bearbetats på det sätt som föreskrivs i förordningen beroende på till vilken kategori det hör (artiklarna 4.2 c, 5.2 c och 6.2 b). På samma sätt föreskrivs att specificerat riskmaterial ska bortskaffas genom förbränning (artikel 4.2 a). Dessutom föreskrivs i samma förordning villkoren för godkännande av hanteringsställen och lagringsanläggningar, förbrännings- och samförbränningsanläggningar, bearbetningsanläggningar för kategori 1- och kategori 2-material, oleokemiska anläggningar för kategori 2 och kategori 3 samt biogas- och komposteringsanläggningar (artiklarna 10–15). Analogt definieras i samma förordning även villkoren för de behöriga myndigheternas godkännande av kategori 3-material, sällskapsdjursfoder och tekniska anläggningar. Vidare, enligt samma förordning, anges att det ankommer på behörig myndighet att genomföra regelbundna inspektioner och utöva regelbunden tillsyn i syfte att säkerställa att dessa bestämmelser iakttas mot bakgrund av vissa fastställda kriterier och att vidta nödvändiga åtgärder om bestämmelserna inte iakttas (artikel 26).

Kommissionen framhåller, mot bakgrund av ett betydande antal rapporter från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, att Republiken Grekland varken vid utgången av den frist som fastställts i den formella underrättelsen och i det motiverade yttrandet eller därefter har vidtagit nödvändiga åtgärder för att fördragsbrottet ska upphöra och således för att uppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda artiklar i förordningen.

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor har sedan år 2004 genomfört inspektioner i Grekland och har fastställt bristfällig tillämpning av bestämmelserna i förordningen. Det har visserligen konstaterats att vissa framsteg gjorts som en följd av de uppmaningar som kontoret riktat till de grekiska myndigheterna mot bakgrund av vad som konstaterats i samband med inspektionerna, och att en särskild lagstiftning införts i oktober år 2006 i syfte att vidta nödvändiga administrativa åtgärder för att kunna tillämpa bestämmelserna i förordningen, särskilt vad beträffar godkännande av anläggningar för bearbetning av avfall. Inspektörerna från nämnda kontor har emellertid vid upprepade tillfällen på plats fram till april år 2007 då den senaste inspektionen genomfördes, konstaterat att de grekiska myndigheterna inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda artiklar i förordningen.

Det ska även påpekas att den bristande och otillräckliga tillämpningen av ovannämnda bestämmelser i stor utsträckning beror på de behöriga myndigheternas ineffektiva samordning på regional nivå. Dessutom, såsom framgår av de grekiska myndigheternas svar med anledning av de konstateranden som gjorts efter kontoret för livsmedels- och veterinärfrågors inspektioner, att de behöriga myndigheternas officiella kontroll och vidtagande av sanktionsåtgärder enligt de nationella bestämmelserna inte är sådana att en effektiv tillämpning av förordningen säkerställs.

(1) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/30

Talan väckt den 10 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-249/08)

(2008/C 209/45)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Banks och C. Cattabriga)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 2241/87 (1) av den 23 juli 1987 om fastställande av vissa åtgärder för kontroll av fisket och artiklarna 2.1, 31.1 och 31.2 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 (2) av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, dels genom att inte ha säkerställt ändamålsenlig kontroll, inspektion och övervakning av fisket inom sitt territorium och inom de marina farvatten som lyder under dess överhöghet och jurisdiktion, särskilt vad beträffar iakttagande av de bestämmelser som reglerar innehav ombord och användning av drivgarn, dels genom att inte på ett effektivt sätt ha säkerställt att nödvändiga åtgärder antagits med avseende på dem som är ansvariga för överträdelserna av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området för innehav ombord och användning av drivgarn, särskilt avseende tillämpningen av avskräckande påföljder på nämnda personer.

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Ända sedan införandet år 1992 av förbudet mot innehav ombord och användning av drivgarn som är längre än 2,5 km och sedan år 2001 av drivgarn oavsett längd, har detta förbud systematiskt och i mycket stor omfattning överträtts av den italienska fiskeflottan.

Enligt kommissionen följer den omständigheten att överträdelserna är så omfattande och allvarliga direkt av att det italienska övervakningssystemet med avseende på detta förbud är ineffektivt och att de påföljder som föreskrivs i den italienska rättsordningen vid överträdelser av detta förbud inte är ändamålsenliga.

Kommissionen påpekar härvid att övervakningen av användningen av drivgarn utförs av ett flertal aktörer som konkurrerar med varandra, att denna uppgift getts lägre prioritet än övriga uppgifter som dessa aktörer anförtrotts och att samordningen är bristfällig. Bristen på personal, tid och nödvändiga medel bidrar även till att hindra genomförandet av en effektiv kontroll.

Även en lämplig strategisk planering av verksamheten för kontroll av användningen av drivgarn saknas. I detta avseende påpekar kommissionen att kontrollverksamheten borde vara noggrant planerad med beaktande av särskilda riskfaktorer och utföras mot bakgrund av en fullständig, integrerad och rationell strategi. Verksamheten borde dessutom koncentreras huvudsakligen till vissa perioder av året och till vissa särskilda regioner och platser. De italienska myndigheterna har emellertid inte vidtagit några åtgärder i detta avseende.

De myndigheter som har att övervaka användningen av nätredskap kallade spadare har inte heller tillgång till information om fiskefartygens position genom det system för övervakning via satellit (SCP) som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 2847/93. Av undersökningar som gjorts av kommissionen följer vidare att ett relativt stort antal fiskefartyg ännu inte har försetts med sådan utrustning för lokalisering via satellit som är nödvändig för att systemet SCP ska kunna fungera. Vad beträffar insamling och datorisering av loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor, vilket föreskrivs i förordning nr 2847/93, och a fortiori analysen av dessa uppgifter jämförda med den information som erhålls genom systemet SCP, råder det stor brist på effektivitet.

6.	De italienska myndigheternas verksamhet för övervakning av användningen av ”spadare” förefaller således vara otillräcklig. Detsamma gäller påföljderna vid överträdelser av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna avseende innehav och användning av sådana nätredskap.

Kommissionen påpekar, för det första, att, i strid med vad som anges i artikel 9a i förordning nr 3094/86 (3) och de bestämmelser i vilka dess innehåll därefter återgetts och utvidgats, föreskrivs i gällande italiensk lagstiftning på området för sanktionsåtgärder förbud i huvudsak endast mot användning och försök till användning av drivgarn och det omfattar inte endast innehav ombord av sådan utrustning.

För det andra, när det konstaterats föreligga en överträdelse av förbudet mot användning av drivgarn, informerar de lokala övervakningsmyndigheterna inte alltid de behöriga myndigheterna om detta, framför allt på grund av det rådande sociala trycket. Under alla omständigheter följs sådan information inte upp och påföljder påförs inte på något effektivt sätt. Antalet och omfattningen av de påföljder som påförts är obetydlig.

Kommissionen gör följaktligen gällande att det helt klart har visats att det system för kontroll och sanktionsåtgärder som tillämpas i Italien i syfte att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området för drivgarn ska iakttas, är otillräckligt för att säkerställa att de skyldigheter uppfylls som åligger medlemsstaterna enligt artikel 1.1 i förordning nr 2241/87 och artiklarna 2.1, 31.1 och 31.2 i förordning nr 2847/93.

(1) EGT L 207, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 3, s. 32.

(2) EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118.

(3) Rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna – EGT L 288, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 2, s. 128.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale della Campania (Italien) den 16 juni 2008 – Futura Immobiliare srl Hotel Futura m.fl. mot Comune di Casoria

(Mål C-254/08)

(2008/C 209/46)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale della Campania

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Futura Immobiliare srl Hotel Futura m.fl.

Svarande: Comune di Casoria

Tolkningsfråga

Är de nationella bestämmelserna i artikel 58 och följande artiklar i lagstiftningsdekret nr 507 av år 1993 och övergångsbestämmelserna om förlängning av giltighetstiden för dessa artiklar i artikel 11 i presidentdekret nr [158] av år 1999, i ändrad lydelse, och i artikel 1.184 i lag nr 296 av år 2006, genom vilka ett system av fiskal karaktär som inrättats i syfte att täcka kostnaderna för tjänsten för bortskaffande av avfall bibehålls och införandet av ett avgiftssystem skjuts upp som innebär att de som producerar och lämnar avfall bär kostnaden för tjänsten, förenliga med artikel 15 i direktiv 75/442/EEG (1), i dess lydelse enligt artikel 1 i direktiv 91/156/EEG (2) och med principen ”förorenaren betalar”?

(1) EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

(2) EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/32

Talan väckt den 17 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-257/08)

(2008/C 209/47)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: N. Yerrell och L. Prete)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG (1) av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, i andra hand, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktivet löpte ut den 1 april 2007.

(1) EUT L 102, s. 35.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/32

Talan väckt den 17 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-259/08)

(2008/C 209/48)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Patakia och D. Recchia)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3.1, 3.2, 4.1, 5 och 8.1 i rådets direktiv 79/409/EEG (1) av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet fullt ut och/eller på ett korrekt sätt,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Kommissionen har undersökt huruvida de åtgärder som Republiken Grekland har vidtagit för att följa direktiv 79/409/EEG är förenliga med gemenskapsrätten. Härvid upptäcktes att vissa bestämmelser i direktivet inte införlivats fullt ut och/eller på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen.

Kommissionen har särskilt framhållit att Republiken Grekland inte har införlivat artikel 3.1 i direktiv 79/409/EEG med den nationella rättsordningen, genom att denna medlemsstat inte har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att skydda, bevara och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för samtliga de fågelarter som avses i artikel 1 i samma direktiv.

Kommissionen gör även gällande att artikel 3.2 i direktiv 79/409/EEG inte har införlivats fullt ut och på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen, eftersom åtgärden för införlivande inte innebär att det är möjligt att kontrollera klassificeringen av ett område såsom ett särskilt skyddsområde, åtgärden inte innehåller någon bestämmelse om skydd för livsmiljöer som återfinns utanför de särskilda skyddsområdena men i anslutning till dessa och åtgärden inte heller innehåller någon bestämmelse om åtgärder för att återställa förstörda biotoper och skapa nya, även om det rör sig om frågor av stor betydelse i direktivet.

Kommissionen betonar även att artikel 4.1 i direktiv 79/409/EEG inte har införlivats på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen, då det inte föreskrivits något formellt förfarande för klassificeringen av områden såsom särskilda skyddsområden, det inte finns någon uttrycklig hänvisning till och samband mellan arterna i bilaga I och skyldigheterna till klassificering såsom särskilda skyddsområden och det inte anges någon hänvisning till skyldigheten att ta hänsyn till tendenser och variationer i populationsnivåerna hos de skyddade arterna.

Kommissionen konstaterar därefter att artikel 5 i direktiv 79/409/EEG inte har införlivats fullt ut och på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen, eftersom den grekiska lagstiftningen inte innehåller någon allmän bestämmelse om skydd för fågelarter såsom föreskrivs i direktivet, utan inriktar sig mot jakt. Därutöver har förbudet mot att avsiktligt döda skyddade fågelarter och samla in deras ägg inte införlivats med den nationella rätten.

Slutligen gör kommissionen gällande att artikel 8.1 i direktiv 79/409/EEG inte har införlivats på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen, då det i den grekiska lagstiftningen inte återfinns något generellt förbud mot användningen av alla medel, arrangemang eller metoder som används för storskalig eller icke-selektiv fångst eller dödande av fåglar eller som kan orsaka lokal utrotning av en art.

7.	Kommissionen gör följaktligen gällande att Republiken Grekland har underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder för att införliva artiklarna 3.1, 3.2, 4.1, 5 och 8.1 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, fullt ut och /eller på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen.

(1) EGT L 103, av den 25 april 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 13 juni 2008 – CopyGene A/S mot Skatteministeriet

(Mål C-262/08)

(2008/C 209/50)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret (Danmark)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CopyGene A/S

Motpart: Skatteministeriet

Tolkningsfrågor

Ska begreppet ”närbesläktade verksamheter” till sjukhusvård i den mening som avses i artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet tolkas så att den sjukhusvård som tjänsten är närbesläktad med ska existera och vara konkret genomförd, påbörjad eller planerat påbörjad eller är det tillräckligt att tjänsten potentiellt är närbesläktad med en möjlig men ännu inte existerande och planerad framtida sjukhusvård, således att de tjänster som tillhandahålls av en stamcellsbank och som består i tillvaratagande, transport, analys och förvaring av navelsträngsblod från nyfödda att användas autologt, omfattas av begreppet?

Har det någon betydelse att de beskrivna tjänsterna endast kan genomföras i anslutning till en födsel?

2)	Ska artikel 13 A.1 b tolkas så att bestämmelsen omfattar allmänna preventiva tjänster när tjänsterna tillhandahålls innan sjukhusvården eller sjukvården och innan sjukhusvården eller sjukvården aktualiserats såväl tidsmässigt som hälsomässigt?

Ska begreppet ”andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar” i artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet tolkas så att begreppet omfattar privata stamcellsbanker vars tjänster – som utförs av legitimerad sjukvårdpersonal, såsom sjuksköterskor, barnmorskor och bioanalytiker – består av tillvaratagande, transport, analys och förvaring av navelsträngsblod från nyfödda för autolog användning vid en eventuell framtida sjukhusvård, när stamcellbankerna inte mottar någon ersättning från den offentliga sjukförsäkringen och när de tjänster som stamcellsbankerna tillhandahåller inte täcks av den offentliga sjukförsäkringen?

Har det någon betydelse om en privat stamcellsbank har beviljats tillstånd av behöriga myndigheter i en medlemsstat att hantera mänskliga vävnader och celler – i form av bearbetning, konservering och förvaring av stamceller från navelsträngsblod för autolog användning – enligt den nationella lagstiftning genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler införlivades med nationell rätt (1)?

Har det någon betydelse för svaret på frågorna 1–3 ovan om de berörda tjänsterna levereras för att eventuellt användas allogent och tillhandahålls av en privat stamcellsbank som har beviljats tillstånd av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat att hantera mänskliga vävnader och celler – i form av bearbetning, konservering och förvaring av stamceller från navelsträngsblod att användas allogent – enligt den nationella lagstiftning genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering och distribution av mänskliga vävnader och celler införlivades med nationell rätt?

(1) EUT L 102, 7.4.2004, s. 1.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Sverige) den 19 juni 2008 – Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening/Stockholms kommun genom dess marknämnd

(Mål C-263/08)

(2008/C 209/51)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening

Svarande: Stockholms kommun genom dess marknämnd

Tolkningsfrågor

Skall MKB-direktivets (1) bilaga II punkt 10 tolkas så att däri innefattas vattenverksamhet som innebär bortledning av inläckande grundvatten från en kraftledningstunnel och infiltration (tillförsel) av vatten i jord eller berg för att kompensera för eventuell grundvattensänkning samt utförande och bibehållan de av anläggningar för bortledandet och infiltrationen?

Om svaret på fråga 1 är ja: Innebär bestämmelsen i artikel 10a i MKB-direktivet – att den berörda allmänheten under vissa förutsättningar skall ha rätt att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut prövad i domstol, eller av något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag – även krav på att den berörda allmänheten skall ha rätt att överklaga en domstols avgörande av en tillståndsfråga i ett fall där den berörda allmänheten har fått möjlighet att delta i domstolens handläggning av tillståndsfrågan och yttra sig där?

Om svaren på frågorna 1 och 2 är ja: Skall artiklarna 1.2, 6.4 och 10a i MKB-direktivet tolkas så att olika nationella krav kan ställas upp när det gäller den berörda allmänhet som avses i artikel 6.4 respektive artikel 10a med följd att små lokalt etablerade miljöskyddsföreningar har rätt att delta i den beslutsprocess som avses i artikel 6.4 avseende projekt som kan medföra betydande miljöpåverkan i det område där föreningen verkar men inte en sådan rätt att överklaga som avses i artikel 10a?

(1) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40, Svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/35

Talan väckt den 19 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-266/08)

(2008/C 209/52)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och E. Adsera Ribera)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17 i rådets direktiv 2004/81/EG (1) av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2004/81/EG löpte ut den 5 augusti 2006.

(1) EUT L 261, s. 19.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/35

Talan väckt den 24 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Ungern

(Mål C-270/08)

(2008/C 209/53)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Wils och V. Bottka)

Svarande: Republiken Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet i den nationella rättsordningen löpte ut den 12 juni 2007.

(1) EUT L 149, s. 22.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/35

Talan väckt den 24 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-272/08)

(2008/C 209/54)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och E. Adsera Ribera)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 38 i rådets direktiv 2004/83/EG (1) av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2004/83/EG löpte ut den 10 oktober 2006.

(1) EUT L 304, s. 12.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

Talan väckt den 25 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-273/08)

(2008/C 209/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Rozet och A. Alcover San Pedro)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.1, 6.2 och 6.3, artikel 7.1 och 7.2, samt artikel 8.1 och 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (1), genom att inte till Europeiska gemenskapernas kommission överlämna vare sig sina program för att minska nationella utsläpp av svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx), flyktiga organiska föreningar (VOC) och ammoniak (NH3), sina nationella utsläppsinventeringar avseende SO2, NOx, VOC och NH3 eller sina årliga utsläppsprognoser avseende SO2, NOx, VOC och NH3 för år 2010, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att inom de frister som fastställs i direktiv 2001/81/EG överlämna tre typer av handlingar angående upprättandet av nationella utsläppstak avseende svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx), flyktiga organiska föreningar (VOC) och ammoniak (NH3).

Svaranden har för det första underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 6.1, 6.2 och 6.3 i direktivet att utarbeta program för att stegvis minska nationella utsläpp av ovan nämnda föroreningar.

För det andra och tredje har svaranden vad avser samma föroreningar underlåtit att beakta bestämmelserna i artikel 7.1 och 7.2 vad gäller att utarbeta och årligen uppdatera de nationella utsläppsinventeringarna och utsläppsprognoserna för 2010.

Slutligen har svaranden underlåtit att uppfylla sin skyldighet att överlämna dessa tre typer av handlingar till kommissionen inom de tidsfrister som föreskrivs i artikel 8.1 och 8.2 i direktivet.

(1) EGT L 309, s. 22.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

Talan väckt den 27 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-282/08)

(2008/C 209/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Roels och W. Wils)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2005/29/EG löpte ut den 12 juni 2007. När denna talan väcktes hade svaranden fortfarande inte vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet, eller i vart fall inte underrättat kommissionen om sådana åtgärder.

(1) EUT L 149, s. 22.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Svea Hovrätt – Miljööverdomstolen (Sverige) den 30 juni 2008 – Kemikalieinspektionen/Nordiska Dental AB

(Mål C-288/08)

(2008/C 209/57)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Svea Hovrätt – Miljööverdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Kemikalieinspektionen

Svarande: Nordiska Dental AB

Tolkningsfrågor

Skall bestämmelserna i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicinsktekniska produkter (1) tolkas så att de utgör hinder mot tillämpningen av ett nationellt förbud att yrkesmässigt föra ut amalgam med kvicksilver för dentalt bruk ur landet som motiveras av skyddet för miljön och för hälsan?

b)	Påverkas denna tolkning av att produkten är CE-märkt?

Om svaret på den första frågan är nej, är 8 och 11 §§ förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, som grundar sig på de tidigare angivna syftena, förenliga med artiklarna 29 och 30 i EG-fördraget när bestämmelserna tillämpas på amalgam med kvicksilver för dentalt bruk som är CE-märkt?

(1) EGT L 169, s. 1 (Svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 85).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/39

Förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 – Alitalia mot kommissionen

(Mål T-301/01) (1)

(Statligt stöd - Kapitalrekonstruktion av Alitalia av de italienska myndigheterna - Beslut i vilket stödet förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden - Beslut fattat till följd av en dom från förstainstansrätten genom vilken ett tidigare beslut ogiltigförklarades - Upptagande till sakprövning - Åsidosättande av artikel 233 EG - Åsidosättande av artiklarna 87 EG och 88 EG - Villkor för godkännande av stödet - Motiveringsskyldighet)

(2008/C 209/65)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Alitalia – Linee aeree italiane Spa (Rom, Italien) (ombud: advokaterna M. Siragusa, G.M. Roberti, G. Scassellati Sforzolini, F. Moretti och F. Sciaudone)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Di Bucci biträdd av advokaterna A. Abate och G. Conte)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/723/EG av den 18 juli 2001 om kapitalrekonstruktion av flygbolaget Alitalia (EGT L 271, s. 28)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Alitalia – Linee aeree italiane SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 44, 16.2.2002.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/39

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – Deutsche Post mot kommissionen

(Mål T-266/02) (1)

(Statligt stöd - De tyska myndigheternas åtgärder till fördel för Deutsche Post AG - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om återkrav av stödet - Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse - Ersättning för merkostnader som uppkommit till följd av en icke kostnadstäckande försäljningspolitik inom sektorn för pakettjänster från dörr till dörr - Medför inga fördelar)

(2008/C 209/66)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Post AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Sedemund och T. Lübbig)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Kreuschitz och J. Flett)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.D. Plessing och M. Lumma)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Bundesverband Internationaler Express- und Kurierdienste eV (BIEK) (Frankfurt-am-Main, Tyskland) (ombud: advokaterna F. Mitzkus, T. Wambach och R. Wojtek) och UPS Europe NV/SA (Bryssel, Belgien), (ombud: inledningsvis advokaterna T. Ottervanger och A. Bijleveld, därefter T. Ottervanger)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2002/753/EG av den 19 juni 2002 om Förbundsrepubliken Tysklands åtgärder till fördel för Deutsche Post AG (EGT L 247, s. 27).

Domslut

1)	Kommissionens beslut 2002/753/EG av den 19 juni 2002 om Förbundsrepubliken Tysklands åtgärder till fördel för Deutsche Post AG ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Deutsche Posts rättegångskostnad.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland, Bundesverband Internationaler Express- und Kurierdienste eV (BIEK) och UPS Europe NV/SA ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 274, 9.11.2002 .

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/40

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Saint-Gobain Gyproc Belgium mot kommissionen

(Mål T-50/03) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för gipsplattor - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Böter - Överträdelsens allvar och varaktighet - Förmildrande omständigheter)

(2008/C 209/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Saint-Gobain Gyproc Belgium NV, tidigare BPB Belgium NV, dessförinnan Gyproc Benelux NV (Beveren-Kallo, Belgien) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis, P. L'Ecluse och M. Favart)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis F. Castillo de la Torre och C. Ingen-Housz, därefter F. Castillo de la Torre och F. Arbault)

Saken

Talan enligt artiklarna 229 EG och 230 EG med yrkande om nedsättning av de böter som Gyproc ålades genom kommissionens beslut 2005/471/CE av den 27 november 2002, gällande ett förfarande enligt artikel 81 [EG] avseende BPB PLC, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (Ärende nr COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor) (EUT 2005, L 166, s. 8).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Saint-Gobain Gyproc Belgium NV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 101, 26.4.2003.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/40

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Knauf Gips mot kommissionen

(Mål T-52/03) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för gipsplattor - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Tillgång till handlingarna i ärendet - En enda, fortlöpande överträdelse - Ansvar - Böter - Riktlinjer för beräkning av böter - Samarbete under det administrativa förfarandet)

(2008/C 209/68)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Knauf Gips KG, tidigare Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG (Iphofen, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Klusmann och F. Wiemer, därefter M. Klusmann)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis F. Castillo de la Torre och S. Rating, därefter F. Castillo de la Torre och R. Sauer)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2005/471/EG av den 27 november 2002 gällande ett förfarande enligt artikel 81 [EG] mot BPB PLC, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (Ärende nr COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor) (EUT L 166, 2005, s. 8) eller, i andra hand, nedsättning av de böter som ålagts sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Knauf Gips KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 124, 24.5.2003.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/41

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – BPB mot kommissionen

(Mål T-53/03) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för gipsplattor - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - En enda, fortgående överträdelse - Upprepning av överträdelse - Böter - Riktlinjer för beräkning av böter - Meddelande om samarbete)

(2008/C 209/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BPB plc (Slough, Förenade kungariket) (ombud: T. Sharpe, QC, och A. Noury, solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: F. Castillo de la Torre, ombud, biträdd av J. Flynn, QC, och C. Kilroy, barrister)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2005/471/EG av den 27 november 2002 gällande ett förfarande enligt artikel 81 [EG] mot BPB plc, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (Ärende nr COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor) (EUT L 166, 2005, s. 8) eller, i andra hand, om upphävande eller nedsättning av de böter som ålagts sökanden.

Domslut

De böter som ålagts BPB genom artikel 3 i kommissionens beslut 2005/471/EG av den 27 november 2002 gällande ett förfarande enligt artikel 81 [EG] mot BPB plc, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (Ärende nr COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor) fastställs till 118,8 miljoner euro.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen ska bära en tiondel av sin rättegångskostnad och ersätta en tiondel av BPB:s rättegångskostnad.

4)	BPB ska bära nio tiondelar av sin rättegångskostnad och ersätta nio tiondelar av kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 101, 26.4.2003.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/41

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Lafarge mot kommissionen

(Mål T-54/03) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för gipsplattor - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Ansvar - Avskräckande verkan - Upprepning av överträdelse - Böter - Riktlinjer för beräkning av böter)

(2008/C 209/70)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lafarge SA (Paris, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaterna H. Lesguillons, J.-C. Bermond, N. Jalabert-Doury, A. Winckler, F. Brunet och I. Simic, därefter advokaterna N. Jalabert-Doury, A. Winckler och F. Brunet)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis F. Castillo de la Torre och C. Ingen-Housz, därefter F. Castillo de la Torre och F. Arbault)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt och E. Karlsson)

Saken

Talan om, i första hand, ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2005/471/EG av den 27 november 2002 gällande ett förfarande enligt artikel 81 [EG] mot BPB PLC, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (Ärende nr COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor) (EUT L 166, 2005, s. 8) och, i andra hand, upphävande eller nedsättning av de böter som sökanden har ålagts

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Lafarge SA ska bära sin egen rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

3)	Rådet ska bära sin egen rättegångskostnad.

(1) EUT C 101, 26.4.2003.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/42

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – Região autónoma dos Açores mot rådet

(Mål T-37/04) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 1954/2003 - Fiske - Förvaltningen av fiskeansträngningen - Fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen - Talan väckt av en regional myndighet - Individuellt berörda personer - Avvisning)

(2008/C 209/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Região autónoma dos Açores (Portugal) (ombud: inledningsvis M. Renouf, S. Crosby, C. Bryant, solicitors, och H. Mercer, barrister, därefter M. Renouf, C. Bryant och H. Mercer)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J. Monteiro och F. Florindo Gijón)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Seas at Risk VZW, tidigare Stichting Seas at Risk Federation (Bryssel, Belgien); WWF – World Wide Fund for Nature (Gland, Schweiz); och Stichting Greenpeace Council (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: R. Buxton, solicitor, och D. Owen, barrister)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och B. Doherty) och Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad, abogado del Estado)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1954/2003 av den 4 november 2003 om förvaltningen av fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 685/95 och (EG) nr 2027/95 (EUT L 289, s. 1).

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	La Região autónoma dos Açores ska bära sin rättegångskostnad och ersätta rådets rättegångskostnad, inbegripet kostnaden i samband med det interimistiska förfarandet.

3)	Konungariket Spanien och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i samband med det interimistiska förfarandet.

4)	Seas at Risk VZW och WWF – World Wide Fund for Nature ska bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i samband med det interimistiska förfarandet.

5)	Stichting Greenpeace Council ska bära sin rättegångskostnad i förevarande instans.

6)	Porto de Abrigo – Organização de Produtores da Pesca CRL et GÊ-Questa – Associação de Defesa do Ambiente ska bära sin rättegångskostnad i samband med det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 94, 17.4.2004.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/43

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – Compagnie maritime belge mot kommissionen

(Mål T-276/04) (1)

(Konkurrens - Missbruk av kollektiv dominerande ställning - Linjekonferens - Beslut enligt vilket det utdömdes böter med stöd av ett tidigare beslut som delvis ogiltigförklarats av domstolen - Förordning (EEG) nr 2988/74 - Rimlig frist - Rätten till försvar - Rättsäkerhet - Rättskraft)

(2008/C 209/73)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Compagnie maritime belge SA (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaten D. Waelbroeck)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis av É. Gippini Fournier, P. Hellström och F. Amato, samtliga i egenskap av ombud, därefter av É. Gippini Fournier, i egenskap av ombud)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2005/480/EG av den 30 april 2004 om ett förfarande enligt artikel 82 i fördraget (ärende COMP/D2/32448 och 32450) (sammanfattning i EUT 2005, L 171, s. 28), i vilket beslut sökanden påfördes böter för linjekonferensens CEWAL:s påstådda missbruk av en kollektiv dominerande ställning och, i andra hand, att böterna minskas

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Compagnie maritime belge SA ska ersätta två tredjedelar av sin rättegångskostnad och två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen ska bära en tredjedel av sin rättegångskostnad och en tredjedel av Compagnie maritime belge rättegångskostnad.

(1) EUT C 262 av den 23.10.2004 .

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/43

Förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 – Trubowest Handel och Makarov mot rådet och kommissionen

(Mål T-429/04) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Antidumpningstull - Antidumpningsförordning (EG) nr 2320/97 - Nationella advokatkostnader - Avvisning - Ekonomisk och ideell skada - Orsakssamband)

(2008/C 209/74)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Trubowest Handel GmbH (Köln, Tyskland) och Viktor Makarov (Köln) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos och E. Petritsi)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix, biträdd av advokaten G. Berrisch) och Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: N. Khan och T. Scharf)

Saken

Talan med stöd av artikel 288 EG om ersättning för den skada som uppkommit genom antagandet av rådets förordning (EG) nr 2320/97 av den 17 november 1997 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Ungern, Polen, Ryssland, Tjeckiska republiken, Rumänien och Slovakiska republiken, om upphävande av förordning (EEG) nr 1189/93 och om avslutande av förfarandet vad gäller sådan import med ursprung i Republiken Kroatien (EGT L 322, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Trubowest Handel GmbH och Victor Makarov ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta rådets och kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 31, 5.2.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/44

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Franchet och Byk mot kommissionen

(Mål T-48/05) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Personalmål - Utredningar gjorda av OLAF - Ärendet ’Eurostat’ - Överlämnande till nationella rättsliga myndigheter av uppgifter om omständigheter som kan leda till straffrättsliga åtgärder - De berörda tjänstemännen och OLAF:s övervakningskommitté har inte underättats i förväg - Läckor i pressen - Spridande genom OLAF och genom kommissionen - Åsidosättande av principen om oskuldspresumtion - Ideell skada - Orsakssamband)

(2008/C 209/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Yves Franchet (Nice, Frankrike) och Daniel Byk (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna G. Vandersanden och L. Levi)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.F. Pasquier)

Saken

En talan om skadestånd för den materiella och ideella skada som kommissionen och OLAF påstås ha orsakat inom ramen för utredningar i samband med ärendet ”Eurostat”.

Domslut

1)	Kommissionen ska betala 56 000 euro till Yves Franchet och Daniel Byk.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 93, 16.4.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/44

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Huvis mot rådet

(Mål T-221/05) (1)

(Dumpning - Import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea - Förordning som avslutar en interimsöversyn - Tillämpning av en metod som skiljer sig från den som använts vid den ursprungliga undersökningen - Nödvändighet av ändrade omständigheter - Justering begärd vad gäller kreditkostnader - Betalningsfrister - Bevisbörda - Principen om god förvaltningssed - Artiklarna 2.10 b och g, och 11.9 i förordning (EG) nr 384/96)

(2008/C 209/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Huvis Corp. (Gangnam-gu, Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis, F. Di Gianni och R. Antonini)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix, biträdd av advokaten G. Berrisch,)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: Righini och K. Talabér-Ricz)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan (EUT L 71, s. 1), dels en begäran, med stöd i artikel 241 EG, om att bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) ska förklaras icke tillämpliga, eftersom de utgör stöd för de ifrågasatta slutsatserna i förordning nr 428/2005.

Domslut

Artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan, förklaras ogiltig, i den mån som den antidumpningstull som fastställs för export inom gemenskapen av produkter som tillverkas och exporteras av Huvis Corp. överstiger den tull som skulle ha gällt om en justering av normalvärdet för importavgifter och indirekta skatter företagits genom att använda ”input”-metoden, som användes under den ursprungliga undersökningen.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Rådet skal bära sin rättegångskostnad samt ersätta 70 procent av sökandens rättegångskostnad.

4)	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 193, 6.8.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/46

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – Apple Computer mot harmoniseringsbyrån – TKS-Teknosoft (QUARTZ)

(Mål T-328/05) (1)

(Gemenskapsvarumärken - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket QUARTZ - Det äldre gemenskapsordmärket QUARTZ - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 209/79)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Apple Computer, Inc. (Cupertino, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: P. Rawlinson, S. Jones, J. Rutter och T.M. D'Souza Culora, solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. García Murillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: TKS-Teknosoft SA (Trélex, Schweiz) (ombud: advokaterna C. Moreau, T. van Innis och K. Manhaeve)

Saken

Talan väckt mot det beslut som harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd fattade den 27 april 2005 (ärende R 416/2004-4) angående ett invändningsförfarande mellan TKS-Teknosoft SA och Apple Computer, Inc.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Apple Computer, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 281, 18.11.2005.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/46

Förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 – Audi mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-70/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Vorsprung durch Technik - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 - Granskarens delvisa avslag på registreringsansökan - Rätten att yttra sig)

(2008/C 209/80)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Audi AG (Ingolstadt, Tyskland) (ombud: advokaterna S.O. Gillert och F. Schiwek)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 16 december 2005 (ärende R 237/2005-2), om att delvis avslå överklagandet av invändningsenhetens beslut att inte registrera ordmärket Vorsprung durch Technik för varor och tjänster som ingår i klasserna 9, 12, 14, 25, 28, 37–40 och 42

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Audi AG ska bära sin rättegångskostnad och ersätta harmoniseringsbyråns rättegångskostnad.

(1) EUT C 96, 22.4.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/47

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Sviluppo Italia Basilicata mot kommissionen

(Mål T-176/06) (1)

(Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) - Nedsättning av det finansiella gemenskapsstödet - Talan om ogiltigförklaring - Kapitalriskfond - Frist för genomförandet av investeringar - Förfarande - Principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen - Proportionalitetsprincipen - Motivering - Skadeståndstalan)

(2008/C 209/81)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Sviluppo Italia Basilicata SpA (Potenza, Italien) (ombud: advokaterna F. Sciaudone, D. Fioretti, S. Frazzani och R. Sciaudone)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Flynn och M. Velardo, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2006) 1706 av den 20 april 2006 om nedsättning av det finansiella stöd som beviljats av Europeiska regionala utvecklingsfonden till förmån för det allmänna stödet för genomförande av åtgärder i syfte att främja små och medelstora företag som är verksamma i regionen Basilicata i Italien, inom ramen för strukturella interventioner i italienska regioner såsom mål 1-regioner, och om ersättning för skada som sökanden lidit på grund av detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sviluppo Italia Basilicata SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 190 av den 12.8.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/47

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – Kommissionen mot D

(Mål T-262/06 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Ogiltigförklaring i första instans av kommissionens beslut - Yrkessjukdom - Vägran att erkänna att den sjukdom som klaganden drabbats av hade sitt ursprung i tjänsteutövningen eller att den förvärrats på grund av tjänsteutövningen - Huruvida överklagandet kan upptas till sakprövning - Huruvida den grund som prövats i första instans kan upptas till sakprövning - Rättskraft)

(2008/C 209/82)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall)

Övrig part i målet: D (ombud: advokaterna J. Van Rossum, S. Orlandi, J.-N- Louis, A. Coolen och É. Marchal)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Axa Belgium (ombud: inledningsvis advokaterna C. Goossens, P. Meessen och S. Wilmet, därefter C. Goossens och P. Meessen)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 12 juli 2006 i mål F-18/05, D mot kommissionen (REGP 2006, s. I-A-0000 och II-0000), med yrkande om upphävande av denna dom.

Domslut

1)	Den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 12 juli 2006 i mål F-18/05, D mot kommissionen upphävs.

2)	Målet återförvisas till personaldomstolen.

3)	Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

(1) EUT C 294, 2.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/48

Förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 – Hartmann mot harmoniseringsbyrån (E)

(Mål T-302/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket E - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Felaktig rättstillämpning - Avsaknad av konkret bedömning - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 209/83)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Paul Hartmann AG (Heidenheim, Tyskland) (ombud: advokaten K. Gründig-Schnelle)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 5 september 2006 (ärende R 805/2006-4), avseende en ansökan om registrering av ordmärket E som gemenskapsvarumärke

Domslut

1)	Det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 5 september 2006 (ärende R 805/2006-4) ogiltigförklaras.

2)	Harmoniseringsbyrån ska bära sin rättegångskostnad och ersätta den rättegångskostnad som har förorsakats Paul Hartmann AG.

(1) EUT C 310, 16.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/48

Förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 – Reber mot harmoniseringsbyrån – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart)

(Mål T-304/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket Mozart - Föremål för talan - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Motiveringsskyldighet - Berättigade förväntningar - Likabehandling - Legalitetsprincipen - Artiklarna 7.1 c, 51.1 a, 73 första meningen och 74.1 i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 209/84)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Paul Reber GmbH & Co. KG (Bad Reichenhall, Tyskland) (ombud: advokaten O. Spuhler)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG (Kilchberg, Schweiz) (ombud: advokaterna R. Lange och G. Hild)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 8 september 2006 (ärende R 97/2005-2) i ett ogiltighetsförfarande mellan Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG och Paul Reber GmbH & Co. KG

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Paul Reber GmbH & Co. KG ska bära sin rättegångskostnad och ersätta den rättegångskostnad som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) haft.

3)	Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/49

Förstainstansrättens dom av den 2 juli 2008 – Stradivarius España mot harmoniseringsbyrån – Ricci (Stradivari 1715)

(Mål T-340/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Stradivari 1715 - Äldre gemenskapsregistrerade figurmärkena Stradivarius - Skäl för avslag - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 209/85)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Stradivarius España (Arteixo, Spanien) (ombud: advokaterna G. Marín Raigal och P. López Ronda)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: O. Montalto och A. Sempio)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Cristina Ricci (Reggello, Italien) (ombud: advokaterna P. Roncaglia, G. Lazzaretti, M. Boretto och E. Gavuzzi)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnds beslut av den 7 september 2006 (ärende R 1024/2005-1) angående ett invändningsförfarande mellan Stradivarius España, SA och Cristina Ricci.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Stradivarius España, SA, förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 326, av den 30.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/49

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Kommissionen mot Economidis

(Mål T-56/07) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Kommissionens beslut att utnämna en enhetschef ogiltigförklarades av personalmålsdomstolen - Klagandens ansökan prövades inte - Avslag på sökandens ansökan om tjänst - Fastställandet av tjänstens nivå i medellandet om lediga tjänster - Principen att lönegrad och arbetsuppgifter inte följs åt - Överklagandet välgrundat - Tvist som kan avgöras - Talan ogillas)

(2008/C 209/86)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och G. Berscheid)

Motpart: Ioannis Economidis (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Parter som intervenerat i målet till stöd för klaganden: Europaparlamentet (ombud. C. Burgos och A. Lukošiuté), Europeiska unionens råd (ombud: M. Simm och I. Sulce) och Europeiska gemenskapernas revisionsrätt (ombud. T. Kennedy, J.- M. Steiner och B. Schäfer)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personalmålsdomstol (andra avdelningen) den 14 december 2006 i mål F-122/05, Economidis mot kommissionen (REGP 2006, s. I-0000) med yrkande att ovannämnda dom ska ogillas.

Domslut

1)	Den som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol den 14 december 2006 i mål F-122/05, Economidis mot kommissionen (REG 2005, s. I-0000) upphävs.

2)	Den talan som Ioannis Economidis har väckt vid förstainstansrätten i mål F-122/05 ogillas.

3)	Ioannis Economidis och kommissionen ska bära sina rättegångkostnader vid såväl personalmålsdomstolen som vid förstainstansrätten.

4)	Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas revisionsrätt ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 95 av den 28.4.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/50

Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 – Lancôme parfums et beauté & Cie SNC mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-160/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket COLOR EDITION - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 - Berättigat intresse av att få saken prövad - Artikel 55 i förordning nr 40/94)

(2008/C 209/88)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lancôme parfums et beauté & Cie SNC (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten E. Baud)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: CMS Hasche Sigle (Köln, Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 26 februari 2007 (ärende R 231/2006-2) om ett ogiltighetsförfarande mellan CMS Hasche Sigle och Lancôme parfums et beauté & Cie SNC.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Lancôme parfums et beauté & Cie SNC ska bära sin rättegångskostnad och ersätta rättegångskostnaden för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

(1) EUT C 140, 23.6.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/51

Förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 – AWWW mot FEACVT

(Mål T-211/07) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Av gemenskapen genomfört förfarande för anbudsinfordran - Förkastande av ett anbud - Urvalskriterier - Tilldelningskriterier - Motiveringsskyldighet)

(2008/C 209/90)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AWWW GmbH ArbeitsWelt-Working World (Göttingen, Tyskland) (ombud: advokaterna B. Schreier, V. Wellens och G. Dennis, solicitor)

Svarande: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (FEACVT) (ombud: C. Callanan, solicitor)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som FEACVT fattade den 17 april 2007 och som innebar att sökandens anbud förkastades inom ramen för ett av gemenskapen genomfört förfarande för anbudsinfordran avseende informations- och analystjänster beträffande arbetskvalitet och anställning, industrirelationer och omstrukturering på europeisk nivå.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	AWWW GmbH ArbeitsWelt-Working World ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 183, 4.8.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/51

Förstainstansrättens dom av den 4 juli 2008 – Entrance Services mot parlamentet

(Mål T-333/07) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Av gemenskapen genomfört förfarande för anbudsinfordran - Skötsel och underhåll av automatisk utrustning, snickerier och tillhörande utrustning i Europaparlamentets byggnader i Bryssel - Förkastande av ett anbud - Allvarligt fel i yrkesutövningen - Artikel 93 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002)

(2008/C 209/91)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Entrance Services (Vilvoorde, Belgien) (advokaterna A. Delvaux och V. Bertrand)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker och P. López-Carceller)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av parlamentets beslut att förkasta det anbud som sökanden avgett inom ramen för ett förfarande för anbudsinfordran avseende skötsel och underhåll av automatisk utrustning, snickerier och tillhörande utrustning i parlamentets byggnader i Bryssel, och om att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet.

Domslut

Europaparlamentets beslut att inom ramen för ett förfarande för anbudsinfordran angående skötsel och underhåll av automatisk utrustning, snickerier och tillhörande utrustning i parlamentets byggnader i Bryssel förkasta det anbud som Entrance Services avgett, och tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, ogiltigförklaras.

2)	Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 269 av den 10.11.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/52

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 8 juli 2008 – Fondazione Opera S. Maria della Carità m.fl. mot kommissionen

(Förenade målen T-234/00 R, T-235/00 R och T-283/00 R)

(Interimistiskt förfarande - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Upptagande till sakprövning)

(2008/C 209/92)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Fondazione Opera S. Maria della Carità (Venedig, Italien), Codess Sociale Cooperativa sociale Soc. Coop. rl. m.fl. (Venedig, Italien) (ombud: F.G. Gaiulli och I. Gianniotti, advokater) och Metropolitan Srl e Comitato ”Venezia Vuole Vivere” (Venedig, Italien) (ombud: advokaten A. Bianchini)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Righini och V. Di Bucci)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 2000/394/EG av den 25 november 1999 om stöd till företagen i Venedig och Chioggia enligt lag nr 30/1997 och lag nr 206/1995 avseende slopade eller minskade sociala avgifter (EGT L 150, s. 50)

Avgörande

1)	Målen T-234/00 R, T-235/00 R och T-283/00 R avskiljs från övriga mål som avses i beslutet av förstainstansrättens ordförande den 2 juli 2008. Dessa mål är alltjämt förenade sinsemellan.

2)	Ansökningarna om interimistiska åtgärder avslås.

3)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/52

Förstainstansrättens beslut av den 20 juni 2008 – Leclercq mot kommissionen

(Mål T-299/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Sökandens passivitet - Anledning saknas att döma i saken)

(2008/C 209/93)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Sylvie Leclercq (Bryssel, Belgien) (ombud: inledningsvis advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Joris och P. Costa de Oliveira)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 juli 2006 varigenom sökanden nekades tillgång till vissa handlingar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

Avgörande

1)	Anledning saknas att döma i målet.

2)	Sylvie Leclercq ska bära sin rättegångskostnad samt ersätta kommissionens rättegångskostnad. Republiken Finland ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 326, 3.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/53

Förstainstansrättens beslut av den 17 juni 2008 – FMC Chemical SPRL och Arysta Lifesciences mot EFSA

(Mål T-311/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Talan om skadestånd - Direktiv 91/414/EEG - Växtskyddsmedel - Utlåtande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Förberedande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 209/94)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FMC Chemical SPRL (Bryssel, Belgien) och Arysta Lifesciences SAS (Noguères, Frankrike) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) (ombud: inledningsvis A. Cuvillier och D. Detken, därefter A. Cuvillier och S. Gabbi)

Part som har intervenerat till stöd för sökandena: European Crop Protection Association (ECPA) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna D. Waelbroeck och N. Rampal)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Doherty)

Saken

Dels begäran om ogiltigförklaring av utlåtande från EFSA av den 28 juli 2006 angående bedömningen av det verksamma ämnet karbofuran enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236), dels begäran om ersättning för den skada som sökandena påstår sig ha lidit.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	FMC Chemical SPRL, Arysta Lifesciences SAS, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), European Crop Protection Association (ECPA) och kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/53

Förstainstansrättens beslut av den 17 juni 2008 – FMC Chemical mot EFSA

(Mål T-312/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Talan om skadestånd - Direktiv 91/414/EEG - Växtskyddsmedel - Meddelande från Europeiska myndigheten för säkra livsmedel - Rättsakter mot vilka talan ej kan väckas - Förberedande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 209/95)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FMC Chemical SPRL (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska myndigheten för säkra livsmedel (EFSA) (ombud: A. Cuvillier och D. Detken, och därefter A. Cuvillier och S. Gabbi)

Intervenient till stöd för sökanden: European Crop Protection Association (ECPA), (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna D. Waelbroeck och N. Rampal)

Intervenient till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Doherty)

Saken

Ansökan om ogiltigförklaring av beslut fattat den 28 juli 2006 av EFSA angående riskbedömningen avseende bekämpningsmedel beträffande den aktiva substansen Carbosuflan med tillämpning av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT 1991 L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236), och ansökan om ersättning för den skada som lidits.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	FMC Chemical SPRL, Europeiska myndigheten för säkra livsmedel (EFSA), European Crop Protection Association (ECPA) och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 326, av den 30 december 2006.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

Förstainstansrättens beslut av den 17 juni 2008 – Dow AgroSciences Ltd mot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

(Mål T-397/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Skadeståndstalan - Direktiv 91/414/EEG - Växtskyddsmedel - Yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Förberedande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 209/96)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Dow AgroSciences Ltd (Hitchin, Hertfordshire, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (ombud: inledningsvis A. Cuvillier och D. Detken, därefter A. Cuvillier och S. Gabbi)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska gemenskapernas kommission nom (ombud: L. Parpala och B. Doherty)

Saken

Talan om dels ogiltigförklaring av det yttrande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet avgav den 28 juli 2006 om bedömning av det verksamma ämnet Haloxyfop-R med tillämpning av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236), dels ersättning för skada.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Dow AgroSciences Ltd, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och kommissionen skall bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 42, 24.2.2007.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

Överklagande ingett den 2 maj 2008 av Erika Krcova av den dom som personaldomstolen meddelade den 18 oktober 2007 i mål F-112/06, Krcova mot Europeiska gemenskapernas domstol

(Mål T-498/07 P)

(2008/C 209/98)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Erika Krcova (Trnava, Slovakien) (ombud: advokaten J. Rooy)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas domstol

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	upphäva Europeiska unionens personaldomstols dom (andra avdelningen) av den 18 oktober 2007 i mål F-112/06, Krcova mot Europeiska gemenskapernas domstol (REGP 2007, s. I-A-0000 och II-0000),

—

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas domstols beslut av den 17 oktober 2005 om att säga upp klaganden efter avslutad provanställning och, om så behövs, beslutet av den 16 september 2005, enligt vilket klagandens provanställning förlängdes med två månader, och provanställningsrapporten av den 12 september 2005, i vilken det slogs fast att klaganden ska sägas upp, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna vid både personaldomstolen och förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Genom sitt överklagande yrkar klaganden upphävande av personaldomstolens dom av den 18 oktober 2007 i mål F-112/06, Krcova mot Europeiska gemenskapernas domstol, i vilken klagandens talan om ogiltigförklaring av domstolens beslut att säga upp henne efter avslutad provanställning ogillas.

Klaganden hävdar att personaldomstolen har dömt utöver vad som yrkats (ultra petita) och gjort en felaktig tolkning av artikel 34 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/55

Talan väckt den 12 maj 2008 – Rui Manuel Alves dos Santos mot kommissionen

(Mål T-184/08)

(2008/C 209/99)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Rui Manuel Alves dos Santos (Rominha, Alvaiázere, Portugal) (ombud: advokaten A. Marques Fernandes)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut i ärende 89 0488 P1, vilket delgetts sökanden den 3 mars 2008, i vilket denne förklaras skyldig att återbetala 25 485,02 euro, vilket motsvarar 5 109 287 PTE.

Grunder och huvudargument

Utbildningsprogrammet har helt slutförts.

Revisorerna har tillämpat verklighetsfrämmande kriterier och dragit slutsatsen att kostnaderna inte är ersättningsgilla av skäl som sökanden inte har något inflytande över.

Samtliga kostnader borde ha ansetts vara ersättningsgilla och ha beaktats vid den slutgiltiga avräkningen.

Det utgör en flagrant orättvisa att nästan tjugo år efter en händelse begära återbetalning av något som helst belopp. Detta strider mot de grundläggande principerna om proportionalitet och rättssäkerhet för medborgarna gentemot institutionerna.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/55

Talan väckt den 23 maj 2008 – Polson m.fl. mot kommissionen

(Mål T-197/08)

(2008/C 209/100)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Magnus Polson (Lerwick, Förenade kungariket), Garry Sandison, (Lerwick, Förenade kungariket), Andrew Anderson (Whalsay, Förenade kungariket) och Ian Johnston (Lerwick, Förenade kungariket) (ombud: R. Murray, solicitor och R. Thompson, QC)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara artiklarna 1.2, 3, 4 och 5 i kommissionens beslut om statligt stöd C 39/2006 (f.d. NN 94/2005) av den 13 november 2007 avseende stödordning för nya andelsägare genomförd i Förenade kungariket, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar i detta mål delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/166/EG, statligt stöd C 39/06 (f.d. NN 94/05), av den 13 november 2007 avseende stödordning för nya andelsägare genomförd av Förenade kungariket (1). I det angripna beslutet slog kommissionen fast att stödet inte var förenligt med den gemensamma marknaden när det gäller stöd som beviljats för förstagångsförvärv av en andel i ett befintligt fiskefartyg och krävde att Förenade kungariket skulle återkräva det stöd som hade beviljats. Sökandena är mottagarna av det stöd som ska återkrävas.

Sökandena yrkar att det angripna beslutet skall ogiltigförklaras på följande grunder:

—

Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att alla utbetalningar för förstagångsförvärv av en andel i ett befintligt fiskefartyg var oförenliga med den gemensamma marknaden och skulle återbetalas. Sökandena hävdar att det beviljade stödet omfattas av tillämpningsområdet för kommissionens förordning 875/2007 (2) och därför ska betraktas som stöd av mindre betydelse som är förenligt med den gemensamma marknaden och att artiklarna 1.2 och 3-5 i det angripna beslutet rättsstridigt omfattar stödmottagare som i huvudsak har följt gemenskapens riktlinjer i relevanta delar.

—

Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att återkrav av dessa utbetalningar inte kan anses stå i strid med artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (3) eller med de allmänna principerna om rättssäkerhet, om skydd för berättigade förväntningar och om likabehandling.

(1) EUT L 55, 2008, s. 27.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn och om ändring av förordning (EG) nr 1860/2004, EUT L 193, s. 6.

(3) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/56

Talan väckt den 9 juni 2008 – Habanos mot harmoniseringsbyrån OHMI – Tabacos de Centroamérica (KIOWA)

(Mål T-207/08)

(2008/C 209/101)

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: Corporación Habanos S.A. (Havanna, Cuba) (ombud: advokaterna V. Gil Vega och A. Ruiz López)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Tabacos de Centroamérica S.L. (Pozuelo de Alarcón, Spanien)

Sökandenas yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnds beslut av den 31 mars 2008, konstatera att det verkligen finns en likhet och risk för förväxling mellan det sammansatta varumärket KIOWA och de äldre sammansatta varumärkena COHIBA, som avser samma varor, och att varumärkessökanden försöker dra nytta av och/eller skada särskiljningsförmågan och anseendet för de ovannämnda äldre varumärkena COHIBA, varför ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket nr 3.963.931 KIOWA (sammansatt varumärke) ska avslås; i andra hand ogiltigförklara harmoniseringsbyråns ovannämnda beslut och besluta att ärendet ska återförvisas till harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, så att denna kan analysera och pröva de påståenden och den bevisning som rör artikel 8.5 i förordning 40/94, samt

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga instanser, inbegripet sökandens advokatkostnader.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Tabacos de Centroamérica S.L.

Sökt gemenskapsvarumärke: bildmärket KIOWA för varor i klass 34 (ansökan nr 3.963.931).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Corporación Habanos S.A., som marknadsför varorna tillsammans med Habanos S.A.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: bildmärket COHIBA (gemenskapsvarumärke nr 3.323.292), ordmärket COHIBA (spanskt varumärke nr 1.271.173) och bildmärket COHIBA (spanskt varumärke nr 2.052.344) för varor i klass 34

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Särskilt en stor likhet mellan de motstående varumärkena, vilket medför risk för förväxling.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/57

Talan väckt den 11 juni 2008 – Bundesverband Deutscher Milchviehhalter m.fl. mot rådet

(Mål T-217/08)

(2008/C 209/102)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Bundesverband Deutscher Milchviehhalter e. V. (Bonn, Tyskland), Romuald Schaber (Petersthal, Tyskland), Stefan Mann (Eberdorfergrund, Tyskland) och Walter Peters (Körchow, Tyskland) (ombud: advokaterna W. Renner och O. Schniewind)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 248/20008 av den 17 mars 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller de nationella kvoterna för mjölk (EUT L 76, s. 6) och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan mot förordning (EG) nr 248/2008 (1), varigenom de nationella kvoterna för mjölk, som fastställs i bilaga IX till förordning (EG) nr 1234/2007 (2), med verkan från och med den 1 april 2008, har ökats med 2 procent för att underlätta för produktionen av mer mjölk i gemenskapen i syfte att bidra till att tillväxtmarknadernas krav på mejeriprodukter uppfylls.

Sökandena anför som stöd för sin talan i första hand att ökningen av de nationella kvoterna för mjölk går utöver rådets utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom syftet med ökningen är ett annat än vad som anges i skälen för förordningen.

Dessutom strider förordningen mot EG-fördraget, eftersom artikel 37.2 EG felaktigt har använts som grund, vilket strider mot de syften som anges i artikel 33.1 a och b EG, och vilket innebär att kraven på miljöskydd enligt artikel 6 i EG inte har beaktats och att skyldigheten att främja och bevara kulturarvet i gemenskapen enligt artikel 151 EG har åsidosatts.

Vidare har sökandenas frihet att utöva sitt yrke och deras äganderätt åsidosatts. Även diskrimineringsförbudet har åsidosatts.

(1) Rådets förordning (EG) nr 248/20008 av den 17 mars 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller de nationella kvoterna för mjölk (EUT L 76, s. 6).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (EUT L 299, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/57

Talan väckt den 18 juni 2008 – Szomborg mot kommissionen

(Mål T-228/08)

(2008/C 209/103)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Gregorz Szomborg (Jastarnia, Polen) (ombud: advokaten R. Nowosielsky)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

fastställa att kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 27 i rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 (1) genom att inte se till att det görs en vetenskaplig utvärdering av vilka effekter användningen av särskilt stågarn, snärjgarn och grimgarn har på valar och att resultatet föreläggs Europaparlamentet och rådet,

—	förplikta kommissionen att stå för sin rättegångskostnad,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen är enligt artikel 27 i förordning nr 2187/2005 skyldig att se till att senast den 1 januari 2008 se till att det görs en vetenskaplig utvärdering av vilka effekter användningen av särskilt stågarn, snärjgarn och grimgarn har på valar och att resultatet föreläggs Europaparlamentet och rådet. Eftersom kommissionen inte gjort en sådan redovisning inom föreskriven frist, uppmanade sökanden i skrivelse av den 25 februari 2008 kommissionen att se till att utvärderingen sker. Kommissionen förklarade i sitt svar på sökandens förfrågan att den vetenskapliga utvärderingen inte kunnat redovisas för att andra berörda inte hade samarbetat.

Sökanden anser under dessa förutsättningar att det står klart att kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 27 i förordning nr 2187/2005 och har därför väckt denna passivitetstalan enligt artikel 232 EG.

(1) Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 349, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/58

Talan väckt den 17 juni 2008 – Luxemburg mot kommissionen

(Mål T-232/08)

(2008/C 209/104)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: F. Probst och advokaten M. Theisen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut K(2008) 1283 av den 8 april 2008 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av Storhertigdömet Luxemburg inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), i den del kommissionen för räkenskapsåren 2004–2005 från gemenskapsfinansiering har undantagit ett belopp om 949 971,51 EUR i form av betalningar som har verkställts av utbetalningsställen, eftersom dessa inte har verkställts i överenskommelse med gemenskapsbestämmelserna, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att kommissionens beslut 2008/321/EG av den 8 april 2008 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av Storhertigdömet Luxemburg inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (1), ska ogiltigförklaras i den del beslutet för räkenskapsåren 2004 och 2005 undantar från finansiering vissa betalningar som verkställts av Luxemburg.

Vad gäller planeringen av kontroll av mottagarna på plats, anför sökanden att kommissionen felaktigt har klandrat sökanden för att ha utfört flertalet av kontrollerna under samma tid på året istället för att fördela dessa över hela året och utan att alltid beakta den optimala perioden för att granska vissa åtaganden.

Sökanden gör vidare gällande att, tvärtemot vad kommissionen har påstått under det administrativa förfarandet inför förlikningsorganet, de kontroller som genomfördes på plats inriktade sig på mottagarens samtliga skulder och åtaganden sedan åtagandeperioden inleddes.

Vad gäller dokumenteringen av de kontroller som gjorts på plats, anser sökanden att enbart det faktum att kontrollrapporterna inte är tillräckligt detaljerade, vilket kommissionen anfört under det administrativa förfarandet, inte i sig innebär att dessa kontroller inte har genomförts och det visar inte heller att det förelegat en finansiell risk som utgör grund för en schablonmässig korrigering.

Slutligen gör sökanden gällande att den omständigheten att sanktionsåtgärder inte vidtagits när det konstaterats att mottagarna deklarerat för mycket inte kan utgöra grund för en schablonmässig korrigering på 5 procent, eftersom den faktiska omfattningen av de icke korrekta betalningarna kan bestämmas exakt. Vidare är enligt sökanden summan av de icke korrekta betalningarna mycket låg jämfört med det totala beloppet som betalats av gemenskapen.

(1) Delgivet med nr K(2008) 1283, EUT L 109, s. 35.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/58

Talan väckt den 10 juni 2008 – EuroChem MCC mot rådet

(Mål T-234/08)

(2008/C 209/105)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: EuroChem Mineral and Chemical Company OAO (EuroChem MCC) (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och B. Evtimov)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 238/2008 av den 10 mars 2008 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 av antidumpningstullen på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Ryssland, i den del det innebär att antidumpningstull påförs sökanden, dess dotterbolag och dess närstående företag, vilka framgår av punkt 10 i förordningen,

—

förplikta de behöriga institutionerna att, mot bakgrund av hur allvarliga de åberopade överträdelserna av gemenskapsrätten är, upphöra att påföra sökanden, dess dotterbolag och dess närstående företag antidumpningstull till dess att gemenskapsinstitutionerna vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa förstainstansrättens dom, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, en rysk producent som exporterar karbamidammoniumnitratlösningar, har med stöd av artikel 230 EG begärt att rådets förordning (EG) nr 238/2008 (1) (nedan kallad den angripna förordningen) ska ogiltigförklaras.

Sökanden har till stöd för sin begäran framfört en grund som är uppdelad i tre delgrunder. Sökanden har gjort gällande att gemenskapsinstitutionerna felaktigt fastställt sökandens normalvärde vilket inneburit att det ökat onaturlig mycket, att de gjort en felaktig jämförelse med exportpriset och således felaktigt kommit fram till att det föreligger dumpning, vilket innebär ett åsidosättande av artiklarna 1 och 2 i grundförordningen (2), och att de därvid gjort sig skyldiga till flera uppenbart felaktiga bedömningar och åsidosatt grundläggande gemenskapsrättsliga principer. Dessa åsidosättanden har enligt sökanden omedelbart inneburit att interimsöversynen omotiverat har avslutats utan att de gällande antidumpningsåtgärderna gentemot sökanden har ändrats.

Sökanden har såsom första delgrund i synnerhet gjort gällande att gemenskapsinstitutionerna gjorts sig skyldiga till felaktig rättstillämpning och att de åsidosatt artikel 2.3 och 2.5 i grundförordningen genom att inte beakta en stor del av sökandens produktionskostnader under förevändning att dessa inte var tillförlitliga och/eller genom att de facto tillämpa en med en marknadsekonomi oförenlig metod för att fastställa den största delen av sökandens normalvärde.

Sökanden har såsom andra delgrund gjort gällande att kommissionen, när den väl beslutat att anpassa gaspriserna, åsidosatt artikel 2.5 andra meningen i grundförordningen och/eller gjort en uppenbart felaktig bedömning. Sökanden har dessutom gjort gällande att kommissionen brustit i sin slutledning genom att tillämpa det anpassade gaspriset på grundval av gaspriset inom gemenskapen i Waidhaus (Tyskland) och genom att inte ha räknat av den 30 procentiga ryska exporttullen på rysk gas.

Sökanden har såsom tredje delgrund gjort gällande att gemenskapsinstitutionerna har åsidosatt artikel 2.10 i grundförordningen och gjort en uppenbart felaktig bedömning av omständigheterna genom att från sökandens exportpris räkna av den första oberoende kundförsäljningen, allmänna och administrativa utgifter och provision från närstående företag, vilket är allmänna delar av sökandens enskilda ekonomiska enhet och integrerade försäljningsavdelning.

(1) Rådets förordning (EG) nr 238/2008 av den 10 mars 2008 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 av antidumpningstullen på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Ryssland (EUT L 75, s. 14).

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/59

Talan väckt den 9 juni 2008 – Acron and Dorogobuzh mot rådet

(Mål T-235/08)

(2008/C 209/106)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Acron OAO (Veliky Novgorod, Ryssland) och Dorogobuzh OAO (Verkhnedneprovsky, Ryssland) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och B. Evtimov)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 236/2008 av den 10 mars 2008 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 av antidumpningstullen på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, såvitt den innebär att sökandena och närstående bolag, som angetts i punkt 11 i den angripna förordningen, påförs en antidumpingstull,

—

förplikta behöriga institutioner att mot bakgrund av den allvarliga överträdelsen av gemenskapsbestämmelserna upphöra med påförandet av antidumpningstullen beträffande sökandena och närstående bolag till dess att gemenskapens institutioner har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena, som är ryska producenter och exportörer av ammoniumnitrat, har i enlighet med artikel 230 EG yrkat att rådets förordning (EG) nr 236/2008 (1) (den angripna förordningen) ska ogiltigförklaras.

Till stöd för talan om ogiltigförklaring har sökandena anfört en enda grund, fördelad på två delgrunder. Sökandena har hävdat att gemenskapens institutioner felaktigt fastställde normalvärdet för sökandena, vilket ledde till en konstlad ökning och således ledde till att det felaktigt konstaterades att det förelåg dumpning i strid med artiklarna 1 och 2 i grundförordningen (2). Gemenskapens institutioner gjorde härvid ett antal uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosatte grundläggande principer i gemenskapsrätten. Dessa överträdelser ledde enligt sökandena direkt till ett obefogat avslutande av den partiella interimsöversynen utan att antidumpningstullen ändrades i förhållande till sökandena.

Sökandena har på grundval av den första delgrunden närmare bestämt hävdat att gemenskapsinstitutionerna gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 2.3 och 2.5 i grundförordningen genom att bortse från en väsentlig del av sökandenas tillverkningskostnader då dessa ansågs osäkra och/eller genom att de facto tillämpa en metod som inte grundades på principerna för marknadsekonomi vid fastställandet av en väsentlig del av sökandenas normalvärde.

Vidare har sökandena gjort gällande att när kommissionen beslutat att fortskrida med gasjusteringen åsidosatte kommissionen artikel 2.5 andra meningen och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning och påvisade bristande resonemang genom att genomföra gasjusteringen på grundval av gaspriset inom gemenskapen i Waidhaus Tyskland och underlät att från det justerade beloppet dra av den ryska exporttullen på rysk gas på 30 procent.

Sökandena har gjort gällande att om dumpningsmarginalen hade fastställts på ett korrekt sätt i enlighet med grundförordningen och grundläggande principer i gemenskapsrätten, skulle gemenskapens institutioner funnit att det inte förelåg någon dumpning eller de minimis dumpning, varvid antidumpningstullen skulle ha kunnat upphävas eller väsentligen ändrats beträffande sökandena och närstående bolag.

(1) Rådets förordning (EG) nr 236/2008 av den 10 mars 2008 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 av antidumpningstullen på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (EUT L 75, 2008, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/60

Talan väckt den 13 juni 2008 – Comtec Translations mot kommissionen

(Mål T-239/08)

(2008/C 209/107)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Comtec Translations Ltd (Leamington, Förenade kungariket) (ombud: L.R. Scott och E. Bentley, Solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut och återförvisa ärendet för ny handläggning med avseende på sökandens anbud,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 16 april 2008 om att inte anta sökandens anbud inom ramen för anbudsförfarandet för ingående av ramavtal avseende översättning av dokument beträffande politik och förvaltning i Europeiska unionen från samtliga officiella EU-språk till engelska (anbudsinfordran nr FL-GEN07-EN) (1). Det skäl som angetts till att sökandens anbud inte antogs var otillräcklig teknisk eller yrkesmässig kapacitet och bristande eller otillräcklig styrkt yrkeserfarenhet.

Till stöd för sitt yrkande har sökanden endast framfört följande. Den gör gällande att det administrativa förfarandet inte genomförts på ett korrekt sätt och att sökandens processuella rättigheter inte beaktats. Sökanden påstår att den har tillhandhållit kommissionen översättningar till engelska under flera år inom ramen för avtal som tidigare ingåtts och förnyats och att den fått tillfredsställande betyg med avseende på kvaliteten på det arbete som utförts. Sökanden gör gällande att urvalskommittén i sitt beslut inte beaktade eller inte i tillräcklig utsträckning beaktade den omständigheten att sökanden under 12 år på ett tillfredsställande sätt utfört översättningsuppdrag för kommissionen och inte heller beaktade de handlingar som styrker den tekniska eller yrkesmässiga kapaciteten hos sökandens anställda, kvalitetsansvariga och underleverantörer.

(1) Offentliggörande i EUT 2007 S 180 – 219517.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/60

Talan väckt den 16 juni 2008 – Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån – Laboratorios Alcala Farma (oli)

(Mål T-240/08)

(2008/C 209/108)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: The Procter & Gamble Company (Cincinnati, Förenta staterna) (ombud: N. Beckett och T. Scourfield, Solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Laboratorios Alcala Farma SL (Alcala de Henares, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 2 april 2008 i ärende R 1481/2007-2 och det beslut som fattats av invändningsenheten vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 17 juli 2007 i invändningsförfarande nr B 893 216,

—	bifalla sökandens invändning mot registreringen som gemenskapsvarumärke av det i ansökan av den 4 oktober 2004 angivna figurmärket ”oli” för varor i klasserna 3 och 5,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att vägra registrering av det i nämnda ansökan av den 4 oktober 2004 angivna figurmärket, och

—	förplikta övriga parter att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”oli” för varor i klasserna 3 och 5 – ansökan nr 4 059 176

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsvarumärkena ”OLAY” för varor i klasserna 3 och 5

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås i sin helhet

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 40/94 med hänsyn till att de berörda varumärkena är likartade och användningen av det varumärke som ansökan avser sannolikt kommer leda till förväxling.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/61

Talan väckt den 20 juni 2008 – CBI och Abisp mot kommissionen

(Mål T-241/08)

(2008/C 209/109)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Coordination Bruxelloise d'Institutions sociales et de santé (CBI) (Bryssel, Belgien) och Association Bruxelloise des Institutions de Soins Privées (Abisp) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten D. Waelbroeck, och D. Slater, solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut om bekräftelse, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör gällande att kommissionens beslut av den 10 april 2008 om, enligt sökandena, bekräftelse av kommissionens beslut av den 10 januari om avslag på deras klagomål av den 7 september respektive den 17 oktober 2005 mot det stadsstöd som konungariket Belgien har beviljat offentliga sjukhus i nätverket Iris i huvudstadsregionen Bryssel, och enligt vilket kommissionen beslutade att inte inleda ett formellt undersökningsförfarande av stödet i fråga enligt artikel 88.2 EG, ska ogiltigförklaras.

De grunder och huvudsakliga argument som sökandena åberopar är identiska med dem som har åberopats i mål T-128/08, CBI och Abisp mot kommissionen (1).

(1) EUT 2008, C 142, s. 30.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/61

Talan väckt den 23 juni 2008 – Ravensburger mot harmoniseringsbyrån – Educa Borras (EDUCA Memory game)

(Mål T-243/08)

(2008/C 209/110)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Ravensburger AG (Ravensburg, Tyskland) (ombud: advokaten G. Würtenberger och R. Kunze, advokat och solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Educa Borras SA (Sant Quirze del Valles, Barcelona, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 8 april 2008 i ärende R 597/2007-2, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Figurmärket ”EDUCA Memory game” för varor i klass 28 – gemenskapsvarumärke nr 495 036

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar: Det internationella ordmärket ”MEMORY”, registrering nr R 393 512, ordmärket ”MEMORY” som i Beneluxländerna registrerats under nr 38 328, det tyska ordmärket ”MEMORY”, registrering nr 964 625

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av det berörda gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av annulleringsenhetens beslut

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden felaktigt slog fast att den beståndsdel i det berörda gemenskapsvarumärket som eventuellt kommer i konflikt med motstående varumärken är av rent beskrivande karaktär och därför inte kan medföra risk för förväxling med sökandens äldre varumärken, åsidosättande av artikel 8.5 i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden felaktigt krävde att sökanden skulle styrka att det föreligger en förväxlingsrisk, åsidosättande av artikel 74 i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden inte på ett korrekt sätt beaktade märkningspraxis inom den relevanta marknaden, och åsidosättande av artikel 75 i rådets förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden inte kallade till muntlig förhandling i enlighet med sökandens begäran härom.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/62

Talan väckt den 20 juni 2008 – C-Content mot Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer

(Mål T-247/08)

(2008/C 209/111)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: C-Content BV ('s Hertogenbosch, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Meulenbelt)

Svarande: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa att Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (Publikationsbyrån) har åsidosatt gemenskapsrätten vad gäller de anbudsförfaranden och avtal som beskrivs i förevarande ansökan,

—	förplikta svaranden att ersätta de i förevarande ansökan angivna kostnader och skador som sökanden orsakats, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I förevarande mål väcker sökanden talan om utomobligatoriskt skadestånd på grundval av de skador sökanden hävdar sig ha orsakats till följd av påstådda oegentligheter begångna av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (Publikationsbyrån) i samband med vissa anbudsförfaranden avseende tjänster med anknytning till elektronisk publicering.

Sökanden åberopar ett antal grunder för skadeståndsansvar avseende varje omtvistat anbudsförfarande.

Sökanden hävdar att Publikationsbyrån har åsidosatt principen om god förvaltningssed och omsorgsprincipen, liksom likabehandlingsprincipen, principen om öppenhet och principen om skydd för berättigade förväntningar:

I anbudsförfarande nr 2034 avseende produktion och mångfaldigande av cd-romskivor innehållande serierna L och C i Europeiska unionens officiella tidning, genom att tilldela en av sökandens konkurrenter avtalet trots att sökanden hade inkommit med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, genom att utan att informera övriga konkurrenter ändra de viktigaste specifikationerna och sänka anbudskraven under anbudsförfarandets gång eller efter att den vinnande anbudsgivaren valdes ut, genom att vägra att genomföra en korrekt granskning av tilldelningarna när Publikationsbyrån uppmärksammades på invändningar angående resultatet av anbudsförfarandet, och genom att underlåta att genomföra ett nytt anbudsförfarande istället för att fortsätta med avtal nr 2034 på grundval av avsevärt sänkta krav.

I anbudsförfarande nr 6019 avseende tjänster med anknytning till elektroniska publikationer, särskilt tillägget (S) till Europeiska unionens officiella tidning, efter anslutningen av tio nya medlemsstater, genom att avbryta anbudsförfarandet enligt artikel 101 i förordning 1605/2002 (1) på grund av utlämnande av konfidentiell information, sökanden anför att nämnda utelämnande inte kan ha påverkat resultatet av anbudsförfarandet eftersom denna information redan var allmänt känd och anbuden vid denna tidpunkt redan hade lämnats. Vidare anför sökanden att Publikationsbyrån inte gav någon riktig motivering. Slutligen påstår sig sökanden ha orsakats avsevärda skador till följd av att anbudsförfarandet avbröts, eftersom sökanden hade inkommit med det mest fördelaktiga av de två kvarvarande anbuden i det avbrutna anbudsförfarandet.

I anbudsförfarande nr 1695 avseende tjänster med anknytning till elektroniska publikationer, särskilt tillägget till Europeiska unionens officiella tidning (EUT S), genom att använda förlängningen av avtal nr 1695 för att ändra det. Sökanden hävdar att Publikationsbyrån saknade rättslig grund för att förlänga eller godkänna förlängningen av avtalet, och därigenom ändra det genom att byta underleverantör. Sökanden anför att Publikationsbyrån underlät att genomföra seriösa förhandlingar eller undersöka möjligheten att behålla sökanden som huvudunderleverantör för den resterande perioden.

Sökanden hävdar att bolaget som direkt följd av ovan nämnda åsidosättanden förlorade sin ställning som Publikationsbyråns programvaruleverantör och ådrog sig avsevärda kostnader, skador och uteblivna vinster, och sökanden anser att Publikationsbyrån är skyldig att ersätta dessa.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/63

Talan väckt den 24 juni 2008 – Coin mot harmoniseringsbyrån – Dynamiki Zoi (FITCOIN)

(Mål T-249/08)

(2008/C 209/112)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Coin SpA (Mestre, Venedig, Italien) (ombud: advokaterna P. Perani och P. Pozzi)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Dynamiki Zoi Anonymi Etairia (Peristeri, Grekland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ändra det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 15 april 2008 i ärende R 1429/2007-1,

—	avslå ansökan nr 3 725 298 om registrering av varumärket ”FITCOIN” som gemenskapsvarumärke, och

—	förplikta övriga parter att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandena vid invändningsenheten och överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”FITCOIN” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 35, 36 och 41 – ansökan nr 3 725 298

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det italienska varumärket ”coin” för varor i klass 25, registrering nr 160 126, det italienska varumärket ”coin” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 35, 36 och 41, registrering nr 253 233, det italienska varumärket ”coin” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 35, 36 och 41, registrering nr 240 305, det italienska varumärket ”coin” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 35, 36 och 41, registrering nr 169 548, utvidgad till att även omfatta Benelux, Frankrike, Ungern, Österrike och Portugal, det italienska varumärket ”coin” för varor och tjänster i klass 25, registrering nr 240 286, utvidgad till att även omfatta Benelux, Frankrike, Ungern och Österrike, det italienska varumärket ”coin” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28 och 35, registrering nr 109 827, det internationella varumärket ”coin” för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 35, 36 och 41, registrering nr R 381 015, utvidgad till att även omfatta Benelux, Tyskland, Spanien, Frankrike, Ungern, Österrike, Portugal och Slovenien

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8 i rådets förordning nr 40/94 eftersom det finns en visuell och fonetisk likhet mellan de ifrågavarande varumärkena, eftersom de varor och tjänster som avses med dessa varumärken är identiska och eftersom användning av det sökta varumärket kan medföra risk för förväxling.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/64

Talan väckt den 18 juni 2008 – Batchelor mot kommissionen

(Mål T-250/08)

(2008/C 209/113)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Edward William Batchelor (Bryssel, Belgien) (ombud: F. Young, solicitor, A. Barav, barrister och advokaten D. Reymond)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det underförstådda beslut som Europeiska kommissionen ska anses ha fattat enligt artikel 8.3 i tillgångsförordningen den 9 april 2008 och det uttryckliga beslutet om avslag på en ansökan om tillgång till handlingar, vilken hade gjorts enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43), som kommissionen fattade den 16 maj 2008, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG är riktad mot kommissionens underförstådda beslut av den 9 april 2008 och dess uttryckliga beslut av den 16 maj 2008, vilka fattats enligt förordning (EG) nr 1049/2001 (1) (tillgångsförordningen). I dessa beslut avslog kommissionen sökandens ansökan om tillgång till handlingar rörande anmälningen av åtgärder som vidtagits enligt artikel 3a.1 i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television.

Sökanden hävdar att det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 253 EG och artiklarna 7.1 och 8.1 i tillgångsförordningen och att en väsentlig formföreskrift således har åsidosatts, eftersom det inte lämnats någon tillräcklig motivering till varför ansökan om tillgång till handlingar avslogs. Sökanden hävdar vidare att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av artikel 255 EG och av artiklarna 1 a, 2.1, 2.3, 4.1 och 4.6 i tillgångsförordningen genom att ansökan om tillgång till de aktuella handlingarna avslogs. Sökanden gör gällande att det angripna innebär ett åsidosättande av tillgångsförordningen genom att kommissionen funnit att undantagen i artikel 4.3 andra stycket och i artikel 4.2 första och tredje strecksatserna var tillämpliga. Sökanden gör även gällande att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av artikel 4.6 i tillgångsförordningen genom att det inte lämnas någon motivering till varför ansökan om delvis tillgång till de begärda handlingarna avslogs.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/64

Talan väckt den 26 juni 2008 – Tipik mot kommissionen

(Mål T-252/08)

(2008/C 209/114)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Tipik Communication Agency SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna E. Gillet, L. Levi och C. Dubois)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut, av okänt datum, att förkasta det anbud som sökanden har avgett inom ramen för det offentliga upphandlingsförfarandet avseende tjänster för bland annat webbplatsen EUROPA (PO/2007-31/C2),

—	ogiltigförklara kommissionens beslut, av okänt datum, genom vilket kontraktet i nämnda upphandlingsförfarande tilldelades ett konsortium lett av bolaget European Service Network (nedan kallat konsortiet),

—

förplikta svaranden att betala ersättning för den skada som sökanden har åsamkats genom dessa rättsstridiga beslut med 5 063 773,29 euro jämte dröjsmålsränta från den dag då förstainstansrätten avkunnar dom i målet till dess full betalning sker, vilken skall beräknas utifrån Europeiska centralbankens till var tid gällande räntesats för huvudsakliga refinansieringstransaktioner med tillägg av tre procentenheter, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut att förkasta det anbud som sökanden har avgett inom ramen för upphandlingsförfarandet med benämningen ”Kommunikation via webbportalen Europa – EU:s officiella webbplats samt andra internetbaserade och tryckta informations- och kommunikationsprodukter som förvaltas av Generaldirektoratet för kommunikation inom Europeiska kommissionen – redaktionellt, grafiskt och tekniskt stöd samt översättning för utformning, framställning och underhåll” (EUT 2007 S 193-234221) och kommissionens beslut att tilldela konsortiet kontraktet. Sökanden begär dessutom ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit genom de fel som kommissionen har begått.

Till stöd för sin talan gör sökanden i första hand gällande att kommissionen borde ha uteslutit konsortiet från att delta i upphandlingen, eftersom en av konsortiets medlemmar hade förklarats skyldig till grovt avtalsbrott inom ramen för en upphandling för Publikationsbyrån, av tjänster av samma slag som de tjänster som omfattas av ifrågavarande upphandling.

I andra hand gör sökanden gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid prövningen av anbudet från konsortiet genom att detta anbud tilldelades samma antal poäng som sökandens anbud för det kvalitativa tilldelningskriteriet, trots att kommissionen inte hade någon klar uppfattning om konsortiets förmåga att i detta hänseende leverera tillfredsställande tekniska lösningar.

Sökanden hävdar att dessa oegentligheter kan medföra skadeståndsansvar för kommissionen, då kommissionen har begått ett fel och dessutom allvarligt och uppenbart har överträtt sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/65

Talan väckt den 16 juni 2008 – Montero Padilla mot harmoniseringsbyrån – Padilla Requena (JOSE PADILLA)

(Mål T-255/08)

(2008/C 209/115)

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: Eugenia Montero Padilla (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna G. Aguillaume Gandasegui och P. Linde Puelles)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: José María Padilla Requena

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska ogiltigförklara harmoniseringsbyråns beslut av den 1 mars 2008 och neka registrering som gemenskapsvarumärke av varumärket JOSE PADILLA för varor i klasserna 9, 25 och 41.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: José María Padilla Requena.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket JOSE PADILLA (ansökan nr 2 844 066) för varor och tjänster i klasserna 9, 25 och 41.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det spanska ordmärket JOSE PADILLA för varor och tjänster i klass 41.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Felaktig tillämpning av artiklarna 4, 7.1 a–c och f, 8.1 och 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/66

Talan väckt den 24 juni 2008 – Wrigley mot harmoniseringsbyrån – Mejerigaarden (POLAR ICE)

(Mål T-256/08)

(2008/C 209/116)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Wm. Wrigley Jr. Company (Chicago, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Schäffler och A. Bognár)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Mejerigaarden Holding A/S (Thisted, Danmark)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån (varumärken, mönster och modeller) den 15 april 2008 i ärende R 845/2006-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”POLAR ICE” för varor i klasserna 3, 5 och 30

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsregistrering nr 1 273 564 av figurmärket ”Polar is” för varor i klass 30, Danska registreringen nr VR 1971 03528 av ordmärket ”POLAR IS” för varor i klass 30 och Danska registreringen nr VR 1994 07979 av ordmärket ”POLAR MAXI” för varor i klass 30.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på ansökan om gemenskapsvarumärket i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning nr 40/94 på grund av att de motstående varumärkena innehåller relevanta skillnader på det visuella, fonetiska och det begreppsmässiga planet för att undvika att det skulle föreligga någon risk för förväxling.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/68

Personaldomstolens (andra avdelningen) dom av den 24 april 2008 – Dalmasso mot kommissionen

(Mål F-61/05) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Rekrytering - Klassificering i tjänstegrupp - Ansökan om översyn av den klassificering och lön som fastställdes vid rekryteringen - Tidigare extraanställd som anställts som kontraktsanställd - Artiklarna 3a och 80.2 och 80.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda - Arbetsuppgifter som ingår i olika tjänstegrupper - Likabehandling - Talan ogillas)

(2008/C 209/122)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Raffaele Dalmasso (Schaerbeek, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och G. Berscheid)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: M. Arpio Santacruz och I. Sulce)

Saken

Personalmål – Dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå den ansökan som den kontraktsanställde sökanden har gjort rörande beslutet om fastställande av hans klassificering och lön såsom kontraktsanställd, dels skadestånd (tidigare mål T-269/05)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 229 av den 17.9.2005 (målet var ursprungligen registrerat vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nummer T-269/05 och överfördes till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15.12.2005).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/68

Personaldomstolens dom av den 24 juni 2008 (stora avdelningen) – Cerafogli och Paolo Poloni mot ECB

(Mål F-116/05) (1)

(Personalmål - Personal vid ECB - Ersättning - Beräkningsmetod för den årliga anpassningen av lönerna - Verkställande av en dom från gemenskapsdomstolen - Bekräftande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 209/123)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maria Concetta Cerafogli och Paolo Poloni (Frankfurt (am Main), Tyskland) (ombud: advokaterna G. Vandersanden och L. Levi)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: F. Malfrère och K. Sugar, biträdda av advokaten H.-G. Kamann)

Saken

Ogiltigförklaring av sökandenas lönebesked avseende juli månad år 2001, såsom de upprättats av Europeiska centralbanken i maj år 2005, efter verkställighet av förstainstansrättens dom av den 20 november 2003 i mål T-63/02, Cerafogli och Poloni mot ECB, samt ansökan om skadestånd.

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Vardera parten bär sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 48 av den 25 februari 2005 (målet var ursprungligen registrerat vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nummer T-431/05 och överfördes till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15 december 2005).

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/69

Personaldomstolens dom av den 3 april 2008 – Bakema mot kommissionen

(Mål F-68/06) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Planering i lönegrad - Tjänstegrupp IV - Diplom - Yrkeserfarenhet)

(2008/C 209/126)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Reint J. Bakema (Zuidlaren, Nederländerna) (ombud: advokaterna L. Rijpkema och A. Kootstra)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och M. Velardo)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte ändra sökandens placering i lönegrad 14 till lönegrad 16 i tjänstegrupp IV och att inte anse att hans ”kandidaatsdiploma” inte motsvarar en fullständig universitetsutbildning enligt artikel 82 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 2 i de allmänna genomförandebestämmelserna om förfarandet vid anställning och användning av kontraktsanställda vid kommissionen.

Domslut

Beslutet av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal att placera Reint J. Bakema i tjänstegrupp IV, lönegrad 14, klass 1, enligt det kontrakt som undertecknades den 25 oktober 2005, och enligt vilket sökanden anställdes som kontraktsanställd vid Europeiska gemenskapernas kommission, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt

3)	Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 212, 2.9.2006, s. 48.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/71

Personaldomstolens dom av den 22 maj 2008 – Pascual-García mot kommissionen

(Mål F-145/06) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Villkor för tillträde - Arbetslivserfarenhet som erfordras - Beslut att inte rekrytera en sökande som är införd i förteckningen över godkända sökande - Uttagningskommitténs och tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning)

(2008/C 209/129)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Cesar Pascual-García (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna B. Cortese och C. Cortese)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och M. Velardo)

Saken

Ogiltigförklaring av det beslut som fattades av generaldirektören för kommissionens Joint Research Centre att inte beakta sökandes ansökan till den tjänst som avses i meddelandet om lediga tjänster KOM/2005/2969 – B*3/B*11 – IHCP – Ispra och att göra en anteckning på förteckningen över godkända sökande från uttagningsprovet EPSO/B/23/04 med upplysning till kommissionens tjänsteavdelningar om att sökanden inte uppfyllde villkoren för tillträde som fastställdes i meddelandet om uttagningsprovet

Domslut

Det beslut som fattades av generaldirektören för Gemensamma forskningscentret vid Europeiska gemenskapernas kommission den 7 april 2006 om att inte beakta Cesar Pascual Garcías ansökan enligt meddelandet om lediga tjänster KOM/2005/2969 och om att göra en anteckning på förteckningen över godkända sökande från uttagningsprovet EPSO/B/23/04 med upplysning till kommissionens tjänsteavdelningar om att sökanden inte uppfyllde villkoren för tillträde till det uttagningsprovet ogiltigförklaras.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 56 av den 10.3.2007, s. 42.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/71

Personaldomstolens dom av den 26 juni 2008 – Joseph mot kommissionen

(Mål F-54/07) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Försening vid uttagningsprov - Oförutsebar händelse - Rekrytering - Artiklarna 3a, 3 b och 85 i anställningsvillkoren för övriga anställda i europeiska gemenskaperna - Kontraktets varaktighet - Kommissionens beslut av den 28 april 2004 om den maximala anställningstiden för icke fast anställd personal vid kommissionens tjänstegrenar - Artikel 12 i de allmänna genomförandebestämmelserna om förfarandet vid anställning och användning av kontraktsanställda vid kommissionen - Likabehandling)

(2008/C 209/130)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Anne Joseph (Damas, Syrien) (ombud: advokaterna N. Lhoëst och S. Fernandez Menendez)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Berscheid och L. Lozano Palacios)

Saken

Ogiltigförklaring av sökandens anställningskontrakt som kontraktsanställd i den del kontraktets varaktighet inte fastställdes till 3 år utan till 15 månader, på grundval av dels kommissionens beslut av den 28 april 2004 om den maximala anställningstiden för icke fast anställd personal vid kommissionens tjänstegrenar, dels artikel 12 i de allmänna genomförandebestämmelserna om förfarandet vid anställning och användning av kontraktsanställda vid kommissionen.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 199, 25.8.2008, s. 50.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/72

Personaldomstolens beslut (andra avdelningen) av den 26 juni 2008 – Nijs mot revisionsrätten

(Mål F-5/07) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler - Kortfattad framställning av grunderna i ansökan - Tidsfrist för klagomål - Ny omständighet - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2008/C 209/131)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bart Nijs (Bereldange, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Rollinger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas revisionsrätt (ombud: T. Kennedy, J.-M. Stenier, G. Corstens och J. Vermer)

Saken

Ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att inte befordra sökanden till lönegrad A*11 inom ramen för befordringsförfarandet 2006 – Ogiltigförklaring av en rad beslut avseende sökandens och revisionsrättens andra tjänstemäns karriär – Ogiltigförklaring av resultatet av 2006 års val av revisionsrättens personalkommitté – Talan om skadestånd

Avgörande

1)	Talan avvisas i vissa delar, då det är uppenbart att den i dessa delar inte kan tas upp till sakprövning, och ogillas i övriga delar som uppenbart ogrundad.

2)	Bart Nijs ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

(1) EUT C 56, 10.3.2007, s. 44.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/73

Talan väckt den 19 maj 2008 – Bartha mot kommissionen

(Mål F-50/08)

(2008/C 209/134)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Gábor Bartha (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten P. Homoki)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av EPSO:s beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande i uttagningsprovet EPSO/AD/56/06.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara uttagningskommitténs beslut av den 19 november 2007 i den del beslutet avser resultatet av uttagningsprovet ”EPSO/AD/56/06, administratörer (AD5) med ungersk nationalitet”,

—	ogiltigförklara uttagningskommitténs beslut av den 23 januari 2008 att avslå sökandens klagomål avseende resultaten i uttagningsprovet,

—	ogiltigförklara uttagningskommitténs beslut av den 31 mars 2008 att fastställa avslaget på sökandens klagomål avseende deltagande i uttagningsprovet,

—	förplikta svaranden att ersätta den skada som uppstått till följd av de ogiltigförklarade besluten, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

15.8.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/73

Talan väckt den 5 juni 2008 – De Nicola mot EIB

(Mål F-55/08)

(2008/C 209/135)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: De Nicola (Strassen, Luxemburg) (ombud: advokaten L. Isola)

Svarande: EIB

Saken och beskrivning av tvisten

Delvis ogiltigförklaring av ett beslut som meddelats av överklagandekommittén avseende utvärderingen av sökanden för år 2006. Fastställelse av att sökanden är föremål för mobbning och att svaranden ska upphöra med sådant beteende och ersätta sökanden för den skada denne lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara den åtgärd som meddelades genom e-post den 17 november 2007 och av vilken en kopia översändes den 19 december 2007, i den del som överklagandekommittén ogillade sökandens överklagande av den utvärdering som dennes överordnade gjort med avseende på år 2006, i den del som det antas att sökanden återkallat sina påståenden beträffande förfarandefel med avseende på utvärderingen för år 2006, och slutligen i den del som det antas att sökanden godtar de överordnades anmärkningar,

—	ogiltigförklara de beslut om befordringar som meddelades den 13 juli 2007, i den del som sökanden inte beaktades med avseende på befordringar för övergång från funktion E till funktion D,

—

ogiltigförklara samtliga därmed sammanhängande och efterföljande rättsakter, varav den uttryckliga utvärdering av sökanden avseende år 2006, även i den del som det däri inte beslutas att ge sökanden betyget A eller betyget B+ och befordra densamme till funktion D, i förekommande fall, efter att dessförinnan ha förklarat att de begränsningar (såväl kvantitativa som icke-kvantitativa) som ledningen angett i sina anvisningar till personalavdelningen är rättsstridiga och inte ska tillämpas,

—	fastställa att sökanden är föremål för mobbning,

—	förplikta EIB att upphöra med mobbningen av sökanden och att ersätta denne för den fysiska, ideella och materiella skada som lidits.

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 209

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	51 årgången 15 augusti 2008

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2008/C 209/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 197, 2.8.2008	1