26.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 26/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice, Family Division (England & Wales) (Förenade kungariket) den 4 november 2014 – A mot B

(Mål C-489/14)

(2015/C 026/13)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice, Family Division (England & Wales)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: A

Svarande: B

Tolkningsfrågor

1)

Vad innebär ”fastställts” i den mening som avses i artikel 19.1 och 19.3 (1), i en situation där

a.

sökanden i målet vid den domstol där talan först har väckts (nedan kallat det första målet) praktiskt taget inte tar några steg framåt i det första målet utöver det första mötet vid domstolen, och i synnerhet inte lämnar in någon framställning (assignation) inom tidsfristen vid vilken ansökan (requête) förfaller, vilket resulterar i att det första målet förfaller utan att avgöras genom att tidsfristen löper ut och i enlighet med inhemsk (fransk) rätt i det första målet, det vill säga 30 månader efter det första inledande mötet,

b.

det första målet förfaller enligt ovan väldigt kort tid (3 dagar) efter det att målet vid den andra domstolen där talan har väckts (nedan kallat det andra målet) inleds i England, med resultatet att det varken finns någon dom i Frankrike eller någon risk för oförenliga domar mellan det första målet och det andra målet, och

c.

sökanden i det första målet, efter att det första målet förfallit, på grund av Förenade kungarikets tidszon alltid skulle kunna väcka talan om äktenskapsskillnad i Frankrike innan käranden skulle kunna väcka talan om äktenskapsskillnad i England?

2)

I synnerhet, innebär ”fastställts” att sökanden i det första målet är tvungen att med omsorg och skyndsamhet ta steg framåt i det första målet för att nå en lösning av tvisten (oavsett om det sker genom domstolen eller genom en överenskommelse), eller är sökanden i det första målet, genom att domstolen en gång har tillförsäkrats behörighet enligt artikel 3 och 19.1, fri att överhuvudtaget inte ta några steg av betydelse mot en lösning av det första målet, som beskrivs ovan, och därmed fri att tillförsäkra sig ett avbrott i det andra målet och ett dödläge för tvisten i dess helhet?

(1)  Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 EUT L 338, s. 1