DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 9 juni 2011 (*)
”Gemensam jordbrukspolitik – Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem – Förordning (EG) nr 1782/2003 – Kompletterande nationellt direktstöd – Villkor för beviljande”
I mål C‑115/10,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Bíróság (Ungern) genom beslut av den 31 augusti 2009, som inkom till domstolen den 3 mars 2010, i målet
Bábolna Mezőgazdasági Termelő, Fejlesztő és Kereskedelmi Zrt.
mot
Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Tizzano samt domarna A. Borg Barthet (referent), M. Ilešič, M. Safjan och M. Berger,
generaladvokat: J. Mazák,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och K. Szíjjártó, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och A. Sipos, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 10 februari 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1, svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78) och rådets förordning (EG) nr 1259/1999 av den 17 maj 1999 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 113).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Bábolna Mezőgazdasági Termelő, Fejlesztő és Kereskedelmi Zrt. (nedan kallat Bábolna) och Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve (Byrån för jordbruk och landsbygdsutveckling, nedan kallad Hivatal), angående det beslut genom vilket Bábolna beviljats kompletterande nationellt stöd för år 2004.
Tillämpliga bestämmelser
Unionslagstiftningen
Beslut 2004/281/EG
3 Rådets beslut 2004/281/EG av den 22 mars 2004 om anpassning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 93, s. 1), antogs med stöd av artikel 2.3 i fördraget om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen, som undertecknades i Aten den 16 april 2003 (EUT L 236, s. 17), och artikel 23 i den relevanta anslutningsakten (nedan kallad anslutningsakten).
4 I artikel 1.5 i nämnda beslut föreskrivs att punkt 27 i kapitel 6.A i bilaga II till anslutningsakten, vars bestämmelser innebar ändring av förordning nr 1259/1999, ska ersättas med bestämmelser om ändring av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, och rättelse i EUT 2004, L 94, s. 70), i syfte att beakta de förändringar som genom den sistnämnda förordningen hade införts i den gemensamma jordbrukspolitiken efter det att anslutningsinstrumenten hade undertecknats.
5 I skäl 10 i beslut 2004/281 anges följande:
”I syfte att bevara sammanhållningen i de kompletterande nationella direktstöden bör vissa anpassningar göras till följd av införandet av det nya gårdsstödsystemet. Mera specifikt krävs det att bestämmelserna i anslutningsakten anpassas så att detta kompletterande stöd kan fungera som avsett inom ramen för tre alternativa scenarier: för det första det ’klassiska’ direktstödsystemet, för det andra det regionala alternativet i det nya gårdsstödsystemet, och för det tredje systemet för enhetlig arealersättning.”
Förordning (EG) nr 1782/2003
6 Förordningarna nr 3508/92 och 1259/1999 har upphävts, med verkan från och med den 1 maj 2004, genom rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, och rättelse i EUT L 94, 2004, s. 70).
7 Skäl 21 i förordning nr 1782/2003 har följande lydelse:
”I stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken ingår ett direkt inkomststöd i första hand för att upprätthålla en rimlig levnadsstandard bland jordbruksbefolkningen. Detta mål är nära förknippat med målet att bibehålla landsbygdsområden. …”
8 I artikel 1 i förordning nr 1782/2003, i dess lydelse enligt beslut 2004/281 (nedan kallad förordning nr 1782/2003), föreskrivs följande:
”I denna förordning fastställs
– gemensamma bestämmelser för direktstöd enligt inkomststödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, finansierade av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), med undantag av direktstöd enligt förordning (EG) nr 1257/1999,
– ett inkomststöd för jordbrukare (nedan kallat ’systemet med samlat gårdsstöd’),
– ett förenklat inkomststöd av övergångskaraktär för jordbrukare i de nya medlemsstaterna (nedan kallat ’systemet för enhetlig arealersättning’),
…”
9 Artikel 2 i förordning nr 1782/2003 har följande lydelse:
”I denna förordning avses med
a) jordbrukare: en fysisk eller juridisk person eller en grupp av fysiska eller juridiska personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, vars jordbruksföretag ligger inom gemenskapens territorium, enligt artikel 299 [EG], och som bedriver jordbruksverksamhet,
b) jordbruksföretag: samtliga de produktionsenheter som drivs av en jordbrukare och som är belägna inom en och samma medlemsstats territorium,
c) jordbruksverksamhet: produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter inbegripet skörd, mjölkning, uppfödning och hållande av djur för animalieproduktion, eller verksamhet för att hålla marken i god jordbrukshävd och bevara miljön i enlighet med artikel 5”.
10 I avdelning II i förordning nr 1782/2003, med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, finns artikel 22 – som i sig har rubriken ”Ansökan om stöd” – i vilken följande föreskrivs i punkt 1:
”Varje år skall jordbrukaren lämna in en ansökan om direktstöd som omfattas av det integrerade systemet och, i tillämpliga fall, lämna uppgifter om
– alla jordbruksskiften inom jordbruksföretaget,
– stödrättigheternas antal och belopp,
– all övrig information som fastställs genom denna förordning eller av den berörda medlemsstaten.”
11 I artikel 28 i nämnda förordning, med rubriken ”Utbetalning”, föreskrivs följande i punkt 1:
”Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall utbetalningar från stödsystem som förtecknas i bilaga I göras i sin helhet till stödmottagarna.”
12 Avdelning III i förordning nr 1782/2003 rör systemet med samlat gårdsstöd. Artikel 44.1–44.3 i förordningen har följande lydelse:
”1. En stödrättighet som åtföljs av ett stödberättigande hektar skall ge rätt till utbetalning av det belopp som fastställs genom stödrättigheten.
2. Med ’stödberättigande hektar’ skall avses alla jordbruksarealer inom jordbruksföretaget som upptas av åkermark och permanent betesmark, utom arealer beväxta med permanenta grödor, som är skogbeväxta eller används för annat än jordbruksverksamhet.
3. Jordbrukaren skall uppge de skiften som motsvarar det bidragsberättigande hektar som åtföljer varje stödrättighet. Utom vid force majeure eller exceptionella omständigheter skall jordbrukaren kunna förfoga över dessa skiften under en period av minst tio månader med början vid ett datum som skall fastställas av medlemsstaten men inte tidigare än den 1 september under kalenderåret före det år då ansökan om deltagande i systemet med samlat gårdsstöd lämnas in.”
13 Avdelning IVa i förordning nr 1782/2003 har rubriken ”Genomförande av stödsystem i de nya medlemsstaterna”.
14 Artikel 143a i nämnda förordning har följande lydelse:
”I de nya medlemsstaterna skall direktstöd införas i enlighet med följande tabell för höjningar, uttryckta i procent av den gällande nivån för sådant stöd i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004:
– 25 % 2004,
– 30 % 2005,
– 35 % 2006,
– 40 % 2007,
– 50 % 2008,
– 60 % 2009,
– 70 % 2010,
– 80 % 2011,
– 90 % 2012,
– 100 % från och med 2013.”
15 I artikel 143b i förordning nr 1782/2003, med rubriken ”Systemet för enhetlig arealersättning”, föreskrivs följande i punkterna 1–3:
”1. De nya medlemsstaterna får, dock inte senare än anslutningsdagen, besluta att under den tillämpningsperiod som avses i punkt 9 ersätta direktstödet med en enhetlig arealersättning som skall beräknas i enlighet med punkt 2.
2. Den enhetliga arealersättningen skall betalas ut en gång om året. Den skall beräknas genom att det årliga rambelopp som fastställs i enlighet med punkt 3 divideras med varje ny medlemsstats jordbruksareal som fastställs i enlighet med punkt 4.
3. För varje ny medlemsstat skall kommissionen fastställa ett årligt rambelopp
– som summan av de medel som skulle vara tillgängliga för det berörda kalenderåret för direktstöd i den nya medlemsstaten,
– i enlighet med relevanta gemenskapsbestämmelser och på grundval av de kvantitativa parametrar, t.ex. basareal, bidragstak och garanterad maximikvantitet, som anges i anslutningsakten och senare gemenskapslagstiftning för varje direktstöd,
– justerat med hjälp av den relevanta procentsats som anges i artikel 143a för det gradvisa införandet av direktstöd.”
16 I artikel 143c i nämnda förordning, med rubriken ”Kompletterande nationellt direktstöd och direktstöd”, föreskrivs följande:
”…
2. De nya medlemsstaterna skall, med kommissionens tillstånd, ha möjlighet att komplettera direktstöd upp till
…
Det sammanlagda direkta stöd som en jordbrukare kan beviljas i de nya medlemsstaterna efter anslutningen enligt det relevanta direktstödsystemet, inklusive allt kompletterande nationellt direktstöd, får inte överstiga nivån för det direkta stöd som jordbrukaren skulle ha varit berättigad till enligt det motsvarande direktstödsystem som vid samma tid tillämpas i medlemsstaterna i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004.
…
4. Om en ny medlemsstat beslutar att tillämpa systemet för enhetlig arealersättning får den bevilja kompletterande nationellt direktstöd på de villkor som anges i punkterna 5 och 8.
5. För 2004 skall det totala belopp per (under)sektor som det året beviljas för kompletterande nationellt stöd, när systemet för enhetlig arealersättning tillämpas, begränsas genom ett särskilt rambelopp för varje (under)sektor. Detta rambelopp skall vara lika med skillnaden mellan
– det totala stödbelopp per (under)sektor som följer av tillämpningen av punkt 2 a eller i förekommande fall 2 b och
– det totala belopp för direktstöd som skulle vara tillgängligt i den berörda nya medlemsstaten för samma (under)sektor under det aktuella året enligt systemet för enhetlig arealersättning.
Från och med 2005 skall kravet att tillämpa den ovannämnda begränsningen genom att tillämpa (under)sektorsspecifika rambelopp upphöra att gälla. De nya medlemsstaterna skall dock bibehålla rätten att tillämpa (under)sektorsspecifika rambelopp, under förutsättning att ett sådant (under)sektorsspecifikt rambelopp endast avser
– direktstöd som ingår i gårdsstödsystemet, och/eller
– ett eller flera av de direktstöd som är undantagna eller kan undantas från gårdsstödsystemet i enlighet med artikel 70.2 eller som kan omfattas av partiellt genomförande i enlighet med artikel 64.2.
6. Den nya medlemsstaten får, på grundval av objektiva kriterier och efter tillstånd från kommissionen, besluta om vilka belopp som skall beviljas för kompletterande nationellt stöd.
7. I kommissionens tillstånd skall det
– om punkt 2 b tillämpas, specificeras vilka GJP-liknande nationella system för direktstöd som berörs,
– fastställas upp till vilken nivå det kompletterande nationella stödet kan betalas ut, procentsatsen för det kompletterande nationella stödet och, i förekommande fall, villkoren för beviljande av stödet,
– anges att det beviljas med förbehåll för att det kan behöva justeras till följd av utvecklingen inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
8. Kompletterande nationellt direktstöd eller annat stöd får inte beviljas för jordbruksverksamhet för vilken inget direktstöd föreskrivs i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004.
…”
Den nationella lagstiftningen
17 I artikel 3.1 a i regeringsdekret nr 6/2004 av den 22 januari 2004 om allmänna villkor för beviljande av jordbruksstöd i Europeiska unionen, nationella stöd som kompletterar dessa och som betalas ut genom den nationella budgeten och jordbruksstöd som omfattas av den nationella behörigheten (Magyar Közlöny, nr 2004/7) föreskrivs att berättigade till stöd som omfattas av nämnda dekret, däribland kompletterande nationellt stöd, är juridiska personer, eller rörelser som saknar ställning som juridiska personer, som inte är föremål för ett förfarande för ackord (csődeljárás), konkurs (felszámolás), likvidationsackord (adósságrendezés) eller frivillig likvidation (végelszámolás).
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
18 Den 28 maj 2004 gav Bábolna in en ansökan till Hivatal om enhetlig arealersättning och ett kompletterande nationellt stöd.
19 Den 1 september 2004 inleddes ett förfarande för frivillig likvidation avseende Bábolna, i enlighet med regeringsbeslut nr 2186/2004 av den 22 juli 2004 om omstrukturering av kapitalet i och privatisering av bolaget Bábolna Mezőgazdasági Termelő, Fejlesztő és Kereskedelmi Zrt. (Határozatok Tára nr 2004/33 (22 juli)).
20 Hivatal beslutade den 17 maj 2005 att delvis bifalla Bábolnas ansökan genom att bevilja bolaget enhetlig arealersättning med 174 410 400 HUF och kompletterande nationellt stöd med 70 677 810 HUF för åkermark.
21 Efter att ha konstaterat att Bábolna, sedan den 1 september 2004, var föremål för ett frivilligt likvidationsförfarande antog Hivatal emellertid ett nytt beslut genom vilket beslutet av den 17 maj 2005 ändrades. Ändringsbeslutet innebar att Hivatal, med stöd av artikel 3.1 a i regeringsdekret nr 6/2004 av den 22 januari 2004, avslog ansökan om kompletterande nationellt stöd för åkermark och ålade Bábolna att återbetala 15 829 789 HUF, som redan hade betalats ut till bolaget i form av sådant stöd.
22 Bábolna överklagade ändringsbeslutet med yrkande om att nämnda beslut skulle upphävas och om att beslutet av den 17 maj 2005 skulle fastställas.
23 Bábolna gjorde vid Fővárosi Bíróság (domstol i Budapest) gällande att det i de gemenskapsbestämmelser som är tillämpliga i förevarande fall inte föreskrivs något undantag för en situation som avser frivillig likvidation. Det enda villkoret för att bevilja stödet är att jordbruksföretaget är beläget inom gemenskapens territorium. Det saknar i detta hänseende betydelse vilken rättslig ställning sökanden har enligt nationell rätt.
24 Hivatal yrkade att överklagandet skulle ogillas.
25 För att kunna avgöra det mål som pågår vid den nationella domstolen är det, enligt samma domstol, nödvändigt att fastställa huruvida ett företag som bedriver jordbruksverksamhet i en medlemsstat har rätt till kompletterande nationellt stöd, trots att det har trätt i frivillig likvidation.
26 Fővárosi Bíróság har särskilt ställt sig frågande till huruvida det kompletterande nationella stödet kan regleras på ett alldeles självständigt sätt, oberoende av principerna och bestämmelserna i unionsrätten. Den nationella domstolen önskar således få klarhet i huruvida en medlemsstat får föreskriva villkor för beviljande av det kompletterande nationella stödet som är strängare än de villkor som gäller inom ramen för det system för enhetlig arealersättning som har införts genom unionsrätten.
27 Nämnda domstol har, i samband med sin femte tolkningsfråga, dessutom påpekat att enligt ungersk rätt ger förfaranden för ackord, konkurs och frivillig likvidation upphov till en annan rättslig ställning.
28 Eftersom Fővárosi Bíróság ansåg att utgången av det mål som pågår vid den är beroende av hur den unionsrätt som är tillämplig ska tolkas, beslutade den att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
”1) Kan villkoren för gemenskapsstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (EUGFJ) skilja sig från villkoren för kompletterande nationellt stöd, det vill säga, får det uppställas andra, strängare villkor för kompletterande nationellt stöd än dem som gäller för stöd finansierade av EUGFJ?
2) Kan den personkrets som kan beviljas stöd enligt artikel 1.4 i [förordning nr 3508/92] och artikel 10 a i [förordning nr 1259/1999] tolkas så, att det med avseende på personkretsen endast uppställs två villkor för stöd, nämligen att det rör sig om a) en sammanslutning av (eller en enskild) jordbrukare, b) vars jordbruksföretag är beläget inom gemenskapens territorium?
3) Kan nämnda förordningar tolkas så, att en jordbrukare vars jordbruksföretag är beläget inom gemenskapens territorium, men som i framtiden avser att avveckla sin verksamhet (efter att ha använt stödet), inte är stödberättigad?
4) Hur ska begreppet juridisk ställning i nationell rätt tolkas, mot bakgrund av nämnda förordningar?
5) … Omfattar den juridiska ställning som införts genom de nationella bestämmelserna den juridiska ställning som är förknippad med en eventuell avveckling av en jordbrukares (eller sammanslutning av jordbrukares) verksamhet?
6) Går det att, med avseende på de villkor som gäller för enhetlig arealersättning (från gemenskapen), fastställa andra och helt fristående villkor för kompletterande nationellt stöd? Vad finns det (eller kan det finnas) för samband mellan principerna bakom, systematiken i och syftena med de båda stödformerna?
7) Kan en sammanslutning (eller en enskild) som annars uppfyller villkoren för enhetlig arealersättning från gemenskapen nekas rätt till kompletterande nationellt stöd?
8) Är [förordning nr 1259/1999], enligt dess artikel 1, även tillämplig på kompletterande nationellt stöd, mot bakgrund av att det som EUGFJ endast delvis finansierar logiskt sett finansieras genom ett kompletterande nationellt stöd?
9) Har en jordbrukare vars jordbruksföretag är beläget inom gemenskapens territorium och som är helt lagligt och välfungerande rätt till kompletterande nationellt stöd?
10) Om det i nationell rätt uppställs särskilda regler för avveckling av bolag, är dessa regler relevanta med avseende på gemenskapsstöd (och med gemenskapsstöd förknippade nationella stöd)?
11) Ska gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftning som rör den gemensamma jordbrukspolitikens funktion tolkas så, att dessa bestämmelser ska anses utforma ett komplext rättsligt regelverk som ska tolkas enhetligt och som ska fungera enligt identiska principer och på identiska villkor?
12) Ska tillämpningsområdet för artikel 1.4 i [förordning nr 3508/92] och artikel 10 a i [förordning nr 1259/1999] tolkas så, att såväl det faktum att jordbrukaren ämnar avveckla sin verksamhet i framtiden som den rättsliga ställning som därmed blir följden helt saknar betydelse med avseende på stöd?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Inledande synpunkter
29 I samband med den utvidgning av Europeiska unionen som ägde rum år 2004 föreskrevs i anslutningsakten att det skulle införas bestämmelser om direktstöd i de nya medlemsstaterna och om enhetlig arealersättning i förordning nr 1259/1999. Dessa bestämmelser har därefter, genom beslut 2004/281, införts i förordning nr 1782/2003 som upphävt förordningarna nr 3508/92 och 1259/1999 med verkan från och med den 1 maj 2004.
30 Det är mot denna bakgrund, och med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna, förordning nr 1782/2003 som är tillämplig på målet vid den nationella domstolen.
31 Domstolen ska tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver för att slita tvister som har anhängiggjorts vid dem, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de frågor som dessa domstolar har ställt (se, bland annat, dom av den 8 mars 2007 i mål C‑45/06, Campina, REG 2007, s. I‑2089, punkt 31). Tolkningsfrågorna ska därför förstås så, att de avser förordning nr 1782/2003 eller rör det sammanhang som denna förordning är tillämplig på.
Frågorna betraktade tillsammans
32 Den nationella domstolen har ställt de tolv frågorna, som ska behandlas tillsammans, för att få klarhet i huruvida förordning nr 1782/2003 utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken juridiska personer som bedriver jordbruksverksamhet inom den aktuella medlemsstatens territorium inte har rätt till kompletterande nationellt stöd av det skälet att de är föremål för ett förfarande för frivillig likvidation.
33 I förordning nr 1782/2003 fastställs, enligt dess artikel 1, bland annat gemensamma bestämmelser för direktstöd enligt inkomststödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, ett inkomststöd för jordbrukare (systemet med samlat gårdsstöd) och ett förenklat inkomststöd av övergångskaraktär för jordbrukare i de nya medlemsstaterna (systemet för enhetlig arealersättning).
34 Enligt artikel 143a och 143b i förordning nr 1782/2003 ska direktstöd eller, i förekommande fall, systemet för enhetlig arealersättning införas gradvis i de nya medlemsstaterna. Syftet med det gradvisa införandet av unionens stödsystem i de nya medlemsstaterna är att inte bromsa den nödvändiga omstruktureringen av jordbrukssektorn i dessa medlemsstater och att inte skapa stora inkomstskillnader eller en social snedvridning genom att bevilja stöd som är oproportionerliga jämfört med inkomstnivån för jordbrukarna och befolkningen i allmänhet (se, analogt, dom av den 23 oktober 2007 i mål C‑273/04, Polen mot rådet, REG 2007, s. I‑8925, punkt 69).
35 I artikel 143c punkterna 2 och 4 i förordning nr 1782/2003 har de nya medlemsstaterna emellertid möjlighet att komplettera direktstöd eller enhetlig arealersättning med ett kompletterande nationellt stöd som, åtminstone delvis, finansieras genom deras nationella budget.
36 I detta hänseende har medlemsstaterna, enligt förordning nr 1782/2003, ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av kompletterande nationellt stöd. I synnerhet föreskrivs i artikel 143c.6 i nämnda förordning att de nya medlemsstaterna, på grundval av objektiva kriterier och efter tillstånd från kommissionen, får besluta om vilka belopp som ska beviljas för kompletterande nationellt stöd.
37 Med hänsyn till att en sådan nationell bestämmelse som den som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen rör området för den gemensamma jordbrukspolitiken, får en sådan bestämmelse emellertid inte fastslås eller tillämpas på ett sätt som äventyrar de syften som eftersträvas genom denna politik (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2011 i de förenade målen C‑230/09 och C‑231/09, Kurt und Thomas Etling m.fl., REU 2011, s. I‑0000, punkt 75) och, i synnerhet, de som åsyftas genom de stödsystem som avses med förordning nr 1782/2003.
38 De nya medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning är dessutom begränsat eftersom det, såsom föreskrivs i artikel 143c.7 i nämnda förordning, krävs ett förhandstillstånd från kommissionen som fastställer den nivå upp till vilken det kompletterande nationella stödet kan betalas ut – vilket ska ske inom de gränser som fastställs i punkt 2 eller i förekommande fall punkt 5 i nämnda artikel – samt procentsatsen för stödet och eventuella villkor för beviljande av detsamma.
39 I förevarande fall konstaterar domstolen att det av handlingarna i målet framgår att Republiken Ungerns program av den 18 maj 2004 om kompletterande nationellt direktstöd, som godkänts genom kommissionens beslut K(2004) 2295 av den 29 juni 2004, inte innehöll något villkor som innebär att det endast är jordbrukare, i den mening som avses i förordning nr 1782/2003, som inte är föremål för något förfarande för frivillig likvidation som får beviljas kompletterande nationellt stöd.
40 Det räcker följaktligen att konstatera att förordning nr 1782/2003 utgör hinder, såvitt avser beviljande av ett sådant kompletterande nationellt stöd som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, för att föreskriva ett villkor som inte har tillåtits av kommissionen. Det är därvid inte nödvändigt att avgöra huruvida villkoret är förenligt med syftena med denna förordning och, allmänt sett, med de allmänna principerna i unionsrätten, vilka medlemsstaterna också är skyldiga att iaktta (se domen i de ovannämnda förenade målen Kurt und Thomas Etling m.fl., punkt 74).
41 Mot bakgrund av det anförda ska de frågor som har ställts besvaras enligt följande. Förordning nr 1782/2003 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken juridiska personer som bedriver jordbruksverksamhet inom den berörda medlemsstaten territorium inte har rätt till kompletterande nationellt stöd av det skälet att de är föremål för ett förfarande för frivillig likvidation, om ett villkor om avsaknad av ett sådant förfarande inte omfattas av ett förhandstillstånd från kommissionen.
Rättegångskostnader
42 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001, i dess lydelse enligt rådets beslut 2004/281/EG av den 22 mars 2004, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken juridiska personer som bedriver jordbruksverksamhet inom den berörda medlemsstatens territorium inte har rätt till kompletterande nationellt stöd av det skälet att de är föremål för ett förfarande för frivillig likvidation, om ett villkor om avsaknad av ett sådant förfarande inte omfattas av ett förhandstillstånd från kommissionen.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: ungerska.