Europeiska unionens C 37/2008

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/2

Överklagande ingett den 2 november 2007 av SELEX Sistemi Integrati SpA, tidigare Alenia Marconi Systems SpA, av det beslut som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 29 augusti 2007 i mål T-186/05, SELEX Sistemi Integrati SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-481/07 P)

(2008/C 37/02)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: SELEX Sistemi Integrati SpA, tidigare Alenia Marconi Systems SpA (ombud: F. Sciaudone, R. Sciaudone och A. Neri, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens beslut av den 29 augusti 2007 i mål T-186/05 och återförvisa målet till förstainstansrätten för ett avgörande i sak mot bakgrund av domstolens anvisningar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål och i mål T-186/05.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sina yrkanden anför klaganden följande:

Advokatkostnaderna i mål T-155/04 ansågs felaktigt inte omfattas av begreppet ersättningsgill skada. Enligt klaganden har förstainstansrätten

—	felaktigt uppfattat skadeståndstalan som ett försök att ”ändra beslutet om rättegångkostnader i domen” i målet T-155/04,

—	felaktigt tolkat artikel 87 och följande bestämmelser i förstainstansrättens rättegångsregler med avseende på principerna som rör skadestånd, och

—	felaktigt slagit fast att den rättspraxis som följer av domen i målet Montorio var tillämplig i det aktuella fallet.

Förstainstansrätten slog felaktigt fast att advokatkostnaderna i det administrativa förfarandet inte omfattas av begreppet ersättningsgill skada. Enligt klaganden består förstainstansrättens fel i att den har tolkat och tillämpat artikel 87 och följande artiklar i rättegångsreglerna med avseende på ett mål om skadstånd, vilket helt ligger utanför dessa bestämmelsers tillämpningsområde.

c)	Den bevisning som klaganden ingav har missuppfattats och förvrängts. Förstainstansrätten har inte gjort en korrekt bedömning av de handlingar som klaganden ingav och av bilagorna till dessa.

Motiveringen är ologisk och motsägelsefull, och gemenskapens rättspraxis i fråga om skadestånd har åsidosatts. Förstainstansrätten har nämligen inte tillämpat de principer som uppställdes i domen i de förenade målen Mulder (C-104/89 och C-37/90) (1) och i domen i målet Agraz (C-243/05 P) (2) på ett korrekt sätt.

Artikel 44 i förstainstansrättens rättegångsregler har åsidosatts. Enligt klaganden innebär en korrekt tolkning av denna bestämmelse inte att ansökan ”nödvändigtvis” måste innehålla uppgifter om den bevisning som åberopas, utan bestämmelsen grundar sig tvärtom på begreppet ”möjlighet”, i den meningen att parten är tvungen att inge bevisning endast om det är möjligt.

Motiveringen är bristfällig vad beträffar ersättningen för den skada som klaganden lidit på grund av att principen om en rimlig tidsfrist för det administrativa förfarandet har åsidosatts. Förstainstansrätten har nämligen inte motiverat avslaget på skadeståndsyrkandet med avseende på det specifika åsidosättande som klaganden gjorde gällande.

Argumenten och bevisningen har missuppfattats, och motiveringen är ologisk och oförenlig med gemenskapens rättspraxis i fråga om skadestånd för ideell skada. Förstainstansrätten kunde inte använda de argument som enbart avsåg uteslutning från offentlig upphandling av varor eller beslutet att inte tilldela ett kontrakt för att ogilla yrkandet om skadestånd som avsåg åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist för det administrativa förfarandet eller åsidosättande av kommissionens övervakningsfunktion.

(1) Dom av den 27 januari 2000 i de förenade målen C-104/89 och C-37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 2000, s. I-203).

(2) Dom av den 9 november 2006 i mål C-243/05 P, Agraz m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s. I-10833).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/3

Talan väckt den 14 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Tjeckien

(Mål C-496/07)

(2008/C 37/03)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Rozet och M. Simerdová)

Svarande: Republiken Tjeckien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 39 EG genom att i sin nationella lagstiftning föreskriva att det endast är tjeckiska medborgare som får arbeta som kapten på fartyg som seglar under tjeckisk flagg, och

—	förplikta Republiken Tjeckien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen åberopar följande grunder och huvudargument.

Enligt tjeckisk lagstiftning (lag nr 61/2000) skall den som driver ett fartyg se till att kaptenen på ett fartyg som seglar under tjeckisk flagg är tjeckisk medborgare.

Kommissionen anser att detta klara och helt ovillkorliga krav på att vara tjeckisk medborgare strider mot de domar som Europeiska gemenskapernas domstol meddelade i mål C-405/01 (1) och C-47/02 (2). Kommissionen betonar härvid särskilt domstolens slutsatser i punkt 44 i domen i mål C-405/01 och punkt 63 i domen i mål C-47/02. Kravet i tjeckisk lagstiftning på att kaptenen skall vara tjeckisk medborgare är ett absolut krav. I de tjeckiska bestämmelserna beaktas inte på vilket sätt och i vilken utsträckning som kaptenen utövar sin behörighet att utöva offentlig makt, vilket krävs enligt EG-domstolens domar i de ovannämnda målen. Blotta omständigheten att tjeckisk rätt ger kaptener på fartyg som seglar under tjeckisk flagg behörigheter som innebär behörighet att utöva offentlig makt motiverar inte att undantaget från den fria rörligheten för arbetstagare i artikel 39.4 EG skall tillämpas.

Kommissionen anser att Republiken Tjeckien skall vidta åtgärder så att den nationella rätten överensstämmer med rättspraxis från EG-domstolen. Detta gäller trots det påstående som gjorts av Republiken Tjeckien att det för närvarande inte finns några fartyg som seglar under tjeckisk flagg.

(1) Dom av den 30 september 2003 i mål C-405/01, Colegio de Oficiales de la Marina Mercante Española (REG 2003, s. I-10391). Målet rörde spansk lagstiftning enligt vilken endast spanska medborgare fick vara kapten och förste styrman på fartyg som seglar under spansk flagg.

(2) Dom av den 30 september 2003 i mål C-47/02, Anker m.fl. mot Förbundsrepubliken Tyskland (REG 2003, s. I-10447). Målet rörde tysk lagstiftning enligt vilken endast tyska medborgare fick vara kapten på fartyg som seglar under tysk flagg och som används för sjöfart i liten skala (kleine Seeschiffahrt).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/3

Överklagande ingett den 19 november 2007 av Territorio Energia Ambiente SpA (TEA) av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 17 september 2007 i mål T-175/07, Territorio Energia Amiente SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-500/07 P)

(2008/C 37/04)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Territorio Energia Ambiente SpA (TEA) (ombud: advokaterna E. Coffrini och F. Tesauro)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva och/eller ändra hela det beslut som meddelades av förstainstansrätten och som utgör föremål för förevarande överklagande, med samtliga rättsliga följder,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans.

Grunder och huvudargument

I kommissionens beslut av den 5 juni 2002 (1) om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som beviljats till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav fastslogs att de skattebefrielser som följer av artikel 3.70 i lag nr 549/1995 och i artikel 66.14 i lagdekret nr 331/1993, som omvandlats och i ändrad lydelse, till förmån för aktiebolag med offentligt majoritetsaktieinnehav som tillhandahåller lokala allmännyttiga tjänster skall anses utgöra statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionens beslut är inte riktat till vissa bestämda bolag utan omfattar de bolag som bildats med stöd av artikel 22 i lag nr 241/1990 med offentligt majoritetsaktieinnehav. Beslutet har följaktligen inte delgivits något bolag (och således inte klaganden), eftersom det inte var riktat särskilt till en bestämd adressat. Den italienska staten har för att följa beslutet genom lagdekret nr 10 av den 15 februari 2007 gett skattekontoren (Agenzie delle Entrate) i uppgift att återkräva stödet. Uppbördskontoret i Mantova delgav följaktligen klagandebolaget den 29 mars 2007 ett beslut enligt vilket bolaget skulle betala ett belopp på 1 748 289,75 euro jämte ränta på 912 180,64 euro.

Klagandebolaget är emellertid inte ett bolag med offentligt majoritetsaktieinnehav utan hela aktieinnehavet är offentligt. Det omfattas följaktligen inte av kommissionens överväganden och beslut.

Klaganden är en intern aktör (in house) som har i uppgift att tillhandahålla de lokala allmännyttiga tjänster som Mantovas kommun tidigare överlät till det kommunala bolag (ASM) som med stöd av lag nr 127/97 omvandlats till klagandebolaget.

Klaganden tillhandahåller de allmännyttiga tjänsterna i en monopolställning lokalt utan att påverka den fria konkurrensen, som inte existerar eftersom det inte förekommer någon marknad.

Ett bolag i vilket hela aktieinnehavet är offentligt utgör endast en indirekt del av de kommuner som är delägare och som är de verkliga mottagarna av det statliga stöd som ifrågasatts av kommissionen.

De skattebefrielser som beviljats klaganden kan följaktligen av objektiva och subjektiva skäl inte anses utgöra statligt stöd som är oförenligt med bestämmelserna i artikel 87 i fördraget.

Av de skäl som sammanfattats väckte bolaget talan vid förstainstansrätten mot kommissionens ovannämnda beslut, vilket gav upphov till mål T-175/07, som tilldelades fjärde avdelningen. Förstainstansrätten avgjorde målet genom beslut om avvisning den 17 september 2007, med motiveringen att fristen enligt artikel 230 femte stycket EG hade löpt ut. Enligt bestämmelsen skall talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna, allt efter omständigheterna.

Ett sådant antagande saknar grund, även med beaktande av även mot bakgrund av dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris Holland (2) av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills (3) av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Air France (4) och särskilt domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 februari 2006 i de förenade målen C-346/03 och C-529/03, Atzeni m.fl. (5), Klaganden har därför överklagat för att beslutet skall ändras.

Talan vid förstainstansrätten väcktes nämligen så snart klagandebolaget fick kännedom om att det omfattades av kommissionens beslut, det vill säga när det delgavs skattekontorets beslut.

Klaganden har även gjort gällande, som ytterligare grund till stöd för överklagandet av förstainstansrättens beslut, att beslutet utgjorde en felaktig tillämpning av artikel 225 i fördraget.

Yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut skall nämligen anses ha ett nära samband med en begäran att klaganden inte blir föremål för detta beslut. Det yrkas således att förstainstansrättens avgörande ändras även vad gäller att förstainstansrätten förklarat sig inte vara behörighet i sak (ratione materiae).

(1) EGT L 77, 2003, s. 21.

(2) REG 1980, s. 2671 (svensk specialutgåva, volym 5, s. 303).

(3) REG 1984, s. 3809 (svensk specialutgåva, volym 7, s. 685).

(4) REG 1996, s. II-2109.

(5) REG 2006, s. I-1875.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/4

Överklagande ingett den 19 november 2007 av S.A.BA.R. SpA av den dom som förstainstansrätten meddelade den 17 september 2007 i mål T-176/07, S.A.BA.R. SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-501/07 P)

(2008/C 37/05)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: S.A.BA.R. SpA (ombud: E. Coffrini och F. Tesauro, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara och/eller i sin helhet ändra det avgörande från förstainstansrätten som är föremålet för detta överklagande och avgöra målet på lämpligt sätt, och

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans.

Grunder och huvudargument

Genom kommissionens beslut av den 5 juni 2002 (1) om statligt stöd i form av … skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser … till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav befanns den befrielse från inkomstskatt som föreskrivs i artikel 3.70 i lag nr 549/1995 och i artikel 66.14 i lagdekret nr 331/1993, med ändringar omvandlat till lag, till förmån för aktiebolag med offentligt majoritetsaktieinnehav som tillhandahåller lokala offentliga tjänster utgöra statligt stöd som inte var förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionens beslut rörde inga specifika bolag utan omfattade sådana bolag som upprättats enligt artikel 22 i lag nr 241/1990 med offentligt majoritetsaktieinnehav. Av den anledningen delgavs inte beslutet något bolag (och delgavs inte klaganden), eftersom inga individuella mottagare hade angetts specifikt. Republiken Italien genomförde beslutet genom lagdekret nr 10 av den 15 februari 2007 och gav skattemyndigheterna uppgiften att återkräva stödet. Följaktligen sände skattekontoret i Guastalla den 20 mars 2007 följande betalningskrav till klagandebolaget: betalningskrav nr 3 796 av den 15 mars 2007 med beloppet 1 912 128,47 euro jämte ränta om 2 192 225 euro, betalningskrav nr 3 799 av den 15 mars 2007 med beloppet 815 406,94 euro jämte ränta om 783 529 euro samt betalningskrav nr 3 800 av den 15 mars 2007 med beloppet 439 549,29 euro jämte ränta om 712 588 euro.

Klagandebolaget är dock inte ett bolag med offentligt majoritetsaktieinnehav utan är helt offentligt ägd. Kommissionens slutsatser och beslut kan därför inte vara tillämpligt på klaganden.

Bolaget ansvarar inhouse för lokala offentliga tjänster för de åtta deltagande kommunerna och upprättades specifikt för det syftet i den ordning som föreskrivs i lagstiftningen.

Klaganden handhar de offentliga tjänsterna inom ramen för en privat organisation, i ett väsentligen lokalt sammanhang, och kan inte påverka den fria konkurrensen. Någon sådan kan nämligen inte existera, då det inte finns någon marknad.

Ett bolag som är helt offentligt ägt är bara ett indirekt organ för de deltagande kommunerna, vilka är de faktiska mottagarna av de skatteförmåner som kommissionen vänt sig emot.

På objektiva och subjektiva grunder kan den skattebefrielse som klaganden beviljats således inte klassificeras som icke berättigat statligt stöd som är oförenligt med villkoren i artikel 87 EG.

Av dessa skäl väcktes talan vid förstainstansrätten mot ovannämnda kommissionsbeslut. Talan registrerades som mål T-176/07 och lottades på fjärde avdelningen. Förstainstansrätten meddelade den 17 september 2007 ett avvisningsbeslut i målet på grund av att tidsfristen i artikel 230 EG femte stycket inte hade iakttagits. Enligt denna skall ogiltighetstalan väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna, i enlighet med artikel 102.1 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Det görs gällande att den slutsatsen är ogrundad, även mot bakgrund av dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris Holland (2) av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills (3), av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Air France (4), och i synnerhet domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 februari 2006 i de förenade målen C-346/03 och C-529/03, Atzeni m.fl. (5), och det yrkas därför i förevarande överklagande att förstainstansrättens avgörande skall ändras.

Talan vid förstainstansrätten väcktes omedelbart efter att klagandebolaget hade fått kännedom om att det var en av mottagarna av kommissionens beslut, det vill säga när det delgavs betalningskraven från skattekontoret.

Förstainstansrättens avgörande angrips också på den grunden att det innehåller en oriktig tillämpning av artikel 225 EG.

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut skall anses till sin art vara sammanbunden med en begäran att klaganden inte blir föremål för detta beslut. Det yrkas således att förstainstansrättens avgörande ändras även vad gäller att förstainstansrätten förklarat sig inte vara behörighet i sak (ratione materiae).

(1) EUT L 77, 2003, s. 21.

(2) REG 1980, s. 2671 (svensk specialutgåva, volym 5, s. 303).

(3) REG 1984, s. 3809 (svensk specialutgåva, volym 7, s. 685).

(4) REG 1996, s. II-2109.

(5) REG 2006, s. I-1875.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 19 november 2007 – Compañía Española de Comercialización de Aceite, SA mot Asociación Española de la Industria y Comercio Exportador de Aceite de Oliva (ASOLIVA), Asociación Nacional de Industriales Envasadores y Refinadores de Aceites Comestibles (ANIERAC) och Administración del Estado

(Mål C-505/07)

(2008/C 37/06)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Compañía Española de Comercialización de Aceite, SA

Motparter: Asociación Española de la Industria y Comercio Exportador de Aceite de Oliva (ASOLIVA), Asociación Nacional de Industriales Envasadores y Refinadores de Aceites Comestibles (ANIERAC) och Administración del Estado

Tolkningsfrågor

Skall artikel 12a i rådets förordning nr 136/66/EEG (1) av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter, i dess lydelse enligt förordning nr 1638/98 (2), tolkas så att ett aktiebolag som i huvudsak består av producenter, pressningsanläggningar och kooperativ av olivodlare samt finansinstitut, ingår bland de ”organ” som har rätt att ingå kontrakt om lagring av olivolja? Kan en sammanslutning av bolag med dessa särdrag anses jämställbart med godkända producentgrupper och sammanslutningar av dessa i den mening som avses i förordning (EG) 952/97 (3)?

2)	Kan, för det fall bolaget kan anses utgöra ett ”organ” som kan bedriva lagringsverksamhet, det ”godkän[nande] av medlemsstaterna” som dessa skall ha enligt artikel 12a i förordning 136/66 inhämtas inom ramen för ett enskilt undantag (”tillstånd”) från de nationella konkurrensmyndigheterna?

Skall artikel 12a i förordning nr 136/66 tolkas på så sätt, att det föreligger ett absolut krav på att kommissionen i varje enskilt fall godkänner den privata lagringen av olivolja eller är det tvärtom tillåtet för producenter att avtala om en privatfinansierad mekanism för inköp och lagring av olivolja, som endast utlöses på de villkor och under de förhållanden som gäller för gemenskapsfinansierad lagring, i syfte att komplettera och påskynda den gemenskapsfinansierade lagringen och utan att överskrida gränserna för denna?

Kan den rättspraxis som fastställdes av domstolen i dom av den 9 september 2003 i mål C-137/00, Milk Marque [(REG 2003, s. I-7975)] angående de nationella myndigheternas tillämpning av de nationella konkurrensskyddsreglerna på avtal mellan producenter som i princip kan omfattas av artikel 2 i rådets förordning nr 26 (4) (om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror) utvidgas till att omfatta avtal som, till sin karaktär och på grund av den berörda sektorns särdrag, är sådana att de kan påverka gemenskapsmarknaden för olivolja i sin helhet?

Kan dessa myndigheter, för det fall att de nationella konkurrensmyndigheterna har rätt att tillämpa de nationella bestämmelserna på dessa avtal, vilka är ägnade att påverka den gemensamma organisationen av marknaden för fetter, definitivt neka ett sådant bolag som klagandebolaget möjligheten att använda mekanismerna för lagring (av olivolja) även i händelse av sådana ”allvarliga störningar” som avses i artikel 12a i förordning 136/66?

(1) EGT 72, s. 3025; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167.

(2) Rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT L 210, s. 32).

(3) Rådets förordning (EG) nr 952/97 av den 20 maj 1997 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa (EGT L 142, s. 30).

(4) EGT 30, 1962, s. 993; svensk specialutgåva, område 4, volym 1, s. 3.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de La Coruña (Spanien) den 20 november 2007 – Lubricantes y Carburantes Galaicos, S. L. (Lubricarga) mot Petrogal Española S.A., nu ”GALP Energía España SAU”

(Mål C-506/07)

(2008/C 37/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de La Coruña

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lubricantes y Carburantes Galaicos, S. L. (Lubricarga)

Motpart: Petrogal Española S.A., nu ”GALP Energía España SAU”

Tolkningsfrågor

Omfattas det avtal som ingåtts mellan Lubricarga S.L. och Petrogal S.A., för det fall det utgör ett avtal av mindre betydelse, under inga omständigheter av artikel [81 i fördraget], eller är nämnda bestämmelse, oberoende av avtalets kvalificering som mindre betydande, tillämplig när innehavaren av bensinstationen är skyldig att tillämpa det kundpris som leverantören fastställer och/eller när återförsäljaren åläggs exklusiva inköpsskyldigheter eller konkurrensförbud utan beaktande av de tidsmässiga begränsningar som gäller enligt kommissionens förordningar nr 1984/83 (1) och nr 2790/1999 (2)?

Enligt förordning nr 1984/83 är det förbjudet att ingå exklusiva vertikala avtal med bensinstationer som gäller på obestämd tid eller på mer än tio år, med undantag för artikel 12.2 vari föreskrivs att ”[o]m avtalet avser en bensinstation som leverantören hyr ut till återförsäljaren eller låter återförsäljaren disponera på någon annan rättslig eller faktisk grund, kan återförsäljaren … för hela den tid som han faktiskt driver bensinstationen åläggas de exklusiva inköpsskyldigheter eller de förbud mot att sälja konkurrerande varor som anges i denna avdelning”. För det fall nämnda förordning är tillämplig, omfattar detta undantag ett fall som det förevarande där, enligt det privata avtalet av den 27 juli 1990 och handlingen inför notarius publicus av den 10 oktober 1995, Lubricarga som äger marken ger Galp byggrätt på denna i 25 år, varvid det sistnämnda åläggs att bygga bensinstationen, under förutsättning att när bygget väl har kontrollerats, anläggningarna överlåts till Lubricarga som skall driva bensinstationen under lika lång tid, med exklusiv skyldighet att köpa alla motorbränslen och andra oljebaserade bränslen från oljebolaget?

I artikel 5 i förordning nr 2790/1999 föreskrivs att ”tidsgränsen på fem år [inte] skall … gälla om köparen säljer varor eller tjänster som omfattas av avtalet från lokaler och mark som ägs av leverantören eller som leverantören hyr av en tredje man som inte har någon anknytning till köparen, under förutsättning att konkurrensklausulens varaktighet inte är längre än den period under vilken köparen besitter lokalerna och marken”. För det fall nämnda förordning är tillämplig, omfattar detta undantag ett fall som det förevarande där, enligt det privata avtalet av den 27 juli 1990 och handlingen från notarius publicus av den 10 oktober 1995, Lubricarga som äger marken ger Galp byggrätt på denna i 25 år, varvid det sistnämnda åläggs att bygga bensinstationen, under förutsättning att när byggnaden väl är uppförd, anläggningarna överlåts till Lubricarga som skall driva bensinstationen under lika lång tid, med exklusiv skyldighet att köpa alla motorbränslen och andra oljebaserade bränslen från oljebolaget?

I artikel [81.1 a] i EEG-fördraget föreskrivs att det är förbjudet att ingå avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser indirekt fastställs, och i skäl 8 i … förordning … nr 1984/83 anges att ”[y]tterligare konkurrensbegränsande skyldigheter, särskilt sådana som begränsar återförsäljarens val av kunder eller friheten att bestämma priser och försäljningsvillkor, [inte kan] undantas med stöd av denna förordning”. Gäller detta ett avtal som det förevarande vari det i dess tionde klausul och bilaga 1 hänvisas till uppnående av konkurrenskraftiga priser och till att ”rabatter till ägaren inte får understiga de genomsnittliga provisioner som ges (efter omsättning) till de tre företag som är verksamma i det geografiska område i vilket bensinstationen är belägen” av det skälet att avtalet i vart fall kan begränsa köparens möjlighet att fastställa försäljningspriset?

I artikel [81.1 a] i EEG-fördraget föreskrivs att det är förbjudet att ingå avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser indirekt fastställs, och i förordning nr 2790/99 anges att fasta försäljningspriser anses utgöra särskilt allvarlig konkurrensbegränsning. Gäller detta ett avtal som det förevarande vari det i dess tionde klausul och bilaga 1 hänvisas till uppnående av konkurrenskraftiga priser och till att ”rabatter till ägaren inte får understiga de genomsnittliga provisioner som ges (efter omsättning) till de tre företag som är verksamma i det geografiska område i vilket bensinstationen är belägen” av det skälet att avtalet i vart fall kan begränsa köparens möjlighet att fastställa försäljningspriset?

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal (EGT L 173, s. 5; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 52).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EGT L 336, s. 21).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Bergamo (Italien) den 21 november 2007 – Luigi Scarpelli mot NEOS Banca SpA

(Mål C-509/07)

(2008/C 37/08)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Bergamo (Italien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Luigi Scarpelli

Motpart: NEOS Banca SpA

Tolkningsfråga

”Skall artikel 11.2 i direktiv 102/87/EEG (1) tolkas så att ett avtal mellan en leverantör och en kreditgivare, enligt vilket kredit lämnas enbart av den kreditgivaren till den leverantörens kunder, utgör en nödvändig förutsättning för att konsumenten skall ha rätt att göra påföljder gällande gentemot kreditgivaren – för det fall att leverantören inte har uppfyllt sina skyldigheter – även när denna rättighet a) endast består i en rätt att häva kreditavtalen eller b) består i en rätt att häva kreditavtalet och erhålla återbetalning av de belopp som betalats till kreditgivaren?”

(1) EGT L 42, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/8

Talan väckt den 22 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-516/07)

(2008/C 37/09)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillán)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att

—

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.2 och 3.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (1) av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område genom att inte ha utsett samtliga behöriga myndigheter för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda direktiv och att

—	Konungariket Spanien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 3.8 i direktiv 2000/60/EG genom att inte ha överlämnat en förteckning över de behöriga myndigheterna.

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionens yrkande grundas på artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.

Enligt punkterna 2, 7 och 8 i nämnda artikel skall medlemsstaterna utse behöriga myndigheter för tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2000/60/EG och inom en bestämd tidsfrist överlämna en förteckning över de behöriga myndigheterna till kommissionen.

(1) EGT L 327, s. 1.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/8

Talan väckt den 22 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-518/07)

(2008/C 37/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Docksey och C. Ladenburger)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46/EG (1) genom förordna om statlig tillsyn över de tillsynsmyndigheter som skall ansvara för tillsynen över behandling av uppgifter utanför det allmännas kontroll i delstaterna Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein och Thüringen, och därmed införlivat kravet på att dessa tillsynsmyndigheter skall vara ”fullständigt oberoende” på ett felaktigt sätt,

—	förplikta Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Artikel 28.1 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG förpliktar medlemsstaterna att tillse att det utses ”en eller flera myndigheter” som har till uppgift att ”övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av detta direktiv”, det vill säga dataskyddsbestämmelser. Enligt artikel 28.1 andra stycket i direktivet måste tillsynsmyndigheterna vara ”fullständigt oberoende”. Bestämmelsens ordalydelse medför att tillsynsmyndigheterna inte får kunna påverkas av myndigheter eller av personer utanför statsförvaltningen. Medlemsstaternas lagstiftning på området måste således vara sådan att det är uteslutet att tillsynsmyndigheterna påverkas när de fattar sina beslut och verkställer dem. Uttrycket ”fullständigt” oberoende implicerar att beroende inte skall kunna uppstå från någon sida eller i något avseende.

Det är således inte förenligt med artikel 28.1 andra stycket i direktivet att, såsom har skett i alla 16 delstater i Förbundsrepubliken Tyskland, att ställa de tillsynsmyndigheter som skall ansvara för tillsynen över behandling av uppgifter utanför det allmännas kontroll under saklig, rättslig och administrativ tillsyn i statlig regi. Eftersom varje delstats lagstiftning ställer tillsynsmyndigheten under tillsyn i olika kombinationer av dessa tre former av tillsyn, utgör var och en av de relevanta lagarna i delstaterna ett självständigt åsidosättande av Förbundsrepubliken Tysklands skyldighet enligt artikel 28.1 andra stycket i direktivet att säkerställa att tillsynsmyndigheterna ”fullständigt oberoende” kan utöva sina uppgifter. Oavsett skillnaderna mellan saklig, rättslig och administrativ tillsyn utgör alla dessa former för tillsyn ett åsidosättande av kravet på oberoende som gäller enligt direktivet.

Från en teleologisk synvinkel har gemenskapslagstiftaren ansett att fullständigt oberoende är nödvändigt för att tillsynsmyndigheterna skall kunna utföra sina funktioner enligt artikel 28 i direktivet på ett effektivt sätt. Begreppet ”fullständigt oberoende” har vidare sin förklaring i hur bestämmelsen tillkom. Kravet att de nationella tillsynsmyndigheterna skall vara fullständigt oberoende ingår också gemenskapens lagstiftning om dataskydd. Det är dessutom ett krav enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheterna att en ”oberoende myndighet ska kontrollera” att bestämmelserna om skydd för personuppgifter efterlevs.

Förbundsrepubliken Tysklands argument att begreppet endast syftar på relativt oberoende, det vill säga att tillsynsmyndighetens oberoende endast gäller i förhållande till den som kontrolleras, faller redan på grund av att denna syn på begreppet ”fullständigt oberoende” inte överensstämmer med direktivets entydiga ordalydelse. En sådan tolkning skulle dessutom betyda att artikel 28.1 andra stycket helt skulle förlora sitt innehåll. Argumentationen som rör artikel 95 EG som grund för direktivet och att subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen talar för en restriktiv tolkning av kravet på ”fullständigt oberoende” saknar även det stöd. Domstolen har redan förklarat att direktivet är formellt giltigt och att det är förbjudet att tolka direktivets bestämmelser som inte rör ekonomi restriktivt. Rättsakten i fråga är dessutom inte mer långtgående än vad som är nödvändigt för att uppnå dess syfte enligt artikel 95 EG och subsidiaritetsprincipen.

(1) EGT L 281, s. 31.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/9

Överklagande ingett den 22 november 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-348/03, Koninklijke Friesland Foods NV (tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV) mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-519/07 P)

(2008/C 37/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet och S. Noë)

Övrig part i målet: Koninklijke Friesland Foods NV (tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den överklagade domen, ogilla talan om ogiltigförklaring av beslutet och förplikta Koninklijke Friesland Foods NV (KFF) att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten och i förevarande överklagande,

—

i andra hand upphäva den överklagade domen i den del andra aktörer på marknaden än Koninklijke Friesland Foods NV tillerkändes vissa rättigheter, vilket den 11 juli 2001 vid den nederländska skatteförvaltningen hade ansökt om tillämpning av den berörda stödordningen, och ogilla talan om ogiltigförklaring av beslutet i den del andra aktörer på marknaden än KFF tillerkändes vissa rättigheter, vilket den 11 juli 2001 vid den nederländska skatteförvaltningen hade ansökt om tillämpning av den berörda stödordningen.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att förstainstansrätten på följande punkter har åsidosatt gemenskapsrätten:

(i)	Förstainstansrätten ansåg att KFF hade ett intresse av förfarandet eftersom det, om talan bifölls, kunde begära att de nederländska myndigheterna skulle pröva dess ansökan om CFA-ordningen (den överklagade domen, punkterna 58–73).

(ii)	Förstainstansrätten ansåg att beslutet direkt och personligen berör KFF (den överklagade domen, punkterna 93–101).

(iii)

Förstainstansrätten ogiltigförklarade beslutet på grundval av omständigheter som inte var kända av kommissionen och som inte borde ha varit kända för kommissionen när den antog beslutet, det vill säga KFF:s faktiska situation (den överklagade domen, punkterna 141–143).

(iv)

Delgrund 1: Förstainstansrätten ansåg felaktigt att en omständighet av väsentlig betydelse för förstainstansrättens resonemang inte ifrågasatts – och att den således skulle anses styrkt (genom att felaktigt konstatera att kommissionen inte hade vidtagit bokföringsåtgärder samt finansiella och ekonomiska beslut som inte kunde ändras inom en frist på femton månader) (den överklagade domen, punkt 137).

Delgrund 2: Förstainstansrätten ansåg att ett företag som enbart ansökt om att bli godkänd för en stödordning kan åberopa berättigade förväntningar (den överklagade domen, punkterna 125–140).

(v)	Förstainstansrätten ansåg att KFF med rätta kunde åberopa likabehandlingsprincipen (den överklagade domen, punkterna 149 och 150).

(vi)	I andra hand har gjorts gällande att den överklagade domen skall upphävas i den del som andra aktörer på marknaden än KFF tillerkändes rättigheter (den överklagade domen, punkt 1).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/10

Talan väckt den 23 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-521/07)

(2008/C 37/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. van Nuffel och R. Lyal)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 40 i EES-avtalet genom att inte tillämpa skattebefrielse på utdelning till bolag i Norge och Island på samma villkor som på utdelning till nederländska bolag, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt nederländsk skattelagstiftning tas ingen skatt ut på utdelning när ett nederländskt bolag ger utdelning till ett annat bolag i Nederländerna som äger minst fem procent av aktierna i det utdelande bolaget. Skatt tas däremot ut när det mottagande bolaget befinner sig i Norge eller Island, förutom om bolaget äger minst 25 procent (Norge) eller 10 procent (Island) av aktierna i det utdelande nederländska bolaget.

Kommissionen anser att den nederländska skattelagstiftningen sålunda ger upphov till diskriminering av bolag i Norge eller Island i förhållande till bolag i Nederländerna. Det utgör ett hinder för den fria rörligheten av kapital mellan Nederländerna och Norge och Island, vilket strider mot artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1) (”EES-avtalet”) om den fria rörligheten för kapital. Denna bestämmelse överensstämmer i huvudsak med artikel 56 EG. Norska och isländska bolag som äger en del av ett nederländskt bolag befinner sig nämligen i en situation som objektivt sett liknar den som ett nederländskt bolag med ett sådant ägande befinner sig i. Den nederländska regleringen kan inte motiveras. Visserligen får medlemsstater vidta åtgärder för att undvika missbruk, men dessa måste stå i proportion till det eftersträvade syftet, vilket här inte är fallet.

(1) EGT L 1, 3.1.1994.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 22 november 2007 – Dinter GmbH mot Hauptzollamt Düsseldorf

(Mål C-522/07)

(2008/C 37/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dinter GmbH

Motpart: Hauptzollamt Düsseldorf

Tolkningsfrågor

Skall den kompletterande anmärkningen 5 b till kapitel 20 i Kombinerade nomenklaturen (1) tolkas så, att begreppet fruktsafter med tillsats av socker även avser fruktsafter i vilka det visserligen inte har tillsatts något socker, men i vilka halten tillsatt socker har beräknats enligt den kompletterande anmärkningen 5 a till Kombinerade nomenklaturen?

Skall den kompletterande anmärkningen 5 b till kapitel 20 i Kombinerade nomenklaturen tolkas så, att formuleringen ”vilka framställs av frukter eller genom utspädning av fruktsaftkoncentrat” endast utgör en närmare förklaring av begreppet ”naturlig fruktsaft”, och det senare faktiskt omfattar samtliga sorters fruktsafter (ojästa och utan tillsats av alkohol) oavsett hur dessa visas upp?

3)	Om de två första frågorna skall besvaras jakande, är då den kompletterande anmärkningen 5 b till kapitel 20 i Kombinerade nomenklaturen giltig?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 327, s. 1).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/11

Talan väckt den 26 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-524/07)

(2008/C 37/14)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG och 30 EG genom att den i princip inte godkänner äldre importerade begagnade bilar som varit godkända i en annan medlemsstat men som inte uppfyller vissa österrikiska avgas- och larmskyddsföreskrifter, trots att identiska i Österrike redan godkända fordon vid förnyat godkännande undantas från dessa krav, och

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 28 EG skall kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Som åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion anses därvid alla regler som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen.

Enligt bestämmelserna i den österrikiska lagen om motorfordon (Kraftfahrgesetz) godkänns i princip inga äldre importerade begagnade bilar som varit godkända i en annan medlemsstat om de inte uppfyller vissa österrikiska avgas- och larmskyddsföreskrifter, trots att identiska i Österrike redan godkända fordon vid förnyat godkännande undantas från dessa krav. Republiken Österrike har därigenom åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG och 30 EG.

En nationell lagstiftning enligt vilken den första nationella registreringen av motorfordon som redan godkänts i en annan medlemsstat villkoras av att vissa gränsvärden, som är strängare än de tillämpliga sekundärrättsliga bestämmelserna, iakttas beträffande larm och avgaser, kan nämligen innebära en restriktion för handeln inom gemenskapen. Med denna handelsrestriktion diskrimineras vidare utländska produkter eftersom de strängare gränsvärdena inte behöver uppfyllas när det gäller inhemska begagnade bilar som efter ett ägarbyte godkänns på nytt. De österrikiska bestämmelserna innebär inte heller att godkända fordon tas ur trafik om de inte uppfyller de avgas- och larmskyddsvärden som tillämpas vid godkännandet av enskilda importerade fordon.

Tillämpningen av fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor är inte utesluten genom andra specifika bestämmelser i förevarande fall. För det första är bestämmelserna i direktiv 93/59/EEG och 92/97/EEG, i vilka bestämda avgasnormer och ljudnivåer fastställs och till vilka det hänvisas i den österrikiska lagstiftningen när det gäller de gränsvärden som skall iakttas, inte tillämpliga på fordon som redan före den tidpunkt som anges i det aktuella direktivet tagits i trafik i en medlemsstat. För det andra kan punkt 1 i bilaga II till EES-avtalet inte åberopas för avgörandet av sådana omständigheter, såsom import av ett fordon från en annan medlemsstat till Österrike vid en tidpunkt när såväl Österrike som den andra medlemsstaten ingår i gemenskapen, som uteslutande omfattas av gemenskapsrätten.

Begränsningar av den fria rörligheten för varor kan rättfärdigas av de i artikel 30 EG uttryckligen angivna grunderna, eller av andra tvingande hänsyn till allmänintresset. Därvid måste bestämmelserna framstå som adekvata, nödvändiga och avpassade och begränsningarna får varken utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

Någon sådan grund för rättfärdigande föreligger emellertid inte i förevarande fall. Det är nämligen inte möjligt att åberopa hälso- eller miljöskäl för att inte godkänna importerade fordon när förnyat godkännande av identiska begagnade fordon som redan omfattas av ett inhemskt godkännande inte vägras på dessa grunder. För övrigt finns det enligt kommissionen mindre långtgående åtgärder att tillgå för säkerställandet av en övergång till bättre avgas- och ljudnivåer. Att låta endast importerade fordon bära hela ansvaret för genomförandet av hälso- och miljömål är dock inte förenligt med principerna om fri rörlighet för varor.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/12

Överklagande ingett den 27 november 2007 av Philippe Combescot av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-249/04, Combescot mot kommissionen

(Mål C-525/07 P)

(2008/C 37/15)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Philippe Combescot (ombud: A. Maritati och V. Messa, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

ändra förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-294/04 genom att fastställa att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig, vilken upprättades av M trots att det var helt oförenligt att denne innehade rollen som överordnad med uppgift att bedöma Philippe Combescots yrkesutövning, vilket M faktiskt hade i detta fall. Denna oförenlighet uppstod till följd av den allvarliga och ohjälpliga ovänskapen mellan klaganden och hans överordnade, vilket M slutligen själv implicit har medgett. Till följd därav skall domstolen fastställa att Philippe Combescot har rätt till ersättning – såväl för den ideella skada som han har lidit som för skadan på hans fysiska och psykiska hälsa samt för skadan på hans yrkesliv och karriär – som skall fastställas till ett belopp som inte understiger 100 000 euro, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tvisten avser det påstått lagenliga upprättandet av karriärutvecklingsrapporten för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002. Klaganden bestrider förstainstansrättens slutsatser och hävdar att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig på grund av att den upprättades av en person, M, som hyser djup motvilja mot Philippe Combescot på grund av att han påtalade mycket allvarliga oegentligheter i förvaltningen vid delegationen i Guatemala, som just M gjort sig skyldig till. Till följd av att dessa oegentligheter påtalades inledde institutionen en inspektion i Guatemala och därefter, till följd av det klagomål som Combescot ingav, beslutade OLAF den 20 september 2004 att inleda en utredning, vilken avslutades genom slutrapporten av den 30 maj 2006 (nedan kallad OLAF-rapporten), vilken ingetts bland handlingarna i målet tillsammans med den rapport som granskningskommissionen skickade år 2002. Genom överklagandet yrkar Combescots ombud att domstolen skall ändra förstainstansrättens dom i den del där förstainstansrätten slog fast att karriärutvecklingsrapporten inte är rättsstridig och till följd därav slog fast att klaganden inte har rätt att begära ersättning för skadan. Genom överklagandet yrkas följaktligen att EG-domstolen skall fastställa att Philippe Combescots karriär och yrkesmässiga anseende har skadats mycket allvarligt till följd av att karriärutvecklingsrapporten för perioden 2001/2002 upprättades på ett partiskt, och därför felaktigt, och under alla omständigheter rättsstridigt sätt. Bedömningen i karriärutvecklingsrapporten har under alla omständigheter, sedd i ett större sammanhang av översitteri och förödmjukande beteende från de överordnades sida, medfört lidande och inre obehag som senare har orsakat en allvarlig depression, vilket finns dokumenterat i handlingar och framförallt har fastställts av institutionen genom dess förtroendeläkare. Klaganden yrkar att domstolen skall göra en helhetsbedömning av de faktiska omständigheterna i målet och anse att samtliga dessa omständigheter är relevanta för att fastställa att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig, och följaktligen fastställa att klaganden har rätt till ersättning för den skada som han har lidit.

Klaganden gör gällande att förstainstansrättens dom är motsägelsefull. Förstainstansrätten angav att kraven på oberoende och integritet skall anses vara tvingande i alla situationer då en anställd måste uttrycka en åsikt om en viss angelägenhet, och följaktligen får den anställde inte befinna sig i en sådan personlig situation att det, oaktat att bedömningen faktiskt är objektiv och korrekt, i tredje mans ögon kan framstå som att oberoendet och objektiviteten har gått förlorad. I domen dras dock slutsatser i fråga om M som är helt obegripliga. Det görs även gällande att domen är motsägelsefull i den del där det slogs fast att de initiativ som Combescot tog, när han väl hade tillträtt befattningen som rådgivare i Guatemala, hade medfört en minst lika besvärlig situation för M, men trots detta slogs det fast att denna situation inte kunde anses medföra att M befinner sig i en ställning som är helt oförenlig med uppgiften som bedömare med tillämpning av principen om opartiskhet och objektivitet. Klaganden framhåller att upprättandet av karriärutvecklingsrapporten består i en skönsmässig bedömning, vilket medför att varje övervägande i sak avseende denna bedömning inte har någon avgörande betydelse och inte kan bekräfta eller motbevisa de faktiska uppgifter som utgör utgångspunkten och att M gjorde bedömningen i karriärutvecklingsrapporten trots sin uppenbara och allvarliga ovänskap med Combescot. I det avseendet framhåller klaganden att det inte kan åberopas som en avgörande omständighet att en person närvarade i egenskap av medbedömare, vilken inte alls kände till förhållandet mellan Combescot och M. Klaganden ifrågasätter följaktligen punkt för punkt innehållet i karriärutvecklingsrapporten. Klaganden vidhåller slutligen att yrkandena om utredningsåtgärder skall bifallas.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/12

Överklagande ingett den 27 november 2007 av Philippe Combescot av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-250/04, Combescot mot kommissionen

(Mål C-526/07 P)

(2008/C 37/16)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Philippe Combescot (ombud: A. Maritati och V. Messa, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

med ändring av förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-249/04, förklara att klaganden åsamkats skada vad gäller hans yrkesliv och hans hälsa till följd av att han rättsstridigt nekats tillträde till uttagningsprov för tillsättning av tjänsten som chef för delegationen i Colombia, göra en annorlunda bedömning av den ideella skadan och bestämma det skadestånd som lämpligen skall till följd av denna, och därmed bifalla de yrkanden som redan anförts i förstainstansrätten och som skall upprepas här, nämligen att domstolen skall ”förklara att Philippe Combescot har lidit skada vad gäller hans anseende och hans ställning och i yrkeslivet med allvarliga följder för hans psykiska jämvikt på grund av att hans rättsstridigt utestängts från uttagningsprovet, samt förplikta kommissionen att utge skadestånd till Philippe Combescot med 100 000,00 euro”, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 12 september 2007 i mål T-250/04, där talan väcktes av tjänstemannen Philippe Combescot mot Europeiska gemenskapernas kommission.

Talan avser beslutet att utestänga Philippe Combescot, som då var stationerad som diplomat i Guatemala, från uttagningsprov COM/091/03 för tjänsten som chef för delegationen i Colombia (nedan kallat beslut om utestängande).

Förstainstansrätten fann att detta beslut var rättsstridigt och att kommissionens skadeståndsanspråk följaktligen var välgrundat, men undantog emellertid skada för yrkeslivet och hälsan och nöjde sig med att erkänna en inte närmare preciserad ideell skada för vilken tjänstemannen skulle erhålla 3 000 euro i skadestånd.

Genom förevarande överklagande yrkar Philippe Combescot, genom sina ombud, att domstolen skall ändra Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts avgörande i den mån förekomsten av skada vad gäller klagandens yrkesliv och hans hälsa och undantagits och ersättningen endast grundats på den ideella skada som gjorts gällande, och följaktligen slå fast att tjänstemannen till följd av att han rättsstridigt uteslutits från uttagningsprovet har lidit en påtaglig skada vad gäller karriär, utöver skadan för hans yrkesmässiga anseende. I alla händelser har beslutet att inte ge honom tillträd till provet medfört lidande och oro som lett till allvarlig depression, såsom har dokumenterats i handlingarna och bekräftats av institutionen genom dess utsedda sakkunniga. Sökanden yrkar att domstolen i alla händelser skall göra en helhetsbedömning av de faktiska omständigheter som kännetecknar detta fall, då de samtliga är av betydelse för att uppvärdera – om än bara utifrån skälighet – den ideella skadan till ett avsevärt högre belopp, direkt proportionellt även mot de karriärmöjligheter som beslutet att utesluta tjänstemannen från provet berövat honom och mot de förutsebara allvarliga följder som det medfört.

Sökanden vidhåller således sitt krav på skadestånd enligt de yrkanden som framförs i denna talan.

Sökanden bestrider förstainstansrättens slutsats att skadan för hans yrkesliv inte är tillräckligt konkret och vill för övrigt understryka att han torts att han begärt det aldrig fått någon information om vilka kriterier kommissionen tillämpade för att utse chefen för delegationen i Colombia.

Vad gäller ersättning för fysisk skada, består bevisningen för följderna av det rättsstridiga handlandet för Philippe Combescots hälsotillstånd av det tidsmässiga sambandet mellan dessa. Uteslutandet från provet var bara det sista i en rad trakasserier som kommissionen utsatt tjänstemannen för. Vid fastställandet av den ideella skadan, slutligen, begär sökanden att domstolen gör en rimlig värdering av densamma, på grundval av principerna om skälig bedömning av skadan, varvid beaktas de skadliga följderna när det gäller tjänstemannens oro, stress och lidande efter att ha uteslutits från uttagningsprovet.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 28 november 2007 – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG mot Franz Hauswirth GmbH

(Mål C-529/07)

(2008/C 37/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof (Österrike).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG

Motpart: Franz Hauswirth GmbH

Tolkningsfrågor

Skall artikel 51.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1) tolkas så att den som ansöker om registrering av ett gemenskapsvarumärke skall anses handla i ond tro, om han vid tidpunkten för ansökan vet att en konkurrent i (minst) en medlemsstat, för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag använder ett identiskt kännetecken eller ett kännetecken som är så likt att de är förväxlingsbara, och ansöker om registrering av varumärket för att kunna hindra konkurrenten från att använda kännetecknet i fortsättningen?

Om fråga 1 besvaras nekande:

Skall den som ansöker om registrering anses handla i ond tro, om han ansöker om registrering av varumärket för att kunna hindra en konkurrent från att använda kännetecknet i fortsättningen, trots att han vid tidpunkten för ansökan vet eller borde veta att konkurrenten, genom att använda ett identiskt eller liknande kännetecken för varor och tjänster som är identiska

Om fråga 1 eller 2 besvaras jakande:

Har den som ansöker om registrering av ett gemenskapsvarumärke inte handlat i ond tro, om hans kännetecken redan är välkänt hos allmänheten och därmed har erhållit skydd enligt bestämmelserna om illojal konkurrens eller av så pass liknande slag att de är förväxlingsbara, redan har förvärvat en ”värdefull rättighet”?

(1) (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/14

Talan väckt den 29 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-530/07)

(2008/C 37/18)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillán och G. Braga da Cruz)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 91/271/EEG (1) av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

genom att inte förse tätorterna Angra do Heroísmo, Bacia do Rio Uima (Fiães de S. Jorge), Costa de Aveiro, Covilhã, Espinho/Feira, Fátima, Ponta Delgada, Ponte de Lima, Póvoa do Varzim/Vila do Conde, Santa Cita, Vila Real de Santo António, Viana do Castelo – Cidade, Vila Real med ledningsnät i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 3 i det ovannämnda direktivet,

genom att inte säkerställa att avloppsvatten från tätorterna Alto Nabão, Alverca, Bacia do Rio Uima (Fiães de S. Jorge), Carvoeiro, Costa da Caparica/Trafaria, Costa de Aveiro, Costa Oeste, Covilhã, Espinho/Feira, Fátima, Fundão/Alcaria, Lisboa, Matosinhos, Milfontes, Moledo/Âncora/Afife, Nazaré/Famalicão, Pedrógão Grande, Ponta delgada, Ponte de Lima, Póvoa de Varzim/Vila do Conde, Santa Cita, Vila Nova de Gaia/Douro Nordeste, Vila Real de Santo António, Viana do Castelo – Cidade, Vila Franca de Xira, Vila Realsom före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 4 i det ovannämnda direktivet, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Medlemsstaterna var skyldiga att säkerställa att alla tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter (pe) senast den 31 december 2000 och alla tätorter med mellan 2 000 och 15 000 pe senast den 31 december 2005 hade ledningsnät för avloppsvatten från tätbebyggelse.

I artikel 4 i direktivet föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening

—	senast den 31 december 2000 om utsläppen härrör från tätorter med mer än 15 000 pe,

—	senast den 31 december 2005 om utsläppen härrör från tätorter med mellan 10 000 och 15 000 pe,

—	senast den 31 december 2005 i fråga om utsläpp i sötvatten eller flodmynningar, om utsläppen härrör från tätorter med mellan 2 000 och 10 000 pe.

…” .

(1) EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 29 november 2007 – Fachverband der Buch- und Medienwirtschaft mot LIBRO Handelsgesellschaft mbH

(Mål C-531/07)

(2008/C 37/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Obersten Gerichtshof (Österrike).

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fachverband der Buch- und Medienwirtschaft

Motpart: LIBRO Handelsgesellschaft mbH

Tolkningsfrågor

Skall artikel 28 EG tolkas så, att den som sådan utgör hinder för en tillämpning av bestämmelser i nationell rätt enligt vilka endast importörer av tyskspråkiga böcker är skyldiga att för de till landet importerade böckerna fastställa och offentliggöra ett försäljningspris som är bindande för slutförsäljaren, varvid importören inte får underskrida det slutförsäljningspris som förläggaren fastställt eller rekommenderat för sin stat eller det slutförsäljningspris som en förläggare med säte utanför en stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) rekommenderat inom landet, med avdrag för en därpå belöpande mervärdesskatt, i vilka bestämmelser det emellertid föreskrivs ett undantag som innebär att den importör som i en till EES-avtalet ansluten stat gör inköp till ett från gängse inköpspris avvikande lägre inköpspris – när fråga är om återimport till det av den inhemska förläggaren fastställda priset – i förhållande till den eftersträvade handelsfördelen får underskrida det av förläggaren för förlagsstaten fastställda eller rekommenderade priset?

Om svaret på fråga ett är jakande:

Kan den i fråga nr 1 beskrivna fastställelsen enligt nationell lag av fasta bokpriser – vilken strider mot artikel 28 EG som sådan, och vilken eventuellt även strider mot gemenskapsrätten på grund av en försäljningsmodell som inkräktar på den fria rörligheten för varor – vars mål rent allmänt omskrivs i ett krav på hänsyn till ”böckernas ställning som kulturskatt, konsumenternas intresse av rimliga bokpriser och näringsbetingelserna för bokhandlarna” rättfärdigas enligt artikel 30 EG eller artikel 151 EG, exempelvis med hänvisning till allmänintresset av att bokframställningen främjas, av att det finns ett stort urval av boktitlar till reglerade priser och av att det finns ett stort antal bokhandlare, trots att det saknas empiriska fakta som styrker att medlet i form av ett i lag föreskrivet fastställande av fasta bokpriser är ägnat att uppnå de därmed eftersträvade målen?

Om fråga nr 1 skall besvaras nekande:

Är det i nationell rätt föreskrivna fastställandet av fasta bokpriser som beskrivits i fråga 1 förenligt med artiklarna 3.1g EG, 10 EG och 81 EG trots att detta tidsmässigt och i sak utan avbrott anslöt till den tidigare avtalsenliga bindningen för bokhandlarna till de av förläggarna fastställda priserna för förlagsprodukter (Sammelreverssystem 1993) och ersatte dessa avtalsbaserade system?

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 29 november 2007 – Falco Privatstiftung och Thomas Rabitsch mot Gisela Weller-Lindhorst

(Mål C-533/07)

(2008/C 37/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof (Österrike)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Falco Privatstiftung, Thomas Rabitsch

Motpart: Gisela Weller-Lindhorst

Tolkningsfrågor

Är ett avtal, genom vilket en immaterialrättsinnehavare till motparten upplåter en rätt att nyttja immaterialrätten (licensavtal), ett avtal om ”utförande av tjänster” i den mening som avses i artikel 5.1 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område? (1)

För det fall fråga 1 besvaras jakande:

2.1	Utförs tjänsten på den ort i en medlemsstat där det enligt avtalet är tillåtet att nyttja rätten och där nyttjandet faktiskt sker?

2.2	Eller utförs tjänsten på den ort där licensgivaren har sitt hemvist eller på den ort där licensgivarens styrelse har sitt säte?

2.3	För det fall frågorna 2.1 eller 2.2 besvaras jakande, är den behöriga domstolen också behörig att fatta beslut angående licensavgiften för nyttjandet av rätten i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland?

För det fall fråga 1 eller frågorna 2.1 och 2.2 besvaras nekande: Skall behörigheten för betalning av licensavgiften enligt artikel 5.1 a och c i förordning nr 44/2001 vidare avgöras utifrån de principer som [orig.s.3] lagts fast i rättspraxis från EG-domstolen angående artikel 5.1 i konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen)?

(1) EGT L 12, s. 1.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/16

Överklagande ingett den 30 november 2007 av William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-30/05, William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-534/07 P)

(2008/C 37/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH (ombud: H.-J. Niemeyer och Ch. Herrmann, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

1.	upphäva förstainstansrättens (andra avdelningen) dom av den 12 september 2007 i mål T-30/05, i den del som avser klagandena,

2.	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2004) 4221 slutlig av den 26 oktober 2004 (ärende KOMP/F-1/38.388-PO/Nadeln), i den del som avser klagandena, alternativt upphäva eller sätta ned de böter som klagandena ålagts genom artikel 2 i det beslutet,

3.	eller, om yrkandet under punkt 2 inte bifalls, återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande, och

4.	förplikta motparten i överklagandet att ersätta rättegångkostnaderna.

Grunder och huvudargument

—

Förstainstansrätten hade fel när den bedömde att den omständigheten att det beträffande det ursprungligen enhetliga förfarandet för ”hårda sybehör” hade gjorts en uppdelning av ”hårda sybehör: nålar” och ”hårda sybehör: fäst- och knäppanordningar” utan att skälen för detta angetts inte utgjorde en kränkning av klagandenas rätt till försvar, särskilt deras rätt att yttra sig.

—

Genom att inte pröva huruvida det var rättsstridigt att dela upp förfarandet för ”hårda sybehör” på grund av att det var fråga om en enda och fortlöpande överträdelse, har förstainstansrätten åsidosatt förbudet mot att vägra rättslig prövning och den grundläggande rätten till ett effektivt rättsligt skydd.

—

Förstainstansrätten hade fel när den bedömde att motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG inte hade åsidosatts. Rätten ansåg felaktigt att kommissionens inadekvata analys av de aktuella marknadernas storlek, med avseende på såväl relevansen i ärendet som överträdelsens konkreta verkan på marknaden, saknade rättslig betydelse.

—

Förstainstansrätten åsidosatte riktlinjerna för beräkning av böter. Rätten fastställde hur allvarlig överträdelsen var enbart genom att hänvisa till överträdelsens abstrakta form och den betraktade det lägsta grundbeloppet för en kategori av allvarligare överträdelser såsom ett minimibelopp som inte kunde sättas ned. Rätten underlät dessutom att betrakta det frivilliga upphörandet med överträdelsen som en förmildrande omständighet, varigenom den åsidosatte rättsstatsprincipen och likabehandlingsprincipen.

—

Slutligen åsidosatte förstainstansrätten proportionalitetsprincipen. Rätten tillämpade riktlinjerna för beräkning av böter vid fastställandet av hur allvarlig överträdelsen var på ett sätt som var lika formalistiskt som ensidigt, till förfång för klagandena såsom svarande i det ursprungliga förfarandet. Rätten underlät dessutom att, i enlighet med proportionalitetsprincipen, samtidigt beakta samtliga relevanta omständigheter i målet. I stället prövade den endast huruvida böterna var proportionerliga med hänsyn till särskilda kriterier i varje enskilt fall.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale amministrativa regionale per la Lombardia (Italien) den 3 december 2007 – Assitur Srl mot Camera di Commercio, Industria, Artigianato e Agricoltura di Milano

(Mål C-538/07)

(2008/C 37/22)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale amministrativa regionale per la Lombardia (Italien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Assitur Srl

Motpart: Camera di Commercio, Industria, Artigianato e Agricoltura di Milano

Tolkningsfråga

Utgör artikel 29 i direktiv 92/50/EG (1), i vilken det föreskrivs sju fall i vilka företag inte får delta i offentlig upphandling av tjänster, en uttömmande uppräkning av de fall i vilka hinder för deltagande föreligger och utgör den således hinder för att det i artikel 10.1 bis i lag nr 109/94 (nu ersatt av artikel 34 sista stycket i lagstiftningsdekret nr 136/06) uppställs ett förbud mot att företag som kontrollerar eller kontrolleras av ett annat företag deltar i anbudsförfaranden tillsammans med detta företag?

(1) EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/17

Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-539/07)

(2008/C 37/23)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Montaguti och A. Nijenhuis)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.3 i direktiv 2002/22/EG (1) genom att inte säkerställa att i den mån som det är tekniskt genomförbart de myndigheter som ansvarar för larmtjänster tillhandahålls information om varifrån samtalet kommer för samtliga samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktiv 2002/22/EG löpte ut den 24 juli 2003.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, s. 51).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/17

Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-540/07)

(2008/C 37/24)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och A. Aresu)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastslå att Republiken Italien inte har uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med artiklarna 56 EG och 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med avseende på fri rörlighet för kapital mellan medlemsstater och mellan stater som anslutit sig till nämnda avtal, samt de skyldigheter som följer av artikel 31 i EES-avtalet avseende etableringsfrihet mellan de stater som ingått avtalet, genom att bibehålla skattebestämmelser för utdelningar till bolag med hemvist i andra medlemsstater och i stater som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som är mer betungande än de som tillämpas för utdelningar till nationella bolag, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hänvisar till den gällande italienska lagstiftningen på området, även praxis, som underställer utdelning till icke-italienska företag (det vill säga utländska utdelningar) en skattelagstiftning som är betydligt mindre fördelaktig än den som tillämpas på utdelningar till italienska företag (det vill säga inhemska utdelningar).

Kommissionen gör gällande att denna lagstiftning – som den italienska regeringen för övrigt står i begrepp att omarbeta – inte är förenlig med principen om fri rörlighet för kapital, då den påverkar lönsamheten och investeringar från utländska delägare i italienska företag negativt, och samtidigt försvårar för de italienska företagen att söka kapital i utlandet. Det föreligger därför ett tydligt åsidosättande av artikel 56 EG, vilken innebär ett förbud mot alla hinder för fri rörlighet för kapital mellan medlemsstaterna, och av artikel 40 i EES-avtalet, som motsvarar förstnämnda artikel och avser fri rörlighet för kapital mellan de stater som ingått avtalet.

Kommissionen anser därutöver att lagstiftningen i fråga kan vara oförenlig med etableringsfriheten som regleras i artikel 31 i EES-avtalet, då den skulle kunna tillämpas även på andelsinnehav som ger bestämmande inflytande i italienska bolag som innehas av bolag med hemvist i stater som ingått EES-avtalet, och som inte omfattas av den skattelagstiftning som harmoniserats i enlighet med gemenskapsdirektivet 90/435/EG (1).

I samband med fördragsbrottsförfarandet har kommissionen fått tillfälle att granska de argument som Republiken Italien framfört för att rättfärdiga nämnda lagstiftning. Kommissionen ansåg inte att de är ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås. Den italienska regeringen har dock nyligen tillkännagett sin avsikt att anpassa lagstiftningen i fråga till gemenskapslagstiftningen: förevarande talan skulle kunna påskynda en sådan reformprocess.

(1) EGT L 225, s. 6.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/18

Överklagande ingett den 30 november 2007 av Imagination Technologies Ltd av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 20 september 2007 i mål T-461/04, Imagination Technologies Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-542/07 P)

(2008/C 37/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Imagination Technologies Ltd (ombud: M. Edenborough, barrister)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom, och

—	besluta om ersättning till klaganden för dess rättegångskostnader i samband med förevarande överklagande och överklagandet vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför att ansökan nr 2396075 om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PURE DIGITAL (nedan kallad registreringsansökan) inte strider mot vare sig artikel 7.1 b eller 7.1 c i rådets förordning nr 40/94, eftersom ordmärket har förvärvat särskiljningsförmåga efter tidpunkten för registreringsansökan. Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, särskilt då den vid bedömningen av frågan om förvärvad särskiljningsförmåga inte fann att användning efter tidpunkten för registreringsansökan var relevant.

Förstainstansrätten borde således inte ha ogillat överklagandet. Klaganden anser därför att förevarande överklagande avseende förstainstansrättens dom skall prövas och förstainstansrättens dom upphävas. Klaganden yrkar även ersättning för sina kostnader i detta förfarande om överklagande samt i förfarandet vid förstainstansrätten.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/18

Talan väckt den 3 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-543/07)

(2008/C 37/26)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG (1) av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 5 oktober 2005.

(1) EGT L 269, s. 15.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu (Polen) den 4 december 2007 – Uwe Rüffler mot Dyrektor Izby Skarbowej we Wrocławiu Ośrodek Zamiejscowy w Wałbrzychu

(Mål C-544/07)

(2008/C 37/27)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Uwe Rüffler

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej we Wrocławiu Ośrodek Zamiejscowy w Wałbrzychu

Tolkningsfråga

Skall artikel 12.1 EG samt artikel 39.1 och 39.2 EG, tolkas på så sätt att de utgör hinder för den nationella bestämmelsen i artikel 27b i lag av den 26 juli 1991 om inkomstskatt (ustawa o podatku dochodowym od osób fizycznych) [utelämnas] enligt vilken rätten att från inkomstskatt avräkna de avgifter som erlagts till obligatoriska sjukförsäkringar begränsas till avgifter som betalas i enlighet med nationell lagstiftning, för det fall en person med hemvist i Polen betalar avgifter till en obligatorisk sjukförsäkring i en annan medlemsstat, med medel som inkomstbeskattas i Polen?

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/19

Överklagande ingett den 8 december 2007 av Akzo Nobel Chemicals Ltd och Akcros Chemicals Ltd av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 17 september 2007 i mål T-253/03, Akzo Nobel Chemicals Ld och Akcros Chemicals Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-550/07 P)

(2008/C 37/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Akzo Nobel Chemicals Ltd och Akcros Chemicals Ltd (ombud: advokaterna C. Swaak, M. Mollica och M. van der Woude)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission, Council of the Bars and Law Societies of the European Union, Algemene Raad van de Nederlandse Orde van Advocaten, Association européenne des juristes d'entreprise (AEJE), American Corporate Counsel Association (ACCA) – European Chapter, International Bar Association

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelat den 17 september 2007 i mål T-253/03, för så vitt förstainstansrätten ogillade begäran om advokatsekretess på utväxlingen av meddelanden med Akzo Nobels bolagsjurist,

—	ogiltigförklara kommissionens avslagsbeslut av den 8 maj 2003, för så vitt kommissionen vägrade att återsända e-postmeddelanden som utväxlats med Akzo Nobels bolagsjurist (del av handlingarna i serie B)

—	förplikta svaranden i förevarande mål om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i domstolen och i förstainstansrätten för så vitt de avser grunden som anförts i förevarande överklagande.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört att förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten när den vägrade att efterkomma denna begäran. Klaganden har närmare gjort gällande att förstainstansrätten, genom att endast företa en delvis och bokstavlig tolkning av ett fåtal stycken i domen AM & S mot kommissionen (1),

1.	gjorde en felaktig tolkning av principen om advokatsekretess såsom denna anges i domen AM & S, och således åsidosatte likabehandlingsprincipen (del B),

2.	i andra hand, åsidosatte grundläggande principer om skydd för rätten till försvar och rättsäkerhet (del C) när den vägrade att på nytt tolka principen om advokatsekretess mot bakgrund av väsentliga förändringar på rättsområdet, och

3.	i tredje hand, åsidosatte artikel 5 EG (kompetensfördelningsprincipen) och principen om nationell processuell autonomi (del D).

(1) Dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S mot kommissionen (REG 1982, s. 1575, svensk specialutgåva, volym 6, s. 405.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 11 december 2007 – Commune de Sausheim mot Pierre Azelvandre

(Mål C-552/07)

(2008/C 37/29)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commune de Sausheim

Motpart: Pierre Azelvandre

Tolkningsfrågor

Skall ”platsen för utsättningen [av genetiskt modifierade organismer]”, vilket är en uppgift som enligt artikel 19 i rådets direktiv 90/220/EEG (1) av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön inte får hemlighållas, förstås som den i fastighetsregistret inskrivna jordlotten, eller som ett större geografiskt område motsvarande den kommun inom vars område utsättningen sker eller ett ännu större område (kanton, departement)?

För det fall platsen skall förstås som den i fastighetsregistret inskrivna jordlotten, kan ett undantag till skydd för allmän ordning eller andra i lag skyddade intressen åberopas för att förhindra ett utlämnande av utdrag ur fastighetsregistret med uppgift om platsen för utsättningen med stöd av artikel 95 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, nu Europeiska gemenskapen, med stöd av direktiv 2003/4/EG (2) av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation eller med stöd av en allmän gemenskapsrättslig princip?

(1) EGT L 117, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 212.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/20

Talan väckt den 13 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-556/07)

(2008/C 37/30)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Nolin och M. van Heezik)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 31.1 och 31.2 i förordning nr 2847/1993 (1) och artiklarna 23.1 och 23.2, 24 samt 25.1 och 25.2 i förordning nr 2371/2002 (2) genom att underlåta att kontrollera, inspektera och övervaka fisket, särskilt mot bakgrund av förbudet mot drivgarn vid fångst av vissa arter, och genom att inte tillse att lämpliga åtgärder vidtas mot de som är ansvariga för överträdelser av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna angående användning av drivgarn,

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör genom sin talan gällande att svaranden tillämpar de gemenskapsrättsliga bestämmelserna angående fiske på ett felaktigt sätt. Denna felaktiga tillämpning beror för det första på att de franska myndigheterna inte anser att fiskeredskapet ”thonaille” är ett drivgarn trots att detta redskap, på grund av sina tekniska särdrag, verkligen är ett sådant nät som är förbjudet enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Det faktum att en ”thonaille” kan stabiliseras med hjälp av ett flytande ankare är härvid irrelevant, eftersom denna stabilisering inte innebär att en ”thonaille” inte kan driva med havsströmmar eller vind utan endast att den hålls uppe genom flöten och tyngder för att optimera effektiviteten och undvika att den lägger sig horisontellt precis under vattenytan.

Fördragsbrottet beror för det andra på att det saknas ett effektivt kontrollsystem för att kontrollera efterlevnaden av förbudet mot drivgarn för fångst av vissa arter och på att konstaterade överträdelser inte beivras korrekt. De kontroller som genomförs avser endast efterlevnaden av den nationella lagstiftningen, som är mindre sträng än gemenskapslagstiftningen, och de påföljder som åläggs för överträdelser av nämnda lagstiftning är milda och föga avskräckande.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118).

(2) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/21

Talan väckt den 17 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-559/07)

(2008/C 37/31)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Patakia och M. van Beek)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	förklara att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 141 EG genom att bibehålla bestämmelserna om olika pensionsålder och olika minimikrav på tjänstetid för män respektive kvinnor enligt den grekiska civila och militära pensionslagen, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Kommissionen har efter att ha undersökt de gällande bestämmelserna i den grekiska civila och militära pensionslagen funnit att de ger kvinnor enligt dessa har rätt till pension från en annan ålder än män och under andra villkor vad gäller den minsta tjänstetid som fordras.

Mot bakgrund av domstolens rättspraxis anför kommissionen att pensionerna i fråga, som betalas av en arbetsgivare till en tidigare arbetstagare på grund av anställningen, utgör lön i den mening som avses i artikel 141 EG. Vidare utgör personer som uppbär pension enligt kommissionen, med anledning av de aktuella pensionssystemens specifika karaktär, där pensionen är beroende av tjänstetid och arbetstagarens lön innan pension beviljades, en ”särskild kategori arbetstagare”, medan metoden för att finansiera och förvalta pensionssystemet inte är en avgörande faktor vid tillämpningen av artikel 141 EG.

Enligt kommissionen är villkoren för att tillämpa artikel 141.4 EG, som rör särskilda förmåner för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet, inte heller uppfyllda.

I detta fall är bestämmelserna ingen hjälp vad gäller att komma till rätta med de problem som kvinnor kan ställas inför i sin yrkeskarriär, utan gör det tvärtom enklare för dem att lämna arbetsmarknaden.

Kommissionen anser inte heller att den motivering som gjorts gällande, nämligen att en ändring skulle leda till problem för statens system och att en övergångsordning är nödvändig, är övertygande, eftersom för det första ekonomiska följder för en medlemsstat inte i sig kan motivera en tidsmässig begränsning av gemenskapsrätten och för det andra Republiken Grekland inte i praktiken har visat att ovannämnda problem existerar och mer specifikt vad de består av.

5.	Följaktligen anser kommissionen att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 141 EG genom att bibehålla bestämmelserna om olika pensionsålder och olika minimikrav på tjänstetid för män respektive kvinnor enligt den grekiska civila och militära pensionslagen.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/22

Förstainstansrättens beslut av den 5 december 2007 – Schering-Plough Ltd mot kommissionen och EMEA

(Mål T-133/03) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Delvis avvisning - Berättigat intresse av att få saken prövad - Talan har inte längre något föremål - Anledning saknas att döma i saken)

(2008/C 37/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Schering-Plough Ltd (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna G. Berrisch och P. Bogaert)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbæck och M. Shotter) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) (ombud: inledningsvis N. Khan, biträdd av C. Sherliker, solicitor, därefter C. Sherliker och T. Eicke, barrister)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations (EFPIA) (Genève, Schweiz) (ombud: advokaterna N. Rampal, U. Zinsmeister och D. Waelbroeck)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av EMEA:s beslut av den 14 februari 2003 att inte godkänna en ändring av ”typ I” av namnet på läkemedelsformen ”oralt lyofilisat” från ”Allex 5 mg oral lyophilisae” till ”Allex Reditabs 5 mg oral lyophilisate”.

Avgörande

1)	Förevarande talan avvisas i den mån den är riktad mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA).

2)	Det saknas anledning att döma i målet i den mån talan är riktad mot kommissionen.

3)	EMEA skall bära sin rättegångskostnad.

4)	Schering-Plough Ltd skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 171, 19.7.2003.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/22

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 16 mars 2007 – V mot parlamentet

(Mål T-345/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Upphävande av immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet - Begäran om uppskov med verkställigheten - Begäran om interimistiska åtgärder - Upptagande till sakprövning - Krav på skyndsamhet)

(2008/C 37/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: V (ombud: J. Lofthouse, M. Monan, barristers, och E. Hayes, solicitor)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: H. Krück, D. Moore och M. Windisch)

Saken

En begäran om, för det första, uppskov av verkställigheten av Europaparlamentets resolution [konfidentiella uppgifter som utelämnats] om upphävande av sökandens immunitet mot rättsliga åtgärder, för det andra, interimistiska åtgärder i syfte att förhindra att en brottmålsrättegång återupptas innan förstainstansrätten har fattat sitt slutliga beslut i målet i sak, för det tredje, att skydda sökandens identitet och att förevarande mål inte skall beaktas förrän förstainstansrätten har avgjort målet i sak eller förrän en eventuell nationell rättegång har avgjorts, för det fjärde, att sökanden skall få tillåtelse att överlämna de skrivelser som parterna utväxlat dels i samband med det interimistiska förfarandet, dels i målet vid den nationella domstolen till den myndighet som väckt talan i Förenade kungariket och till den nationella domstol inför vilken det nationella målet anhängiggjorts, och, för det femte, att förhandlingen i målet vid den nationella domstolen skall hållas så snart som möjligt.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/23

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 oktober 2007 – MB Immobilien mot kommissionen

(Mål T-120/07 R)

(Interimistiskt förfarande - Statligt stöd i de nya delstaterna - Skyldighet att återkräva stöd - Begäran om uppskov med verkställighet - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning)

(2008/C 37/34)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: MB Immobilien Verwaltungs GmbH (Neukirch, Tyskland)) (ombud: advokaten G. Brüggen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Gross och T. Scharf)

Saken

Begäran om uppskov med verkställighet av kommissionens beslut 2007/492/EG av den 24 januari 2007 om det statliga stöd C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Tyskland beviljat Biria-koncernen (EUT L 183, s. 27)

Avgörande

1)	Begäran om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/23

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 december 2007 – FMC Chemical m.fl. mot kommissionen

(Mål T-349/07 R)

(Interimistiskt förfarande - Direktiv 91/414/EEG - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Upptagande till sakprövning - Krav på skyndsamhet saknas)

(2008/C 37/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FMC Chemical SPRL (Bryssel, Belgien), Satec Handelsgesellschaft mbH (Elmshorn, Tyskland), Belchim Crop Protection NV (Londerzeel, Belgien), FMC Foret SA (Sant Cugat del Valles, Spanien), F&N Agro Slovensko s.r.o. (Bratislava, Slovakien), F&N Agro Ceská republika s.r.o. (Prag, Republiken Tjeckien), F&N Agro Polska sp. z o.o. (Warsawa, Polen) och FMC Corp. (Philadelphia, Amerikas förenta stater) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala och B. Doherty)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställandet av kommissionens beslut 2007/415/EG av den 13 juni 2007 om att inte ta upp karbosulfan i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne (EUT L 156, s. 28) till dess att dom har avkunnats i huvudsaken.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiskt förfarande avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/23

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 december 2007 – FMC Chemical m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-350/07 R)

(Interimistiskt förfarande - Direktiv 91/414/EEG - Begäran om uppskov med verkställigheten - Krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2008/C 37/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FMC Chemical (Bryssel, Belgien); Arysta Lifescience SAS (Noguères, Frankrike); Belchim Crop Protection NV (Londerzeel, Belgien); FMC Foret, SA (Sant Cugat de Valles, Spanien); F&N Agro Slovensko spol. s.r.o. (Bratislava, Slovakien); F&N Agro Ceská republika spol. s.r.o. (Prag, Republiken Tjeckien); F&N Agro Polska sp. z o.o. (Warszawa, Polen) och FMC Corp. (Philadelphia, Pennsylvania, Förenta staterna) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala och B. Doherty)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 13 juni 2007 om att inte ta upp karbofuran i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne EUT L 156, s. 30) till dess dom har meddelats i huvudsaken.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/24

Talan väckt den 27 november 2007 – BP Aromatics Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-429/07)

(2008/C 37/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BP Aromatics Ltd (Sunbury on Thames, Förenade kungariket) (ombud: A. Renshaw and G. Bushell, Solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	förplikta svaranden och eventuella intervenienter som tillåts att intervenera i målet att ersätta rättegångskostnaderna,

—	vidta alla övriga åtgärder som förstainstansrätten finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 3202 slutligt av den 10 juli 2007, genom vilket kommissionen förklarade att statligt stöd till Artensa (Artenius) för uppförande av en ny anläggning för kemikalietillverkning som de portugisiska myndigheterna anmält var förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 a EG.

Till stöd för sin ansökan har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artiklarna 87 EG och 88 EG, tillämpningsföreskrifterna för dessa, vissa väsentliga förfarandebestämmelser och ett antal gemenskapsrättsliga principer, eftersom kommissionen

—	tolkade och tillämpade de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt 2002 (1) felaktigt; härvid fordras att bedömningen grundas på marknaden i EES-området och inte på världsmarknaden,

—	gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att den relevanta marknaden för renad tereftalsyra är världsomspännande medan den enligt sökandens uppfattning omfattar EES-området,

—	gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att Artensas relevanta försäljningsandel inte kommer att uppgå till 25 procent, medan den i realiteten kommer att överstiga 25 procent grundat på en bedömning avseende EES-området.

Sökanden har gjort gällande att om kommissionen hade gjort en detaljerad och grundlig undersökning av marknaden i EES-området för renad tereftalsyra skulle den ha haft stora svårigheter att slå fast huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden och detta skulle ha gjort det nödvändigt att inleda ett formellt undersökningsförfarande i enlighet med artikel 88.2 EG.

Enligt sökanden hade kommissionen allvarliga svårigheter att godkänna stödet under det inledande granskningsförfarandet och den borde därför ha inlett det formella förfarandet i enlighet med artikel 88.2 EG. Denna uppfattning stöds av den omständigheten att lång tid förflöt mellan de portugisiska myndigheternas anmälan och det att det angripna beslutet fattades.

Sökanden har vidare gjort gällande att dennes rättigheter under förfarandet åsidosattes, eftersom kommissionen inte, såsom den borde, inledde ett formellt undersökningsförfarande i enlighet med artikel 88.2 EG.

Sökanden har slutligen hävdat att kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten i enlighet med artikel 253 EG.

(1) Meddelanden från kommissionen – Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (delgivet med nr K(2002) 315) (EGT C 70, s. 8).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/24

Talan väckt den 26 november 2007 – Gebr. Heller Maschinenfabrik mot harmoniseringsbyrån – Fernández Martinez (HELLER)

(Mål T-431/07)

(2008/C 37/38)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Gebr. Heller Maschinenfabrik (Nürtingen, Tyskland) (ombud: advokaterna W. Kessler och S. Baur)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Manuel Fernández Martinez (Alicante, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 11 september 2007 i ärende R 974/2006-2,

—	ogiltigförklara den invändning som den invändande parten Manuel Fernández Martinez framställt vid harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd,

—	förplikta den invändande parten Manuel Fernández Martinez att ersätta kostnaderna i samband med förfarandet vid harmoniseringsbyråns invändningsenhet och överklagandenämnd samt kostnaderna i förevarande förfarande.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: ordmärket HELLER för varor och tjänster i klasserna 7, 37 och 40 (ansökan nr 3 306 602).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Manuel Fernández Martinez.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: det spanska figurmärket HELLER för varor i klass 7 (nr 2 520 584).

Invändningsenhetens beslut: invändningen bifölls och ansökan avslogs.

Överklagandenämndens beslut: överklagandet ogillades.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1), eftersom det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/25

Talan väckt den 28 november 2007 – Volvo Trademark Holding mot harmoniseringsbyrån – Grebenshikova (SOLVO)

(Mål T-434/07)

(2008/C 37/39)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Volvo Trademark Holding AB (Göteborg, Sverige) (ombud: advokaterna T. Dolde, V. von Bomhard och A. Renck)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Elena Grebenshikova (S:t Petersburg, Ryssland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 2 augusti 2007 fattat i ärende nr R 1240/2006-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Elena Grebenshikova

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”SOLVO” för varor och tjänster i klasserna 9, 39 och 42 – ansökan nr 3 555 422

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsvarumärket och det nationella varumärket i form av ord- och figurmärke ”VOLVO” för bland annat varor och tjänster i klasserna 9 och 42

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i rådets förordning nr 40/94, eftersom varumärkena i fråga är visuellt och fonetiskt likartade och eftersom överklagandenämnden inte beaktade alla relevanta omständigheter, inklusive att varorna är identiska och VOLVO:s anseende

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/25

Talan väckt den 29 november 2007 – New Look mot harmoniseringsbyrån (NEW LOOK)

(Mål T-435/07)

(2008/C 37/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: New Look Ltd (Weymouth, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, Barrister, samt M. Blair och K. Gilbert, Solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 3 september 2007 i ärende R 670/2007-2,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att bära sin rättegångskostnad och att ersätta sökandens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket NEW LOOK för varor och tjänster i klasserna 3, 9, 14, 16, 18, 25, 26 och 35 – ansökan nr 2 932 606

Granskarens beslut: Beslut att avslå ansökan.

Överklagandenämndens beslut: Beslut att ogilla överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning nr 40/94, eftersom överklagandenämnden i) gjorde fel när den krävde att sökanden skulle visa att varumärket har särskiljningsförmåga i andra medlemsstater än Förenade kungariket och Irland, ii) gjorde fel när den angav att sökandens bevis på användning av NEW LOOK i snitsig stil eller tillsammans med en särskiljande figur inte innebar att varumärket kunde anses ha förvärvat särskiljningsförmåga, och iii) inte lade tillräcklig vikt vid sökandens bevis på användning i Förenade kungariket och Irland.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/26

Talan väckt den 30 november 2007 – Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-438/07)

(2008/C 37/41)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Spa Monopole (Spa, Belgien) (ombud: advokaterna L. de Brouwer, E. Cornu, E. De Gryse och D. Moreau)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: De Francesko Import GmbH (Nürnberg, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden fattade den 13 september 2007 i ärende R 1285/2006-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: De Francesco Import GmbH

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”SpagO” för varor i klass 33 – ansökan nr 2 320 844

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: De gemenskapliga och de internationella ord- och figurmärkena ”SPA”, ”SPA Citron” och ”SPA Orange” för varor i klass 32

Invändningsenhetens beslut: Beslutet fastställs i sin helhet

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av invändningsenhetens beslut och avslag på invändningen

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.5 i rådets direktiv nr 40/94 genom att överklagandenämnden har underskattat SPA:s renommé inom Benelux och inte har tagit tillräcklig hänsyn till följande faktorer:

—	De muntliga och synliga likheterna mellan de ifrågavarande märkena,

—	Det faktum att användningen av varumärket ”SpagO” för alkoholhaltiga drycker skulle vara till förfång för mineralvattnet ”SPA”:s renommé, vars rennomé är uppbyggt på dess höga kvalitet, renhet och dess hälsobringande effekt,

—	Den omständigheten att användningen av ”SpagO” för drycker skulle vinna otillbörlig fördel av varumärket ”SPA”:s renommé och dess kvalitets- och renhetsimage.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/26

Talan väckt den 4 december 2007 – Coats Holdings mot kommissionen

(Mål T-439/07)

(2008/C 37/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Coats Holdings (ombud: W. Sibree och C. Jeffs, Solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artiklarna 1.4 och 2.4 i beslutet i det avseende de hänför sig till Coats,

—	alternativt ogiltigförklara eller sätta ner de böter som åläggs Coats enligt artikel 2.4 i beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta sina egna rättegångskostnader och de rättegångskostnader som Coats ådrar sig.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 4257-slutlig av den 19 september 2007 i ärende COMP/E-1/39.168 – PO/Sybehörsartiklar av metall och plast: lås genom vilket kommissionen fastslog att sökanden, tillsammans med andra företag, hade åsidosatt artikel 81 EG genom att bland annat ha utbytt prisinformation, fastställt minimipriser och delat upp marknader.

Till stöd för sin ansökan anför sökanden att kommissionens bevisvärdering i dess helhet är behäftad med uppenbara bedömningsfel. Enligt sökanden har kommissionen inte kunna visa att det grundläggande rekvisitet var uppfyllt nämligen att sökanden deltog i en bilateral marknadsuppdelnings kartell med Prym mellan januari år 1977 och juli år 1998.

Sökanden anför alternativt att kommissionen inte kunde visa att åsidosättandet fortsatte efter den 19 september 1997 eller inte kunde visa ett enda åsidosättande som fortsatte efter perioden fram till den 15 juli 1998 som berättigade kommissionen att tilldöma sökanden böter för ett åsidosättande som hade pågått under 21,5 år.

Sökanden anför ytterligare alternativt att kommissionen har åsidosatt sökandens grundläggande processrättsliga rättigheter i enlighet med artikel 6.3 d i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot företaget i straffrättsliga förfaranden.

Sökanden anför slutligen alternativt att kommissionen har begått ett fel genom att automatiskt multiplicera böternas grundbeloppet för en tidsperiod om 21,5 år med 215 procent i stället för att göra en egen bedömning enligt de tillämpliga riktlinjerna för bestämmande av böter.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/27

Talan väckt den 29 november 2007 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-441/07)

(2008/C 37/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaten E. Vahida)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	förklara, i enlighet med artikel 232 EG, att kommissionen i strid med EG-fördraget har underlåtit att vidta åtgärder, genom att inte ha tagit ställning till sökandens klagomål som ingavs till kommissionen den 3 november 2005, följt av en formell underrättelse av den 2 augusti 2007,

—	förplikta kommissionen att betala alla kostnader, inklusive sökandens kostnader i samband förfarandet, även om kommissionen efter att denna talan väckts skulle vidta åtgärder som enligt domstolen förtar behovet av att meddela ett avgörande eller om domstolen skulle avvisa talan, och

—	vidta de övriga åtgärder som domstolen finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Som huvudsaklig grund anförs att kommissionen har underlåtit att utföra en omsorgsfull och opartisk prövning av sökandens klagomål, vari har gjorts gällande att Republiken Italien har lämnat otillåtet stöd till Volare i form av fördelar bestående av eftergift av skulder på omkring 20 miljoner euro som Volare var skyldigt italienska flygplatser samt av nedsatta flygplatsavgifter och bränslekostnader. I andra hand gör sökanden gällande att kommissionen underlät att ta ställning till sökandens klagomål med påstående om konkurrensbegränsande uppträdande, det vill säga ett åsidosättande av artikel 82 EG.

Sökanden hävdar att de åtgärder som är föremål för klagomålet utgör statligt stöd, då de uppfyller samtliga villkor i artikel 87.1 EG. Sökanden gör vidare gällande att för det fall att domstolen skulle finna att vissa av de fördelar som Volare getts inte kunde tillskrivas staten, eftersom italienska flygplatser kan tänkas ha fastställt sina avgifter självständigt, utgör dessa fördelar i så fall konkurrensbegränsande diskriminering som inte kan motiveras av objektiva skäl och följaktligen strider mot artikel 82 EG.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen enligt bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) och kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (2) var skyldig noggrant pröva den bevisning och de rättsliga argument som klaganden uppmärksammat den på för att inom rimlig tid pröva huruvida den skulle inleda ett förfarande för att fastställa överträdelsen eller avslå klagomålet. Kommissionen fattade inte något beslut efter att den mottagit klagomålet där den bekräftade överträdelsen eller avslog klagomålet efter att ha underrättat klaganden i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 773/2004 och meddelade inte heller ett motiverat beslut att inte pröva klagomålet till följd av bristande gemenskapsintresse.

Till följd av detta anför sökanden att det förelåg ett åsidosättande prima facie av konkurrensrätten och att kommissionen borde ha tagit mindre än 21 månader på sig att komma fram till den slutsatsen och följaktligen inleda ett förfarande. Kommissionen underlåtenhet att vidta åtgärder varade således längre än vad som är rimligt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/28

Talan väckt den 30 november 2007 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-442/07)

(2008/C 37/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaten E. Vahida)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att kommissionen har underlåtit att ta ställning i enlighet med sina skyldigheter enligt EG-fördraget, särskilt inbegripet enligt artikel 232 EG, i anledning av sökandes klagomål av den 3 november och den 13 november 2005, av den 16 juni och den 10 november 2006 och av den formella underrättelsen av den 2 augusti 2007,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som sökanden har haft för det förevarande förfarandet, även om kommissionen vidtar åtgärder efter talans väckande, vilka enligt domstolens uppfattning innebär att det inte längre föreligger anledning att dom meddelats, eller om domstolen avvisar talan, och

—	förordna om att de andra åtgärder skall vidtas som förstainstansrätten anser vara lämpliga.

Grunder och huvudargument

Sökanden har genom sin ansökan väckt talan enligt artikel 232 EG och gjort gällande att kommissionen har underlåtit att ta ställning i fråga om de klagomål som gavs in den 3 november 2005, den 13 december 2005, den 16 juni 2006, och den 10 november 2006 samt i fråga om den formella underrättelsen av den 2 augusti 2007.

Det påstås i den första grunden att kommissionen har underlåtit att genomföra och slutföra en omsorgsfull och oberoende granskning av de klagomål som hade getts in av sökanden. Dessa klagomål avsåg påstått olagligt stöd i form av fördelar som hade getts till flygbolagen Alitalia, Air One och Meridiana av den italienska staten. Alternativt, som en andrahandsgrund, hävdar sökanden att kommissionen har underlåtit att ta ställning i fråga om sökandens klagomål om påstådd konkurrensbegränsande diskriminering och om åsidosättande av artikel 82 EG.

Följande åtgärder omfattades av sökandens klagomål: (i) utbetalning till Alitalia av stöd i form av så kallad 11 september-ersättning, (ii) gynnsamma villkor i samband med överlåtelsen av Alitalia Servizi till Fintecna, (iii) underlåtenhet av den italienska staten att kräva betalning av Alitalia för fordringar som bolaget var skyldigt italienska flygplatser, (iv) statlig finansiering av Alitalias avgångsvederlag, (v) rabatter på bränslekostnader, (vi) sänkningar av flygplatsavgifterna på italienska knutpunkter (hubs), (vii) överföringen av 100 Alitaliaanställda till Meridiana och Air One och (viii) diskriminerande restriktioner för sökandens verksamhet vid regionala flygplatser, inbegripet Ciampinoflygplatsen. Sökanden hävdar att den italienska staten är ansvarig för dessa åtgärder och att de har inneburit förlorade intäkter och att de specifikt gynnar Alitalia samt beträffande vissa åtgärder även Air One och Meridiana. Enligt sökanden utgör dessa åtgärder statligt stöd vilket uppfyller samtliga villkor i artikel 87.1 EG.

Sökanden påstår alternativt, som en andrahandsgrund, att de italienska flygplatsernas underlåtenhet att få betalt av Alitalia för de fordringar som de hade gentemot bolaget, sänkningarna av flygplatsavgifterna vid italienska knutpunkter, rabatterna på bränslekostnaderna och de diskriminerande restriktionerna för sökandens verksamhet vid regionala flygplatser utgör ett åsidosättande av konkurrensrätten. Sökanden gör följaktligen gällande att, för det fall förstainstansrätten skulle finna att staten inte var ansvarig för vissa av de fördelar som hade getts Alitalia, Air One och Meridiana på grund av att de italienska flygplatser och leverantörer av bränsle som hade lämnat dem hade handlat självständigt, skall fördelarna anses utgöra konkurrensbegränsande diskriminering, vilken kan motiveras av objektiva skäl, och följaktligen utgöra ett åsidosättande av artikel 82 EG.

Sökanden gör även gällande att denne har ett berättigat intresse av att framföra ett sådant klagomål, i egenskap av såväl kund för flygplatstjänster och flygbränsle som konkurrent till Alitalia, Air One och Meridiana.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen var skyldig att vidta åtgärder i enlighet med bestämmelserna i rådets förordningar (EG) nr 659/1999 (1) och 1/2003 (2) och kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (3). Kommissionen vidtog emellertid inte några åtgärder efter det att den hade tagit emot klagomålen, eller efter det att den hade tagit emot den formella anmodan.

Som en följd av detta hävdar sökanden att det förelåg en prima facie överträdelse av konkurrensreglerna och att den orimligt långa tid (mellan 9 och 21 månader, beroende på vad klagomålet avsåg) som gick mellan det att kommissionen tog emot den formella anmodan och kommissionens underlåtenhet att vidta åtgärder utgör passivitet i den mening som avses i artikel 232 EG.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/29

Talan väckt den 5 december 2007 – Centre de Promotion de l'Emploi par la Micro-Entreprise mot kommissionen

(Mål T-444/07)

(2008/C 37/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Centre de Promotion de l'Emploi par la Micro-Entreprise (CPEM) (Marseille, Frankrike) (ombud: advokaten C. Bonnefoi)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 4645 av den 4 oktober 2007 om indragande av det finansiella stöd ur Europeiska socialfonden som beviljats för finansiering av ett stöd i Frankrike (CPEM) genom beslut K(1999) 2645 av den 17 augusti 1999,

—	tillerkänna sökanden skadestånd för offentligt angrepp på anseendet av ett organ som agerar inom ramen för ett uppdrag av allmänt intresse,

—	tillerkänna sökanden ett individuellt skadestånd om 1 euro för CPEM:s anställda för störd arbetsro (deras framtida arbetsstruktur är hotad och följaktligen deras arbete eftersom erläggande av 1 miljon euro innebär att CPEM och MSD tvingas att upphöra med sin verksamhet),

—	tillerkänna sökanden ersättning för nödvändiga advokatkostnader och kostnader för rättslig rådgivning och vilka kan styrkas.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 4645 av den 4 oktober 2007 om indragande, till följd av en rapport från OLAF, av det stöd ur Europeiska socialfonden (1) avseende finansiering i form av ett globalt stöd för ett pilotprojekt som sökanden utförde.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grupper av grunder. Den första avser det sätt på vilket handläggningen och utredningen som ledde fram till det angripna beslutet genomfördes av OLAF och hänför sig till åsidosättande av rätten till försvar. Den andra gruppen grunder avser det angripna beslutet i sak.

För det första gör sökanden gällande att sättet som OLAF genomförde sin utredning på medförde åsidosättande av ett flertal gemenskapsrättliga principer och principen om en balanserad utredning, såsom oskuldspresumtionen och principen om rätten att få kännedom om det verkliga och exakta innehållet i anklagelsepunkterna i de klagomål som ligger till grund för förfarandet. Sökanden framhåller dessutom att OLAF har förväxlat de förfaranden som föreskrivs i förordning nr 2185/96 (2) med dem som avser utredningar i enlighet med förordning nr 2988/95 (3). För det andra gör sökanden gällande att OLAF har lagt olika och ändrade upplagor av ”Guide du promoteur” till grund för sina slutsatser.

I sak gör sökanden gällande att kommissionen har grundat sitt beslut på slutsatserna i OLAF:s rapport, enligt vilket begreppen ”icke-vinstdrivande organ” och ”ställa till förfogande” enligt fransk rätt allvarligt har feltolkats. Sökanden gör dessutom gällande att OLAF har framhållit att en ”Guide de promoteur” skulle ha företräde framför innehållet i en gemenskapsrättslig förordning. Sökanden framhåller även att kommissionen kände till och till och med accepterade de omständigheter som sökanden gör gällande att OLAF har gjort sig skyldig till och omständigheterna i det angripna beslutet. Sökanden åberopar slutligen en grund enligt vilken förordning nr 1605/2002 (4), vilken ligger till grund för en del av OLAF:s resonemang och det angripna beslutet, inte kan tillämpas och inte kan åberopas.

(1) Kommissionens beslut K(1999) 2645 av den 17 augusti 1999, i dess lydelse enligt kommissionens beslut nr K(2001) 2144 av den 18 september 2001.

(2) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, s. 2).

(3) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

(4) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/30

Talan väckt den 7 december 2007 – Berning & Söhne mot kommissionen

(Mål T-445/07)

(2008/C 37/46)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Berning & Söhne GmbH & Co. KG (Wuppertal, Tyskland) (ombud: advokaterna P. Niggemann och K. Gaßner)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 4257 av den 19 september 2007 (ärende COMP/E-1/39.168 – sybehör i metall och plast: knäppanordningar),

—	i andra hand, sätta ned de böter som sökanden påförts genom det angripna beslutet till en symbolisk summa eller i vart fall till en rimlig summa, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har riktat talan mot kommissionens beslut K(2007) 4257 av den 19 september 2007 i ärende COMP/E-1/39.168 – sybehör i metall och plast: knäppanordningar. I det angripna beslutet har sökanden och andra företag påförts böter på grund av åsidosättande av artikel 81 EG. Enligt kommissionen har sökanden medverkat i samordnade prishöjningar liksom i utbyte av konfidentiella upplysningar angående priser och genomförande av prishöjningar på marknaderna för ”andra knäppanordningar” och appliceringsmaskiner.

Till stöd för sin talan har sökanden anfört följande fyra grunder:

I första hand har sökanden anfört att dess rätt att yttra sig har åsidosatts genom det angripna beslutet, eftersom företaget inte getts tillfälle att ta ställning till en rad möten inom ramen för den så kallade ”Baselkretsen” och ”Wuppertalkretsen”, vilka kommissionen har lagt till grund för sitt påstående om samordning av prishöjningar och utbytet av konfidentiella upplysningar angående priser och genomförande av prishöjningar.

För det andra gör sökanden gällande att åsidosättandet genom den påstådda kartellen har preskriberats, eftersom sökanden redan våren 1997 avslutade sin medverkan i ”Baselkretsen” och i ”Wuppertalkretsen”.

Sökanden har vidare gjort gällande att det inte kan vara fråga om ett åsidosättande av artikel 81.1 EG, eftersom kommissionen inte har företett tillräckliga bevis för att sökanden medverkat i några eventuella överenskommelser.

Sökanden har slutligen anfört att beräkningen av böterna är felaktig. I detta sammanhang åberopas i synnerhet felaktigheten i svarandens påståenden vad gäller varaktigheten av sökandens påstådda åsidosättande, åsidosättandets allvar liksom böternas oproportionerligt höga belopp.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/30

Talan väckt den 7 december 2007 – Royal Appliance International mot harmoniseringsbyrån – BSH Bosch und Siemens Hausgeräte (Centrixx)

(Mål T-446/07)

(2008/C 37/47)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Royal Appliance International (Hilden, Tyskland) (ombud: advokaterna K.-J- Michaeli och M. Schork)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: BSH Bosch und Siemens Hausgeräte GmbH (München, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 3 oktober 2007 i ärende R 572/2006-4,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Centrixx” för varor i klass 7 (ansökan nr 3 016 227)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: BSH Bosch und Siemens Hausgeräte GmbH

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket ”sensixx” för varor i klass 7 (nr 30 244 090)

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås.

Överklagandenämndens beslut: Invändningsenhetens beslut upphävs och registreringsansökan avslås.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1) på grund av att överklagandenämnden inte har tillämpat de principer som utvecklats i rättspraxis angående bedömningen av risken för förväxling på ett korrekt sätt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/31

Talan väckt den 5 december 2007 – Scovill Fasteners mot kommissionen

(Mål T-447/07)

(2008/C 37/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Scovill Fasteners, Inc. (Clarkesville, Förenta staterna) (ombud: juristen O. Dugardyn)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 september 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (ärende COMP/E-1/39.168 – PO/sybehör: knäppanordningar),

—	i andra hand upphäva eller sätta ned de böter som sökanden ålagts, samt

—	fastställa att kommissionen skall ersätta sökandens rättegångskostnad och bära sin rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 4257 slutlig av den 19 september 2007 i ärende COMP/E-1/39.168 – PO/sybehör: knäppanordningar, genom vilket kommissionen slog fast att sökandens dotterbolag, tillsammans med andra företag, hade överträtt artikel 81 EG genom att komma överens om samordnade prishöjningar och utbyte av konfidentiell information om priser och genomförandet av prishöjningar.

Sökanden hävdar till stöd för sin ansökan att kommissionen felaktigt bedömde att sökanden och dess dotterbolag utgjorde en enda ekonomisk enhet, och sökanden skall inte svara solidariskt för betalningen av de böter som dotterbolaget ålagts för de överträdelser som det påstås att dotterbolaget har gjort sig skyldigt till.

Sökanden hävdar även att kommissionen inte i tillfredsställande utsträckning har visat att sökandens dotterbolag deltagit i det samordnade förfarandet efter år 1997.

Sökanden hävdar i andra hand att kommissionen

—	gjorde sig skyldig till uppenbara fel vid beräkningen av böterna,

—	inte tog samtliga relevanta omständigheter i beaktande vid bedömningen av hur länge överträdelserna pågått och hur allvarliga de var, och

—	bortsett från förmildrande omständigheter, såsom den mindre roll som sökandens dotterbolag haft.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/31

Talan väckt den 3 december 2007 – Rotter mot harmoniseringsbyrån (EU-BRUZZEL)

(Mål T-449/07)

(2008/C 37/49)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Thomas Rotter (München, Tyskland) (ombud: Rechtsanwalt M. Müller)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 27 september 2007 i ärende R 1415/2006-4,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, vilket innefattar kostnaderna i förfarandet för överklagande.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Det tredimensionella varumärket EU-BRUZZEL för varor och tjänster i klasserna 29, 30 och 43 (ansökan nr 4 346 185).

Granskarens beslut: Ansökan avslås till en del.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet ogillas.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 (1), eftersom det sökta varumärket har särskiljningsförmåga med beaktande av de korvprodukter som är i fråga i målet.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/32

Talan väckt den 3 december 2007 – Harwin International mot harmoniseringsbyrån – Cuadrado (Pickwick)

(Mål T-450/07)

(2008/C 37/50)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Harwin International LLC (Albany, Förenta staterna) (ombud: D. Przedborski, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Cuadrado SA (Paterna, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 10 september 2007 i ärende R 1245/2006-2,

—	förplikta harmoniseringsbyrån och Cuadrado SA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: figurmärke som innehåller ordelementen ”PICKWICK COLOUR GROUP” för varor och tjänster i klass 25 – ansökan om gemenskapsvarumärke nr 826669

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Harwin International LLC

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: Cuadrado SA

Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar: det äldre nationella ordmärket ”PICK OUICK, CUADRADO SA, VALENCIA” och figurmärket som innehåller ordelementen ”Pick Ouick” för varor i klass 25

Annulleringsenhetens beslut: ogiltigförklaring av det sökta gemenskapsvarumärket i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: överklagandet ogillades

Grunder: överträdelse av artiklarna 8.1 b och 56.2 och 56.3 i förordning nr 40/94

Sökanden har gjort gällande att överklagandenämndens slutsatser med avseende på invändningsenheten underlåtna granskning av den bevisning som Cuadrado företedde är motsägelsefull och i strid med bestämmelserna. Sökanden har vidare gjort gällande att det inte föreligger risk för förväxling mellan varumärkena i fråga.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/32

Talan väckt den 10 december 2007 – WellBiz Verein mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-451/07)

(2008/C 37/51)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: WellBiz Verein, WellBiz Association (Eschen, Liechtenstein) (ombud: advokaten M. Schnetzer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Rudolf Wild GmbH & Co. KG (Eppelheim, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	upphäva första överklagandenämndens beslut av den 2 oktober 2007 i ärende R 1575/2006-1,

—	avslå invändningen av den 9 mars 2005 i ärende nr B 809 394,

—	förplikta harmoniseringsbyrån och motparten att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga förfaranden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket WELLBIZ för tjänster i klasserna 35 och 41 (Ansökan nr 3 844 479).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Rudolf Wild GmbH & Co. KG

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Ordmärket WILD.BIZ för tjänster i klasserna 38, 41 och 42 (Gemenskapsvarumärke nr 2 225 175) samt delvis vad avser tjänste i klass 41.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifalls vad gäller samtliga tjänste i klass 41.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1), eftersom de äldre varumärkena skiljer sig från det aktuella varumärket vad gäller uttal, skriftligt intryck och begreppsmässigt och det äldre varumärket inte är särskilt känt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT 1994, L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/33

Talan väckt den 11 december 2007 – Dylog Italia SpA mot harmoniseringsbyrån – GSI Office Management (IP Manager)

(Mål T-453/07)

(2008/C 37/52)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Dylog Italia SpA (Torino, Italien) (ombud: advokaten A. Ruo)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: GSI Office Managements GmbH (Planegg, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

upphäva första överklagandenämndens beslut av den 27 september 2007 i ärende R982/2005-4, i del som överklagandenämnden förklarat att det inte föreligger förväxlingsrisk vad gäller alla tjänster i klasserna 35 och 38 och de tjänster i klass 42 som har anknytning till de varor som ett äldre italiensk varumärke omfattar, eller i andra hand

—	upphäva det angripna beslutet, i del som överklagandenämnden förklarat att det inte föreligger förväxlingsrisk vad gäller alla tjänster i klass 38 och de tjänster i klass 42 som har anknytning till de varor som ett äldre italiensk varumärke omfattar,

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: GSI Office Management GmbH

Sökt gemenskapsvarumärke: Det gemenskapsregistrerade ordmärket IP MANAGER för tjänster i klasserna 35, 36, 38, 41 och 42 – Ansökan nr 2 177 277

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: De äldre nationella och internationella ordmärkena MANAGER för varor i klasserna 9, 16, 35, 37, 39, 41 och 42 och det nationella ordmärket HOTEL MANAGER för varor och tjänster i klasserna 9 och 42.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås helt

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 40/94.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/34

Personaldomstolens dom av den 7 november 2007 – Hinderyckx mot rådet

(Mål F-57/06) (1)

(Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet 2005 - Inte upptagen i förteckningen över tjänstemän som befordrats - Åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna - Jämförelse av kvalifikationerna - Betygsrapporter från olika institutioner)

(2008/C 37/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jacques Hinderyckx (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten J. Martin)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: Simm och Bauer)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av beslutet att inte befordra sökanden till lönegrad B*8 under befordringsförfarandet 2005, dels om skadestånd

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska unionens råd skall bära sin rättegångskostnad och ersätta en tredjedel av Jacques Hinderyckx rättegångskostnad.

3)	Hinderyckx skall bära två tredjedelar av sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 178, 29.7.2006, s. 34.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/34

Talan väckt den 29 augusti 2007 – Domínguez González mot kommissionen

(Mål F-88/07)

(2008/C 37/56)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Juan Luís Domínguez González (Girona, Spanien) (ombud: advokaten R. Nicolazzi Angelats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	förplikta svaranden att som ersättning för den skada som sökanden åsamkats utge 20 310,68 euro, vilket inte omfattar ekonomiska och personliga skador eller rättegångskostnader,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ersättning för de skador som enligt sökanden har åsamkats honom till följd av kommissionens beslut av den 20 juli 1999, genom vilket kommissionen sade upp sökandens kontrakt med Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO), som sökanden undertecknade den 1 juli 1999, efter att ha genomgått den läkarundersökning som föreskrevs i kontraktet.

Sökanden har anfört följande till stöd för sin talan:

—	Uppsägningen av kontraktet grundades på en undersökning av hans medicinska problem som byggde på inaktuella prover och som således inte återspeglade hans verkliga hälsotillstånd.

—	Inte något av de meddelanden som han skickade till de ansvariga inom ECHO för att åtgärda misstaget besvarades.

—	Kommissionen åsidosatte de kontraktsbestämmelser enligt vilka kontraktet kunde träda i kraft först då den anställdes hälsotillstånd hade utvärderats med positivt resultat.

—	Kommissionen har åsidosatt hans rätt till försvar.

9.2.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/35

Talan väckt den 30 oktober 2007 – Smadja mot kommissionen

(Mål F-135/07)

(2008/C 37/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Daniele Smadja (New Delhi, Indien) (ombud: advokaten E. Boigelot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Föremål för talan och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut om utnämning av sökanden, en tjänsteman som först placerats i lönegrad A*15, löneklass 4, i den del sökanden placeras i lönegrad A*15, löneklass 1, efter det att hon på nytt utnämnts till direktör för direktoratet RELEX.B, sedan hennes första utnämning ogiltigförklarats. Begäran om ideellt och ekonomiskt skadestånd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara beslutet om utnämning av sökanden av den 21 december 2006, i den del det avser sökandens placering i lönegrad A*15, löneklass 1, såsom direktör, och hennes tjänstetid i löneklassen fastställs till den 1 november 2005, efter det att hon på nytt, den 15 november 2005, utnämnts till direktör för direktoratet RELEX.B ”Multilaterala förbindelser och mänskliga rättigheter”, sedan hennes första utnämning till samma tjänst ogiltigförklarats genom förstainstansrättens dom av den 29 september 2005 i mål T-218/02, Napoli Buzzanca mot kommissionen,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning för ideell och ekonomisk skada och för kränkningen av hennes rätt att göra karriär med 25 000 euro, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 37

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	51 årgången 9 februari 2008

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2008/C 037/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 22, 26.1.2008	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2008/C 037/02	Mål C-481/07 P: Överklagande ingett den 2 november 2007 av SELEX Sistemi Integrati SpA, tidigare Alenia Marconi Systems SpA, av det beslut som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 29 augusti 2007 i mål T-186/05, SELEX Sistemi Integrati SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission	2

2008/C 037/03	Mål C-496/07: Talan väckt den 14 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Tjeckien	3

2008/C 037/04	Mål C-500/07 P: Överklagande ingett den 19 november 2007 av Territorio Energia Ambiente SpA (TEA) av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 17 september 2007 i mål T-175/07, Territorio Energia Amiente SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission	3

2008/C 037/05	Mål C-501/07 P: Överklagande ingett den 19 november 2007 av S.A.BA.R. SpA av den dom som förstainstansrätten meddelade den 17 september 2007 i mål T-176/07, S.A.BA.R. SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission	4

2008/C 037/06	Mål C-505/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 19 november 2007 – Compañía Española de Comercialización de Aceite, SA mot Asociación Española de la Industria y Comercio Exportador de Aceite de Oliva (ASOLIVA), Asociación Nacional de Industriales Envasadores y Refinadores de Aceites Comestibles (ANIERAC) och Administración del Estado	5

2008/C 037/07	Mål C-506/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de La Coruña (Spanien) den 20 november 2007 – Lubricantes y Carburantes Galaicos, S. L. (Lubricarga) mot Petrogal Española S.A., nu GALP Energía España SAU	6

2008/C 037/08	Mål C-509/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Bergamo (Italien) den 21 november 2007 – Luigi Scarpelli mot NEOS Banca SpA	7

2008/C 037/09	Mål C-516/07: Talan väckt den 22 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien	8

2008/C 037/10	Mål C-518/07: Talan väckt den 22 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland	8

2008/C 037/11	Mål C-519/07 P: Överklagande ingett den 22 november 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-348/03, Koninklijke Friesland Foods NV (tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV) mot Europeiska gemenskapernas kommission	9

2008/C 037/12	Mål C-521/07: Talan väckt den 23 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna	10

2008/C 037/13	Mål C-522/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 22 november 2007 – Dinter GmbH mot Hauptzollamt Düsseldorf	10

2008/C 037/14	Mål C-524/07: Talan väckt den 26 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike	11

2008/C 037/15	Mål C-525/07 P: Överklagande ingett den 27 november 2007 av Philippe Combescot av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-249/04, Combescot mot kommissionen	12

2008/C 037/16	Mål C-526/07 P: Överklagande ingett den 27 november 2007 av Philippe Combescot av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-250/04, Combescot mot kommissionen	12

2008/C 037/17	Mål C-529/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 28 november 2007 – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli AG mot Franz Hauswirth GmbH	13

2008/C 037/18	Mål C-530/07: Talan väckt den 29 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	14

2008/C 037/19	Mål C-531/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 29 november 2007 – Fachverband der Buch- und Medienwirtschaft mot LIBRO Handelsgesellschaft mbH	14

2008/C 037/20	Mål C-533/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 29 november 2007 – Falco Privatstiftung och Thomas Rabitsch mot Gisela Weller-Lindhorst	15

2008/C 037/21	Mål C-534/07 P: Överklagande ingett den 30 november 2007 av William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-30/05, William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission	16

2008/C 037/22	Mål C-538/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale amministrativa regionale per la Lombardia (Italien) den 3 december 2007 – Assitur Srl mot Camera di Commercio, Industria, Artigianato e Agricoltura di Milano	16

2008/C 037/23	Mål C-539/07: Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	17

2008/C 037/24	Mål C-540/07: Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	17

2008/C 037/25	Mål C-542/07 P: Överklagande ingett den 30 november 2007 av Imagination Technologies Ltd av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 20 september 2007 i mål T-461/04, Imagination Technologies Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)	18

2008/C 037/26	Mål C-543/07: Talan väckt den 3 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien	18

2008/C 037/27	Mål C-544/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu (Polen) den 4 december 2007 – Uwe Rüffler mot Dyrektor Izby Skarbowej we Wrocławiu Ośrodek Zamiejscowy w Wałbrzychu	19

2008/C 037/28	Mål C-550/07 P: Överklagande ingett den 8 december 2007 av Akzo Nobel Chemicals Ltd och Akcros Chemicals Ltd av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 17 september 2007 i mål T-253/03, Akzo Nobel Chemicals Ld och Akcros Chemicals Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission	19

2008/C 037/29	Mål C-552/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 11 december 2007 – Commune de Sausheim mot Pierre Azelvandre	20

2008/C 037/30	Mål C-556/07: Talan väckt den 13 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike	20

2008/C 037/31	Mål C-559/07: Talan väckt den 17 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland	21

	Förstainstansrätten
2008/C 037/32	Mål T-133/03: Förstainstansrättens beslut av den 5 december 2007 – Schering-Plough Ltd mot kommissionen och EMEA (Talan om ogiltigförklaring – Delvis avvisning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan har inte längre något föremål – Anledning saknas att döma i saken)	22

2008/C 037/33	Mål T-345/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 16 mars 2007 – V mot parlamentet (Interimistiskt förfarande – Upphävande av immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet – Begäran om uppskov med verkställigheten – Begäran om interimistiska åtgärder – Upptagande till sakprövning – Krav på skyndsamhet)	22

2008/C 037/34	Mål T-120/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 oktober 2007 – MB Immobilien mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Statligt stöd i de nya delstaterna – Skyldighet att återkräva stöd – Begäran om uppskov med verkställighet – Krav på skyndsamhet – Intresseavvägning)	23

2008/C 037/35	Mål T-349/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 december 2007 – FMC Chemical m.fl. mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Direktiv 91/414/EEG – Ansökan om uppskov med verkställigheten – Upptagande till sakprövning – Krav på skyndsamhet saknas)	23

2008/C 037/36	Mål T-350/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 11 december 2007 – FMC Chemical m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimistiskt förfarande – Direktiv 91/414/EEG – Begäran om uppskov med verkställigheten – Krav på skyndsamhet föreligger inte)	23

2008/C 037/37	Mål T-429/07: Talan väckt den 27 november 2007 – BP Aromatics Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission	24

2008/C 037/38	Mål T-431/07: Talan väckt den 26 november 2007 – Gebr. Heller Maschinenfabrik mot harmoniseringsbyrån – Fernández Martinez (HELLER)	24

2008/C 037/39	Mål T-434/07: Talan väckt den 28 november 2007 – Volvo Trademark Holding mot harmoniseringsbyrån – Grebenshikova (SOLVO)	25

2008/C 037/40	Mål T-435/07: Talan väckt den 29 november 2007 – New Look mot harmoniseringsbyrån (NEW LOOK)	25

2008/C 037/41	Mål T-438/07: Talan väckt den 30 november 2007 – Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån	26

2008/C 037/42	Mål T-439/07: Talan väckt den 4 december 2007 – Coats Holdings mot kommissionen	26

2008/C 037/43	Mål T-441/07: Talan väckt den 29 november 2007 – Ryanair mot kommissionen	27

2008/C 037/44	Mål T-442/07: Talan väckt den 30 november 2007 – Ryanair mot kommissionen	28

2008/C 037/45	Mål T-444/07: Talan väckt den 5 december 2007 – Centre de Promotion de l'Emploi par la Micro-Entreprise mot kommissionen	29

2008/C 037/46	Mål T-445/07: Talan väckt den 7 december 2007 – Berning & Söhne mot kommissionen	30

2008/C 037/47	Mål T-446/07: Talan väckt den 7 december 2007 – Royal Appliance International mot harmoniseringsbyrån – BSH Bosch und Siemens Hausgeräte (Centrixx)	30

2008/C 037/48	Mål T-447/07: Talan väckt den 5 december 2007 – Scovill Fasteners mot kommissionen	31

2008/C 037/49	Mål T-449/07: Talan väckt den 3 december 2007 – Rotter mot harmoniseringsbyrån (EU-BRUZZEL)	31

2008/C 037/50	Mål T-450/07: Talan väckt den 3 december 2007 – Harwin International mot harmoniseringsbyrån – Cuadrado (Pickwick)	32

2008/C 037/51	Mål T-451/07: Talan väckt den 10 december 2007 – WellBiz Verein mot harmoniseringsbyrån	32

2008/C 037/52	Mål T-453/07: Talan väckt den 11 december 2007 – Dylog Italia SpA mot harmoniseringsbyrån – GSI Office Management (IP Manager)	33

2008/C 037/53	Mål T-105/04: Förstainstansrättens beslut av den 12 december 2007 – Sandoz mot Europeiska gemenskapernas kommission	33

2008/C 037/54	Mål T-329/07: Förstainstansrättens beslut av den 11 december 2007 – UPS Europe och UPS Deutschland mot Kommissionen	33

	Europeiska unionens personaldomstol
2008/C 037/55	Mål F-57/06: Personaldomstolens dom av den 7 november 2007 – Hinderyckx mot rådet (Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2005 – Inte upptagen i förteckningen över tjänstemän som befordrats – Åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Jämförelse av kvalifikationerna – Betygsrapporter från olika institutioner)	34

2008/C 037/56	Mål F-88/07: Talan väckt den 29 augusti 2007 – Domínguez González mot kommissionen	34

2008/C 037/57	Mål F-135/07: Talan väckt den 30 oktober 2007 – Smadja mot kommissionen	35