Europeiska unionens C 117/2007

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/2

Överklagande ingett den 12 februari 2006 av Franco Campoli av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad samansättning) meddelade den 29 november 2006 i mål T-135/05, Campoli mot kommissionen

(Mål C-71/07 P)

(2007/C 117/02)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Franco Campoli (ombud: advokaterna G. Vandersanden, L. Levi och S. Rodrigues)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Joris och D. Martin) och Europeiska unionens råd (ombud: M. Arpio och I. Šulce)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 29 november 2006 i mål T-135/05, och

—

bifalla klagandens yrkanden från första instans, ändrade i det att hushållstillägg och utbildningstillägg inte tas upp till sakprövning och följaktligen,

—

ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 13 december 2004 om avslag på klagandens klagomål och dels tillsättsmyndighetens i klagomålet ifrågasatta beslut genom vilket den korrigeringskoefficient som är tillämplig för sökandens pension ändrades den 1 maj 2004 och dels klagandens pensionsbesked genom vilka nämnda beslut tillämpas från och med maj månad 2004, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna avseende såväl förfarandet vid förstainstansrätten som förfarandet för överklagande.

Grunder och huvudargument

De argument som klaganden åberopar till stöd för sin talan har sin grund i underlåtelsen att iaktta principen om likabehandling och i underlåtelsen att iaktta den motiveringsskyldighet som åligger gemenskapsdomstolen.

Principen om likabehandling har åsidosatts genom att förstainstansrätten beslutat att lagstiftaren kan ändra föreskrifterna och införa ofördelaktigare villkor än de gällande villkoren förutsatt att lagstiftaren beslutar om en tillräckligt lång övergångsperiod. Föreskrifter om en övergångsperiod och dess längd är omständigheter som normalt sett är främmande för bedömningen av en ny åtgärds lagenlighet i förhållande till principen om likabehandling. Domstolen skall i enlighet med principen kontrollera så att ingen godtycklig eller uppenbart irrelevant åtskillnad förekommer i förhållande till det av gemenskapslagstiftaren eftersträvade ändamålet. I den överklagade domen har det emellertid varken fastställts vilket syftet är med de nya föreskrifterna avseende fastställandet av korrigeringskoefficienterna eller a fortiori kontrollerats så att ingen godtycklig eller uppenbart irrelevant åtskillnad förekommer i förhållande till det eftersträvade ändamålet. Klaganden anför vidare att en korrigeringskoefficient i nivå med den genomsnittliga levnadskostnaden i ett land på grund av sin natur skulle leda till en kränkning av både ändamålet att bibehålla pensionärers köpkraft och deras fria rörlighet och vistelserätt eftersom pensionärer bosatta i ett lands huvudstad eller i andra ”dyra ”städer eller regioner kommer att ha mindre köpkraft än de pensionärer som bosätter sig utanför dessa ”dyra ”områden.

Med sitt andra argument anför sökanden att det nya pensionssystemet i motsats till vad domstolen kommit fram till i den överklagade domen baseras på levnadskostnaderna i Bryssel i det att inkomsten hos de pensionärer som är bosatta i Belgien uteslutande bestäms med beaktande av levnadskostnaderna i huvudstaden, medan inkomsten hos de pensionärer som är bosatta i andra medlemsstaters huvudstäder bestäms genom en korrigeringskoefficient som beaktar den genomsnittliga levnadskostnaden i länderna. I övrigt bestrider klaganden förstainstansrättens konstaterande enligt vilket ifrågasättandet av en gemenskapsrättslig rättsakt inte skall vara beroende av hur denna akt tillämpas i praktiken. Åtgärderna för att införliva akten är istället nära knutna till akten i sig och leder i den mån klaganden inte haft kännedom om tillvägagångssättet för införandet av det nya pensionssystemet förrän efter det att det skriftliga förfarandet avslutats, till en kränkning av principen om parters lika ställning inför gemenskapsdomstolarna.

Slutligen bestrider klaganden med hänvisning till den fördel som tilldelas pensionstagare bofasta i en ”billig ”medlemsstat, förstainstansrättens kostaterande enligt vilket klaganden saknar berättigat intresse av att få saken prövad i enlighet med artikel 241 EG. Genom att peka på denna fördel i förhållande till de pensionstagare som är bosatta i en ”dyr ”medlemsstat hävdar klaganden en kränkning av principen om likvärdig köpkraft och ifrågasätter på samma grund pensionssystemet och dess övergångsregler vilka följer av de nya tjänsteföreskrifterna.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana (Italien) den 13 februari 2007 – Ispettorato Provinciale dell'Agricoltura di Enna, Assessorato all'agricoltura e foreste della regione Sicilia och Regione Sicilia mot Domenico Valvo

(Mål C-78/07)

(2007/C 117/03)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ispettorato Provinciale dell'Agricoltura di Enna, Assessorato all'agricoltura e foreste della regione Sicilia och Regione Sicilia

Motpart: Domenico Valvo

Tolkningsfråga

Får sådant kompensationsbidrag som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2328/91 (i dess lydelse enligt förordning nr 3669/93) och i rådets förordning (EG) nr 950/97 (1) av den 20 maj 1997 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet nekas en jordbrukare när vederbörande även uppbär en pension, i synnerhet en pension grundad på tjänstetid?

(1) EGT L 142, s. 1.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Bonn (Tyskland) den 20 februari 2007 – Dr. Andrea Raccanelli mot Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften e. V.

(Mål C-94/07)

(2007/C 117/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Arbeitsgericht Bonn

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dr. Andrea Raccanelli

Motpart: Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften e. V.

Tolkningsfrågor

1)	Skall klaganden betraktas som en arbetstagare, i den mening som avses med det europeiska arbetstagarbegreppet, om det av honom inte krävs mer arbete än av doktorander med BAT II-avtal (Bundesangestellten-Tarifvertrag, kollektivavtal för kontraktsanställda inom den offentliga sektorn)?

För det fall den första frågan skall besvaras nekande: Skall artikel 7 i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (1) tolkas så, att en icke-diskriminering endast kan föreligga om klaganden, innan han påbörjade sin tid som doktorand vid motparten, åtminstone hade haft rätt att välja mellan ett anställningsavtal och ett stipendium?

3)	För det fall den andra frågan skall besvaras så, att klaganden skulle ha getts möjlighet att teckna ett anställningsavtal, uppkommer följande fråga: Vilka rättsföljder får en konstaterad diskriminering på grund av nationalitet?

(1) EGT L 257, s. 2, svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale (Italien) den 20 februari 2007 – Ecotrade spa mot Agenzia Entrate Ufficio Genova 3

(Mål C-95/07)

(2007/C 117/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale (Italien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ecotrade spa

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Genova 3

Tolkningsfrågor

Skall artiklarna 17, 21.1 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse (i förevarande fall artikel 19 i presidentdekret nr 633 av den 26 oktober 1972), som innebär att rätten till avdrag för den mervärdesskatt som en skattskyldig person skall betala inom ramen för sin näringsverksamhet måste utnyttjas inom en viss tid (två år) och vid äventyr av att avdragsrätten annars förfaller, särskilt i fråga om situationer där skattskyldigheten avseende ett förvärv av en vara eller en tjänst inträder till följd av systemet för omvänd skattskyldighet som innebär att myndighetens frist (fyra år enligt artikel 57 i presidentdekret 633/72) för att uppbära skatten är längre än näringsidkarens frist för att utnyttja sin avdragsrätt, som förfaller när fristen löpt ut?

Skall artikel 18.1 d i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 tolkas så att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, i vilken föreskrivs en frist (som endast gäller den skattskyldiga personen) för att utnyttja den avdragsrätt som föreskrivs i artikel 17 i samma direktiv – vilket föreskrivs i artikel 19 i presidentdekret 633/72 – i samband med att sådana ”regler ”som avses i artikel 18 i direktivet fastställs inom ramen för systemet för omvänd skattskyldighet, som regleras i artikel 17.3 samt artiklarna 23 och 25 i presidentdekret 633/72?

(1) EUT L 145, 1977, s. 1.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale (Italien) den 20 februari 2007 – Ecotrade spa mot Agenzia Entrate Ufficio Genova 3

(Mål C-96/07)

(2007/C 117/06)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale (Italien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ecotrade spa

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Genova 3

Tolkningsfrågor

(1) EUT L 145, 1977, s. 1.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/5

Talan väckt den 26 februari 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-112/07)

(2007/C 117/07)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. De Persio och M. Condou-Durande)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2004/80/EG (1) av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2004/80/EG löpte ut den 1 januari 2006, med undantag av artikel 12.2 i direktivet, där datumet för införlivande fastställdes till den 1 juli 2005.

(1) EUT L 261, s. 15.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/5

Överklagande ingett den 27 februari 2007 av Selex Sistemi Integrati S.p.A. av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 december 2006 i mål T-155/04, Selex Sistemi Integrati S.p.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-113/07 P)

(2007/C 117/08)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Selex Sistemi Integrati S.p.A. (ombud: advokaterna F. Sciaudone, R. Sciaudone och D. Fioretti)

Övriga part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 12 december 2006 i mål T-155/04 och återförvisa målet till förstainstansrätten för att avgöras i sak mot bakgrund av de riktlinjer som domstolen tillhandahåller, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna i förevarande mål och i mål T-155/04.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör klaganden gällande en rad rättsliga fel avseende förfarandet och målet i sak.

Rättsliga fel avseende förfarandet

Vad gäller de rättsliga felen som förstainstansrätten begått avseende förfarandet, gör klaganden gällande

—	åsidosättande av artikel 116.6 i förstainstansrättens rättegångsregler, genom att rätten låtit Eurocontrol ta del av handlingarna i målet och att inge ett skriftligt yttrande,

—	åsidosättande av artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, genom att de faktiska omständigheter som lagts till grund för beslutet att inte ta upp de nya grunder klaganden anfört till prövning i sak,

—	åsidosättande av artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, genom att inte ha tagit hänsyn till kommissionens uppträdande när den beslutade att inte ta upp de nya grunder klaganden anfört till prövning i sak, och

—	åsidosättande av artikel 66.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, genom att inte ha fattat något beslut med anledning av begäran om bevisupptagning.

Rättsliga fel i sak

Beträffande de rättsliga felen avseende tillämpligheten av artikel 82 EG på den hjälp som Eurocontrol lämnat till de nationella myndigheterna gör klaganden gällande

—	missuppfattning av innehållet i det omtvistade beslutet,

—	motstridig motivering till varför förstainstansrätten ogiltigförklarade det omtvistade beslutet trots att den första grunden för talan bifölls,

—	motstridig motivering till varför förstainstansrätten ersatt kommissionens motivering i det omtvistade beslutet med sin egen,

—	åsidosättande av gemenskapens fasta rättspraxis vad gäller domstolskontroll, och

—	uppenbart oriktig bedömning avseende åsidosättandet av artikel 82 EG.

Beträffande de rättsliga felen avseende tillämpligheten av artikel 82 EG på det standardiseringsarbete som Eurocontrol utfört hävdar klaganden

—	missuppfattning av innehållet i det omtvistade beslutet,

—	att begreppet ekonomisk verksamhet tillämpats på ett sätt som strider mot gemenskapens rättspraxis,

—	oriktig tolkning och tillämpning av gemenskapens rättspraxis avseende sociala förmåner, och

—	åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

Beträffande de rättsliga felen avseende tillämpligheten av artikel 82 EG på Eurocontrols forsknings- och utvecklingsarbete (särskilt förvärv av prototyper och immaterialrättsliga frågor) gör klagande gällande

—	uppenbart missuppfattning av det omtvistade beslutet,

—	att begreppet ekonomisk verksamhet tillämpats på ett sätt som strider mot gemenskapens rättspraxis, och

—	missuppfattning och oriktig återgivning av den bevisning som klaganden åberopat rörande den ekonomiska karaktären av Eurocontrols hantering av immaterialrättsliga frågor.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Darmstadt (Tyskland) den 27 februari 2007 – Container Service Thorsten Sperzel GmbH mot Land Hessen

(Mål C-119/07)

(2007/C 117/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichts Darmstadt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Container Service Thorsten Sperzel GmbH

Motpart: Land Hessen

Tolkningsfrågor

Skall artikel 33.1 i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (1) tolkas så, att vid beräkningen av de administrativa kostnaderna för att genomföra anmälnings- och övervakningsförfaranden kan – utöver de faktiska kostnaderna för utfärdandet av en officiell handling – även den betydelse som den officiella handlingen har för en anmälare såsom mottagare av handlingen beaktas?

Om svaret på den första frågan är jakande:

Skall artikel 33.1 i förordning (EEG) nr 259/93 tolkas så, att de administrativa kostnaderna för att genomföra anmälnings- och övervakningsförfaranden fortfarande kan anses vara ”lämpliga ”vid beräkningen av de administrativa kostnaderna när posten ”värdet i förhållande till den betydelse som den officiella handlingen har för anmälaren ”många gånger överstiger (i förevarande fall tjugo gånger) de faktiska administrativa kostnaderna?

(1) EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/7

Överklagande ingett den 2 mars 2007 av Erste Bank der österreichischen Sparkassen AG av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, såvitt avser mål T-264/02

(Mål C-125/07 P)

(2007/C 117/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Erste Bank der österreichischen Sparkassen AG (ombud: F. Montag, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

delvis upphäva den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02 (1), på grund av att förstainstansrätten ogillade klagandens talan i mål T-264/02 mot kommissionens beslut C(2002) 2091 slutgiltigt av den 11 juni 2002 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG, samt ogiltigförklara ovannämnda kommissionsbeslut i den del klaganden ålades böter,

—	i andra hand i lämplig mån nedsätta de böter som ålagts klaganden enligt artikel 3 i kommissionens beslut C (2002) 2091 slutgiltigt av den 11 juni 2002 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG,

—	i tredje hand upphäva den i punkt 1 angivna domen från förstainstansrätten och återförvisa målet till förstainstansrätten,

—	i samtliga fall förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har gjort gällande att förstainstansrätten missbedömde räckvidden av rätten till försvar i den överklagade domen. Kommissionen har nämligen inte i vederbörlig ordning hört klaganden angående det planerade beslutet att tillskriva klaganden den österrikiska sparbankssektorns marknadsandelar. Förstainstansrätten har i domen felaktigt utgått ifrån att kommissionens anmärkning i meddelandet om invändningar om att klaganden var det främsta bankinstitutet inom sparbankssektorn var tillräckligt för att garantera klagandens rätt till försvar. Kommissionen borde emellertid ha upplyst klaganden om vilka slutsatser denna omständighet skulle leda till.

I materiellt hänseende har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen inte beaktade följande:

Kommissionens beslut åsidosatte artikel 15.2 i förordning nr 17/1962, eftersom klaganden tillskrevs GiroCredits handlande avseende tiden före klagandens övertagande. GiroCredits handlande under denna tidsperiod borde i stället ha tillskrivits Bank Austria-Konzern, eftersom i) den kontrollerade GiroCredit och påverkade dess deltagande i Lombard-klubben, ii) den deltog i Lombard-klubbens överenskommelser genom ytterligare ett koncernbolag och iii) den existerade i rättslig mening vid antagandet av beslutet.

Kommissionens beslut åsidosatte artikel 15.2 i förordning nr 17/1962, eftersom klaganden under överträdelseperioden (år 1995-juni 1998) tillskrevs marknadsandelar som avsåg rättsligt och ekonomiskt självständiga sparbanker. Det saknas en rättslig grund för att tillskriva klaganden hela sparbankssektorns marknadsandelar. Dessutom förelåg inte förutsättningar för att tillämpa de rättsliga grunder som anförts av förstainstansrätten och kommissionen.

Kommissionens beslut åsidosatte artikel 81.1 EG, eftersom det förhållandet att klaganden tillskrevs hela sparbankssektorns marknadsandelar i slutändan innebar att klaganden tillskrevs de rättsligt och ekonomiskt självständiga sparbankernas handlande utan att de stränga villkor som domstolen har ställt upp för att tillskrivas ett annat bolags handlande beaktades.

d)	Kommissionens beslut åsidosatte artikel 15.2 i förordning nr 17/1962, eftersom klaganden inte borde ha påförts böter, eller böterna åtminstone borde ha varit lägre, med hänsyn till att klaganden rättsstridigt tillskrivits GiroCredits och sparbankssektorns handlande.

Kommissionens beslut åsidosatte artikel 15.2 i förordning nr 17/1962 även om det skulle vara rättsenligt att tillskriva klaganden sparbankssektorns handlande, vilket inte var fallet, eftersom det under alla omständigheter var rättsstridigt att tillskriva klaganden hela sparbankssektorns handlande med hänsyn till att Bank Austria och Erste österreichische Sparkasse – Bank AG påfördes separata böter, vilket innebär att deras marknadsandelar inte får beaktas en andra gång i samband med fastställandet av klagandens böter och därmed användas två gånger.

f)	Kommissionens beslut åsidosatte artikel 81.1 EG, eftersom Lombard-klubbens överenskommelser inte hade någon märkbar inverkan på handeln mellan medlemsstaterna, vilket medför att artikel 81.1 EG inte alls borde ha tillämpats i förevarande fall.

(1) EGT C 331, s. 39.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tvistlösningsinstitutet anknutet till Tjeckiens Finanskammare och Tjeckiens Jordbrukskammare (Republiken Tjeckien) den 26 februari 2007 – Reisebüro Bühler GmbH mot Dom.info e.K., Sebastian Dieterle

(Mål C-126/07)

(2007/C 117/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Tvistlösningsinstitutet anknutet till Tjeckiens Finanskammare och Tjeckiens Jordbrukskammare

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Reisebüro Bühler GmbH

Motpart: Dom.info e.K., Sebastian Dieterle

Tolkningsfrågor

Är det tvistlösningsinstitut för .eu-domännamn som är anknutet till Tjeckiens Finanskammare och Tjeckiens Jordbrukskammare (Det Tjeckiska Tvistlösningsinstitutet) och som inrättats på grundval av förordning (EG) nr 874/2004 (1) behörigt att begära ett förhandsavgörande från domstolen i enlighet med artikel 234 andra stycket EG?

För det fall domstolen besvarar den första frågan jakande:

Kan det med stöd av befogenheten i artikel 22.5 i förordning (EG) nr 874/2004 antas regler för en alternativ tvistlösning (ADR-regler) enligt vilka bland annat en motpart inte endast kan yrka att klagomålet skall avslås utan också att det skall fastställas att ett klagomål har lämnats in i ond tro och att det således föreligger ett missbruk av förfarandet (avsnitt B12(h) i ADR-reglerna)?

För det fall att domstolen besvarar den andra frågan nekande:

Är tvistlösningsinstitutets panel för alternativ tvistlösning behörig att avgöra yrkandet om fastställande enligt den övriga gemenskapsrätten eller enligt de allmänna gemenskapsrättliga rättsprinciper som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner?

(1) EUT L 162, s. 40.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 5 mars 2007 – Société Arcelor Atlantique et Lorraine, Société Sollac Méditerranée, Société Arcelor Packaging International, Société Ugine & Alz France, Société Industeel Loire, Société Creusot Métal, Société Imphy Alloys och Société Arcelor mot Premier ministre, Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie, Ministre de l'Écologie et du Développement durable

(Mål C-127/07)

(2007/C 117/12)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Société Arcelor Atlantique et Lorraine, Société Sollac Méditerranée, Société Arcelor Packaging International, Société Ugine & Alz France, Société Industeel Loire, Société Creusot Métal, Société Imphy Alloys och Société Arcelor

Motparter: Premier ministre, Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie, Ministre de l'Écologie et du Développement durable

Giltighetsfråga

Är direktiv [2003/87/EG] av den 13 oktober 2003 (1) giltigt i förhållande till likabehandlingsprincipen, i den utsträckning som direktivets system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser är tillämpligt på anläggningar inom stålsektorn, men inte inbegriper aluminium- och plastindustrierna?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Angelo Molinari mot Agenzia Entrate Ufficio Latina

(Mål C-128/07)

(2007/C 117/13)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Latina

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Angelo Molinari

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Latina

Tolkningsfrågor

1)	Skall domstolens dom i mål C-207/04 (1) tolkas så, att den italienska lagstiftaren borde ha utvidgat den fördelaktigare åldersgränsen för kvinnor till att också gälla män?

2)	Skall i förevarande fall en skattesats som är hälften av den som gäller för TFR tillämpas på avgångsvederlag som utbetalas till män över 50 år?

Med hänsyn till att det belopp som den skattskyldige har betalat i inkomstskatt inte utgör en del av hans lön, eftersom det inte betalas av arbetsgivaren till följd av anställningsförhållandet, och med hänsyn till att det belopp som arbetsgivaren har betalat till arbetstagaren som ett led i en frivillig uppsägning inte har karaktären av lön, är det förenligt med gemenskapsrätten att slå fast att åldersskillnaden på 50 år för kvinnor och 55 år för män strider mot gemenskapsrätten, med tanke på att medlemsstaterna enligt direktiv 79/7 (2) får fastställa skilda åldersgränser för pensionering?

Utgör gemenskapsrätten (rådets direktiv 76/207/EEG (3) av den 9 februari 1976, där diskriminering på grund av kön förbjuds) hinder för tillämpningen av de nationella bestämmelser som gett upphov till den aktuella tvisten, varför denna nationella domstol skall sätta dessa nationella bestämmelser (artikel 17, nu artikel 19.4a, i presidentdekret 917/86) åt sidan, eftersom de är oförenliga med gemenskapsrätten?

(1) REG 2005, s. I-7453.

(2) EGT L 6, s. 24 (svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

(3) EGT L 39, s. 40 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Giovanni Galeota mot Agenzia Entrate Ufficio Latina

(Mål C-129/07)

(2007/C 117/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Latina

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Giovanni Galeota

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Latina

Tolkningsfrågor

1)	Skall domstolens dom i mål C-207/04 (1) tolkas så, att den italienska lagstiftaren borde ha utvidgat den fördelaktigare åldersgränsen för kvinnor till att också gälla män?

2)	Skall i förevarande fall en skattesats som är hälften av den som gäller för TFR tillämpas på avgångsvederlag som utbetalas till män över 50 år?

(1) REG 2005, s. I-7453.

(2) EGT L 6, s. 24 (svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

(3) EGT L 39, s. 40 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Salvatore Barbagallo mot Agenzia Entrate Ufficio Latina

(Mål C-130/07)

(2007/C 117/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Latina

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Salvatore Barbagallo

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Latina

Tolkningsfrågor

1)	Skall domstolens dom i mål C-207/04 (1) tolkas så, att den italienska lagstiftaren borde ha utvidgat den fördelaktigare åldersgränsen för kvinnor till att också gälla män?

2)	Skall i förevarande fall en skattesats som är hälften av den som gäller för TFR tillämpas på avgångsvederlag som utbetalas till män över 50 år?

(1) REG 2005, s. I-7453.

(2) EGT L 6, s. 24 (svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

(3) EGT L 39, s. 40 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Michele Ciampi mot Agenzia Entrate Ufficio Latina

(Mål C-131/07)

(2007/C 117/16)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Latina

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Michele Ciampi

Motpart: Agenzia Entrate Ufficio Latina

Tolkningsfrågor

1)	Skall domstolens dom i mål C-207/04 (1) tolkas så, att den italienska lagstiftaren borde ha utvidgat den fördelaktigare åldersgränsen för kvinnor till att också gälla män?

2)	Skall i förevarande fall en skattesats som är hälften av den som gäller för TFR tillämpas på avgångsvederlag som utbetalas till män över 50 år?

(1) REG 2005, s. I-7453.

(2) EGT L 6, s. 24 (svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

(3) EGT L 39, s. 40 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van koophandel Brussel (Belgien) den 5 mars 2007 – Beecham Group plc, SmithKline Beecham plc, Glaxo Group Ltd, Stafford-Miller Ltd, GlaxoSmithKline Consumer Healthcare NV och GlaxoSmithKline Consumer Healthcare BV mot Andacon NV

(Mål C-132/07)

(2007/C 117/17)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van koophandel Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Beecham Group plc, SmithKline Beecham plc, Glaxo Group Ltd, Stafford-Miller Ltd, GlaxoSmithKline Consumer Healthcare NV och GlaxoSmithKline Consumer Healthcare BV

Svarande: Andacon NV

Tolkningsfrågor

Skall artikel 9 första stycket i förordning nr 1891/2004 (1) tolkas så, att den behöriga tullmyndigheten eller det behöriga tullkontoret inte får lämna en underrättelse enligt artikel 9.2 i förordning nr 1383/2003 (2) eller (låta) utföra en undersökning enligt artikel 9.3 andra stycket i förordning nr 1383/2003, så länge den ansökan om ingripande som ingavs före den 1 juli 2004 inte kompletterats med en sådan förklaring som avses i artikel 6 i förordning nr 1383/2003? Utgör förklaringen i fråga med andra ord ett formellt krav för att ansökan om ingripande skall förbli giltig?

Skall artikel 4.2 i förordning nr 1383/2003 tolkas så, att tullen i Antwerpen hade rätt att lägga fram sex prover från varorna för varumärkesinnehavaren för att kunna bestämma huruvida det var fråga om förfalskningar, under förutsättning att en sådan underrättelse inte är jämförbar med en undersökning i enlighet med artikel 9.3 andra stycket i förordning nr 1383/2003, enligt vilken det är tillåtet att kontrollera varornas ursprung och härkomst, eller med en teknisk analys av ett taget prov i enlighet med artikel 9.3 sista stycket i förordning nr 1383/2003? Om så är fallet, måste detta framläggande då ske inom den i artikel 4.1 i förordningen föreskrivna fristen om tre arbetsdagar?

Utgör förordning nr 1383/2003 hinder för belgiska tulltjänstemän att vid sidan om de kanaler som föreskrivs i förordningen – härvid avses bland annat artikel 9.2 och 9.3 första stycket – exempelvis i samband med ett vittnesmål inför eller editionsföreläggande från belgisk domstol, lämna information som införskaffats i samband med tillämpning av förordningen?

Utgör förordning nr 1383/2003 hinder mot att information som erhållits till följd av tillämpning av artiklarna 4.2 (se fråga nr 2), 9.2 och 9.3, utom sådan som avses i artikel 9.3 första stycket, eller genom ett vittnesmål inför eller editionsföreläggande från belgisk domstol (se fråga nr 3) används i ett förfarande som inte syftar till att fastställa att det rör sig om falska varor, exempelvis i ett förfarande om förhindrande av parallellimport?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (EGT L 328, s. 16).

(2) EUT L 196, 2.8.2003, s. 7.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/11

Överklagande ingett den 6 mars 2007 av Raiffeisen Zentralbank Österreich AG av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, med avseende på mål T-259/02

(Mål C-133/07 P)

(2007/C 117/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Raiffeisen Zentralbank Österreich AG (ombud: advokaterna S. Völcker och G. Terhorst)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som meddelades av förstainstansrätten den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02 (1), i den del Raiffeisen Zentralbank Österreich AG:s talan ogillas,

—	ogiltigförklara artikel 3 i kommissionens beslut av den 11 juni 2002 (K(2002)2091 slutligt), i den del det avser Raiffeisen Zentralbank Österreich AG,

—	i andra hand, sätta ned de böter som fastställts för Raiffeisen Zentralbank Österreich AG i artikel 3 i det angripna beslutet till ett belopp som domstolen finner skäligt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har åsidosatt artikel 81 EG genom att godta att kommissionen utifrån den omständigheten att möten mellan banker har berört en medlemsstats hela område kan sluta sig till att dessa möten kan begränsa handeln mellan stater.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att kvalificera mötena mellan bankerna som ett ”särskilt allvarligt åsidosättande ”i den mening som avses i riktlinjerna för beräkning av böter. Förstainstansrätten har tillämpat de kriterier som anges i förordningen för att bedöma överträdelsens allvar (överträdelsens art, dess konkreta påverkan på marknaden, omfattningen av den relevanta geografiska marknaden) på ett felaktigt sätt, underlåtit att beakta att kommissionen har varit selektiv och endast inlett förfaranden mot vissa banker, och inte genomfört den helhetsbedömning som den själv kräver skall göras.

Förstainstansrätten har felaktigt tillgodoräknat Raiffeisen Zentralbank Österreich AG marknadsandelar för hela Raiffeisensektorn. Den har därvid felaktigt begränsat sin prövning till att avse endast uppenbara skillnader i behandlingen jämfört med andra banker. Det fanns ingen rättslig grund för ett fullt tillgodoräknande.

Förstainstansrätten bedömde Raiffeisen Zentralbank Österreich AG:s samarbete på ett rättsstridigt sätt. Den tillämpade kriteriet ”betydande mervärde ”i strid mot förbudet mot retroaktiv verkan, underlät att ta hänsyn till att Raiffeisen Zentralbank Österreich AG vid flera tillfällen samarbetat frivilligt, utgick felaktigt från en omvänd bevisbörda vad beträffar värdet av samarbetet, ansåg felaktigt att den gemensamma redogörelsen för omständigheterna inte var en godtagbar form för samarbete, och godtog felaktigt inte Raiffeisen Zentralbank Österreich AG:s medgivande av att avtalen hade ett konkurrensbegränsande syfte som ett bidrag till samarbetet.

(1) EUT C 331, s. 29.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/12

Överklagande ingett den 6 mars 2007 av Bank Austria Creditanstalt AG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-135/07 P)

(2007/C 117/19)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Bank Austria Creditanstalt AG (ombud: advokaterna Dres. C. Zschocke och J.Beninca)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva hela eller delar av förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02 (1),

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 juni 2002 i ärende COMP/36.571, i den del det avser BA-CA,

—	i andra hand nedsätta det bötesbelopp som kommissionen ålagt BA-CA i det ifrågasatta beslutet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar upphävande av förstainstansrättens dom av den 14 december 2006. Till stöd för överklagandet åberopar klaganden ett stort antal fel och brister avseende motiveringen av domen, rättstillämpningen och handläggningen.

Klaganden gör gällande att rätten, i den överklagade domen, utan tillräcklig motivering anslutit sig till kommissionens uppfattning att bankernas möten fått negativa ekonomiska verkningar. Den överklagade domen strider enligt klaganden mot bevisprövningsprinciper genom att förstainstansrätten har missförstått kravet på att avsaknaden av ekonomiska verkningar skall styrkas genom ekonomiska sakkunnigutlåtanden. De i målet ingivna sakkunnigutlåtandena borde ha föranlett rätten att utgå från att det inte förelåg några ekonomiska verkningar när den fastställde bötesbeloppet.

Klaganden hävdar att den överklagade domen strider mot gemenskapsdomstolarnas praxis avseende att det är nödvändigt att sätta ned bötesbeloppet när det föreligger förmildrande omständigheter. På grund av denna felaktiga rättstillämpning har rätten inte korrigerat kommissionens felaktiga bedömning, att varken myndigheternas deltagande i bankernas möten eller allmänhetens utbredda och väl dokumenterade kännedom om dessa möten utgjorde grund för nedsättning av böterna.

Som tredje grund åberopar klaganden brister i motiveringen, åsidosättande av likabehandlingsprincipen samt felaktig rättstillämpning av annat slag samt felaktigheter i handläggningen med avseende på kommissionens bedömning av det sätt på vilket klaganden samarbetat.

Klaganden har redan från börjat samarbetat med kommissionen för att bringa klarhet i sakförhållandena. Den har bland annat på ett tidigt stadium under förfarandet gett in en omfattande redogörelse för bankernas möten samt har gett in andra omfattande handlingar, trots att klaganden inte var skyldig att ge in dessa. Av rättens beskrivning av sakförhållandena framgår dessutom att kommissionen använt sig av dessa handlingar vid antagandet av det ifrågasatta beslutet. Även i klagandens svar på meddelandet om invändningar lämnades en redogörelse för sakförhållandena som kommissionen kunde ha använt sig av vid antagandet av det ifrågasatta beslutet.

Detta omfattande, värdefulla och bevisade samarbete har emellertid varken i den överklagade domen eller i det ifrågasatta beslutet föranlett någon nedsättning av bötesbeloppet. Detta utgör en felaktig tillämpning av meddelandet om samarbete och strider mot principerna om likabehandling och skydd för berättigade förväntningar. Dessutom har klagandens rätt till försvar åsidosatts genom att rätten i den överklagade domen grundat sin bedömning av det ålagda bötesbeloppet på omständigheter som klaganden inte haft tillfälle att yttra sig över.

(1) EUT C 331, s. 29.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/13

Talan väckt den 7 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-136/07)

(2007/C 117/20)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbæk och R. Vidal Puig)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 89/48/EEG (1) av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier och enligt rådets direktiv 92/51/EEG (2) av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Direktiv 89/48/EEG är tillämpligt på tillträdet till och utövandet av flygledaryrket i Spanien, eftersom

—	samtliga examensbevis, certifikat och behörigheter som krävs för utövandet av flygledaryrket i Spanien utgör ett examensbevis i den mening som avses i direktiv 89/48/EEG, och

—	flygledaryrket utgör ett reglerat yrke i Spanien i den mening som avses i direktiv 89/48/EEG.

2)	Trots detta har Konungariket Spanien inte vidtagit de åtgärder som krävs för att införliva direktiv 89/48/EEG när det gäller flygledaryrket.

Kommissionen anser att Konungariket Spanien inte heller har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktiv 92/51/EEG eftersom

—	direktiv 92/51/EEG är tillämpligt på flygledaryrket, och

—	Konungariket Spanien inte har vidtagit de åtgärder som krävs för att införliga direktiv 92/51/EEG när det gäller flygledaryrket.

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/23/EG (3) av den 5 april 2006 om ett gemenskapscertifikat för flygledare införs ett system med ömsesidigt erkännande av certifikat för flygledare som utfärdats i enlighet med direktivet. Den tidsfrist som fastställts för medlemsstaternas införlivande av direktivet löper dock inte ut förrän den 17 maj 2008. Fram till detta datum är alltså dirktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG fortsatt tillämpliga med avseende på tillträdet till och utövandet av flygledaryrket i Spanien.

(1) EGT L 19, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192.

(2) EGT L 209, s. 25.

(3) EUT L 114, s. 22.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/13

Överklagande ingett den 8 mars 2007 av Österreichischen Volksbanken-AG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-137/07 P)

(2007/C 117/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Österreichischen Volksbanken-AG (ombud: A. Ablasser-Neuhuber, R. Bierwagen och F. Neumayr, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva punkterna 2 och 4 i förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02 (1) och

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 juni 2002 i kartellärende COMP/36.571/D-1, som är föremålet för tvisten, i enlighet med klagandens första och tredje yrkanden vid förstainstansrätten såvitt avser klaganden, eller i andra hand i enlighet med klagandens tredje yrkande sätta ned de böter som klaganden ålagts, eller

b.	i andra hand, för det fall ärendet inte är färdigt för avgörande, återförvisa ärendet till förstainstansrätten,

2.	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna och, om ärendet återförvisas, i andra hand förordna om att förstainstansrätten skall besluta om rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför följande grunder till stöd för sitt överklagande av nämnda dom:

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin tolkning av kriteriet avseende påverkan på handeln mellan medlemsstaterna av avtalen mellan företagen och företagens beteende, och vid tillämpningen av detta kriterium i förevarande fall. Förstainstansrätten har felaktig relativiserat betydelsen av det kriterium som rör de marknadsavskärmande verkningarna. Det är inte klart av vilka skäl rätten inte ansåg att kriteriet rörande de marknadsavskärmande verkningarna är av stor vikt, åtminstone som indicium, vid bedömningen av huruvida det föreligger påverkan på handeln mellan medlemsstaterna. Klaganden gör dessutom gällande att förstainstansrätten har gjort en helhetsbedömning av de gränsöverskridande verkningarna av mötesgrupperna, i stället för att göra en separat prövning av varje mötesgrupp i ”Lombardnätverket ”utifrån deras eventuella verkningar på handeln mellan medlemsstaterna. En vidstäckt tolkning av artikel 81.1 EG, innebärande att en kartell som omfattar en medlemsstats hela territorium till sin art är sådan att den medför en avskärmning av marknaderna och innebär påverkan på handeln mellan medlemsstaterna, eller att det i vart fall föreligger en stark presumtion i den riktningen, strider mot denna gemenskapsrättsliga bestämmelses syfte.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillämpa de kriterier för tillskrivning av omsättning som utvecklats av kommissionen och i rättspraxis när den tillskrev huvudbanken de decentraliserade bankernas marknadsandelar. Rätten underlät därvid att beakta att det både i fråga om den omsättning och de marknadsandelar som tillskrivs i förevarande fall rör sig om samma sakfråga, nämligen fastställelsen av de böter som får åläggas. Det finns inte något skäl till att de likartade frågorna rörande tillskrivningen av omsättning och marknadsandelar behandlas med tillämpning av olika kriterier. Även om det anses att de decentraliserade bankernas marknadsandelar kan tillskrivas huvudbanken enligt ett annat kriterium än dem som gäller tillskrivningen av omsättning, är det kriterium som förstainstansrätten har valt oriktigt och rättsstridigt.

Förstainstansrätten har felaktigt underkänt klagandens anmärkningar att kommissionen underlät att beakta förmildrande omständigheter. I den rättsliga bedömningen underlät förstainstansrätten särskilt att ta tillräcklig hänsyn till den omständigheten att klaganden hade haft en underordnad roll i kartellen och att det inte hade krävts några tvångsmässigt genomförda kontroller i fråga om klaganden, som frivilligt hade samarbetat med kommissionen. Klaganden hade en mycket liten marknadsandel och hade inte inbjudits till den snäva kretsen av de andra bankerna och hade deltagit i betydligt färre möten än dessa. Förstainstansrätten underlät i viss mån att över huvud taget beakta de faktorer som klaganden anfört till stöd för att det förelåg förmildrande omständigheter. Varken kommissionen eller förstainstansrätten har uppfyllt sin skyldighet att ta ställning till de åberopade omständigheterna och göra en riktig rättslig prövning av dem.

(1) EUT C 331, s. 29.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien) den 9 mars 2007 – Belgische Staat mot N.V. Cobelfret

(Mål C-138/07)

(2007/C 117/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Belgische Staat

Motpart: N.V. Cobelfret

Tolkningsfråga

Är bestämmelser såsom den belgiska ordningen för slutligt beskattningsbara intäkter, enligt vilken avdragsgill utdelning i ett första led läggs till moderbolagets beskattningsunderlag och den härvid mottagna utdelningen enligt artikel 205.2 WIB därefter i ett senare led endast kan dras av från moderbolagets beskattningsunderlag (till 95 procent) i den mån det finns ett beskattningsbart överskott i moderbolaget, förenliga med artikel 4 i rådets direktiv 90/435/EEG (1) av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, eftersom en sådan begränsning av DBI-avdrag får till resultat att ett moderbolag kommer att beskattas för den mottagna utdelningen under en senare beskattningsperiod om bolaget inte hade eller hade ett otillräckligt beskattningsbart överskott under den beskattningsperiod då utdelningen erhölls, eller åtminstone att det skattemässiga underskottet från den beskattningsperioden felaktigt förbrukas och således inte längre kan överföras till ett belopp som motsvarar den mottagna utdelningen, vilken för det fall det saknas ett skattemässigt underskott under alla omständigheter hade varit skattefri till 95 procent?

(1) EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 12 mars 2007 – Hecht-Pharma GmbH mot Staatliches Gewerbeaufsichtsamt Lüneburg

(Mål C-140/07)

(2007/C 117/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hecht-Pharma GmbH

Motpart: Staatliches Gewerbeaufsichtsamt Lüneburg

Övrig part: Die Vertreterin des Bundesinteresses beim Bundesverwaltungsgericht

Tolkningsfrågor

Innebär artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83 av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (1), i dess lydelse enligt Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004 (2), som är tillämplig vid tveksamhet, att direktiv 2001/83/EG skall tillämpas på en produkt som eventuellt skall klassificeras som läkemedel men som inte har fastställts ha ett läkemedels egenskaper? Hur hög grad av sannolikhet och följaktligen vilken grad av utredning krävs i så fall för att motivera tillämpningen av direktiv 2001/83/EG?

Kan en produkt som inte presenteras som ett läkemedel betraktas som ett läkemedel genom funktion i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 2001/83/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2004/27/EG, på grund av att den innehåller en beståndsdel som i en viss mängd kan medföra fysiologiska förändringar, men vars mängd i den produkt som skall bedömas är lägre än denna mängd om produkten används enligt anvisningarna? Skall denna fråga hänföras till kriteriet farmakologisk verkan eller till kriteriet modifiering av fysiologiska funktioner hos människor?

Skall de kriterier som, utöver farmakologiska egenskaper, i rättspraxis har ansetts vara relevanta vid klassificeringen av läkemedel, nämligen ”det sätt på vilket [produkten] … används, dess spridning, hur känd den är hos konsumenterna och de möjliga faror som kan vara förenade med att använda produkten ”(dom av den 9 juni 2005 i mål C-211/03, HLH Warenvertriebs GmbH, REG 2005, s. I-5141, s. 5217, punkt 51) anses vara relevanta även efter ändringen av definitionen av läkemedel genom direktiv 2004/27/EG?

(1) EGT L 311, s. 67.

(2) EUT L 136, s. 34.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/15

Talan väckt den 9 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-141/07)

(2007/C 117/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskand har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 och 30 EG genom att i 14 § femte och sjätte styckena lagen om apotek (Apothekengesetz) föreskriva att avtal om leverans av läkemedel skall omfattas av kumulativa krav, som i praktiken leder till att det blir omöjligt för apotek i andra medlemsstater att regelbundet förse ett sjukhus med läkemedel, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 28 EG skall kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Alla bestämmelser om handel i medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen skall anses utgöra åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner. Den omständigheten att bestämmelser om leverans av läkemedel på gemenskapsrättens nuvarande stadium endast har harmoniserats på vissa begränsade områden befriar inte en medlemsstat från dess skyldighet att följa bestämmelserna om den fria rörligheten för varor.

Enligt 14 § tyska lagen om apotek får tyska sjukhus låta sig förses med läkemedel av ett externt apotek i stället för att upprätta ett eget apotek inom sjukhuset. I enlighet med bestämmelsen skall avtal om leverans av läkemedel emellertid uppfylla kumulativa krav som i praktiken leder till att det blir omöjligt för apotek i andra medlemsstater att regelbundet leverera läkemedlen till ett sjukhus, eftersom vissa av de skyldigheter som föreskrivs i kontraktet endast kan uppfyllas av apotek som är etablerade i närheten av det sjukhus som skall förses med läkemedlen.

Enligt domstolens rättspraxis faller nationella bestämmelser om begränsning av eller förbud mot vissa säljformer utanför tillämpningsområdet för artikel 28 EG om följande två villkor är uppfyllda: För det första skall bestämmelserna tillämpas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet. För det andra skall de såväl rättsligt som faktiskt påverka avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt. I detta fall är endast det första villkoret uppfyllt, medan inhemska varor och varor från andra medlemsstater rättsligt och faktiskt inte påverkas på samma sätt. Det krävs nämligen, enligt lagen, att en enda tjänsteleverantör skall uppfylla samtliga skyldigheter enligt avtalet. Det är i detta hänseende, enligt domstolens rättspraxis, utan betydelse att inhemska apotek som inte är belägna i närheten av sjukhuset också ställs inför samma problem. En nationell bestämmelse som inte gynnar samtliga inhemska varor eller som påverkar inhemska och inte bara utländska varor kan också utgöra en begränsning i handeln mellan medlemsstater.

Begränsningar för handeln inom gemenskapen kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, särskilt sådana som avser allmän säkerhet eller intresset att skydda människors hälsa. Den aktuella nationella bestämmelsen skall vara lämplig, nödvändig och proportionerlig. I detta fall är nämnda avtalsenliga krav enligt den nationella lagstiftningen emellertid inte nödvändiga för att skydda människors hälsa. Det borde tvärtom vara möjligt för ett apotek som är beläget på ett större avstånd från det mottagande sjukhuset och till och med för ett apotek som är beläget i en annan medlemsstat att regelbundet förse sjukhuset med läkemedel.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/16

Överklagande ingett den 13 mars 2007 av K-Swiss, Inc. av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i mål T-14/06, K-Swiss, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-144/07 P)

(2007/C 117/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: K-Swiss, Inc. (ombud: advokaten H.E. Hübner)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom,

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har hävdat att förstainstansrätten, genom att fastställa att klagandens talan hade väckts för sent, åsidosatte reglerna 61, 62 och 68 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (1).

(1) EGT L 303, 1995, s. 1.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/17

Talan väckt den 15 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-150/07)

(2007/C 117/27)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms och M. Afonso)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 6.2, 9, 10 och 11 i förordning (EEG) nr 1552/89 (1) genom att inte till kommissionen betala dröjsmålsränta på för sent betalade belopp avseende egna medel inom ramen för ATA-systemet och genom att inte ändra sin nationella praxis i fråga om kreditering av egna medel i räkenskaperna inom ramen för detta system, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den 21 februari 1992 fastställdes officiellt de ifrågavarande tullskuldsbeloppen. Beloppen hade då inte formellt bestritts, vare sig av gäldenärerna eller av den garanterande sammanslutningen, varför betalningen av dessa skulder omfattades av artikel 6.1 i ATA-konventionen. Förutsättningar förelåg således att redovisa de fastställda anspråken i A-räkenskaperna.

Beloppen i fråga borde ha redovisats i A-räkenskaperna och hållits tillgängliga med avseende på gemenskapens budget inom de tidsfrister som föreskrivs i förordning nr 1552/89. Eftersom de portugisiska myndigheterna för sent krediterade dessa belopp på det konto som avses i artikel 9.1 i förordning nr 1552/89 skall dröjsmålsränta utgå i enlighet med artikel 11 i förordningen och, efter den 31 maj 2000, i enlighet med artikel 11 i förordning nr 1150/2000 (2). De portugisiska myndigheterna borde dessutom ha anpassat sin nationella praxis till gemenskapsbestämmelserna, såvitt gäller behandlingen av liknande fall som omfattats av ATA-konventionen.

(1) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 19 mars 2007 – Theologos-Grigorios Chatzithanasis mot Ypourgos Ygeias kai Koinonikis Allilengyis och Organismos Epangelmatikis Ekpaidefsis kai Katartisis (OEEK)

(Mål C-151/07)

(2007/C 117/28)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias (Grekland).

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Theologos-Grigorios Chatzithanasis

Motparter: Ypourgos Ygeias kai Koinonikis Allilengyis och Organismos Epangelmatikis Ekpaidefsis kai Katartisis (OEEK)

Tolkningsfråga

Får en behörig myndighet i en mottagande medlemsstat, enligt artiklarna 1-4 i rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (EGT L 209), tolkade mot bakgrund av artiklarna 149 och 150 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, besluta att inte erkänna ett utbildningsbevis, som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 92/51 och som en medlemsstats medborgare åberopat när denne vid nämnda myndighet ansökt om tillträde till ett reglerat yrke eller rätt att utöva yrket (vilket beslut innebär att nämnda medborgare inte kan få tillträde till eller utöva nämnda yrke i den mottagande medlemsstaten), endast på den grunden att utbildningsbeviset visserligen har utfärdats av ursprungsmedlemsstatens myndighet, men att huvuddelen av utbildningen har ägt rum i den mottagande medlemsstaten och vid ett institut som enligt en allmän bestämmelse i den mottagande medlemsstatens lagstiftning inte skall anses utgöra en utbildningsanstalt i denna stat, även om det utan hinder utövar verksamhet där?

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Centrale Raad van Beroep (Nederländerna) den 22 mars 2007 – Jacqueline Förster mot IB-Groep

(Mål C-158/07)

(2007/C 117/29)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep (Nederländerna).

Part i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Jacqueline Förster

Svarande: IB-Groep

Tolkningsfrågor

1.	Skall artikel 7 i förordning (EEG) nr 1251/70 även tillämpas på en studerande som främst kom till Nederländerna för att studera och ursprungligen arbetade i begränsad omfattning vid sidan om sina studier, men som senare upphörde att arbeta?

2.	Utgör direktiv 93/96 hinder för den studerande som nämns i ovannämnda fråga 1 att med framgång åberopa artikel 12 EG som grund för sin rätt till fullt studiemedel?

a)	Gäller regeln att en icke förvärvsarbetande unionsmedborgare kan åberopa artikel 12 EG så länge som denne under en viss tid har varit lagligt bosatt i värdmedlemsstaten eller har ett uppehållstillstånd, även i fråga om bistånd för att täcka studerandes uppehälle?

b)	Om svaret på denna fråga är jakande, är det tillåtet att låta ett bosättningsvillkor enbart omfatta medborgare från andra medlemsstater än värdmedlemsstaten?

c)	Om svaret på denna fråga är jakande, är ett bosättningsvillkor på fem år förenligt med artikel 12 EG?

d)	Om svaret på denna fråga är nekande, vilket villkor för bosättningens längd kan anses vara tillåtet?

4.	Får i enskilda fall en kortare bosättningsperiod än fem år tillämpas, om andra faktorer än bosättningens längd styrker en hög grad av samhällsintegration i värdmedlemsstaten?

Om berörda personer, enligt en dom av EG-domstolen, med retroaktiv verkan kan göra gällande utökade rättigheter än tidigare med stöd av artikel 12 EG, är det då tillåtet att uppställa legitima krav med avseende på tidigare perioder, om dessa krav offentliggjordes kort efter det att domen meddelades?

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/18

Talan väckt den 22 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-159/07)

(2007/C 117/30)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Simonsson och P. Andrade)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2005/23/EG (1) av den 8 mars 2005 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 29 september 2005.

(1) EUT L 62, s. 14.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/19

Talan väckt den 29 mars 2007 – Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd

(Mål C-167/07)

(2007/C 117/31)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 41/2007 (1) av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs, i den mån som den spanska fiskeflottan inte har tilldelats vissa fiskekvoter i gemenskapens vatten i Nordsjön,

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1) Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen

Konungariket Spanien anser att den angripna förordningen strider mot icke-diskrimineringsprincipen, eftersom Spanien inte tilldelats kvoter i gemenskapens vatten i Nordsjön. Övriga medlemsstater har nämligen, efter det att den övergångsperiod som föreskrivits i anslutningsakten löpt ut, medgetts en rätt till tillträde till detta vatten och till dess resurser, medan Konungariket Spanien endast har medgetts en rätt till tillträde till vattnet.

2) Felaktig tolkning av Spaniens anslutningsakt

I de bestämmelser i anslutningsakten som reglerar övergångsperioden för Spanien med avseende på fiske görs ingen åtskillnad mellan tillträdet till vattnet och tillträdet till dess resurser. Bestämmelserna i anslutningsakten bör tolkas i sitt sammanhang och i enlighet med sitt syfte.

3) Åsidosättande av artikel 20.2 i förordning 2371/2002 (2)

Ovannämnda bestämmelse åsidosätts genom att Spanien inte tilldelats kvoter som utgör nya fiskemöjligheter och som fördelats för första gången efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i anslutningsakten.

(1) EUT L 15, 2007, s. 1.

(2) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de grande instance de Nanterre (Frankrike) den 2 april 2007 – 1. S.A. SAFBA mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 2. S.A. Sucreries et Raffineries d'Erstein mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 3. S.A. Sucreries & Distilleries de Souppes – Ouvré Fils mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 4. S.A. Sucrerie de Bourgogne mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 5. Sucrerie Bourdon mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 6. S.A. des Sucreries du Marquenterre mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 7. Cristal Union mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 8. S.A. Lesaffre Frères mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 9. Société Vermendoise Industries mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 10. S.A. Sucreries de Toury et Usines annexes mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers

(Mål C-175/07 - Mål C-176/07 - Mål C-177/07 - Mål C-178/07 - Mål C-179/07 - Mål C-180/07 - Mål C-181/07 - Mål C-182/07 - Mål C-183/07 - Mål C-184/07)

(2007/C 117/32)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de grande instance de Nanterre

Parter i målen vid den nationella domstolen

Kärande: S.A. SAFBA (C-175/07), S.A. Sucreries et Raffineries d'Erstein (C-176/07), SA Sucreries & Distilleries de Souppes – Ouvré Fils (C-177/07), SA Sucrerie de Bourgogne (C-178/07), Sucrerie Bourdon (C-179/07), S.A. des Sucreries du Marquenterre (C-180/07), Cristal Union (C-181/07), S.A. Lesaffre Frères (C-182/07), Société Vermendoise Industries (C-183/07), S.A. Sucreries de Toury et Usines annexes (C-184/07)

Svarande: Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers

Giltighetsfrågor

Är Europeiska kommissionens förordning nr 314/2002 (1) ogiltig med hänsyn till artikel 15 i rådets förordning nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (2) och med hänsyn till proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen, i den del det i den förstnämnda förordningen saknas föreskrift om att de kvantiteter socker som ingår i bearbetade produkter och som exporteras utan exportbidrag inte skall anses ingå i finansieringsbehoven vid beräkning av produktionsavgiften?

För det fall den frågan skall besvaras nekande önskas svar på följande fråga:

Är förordning nr 1685/2005 (3) ogiltig med hänsyn till Europeiska kommissionens förordning nr 314/2002 samt med hänsyn till artikel 15 i rådets förordning nr 1260/2001 och till proportionalitetsprincipen, i den del det däri fastställs en produktionsavgift för socker som beräknas med utgångspunkt i en genomsnittlig förlust per ton exporterat socker, varvid de kvantiteter som exporterats utan bidrag inte beaktas, trots att dessa kvantiteter ingår i den totala kvantitet som används för att beräkna den sammanlagda förlust som skall finansieras?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 314/2002 av den 20 februari 2002 om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet inom sektorn för socker (EGT L 50, s. 40).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 1686/2005 av den 14 oktober 2005 om fastställande av produktionsavgifterna och koefficienten för tilläggsavgiften för regleringsåret 2004/05 inom sockersektorn(EUT L 271, s. 12).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/20

Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-192/07)

(2007/C 117/33)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och W. Bogensberger)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/86/EG löpte ut den 3 oktober 2005.

(1) EUT L 251, s. 12.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/20

Talan väckt den 12 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-199/07)

(2007/C 117/34)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Patakia och D. Kukovec)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen rörande offentlig upphandling, särskilt artiklarna 4.2, 31.1, 31.2 och 34.1 a i rådets direktiv 93/38/EEG (1) av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, såsom dessa artiklar har tolkats av Europeiska gemenskapernas domstol, och enligt principen om ömsesidigt erkännande av formella kvalifikationer, vilken gäller i gemenskapsrätten såvitt avser offentlig upphandling, samt enligt artiklarna 12 EG och 49 EG, genom att införa ett ytterligare kriterium för automatisk uteslutning utöver dem som uttryckligen föreskrivs i artikel 31.2 i direktiv 93/38/EEG till nackdel för utländska konsultföretag, och genom att underlåta att i den aktuella upphandlingen göra åtskillnad mellan kvalitativa urvalskriterier och tilldelningskriterier, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen erhöll ett klagomål om oegentligheter i samband med den upphandling som utlystes av bolaget ERGA OSE AE år 2003 och som rör ”Undersökningar avseende byggnadsarbeten och elektromekaniska arbeten samt anläggningar i den första fasen av stationskomplexet på Thriàsion-slätten”.

Mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis hävdar kommissionen att det genom villkoret för konsultföretagens deltagande i upphandlingen, enligt vilket de klassificeras i kategorier enligt det grekiska systemet och rent av i kategorierna för de ”som uppmanats att lämna in anbud”, har införts en grund för uteslutning utöver de grunder för uteslutning som uttryckligen anges i artikel 31.2 i direktiv 93/38/EEG, vilket i vissa fall medför diskriminering av utländska konsultföretag i strid med artikel 4.2 i direktiv 93/38/EEG.

Kommissionen hävdar även att det ovannämnda villkoret i meddelandet om upphandling strider mot principen om ömsesidigt godkännande av utbildningsbevis, behörighetsbevis och andra formella kvalifikationer samt mot artiklarna 12 EG och 49 EG.

Vidare hävdar kommissionen att det i det omtvistade meddelandet om upphandling inte görs någon åtskillnad mellan urvalsfasen och tilldelningsfasen och att urvalskriterierna blandas ihop med tilldelningskriterierna, vilket strider mot artiklarna 31 och 34 i direktiv 93/38/EEG.

Slutligen hävdar kommissionen att det förhållandet att den tidigare lagen har upphävts, vilket de grekiska myndigheterna har gjort gällande, inte medför att fördragsbrottet upphör, eftersom det rör sig om en felaktig tillämpning av de relevanta gemenskapsbestämmelserna från de grekiska myndigheternas sida och inte om ett ofullständigt införlivande av dessa med den grekiska lagstiftningen.

Följaktligen hävdar kommissionen att Republiken Grekland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2, 31.1, 31.2 och 34.1 a i direktiv 93/38/EEG, enligt principen om ömsesidigt erkännande av formella kvalifikationer samt enligt artiklarna 12 EG och 49 EG.

(1) EGT L 199, 9.8.1993, s. 84; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 177.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/22

Talan väckt den 12 mars 2007 – Hamdi mot rådet

(Mål T-75/07)

(2007/C 117/35)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Ahmed Hamdi (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M.J.G. Uiterwaal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att gemensam ståndpunkt 2002/402/GUSP (EGT L 139, s. 4) i sökandens fall oriktigt har grundats på förordning (EG) nr 2001/2580 (EGT L 344, s. 70) och därför inte är bindande gentemot sökanden, eller

—	i andra hand att nämnda förordning inte är tillämplig på sökanden, eller

—	i tredje hand ogiltigförklara beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 (EUT L 379, s. 123), samt

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har dömts till fängelse efter att den nationella domstolen funnit det styrkt att han ingick i en terroristorganisation, Hofstadgruppen. Sökanden har överklagat denna dom.

Genom beslut 2006/1008/EG (1) lade rådet till sökanden till förteckningen över de personer och enheter som förordning (EG) nr 2580/2001 (2) är tillämplig på.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att såväl det angripna beslutet som den angripna förordningen antagits i strid med en väsentlig formföreskrift och framför allt är otillräckligt motiverade. Vad gäller förordningen hävdar sökanden att rådet inte motiverat varför denna var nödvändig inom ramen för den gemensamma marknaden. Beträffande beslutet hävdat sökanden att det saknas motivering till varför rådet ansett förordning nr 2580/2001 vara tillämplig på sökanden.

Sökanden gör vidare gällande att det aktuella beslutet saknar rättslig grund. Enligt sökanden strider nämligen förordning nr 2580/2001 mot EG-fördraget i den mån förordningen är tillämplig på sökanden. Sökanden hävdar att den angripna förordningen inte medför någon skyldighet att verkställa förpliktelser som följer av resolutioner från Förenta nationernas säkerhetsråd. Dt finns inte heller någon koppling mellan sökanden och tredje land eller andra aspekter av gemenskapens utrikes- och säkerhetspolitik, varför andra pelaren inte är tillämplig i sökandens fall.

Sökanden hävdar härvid att artikel 308 EG inte kan utgöra någon rättslig grund, eftersom det saknas koppling mellan förverkligandet av den gemensamma marknaden. Den angripna förordningen innebär inte heller att något av unionens mål förverkligas, varför inte heller artiklarna 60 EG, 301 EG och 308 EG lästa tillsammans utgör någon rättslig grund.

Sökanden hävdar slutligen att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av hans grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för sin egendom och rätten till skydd för sitt privatliv, såsom dessa bland annat framgår att Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundlägganden friheterna (Europakonventionen).

(1) Rådets beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 379, s. 123).

(2) Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 70).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/22

Talan väckt den 12 mars 2007 – El Fatmi mot rådet

(Mål T-76/07)

(2007/C 117/36)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Nouriddin El Fatmi (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M.J.G. Uiterwaal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att gemensam ståndpunkt 2002/402/GUSP (EGT L 139, s. 4) i sökandens fall oriktigt har grundats på förordning (EG) nr 2001/2580 (EGT L 344, s. 70) och därför inte är bindande gentemot sökanden, eller

—	i andra hand att nämnda förordning inte är tillämplig på sökanden, eller

—	i tredje hand ogiltigförklara beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 (EUT L 379, s. 123), samt

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som sökanden har åberopat motsvarar dem i mål T-75/07, Hamdi mot rådet, med undantag för den sista grunden, som sökanden i förevarande mål inte åberopar.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/23

Talan väckt den 14 mars 2007 – KG Holding (i likvidation) mot kommissionen

(Mål T-81/07)

(2007/C 117/37)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: juristen Jan Rudolf Maas i egenskap av konkursförvaltare för K.G. Holding N.V. (Rotterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna G. van der Wal och T. Boesman)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 juli 2006 i ärende C-30/2005, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut av den 19 juli 2006 om den stödåtgärd som anmälts av Nederländerna till förmån för KG Holding N.V. (1)

Det planerade stödet var ett omstruktureringsstöd som Nederländerna ville bevilja KG Holding NV genom att omvandla ett tidigare beviljat undsättningslån och upplupen ränta till eget kapital. I det angripna beslutet förklarade kommissionen att stödåtgärden, i form av omstruktureringsstöd, var oförenlig med den gemensamma marknaden.

Kommissionen ålade också Nederländerna att från KG Holding NV och Kliq BV återkräva den del av stödet som KG Holding NV hade överfört till sitt dotterbolag Kliq BV i form av ett undsättningslån och som hade omvandlats till eget kapital. Nederländerna förpliktades vidare att hos konkursförvaltaren registrera sin fordring på KG Holding NV och/eller Kliq Reïntegratie som fordringsägare i konkursförfarandet.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning som medför att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat och strider mot artikel 87.1 EG. Kommissionen saknade framför allt fog för att ålägga Nederländerna att registrera sin fordring på KG Holding och Kliq Reïntegratie till ett belopp på 35,75 miljoner euro hos konkursförvaltaren. Det är oklart huruvida kommissionen i det angripna beslutet vad beträffar KG Holding menar att det rör sig om ett olagligt stöd på 35,75 miljoner euro som Nederländerna måste kräva tillbaka, eller huruvida det är fråga om ett undsättningsstöd som kommissionen godkänner i det angripna beslutet på grundval av punkt 23 d i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2). Vidare samtyckte kommissionen genom sitt beslut av den 16 december 2003 (3) till att detta belopp skulle användas för att finansiera Kliq Reïntegraties personalnedskärningar och avveckling av överflödiga kontrakt, och till att Kliq Reïntegratie därefter skulle likvideras.

Sökanden gör för det andra gällande att kommissionen utan fog har uttalat sig om inbetalningen av KG Holdings andelar i Kliq BV genom avräkning av KG Holdings fordring på Kliq BV med stöd av låneavtalet från betalningsskyldigheten. Denna fråga behandlas inte i beslutet av den 5 augusti 2005 (4) varigenom förfarandet inleddes. Kommissionen har missbrukat sina befogenheter och agerat i strid mot rätten till försvar och sökandenas rätt att yttra sig.

För det tredje har kommissionen inte konstaterat att stödet skulle kunna påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna negativt. Åtminstone är kommissionens konstateranden på denna punkt otillräckligt motiverade.

För det fjärde har kommissionen felaktigt fastställt att Nederländerna måste återkräva stöd uppgående till 9,25 miljoner euro från KG Holding och Kliq BV. Samtidigt har kommissionen felaktigt fastställt att stöd uppgående till 35,75 miljoner euro måste återkrävas från KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie genom att dessa fordringar registreras i konkursförfarandet. Eftersom KG Holding, Kliq Reïntegratie och Kliq BV har försatts i konkurs kommer återkravet aldrig att kunna infrias och har det i vilket fall som helst blivit meningslöst, i den meningen att återkravet genom registrering i de nämnda bolagens konkurs inte behövs och till och med är helt onödig för att få snedvridningen av konkurrensen att upphöra.

För det femte har kommissionen utan fog uttalat sig om och de jure felaktigt bedömt en lånefacilitet på löpande räkning på 17 miljoner euro som Nederländerna redan vid grundandet av KG Holding beviljade KG Holding i enlighet med reglerna om statligt stöd och som inte ingick i den åtgärd som avses i det angripna beslutet.

Slutligen har kommissionen gjort fel genom att bestämma att Nederländerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva ett belopp på 9,25 miljoner euro från KG Holding inklusive upplupen ränta från och med den dag då de olika delarna av beloppet ställdes till förfogande för stödmottagarna till och med den dag då stödet faktiskt återbetalas. Detta krav strider mot den nationella konkursrätten.

(1) EUT L 366, s. 40.

(2) EGT C 288, 1999, s. 2.

(3) Stödåtgärd N 510/2003 – Undsättningsstöd till Kliq Holding NV (EUT C 33, 2004, s. 8).

(4) Statligt stöd C-30/2005 (ex N-78/2004) – Omstruktureringsstöd till KG Holding N.V – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter (EUT C 280, 2005, s. 2).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/24

Talan väckt den 14 mars 2007 – Kliq (i likvidation) mot kommissionen

(Mål T-82/07)

(2007/C 117/38)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: juristerna Jan Rudolf Maas och Cornelis Van den Bergh i egenskap av konkursförvaltare för Kliq B.V. (Apeldoorn, Nederländerna) (ombud: advokaterna G. van der Wal och T. Boesman)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 juli 2006 i ärende C-30/2005, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut av den 19 juli 2006 om den stödåtgärd som anmälts av Nederländerna till förmån för KG Holding N.V (1).

Sökanden gör till stöd för sin talan för det första gällande att kommissionen utan fog har uttalat sig om inbetalningen av KG Holdings andelar i Kliq BV genom avräkning av KG Holdings fordring på Kliq BV med stöd av låneavtalet från betalningsskyldigheten. Denna fråga behandlas inte i beslutet av den 5 augusti 2005 (2) varigenom förfarandet inleddes. Kommissionen har missbrukat sina befogenheter och agerat i strid mot rätten till försvar och sökandenas rätt att yttra sig. För det andra var det fel av kommissionen att bedöma att ett statligt stöd på 9,25 miljoner euro kom Kliq B.V. till godo. Kommissionen underlät felaktigt att vid sin bedömning ta hänsyn till att ”omvandlingen av undsättningslånet till eget kapital”, som behandlas i punkterna 43–46 i det angripna beslutet, inte på något sätt kan hänföras till medlemsstaten Nederländerna, och därför inte kan kvalificeras som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Kommissionen har därvid gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Sökanden anser att det angripna beslutet av denna anledning är de jure och/eller faktiskt felaktigt, eller åtminstone obegripligt och/eller felaktigt eller otillräckligt motiverat och oförenligt med artikel 87 och/eller artikel 253 EG.

För det fjärde har kommissionen felaktigt fastställt att Nederländerna måste återkräva stöd uppgående till 9,25 miljoner euro från KG Holding och Kliq BV. Eftersom KG Holding, Kliq Reïntegratie och Kliq BV har försatts i konkurs kommer återkravet aldrig att kunna infrias och har det i vilket fall som helst blivit meningslöst, i den meningen att återkravet genom registrering i de nämnda bolagens konkurs inte behövs och till och med är helt onödig för att få snedvridningen av konkurrensen att upphöra.

För det femte var det fel av kommissionen att fastställa att det belopp som skall återkrävas från KG Holding och Kliq BV också innefattar ränta från och med den dag då de olika delarna av beloppet ställdes till förfogande för stödmottagarna till och med den dag då stödet faktiskt återbetalas. Detta krav strider mot den nationella konkursrätten.

(1) EUT L 366, s. 40.

(2) Statligt stöd C-30/2005 (ex N-78/2004) – Omstruktureringsstöd till KG Holding N.V – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter (EUT C 280, 2005, s. 2).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/25

Talan väckt den 14 mars 2007 – Kliq Reïntegratie (i likvidation) mot kommissionen

(Mål T-83/07)

(2007/C 117/39)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: juristen Jean Leon Marcel Groenewegen i egenskap av konkursförvaltare för Kliq Reïntegratie B.V. (Amersfoort, Nederländerna) (ombud: advokaterna G. van der Wal och T. Boesman)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 juli 2006 i ärende C-30/2005, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut av den 19 juli 2006 om den stödåtgärd som anmälts av Nederländerna till förmån för KG Holding N.V (1).

Sökanden anför härvid att nederländska staten inte har någon fordring på Kliq Reïntegratie. Kliq Reïntegratie är heller inte ett företag som är mottagare av statligt stöd och har inte betecknats som sådant i kommissionens angripna beslut. Såldes finns det ingen grund för något återkrav från staten riktat till Kliq Reïntegratie eller för en tillämpning av punkt 23 d i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2) på Kliq Reïntegratie.

Det är också oklart huruvida kommissionen i det angripna beslutet vad beträffar Kliq Reïntegratie menar att det rör sig om ett olagligt stöd på 35,75 miljoner euro som Nederländerna måste kräva tillbaka, eller huruvida det är fråga om ett undsättningsstöd som kommissionen godkänner i det angripna beslutet på grundval av punkt 23 d i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (3). Vidare samtyckte kommissionen genom sitt beslut av den 16 december 2003 (4) till att detta belopp skulle användas för att finansiera Kliq Reïntegraties personalnedskärningar och avveckling av överflödiga kontrakt, och till att Kliq Reïntegratie därefter skulle likvideras.

För det andra har kommissionen inte konstaterat att stödet skulle kunna påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna negativt. Åtminstone är kommissionens konstateranden på denna punkt otillräckligt motiverade.

För det tredje har kommissionen felaktigt fastställt att stöd uppgående till 35,75 miljoner euro måste återkrävas från KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie genom att dessa fordringar registreras i konkursförfarandet. Eftersom KG Holding, Kliq Reïntegratie och Kliq BV har försatts i konkurs kommer återkravet aldrig att kunna infrias och har det i vilket fall som helst blivit meningslöst, i den meningen att återkravet genom registrering i de nämnda bolagens konkurs inte behövs och till och med är helt onödig för att få snedvridningen av konkurrensen att upphöra.

För det fjärde har kommissionen utan fog uttalat sig om och de jure felaktigt bedömt en lånefacilitet på löpande räkning på 17 miljoner euro som Nederländerna redan vid grundandet av KG Holding beviljade KG Holding i enlighet med reglerna om statligt stöd och som inte ingick i den åtgärd som avses i det angripna beslutet.

(1) EUT L 366, s. 40.

(2) EGT C 288, 1999, s. 2.

(3) EGT C 288, 1999, s. 2.

(4) Stödåtgärd N 510/2003 – Undsättningsstöd till Kliq Holding NV (EUT C 33, 2004, s. 8).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/26

Talan väckt den 13 mars 2007 – Mineral and Chemical Company ”EuroChem ”mot rådet

(Mål T-84/07)

(2007/C 117/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Open Joint Stock Company Mineral and Chemical Company ”EuroChem ”(Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och B. Evtimov)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara den angripna förordningen och i synnerhet artikel 1 därav i den del den berör sökanden och dess närstående företag vilka finns angivna i skäl 14 a och b i den angripna förordningen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vilken är en rysk producent och exportör av karbamidammoniumnitratlösningar yrkar ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1911/2006 av den 19 december 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Algeriet, Vitryssland, Ryssland och Ukraina vilken införts till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96 (1).

Till stöd för sin talan anför sökanden att gemenskapsinstitutionerna felaktigt fastställt sökandens normalvärde och gjort en felaktig jämförelse med exportpriset vilket lett till en oriktig slutsats om förekomsten av dumpning. Gemenskapsinstitutionerna har således gjort en rad uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosatt grundläggande principer i gemenskapsrätten.

Dessutom gör sökanden gällande att gemenskapsinstitutionerna åsidosatt artikel 11.1 och 11.3 i grundförordningen (2) genom att underlåta att genomföra en interimsöversyn i anslutning till översynen vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i nämnda förordning och man har genom att anta den angripna förordningen utvidgat skyldigheterna medan man har haft en skyldighet och möjlighet att initiera en interimsöversyn antigen ex-officio eller till följd av att tillräcklig bevisning ingivits av sökanden.

(1) EUT 2006, L 365, s. 26.

(2) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT 1996, L 56, s. 1).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/26

Talan väckt den 20 mars 2007 – Gabel Industria Tessile mot harmoniseringsbyrån – Creaciones Garel (GABEL)

(Mål T-85/07)

(2007/C 117/41)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Gabel Industria Tessile S.p.A. (Rovellasca, Italien) (ombud: advokaten A. Petruzzelli)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Creaciones Garel S.A.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

delvis ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden fattade den 25 januari 2007, vilket delgavs den 29 januari 2007, såvitt avser avslaget på ansökan nr 3754777 om registrering av Gabel som gemenskapsvarumärke i klass 24, på grund av att det inte är förenligt med artikel 8.1 b i förordning nr 40/94,

—	fastställa överklagandenämndens beslut att registrera varumärket i klass 25 såvitt avser ”badrockar”,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att registrera Gabel som gemenskapsvarumärke nr 3754777 i klass 24 och för de varor som anges i denna klass, förutom för ”badrockar ”i klass 25

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta sökandens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”GABEL ”(registreringsansökan nr 3.754.777) för varor i klasserna 24 och 25.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Creaciones Garel S.A.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsfigurmärket ”GAREL ”för varor i klasserna 24, 25 och 26.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen godtogs.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet bifölls delvis, till den del registreringen av varumärket tilläts för ”badrockar ”(klass 25).

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/27

Talan väckt den 21 mars 2007 – Deichmann-Schuhe/HABM – Design for Woman (DEITECH) mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-86/07)

(2007/C 117/42)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Heinrich Deichmann-Schuhe GmbH & Co. KG (Essen, Tyskland) (ombud: O. Rauscher, Rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Design for Woman SA

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 22 januari 2007 i ärende R 791/2006-2,

—	ogilla ansökan nr 3 378 643 om registrering som gemenskapsvarumärke för alla varor som omfattas av klass 25 (Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader), och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Design Woman SA.

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket DEITECH för varor som omfattas av klasserna 18 och 25 (ansökan nr 3 378 643).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska figurmärket DEI tex för varor som omfattas av klass 25 och det internationella figurmärket DEI-tex för varor som omfattas av klass 25, varvid invändningen är riktad mot ansökan om registrering i klass 25.

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 (1), eftersom de bevis som sökanden hade lagt fram till styrkande av verklig användning inte ansågs vara tillräckliga, samt åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, eftersom förväxlingsrisken mellan de motstående varumärkena består.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 3).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/27

Talan väckt den 22 mars 2007 – Scil Proteins GmbH mot harmoniseringsbyrån – Indena (affilene)

(Mål T-87/07)

(2007/C 117/43)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Scil Proteins GmbH (Halle, Tyskland) (ombud: V. Dalichau, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Indena SpA (Milano, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara andra överklagandenämndens beslut av den 23 januari 2006 och andra överklagandenämndens beslut om rättelse av den 31 januari 2007 (ärende R 10/2006-2) till den del invändningen avslås med avseende på varorna ”[e]xtrakt från medicinalväxter för användning inom … kosmetika- och livsmedelsindustrin, ej för diagnostiska ändamål”,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Indena SpA

Sökt gemenskapsvarumärke: figurmärket affilene för varor i klass 1 – ansökan nr 2 751 931

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: gemenskapsordmärket AFFILIN för varor i klasserna 1 och 5

Invändningsenhetens beslut: invändningen bifalles

Överklagandenämndens beslut: invändningen bifalles delvis

Grunder: åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, eftersom de ifrågavarande varumärkena är förväxlingsbara även med avseende på de varor beträffande vilka överklagandenämnden biföll registrering.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/28

Talan väckt den 22 mars 2007 – Fabryka Samochodów Osobowych mot kommissionen

(Mål T-88/07)

(2007/C 117/44)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Fabryka Samochodów Osobowych S.A. (Warszawa, Republiken Polen) (ombud: advokaterna W. Radzikowski, R.A. Kozłowski och G. Dźwigała)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut såvitt avser artikel 2.2, 2.3 och 2.4 enligt vilka kompensationsåtgärder i följande form föreskrivs: a) begränsning av årsproduktionen av personbilar till och med slutet av februari 2011 såvitt avser sökanden samt alla nuvarande och framtida bolag som är beroende av sökanden och samtliga bolag som kontrolleras av FSO:s aktieägare, samt b) förbud att förvärva en ny licens till och med slutet av februari 2011,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 december 2006 i ärendet C3/2005 om statligt stöd (ex N 592/2004 (ex PL 51/2004)) enligt vilket de stödåtgärder som enligt beslutet delvis har genomförts i Polen till förmån för sökanden har förklarats vara förenliga med den gemensamma marknaden, eftersom detta beslut innebär en skyldighet för sökanden tillika stödmottagaren att begränsa sin produktion och sin årsförsäljning av personbilar inom Europeiska unionen till och med år 2011. Beslutet innehåller även ett förbud för sökanden att förvärva en ny licens för utgången av år 2011.

Sökanden har yrkat att ovannämnda beslut skall ogiltigförklaras eftersom det strider mot bestämmelserna i EG-fördraget samt väsentliga tillämpningsförordningar. Sökanden har även gjort gällande att det ifrågasatta beslutet har fattats i strid med väsentliga formföreskrifter.

Till stöd för sin talan har sökanden anfört följande grunder:

—	Kommissionen har åsidosatt artikel 88.3 EG samt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1) och gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anse att en del av stödet hade genomförts.

—

Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen, principen om frihet att utöva näringsverksamhet, artikel 253 EG samt punkterna 11, 32, 37, 39 och 54 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2) genom att fastställa tillämpningsområdet för kompensationsåtgärderna, och den har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, särskilt genom att, enligt sökandens åsikt, på ett felaktigt sätt fastställa det offentliga stödets värde till ett övervärde, genom att inte beakta stödformen, genom att felaktigt definiera den relevanta marknaden, genom att felaktigt fastställa sökandens tillika stödmottagarens marknadsandel på grund av att väsentliga omständigheter vid bedömningen av inverkan av det stöd som beviljades sökanden inte beaktades, genom att vidta kompensationsåtgärder som har en negativ inverkan på sökandens möjlighet att återfå sin kapacitetsförmåga vid utgången av rekonstruktionen, och slutligen genom att inte beakta att sökanden är verksam i regioner där det är möjligt att erhålla regionalstöd.

—	Kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och artikel 253 EG genom att i beslutsskälen föra in ytterligare en kompensationsåtgärd som inte definieras i beslutsdelen.

—	Kommissionen har åsidosatt artikel 253 EG genom att inte i tillräcklig mån lämna förklaringar angående det slags kompensationsåtgärder som tillämpas och deras räckvidd och genom att inte undersöka alla förslag som lämnats på detta område.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

(2) Meddelande från kommissionen – Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 1999, s. 2).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/29

Talan väckt den 23 mars 2007 – VIP Car Solutions mot parlamentet

(Mål T-89/07)

(2007/C 117/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: VIP Car Solutions (Hoenheim, Frankrike) (ombud: advokat G. Welzer)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut att inte anta dess anbud avseende kontrakt PE/2006/06/UTD/1 – transport av medlemmar i Europaparlamentet under sammanträdesperioderna i Strasbourg,

—	ogiltigförklara alla efterföljande rättsakter,

—	förplikta parlamentet att betala 500 000 euro i skadestånd,

—	förplikta parlamentet att ersätta sökandens rättegångskostnader, och

—	förplikta parlamentet att ersätta icke ersättningsgilla kostnader med sammanlagt 5 000 euro.

Grunder och huvudargument

Sökanden invänder mot Europaparlaments beslut att inte anta dess anbud avseende anbudsinfordran PE/2006/06/UTD/1 – transport av medlemmar i Europaparlamentet under sammanträdesperioderna i Strasbourg (1).

Sökanden åberopar till stöd för sin talan att tilldelningskriterierna i anbudsinfordran har åsidosatts, bland annat vad avser priset. Sökanden anser sig ha erbjudit det lägsta priset och att betydelsen av detta kriterium borde motsvara 55 procent vid beslutet om upphandling.

Sökanden gör dessutom gällande att det angripna beslutet inte är förenligt med artikel 100 i budgetförordningen (2), enligt vilken information inte behöver lämnas ut om detta skulle vara till skada för offentliga eller privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den lojala konkurrensen mellan dessa. Enligt sökanden omfattas inte den information denne begärt, nämligen det pris som erbjudits av den som tilldelats kontraktet, av den nämnda artikelns tillämpningsområde. Följaktligen var det inte förenligt med gemenskapsrätten att neka sökanden tillgång till den begärda informationen.

(1) Meddelande om upphandling ”Transport av Europaparlamentets ledamöter i bil och minibuss med chaufför under sammanträdesperioderna i Strasbourg”, EGT S 2006, 177-187988.

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s.1).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/29

Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Konungariket Belgien av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 mars 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen

(Mål T-90/07 P)

(2007/C 117/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Konungariket Belgien (ombud: L. Van den Broeck)

Övriga parter i målet: Emmanuel Genette, Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

—	Klaganden yrkar att domstolen skall upphäva personaldomstolens dom av den 16 januari 2007 i mål F-92/05

Grunder och huvudargument

Personaldomstolen har i dom av den 16 januari 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen, bifallit Emmanuel Genettes talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 januari 2005 att inte låta honom återta sin ansökan från år 2001 avseende överföring av sina pensionspoäng intjänade i belgiska pensionssystem samt att inte låta honom inkomma med en ny ansökan om överföring.

Konungariket Belgien, som intervenerat i första instans till stöd för kommissionens yrkanden, har till stöd för överklagandet inledningsvis anfört att personaldomstolen inte är behörig att enligt belgisk rätt pröva en begäran om att dra tillbaka en ansökan om överföring av pensionspoäng intjänade i belgiska pensionssystem till gemenskapens pensionssystem. Enligt klaganden har personaldomstolen gått utöver sin behörighet genom att uttala sig om hur belgisk lagstiftningen skulle tillämpas i det aktuella fallet.

Konungariket Belgien hävdar för det andra att personaldomstolen har åsidosatt gemenskapsrätten, bland annat vad gäller bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna i sin prövning av huruvida det är möjligt att komma in med en ny ansökan om överföring.

Konungariket Belgien har dessutom gjort gällande att personaldomstolen har åsidosatt gemenskapsrätten genom sin felaktiga bedömning att det förelåg en ny omständighet, vilket enligt klaganden inte skall bedömas med utgångspunkt från situationen när de nya tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, utan enligt bestämmelserna i den belgiska lagen.

Konungariket Belgien hävdar slutligen att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/30

Talan väckt den 19 mars 2007 – WWF-UK Ltd mot rådet

(Mål T-91/07)

(2007/C 117/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: WWF-UK Ltd (Godalming, Förenade kungariket) (ombud: P. Sands, QC, J. Simor, Barrister och R. Stein, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara de totala tillåtna fångstmängderna som fastställts i rådets förordning nr 41/2007 vad avser torsk i de områden som omfattas av rådets förordning nr 423/2004 om åtgärder för återhämtning av torskbestånd,

—	fastställa att bestämmelserna i fråga fortsätter att ha rättsverkningar till dess att de ersätts med nya åtgärder, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna begäran görs med stöd av artikel 230 EG och avser de totala tillåtna fångstmängderna för 2007, som rådet fastställt i förordning nr 41/2007 (1) (nedan kallad förordningen om de totala tillåtna fångstmängderna) vad avser torsk i de områden som omfattas av rådets förordning nr 423/2004 om åtgärder för återhämtning av torskbestånd (2) (nedan kallad Återhämtningsplanen), till följd av kommissionens förslag av den 5 december 2006 (3).

Sökanden gör gällande att rådet har gjort en uppenbart oriktig rättslig bedömning genom att inte fastställa de totala tillåtna fångstmängderna till noll, trots att det anser detta vara nödvändigt mot bakgrund av relevanta vetenskapliga råd, för det fall bestånden måste ökas med hänsyn till gällande nivåer därför att de är hotade av en allvarlig risk för sammanbrott och för att livskraftiga biologiska gränser inte skall kunna återupprättas.

Enligt sökanden är de totala tillåtna fångstmängder som fastställs olagliga eftersom de inte har fastställts i enlighet med kraven i Återhämtningsplanen för torsk. Sökanden påstår även att både rådet och kommissionen verkar ha antagit de totala tillåtna fångstmängderna i fråga med stöd av artikel 20 i förordning nr 2371/2002 (4) (nedan kallad 2002-års förordning), och inte på grundval av Återhämtningsplanen för torsk.

Sökanden gör även gällande att de totala tillåtna fångstmängderna i fråga är olagliga eftersom de inte är förenliga med försiktighetsprincipen, trots att detta utgör ett krav enligt Återhämtningsplanen för torsk, artiklarna 5.3, 5.4, och 2.1 i 2002-års förordning, den gemensamma fiskepolitiken, artikel 174 EG och enligt artiklarna 5 och 6 i Förenta nationerna konvention från år 1995.

Sökanden gör dessutom gällande att det var ologiskt att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna i fråga i den mån de har fastställts till en nivå som, enligt alla tillgänglig vetenskaplig bevisning, enbart gör det möjligt för bestånden att fortleva vid nivåer som utsätter de för en allvarlig risk för sammanbrott, eller för sammanbrott.

Sökanden anser även att om det enligt Återhämtningsplanen för torsk inte är möjligt att fastställa en total tillåten fångstmängd till noll, är planen i sig olaglig eftersom den inte är förenlig med försiktighetsprincipen.

Sökanden gör slutligen gällande att rådet gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte bedöma torskbestånden enligt ramen för område VII d) av ICES (Internationella havsforskningsrådet), vilket omfattas av Återhämtningsplanen för torsk.

(1) Rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångsbegränsningar krävs (EUT 2007, L 15, s. 1).

(2) EUT 2004, L 70, s. 8.

(3) KOM (2006) 774.

(4) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart nyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/31

Överklagande ingett den 28 mars 2007 av Jacques Frankin m.fl. av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 januari 2007 i mål F-3/06, Jacques Frankin m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-92/07 P)

(2007/C 117/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jacques Frankin (Sorée, Belgien) och 482 andra klagande (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

—	upphäva personaldomstolens dom av den 16 januari 2007 i mål F-3/06 angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens uttryckliga beslut av den 10 juni 2005 att inte bistå klagandena i enlighet med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna,

—	besluta om omkostnader, rättegångskostnader och arvoden och förplikta kommissionen att ersätta dessa.

Grunder och huvudargument

Klagandena har till stöd för överklagandet hävdat att personaldomstolen, genom att ogilla deras talan i första instans, har gjort en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av de grunder som åberopades i första instans och som avsåg dels åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och av omsorgsplikten, och dels åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/31

Talan väckt den 22 mars 2007 – Republiken Italien mot kommissionen

(Mål T-93/07)

(2007/C 117/49)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: P. Gentili, Avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara meddelande nr 175 av den 11 januari 2007 från kommissionen, generaldirektoratet för regionalpolitik – program och projekt i Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Malta och Nederländerna – avseende kommissionens betalning av ett annat belopp än det begärda, referens: Program POR Sicilien (N. CCI 1999 IT 161 PO 011),

—

ogiltigförklara meddelande nr 234 av den 12 januari 2007 från kommissionen, generaldirektoratet för regionalpolitik – program och projekt i Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Malta och Nederländerna – avseende kommissionens betalning av ett annat belopp än det begärda, referens: Program POR Sicilien (N. CCI 1999 IT 161 PO 011), och

—	ogiltigförklara alla konnexa och föregående rättsakter och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten motsvarar dem som åberopats i mål T-345/04, Republiken Italien mot kommissionen (1).

(1) EUT C 262, 23.10.2004, s. 55.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/31

Talan väckt den 26 mars – EREF mot kommissionen

(Mål T-94/07)

(2007/C 117/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Renewable Energies Federation (EREF) ASBL (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten D. Fouquet)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslut K(2006) 4963 slutligt som fattats av Europeiska gemenskapernas kommission den 24 oktober 2006, och

—	förklara att den aktuella finansieringen i sin nuvarande form och struktur utgör olagligt statligt stöd, alternativt

—	ålägga kommissionen att för mål NN 62/B/2006 inleda ett formellt granskningsförfarande i enlighet med artikel 88.2 EG, och

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader inbegripet sökandens.

Grunder och huvudargument

Sökanden ingav år 2004 ett klagomål till kommissionen där denne bland annat påstod att delar av finansieringen av ett nytt kärnkraftsverk, vilket var under uppförande i Finland, var att betrakta som statligt stöd, vilket inte meddelats. Kommissionen delade år 2006 upp ärendet i två ärenden med nummer NN 62/A2006 och NN 62/B/2006.

Sökanden yrkar i förevarande mål ogiltigförklaring av kommissionens slutliga beslut K(2006) 4963, vilket avser mål NN 62/B/2006 om statligt stöd i vilket kommissionen förklarade att en kredit beviljad av ett konsortium bestående av fem banker och ett lån beviljat av AB Svensk Exportkredit (SEK) inte utgjorde statligt stöd enligt artikel 87.1 EG.

Sökanden gör gällande att kommissionens uppdelning av ärendet i två separata ärenden ur ett processuellt och materiellt perspektiv är rättsstridig. Enligt sökanden gjordes den låga räntesatsen för krediten och lånet möjlig genom att säkerhet ställdes av det franska exportkreditförsäkringsinstitutet COFACE. De aspekter av statligt stöd som på grund av COFACE inblandning kunde ha kommit att bli aktuella behandlades emellertid i mål NN 62/A/2006. Sökanden hävdar därför att den uppdelning av ärendet i två separata ärenden vilken resulterat i att aspekterna av den säkerhet som ställts lyfts ut från mål NN 62/B/2006 lett till att kommissionen felaktigt dragit slutsatsen att krediten och lånet från SEK vilka beviljats till en förmånlig räntesats inte kunde anses vara statligt stöd eftersom de inblandade bankerna enligt kommissionen varit privat ägda.

Sökanden gör dessutom gällande att även om man bortser från den säkerhet som ställts av COFACE utgör såväl krediten som lånet beviljat av SEK statligt stöd, eftersom

—	krediten med den förmånliga räntesatsen beviljades under medverkan av bankerna BLB och BNP Paribas vilka enligt sökanden är statligt ägda banker, och

—	eftersom lånet från SEK beviljades av en till 100 % statligt ägd bank och med en lägre räntesats än vad som kunde anses vara marknadsmässigt.

Slutligen åberopar sökanden en bristfällig motivering och en uppenbart oriktig bedömning.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/32

Talan väckt den 30 mars 2007 – Aventis Pharma mot harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (PRAZOL)

(Mål T-95/07)

(2007/C 117/51)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Aventis Pharma SA (Antony, Frankrike) (ombud: advokaten R. Gilbey)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Altana Pharma AG (Konstanz, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 februari 2007 i ärende R 302/2005-04 och fastställa invändningsenhetens beslut av den 26 januari 2005.

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta sökandens rättegångskostnad för förfarandet i förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Altana Pharma AG

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket PRAZOL för varor i klass 5 – ansökan nr 1 154 269

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det nationella ordmärket PREZAL för varor i klass 5

Invändningsenhetens beslut: Bifall för invändningen

Överklagandenämndens beslut: Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut och avslag på invändningen

Grunder: Överklagandenämnden underlät att göra en helhetsjämförelse av varumärkena med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/32

Talan väckt den 23 mars 2007 – Telecom Italia Media mot kommissionen

(Mål T-96/07)

(2007/C 117/52)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Telecom Italia Media S.p.A. (Rom, Italien) (ombud: advokaten och professorn F. Bassan och advokaten S. Venturini)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	i första hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 6634 slutlig av den 24 januari 2007 om statligt stöd C 52/2005 (ex NN 88/2005, ex CP 101/2004), liksom de rättsakter som är konnexa med, som ligger till grund för eller följer av detta beslut,

—	i andra hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 6634 slutlig, till den del den italienska staten åläggs att återkräva stödet på de villkor som anges däri, och

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, med alla rättsverkningar det medför.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens beslut, i vilket det slogs fast att det statliga stöd som den italienska regeringen beviljade under åren 2004 och 2005 i form av bidrag för inköp av digitala dekodrar var otillåtet. I det avseendet framhålls det att genom beslut av samma datum ansågs de bidrag till digitala dekodrar med öppen API som planerades för år 2006 vara tillåtna enligt artikel 87 c i EG-fördraget.

Enligt sökanden är skillnaden mellan det tillåtna stödet för år 2006 och det otillåtna stödet för åren 2004 och 2005 att det sistnämnda stödet uttryckligen uteslöt finansiering av dekodrar för satellit-TV, som således inte omfattas av rätten, medan sådan finansiering i fråga om år 2006 endast uteslöts de facto på grund av att dekodern hade valts av monopolplattformen SKY och ”inte var öppen”.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande följande:

—

Kommissionen gjorde en felaktig bedömning. I det avseendet anförs följande:

—	Åtgärden krävdes för att påskynda övergången till digital-TV. Den tidsfrist som uppställdes i lagen för nedsläckningen av det analoga TV-nätet (2006) var inte (och kunde rimligen inte heller anses som) slutgiltig.

—

Åtgärden ersatte inte ett initiativ som programföretagen i vilket fall som helst skulle ha genomfört. På grund av särdragen på marknaden för markbunden digital-TV hade dessa nämligen inte något som helst intresse av att finansiera förvärvet av en dekoder, eftersom

i)	de inte är integrerade vertikalt med programvaru- eller dekodertillverkare,

ii)	deras affärsmodell inte är baserad på ett månadsabonnemang, som gör det möjligt att med tiden få tillbaka finansieringen, och

iii)	kort från flera olika operatörer, vilka konkurrerar med varandra, passar till markdekodern.

—

Åtgärden medförde inte diskriminering av de programföretag som sänder via satellit av två skäl. För det första är dessa verksamma på en annan marknad, vilken kommissionen felaktigt ansåg utgöra en enda marknad. För det andra är sådana programföretag i praktiken redan undantagna, eftersom de redan under SKY-tiden – monopolplattformen för satellit-TV i Italien – hade valt en egen plattform som använder en standard som inte är öppen, och som därför inte är berättigad till stöd, enligt vad kommissionen slog fast i beslutet rörande åtgärden för år 2006.

—

Den period som skall beaktas för att bedöma åtgärdens effekter på marknaden kan inte vara hela tidsperioden 2004-2005, eftersom TIMedia marknadsförde och saluförde det första pay-per-view-erbjudandet på marknaden för markbunden digital-TV den 22 januari 2005. Vad gäller periodens slutdatum, kan det inte fästas vikt vid att bidraget från den 1 september 2005 endast beviljades konsumenterna i de digitala områdena, det vill säga i de regioner (Val d'Aosta och Sardinien) där det planerades att i förtid avsluta övergången. Bidraget var begränsat i funktions- och områdeshänseende. TIMedia skulle kunna återbetala stödet, eftersom det inte har medfört några ytterligare vinster under den aktuella perioden. Kostnaderna överstiger nämligen intäkterna, vilket är normalt under startfasen. Kommissionen har även begärt att det belopp som skall återbetalas skall fastställas utifrån de ytterligare vinster som genererats genom de ytterligare tittare som genom åtgärden har lockats till markbunden pay-per-view digital-TV. Dessa vinster beräknas genom att multiplicera den genomsnittliga intäkten från användarna med antalet beräknade ytterligare användare. I själva verket skall de ytterligare vinsterna beräknas genom att de ytterligare kostnaderna dras av från de ytterligare intäkterna (och inte de genomsnittliga intäkterna). Den intäkt som en ytterligare användare genererar, vilken sällan är benägen att köpa pay-per-view-evenemang, är nämligen lägre än den intäkt som användarna i genomsnitt genererar.

—

Artikel 87.1 och 87.3 c EG har åsidosatts och tillämpats felaktigt, eftersom kommissionen inte har visat att åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och följaktligen utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 EG. Kommissionen har inte heller visat hur undantaget i artikel 87.3 EG kan vara tillämpligt på dekodertillverkare men inte på TV-programföretag, vilka indirekt är stödmottagare och drar nytta av dekodrarna.

—	Det angripna beslutet är i sig motstridigt och ologiskt. I det avseendet framhåller sökanden att åtgärden enligt kommissionens mening borde vara selektiv i förhållande till endast vissa indirekta stödmottagare (TV-programföretagen) och inte andra (dekodertillverkarna).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/34

Överklagande ingett den 29 mars 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 januari 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen

(Mål T-99/07 P)

(2007/C 117/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Joris och D. Martin)

Övrig part i målet: Emmanuel Genette, Konungariket Belgien

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 16 januari 2007 i mål F-92/05,

—	fastställa att talan inte kan tas upp till sakprövning,

—	i andra hand, fastställa att denna talan saknar grund, och

—	fastställa att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad i målet om överklagande och i målet vid personaldomstolen.

Grunder och huvudargument

Genom dom av den 16 januari 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen, biföll personaldomstolen Emmanuel Genette talans om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 januari 2005 att dels inte låta klaganden återta den ansökan avseende överföring av hans pensionspoäng, vilka intjänats enligt det belgiska pensionssystemet, som klaganden lämnade in år 2001, dels inte låta klaganden lämna in en ansökan om ny överföring av pensionspoäng.

Kommissionen har i sitt överklagande av denna dom inledningsvis yrkat att den ursprungliga talan skall avvisas. Kommissionen har även gjort gällande att personaldomstolen dels har dömt utöver vad som yrkats (ultra petita) genom att ha ändrat saken för målet, dels gjort sig skyldig till en felaktig bedömning när den prövade de påstådda nya omständigheterna som klaganden, i syfte att få frister att börja löpa på nytt till sin fördel, åberopat i första instans. Kommissionen har gjort gällande att en riktig bedömning av både saken för målet, såsom denna definierats i ansökan i första instans, och av de påstådda nya omständigheterna som klaganden åberopat nödvändigtvis hade föranlett personaldomstolen att avvisa målet. Kommissionen anser alltså att personaldomstolen överskridit gränserna för sin behörighet och att den till och med åsidosatt kommissionens rätt till försvar, eftersom den dömt i vissa frågor utan att ge kommissionen tillfälle att framföra sina argument.

Vad beträffar personaldomstolens bedömning av saken har kommissionen till stöd för sitt överklagande anfört flera grunder enligt vilka personaldomstolen åsidosatt olika bestämmelser i gemenskapsrätten, bland annat domstolens stadga, och principer från rättspraxis genom att dess dom, enligt kommissionen, innebär att lagliga rättsakter kan återtas och, i andra hand, ett åsidosättande av kommissionens självständiga rätt att avgöra huruvida den skall återta de angripna besluten.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/35

Talan väckt den 23 februari 2007 – Michel Pouzol mot revisionsrätten

(Mål F-17/07)

(2007/C 117/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Michel Pouzol (Chemin des Peyridisses, Frankrike) (ombud: advokaterna D. Grisay, I Andoulsi och D. Piccininno)

Svarande: Europeiska revisionsrätten

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara Europeiska revisionsrättens beslut av den 23 november 2006 och kommissionens beslut av den 18 maj 2006,

—	tillerkänna sökanden en bonus i form av ytterligare pensionsgrundande tjänsteår med 6 år 10 månader och 1 dag, eller ett totalt antal tjänsteår med 10 år 3 månader och 24 dagar,

—	förplikta revisionsrätten att överföra denna bonus i form av tjänsteår till ett pensionstillägg för sökanden med 1 232,32 euro i månaden,

—	förplikta revisionsrätten att ersätta sökandens ekonomiska skada som, för den dag då denna ansökan gavs in, beräknats till 17 252,48 euro (eller en brist i sökandens inkomst med 1 232,32 euro i månaden räknat från det att han pensionerades den 1 januari 2006 och fram till den 1 mars 2007),

—	förplikta revisionsrätten att ersätta den ideella skada sökanden lidit under mer än 13 år med ett belopp som skall fastställas senare genom överenskommelse mellan parterna,

—	förplikta revisionsrätten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden som tidigare var tjänsteman på revisionsrätten och nu har gått i pension har ifrågasatt bland annat beräkningen av överföring av de pensionsrättigheter sökanden förvärvat i Frankrike till gemenskapens pensionssystem, eftersom rättigheter som förvärvats hos Association des régimes de retraites complémentaires (ARRCO) och Association générale des institutions de retraite des cadres (AGIRC) inte beaktats vid denna beräkning.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopad fyra grunder som avser i) åsidosättande av flera bestämmelser i tjänsteföreskrifterna och i bilaga VIII till dessa (bland annat artiklarna 11.2 och 26 i denna bilaga), ii) åsidosättande av den omsorgsplikt och biståndsskyldighet som anges i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, iii) åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen, respektive iv) åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/35

Talan väckt den 19 mars 2007 – M mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA)

(Mål F-23/07)

(2007/C 117/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: M (Broxbourne, Förenade kungariket) (ombud: S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara det beslut av den 25 oktober 2006 genom vilket den verkställande direktören vid EMEA avslog sökandens begäran om att överlämna ärendet till invaliditetskommittén,

—	förplikta svaranden att betala skadestånd på 100 000 euro till sökanden för fel i tjänsten, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, tillfälligt anställd vid EMEA, råkade den 17 mars 2005 ut för en arbetsplatsolycka som lett till att han inte längre kan utföra sitt arbete. Den 14 februari 2006 fick han besked om att hans kontrakt inte skulle förlängas efter den 15 oktober 2006. Hans begäran om att ärendet skulle överlämnas till invaliditetskommittén avslogs.

Till stöd för sin talan anför sökanden i synnerhet åsidosättande av artikel 31 första stycket och artikel 33 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda såsom de har tolkats av personaldomstolen i dom av den 16 januari 2007 i mål F-119/05, Gesner mot harmoniseringsbyrån (REGP 2007, s. II-0000).

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/36

Talan väckt den 15 mars 2007 – Lafleur-Tighe mot kommissionen

(Mål F-24/07)

(2007/C 117/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Virgine Lafleur-Tighe (Makati, Filippinerna) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att placera sökanden i lönegrad 13, löneklass 1 vid den tidpunkt då sökanden rekryterades som kontraktsanställd, enligt vad som framgår av det anställningsavtal som undertecknades den 22 december 2005,

—

förklara för tillsättningsmyndigheten vilka åtgärder den bör vidta med anledning av att det angripna beslutet ogiltigförklaras, och framför allt att den bör beakta den arbetslivserfarenhet som sökanden har förvärvat sedan den 16 november 1993, då hon erhöll sin Bachelor-examen, samt placera henne i lönegrad 14 med retroaktiv verkan från den 22 december 2005, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar grunder som till mycket stor del liknar dem som hon åberopade i mål F-135/06 (1), och gör dessutom bland annat gällande att principen om fri rörlighet för utbildningsbevis och yrkesmässiga kvalifikationer har åsidosatts.

(1) EUT C 236, 30.12.2006, s. 87.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/36

Talan väckt den 22 mars 2007 – Thomas Bleser mot domstolen

(Mål F-25/07)

(2007/C 117/57)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Thomas Bleser (Nittel, Tyskland) (ombud: P. Goergen, Rechtsanwalt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	upphäva sökandens placering i den lönegrad som tilldelades honom i rekryteringsbeslutet av den 16 mars 2006,

—	ogiltigförklara artiklarna 2 och 13 i bilaga XIII till, och artikel 32 i de tjänsteföreskrifter som trädde i kraft den 1 maj 2004,

—	placera sökanden i den i samband med uttagningsprovet tillkännagivna lönegraden eller i den lönegrad som motsvarar denna lönegrad enligt de nya tjänsteföreskrifterna (och motsvarande löneklass enligt de tjänsteföreskrifter som gäller från den 1 maj 2004),

—	utdöma skadestånd motsvarande skillnaden i lönebelopp,

—	utdöma skadestånd på 10 000 euro för ideell skada, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden riktar sin talan i huvudsak mot bestämmelserna i artiklarna 2 och 13 i bilaga XIII till de tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskapen som trädde i kraft den 1 maj 2004, samt mot artikel 32 i dessa föreskrifter.

Sökanden gör gällande att placeringen av honom i hans lönegrad borde ha skett enligt de (för honom förmånligare) tidigare gällande tjänsteföreskrifterna som var i kraft när han genomgick uttagningsprovet. Han grundar sin talan på att hans placering strider mot likhetsprincipen och diskrimineringsförbudet samt förbudet mot diskriminering på grund av ålder.

Klaganden hävdar vidare att de allmänna gemenskapsrättsliga principerna har åsidosatts, särkilt omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed, öppenhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen, principen om tro och heder, förbudet mot reformatio in pejus, samt principen om rätten till försvar.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/37

Talan väckt den 21 mars 2007 – Potoms och Scillia mot parlamentet

(Mål F-26/07)

(2007/C 117/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Gerrit Potoms (Malines, Belgien) och Mario Scillia (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen skall

—	förklara att artiklarna 5 och 12 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna är rättsstridiga,

—	ogiltigförklara de individuella besluten om att utse sökandena som handläggare, i den del sökandenas lönegrad fastställs i enlighet med artikel 5 andra stycket i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna,

—	förklara att tillämpningsföreskrifterna rörande tilldelning av merit- och befordringspoäng är rättsstridiga, i den del de föreskriver att merit- eller befordringspoäng inte skall överföras vid en övergång från en tjänstekategori till en annan,

—	ogiltigförklara de individuella besluten att undanröja de poäng som sökandena har erhållit i sina tidigare tjänstekategorier,

—	ogiltigförklara de individuella besluten att tillämpa en multipliceringsfaktor som är mindre än 1 för att fastställa sökandenas löner,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena anför grunder som liknar dem i mål F-31/06 (1).

(1) EUT C 131, 3.6.2006. s. 50.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/37

Talan väckt den 26 mars 2007 – Sundholm mot kommissionen

(Mål F-27/07)

(2007/C 117/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Åsa Sundholm (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara beslutet av den 2 juni 2006 om upprättande av karriärutvecklingsrapport för sökanden perioden 1 juli 2001 till 31 december 2002 vilket fattats till genomförande av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 20 april 2005, Sundholm mot kommissionen (T-86/04), och

—	förplikta svaranden att i detta skede av förfarandet erlägga en euro som ersättning för ideell skada, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar till stöd för sin talan att artikel 223 i EG-fördraget och principen om motiveringsskyldighet har åsidosatts då det ur det ifrågasatta beslutet inte går att utläsa hur grunderna från den ovannämnda domen beaktats.

Sökanden anför vidare att det angripna beslutet dels är oförenligt med det nya karriärutvecklingssystemets syften och mål och dels brister i överensstämmelse mellan kommentarerna och de tilldelade betygspoängen.

Slutligen gör sökanden gällande att rätten till försvar har åsidosatts då de faktiska omständigheter som ligger till grund för bedömningen av sökanden inte meddelats sökanden vare sig vid tidpunkten för när de skulle ha inträffat eller inom ramen för bedömningsförfarandet.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/37

Talan väckt den 28 mars 2007 – Quadu mot Europaparlamentet

(Mål F-29/07)

(2007/C 117/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Sandro Quadu (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louise och E. Marchal)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 26 april 2006 om tillsättning av sökanden som tjänsteman vid Europeiska gemenskaperna i lönegrad AST 2, löneklass 3, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, tidigare tillfälligt anställd vid Europaparlamentet i lönegrad C 4, löneklass 7, klarade det interna uttagningsprovet för kontorsbiträden (lönegraderna C4-5) nr C/348, vilket offentliggjordes före rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda (1). Sökanden anställdes genom beslut av den 26 april 2006 och placerades i lönegrad AST 2, löneklass 3.

Sökanden gör bland annat gällande att meddelandet om uttagningsprov samt principen om likabehandling och icke-diskriminering har åsidosatts. Sökanden invänder särskilt mot administrationens tolkning av artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Enligt denna tolkning kan en tillfälligt anställd som tillsätts som tjänsteman endast behålla sin tidigare lönegrad och löneklass om tillsättningen innebär att personen i fråga befordras till en högre tjänstegrad.

(1) EUT L 124, av den 27.4.2004, s. 1.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/38

Talan väckt den 28 mars 2007 – Lidia Noworyta mot Europaparlamentet

(Mål F-30/07)

(2007/C 117/61)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lidia Noworyta (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara det beslut av den 28 april 2006 genom vilket tillsättningsmyndigheten avslog sökandens överordnades förslag av den 20 oktober 2005 om att betala ut ersättning till sökanden för den övertid som hon utfört under särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 3 i bilaga VI till tjänsteföreskrifterna, eller annan ersättning, i enlighet med artikel 56 bis eller 56 ter i tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför sökanden för det första åsidosättande av principen enligt vilken likvärdiga arbetsvillkor skall gälla för samtliga arbetstagare, särskilt när det gäller arbetstid samt ersättning för utförd övertid eller ersättning på grund av att arbetstiden är förlagd på ett avvikande sätt.

Sökanden har särskilt gjort gällande att till skillnad från artiklarna 56 a och 56 c i tjänsteföreskrifterna innehåller artikel 3 i bilaga VI till tjänsteföreskrifterna inte något krav på att övertid under särskilda omständigheter skall utföras regelbundet för att en schablonmässig ersättning för övertiden skall kunna utbetalas. Enligt sökanden har tillsättningsmyndigheten gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning då den fört in detta villkor i de interna reglerna om ersättning för övertid.

Tillsättningsmyndigheten har också gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning då den angett att tjänstemän som rekryterats från och med den 1 maj 2004 inte skulle kunna komma i åtnjutande av sådan ersättning, då artikel 1 i ovannämnda interna regler uttryckligen syftar till att främja den möjligheten.

Sökanden anser för övrigt att beslutet att vägra henne ersättning för avvikande arbetsvillkor åsidosätter artiklarna 56 a och 56 c samt likabehandlingsprincipen.

Slutligen är parlamentets ståndpunkt enligt sökanden inkonsekvent eftersom generaldirektören vid generaldirektoratet för parlamentets ledning skall ha hävdat att ingen regelbundet arbetar övertid vid telefonväxeln, samtidigt som tillsättningsmyndigheten å sin sida angett att en undersökning höll på att genomföras för att se över möjligheterna att harmonisera arbetsvillkoren vid enheten just på grund av de avvikande tider som tillämpades utöver den allmänna/normala arbetstiden.

26.5.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/38

Talan väckt den 2 april 2007 – Putterie-de-Beukelaer mot kommissionen

(Mål F-31/07)

(2007/C 117/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Françoise Putterie-de-Beukelaer (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten E. Boigelot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 januari-31 december 2005, inbegripet överklaganden och andra beslut som har samband med denna, och i synnerhet rubriken 6.5 ”Potential”, i den del sökandens potential att utöva uppgifter som ingår i kategori B* inte erkänns i det avsnittet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har till stöd för sin talan för det första åberopat att administrationen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte erkänna sökandens potential att utöva uppgifter som ingår i kategori B* med avseende på ett godkännandeförfarande enligt artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). I motsats till vad som angivits i karriärutvecklingsrapporten ingår sökandens uppgifter som ansvarig för datautbildning i kategori B*.

Sökanden har för det andra åberopat ett åsidosättande av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna, principen om rätt till försvar, principen om insyn, principen om ett kontradiktoriskt förfarande och principen om god personalpolitik. Sökanden har i synnerhet gjort gällande att hon inte i rätt tid kommunicerats vissa handlingar som använts vid utvärderingen.

Sökanden har för det tredje åberopat ett åsidosättande av artikel 25.2 i tjänsteföreskrifterna och motiveringsskyldigheten.

Sökanden har för det fjärde gjort gällande ett åsidosättande av principen om likabehandling av personalen och icke-diskrimineringsprincipen, eftersom bedömningen av de uppgifter som utövas av en ansvarig för datautbildning skiljer sig från generaldirektorat till generaldirektorat och från överordnad till överordnad.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 117

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	50 årgången 26 maj 2007

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2007/C 117/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 95, 28.4.2007	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2007/C 117/02	Mål C-71/07 P: Överklagande ingett den 12 februari 2006 av Franco Campoli av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad samansättning) meddelade den 29 november 2006 i mål T-135/05, Campoli mot kommissionen	2

2007/C 117/03	Mål C-78/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana (Italien) den 13 februari 2007 – Ispettorato Provinciale dell'Agricoltura di Enna, Assessorato all'agricoltura e foreste della regione Sicilia och Regione Sicilia mot Domenico Valvo	3

2007/C 117/04	Mål C-94/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Bonn (Tyskland) den 20 februari 2007 – Dr. Andrea Raccanelli mot Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften e. V.	3

2007/C 117/05	Mål C-95/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale (Italien) den 20 februari 2007 – Ecotrade spa mot Agenzia Entrate Ufficio Genova 3	4

2007/C 117/06	Mål C-96/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale (Italien) den 20 februari 2007 – Ecotrade spa mot Agenzia Entrate Ufficio Genova 3	4

2007/C 117/07	Mål C-112/07: Talan väckt den 26 februari 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	5

2007/C 117/08	Mål C-113/07 P: Överklagande ingett den 27 februari 2007 av Selex Sistemi Integrati S.p.A. av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 december 2006 i mål T-155/04, Selex Sistemi Integrati S.p.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission	5

2007/C 117/09	Mål C-119/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Darmstadt (Tyskland) den 27 februari 2007 – Container Service Thorsten Sperzel GmbH mot Land Hessen	6

2007/C 117/10	Mål C-125/07 P: Överklagande ingett den 2 mars 2007 av Erste Bank der österreichischen Sparkassen AG av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, såvitt avser mål T-264/02	7

2007/C 117/11	Mål C-126/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tvistlösningsinstitutet anknutet till Tjeckiens Finanskammare och Tjeckiens Jordbrukskammare (Republiken Tjeckien) den 26 februari 2007 – Reisebüro Bühler GmbH mot Dom.info e.K., Sebastian Dieterle	8

2007/C 117/12	Mål C-127/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 5 mars 2007 – Société Arcelor Atlantique et Lorraine, Société Sollac Méditerranée, Société Arcelor Packaging International, Société Ugine & Alz France, Société Industeel Loire, Société Creusot Métal, Société Imphy Alloys och Société Arcelor mot Premier ministre, Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie, Ministre de l'Écologie et du Développement durable	8

2007/C 117/13	Mål C-128/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Angelo Molinari mot Agenzia Entrate Ufficio Latina	8

2007/C 117/14	Mål C-129/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Giovanni Galeota mot Agenzia Entrate Ufficio Latina	9

2007/C 117/15	Mål C-130/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Salvatore Barbagallo mot Agenzia Entrate Ufficio Latina	9

2007/C 117/16	Mål C-131/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Latina (Italien) den 5 mars 2007 – Michele Ciampi mot Agenzia Entrate Ufficio Latina	10

2007/C 117/17	Mål C-132/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van koophandel Brussel (Belgien) den 5 mars 2007 – Beecham Group plc, SmithKline Beecham plc, Glaxo Group Ltd, Stafford-Miller Ltd, GlaxoSmithKline Consumer Healthcare NV och GlaxoSmithKline Consumer Healthcare BV mot Andacon NV	10

2007/C 117/18	Mål C-133/07 P: Överklagande ingett den 6 mars 2007 av Raiffeisen Zentralbank Österreich AG av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, med avseende på mål T-259/02	11

2007/C 117/19	Mål C-135/07 P: Överklagande ingett den 6 mars 2007 av Bank Austria Creditanstalt AG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	12

2007/C 117/20	Mål C-136/07: Talan väckt den 7 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien	13

2007/C 117/21	Mål C-137/07 P: Överklagande ingett den 8 mars 2007 av Österreichischen Volksbanken-AG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02 – T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich AG m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	13

2007/C 117/22	Mål C-138/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien) den 9 mars 2007 – Belgische Staat mot N.V. Cobelfret	14

2007/C 117/23	Mål C-140/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 12 mars 2007 – Hecht-Pharma GmbH mot Staatliches Gewerbeaufsichtsamt Lüneburg	15

2007/C 117/24	Mål C-141/07: Talan väckt den 9 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland	15

2007/C 117/25	Mål C-143/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg, Tyskland den 13 mars 2007 – Firma A.O.B. Reuter & Co. mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	16

2007/C 117/26	Mål C-144/07 P: Överklagande ingett den 13 mars 2007 av K-Swiss, Inc. av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i mål T-14/06, K-Swiss, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)	16

2007/C 117/27	Mål C-150/07: Talan väckt den 15 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	17

2007/C 117/28	Mål C-151/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 19 mars 2007 – Theologos-Grigorios Chatzithanasis mot Ypourgos Ygeias kai Koinonikis Allilengyis och Organismos Epangelmatikis Ekpaidefsis kai Katartisis (OEEK)	17

2007/C 117/29	Mål C-158/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Centrale Raad van Beroep (Nederländerna) den 22 mars 2007 – Jacqueline Förster mot IB-Groep	18

2007/C 117/30	Mål C-159/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	18

2007/C 117/31	Mål C-167/07: Talan väckt den 29 mars 2007 – Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd	19

2007/C 117/32	Mål C-175/07, Mål C-176/07, Mål C-177/07, Mål C-178/07, Mål C-179/07, Mål C-180/07, Mål C-181/07, Mål C-182/07, Mål C-183/07, Mål C-184/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de grande instance de Nanterre (Frankrike) den 2 april 2007 – 1. S.A. SAFBA mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 2. S.A. Sucreries et Raffineries d'Erstein mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 3. S.A. Sucreries & Distilleries de Souppes – Ouvré Fils mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 4. S.A. Sucrerie de Bourgogne mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 5. Sucrerie Bourdon mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 6. S.A. des Sucreries du Marquenterre mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 7. Cristal Union mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 8. S.A. Lesaffre Frères mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 9. Société Vermendoise Industries mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers, 10. S.A. Sucreries de Toury et Usines annexes mot Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers	19

2007/C 117/33	Mål C-192/07: Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland	20

2007/C 117/34	Mål C-199/07: Talan väckt den 12 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland	20

	Förstainstansrätten
2007/C 117/35	Mål T-75/07: Talan väckt den 12 mars 2007 – Hamdi mot rådet	22

2007/C 117/36	Mål T-76/07: Talan väckt den 12 mars 2007 – El Fatmi mot rådet	22

2007/C 117/37	Mål T-81/07: Talan väckt den 14 mars 2007 – KG Holding (i likvidation) mot kommissionen	23

2007/C 117/38	Mål T-82/07: Talan väckt den 14 mars 2007 – Kliq (i likvidation) mot kommissionen	24

2007/C 117/39	Mål T-83/07: Talan väckt den 14 mars 2007 – Kliq Reïntegratie (i likvidation) mot kommissionen	25

2007/C 117/40	Mål T-84/07: Talan väckt den 13 mars 2007 – Mineral and Chemical Company EuroChem mot rådet	26

2007/C 117/41	Mål T-85/07: Talan väckt den 20 mars 2007 – Gabel Industria Tessile mot harmoniseringsbyrån – Creaciones Garel (GABEL)	26

2007/C 117/42	Mål T-86/07: Talan väckt den 21 mars 2007 – Deichmann-Schuhe/HABM – Design for Woman (DEITECH) mot harmoniseringsbyrån	27

2007/C 117/43	Mål T-87/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Scil Proteins GmbH mot harmoniseringsbyrån – Indena (affilene)	27

2007/C 117/44	Mål T-88/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Fabryka Samochodów Osobowych mot kommissionen	28

2007/C 117/45	Mål T-89/07: Talan väckt den 23 mars 2007 – VIP Car Solutions mot parlamentet	29

2007/C 117/46	Mål T-90/07 P: Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Konungariket Belgien av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 mars 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen	29

2007/C 117/47	Mål T-91/07: Talan väckt den 19 mars 2007 – WWF-UK Ltd mot rådet	30

2007/C 117/48	Mål T-92/07 P: Överklagande ingett den 28 mars 2007 av Jacques Frankin m.fl. av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 januari 2007 i mål F-3/06, Jacques Frankin m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	31

2007/C 117/49	Mål T-93/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Republiken Italien mot kommissionen	31

2007/C 117/50	Mål T-94/07: Talan väckt den 26 mars – EREF mot kommissionen	31

2007/C 117/51	Mål T-95/07: Talan väckt den 30 mars 2007 – Aventis Pharma mot harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (PRAZOL)	32

2007/C 117/52	Mål T-96/07: Talan väckt den 23 mars 2007 – Telecom Italia Media mot kommissionen	32

2007/C 117/53	Mål T-99/07 P: Överklagande ingett den 29 mars 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som personaldomstolen meddelade den 16 januari 2007 i mål F-92/05, Genette mot kommissionen	34

	Europeiska unionens personaldomstol
2007/C 117/54	Mål F-17/07: Talan väckt den 23 februari 2007 – Michel Pouzol mot revisionsrätten	35

2007/C 117/55	Mål F-23/07: Talan väckt den 19 mars 2007 – M mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA)	35

2007/C 117/56	Mål F-24/07: Talan väckt den 15 mars 2007 – Lafleur-Tighe mot kommissionen	36

2007/C 117/57	Mål F-25/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Thomas Bleser mot domstolen	36

2007/C 117/58	Mål F-26/07: Talan väckt den 21 mars 2007 – Potoms och Scillia mot parlamentet	37

2007/C 117/59	Mål F-27/07: Talan väckt den 26 mars 2007 – Sundholm mot kommissionen	37

2007/C 117/60	Mål F-29/07: Talan väckt den 28 mars 2007 – Quadu mot Europaparlamentet	37

2007/C 117/61	Mål F-30/07: Talan väckt den 28 mars 2007 – Lidia Noworyta mot Europaparlamentet	38

2007/C 117/62	Mål F-31/07: Talan väckt den 2 april 2007 – Putterie-de-Beukelaer mot kommissionen	38